angående anslag till åt¬ gärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Kungl. Majlis proposition nr 293.

1 Nr 293.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.; given Stockholms slott den 17 maj 1946.

„ Kungl> MaJ:t vil1 härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi-

a la de förslag, om vdkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mai 1946. J

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Gjores, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg Nilsson, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför statsrådet Mossberg följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under femte huvudtiteln, punkterna 19—23, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna följande anslag:

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 293.

2 Kungl Maj:ts proposition nr 293.

Anslag

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar, förslagsanslag ................................................

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader, förslagsanslag ................................................

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar, förslagsanslag....................................

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader, förslagsanslag ....................................

Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m., reservationsanslag ................................................ 22 000 000

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål. I skrivelse den 11 april 1946 har statens arbetsmarknadskommission framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1946/47.

I samband härmed har kommissionen givit en kortfattad översikt över läget på arbetsmarknaden under år 1945 samt en bedömning av den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under återstoden av år 1946.

Med skrivelse den 3 maj 1946 har kommissionen överlämnat sedvanlig verksamhetsberättelse för år 1945. Nämnda berättelse torde — med undantag av det inledande avsnittet om arbetsmarknaden under år 1945, vilket är likalydande med översikten i ämnet i kommissionens skrivelse den 11 april 1946 — få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Belopp

2 250 000 800 000

8 500 000

3 100 000

Arbetsmarknaden under år 1945.

Rörande förhållandena på arbetsmarknaden under år 1945 anför kommissionen i skrivelsen den 11 april 1946 följande.

Arbetsmarknaden kännetecknades under år 1945 av en synnerligen hog sysselsättningsnivå. Särskilt beaktansvärt var, att den förstärkta forsvarsberedskapen kunde avvecklas utan att något egentligt överskott pa arbetskraft uppstod Arbetslöshetssiffrorna voro till och med bland de lägsta, sorn någonsin noterats Till den gynnsamma utvecklingen torde främst de okade exportmöjligheterna efter fredsslutet ha bidragit, samtidigt som den goda hemmamarknadskonjunkturen fortsatte och förstärktes. Genom det tillskott av omkring 140 000 man, arbetsmarknaden i jämförelse med genomsnittslaget under 1944 kan beräknas ha tillförts med försvarsberedskapens avveckling, möjliggjordes betydande sysselsättningsökningar inom flertalet närmgsområden. Härtill bidrog även i viss mån den fortsatta ökningen av antalet yrkesverksamma utlänningar. . „ „ ... . ,

Den som helhet betraktad, höga sysselsättnmgsmvan har emellertid icke uteslutit lokala och temporära sysselsättningssvårigheter. Knappheten pa bränsle och vissa industriråvaror tvingade sålunda till driftsinskränkningar vid en del företag. Genom den stora efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket kunde emellertid den friställda arbetskraften i många fall blita Iligt anvisas skogsarbete. Endast i undantagsfall voro särskilda hjalpatgarder erforderliga. Materialsvårigheterna för byggnadsverksamheten medtorde under

3 Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

hostmanadcrriä en något okad arbetslöshet inom byggnadsfacken i vissa större stader, bland annat Stockholm, Norrköping och Sundsvall. På några mindre 0!., därjämte en under krigsåren forcerad utbyggnad, framför

allt tor militära ändamål, en överdimensionering av byggnadsarbetarkåren med en viss lokal omstallnmgsarbetslöshet som följd. De svårigheter som befarats i samband med nedläggandet eller inskränkningen av krigsmaterielproduktionen eller den ersättningsproduktion, som handelsavspärrningen nödvandiggjort under krigsåren, ha däremot varit anmärkningsvärt små. Näringslivets omställning till fredsförhållanden torde också ha underlättats av att merparten av produktionsomläggningarna under kriget kunnat ske inom ramen tor den redan befintliga produktionsapparaten. I de fall den genom inskränkningen eller nedläggandet av viss produktion friställda arbetskraften icke kunnat beredas fortsatt arbete inom samma företag har den i allmänhet relativt snabbt absorberats av närliggande underskottsområden Arbetsförmed mgen har i görligaste mån medverkat till en interlokal omfattning av arbetskraften varvid dock den stora knappheten på bostäder på många håll uItg^.01jt allvarligt hinder. Icke heller de vid försvarsverken företagna in- ® ranknmgarna, vilka särskilt beträffande fortifikationsarbetena varit omfattande, ha i allmänhet vållat några större sysselsättningssvårigheter, även om en viss omstallnmgsarbetslöshet framträtt i städer som Boden och iKarlskrona. Entledigandena från krisförvaltningen ha hittills icke medfört något nadenVart °Verskott pa arbetskraft inom ifrågavarande delar av arbetsmark-

En sammanfattnmg av vissa statistiska serier, som belysa utvecklingen pa arbetsmarknaden under 1945 i jämförelse med 1944, lämnas i tab. 1.

Tali. 1. Arbetsmarknaden under åren 1944 och 1945.

Månad

Januari .. Februari . Mars.....

April

Maj......

Juni.....

Juli......

Augusti .. September

Oktober .. November December.

Deri fortgående stegring av antalet sysselsatta arbetare inom industrien, sorn framträdde under senare delen av 1944 och vartill bland annat bidrog nedskärningen av inkallelserna under denna tid, avbröts under februari 1945 genom verkstadskonflikten. Sysselsättningen fortsatte dock att stiga inom de branscher, som icke voro närmare berörda av konflikten, och efter konflik-

4 Kungl. Mcij:ts proposition nr 293.

tens nedläggande utvisade indextalen en betydligt högre sysselsättning än under motsvarande månader 1944. Nedgången under december torde främst bero på — förutom säsongmässiga inskränkningar inom vissa branscher tillfälliga julpermitteringar. Under januari 1946 steg sålunda indextalet ater och låg högre än i januari 1945. En avsevärd del av den frigjorda beredskapspersonalen synes av de anförda sifferuppgifterna att döma ha tillforts industrien. Beaktas bör jämväl, att indextalen bland annat icke taga hänsyn till nyetableringar och därför undervärdera förekommande sysselsättnmgsokningar. I själva verket torde därför antalet inom industrien sysselsatta ha

ökat mer än sorn framgår av sifferserien.

Siffrorna för arbetslösheten voro, såsom redan framhållits, bland de lägsta, som noterats sedan den svenska arbetslöshetsstatistikens tillkomst. Beaktansvärd var särskilt den kraftiga säsongutjämningen. Antalet hos arbetsloshetsnämnderna anmälda hjälpsökande arbetslösa var under årets Iva sista månader det lägsta, som överhuvudtaget noterats vid denna årstid. Minskningen av antalet hjälpsökande i förhållande till föregående år har berört flertalet yrkesgrupper men varit särskilt kraftig beträffande sågverks- och massaindustriarbetare samt hamn- och stuveriarbetare. Även antalet hjälpsökande byggnads- och anläggningsarbetare har undergått en avsevärd minskning. Däremot utvisade gruppen förvaltning, arbetsledning och fria yrken en mindre ökning. Påfallande är den förskjutning i de hjälpsökandes åldersfördelning, som ägt rum. Under 1945 voro sålunda i genomsnitt 51,0 °/o av de hjälpsökande över femtio år mot 44,2 °/o under 1944. . ,

Uppgifterna örn antalet tillsatta platser på 100 lediga ge en viss bild av den framträdande bristen på arbetskraft inom flertalet näringsomraden. Någon lättnad i detta hänseende synes icke ha uppkommit i samband med beredskapens upphörande, utan det arbetskraftstillskott, som minskningen av inkallelserna medförde, har mer än uppvägts av den ökade efterfrågan. Inom gruppen industri och hantverk utgjorde sålunda medeltalet tillsatta platser pa 100 lediga under årets senare hälft 80 för män och 43 för kvinnor mot 84

resp. 44 under samma tid 1944. „ ... ,, ,

Liksom under tidigare år måste särskilda åtgärder vidtagas tor att bemästra jordbrukets arbetskraftsbehov till hö- och stråsädesskorden samt rotfruktsupptagningen. Bärgningen av stråsädesskörden vållade pa manga hall svårigheter genom den rikliga nederbörden, som i en del fall förorsakade omfattande översvämningar och liggsädesbildning, till följd varav maskinell arbetskraft icke kunde utnyttjas i normal omfattning. Bland annat genom förlängning av det ordinarie övningsuppehållet för de värnpliktiga, vilket i al mänhet förlagts till höskörden, kunde dock bristen på arbetskraft till stora delar utfyllas. Även under 1945 var den frivilliga arbetskraftens insats under sommarmånaderna av betydande värde. Rotfruktsupptagningen gynnades av den torra hösten, och arbetskraftsbehovet kunde i allmänhet tillgodoses,

bland annat genom utplacering av repatriander. t ,

Sysselsättningen inom skogsbruket steg kraftigt under 194.). Härtill torde främst premiesystemet för yrkesvana skogsarbetare och vissa skogsägare ha bidragit, samtidigt som tillgången på arbetskraft ökade genom beredskapens upphörande. Särskilt under sommarmånaderna var sysselsättningen påfallande livlig Enligt de av arbetsmarknadskommissionen verkställda inventeringarna, som dock endast avse den för avverkningsarbeten lejda arbetskraften uppgick vid slutet av juni 1945 antalet sysselsatta arbetare till 53 020 mot 25 381 vid motsvarande tidpunkt 1944. Särskilt under verkstadskonfhkten ökade antalet från andra yrkesområden överflyttade arbetare betydligt. Efterfrågan på arbetskraft har dock varit avsevärt större an tillgängen. Vid slutet av december redovisades sålunda ett ytterligare arbetskraftsbehov hos de

5 Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

större avverkarna av 30 471 man, av vilka avverkarna själva endast beräknare kunna anskaffa 8 722. De stora stormfällningarna under november medford? i vissa delar av landet en starkt ökad efterfrågan på arbetskraft.

Etter nedgången under 1944 ökade produktionen inom torvindustrien åter under 194o. Pa vissa hall kunde det stora behovet av arbetskraft under sommarmana derna icke helt täckas.

Hur sysselsättningsförhållandena gestaltat sig inom de viktigaste industrigrupperna framgår av tab. 2, vari redovisas antalet sysselsatta arbetare vid slutet av den mellersta månaden i varje kvartal under 1945 i jämförelse med

Tab. 2. Antalet sysselsatta arbetare inom de viktigaste industrigrupperna vid slutet av mellersta månaden i varje kvartal 1945 i % av antalet sysselsatta vid motsvarande

tidpunkter 1944.

Den nedgång i sysselsättningen inom verkstadsindustrien, som framträdde ly.K.,. sommaren och hösten 1944 främst på grund av minskade militära beställningar men även på grund av reducerad tillverkning för export visade sig vara övergående Redan före verkstadskonflikten framträdde en stegring i sysselsättningen, och efter konfliktens biläggande ökade sysselsättningen ytterligare. .enligt en av industrikommissionen verkställd undersökning ökade antalet utgjorda arbetstimmar vid de större företagen med 6% mellan september 1944 och augusti 1945. Den fortsatta nedgången i de militära beställningarna uppvägdes av ökningen av exportordema, samtidigt som efterfrågan för hemmamarknaden visade betydande stegring. Till den goda sysselsättningen inom verkstadsindustrien medverkade den ansamling av beställningar, som arbetshill likten medförde. Bristen på yrkesarbetare av olika slag var framträdande, och pa vissa håll, särskilt vid järnverken, mötte det även stora svårigheter att anskaffa icke yrkeskunnig arbetskraft. Bostadsknappheten lade på manga orter hinder i vägen för tillgodoseende av arbetskraftsbehovet.

Inom gruvindustrien förekommo vid de järnmalmsgruvor, som företrädesvis arbeta för export, stora driftinskränkningar. Endast vid lapplandsgruvorna vörö dock särskilda hjälpåtgärder erforderliga. Den del av gruvindustrien, som är inriktad på den inhemska marknaden, hade däremot full sysselsättning, och pa vissa hall förelåg en avsevärd brist på underjordsarbetare

Sågverk och pappersmassefabriker utvisade betydande sysselsättningsöknmgai, varigenom en stor del av den under 1944 relativt höga arbetslösheten

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

i sågverks- och massaindustridistrikten i Norrland och Värmland kunde elimineras. Den blida väderleken under hösten medförde samtidigt en relativt lång skeppningssäsong. Medan sågverken hade i det närmaste full sysselsättning, utgjorde emellertid knappheten på bränsle och massaved ett hinder för fullt utnyttjande av cellulosaindustriens kapacitet. Även pappersbruken kunde öka sysselsättningen, sedan exportförsäljningen åter kommit i gång. Snickerioch möbelfabriker hade på många håll svårt att fylla behovet av yrkeskunnig arbetskraft. Inom byggnadsämnesindustrierna medförde den livliga byggnadsverksamheten fortsatt god sysselsättning. ... . „

Livsmedelsindustrien företedde i stort sett samma sysselsättmngsniva som under 1944. Den kvarstående knappheten på särskilt socker och fett ävensom den knappa kött- och fläskproduktionen hindrade mera betydande sysselsättningsökningar inom de branscher, som äro beroende av ifrågavarande ravaror. Inom textil- och beklädnadsindustrien medförde knappheten pa textilprodukter, särskilt garn och bomullsvävnader, sysselsättningssvårigheter vid vissa företag, främst inom trikå- och konfektionsindustnen. Bristen pa arbetskraft var emellertid fortfarande stor inom detta område, aven om utptaceringen av flyktingar bidrog till att något lätta den.

Såsom redan framhållits, var byggnadsverksamheten trots radande materialsvårigheter mycket livlig. Oaktat beredskapens upphörande och en viss utökning av byggnadsarbetarkåren höll sig arbetslösheten, såsom framgar av tab. 3, på samma låga nivå som under 1944. En viss säsongutjamnmg av byggnadsverksamheten framträdde därjämte, vartill främst byggnadsregleringen bidrog. Materialsvårigheterna medförde dock, särskilt pa vissa orter, att byggnadsföretag tillfälligt måste stoppas eller icke kunde komma i gang vid beräknad tidpunkt. Även brist på yrkeskunmg arbetskraft verkade pa vissa håll återhållande på byggnadsverksamheten.

Tat» 3 Arbetslösheten i byggnadsfacken (byggnadsgrovarbetare, byggnadsträarbetare, murare och målare) åren 1944 och 1945 i % av medlemsantalet.

Västspärrens slopande och upphävandet av de under hosteni 1944 införda restriktionerna för sjöfarten mellan Sverige och utlandet medförde en betydande förbättring i sysselsättningsförhållandena inom sjöfarten. ° En viss knapphet på befaret manskap uppstod till och med under hostmanaderna. Även inom bilismen förbättrades sysselsättningen något vid slutet av aret, ehuru fortfarande ett stort överskott på chaufförer kvarstod

Inom övriga delar av arbetsmarknaden förelago likaledes i allmänhet okade sysselsättningsmöjligheter. Beträffande de utpräglat kvinnliga arbetsomra: dena, främst sjukvård och husligt arbete, rådde liksom tidigare stor brist pa arbetskraft.

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden.

Rörande den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under den närmaste tiden anför arbetsmarknadskommissionen i skrivelsen den 11 april 1946 följande.

Det möter för närvarande mycket stora svårigheter att nied någon högre grad av säkerhet bedöma den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden.

7 Kungl. Maurts proposition nr 293.

Denna synes i första liand komma alt bliva beroende av huruvida en tillräcklig import av tåsta bränslen ävensom vissa industriråvaror kan komma till sfånd- Importutsikterna äro emellertid mycket ovissa, och möjligheten av en försärnring i försörjningsläget med återverkningar på arbetsmarknaden kan därför icke helt uteslutas. I den man bränsle- och råvaruförsörjningen kan någorlunda tryggas synas å andra sidan goda förutsättningar finnas, för att en hög sysselsättningsnivå skall kunna upprätthållas. Orderbeläggningen inom industrien synes sålunda i allmänhet vara mycket god, varför — med ovannämnda förbehåll — gynnsamma betingelser föreligga för fortsatt god sysselsättning inom denna del av produktionen. Den kvarstående knapphet på vissa viktiga industriråvaror, som man synes böra räkna med, torde dock komma att utgöra ett hinder för mera betydande utvidgningar inom ett flertal branscher. Med hänsyn till det stora antalet beviljade och inneliggande ansökningar örn byggnadstillstånd och till den tendens till ökning av antalet inkommande ansökningar, som förmärkts under innevarande år, kunna sysselsättningsutsikterna inom byggnads- och anläggningsverksamheten bedömas såsom gynnsamma. Man synes dock även här böra räkna med en kvarstående materialknapphet, vilken torde komma att begränsa byggnadsverksamhetens omfattning eller i varje fall utgöra ett hinder för en större utökning av densamma. Beträffande sekundära näringsområden som transport och handel torde man under ovannämnda förutsättningar kunna räkna med bibehållen, eventuellt något förbättrad sysselsättning. Även örn en nedskärning av vedavverkningarna framdeles skulle bliva möjlig, torde skogsbruket med hänsyn till det stora behovet av ökade gagnvirkesavverkningar komma att bereda god sysselsättning.

o I det följande återgivas, med de reservationer som framgå av det föregående, vissa synpunkter på arbetsmarknadsläget inom olika näringsgrenar.

Verkstadsindustrien har för närvarande en mycket god orderbeläggning. Enligt den av industrikommissionen i augusti 1945 verkställda undersökningen motsvarade den då inneliggande orderstocken vid de större verkstäderna i genomsnitt 12 månaders produktion. Efterfrågan på verkstadsprodukter ligger fortfarande på en hög nivå, varför ur denna synpunkt goda sysselsättningsutsikter äro för handen. Järnförsörjningen bereder emellertid stora svårigheter. Särskilt på vaxtråd, band, tunnplåt och rör föreligger stor knapphet. Någon förbättring i försörjningsläget synes icke sannolik under de närmaste månaderna, och risk föreligger därför för temporära driftsinskränkningar på vissa håll.

Beträffande järnverken torde man kunna räkna med fortsatt god sysselsättning. Bortfallet av importen från Tyskland har kraftigt stegrat kraven på den inhemska produktionen, och bristen på arbetskraft synes i allmänhet utgöra den mest produktionsbegränsande faktorn.

De gruvor, som arbeta för den inhemska marknaden, väntas även i fortsättningen komma att ha god sysselsättning. Däremot synas sysselsättningsutsiktema för exportgruvoma mycket ovissa. Sålunda synes man beträffande lapplandsgruvoma, där driften för närvarande delvis upprätthålles genom gråbergsbrytning, icke kunna bortse från kvarstående sysselsättningssvårigheter, särskilt som apatitbrytningen förutsättes komma att bortfalla.

Jord- och stenindustrien synes vad beträffar såväl byggnadsämnesindustrien som glas- och porslinsindustrien kunna räkna med fortsatt god sysselsättning, därest bränsleförsörjningen kan ordnas. Samtliga dessa industrier äro emellertid mycket bränslekrävande, varför en försämring i bränsleläget skulle medföra stora svårigheter. I viss omfattning lia företagen inom denna industrigrupp övergått lill oljeeldning, varigenom de aktuella bränsleförsörjningssvårigheterna något minskats.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Sågverksindustrien torde med hänsyn till den stora saväl inhemska som utländska efterfrågan på trävaror kunna räkna med goda sysselsättningsmöjligheter, under förutsättning att timmerfångsten utfaller någorlunda gynnsamt. Hittills synas timmeravverkningarna, gynnade bland annat av goda väderleks förhållanden, lia gestaltat sig bra. Icke heller beträffande cellulosaindustrien torde avsättningsfrågan behöva medföra några svårigheter. Avgörande för sysselsättningsutsiktema inom denna industri är därför främst tillgången på bränsle och massaved. Under förutsättning att bränsleförsörjningen kan säkerställas, synes man kunna räkna med i stort sett oförändrad sysselsättning. Tillgången på massaved torde icke komma att medgiva fullt utnyttjande av kapaciteten. Beträffande pappersbruken synas utsikter föreligga till fortsatt god sysselsättning.

Arbetstillgången inom livsmedelsindustrien torde komma att bliva i stort sett oförändrad. Med hänsyn till den kvarstående knappheten på vissa viktiga råvaror, såsom socker och fett, synes man icke kunna förvänta några större utvidgningar inom de branscher, som äro beroende av ifrågavarande råvaror. För konservindustrien torde även tillgången på bleckemballage komma att begränsa produktionen.

Vad beträffar textil- och beklädnadsindustrien utgör försörjningen med bomulls- och cellullgarn för närvarande en trång sektion. Särskilt för trikåoch bandfabriker, som icke ha egna spinnerier, kunna sysselsättningssyårigheter uppstå, om icke tillräcklig import kan komma till stand. Däremot har en viss förbättring inträtt beträffande bomullsvävnader, och då därjämte försörjningen med yllevävnader är relativt god, synes man icke behöva befara några större svårigheter vid konfektionsfabrikerna. Aven om en viss lättnad i fråga om arbetskraften inträtt, genom att ett stort antal utlänningar anvisats arbete inom textil- och beklädnadsindustrien, föreligger fortfarande stor brist på särskilt kvinnlig arbetskraft. Någon mer betydande förändring i detta hänseende torde icke vara att vänta.

Inom skoindustrien föreligger för närvarande en viss knapphet på ovanläder. Det oaktat synes man kunna räkna med ungefärligen samma sysselsättning som under föregående år. För gummivaruindustrien har läget beträffande råvaruförsörjningen lättat, sedan numera importen av gummiråvaror åter börjat komma i gång. Bristen på kvinnlig arbetskraft synes emellertid komma att medföra svårigheter för denna industri.

I fråga om den kemisk-tekniska industrien har bortfallet eller inskränkningen av ersättnings- och krigsproduktion redan medfört en nedgång i sysselsättningen, främst vid ugnskolningsverk och ammunitionsfabriker. Vad sistnämnda fabriker beträffar, är utvecklingen bland annat beroende av möjligheterna att upptaga civila tillverkningar. Beträffande den normala civila produktionen utgör knappheten på vissa importråvaror, bland annat letter, en produktionsbegränsande faktor, som man även i fortsättningen torde böra räkna med. Inom tändsticksfabrikerna har sysselsättningen förbättrats, sedan exporten i viss utsträckning kunnat återupptagas. Brist på kvinnlig arbetskraft föreligger även inom denna industri.

Knappheten på vissa byggnadsmaterialier torde komma att kvarstå under en relativt lång tid och verka begränsande på byggnadsverksamheten. I den mån materialläget lättar, bör med hänsyn till de stora eftersatta byggnadsbehov, som föreligga, en viss utökning vara möjlig.

Inom handel och transport synes man kunna förutse en fortsatt förbättring i sysselsättningen, allteftersom importmöjligheterna okas. Vad speciellt kontorsarbetsmarknaden beträffar, kan ett visst överskott på särskilt manlig arbetskraft befaras uppstå i samband med den fortsatta nedskärningen av krisförvaltningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

9 Under förutsättning att bränsleförsörjningen och försörjningen med industriråvaror kunna säkerställas skulle man sålunda icke ha att emotse någon större arbetslöshet under år 1946. De arbetsmarknadsreglerande åtgärderna skulle därför, såvitt man nu kan bedöma läget, främst komma att avse omflyttning av arbetskraft från överskotts- till bristområden. En viss restarbetslöshet av särskilt svårplacerad arbetskraft måste man dock liksom förut räkna med.

Föredraganden.

Av arbetsmarknadskommissionens redogörelse framgår, att det allmänna arbetsmarknadsläget under år 1945, bortsett från verkstadskonflikten, kännetecknades av synnerligen hög sysselsättning, föranledd av ökade exportmöjligheter och en ytterligare förstärkning av den goda hemmamarknadskonjunkturen. Betecknande för den höga sysselsättningsnivån är, att det tillskott av arbetskraft som föranleddes av försvarsberedskapens avveckling utan svårighet absorberades av arbetsmarknaden. Knappheten på bränsle och vissa råvaror, nedläggandet eller inskränkningen av militära anläggningsarbeten och sådan ersättningsproduktion som handelsavspärrningen nödvändiggjort samt begränsningen av de militära materielbeställningama föranledde givetvis friställning av arbetskraft men denna kunde i allmänhet relativt snabbt placeras inom närliggande underskottsområden. I avbidan på sådan placering kunde den friställda arbetskraften i många fall tillfälligt anvisas skogsarbete. Allmänt sett framträdde knapphet på arbetskraft inom ett flertal näringsområden.

Arbetslöshetssiffrorna för år 1945 äro följdenligt bland de lägsta som noterats. En kraftig säsongutjämning kan även konstateras. Den kvardröjande arbetslösheten förklaras med att de arbetssökande alltid till en mindre del utgöras av personer, vilka av olika anledningar äro svårplacerade även vid en högkonjunktur. Vidare är det ofta icke möjligt eller lämpligt att efter inträffad arbetslöshet omedelbart överföra den arbetslöse till annat yrkesområde eller anvisa honom arbete på annan ort än hemorten.

Jag torde icke behöva ytterligare uppehålla mig med arbetsmarknadssituationen under år 1945, då arbetsmarknadskommissionen i sin verksamhetsberättelse för nämnda år lämnat en ingående redogörelse härför. Av större intresse synes vara att söka bedöma det aktuella arbetsmarknadsläget och utvecklingen på arbetsmarknaden under den närmaste tiden.

Den höga sysselsättningsnivå, som kännetecknat arbetsmarknaden efter veirkstadskonfliktens biläggande, har ytterligare stärkts under den gångna delen av innevarande år. Antalet hos arbetslöshetsnämnderna hjälpsökande arbetslösa började efter den säsongmässiga uppgången under höst- och vintermånaderna redan under februari åter minska och utgjorde vid utgången av april månad endast 6 534, den hittills lägsta redovisade hjälpsökandesiffran för denna månad. Även arbetslösheten inom fackförbunden har under den hittillsvarande delen av året legat lägre än något tidigare år sedan första världskriget. Vid månadsskiftet mars/april uppgick sålunda antalet

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

arbetslösa medlemmar inom fackförbunden i procent av hela medlemsantalet till endast 4,5. Arbetslösheten kan antagas ha sjunkit ytterligare sedan dess till följd av den säsongmässigt ökade sysselsättningen inom byggnadsverksamheten.

Knappheten på bränsle och råvaror utgör alltjämt ett allvarligt problem för industrien och har på vissa håll tvingat till driftsinskränkningar. Ännu större svårigheter särskilt inom industrien vållar emellertid den tilltagande knappheten på arbetskraft.

Att objektivt bestämma den aktuella knappheten på arbetskraft möter vissa svårigheter. Här må nämnas, att svenska arbetsgivareföreningen i september 1945 gjorde en arbetskraftsinventering bland de till föreningen anslutna företagen med minst 50 anställda. De företag, från vilka uppgifter inkommo, motsvarade ungefär 3/4 av föreningens numerära verksamhetsområde i denna storleksklass. Enligt de lämnade uppgifterna skulle dessa företag med hänsyn till då rådande avsättningsmöjligheter samt råvaru- och bränsleförsörjning kunnat bereda sysselsättning för ytterligare 45 000 arbetare, därav 32 000 män och 13 000 kvinnor. Den uppgivna brislsiffran innefattade emellertid även cirka 20 000 vid undersökningstillfället redan anställda men av olika anledningar frånvarande arbetare. Mest framträdande var bristen inom verkstads- och textilindustrien. Även om — såsom arbetsgivareföreningen framhåller — vissa av uppgifterna måste tagas med stor reservation, enär de äro grundade på grova kalkyler, kunna dock anförda siffror ge en antydan om behovet av ytterligare arbetskraft för industriens räkning. Av senare datum äro de uppgifter, som företagen lämna till socialstyrelsens sysselsättningsstatistik. Enligt dessa uppgifter planerade under mars och april 1946 nära 500 industriföretag att ny- eller återanställa sammanlagt över 12 700 arbetare. Den allra största delen av denna arbetskraft måste nyanställas. Även inom jordbruket föreligger en markerad brist på arbetskraft. För att ytterligare belysa arbetskraftssituationen kunna följande siffror ur arbetsförmedlingsstatistiken för april 1946 anföras. Antalet hos den offentliga arbetsförmedlingen lediganmälda platser under denna månad var inom jordbruket ca 14 700 och inom industriens samtliga yrkesgrupper ca 52 300. Antalet tillsatta platser inom angivna näringsgrenar uppgick under månaden till respektive ca 4 800 och 32 900.

Även örn de anförda siffrorna få tagas med stor reservation med hänsyn till de många osäkerhetsmomenten i de undersökningar, varur siffrorna framkommit, äro de dock av intresse såsom uttryck för den ur arbetskraftssynpunkt ansträngda situationen inom skilda områden av arbetslivet.

Hittills har arbetsmarknadssituationen som regel kännetecknats av överskott på arbetskraft. De arbetsmarknadspolitiska strävandena ha härvid syftat till att bereda de arbetslösa sysselsättning eller i varje fall försörjning. Den nuvarande situationen däremot präglas av knapphet på arbetskraft. Huruvida detta är en relativt snabbt övergående företeelse eller icke är givetvis mycket svårt att avgöra. Att viss del av vår exportproduktion tillgodoser ett mera tillfälligt behov i de krigshärjade länderna torde vara ovedersäg-

11 Kanyl. Maj.ts proposition nr 293.

ligt. Å andra sidan peka vissa förhållanden, främst befolkningsutvecklingen, i den riktningen, att även på längre sikt knapphet på arbetskraft kan komma att törefinnas. I detta läge har såväl från vissa industriföretagares sida som i den offentliga diskussionen framförts förslag örn åtgärder för att tillföra den svenska arbetsmarknaden utländsk arbetskraft genom invandring.

Även enligt min mening kan en bestående och mera omfattande brist på arbetskraft komma att påverka vår immigrationspolitik. Med hänsyn till de olägenheter av olika slag som kunna vara förbundna med en invandring av större omfattning torde dock dessförinnan andra möjliga utvägar böra prövas. Jag vill i det följande peka på några av dessa utvägar.

Vad angår den aktuella situationen må erinras om att den i hög grad arbetskraftskrävande vedproduktionen kommer att nedgå i den mån importen av fasta bränslen ökar och att i samband härmed arbetskraft av icke obetydlig omfattning friställes för annan verksamhet. Härtill kommer, att i t rämsta rummet de partiellt arbetsföra men även vissa grupper av icke yrkesarbetande kvinnor utgöra en arbetskraftsreserv, vars inordnande i produktionen torde böra i möjlig mån underlättas. Vad de partiellt arbetsföra angår ha redan inom den offentliga arbetsförmedlingen särskilda tjänstemän tillsatts med uppgift att biträda de ordinarie förmedlingsorganen med arbetsanskaffning åt svårplacerade arbetssökande. I sitt nyligen avgivna första betänkande (SOU 1946: 24) har kommittén för partiellt arbetsföra föreslagit åtgärder för en effektivisering av kurators- och arbetsförmedlingsverksamheten för partiellt arbetsföra. Kommittén torde i en nära framtid avgiva ytterligare förslag för tillvaratagande av de partiellt arbetsföras arbetskraft. Det förslag till lag örn folkpensionering, som nyligen underställts riksdagen, har i viss grad även utformats med tanke på önskvärdheten av att även de högre åldramas arbetskraft utnyttjas.

Olika åtgärder till underlättande av arbetskraftens rörlighet äro av stor betydelse. I detta sammanhang må erinras om att genom beslut den 7 december 1945 sakkunniga tillkallats att inom socialdepartementet verkställa utredning rörande vissa frågor om försäljning av egnahem och bostadsrättslägenheter i samband med innehavarens avflyttning till annan ort i arbetsmarknadsreglerande syfte. Å andra sidan ger sig för närvarande en viss överrörlighet till känna i form av flyttning mellan olika yrkesområden. Denna överrörlighet försvårar en önskvärd stabilisering inom näringslivet. — Genom en utvidgning av arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan vid industrilokalisering kan sådan ske under större hänsynstagande till arbetskraftstillgången än hittills.

Ovedersägligen besitter näringslivet ett stort mått av anpassningsförmåga. Knapphet på arbetskraft och härav föranledda löneökningar torde vara verksamma incitament lill arbetskraftsbesparande rationaliseringar. Därest rationaliseringen av jordbruket sker i snabbare takt än hittills minskas den tidvis framträdande arbetskraftsbristen inom denna näringsgren och ökas industriens möjligheter att få tillskott av arbetskraft. En fortsatt utjämning av sysselsättningen inom de säsongbetonade yrkena, främst byggnadsverksamhe-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

ten, skulle innebära ett bättre tillvaratagannde av arbetskraften inom dessa yrkesgrenar.

Slutligen må uppmärksamheten riktas på den betydelse ett effektivare arbetarskydd och en förbättrad folkhygien har för att bevara arbetskraften.

Självfallet kommer det nya arbetsmarknadsläget att med största uppmärksamhet följas av de ansvariga myndigheterna. Åtgärder, som äro ägnade att åstadkomma en utjämning mellan efterfrågan och tillgång på arbetskraft, böra av myndigheterna vidtagas eller understödjas.

Även i en situation med allmän knapphet på arbetskraft synes alltjämt oundvikligt att överskott på arbetskraft uppstår inom vissa lokalt begränsade områden. Att överflytta sålunda friställd arbetskraft till underskottsområden är understundom förenat med svårigheter av olika slag. I varje fäll måste överflyttningen föregås av noggrant övervägande av samtliga på frågan inverkande faktorer.

För närvarande föreligger en relativt omfattande undersysselsättning i Västernorrlands och Norrbottens län. Av hela antalet hjälpsökande under april månad 1946, 6 534, voro sålunda 2 971 eller ungefär 45 %> hemmahörande i dessa två län. Inom Västernorrlands län har dock antalet hjälpsökande undergått en betydande minskning jämfört med föregående år. Däremot är antalet hjälpsökande i Norrbottens län i stort sett oförändrat. Bränsle- och råvarusvårigheterna, vilka hindra ett fullt utnyttjande av produktionskapaciteten hos den inom dessa områden dominerande trävaru- och cellulosaindustrien, synas utgöra de främsta anledningarna till sysselsättningssvårigheterna. De befarade svårigheterna i samband med nedläggandet av apatitproduktionen i Kiruna och Malmberget ha tillsvidare övervunnits genom att den frigjorda arbetskraften kunnat omplaceras i andra arbeten inom samma företag. Fortfarande råder dock inskränkt arbetstid och möjligheterna att bereda fortsatt sysselsättning för den från apatitproduktionen frigjorda arbetskraften bli framför allt beroende på exportutvecklingen. Även i Blekinge län har överskott av arbetskraft uppstått genom nedläggandet eller inskränkningen av olika militära arbeten. Överskottet har dock kunnat nedbringas genom omplaceringsåtgärder från arbetsförmedlingens sida.

Slutligen torde jordbrukets och skogsbrukets arbetskraftsfråga böra något beröras. Bristen på arbetskraft inom jordbruket är betydande och visar tendens till stegring. Tillgodoseendet av arbetskraftsbehovet för skördearbetet påkallar därför särskilda ansträngningar från arbetsmarknadsorganens sida. Efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket har under de senaste månaderna varit mycket stor och endast i begränsad omfattning kunnat tillgodoses. De alltjämt ovissa utsikterna beträffande importen av fossila bränslen och den stora såväl inhemska som utländska efterfrågan på gagnvirke medföra, att skogsbrukets arbetskraftsfråga fortfarande kräver stor uppmärksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

13 Statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader.

Gällande statsbidragssystem.

Det statsbidragssystem, som tillämpats sedan den 1 januari 1941, och vartill riksdagen i skrivelse 1941: lil principiellt anslutit sig, innebär, att till kommunernas arbetslöshetskostnader kan utgå statsbidrag i form av såväl årligt bidrag som engångsbidrag.

Det årliga bidraget, s. k. drskostnadsbidrag, utmätes på grundval av kommunens totala arbetslöshetskostnad under ett år, varvid bidraget beräknas efter en stigande skala, så avvägd att kommunens årliga kostnadsandel icke skall behöva överstiga 1: 50 kr per skattekrona. De arbetslöshetsåtgärder, för vilka kommun önskar inräkna kostnaderna i totalsumman för året, skola vara på förhand godkända av arbetsmarknadskommissionen. Om kommun under en arbetslöshetskris för finansiering av ett av arbetsmarknadskommissionen godkänt arbete upptagit lån, bör årskostnadsbidrag till ränteoch amorteringskostnader enligt uttalande i riksdagens berörda skrivelse kunna utgå, så länge de ekonomiska verkningarna av krisen äro för kommunen kännbara.

För engång sbidrag et, som beviljas för visst arbete, funnos från början inga bestämda regler. Man förutsatte, att dess storlek skulle avgöras från fall till fall med hänsyn till företagets kostnad, och att det skulle beräknas så, att den framtida utgiften för ränta och amortering komme att stå i rimligt förhållande till kommunens skatteunderlag och finansiella ställning. I de fall statsbidrag till byggnadsverksamhet skulle komma att medgivas för att i educera kommuns kostnad till ungefärlig överensstämmelse med kostnadsnivån före kriget, borde statsbidraget enligt uttalande av riksdagen i allmänhet icke understiga 20 procent. I det fall för sysselsättande av arbetslösa arbeten komme i fråga, för vilka under normala förhållanden utgå författningsmässigt bestämda statsbidrag, skulle bidraget utgå enligt dessa normalt tillämpade grunder.

Emellertid uppstod mycket snart behov av mera bestämda riktlinjer för fastställande av engångsbidraget, när det gällde andra arbetsobjekt än byggnadsföretag eller sådana företag, för vilka bidragets storlek är författningsmässigt reglerad. Den 6 november 1941 beslöt arbetsmarknadskommissionen därför att tillämpa en skala, enligt vilken bidraget från ett minimum av 20 procent stiger med stigande skattetryck och sjunkande antal skattekronor per invånare till 90 procent. Engångsbidrag, som beräknats enligt denna skala, benämnes normalbidrag.

För att bidragsskalan skall uppfylla kravet att bidraget blir maximalt, såväl när antalet skattekronor blir tillräckligt litet som när skattetrycket överskrider en viss gräns, fastställes den normala bidragsprocenten enligt kommissionens förutnämnda beslut på grundval av produkten mellan antalet skattekronor per invånare och den förefintliga marginalen för skattetryckets ytterligare stegring. Som övre gräns för skattetrycket räknas härvid 23 kronor per skattekrona eller den faktiska fördelningens övre gräns

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

enligt 1940 års uttaxeringar. Användandet av ett högre gränsvärde skulle innebära, att relativt mindre hänsyn toges till skattetrycket.

Den skala, efter vilken den normala bidragsprocenten enligt dessa principer fastställes, framgår av följande tablå, där x betecknar antalet skattekronor per invånare och y den effektiva utdebiteringen, i förekommande fall minskad med utgående statsbidrag till skattelindring.

Ett viktigt komplement till statsbidragssystemet utgöra de statliga beredskapsarbetena. I den mån arbetslösa hänvisats till sådana arbeten skall visserligen vederbörande kommun utgiva ersättning (s. k. dagavgift) till staten med belopp, motsvarande vad kommunen eljest eventuellt skulle fått utgiva i kontantunderstöd. Dagavgiften utgår med ett belopp per man och dag, motsvarande dagunderstödsbeloppet inom respektive kommun för man och hustru tillhopa i de fall arbetsmarknadskommissionen föreskrivit, att endast familjeförsörjare få hänvisas till arbetet i fråga, samt i övriga fall med ett belopp, motsvarande dagunderstödet för ensamstående person över 18 år. För denna ersättning åtnjuta kommunerna emellertid årskostnadsbidrag. Kommuner, som ha hög kommunal utdebitering och åtnjuta skatteutjämningsbidrag, befrias helt från ersättningsskyldighet. Härigenom har en möjlighet förelegat i vissa fall att så gott som helt avlasta arbetslöshetskostnadema från skattetyngda och av arbetslöshet besvärade kommuner.

Under de år, som förflutit sedan det nu gällande statsbidragssystemet började tillämpas, ha förutom de större städerna huvudsakligen blott restarbetslöshetsområdena i Göteborgs och Bohus län och Västernorrlands län varit besvärade av nämnvärd arbetslöshet. I det förra av dessa län har hjälpbehovet kunnat fyllas i stor utsträckning genom hänvisning till statliga beredskapsarbeten, till vilka kommunerna ej haft att ekonomiskt bidraga. Kommunerna ha härvid varit befriade från dagavgifter. I Västernorrland däremot ha många kommuner bedrivit statskommunala beredskapsarbeten samt understödsverksamhet, vartill kommer att åtskilliga av de statliga beredskapsarbetena där varit av sådan art, att kommunerna haft att bidraga till kostnaderna för deras utförande. Även där ha kommunerna emellertid varit befriade från dagavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

15 Förslag till revision av gällande bestämmelser.

Landshövdingen i Västernorrlands län och representanter för sex skattetyngda kommuner inom länet ha den 7 februari 1945 till socialdepartementet och arbetsmarknadskommissionen överlämnat en promemoria, vari vissa kritiska anmärkningar framfördes mot gällande statsbidragssystem. Med anledning härav tillsattes inom kommissionen en kommitté1 med uppgift att utreda frågan och framlägga förslag till eventuella förändringar. Kommittén, som antagit benämningen 1945 års arbetslöshetskostnadsutredning, överlämnade sitt betänkande den 1 oktober 1945 till arbetsmarknadskommissionen.

Betänkandet utmynnar i vissa förslag, som såvitt möjligt tillgodose de önskemål, som framförts i ovannämnda Västernorrlandspromemoria. Förslagen ha utan reservation biträtts av kommitténs ledamöter från Västernorrland, vilka även deltogo i förberedandet och överlämnandet av promemorian.

För att få jämförelsematerial i fråga örn kommunernas arbetslöshetskostnader närmast före och efter den tidpunkt, den 1 januari 1941, då det gällande bidragssystemet först började tillämpas, har kommittén från ett tjugotal representativa kommuner införskaffat uppgifter örn dessa kostnader och deras finansiering under åren 1938—1943. Av denna undersökning har bland annat framgått, att under åren 1938—1940 43 procent av dessa kommuners samtliga arbetslöshetskostnader täcktes genom statsbidrag, under det att motsvarande procenttal för åren 1941—1943 utgjorde 44,2. Dessa uppgifter synas utvisa, att det äldre och det gällande statsbidragssystemet i detta avseende i stort sett verkat likartat.

För att bestämt kunna konstatera vilket av de båda bidragssystemen, som erbjuder de största fördelarna för kommunerna, skulle emellertid fordras en jämförelse, tillämpad på en likartad arbetslöshetssituation. Då systemens konstruktion är av helt olika natur, kan en sådan jämförelse göras blott under vissa begränsade förutsättningar. Kommittén har gjort ett försök härtill i fråga om några under år 1936 beviljade och utförda statskommunala beredskapsarbeten. Kommunernas egna kostnader för dessa arbeten utgjorde 430 000 kronor. Örn nu gällande bidragsbestämmelser tillämpats nämnda år, skulle kommunernas andel av kostnaderna blivit 356 000 kronor. Ehuru man vid denna beräkning utgått från minimalt årskostnadsbidrag, 20 %, bär undersökningen visat, att det nu gällande systemet skulle ställt sig fördelaktigare för kommunerna i samtliga undersökta fall. Men då denna jämförelse begränsar sig till statskommunala beredskapsarbeten och alltså icke kan tillämpas på hjälpverksamheten i stort, böra några alltför vidlyftiga slutledningar ej dragas härav.

Hur statsbidragssystemet skulle verkat under en mera allmän arbelslöshetskris har man ej erfarenhetsmässigt kunnat bilda sig en uppfattning örn,

1 Ledamöter i kommittén voro direktören F. Thunborg, tillika ordförande, förste inspektören N. Andreen, kommunalkamreren J. G. F. Berje, stadsdirektören A. R. Camitz, ombudsmannen H. Foss, byråchefen W. Lingren, kontrollanten É. Rosén och kommunalkamreren R. Sundin.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

då under den tid systemet tillämpats någon arbetslöshet av tillnärmelsevis samma omfattning som i början av 1930-talet ej varit rådande. Detta utesluter dock ej att kommittén funnit, att trots den relativt ringa arbetslösheten under de år som gått, sedan det nya statsbidragssystemet trädde ikraft, vissa brister i gällande bestämmelser givit sig tillkänna på ett sådant sätt, att de synas påkalla särskild uppmärksamhet och böra föranleda vissa modifierande åtgärder.

Kommittén föreslår sålunda för det första en differentiering av den maximala årskostnaden med hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft. Härom anför kommittén följande.

Vid fastställandet av de normer, som nu gälla för årskostnadsbidrag, utgick man från att varje kommun borde kunna bära en maximal årlig kostnad för arbetslöshet av 1: 50 kr. per skattekrona. Kommittén har emellertid kommit till den uppfattningen, att en arbetslöshetskostnad av 1: 50 kr. per skattekrona i en kommuns budget mangen gang kan vara alltför betungande med hänsyn till såväl andra skatteändamål som det totala skattetrycket. Fastställandet av en fix övre gräns för en kommuns arbetslöshetskostnad måste alltid grunda sig på ett mer eller mindre godtyckligt bedömande. Om så varit fallet, när gränsdragningen skett vid 1:50 kr. per skattekrona, måste förhållandet bli enahanda vid en justering av denna gräns åt ena eller andra hållet. Detta dock under förutsättning att gränsen gives generell giltighet. Däremot torde det vara obestridligt, att örn 1: 50 kr. per skattekrona anses vara den ekonomiskt maximala prestation, som kommunerna i allmänhet, alltså även de välsituerade, kunna orka med i detta avseende, en sådan utdebitering kan bli ytterst kännbar för en kommun med ansträngd ekonomi.

Detta förhållande talar enligt kommitténs mening för ett system, som genom en differentierad maximalkostnad möjliggör en bättre anpassning till kommunernas ekonomiska bärkraft än det nuvarande. Syftet med ett sadant system skulle alltså vara, att arbetslöshetskostnaderna skulle bli i görligaste mån lika kännbara för alla kommuner, som i likartad utsträckning drabbats av arbetslöshet.

Kommittén anser sig av detta skäl böra föreslå, att kommunerna i bidiagshänseende indelas i tre grupper fl, II och III), för vilka skulle gälla en maximal kostnad av respektive 1:50, 1:25, och 1:- kr. per skattekrona. Bestämmande för till vilken grupp en kommun skall hänföras skulle vara den normalprocent för arbetsbidrag, som med hänsyn tagen till skatteunderlag och skattetryck fastställts för kommunen i fråga. Till de olika grupperna skulle sålunda hänföras kommuner med en normalprocent av respektive under 40, 40—50 samt över 50.

För grupp I skulle de hittills gällande grunderna for arskostnadsbidragets fastställande bibehållas, dock med den skillnaden, att statsbidraget i procent av årskostnaden för olika delar av denna kostnad skulle bli 30 procent av den andra 50-öringen och 40 procent av den tredje i stället för såsom hittills 20 respektive 50 procent. Denna ändring har vidtagits med hänsyn till önskemålet att bringa differentieringen i grupp I i överensstämmelse med densamma i grupperna II och III.

Statsbidraget skulle således för alla tre grupperna oka successivt med 10 procent för varje 50-öresintervall upp till 2: 50 kr. per skattekrona, under det att enligt nuvarande system bidraget ökar med 30 procent, när årskostnaden överstiger 1: —• kr. per skattekrona. Den föreslagna jämnare steg

Kungl. Maj.ts proposition nr 293. 17

lingen i statsbidragsskalan finner kommittén ur flera synpunkter vara att föredraga.

Följande tablå utvisar förslagets innebörd beträffande statsbidragets storlek för olika delar av årskostnaden.

Årskostnad per Statsbidrag i procent av årskostnaden

Pnlirtt nu

På den totala årskostnaden per skattekrona fördelar sig statsbidraget enligt nu gällande regler och kommitténs förslag på följande sätt.

En differentiering av maximalkostnaden på av kommittén föreslaget sätt skulle medföra en ökning av statsverkets utgifter. För att få en föreställning om den faktiska storleksordningen av denna merkostnad har kommittén som underlag för en beräkning härav tagit kostnadsuppgifterna för år 1941, d. v. s. det år under vilket det nu gällande statsbidragssystemet började tilllämpas. Under detta år var även arbetslösheten av större omfattning än under något av de övriga krigsåren. Resultatet av denna undersökning utvisar en total ökning från 3 437 515 till 3 952 638 kronor eller med 515 123 kronor.

Att beräkna hur stor kostnadsökningen skulle bli med en arbetslöshet av större omfattning ställer sig betydligt svårare, då antaganden måste göras såväl i fråga om vilka kommuner, som drabbas av arbetslöshet, som beträffande årskostnaden per skattekrona i dessa kommuner. Vidare måste man veta till vilka bidragsgrupper kommunerna höra. Man kan dock bilda sig en ungefärlig föreställning härom genom att utgå från de kommuner, som beröras av 1943 års invesleringsutredning. Denna omfattade samtliga 121 städer och 773 landskommuner, som kunde tänkas bli drabbade av arbetslöshet. För samtliga dessa kommuner beräknades normalprocenten på grundval av 1942 års skattekronor och utdebiteringsbehov. Enligt den nu föreslagna gruppindelningen skulle 258 av dessa kommuner med sammanlagt 5 057 000 skattekronor placeras i bidragsgrupp II och 166 kommuner med sammanlagt 3 013 000 skattekronor i bidragsgrupp III. Antager man att alla dessa kommuner drabbades av arbetslöshet, och att arbetslöshetskostnadema i samtliga fall uppginge till 2: 50 kr. per skattekrona, skulle det föreslagna systemet innebära en merkostnad för statsverket av 10 respektive 20 öre per

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 293. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

skattekrona eller 1 108 000 kronor. Vöre arbetslöshetskostnaderna jämnt fördelade mellan 0 och 2: 50 skulle ökningen av statsbidraget uppgå till respektive 12 och 22 öre per skattekrona eller 1 270 000 kronor. Beträffande grupp I, sorn omfattar de ekonomiskt bäst ställda kommunerna, torde nian icke behöva räkna med, att kommunerna i denna grupp i någon större utsträckning erhåller en årskostnad av uppemot 2: 50 kr. per skattekrona, dill följd av det stora skatteunderlaget i dessa kommuner (endast städerna hade 1942 mer än 47 miljoner skattekronor, varav Stockholm 16 miljoner) kan emellertid även en ökning av statsbidraget med 2 öre per skattekrona medföra en merutgift för statsverket av ungefär samma omfattning som för grupperna II och III tillsammans.

I fråga örn skäligheten av denna ökning av statsverkets utgifter framhåller kommittén, att utvecklingen beträffande arbetslöshetskostnadernas finansiering inneburit, att statsmakterna påtagit sig en allt större andel av dessa utgifter. Arbetslöshetsbördans ojämna fördelning kommunerna emellan har ansetts motivera en kostnadsutjämning, finansierad genom statliga bidrag. I motsatt fall skulle enskilda kommuner komma att drabbas alltför hårt av arbetslöshetens ekonomiska återverkningar och en återhämtning för deras vidkommande bli en ytterst långvarig process. Då en depression inom det ekonomiska livet med åtföljande arbetslöshet icke är av en kommun självförvållad utan beroende på rubbningar inom samhällsmekanismen, som ligga utanför den enskilda kommunens möjlighet att ensam påverka, måste det anses vara en samhällets solidariska skyldighet att lindra depressionens sociala och ekonomiska följder. Kommittén anser för sin del, att ett statsbidragssystem som det av kommittén förordade på ett verksamt sätt skall kunna bidraga till att fullfölja denna kostnadsutjämning utan att statsverkets ekonomiska medverkan blir ianspråktagen på ett ur statsfinansiella synpunkter oförsvarligt sätt.

Kommittén föreslår vidare, att kommunerna givas möjlighet att upptaga lån med kortare amorteringstid än normalt för utförande av beredskapsarbeten, som tillkommit uteslutande för att bereda sysselsättning under en kris.

Amorteringstidens längd beträffande kommundelen för ett beredskapsarbete är av intresse speciellt för de arbetslöshetstyngda kommunerna, bland annat därför att om amorteringen kan få verkställas under en period, då deras arbetslöshetskostnader i övrigt äro höga, de kunna påräkna ett högt procentuellt årskostnadsbidrag till amorteringskostnaderna. I extrema fall, om övriga kostnader uppgå till eller överstiga kommunens maximala årskostnad, skulle statsverket till och med kunna få betala hela kommundelen. Örn amorteringen utsträckes över en lång följd av år, är storleken av årskostnadshidraget mera oviss. Vidare kan kommunen, om arbetslösheten blir en bestående företeelse, småängen få ett stort antal lån att laborera med och årligen redovisa i sina ansökningar om årskostnadsbidrag.

Dessa förhållanden ha föranlett Västernorrlandskommunema att yrka på, att amorteringstiden för lån för beredskapsarbeten skulle få begränsas till fem år, om kommunen så önskar. I sådana fall, då kommundelen uttaxeras — detta gäller endast smärre företag — är önskemålet redan tillgodosett genom att arbetsmarknadskommissionen då medgiver, att kostnaderna få inräknas i årskostnadsunderlaget med en femtedel årligen. Av övriga fall,

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

då alltså medel upplånas och amorteringstiden i regel faslställes av Kungl. Majit, skiljer kommittén på sådana företag, som uteslutande tillkommit för att bereda sysselsättning under en krissituation, och sådana, som dessutom kunna sägas ge upphov till mera produktiva nyttigheter. Kommittén föreslår, att för den förra kategorien amorteringen skall kunna ske snabbare, men ifrågasätter ingen ändring för den senare. Syftemålet skulle nås genom att arbetsmarknadskommissionen i sina yttranden i ärenden, som avse upptagande av lån för finansiering av beredskapsarbeten, toge hänsyn till dessa omständigheter.

I fråga örn fortsättningsvis utgående års bostadsbidrag till räntor och amorteringar finner kommittén, att kommunernas möjligheter att erhålla sådant bidrag böra angivas mera exakt än som skett genom riksdagens berörda uttalande i skrivelsen 1941:111, att statsbidrag till dessa kostnader bör utgå, så länge de ekonomiska verkningarna av en arbetslöshetskris äro för kommunen kännbara. Kommittén föreslår därför, att kommunerna medgivas generell rätt att i årskostnadsunderlaget inräkna räntor och amorteringar för lån, som under ett tidigare skede upptagits i arbetslöshetslindrande syfte, så länge arbetslöshetskostnaderna i övrigt äro större än 50 öre per skattekrona. Bidragsprocenten skulle i så fall utgå enligt en graderad skala, konstruerad så att medtagande i årskostnadsunderlaget av dessa kvardröjande ränte- och amorteringskostnader stegras i proportion till övriga kostnader, så att desamma helt få medräknas i det bidragsberättigade arskostnadsunderlaget, när kostnaderna i övrigt uppgå till lägst en krona per skattekrona.

Då det emellertid kan förekomma även sådana fall att de aktuella arbetslöshetskostnaderna ej överskrida 50 öre per skattekrona, men kommunen dock fortfarande har att erlägga betydande annuiteter och räntor för tidigare upptagna lån, har kommittén ansett det önskvärt, att kommissionen, i de fall dessa ränte- och amorteringskostnader uppgå till minst 1: 50 kr. per skattekrona, ges möjligheter att pröva, huruvida och i vad mån dessa kostnader tillsammans med övriga kostnader må ingå i årskostnadsunderlaget eller, örn inga övriga kostnader finnas, ensamma skola kunna utgöra bidragsberättigat årskostnadsunderlag.

Vad arbetslöshetsnämndernas administrationskostnader beträffar kan enligt gällande bestämmelser en kommun, som under året i någon form bedrivit statsunderstödd hjälpverksamhet för arbetslösa, erhålla årskostnadsbidrag till vissa dylika kostnader, nämligen skäliga arvoden eller löner åt arbetslöshetsnämnds ordförande, ledamöter och eventuella tjänstemän, traktamenten och resekostnader för sammanträden inom nämnden samt utgifter för porto, skrivmaterial och andra kontorsutensilier. Emellertid få dessa kostnader inräknas i årskostnadsunderlaget blott med så stor procent, som motsvarar kommunens normalbidrag. Uppgår t. ex. såväl normalbidragsprocenten som årskostnadsprocenten till 20, vilket senare blir fallet* då årskostnaden uppgår till högst 1 krona per skattekrona, utgår således: statsbidraget med 4 procent av den godkända totalkostnaden. Häremot har

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

anmärkts att bland annat denna omständighet medfört, att kommunens verkliga årskostnad kunnat överstiga det garanterade maximum av 1: 50 kr. per skattekrona.

Ur denna synpunkt har kommittén funnit skäl förorda, att kommun som under året i någon form bedrivit statsunderstödd hjälpverksamhet för arbetslösa, må i årskostnadsunderlaget i sin helhet inräkna administrationskostnader enligt nu gällande specifikation med Inlägg för arvode till revisorer samt utgifter för olycksfallsförsäkring av arbetslöshetsnämndens personal, arbetsmarknadskommissionen dock obetaget att vid granskningen av årskostnadsredovisningen pröva skäligheten av uppgivna belopp.

Det är således två poster bland administrationskostnaderna, som hittills ej varit bidragsberättigade, men som kommittén medtagit i sitt förslag, nämligen revisionskostnader och kostnader för försäkring av arbetslöshetsnämnds personal. Vad revisionskostnadema beträffar har kommittén ansett, att ett medgivande örn statsbidrag till dessa skulle kunna tänkas innebära en stimulans för kommunerna att vid revisionen använda mer kvalificerad arbetskraft. I fråga örn kostnader för olycksfallsförsäkring av personal har det likaledes synts kommittén, att några bärande skäl ej kunna anföras mot inräknande av dessa i årskostnadsunderlaget, då kommunerna äro lagligt skyldiga att ha den administrativa personalen försäkrad.

De hittills omnämnda punkterna i kommitténs förslag ha alla rört årskoslnadsbidraget. Vad normalbidraget beträffar har kommittén ej funnit några väsentliga ändringar i beräkningssättet av detta påkallade. Vissa mindre justeringar av det nu tillämpade normalbidragssystemet föreslås emellertid.

Bidragsskalan har hittills varit uppställd i 10-procentsintervaller upp till 50 procent. Kommittén föreslår en likformig differentiering över hela skalan, det vill säga med 5-procentsintervaller även mellan 20 och 50 procent. Den ekonomiska betydelsen av en sådan ändring vore relativt oväsentlig. För år 1944 skulle den ha medfört att statsbidraget till statskommunala beredskapsarbeten, som utgjorde 8 528 984 kr., hade ökat med 28 885 kr.

Vid ändring i beskattningsförhållandena kan stundom en kraftig sänkning av normalbidraget från ett år till ett annat inträda utan motsvarande förändring i kommunens faktiska arbetslöshetsläge. Då detta skulle kunna medföra svårigheter för kommunerna, föreslår kommittén, att sänkningen i det fall den enligt den tillämpade skalan för visst år skulle uppgå till 10 procent eller därutöver begränsas till högst hälften av vad den för detta år egentligen skulle lia blivit.

Kommittén föreslår vidare, att ett tilläggsbidrag till normalbidraget skall kunna utgå, när fråga är om sådana arbetsföretag, vilkas tillkomst betyder ökade, mera varaktiga sysselsättningsmöjligheter. Det har nämligen synts kommittén rimligt, att en till följd av arbetslöshet skattetyngd kommun erhåller ett sådant tilläggsbidrag, vars storlek skulle bestämmas i varje särskilt fall, för mera kostnadskrävande arbeten, vilkas utförande är en förutsättning för exempelvis en planerad industriell eller annan företagsamhet.

21 Kungl. Maj. ts proposition nr 293.

\ ad beträffar dagavgifterna vid statliga beredskapsarbeten böra dessa enligt kommitténs mening bibehållas och bestämmelserna angående befrielse vid högt skattetryck och skatteutjämningsbidrag kvarstå. Den förändringen föreslås dock, att dagavgiften, i de fall sådan utgår, fastställes till högst det belopp, som motsvarar dagunderstödet till ensamstående person över 18 år.

Slutligen föreslår kommittén — under förutsättning att beslut i enlighet med arbetsmarknadskommissionens promemoria i ämnet den 15 juni 1944 meddelas om ortstillägg vid hänvisning till beredskapsarbeten utom hemorten— att kostnader för sådant tillägg skola få inräknas i årskostnadsunderlaget.

I detta sammanhang torde följande redogörelse få lämnas för promemorians innehåll.

Sedan år 1941 bade hyreshjälpsverksamhet försöksvis varit anordnad för arbetslösa familjeförsörjare, som hänvisats till beredskapsarbete på sådant afstånd från hemorten att de icke kunde bo hemma. Medgivande att bedriva sadan hyreshjälpsverksamhet hade lämnats tillhopa 13 orter beträffande familjeförsörjare hänvisade till 31 olika vägarbeten, vid vilka timlönen varierat mellan 89 och 104 öre.

Det hade emellertid stått klart för kommissionen, att denna åtgärd ej vore tillräcklig för att möjliggöra hänvisning av familjeförsörjare till arbetsplatser utom hemorten. Genomsnittsförtjänsten vid vägarbeten — varav beredskapsarbetena till väsentlig del bestå — bomme, efter en omedelbart före promemorians avlåtande verkställd avtalsändring, att inberäknat ackordsöverskott och rörligt tillägg ligga omkring 300 kronor i månaden. Sedan kostnaden för familjeförsörjarens uppehälle på arbetsplatsen avdragits, komme omkring 150 kronor per månad att återstå till skatterestantier och uppehälle för den hemmavarande familjen, vilket i många fall komme att medföra att för den senare utgiftsposten icke kunde beräknas mer än 80—100 kronor i månaden.

Örn arbete i hemorten kunde anskaffas åt samtliga familjeförsörjare, saknade det angivna förhållandet betydelse. Det kunde emellertid redan vid tiden för promemorians avlåtande inträffa att detta vore omöjligt, och det måste förutses bli ännu svårare vid en omfattande arbetslöshet, i synnerhet örn nian även då vore hänvisad att huvudsakligen anlita anläggningsarbeten av olika slag lör att bereda sysselsättning åt hjälpsökande arbetslösa. I viss utsträckning vore alltså åtgärder av avsedd art redan i det aktuella läget önskvärda. Främst framstock; det dock som led i en effektiv beredskap, ägnad att vid omfattande arbetslöshet göra det möjligt att bereda hjälp genom arbete åt största möjliga antal.

Med hänsyn till det anförda förordade kommissionen, att ortstillägg vid beredskapsarbeten skulle försöksvis få utgå enligt i huvudsak följande grunder. Det ankomme på kommissionens ordförande afl i varje fall avgöra, vid vilka beredskapsarbeten ortstillägg finge utgå. Ortstillägg finge utgivas endast till person, som hade försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande minderåriga barn och som hänvisats till beredskapsarbete på sådant avstånd från hemorten alf han icke kunde använda familjebostaden. Ortslilllägg linge uppgå till högst 1 krona 50 öre per dag tor hustru och 50 öre per dag för minderårigt barn och skulle utbetalas av arbetslöshetskommittén till den hemmavarande familjen efter bchovsprövning.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Ledamöterna Andersson, Brodén och Carell anmälde avvikande mening mot kommissionens förslag med huvudsaklig motivering, att förslagets genomförande skulle innebära ett uppenbart avsteg från principen, att vid beredskapsarbeten den öppna marknadens lönesättning skulle tillämpas.

Statens arbetsmarknadskommission har med skrivelse den 6, december 1945 till Kungl. Maj:t överlämnat kommitténs betänkande.

Härvid tillstyrker kommissionen de i betänkandet framlagda förslagen.

Beträffanden den skala, enligt vilken bidragsprocenten å i årskos tnadsbidrag ingående räntor och amorteringar å tidigare lån skall utgå, framhåller kommissionen, att skalan lämpligen skulle kunna konstrueras på så sätt, att man låter dubbla skillnaden mellan årskostnaden i övrigt per skattekrona och den högsta kostnad, kommunen skulle kunna ha utan att få inräkna ränte- och amorteringskostnaderna i årskostnadsunderlaget, utgöra den procent, med vilken ifrågavarande kostnader få inräknas. Örn således årskostnaden i övrigt uppgår till exempelvis 79 öre per skattekrona, tages skillnaden mellan 79 och 50, d. v. s. 29. Efter fördubbling erhåller man då 58 såsom den procentsats, efter vilken inräknande får ske. Denna procentsats vid olika kostnader i övrigt framgår av följande tablå.

Procentsats, efter vilken

Kostnad i övrigt ränte- och amorteringskostna-

per skattekrona derna skulle få medtagas

i årskostnadsunderlaget

50 öre.......................... 0

51 , .......................... 2. (51 - 50) = 2

GO , .......................... 2. (60 - 50)= 20

70 , .......................... 2. (70 - 50)= 40

80 » .......................... 2. (80 - 50)= 60

90 , .......................... 2. (90 - 50)= 80

95 » .......................... 2. (95 - 50)= 90

99 » .......................... 2. (99 - 50)= 98

100 » .......................... 2. (100 - 50) = 100

Detta förfaringssätt — framhåller kommissionen — medför en jämn stegring från 0 till 100 procent, när årskostnaden i övrigt stiger från 50 öre till 1 krona per skattekrona. Genom att stegringen göres jämn minskas också frestelsen för kommunerna att genom konstlade medel öka årskostnaden till något över 50 öre per skattekrona. En sådan frestelse kan ligga nära till hands, om en större del av kostnaderna finge inräknas, så snart 50-öresgränsen passerats.

I övrigt anför kommissionen huvudsakligen följande.

Mot förslaget örn differentiering av årskostnadsbidragen med hänsyn till kommunernas finansiella ställning kan anföras, att det ytterligare komplicerar ett beräkningssätt, som redan förut ansetts vara svårfattbart. Detta torde dock ej enligt kommissionens uppfattning kunna undvikas, örn man vill ernå önskvärd rättvisa i förhållandet kommunerna emellan.

Vad beträffar förslaget örn begränsning i vissa fall av normalprocentens

Kungl. Majlis proposition nr 293.

sänkning från ett år till ett annat framhåller kommissionen att förslaget ej innebär någon principiell nyhet utan kan anses ansluta sig till en praxis, som redan arbetslöshetskommissionen tillämpade.

Förslaget angående tilläggsbidrag till normalbidraget för statskommunala beredskapsarbeten, vilkas tillkomst betyder ökade, mera varaktiga sysselsättningsmöjligheter, finner arbetsmarknadskommissionen vara ägnat att underlätta den differentiering av näringslivet, som särskilt i skattetyngda kommuner i restarbetslöshetsområdena är i hög grad önskvärd. En förutsättning måste dock givetvis vara, att noggranna undersökningar utföras angående värdet för kommunen av det företag, vars inflyttning skulle stödjas.

I fråga om förslaget angående dagavgifterna vid hänvisning till statliga beredskapsarbeten anför arbetsmarknadskommissionen, att vissa skäl enligt kommissionens uppfattning tala för dessa avgifters slopande. De kunna emellertid tjäna som ett incitament för ekonomiskt mera välsituerade kommuner att lösa sina sysselsättningsproblem genom anordnande av egna arbeten. Med hänsyn härtill finner kommissionen den av kommittén föreslagna linjen kunna förordas.

Arbetsmarknadskommissionen hemställer, att Kungl. Maj:t ville giva kommissionen bemyndigande att vidtaga åtgärder avseende statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader, som kunna föranledas av kommitténs förslag.

Yttranden över förslaget.

Efter remiss hava yttranden över förslaget avgivits av statskontoret samt styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för att i nuvarande läge vidtaga en generell ökning av det statliga bidraget till kommunerna, och erinrar örn att socialvårdskommittén, som enligt direktiven bland annat har att företaga omprövning av socialvårdsutgifternas fördelning mellan stat och kommun, inom en nära framtid väntas framlägga förslag avseende nu förevarande angelägenhet.

Statskontoret säger sig icke vilja förneka, att de nuvarande statsbidragsbestämmelsema i vissa fall, särskilt för kommuner med hög utdebitering, framstå som mindre tillfredsställande, och alt således en differentiering av årskostnadsbidraget kan vara motiverad. Det vore emellertid ur statsverkets synpunkt önskvärt, att de nya bestämmelserna erhölle sådant innehåll, att ökningen av statens bidrag begränsades till kommuner, för vilka arbetslöshetskostnaderna med nu gällande system kunde sägas vara alltför betungande i förhållande till den ekonomiska bärkraften. Med hänsyn till att arbetslösheten för närvarande hade en förhållandevis obetydlig omfattning, syntes det vara förtjänt att tagas under övervägande, om icke det fåtal kommuner, som vore i verkligt behov av ökat statsbidrag, skulle genom beslut i varje särskilt fall kunna tilldelas ett efter kommunens ekonomi avpassat högre bidrag. Härigenom skulle en generell ändring av statsbidragsgrunderna kunna uppskjutas, till dess närmare erfarenheter kunnat vinnas angående verkningarna därav.

24 Kungl Maj:ts proposition nr 293.

I anslutning till denna statskontorets inställning kan ämbetsverket icke förorda den föreslagna höjningen av bidraget till administrationskostnader.

Förslaget om årskostnadsbidrag till ränte- och amorteringskostnader för tidigare upptagna lån finner statskontoret rimligt. Det av arbetsmarknadskommissionen angivna förfaringssättet har icke heller givit statskontoret anledning till erinran. Däremot ifrågasättes, om tillräckliga skäl förefinnas för den föreslagna möjligheten för arbetsmarknadskommissionen att pröva, huruvida och i vad mån enbart sådana kostnader böra berättiga till statsbidrag.

Vad angår dagavgifterna anser statskontoret, att de böra göras obligatoriska med hänsyn till att dessa avgifter, såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit, kunna tjäna som incitament för ekonomiskt mera välsituerade kommuner att lösa sina sysselsättningsproblem genom anordnande av egna arbeten. Då kostnaderna för dagavgifterna finge inräknas i årskostnadsunderiaget, kunde det ej heller göras gällande, att kommunerna alltför hårt skulle betungas härav. Även med avgifternas nuvarande storlek skulle icke någon kommun få vidkännas högre kostnader än vad som skulle behöva utanordnas i form av kontantunderstöd. Tillräckliga skäl synas statskontoret därför icke vara anförda för den föreslagna minskningen av dessa avgifter.

I övrigt har statskontoret ej funnit anledning till uttalande i anledning av förslaget.

Styrelsen för svenska stadsförbundet finner det nödvändigt, att staten påtager sig huvuddelen av det allmännas kostnader för arbetslöshetshjälp. Huru statens och kommunernas andelar i dessa kostnader rätteligen böra vara avvägda med tanke särskilt på kommunernas mycket olika förmåga att bära sådana kostnader, har emellertid enligt styrelsens uppfattning icke blivit tillfredsställande klarlagt vare sig tidigare eller genom den nu föreliggande utredningen.

Vad särskilt beträffar den skala, efter vilken den s. k. normalprocenten för engångsbidragen fastställes, anser styrelsen den vara av mycket tvivelaktig konstruktion. Bortsett från andra invändningar kan man fråga, varför normalbidragsskalan skall bestämmas just av produkten av antalet skattekronor per invånare och den förefintliga marginalen för skattetryckets ytterligare stegring. Även örn det kan erkännas, att nämnda båda faktorer böra påverka den åsyftade normalprocenten, kan styrelsen ej finna det självklart, att en multiplikation av dessa faktorer skall ge ett riktigt resultat. Dessutom kan mot denna skala riktas en anmärkning, som alltid drabbar statsbidragsgrunder, som göras beroende av kommunernas faktiska utdebitering, nämligen, att skalan ger en kommun möjlighet att själv inverka på bidragets storlek. En kommun kan befinna sig i en sådan situation, att den genom en obetydlig höjning exempelvis av anslag till oförutsedda utgifter kommer upp till högre bidragsprocent.

Styrelsen finner, att det också kan sättas i fråga, örn det utdebiteringsbelopp av 1:50 kr. per skattekrona, som beträffande årskostnadsbidraget antagits såsom maximum för kommunens andel, är lämpligt valt. Ännu mera

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

tveksam måste man då bli, när det föreliggande förslaget bland annat går ut på en gradering av detta utdebiteringsbelopp med användande av den nyss omförmälda skalan. Styrelsen vill icke förneka, att en jämkning av reglerna för årskostnadsbidraget i den riktning förslaget åsyftar är befogad, men kan ej finna att förslaget härutinnan, såsom det utformats, vilar på tillförlitliga grunder.

Även förslagen örn införande av 5-procentsintervaller i normalbidragsskalan samt om undvikande av alltför stora fluktuationer i normalprocenten från år till år genom att sänkningen begränsas förutsätta givetvis, att grunderna för normalbidragsberäkningen i princip godtagas, vilket styrelsen emellertid icke är beredd att göra.

Beträffande frågan örn lånekostnaders inräknande i årskoslnadsunderlaget har styrelsen intet att erinra mot förslaget att amorteringstiden i vissa fall må förkortas. Bidragssystemets allmänna konstruktion synes emellertid rätteligen böra medföra, att bidrag skall utgå till ifrågavarande lånekostnader under hela amorteringstiden oberoende av arbetslöshetslägets förändringar. Om man trots detta måste förutsätta att en begränsning härvidlag skall tilllämpas, finner styrelsen de föreslagna reglerna godtagbara.

Vad beträffar dagavgifterna vid statliga beredskapsarbeten synes det styrelsen befogat, att dessa avgifter avskaffas. Beträffande arbetsmarknadskommissionens uttalande, att dagavgifterna kunna tjäna som ett incitament för ekonomiskt mera välsituerade kommuner att lösa sina sysselsättningsproblem genom anordnande av egna arbeten, framhåller styrelsen, att det är kommissionen och icke respektive kommun själv, som bestämmer örn hänvisning till de statliga arbetena. För de arbetslösa, för vilka sådan hänvisning icke står till buds, bör en kommun ha lika stort intresse att anordna egna arbeten, vare sig dagavgift får erläggas eller icke.

I övriga hänseenden har styrelsen intet att erinra mot det föreliggande förslaget.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund finner det riktigt, att statsbidragsbestämmelser som de förevarande, vilka bygga på tidigare icke tillämpade bedömningsgrunder, icke fastlåsas för längre tidsperioder utan bli föremål för justeringar, så snart vunna erfarenheter ge anledning därtill. Ehuru förbundet för närvarande icke har tillräckligt underlag för en bedömning av huruvida den framkomna kritiken motiverar så pass genomgripande ändringar, som arbetsmarknadskommissionen föreslagit, vill styrelsen icke motsätta sig alt kommissionen gives det begärda bemyndigandet men anser sig böra framhålla följande omständigheter, som tala emot att ändringar redan nu åvägabringas.

Redan i sitt yttrande över kommunalskatteberedningens på sin tid avgivna betänkande rörande ändrade grunder för olika slag av statsbidrag framhöll styrelsen som sin mening, att den av arbetsmarknadskommissionen uppställda formeln, x (23 — y), för uträkning av de s. k. normalbidragen borde kunna ge eli mera rättvist resultat än en gradering av statsbidragen enbart efter skatteunderlaget per invånare. Kommunalskatteberedningens förslag har ännu icke lett till nämnvärda resultat. I övrigt synas olika statliga ut-

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

redningar söka sig fram efter olika linjer. Får denna utveckling ohämmat fortgå, torde vi inom kort lia ett mycket invecklat statsbidragssystem, där statsbidrag av olika slag beräknas enligt från varandra skilda huvudgrunder. Om man eftersträvar att få varje statsbidrag fullt rättvist avvägt, måste detta leda fram till bestämmelser av så invecklad art, att de icke kunna bemästras av andra än ett fåtal specialister. Statsbidragen böra vara så konstruerade, att de med någorlunda exakthet låta sig förhandsberäknas av kommunerna.

Dessa erinringar drabba icke bestämmelserna om normalbidraget i arbetsmarknadskommissionens förslag. Däremot konstateras, att förslaget till nya bestämmelser örn årskostnadsbidrag gjorts betänkligt invecklade. Styrelsen finner det visserligen ovedersägligt, att en årskostnad för arbetslöshetsåtgärder på 1: 50 kr. per skattekrona måste kännas mera tyngande i en kommun med hög utdebitering än i en kommun med normal kommunalskatt. Men man bör då också göra klart för sig den inverkan, som bidragen av skatteutjämningsmedel ha i detta avseende. En flyktig granskning av nettoutdebiteringen i de av arbetslöshet besvärade Västemorrlandskommunema visar, att denna utdebitering är av ungefärligen samma storleksordning som i andra hårt skattetyngda kommuner inom länet, där särskilda arbetslöshetsutgifter icke förekommit. Frånsett den för skatteutjämningsunderstöden gällande s. k. 5: 50-regeln torde arbetslöshetskommunema på sina utgifter för arbetslöshetens bekämpande sålunda ha tilldelats skatteutjämningsbidrag. Visserligen kan det vara likgiltigt, huruvida de hårdast skattetyngda kommunerna kompenseras medelst ett speciellt statsbidrag eller med ett allmänt skatteutjämningsbidrag. Här rör det sig emellertid om en viktig avvägningsfråga. Enligt styrelsens mening kunna de speciella statsbidragen icke så konstrueras, att allmänna skatteutjämningsbidrag göras överflödiga. Styrelsen ifrågasätter därför, örn man beträffande ett visst statsbidrag bör eftersträva en millimeterrättvisa, som ändock icke kan vinnas.

Mot vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit i fråga örn rätt för kommunerna att i årskostnadsunderlaget inräkna annuiteter finner styrelsen intet att erinra. Ur kommunal synpunkt skulle det emellertid vara en stor fördel att vid planering av ett visst företag kunna röra sig med en någorlunda hållbar finansieringsplan. Eftersom de kommunala arbetslöshetsåtgärderna under den närmaste tiden i stor utsträckning torde komma att taga sikte på skapandet av sådana nyttigheter, främst vatten- och avloppsledningar, vilkas underhåll och i viss mån finansiering skall bestridas genom avgifter från enskilda, framstår önskvärdheten av en finansieringsplan så mycket tydligare. Styrelsen ifrågasätter, om man icke t. ex. i fråga om ett avloppsledningsföretag kunde schematiskt fastslå dels normalbidragets storlek, dels den del av annuiteten, som skäligen anses böra täckas medelst statsbidrag, vilket belopp skulle kapitaliseras och utbetalas som ett förhöjt normalbidrag, dels ock slutligen den kostnadsandel, som skäligen anses böra falla på kommunen med eller utan tillskott av enskilda, vilket belopp normalt bör få anskaffas genom ett långfristigt amorteringslån, till vilket speciellt statsbidrag icke utgår.

Föredraganden.

Erfarenheterna av de från och med år 1941 gällande bestämmelserna örn statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader äro begränsade av den anledningen att någon mera omfattande arbetslöshet icke förekommit under senare år. Inom restarbetslöshetsområdena i Västernorrlands län ha emellertid kommunernas utgifter för arbetslöshetsåtgärder blivit så betungande, att dessa kommuner ansett sig böra framställa vissa anmärkning-

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

ar mot bidragssystemet. Med anledning härav har arbetsmarknadskommissionen låtit verkställa utredning av frågan och härefter framlagt förslag till rissa jämkningar i gällande statsbidragsbestämmelser.

Man torde i regel kunna karakterisera läget för en arbetslöshetstyngd kommun sålunda. Genom en lång och omfattande arbetslöshet utsättes kommunen för en ekonomisk och social nedslitning, som kommer till uttryck icke endast i höga kostnader för direkt arbetslöshetslindrande åtgärder utan även i sänkning av standarden för ett stort antal av kommunens medlemmar, ökade fattigvårdsutgifter, utflyttning av de arbetsföra och produktionsdugliga åldrarna, kort sagt en allmän utarmning av kommunen. Ju längre nedslitningsprocessen fortgår desto svårare blir det för kommunen att arbeta sig ur den iråkade situationen. Givet är att en arbetslöshetskostnad motsvarande viss utdebitering per skattekrona är betydligt mera kännbar för en kommun, som befinner sig i antytt läge, än för en välsituerad kommun.

Det synes mig därför angeläget, att statsbidragen till kommunernas arbetslöshetskostnader konstrueras så, att de i möjligaste mån anpassas efter kommunens ekonomiska bärkraft. De förslag som nu framlagts avse att i gällande, av riksdagen år 1941 antagna statsbidragssystem vidtaga sådana jämkningar, att detta önskemål ytterligare tillgodoses. Jag finner det ändamålsenligt att redan nu dessa jämkningar vidtagas, enär det bör vara av betydelse att systemet prövas under en tid, då arbetslöshet förefinnes endast inom vissa begränsade områden.

Redan nu förekommer i statsbidragssystemet för arbetslöshetskostnader en riss differentiering med hänsyn till kommunernas skatteunderlag och ekonomiska situation. Detta gäller i fråga om engångsbidraget till andra arbetsobjekt än sådana företag, för vilka bidragets storlek är reglerad i särskild författning. För engångsbidragets bestämmande tillämpar nämligen arbetsmarknadskommissionen en skala, enligt vilken bidraget — det s. k. normalbidraget — från ett minimum av 20 % stiger med ökande skattetryck och minskande antal skattekronor per invånare till 90 %. Det s. k. årskostnadsbidraget — d. v. s. statsbidraget till kommunens av arbetsmarknadskommissionen godkända arbetslöshetskostnader under ett år -— är för närvarande icke differentierat med hänsyn till berörda förhållanden men stiger progressivt så, att kommunens kostnadsandel i princip icke överstiger 1 krona 50 öre per skattekrona. Kommissionen föreslår nu, att den för normalbidraget gällande skalan såtillvida skall tillämpas även vid bestämmande av årskostnadsbidraget, att den maximala arbetslöshetskostnad, som i princip skall stanna å kommunen, motsvarar 1 krona 50 öre per skattekrona vid normalbidrag under 40 °/o, 1 krona 25 öre per skattekrona vid normalbidrag av 40— 50 % och 1 krona per skattekrona vid normalbidrag över 50 %>. Förslaget innebär för de ekonomiskt relativt välsituerade kommunerna ett bibehållande av principen örn en maximal belastning å kommunen för arbetslöshetskostnader motsvarande 1 krona 50 öre per skattekrona, medan sagda maximibelastning skulle för ekonomiskt svagare kommuner i princip reduceras till I krona 25 öre respektive 1 krona per skattekrona. I anledning av vad stadsförbundet anfört vill jag framhålla, att jag anser utdebiteringen per

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

skattekrona och antalet skattekronor per invånare vara av så väsentlig betydelse för bestämmande av vederbörande kommuns ekonomiska situation, att produkten av dessa faktorer bör kunna läggas till grund för en schemaask —■ och om något annat kan det här icke vara fråga — bestämning av kommunens ekonomiska bärkraft. Att i enlighet med statskontorets förslag låta frågan, huruvida en kommun är i behov av ökat årskostnadsbidrag, tillsvidare bli beroende av särskild prövning i det enskilda fallet finner jag mindre lämpligt bland annat av den anledningen att det är av värde att erfarenhet av ett generellt system vinnes redan nu. Den av arbetsmarknadskommissionen sålunda föreslagna differentieringen av årskostnadsbidraget kommer att medföra viss kostnadsökning för statsverket, vilken dock i viss utsträckning kommer att motsvaras av en minskning av skatteutjämningsbidragen. Hur stor nettokostnadsökningen blir är givetvis beroende av arbetslöshetens omfattning från tid till annan och av kommunernas fördelning mellan de olika bidragsgrupperna. Då emellertid kostnadsökningen kommer att innebära en överflyttning av kostnader från de ekonomiskt svagaste kommunerna till statsverket, finner jag goda skäl tala för ett biträdande av arbetsmarknadskommissionens förslag i denna del.

I anledning av vad landskommunernas förbund anfört beträffande de allmänna skatteutjämningsbidragens förhållande till den speciella bidragsgivningen till arbetslöshetskostnader vill jag påpeka, att det är den effektiva utdebiteringen, i förekommande fall minskad med skatteutjämningsbidraget, som lägges till grund för normalbidragets bestämmande.

I fråga om årskostnadsbidrag till ränte- och amorteringskostnader för lån, som tidigare upptagits i arbetslöshetslindrande syfte, föreslår arbetsmarknadskommissionen dels generell rätt att inräkna dessa kostnader i årskostnadsunderlaget, därest arbetslöshetskostnaderna i övrigt äro större än 50 öre per skattekrona, dels möjlighet för kommissionen att även i annat fall tilldela kommun särskilt bidrag till dessa ränte- och amorteringskostnader. Kommissionen avser härmed att i görligaste mån skapa bestämdare riktlinjer för bidragen till räntor och amorteringar å ifrågavarande lån. Gällande riktlinjer innefattas i riksdagens uttalande i skrivelsen nr 111/1941, att årskostnadsbidrag till ränte- och amorteringskostnader för lån varom här är fråga kunde påräknas, så länge de ekonomiska verkningarna av krisen rore för kommunen kännbara. I yttrandena över förslaget har stadsförbundet uttalat, att bidrag till ifrågavarande kostnader rätteligen borde utgå ander hela amorteringstiden oberoende av arbetslöshetslägets förändringar, medan landskommunernas förbund ifrågasatt, örn icke bidragen borde kapitaliseras och utbetalas som ett förhöjt normalbidrag. Ett biträdande av stadsförbundets uppfattning skulle otvivelaktigt innebära en utvidgning av möjligheterna till statsbidrag enligt riksdagens berörda uttalande och ett avsteg från den enligt min mening riktiga principen, att staten icke bör alltför hårt engagera sig i sådana arbeten, som oavsett arbetslösheten skulle på kommunens bekostnad ha kommit till utförande i en mer eller mindre närliggande framtid. Vad angår det av landskommunernas förbund ifrågasatta förfarandet vill jag erinra örn att årskostnadsbidragets storlek be-

Kungl. Maj.ts proposition nr £93.

stämmes av kommunens samtliga, av arbetsmarknadskommissionen godkända arbetslöshetskostnader under året. Det låter sig därför icke göra att på förhand beräkna storleken av detta bidrag ens under löpande år och ännu mindre under en följd av år, som kunna vara att hänföra till amorteringsperioden. Därav följer, att bidraget icke låter sig kapitaliseras och utanordnas som ett förhöjt normalbidrag. Jag är icke beredd att gå utöver kommissionens förslag på denna punkt, vilket närmast är att betrakta som en mera exakt bestämning än riksdagens torenämnda uttalande i fråga örn kommunernas rätt till statsbidrag för ifrågavarande kostnader.

Kommissionens förslag, att de dagavgifter som kommunerna äro skyldiga erlägga för de till statliga beredskapsarbeten hänvisade arbetslösa skola enhetligt bestämmas till belopp motsvarande dagunderstöden för ensamstående personer över 18 år, synes innebära en ur olika synpunkter lämplig jämkning av gällande bestämmelser. Stadsförbundets förslag att slopa dagavgiften kan jag av olika skäl icke biträda. Ett bibehållande av dagavgiften torde nämligen i vissa lägen verkligen utgöra ett incitament för mera välsituerade kommuner att i arbetslöshetsbekämpande syfte anordna egna arbeten. Vidare skulle kommunerna, därest dagavgiften slopades, få känning av arbetslöshetskostnaderna på väsentligt olika sätt. Vissa kommuner skulle i sådant fall under gynnsamma förhållanden kunna få alla sina arbetslösa placerade rid statliga beredskapsarbeten utan kostnad för kommunen, under det att andra kommuner i samma ekonomiska belägenhet själva finge vidtaga åtgärder för att bereda sina arbetslösa sysselsättning eller försörjning och vidkännas härav föranledda kostnader. Slutligen må erinras om att dagavgifterna få inräknas i årskostnadsunderlaget och att kommuner, som ha en kommunal uttaxering av minst 12 kronor och åtnjuta skatteutjämningsbidrag, äro befriade från dessa avgifter.

Kommissionens förslag i övrigt, mot vilka inga väsentliga erinringar framställts i yttrandena, biträdas av mig.

Jag finner alltså arbetsmarknadskommissionens förslag i dess helhet vara ägnat att medföra en lämplig utjämning av kommunernas arbetslöshetskostnader och ämnar, därest riksdagen icke framställer erinran däremot, föreslå Kungl. Maj:t bemyndiga kommissionen att vidtaga de åtgärder beträffande statsbidrag till dessa kostnader som föranledas av förslaget. I

I detta sammanhang torde frågan om ortstillägg vid hänvisning till beredskapsarbeten utom hemorten få upptagas till behandling.

Den hyreshjälp som i vissa fall tillerkännes till beredskapsarbeten utom hemorten hänvisade familjeförsörjare bestämmes till högst de belopp med »dika hyreshjälp i samband med dagunderstöd kan utgå, d. v. s. alltefter ortsgrupp lägst 20 och högst 90 kronor i månaden. Avsikten med hyreshjälpen är att i vissa fall kompensera vederbörande för en mera kännbar kostnadsökning, som föranledes av att han nödgas ha bostad på två håll. Hyreshjälpsverksamheten har hittills på grund av det allmänna arbetsmarknadsläget haft en relativt liten omfattning. Sålunda lia för närvarande endast Göteborg, Mölndal och Luleå arbetsmarknadskommissionens medgi-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

vande att utgiva hvreshjälp till från dessa städer hänvisade familjeförsörjare.

För familjeförsörjare innebär hänvisning lill ort på större avstånd från hemorten även andra ekonomiska svårigheter än de redan nämnda. En sådan hänvisning torde nämligen i de flesta fall medföra en allmän ökning av levnadskostnaderna. Regelmässigt äro dessa svårigheter särskilt påtagliga, när löneläget på arbetsorten ligger under löneläget på hemorten, men de kunna även vara betydande i de fall då lönerna utgå med samma belopp. Angivna förhållanden kunna vid en mera omfattande arbetslöshet komma att verka hindrande för ett hänvisningsförfarande i erforderlig omfattning och äro redan nu förenade med olägenheter beträffande restarbetslöshetsområdena. Inom dessa områden börjar nämligen knapphet göra sig gällande i fråga om lämpliga objekt för beredskapsarbeten. Följden härav torde som regel bli att den äldre arbetskraften, vars placering på annan ort av åldersskäl bereder särskilda svårigheter, sysselsättes i arbete på hemorten och att övriga arbetslösa, bland dem även familjeförsörjare, måste hänvisas till beredskapsarbeten utom hemorten. En sådan hänvisning torde i flertalet fall medföra en relativt sämre ekonomisk situation för dem, vilka ha försörjningsplikt mot hustru och minderåriga bani. Då hyreshjälpen som regel icke torde kunna fastställas till sådant belopp, att berörda ytterligare merkostnader bliva täckta, finner jag önskvärt att skälig ersättning härför herodes vederbörande i annan form. Detta skulle kunna ske genom ett särskilt ortstillägg, som bör kunna utgivas oberoende av huruvida hyreshjälp utgår eller icke. Vid bestämmande av ortstillägg bör givetvis hänsyn tagas till utgående hyreshjälp och vice versa men någon sammankoppling av dessa båda hjälpformer synes icke lämplig. Jag förordar, att ett system med ortstillägg tills vidare tillämpas försöksvis. I likhet med hyresbidragen böra ortstilläggen bekostas av kommunerna med rätt för dessa att medräkna utgifterna härför bland de godkända arbetslöshetskostnader, för vilka arskostnadsbidrag utgår. Arbetsmarknadskommissionen bör äga att bestämma, i vilka hänvisningssammanhang med hänsyn till olika lönelägen etc. ortstillägg skall få utgå, samt därvid meddela erforderliga bestämmelser angående de grunder efter vilka tilläggens storlek skola fastställas. Dessa grunder torde i princip böra utformas på sådant sätt, att ortstilläggets storlek icke direkt anknytes till storleken av den hemmavarande familjen utan i stället bestämmes med hänsynstagande till den levnadskostnadsfördyring som kan anses uppkomma därigenom, att familjeförsörjaren måste uppehålla sig på annan ort än bostadsorten. Tillägget synes emellertid icke i något fall böra få överstiga 75 kronor per familj och månad. Beslut angående ortstilläggens storlek i de särskilda fallen böra med tillämpning av de av arbetsmarknadskommissionen fastställda grunderna meddelas av kommunernas arbetslöshetsnämnder. Jag förutsätter emellertid, att kommissionen skall på framställning av kommun kunna medgiva, att ortstilläggen i kommunen må utgå med enhetliga belopp. Sedan tillräcklig erfarenhet vunnits av denna försöksverksamhet, torde ifrågavarande spörsmål få i mera definitiv form underställas riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

31 Provisoriska löneförbättringar för arkivarbetare m. fl.

Den 15 februari 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens arbetsmarknadskommission att verkställa en översyn av organisationen och utformningen av de s. k. arkivarbetena jämte därmed sammanhängande spörsmål samt att till Kungl. Majit inkomma med de förslag, vilka kunde föranledas av utredningen.

Inom kommissionen har utredningen uppdrag^ åt särskilda sakkunniga.1

I skrivelse den 30 april 1946 till arbetsmarknadskommissionen ha de sakkunniga anmält, att slutförandet av uppdraget torde komma att bli tidskrävande. De sakkunniga lia därför i berörda skrivelse och en härvid fogad promemoria avgivit förslag till provisoriskt lönetillägg och barntillägg åt personer sysselsatta i arkivarbete samt musiker- och artisthjälp.

Beträffande de hittillsvarande avlöningsbestämmelserna vid arkivarbeten anföra de sakkunniga följande.

När arkivarbetena år 1934 kommo till stånd, fastställdes lönen vid dessa arbeten på samma sätt som vid övriga slag av reservarbeten, d. v. s. den på orten gällande grovarbetarlönen blev normerande. Detta lönesystem visade sig emelleitid efter hand olämpligt. Enligt av Kungl. Majit lämnat bemyndigande utfärdade kommissionen nya lönebestämmelser, att tillämpas från och med den 1 juli 1941. Avlöningen kom från denna tidpunkt att utgå i form av en för olika orter varierande veckolön, vad Stockholm angår motsvarande en månadslön av 300 kronor. Lönerna, som sedermera något höjts pa grund av dyrtiden, utgå från och med oktober 1942 med följande, sedan dess oförändrade belopp:

Mot en \eckolön av /4 kronor 90 öre i Stockholm svarar för närvarande en månadslön av cirka 325 kronor. Inga särskilda lönetillägg finnas. Till mterlokalt hänvisad person kan, i det fall hyreshjälp till hemmaboende familj ej beviljats av arbetslöshetsnämnd, hyresbidrag efter beslut av kommissionen utgå med följande belopp:

Orts»rupp Hyresbidragsbelopp per kalendermånad för

familjeförsörjare icke familjeförsörjare

A C........... 30: — kr. 18: — kr.

D—F........... 42: — » 30: — »

G—H........... 54: — » 42: — »

I............... 60: — » 45: — »

Samma förmaner ha utgått till sådana flyktingar som i hyresbidragshänseende betraktats såsom interlokalt hänvisade, d. v. s. till flyktingar, som hänvisats till arbete pa ort, där de icke förut haft bostad under någon nämn-

1 De sakkunniga äro avdelningschefen i arbetsmarknadskommissionen K. J. Olsson ordförande, samt riksdagsmännen H. Allard och P.-Hj. Fagerholm.

, tillika

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

värd tid. Den 13 mars 1946 beslöt emellertid arbetsmarknadskommissionen, att hyresbidrag till flyktingar skulle upphöra alt utgå, beträffande ickefamiljeförsörlare från och med den 14 april 1946 och beträffande familjeförsörjare med utgången av juni månad 1946.

De sakkunniga erinra örn att arbetsmarknadskommissionen såväl 1943 som 1944 framlagt förslag till ändring av lönesystemet. Enligt 1943 års förslag skulle alla arkivarbetare på en ort i princip erhålla samma grundlön, i förekommande fall utfylld med ett familjetillägg. Personer, som till följd av speciella färdigheter hänvisats till mera kvalificerade arbeten, skulle härutöver tillerkännas visst kompetenstillägg. 1944 års förslag hade med vissa modifikationer samma innehåll. Intet av dessa förslag föranledde emellertid någon åtgärd från statsmakternas sida.

De sakkunniga lia undersökt utvecklingen av löner och understöd inom vissa andra områden och lämna för undersökningen följande redogörelse.

Sedan den 1 oktober 1942, från och med vilken tidpunkt de nuvarande arkivarbetslönerna utgå, har socialstyrelsens levnadskostnadsindex stigit obetydligt. Det lönetillägg, som på grundval av förändringarna i detta index utgår till befattningshavare i såväl statlig som enskild tjänst, torde i allmänhet vara oförändrat sedan nämnda tidpunkt. Emellertid har, särskilt under senare år, en i vissa fall betydande lönestegring ägt rum inom en del yrken. Det är dock svårt att uppskatta storleken av denna löneökning, då det gäller arbetskraft, sysselsatt i privata företag. 1 fråga örn statstjänstemännen har kompensation för de ökade levnadskostnaderna lämnats i form av provisoriska lönetillägg och barntillägg, som utgått under budgetåren 1944/45 och 1945/46. Dessa tillägg ha emellertid utbetalats endast till de lägsta befattningshavarna. Ifrågavarande tillägg lia icke varit differentierade efter dyrön. Under våren 1946 har ett engångsbelopp utbetalats till så gott som alla statstjänstemän, oberoende av placering i högre eller lägre lönegrad. Enligt beslut av årets riksdag skall ett särskilt lönetillägg utgå till statstjänstemännen från och med den 1 juli 1946. Befattningshavare i statens tjänst lia sålunda erhållit viss löneförbättring i avvaktan på eventuell liv lönereglering.

Även i fråga örn understödsverksamheten inom socialvården har sedan den 1 oktober 1942 beloppens storlek undergått vissa justeringar. Särskilt gäller detta arbetslöshetsnämndens kontantunderstödsverksamhet samt de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet.

Beträffande kontantunderstödsverksamheten må framhållas, att dagunderstöden efter 1942 höjts för ensamstående person över 18 år med 40 öre i ortsgrupp I och II och med 25 öre i ortsgrupp III, samt — beträffande alla

ortsgrupper — med 75 öre för nian och hustru, 15 öre per barn lör 1 3

barn samt 30 öre per barn för 4—6 barn. Dagunderstöden uppgå numera i ortsgrupp 1 till 2:50 kr. för ensam person över 18 är, 4:— kr. tor nian

och hustru, 4: 85 kr. för man, hustru och ett barn samt 6: 55 kr. för man,

hustru och tre barn. I ortsgrupp II äro motsvarande belopp resp. 2: 75, 4:25, 5:30 och 7:40 kr. samt i ortsgrupp lil resp. 3:—, 4:50, 5: 75 och 8: 25 kr. Daghjälpen från de erkända arbetslöshetskassorna har under tiden höjts, liksom de på daghjälpen utgående hustru- oell barntilläggen.

Även inom fattigvården lia understöden på flera håll höjts under de senaste åren.

De sakkunniga finna skäligt, att även i aikivarbete sysselsatta personer få komma i åtnjutande av löneförbättring. Enligt de sakkunnigas mening är

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

en omreglering av hela lönesystemet vid arkivarbetena av behovet påkallad. Förslag till en dylik reglering kunde emellertid framläggas först efter en fullständig utredning av hela arkivarbetsfrågan. I avvaktan härpå syntes det välgrundat, att personer, sysselsatta i arkivarbete, redan nu erhölle löneförbättring i form av ett provisoriskt lönetillägg. Härom anföra de sakkunniga följande.

Storleken av detta lönetillägg kan givetvis diskuteras, likaså frågan om, huruvida tillägget skall differentieras efter dyrort eller på annat sätt. Enligt de sakkunnigas mening bör ett tillägg av cirka 30 kronor per månad vara skäligt. Aven ur redovisningssynpunkt är detta tillägg lämpligt. Tillägget synes icke böra differentieras utan utgå med samma belopp för alla. Härigenom komma visserligen personer sysselsatta på arbetsplatser i högre dyrorter, att erhålla en procentuellt mindre ökning än personer, sysselsatta på arbetsplatser i lägre dyrorter, men en dyrortsgradering av tillägget torde stöta på praktiska svårigheter. Som redan framhållits, avses tillägget att vara provisoriskt i avvaktan på en omreglering av hela lönesystemet.

Tillägget bör utgå från och med den 1 juli 1946 och tillkomma såväl svenskar som flyktingar.

Med arkivarbeten bör i detta avseende musiker- och artisthjälpen jämställas.

Kostnaderna för ifrågavarande tillägg kunna endast approximativt beräknas. För närvarande sysselsättas cirka 1 800 personer i arkivarbete samt musiker- och artisthjälp. Antalet beräknas nedgå något inom den närmaste tiden. Kostnaderna skulle med ledning härav kunna beräknas till cirka 50 000 kronor per månad.

De sakkunniga föreslå alitsa, att provisoriskt lönetillägg å 30 kronor per månad, dock högst 7 kronor per vecka, skall utgå från och med den 1 juli 1946 till personer, såväl svenskar som flyktingar, som äro sysselsatta i arkivarbete, musikerhjälp eller artisthjälp.

De sakkunniga upptaga vidare till behandling Irågan örn en komplettering av det provisoriska lönetillägget med ett särskilt barntillägg. Härom anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Syftet med barntillägget är att lätta familjeförsörjarnas svåra ekonomiska ställning. Familjeförsörjarna ha nämligen betydligt större levnadsomkostnader än andra, särskilt därför att de måste hyra familjebostad.

Bamtdlägget skall enligt de sakkunnigas mening vara av helt provisorisk karaktär och icke bindande för den fortsatta utredningen om en slutlig justering av lönesystemet vid arkivarbetena.

Vid uppgörandet av normerna för barntillägget uppkomma många spörsmål, exempelvis frågor örn tilläggets storlek, huruvida tillägget skall vara differentierat efter dyrort och efter antalet barn, huruvida tillägget skall utgå även för barn, som icke vårdas av den farsörjningspliklige etc. För att full rättvisa skall ernås, hör givetvis barntillägget graderas efter dvrort. Med hänsyn till tilläggets karaktär av provisorium och då skillnaden mellan barntilläggen för de olika dyrorterna skulle uppgå till obetydliga belopp, anse de sakkunniga någon dyrortsgradering icke erforderlig. Étt barntillägg av den provisoriska karaktär, varom här är fråga, bör enligt de sakkunnigas mening utgå efter så allmängiltiga normer som möjligt. Formen för ett dy-

Bihang till riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Nr 293. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

ligt tillägg bör av praktiska skäl göras synnerligen enkel, vilket torde kunna ske utan olägenhet.

De sakkunniga föreslå, att till personer, som äro sysselsatta i arkivarbete, musikerhjälp eller artisthjälp och som äro försörjningspliktiga mot barn under sexton år och verkligen fullgöra denna försörjningsplikt, skall från och med den 1 juli 1946 utöver den fastställda lönen jämte provisoriskt lönetillägg utgå särskilt barntillägg enligt ettdera av två alternativ.

Enligt alternativ I är barntillägget i viss mån differentierat med hänsyn till barnantalet, så att tillägget utgår med 6 kronor 30 öre per vecka för ett eller två barn och med 8 kronor 40 öre per vecka för tre eller flera barn.

I alternativ II däremot förekommer ingen differentiering utan tillägget utgår i alla fall med 7 kronor per vecka.

Statens arbetsmarknadskommission har med eget yttrande den 2 maj 1946 överlämnat de sakkunnigas förslag till Kungl. Majit.

Kommissionen förordar härvid bifall till förslaget örn provisoriskt lönetillägg.

Beträffande barntillägget förklarar kommissionen, att den skulle föredraga en större differentiering av beloppen än de sakkunniga i sitt alternativ I ifrågasatt. Då det emellertid här vore fråga om en rent provisorisk åtgärd i avvaktan på den fullständiga utredning av arkivarbetsfrågan, varmed de sakkunniga äro sysselsatta, och då ett bifall till alternativ II möjliggjorde en enkel och smidig tillämpning i praktiken av den tilltänkta anordningen, ville kommissionen förorda, att de sakkunnigas alternativ II beträffande barntillägget realiserades. Kostnaderna härför uppskattas av kommissionen till cirka 14 000 kronor per månad. Genomförandet av förslagen örn provisoriskt lönetillägg och provisoriskt barntillägg skulle alltså åsamka staten en kostnad av ungefär 64 000 kronor per månad.

Arbetsmarknadskommissionen föreslår, dels att ett enhetligt, provisoriskt lönetillägg å 7 kronor per vecka skall från och med den 1 juli 1946 utgå till envar i statligt eller statskommunalt arkivarbete, musiker- eller artisthjälp sysselsatt person, svensk likaväl som flykting, dels att ett provisoriskt barntillägg å 7 kronor per vecka skall från samma tidpunkt utgå till i dylik hjälpverksamhet sysselsatta personer, svenskar likaväl som flyktingar, vilka äro försörjningsskyldiga mot barn under 16 år och befinnas fullgöra denna försörjningsplikt.

Föredraganden.

Organisationen och utformningen av de s. k. arkivarbetena och den härmed i olika avseenden jämställda musiker- och artisthjälpen har befunnits vara i behov av översyn. Statens arbetsmarknadskommission har den 15 februari 1946 erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag att verkställa översynen. Inom kommissionen utredes frågan av särskilda sakkunniga. Dessa ha till kommissionen anmält, att de funnit en omreglering av hela lönesystemet vid arkivarbetena samt musiker- och artisthjälpen behövlig. Då emellertid förslag till

35 Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

en sådan omreglering kunde framläggas först efter en utredning av arkivarbetsfrågan i dess helhet och denna utredning bomme att bli tidskrävande, ha de sakkunniga i avbidan härpå föreslagit vissa provisoriska löneförbättringar. Med utgångspunkt från detta förslag har arbetsmarknadskommissionen hemställt, att till arkivarbetare och härmed jämställda skall från och med den 1 juli 1946 utgå dels ett provisoriskt lönetillägg av 7 kronor per vecka, dels ett provisoriskt barntillägg av likaledes 7 kronor per vecka.

I avvaktan på de sakkunnigas förslag till omreglering av hela lönesystemet vid arkivarbetena samt musiker- och artisthjälpen anser jag mig icke kunna förorda en generell höjning av ifrågavarande löner. Kommissionens förslag örn ett provisoriskt allmänt lönetillägg kan jag sålunda icke biträda. Det synes mig dock motiverat att en löneförbättring nu kommer till stånd för sådana arkivarbetare, som äro familjeförsörjare. Då arkivarbetena få betraktas som en form av socialhjälp, synes det icke böra föranleda betänkligheter att vid bestämmande av arkivarbetslönens storlek hänsyn tages till försörjningsbördan. Det bör emellertid understrykas, att ett familjetillägg får betraktas som ett provisorium, som icke bör få vara bindande för den slutliga utformningen av lönesystemet. På grund av det anförda förordar jag, att till familjeförsörjare utgives ett tillägg av provisorisk karaktär, vilket bör i viss mån differentieras med hänsyn till försörjningsbördan. Jag finner detta familjetillägg böra utgå med följande belopp, nämligen nied 7 kronor per vecka till arkivarbetare, som är försörjningspliktig mot enbart hustru eller mot hustru och ett barn under sexton år, med 10 kronor per vecka, därest försörjningsplikten omfattar två barn under sexton år, och med 13 kronor per vecka vid försörjningsplikt mot tre eller flera sådana barn. Ett bestämt villkor för utbekommande av familjetillägget bör vara att vederbörande fullgör berörda försörjningsplikt. Med arkivarbete torde även i detta avseende musiker- och artisthjälpen böra likställas.

Innan Kungl. Maj :t fattar beslut i denna fråga, torde emellertid riksdagen böra beredas tillfälle yttra sig över densamma.

Särskilda frågor. Vattenavledningsföretaget Lyckebyån.

Genom beslut den 30 april 1937 uppdrog Kungl. Maj:t åt lyckebyåutredningen, tillkallad jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande den 23 oktober 1936, att å statens vägnar vidtaga erforderliga åtgärder för alt valtenavledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Fursjön skulle under statens medverkan komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med en av utredningen i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 23 april 1937 framlagd plan. I uppdraget innefattades även ett bemyndigande för utredningen att inom ramen för en av distriktslantmätaren Nils Enell uppgjord förhandsplan för Kungl. Maj:ts och kronans räkning inköpa fast egendom i den omfattning utredningen kunde finna erforderlig för eli ändamåls-

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

enligt genomförande av den med vatlenavledningsföretaget sammanhängande kolonisationen.

I fråga örn erforderliga medel för finansieringen av vattenavledningsföretaget samt inköpen av mader, skogsmark m. m. för genomförandet av den nya fastighetsbildningen får jag hänvisa till den sammanställning av beräknade kostnader härför, som i enlighet nied utredningens uppgifter återgavs i proposition nr 300 till 1937 års riksdag (s. 46). Av denna sammanställning framgår, att de kostnader, som avsetts skola stanna å statsverket, beräknats till 331 000 kronor, medan ett belopp av 832 924 kronor av staten skulle förskjutas såsom rörelsekapital åt företaget. På grund av att de vid arbetena använda maskinerna måste omändras för gengasdrift beräknades kostnaderna för företaget komma att öka med 100 000 kronor.

För ändamålet ha hittills anvisats tillhopa 1 45o 300 kronor, varav 50 000 kronor avsetts för anskaffande av traktorer och plogar för djupplöjning av vissa torrlagda områden.

I skrivelser den 10 och 29 januari 1946 har lyckebgåutredningen hemställt om anvisande av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål.

Utredningen anför i skrivelsen den 10 januari 1946 följande.

Under arbetets gång har det visat sig, att den Enéllska planen icke kunde helt följas beroende på dels att uppfattningen örn lämplig arealtilldelning för fastigheterna numera i någon mån ändrats, dels att planen grundad som den var på mer eller mindre osäkra förundersökningar, som verkställts medan marken ännu i stor utsträckning var vattendränkt och svårtillgänglig — upptog såsom blivande åkerjord vissa områden, vilka^ sedermera vid närmare undersökning befunnits olämpliga för detta ändamål pa .grund av stenbunden!^ och allt för ringa jordmäktighet. För att ernå möjlighet till blivande rationell jorddisposition och fastighetsbildning har därför lyckebyautredningen tidigare inköpt fastigheter i Bjurabygget, Hyltan och Haken.

I samverkan med statens sakrevision har under år 1945 genom professorn vid tekniska högskolan K. D. Myrbäck igångsatts en utredning rörande fastighetsbildningen inom nu ifrågavarande områden. Av denna utredning, som hittills omfattat allenast vissa trakter inom byarna Ledja och Åbyholm samt Parismåla och Hyltan och som ännu icke är helt avslutad, har även sakrevisionen kommit till den bestämda uppfattningen, att för vinnande av en lämplig jorddisposition för fastighetsbildningen jordinköpen böra fortsatta i mån som lämpliga tillfällen därtill yppa sig. För ändamålet anses for budgetåret 1946/47 ett förskottsbelopp å 200 000 kronor vara erforderligt.

I anledning härav hemställer lyckebyåutredningen dels att bemyndigande måtte lämnas utredningen att för Kungl. Maj:ts och kronans räkning inköpa fast egendom som utredningen kan finna erforderlig för ett ändamålsenligt genomförande av den med ifrågavarande vattenavledningsföretag sammanhängande kolonisationen, dels att av statsmedel ett förskottsbelopp å 200 000 kronor måtte för ändamålet ställas till utredningens disposition att förvaltas och redovisas på samma sätt som föreskrivits beträffande statsmedel, som tidigare ställts till utredningens förfogande för kolonisationsändamal.

I skrivelsen den 29 januari 1946 upplyser utredningen inledningsvis, att av de anvisade medlen kvarstode till länsstyrelsens i Blekinge län disposition — frånräknat det för anskaffande av traktorer och plogar anvisade beloppet _ 390 868 kronor. Befintliga behållningar i arbetsstyrelsens kassa och i

37 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

kolonisationskassan utgjorde 20 338 respektive 50 045 kronor. Utredningen anför ytterligare följande.

Arbetet med årännans upprensning beräknas kunna bliva slutfört under nästa budgetår och slutuppgörelse då kunna ske med entreprenören AB Skånska cementgjuteriet. Hela entreprenadsumman enligt huvudkontrakt och tilläggskontrakt utgör 724 707 kronor. Därav har genom landskontoret utbetalats 607 320 kronor, varför det skulle återstå att betala 117 387 kronor.

I fråga örn bikanalerna har träffats entreprenadavtal å 438 350 kronor. Arbetet, som redan påbörjats, kan emellertid icke bliva avslutat under nästkommande budgetår, varför utredningen anser medelsbehovet för detta ändamål under budgetåret 1946/47 kunna inskränkas till 250 000 kronor.

Oguldna köpeskillingar för av Kungl. Majit och kronan i kolonisationssyfte inköpta markområden uppgå till sammanlagt 59 834 kronor förutom mindre räntebelopp, som för närvarande icke kunna till siffran angivas. Härtill torde emellertid böra läggas det förskottsbelopp å 200 000 kronor som utredningen i skrivelse den 10 januari 1946 begärt för eventuella ytterligare jordmköp för ernående av en lämplig jorddisposition vid blivande fastighetsbildningar. För kolonisationskassans räkning skulle alltså erfordras sammanlagt 259 834 kronor med avdrag av behållningen 50 045 kronor.

Arbetsstyrelsens kassabehållning torde få anses tillräcklig för bestridande av styrelsens löpande utgifter även under nästkommande budgetår.

Då statens arbetsmarknadskommission åtagit sig att med bidrag av statsmedel låta utföra byggandet av de två huvudvägarna, som beröra kolonisationsomradet, har något äskande örn bidrag härtill här icke upptagits.

I enlighet med det anförda beräknar utredningen medelsbehovet för budgetåret 1946/47 sålunda.

Utgifter:

för årensningsarbetet .................... kronor 117 387

» bikanalerna .......................... » 250 000

» kolonisationsverksamheten ............ » 259 834 kronor 627 221

Tillgångar:

behållning hos länsstyrelsen .............. kronor 390 868

» i kolonisationskassan .......... » 50 045 kronor 440 913

Återstår erforderligt anslag kronor 186 308

L> ckebj autredningen hemställer under hänvisning härtill örn anvisande av ytterligare 186 300 kronor.

I yttrande över de båda framställningarna anför lantbruksstyrelsen, att styrelsen funnit de av utredningen föreslagna ytterligare jordinköpen väl ägnade att gagna det med ifrågavarande företag avsedda syftet. Styrelsen, som ville framhålla vikten av att företaget snarast möjligt slutfördes, tillstyrkte därför bifall till framställningarna.

Föredraganden.

Vattenavledningsföretaget Lyckebyån bär av olika anledningar dragit betydligt längre ut på tiden än som ursprungligen beräknats. Lyckebyåutredningen räknar numera med att arbetet med årensningen skall kunna slutföras under loppet av nästa budgetar men att bikanalerna icke skola kunna färdigställas inom samma tid. I utredningens uppdrag ingår alf inom ramen för en år

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

1937 uppgjord plan för statens räkning inköpa markområden i den omfattning som kan befinnas behövlig för ett ändamålsenligt genomförande av den med vattenavledningsföretaget sammanhängande kolonisationen. Utredningen upplyser, att förutsättningarna för nämnda plan numera i vissa avseenden förskjutits. I samråd med statens sakrevision bar utredningen därför under år 1945 igångsatt en undersökning rörande fastighetsbildningen inom de av företaget berörda områdena. Med hänsyn till härvid vunna resultat ha utredningen och sakrevisionen kommit till den uppfattningen att en ändamålsenlig fastighetsbildning förutsätter statsförvärv av ytterligare markområden. Efter viss omdisposition av hittills anvisade men icke ianspråktagna medel skulle för jordinköp ett ytterligare medelsbehov av 186 300 kronor föreligga för budgetåret 1946/47.

I likhet med lantbruksstyrelsen tillstyrker jag de av utredningen föreslagna ytterligare jordinköpen. Utredningens beräkning av den för nästa budgetår erforderliga anslagsförstärkningen, vilken avser förskott för verkställande av berörda jordinköp, finner jag böra godtagas.

De medel, som tidigare avsetts för företaget, lia utgått av de jämlikt riksdagens medgivande under anslag till arbetsmarknadsreglerande åtgärder anvisade särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Jämväl för den fortsatta finansieringen av företaget anser jag, att man bör anlita angivna särskilda medel. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i vad mån ifrågavarande kostnader definitivt böra gäldas av arbetslöshetsan-

slaget.

Då de medel som hittills anvisats för vattenavledningsföretaget överstiga de ursprungligen beräknade kostnaderna och lyckebyåutredningen förutsätter, att ytterligare medelsbehov skola uppkomma, har jag för avsikt att låta utarbeta en plan för arbetenas slutförande och i samband härmed en detaljerad beräkning av de återstående kostnaderna.

Företagarföreningar inom vissa län.

Företagarföreningarna hava till uppgift att befordra möjligheterna för lönande småföretagsverksamhet i vederbörande län. Verksamheten omfattar dels långivning på fördelaktiva villkor samt i vissa fall subvention, dels ock konsulentverksamhet av teknisk och kommersiell natur.

Föreningarna ha startats vanligtvis på initiativ av länsmyndigheterna, och medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syften intresserade enskilda personer, bolag och föreningar liksom även länens landsting och hushållningssällskap samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter. Medlemsskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas struktur och uppgifter såsom organ för social hjälpverksamhet varit relativt begränsat, några hundratal i varje förening. Föreningarna äro samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

Företagarföreningar hava hittills bildats inom Göteborgs och Bohus, Värm-

Kungl. Maj.ts proposition nr 293. 39

lands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Efter avlåtande av proposition nr 309 till 1945 års riksdag, i vilken en redogörelse för företagarföreningarnas dittillsvarande verksamhet lämnades, har Kungl. Maj:t beviljat följande föreningar understöd av statsmedel, nämligen Västerbottens företagareförening med 435 000 kronor, därav såsom subvention 40 000 kronor och såsom lån 395 000 kronor, Bohusläns företagareförening med 275 000 kronor, därav såsom subvention 75 000 kronor och såsom lån 200 000 kronor, Norrbottens småindustriförening med 250 000 kronor, därav såsom subvention 20 000 kronor och såsom lån 230 000 kronor, Västernorrlands läns företagareförening med 150 000 kronor såsom lån, Jämtlands läns företagareförening med 150 000 kronor, därav såsom subvention 25 000 kronor och såsom lån 125 000 kronor, Värmlands läns företagareförening med 148 000 kronor, därav såsom subvention 40 000 kronor och såsom lån 108 000 kronor, samt Gävleborgs läns företagai-eförening med 125 000 kronor, därav såsom subvention 25 000 kronor och såsom lån 100 000 kronor.

Samtliga företagarföreningar hava hittills av staten erhållit understöd med sammanlagt 5 485 500 kronor, därav 1 715 500 kronor såsom subvention och 3 770 000 kronor såsom lån.

För bestridande av de löpande kostnaderna för företagarföreningarnas verksamhet utgå bidrag till föreningarna från ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till Upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga örn hantverk och småindustri.

Föredraganden.

Den av företagarföreningarna bedrivna verksamheten till främjande av småföretag inom vederbörande län har utvecklat sig på ett tillfredsställande sätt. Under senaste året har det statliga stödet åt nämnda föreningar lämnats i samma former som tidigare. Dock har en förhållandevis markerad förskjutning från subventions- till lånelinjen ägt rum. I propositionen nr 309 lill 1945 års riksdag angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. (s. 14) erinrade föredragande statsrådet örn att dåvarande chefen för handelsdepartementet i propositionen nr 290/1945 förklarat, att han bade för avsikt att inom den närmaste tiden igångsätta en av riksdagen begärd utredning rörande möjligheterna att främja hantverkets och småindustriens utveckling i hela landet. Denna utredning, den s. k. småföretagsutredningen, tillsattes sommaren 1945 och avgav i februari 1940 betänkande med förslag till ordnande av kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder (SOU 1940:22). Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. I avbidan på ställningstagandet till de i betänkandet framförda förslagen torde formerna för det statliga stödet till småföretagsverksamheten icke böra undergå någon mera väsentlig förändring. Under anslaget lill åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. bör därför även för nästa budgetår beräknas medel för lån och

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

subvention åt företagarföreningarna. Efter avlåtandet av förstnämnda proposition nr 309/1945 har Kungl. Maj:t beviljat lån och subventioner till företagarföreningarna med tillhopa 1 533 000 kronor. Det för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår uppkommande medelsbehovet torde kunna uppskattas till i runt tal 1 500 000 kronor, att utgå från de medel, som i enlighet med vad jag i det följande förordar, böra få disponeras av Kungl. Maj :t för främjande av företagsverksamhet.

Medelsbehovet för budgetåret 1946/47.

I. Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Arbetsmarknadskommissionen.

Kommissionen framhåller i skrivelsen den 11 april 1946 till en början, att kommissionen finner sitt tidigare återgivna försök till bedömning av arbetsmarknadsläget under år 1946 böra tjäna som utgångspunkt för en beräkning av medelsbehovet under budgetåret 1946/47. Behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder skulle under denna förutsättning bliva i stort sett av den omfattning, som förekommit eller beräknades förekomma under budgetåret 1945/46. Kommissionen hade vidare utgått från att större delen av kostnaderna för att under återstoden av innevarande budgetår tillgodose skogsbrukets arbetskraftsbehov komme att bestridas först nästa budgetår, varjämte vissa åtgärder för att tillföra jordbruket arbetskraft alltjämt torde bli nödvändiga. Med hänsyn till de svårigheter, som förefunnes vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår, kunde dock de uppgjorda kostnadskalkylerna endast bliva approximativa.

Kommissionen upplyser, att till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. och överflyttning av arbetskraft under budgetåret 1945/46 följande belopp stöde till förfogande, nämligen

A. under reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.:

från föregående budgetår kvarstående belopp ca ............................ kronor 30 700 000

för budgetåret 1945/46 anvisat ........ » 47 500 000 78 200 000

B. under reservationsanslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft:

från föregående budgetår kvarstående belopp ca ............................ kronor 6 000 000

för budgetåret 1945/46 anvisat.......... 8 50 000 000 50 000 000

Summa kronor 134 200 000.

Av förstnämnda anslag är ett belopp av ca 2,5 miljoner kronor avsett att stå till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsverksamhet m. m.

Arbetsmarknadskommissionen upplyser vidare, att av anslaget till åtgär-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

der för arbetsmarknadens reglering m. m. under tiden juli 1945 — mars 1946 förbrukats 16,3 miljoner kronor, varjämte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beviljats dragningsrätt med 15,2 miljoner kronor för statliga beredskapsarbeten i styrelsens regi m. m. 1 skrivelse den 15 november 1945 med preliminär beräkning rörande medelsbehovet för nästa budgetår hade kommissionen utgått från att en reservation av omkring 28 miljoner kronor komme att kvarstå på förevarande anslag vid utgången av innevarande budgetår. Till följd av att större ersättningar från kommuner m. fl. än som tidigare antagits influtit för statliga beredskapsarbeten i annan myndighets regi, beräknade kommissionen numera ifrågavarande reservation till omkring 30 miljoner kronor.

Beträffande anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft meddelar kommissionen, att under tiden juli 1945—mars 1946 omkring 43 miljoner kronor förbrukats. Kommissionen hade den 4 april 1946 beslutat dels att hemställa hos Kungl. Maj:t om införande av arbetspremier för skogsarbetare, vissa skogsägare m. fl. under tiden 23 april—30 juni 1946, dels att, under förutsättning att arbetspremier infördes, under motsvarande tid fortsätta kursverksamheten för sådana ovana skogsarbetare, som den 23 april 1946 vore placerade i huggarkurser, dock med viss ändring av bidragsbestämmelserna. Ändringen av bestämmelserna innebure i huvudsak, att omskolningsbidraget helt slopades och familjetillägget reducerades, medan övriga förmåner kvarstode oförändrade. Däremot skulle sådana ovana skogsarbetare, som den 23 april 1946 vore i enskild placering, från och med nämnda dag icke komma i åtnjutande av andra särskilda förmåner än de nu utgående i fråga om kostnaderna för resor, verktyg och kläder. I kommissionens nämnda hemställan hade förutsatts, att kostnaderna för arbetspremierna komme att bestridas först under nästa budgetår, medan däremot kostnaderna för de särskilda förmånerna åt ovan arbetskraft väsentligen skulle komma att belasta innevarande budgetårs anslag. —- Kommissionen erinrar om att kommissionen i sin tidigare nämnda skrivelse den 15 november 1945 preliminärt beräknat, att en reservation av omkring 15 miljoner kronor skulle förefinnas på ifrågavarande anslag vid utgången av innevarande budgetår. På grund av att kostnaderna för föregående års arbetspremiering för skogsarbetare m. fl. uppgått till omkring 29 miljoner kronor mot 25 miljoner kronor enligt förhandskalkylerna och med hänsyn jämväl till att kostnaderna för den ovana arbetskraften i skogsbruket antagas komma att bliva högre än vad som tidigare beräknats, finner emellertid kommissionen numera, att berörda reservation torde komma att stanna vid omkring 9 miljoner kronor.

Beträffande medelsbehovet till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m, anför kommissionen följande.

Det torde vara ofrånkomligt, att under nästa budgetår arbetslöshetshjälp beredes personer, som tillhöra yrkesområden med minskande sysselsättning och som av olika anledningar ej kunna överföras till något av arbetsmarknadens bristområden. Det är enligt kommissionens förmenande angeläget, alt dessa arbetslösa, i den mån de icke genom den offentliga arbetsförmedlingen

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

kunna anvisas sysselsättning i öppna marknaden, i största möjliga utsträckning bringas hjälp i form av beredskapsarbete. Örn sådant hjälpbehov uppkommer, böra de sysselsättningsmöjligheter i hemorten, som de statskommunala beredskapsarbetena erbjuda, i första hand utnyttjas.

Dagsverkskostnaden vid statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi under år 1945 utgjorde i medeltal 30 kronor 43 öre. Med hänsyn till de lönejusteringar, som beräknas uppkomma till följd av ändrade avtal, synes dagsverkskostnaden för nästa budgetår böra beräknas till lägst 32 kronor. Under denna förutsättning och med en beräknad sysselsättning av 250 dagar per år kommer »årsverkskostnaden» att uppgå till omkring 8 000 kronor. Med en sysselsättning i statliga beredskapsarbeten i kommissionens egen och annan myndighets regi av omkring 3 500 man beräknas kostnaden till 28 miljoner kronor, varav för arbeten i kommissionens regi 12 miljoner kronor.

Med hänsyn till önskvärdheten att i händelse av arbetslöshet i första hand bereda de arbetslösa sysselsättning genom arbete i hemorten anser sig kommissionen böra beräkna kostnaden för statskommunala beredskapsarbeten till 10 miljoner kronor.

Statskommunala reservarbeten förekomma numera i obetydlig omfattning och endast för sådan arbetskraft, som på den öppna marknaden icke kan göra anspråk på den lön, vilken tillkommer konkurrensduglig arbetskraft. För denna hjälpform torde ett belopp av 0,1 miljoner kronor böra beräknas.

Kommissionen räknar med att hjälp i viss utsträckning såsom hittills måste lämnas genom kontantunderstöd, då det i vissa arbetsmarknadssituationer kan vålla svårigheter att tillräckligt snabbt bereda arbete. Kontantunderstöd kan också visa sig vara den ändamålsenligaste hjälpformen vid fall av så kortvarig arbetslöshet, att en långväga förflyttning av den arbetslöse icke är lämplig ur näringslivets eller den enskildes synpunkt. Vid månadsskiftet mars/april 1946 utgick kontantunderstöd till ca 1 000 personer i 26 kommuner. Kostnaden för kontantunderstödsverksamhet, örn den bedrives i ungefär samma omfattning som innevarande budgetår, torde för nästa budgetår böra beräknas till 0,5 miljoner kronor.

Under senare tid ha arkivarbete och efter samma principer men vid sidan därav utformad musikerhjälp kommit till användning i väsentligt ökad utsträckning, främst till följd av lämpligheten att på detta sätt bereda hjälp åt flyktingar. Vid månadsskiftet mars/april 1946 tillämpades denna hjälpform för ca 1 800 personer, varav ca 1 300 flyktingar. Då man kan räkna med att detta antal skall kunna något nedbringas under budgetåret 1946/47, uppskattas kostnaden för arkivarbeten och musikerhjälp till 6 miljoner kronor.

För de statliga stenbeställningama och därmed sammanhängande administrationskostnader beräknas medelsbehovet till 3,4 miljoner kronor.

För resebidrag till arbetssökande, som av arbetsförmedlingen anvisas arbete inom arbetsområde, för vilket resebidrag icke i annan ordning står till förfogande, beräknas en kostnad av 0,8 miljoner kronor.

I sina beräkningar har kommissionen vidare antagit, att Kungl. Majit för nästa budgetår skulle finna samma belopp — 2,5 miljoner kronor — som beräknats för innevarande budgetår, vara tillräckligt att stå till Kungl. Majits förfogande för främjande av företagsverksamhet m. m.

Medelsbehovet under reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret 1946/47 skulle alltså kunna sammanfattas sålunda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

43 Statliga beredskapsarbeten .............. kronor 28 000 000

Statskommunala beredskapsarbeten ...... » 10 000 000 38 000 000

Statskommunala reservarbeten .......... » 100 000

Kontantunderstödsverksamhet ............ » 500 000

Arkivarbeten och musiker hjälp .......... » 6 000 000

Statliga stenbeställningar ................ » 3 400 000

Resebidrag till arbetssökande ............. » 800 000

Övrig hjälpverksamhet ................. » 700 000

Till Kungl. Majlis förfogande för främjande

av företagsverksamhet m. m............ » 2 500 000 14 000 000

Summa kronor 52 000 000

Under förutsättning att reservationen vid innevarande budgetårs utgång uppgår till 30 miljoner kronor beräknar kommissionen alltså anslagsbehovet för budgetåret 1946/47 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. till 22 miljoner kronor eller samma belopp som preliminärt angavs i kommissionens skrivelse den 15 november 1945.

Kommissionen upplyser, att från anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft under innevarande budgetår bestritts utgifter för bland annat omskolningsbidrag, familjetillägg, hyresbidrag m. m. (inklusive verktygs- och personlig utrustning) till ovan arbetskraft, som överflyttats till skogsarbete, för premier åt yrkesvana skogsarbetare och enskilda skogsägare m. fl. vid utförande av vissa slag av skogsarbeten, för arbetsblockorganisationen och jordbruksläger för frivillig arbetskraft samt för försöksvis anordnade prov- och kompletteringskurser för deltidsanställd huslig arbetskraft, s. k. hemassistenter.

Kostnaderna för de av kommissionen föreslagna arbetspremiema, vilka kostnader, såsom tidigare framhållits, skulle komma att falla å nästa budgetår, uppskattas av kommissionen approximativt till ca 18 miljoner kronor. Vissa kostnader för familjetillägg o. dyl., som avse huggarkursverksamheten under innevarande budgetår, torde därjämte kvarstå till nästa budgetår. Kommissionen räknar vidare med att lägerverksamhet i begränsad omfattning kan bli erforderlig för att tillföra jordbruket tillfällig arbetskraft. Då det erbjuder svårigheter att för närvarande bedöma medelsbehovet under detta anslag, anser kommissionen, att en viss marginal för oförutsedda utgifter bör hållas.

Under angivna förutsättningar beräknar kommissionen medelsbehovet under reservationsanslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft för nästa budgetår till 24 miljoner kronor. Under antagande att en reservation av omkring 9 miljoner kronor finnes på anslaget vid innevarande budgetårs utgång skulle för budgetåret 1946/47 för här avsedda ändamål böra beräknas ett anslag av 15 miljoner kronor. Vid avgivandet den 15 november 1945 av den preliminära medelsberäkningen för nästa budgetår förutsatte kommissionen, all arbetspremier för skogsarbetare m. fl. icke skulle behöva utgå innevarande år och alt med anledning härav reservationerna å anslaget

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

skulla vara så stora att något nytt anslag icke skulle bliva behövligt för nästa budgetår.

II. Kommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter.

Arbetsmarknadskommissionen.

För ifrågavarande ändamål äro för innevarande budgetår följande anslag

anvisade, nämligen till

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar,

förslagsanslag .................................... kronor 2 700 000

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader,

förslagsanslag .................................... » 900 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

Avlöningar, förslagsanslag ........................ » 8 800 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

Omkostnader, förslagsanslag ...................... » 3 500 000

Arbetsmarknadskommissionen erinrar dels att Kungl. Maj:t den 8 mars 1946 medgivit, att nämnda anslag finge överskridas med högst respektive 500 000, 200 000, 1 150 000 och 600 000 kronor, dels att Kungl. Maj:t genom beslut den 4 april 1946 medgivit kommissionen att företaga engångsutbetalning av tillfälligt lönetillägg under innevarande budgetår, varigenom avlöningsanslagen till kommissionen samt till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema torde komma att överskridas med ytterligare högst 150 000 respektive 600 000 kronor.

Rörande medelsbehovet för kommissionens avlöningar och

omkostnader under nästa budgetår anför kommissionen följande.

Antalet befattningshavare vid kommissionens kansli har under de senaste månaderna hållit sig vid omkring 500. Genom att antalet till kommissionen remitterade ärenden örn hempermittering från eller anstånd med värnpliktstjänstgöring i samband med den militära beredskapens avveckling nedgått till en obetydlighet mot vad förut varit fallet, har utredningsbyrån kunnat minskas med ett 50-tal befattningshavare. Med hänsyn till att kommissionens verksamhet inom vissa andra områden ökat, har dock någon mera betydande minskning av personalen icke kunnat genomföras.

Bland kommissionens nytillkomna och ökade arbetsuppgifter må nämnas, att till kommissionen i maj 1945 överflyttades huvuddelen av utredningen och föredragningen av sådana byggnadsärenden, som avgöras i Kungl. Maj :ts kansli. I samband härmed övertog kommissionen även den förberedande handläggningen av en del av de ärenden, vilka tidigare åvilat byggnadslånebyrån. Dessa nya arbetsuppgifter ha föranlett en förstärkning av personalen å kommissionens byrå för ärenden angående byggnadstillstånd.

Det må även i detta sammanhang nämnas, att antalet ärenden angående byggnadstillstånd ökat i mycket hög grad såsom framgår av följande sammanställning.

7i-s7s 7,—”/»

1945 1946

5 529 8 250

Antal inkomna ärenden

År 1944

21386 År 1945 26 049

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

45 Denna ökning av byggnadstillståndsärendena, vilken uppgått till ungefär 50 procent från början av år 1945 till början av år 1946, har nödvändiggjort en ökning av personalen för dessa frågors handläggning. Någon anledning att räkna med en minskning av antalet ansökningar örn byggnadstillstånd under nästa budgetår torde icke föreligga.

önskemålet att ernå ökad säsongutjämning inom byggnadsverksamheten har töranlelt, att särskilda prognoser börjat föras kontinuerligt angående sysselsättningen inom byggnadsfacket på ett betydande antal tätorter. Bristen på arbetskraft och bostäder har vidare lett till att prövningen av ärenden angående byggnadstillstånd för större industrianläggningar numera föregås av tämligen tidskrävande utredningar dels angående behov och tillgång på arbetskraft för anläggningens framtida drift, dels angående de bostadsbyggnadsbehov, som skulle bli en följd av industrianläggningen. Arbetsmarknadskommissionen har vidare börjat i samarbete med industriens produktionsråd utreda och handlägga frågor om industrilokalisering.

Dessa förhållanden samt en fortsatt utbyggnad och effektivisering av det i samverkan med Sveriges industriförbund inrättade systemet med varsel angående friställning och antagning av arbetskraft ha föranlett en utbyggnad av kansliets sociala beredskapssektion. Vissa uppgifter ha jämväl tillagts denna sektion i anslutning till utredningar och uttalanden av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.

Till kommissionen lia vidare överförts investeringsutredningens arbetsuppgifter och nämnda utrednings kansli. För att fullgöra dessa nya uppgifter har inom kommissionens kansli inrättats en teknisk beredskapssektion.

På grund av de ökade arbetsuppgifter, som lagts på kommissionen i samband med avvecklingen av krisorganen, har kansliets arbetsförmedlingsbyrå, i första hand dess organisation för tjänstemannaförmedling, måst erhålla personalförstärkning. Sedan riksdagen genom bifall till Kungl. Maj:ts proposi tion nr 120 vid fjolårets riksdag beslutat, att arbetsmarknadskommissionen tills vidare skall fungera som arbetsvårdsorgan för i militärtjänst skadade, uppstod ytterligare personalbehov för arbetsförmedlingsbyrån.

Kommissionens verksamhet för utplacering och omflyttning av flyktingar och annan utländsk arbetskraft medför alltjämt stora kostnader. Den centrala handläggningen av dessa ärenden har visserligen något inskränkts, men nedgången har icke gått i den takt, som tidigare beräknats. Arbetsförmedlingshyråns utlänningssektion sysselsätter för närvarande ett 40-tal personer, av vilka ett 10-tal tjänstgör vid länsarbetsnämnder och utlänningsförläggningar. Vissa flyktingsärenden, nämligen beredande av arkivarbete och musikerhjälp, ha för övrigt efter hand medfört ökat arbete å kansliets socialh jälpsbyrå.

Kostnaderna leir vissa organisationsundersökningar inom kommissionens verksamhetsområde, såsom rörande den offentliga arbetsförmedlingens organisation, rörande ett centralt organ inom statsförvaltningen för arbetsmarknadsfrågor och rörande övprsvn av arkivarbetenas organisation, bestridas helt eller delvis från kommissionens avlönings- och omkostnadsanslag.

Kommissionen beril kliar, att från och med nästa budgetår viss nedskärning av dess centrala kansli skall kunna komma till stånd. Minskningen av kommissionens befattning med ärenden av militär natur synes sålunda kunna föranleda en sammanslagning av uppskovs- och utredningsbyråerna. Kommissionens arbetsblocksbyrå, som jämväl är kansli åt riksblocksmyndigheten, beräknas kunna upphöra under innevarande budgetår och dess arbetsuppgifter övertagas av andra organ inom kommissionen. Det synes vidare vara motiverat alt räkna med en successiv minskning av flyktingsverksamheten och en avsevärd inskränkning av åtgärderna för all överföra arbetskraft lill

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

skogsbruket under nästa budgetår. Som följd härav skulle vid ingången av år 1947 en avveckling av arbetsförmedlingsbyråns utlänningssektion och en väsentlig nedskärning av vissa andra delar av kansliet, framför allt kameraloch förrådsbyrån, kunna påbörjas.

I sin förut berörda preliminära beräkning av nästa budgetårs medelsbehov ansåg sig kommissionen böra räkna med att byggnadsregleringen i dess nuvarande form skulle upphöra vid ingången av år 1947. Då de förhållanden, som föranlett denna reglering, såvitt man nu kan bedöma, torde komma att kvarstå jämväl under åtminstone större delen av nästa budgetår, anser sig kommissionen numera icke kunna räkna med avveckling av byggnadsregleringen vid angiven tidpunkt. Kommissionen anser sig därför böra förutsätta, att kansliets byggnadstillståndsbvrå kvarstår även under senare delen av nästa budgetår, vilket medför ökade kostnader för såväl avlöningar som omkostnader.

Från kommissionens avlönings- och omkostnadsanslag bestridas under innevarande budgetår även utgifterna för arvoden samt rese- och traktamentsersättningar till familjebidragsnämndemas revisorer och till ledamöterna i värnpliktslånenämnderna och vämpliktslånedelegationen. I propositionen 1946: 120 föreslås, att de uppgifter, som för närvarande falla på kommissionens värnpliktshjälpsbyrå, skola från och med den 1 juli 1946 överflyttas på försvarets socialbyrå. Enligt kommissionens uppfattning böra av de från ingången av budgetåret 1946/47 uppkommande kostnaderna för den verksamhet, som nu ankommer på vämpliktshjälpsbyrån, kostnaderna för famil jebidragsnämndernas revision falla på femte huvudtitelns anslag till länsstyrelserna (Överståthållarämbetet), vilka förutsättas kunna från den 1 juli 1946 ombesörja revisionen utan anlitande av särskild arbetskraft, samt alla kostnader i övrigt bestridas från fjärde huvudtiteln. Emellertid måste man räkna med att samtliga kostnader för familjebidragsnämndemas revisorer icke kunna regleras av kommissionen före utgången av budgetåret 1945/46. För ändamålet måste därför medel stå till kommissionens förfogande jämväl under budgetåret 1946/47. Ifrågavarande medel kunna överslagsmässigt uppskattas till 50 000 kronor för avlöningsanslagets del och till 30 000 kronor för omkostnadsanslagets del. övriga kostnader för värnpliktshjälpsbyråns verksamhet, som kunna belöpa å tid före den 1 juli 1946 men icke hinna likvideras före avslutandet av räkenskaperna för budgetåret 1945/46, synas böra bestridas av medel från anslag under fjärde huvudtiteln, t. ex. arvoden och ersättningar till värnpliktslånenämndemas ledamöter m. m.

Kommissionen beräknar kostnaderna för de löneförhöjningar åt kommissionens personal, som motsvara för nästa budgetår beslutade provisoriska lönetillägg till vissa andra befattningshavare i statens tjänst, till 300 000 kronor.

Under angivna förutsättningar beräknar arbetsmarknadskommissionen medelsbehovet för budgetåret 1946/47 under kommissionens avlönings- och omkostnadsanslag till 2 650 000 respektive 850 000 kronor. Kommissionen erinrar om att vid den preliminära medelsberäkningen i november 1945 motsvarande medelsbehov uppskattats till 2 250 000 respektive 800 000 kronor.

Vad härefter angår anslagen till länsarbetsnämnderna och a rbetsförmedlingsanstalterna: avlöningar och omkost-

nader lämnar kommissionen till en början följande orientering beträffande dessa organs uppgifter.

Under de år, som förflutit sedan länsarbetsnämnderna inrättades såsom kommissionens länsorgan på arbetsmarknaden, har deras verksamhet i första

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 293.

hand varit inriktad på att följa utvecklingen på arbetsmarknaden och att genom ett effektivt utnyttjande av arbetsförmedlingsorganisationens resurser åstadkomma en utjämning av tillgång och efterfrågan på arbetskraft mellan olika näringsområden. Därutöver lia en del extraordinära uppgifter åvilat nämnderna, betingade dels av olika regleringsåtgärder på arbetsmarknaden med hänsyn till folkförsörjningen och försvarsberedskapen, dels av planeringsåtgärder för arbetskraftens disposition vid allmän mobilisering eller krig. Hjälpverksamheten för de grupper av flyktingar eller andra utlänningar, som under och efter kriget omhändertagits i vårt land, har också krävt betydande insatser i olika avseenden av länsarbetsnämnderna. Slutligen ha nämnderna haft att taga befattning med åtgärder för mötande av en eventuell kris på arbetsmarknaden med arbetslöshet och stegrat behov av omflyttning av arbetskraft mellan skilda områden. Dessa olika åtgärder ha medfört dels en utbyggnad och effektivisering av själva arbetsförmedlingen, dels tillskapandet av en beredskapsorganisation hos länsarbetsnämnderna. Utbyggnaden och förstärkningen av förmedlingsapparaten ha gjort det möjligt för arbetsförmedlingen att snabbare än eljest skulle ha varit fallet anpassa sin organisation efter de för varje år ökade krav, som från olika håll ställts på arbetsförmedlingen såsom vägledande och utjämnande organ på arbetsmarknaden.

Den offentliga arbetsförmedlingen har såväl under krigsåren som under den tid, som förflutit sedan kriget upphört, tagits i anspråk i allt större omfattning av såväl arbetsgivare som arbetstagare. En mätare på arbetsförmedlingens allmänna prestationsförmåga utgör antalet tillsatta platser, vilka årligen undergått en avsevärd ökning. Siffrorna gestalta sig sålunda:

1939 .............................. 436 009

1940 .............................. 509 000

1941 .............................. 609 000

1942 .............................. 798 000

1943 .............................. 893 000

1944 .............................. 926 000

1945 .............................. 1096 000

Beträffande omfattningen av personalen hos länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna anför kommissionen följande.

Viss minskning av denna personal ägde rum under första hälften av innevarande budgetår. Antalet anställda (exklusive ombud) uppgick den 1 januari 1946 till 2 019. Motsvarande siffra den 1 januari 1945 var 2 031 och den 1 juli 1945, då personalstyrkan nådde maximum, 2 165. I tnb. 4 har antalet anställda vid de olika tidpunkterna fördelats efter sysselsättningens art på mera normala arbetsuppgifter respektive kris- och beredskapsuppgifter.

Tab. 4. Personalen vid länsarbetsnämnder och arbetsformedlingsanstalter uppdelad

efter sysselsättningens art.

I.

Vi 1945 V 7 1945 Vi 1946

Normalorganisationen.

Lednings- och kanslipersonal................ 297 304 307

Förmedlingspersonal vid huvudkontor........ 381 491 487

Förmedlings- och biträdespersonal vid avdelningskontor ............................ 434 479 482

Summa I 1 112 1 274 1 276

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

II. Beredskapsorganisationen.

Omflyttningen till skogen inkl. bidrag och

premier ................................

Byggnadstillståndsärenden..................

Värnpliktsärenden, mobiliseringsplanering m. m. Statistik, beredskapsregister och beredskaps-

Utlänningsärenden ........................

För samtliga beredskapsuppgifter gemensam

Summa II 919

Summa I och II 2 031

2 165

2 019

Att bokföringsmässigt göra en exakt uppdelning av personalen har ej varit möjligt, varför på vissa punkter endast en ungefärlig uppskattning kunnat företagas. Sålunda har det icke låtit sig göra att särskilja biträdespersonalen (kontors- och skrivbiträden) vilken i tabellen ingår i normalorganisationen till det antal, som svarar mot i personalplanerna upptagna befattningar. En del av sistnämnda biträdespersonal torde i viss utsträckning ha varit sysselsatt med beredskapsuppgifter.

Av tabellen framgår, att vid årsskiftet 1945—1946 1 276 personer eller 63^u/o sysselsattes med i huvudsak mera normala uppgifter, under det att 743 personer eller 37 °/o voro direkt sysselsatta med beredskapsuppgifter.

Tabellen visar, att antalet anställda inom nonnalorganisationen väsentligt ökade under första hälften av år 1945.

Ökningen av normalorganisationen var i fråga om huvudkontoren i huvudsak betingad av dels utbyggnaden av ungdomsförmedlingen och yrkesvägledningen samt tjänstemannaförmedlingen, dels inrättandet av assistenttjänster för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra samt konsulenttjänster inom det kvinnliga förmedlingsområdet.

Även avdelningskontoren ha under 1945 fått personalförstärkning. Sålunda ha vid vissa avdelningskontor assistenttjänster för ungdoms- och tjänstemannaförmedling tillsatts, varjämte ett flertal mindre avdelningskontor vartdera erhållit ett deltidsanställt biträde. Under år 1945 nyinrättades 18 avdelningskontor. Vid utgången av år 1945 utgjorde antalet avdelningskontor 221.

Antalet ortsombud, som den 1 januari 1945 uppgick till 453, utgjorde den 1 januari 1946 465. Antalet lokalombud den 1 januari 1946 uppgick till 541.

I fråga om beredskapsorganisationen framgår av tabellen, att antalet anställda minskat med 176 personer under år 1945. Den övervägande delen av denna minskning hänför sig till första hälften av innevarande budgetår.

En översyn av länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstalternas organisation fullbordades i slutet av föregående budgetår efter att ha pågått sedan hösten 1943. I översynsplanerna för personalstaterna finnas upptagna inalles 1 344 befattningar, av vilka 347 återfinnas på länsarbetsnämndernas centrala kanslier (lednings- och kanslipersonal) och övriga 997 inom den egentliga förmedlingsorganisationen (503 vid huvud- och 494 vid avdelningskontoren) . Den reella ökningen av antalet befattningshavare enligt de fastställda personalplanerna utgjorde 128. Kommissionen har icke avsett, att dessa planer skulle omedelbart genomföras utan har betraktat dem såsom ett program, som skulle successivt realiseras. Hänsyn måste härvid bland annat tagas dels till det förhållandet, att organisationens genomförande i vissa

49 Kungl. Majlis proposition nr 293.

fall fönitBättcr ökade lokaluln nimen, vilka under nuvarande förhållanden ej kunnat anskaltas, dels och framför allt därtill att tillgången på kvalificerade sökande till vissa befattningar är så begränsad, att ett forcerat genomforande av den planerade organisationen otvivelaktigt skulle innebära en allvarlig risk för försämrad rekrytering. Ett förhållande, som också måste beaktas, ar att tillfälle bör beredas vissa befattningshavare, som nu tagas i anspråk för beredskapsuppgifter, att efter avvecklingen av dessa arbetsuppgifter övergå till normalorganisationen och att därför tillsättandet av en del Hithörande befattningar lämpligen bör ske i samband med den successiva indragningen av beredskapstjänsterna.

I detta sammanhang kan framhållas, att kommissionen, i enlighet med en i yttrande den 17 januari 1946 till riksdagens revisorer deklarerad avsikt igångsatt en organisationsundersökning i samarbete med statens organisationsnamnd. Kommissionen förväntar, att åtgärder, som försvårats under de senaste arén genom de omfattande och arbetskrävande krisuppgifterna, skola bil möjliga att vidtaga för förenkling och effektivisering av arbetet hos länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen.

Kommissionen lämnar härefter följande redogörelse för vissa arbetsuppgifter, som ställa speciella anspråk på arbetsförmedlingens medverkan.

Såsom förmedlande organ mellan arbetsgivare och arbetstagare har arbetsförmedlingen speciella uppgifter att fylla i samband med den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och hjälpverksamheten för arbetslösa överhuvud. Det åligger nämligen arbetslösa medlemmar av erkända arbetslöshetskassor och hjälpsökande arbetslösa hos arbetslöshetsnämnderna att omedelbart inskriva sig såsom arbetssökande vid arbetsförmedling för att i första hand beredas försörjning genom ordinärt arbete. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit starkt utbyggd under senare år. Vid utgången av 1941 utgjorde antalet medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna 290 000. I januari 1946 var medlemssiffran 833 000. Med hänsyn till att övervägande antalet medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna utgör arbetskraft med stor yrkesskicklighet från näringslivets olika områden, är det av största vikt, att arbetsförmedlingen förfogar över de allmänna resurser, som krävas för att förmedlings- resp. kontrollverksamheten beträffande medlemmar i erkända arbetslöshetskassor skall präglas av den effektivitet och vederhäftighet, som kassornas medlemmar med rätta kunna påfordra. De gångna årens erfarenheter giva också vid handen, att samarbetet mellan arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring blivit alltmera utbyggt och påkallat en differentiering av förm odlingsarbetet för att bättre tillgodose anspråken inom olika yrken.

Vidare må erinras örn all länsarbetsnämnderna jämlikt kungörelse den 30 juni 1944 (nr 475) aro lokala tillsynsorgan för den statliga och statsunderstodda hjälpverksamheten för arbetslösa, varjämte nämnderna fått sig tilldelade uppgifter i samband med investeringsplaneringen för eventuella krislägen pa arbetsmarknaden.

Effektiviseringen av tjänstemannaförmedlingen inom den offentliga arbetsformedhngen har fortgått successivt i enlighet med tidigare upprättade riktlinjer och beraknas under loppet av år 1946 vara i det närmaste avslutad. Förmedlingen, som avser att tillgodose förmed]ingsbehovet för tjänstemän i allmän och enskild tjänst, kontorspersonal, tekniker lantbruks- oell skogs tjänstemän samt lärare, har utbyggts i sådan omfattning, att den hittills avsedda uppgiften redan i väsentlig grad kunnat fyllas Då denna verksamhet i stor utsträckning motsvarar eli förmedlingsbehov, som

Bihang lill riksdagens protokoll l!>'iH. I sami. Nr 211.3.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

tidigare endast i begränsad mån vunnit beaktande, kan man förvänta, att — med hänsyn till storleken av det arbetsområde, som faller under denna förmedling — ökade krav kunna komma att resas från olika tjänstemannagruppers sida. .

Den nu fortgående omställningen från krigs- tdl fredsforhallanden inom såväl privat som statlig verksamhet skapar omflyttningsproblem, som för tjänstemannaförmedlingen komma att medföra speciella arbetsuppgittei. Lii uppgift av utomordentlig vikt blir sålunda att till andra arbetsområden söka överföra den arbetskraft, som friställes på grund av avvecklingen av krisorganen samt personalindragningar, främst vid de militära förvaltningsorganen. Erfarenheten från verksamheten hittills visar, att denna uppgift kommer att bli både omfattande och i hög grad svårbemästrad. För att i möjligaste mån skapa förutsättningar för åstadkommande av en tillfredsställande lösning av nyssnämnda inom kort aktuella omflyttningsproblem har Kun«l Maj-t i brev den 12 oktober 1945 bemyndigat kommissionen att vidtaga^ del planläggande åtgärder. Vidare har Kungl. Maj :t genom cirkulär till statsmyndigheterna den 18 januari 1948 (nr 9) angående vissa anmaningar rörande antagning av personal velat påkalla tjänstemannaformedlingens medverkan för att överblicka och underlätta rekryteringen av tjänstemän och arbetamersonal i allmän tjänst. Det är givet, att arbetsuppgifter av denna och liknande art komma att öka anspråken pa tjanstemannaior-

medlingen. ..... . , .

Utbyggnaden av ungdomsförmedlingen och yrkesvägledningen i enlighet med en 1944 fastställd plan (prop. 1944: 273, s. 45) beräknas kunna avslutas under budgetåret 1946/47. Utvecklingen har i någon mån fördröjts av brist på lokaler och kvalificerade sökande till tjänsterna. En bidragande orsak har även varit en viss avgång av kvalificerade tjänstemän till det enskilda näringslivet, som kunnat erbjuda avsevärt bättre anställnings- och avlöningsförhållanden än den offentliga arbetsförmedlingen. Under sådana förhållanden har det ansetts av största vikt att vidtaga åtgärder lör att underlätta dels nyrekrytering, dels redan anställd personals vidareutbildning.

Den nu planlagda, återstående utbyggnaden är främst avsedd att tillmötesgå behovet av arbetsförmedling tor ungdom och ^ ikesvägledning pa vissa orter, där ungdomsförmedling nu saknas. Ett led i dessa strävanden är anställandet av s. k. kontaktmän, huvudsakligast lärare. Kontaktmannen Ira till uppgift att utgöra en förbindelselänk mellan skola och ungdomsförmedling och lokalt biträda tjänstemännen i deras arbetsförmedlings- och yrkesvä^ledningsarbete. Omkring 180 kontaktmän, spridda över nela Iandet, beräknas vara i verksamhet under nästkommande budgetar, föi näivarande uppgår antalet till 104.

Vid sidan av arbetsförmedling och yrkesvägledning for ungdom lia tjänstemännen alltmer tagits i anspråk för arbetet med yrkesvägledning för vuxna, som av olika anledningar behöva råd och upplysningar i frågor rörande yrkesval och yrkesutbildning. Bland vuxna, som i detta ärende vända sig till ungdomsförmedlingen, märkas personer, som uppskjutit yrkesvalet till sen ålder eller valt yrken, för vilka de sakna förutsättningar, personer, som av olika omständigheter (sjukdom, invaliditet, förelagsrationaliseringar m. m.) tvungits söka nva yrken, personer, vilka först som vuxna erhållit ekonomiska möjligheter att förverkliga tidigare planer att förvärva viss yrkesutbildning eller önska upplysningar angående möjligheterna till fortbildning inom sina egna yrken etc. Denna betydelsefulla verksamhet bedrives i nära samarbete med arbetsförmedlingens övriga avdelningar.

De totala lönekostnaderna för ungdomsförmedlingen och yrkesvägledningen under budgetåret 1946/47 beräknas uppgå till ca 765 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29Ö.

51 Den utbyggnad av arbetsförmedlingens verksamhet för arbetsberedning dt partiellt arbetsföra, som påbörjades under föregående budgetår efter samråd med den statliga kommittén för nartiellt arbetsföra, har fortsatt. Särskilda assistenter med uppgift att biträda de ordinarie förmedlingsorganen med arbetsanskaffning åt arbetssökande, vilka på grund av fysisk, psykisk eller social belastning lia svårigheter att erhålla anställning, lia sålunda hittills förordnats i 15 län. För övriga län beräknas verksamheten kunna igångsättas under loppet av innevarande budgetår. I samband nied den av riksdagen beslutade omskolningsverksamheten för i militärtjänst skadade, för vilka kommissionen enligt Kungl. Majlis särskilda uppdrag fungerar som arbetsvårdsorgan, lia betydande arbetsuppgifter kommit att påvila samtliga länsarbetsnämnder. Denna verksamhet i fråga om beredskapsinvaliderna kommer att fortgå även under budgetåret 1946/47. Vissa ytterligare arbetsuppgifter ha lagts på arbetsförmedlingsorganen i samband med ikraftträdande av lagen om villkorlig frigivning, därigenom att enligt överenskommelse träffad nied fångvårdsorganen ansvaret för den egentliga arbetsanskaffningen åt de frigivna i huvudsak skall vila på arbetsförmedlingarna och där i synnerhet på de särskilda befattningshavarna för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra.

Under år 1945 träffades överenskommelse nied pensionsstyrelsen om samarbete mellan arbetsförmedlingen och pensionsnämnderna. I enlighet med denna överenskommelse lämnar arbetsförmedlingen sin medverkan vid utredningar rörande styrelsens klientel i fråga örn dels behovet av utbildning i det enskilda fallet, dels valet av lämpligt yrke och lämplig utbildningsväg, dels slutligen arbetsanskaffning.

Med hänsyn härtill och till de alltmer ökade krav, som från olika anstalter, sjukvårdsinrättningar och socialvårdsorgan kommit att ställas på arbetsförmedlingens medverkan vid arbetsanskaffning åt sådan arbetskraft, som på grund av personliga arbetshinder av olika slag har svårigheter att finna en lämplig anställning, kan en ytterligare förstärkning av organisationen bli erforderlig.

Kommissionens verksamhet för flyktingar och andra utlänningar är fortfarande av stor omfattning. Praktiskt taget samtliga arbetsföra baltiska flyktingar hade under hösten 1945 kunnat lämna förläggningarna för att tillträda arbetsanställning. De lia erhållit sysselsättning främst inom jordbruk, skogsbruk och textilindustri, men givet är, att en del omplaceringar ägt rum på grund av växlingar i arbetstillgången och balternas förmåga att kunna inkopplas i olika slag av arbete. Det är naturligt, att olika .sociala problem göra sig gällande för denna kategori liksom för andra flyktingsgrupper, som äro utplacerade på arbetsmarknaden. På framställning av statens utlänningskommission har arbetsmarknadskommissionen därför beslutat, alt tjänstemän vid länsarbetsnämndernas utlänningsrotlar skola få biträda utlänningskommissionen med vissa lokala tjänsteförrättningar samt dessutom fungera som statens flyktingsnämnds ombud. Uppdragen omfatta inspektion av förläggningar, vidtagande av vissa åtgärder i understödsfrågor m. m. Det ökade arbete, som ifrågavarande uppdrag medföra, och andra omständigheter ha nödvändiggjort en förstärkning av länsarbetsnämndernas personal för utlänningsärenden.

Av de genom Röda korsets och UNRRA:s försorg lil! Sverige överförda f. d. fångar från tyska koncentrationsläger (s. k. repatriander) finnas fortfarande ca 12 000 kvar i landet. Den 15 mars 1946 var flertalet arbetsföra repatriander i arbete. Beträffande de återstående — närmast avses dem, som äro friska eller under det närmaste året tillfriskna — har överenskommelse träffats mellan utlänningskonunissionen och arbetsmarknadskommissionen örn intensifierade åtgärder för dessas ulplacering på arbetsmarknaden. Även beträffande

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

repatriander ha länsarbetsnämnderna i uppgift att öva tillsyn och omvårdnad, och genom den pågående utplaceringen ökas länsarbetsnämndernas övervakningsuppgifter i avsevärd grad.

Efter Tysklands sammanbrott i maj 1945 har elt stort antal flyktingar lämnat Sverige för att återvända till sina hemländer. Genom utplaceringen av de baltiska flyktingarna och repatrianderna samt i viss mån genom den ström av danskar och norrmän, som sedan sommaren 1945 sökt sig till Sverige, finnes alltjämt ett stort antal utlänningar på den svenska arbetsmarknaden.

I samarbete mellan de centrala arbetsförmedlingsmyndighetema i Danmark och Sverige ha ca 800 danskar erhållit arbete i Sverige. Till sommaren 1946 förberedes dessutom ett visst utbyte av jordbrukarungdom mellan Sverige, Norge och Danmark, liksom även inom andra yrkesområden liknande utbyten av arbetskraft planeras.

Kommissionen förutsätter, att de egentliga flyktingarnas antal kommer att avsevärt nedgå under nästa budgetår. I anslutning till vad som anförts beträffande personalbehovet för kommissionens centrala kansli beräknas, att avvecklingen av länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas befattning med själva flyktingfrågorna skall kunna påbörjas från och med ingången av år 1947.

Vid beräkningen av avlöningsanslaget för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna utgår kommissionen från att genomförandet av de av kommissionen beslutade personalplanerna för länsarbetsnämnderna föranleder ökning av lönekostnaderna för den i normalorganisationen ingående personalen men att åtgärderna för överflyttning av arbetskraft till skogsbruket skola ander nästa budgetår väsentligt inskränkas. Kommissionen beräknar avlöningsutgiftema för normalorganisationen till 8 200 000 kronor och för beredskapsorganisationen till 1 300 000 kronor. Sammanlagda avlöning skostnader aa för nästa budgetår upptagas alltså av kommissionen lill 9 500 000 kronor mot 8 500 000 kronor i den preliminära beräkningen i november 1945. Ökningen förorsakades av de till 900 000 kronor kostnadsberäknade avlöningsförhöjningarna motsvarande provisoriskt lönetillägg samt av personalutgifter för utbetalning av arbetspremier och för de ökade uppgifterna i samband med byggnadsregleringen.

I fråga örn länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstalternas omkostnader finner kommissionen, att de mera fasta omkostnaderna, såsom för hyror, städning och telefon, icke kunde förväntas nedgå. En del nämnder avsåges under budgetåret 1946/47 skola inflytta i nya, mera ändamålsenliga lokaler, som betingade högre hyror. Beträffande flertalet övriga slag av omkostnader syntes en minskning av utgifterna kunna antagas, I jämförelse med den preliminära beräkningen i november 1945, då medelsbehovet under omkostnadsanslaget angavs till 3 100 000 kronor, förutser dock kommissionen en stegring, föranledd av ökade telefonkostnader och andra omkostnader på grund av byggnadsregleringens kvarblivande. Kommissionen beräknar omkostnaderna för budgetåret 1946/47 till 3 300 000 kronor.

Under hänvisning till vad kommissionen sålunda anfört hemställer kommissionen, att för budgetåret 1946/47 måtte anvisas

Kunyl. Maj.ts proposition nr 293. 53

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av........................ kronor 2 650 000

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av ...................... » 850 000

dels till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsan-

stalterna: Avlöningar ett förslagsanslag av ............ » 9 500 000

dels till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlings-

anstalterna: Omkostnader ett förslagsanslag av........ » 3 300 000

dels till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

ett reservationsanslag av............................ » 22 000 000

dels ock till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag av ............................ » 15 000 000

Föredraganden.

Vid sin uppskattning av medelsbehovet under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. under nästa budgetår utgår arbetsmarknadskommissionen från att behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder skall komma att bli av ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår. Under betonande att kostnadskalkylerna äro endast approximativa uppskattar kommissionen berörda medelsbehov till 52 miljoner kronor och reservationen å anslaget vid utgången av budgetåret 1945/46 till 30 miljoner kronor. Kommissionen beräknar alltså det ytterligare anslagsbehovet för nästa budgetår till 22 miljoner kronor. Enligt underhandsupplysning från arbetsmarknadskommissionen har härvid hänsyn tagits till de kostnadsökningar som kunna uppkomma vid bifall till det av mig i det föregående förordade förslaget till revision av bestämmelserna örn statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader. Däremot hade förslaget till provisoriska löneförbättringar för arkivarbetare m. fl. icke kunnat beaktas vid kostnadsberäkningen. Med hänsyn till ©säkerhetsmarginalerna i kostnadsberäkningen finner jag sistnämnda förhållande icke böra föranleda jämkning av beräkningen. Ej heller i övrigt har jag något alt erinra mot beräkningen. Av anslaget torde i likhet med vad som varit fallet under innevarande budgetår ett belopp av i runt tal 2,5 miljoner kronor få disponeras av Kungl. Maj :t för främjande av företagsverksamhet.

Vad angår anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft vill jag erinra om att Kungl. Majit den 5 april 1946, på grundval av arbetsmarknadskommissionens i det föregående berörda framställning i ämnet, utfärdat bestämmelser örn arbetspremier för skogsarbetare, vissa skogsägare m. fl. under tiden 23 april—30 juni 1946. Kostnaderna härför, vilka komma att falla på nästa budgetår, uppskattas av kommissionen lill 18 miljoner kronor. Med hänsyn till under nästa budgetår sannolikt uppkommande kostnader för andra ändamål, vilka skola tillgodoses från förevarande anslag, beräknar kommissionen medelsbehovet, med viss marginal för oförutsedda utgifter, till 24 miljoner kronor. Då kommissionen räknar med att reservationen å anslaget vid utgången av budgetåret 1945/46 skall uppgå lill 9 miljoner, skulle

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

det ytterligare anslagsbehovet utgöra 15 miljoner kronor. Denna anslagsberäkning synes mig böra godtagas.

Av arbetsmarknadskommissionens redogörelse för kommissionens centrala förvaltning samt länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna framgår, att antalet ärenden av militär natur högst väsentligt nedgått i anledning av den militära beredskapens avveckling. Verksamheten för arbetsplacering av flyktingar Ilar även visat tendens till nedgång. Andra krisbetonade arbetsuppgifter, såsom verksamheten för tillgodoseendet av arbetskraftsbehovet i skogen och byggnadstillståndsärendena, kvarstå däremot alltjämt i oförändrad eller till och med ökad omfattning. Vissa nya arbetsuppgifter ha tillförts kommissionen och arbetsförmedlingsorganisationen har ytterligare utbyggts och specialiserats. Resultatet ur personalsynpunkt av den antydda utvecklingen har blivit en viss total minskning av personalen vid kommissionens kansli, länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter och en förskjutning av personalen från s. k. beredskapsuppgifter till mera normala uppgifter. En under nästa budgetår fortskridande återgång till normala förhållanden kommer uppenbarligen att föranleda ytterligare begränsning av kommissionens arbetsuppgifter av krisbetonad karaktär. Arbetsmarknadskommissionen beräknar också kostnaderna för avlöningar och omkostnader vid kommissionens kansli samt vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter till väsentligt lägre belopp än dem, vartill motsvarande kostnader — med hänsyn till medgivna anslagsöverskridanden — torde komma att uppgå under innevarande budgetår. Mot dessa beräkningar synes anledning till erinran icke föreligga. — Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningar pågå dels rörande ett centralt organ inom statsförvaltningen för handhavande av arbetsmarknadsfrågor, dels angående arbetsförmedlingens framtida organisation.

I enlighet med det anförda torde ifrågavarande avlönings- och omkostnadsanslag böra beräknas sålunda:

Kronor

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar, förslagsanslag ..................................................

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader, förslagsanslag ...............................................

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar, förslagsanslag.........................................

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader, förslagsanslag......................................

2 650 000 850 000

9 500 000

3 300 000

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser rörande dispositionen av anslagen.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1946/47 under femte huvudtiteln anvisa

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av ............ kronor 2 650 000;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av .............. kronor 850 000;

dels till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar ett förslagsanslag

av .................................. kronor 9 500 000;

dels till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader ett förslagsanslag

av................................... kronor 3 300 000;

dels till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett

reservationsanslag av ................ kronor 22 000 000;

dels ock till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag av..................kronor 15 000 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

J.-G. Nilsson.

Bilaga.

I. Arbetsmarknaden under år 1945.

(sid. 5—9 i verksamhetsberättelsen)

Redogörelsen överensstämmer helt med motsvarande avsnitt i propositionen, sid. 2—6.

Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 1 sami. Nr 293. Bil.

10 II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet år 1945.

Å. Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens organisation.

Genom kungörelsen den 20 oktober 1944 (nr 703) angående ändring i kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) örn länsarbetsnämnder omorganiserades dessa fr. o. m. den 1 januari 1945. Medan länsarbetsnämnd tidigare bestått av ordförande och två ledamöter, sammansattes den i stället av ordförande samt det antal ledamöter Kungl. Majit bestämde, dock minst i Stockholms stad fem och annorstädes sex (jfr 1944 års verksamhetsberättelse s. 9—10). En ytterligare ändring i länsarbetsnämndernas sammansättning företogs genom kungörelse den 1 juni 1945 (nr 339). Ändringen innebar, att antalet ledamöter utökades med ytterligare en, som förordnades av Kungl. Majit efter förslag av ordföranden och chefen för arbetsmarknadskommissionen. Samtliga dessa nya ledamöter äro kvinnor.

Genom kungörelse den 30 juni 1944 (nr 476) med tillämpningsföreskrifter till lag om arbetslöshetsnämnd (nr 475) föreskrevs, att länsarbetsnämnd fr. o. m. den 1 januari 1945 skulle följa utvecklingen inom respektive län i fråga om hjälpverksamheten vid arbetslöshet samt efter arbetsmarknadskommissionens bestämmande öva tillsyn över arbetslöshetsnämndernas verksamhet.

Sveriges offentliga arbetsförmedling omfattade vid 1945 års utgång inalles 25 huvudkontor, 221 avdelningskontor, 465 ortsombud och 14 fristående sjömansförmedlingar, eller tillsammans 725 förmedlingsorgan. Av dessa voro 18 avdelningskontor nyinrättade under året. (I början av år 1946 ha ytterligare 2 avdelningskontor inrättats.) Förutom nu nämnda mera ordinarie arbetsförmedlingsorgan vörö under året inemot 550 lokalombud, sorterande under kontor eller ortsombud, anställda å sådana orter, där avdelning av erkända arbetslöshetskassor fanns eller behov i övrigt förelåg av organ för den offentliga arbetsförmedlingen.

I syfte att effektivisera arbetsförmedlingsverksamheten vid de kvinnliga avdelningarna beslöt arbetsmarknadskommissionen i oktober 1944 att inrätta särskilda konsulentbefattningar vid länsarbetsnämnderna (utom Gotlands). Vid utgången av år 1945 voro dylika befattningar tillsatta vid 16 av länsarbetsnämnderna.

För den utbyggnad och nyorganisation, som under år 1945 ägt rum inom olika grenar av förmedlingsarbetet, såsom ungdomsförmedling och yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling, arbetsförmedling för artister och musiker, för partiellt arbetsföra och för flyktingar, lämnas på s. 16—25 närmare redogörelse.

På grundval av en under åren 1943—1945 företagen översyn av länsarbetsnämndernas personalorganisation beslöt arbetsmarknadskommissionen i maj 1945 fastställa särskilda planer för arbetsförmedlingens fortsatta utbyggnad.

11 Huvudsynpunkten vid översynsförslagens upprättande var att i personalavseende så förstärka organisationen, att denna mera effektivt än hittills skulle bli i stånd att handlägga förmedlingsärendena. Detta syftemål avsågs skola ernås icke blott genom en kvantitativ förstärkning av personalorganisationen utan även genom en kvalitativ sådan. Personalplanema upptogo i enlighet härmed förslag till inrättande av nya förmedlingstjänster vid flertalet huvudkontor och större avdelningskontor, varigenom en ökad specialisering av förmedlingsarbetet möjliggjordes. Därjämte inneburo planerna, att ett ökat antal fasta tjänster inrättades i stället för tillfälliga (115). En annan synpunkt, som var vägledande vid upprättandet av personalplanerna, var önskvärdheten av att åstadkomma en utjämning av förefintliga lönedifferenser mellan olika befattningar inom arbetsförmedlingen på det sättet, att befattningar på de icke specialiserade avdelningarna i större utsträckning än tidigare varit fallet, erhöllo avlöningar, jämförliga med dem, som förekommo på specialförmedlingama. En tredje utgångspunkt var önskemålet att tillgodose de omedelbara effektiviseringsbehov, som förelågo med hänsyn till kontorsnätets relativa gleshet. I överensstämmelse härmed innefatta översynsförslagen inrättande av nya avdelningskontor på sammanlagt 30 orter, där arbetsförmedlingen tidigare var representerad av ombud.

De antagna personalplanerna upptaga sammanlagt 1 344 befattningar, därav ledningspersonal 95, kanslipersonal 252, personal vid huvudkontorens förmedlingsexpeditioner 503 och vid avdelningskontorens 494. I jämförelse med läget före översynen innebär detta en nettoökning med 128 befattningar. Möjligheterna till nyrekrytering ha emellertid ytterligare ökat genom att 400 befattningar givits höjd löneersättning. Medan tyngdpunkten i lönesystemet för befattningshavare vid huvudkontoret före översynen motsvarade lönegraderna Eo 8—15, har denna flyttats att motsvara lönegraderna Eo 15— 18; för avdelningskontoren flyttades tyngdpunkten från att motsvara lönegraderna Eo 8—12 till att motsvara lönegraderna Eo 12—15. För kontorsföreståndare vid avdelningskontor lades Eo 12 som lägsta norm för löneersättningen. —- Vid årsskiftet 1945/46 beräknades omkring 50 °/o av de i personalplanerna upptagna nyinrättade eller reglerade tjänsterna vara besatta.

Vid utgången av år 1945 utgjorde hela antalet vid länsarbetsnämnderna anställda befattningshavare inalles 2 019. Av befattningshavarna sysselsattes 1 276 (63 %>) med uppgifter, som motsvaras av befattningar enligt översynsplanema, medan 743 befattningshavare (37 %) voro sysselsatta med olika kris- och beredskapsuppgifter.

Arbetsförmedlings verksamheten.

Liksom under föregående år hörde det under 1945 till den offentliga arbetsförmedlingens förnämsta uppgifter att följa utvecklingen på arbetsmarknaden och att genom ett intimt samarbete de olika arbetsförmedlingsorganen emellan söka åstadkomma en utjämning mellan å ena sidan orter eller arbetsområden med brist på arbetskraft och å andra sidan orter eller områden med överskott på dylik.

12 Tab. 3. Verksamhetens omfattning viel de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

åren 1936—1945.1

1 Varje person, som en eller flera gånger under ett år besökt arbetsförmedlingen, redovisas i tabellen endast såsom en arbetssökande person under året. Den arbetssökande anses emellertid göra en ansökning om arbete varje månad han inställer sig. Därest han anvisas arbete och efter dettas avslutande återkommer till kontoret under samma månad, räknas han dock ha gjort förnyad ansökning om arbete. En och samma arbetssökande person kan sålunda motsvaras av flera arbetsansökningar under samma år.

Omfattningen av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet under åren 1936—1945 framgår av tab. 3.

Inalles voro under år 1945 cirka 722 600 personer inskrivna vid de olika förmedlingsorganen, eller cirka 70 800 flera än under 1944. Huvudparten -—- 513 600 — utgjordes av manliga arbetssökande; kvinnornas antal belöpte sig till 209 000. Tillsammans gjorde dessa personer 1 756 100 ansökningar om arbete. På manliga avdelningen steg antalet ansökningar med 138 800 och på kvinnliga avdelningen med 69 800. De anmälda lediga platserna uppgingo tillsammans till cirka 1 341 100, av vilka arbetsförmedlingen kunde tillsätta 1 096 000. Relationen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft blev i genomsnitt gynnsammare under år 1945 än under år 1944. Sålunda var antalet ansökningar per 100 lediga platser under redovisningsåret 131 mot 136 år 1944. En jämförelse mellan tillsättningsresultatet under år 1945 och närmast föregående år ger vid handen, att de tillsatta platsernas antal under det senast tilländalupna året med 169 900 eller 18 %> översteg det för år 1944 noterade. I genomsnitt tillsattes 91 325 platser per månad. I dessa siffror ingå icke hänvisningar till beredskaps- och reservarbeten; förmedlingsresultatet avser alltså uteslutande platstillsättningen på den öppna marknaden. Däremot är det att märka, att en person, som placerats på ett statligt eller statskommunalt beredskapsarbete, alltjämt betraktas såsom stående till arbetsmarknadens disposition och under hela tiden redovisas såsom aktuell arbetssökande på hemortens arbetsförmedling.

Med hänsyn till förut antydda förhållanden med brist på arbetskraft på vissa orter och överskott på andra nödvändiggjordes alltjämt anordningar för åstadkommande av en rationell fördelning av den tillgängliga arbetskraf-

ten. Arbetsförmedlingens interlokala förmedlingsarbete, varmed förstås i samverkan mellan skilda kontor tillsatta platser, underlättades genom de bidrag till arbetssökandes resor och flyttningskostnader med mera, som även under redovisningsåret ställdes till förfogande vid överflyttning av arbetskraft mellan olika yrkesområden. Till belysning av samarbetet mellan arbetsformedlingsorganen inom skilda delar av landet lämnas i efterföljande sammanställning uppgift örn i samverkan mellan olika arbetsförmedlingskontor och ombud tillsatta platser under åren 1936—1945.

Å r

1940 Antal arbetssökande placerade genom annat kontor

därav utom länet

6 727 11 978 14 020 19 626 33 413

3 674 6 722 8 380 12 005 17 956

1 samverkan mellan olika kontor och ombud tillsattes under år 1945 över 88 000 platser, av vilka 70 200 manliga och 17 800 kvinnliga. Dessa siffror innebära en ökning i jämförelse med föregående år med 21 %. Genom ovannämnda platstillsättningar i samverkan bereddes tillsammans inemot 50 900

personer anställning i annat län än det, inom vilket ansökan om arbete ingivits.

De varje vecka utsända radiorapporterna och i samband med dessa lämnade upplysningar utgjorde liksom förut örn åren ett viktigt led i det inter lokala förmedlingsarbetet. I november införde arbetsmarknadskommissionen

en var fjortonde dag återkommande radiobrevlåda med frågor och svar om yrkesval.

Antalet tillsätta platser inom olika yrkesområden framgår av tab A och 5 I den förra göres anknytning till tidigare års redovisningsförfarande varför gruppbeteckningama i de båda tabellerna, såsom noten angiver, förete vissa skiljaktigheter.

... Sia™tIl8f huvudgrupper uppvisade ökat antal lediga och tillsatta platser i förhållande till föregående år. Uppgången inom gruppen jordbruk och skogsbruk ar , huvudsak betingad av att antalet tillsatta platser inom skogsbruket ^ °JCT 75 /0' Sankn'n«eri för industri och hantverk hör samman med de t,H följd av metallarbetarstrejken under februari-juni månader relativt laga platstillsattmngssiffroma icke blott inom metallindustrien utan även inom andra industrigrenar, som i sin verksamhet äro mer eller mindre beroende av den förras produktionsalster.

Inom jordbruket tillsattes under år 1945 60 500 platser för män och 9 100

14 Talu 4. Antal tillsatta platser inom olika yrkesområden vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna åren 1930—1945.

1 Statistiken omlades i viss utsträckning vid ingången av år 1943, varför direkta jämförelser

med tidigare års siffror icke äro möjliga. ,

2 Nedgången för dessa grupper är endast skenbar, enär under ar 1941 till jordbruksgruppen räknades frivilliga skogarbetare samt till gruppen allmän tjänst personer i frivillig värnpliktstjänstgöring och frivillig luftbevakning, vilka fr. o. m. 1942 redovisats under rubriken »frivilliga arbetsuppgifter».

platser för kvinnor. Häri är icke inräknad den frivilliga arbetskraften till jordbruket. Denna verksamhet hade något mindre omfattning än år 1944, närmast på grund av beredskapsinkallelsernas avveckling. Antalet genom arbetsförmedlingen tillsatta platser av ifrågavarande slag uppgick till omkring 51 000.

Svårigheterna att anskaffa erforderlig arbetskraft till jordbruket, framför allt van sådan, voro alltjämt starkt framträdande liksom ock behovet av tillfällig arbetskraft såväl under vårarbetet som vid hö- och stråsädesskördens bärgning. Då våren kom tidigt i jämförelse med 1944, behövde vårarbetena icke forceras på samma sätt som då, varför den till buds stående arbetskraften lättare räckte till. Stråsädesskördens bärgning försvårades mångenstädes till följd av den regniga väderleken och måste därför koncentreras till en relativt kort tid, varigenom bristen på tillfällig arbetskraft ytterligare markerades. Genom åtgärder av olika slag kunde dock i allt väsentligt svårigheterna bemästras. Bristen på ladugårdsskötare och mjölkningskunniga lanthembiträden var liksom under tidigare år starkt kännbar. En närmare redogörelse för de åtgärder, som vidtogos för att tillgodose jordbrukets arbetskraftsbehov, lämnas å s. 27 ff.

Rekryteringen av arbetskraft till betfälten vållade 1945 mindre svårigheter än under föregående år. En närmare redogörelse för de vidtagna åtgärderna lämnas å s. 28 ff.

Efterfrågan på arbetskraft till skogarna hade efter produktionspliktens återinförande väsentligt större omfattning än under föregående år. Sålunda visade antalet vid arbetsförmedlingarna lediganmälda platser en avsevärd

15 Tab. 5. Antal tillsatta platser inom olika yrkesområden rid de offentliga arbetsförinedlingsanstalterna åren 1944 oell 1945.

uppgång, från 78 600 ar 1944 till 153 300 1945, d. v. s. i det närmaste fördubbling. De tillsatta platserna visade relativt en ännu mera markerad uppgång än de lediga, nämligen från 65 000 år 1944 till 114 900 år 1945, eller en ökning med cirka 75 °/o. Antalet arbetssökande vana skogsarbetare, som anmält sig på arbetsförmedlingarna, uppgick endast till 20 500. En närmare redogörelse för skogsbrukets arbetskraftsbehov lämnas å s. 31 ff.

Intill den förstärkta försvarsberedskapens upphörande kunde arbetsförmedlingarna under året göra 5 400 utplaceringar i frivillig luftbevakning och 3 600 placeringar i frivillig värnpliktstjänst.

Industrigruppen redovisade i fråga örn samtliga grenar utom byggnadsverksamheten något högre förmedlingssiffror för år 1945 än för år 1944, och inom hela näringsgrenen tillsattes 281 100 platser, eller 8 000 flera än 1944. Uppgången var således ej synnerligen slör, men detta berodde, såsom tidigare framhållits, på den stagnation, som verkstadskonflikten i större eller mindre grad framkallade. Arbetsförmedlingarnas medverkan vid anvisning av arbetskraft inom byggnadsverksamheten var mycket omfattande, även örn förmedlingssiffroma ej fullt nådde upp till 1944 års nivå.

16 Sedan sjöfarten på utrikeshamnarna efter krigsslutet åter kommit i gång, ökades arbetsmöjligheterna för sjömän av olika kategorier; tidvis var efterfrågan på däcksmanskap större än den på sjömansförmedlingarna förefintliga tillgången.

Inom det husliga arbetsområdet var bristen på arbetssökande liksom tidigare starkt kännbar. Under året tillsattes cirka 30 500 hembiträdesplatser eller 2 000 flera än 1944. I större samhällen kunde bristen på hembiträden i viss mån avhjälpas genom tillgång på s. k. tillfällig hemhjälp. Antalet förmedlade platser av dylikt slag ökade med omkring 29 500 till 144 000. En närmare redogörelse för vidtagna åtgärder för att tillgodose behovet av huslig arbetskraft lämnas å s. 36 ff.

XJngdomsförmedlingens organisation har under de senaste åren, icke minst beroende på de ökade krav yrkesvägledningsuppgifterna medfört, kommit att te sig alltmera otillräcklig. Den av kommissionen under år 1944 uppgjorda planen för en successiv utbyggnad har under året legat till grund för effektiviseringen. Utbyggnaden avsåg att dels förstärka de vid huvudkontoren redan upprättade länscentralerna, dels göra även avdelningskontoren bättre rustade för sina uppgifter i samband med ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Avsikten var, att vissa större avdelningskontor skulle utrustas med filialer för ungdomsförmedling. Antalet dylika filialer beräknades uppgå till ett 30-tal. Vid utgången av år 1945 voro 15 av dessa filialer inrättade, varvid under år 1945 tillkommit sådana i Borlänge, Haparanda, Karlshamn, Katrineholm, Kristinehamn, Kiruna, Motala och Trollhättan. Vid övriga avdelningskontor skulle verksamheten handhas av dels ambulerande assistenter (knutna till länscentralerna eller till vissa av ovannämnda filialer), dels arvodes- och deltidsanställda s. k. kontaktmän (knutna till avdelningskontor, som inte på annat sätt specialutrustats för dessa uppgifter). Kontaktmännens antal beräknas komma att uppgå till omkring 150. I december 1945 voro 78 dylika kontaktmän utsedda.

Inom ungdomsförmedlingen inskrevos under året cirka 40 000 pojkar och 32 000 flickor (under 18 år) exklusive ungdomsberedskapen. Inklusive ungdomsberedskapen utgjorde antalet cirka 56 200 resp. 45 900.

Antalet tillsatta platser exklusive ungdomsberedskapen utgjorde 63 400. Detta innebär jämfört med 1944 en ökning med cirka 14 °/o och i jämförelse med genomsnittssiffrorna för 5-årsperioden 1935—39 en ökning med 85 %>.

För den yrkesvågledande verksamheten har under år 1945 arbetet med yrkeskartoteket fortsatt; vid årets utgång hade 85 kartoteksblad utkommit, och ett hundratal voro under arbete. Kartoteket, som är avsett alt användas som uppslagsverk, behandlar på varje blad ett yrke med angivande av arbetets art, de krav, som yrket ställer på utövaren, utbildnings- och löneförhållanden m. m. Yrkesbeskrivningarna kompletteras nied översikter över större yrkesområden eller näringsgrenar. Uppgifterna ha insamlats genom frågeformulär, intervjuer med yrkesmän, studiebesök på arbetsplatser, studium av

facktidskrifter och annan facklitteratur m. m. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med arbetsmarknadens organisationer.

I en särskild serie meddelanden, »Aktuellt för yrkesvägledningen», lia därjämte lämnats aktuella upplysningar om framtidsutsikterna på speciella yrkesområden, om skolor och utbildningsanstalter, nyutkommen litteratur m. m.

Tidigare utgivna broschyrer — »Att välja yrke», avsedd för elever i folkskolans avgångsklasser, och »Gymnasisternas ämnesval», avsedd för lärjungar i gymnasiets »valringar» — ha under året utgivits i reviderade upplagor. Förberedelse har vidtagits för en ny upplaga av en broschyr för ungdom i flickskolor, realskolor och kommunala mellanskolor.

Under året ha tre distriktsöversikter över läroanstalter för yrkesundervisning utkommit, avseende Stockholms stad och län, Uppsala, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Av dessa är översikten för Stockholms stad och län samt Gotlands län omarbetning av en tidigare upplaga. Vid årets slut förelågo vidare två motsvarande översikter för Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län i manuskript och material för ytterligare två översikter för övriga län.

En utredning angående låne- och stipendiemöjiigheter för ungdom under yrkesutbildning samt en sammanställning av de formella kompetenskraven för statliga och kommunala tjänster ha slutförts under året. Vidare ha påbörjats dels en utredning angående ålders-, arbets- och yrkesutbildningsförhållanden för frisörer i Stockholm i avsikt att söka erhålla underlag för en prognos rörande frisöryrket, dels en bearbetning av de yrkesvalsönskningar, som skriftligen inhämtats från ett stort antal ungdomar på skilda orter i landet, dels ock en efterundersökning av resultatet av den medicinska yrkesvägledning, som meddelades av vederbörande skolläkare under åren 1940— 1944 i Malmö och Lund. Preliminära uppgifter angående omfattningen av den medicinska yrkesvägledning, som bedrivits av skolläkarna under läsåret 1944/1945, ha även bearbetats. I samråd med statens institut för folkhälsan har en utredning påbörjats angående yrkesrisker och yrkeskrav ur medicinsk synpunkt.

I samarbete med AB Radiotjänst påbörjades mot slutet av året en yrkesvägledande verksamhet i radio, vars lyssnare fått tillfälle att rikta skriftliga förfrågningar angående yrkesval o. dyl. till Radiotjänst, som för besvarande översänt dessa brev till sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Ett urval avhandlas i radio vid ett 15-minuters program »Frågor och svar om yrkesval» varannan onsdag; samtliga brev besvaras skriftligen av befattningshavare inom sektionen eller vid ungdoms- eller andra arbetsförmedlingar. Förfrågningarna ha i genomsnitt uppgått till 200—300 per månad. Denna »radiobrevlåda» har betydelse framför allt för personer, bosatta på orter, där organ för den offentliga arbetsförmedlingen saknas.

I likhet med föregående år har sektionen biträtt med material till flera ungdoms-, fritids- och andra utställningar, som anordnats av skilda organisationer.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 293. Bil.

18 Befattningshavare inom sektionen och vid vissa ungdomsförmedlingar ha vid årsskiftet 1945/1946 deltagit i den yrkesvägledande verksamhet, som i Stockholm och på andra orter i landet av kommissionen organiserats för befattningshavare inom krisförvaltningen.

Verksamheten i skolorna har planlagts i samråd med de båda delegationer, som äro knutna till kommissionen och i vilka olika skol- och lärarintressen äro företrädda.

Under läsåret 1944/1945 ha sammanlagt ca 25 000 ungdomar i folk- och fortsättningsskolor (på 420 orter) erhållit yrkesvägledning.

Broschyren »Att välja yrke» har utdelats i folkskolornas avgångsklasser som ett hjälpmedel vid lärarnas yrkesorienterande undervisning. Efter det eleverna ifyllt ett frågeformulär »Frågor inför yrkesvalet», har yrkesväg- Iedaren i den mån det varit möjligt hållit s. k. yrkesorienterande lektioner i skolorna. De ifyllda formulären, kompletterade med skriftliga utlåtanden från lärare och skolläkare, ha varit yrkesvägledaren till stor hjälp vid den följande enskilda rådgivningen.

Ett omfattande instruktionsarbete har även bedrivits bland folkskolans lärare. I samarbete nied folkskolinspektörerna ha under 1945 konferenser hållits med ca 2 000 lärare i olika delar av landet. Sedan denna verksamhet påbörjades 1943, lia sammanlagt ca 9 000 lärare deltagit i dylika konferenser. Även i seminarierna har instruktionsverksamhet bedrivits.

Vid de högre skolorna har yrkesvägledning givits i flickskolornas, realskolornas och mellanskolornas avgångsklasser samt i de s. k. »valklasserna», d. v. s. näst sista klassen i real- och mellanskolor, flickskolornas 57 (4°) och gymnasiernas ring I3 och II4. Yrkesvägledningen bär omfattat såväl orienterande lektionsföredrag som enskild rådgivning. Under läsåret 1944/1945 har yrkesvägledning ägt rum i så gott som samtliga högre skolor i landet.

För att samordna och organisera arbetsförmedlingsverksamheten för de mera intellektuellt betonade yrkena beslöt arbetsmarknadskommissionen i maj 1944 att inrätta en särskild tjänstemannaförmedling. Vid uigången av år 1945 var tjänstemannaförmedlingen i verksamhet vid nedan angivna huvudoch avdelningskontor, nämligen Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Malmö, Lund, Halmstad, Göteborg, Borås, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Sundsvall, Östersund och Umeå. Vid kontoren i Hälsingborg, Norrköping, Kristianstad, Skövde, Härnösand och Luleå beräknas verksamheten komma i gång under år 1946. Utbyggandet av organisationen har gått långsammare än beräknat, främst på grund av svårigheten att anskaffa lämpliga lokaler. Förmedlingens organisation har dock en sådan omfattning, att den avsedda uppgiften med förmedlingen — att bättre tillgodose förmedlingsbehovet för tjänstemän i allmän och enskild tjänst, kontorspersonal, tekniker, lantbruks- och skogstjänstemän samt lärare — i väsentlig grad kan fyllas. De tidigare student- och lärarförmedlingarna gingo upp i den nyinrättade tjänstemannaförmedlingen.

Tjänstemannaförmedlingens verksamhet präglades i stor utsträckning av

de omflyttningsproblem, som skapades genom den under 1945 begynnande omställningen av den statliga administrationen från krigs- till fredsförhållanden. Omplaceringen av den personal som genom denna process blev friställd, krävde speciella åtgärder, för vilkas genomförande tjänstemannaförmedlingen anlitades. Sålunda anförtroddes åt denna uppgiften att i enlighet med föreskrifterna i Kungl. Maj:ts brev den 1 juni 1945 söka bereda ny anställning åt den personal, som genom avvecklingen av allmänna säkerhetstjänstens centralbyrå friställdes från och med 1 juli 1945. Jämlikt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts cirkulär den 29 juni 1945 (SFS nr 516) angående vissa avvecklingsåtgärder inom statsförvaltningen i samband med övergången till fredsförhållanden lämnade vidare vederbörande myndigheter fortlöpande uppgifter om företagna personaluppsägningar till tjänstemannaförmedlingen, som därefter omedelbart vidtogo erforderliga åtgärder. Erfarenheten från den sålunda påbörjade avvecklingen visade snart, att problemet att skaffa nya anställningar åt entledigad personal från krisförvaltningen och de militära förvaltningsorganen kunde komma att bli både stort och i hög grad svårbemästrat. För att i möjligaste mån skapa förutsättningar för åstadkommande av en tillfredsställande lösning av dessa snart aktuella omflyttningsproblem började tjänstemannaförmedlingen på senhösten med stöd av bemyndigande, som Kungl. Majit lämnat i brev av den 12 oktober 1945, att vidtaga vissa förberedande åtgärder, vilka dock icke hunno slutföras under året.

Sammanlagt inskrevos vid tjänstemannaförmediingen 46 832 personer, av vilka 28 309 på manliga och 18 523 på kvinnliga avdelningen. Antalet tillsatta platser uppgick till 26 776.

Med början av år 1944 vidtogos inom den offentliga arbetsförmedlingens organisation åtgärder för att förbättra arbetsförmedlingen för artister, musiker, statister och liknande yrkesgrupper. Vid utgången av år 1945 voro särskilda s. k. artist- och musikerförmedlingar inrättade i Stockholm (fr. o. m. 1943), Linköping, Norrköping (1944), Växjö (1945), Malmö, Göteborg (1944), Karlstad, Örebro (1945) och Gävle (1944). Förmedlingsverksamhetens omfattning framgår av tab. 6.

Verksamheten under året har präglats av starkt ökad livaktighet. Inalles inskrevos 6 087 personer. Antalet förmedlade engagemang utgjorde 40 301.

Under året har en särskild överenskommelse träffats med Svenska musikerförbundet angående visst samarbete med dess musikerförmedlingar för fritidsmusiker.

Arbetsanskaffning ät partiellt arbetsföra. Arbetsmarknadskommissionen beslöt i juni 1944 i princip att i samtliga län (utom Gotlands) inrätta assistentbefattningar för arbetsanskaffning åt partiellt arbetsföra. Ifrågavarande tjänster skulle organisatoriskt knytas till arbetsförmedlingens huvudkontor men ha hela länet som verksamhetsområde.

Avsikten var närmast att — som ett led i strävandena att skapa en individualiserad arbetsförmedling — göra det möjligt för arbetsförmedlings-

20 Tab. 6. Artist- och musikerförmedlingens verksamhet under år 1945.

1 Verksamheten började 1h 1945.

2 » » Vio 1945.

organen att effektivisera den verksamhet för arbetsanskaffning åt den svårplacerade arbetskraften, som tidigare i större eller mindre omfattning och med mer eller mindre påtagligt resultat förekommit i samband med den ordinarie förmedlingsverksamheten.

Verksamheten för partiellt arbetsföra har karaktär av ett komplement till arbetsförmedlingens normala verksamhet. Liksom yrkesvägledningsverksamheten avser den närmast att stödja och biträda de ordinarie förmedlingsorganen i deras arbete med särskilt komplicerade arbetsuppgifter.

Förutom den egentliga förmedlingsuppgiften åligger det här ifrågavarande assistenter att lämna de partiellt arbetsföra råd och anvisningar i olika sociala och ekonomiska frågor. Assistenten har med andra ord en socialkurators uppgift.

De partiellt arbetsföra inskrivas som arbetssökande vid den förmedlingsexpedition, som normalt har att handlägga ifrågavarande arbetsansökan. Endast för de fall, att de icke kunna anvisas lämpligt arbete genom denna, påkallas medverkan från assistenten för arbetsanskaffning åt partiellt arbetsföra. På motsvarande sätt sker utplacering i arbete i samråd med vederbörande förmedhngsexpedition. Såväl arbetssökande som tillsatta platser redovisas på vanligt sätt i arbetsförmedlingens statistik.

Vid verksamhetsårets början voro dylika assistenter verksamma i Stockholm (för Stockholms stad och län), Göteborg och Malmö. Under året ha befattningar nyinrättats i Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Falun och Härnösand. De nytillträdande befattningshavarna ha bereus tillfälle att vid treveckorskurser, förlagda till ifrågavarande avdelning vid arbetsförmedlingen i Stockholm, dels genom tjänstgöring vid avdelningen praktiskt sätta sig in i sina arbetsuppgifter, dels genom föreläsningar och studiebesök förvärva vissa teoretiska insikter i hithörande spörsmål.

21 Under år 1945 träffades överenskommelse med pensionsstyrelsen örn samarbete mellan arbetsförmedlingen och pensionsnämndema. I enlighet härmed lämnar arbetsförmedlingen sin medverkan vid utredningar rörande pensionsstyrelsens klientel i fråga om dels behovet av utbildning i det enskilda fallet, dels valet av lämpligt yrke och lämplig utbildningsväg, dels slutligen arbetsanskaffning. Genom detta samarbete kunde arbetsförmedlingen i större utsträckning utnyttja pensionsstyrelsens möjligheter att bereda yrkesutbildning i fråga örn sådana arbetssökande, vilka icke utan föregående arbetsträning, fortbildning eller omskolning anses kunna beredas arbete.

Vidare träffades under året en överenskommelse med blindvårdsorganisationema, varigenom arbetsförmedlingen fr. o. m. maj månad övertog de uppgifter i fråga örn arbetsanskaffning m. m. åt blind och synsvag arbetskraft, vilka åvilade den av dessa organisationer anställde blindvårdskonsulenten.

Den egentliga förmedlingsverksamheten för partiellt arbetsföra under 1944 och 1945 belyses i tab. 7. Uppmärksammas bör, att i tabellen endast redovisas sådana partiellt arbetsföra, vilkas arbetsansökan varit föremål för direkt handläggning vid de särskilda expeditionerna. Genom de ordinarie expeditionerna har ett icke ringa antal partiellt arbetsföra beretts arbete.

Av tabellen framgår, att antalet arbetssökande partiellt arbetsföra under år 1944 vid expeditionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, utgjorde 4 610, därav 1 222 kvinnor. Vid nämnda expeditioner utgjorde under 1945

Tab. 7. Antal arbetssökande oell tillsatta platser vid arbetsförmedlingens expeditioner för partiellt arbetsföra under åren 1944 och 1945.

1 Verksamheten började Vs 1945.

2 > » v» »

3 > . v» >

4 > » v» »

motsvarande siffror 5 090 och 1 439. Till landets samtliga under år 1945 i verksamhet varande expeditioner hänvisades 6 151 arbetsssökande, därav 1 529 kvinnor. Antalet platser, som anvisades och tillsattes med partiellt arbetsföra, utgjorde år 1944 (Stockholm, Göteborg och Malmö) 4 350 och år 1945 vid samtliga expeditioner 5 961, därav 5 215 vid expeditionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Av hela antalet platser hade 2 562, eller något mer än 40 °/o, en varaktighet av högst en månad.

Antalet arbetssökande vid arbetsförmedlingens expeditioner för partiellt arbetsföra under år 1945 med fördelning pa de sökandes defekter framgar av följande sammanställning.

Defekter

Vanföra..................

Hörseldefekta.............

Syndefekta................

Lungsjuka................

Psykiskt sjuka eller defekta

Andra sjuka..............

Straffade m. fl............

Alkoholister...............

Överåriga.................

Andra arbetshinder........

Män 566 75 88 463 751 1 091 875 142 279 292

Kvinnor

452 Summa 637 106 119 569 1 032 1 327 918 146 553 744

Summa 4 622 1 529 6 151

Av sammanställningen framgår, att av hela antalet arbetssökande, som under år 1945 hänvisades till de särskilda assistenterna för partiellt arbetsföra, ägde mer än hälften arbetshinder, beroende på sjukdom. Personer med kroppsliga defekter (vanföra, syn- och hörseldefekta) utgjorde endast omkring 15 %> av hela antalet. Ett ungefärligt lika stort antal utgjorde de straffade. Arbetshinder på grund av alkoholism förekom i jämförelsevis liten omfattning, medan överårighet i nära 10 °/o angivits som orsak till placeringssvårigheterna.

I efterföljande sammanställning lämnas uppgifter örn antalet tillsatta platser vid arbetsförmedlingens expeditioner för partiellt arbetsföra under 1945.

23 Sammanställningen utvisar, att av hela antalet förmedlade anställningar ett jämförelsevis stort antal arbetstillfällen kunnat beredas psykiskt sjuka och straffade. Härvid är emellertid att märka, att huvudparten av de tillfälliga platserna anvisats dessa kategorier. För de egentliga lytegrupperna ha de förmedlade anställningarna merendels varit av mera stadigvarande karaktär.

Genom kungl, brev den 25 maj 1945 uppdrogs åt arbetsmarknadskommissionen att i egenskap av arbetsvårdsorgan leda den verksamhet, som syftar till att bereda i militärtjänstgöring skadad utkomst genom eget arbete (arbetsvärd). I anslutning därtill bar kommissionen uppdragit åt länsarbetsnämnderna att fungera som lokala arbetsvårdsorgan för de beredskapsskadade. Ifrågavarande ärenden ha vid länsarbetsnämnderna handlagts av assistenterna för arbetsanskaffning åt partiellt arbetsföra, där sådana assistenter förordnats, i övrigt av för uppgiften särskilt avdelad personal.

På grundval av uppgifter erhållna från riksförsäkringsanstalten ha nämnderna verkställt utredning beträffande de skadades arbets- och inkomstförhållanden och i förekommande fall lämnat förslag till lämpliga åtgärder i fråga om utbildning (arbetsträning, fortbildning, omskolning) och liknande. Utredningarna ha verkställts i samråd med läkare, familjebidragsnämnder och andra sociala organ, tidigare arbetsgivare etc. samt den skadade själv. Intill den 31 december 1945 hade nämnderna verkställt dylika utredningar beträffande 4 288 personer.

Också i samband med själva arbetsvärdens genomförande ha länsarbetsnämnderna tilldelats viktiga uppgifter. Nämnderna lia sålunda — förutom att utbetala av kommissionen beviljade utbildningsbidrag -— att under utbildningstiden biträda den skadade med råd och anvisningar i olika sociala och ekonomiska frågor samt att hålla sig underrättade om utbildningens förlopp. Sedan utbildningen avslutats, skola nämnderna medverka med arbetsanskaffning samt jämväl i fortsättningen bistå den skadade i olika sammanhang (eftervård).

Beträffande arbetsmarknadskommissionens arbetsuppgifter i övrigt vad gäller i militärtjänstgöring skadade hänvisas till s. 83 ff.

Arbetsförmedlingsverksamheten för utlänningar. Den stora tillströmningen av baltiska flyktingar under höstmånaderna 1944 kom att medföra en avsevärd ökning av arbetsförmedlingsverksamheten för utlänningar. Sammanlagt sökte sig närmare 30 000 baltiska flyktingar till vårt land. Av dessa placerades under november och december 1944 7 222 personer i arbete, vilka tillsammans med sina anhöriga i allt ca 14 000 personer, kunde lämna utlänningskommissionens och civilförsvarsstyrelsens förläggningar. Utplaceringen av balterna fortsatte under 1945 och var i huvudsak avslutad med utgången av augusti månad, efter vilken lid endast ca 550 personer, de flesta åldringar och sjuka, funnos kvar i förläggning.

De manliga flyktingarna bereddes i största möjliga utsträckning anställning

inom sina respektive yrken. Där så ej kunde ske, placerades de i allmänhet inom skogs- och jordbruk. Av de kvinnliga flyktingarna kommo många till textil- och beklädnadsindustrien, varjämte ett stort antal kunde beredas arbete i hushåll samt på sjukhus och vårdanstalter.

Placeringen av de intellektuella flyktingarna var förenad med vissa svårigheter. De, som icke kunde erhålla anställning i öppna marknaden, bereddes i viss utsträckning arkivarbete eller sysselsattes med fornminnesvårdsarbeten på särskilda av arbetsmarknadskommissionen och riksantikvarieämbetet ordnade arbetsplatser.

Vissa flyktingar voro av olika orsaker partiellt arbetsföra eller temporärt arbetsoförmögna. I dessa fall anskaffade länsarbetsnämnderna i samarbete med arbetsblockmyndigheterna inom respektive län lämpliga bostäder på landsbygden, där flyktingarna kunde bosätta sig, till dess de återhämtat sig och något lämpligt arbete -av lättare slag hunnit ordnas. Under år 1945 torde ca 450 familjer på detta sätt ha bostadsplacerats, och av dem ha efter hand 200 kunnat göras självförsörjande. Denna successiva inplacering av flyktingar i normala förhållanden har visat sig synnerligen fördelaktig eftersom förläggningarnas avveckling härigenom påskyndats.

I och med utplaceringen av de baltiska flyktingarna uppstod en mångfald sociala problem. Då de myndigheter, som svara för den sociala omvårdnaden av flyktingarna — statens utlänningskommission och statens flyktingsnämnd -—- ej ägde egna lokala organ, hemställde de, att länsarbetsnämndernas personal för utlänningsärenden skulle biträda såsom lokalombud, vilket arbetsmarknadskommissionen medgav. Länsarbetsnämnderna fingo härmed till uppgift att ägna sig åt omvårdnad av flyktingarna även efter utplaceringen. Den omfattande ökning av arbetsuppgifterna, som förorsakades av besöksverksamheten i hem och på arbetsplatser, åtgärder i understödsfrågor m. m., nödvändiggjorde en förstärkning av länsarbetsnämndernas personal för utlänningsärenden. På försommaren 1945 tillsattes därför vid flertalet länsarbetsnämnder särskilda utlänningskonsulenter, vilka med biträde av de tidigare utlänningsamanuenserna svarade för utlänningsverksamheten i länen.

Efter europakrigets slut i maj kunde en del av de flyktingar, som vistats i Sverige, återvända till sina hemländer. Så var främst fallet med norrmän och danskar, vilka till ett antal av omkring 25 000 voro i arbete på den svenska arbetsmarknaden under våren 1945. Deras avresa innebar givetvis en kännbar minskning av arbetskraften, ehuru den i sin mån underlättade utplaceringen av balterna. Från de tyska fånglägren överfördes emellertid samtidigt till Sverige genom Röda korsets och UNRRA:s försorg en helt ny kategori flyktingar, sammanlagt omkring 30 000 s. k. repatriander, vilka under kortare tid skulle stanna i Sverige för att återvinna hälsa efter vistelsen i fånglägren. Avsikten var, att de efter konvalescenstidens utgång skulle återvända till sina hemländer, varför någon placering i arbete till en början ej var aktuell. Då många av dem visade sig överraskande snabbt kunna återhämta sig och önskade erhålla sysselsättning i väntan på vidareresan, utplacerades dock ett mindre antal redan under sommaren. Under fjolåret avreste ca 17 000 repatri-

ander till sina hemländer, men arbetsförmedlingsverksamheten fortsatte för en del av dem, vilka tills vidare ej kunde återvända. Vid årsskiftet 1945/46 voro omkring 5 500 repatriander i arbete. Vid samma tidpunkt funnos i förläggningarna ca 7 600 personer, av vilka åtminstone hälften torde kunna anses så återställda, att de kunna placeras i något slag av arbete. Då utplaceringen är att betrakta som ett led i strävan att återge repatrianderna deras andliga och fysiska hälsa, har verksamheten kommit att ställa särskilt stora krav på arbetsförmedlingen, som även i detta fall hållit intim kontakt med de utplacerade på arbetsplatserna och sökt hjälpa dem till rätta i anpassningen till de nya förhållandena.

Arbetsförmedlingen förmedlade under år 1945 58 497 arbetsanställningar åt utlänningar (av 40 olika nationaliteter), därav 40 946 för män och 17 551 för kvinnor. Beträffande fördelningen nationsvis kan nämnas, att 10 201 platser avsågo norrmän, 4 630 danskar och 23 340 balter. De tillsatta platsernas fördelning på olika yrkesgrupper var följande: jordbruk 9 088, skogsarbete 13 292, industriarbete 17 044, byggnadsverksamhet 2 263, hotell- och restaurangrörelse 4 159, husligt arbete 4 773, hälsovård och sjukvård 2 538; återstoden — 5 340 platser — kom på andra yrkesgrupper.

I detta sammanhang förtjänar också nämnas den yrkesutbildning, som överstyrelsen för yrkesutbildning av Kungl. Majit fått i uppdrag att ordna för norska ungdomar, vilkas utbildning på grund av kriget blivit eftersatt. Ungdomarna i fråga placeras vid svenska yrkesskolor, varvid arbetsmarknadskommissionen ombesörjer alla detaljer i samband med elevernas uppehälle under kurstiden, såsom kost och logi, utrustning med gång och arbetskläder m. m. Till utgången av december 1945 hade sammanlagt 704 elever kommit till landet, av vilka 139 under året fullföljt sin yrkesutbildning. I

I samband med den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, som står under socialstyrelsens överinseende, fullgör den offentliga arbetsförmedlingen omfattande kontroll- och arbetsanvisningsuppgifter. Härigenom bliva de försäkrade, som uppbära daghjälp, omedelbart tillgängliga för placering på arbetsmarknaden, när behov av arbetskraft uppkommer inom för dem lämpligt arbetsområde.

Arbetslöshetsförsäkringen utvidgades under år 1945 till att omfatta ytterligare 3 arbetslöshetskassor, nämligen järnvägsmännens, sågverksindustriarbetarnas och maskinbefälets. Totala antalet arbetslöshetsförsäkrade ökade härigenom med ca 42 000. För att meddela arbetsförmedlingens funktionärer undervisning örn arbetslöshetsförsäkringens huvudprinciper och om tekniska frågor rörande arbetsförmedlingens uppgifter i detta sammanhang anordnade kommissionen och socialstyrelsen gemensamt ett antal konferenser, i vilka förutom arbetsförmedlingens personal även arbetslöshetskassornas lokala redogörare deltogo.

Vid masspermittering av kassamedlemmar i samband med jul- och nyårshelgerna utsättes arbetsförmedlingen för onormal belastning, då samtliga

permitterade kassamedlemmar göra arbetsansökan på arbetsförmedlingen. För att minska belastningen på arbetsförmedlingen har ett särskilt system med skriftlig arbetsansökan kombinerad med självdeklaration utarbetats av socialstyrelsen och kommissionen gemensamt. Vid årsskiftet 1945/46 kom systemet till användning för cirka 27 000 kassamedlemmar.

Kommissionen lämnar här nedan en inom socialstyrelsen upprättad förteckning över de erkända arbetslöshetskassor, som voro i funktion den 1 januari 1946.

För att erhålla en överblick av det inom vissa näringsgrenar förekommande korttidsarbetet företog kommissionen åren 1942—1945 inventeringar bland de kassamedlemmar, som besökte arbetsförmedling för att genom

sina arbetslöshetskassor erhålla understöd i anledning av korttidssysselsättning. Kommissionen har genom denna årligen under våren återkommande inventering, vilken företagits under en veckas tid vid rikets samtliga arbetsförmedlingar, kunnat konstatera en alltmer avtagande korttidsdrift. Vid 1945 års inventering, som företogs den 23—28 april, visade sig av samtliga arbetslösa medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna 11 % vara arbetslösa någon eller några dagar i veckan. Motsvarande procenttal för åren 1942, 1943 och 1944 voro 64, 34 och 17.

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars

arbetskraftsbehov.

Jordbruket.

Jordbruket hade under år 1945 liksom tidigare år svårigheter att erhålla arbetskraft i tillfredsställande omfattning. Svårigheterna fortsatte även efter det att den förstärkta försvarsberedskapen upphörde med utgången av juni månad. Allt fortfarande förelåg ett avsevärt behov av extra arbetskraft under de arbetsbråda perioderna. Propagandan för de frivilliga arbetsinsatserna bedrevs under året huvudsakligen lokalt genom länsarbetsnämnderna, men även radion togs i anspråk. Genom artiklar i olika ungdomstidningar lämnades upplysning om behovet av arbetsinsatser i jordbruket och om behovet av ungdomens medverkan därvidlag.

Den frivilliga arbetskraften gjorde under året en insats av betydande värde. Den var utplacerad hos enskilda jordbrukare, i arbetsläger, i praktikläger eller på annat sätt. I likhet med föregående år inriktades propagandan för deltagande i jordbruksarbete i första hand på utplacering hos enskilda jordbrukare. Genom arbetsförmedlingen utplacerades på detta sätt under året 5 288 personer, huvudsakligen skolungdomar. Härtill kom ett avsevärt antal personer, som utan arbetsförmedlingens medverkan antagit tillfälligt jordbruksarbete.

Under 1945 anordnades 258 arbetsläger för jordbruksarbete med, förutom ledarpersonal, 4 052 deltagare, varav 1 400 manliga och 2 652 kvinnliga. Av dessa läger voro 69 anordnade för sammanlagt 1 033 flyktingar. Sammanlagda arbetsinkomsten för deltagarna uppgick, frånsett ledarpersonalen, till 365 483 kronor, vilket innebär en medelinkomst per arbetsdag av kronor 3: 79. Motsvarande siffror för år 1944 voro 311 793 resp. 3: 11. Vid dessa arbetsläger sysselsattes 653 lägerledare och husmödrar. För utbildning av lägerledare anordnades i likhet med föregående år instruktionskurser örn två dagar, där handledning lämnades i fråga om lägers ekonomiska förvaltning och ungdomens fritidssysselsättning.

De under 1945 anordnade praktiklägren i jordbruksarbete och lanthushåll utgjorde en i mera praktisk riktning modifierad form av de under föregående år anordnade s. k. utbildningslägren. Med dessa praktikläger avsågs att ge de ungdomar, som ämna ägna sig åt jordbruk eller något jordbruket närlig-

gande yrke, såväl en så noggrann kännedom som möjligt örn landsbygdens förhållanden som ock en möjlighet att pröva sin lämplighet för avsett yrke. Två praktikläger i jordbruksarbete anordnades med sammanlagt 35 manliga deltagare, vilkas dagsinkomst i regel låg mellan kronor 4: 50 och 5: 50. Dessutom anordnades fyra praktikläger i lanthushåll med sammanlagt 75 kvinnliga deltagare, vilkas arbetslön uppgick till kronor 1:50 å 2: — per arbetsdag.

Individuellt eller i arbetslag utförde 39 700 personer av arbetsförmedlingen anvisat jordbruksarbete av kortare varaktighet än det, som utfördes av hos enskilda jordbrukare, i arbetsläger eller i praktikläger utplacerade. En stor del av här ifrågavarande arbetsinsatser utfördes av skolungdom. Genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 20 april 1945 (SFS nr 132) gavs i likhet med år 1944 möjlighet till viss ledighet från undervisningen i vissa slag av skolor under vår- och höstterminerna under sammanlagt högst fyra veckor för deltagande i för folkförsörjningen betydelsefullt arbete. Denna möjlighet utnyttjades på olika orter i växlande omfattning av arbetsmarknadsorganen i samråd med skolorna. Särskilt under höstens potatisupptagning fick skolungdomen i stor utsträckning utnyttjas.

Ett särskilt värdefullt tillskott av arbetskraft erhöll jordbruket genom hempermittering av vissa värnpliktiga under augusti och september. Sålunda gjordes ett extra övningsuppehåll i sammanlagt 16 dagar för de värnpliktiga av åldersklass 1944, som tillhörde armén, och 8 dagar för dem, som tillhörde kustartilleriet. Under övningsuppehållen åtnjöto enligt vissa beräkningar ca 30 000 värnpliktiga ledighet för jordbruksarbete; av dessa tillhörde ca 10 000 jordbruksnäringen.

För att tillgodose behovet av yrkeskunnig jordbrukspersonal anordnade kommissionen under 1945 särskilda kurser för baltiska flyktingar. För utbildning av ladugårdsskötare anordnades 32 kurser med sammanlagt 330 deltagare, för utbildning av gårdshantverkare 5 kurser med 71 deltagare samt för allmän utbildning i svenskt jordbruk 5 kurser med 60 deltagare.

Betodlingen. Frågan örn arbetskraftsbehovet för 1945 års betodling upptogs till behandling redan i mars månad, då arbetsmarknadskommissionen kallade representanter från berörda länsarbetsnämnder i södra Sverige till konferens i Växjö. I april behandlades frågan ytterligare vid en sammankomst, som anordnades i Malmö av Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillsammans med länsarbetsnämnden i Malmöhus län och Sveriges betodlares centralförening. Vid båda överläggningarna framhölls nödvändigheten av att i likhet med föregående år bedriva en intensiv arbetsförmedlingsverksamhet och genom propaganda inom icke-betodlande län verka för en överflyttning av arbetskraft. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas de arbetskraftsreserver, som de strejkande metallarbetarna och vissa kategorier utlänningar kunde utgöra.

Kännetecknande för vårens och höstens betarbete var den synnerligen goda väderleken, vilken gynnade såväl sådd och gallring som upptagning

och körning. Tack vare de gynnsamma väderleksförhållandena kunde arbetskraften vara i arbete utan uppehåll för regn eller hård frost, men samtidigt krympte säsongen avsevärt samman, vilket medförde, att den tid, som stod till länsarbetsnämndernas disposition för anskaffning av arbetskraft, var mycket kort och ställde stora krav på snabba omdirigeringar av arbetskraften.

Vårens betgallringsarbeten. I sydsvenska betdistriktet, som omfattar Skåne, Blekinge och södra Halland, anmälde 1 529 betodlare ett arbetskraftsbehov av 4 413 man, vilket översteg 1944 års siffra med nära 1 000. Den av arbetsförmedlingarna anskaffade arbetsstyrkan 4 272 man kom också att avsevärt överstiga 1944 års förmedlingssiffra (3 124). Inom distriktet anskaffade arbetsförmedlingarna 1 400 man; från Norrland kommo endast 367 mot 927 varén 1944, vilket torde tillskrivas det ökade arbetskraftsbehovet inom skogsbruket. Denna minskning kompenserades emellertid av de genom verkstadskonflikten lediga metallarbetarna, vilka till ett antal av 700 kommo från platser utanför odlingsområdet. 1 169 flyktingar, varav 310 balter, sysselsattes dels i större grupper, dels i enskild utplacering hos olika odlare. Länsarbetsnämnden i Malmö inrättade 21 daghem för barn tillhörande kvinnlig arbetskraft; denna verksamhet övertogs sedermera av socialstyrelsen. För underlättande av kostfrågan voro 78 kollektivhushåll med över 1 000 deltagare i verksamhet. Nämnas bör härjämte, att skolornas medverkan, som bestod i utsändande av hela skolklasser på betfälten, var av stort värde för odlare, som icke kunde hålla kost och logi för tillresande arbetskraft.

Inom Linköpings betdistrikt anmälde 160 betodlare ett arbetskraftsbehov av 375 man för betskötseln. Van arbetskraft från de småländska skogsdistrikten kunde icke erhållas i samma utsträckning som tidigare år, vilket dock kompenserades av att en stor del metallarbetare antogo betarbete. Dessa anmälde sig i sådan omfattning, att det uppstod ett överskott av arbetskraft, som icke heller kunde placeras inom andra betdistrikt.

För att underlätta inkvarteringsmöjlighetema hos betodlare, vilka icke själva kunde upplåta bostad åt tillresande arbetskraft, ställde kommissionen baracker till förfogande.

Av det anmälda behovet (375) anskaffades genom distriktets arbetsförmedlingar 365 personer, varav 250 vörö vana, 60 metallarbetare, 35 skolungdomar och 20 ovana från andra yrkesområden.

Skövdedistriktet noterade ett behov av 163 betskötare. Centralkontoret i Skövde och arbetsförmedlingarna i distriktet tillgodosågo nämnda behov dels genom anskaffande av 82 vana betskötare (från Småland), 35 konfliktberörda metallarbetare och 20 andra vid betskötsel ovana arbetare, dels genom överflyttning av van arbetskraft från odlare, som fått arbetet slutfört, överflyttningen underlättades genom att sådden skedde på olika tidpunkter inom olika delar av odlingsdistriktet.

På Gotland anmäldes till arbetsförmedlingarna ett behov av ca 200 betskötare. Då endast 9 vana betarbetare kunde uppbringas, måste ovan arbets-

kraft anlitas. Därvid placerades 11 metallarbetare och 278 ungdomar. Av dessa senare voro 140 flickor och 20 pojkar inkvarterade i fyia av länsarbetsnämnden anordnade arbetsläger samt 52 flickor och 66 pojkar utplacerade hos odlare, som själva ordnade kost och logi.

Höstens betupptagning. Länsarbetsnämnden i Malmö noterade for sydsvenska betdistriktet ett anmält arbetskraftsbehov av 3 989 man till höstens upptagningsarbete. Motsvarande siffra för hösten 1944 var 4 079. Genom arbetsförmedlingarna anvisades 3 916 man. Av dessa kommo 1 229 från platsei inom odlingsdistriktet, 454 trän Kronobergs län, 1 089 fran olika norlandslän och 1 144 från andra platser i landet. Samtliga län i riket utom Gotlands bidrogo med arbetskraft. Under åren 1943 och 1944 anskaffades 45 resp. 34 °/o inom odlingsområdet — under redovisningsåret utgjorde denna kategori endast 25 °/o.

Ca 250 utlänningar voro i arbete på betfälten i Sydsverige. Antalet utgjordes till större delen av danskar samt till ett 100-tal av meriander. Genom Svenska landsbygdens ungdomsförbund tillfördes betfälten ca 70 ungdomar, vilka ägde vana vid jordbruksarbete.

Befrämjande för arbetskraftsanskaffningen var förutom den goda väderleken anordnandet av kollektivhushåll. Vid 79 hushall med 93 kockor erhöllo ca 1 000 betskötare sin kost. Barndaghem voro till ett antal av 20 i verksamhet inom odlingsdistriktet. För att bringa frågan om bostäder till en lösning ställdes 14 baracker till vissa odlares förfogande.

Länsarbetsnämnderna inom odlingsområdet voro under den tid betkampanjen pågick mycket restriktiva i fråga örn medgivande att igångsätta byggnadsföretag på landsbygden.

Linköpingsdistriktet erhöll från 230 odlare beställningar på 480 man för betupptagning. Från Småland anmälde sig ett större antal betarbetare än under våren, i det att 310 man anskaffades därifrån, mot 250 vid vårarbetet. Från Norrland kom endast ett fåtal, emedan de flesta från denna landsdel önskade komma till Skåne. Ca 70 polacker, som placerades i 6 arbetsläger, och ungefär 70 andra ovana deltogo även i upptagningsarbetet.

Skövdedistriktets arbetsförmedlingar kunde tillgodose hela det behov, 152 betupptagare, som anmäldes från odlarna. Av den anskaffade arbetskraften voro 116 fullt vana upptagare från odlingsområdet och Småland — återstående 36 voro ovana från orter inom Skaraborgs och Älvsborgs län.

Gotland noterade ett behov av 267 man. Genom arbetsförmedlingarna erhöllos 254 man. Vissa svårigheter gjorde sig gällande vid placering av arbetskraft på grund av att många odlare icke kunde tillhandahålla vare sig logi eller kost. Av den anvisade arbetsstyrkan kommo endast 33 från Gotland .— övriga 221 voro tillresande från 15 mellansvenska och nordliga län, bland vilka Norrbottens län kom främst med 72 man. Från Västmanlands län kommo 22 vana jordbruksarbetare genom Svenska landsbygdens ungdomsförbund.

Betodlingens arbetskraftsfråga under år 1945 löstes på ett för alla parter tillfredsställande sätt. Särskilt böra den tillresande arbetskraftens msatser

framhållas, vilka synas bli större år från år. Samtidigt kunde iakttagas en minskad insats från personer, boende inom resp. odlingsområden. Arbetsförmedlingarnas arbete att anskaffa arbetskraft från främmande orter underlättades genom anordnandet av kollektivhushåll och upplåtandet av baracker. De konfliktberörda metallarbetarnas insats under vårarbetet var icke oväsentlig. Underlättande faktorer i arbetskraftssituationen vörö, jämfört med föregående år, förutom den gynnsamma väderleken dels arealminskningen om ca 10 %>, dels höjningen av arbetslönerna.

Skogsbruket.

Skogsbrukets arbetskraftsfråga ägnades under år 1945 intensiv uppmärksamhet och krävde vittgående åtgärder för tryggande av landets bränsleförsörjning. Antalet i skogen sysselsatta arbetare vid årsskiftet 1944/45 var synnerligen ringa till följd av att produktionspliktens slopande skapat eftersläpning i avverkningsprogrammet (tab. 10). Antalet ovana skogsarbetare utgjorde den 31 december 1944 8 316 man, den lägsta siffra som vid motsvarande tidpunkt redovisats under krisåren. För att stimulera ytterligare överflyttning av arbetskraft till skogen från andra yrkesområden beslöt kommissionen att från och med den 1 februari i viss mån förbättra de bidragsförmåner, som utgingo till de ovana skogsarbetarna. Utbildnings- och förflyttningsbidragen omändrades till ett för samtliga icke yrkesvana skogsarbetare lika stort belopp s. k. omskolningsbidrag —■ om 2 kronor per dag, varjämte tidigare tidsbegränsning av bidragen slopades. Familjetillägget ändrades också på så sätt, att detsamma fastställdes till följande maximibelopp per dag nämligen i ortsgrupp I 3: 30, i ortsgrupp II 4: 15, i ortsgrupp III 5:— kronor. Övriga förmåner — såsom hyresbidrag, fria verktyg, fri bostad, fria resor till och från arbetsplatsen m. m. — kvarstodo oförändrade. Antalet ovana arbetare visade kraftig stegring under årets första kvartal. Därtill bidrog särskilt ett stort antal metallarbetare, som på grund av arbetskonflikten sökte sig till skogen.

Antalet till kommissionen rapporterade ovana arbetare, som åtnjöto bidrag vid slutet av varje månad åren 1944 och 1945, framgår av efterföljande sammanställning.

32 Antalet ovana arbetare inom skogsbruket var alltså under år 1945 mer än dubbelt så stort som motsvarande antal under år 1944.

Antalet förläggningar (huggarkurser) uppgick under år 1945 till 2 333 med sammanlagt 28 430 personer, som under längre eller kortare tid deltogo i skogsarbete. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande siffror för 1944 utgjorde 2 274 och 27 177.

Vid av länsarbetsnämnderna anordnade förläggningar för ovan arbetskraft av samtliga kategorier har regelbunden rapportering av arbetsresultaten fullgjorts till kommissionen. Omfattningen av verksamheten vid dessa förläggningar framgår av följande tablå.

Antal dagsverken, arbetsförtjänster m. m.

Ackords-

År Dagsverken förtjänst

Kr.

1942 .......... 990 911 5 795437

1943 .......... 3033 931 19135 565

1944 .......... 984131 6 868 935

1945 .......... 1680 054 12 825 260 I

I ovanstående uppgift ingå ej familjetillägg eller hyresbidrag.

De individuella arbetsprestationerna varierade väsentligt. Den högsta medeldagsförtjänsten — omskolningsbidragét inräknat — som rapporterats under en månad utgjorde 22: 90 kronor och den lägsta 3: 96.

Genomsnittsprestationen vid samtliga förläggningar, anordnade genom länsarbetsnämnderna, utgjorde 2 48 m3t per bidragstagare och dag. Prestationen var praktiskt taget densamma som under föregående år, då den uppgick till 2’42 m3t.

Förutom i huggarkursförläggningar voro under året ett stort antal ovana skogsarbetare enskilt utplacerade hos skogsarbetsgivare. Någon rapportering angående deras arbetsprestation har ej lämpligen kunnat genomföras, men erfarenheten har visat, att den i genomsnitt är större än för dem, som varit placerade vid förläggningar. En särskilt god arbetsinsats utfördes under månaderna februari—juni av till skogsarbete överflyttade metallarbetare. Antalet dagsverken, som utfördes av de i enskild placering sysselsatta, utgjorde i runt tal 2 048 000 (år 1944 757 000).

Den totala kvantitet, som avverkades av dem, som åtnjöto bidrag av något slag från arbetsmarknadskommissionen, kan uppskattas till 9,85 milj. m3t (1944 4,43 milj. m3t). De sammanlagda kostnaderna för bidrag och andra

förmåner samt för huggarkurser och förläggningar uppgingo under år 1945 till 14 755 9741 kronor (1944 15 680 689 kronor).

Under första hälften av året verkställde kommissionen nyinköp av 880 baracker för skogens behov. Dessa — som benämndes modell SAK 45 och SAK 45 A -— erhöllo betydligt ändamålsenligare inredning än tidigare modeller. Under senare hälften av året överlätos 291 baracker till Danmark, varjämte 472 försåldes till skogsbolag och enskilda personer. Innehavet av skogsbaracker utgjorde vid december månads utgång 1 775. Sedan huggarkursverksamhetens början ha sammanlagt 2 952 baracker ställts till skogsägarnas förfogande.

Arbetspremier. Trots den ökning, som kunde konstateras i antalet ovana skogsarbetare efter den 1 februari i samband med produktionspliktens återinförande, ansågos ytterligare åtgärder nödvändiga, örn avverkningsprogrammet skulle kunna genomföras. Kungl. Majit beslöt också den 23 mars att införa ett särskilt premieringssystem för yrkesvana skogsarbetare och vissa skogsägare. Avsikten var att förmå dessa att under vår- och sommarmånaderna ägna sig åt huggning och framkörning av ved i större utsträckning än eljest brukade vara fallet. Arbetsmarknadskommissionen erhöll i uppdrag att handhava verksamheten. Av kommissionen utfärdade föreskrifter om arbetspremier inneburo i huvudsak följande.

Landet indelades i två områden, norra och södra området. I södra området fastställdes premieperioden till tiden och i det norra till 23/4—3%.

Premien beräknades i förhållande till den arbetsinkomst, som uppnåddes vid huggning och framkörning av vissa vedsortiment under viss begränsad tid.

Premien för huggning fastställdes till 40 % å den del av inkomsten, som översteg 150 kronor. Inkomst av flottningsarbete i biflottled skulle få inräknas i detta belopp, sorn benämndes grundbelopp. Premien för framkörning fastställdes till 20 % å hela inkomsten. Vissa detaljbestämmelser gällde för enskild skogsägare, dennes familjemedlem och med fast lön anställd jordbruksarbetare, som verkställde huggning och körning å egen skog. Särskild hänsyn vid premieberäkningen skulle tagas vid avbrott i arbetet på grund av militärtjänstgöring eller olycksfall i arbetet. Premiesystemet kompletterades sedermera med bestämmelser örn premier jämväl för stämplingsarbete.

Premieperioden för hela landet i fråga om såväl huggning som körning förlängdes att omfatta jämväl juli och augusti månader samt slutligen även september månad. För att säkerställa framkörning av viss erforderlig kvantitet brännved beslöt Kungl. Majit den 27 september, att arbetspremier för framkömingsarbete skulle utgå jämväl under oktober och november månader. Premiesatsen fördubblades — från 20 till 40 °/o — i förhållande till vad tidigare gällt.

Utbetalning av premierna handhades av länsarbetsnämnderna. I tab. 8 meddelas uppgifter om antalet ansökningar samt utbetalade belopp för resp. perioder inom olika län. Beloppen avse till den 1 april 1946 gjorda utbc-

' Preliminär uppgift.

Bihang till riksdagens protokoll 1,9ig. / sami Nr ‘293. Bil.

34 Tab. 8. Antal ansökningar om arbetspremier till vana skogsarbetare m. fl. samt

utbetalade belopp.

talningar. Vid denna tidpunkt återstodo endast ett mindre antal oreglerade ansökningar.

Under den tid, som huggningspremierna tillämpades — tiden V* 3% avverkades enligt bränslekommissionens redovisning 26,4 milj. m3t brännved och massaved. Under motsvarande tid 1944 redovisades 10,5 milj. m t. Under oktober och november månader framkördes 4,1 milj. m3t brännved.

Arbetsförmedlingsverksamheten inom skogsbruket under åren 1943—1945 framgår av tab. 9.

Antalet tillsatta platser inom skogsbruket uppgick under år 1945 till 114 933, en ökning i förhållande till år 1944 med i runt tal 50 000 platser. En starkt stegrad efterfrågan på skogsarbetare inom vissa län gjorde sig gällande i november månad, delvis förorsakad av stormskador i skogarna. Under årets sista månader utplacerades i skogsarbete ävenledes ett rätt stort antal danskar.

Även under 1945 fortsattes inventeringarna av skogsbrukets arbetskraft. Dessa företogos vid utgången av varje månad och avsågo under flertalet månader arbetskraft (huggare) anställd för avverkningsarbeten hos större av-

35 Tab. 9. Arbetsförmedliugsverksamlieten Inom skogsbruket åren 1943—1945.

verkare. Med större avverkare förstås de avverkare, som under avverkningsåret antingen ålagts en produktionsplikt av minst 200 m3t (avverkare i södra Sverige) resp. 500 m3t (avverkare i norra Sverige) eller eljest beräknas avverka minst nämnda kvantitet. I tab. 10 meddelas uppgifter örn inventeringsresultaten under arén 1944 och 1945 beträffande hos större avverkare anställda. Särskilt anmärkningsvärt är det stora antalet sysselsatta arbetare under maj—september 1945 — ett resultat av arbetspremierna. Ett så stort antal arbetare sysselsatta med avverkningsarbeten under sommarmånaderna har tidigare icke förekommit inom landets skogsbruk.

Tab. 10. ff Arbetskraft] anställd’ för 'avverkningsarbeten lios större avverkare enligt

inventeringarna åren^l944—1945.

Inventeringen inställd.

36 Inventeringar avseende hos samtliga avverkare anställd arbetskraft företogos under 1945 endast under februari, juni och september. I efterföljande sammanställning meddelas uppgifter örn antalet vid nämnda tidpunkter åren 1944 och 1945 sysselsatta arbetare samt det ytterligare arbetskraftsbehovet.

Torvindustrien.

Den totala torvproduktionen under år 1945 uppgick till ca 1 240 000 ton, vilket innebär en ökning med 340 000 lon mot år 1944. Ökningen torde i främsta rummet vara betingad av de gynnsamma väderleksförhållandena under våren och försommaren.

Liksom under föregående år gällde arbetsförmedlingstvång för torvindustrien (SFS 1943: 641). Företagen fingo på grund härav endast antaga arbetskraft genom arbetsförmedlingen eller med dess godkännande. Genom kungörelse den 30 november 1945 (nr 753) upphävdes emellertid arbetsförmedhngs-

tvånget.

Behovet av arbetskraft kunde i stort sett tillgodoses. En god insats utfördes av de metallarbetare, som på grund av konflikten inom verkstadsindustrien överfördes till torvarbete. Ett betydande antal utlänningar vörö även

sysselsatta i dessa arbeten.

Direkt genom arbetsförmedlingen anvisades arbetskraft för torvarbete enligt nedanstående sammanställning.

Lediga platser Tillsatta platser . .

Dessutom anordnades genom länsarbetsnämnderna arbetsläger för ungdom, som i huvudsak sysselsattes med lättare torvarbeten, såsom vändning, kupning o. dyl.

Under tiden maj—oktober företogs inventering av i torvindustrien sysselsatt arbetskraft. Antalet arbetare sysselsatta vid resp. månaders utgång framgår av nedanstående sammanställning.

Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt.

14 823 16 782 15 525 4 928 2 972 2 189

Husligt arbete.

Då, som tidigare framhållits (s. 16), bristen på heltidsanställd huslig arbetskraft i icke oväsentlig grad kunde kompenseras med tillfällig och deltidsanställd sådan, s. k. hemassistenter, vidtog kommissionen vissa åtgärder för

att vidga och förstärka denna förmedlingsverksamhet. Nedanstående siffror belysa utvecklingen under åren 1941—1945.

Antal tillsätta fasta Antal tillsatta tillfälliga

platser inom hela och deltidsbetonade

det husliga området husliga platser

1941 ..................... 47 718 76 975

1942 ..................... 46 858 94 239

1943 ..................... 45 999 105 337

1944 ..................... 45 259 114 448

1945 ..................... 54 245 143 635

Bland de åtgärder, som kommissionen vidtagit för att bättre tillgodose behovet av huslig arbetskraft, kunna särskilt nämnas vissa prov- och kompletteringskurser, som under de sista åren anordnats genom länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas försorg. Under åren 1941—1944 hållos 27 sådana kurser med tillsammans 266 kursdeltagare. Under år 1945 anordnades 49 kurser för tillsammans omkring 630 hemassistenter på olika platser i landet. Av samtliga kurser voro 8 avsedda för hemassistenter på landsbygden med tillsammans omkring 125 deltagare. I de flesta fall anordnades kurserna i samarbete med lärlings- och yrkesskolorna. Kurserna för landsbygdens hemassistenter förlädes i allmänhet till lanthushålls- eller folkhögskolor.

I några enstaka fall ha kurserna helt bekostats av yrkesskolorna med statsbidrag enligt för dessa skolor gällande bestämmelser. Mestadels har emellertid kommissionen bekostat lärarlöner, materialkostnader och dylikt. Örn kurserna anordnats inom yrkesskolornas lokaler, ha skolorna i allmänhet bekostat lyse och bränsle. Någon lokalhyra har i dessa fall ej heller krävts. Lärarlönema ha beräknats i enlighet med de grunder, som tillämpas för lärare vid yrkesskolorna. Beträffande ersättning till lärare vid kurs för hemassistenter på landsbygden (intemat) har kommissionen följt samma bestämmelse, som tillämpats vid kurser för kockor till skogsarbetarförläggningar, nämligen en lön av 200 kronor för hela tiden (14 dagar).

En av de väsentliga orsakerna till att rekryteringen av kursdeltagare det senaste året underlättades synes vara, att kursdeltagarna erhöllo viss kompensation för mistad arbetsförtjänst. Dessa ersättningar utgingo med visst belopp per kurstimme och efter följande grander.

Kursdeltagarnas ålder Dyrortsgrupp

A—C D—F G—I

16—18 år......................... 40 öre 50 öre 60 öre

19 år och däröver................. 60 » 70 » 80 »

Deltagare i kurs, där undervisning i matlagning meddelas, ha erhållit ett mål lagad mat gratis varje kursdag.

Deltagare i kurs, speciellt anordnad för hemassistenter på landsbygden, fick fria resor till och fran kursorten samt kost och logi. Aven i sådan kurs erhöll deltagare viss ekonomisk kompensation för mistad arbetsförtjänst. Denna kompensation beräknades till högst trettio kronor för en kurs av fjorton dagars varaktighet.

38 Kurserna vörö icke avsedda att ge yrkesutbildning i egentlig mening, utan uppgiften var närmast att meddela vissa moderna rön inom det husliga arbetsområdet samt att bereda kursdeltagarna tillfälle att efter prov få sin genom tidigare erfarenhet förvärvade kompetens bestyrkt.

För att bli antagen till en kurs kräves, förutom praktik i husligt arbete, att vederbörande förbinder sig att efter genomgången kurs taga arbete som hemassistent. Rekryteringen och urvalet av kursdeltagare skedde genom arbetsförmedlingen.

€, Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444) örn tillståndstvång för byggnadsarbete (byggnadstillståndslagen), vilken skulle gälla t. o. m. den 30 juni 1945, erhöll genom en lag den 15 juni 1945 (nr 282) fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1946.

Kungörelsen den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter till lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete har under året erhållit delvis ändrad lydelse. Sålunda har bestämmelsen i 1 § örn antalet sysselsatta vid byggnadsarbete, som må bedrivas utan byggnadstillstånd, ändrats genom kungörelsen den 27 april 1945 (nr 148). Ändringen har medfört en skärpning av den s. k. tremannaregeln såtillvida, att i arbetsstyrkan nu inräknas även sådana personer, som utan att kunna anses som arbetstagare deltaga i arbetet. Exempelvis skall arbetsgivare, som deltager i arbetet, vare sig han utför arbetet för egen eller annans räkning, inräknas i arbetsstyrkan. Även personer, som på fritid och utan ersättning deltaga i byggnadsarbete, skola inräknas.

Genom sistnämnda kungörelse har vidare föreskrivits, att byggnadstillstånd alltid skall erfordras för anordnande av skyddsrum. I samband härmed har Kungl. Majit återkallat tidigare meddelat beslut örn generellt byggnadstillstånd för anordnande av skyddsrum som icke ingår som del av annat byggnadsföretag. Den s. k. tremannaregeln gäller salunda numera icke för skyddsrumsarbeten utan byggnadstillstånd mäste inhämtas i varje särskilt fall, oberoende av arbetsstyrkans storlek. Detsamma har som bekant redan tidigare gällt i fråga om rivning av hus.

Tremannaregeln innebär numera, att utan byggnadstillstånd får utföras annat byggnadsarbete än rivning av hus och anordnande av skyddsrum, såvitt för arbetets utförande icke utom erforderligt antal plåtslagare, elektriker, rörarbetare och glasmästeriarbetare komma att sysselsättas mer än tre personer. I fråga om måleriarbetare har Kungl. Maj:t under år 1945 meddelat fortsatta förordnanden, varigenom dessa arbetare jämställts med ovannämnda specialarbetare och sålunda icke behöva inräknas i det antal arbetare, som utan byggnadstillstånd må sysselsättas i byggnadsarbete. Förordnandet gäller för närvarande för byggnadsföretag, som påbörjats före den 1 juli 1946.

Kungl. Majit har genom kungörelse den 30 november 1945 (nr 752), vil-

ken trätt i kraft den 12 december 1945, förordnat, att 4 g tillämpningskungörelsen skall upphöra att gälla. Den sålunda upphävda paragrafen var av följande lydelse: »Vid prövning av fråga om medgivande till sysselsättning i byggnadsarbete skall, där statens arbetsmarknadskommission ej meddelat undantag, gälla, att sådant medgivande ej må lämnas skogs- eller jordbruksarbetare eller på landsbygden bosatt diversearbetare.»

I samband härmed har Kungl. Maj:t i vissa delar återkallat sitt brev den 29 juli 1943 till statens arbetsmarknadskommission, vari Kungl. Majit bl. a. föreskrev, att i fråga örn sysselsättning av arbetskraft vid byggnadsarbete, vartill byggnadstillstånd lämnats av Kungl. Majit eller arbetsmarknadskommissionen, skogs- och jordbruksarbetare samt på landsbygden bosatta diversearbetare icke finge utan medgivande av arbetsmarknadskommissionen sysselsättas i byggnadsarbete, även om kommissionen meddelat befrielse från s. k. förhandsprövning jämlikt 3 § 2 st. i tillämpningskungörelsen.

Genom upphävandet av 4 § i tillämpningskungörelsen har den generella avstängningen av skogs- och jordbruksarbetare samt på landsbygden bosatta diversearbetare från sysselsättning i byggnadsarbete, för vilket erfordras byggnadstillstånd, upphävts fr. o. m. den 12 december 1945. I fortsättningen skola sålunda sådana arbetare icke vara utestängda från erhållande av sysselsättning i byggnadsarbete. Emellertid innebära nu beslutade förändringar icke någon ändring i länsarbetsnämnds befogenhet att bestämma angående arbetsstyrkans sammansättning i de fall, då beslut örn byggnadstillstånd förbundits med s. k. länsarbetsnämndsklausul (se nedan).

Det i föregående årsredogörelse omnämnda generella byggnadstillståndet för vissa för skogsbruket betydelsefulla slag av anläggningsarbeten i Västernorrlands län har av Kungl. Majit (den 20 april och den 27 september 1945) förlängts och gäller nu t. o. m. 30 juni 1946.

Därjämte har Kungl. Majit under året meddelat generellt byggnadstillstånd på vissa villkor i ytterligare ett antal fall. Med hänsyn till den rådande bristen på bränsle meddelades sålunda den 1 juni 1945 generellt byggnadstillstånd för rivning av sådan av trä uppförd byggnad, som vid rivningens påbörjande stått oanvänd under minst sex månader, förutsatt att trävirket i byggnaden utnyttjades till bränsle.

Sådant tillstånd har vidare av Kungl. Majit (den 27 juli och den 5 oktober 1945) meddelats för s. k. barnrikehus och harnrikeegnahem. Byggnadstillstånd behöver sålunda icke sökas i varje enskilt fall i fråga örn dels uppförande av bostadshus, för vilka beviljats lån enligt endera av kungörelserna den 4 september 1935 (nr 512) örn lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer och den 27 maj 1938 (nr 247) örn lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer under förutsättning, att husen icke innehålla andra utrymmen än sådana bostadslägenheter med tillhörande ekonomilokaler, för vilka bidrag enligt endera av nyssnämnda kungörelser är avsett alt utgå, dels ock ombyggnadsarbeten, som avse anordnande av sådana bostadslägenheter med tillhörande ekonomilokaler, som ovan sagts.

40 De generella byggnadstillstånden liksom flertalet av de tillstånd, som meddelats efter ansökan i varje enskilt fall, ha förbundits med s. k. länsarbetsnämndsklausul. Denna innebär att det skall ankomma på vederbörande länsarbetsnämnd att med hänsyn till förhållandena å arbetsmarknaden besluta örn tid för påbörjande av arbetet samt, i den mån nämnden finner så erforderligt, örn avbrott i arbetet. Vidare må vid varje tid sysselsättas allenast de arbetstagare, som länsarbetsnämnden bestämmer, sedan nämnden funnit desamma icke lämpligen böra sysselsättas i annan verksamhet i trakten eller anvisas arbete i annan del av landet.

I början av år 1945 föreskrev kommissionen, att den som med stöd av byggnadstillstånd, som meddelats av Kungl. Majit eller statens arbetsmarknadskommission för utförande av visst byggnads- eller anläggningsarbete, bedriver sådant arbete, är skyldig att senast å tredje dagen efter arbetets påbörjande å fastställt formulär lämna meddelande härom till vederbörande länsarbetsnämnd. Länsarbetsnämnderna lia genom denna rapportering av påbörjade byggnadsarbeten lättare kunnat bevaka, att meddelade byggnadstillstånd utnyttjats. Örn så ej skett, ha länsarbetsnämnderna kunnat vidtaga åtgärder för att förmå vederbörande byggherre att påbörja arbetet, där så av arbetsmarknadsskäl varit befogat, eller för att få tillståndet återkallat.

På framställning av statens trafikkommission föreskrevs likaså i början av år 1945, att vissa uppgifter om för byggnadsföretag erforderliga transporter skulle bifogas ansökan om byggnadstillstånd. Sedan lättnader i försörjningsläget med avseende å lastbilsgummi efter krigsslutet inträtt, har denna föreskrift först uppmjukats och därefter i början av år 1946 helt upphävts.

En organisatorisk förändring av intresse har under året införts. De ärenden, som av statens arbetsmarknadskommission överlämnats till byggnadsberedningen och underställts Kungl. Maj:t för avgörande, bade tidigare utretts och föredragits av tjänstemän i byggnadsberedningens kansli. Fr. o. m. den 16 maj 1945 ombesörjes all utredning och föredragning (med undantag för besvärsärenden) av vid kommissionen anställda tekniskt utbildade tjänstemän. Förändringen föranleddes dels av att det befunnits önskvärt att lägga behandlingen av alla ärenden i händerna på tekniskt utbildad personal, dels av att en enhetligare bedömning av ärendena ansågs bliva möjlig genom att samma personer handlade ärendena för föredragning i både arbetsmarknadskommissionen och byggnadsberedningen.

Ett ständigt samarbete har under året liksom tidigare upprätthållits med statens industrikommission och statens byggnadslånebyrå, vilka efter remiss granskat och avgivit yttranden i ett stort antal ärenden.

På grund av den under året alltmer framträdande knappheten på vissa slag av byggnadsmaterialier har vid behandlingen av ansökningar örn byggnadstillstånd stor vikt fästs vid åtgången av sådana materialier, på vilka knapphet rådde. Genom råd och anvisningar i samband med granskningen samt villkor och föreskrifter i byggnadstillstånden ha ansträngningar gjorts för att, där så befunnits möjligt, nedbringa materialåtgången respektive befrämja en övergång till material, på vilken tillgången var bättre.

41 Vid meddelandet av byggnadstillstånd har i många fall hänsyn tagits till önskvärdheten av att fördela byggnadsverksamheten någorlunda jämnt under hela året. Byggnadsbranschen har också uppvisat god sysselsättning under året, och utjämningen av byggnadssäsongerna har, alt döma av arbetslöshetssiffrorna, varit ännu mer markerad än föregående år.

Genom särskilda hos arbetsmarknadskommissionen anställda tjänstemän, vilka ställts till länsarbetsnämndernas förfogande, har kontrollerats, att byggnadsarbeten icke bedrivits i strid med byggnadstillståndslagen och dess tilllämpningsföreskrifter samt att i byggnadstillstånden eventuellt intagna villkor blivit uppfyllda. Byggnadskontrollantemas verksamhet har under året genom olika åtgärder från kommissionens sida intensifierats och kontrollen skärpts. Därtill har den ökade byggnadsverksamheten under året (se nedan) medfört en ökning av det totala antalet överträdelser av gällande bestämmelser. Till följd av dessa omständigheter har kommissionen i ett större antal fall än förut sett sig föranlåten vidtaga åtgärder. Kommissionen har sålunda låtit verkställa polisutredning i 284 fall, anmält till åtal i 141 fall, förelagt vite i 50 fall och meddelat varning i 70 fall.

Under årets början utarbetades en statistisk översikt över under 1944 avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd. Därefter har under året förts fortlöpande statistik från månad till månad.

Uppgifter om antalet under 1945 inkomna och avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd samt de beräknade byggnadskostnaderna för ifrågavarande arbeten lämnas i tab. 11. Tabellen utvisar en icke obetydlig utökning av byggnadsverksamheten jämfört med föregående år, i det att antalet beviljade ansökningar ökat med 18 6 % och motsvarande byggnadskostnader med

Tab. 11. Under 1945 inkomna oell avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd fördelade

efter beslutsmånad.

42 Tab. 12. Byggnadskostnader för under 1945 avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd fördelade efter byggnadsarbetets art (huvudgrupper) oell byggherre. 1000-tal kronor.

11 7 %>. Med undantag av årets första månader har såväl antalet beviljade ansökningar som de sammanlagda byggnadskostnaderna legat på en förhållandevis hög nivå. En jämförelse mellan uppgifterna om inkomna och avgjorda ansökningar visar, att kostnaden för bordlagda eller endast delvis bifallna ansökningar varit avsevärt större än kostnaden för helt avslagna ansökningar.

Vid jämförelse mellan byggnadskostnaderna för under olika månader beviljade byggnadstillstånd bör beaktas, att i vissa månadssiffror ingå arbeten av betydande omfattning och med mycket lång byggnadstid. I kostnaderna för under mars 1945 beviljade byggnadstillstånd ingå således 50 6 milj. kr. för tunnelbana och 118 milj. kr. för brobyggnad i Stockholm samt 19'4 miij. kr. för arbeten å Västeråsbanan. Dessa arbeten beräknas kunna slutföras i oktober 1949, resp. juni och oktober 1947. Under maj 1945 beviljades byggnadstillstånd för vattenkraftsanläggning vid Hölleforsen (Jämtlands län) för 48 0 milj. kr., vilken beräknas vara slutförd först i september 1951. Slutligen beviljades under augusti byggnadstillstånd för vattenkraftsanläggningar

1 Mörsil och Söderala för 18 2 resp. 9'3 milj. kr., vilka arbeten beräknas slutförda under oktober resp. augusti 1948.

Av ansökningarna biföllos 20 224 av arbetsmarknadskommissionen och

2 810 av Kungl. Maj:t. Motsvarande byggnadskostnader voro 8222 resp. 1 1412 milj. kr.

De avgjorda ansökningarnas fördelning efter huvudgrupper av byggnadsändamål samt byggherre redovisas i tab. 12.

Det framgår härav, att den största andelen av beviljade byggnadsai'beten utgjordes av bostadshus, 1 066 milj. kr., varefter följde industribyggnader (inkl. driftsanläggningar) med 384 milj. kr. och anläggningsarbeten med 115

43 Tal). 13. Antal bostadslägenheter i under år 1045 beviljade byggnadsföretag avseende nybyggnader samt golvyta för bostadsändamål.

milj. kr. Ett flertal bostadshus voro emellertid kombinerade med affärs- och kontorslokaler. På grundval av uppgifter örn golvyta för olika ändamål samt antal bostadslägenheter kan den totala byggnadsverksamheten för merkantila ändamål uppskattas till ca 100 milj. kr. De största posterna bland avslagna ansökningar utgjordes av industribyggnader, 65 milj. kr., bostadshus, 53 milj. kr., och byggnader för handel, 50 milj. kr.

I tab. 12 ingå även 805 ärenden avseende bamrikehus med en sammanlagd kostnad av 18 milj. kr., för vilka enskilda byggnadstillstånd icke meddelats. Detta sammanhänger med att Kungl. Maj:t under året beviljat generellt byggnadstillstånd för sådana arbeten (jfr s. 39). För att jämförbarheten med tidigare månader icke skulle gå förlorad, när denna grupp av byggnadsarbeten bortföll, inhämtas fr. o. m. augusti 1945 särskilda uppgifter om samtliga bamrikehus från statens byggnadslånebyrå.

Av de beviljade bostadshusen avsågo med hänsyn till kostnaderna 197 % enfamiljshus, 59 % tvåfamiljshus och 744 °/o flerfamiljshus. Jämfört med föregående år hade enfamiljshusen ökat med 812 %> och tvåfamiljshusen med 50 9 °/o, medan däremot flerfamiljshusen minskat med 3'4 %>.

Totalantalet lägenheter (inklusive personalbostäder, pensionärshem etc.) utgjorde 58 727 mot 56 860 under föregående år. Samtidigt hade golvytan per lägenhet ökat från 58 3 till 671 m2. Lägenheternas fördelning efter olika storlekar och kommuntyper framgår av tab 13.

Uppgifter örn totala byggnadskostnadema för beviljade och avslagna ansökningar avseende olika grupper av industribyggnader jämte uppgifter om golvytan i beviljade nybyggnadsarbeten lämnas i efterföljande sammanställning.

Av de totala byggnadskostnad^^ för under året beviljade arbeten, 1 9814 milj. kr., avsågo 1 854 4 milj. nybyggnad eller tillbyggnad, 95 4 milj. ombyggnad eller tillbyggnad i .samband med ombyggnad, 301 milj. reparations- och 1'5 milj. rivningsarbeten, ökningen av byggnadskostnadema från 1944 faller helt på nybyggnadsarbeten, vilka ökat med 14'6 %, medan ombyggnadsarbeten minskat med 12 och reparationsarbeten med 27 8 °/o.

44 Ökningen för grovarbetare, vilken i det närmaste motsvaras av en lika stor minskning för övriga arbetare, torde huvudsakligen kunna hänföras till skiljaktigheter i redovisningen. Minskningen för murare torde däremot sammanhänga med att under 1945 en något större andel av byggnadstillstånden avsett trähus och anläggningsarbeten och en något mindre del stenhus.

Den statistiska bearbetningen omfattar även beräknad förbrukning av ett 20-tal olika slags byggnadsmaterial. Uppgifter kunna sålunda erhållas om hur mycket cement, tegel, armeringsjäm etc., som erfordras för olika grupper av byggnadsobjekt, inom olika län och orter samt med fördelning efter beslutsmånad. Det totala materialbehovet för under året beviljade byggnadsarbeten var följande.

1 Avser endast nybyggnadsarbeten, jfr sid 45.

45 Försök lia även gjorts att med ledning av de å ansökningsformulären lämnade uppgifterna örn beräknad byggnadstid samt de infordrade rapporterna örn tidpunkt för påbörjandet beräkna den faktiska materialförbrukningen under olika månader. Problemet visade sig dock svårt att praktiskt bemästra. Dels kan man nämligen icke räkna med att materialförbrukningen sker likformigt under arbetets gång, dels torde leveranssvårigheter (verkstadskonflikten) och brist på arbetskraft i ett stort antal fall lia kullkastat tidsberäkningarna.

Under det gångna året har förbrukningen av trävirke tilldragit sig stor uppmärksamhet. Uppgifter härom ha icke lämnats å ansökningsformulären, utan förbrukningen har uppskattats efter uppdelning med hänsyn till de olika arbetenas art och storleksordning samt huvudsakligt byggnadsmaterial. Med ledning av uppgifterna å ansökningsformuläret om ytterväggarnas konstruktion lia nämligen samtliga arbeten avseende husbyggnad kunnat fördelas på de fyra grupperna trähus, tegelhus, lättbetonghus och betonghus. Sistnämnda uppdelning på hustyper har även kombinerats med fördelning efter dels byggnadsarbetets art, dels län och kommuntyp.

Av samtliga hus byggdes, om man ser till kostnaderna, 30 1 % av trä, 467 °/o av tegel, 19 7 °/o av lättbetong och 3 5 % av betong. Av en- och tvåfamiljshusen byggdes närmare 90 %> av trä, medan flerfamiljshusen till något mer än hälften byggdes av tegel, till 30 % av lättbetong och till endast 15 % av trä. Tegel som byggnadsmaterial dominerar för övrigt inom samtliga grupper utom byggnader för jordbruk med binäringar samt samfärdsel och handel.

Motsvarande fördelning av husbyggnaderna på kommuntyp utvisar även intressanta variationer. I de större städerna förekomma trähus endast i ringa utsträckning. Trähusens andel ökar emellertid ined sjunkande agglomerationsgrad, så att på den egentliga landsbygden över 70 °/o av samtliga bvggnadskostnader avsåg hus uppförda av trä. Tegelhusen utgöra däremot en större del av produktionen i städer och andra tätorter än på landsbygden. Tegel som byggnadsmaterial spelar dock en förhållandevis något mindre roll i storstäderna än i de medelstora städerna, vilket förklaras av att i storstäderna lättbetongen och betongen nyttjas som byggnadsmaterial i större utsträckning än inom övriga ortsgrupper. Lättbetongens andel i byggnadsproduktionen sjunker successivt med agglomerationsgraden. Betongen däremot är minst vanlig i de medelstora städerna, men förekommer på den egentliga landsbygden i nästan samma proportioner till övriga byggnadsmaterial som i storstäderna.

De lokala variationerna med avseende på huvudsakligen använt byggnadsmaterial belysas ytterligare i följande sammanställning, vari kostnaderna för under 1945 beviljade nybyggnadsarbeten avseende husbyggnader inom olika riksområden procentuellt fördelats efter huvudsakligt byggnadsmaterial.

Slutligen kan nämnas, att av totalantalet lägenheter koinmo 37'5 °/o på trähus, 391 °/o på tegelhus och 234 % på hus av betong eller lättbetong.

46 D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under förstärkt försvarsberedskap.

En värnpliktig kan, för att tillgodose arbetsmarknadens behov, under olika förutsättningar erhålla

a) uppskov enligt uppskovskungörelsen 1940 (nr 717) vilket innebär, att han på förhand befrias från skyldighet att fullgöra tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen, eller

b) anstånd med inställelse till eller hempermittering från tjänstgöring enligt 28 § vämpliktslagen.

Uppskov grundas som regel på beslut av arbetsmarknadskommissionen (uppskovsgruppen II) eller, i fråga om vissa tjänstemän, av vederbörande statens verk eller myndighet (uppskovsgruppen I), men skall för personal i viss militär befattning eller tjänsteställning eller viss ålder (under 26 år) underställas Kungl. Majit. Anstånd med inställelse till eller hempermittering från tjänstgöring enligt 28 § vämpliktslagen beviljas i vissa fall av truppförbandschef, i regel dock av chefen för centrala vämpliktsbyrån eller av Kungl. Majit i kommandoväg.

Beträffande vissa näringsgrenar med mera säsongbetonad sysselsättning ha generella bestämmelser rörande anstånd respektive hempermittering under vissa tider av yrkeskunniga värnpliktiga kunnat meddelas. Detta har sålunda varit fallet i fråga örn värnpliktiga jordbrukare, personal inom skogsbruket i arbetsledareställning eller med vissa speciella arbetsuppgifter, såsom milkolare m. fl. samt värnpliktiga arbetsledare och vissa specialarbetare inom bränntorvindustrien, liksom även värnpliktig personal för sommarskötsel av sockerbetor.

Vad jordbrukare och personal inom skogsbruket beträffar, har därvid det sedan år 1940 tillämpade systemet med uppgiftskort alltjämt kommit till användning. Förberedelsearbetet för här nämnda åtgärder för kollektiva hempermitteringar av värnpliktiga har utförts av arbetsmarknadskommissionen i samråd med överbefälhavaren och livsmedels- respektive bränslekommissionen samt representanter för berörda näringsintressen.

Tilldelningen av uppgiftskort till värnpliktiga jordbrukare är baserad på uppgifter, som införskaffats från arbetsblocken inom jordbruket rörande

bland annat åkerarealens storlek, tillgången på värnpliktig och icke värnpliktig arbetskraft samt arbetskraftens fördelning på olika yrkeskategorier. Med ledning härav har en gradering av hemperrnitteringsbehovet kunnat ske med beaktande av såväl produktionssynpunkter som tillgången på icke värnpliktig arbetskraft ävensom varje enskild värnpliktigs arbetsuppgift. Uppgiftskorten lia sedan enligt nämnda gradering uppdelats i grupperna A, B och C. Grupp A omfattade värnpliktiga jordbrukare, som oundgängligen erfordrades för jordbruksdriftens upprätthållande, grupp B jordbrukare, som behövdes men som dock i nödfall kunde undvaras, och grupp C övriga jordbrukare, som erfordrades, även om tillgänglig reservarbetskraft tagits i anspråk. Inom grupperna har en uppdelning på undergrupper (1—7) gjorts efter sysselsättningens art. Antalet uppgiftskort för värnpliktiga jordbrukare, som utfärdats av länsarbetsnämnderna, har sedan år 1942 uppgått till inom grupp A 30 000, inom grupp B 45 000 och inom grupp C 90 000.

Även uppgiftskorten för den värnpliktiga skogspersonalen äro med hänsyn till de värnpliktigas speciella arbetsuppgifter indelade i olika grupper. För värnpliktig skogspersonal utfärdades av kommissionen under år 1945 sammanlagt för de olika grupperna omkring 5 300 uppgiftskort.

Vid sidan av uppgiftskorten registrerade länsarbetsnämnderna i de skogrika länen vid årsskiftet 1944/45 omkring 20 000 värnpliktiga skogskörare, sysselsatta hos skogsägare, som hade mera betydande avverkningar. På grundval av denna registrering medgavs under tiden januari—april 1945 i viss omfattning hempermittering.

Omkring 2 200 arbetsledare och specialarbetare inom bränntorvindustrien registrerades av länsarbetsnämnderna våren 1945. Med ledning av detta register hempermitterades erforderlig torvpersonal i början av april månad.

Inom de sockerbetodlande länen ha våren 1945 i likhet med tidigare år av vederbörande länsarbetsnämnder registrerats närmare 10 000 yrkesvana värnpliktiga, som beräknades bliva erforderliga för sommarskötsel av sockerbetorna. Ifrågavarande värnpliktiga hempermitterades i mitten av maj månad.

Från och med den 1 juli 1945 förekommo icke längre inkallelser jämlikt 28 § värnpliktslagen. Beträffande de värnpliktiga, som därefter inkallades jämlikt den särskilda lagen om inkallelser för avvecklingsarbete m. m. (SFS 1945:310), infordrade truppregistreringsmyndigheterna före inkallelse från vederbörande länsarbetsnämnd yttrande, huruvida ur arbetsmarknadssynpunkt bestämt hinder för inkallelse förelåg. Därest enligt länsarbetsnämnds mening värnpliktig vid viss tidpunkt med hänsyn till civil sysselsättning icke borde inkallas, fick nämligen inkallelse blott i undantagsfall äga rum. Genom detta förfaringssätt behövde under senare halvåret 1945 särskilda registreringsåtgärder icke vidtagas hos länsarbetsnämnderna för tillfredsställandet av behovet av arbetskraft för skogskörsler och betupptagning.

Kommissionen har under år 1945 efter remiss avgivit yttrande över enskilda framställningar örn anstånd med inställelse till eller hempermittering från beredskapstjänstgöring från omkring 15 000 värnpliktiga. De flesta yttrandena avgåvos under första halvåret. Den successiva minskningen av anta-

let ansökningar om anstånd eller hempermittering under senare halvåret sammanhängde med avtagande behov av personal för försvarsberedskapens avveckling och länsarbetsnämndernas ovannämnda förhandsprövning från fall till fall, huruvida ur arbetsmarknadssynpunkt inkallelse kunde ske utan avsevärt avbräck i betydelsefull civil arbetsuppgift.

E. Speciella utredningar, planläggning, registrering m. m.

Statistiska utredningar. Som ett led i efterkrigsplaneringen har arbetsmarknadskommissionen på uppdrag av chefen för finansdepartementet utfört vissa utredningar rörande de ekonomiska problem, som kunna uppkomma vid omställningen efter ett vapenstillestånd. Utredningsarbetet, som påbörjades under hösten 1943, avslutades under 1945. Under året överlämnades till chefen för finansdepartementet dels en promemoria angående sysselsättningsförhållandena inom sjöfartsnäringen under och närmast efter kriget (SOU 1945: 31), dels en redogörelse för anställnings- och utbildningsförhållanden m. m. för extra och arvodesanställd civil tjänstemannapersonal vid försvarsväsendet.

Efter framställning av sakkunniga för utredning rörande handelsundervisningens och handelsutbildningens ordnande (handelsutbildningskommittén) uppdrog Kungl. Maj:t den 9 november 1945 åt arbetsmarknadskommissionen att verkställa en utredning rörande sysselsättnings- och utbildningsförhållandena på handelns område. Som ett led i denna utredning beslöt kommissionen verkställa en företagsinventering beträffande varuhandeln per den 29 januari 1946.

Utredning angående statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader. Ett antal industrikommuner i Västernorrlands län, inom vilka under de senaste åren en mera kännbar arbetslöshet förekommit, funno vid början av året anledning att framföra vissa anmärkningar mot det system för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader, som med riksdagens medgivande försöksvis tillämpats från och med år 1941. Dessa anmärkningar finnas sammanförda i en promemoria, som den 7 februari 1945 överlämnades av representanter för sex arbetslöshetstyngda kommuner under ordförandeskap av landshövdingen i länet vid en uppvaktning i socialdepartementet och arbetsmarknadskommissionen.

Vid sammanträde, som ägde rum i samband med överlämnandet av nämnda promemoria, beslöts att inom arbetsmarknadskommissionen tillsätta en kommitté, som skulle utreda frågan och framlägga förslag till eventuella förändringar. Kommittén, som stått under ordförandeskap av en representant för socialdepartementet och i övrigt utgjorts av kommunrepresentanter från Bohuslän, Västernorrlands och Gävleborgs län samt tjänstemän inom arbetsmarknadskommissionen, överlämnade sitt betänkande till kommissionen den 1 oktober 1945.

49 Betänkandet utmynnade i vissa förslag, som såvitt möjligt tillgodosågo de önskemål, som framförts i ovannämnda promemoria. Förslagen ha ulan reservation biträtts av kommitténs ledamöter från Västernorrlands län.

Arbetsmarknadskommissionen bär med skrivelse den 6 december 1945 överlämnat betänkandet till Kungl. Maj:t. I sin skrivelse har kommissionen hemställt, att Kungl. Majit ville giva kommissionen bemyndigande att vidtaga de åtgärder avseende statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskoslnader, som kunna föranledas av kommitténs förslag.

Industriens lokalisering. Frågan om industriens lokalisering har under senare år alltmera aktualiserats. Framför allt har situationen på arbetsmarknaden medfört, att ökad uppmärksamhet måst ägnas åt den lokala tillgången på arbetskraft. Sedan industriföretag hos arbetsmarknadsorganen anhållit örn upplysningar och råd i detta avseende, har arbetsmarknadskommissionen under år 1945 börjat bedriva rådgivande verksamhet i fråga örn industriens lokalisering. Därvid har överenskommelse örn samarbete träffats mellan arbetsmarknadskommissionen och Industriens produktionsråd. Arbetsmarknadskommissionen kartlägger med bistånd av länsarbetsnämnderna arbetskraftssituationen på de orter, som kunna vara lämpliga för en viss industri. Kommissionen införskaffar också från kommunerna uppgifter beträffande tomtförhållanden, bostäder, kraftförsörjning, vattentillgång, trafikförhållanden, skatter etc. och ställer materialet till respektive företagares förfogande.

Vid utredningar örn den lokala tillgången på arbetskraft lia vissa uppgifter i beredskapsmönstringsregistret varit till god hjälp. Likaså har en undersökning rörande befolknings- och näringsförhållandena i rikets kommuner och tätorter, utförd vid Stockholms handelshögskolas geografiska institut, lämnat värdefull vägledning. Arbetsmarknadskommissionen har förvärvat reproduktionsrätten till nämnda utredning för att dels centralt äga tillgång till densamma, dels ställa motsvarande material för respektive län till länsarbetsnämndernas och länsstyrelsernas förfogande. Vidare har arbetsmarknadskommissionen vidtagit förberedelser för att med hjälp av länsarbetsnämnderna genomföra en kompletterande kommunundersökning, avseende i första hand närings- och sysselsättningsförhållandena.

De hittills verkställda utredningarna ha i första hand gällt frågan örn lämplig förläggningsplats för industrier med övervägande kvinnlig arbetskraft. Detta förklaras av den brist på kvinnlig arbetskraft, som under senare år kännetecknat den svenska arbetsmarknaden. I några fall lia dock utredningar verkställts beträffande verkstadsföretag.

Erfarenheterna från den verksamhet, varom här är fråga, ge vid handen, att på detta område stora möjligheter föreligga för en fruktbringande samverkan mellan arbetsmarknadsorganen och näringslivet.

Varselsystemet. För den praktiska administrationen av sysselsättningspolitiken krävas snabba informationer och förhandsomdömen örn förändringar i

tinning till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 293. Bil.

sysselsättningen inom olika näringsgrenar och på olika orter. I samband med efterkrigsplaneringen organiserades därför under 1944 ett rapportsystem för att systematiskt inhämta förhandsuppgifter från företagare om beräknade kommande avskedanden och permitteringar av arbetskraft inom respektive företag (se verksamhetsberättelsen för 1944). Härvid medverka, förutom de uppgiftslämnande företagen, socialstyrelsen, Industriens produktionsråd (f. d. Industriens omställningskommitté) samt länsarbetsnämnderna. Under 1945 har rapportsystemet utbyggts att gälla jämväl förhandsuppgifter från företagare örn planerade större återintagningar och nyanställningar av arbetskraft. Vidare har speciell uppmärksamhet ägnats åt att göra systemet så effektivt som möjligt.

Projektering av beredskapsarbeten. Under första halvåret 1944 beviljade kommissionen av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering i vissa fall statsbidrag till kostnader för projektering av beredskapsarbeten, huvudsakligast vatten- och avloppsledningsföretag. Genom beslut den 4 augusti

1944 ställde Kungl. Majit efter framställning av investeringsutredningen av anslaget till planläggning av vissa anläggningsarbeten till kommissionens förfogande ett belopp av 500 000 kronor att av kommissionen användas för bidrag till detaljplanering av kommunala och enskilda anläggningsarbeten, och genom beslut den 10 november 1944 ställde Kungl. Majit av samma anslag efter framställning av kommissionen ytterligare 1 000 000 kronor till kommissionens förfogande för samma ändamål.

De riktlinjer, efter vilka kommissionen beviljar statsbidrag för planering av arbeten, innebär bl. a., att bidrag beviljas till

dels svårt skattetyngda kommuner med omfattande arbetslöshet, dels kommuner, vilkas arbetslöshetsutgifter vid en arbetslöshetskris kunna beräknas bliva särskilt betungande för kommunen,

dels ock kommuner med svag ekonomisk ställning, vilka önska utföra vissa arbetsobjekt och äro villiga att mottaga arbetskraft från annan ort för själva anläggningarnas utförande.

Vid meddelandet av statsbidrag har bidragets storlek uträknats på sätt framgår av kommissionens cirkulär nr B 5 (1945).

Bidrag ha beviljats till projektering av företag av olika slag, såsom anläggningar för vattenförsörjning och avlopp, enskilda vägbyggnader och vissa husbyggnader. Efterföljande sammanställning utvisar omfattningen av beviljade bidrag för varje län under år 1945.

Under år 1944 beviljades planeringsbidrag från dessa anslag med 531 885 kronor.

Frånräknas kostnaderna för hantlangning och stakningsvirke, vilka kostnader i de allra flesta fall vederbörande bidragstagare helt få vidkännas, uppgå de beräknade statsbidragsberättigade planeringskostnadema 1944 och

1945 till 2 285 217 kronor. För planering av dessa arbeten ha i statsbidrag beviljats 1 368 197 kronor, vilket motsvarar en bidragsandel av i genomsnitt 60 %. De beviljade bidragen beröra 126 olika företag.

51 Av tabellen framgår, att anläggningar för vattenförsörjning och avlopp dominera, i det icke mindre än ungefär 94 °/o av de medel, som under år 1945 fördelats, avse planering av dylika anläggningar.

Till 124 företag har kommissionen av olika orsaker ej ansett sig böra lämna statsbidrag. Av dessa senare företag ha icke mindre än 57 antingen varit färdigplanerade eller så pass färdiga, att statsbidrag för planeringskostnadema icke ansetts böra utgå från här ifrågavarande anslag.

Den 31 december 1945 förelågo hos kommissionen 103 ansökningar örn statsbidrag till planering av kommunala och enskilda arbeten med en sammanlagd ungefärlig planeringskostnad av 1 580 000 kronor. I den mån statsbidrag kan komma att beviljas till planering av dessa arbeten, kan sammanlagda statsbidragskostnaden uppskattas till ungefär 900 000 kronor.

I avsikt att vid en eventuellt inträdande kris på arbetsmarknaden ha en reserv av välbelägna och lämpliga företag planerade och tillgängliga ha på arbetsmarknadskommissionens initiativ redan år 1941 igångsatts s. k. generalplaneutredningar för vattenförsörjning och avlopp. Utredningarna utföras genom respektive länsstyrelser med hjälp av sakkunniga konsulterande ingenjörer, och utredningskostnaderna bestridas helt av medel, som kommissionen ställer till vederbörande länsstyrelses disposition av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering.

52 I den mån de pågående generalplaneutredningarna bliva slutförda i de olika länen, torde omfattningen av antalet ansökningar angående detaljplaneringar liksom deras sammanlagda kostnad komma att öka avsevärt.

Efterföljande sammanställning utvisar de under år 1945 beviljade generalplaneutredningarna och kostnaderna för desamma.

Tidigare ha anslag lämnats till länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Älvsborgs, örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län för liknande ändamål, varvid början gjordes i Västernorrlands och Norrbottens län. Kostnaderna för dessa tidigare beviljade generalpianeutredningar uppgå till 865 000 kronor.

Krigsindustriens planering för produktion har under 1945 vidmakthållits. Arbetet har liksom förut bedrivits i nära och kontinuerligt samarbete med såväl industrikommissionen som krigsmaterielverket. Samarbetet mellan företagen och arbetsmarknadskommissionen har varit gott. Besök av representanter för arbetsmarknads- och industrikommissionerna ha företagits vid ett 100-tal företag. Besöken — ävensom konferenser på initiativ från båda hållen — ha avsett att vidmakthålla ett ömsesidigt förtroende samt att hos industrien bevara vanan att planera personalanvändningen för krigsproduktion.

Genom avtal med riksförsäkringsanstalten i egenskap av chefsmyndighet för yrkesinspektionen knöt arbetsmarknadskommissionen inom varje län från och med senare halvåret 1942 en tjänsteman inom yrkesinspektionen, vanligen en driftsingenjör, till varje länsarbetsnämnd i egenskap av industrikonsulent. Dessa industrikonsulenter medverkade på ett förtjänstfullt sätt vid länsarbetsnämndernas planeringsarbete för den krigsviktiga industrien. Sedan den militära beredskapen avvecklats, syntes emellertid yrkesinspektionens personal icke längre böra betungas med ett direkt deltagande i nämnda planeringsarbete, varför arbetsmarknadskommissionen i samråd med riksförsäkringsanstalten fr. o. m. den 1 september 1945 indragit samtliga industrikonsulen thef atlningar.

Då det måste anses vara av stort värde för det fortsatta planeringsarbetet att nämnderna bibehålla kontakten med yrkesinspektionens befattningshavare och äga möjlighet att för planeringsarbetet tillgodogöra sig deras sak-

kunskap, har kommissionen efter samråd med riksförsäkringsanstalten i sådant syfte förordnat de förutvarande industrikonsulenterna eller andra befattningshavare inom yrkesinspektionen till sakkunniga för ifrågavarande planeringsarbete.

Nya anvisningar beträffande registrering i länsarbetsnämndernas beredskcipsregister av icke värnpliktig personal, avsedd att under krig tagas i anspråk av civilförsvaret, ha jämlikt kungörelsen den 30 augusti 1941 (nr 720), ändrad genom kungörelsen den 14 september 1944 (nr 649), under året lämnats civilförsvarschefema. Härvid har erforderligt samråd ägt rum med civilförsvarsstyrelsen.

Den 1 oktober 1945 voro 970 339 personer (544 153 män och 426 186 kvinnor) registrerade i beredskapsregistret, därav för civilförsvaret omkring 492 500 personer (307 850 män och 184 650 kvinnor) samt för byggnadsoch reparationsberedskapen (BRB), hemvärnet, frivilliga försvarsorganisationer m. fl. 171 328 personer (105 300 män och 66 028 kvinnor). Av återstående registrerade utgjorde 306 385 personer (män och kvinnor) frivillig eller s. k. anvisad reservarbetskraft för jordbruket och den krigsviktiga industrien m. m. Med frivillig reservarbetskraft avses sådan personal, med vilken myndighet eller företag i samband med viss utbildning av densamma eller eljest träffat avtal örn att vid krig eller krigsfara stå till myndighetens eller företagets förfogande för att ersätta hos myndigheten eller företaget anställd personal, som inkallats till militärtjänstgöring, eller för att i övrigt utfylla myndighetens eller företagets egen personalstyrka i planlagd omfattning. Anvisad reservarbetskraft utgöres av personer, som av länsarbetsnämnderna bl. a. med ledning av uppgifterna till 1943 års beredskapsmönstring registrerats i beredskapsregistret för att i händelse av krig utfylla den personalbrist vid jordbruket och den krigsviktiga industrien m. m., som återstår sedan den frivilliga reservarbetskraften ianspråktagits. Antalet som frivillig reservarbetskraft registrerade utgjorde 147 253 personer. Av dessa hade 39 381 (7 058 män och 32 323 kvinnor) bundit sig för arbetsuppgift inom den krigsviktiga industrien och 86 451 (33 040 män och 53 411 kvinnor) för arbetsuppgift inom jordbruket. Som anvisad reservarbetskraft hade 159 132 personer registrerats. Av dessa avsågos 74 555 personer (46 980 män och 27 575 kvinnor) för den krigsviktiga industrien och 73 270 personer (20 913 män och 52 357 kvinnor) för jordbruket. I

I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts beslut den 17 december 1943 har det genom 1943 års beredskapsmönstring (kungörelse den 16 oktober 1942, nr 819) insamlade uppgiftsmaterialet också under år 1945 hållits i aktuellt skick.

I mönstringsregistren redan befintliga blanketter lia således försetts med uppgift om flyttning mellan olika församlingar samt om ändring av efternamn i samband med vigsel och i samband med antagande av nytt släktnamn. Uppgift beträffande flyttning från en fastighet till en annan inom

samma församling har dock icke under året införts i mönstringsregistren. Pastors skyldighet att lämna dylik flytlningsuppgift har efter underdånig framställning från kommissionen upphävts genom kungörelse den 12 oktober 1945 (nr 694).

Mönstringsregistren lia tillförts mönstringsuppgifter från svenska medborgare födda år 1930, i samband med den mönstring av dessa, som anordnats vid årsskiftet 1944/45. Enligt kungörelse den 12 oktober 1945 (nr 695) skall — efter framställning av kommissionen — dock icke skyldighet att lämna mönstringsuppgift föreligga för den, som under kalenderåret fyller 15 år. Jämlikt 9 § i kungörelsen den 17 december 1943 (nr 928), ha mönstringsuppgifter från värnpliktiga, som under 1944 fyllt 47 år och sålunda vid årsskiftet 1944/45 utträtt ur värnpliktsåldern, infordrats och insorterats i mönstringsregistren. Mönstringsuppgifter ha också av vederbörande länsarbetsnämnder infordrats från de vid de militära inskrivningsförrättningarna frikallade och från dem som entledigats från anställning eller befattning vid krigsmakten.

Avregistrering från mönstringsregistren har skett av personer, som avlidit, och av män, som inskrivits såsom värnpliktiga eller eljest registrerats vid krigsmakten.

Arbetsblockorganisationen. Under år 1945 ha nya och förenklade mobiliseringsplaner legat till grund för fördelningen av uppgiftskorten för värnpliktiga jordbrukare. Länsblockledama lia överfört vissa i mobiliseringsplanerna 1 örekommande uppgifter jämte uppgifter rörande reservarbetskraft till länssammandrag, vilka i sin tur ligga till grund för ett nytt rikssammandrag.

För att jordbrukets ökade arbetskraftsbehov under stråsädesskörden skulle bli tillgodosett utverkades, såsom förut nämnts å s. 28, omfattande hempermitteringar av årets rekryter, vilka utplacerades genom arbetsförmedlingarnas och överblockledarnas försorg. Jordbruket har även på sätt som framgår av lämnad redogörelse å s. 27 ff. under året tillförts avsevärd s. k. frivillig arbetskraft.

Under ledning av hushållningssällskapen lia nied statsbidrag från arbetsmarknadskommissionen hållits 58 kurser för reservmaskinskötare, som skola kunna disponeras för jordbruksarbete i händelse av krig. Under året utbildades på detta sätt 1 255 personer, varför sammanlagda antalet utbildade reservmaskinskötare nu uppgår till omkring 9 500. Arbetsmarknadskommissionen beviljar sedan oktober 1945 icke längre statsbidrag till dessa kurser.

Förskott jämlikt kungörelsen den 16 juli 1943 örn förskott av statsmedel i vissa fall i samband med arbetsblockverksamheten inom jordbruket har under året beviljats med ett belopp av 600 kronor. Av föregående år beviljade förskott ha 2 156 kronor återbetalats. Befrielse från återbetalningsskyldighet har under året av riksblockmyndigheten meddelats för ett sammanlagt belopp av 4 649 kronor. De förskott, som vid årets slut återstodo att återbetala, uppgingo till sammanlagt 1 458 kronor. Efter den 1 juli 1945 har förskott icke beviljats.

Utöver de beredskapsuppgifter, för vilka ovan redogjorts, har verksamheten

även under år 1945 i viss utsträckning omfattat en del sekundära uppgifter, för vilka en översikt lämnades i kommissionens verksamhetsberättelse för år 1944. Riksblockmyndigheten har sålunda verkställt en inventering beträffande blockmedlemmamas möjligheter att utföra vedkörning under tiden juni— september 1945 samt i samband därmed bedrivit propaganda för största möjliga anslutning bland blockmedlemmarna under läns- och överblockledarnas ledning. Enligt den 1 juni inkomna rapporter kunde sammanlagt omkring 300 000 dagsverken ställas till förfogande.

Sedan länsblockledamas arbetsuppgifter efter den förstärkta försvarsberedskapens upphörande betydligt minskat i omfattning, äro samtliga från och med den 1 oktober anställda mot dagarvode och tjänstgöra endast efter anmodan av vederbörande länsblockmyndighet.

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.

I fråga om principerna för hjälpverksamhetens bedrivande ha inga ändringar vidtagits under året. Det system för statsbidrag till den kommunala hjälpverksamheten, som av Kungl. Maj:t godkändes den 6 december 1940, tillämpades även under 1945. Under året har emellertid kommissionen hemställt hos Kungl. Majit om bemyndigande att vidtaga vissa ändringar i statsbidragssystemet (se s. 48 f.). I det följande lämnas en redogörelse för verksamhetens omfattning och utformning.

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning.

Uppgifter örn antalet hjälpsökande arbetslösa vid slutet av varje månad under åren 1936—1945 ingå i de sammanfattande uppgifter örn arbetsmarknaden, som lämnas i bilaga 14. Av bilagan framgår, att antalet hjälpsökande arbetslösa under hela år 1945 var mindre än år 1944. Under den senaste 10-årsperioden var det endast år 1943, som kunde uppvisa lägre antal hjälpsökande. Vid jämförelse tillbaka i tiden bör dock beaktas, att den fortskridande tillväxten av medlemsantalet i de erkända arbetslöshetskassorna inverkat på hjälpsökandesiffrorna (jfr s. 25 ff.). Liksom under föregående år voro hjälpsökandetalen högst under årets första kvartal. De voro dock lägre än under motsvarande tid 1944. Hjälpsökandeantalet var lägst i augusti och september, varefter en mindre säsongmässig stegring gjorde sig gällande. Under årets sista kvartal nådde antalet dock ej tillnärmelsevis samma höjd som under det första.

Antalet kommuner, som rapporterade arbetslöshet, redovisas i feiö. 74. Detta antal var genomgående något mindre än motsvarande under närmast föregående år. Minimum under 1945 noterades för september med endast 171 rapporterande kommuner. Vid 1945 års utgång rapporterade 203 av rikets 2 514 kommuner arbetslöshet. Folkmängden i de rapporterande kommunerna uppgick dock till 45'3% av folkmängden i hela riket. I 171 kommuner (84 2% av rapportkommunerna) var antalet hjälpsökande mindre

56 Tab. 14. Antal kommuner1 med rapporterad arbetslöshet åren 1936—1945.

1 Skee kommun i Bohuslän, som är delad i 2 distrikt med var sin arbetslöshetsnämnd, har räknats som två kommuner.

Tab. 15. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på vissa geografiska områden åren 1936—1945. Årsmedeltal.

57 Tab. 16. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län åren 1936—1945. Irsmedeltal.

än 1 % av folkmängden, i 23 kommuner 1—2 %>, i 9 kommuner mer än 2 °/o. Tre kommuner, alla belägna i Göteborgs och Bohus län, hade en arbetslöshet överstigande 3 % av folkmängden. Dessa voro Askum (31 %), Näsinge (3 2 %) samt Svenneby (3 8%).

Av tab. 15 framgår, att de hjälpsökandes fördelning på geografiska områden företedde vissa avvikelser från den fördelning, som förelåg under föregående år. Den främsta anledningen härtill var, att arbetslösheten under året ökat i Stockholms stad, samtidigt som den undergått en betydande minskning i Västernorrlands län. Arbetslösheten var dock fortfarande betydande i sistnämnda län. Stockholms stad och Västernorrlands läns landsbygd redovisade vardera en femtedel av medelantalet hjälpsökande arbetslösa 1945. Av samtliga hjälpsökande voro under 1945 520 % hemmahörande i städer, därav 33'4 °/o i storstäder, och 48 0 % på landsbygden.

Ytterligare uppgifter örn arbetslöshetens geografiska fördelning lämnas i tab. 16, vari redovisas medelantalet hjälpsökande i varje län under åren 1936 —1945, och i tab. 17, vari nämnda årsmedelfal satts i relation till hela folk-

58 Tab. 17. Antal hjälpsökande arbetslösa på 1 000 invånare inom olika län åren 1936—1915. Årsmedeltal. 1

1 Ökningen i förhållande till 1944 beror på folkmängdsminskning genom Västra Frölunda sockens inkorporering med Göteborgs stad.

mängden i respektive län. Det absoluta antalet hjälpsökande var alltjämt störst i Västernorrlands län. Stockholms stad utvisade emellertid ett nästan lika stort årsmedeltal. På tredje och fjärde plats följde Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad samt Norrbottens län. Gynnsammast ställda i arbetslöshetshänseende vörö Kronobergs, Västmanlands och Kristianstads län.

Även i förhållande till folkmängden var arbetslösheten fortfarande störst i Västernorrlands län, närmast följt av Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad, Norrbottens län, Stockholms stad samt Göteborgs stad. Av de i tabellen redovisade områdena, som hade någon mera betydande arbetslöshet, var det endast Stockholms stad, som 1945 utvisade högre arbetslöshetssiffror i förhållande till folkmängden än 1944.

I bilaga 1 lämnas uppgifter om arbetslöshetsförhållandena i samtliga kommuner, som rapporterade arbetslöshet den 31 december åren 1944 och 1945.

59 Tab. 18. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1936—1915.

irsinedeltal.1

1 ^'"r tiden S1/i 1938—3% 1940 ha i statliga och statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa, för vilka månatliga uppgifter om yrkesfördelningen icke föreligga under denna tid, fördelats på yrkesgrupper med ledning av vissa specialundersökningar.

I tab. 18 meddelas uppgifter om de arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1936—1945. Av tabellen framgår, att inga större förskjutningar i yrkesfördelningen förekommit sedan föregående år. Endast en yrkesgrupp, nämligen malmbrytning och metallindustri, uppvisade 1945 ett större antal hjälpsökande arbetslösa än 1944. Inom samtliga övriga yrkesgrupper var antalet arbetslösa lägre. Den största minskningen kunde konstateras inom yrkesgruppen pappers- och grafisk industri, vilken 1945 endast omfattade 4 9 % av samtliga hjälpsökande mot 9*7% år 1944.

60 Tab. 19. De hjälpsökande arbetslösas fördelning’ på åldersgrupper vid vissa tidpunkter åren 1936—1945.

1 För åren 1936—1939 överensstämma icke summasiffroma med hela antalet hjälpsökande» då åldersuppgifter saknas tor ett mindre antal hjälpsökande vid resp. tidpunkter. För 80/ii 1939 saknas dessutom åldersuppgifter för vid statliga och statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa.

En fullständig fördelning på län och yrkesgrupper av den 31 december 1945 anmälda hjälpsökande är intagen i bilaga 2. De yrkesgrupper, som vid utgången av 1945 uppvisade ett mera betydande antal arbetslösa, voro byggnadsverksamhet (2 356), arbete ej hänfört till annan grupp (1 305), jordoch stenindustri (812), träindustri (416, därav sågverksindustri 377), landtransport (396) samt malmbrytning och metallindustri (326).

I tab. 19 meddelas uppgifter örn arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning vid vissa tidpunkter åren 1936—1945. Av tabellen framgår, att antalet hjälpsökande i åldern 50 år och däröver vid 1945 års slut utgjorde en större del av klientelet än vid samma tidjvunkt tidigare år. Antalet hjälpsökande i åldern 16—25 år uppgick endast till 3 2 %> av samtliga hjälpsökande.

Kvinnorna utgjorde under 1945, liksom förut, en obetydlig del av de hjälpsökande. Under 1945 voro i genomsnitt 56 av samtliga hjälpsökande kvinnor. Vid årets utgång voro 43 (0 6 %>) kvinnor anmälda.

Alltifrån dell 1 juli 1934 gälla i vissa avseenden särskilda bestämmelser rörande i vistelsekommun icke hemortsberättigade hjälpsökande arbetslösa. Antalet sådana hos arbetslöshetsnämnderna anmälda arbetslösa har under de gångna åren städse varit ringa. Vid 1945 års utgång vörö 103 eller 14 °/o av samtliga hjälpsökande icke hemortsberättigade i den kommun, där de erhållit eller sökt arbetslöshetshjälp.

Arbetslinjen.

Statliga arbeten i arbetsmarknadskommissionens regi. De arbeten, som kommissionen under år 1945 åtagit sig att utföra, ha varit väg-, farleds-,

61 Tub. 20. Antal arbetslösa sysselsatta vid arbeten i arbetsmarknadskommissionens

regi1 åren 1986—1945.

Omfattar t. o. m. juni 1940 statliga reservarbeten (inklusive statliga arkivarbeten) samt därefter statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi och statliga arkivarbeten samt fr. o. m. april 1942 även musikerhjälp.

vatten- och avlopps- samt flygfältsanläggningar, fornvårdsarbeten samt en byggnad för fritidsanläggning. Vidare ha en del huvudsakligen kompletterande försvarsarbeten utförts. Uppgifter angående försvarsarbeten ingå ej i det följande annat än i fråga om antalet sysselsatta arbetare och medeldagsförtjänster. En fullständig förteckning över andra arbeten, som kommissionen under år 1945 åtagit sig, återfinnes i bilaga 3. Kostnaderna för dessa arbeten uppgå till sammanlagt 9 036 335 kronor. Kostnadernas fördelning på olika län framgår av bilaga 8. En förteckning över under år 1945 avslutade arbeten — andra än försvarsarbeten — lämnas i bilaga 4.

Antalet arbetslösa sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi under åren 1936—1945 redovisas i tab. 20. Under 1945 sysselsattes i genomsnitt 1 370 arbetslösa, varav 57 3 % voro hänvisade från städer. Av hela antalet sysselsatta arbetslösa voro 66'7 % försörjningspliktiga.

Enligt en undersökning avseende slutet av september 1945 voro av de vid kommissionens beredskapsarbeten sysselsatta hänvisade arbetslösa 82 8 % sysselsatta inom hänvisningslänet mot 79 7 °/o vid samma tid 1944. Av arbetarna kunde 62‘2°/o utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister) och 37 8% bodde i av kommissionen tillhandahållen förläggning eller undantagsvis i genom egen försorg anskaffad tillfällig bostad. Vid statliga beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa åtnjuta vissa sociala förmåner, såsom fri resa till och under vissa förutsättningar från arbetsplatsen, ersättning med 2 kronor per dag för sjukdagar m. m. De arbetare, som utnyttja av kommissionen tillhandahållen bostad, erlägga härför en avgift av 50 öre per dygn. I denna avgift ingår även ersättning för värme, lyse, sängutrustning med lakan, handdukar, tvättkärl samt vissa kokkärl. Arbetarna svara själva för den dagliga städningen, men skurning av golv lii. lii. verkställes på kommissio-

nens bekos.tnad två gånger i månaden. Samtliga dessa förmåner utgå vid statliga beredskapsarbeten, oavsett i vilken myndighets regi arbetena bedrivas.

Kostnaderna per dagsverke för statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi (exklusive försvarsarbeten) under åren 1944 och 1945 framgå av

av tab. 21. Förtjänsterna, som äro beräknade per 8 timmars dagsverke, inkludera indextillägg och semesterersättning samt i förekommande fall (försvarsarbeten) övertidsersättning. Arbetarnas dagsförtjänster kunna emellertid väsentligt avvika från angivna tal; särskilt är detta fallet under vintern, då arbetstiden är något avkortad. Det bör observeras, att de i kommissionens regi utförda arbetena i största utsträckning bedrivas på ackord och att de angivna dagsinkomsterna inkludera utbetalda ackordsöverskott. Vid bedömande av de i denna och andra tabeller angivna medeldagsförtjänsterna för olika grupper av arbeten torde även beaktas, att variationer i grundpenningen för tidlönsarbete föreligga mellan olika older och tidsperioder ävensom att omfattningen av ackordsarbetet varierar. Antalet under 1945 utförda dagsverken uppgick till 384 628 mot 412 725 under föregående år.

Tab. 21. Medeldagsförtjänster vid statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi åren 1943—1945. Kronor per 8-timmars dagsverke.

1 Farleds-, flygfälts-, försvarsarbeten m. m.

63 Tab. 22. Antal arbetslösa sysselsatta vid arkiv- och musikerhjälparbeten åren 1936—1945.

Års-

medeltal

medeltal lor de 5 manader, under vilka musikerhjälparbeten huvuds Under sommarmånaderna bedrives hjälpverksamhet endast i undantagsfall.

I antalet arbetslösa sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi äro även inräknade de arbetslösa tillhörande intellektuella m. fl. yrken, som beredas utkomst vid de fr. o. m. 1934 i form av statligt reservarbete anordnade arkivarbetena samt de arbetslösa musiker, som sysselsättas i den fr. o. m. april 1942 anordnade statliga musikerhjälpen. Fr. o. m. oktober 1941 sysselsättas arbetslösa även vid statskommunala arkivarbeten. Hela antalet arbetslösa sysselsatta vid arkiv- och musikerhjälparbeten under åren 1936— 194o framgar av tab. 22. Tabellen utvisar, att antalet arkivarbetare under 1945 uppgick till i genomsnitt 381 personer per månad, varav 296 vid statliga och 85 vid statskommunala arbeten. Här ha icke inräknats de flyktingar, som under de senaste åren placerats i resp. hjälpformer.

Inalles 59 arbetslösa ha under 1945 erhållit interlokal hänvisning till arkivarbete, d. v. s. hänvisats till arbetsplatser utom hemorten. Motsvarande siffra för musikerna utgjorde 24.

De 420 svenska arbetslösa, som vid årets slut voro placerade i arkivarbeten, fördelade sig med hänsyn till yrkestillhörigheten på följande sätt:

Yrkesgrupp

Antal

Jordbruk och skogsbruk..................................... 0

Industri och hantverk....................................... g

Samfärdsel.................................................. g

Handel..................................................... ^25

Förvaltning, arbetsledning och fria yrken (inkl. kontorsarbete)... 265

Hälso- och sjukvård......................................... 7

Arbete ej hänfört till annan grupp ........................... \

%

1-5

1-9

1-9

29-8

63-1

1-7

0-1

Summa 420 100-0

Antalet arbetsplatser, vid vilka arkivarbetare voro sysselsatta, uppgick under 1945 till i medeltal 128 (tab. 23). Av dessa voro 99 statliga och 29 statskommunala.

Tab. 23. Antal arkivarbetsplatser resp. mnsikorganisationer, som tagits i anspråk för arkiv- och musikerhjälparbeten för svenskar åren 1936—1945.

Års-

medel-

tal

Arkivarbetsplatser [

Stat-

liga

Statskomm linnia

Sum-

ma

Musik- I organisationer

Summa

Arkivarbetsplatser

1945 Stat-

liga

Stats- [ kommunala

Sum-

ma

Musik-

organi-

satio-

Summa

36 77

36 95

36 95

226 Januari... Februari.. Mars.....

April.....

Maj......

Juni .....

Juli......

Augusti... September

Oktober .. November December.

96 101

97 99 97

126 104 121 i 107 130 109

124 127

132 138

141 139

235 Liksom under de två närmast föregående åren ha intellektuella flyktingar även under 1945 beretts utkomstmöjligheter vid statliga och statskommunala arkivarbeten på i princip samma villkor som i dessa arbeten placerade svenska arbetslösa. Antalet i dylika arbeten sysselsatta flyktingar (inkl. musikerhjälpta) uppgick vid utgången av år 1945 till 1 293, av vilka ungelär Vs sysselsattes med vetenskapliga eller vetenskapligt betonade arbetsuppgifter och de övriga med arkivarbeten av mera rutinmässig natur.

Antalet musikorganisationer, som vid någon tidpunkt under kalenderåret 1945 bedrev musikerhjälpsverksamhet, uppgick till 135, lokaliserade till 84 orter. De 116 musiker, som vid någon tidpunkt under året sysselsattes vid dessa organisationer (av vilka flera ofta gemensamt utnyttjade en enda musiker), trakterade i huvudsak följande instrument:

Musikerna ha utövat aktiv musik såsom orkestermedlemmar, instruktörer eller dirigenter. Nästan alla ha dessutom haft att meddela undervisning åt orkestermedlemmar och skolungdom, och många ha utnyttjats för notskrivning.

Förutom svenskar har även inemot ett 40-tal danska, norska och baltiska musikerflyktingar hänvisats till musikerhjälpen; ca hälften av dem har tidvis haft arbete vid den s. k. notskrivningscentralen i Uppsala, där även några svenskar varit placerade. Under senare halvåret 1945 utfördes vid centralen ca 11 000 sidor notskrift för ett trettiotal statliga myndigheters och kulturella institutioners räkning, såsom musikaliska akademien, allmänna läroverk, regementsmusikkårer, ABF- och KFUM-orkestrar m. fl.

65 Under de närmare fyra år musikerhjälpen pågått ha inalles 160 olika musikorganisationer landet runt i sin verksamhet sysselsatt arbetslösa mu-

siker. Nedan lämnas vissa sammanfattande uppgifter om musikerhjälpen unden tiden 1942/43—1945/46; beaktas bör, att vederbörande verksamhets-

1 Preliminära uppgifter.

Av de 2 204 eleverna under verksamhetsperioden 1944/45 voro ca 1 200 skolbarn, därav nära 1 000 under 15 år.

Avlöningen till de vid arkivarbetena och musikerhjälpen sysselsatta har sedan i oktober 1942 utgått med oförändrade belopp eller med högst kr. 74: 90 (ortsgrupp I) och lägst kr. 45: 15 (ortsgrupp A) per vecka.

Interlokalt hänvisad familjeförsörjare är berättigad att under vistelse på arbetsplatsen behålla den för hans hemort fastställda arbetslönen, varjämte den hemmavarande familjen efter behovsprövning kan tillerkännas hyreshjälp. Dessutom äger interlokalt hänvisad person — såväl familjeförsörjare som icke-familjeförsörjare — från den 1 oktober 1945 åtnjuta hyresbidrag.

1 Vid halvtidstjänst utgår hyresbidraget med hälften av angivna belopp.

Från och med 1945 medgivas i reservarbete (alltså både i arkivarbete och musikerhjälp) sysselsatta att tillgodoräkna sig mot semester svarande arbetsledighet efter i huvudsak samma grunder som föreskrivas i semesterlagen.

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi. Statliga beredskapsarbeten bedrevos under 1945 förutom i kommissionens även i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. Dessutom bedrevs ett arbete Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 293. Bil.

66 Tnb. 24. Antal arbetslösa sysselsatta Tid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi åren 1988—1945.

i järnvägsstyrelsens regi. Kostnaderna för dessa beredskapsarbeten uppgingo till 23 314 805 kronor, därav statsbidrag 21 399 704 kronor. Bilaga 8 utvisar, hur dessa kostnader fördelade sig länsvis. Mer än hälften av kostnaderna kom på Västernorrlands län. Samtliga dessa arbeten finnas upptagna i bilaga 3. I bilaga 5 meddelas uppgifter om kostnader och dagsverken för under 1945 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi.

I tab. 24 lämnas uppgifter om antalet under åren 1938—1945 vid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa. Av tabellen framgår, att under 1945 i medeltal 2 105 arbetslösa voro sysselsatta vid dessa arbeten. Av de sysselsatta voro 1 054 eller hälften hemmahörande i Västernorrlands län. Från Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad voro 610 eller 29 0 %. Av samtliga-sysselsatta voro 93-7 °/o hänvisade från landskommuner; 907 % vörö försörjningspliktiga. Vid september månads utgång kunde 78 6 °/o utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister).

Medeldagsförtjänstema (inklusive indextillägg och semesterersättning) för vid statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under åren 1940—1945 framgå av tab. 25.

Vid en jämförelse med motsvarande uppgifter för kommissionens arbeten bör beaktas, att de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi utförda arbetena närmast äro jämförbara med kommissionens vägarbeten och att arbetsstyrkorna i väsentligt större utsträckning än vid arbeten i kommissionens regi bestå av folk från orten, s. k. dagkolonister. I fråga örn sociala förmåner gäller detsamma som vid kommissionens arbeten.

67 Tab. 25. Medeldagsförtjänster Tid statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbygg-

nadsstyrelsens regi juli 1940—december 1945. Kronor per 8-timmars dagsverke.

Statskommunala beredskapsarbeten. En förteckning över de beredskapsarbeten, som under 1945 beviljats för utförande i kommunal regi, återfinnes i bilaga 6. Kostnaderna uppgingo till 11 656 835 kronor, varav 3 795 894 kronor utgjorde statsbidrag. Kostnadernas fördelning på olika län framgår av bilaga 8. Denna utvisar, att hälften av kostnaderna kom på Stockholms stad.

Antalet vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1938—1945 framgår av tab. 26. Under år 1945 sysselsattes vid dessa arbeten i medeltal 1 238 arbetslösa. Av hela antalet sysselsatta voro 64 5 % hänvisade från städer; 93 7 °/o voro försörjningspliktiga. Antalet kommuner, som under 1945 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten, uppgick i medeltal till 43, därav 16 städer och 27 landskommuner.

Även den mindre konkurrensdugliga arbetskraften har sysselsatts vid statskommunala beredskapsarbeten, för vilka i sådana fall, efter överenskommelse mellan arbetsmarknadskommissionen och kommunalarbetareförbundet, vissa särskilda bestämmelser tillämpas. Sålunda utgår vid tidlönsar-

Tab. 26. Antal arbetslösa sysselsatta viii statskomnmnala beredskapsarbeten

åren 1938—1945.

68 Tab. 27. Medeldag förtjänst er vid statskommunala beredskapsarbeten åren 1944 och 1945.

Kronor per 8-tiinmars dagsverke.

bete en timlön, som med 15 % understiger den för vederbörande kommun i gällande kommunalarbetareavtal stadgade lönen. Arbetena bedrivas dock i största möjliga utsträckning såsom ackordsarbete, varvid sedvanliga ackordspriser användas. Någon viss minimitimförtjänst garanteras ej å ackord, utan endast intjänt lön utbetalas.

I tab. 27 redovisas medeldagsförtjänster per 8 timmars dagsverke för vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta under varje månad åren 1944 och 1945. I densamma ha arbeten belägna i Stockholm med förorter, Göteborg och Malmö samt övriga städer resp. på landsbygden redovisats vart för sig.

Statskommunala reservarbeten.1 Under år 1945 har arbetsmarknadskommissionen icke i något fall lämnat statsbidrag för utförande av nya statskommunala reservarbeten. För dylika arbeten, som beviljats före 1945, har kommissionen under året medgivit statsbidrag på beräknade merkostnader å tillhopa 59 700 kronor. Av beloppet utgjorde 36 600 kronor arbetskostnader och 23 100 kronor övriga kostnader. Vid arbetena sysselsattes huvudsakligen mindre konkurrensduglig arbetskraft.

I tab. 28 meddelas uppgifter om vid statskommunala reservarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1936—1945. I genomsnitt sysselsattes under 1945 endast 128 arbetslösa vid dessa arbeten. Av arbetarna vörö 883 % hänvisade från städer; 60 8 % voro försörjningspliktiga. Endast 8 kommuner hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten. Dessa kommuner voro: Stockholm, Kalmar, Göteborg, Uddevalla, Örebro, Eda, Timrå och Holmsund. Medeldagsförtjänsterna vid de statskommunala reservarbetena under åren 1943—1945 redovisas i tab. 29.

1 Statskommunala arkivarbeten, se sid. 63

Tab. 28. Antal arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten

(inkl. statskommunala arkivarbeten) åren 1936—1945.

69 Årsmedeltal

Städer

Lands-

bygd

Hela

riket

Därav i städer

1945 Städer

Lands-

bygd

Hela

riket

Därav i städer %

2188 1114 663

2 403 975 645

4 591 2 089 1308

47'7

53- 3 50-7

49-3

48-2

54- 4

80-8

81-3

87- 6

88- 3

Januari... Februari . Mars.....

April.....

Maj .....

Juni.....

Juli .....

Augusti... September

Oktober . November December.

lil

82-1

82-0

87-6

91-2

90-3

87- 9

88- 5 88-7

87-0

87-4

100-0

Tab. 29. Medeldagsförtjänster vid statskommunala reservarbeten åren 1943—1945. Kronor per 8-timmars dagsverke.

Tab. 30. Antal arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

åren 1936—1945.

70 Tab. 31. Arbetslinjens omfattning åren 1936—1945.

Antal sysselsatta

Tab. 82. Arbetslinjens omfattning inom olika geografiska områden

åren lim—1945.

71 Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag. Antalet arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag åren 1936—1945 framgår av tab. 30. Vid dylika arbeten sysselsattes under 1945 i genomsnitt 537 arbetslösa. Av de sysselsatta voro 62'4 % hemmahörande i städer; 828 % voro försörjningspliktiga.

Sammanfattande uppgifter lämnas i tab. 31 om arbetslinjens omfattning under varje månad åren 1936—1945 och i tab. 32 örn dess omfattning inom olika geografiska områden under samma år. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp i form av arbete, voro under 1945 i medeltal 64 6 % sysselsatta vid statliga arbeten, 25 4 °/o vid stalskommunala arbeten och 10 0 °/o vid kommunala arbeten utan statsbidrag. Av hela antalet hjälpsökande voro under 1945 i medeltal 614 % hjälpta enligt arbetslinjen mot 53 5 %> föregående år. I storstäderna voro 42 3 °/o hjälpta enligt denna hjälpform mot 569, respektive 76 4 % i övriga städer och landskommuner.

En jämförelse mellan hänvisningsförhållandena under 1945 vid olika slag av arbeten lämnar följande resultat.

72 I % av samtliga hänvisade inom resp. arbetsformer voro t medeltal

Av dem, som hänvisats till beredskapsarbeten, kunde en ganska stor del utföra arbete som dagkolonister (se s. 61). Vid utgången av september 1945 voro sålunda vid arbetsmarknadskommissionens arbeten 62 2 %> och vid arbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi 78'6 °/o dagkolonister.

I bilaga 9 återgives en sammanställning per den 31 december 1945 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten, som antingen slutförts under 1945 eller den 31 december vörö under utförande eller beslutade men ej påbörjade.

Särskilda arbeten. Den 21 juli 1944 uppdrog Kungl. Majit åt kommissionen att i samråd med statens utrymningskommission låta utbygga 5 barackläger, belägna i olika delar av landet. Arbetena, som utfördes i arbetsmarknadskommissionens regi, påbörjades beträffande vissa läger i juli 1944 och slutfördes i sin helhet under januari månad 1945. Arbetena ha utförts med arbetskraft anvisad från öppna marknaden. Kostnaden har uppgått till 2 500 000 kronor.

Kungl. Majit förordnade vidare den 5 oktober 1945 efter förhandlingar mellan representanter för danska och svenska staten, att under svenska statliga myndigheters förvaltning stående baracker jämte tillhörande inredning, intendenturmateriel m. m. i viss omfattning skulle genom försäljning överlåtas till danska staten. Samtidigt uppdrogs åt kommissionen att centralt leda och ansvara för leveransens fullgörande. Genom kommissionens försorg nedmonterades och levererades 458 baracker. Härtill kommo 200 nya baracker levererade direkt från fabrik, varjämte från militära myndigheter överlämnades 300 och från civilförsvarsstyrelsen 27 baracker. Hela leveransen omfattade 985 baracker med ett beräknat platsantal av 25 362. Härutöver levererades intendenturmateriel m. m. till ett värde av ca 1 400 000 kronor. Hela leveransen fullgjordes på 8 veckor. Nedmonteringsarbetena ha i huvudsak utlämnats på entreprenad; dock har kommissionen i vissa fall utfört arbetena i egen regi med anvisad arbetskraft.

Sedermera förordnade Kungl. Majit den 23 november 1945 efter framställning från danska staten, att ytterligare baracker med inredning jämte viss monterings-, drifts- och sysselsättningsmateriel skulle överlåtas. På grund härav nedmonterades och levererades genom kommissionens försorg 372 baracker samt genom militära myndigheter 200, eller sammanlagt 572 baracker med ett beräknat platsantal av 13 429. Härutöver levererades materiel för ca 900 000 kronor. Leveransen var i huvudsak fullgjord vid årsskiftet.

73 Kostnaden för samtliga ovan angivna arbeten och leveranser till Danmark har inklusive transporter beräknats till ca 10 miljoner kronor.

Dessutom har kommissionen på Kungl. Maj:ts uppdrag överlämnat 21 baracker samt viss intendenturmateriel m. m. till Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet i Polen.

Understöd stin,} en.

Dagunderstöd. Dagunderstöden utgingo under 1945 enligt de grunder, som Kungl. Majit fastställt den 10 mars 1944 (se verksamhetsberättelsen för år 1944).

Dagunderstödsverksamhetens omfattning under åren 1936—1945 framgår av tab. 33, vari angivits dels det genomsnittliga antalet, dels det högsta antalet kommuner, som under respektive år bedrivit sådan verksamhet, samt av tab. 3i, vari lämnas uppgifter örn antalet dagunderstödda arbets-

Tnb. 33. Antal kommuner, som bedrivit dagunderstödsverksainhet resp. hyreshjälpsverk-

samhet under åren 1930—1945.

Tab. 34. Antal dagunderstödda (ej kursdeltagare) åren 1936—1945.

lösa under samma tioårsperiod. I denna redovisning har hänsyn icke tagits till dagunderstödda deltagare i beredskapskurser eller i av arbetslöshetsnämnder anordnade andra kurser.

Av tabellerna framgår, att antalet kommuner, som bedrivit dagunderstödsverksamhet, nedgått till 38 från 53 föregående år samt att antalet dagunderstödda var lägre än tidigare under tioårsperioden. Verksamheten var till största delen lokaliserad till de större städerna, särskilt Stockholm och Göteborg. Av de landskommuner, som bedrevo sådan verksamhet, voro de flesta belägna i Västernorrlands samt Göteborgs och Bohus län. Av samtliga dagunderstödda voro 859 % hemmahörande i städer; 708 °/o voro familjeförsörjare.

I genomsnitt för hela riket uppgick under 1945 understödet till 4 kr. 57 öre per dag och understödstagare mot 4 kr. 18 öre föregående år.

Hyreshjälp. Antalet kommuner, som bedrivit hyreshjälpsverksamhet under åren 1936—1945, framgår av tab. 33, i vilken årsmedeltalet resp. högsta antalet kommuner resp. år finnes angivet. Antalet arbetslösa, som erhållit hyreshjälp under åren 1942—1945, redovisas i tab. 35.

Det den 1 juli 1941 försöksvis införda systemet med hyreshjälp till familjeförsörjare, som hänvisats till beredskapsarbete på sådant avstånd från hemorten, att den hänvisade ej kunde använda familjebostaden, har tillämpats även under 1945. Då arbetslösa familjeförsörjare på grund av de gynnsamma förhållandena på arbetsmarknaden endast i undantagsfall behövt hänvisas till arbetsplatser utom hemorten, har förlängt tillstånd till dylik hyreshjälpsverksamhet sökts och medgivits i blott två fall.

Kommunalt understöd. Antalet genom kommunal understödsverksamhet (sålunda utan statsbidrag) hjälpta under åren 1936—1945 angives i tab. 36. Av tabellen framgår, att verksamheten under år 1945 varit av ringa omfatt-

Tab. 35. Antal arbetslösa, som erhållit hyreshjälp åren 1942—1945.J

75 Tab. 36. Antal arbetslösa som erhållit kommunalt understöd åren 1936—1945.

ning, även om den omfattat ett mer än dubbelt så stort antal arbetslösa som under föregående år. I medeltal åtnjöto under året 281 arbetslösa kommunalt understöd mot 108 föregående år. Antalet varierade starkt under de olika månaderna. Högst var det i maj, då 874 arbetslösa åtnjöto dylikt understöd.

Sammanfattande uppgifter rörande understödslinjen återfinnas i tab. 37. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp enligt understödslinjen, åtnjöto under 1945 i medeltal 80 5 % dagunderstöd och 195 % kommunalt understöd utan statsbidrag.

Utbildningshjälp. Av deltagarna i de under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade yrkesutbildningskurserna för arbetslösa åtnjöt ett flertal hjälp i form av dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnader. Enligt arbetslöshetsnämndemas rapporter åtnjöto i genomsnitt per månad 188 kursdeltagare sådan hjälp.

Till följd av det ringa antalet hjälpsökande i ungdomsåldrarna har kommissionen under året icke bedrivit någon verksamhet i form av frivillig arbetstjänst eller ungdomsreservarbeten.

Kursverksamheten i allmänbildande ämnen för arbetslösa hade under 1945 mycket begränsad omfattning. Kurserna anordnades huvudsakligen av ABF, som av kommissionen beviljades statsbidrag till kostnaderna för de arbetslösas deltagande i kurserna med 100 % till lärår löner och 50 % till arbetsmateriel. Sammanlagt deltog ett 100-tal arbetslösa personer på ett 10-tal orter i skilda delar av landet i dylika kurser i diverse ämnen. Kommissionen har vidare under året understött en kurs i maskinskrivning, som anordnades genom arbetslöshetsnämnden i Göteborg för ca 15 personer.

Härutöver bedrevs av Folkuniversitetets kursverksamhet i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund ett flertal kurser med statsbidrag för att huvudsakligen möjliggöra flyktingars deltagande häri.

En speciell form av statsunderstödd kursverksamhet Ilar varit anordnad av föreningen Bohus stickning. Genom denna har sysselsättning bereus hust-

76 Tal). 37. Understödslinjens omfattning åren 1936—1945.1

1 Kursdeltagare ej medräknade.

rar och döttrar till arbetslösa stenhuggare inom. Bohusläns stendistrikt. Kvinnorna ha på så sätt kunnat medverka till att förbättra stenhuggarnas ekonomiska ställning. Under året ha tre dylika kurser med sammanlagt ett 30-tal deltagare pågått.

I tcib. 38 lämnas en sammanställning av den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning åren 1936—1945.

77 Tab. 38. Den statliga och statsunderstödda utbildniugshjtllpens omfattning åren 1936—1945. ÅrsmedeltnI.

1 Häri ingå endast kursdeltagare, som åtnjutit statlig arbetslöshetshjälp. Elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom ingå sålunda ej och av eleverna vid beredskapskurser endast de, som åtnjöto dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnaderna. — 2 Medeltal för januari—juni.

Hjälpverksamhetens totala omfattning.

En översikt över totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1936—- 1945 lämnas i tab. 39. Under 1945 åtnjöto i medeltal 80 0 % av samtliga hjälpsökande arbetslöshetshjälp. Av dessa åtnjöto 61'4 °/o hjälp enligt arbetslinjen, 16 4 %> enligt understödslinjen och 2 2 % erhöllo utbildningshjälp. Den förstnämnda procentsiffran är den högsta, som hittills förekommit för denna hjälpform.

En summarisk redovisning av kostnaderna för hjälpverksamheten under såväl budgetåret 1944/45 som kalenderåret 1945 återfinnes i bilagorna 10 och 11.

Statliga stenbeställningar.

I samband med bemyndigande för arbetsmarknadskommissionen att låta återupptaga beställningarna av gatsten för statens räkning fastställde Kungl. Maj:t genom skrivelse den 28 augusti 1942 det högsta antal, som finge sysselsättas med statliga eller andra beställningar, till 950 man, därav högst 150 finge utgöras av sådan fullgod arbetskraft, som är nödvändig för rationell drift i storbrott.

Efter beslut därom vid sammanträde den 10 januari 1945 med delegationen för handläggning av vissa ärenden angående inköp av gatsten för statens räkning anhöll kommissionen i underdånig skrivelse den 30 i samma månad om medgivande att i mån av behov från och med den 1 januari 1945 inom gatstensindustrin med statliga eller andra beställningar sysselsätta högst 1 050 arbetare, varav högst 150 utgörande fullgod arbetskraft.

I skrivelsen erinrades örn att kommissionen i sin verksamhetsberättelse för år 1943 hade anmält, att antalet sysselsatta arbetare vid intet tillfälle överstigit det av Kungl. Maj:t medgivna högsta antalet men att kommissionen an-

78 Tab. 39. Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1936—1945.

sett det möjligt att lämna sysselsättningstillstånd tor ett högre antal, då det visat sig, att varje månad en viss del av arbetarna var frånvarande från arbetet bland annat på grund av sjukdom eller beredskapstjänstgöring. Förhållandena hade varit desamma under år 1944. Marginalen mellan lämnade medgivanden och verkligt sysselsatta hade emellertid successivt minskats, vilket medfört, att det högsta av Kungl. Maj:t medgivna antalet (950) i december 1944 hade uppnåtts. Anledningen härtill hade bland annat varit, att beredskapstjänstgöringen och de militära anläggningsarbetena ej längre ställde lika höga krav på arbetskraft som under de båda föregående åren.

Kommissionen framhöll vidare, att en stor del av arbetarna vid de statliga gatstensbeställningarna utgjordes av äldre personer, vilkas inkomster inom stenindustrin vore obetydliga men säkerligen hade en avsevärd betydelse för dem själva som komplement till folkpension eller annan inkomst. Dessa äldre personer hade tagit i anspråk en relativt obetydlig del av de belopp, som förbrukats för de statliga gatstensbeställningarna, men utgjorde en förhållandevis stor del av det högsta medgivna antalet sysselsatta.

Genom beslut den 2 mars 1945 biföll Kungl. Majit kommissionens framställning. Från och med den 1 januari 1945 utgör således det högsta antal,

79 Tab. 40. Tid statliga stenbeställningar under år 1945 sysselsatta arbetare.

som får sysselsättas med statliga eller andra beställningar, 1 050, därav högst 150 må utgöras av sådan fullgod arbetskraft, som är nödvändig för rationell drift i storbrott och som uttages efter av kommissionen givna anvisningar.

I tab. 40 lämnas uppgift å antalet under varje månad 1945 med gatstenstillverkning för slaten eller andra beställare hos sådana företagare sysselsatta, som tilldelats beställning för statens räkning. Av uppgifterna framgår, att under året i medeltal 938 stenhuggare och dagsverkare varit sysselsatta.

Tab. 41. Tillverkningen av sten för statens räkning under år 1945.

80 Av dessa utgjordes 93 av genom länsarbetsnämnderna anvisad fullgod arbetskraft. Kungl. Ma:jts ovan nämnda medgivande om sysselsättning av större arbetsstyrka än den tidigare maximistyrkan, 950 man, har ej behövt utnyttjas annat än under april månad, då 955 man sysselsattes, samt under månaderna september—november. Högsta antalet sysselsatta utvisar november månad med 965 man.

Under 1945 ha nya anställningsmedgivanden lämnats för 104 man. Medgivande örn anställning har, liksom under föregående år, lämnats endast i de fall, då den företagna undersökningen visat, att den sökande på grund av sjukdom, ålder eller tungt vägande familjeskäl ej synes lia haft möjlighet att antaga arbete utom hemorten eller annat tillgängligt arbete inom densamma. Under året ha cirka 260 ansökningar om nyanställning eller återanställning behandlats. Inkomna ansökningar 1943 och 1944 utgjorde cirka 500 respektive 300, av vilka 276 respektive 129 biföllos.

Samtidigt som nya sysselsättningstillstånd meddelats, ha en del tidigare lämnade återkallats. Detta har möjliggjorts genom den kontinuerliga avgång, som skett på grund av dödsfall, varaktig sjukdom, hög ålder m. m. En annan avgångsorsak, som i ett flertal fall har angivits, har varit, att veder -

Tab. 42. Årskostnadsbidrag åren 1941—1944. Kronor.

börande övergått till annat arbete. Detta synes tyda på att de förhållanden, som varit utslagsgivande då medgivande örn sysselsättning inom gatstensindustrien lämnades, t. ex. sjukdom eller besvärliga familjeförhållanden, sedermera förändrats till det bättre. Antalet avgångna arbetare utgjorde under året 65.

Omfattningen av stentillverkningen för statens räkning under år 1945 framgår av tab. 4/. c ^

Årskostnadsbidrag.

Från och med år 1941 utgår statsbidrag till kommunernas kostnader för arbetslöshetshjälp — förutom engångsbidrag till vissa beredskaps- och reservarbeten (arbetsbidrag) — i form av s. k. årskostnadsbidrag. I redogörelsen för kommissionens verksamhet för år 1942 har närmare redogjorts för hur detta bidrag beräknas. Bidragssystemet tillämpas alltjämt endast försöksvis. Beträffande förslag till ändrade bestämmelser se sid. 48 f.

I tab. 42 redovisas de totala belopp, som utgått i årskostnadsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader för åren 1941—1944.

Antalet kommuner, som erhållit årskostnadsbidrag för dessa år redovisas i efterföljande sammanställning, fördelade efter bidragsprocent.

Liksom under föregående år förekom under 1944 högre bidragsprocent än 20 endast i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Antalet kommuner, som uppburo bidrag, uppvisade någon ökning jämfört med föregående år.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 293. Bit.

82 G. Tärnpliktsbjälp.

Familjebidrag.

Under tiden för den förstärkta försvarsberedskap^ har krigsfamiljebidragsförordningen varit tillämplig å samtliga värnpliktiga, oavsett arten av deras tjänstgöring. Även de, som inkallats för att fullgöra dem åliggande fredstjänstgöring, ha sålunda hänförts under krigsfamiljebidragsförordningen. I samband med den förstärkta försvarsberedskapens upphävande från och med den 1 juli 1945 har fredsfamiljebidragsförordningen (nr 524/1942) i sin helhet satts i kraft. Efter denna tidpunkt gälla såväl krigs- som fredsfamiljebidragsförordningarna. Krigsfamiljebidragsförordningen är tillämplig dels å värnpliktiga (krigsfrivilliga), som fullgöra arbetsuppgifter sammanhängande med avvecklingen av beredskapen, dels å fredstjänstgörande värnpliktiga, vilka ålagts förlängd tjänstgöring för utbildning till officerare och underofficerare (motsvarande) eller vilka fullgöra sin fredstjänstgöring senare än det kalenderår, varunder de uppnått 25 års ålder, dels ock övergångsvis å yngre värnpliktiga, som påbörjat fredstjänstgöring före den 1 juli 1945 och som kvarbliva i tjänst efter nämnda dag; sistnämnda värnpliktiga hava medgivits fortsatt rätt till krigsfamiljebidrag intill tjänstgöringsperiodens slut. Fredsfamiljebidragsförordningen är tillämplig å värnpliktiga, som efter ingången av juli månad 1945 börjat eller börja tjänstgöring, vilken åligger dem enligt 27 § vämpliktslagen, och som icke på grund av sin ålder — lägst 26 år det kalenderår, varunder tjänstgöringen fullgöres — äger rätt till bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

I fråga om rätten till vissa bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen ha inskränkande bestämmelser meddelats. Sålunda äger bestämmelsen om att familjebidrag kan utgå viss tid efter tjänstgöringens avslutande icke tilllämpning efter den 30 juni 1945 å värnpliktiga, vilka fullgöra fredstjänstgöring, som berättigar till krigsfamiljebidrag. Dessa värnpliktiga äga ej heller komma i åtnjutande av hemortslön.

Familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen utgår endast i form av familjepenning och begravningsbidrag. Familjepenningen är avsedd att utgöra bidrag till familjemedlemmarnas försörjning. Vid beloppets bestämmande tages även hänsyn till den värnpliktiges bostadskostnader. Ansökan örn fredsfamiljebidrag göres till familjebidragsnämnden i den värnpliktiges hemortskommun, varefter familjebidragsnämnden har att med eget yttrande översända ansökan till länsstyrelsen, som beslutar i ärendet. Fänsstyrelsens beslut tillstädes vederbörande militära myndighet, som utbetalar beviljat bidrag.

I egenskap av tillsynsmyndighet såväl enligt krigs- som fredsfamiljebidragsförfattningarna har arbetsmarknadskommissionen utfärdat anvisningar dels angående efter försvarsberedskapens upphörande gällande familjebidragsbestämmelser, dels ock angående tillämpningen av fredsfamiljebidragsförfattningarna.

Enligt fredsfamiljebidragsförordningen utgående bidrag blir i åtskilliga fall mindre än det, som i motsvarande fall utgått under tid före den 1 juli

1945, då krigsfamiljebidragsbestämmelsema varit tillämpliga å samtliga i tjänst varande värnpliktiga. Detta föranledde bosten 1945 klagomål från åtskilliga håll, och förhållandet hade påvisats av kommissionen i anslutning till ikraftträdandet av fredsfamiljebidragsförordningen. Sedan frågan varit föremål för närmare övervägande inom kommissionen och överläggningar ägt rum med representanter för samtliga länsstyrelser och ett antal familjebidragsnämnder i olika delar av landet, ingav kommissionen den 19 december 1945 ett förslag till Kungl. Maj:t att fredsfamiljebidragsförordningen måtte slopas och krigsfamiljebidragsförordningen ändras till en såväl i fred som under krig gällande familjebidragsförordning. Förslaget åtföljdes av förslag till författningsbestämmelser, och Kungl. Majit har också framlagt proposition i ämnet för 1946 års riksdag.

Annan än i krigsfamiljebidragsförordningen särskilt nämnd anhörig till den värnpliktige kan efter särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten jämställas med familjemedlem till denne. Dylikt medgivande sökes av vederbörande familjebidragsnämnd. Därest familjebidragsnämnd vägrar att göra dylik framställning, kan den värnpliktige eller den anhörige själv göra framställning till tillsynsmyndigheten. Under år 1945 behandlades av kommissionen 579 dylika framställningar från familjebidragsnämnder, av vilka framställningar 447 bifollos och 132 avslogos. Från värnpliktiga och dem närstående inkommo 26 framställningar, av vilka 6 biföllos och 20 avslogos.

Antalet under år 1945 av familjebidragsnämnder gjorda framställningar att få utbetala näringsbidrag för nedlagd rörelse utan hinder av att dylikt bidrag jämte utgående familjepenning och bostadsbidrag kommer att överstiga 300 kronor för månad, utgjorde 77. Av dessa ansökningar biföllos 68 och avslogos 9.

Därest familjebidragsnämnd beslutar att nedsätta eller indraga familjebidrag, enär giltig anledning icke ansetts föreligga för familjemedlem att lämna innehavd arbetsanställning, skall familjebidragsnämndens beslut underställas kommissionen. Dylika underställningar gjordes i 16 fall; i 15 fall fastställdes de underställda besluten, medan ett beslut upphävdes.

Kungl. Majit har bemyndigat kommissionen att medgiva, att ansökningar örn retroaktiv hemortslön, d. v. s. ansökningar örn hemortslön för tjänstgöring fullgjord under tiden 1 januari 1941—30 juni 1942, må upptagas till prövning utan binder av att ansökningen icke inkommit inom föreskriven tid, senast den 31 december 1942. Under år 1945 inkommo 8 framställningar örn dylikt medgivande, vilka samtliga biföllos.

Beträffande familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada, bär förordningen den 28 juni 1941 (nr 591) med ändringar den 30 juni 1944 (nr 456) jämte av arbetsmarknadskommissionen utfärdade tilllämpningsföreskrifter alltjämt varit gällande under året.

För den hjälpverksamhet sorn, med anlitande av särskilda statsmedel, sedan år 1941 bedrivits lill förmån för de lill militärtjänst inkallades familjer, ställdes av kommissionen under år 1945 till rikets landshövdingars förfogande eli sammanlagt belopp av 142 545 kronor.

84 Övergångsförmåner till viss långtidsinkallad militär personal.

Genom kungörelser den 25 maj 1945 (nr 194—195) meddelades bestämmelser angående övergång sförmåner till viss långtidsinkallad militär personal. För underlättande av övergången till civil verksamhet kan viss militär personal, som vid avvecklingen av försvarsberedskapen fullgjort långvarig militär tjänstgöring (långtidsinkallade), erhålla övergångsförmån i form av avvecklingsersättning, yrkesutbildning och värnpliktslån.

Rätten att besluta i avvecklingsersättningsärenden tillkommer vederbörande familjebidragsnämnd, arbetsmarknadskommissionen och Kungl. Maj:t. I de fall, där vederbörande fullgjort tvångstjänstgöring av viss mera betydande omfattning under de senaste två åren före avvecklingen av försvarsberedskapen, tillkommer sålunda rätten att besluta i avvecklingsersättningsärenden vederbörande familjebidragsnämnd, vars beslut dock för att bliva gällande måste fastställas av arbetsmarknadskommissionen. Därest vederbörande under tid för den förstärkta försvarsberedskapen fullgjort tvångstjänstgöring under sammanlagt minst tre år men avslutat tjänstgöringen inom ett år före avvecklingen av beredskapen, kan dock vederbörande av kommissionen tillerkännas rätt till avvecklingsersättning, under förutsättning att svårigheter föreligga för vederbörande att erhålla civil utkomst, och dessa svårigheter kunna anses förorsakade av militärtjänstgöringen. Där synnerliga skäl föreligga, kan Kungl. Maj :t medgiva att även i annat fall än nu nämnts övergångsförmån må utgå.

Avvecklingsersättningen avser att för långtidsinkallad, som vid tjänstgöringens avslutande saknar möjlighet att återgå till tidigare anställning eller verksamhet och till följd därav är arbetslös eller som erhåller ny anställning med lägre avlöningsförmåner än de förmåner, som utgått under militärtjänstgöringen, avhjälpa eller lindra de ekonomiska svårigheterna under en övergångstid. Ersättningen kan utgå under en tid av högst sex månader. Det för första månaden fastställda beloppet minskas med tio procent av första månadens belopp för varje följande månad, och från beloppet för vederbörlig månad skall avdragas vad den ersättningsberättigade under motsvarande tid uppburit i arbetsinkomst.

Yrkesutbildning kan beviljas långtidsinkallad, vilken är anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen som arbetssökande utan att lämpligt arbete kan anvisas honom. Yrkesutbildning kan meddelas för att underlätta återgången till förutvarande yrkesområde (fortbildning) eller för att möjliggöra övergång till nytt yrkesområde (omskolning).

Långtidsinkallad kan vidare komma i fråga till värnpliktslån oberoende av huruvida han eljest är hänförlig under 1940 års förordning om värnpliktslån. Härutinnan hänvisas till vad nedan anföres under rubriken värnpliktslån.

Arbetsmarknadskommissionen, som är förordnad som centralt organ för handläggningen av frågor rörande övergångsförmåner till långtidsinkallade, har i denna egenskap utfärdat anvisningar rörande tillämpningen av bestämmelserna örn övergångsförmåner.

85 Beträffande omfattningen av kommissionens verksamhet med ärenden rörande övergångsförmåner må följande uppgifter lämnas.

Intill den 1 januari 1946 handlades av kommissionen slutligt 1 698 ärenden rörande avveeklingsersättning, vilka varit föremål för behandling av vederbörande familjebidragsnämnder. I dessa ärenden hade familjebidragsnämnderna i 1 574 fall beviljat avveeklingsersättning och enligt därom gällande bestämmelser underställt kommissionen sina beslut; övriga 124 ärenden utgjorde besvär över av familjebidragsnämnderna meddelade beslut att avslå ansökningar om avvecklingsersättningar. I fråga örn de underställda ärendena godkände kommissionen i 1 365 fall besluten, i vad dessa avsågo, att avveeklingsersättning skulle utgå, men i 222 av dessa fall ändrades den oavkortade avvecklingsersättningens belopp av kommissionen. Kostnaderna för avveeklingsersättning till ifrågavarande 1 365 personer uppgå för första månaden, under förutsättning att det oavkortade avvecklingsersättningsbeloppet utgår, till 577 281 kronor. I 209 fall upphävdes de av familjebidragsnämnderna fattade besluten örn utgivande av avveeklingsersättning av kommissionen, enär vederbörande icke voro behöriga att erhålla dylik ersättning. Vad angår de ärenden, i vilka familjebidragsnämnds beslut om avvecklingsersättning upphävdes har 71 sökande sedermera antingen besvärat sig hos Kungl. Majit över kommissionens beslut eller ock gjort underdånig framställning örn att få komma i åtnjutande av avveeklingsersättning. Kungl. Maj :t har icke i något fall bifallit över kommissionens beslut anförda besvär, men har i ett fåtal fall, med anledning av bevären, i enlighet med förslag av kommissionen lämnat vederbörande medgivande att få komma i åtnjutande av övergångsförmåner. Vidare biföll kommissionen med stöd av den befogenhet, som tillkommer kommissionen att bevilja avveeklingsersättning åt vissa långtidsinkallade, vilka fullgjort tvångstjänstgöring örn sammanlagt tre år under hela beredskapstiden men likväl icke fylla förutsättningarna för att familjebidragsnämnderna skola kunna bevilja ersättning, framställningar från 176 sökande. Kostnaderna för de dem beviljade avvecklingsersättningarna uppgå, vad gäller ersättningarnas oavkortade belopp för första månaden, till 73 577 kronor. I anledning av anförda besvär beviljade kommissionen avveeklingsersättning i 28 fall med ett belopp, som beräknat på sätt nyss sagts, utgör 11 837 kronor, medan kommissionen i 96 fall lämnade besvären utan bifall. Slutligen prövade Kungl. Majit intill den 1 januari 1946 690 ansökningar örn att få komma i åtnjutande av övergångsförmåner, över vilka ansökningar kommissionen avgivit yttrande. I de 395 fall, där Kungl. Majit fann skäl medgiva avveeklingsersättning till vederbörande, utgöra, med de av kommissionen sedermera fastställda beloppen, kostnaderna för lörsta månaden — under förutsättning alt ersättningarna under nämnda månad utgå med hela sitt belopp — 149 902 kronor. I flertalet av de övriga 295 fallen, där Kungl. Majit lämnade framställningarna utan bifall, äro framställningarna ingivna av personer, vilka endast fullgjort krigsfrivilligtjänstgöring.

Sammanlagt beviljades alltså under tiden intill den 1 januari 1946 av-

vecklingsersättning till 1 964 personer, och kostnaderna för första månaden uppgå — därest varje ersättning utgår med oavkortat belopp — till 812 597 kronor. Vid nyssnämnda tidpunkt voro ett 40-tal ärenden ännu icke avgjorda, i flertalet fall beroende på att från vederbörliga militära myndigheter infordrade kompletterande uppgifter icke inkommit.

Värnpliktslån.

I fråga örn värnpliktslån utfärdades tre nya författningar nämligen dels den ovan omnämnda kungörelsen den 25 maj 1945 angående värnpliktslån lill viss långtidsinkallad militär personal (nr 195), dels en kungörelse den 29 juni 1945 angående lån från värnpliktslånefonden (nr 494), dels ock en kungörelse den 29 juni 1945 (nr 495) angående värnpliktslån till vissa under militärtjänstgöring skadade.

Kungörelsen den 25 maj 1945 innebär, att långtidsinkallad, även i det lall, att han icke är hänförlig under 1940 års förordning om värnpliktslån, kan erhålla värnpliktslån enligt denna förordning. Härvid gälla vissa för vederbörande förmånligare villkor och förutsättningar. Lån må sålunda utgå även för tillgodoseende av lånebehov, som avser påbörjande av yrkesutbildning eller vinnande av utkomst i yrke eller näring, varav sökanden icke tidigare haft sin bärgning. Lånebeloppets maximum är vidare höjt till 7 000 kronor.

Genom kungörelsen angående lån från värnpliktslånefonden ha möjligheter beretts avgånget fast anställt manskap och värnpliktiga, som undergått befälsutbildning, att erhålla värnpliktslån. Beslutanderätten i fråga örn dessa värnpliktslån tillkommer arbetsmarknadskommissionen. Därest lån beviljats, skall dock kommissionens beslut underställas Kungl. Maj:ts prövning. Lånebeloppets maximum utgör, i likhet med vad som gäller i fråga örn värnpliktslån enligt 1940 års förordning, 5 000 kronor. Lån kan beviljas i den mån så prövas erforderligt för underlättande av yrkesutbildning eller för utövande av yrke eller näring, varav lånesökanden har sin bärgning, eller för övergång till annan verksamhet, allt under förutsättning att den fasta anställningen respektive befälsutbildningen uppenbarligen bidragit till att framkalla eller öka föreliggande lånebehov.

Enligt kungörelsen den 29 juni 1945 angående värnpliktslån till vissa under militärtjänstgöring skadade kan den, som uppbär ersättning enligt militärersättningsförordningen på grund av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring, erhålla värnpliktslån enligt bestämmelserna i 1940 års vämpliktslåneförordning. Lån må beviljas även för tillgodoseende av lånebehov, som avser påbörjande av yrkesutbildning eller vinnande av utkomst i yrke eller näring, varav sökanden icke tidigare haft sin bärgning.

Under år 1945 biföllos genom vämpliktslånenämndernas beslut 235 ansökningar örn lån enligt 1940 års förordning gällande 538 128 kronor helt eller delvis, varvid ett belopp av 339 826 kronor beviljades; 753 ansökningar avseende ett sammanlagt belopp av 2 335 531 kronor avslogos helt. Vid årets utgång förelågo 9 icke slutprövade låneansökningar, gällande ett belopp av

38 300 kronor. Genom av kommissionen i underställningsärenden meddelade beslut upphävdes 11 av värnpliktslånenämnderna beviljade lån å sammanlagt 33 250 kronor. Efter av vederbörande anförda besvär beviljade kommissionen 18 lån å sammanlagt 58 515 kronor.

Antalet under år 1945 gjorda ansökningar om lån enligt kungörelsen örn värnpliktslån till viss långtidsinkallad militär personal utgjorde 849. Av dessa ansökningar lia av värnpliktslånenämnderna 257 helt eller delvis bifallits, .527 helt avslagits och 65 ännu ej hunnit slutbehandlas. Det av värnpliktslånenämnderna beviljade lånebeloppet uppgick till 1 071 200 kronor. Genom kommissionens beslut i underställningsärenden lia 5 beslut att bevilja lån å sammanlagt 28 300 kronor upphävts. 33 ärenden, vari besvär anförts till kommissionen, ha föranlett beviljande av lån å sammanlagt 148 500 kronor.

Antalet ansökningar om lån enligt kungörelsen angående värnpliktslån till vissa under militärtjänstgöring skadade uppgick under år 1945 till 96. Av dessa ha 53 helt eller delvis bifallits av värnpliktslånenämnderna, varvid ett belopp av 157 200 kronor beviljats. 29 ansökningar avseende sammanlagt 148 000 kronor ha helt avslagits, medan 14 ansökningar avseende 60 465 kronor icke slutbehandlats. Efter till kommissionen anförda besvär ha ytterligare 4 lån beviljats å sammanlagt 15 500 kronor.

Till kommissionen inkommo under år 1945 79 ansökningar örn lån från vämpliktslånefonden. Av dessa, vilka avsågo ett sammanlagt belopp av 346 450 kronor, lia 27 helt eller delvis bifallits. Den sammanlagda av kommissionen beviljade lånesumman uppgår till 89 000 kronor. Vid årets utgång hade 19 ansökningar, gällande en sammanlagd lånesumma av 88 000 kronor, ännu icke slutprövats. Av de av kommissionen meddelade besluten, varigenom lån beviljats, fastställdes 13 av Kungl. Maj:t, före utgången av år 1945.

Av värnpliktslånenämnderna och kommissionen prövades under år 1945 325 ansökningar avseende anstånd med amorterings påbörjande eller förlängd amorteringstid. Av dessa ansökningar ha 286 bifallits och 39 avslagits.

Av de beviljade lånen måste under år 1945 6 lån på grund av olika omständigheter helt eller delvis avskrivas. Det avskrivna beloppet uppgår till 1 872 kronor. 12 framställningar örn avskrivning lämnades under året av Kungl. Maj:t utan bifall.

Sedan vämpliktslåneverksamheten började hösten 1940, ha fram till och med den 31 december 1945 av värnpliktslånenämnderna och arbetsmarknadskommissionen beviljats sammanlagt 9 293 lån å sammanlagt 8 269 297 kronor. Enligt uppgift från statskontoret hade den 30 juni 1945 av de utbetalade lånebeloppen återbetalats 3 143 331 kronor. I

I bilagorna 13 och 1A lia sammanförts vissa kostnader för arbetsförmedlingsverksamhet, överflyttning och omskolning av arbetskraft, premier för skogsarbete, familjebidragsnämndernas revisorer m. m. under dels budgetåret 1944/45, dels kalenderåret 1945.

89 Bilaga 1.

Uppgifter

rörande vissa arbetslöshetsförbållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1944 och 1945.

A. Länsfördelning.

1 Västra Frölunda s:n, som den x/1 1945 inkorporerades med Göteborgs stad, Ilar för jämförbarhetens skull även den 31/n 1944 redovisats under Göteborgs stad.

B.

Kommunfördelning.

* anger att kommunen icke stått i rapportförbindelse med kommissionen för ifrågavarande

månad.

1 Västra Frölunda s:n, som den '/1 1945 inkorporerades med Göteborgs stad, har för jämförbarhetens skull även den S1/n 1944 redovisats under Göteborgs stad.

2 Häri ingå 12 arbetslösa från Vassända-Naglums s:n, som den l/i 1945 inkorporerades med Vänersborgs stad.

1 Sollefteå lk., som den */i 1945 inkorporerades med Sollefteå stad, har för jämförbarhetens skull även den 31/i» 1944 redovisats under Sollefteå stad.

96 De hjälpsökande arbetslösas fördelning på

97 Bilaga 2.

yrkesgrupper och lim den 31 december 15)45.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 293. Bil.

98 Bilaga 3.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1945 av arbetslöshetsmedel. 1 2 3

1 A = företag i statens arbetsmarknadskommissions regi.

B = » > väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

C = > > järnvägsstyrelsens regi.

2 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa fall även årskostnadsbidrag, som fastställes först efter årets utgång.

3 Därav 10 250 kr. utgörande vederbörande vägdistrikts andel i totalkostnaderna för arbetet, vilken ej erlagts vid vägväsendets förstatligande.

1 Därav 8 850 kr. utgörande vederbörande vägdistrikts andel i totalkostnaderna för arbe-

tet, vilken ej erlagts vid vägväsendets förstatligande.

100 Dag

för

beslut

Arbetsföretag

l'/s

!1/,

“/» l6/3

Femte utbyggnadsetappen av en vatten- och avlopps- j ledningsanläggning, Sköns s:n, Västernorrlands län j

Utvidgning av 1064 Gällstadsvägen (omläggning av vägen Ulricehamn—Tranemo, delarna Berga—Gäll- j stads kyrka och Stora Bystad—Hulared, */• 1945) nied omläggning av delen Gällstads kyrka—Stora Bystad av samma väg, Älvsborgs län............

Andra utbyggnadsskedet av en vatten- och avloppsled- j ningsanläggning i Öjebyn, Piteå s:n, Norrbottens län

Omläggning och förbättring av vägen Öravattnet— Skyttmon, delen km 29/380—30/500, Jämtlands län j

Ytterligare arbeten i samband med utbyggnad av en ; vatten- och avloppsledningsanläggning för Berg-1 näset, Nederluleå s:n, Norrbottens län (2,/n 1944, 17/i i 1945)..........................................j

Återstående sprängningsarbeten vid Fredriksberg för I utvidgning av Karlstads flygplats, Värmlands län j

Anläggning av väg Arnesand—Måkcsund å Galtön, j Göteborgs och Bohus län.........................

j utvidgning av beredskapsarbetet omläggning och för- j bättring av de mellan km 0/000—0/900 samt km j 4/280—10/000 belägna delarna av väg från Njurunda- j bommen till Björkön («/, 1944) med omläggning och | förbättring av delen km 0/900—4/280 av samma väg, Västernorrlands län ............................ I

Planering å en Lysekils stad tillhörig tomt på Grötö

Ytterligare arbeten i samband med hamnanläggning på | Grötö, Lysekils stad <-°U 1941, 27s 1942).........

Grävnings- och läggningsarbeten för friskvattenled-1 ningar å Göteborg—Torslanda flygplats, Göteborgs och Bohus län..................................

Ytterligare kostnader för fjärde utbyggnadsetappen av en vatten- och avloppsledningsanläggning, Sköns s:n, Västernorrlands län (s/a 1944)....................

Anläggning av väg från egnahemsområdet Hemmanet till kustlandsvägen Hudiksvall—Sundsvall vid Svartvik, Västernorrlands län.........................

Ytterligare kostnader för anläggning av väg från Cederslund till Saltkällan, Göteborgs och Bohus län (•/, 1940, 7, 1942)..............................

Ytterligare arbeten i samband med vatten- och avloppsledningar för centrala delen av Vivsta—Näs m:e, Västernorrlands län (22/12 1944)...................

Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningar för Näskeby, Nätra s:n, Västernorrlands län (27,2 1944)

Ombyggnad av Törefors kajer, Töre s:n, Norrbottens län

Omläggning av rikshuvudvägen (Sundsvall—)Sörberge -—Svarvarböle (—Härnösand) å delen Torsboda—- Svarvarböle (Hussjöbv), km 6/206,4—12/829, Västernorrlands län...................................

1 Därav 58 100 kr. utgörande vederbörande vägdistrikts andel

tet, vilken ej erlagts vid vägväsendets förstatligande.

i totalkostnaderna för arbe-

1 Därav 1 700 kr. utgörande vederbörande vägdistrikts andel i totalkostnaderna för arbe-

tet, vilken ej erlagts vid vägväsendets förstatligande.

106 Bilaga 4.

Förteckning över år 1945 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens arbetsmarknadskommissions x*egi.

107 Bilaga 5.

Förteckning över år 1945 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi.

1 B = företag i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

n = » » riksantikvarieämbetets regi.

E = » » Sveriges geologiska undersöknings regi.

109 Bilaga 6.

Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1945 av arbetslöshetsmedel.

1 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa fall även årskostnadsbidrag, som fastställes först efter årets utgång. * Anger att endast årskostnadsbidrag utgår.

Ilo

lil

! Dag | för i !beslut!

Arbetsföretag

Iordningställande av områden vid arbetslöshetsnämndens ungkarlsbostäder, Stockholms stad..........................J

Ytterligare arbeten i samband med anläggning av Ulvsunda- j vägen mellan Bällstavägen och Kratsbodavägen med tillhörande avloppsledning, Stockholms stad (2,/ii 1941).......

Muddringsarbeten m. m. i norra fjärdarna väster om Svinö, Kal-1 mar stad..............................................j

Ytterligare kostnader för anläggande av tre branddammar samt upprensning av en förutvarande damm, Foss s:n, Göteborgs och Bohus län (21/u 1941)...............................

Anläggning av väg Klev—Dåveland, sekt.'III, Kville s:n, Göteborgs och Bohus län...................................

Ytterligare kostnader för anläggning av skjutbana och skyttepaviljong, Timrå s:n, Västernorrlands län (10/s 1944).......

i Ytterligare kostnader för omläggning av vattenledning i Sturevägen jämte nedläggning av ny avloppsledning mellan Albavägen och Friggavägen, Lidingö stad (6/« 1941, ’/i 1942)----

i Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningar i Skolvägen från Vårvägen till Torsviks skola, Lidingö stad (7/i 1942)

Ytterligare kostnader för anläggning av enskild väg från allmänna vägen Hornökrången—Östanö till Grönsvik, Nora s:n, Västernorrlands län (3/2 1942).......................

28/s

8/.

i»/. !

delen av Oskarströms m:e, Hallands län.............

Planeringsarbeten å Sidsjöns sjukhusområde, Sundsvalls stad

Vissa arbeten inom Koskullskulle gruvsamhälle, Gällivare s:n,

Norrbottens län........................................

Ytterligare kostnader för kaj och brygga m. m. vid Ryahamnen,

Göteborgs stad (12/2, 2S/io 1942)..........................

Muddringsarbeten, badbryggor m. m. vid Långviksbadet. Kalmar stad...........................................

lands län (aU 1945).............................

Gata nr 1 inom Väjerns m:e, Göteborgs och Bohus län

11 / 11'

norrlands län i26/, 1944, 5/s 1945)

ordningställande av en idrottsplats Majorna, Göteborgs stad........

Stornäset—Eriksdal, Alnö s:n, Västernorrlands län

.läggning av Silvergatan inom den till Slättåkra s:n delen av Oskarströms m:e, Hallands län..........

Tterligare arbeten i samband med utvidgning av Kvil gård, Göteborgs och Bohus län (6/i2 1943)........

inskild utfartsväg Vännäs by—Kalix älv, Överkalix s bottens län....................................

114 Bilaga 7.

Förteckning över år 1945 avslutade statskonimunala beredskapsarbeten.

1 Se not 1 till bilaga 6.

Bilaga 8.

Kostnader för under år 1945 beviljade statliga och statskomnmnala beredskapsarbeten fördelade länsvis.

1 Därav 182 536 kronor utgörande vissa vägdistrikts andelar i totalkostnaderna för arbeten, vilka ej erlagts vid vägväsendets förstatligande. 2 Därav 38 700 kronor för d:o. — 3 Därav 114 205 kronor för d:o. — 4 Därav 277 253 kronor för d:o. •— ‘ Därav 900 kronor för d:o. — 4 Därav 11 450 kronor för d:o.

120 Sammanställning per den 31 december 1045 av statliga

121 Bilaga 9.

och statskoninmnala beredskapsarbeten under 1945.

122 Bilaga 10.

Utbetalade statsbidrag tiden

till hjälpverksamheten för v/7 1944—30/b 1945.1 Kronor.

arbetslösa under

1 Utöver i tabellen redovisade belopp har jämlikt kungl, brev den “/» 1942 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgivits dragningsrätt å anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för statliga beredskapsarbeten med kr. 16 600 000, för rörinköp med kr. 655 000 och för steninköp med kr. 2 875 000, summa kr. 20 030 000.

123 Bilaga 11.

Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för tiden 1/i—S1/i2 1945.1 Kronor.

arbetslösa under

1 Utöver i tabellen redovisade belopp har jämlikt kungl, brev den 25/„ 1942 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgivits dragningsrätt å anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för statliga beredskapsarbeten med kr. 19 600 000, för steninköp med kr. 2 575 000 samt för rörinköp med kr. 145 000, summa kr. 22 320 000.

2 Härav inbetald ersättning för av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfört arbete med kr. 3 192 113.

Bilaga 12.

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under tiden Y1 1944—30/6 1945. Kronor.

1 Häri ingå kostnader för administration för värnpliktslånenämnder med kr. 14 750, revisorer för arbetslöshetsnämnder med kr. 9 246 samt kostnader för länsarbetsnämndernas förråd med kr. 150 103. Kostnader för anskaffning av kojor oell kojinventarier, som icke medtagits i tabellen, ha uppgått till kr. 2 930 875. Försäljningar och hyresinkomster ha bokförts till kr. 486 249, varför slutsumman utvisar en nettoutgift av kr. 2 444 626.

3 Avser inkomster.

to

Bilaga 1 .

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft lii. ni. under tiden 71—3I/12 1915. Kronor.

1 Häri ingå kostnader för administration för^ värnpliktslånenämnder med kr. 19 264, revisorer för arbetslöshetsnämnder med kr. 9 031 samt kostnader för länsarbetsnämndernas förråd med kr. 173 884. Kostnader för anskaffning av kojor och koj inventarier, som icke medtagits i tabellen, ha uppgått till kr. 5 075 671. Försäljningar och hyresinkomster ha bokförts till kr. 571151 samt diverse omflyttningar ui kr. 1 167 378, varför slutsumman utvisar en nettoutgift av kr. 3 337 142. Ersättningar för till flyktingar utlämnad personlig utrustning

har under kalenderåret uppgått till kr 2 784 827, vilket icke gottskrivits i ovanstående tablå.

2 Avser inkomster.

126 Bilaga 14.

Arbetsmarknaden under åren 1936—1945.

1 För tiden januari 1938—juni 1940 ha i antalet hjälpsökande medräknats vid statliga och ftatskommunala beredskapsarbeten då sysselsatta hänvisade arbetslösa, vilka dock först fr. o. m. juli 1940 voro anmälda som hjälpsökande hos arbetslöshetsnämnderna.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Arbetsmarknaden under dr 1945 .................................... 5

11. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet dr 1945 ...................... 10

A. Arbetsförmedlingen.............................................. 10

Arbetsförmedlingens organisation................................ 10

Arbetsförmedlingsverksamheten.................................. 11

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars arbetskraftsbehov ........................................................ 27

Jordbruket .................................................. 27

Skogsbruket.................................................. 31

Torvindustrien................................................ 36

Husligt arbete................................................ 36

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten................ 38

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under

förstärkt försvarsberedskap ...................................... 46

E. Speciella utredningar, planläggning, registrering m. m............... 48

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.................................. 55

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning............ 55

Arbetslinjen.................................................. 60

Understödslinjen.............................................. 73

Hjälpverksamhetens totala omfattning .......................... 77

Statliga stenbeställningar ...................................... 77

Årskostnadsbidrag ............................................ 81

G. Värnpliktshjälp ................................................ 82

Familjebidrag ................................................ 82

Övergångsförmåner till viss långtidsinkallad militär personal........ 84

Värnpliktslån ................................................ 86

Bilagor.

1- Uppgifter rörande vissa arbetslöshetsförhålianden enligt kommunernas rapporter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1944 och 1945 .................................................. 89

2. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper och län den 31

december 1945 .................................................. 96

3. Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1945 av arbetslöshetsmedel............................ 98

4. Förteckning över år 1945 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens

arbetsmarknadskommissions regi.................................... 106

128 Sid.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

Förteckning över år 1945 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan

myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi....................

Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1945 av arbetslöshetsmedel ..................

Förteckning över år 1945 avslutade statskommunala beredskapsarbeten.. Kostnader för under år 1945 beviljade statliga och statskommunala beredskapsarbeten fördelade länsvis ..................................

Sammanställning per den 31 december 1945 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten under 1945 ................................

Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

V? 1 944 — 30/6 1 9 45 ..............................................

Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

i/i—31/,2 1945 ..................................................

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under

tiden Vt 1944—30/6 1945..........................................

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under

tiden l/i-31/i2 1945 ..............................................

Arbetsmarknaden under åren 1936—1945 ..........................

120 122

126 Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.