angående anslag till åt¬ gärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

1 Nr m.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.; given Stockholms slott den 5 maj 19AA.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 maj 19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1944/45 beräkna

dels till statens arbetsmarknadskommission m. lii.: avlöningar ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor (punkt 16),

Bihang lill riksdagens protokoll 1!)H. 1 sami. Nr 273. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

dels till statens arbetsmarknadskommission m. m.: omkostnader ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor (punkt 17) och

dels till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av 22 000 000 kronor (punkt 18).

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål. I skrivelse den 17 februari 1944 har statens arbetsmarknadskommission framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1944/45.

I samband härmed har kommissionen givit en kortfattad översikt över läget på arbetsmarknaden under år 1943. Kommissionen har vidare inkommit med en redogörelse för arbetsmarknaden under första kvartalet 1944.

Med skrivelse den 4 maj 1944 har kommissionen överlämnat sedvanlig verksamhetsberättelse för år 1943. Nämnda berättelse torde som bilaga bifogas detta protokoll.

Arbetsmarknaden under år 1943.

Rörande förhållandena på arbetsmarknaden under år 1943 anför kommissionen följande.

I en allmän karakteristik av arbetsmarknadsläget under dr 1943 bör såsom ett huvuddrag framhävas tendensen till stabilisering vid en anmärkningsvärt hög sysselsättningsnivå. Denna tendens, som framträdde redan mot slutet av år 1942, gjorde sig under fjolåret allt mera gällande. Detta gäller såväl totalsysselsättningen som sysselsättningens struktur. Det läge av full sysselsättning och exceptionellt låg arbetslöshet -— stundom skärpt till allmän brist på arbetskraft — som uppkom genom sysselsättningstillväxten under år 1942 har i det stora hela kännetecknat även år 1943. Den starka förskjutning i sysselsättningsstrukturen, som försiggick under åren 1940— 42 såsom en naturlig återspegling på arbetsmarknaden av produktionens omställning enligt försvarsberedskapens och folkförsörjningens fordringar, har i huvudsak upphört under år 1943. Den efter krigsårens förutsättningar anpassade ordningen inom produktion och arbetsmarknad har stabiliserats. Därigenom ha även vissa av de arbetsmarknadspolitiska svårigheter, som under de föregående åren sammanhängde med näringslivets fortskridande omställning, under senare delen av det gångna året i betydlig grad lindrats. Detta gäller exempelvis frågan om skogsbrukets arbetskraftsförsörjning.

Även i fråga om arbetsmarknadens säsongmässiga förändringar kan talas om en tendens till stabilitet. Den utveckling i riktning mot mindre utpräglade säsongvariationer, som kommissionen i tidigare verksamhetsberättelser påpekat, har fortsatt med resultat att arbetslösheten under vintermånaderna varit lägre än någonsin, om man undantager november och december 1943. Om alltså arbetsmarknadssituationen i stort sett kan sägas ha varit utomordentligt gynnsam, tillkommo under fjolarets sista manader vissa orosmoment. Den betydelsefulla lejdbåtstrafiken avbröts och exportmöjligheterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

söderut för skogsindustrierna försämrades ytterligare. Mot årets slut lia produktionsinskränkningar på vissa håll inom nämnda industrier friställt en del arbetskraft. I den mån omflyttningssvårigheterna kunnat övervinnas, har arbetskraft därigenom blivit tillgänglig för bristområdena, men med hänsyn särskilt till det minskade behovet av arbetskraft i skogen har det icke kunnat undvikas, att lokalt en rätt omfattande arbetslöshet uppstått, framför allt i Västernorrlands län och västra Sverige.

Den industriella sysselsättningen låg enligt socialstyrelsens sysselsättningsstatistik på samma nivå vid slutet av år 1943 som vid slutet av nästföregående år. I tab. i redovisas för huvudgrupper inom den egentliga industrien sysselsättningsindex för de tre föregående åren under våren, början av hösten samt vid årsslutet.

Tab. 1. Indextal för antalet sysselsatta arbetare inom huvudgrupper ay industri vid slutet av angivna månader. September 1939 = 100.

Under det att de siffror, som gälla sysselsättningsläget på våren, vid inbördes jämförelse mellan de tre åren visa avsevärda skillnader, vilka ge uttryck för fortskridande förskjutningar i sysselsättningens volym och fördelning på olika industrigrenar, ger en jämförelse mellan siffrorna vid årssluten vid handen, att från slutet av 1942 till slutet av 1943 ingen väsentlig förändring av läget skett.

Beträffande de särskilda industriella områdena var sysselsättningen under största delen av året synnerligen god vid gruvorna samt vid skeppsvarven, järnbruken och mekaniska verkstadsindustrien. Inom varvsindustrien gjorde sig emellertid en tilltagande råvarubrist kännbar. Under årets sista kvartal konstaterades också någon tillbakagång inom mekaniska verkstadsindustrien med minskat antal lediga arbetstillfällen och ökat antal arbetssökande. Även här torde den nedgående kurvan få skrivas på materialbristens konto. Den brist på kompetenta yrkesarbetare, som var en konstant företeelse underförstå halvåret, minskade sedan successivt och var mot slutet av året på

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

mångå håll prakiskt taget utjämnad. Den omskolning:.- och yrkesutbildnings verksamhet, som i snabb takt bedrivits under de senaste åren, har här varit av stor betydelse. Vid sågverk, pappersmassefabrikei och pappersbruk var arbetstillgången väsentligt påverkad av de starkt begränsade exportmöjligheterna, som mot slutet av året, såsom nyss framhållits, medförde en huvudsakligen till vissa delar av Västernorrlands län och västra Sverige lokalt begränsad arbetslöshet. Snickeri- och möbelfabriker höllö väl sin ställning sedan föregående år med synnerligen god arbetstillgång.

Bland konsumtionsvaruindustrierna hade livsmedelsindustrien i det stora hela jämn och god sysselsättning, även om ransoneringsförhållandena med större eller mindre skärpa allt efter råvarutillgången satte sin prägel på utvecklingen. Även textil- och beklädnadsindustrien har under året erbjudit goda sysselsättningsmöjligheter. Korttidspermitteringarna inom textilbranschen voro av relativt ringa omfattning, särskilt var arbetsmarknadssituationen gynnsam för den kvinnliga arbetskraften. Skoindustrien hade sedan länge kännetecknats av korttidsarbetslöshet. Uteblivandet av lejdbåtarna samt minskad inhemsk slakt under årets första månader ledde i slutet av april till införandet av läderransoneringen. Under sommaren förekom några veckors uppehåll i driften vid ett flertal skofabriker, men sedan lejdbåtstrafiken åter börjat komma i gång, kunde man i september uppgöra en plan för tilldelning av läder till skofabrikerna under det kommande halvåret. För att fullfölja den utredning rörande korttidsarbetslöshelen, som av socialministern berörts i årets statsverksproposition, gjorde arbetsmarknadskommissionen en framställning hos statens industrikommission, vilken resulterade i att som villkor för tilldelning av läder fastställdes, att ali rekrytering av arbetskraft till skoindustrien skulle ske genom arbetsförmedlingen samt att icke flera arbetare finge anställas, än att desamma skulle kunna beredas sysselsättning under som regel 48 timmar per vecka. Av inkomna rapporter framgår, att korttidssysselsättning vid skofabrikerna för närvarande praktiskt taget kan anses ha upphört.

Inom byggnadsindustrien har den uppgång som under de föregående åren satte in som följd av de statliga stödåtgärderna för bostadsbyggandet fortsatt såtillvida som produktionsvolymen för året varit större 1943 än 1942. Även här har dock utvecklingen under det gångna året i så måtto inneburit en stabilisering, som nivån för den pågående byggnadsverksamheten icke väsentligen förändrats i förhållande till den nivå, som uppnåddes under senare delen av år 1942. Bostadsbyggandet var dock vid slutet av 1943 betydligt större än vid slutet av 1942. Ett undantag från denna för hela landet gällande regel bildas dock av bostadsbyggandet i Stockholm.

Den tendens till utjämning av bostadsbyggandets säsongväxlingar, som under de senaste två åren gjort sig gällande, kan belysas genom en jämförelse mellan nivån för den vid viss tidpunkt pågående bostadsproduktionen och årsvolymen, d. v. s. det totala tillskottet av nya bostäder under ett år. Som ett mått på den grad av jämnhet eller ojämnhet, varmed bostadsbyggandet bedrives, kan tjäna siffran för förhållandet mellan antalet lägenheter under

Kungl. Maj.ts proposition nr 273

byggnad vid högsäsongen och antalet under året fullbordade lägenheter. För städer med mer än 30 000 invånare var åren 1934—39 i genomsnitt denna siffra 81,5 procent. För året 1943 var motsvarande siffra 65,1 procent, vilket betyder, att större delen av den ökning i bostadstillskott, som vunnits jämfört med föregående år, erhölls genom säsongutjämning. En motsvarande beräkning beträffande vinterproduktionens omfattning (räknad per 1 januari) i förhållande till det årliga lägenhetstillskottet ger vid handen, att produktionen vid nyåret 1943 utgjorde 41,1 procent av lägenhetstillskottet under år 1943, under det att produktionen vid nyåret 1944 uppgick till 51,9 procent av det vid nämnda tillfälle beräknade tillskottet. Det är härav uppenbart, att en betydande utjämning av bostadsbyggandets säsongväxlingar kommit till stånd under de senaste åren och att utjämningseffekten successivt förbättrats.

I likhet med föregående år var under förra delen av år 1943 ett av de mest framträdande arbetsmarknadsproblemen att i erforderlig utsträckning anskaffa arbetskraft till skogarna. För att avverkningsåläggandena skulle kunna fullgöras inom av statens bränslekommission föreskriven tid, var det nödvändigt att forcera avverkningsarbetet under första hälften av år 1943. överflyttningen av arbetskraft till skogsbruket från andra yrkesområden fick nu sin hitintills största omfattning. Förutom arbetslösa av skilda kategorier samt ett antal flyktingar sysselsattes en del från föregående år kvarstående riksarbetare samt med tjänsteplikt uttagna värnpliktiga, födda år 1923. På hösten ökades dessutom tillgången på skogsarbetare genom permitteringar inom massa- och pappersindustrien. Genom en intensifierad arbetsförmedlingsverksamhet samt vidtagna åtgärder av olika slag kunde det omfattande bränsleprogrammet till det väsentligaste genomföras. — Torvupptagningen, som alltjämt utgör ett viktigt led i tryggandet av vår bränsleförsörjning, hade även under år 1943 stor omfattning. Arbetena på mossarna började tidigare än vad som brukar vara fallet; efterfrågan på arbetskraft var stor, men behovet kunde fyllas.

Svårigheterna att skaffa erforderlig arbetskraft till jordbruket voro ej så stora 1943 som föregående år. På grund av gynnsam väderlek kunde vårarbetena påbörjas tidigare än vanligt och slutföras i beräknad utsträckning. Även betgallringen gynnades av lämplig väderlek, varför de vana betskötarna kunde åtaga sig större arealer än vad normalt brukar vara fallet. Behovet av arbetskraft blev i sin helhet tillgodosett. Skördearbetet försenades av en alltför riklig nederbörd, varför under denna tid efterfrågan på arbetskraft kraftigt ökades. Genom hempermittering av värnpliktiga jordbrukare samt genom frivilliga arbetsinsatser, icke minst från skolungdom, kunde behovet av tillfällig skördehjälp fyllas. Även rotfruktsupptagningen kunde slutföras under gynnsamma förhållanden bl. a. tack vare det samarbete, som bedrevs mellan arbetsförmedlingskontoren i olika delar av landet för att uppbringa den erforderliga arbetskraften. Jordbrukets behov av personal för mera fasta anställningar av olika slag var liksom tidigare stort, och linder hela året förelåg brist på arbetskraft lill dessa platser.

(3

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Den stabilisering, som utmärkt arbetsmarknaden under år 1943 tager sig även uttryck i arbetsförmedlings- och arbetslöshetsstatistiken, vilket framgår av tab. 2.

Tab. 2. Arbetsförmedling och arbetslöshet.

Vid början av år 1943 var läget, såsom det framträder i denna tabell, väsentligt bättre än ett år tidigare. Detta ger uttryck för den starka förbättring av arbetsmarknadsläget, som skedde under år 1942, varigenom resterna av den omställningsarbetslöshet, som förekommit under de föregående åren, försvann och tidvis övergick i markerad allmän brist på arbetskraft. I förhållande till det läge, som därigenom uppkom under senare delen av 1942, kunde —- ur arbetslöshetssynpunkt betraktat och frånsett säsongutjämning — ingen större ytterligare förbättring komma till stånd. Läget under senare delen av 1943 framstår såsom i stort sett oförändrat jämfört med läget ett år tidigare, frånsett den betydande ökning av antalet hjälpsökande arbetslösa, som ägde rum under december 1943.

Uppgifter örn arbetslösheten inom fackförbunden utvisa, att vid utgången av december 1943 9,6 procent av förbundens medlemmar voro fristämplade på grund av arbetslöshet mot 10,3 procent vid samma tidpunkt föregående år. Ökad arbetslöshet kunde konstateras främst inom pappersindustriarbetareförbundet (13,8 mot 8,3), sågverksindustriarbetareförbundet (30,2 mot 28,8), väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet (21,8 mot 19,7), gjutareförbundet

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 7

(4,0 mot 2,9) och metallindustriarbetareförbundet (3,3 mot 2,4). Minskad arbetslöshet inträdde framför allt inom sko- och läderindustriarbetareförbundet (8,5 mot 37,5), beklädnadsindustriarbetareförbundet (9,3 mot 13,0), textilindustriarbetareförbundet (3,8 mot 4,9), grov- och fabriksarbetareförbundet (17,0 mot 21,1) samt träindustriarbetareförbundet (11,5 mot 15,5). Byggnadsfacken uppvisade i stort sett samma arbetslöshetsprocent som föregående år (29,8 mot 29,5). Av de särskilda rapporter, som lämnas till kommissionen beträffande arbetslösheten i byggnadsfacken i vissa större städer (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Borås, Linköping och Gävle) framgår, att antalet arbetslösa byggnadsarbetare vid årsskiftet 1943/44 uppgick till 9 893, eller 25,1 procent av medlemsantalet. Motsvarande siffror voro vid årsskiftet 1942/43 10 891 eller 26,9 procent av medlemsantalet. Nyss angivna ökning i arbetslöshetsprocenten berodde nästan uteslutande på ökningen av antalet arbetslösa byggnadsarbetare i Stockholms stad.

Arbetsmarknaden linder första kvartalet 1944.

Rörande läget på arbetsmarknaden under första kvartalet 1944 anför kommissionen följande.

Läget på arbetsmarknaden under den hittills gångna delen av 1944 har i stort sett icke undergått några andra förändringar än sådana, som sammanhänga med säsongutvecklingen.

Vissa sammanfattande uppgifter om arbetsmarknaden under första kvartalet 1944 lämnas i tab. 3, varvid som jämförelse även medtagits motsvarande uppgifter för samma tid föregående år.

Tat». 3. Arbetsmarknaden under första kvartalet 1944.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

Socialstyrelsens sysselsättningsindex för industri och angränsande verksamhetsområden var under första kvartalet 1944 praktiskt taget oförändrad och sysselsättningsnivån ungefär densamma som under motsvarande tid föregående år. Vid de offentliga arbetsförmedlingarna var dock arbetssökandefrekvensen högre och antalet lediga platser lägre än föregående år, varför relationen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft blivit ogynnsammare. Relationstalet för mars 1944 — 139 ansökningar på 100 lediga platser — var dock fortfarande lågt och betydligt gynnsammare än vid samma tidpunkt

1942, då motsvarande tal utgjorde 168 (jfr tab. 2).

Uppgifter om arbetslösheten inom fackförbunden föreligga till och med utgången av mars 1944. Vid nämnda tidpunkt voro 7,0 % av förbundens medlemmar fristämplade på grund av arbetslöshet mot 6,4 °/o vid samma tidpunkt föregående år. En jämförelse med arbetslöshetssiffrorna för vissa fackförbund utvisar, att arbetslöshetsprocenten vid utgången av mars 1944 var högre än ett år tidigare inom byggnadsfacken, sågverksindustriarbetareförbundet och metallindustriarbetareförbundet, men lägre inom flertalet övriga fack. För byggnadsfacken uppgick arbetslöshetsprocenten till 24,3 mot 19,8

1943.

Tab. 4. Arbetslösheten inom vissa fackförbund under mars månad 1943 och 1944.

Fackförbund

Beklädnadsarbetareförbundet.............

Bleck- och plåtslagareförbundet .........

Byggnadsträarbetareförbundet ...........

Gjutareförbundet .......................

Grov- och fabriksarbetareförbundet.......

Byggnadsindustriarbetare .............

Byggnadsämnesindustriarbetare.........

Glasbruksarbetare.....................

Sockerfabriksarbetare .................

Tändsticksarbetare ...................

Övriga arbetare.......................

Gruvindustriarbetareförbundet...........

Lantarbetareförbundet...................

Metallindustriarbetareförbundet...........

Järnbruksarbetare.....................

Verkstadsarbetare.....................

Murareförbundet .......................

Målareförbundet.........................

Pappersindustriarbetareförbundet.........

Sko- och läderindustriarbetareförbundet...

Stenindustriarbetareförbundet............

Sågverksindustriarbetareförbundet .......

Textilarbetareförbundet .................

Transportarbetareförbundet .............

Träindustriarbetareförbundet.............

Väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.

9 Av de särskilda rapporter, som lämnas till kommissionen beträffande arbetslösheten i byggnadsfacken i vissa större städer framgår, att antalet arbetslösa byggnadsarbetare vid månadsskiftet mars/april 1944 uppgick till 21,7 °/o av medlemsantalet mot 17,7 °/o vid samma tidpunkt föregående år.

Antalet hjälpsökande arbetslösa har allt sedan november månad 1943 varit högre än ett år tidigare. Vid utgången av mars 1944 voro 17 272 hjälpsökande arbetslösa anmälda hos arbetslöshelskommittéerna eller dubbelt så många som vid samma tid i fjol. De hjälpsökandes fördelning på geografiska områden den 31 mars åren 1943 och 1944 framgår av tab. 5.

Tab. 5. De hjälpsökandes fördelning på olika geografiska områden.

Antal hjälpsökande arbetslösa

Ökning ( + )

Den betydande ökningen i antalet hjälpsökande sedan föregående år sammanhänger framför allt med den minskade sysselsättningen inom skogsbruket, byggnadsverksamheten och pappersmasseindustrien. Ökningen gjorde sig särskilt gällande inom Västernorrlands län, där antalet hjälpsökande arbetslösa vid utgången av mars månad 1944 uppgick till 5 135. Icke mindre än 30 °/o av samtliga hjälpsökande voro vid nämnda tidpunkt hemmahörande i detta län.

Den ökade arbetslösheten inom byggnadsfacken har tidigare berörts. Av samtliga hjälpsökande voro 5 436 byggnadsarbetare mot 2 462 föregående år. Den minskade sysselsättningen inom skogsbruket sammanhänger med det minskade avverkningsprogrammet för avverkningsåret 1943/44. Enligt arbetsmarknadskommissionens inventering av i skogsbruket sysselsatt lejd arbetskraft uppgick arbetsstyrkan vid avverkningarna den 29 februari 1944 till 121 138 man mot 127 776 vid samma tidpunkt föregående år. Vid utgången av mars 1944 föreligga endast uppgifter beträffande hos större avverkare sysselsatt arbetskraft. På grundval härav torde emellertid kunna beräknas att vid nämnda tidpunkt ca 14 000 färre arbetare voro sysselsatta i skogen än föregående år. Under första kvartalet 1944 voro vid arbetsförmedlingarna 34 370 lediga platser anmälda inom skogsbruket mot 72 906 under samma tid i fjol.

M Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

Tab. G. Hjälpverksamheten under tiden januari 1943—mars 1944.

De omfattande driftsnedläggelserna inom pappersmasseindustrien, som ägde rum under de tre sista månaderna år 1943, medförde en betydande ökning av antalet hjälpsökande i Västernorrlands och Värmlands län. Vid utgången av mars 1944 redovisades 1 599 hjälpsökande inom yrkesgruppen pappers- och grafisk industri mot 363 vid samma tidpunkt föregående år.

En översikt över hjälpverksamhetens omfattning under tiden januari 1943 —mars 1944 lämnas i tab. 6.

Av sammanställningen framgår, att vid utgången av mars månad 1944 12 697 arbetslösa eller 73,5 % av samtliga hjälpsökande åtnjöto statlig eller kommunal arbetslöshetshjälp. Av de hjälpta erhöllo 56 % hjälp i form av arbete och 44 % i form av understöd. I Västernorrlands län åtnjöto över 80 % av samtliga hjälpsökande arbetslöshetshjälp; 2 493 (60 %) vörö hjälpta genom arbete och 1 663 (40 %) genom understöd. Under tiden 1 juli 1943— 31 mars 1944 har kommissionen beviljat statsbidrag till beredskapsarbeten, kostnadsberäknade till 31,0 milj. kr. Av dessa avsågo 14,9 milj. kr. arbeten i Västernorrlands län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

11 Ben sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden.

Rörande den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden har kommissionen i skrivelsen den 17 februari 1944 anfört:

I måhända högre grad än något tidigare år måste en bedömning av den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden lida av den ovisshet, som hänför sig till de allmänna utrikespolitiska förutsättningarna. Såtillvida befriar detta från behovet att försöka en prognos, eftersom man väl torde få utgå ifrån att mera omvälvande förändringar i dessa förutsättningar och därmed följande förändringar i de yttre handelsförbindelserna i ena eller andra riktningen måste föranleda en omprövning av de arbetsmarknadspolitiska frågeställningarna. Det synes därför vara lämpligast att i första hand göra en bedömning under det antagande att några större förändringar i det utrikespolitiska läget icke skulle komma att inträffa. Det förutsättes sålunda, att lejdbåtstrafiken kan fortgå i viss grad samt att handelsförbindelserna söderut skola kunna upprätthållas i den omfattning, som förutsättes i gällande handelsavtal.

Vad angår den egentliga industrien torde sysselsättningen inom malmbrytnings- och metallindustrien knappast under innevarande år komma att undergå några större förändringar. Dock synes en viss minskning vara trolig. Vid järnmalmsgruvorna kommer den enligt nya tyska avtalet minskade exporten av järnmalm att medföra minskad brytning vid exportgruvorna. Den under senare hälften av 1943 minskade sysselsättningen vid kvalitetsjärnverken kan möjligen tänkas komma att ytterligare gå ned. Å andra sidan kan produktionen vid handels järnverken, om importen av handelsjäm minskar, komma att öka. Man torde väl därför kunna räkna med att sysselsättningen vid järnverken under 1944 kommer att hålla sig ungefär på samma nivå som i slutet av 1943. Inom verkstadsindustrien kunde man under sommaren 1943 konstatera en viss nedgång i produktion och sysselsättning. Den synes dock lia varit av tillfällig natur och i första hand betingad av ökade militärinkallelser. Den inom industrikommissionen i oktober månad företagna undersökningen av verkstadsindustriens sysselsättning visade i stort sett samma antal sysselsatta arbetare som i mars månad. Verkstädernas orderbeläggning syntes icke heller ge vid handen, att sysselsättningen skulle komma att minska under vintern och våren 1943/44. För sommaren och hösten 1944 torde, så vitt nu kan bedömas, något minskad sysselsättning vara att vänta, då nedgången i de militära orderna och exportorderna (vilka sammanlagt representerade mer än 40 procent av totala sysselsättningen under oktober) icke torde kompenseras av ökade anspråk från den inhemska civila marknaden.

Inom jord- och stenindustrien kommer sysselsättningen sannolikt att hålla sig oförändrad. Bristen på betydelsefulla råmaterial inom glasindustrien kan dock här medföra minskad sysselsättning.

Produktionen inom sågverksindustrien sjönk under 1943 på grund av en

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 273

relativt kraftig nedgång i exporten. Däremot torde avsättningen på den inhemska marknaden ha varit tämligen oförändrad elier t. o. m. något större än tidigare. För år 1944 torde man kunna räkna med i stort sett samma sysselsättning som under 1943 (möjligen någon minskning). Timmerfångsten beräknas visserligen under år 1944 bli ca 20 procent lägre än år 1943, men av 1943 års fångst torde vissa kvantiteter timmer komma att sågas under innevarande år. De industrier som vidareförädla trävarorna, snickerier m. fl., torde ävenledes komma att hålla oförändrad sysselsättning.

Produktionen och sysselsättningen inom cellulosaindustrien visade under slutet av föregående år en betydande nedgång. Den betingades dels av minskad export, dels av att produktionen av fodermassa vid denna tid fullgjorts. Då härtill kommer, att lagren av kemisk massa vid fabrikerna äro rätt betydande, torde någon förbättring icke vara att vänta för innevarande år, försåvitt icke någon radikal förändring sker beträffande exportmöjligheterna. Sålunda framgår enligt en inom industrikommissionen gjord beräkning, att produktionen av kemisk massa under första halvåret 1944 kommer att uppgå till ca 300 000 ton mot 520 000 ton under första halvåret 1943. Någon ökning torde möjligen vara att påräkna under andra halvåret. Man skulle därigenom måhända nå upp till en kvantitet för hela året på 700 000 ton mot 1 000 000 ton under 1943. Detta förutsätter emellertid, att leveranserna till Tyskland bli av i stort sett samma omfattning som under föregående åi.

Sysselsättningen vid pappersbruken har hållit sig förhållandevis väl uppe. Produktionen under 1943 motsvarade ca 65 procent av 1939 års nivå. Någon större nedgång torde icke vara att vänta under 1944, om lejdbåtstrafiken kan upprätthållas. Vissa marknader lia dock fallit bort.

Textil- och beklädnadsindustrien torde kunna påräkna samma sysselsättning som under 1943. Beträffande skofabrikerna blir sysselsättningen beroende av importen av hudar från Sydamerika. Man torde emellertid kunna räkna med att sysselsättningen kommer att bli något högre än i slutet av 1943. Tilldelningen av bottenläder är för närvarande 45 procent av förkrigsnivån mot 30 procent under slutet av 1943. Å andra sidan har produktionen av ersättningsslcodon minskat avsevärt.

Inom gummivaruindustrien torde sysselsättningen komma att minska något på grund av minskad tillgång på råvara för tillverkningen.

Inom den kemisk-tekniska industrien slutligen kan sysselsättningen väntas bli i stort sett oförändrad.

Sammanfattningsvis kan sägas, att sysselsättningen inom förenämnda industrier under år 1944 icke torde komma att undergå några större förändringar i förhållande till läget under slutet av 1943. En viss nedgång torde dock vara trolig inom malmbrytning och metallindustri samt inom cellulosaindustrien.

Även i fråga om byggnadsindustrien torde man, under förutsättning alt inga mera väsentliga förändringar i de utrikespolitiska förhållandena inträffa, kunna utgå från att sysselsättningsläget förblir i stort sett oförändrat. Tillgången på byggnadsmaterial har varit relativt tillfredsställande under de

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

senaste månaderna och byggnadsbehovet är särskilt framträdande på grund av bostadsbristen. Med den här genomgående reservationen för väsentliga förändringar i importförhållandena vågar man hoppas på att produktionen på detta område under innevarande år kommer att fortgå i minst samma omfattning som under det gångna året.

Som allmän sammanfattning kan sägas, att enligt nu bedömbara förutsättningar den goda sysselsättning, som kännetecknade år 1943, sannolikt kommer att fortsätta under innevarande år, dock att svårigheterna att anskaffa arbetskraft icke bliva lika framträdande, som fallet var första halvåret 1943. Dessa svårigheter framträdde särskilt inom skogsbruket. Enligt vad för närvarande synes sannolikt, blir behovet av att tillföra detta område arbetskraft avsevärt mindre än vad under senare tid varit förhållandet, vilket kommer att inverka på möjligheterna att sysselsätta arbetskraft, som frigöres på grund av import- och exportsvårigheter. Det är givet, att mera betydande förändringar i utrikespolitiskt hänseende, varav vårt land beröres, kunna helt kullkasta denna prognos.

Här vill jag jämväl anmäla, att länsstyrelsen i Västernorrlands län i skrivelse den 7 januari 1944 hemställt om vidtagande av åtgärder i anledning av den försämrade arbetslöshetssituationen i länet.

Departementschefen.

I proposition, nr 283, till 1943 års riksdag angående åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. lämnade jag en översikt över utvecklingen på arbetsmarknaden under tiden från utbrottet av pågående stormaktskrig och fram till våren 1943. Jag erinrade därvid om, hurusom sysselsättningen, som vid krigsutbrottet var mycket hög, fortfor att vara god under de närmaste månaderna efter krigets början. Från och med våren 1940 inträdde emellertid en tendens till minskad sysselsättning, vilken alltmera förstärktes under höstmånaderna samma år, samt, framför allt, under de första månaderna avår 1941. Antalet hjälpsökande arbetslösa under månaderna januari—mars 1941 utgjorde sålunda respektive 30 512, 34 900 och 33 702. Ökningen av arbetslösheten berodde framför allt på avbrytandet av handelsförbindelserna västerut — på exportsidan drabbade detta bl. a. trävaru- och massaindustrierna — samt den förlamning, som till följd av stegrade byggnadskostnader samt osäkerheten örn bostadsmarknadens utveckling m. m. drabbade byggnadsindustrien, särskilt bostadsbyggandet. Sedan genom de statliga stödåtgärderna åt bostadsbyggandet byggnadsproduktionen åter börjat komma igång under sommaren 1941 samt industrien i övrigt hunnit inrätta sig efter de ändrade förhållandena, inträdde en märkbar förbättring i fråga örn sysselsättningen, och under år 1942 inträdde en utpräglad brist på arbetskraft inom stora delar av näringslivet. Framförallt gjorde sig denna brist märkbar inom skogsbruket och jordbruket. För de åtgärder, som vidtogos för att bemästra denna situation, har utförligt redogjorts i forenämnda proposition, varför jag i detta sammanhang ej anser mig böra gå närmare in på desamma.

Någon större förändring i det under år 1942 inträdda arbetsmarknads-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

läget inträffade ej under de första månaderna av år 1943. Vad angår den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1943 gav jag i nyssnämnda proposition uttryck för en förmodan att denna skulle komma att kännetecknas av ett stabilt läge på den uppkomna höga sysselsättningsnivån. Denna förmodan har i stort sett visat sig vara riktig. Siffrorna för arbetslösheten under år 1943 ha ganska avsevärt understigit motsvarande siffror för närmast föregående år. Procentsiffran för arbetslösheten inom fackförbunden under år 1943 utgjorde sålunda 5,7 mot 7,5 år 1942. Medeltalet för hjälpsökande arbetslösa under nämnda båda år utgjorde 7 081 respektive 12 306. Nämnda genomsnittliga förbättring torde huvudsakligen bero på att de säsongmässiga variationerna i sysselsättningen under år 1943 varit betydligt mindre accentuerade än under år 1942; särskilt gäller detta årets tre första månader.

Vad angår arbetsmarknaden under den hittills förflutna delen av år 1944 framgår av arbetsmarknadskommissionens redogörelse, att antalet hjälpsökande arbetslösa i genomsnitt för månaderna januari— mars var 16 888, vilket innebär närmare en fördubbling jämfört med motsvarande tid närmast föregående år men däremot en väsentligt bättre situation än motsvarande tid 1942, då antalet hjälpsökande arbetslösa utgjorde 24 156. Oaktat sålunda läget på arbetsmarknaden under år 1943 och den hittills förflutna delen av innevarande år på det hela taget varit gynnsamt, har ökningen av antalet hjälpsökande arbetslösa inom ett par lokalt begränsade områden visat en oroväckande stegring. Detta gäller framför allt Västernorrlands samt i någon mån Värmlands län, i vilka län mer än en tredjedel (5 135 resp. 1 109) av de den 31 mars 1944 hjälpsökande arbetslösa vörö hemmahörande. Motsvarande siffror ett år tidigare utgjorde endast 1 414 respektive 164. Anledningen till den försämrade arbetstillgången just i dessa båda län beror i huvudsak på de ökade avsättningssvårigheterna för pappers-, massa- och trävaror samt den minskning, som inträtt i efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket. Då den allmänna uppmärksamheten särskilt riktats på arbetslösheten inom Västernorrlands län, vill jag här i korthet redogöra för utvecklingen å arbetsmarknaden i nämnda län samt av statsmakterna vidtagna åtgärder i syfte att lindra verkningarna av arbetslösheten därstädes.

Jag vill då till en början erinra om att i Västernorrlands län alltsedan den stora arbetslöshetskrisen i början av 1930-talet kvarstått en restarbetslöshet, vilken aldrig helt kunnat elimineras. Det genomsnittliga antalet arbetslösa i länet uppgick år 1935 till cirka 7 000, år 1936 till något mer än 5 000 samt det utpräglade högkon junk tur året 1939 till ungefär 4 000. De första krigsåren, 1940, 1941 och 1942, utgjorde antalet arbetslösa respektive 1 927, 2 685 och 1 484. Av krigsåren uppvisar 1943 den gynnsammaste siffran eller 1 270. Att sistnämnda siffra ej är högre sammanhänger med att sysselsättningen inom länet var relativt tillfredsställande ända fram till årets sista månader. Den då inträdda försämringen har sedermera fortsatt under år 1944, vilket framgår av följande tablå.

Kungl. Majlis proposition nr 273.

15 Av tabellen kan utläsas, att under exempelvis januari månad 1944 cirka 27 procent av de hjälpsökande kunnat beredas sysselsättning. En jämförelse med motsvarande månad 1941 och 1942 utvisar, att av 3 740 hjälpsökande år 1941 809 eller cirka 22 procent samt av 2 837 hjälpsökande år 1942 993 eller ungefär 35 procent kunnat beredas hjälp enligt arbetslinjen.

Av tablån framgår vidare, att stegringen av de arbetslösas antal satt in på allvar först under november och december månader 1943. Då stegringen skedde mycket hastigt, gällde det för myndigheterna att snabbt kunna igångsätta lämpliga allmänna arbeten inom länet. Framför allt ifrågakommo därvid vägarbeten samt vatten- och avloppsledningsarbeten. I fråga örn sistnämnda arbeten lyckades det att med tillfredsställande snabbhet igångsätta lämpliga arbeten, vilket torde sammanhänga med att dessa arbeten i ett stort antal fall utgjorde direkt fortsättning på tidigare arbeten av denna art inom samma kommuner och jämväl med det förhållandet, att vederbörande byggande verk på detta område hade en väl utbyggd arbetsorganisation inom länet. Antalet anställda arbetare vid nyssnämnda arbeten kunde sålunda mer än sjudubblas under tiden från oktober 1943 och fram till mars 1944. Vad angår vägarbetena måste emellertid resultatet, såvitt det avsåg att snabbt igångsätta arbetena, betecknas som mindre tillfredsställande. Det är i regel svårare att företaga förberedelsearbeten för och igångsätta vägarbeten vintertid, och vidare fanns till en början på detta område icke någon effektiv arbetsorganisation inom länet, vilket medförde stora svårigheter, när det gällde att anskaffa arbetsledning och i övrigt ordna för arbetenas igångsättande. Antalet vid vägarbeten sysselsatta arbetare var sålunda under månaderna november, december och januari lägre än under oktober. Först med mars månad inträdde en mera markerad förbättring härutinnan. Den sålunda konstaterade oförmågan alt snabbt bereda ett större antal arbetslösa sysselsättning vid vägarbeten medförde att under december och januari månader endast omkring en tredjedel av antalet hjälpsökande kunde beredas arbete.

1C

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Under februari och mars månader inträdde en förbättring i fråga om antalet vid arbeten sysselsatta, vilken emellertid huvudsakligen åstadkoms genom ökningen av vid vatten- och avloppsledningsarbeten sysselsatta arbetare. Den tydliga skillnaden i fråga örn möjligheterna att snabbt kunna igångsätta lämpliga beredskapsarbeten har på intet sätt haft sin grund i att medel beviljats i mindre utsträckning till vägarbetena än till vatten- och avloppsledningsarbeten. Följande sammanställning utvisar i vilken omfattning medel ställts till förfogande för utförande av statliga och statskommunala beredskapsarbeten inom Västernorrlands län.

Under tiden från och med den 1 september 1943 har beviljats tillstånd och statsbidrag till utförande av 47 statskommunala beredskapsarbeten inom Västernorrlands län. Av dessa arbeten, vilka beräknats medföra en total kostnad av cirka 4,2 miljoner kronor och i regel avse väg- eller ledningsarbeten men i en del fall arbeten av annan art, ha före ingången av april detta år igångsatts 25 företag med en beräknad totalkostnad av cirka 3,0 miljoner kronor. Under april och början av maj lia ytterligare några sådana arbeten igångsatts inom länet.

Även på annat sätt har man sökt motverka arbetslösheten inom Västernorrland. Sålunda ha arbetsmarknadsskäl motiverat beslut om s. k. stödköp av cirka 221 000 m® brännved från skogsägare i huvudsak inom Västernorrlands län, varigenom möjligheterna att sysselsätta folk i skogen förstärkts. Vidare har Västernorrland privilegierats vid beviljande av tillstånd till byggnadsföretag.

Jag förutsätter, att vederbörande myndigheter företaga skyndsamma åtgärder för igångsättande av ytterligare arbeten — såväl beredskapsarbeten som andra arbeten — i Västernorrlands län i den omfattning, som kan föranledas av läget på arbetsmarknaden. Sett på längre sikt bör man emellertid söka sig fram även på andra vägar för att komma till rätta med arbetslösheten inom länet, vilken i hög grad torde bero på näringslivets alltför ensidiga inriktning på för export avsedda skogsprodukter. Jag vill härvid erin-

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ra om att en av chefen för jordbruksdepartementet den 3 februari 1944 tillkallad kommitté, norrlandskommittén, för närvarande är sysselsatt med undersökningar rörande åtgärder för det norrländska näringslivets förkovran i allmänhet och således jämväl torde komma att taga under övervägande förslag örn åtgärder i syfte att skapa vidgade sysselsättningsmöjligheter inom Västernorrlands län.

Arbetslösheten inom byggnadsbranschen har under den gångna vintern varit ganska betydande, speciellt i de större städerna, ehuru likväl lägre än närmast föregående vintrar, frånsett dock vintern 1942—1943. Lättnader i den begränsning av byggnadsverksamheten, som lagen om byggnadstillstånd avser, ha emellertid genomförts i den mån materieltillgången det medgivit, och sysselsättningen för byggnadsarbetare har nu blivit relativt tillfredsställande.

Fortsatt och möjligen ökad arbetslöshet inom Västernorrlands län torde vara att emotse under instundande budgetår. Även inom andra län med mera betydande cellulosaindustrier kunna sysselsättningssvårigheter befaras. Att med någon större säkerhet bedöma utvecklingen på arbetsmarknaden i övrigt låter sig icke göra. Det synes därför vara anledning att utgå från ett något ökat behov av arbetslöshetshjälp vid bedömande av ifrågavarande anslagsbehov för budgetåret 1944/45. . . . 4

Lönesättningen vid arkivarbeten.

I detta sammanhang vill jag jämväl anmäla av arbetsmarknadskommissionen framlagt förslag till ändrad lönesättning vid arkivarbetena. .

Frågans tidigare behandling.

Arbetsmarknadskommissionen erinrar örn att kommissionen tidigare i skri» velser den 27 maj 1941 och den 29 april 1943 framlagt förslag rörande ändrad lönesättning vid arkivarbetena, för vilka förslag redogjorts i propositionerna nr 285/1941 (s. 48—60) respektive 283/1943 (s. 85—103). Rörande innebörden av nämnda båda förslag och dessas behandling anför kommissionen i huvudsak följande.

När arkivarbetena tillkommo — 1934 -— bestämdes, att lönerna vid dessa skulle beräknas på samma sätt som vid övriga slag av reservarbeten. Därav följde emellertid vissa för arkivarbetarna ofördelaktiga konsekvenser, eftersom den ekonomiska värderingen av arbetarnas prestationer kom att verkställas med ledning av ett lönesystem, som schablonmässigt kopierats efter ett för rent grovarbete avpassat system. Behov framträdde därför av en lönesättning, som i görligaste mån undanröjde dessa brister.

Kommissionen framhöll i skrivelse den 27 maj 194 1, attén mera tillfredsställande lösning av arkivarbetarnas inkomstproblem skulle vinnas, örn man införde ett på veclcocwlöning uppbyggt lönesystem. I samband därmed borde denna avlöning — därest man skulle kunna åstadkomma en effektiv förbättring av familjeförsörjarnas ekonomiska läge — sättas rela-

Bihang lill riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 273.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

tivt lågt för icke-familjeförsörjarna. Kommissionen ansåg fördenskull skäl tala för att man genomförde ett familjelönesystem, uppbyggt på en för alla arkivarbetare gemensam men dyrortsdifferentierad grundlön (veckolön), utfylld med vissa familjeförsörjarna tillkommande familjetillägg.

Visserligen hade det, framhöll kommissionen, härvid varit önskvärt att fastställa arkivarbelslönen i direkt förhållande till avlöningen för kontorsanställda med enkelt arbete på öppna marknaden. Detta vore emellertid icke möjligt, enär kontoristlönerna överallt företedde starka och av individuella faktorer beroende skiftningar, varförutom några avtalsenligt reglerade typer av sådana löner i vart fall vid denna tid icke funnes i mera avsevärd utsträckning. Med hänsyn härtill tog kommissionen i sitt förslag till nytt lönesystem hänsyn till dels gällande reservarbetslön, dels ock utgående löner till extra vaktmästare i civilförvaltningen med månadslön, beräknad enligt lägsta löneklassen i lägsta lönegrad inom löneplan Ex (på I-ort 271 kronor). Någon sänkning av de då utgående arkivarbetslönerna (i Stockholm kr. 249: 60 per månad) ansågs skäligen icke kunna ifrågasättas.

Med utgångspunkt från anförda synpunkter föreslog kommissionen, att grundlönen skulle uppgå till i ortsgrupp C 190 kronor och i ortsgrupp I (Stockholm) 260 kronor. Skillnadsbeloppet i månadslön mellan varje ortsgrupp föreslogs till 10 kronor (utom mellan grupperna II och I) eller ungefär samma belopp, som markerade differensen mellan ortsgrupperna i fråga om lönen för extra vaktmästare.

Härutöver skulle i förekommande fall utgå familjetillägg för hustru med 75 öre i ortsgrupperna A, B och C, med 1 krona i grupperna D—F och med 1 krona 25 öre i grupperna G, H och I. Tillägget per barn föreslogs till 50 öre i samtliga grupper.

Mot detta kommissionens beslut av maj 1941 anfördes reservation av vice ordförande Hagman och ledamoten Strindlund, som ställde sig avvisande mot att familjelönsprincipen bragtes i tillämpning vid förevarande slag av hjälparbeten. Då de likväl ej ville motsätta sig en höjning av arkivarbetslönerna, förordade de en löneskala, enligt vilken lönen på I-ort skulle utgöra 300 kr. per månad. Därjämte anmälde ledamoten Brodén och ersättaren Styrman, att de icke kunde biträda beslutet i vad detta avsåg lönebeloppens storlek.

I propositionen nr 285/1941 förklarade sig departementschefen icke beredd att föreslå åtgärder i den av kommissionen föreslagna riktningen men ansåg likväl att riksdagen borde beredas tillfälle att uttala sig angående lämpligheten av införande av ett familjelönesystem vid arkivarbetena.

Med anledning härav uttalade riksdagen som sin uppfattning (skrivelse nr 436/1941), att fog syntes föreligga för att åtminstone i viss omfattning vidtaga åtgärder för en höjning av arbetsförtjänsten vid arkivarbetena. Riksdagen hade emellertid icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot att åstadkomma denna höjning genom införande av familjelön, särskilt med hänsyn till de konsekvenser beträffande lönesättningen vid andra med statsmedel understödda arbeten, som därav kunde befaras uppstå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

19 Genom beslut den 28 juni 1941 bemyndigade Kungl. Maj:t arbetsmarknadskommissionen att ifråga om lönesättningen vid arkivarbetena tills vidare försöksvis tillämpa de grunder för fastställande av lönerna, som angåves i den av ledamöterna Hagman och Strindlund avgivna reservationen, varvid kommissionen ägde att beträffande lönebeloppen vidtaga de modifikationer, som kommissionen funne erforderliga.

I överensstämmelse härmed utfärdade kommissionen nya bestämmelser att från och med den 1 juli 1941 lända till efterrättelse vid arkivarbetena. Enligt dessa utgick avlöningen i form av en för olika orter varierande veckolön. För Stockholm bestämdes den på sådant sätt, att månadslönen kom att uppgå till ca 300 kr. per månad.

Frågan om en ändrad lönesättning vid arkivarbetena upptogs på nytt år 1943. I skrivelse den 29 april 1943 anförde kommissionen härvid att den år 1941 genomförda omläggningen av arkivarbetssystemet icke i allo lett till åsyftat resultat, säkerligen främst på grund av att lönesystemet icke fått lämplig utformning. Det hade vidare konstaterats att allt fler av de på de senare åren tillströmmande arkivarbetarna utgjorts av svagt meriterade personer, något som bekräftades därav att vederbörande under sin senaste anställning på öppna marknaden haft löner, som ej sällan mer eller mindre understigit utgående arkivarbetslöner. Detta förhållande måste tagas i betraktande vid en planerad omläggning av lönesystemet.

En rationell lösning av löneproblemet syntes böra genomföras i samband med en uppdelning av arbetsobjekten på två huvudgrupper, nämligen Aarbeten eller arbeten, för vars utförande skulle krävas mera kvalificerad personal, och B-arbeten eller arbeten, vid vilkas utförande skulle erfordras mindre kvalificerad arbetskraft. Att draga någon absolut gräns mellan Aoch B-arbeten läte sig ej göra. I praktiken torde svårigheterna härutinnan likväl kunna relativt lätt bemästras.

En ömtåligare sak bleve visserligen klientelets uppdelning vid hänvisningen till respektive kategorier av arbeten. Genom inhämtande av noggranna personliga deklarationer från arbetarna torde dock även uttagningen av lämplig arbetskraft kunna ske utan nämnvärda komplikationer. I praktiken hade arbetslöshetskommittéerna redan f. n. måst noga pröva aspiranternas lämplighet för olika till buds stående arkivarbetstillfällen.

Uppdelades arbetsobjekten samvetsgrant på angivet sätt, borde även en viss differentiering av lönerna vid respektive huvudslag av arbeten vara möjlig att åvägabringa. Detta hade dittills icke medgivits. Följden hade blivit, att det kunnat inträffa, att t. ex. samma lön utgått till en arkivarbetare, vilkens kapacitet endast räckt till för att utföra dammsugning av ett bokbestånd, som till den, vilken på grund av teknisk högskolekompetens kunnat biträda ett ämbetsverk vid utförandet av högvärdiga tekniska arbetsuppgifter. Givet vore emellertid att lijälpkaraktären hos alla slag av arkivarbeten och nödvändigheten att hålla en förhållandevis låg lönenivå vid samtliga arbeten av detta slag, måste medföra, att skillnaden i lönehänseende mellan vid Aarbeten och B-arbeten sysselsatta ej finge bli alltför markant. Den olika lö-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

nen vöre endast att tolka såsom ett uttryck för och betingad av att den mera kvalificerade arbetsinsatsen hade relativt större ekonomiskt värde tor den tillfälliga arbetsgivaren än arbete, som bestode i enklare göromål.

Det av kommissionen föreslagna lönesystemet innebure i huvudsak, att alla arkivarbetare på en ort erhölle en för dem gemensam grundlön men att de personer, som till följd av sin speciella kompetens förklarats behöriga för och hänvisats till A-arbelen, därutöver finge ett visst kompetenstillägg.

I förslaget av maj 1941 hade kommissionen stannat vid att jämföra ifrågasatta arkivarbetslöner med lönerna till vissa vaktmästargrupper i civilförvaltningen. Emellertid borde observeras, att en del arkivarbetare utförde ett arbete, som närmast vore jämförbart med det varmed skrivbiträden inom statsförvaltningen sysselsattes. Hänsyn måste även tagas till att arkivarbete som regel icke vore så krävande som vaktmästargöromål. Arkivarbetslönen borde därför sättas lägre än lönen till extra vaktmästare. Ä andra sidan måste hållas i minnet, att arkivarbetare i vissa fall utförde ett ganska krävande och kvalificerat arbete. Vidare betonades, att arkivarbetslönen icke kunde anses tillräcklig för vissa familjeförsörjare. I det sammanhanget borde observeras, att de extra vaktmästarna, med vilkas löner arkivarbetarnas i allmänhet måste jämföras, i regel vore yngre personer, under det att till arkivarbete endast i undantagsfall finge hänvisas någon under 40 år. (Medelåldern 1943 har senai-e påvisats utgöra 58 år.) Kommissionen ansåg därför alltjämt, att arkivarbetslönen — med hänsyn till arkivarbetenas karaktär av social hjälpanordning — borde kombineras med ett system med familjetillägg.

Följden av att familjelöneprincipen hittills ej gällt hade blivit, att arkivarbetslönen för icke-familjeförsörjare kommit att utgå med avsevärt högre belopp, än som i regel kunde anses skäligt med hänsyn tili arkivarbetarnas arbetsuppgifter och i jämförelse med åtskilliga statliga befattningshavares löner. På grund av de sålunda konstaterade icke önskvärda konsekvenserna av det tillämpade lönesystemet, ansåg sig kommissionen böra återupptaga sitt tidigare förslag örn en familjelön. Beträffande lönesystemets utformning föreslog kommissionen, att grundlönen borde bestämmas med hänsyn till avlöningen för extra vaktmästare och extra skrivbiträde saint utgå på I-ort (Stockholm) med 270 kronor per månad, att kompetenstillägget för arkivarbetare vid A-arbeten borde fastställas till 30 kronor per månad inom alla ortsgrupper, samt att familjetillägget per dag borde utgå med för hustru 1 krona i ortsgrupperna A, B och C, 1 krona 25 öre i grupperna D, E och F samt 1 krona 50 öre i grupperna G, H och I. Tillägget för barn under 16 år föreslogs till 75 öre per dag i samtliga ortsgrupper.

Mot förslaget till ny lönesättning vid arkivarbeten anfördes reservationer dels av kommissionens ordförande med instämmande av ledamoten Andersson, vilka ansågo, att grundlönen för arkivarbetare icke borde överstiga 250 kronor på I-ort, dels av ledamöterna Carell och Brodén, vilka uttalade, att de tillägg, som föreslagits för familjeförsörjare, vore för högt avvägda med hänsyn till löneförhållandena på den öppna arbetsmarknaden, där några dylika tillägg icke förekomme.

21 Kungl. Majlis proposition nr 273.

Departementschefen (prop. nr 283/1943) förklarade sig nied hänsyn till den korta tid som stått honom till buds för frågans övervägande ej beredd att taga ståndpunkt till kommissionens olika förslag utan uttalade, att gällande principer beträffande arkivarbetena borde tills vidare tillämpas oförändrade. Till denna uppfattning anslöt sig även riksdagen (skrivelse nr 446/1943).

Arbetsmarknadskommissionens nu framlagda förslag.

Rörande det av kommissionen nu framlagda förslaget anför kommissionen i huvudsak följande.

När kommissionen ånyo går att framlägga vissa förslag i arkivarbetsfrågan, anknyter den i huvudsak till de synpunkter i ämnet, som kommo till uttryck i skrivelsen den 29 april 1943. Emellertid ha sedan dess vissa faktorer tillkommit som föranleda kommissionen att på en del punkter modifiera sitt senaste förslag i lönefrågan, nämligen dels resultatet av en under hösten 1943 slutförd inventering av tillgången på för arkivarbete lämpliga arbetsobjekt i landet, dels vunna upplysningar om de faktiska förtjänster, som ett antal i den fria marknaden under sommaren 1943 placerade förutvarande arkivarbetare uppnått, dels ett antal uppgifter, som belysa de ekonomiska förhållandena under år 1942 med avseende på de arkivarbetare i Stockholm — 326 till antalet — av vilka de flesta under större delen av 1943 haft arkivarbete (i det följande åberopade såsom »Stockholmsundersökningen 1942»),

Redan i förslaget av april 1943 betonades lämpligheten av att arbetena delades upp på två grupper (A och B). önskvärdheten av en tredelning förelåg visserligen redan då, men i brist på kännedom om hur en sådan gruppering av arbetena vore genomförbar inom verk och institutioner begränsades förslaget till endast två grupper. Vid den nu verkställda inventeringen ha de tillfrågade myndigheterna emellertid kunnat klassificera sina arbetsobjekt i tre huvudgrupper under beaktande av arbetsuppgifternas svårighetsgrad. Till den första gruppen — A-arbetcn — lia förts i huvudsak samma slags arbeten, som i kommissionens framställning i april 1943 räknades dit. Meningen vore att till dessa arbeten uttaga den mera liögkvalificerade delen av arbetskraften. De tidigare (i april 1943) såsom B-arbeten angivna arbetsobjekten lia numera kunnat delas upp på två grupper, nämligen B-arbeten eller enklare rutin- och kontors- o. d. arbeten, avsedda för genomsnittskontorister m. fl. samt C-arbeten eller sådana, för vilkas utförande icke erfordras någon teknisk, merkantil eller liknande utbildning eller erfarenhet och dit hänvisning sålunda skulle kunna ske av icke yrkesskolad arbetskraft. Möjlighet skulle sålunda härigenom yppa sig att i viss omfattning inom arkivarbetenas ram bereda sysselsättning även för personer, som, ehuru ej kapabla att siittas på arkivarbete i egentlig mening, dock ägde förutsättningar att kunna utföra mera okvalificerade, vaktmästarliknande göromål i mån av tillgång på härför lämpliga arbetsobjekt.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

En sådan uppdelning av arkivarbetena, som vid inventeringen företagits, betingas jämväl av nödvändigheten att i fortsättningen äga klarhet om arbetsplatsernas behov av på olika sätt yrkeskunnig arbetskraft. Utvecklingen har nämligen ådagalagt behov av alltmer kvalificerad arbetskraft vid arkivarbetena. Inventeringsresultatet bestyrker detta. Det har nämligen visat sig, att 49 procent av de redovisade arbetstillfällena utgöras av sådana, som fordra högvärdig arbetskraft (A-arbeten). För B-arbeten är procenttalet 39 och för C-arbeten 12. Verkställd undersökning av hur de i medio av januari 1944 sysselsatta 316 svenska arkivarbetarna fördelade sig med hänsyn till det slag av arbeten, vid vilka de placerats, har också givit utslag i samma riktning. De fördelade sig sålunda: Vid A-arbeten 69 (21,8 %); vid B-arbeten 230 (72,8 %) och vid C-arbeten 17 (5,4 %).

Lönesättningen vid arkivarbetena skapade intet större problem, så länge arbetena vörö av mera grovarbetsliknande karaktär. Svårigheterna uppkommo i och med att arbetsuppgifterna begynte kräva mera yrkesutbildad personal. Då det befunnits nödvändigt att bland annat med hänsyn härtill och till levnadskostnadernas stegring etappvis höja arkivarbetslönen — utan att man därför ansett skäl föreligga att ändra arbetenas hjälpkaraktär och att vid dem tillämpa öppna marknadens löner — har emellertid till följd av enhetligheten i lönesystemet även de för de nya arbetsuppgifterna mindre kvalificerade arkivarbetarna följt med i den allmänna löneupplyftningen. Ej så få av de i arkivarbete sysselsatta ha, ehuru föremål för samhällelig hjälpverksamhet, på sådant sätt kommit att få större inkomster än de haft i sitt tidigare förvärvsarbete (se härom närmare s. 87 i propositionen nr 283/1943). Den differentiering av arbetsuppgifter och löner, som ifrågasattes i skrivelsen den 29 april 1943, syftade till att övervinna dessa svårigheter. Det förslag i arkivarbetsfrågan, som kommer att i det följande utvecklas, har samma syfte.

På grund av myndigheternas stegrade anspråk på arkivarbetskraftens kvalitet kunde det till äventyrs vara ändamålsenligt att direkt på ämbetsverk och vetenskapliga institutioner anvisa de medel, som nu disponeras för ar- .kivarbetsändamål och att jämväl på dem överlåta att utvälja erforderlig arbetskraft och att anpassa avlöningen efter envars kompetens. Denna väg torde emellertid icke vara framkomlig bl. a. av det skälet, att verken och institutionerna i sådant fall helt visst komme att vanligtvis anställa personer med ur deras synpunkter värdefullare egenskaper än de nuvarande arkivarbetarnas. Samhället skulle alltså fortfarande tvingas ta hand om flertalet kontoristarbetslösa och liknande men utan att härvid äga nödig tillgång på för dessa kategorier av arbetslösa lämpliga arbetsobjekt. Systemet med arkivarbeten och till dessa knuten särskild lönesättning bör fördenskull åtminstone t. v. upprätthållas.

Såsom redan betonats föreslogs grundlönen våren 1943 av kommissionens majoritet till 270 kr. per månad (I-ort), vartill skulle komma vissa kompetens- och familjetillägg. Beträffande den lönesättning, som nu förordas, må framhållas följande.

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Till följd av att arkivarbetarna tidigare ytterst sällan kommit att återbördas till öppna marknaden, har kännedom saknats örn vilka löner, en arkivarbetare erhållit resp. mera allmänt skulle kunna erhålla vid återanställning inom förvärvslivet. Slutsatser härutinnan föreligga likväl numera, vdket sammanhänger med följande. Då det våren 1943 syntes uppenbart, att efterfrågan särskilt på kontors vikariat skulle bli livlig, intensifierades åtgärderna för arkivarbetarnas överförande till öppna marknaden. Till kontorsliknande arbete på öppna marknaden under tiden juni—oktober 1943 lyckades man anvisa inalles 43 arkivarbetare i Stockholm, av vilka ca voro över 50 år. De anställda fördelade sig med ungefär hälften på vardera kvinnor och män.

Lönernas storlek belyses av följande sammanställning.

Lön per månad Män Kvinnor Summa

kronor

80 + fritt vivre ............ 1 (vaktmästare) — 1

230-250...................... - 6 6

260 .......................... 2 11 12

275 .......................... — 2 2

300 .......................... 5 1 6

325 .......................... 7 1 8

330—340...................... — 2 2

350 .......................... 4 — I * * 4

500 .......................... 1 (arkitekt) — 1

Summa 20 23 43

I samtliga redovisade fall (utom 7) har den av arkivarbetaren erhållna lönen på öppna marknaden understigit eller uppgått till högst den lön, som denne åtnjutit under sin sysselsättning vid arkivarbetet. Av kvinnorna ha samtliga utom 3 fått lägre lön än de hade som arkivarbetare. Medellönen för dem bar uppgått till 265 kr. per månad (mot 321 kr. per månad i arkivarbete). För flertalet kvinnor utgjorde lönen emellertid endast 230 å 260 kr. per manad. Männen betalades något bättre. Deras genomsnittslön utgjorde 312 kr. per månad. Av 20 placerade fingo dock endast 5 högre lön än i arkivarbete. De flesta fingo åtnöja sig med ungefär lika stor (7) eller lägre lön (8), än de haft som arkivarbetare. De anställda — speciellt kvinnorna — ha i flertalet fall använts för mycket enkla och rutinmässiga arbetsuppgifter.

Vid fastställandet av de arkivarbetslöner, som avses att gälla hädanefter, torde liksom tidigare en avvägning böra ske i förhållande till de löner, som f. n. komma i fråga för vaktmästare i statstjänst enligt civila avlöningsreglementet (345 kr. per månad), extra vaktmästare enligt civila icke-ordinariereglementet (299 kr. per månad) samt extra skrivbiträde enligt civila ickeordinariereglementet (260 kr. per månad). Samtliga belopp äro angivna för I-ort och uträknade med hänsyn tagen jämväl till f. n. utgående kristillägg och rörligt tillägg, varvid avdrag gjorts för pensionsavgifter, där sådana före-

komma. Därjämte synes även böra beaktas de nyss meddelade uppgifterna örn de löner, som arkivarbetarna erhållit under placering 1943 på öppna

marknaden samt av arbetsförmedlingen i Stockholms stad tillhandahållna

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

upplysningar rörande storleken av gängse kontorist- och vaktmäslarlöner i Stockholm. Fullgod', mera kvalificerad arbetskraft inom kontorsbranschen betalas f. n. i Stockholm enligt sistnämnda källa en månadslön av 350 å 400 kr., medan lönen för i något avseende skadad men dock kvalificerad arbetskraft håller sig omkring 300 kr. per månad. Vid enklare kontorsarbete utgör månadslönen genomsnittligen för både män och kvinnor ca 250 å 260 kr. per månad. Vad angår avlöning till vaktmästar personal varierar denna avsevärt, beroende på vederbörandes ålder och allmänna förutsättningar. För enklare vaktmästararbete utgör lönen, enligt vad en på industritjänstemannaförbundets undersökningar grundad statistik visar, för en person under 29 år 204 kr. per månad, för en person vid ca 29 år 250 kr. per månad och för en person över 29 år 310 å 315 kr. per månad inklusive index. I senare fallet gäller det lön för fullt frisk och rask personal, kompetent att utföra allehanda löpande slag av ofta krävande vaktmästargöromål.

Med utgångspunkt från ovan angivna olika löneuppgifter föreslår kommissionen, att grundlönen vid A-arbeten skall utgöra 285 kr. per månad (på I-ort). Beloppet understiger visserligen lönen för extra vaktmästare enligt civila icke-ordinariereglementet men lär ej kunna sättas högre, enär eljest grundlönen jämte föreslagna familjetillägg skulle komma totalförmånen av arkivarbete att överskrida lönen för vaktmästare i statstjänst. Grundlönen vid B-arbeten bör lämpligen sättas till 260 kr. per månad (på I-ort) eller samma belopp, som för närvarande betalas av staten till manliga och kvinnliga skrivbiträden enligt civila icke-ordinariereglementet. Denna lön torde också få anses ungefärligen svara mot öppna marknadens för enklare kontorsarbete. Möjligen borde de personer, som komma att sysselsättas med uppgifter av C-arbetens beskaffenhet, erhålla lön efter andra grunder än övriga arkivarbetare. Det fåtal personer, varom här kan bli tal, kommer dock att utföra ett understundom fysiskt ganska ansträngande arbete, vars värde ofta ej torde av respektive myndigheter skattas lägre än B-arbelarnas prestationer. Någon nämnvärd skillnad i lön för dem som sysselsättas vid arbeten av B- och C-typ synes därför ej böra komma i fråga, i synnerhet som redan grundlönen vid B-arbetena kommer att ligga nära existensminimum. Med hänsyn härtill och för att desslikes förenkla lönesystemet föreslås samma lön vi arbeten av B- och C-typ, vadan alltså endast två huvudslag av arbeten och löner skulle komma att finnas vid arkivarbetena. Uppdelningen av arbetsobjekten i tre grupper torde emellertid böra bibehållas såsom en praktisk och ändamålsenlig anordning, då den medger en överblick över de arbetstillfällen hos ämbetsverken m. fl., som efter varje successivt företagen arbetsobjektsinventering stå till buds för placering av den mindre skolade arbetskraften.

Med här förordade lönesättning bortfaller det tidigare ifrågasatta kompetenstillägget för A-arbetare.

Grundlönen per månad vid skilda tidpunkter och enligt olika förslag i lönefrågan framgår av följande tabell.

Kungl. Majlis proposition nr 273.

25 När kommissionen ånyo förordar införandet av ett familjclönesystem vid arkivarbetena, har detta väsentligen sin grund däri, att kommissionen icke ser någon annan framkomlig väg ur de svårigheter, som äro förknippade med lönesättningen vid arbeten med karaktär av social hjälpanordning. Arkivarbetenas säregna natur och klientelets begränsade omfattning synas kommissionen utesluta riskerna för prejudicerande lönepolitiska verkningar på andra områden av statlig verksamhet. Ihågkommas bör dessutom, att arkivarbetaren praktiskt taget alltid — på grund av bestämmelsen örn 40 år såsom minimiålder för erhållande av arkivarbete — är betydligt äldre än den vaktmästare, som erhåller lägsta expeditionsvaktslön och med vilken han i lönehänseende skall jämföras samt att man även inom det enskilda näringslivet som regel brukar betala kontorister och likställda högre lön med stigande ålder. Vidare bör bemärkas, att sysselsättningen vid arkivarbete ofta är till tiden begränsad (vanligen sex månader), samt att arkivarbetaren ej kommer i åtnjutande av några ålderstillägg och ej heller äger åtnjuta semester och givetvis icke heller pension.

Redan i sin hemställan av april 1943 hade kommissionen ansett sig böra föreslå någon ökning av de två år tidigare ifrågasatta hustru- och barnbidragen. Det ömmande läget för de försörjningspliktiga arkivarbetarna, vilka ju liksom arkivarbetarna över huvud representera en nödställd grupp av medelklass inom den högre medelåldern och åldrarna ovan denna, har emellertid erhållit en ny belysning genom Stockholmsundersökningen 1942. Dennas resultat har icke kunnat undgå att påverka kommissionens ställningstagande i familjetilläggsfrågan, allrahelst som huvudstadens arkivarbetare utgöra vid pass 80 %> av rikets samtliga.

Stockholmsundersökningen har omfattat 326 personer, därav 280 män och 46 kvinnor. De icke försörjningsplikligas antal uppgick lill 129 (39,5 °/'o) medan de försörjningspliktiga utgjorde 197 (60,5 %). För 51 av dessa senare förelåg försörjningsplikt gentemot inalles 81 barn. Flertalet bland de 51

1 Ortsgrupperna A och B ej aktuella.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

familjeförsörjarna (33) hade endast ett barn att försörja; inom 10 familjer förelåg försörjningsplikt mot 2 barn, och i 8 familjer uppgick barnantalet lill 3 och däröver (varav 6 familjer med 3 barn vardera och 2 familjer med 5 barn vardera). Resultatet av en beräkning av den månatliga, samlade familjeinkomstens storlek per hushållsmedlem (per capita) för de 220 i undersökningen ingående familjer, vilkas huvudperson under 1942 hade inkomst av arkivarbete, framgår av nedanstående sammanställning.

Av de 106 ogifta (inklusive änklingar, änkor och frånskilda) arkivarbetarna utan barn hade ej mindre än 65, eller 61,3 °/o, en samlad månadsinkomst per capita på över 200 kr., medan endast 1 av de 29 barnaförsörjande arkivarbetarnas hushåll uppvisade så hög inkomst per capita. Även för gifta personer utan minderåriga barn låg inkomsten per capita avsevärt lägre än de ogiftas och andra ensamståendes, i det att densamma i endast 4 av samtliga fall översteg 200 kr. i månaden.

Av 106 ogifta m. fl. sammanbodde ett tiotal med barn över 16 års ålder, vilka hade arbetsinkomst år 1942. I 18 fall av 85 hade hustrurna till de

gifta arkivarbetarna — utan hemmavarande, minderåriga barn — arbetsinkomster.

Medelinkomsten per capita och månad har befunnits utgöra:

för ogifta män utan barn ................................ kronor 202

» ogifta kvinnor (inklusive frånskilda och änkor) utan barn. . » 203

» äkta makar utan barn ................................ » 131

» äkta makar med barn ................................ » 86

» ogifta kvinnor med barn .............................. » 117.

Undersökningen bestyrker den av kommissionen i föregående framställningar uttalade uppfattningen, att behov måste anses föreligga av skäliga inkomsttillägg för försörjningspliktiga arkivarbetare med barn. Uppenbarligen ha i arkivarbete sysselsatta ogifta personer utan barn möjlighet att någorlunda drägligt existera på sina löner. Även en gift arkivarbetare med

1 Under 16 år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 273-

försörjningsplikt enbart mot hustru torde med ett lämpligt avvägt hustrutillägg — särskilt om hustrun har möjlighet att tidvis tillföra hushållet någon extrainkomst — kunna nödtorftigt försörja sig på lönen. För den gifte arkivarbetaren, som har hustru och barn i uppväxtåldern att dra försorg om, synes däremot någon löneförbättring oundgängligen nödvändig. Det må i förevarande sammanhang erinras om att den månatliga medelinkomsten per capita i Stockholm för en gift arkivarbetare med hustru och barn enligt ovanstående utgjorde kr. 86, medan hemunderstödet (inklusive hyresbidrag) inom fattigvården i Stockholm (december 1943, preliminära uppgifter) uppgick för familjeenheten man och hustru med barn till i medeltal kr. 81:30, låt vara att det i vissa fall här även medräknats personer, som ej haft full försörjning av fattigvården utan allenast en komplementär sådan.

Då vid familjetilläggens utmätande hänsyn måste tagas till att summan av olika förmåner av sysselsättning vid arkivarbete ej överstiger vad vaktmästarpersonal i statstjänst erhåller som lön, har kommissionen — med frångående av tidigare förslag — ansett sig böra föreslå ett enhetligt och något sänkt hustrutillägg av 1 krona per dag och person i samtliga ortsgrupper, ävensom ett enhetligt barntillägg av 1 krona per barn och dag likaledes i samtliga ortsgrupper.

Enligt kommissionens uppfattning böra emellertid lönerna vid arkivarbetena frigöras från anknytningen till gällande dyrortsgruppering och i stället tarifferas med hänsyn till indelningen av rikets kommuner efter ortsgrupperaa I—III enligt lagen örn folkpensionering. Kommissionens förslag till lönesättning enligt dessa principer framgår av följande tablå.

Förslag till nya arkivarbetslöner.

Det torde som allmän regel böra fastställas, att summan av grundlön samt hustru- och barntillägg ej får per månad inom någon ortsgrupp överskrida 1

1 Maximeras Ilar till 278 kronor per månad.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 273-

den månatliga lönen för vaktmästare i statstjänst enligt det civila avlöningsreglementet inom respektive ortsgrupp (f. n. 345 kr. per månad på I-ort).

Såsom övergångsbestämmelse föreslås, att person, som erhållit arkivarbete före den 1 juli 1944 må äga rätt att till och med hänvisningsperiodens utgång, dock längst intill den 1 januari 1945, uppbära samma lön, som han (hon) åtnjöt före tillkomsten av de nya bestämmelserna.

Det med lönerevisionen avsedda syftet torde få anses nått, om därigenom ett tillfredsställande familjelönesystern kan genomföras. Härvid kommer visserligen en ofrånkomlig lönesänkning att övergå vissa icke-försörjningspliktiga arkivarbetare, nämligen de med hänsyn till kompetens mindre kvalificerade grupperna. Grundlön för B-arbetarna har samtidigt dock anpassats till lönenivån för enklare kontorsarbete såväl i statsförvaltningen som på öppna marknaden.

Genom barntilläggen lia familjeförsörjarna med 1 barn bland B-arbetama bibehållits vid ungefär oförändrade löner, där dessa ej höjts, medan de bamförsörjningspliktiga A-arbetamas ställning något förbättrats. Möjlighet bör finnas för lägre utbildad men duglig arbetskraft att kunna genom dokumenterad skicklighet flyttas upp i högre lönegrupp.

Kommissionen har vidare föreslagit viss ändring av för närvarande gällande regler, för arkivarbetares lön under sjukdom.

För närvarande gäller att arkivarbetare, som under sysselsättningstiden kan begagna sin bostad, vid av sjukdom vållad frånvaro från arbetet skall vidkännas avdrag å lön med hela dagavlöningsbeloppet. Endast interlokalt hänvisad arkivarbetare kan vid av sjukdom vållad frånvaro från arbetet för högst tre veckodagar under en månad bibehållas vid halv avlöning, dock för en tid av högst sex dagar per sexmånadersperiod; i vissa fall kan sjukavlöning för en tid örn åtta dagar utgå nied särskilt fastställda belopp.

Kommissionen föreslår nu, att även de arkivarbetare, som bo på hemorten, vid iråkad sjukdom bli delaktiga av viss sjukavlöning.

Under åberopande av det anförda har kommissionen hemställt örn godkännande av det framlagda förslaget till lönesättning vid arkivarbetena att tillämpas från den 1 juli 1944 ävensom av den föreslagna ändringen i gällande bestämmelser angående sjukavlöning åt arkivarbetare.

Mot beslut om förslag till lönesättning vid arkivarbeten har reservation anförts av ledamöterna Carell, Brodén och Andersson, vilka dels ej velat biträda förslaget om familjelöner, dels ock ansett, att i arkivarbete sysselsatta kvinnor alltid borde erhålla för B-arbeten gällande löner.

Den s. k. arkivmannaföreningen, en sammanslutning av arkivarbetare i Stockholm, har i skrivelse den 19 mars 1944 opponerat sig mot kommissionens nya förslag till lönesättning vid arkivarbeten. 1 skrivelsen erinras örn att förslaget skulle innebära en betydande reducering av de icke försörjningspliktiga arkivarbetarnas redan förut mycket låga löner. Föreningen säger sig vilja livligt tillstyrka, att de arkivarbetare, som lia hustru och barn att försörja,

Kungl. ftlaj:ts proposition nr 273.

beredas bättre villkor, men finner det orättvist, att detta skall gå ut över övriga arkivarbetare. Föreningen har vidare hemställt att en översyn av arkivarbetarnas anställningsförhållanden måtte komma till stånd.

Departementschefen.

Arbetsmarknadskommissionen har i sitt senast framlagda förslag rörande ändrad lönesättning vid arkivarbetena vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning, att familjelön borde införas vid nämnda arbeten. Vidare har kommissionen ansett en klassificering av arbetena böra ske med hänsyn till de olika krav på utbildning nr. nr., sorn mäste ställas på dem som hänvisas till arbetena. Med utgångspunkt härifrån har kommissionen verkställt en uppdelning av arkivarbetarna i två lönegrupper (A och B) med en skillnad mellan lönegrupperna av 25 kronor i månaden. Ett genomförande av kommissionens förslag skulle medföra, att här i Stockholm, där flertalet av arkivarbetarna är bosatt, lönen för en person utan försörjningsplikt, vilken är att hänföra till den lägre lönegruppen (B-gruppen) skulle sänkas från för närvarande 321 kronor i månaden till 260 kronor. För en person som är att hänföra till A-gruppen skulle lönen bliva 285 kronor. Även för person, som har hustru att försörja, skulle en ganska väsentlig sänkning ske, därest han är att hänföra till B-gruppen. För arbetare, som har hustru och ett barn att försörja, skulle ett godtagande av kommissionens förslag medföra ungefär oförändrad inkomst för B-arbetare medan A-arbetare skulle erhålla en förhöjning å 24 kronor eller således till 345 kronor i månaden. Sistnämnda belopp skulle jämväl utgöra den övre gränsen för grundlön jämte hustru- och barntillägg för arkivarbetare i Stockholm.

Av den av arbetsmarknadskommissionen åberopade s. k. Stockholmsundersökningen framgår, att av 326 personer endast 51 arkivarbetare hade försörjningsplikt gentemot barn. För dessa sistnämnda skulle således kommissionens förslag medföra, att de finge en viss förhöjning, för B-arbetare dock endast, örn de hade mera än ett barn att försörja. För alla de övriga (minst 275) skulle inträda en i vissa fall ganska avsevärd försämring. Med hänsyn till att det i nuvarande tider synes motbjudande att gå med på en försämring av arkivarbetarnas levnadsvillkor och då endast ett relativt fåtal av arkivarbetarna skulle erhålla en förbättring vid införande av familjelön enligt de av arbetsmarknadskommissionen föreslagna grunderna anser jag mig ej böra tillstyrka arbetsmarknadskommissionens förslag. Jag förordar därför, att lönerna till arkivarbelarna tills vidare få utgå enligt i huvudsak för närvarande tillämpade grunder.

I fråga örn lön under sjukdom åt arkivarbetare, som arbetar å hemorten, synes Kungl. Majit böra kunna fatta beslut.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Särskilda frågor.

A. Vattenavledningsföretaget Lyckebyån.

Lyckebyåutredningen.

Genom beslut den 30 april 1937 uppdrog Kungl. Majit åt Lyckebyåutredningen, tillkallad jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 oktober 1936, att å statens vägnar vidtaga erforderliga åtgärder för att vattenavledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Fursjön måtte under statens medverkan komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med en av utredningen i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 23 april 1937 framlagd plan.

I fråga örn erforderliga medel för finansieringen av vattenavledningsföretaget samt inköpen av mader, skogsmark m. m. för genomförandet av den nya fastighetsbildningen får jag hänvisa till den sammanställning av beräknade kostnader härför, som i enlighet med utredningens uppgifter återgavs i proposition nr 300 till 1937 års riksdag (sid. 46). Av denna sammanställning framgår, att de kostnader, som avsetts skola stanna å statsverket, beräknats till 33 1 000 kronor, medan ett belopp av 832 924 kronor av staten skulle förskjutas såsom rörelsekapital åt företaget. På grund av att de vid arbetena drivna maskinerna måste omändras för gengasdrift beräknades kostnaderna för företaget komma att öka med 100 000 kronor.

Av sålunda erforderliga medel hava hittills anvisats tillhopa 1 246 600 kronor, varav 50 000 kronor avsetts till anskaffande av traktorer och plogar för djupplöjning av vissa torrlagda områden.

I skrivelse den 26 januari 1944 har Lyckebyåutredningen hemställt om anvisande av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål.

Utredningen har härvid inledningsvis uppgivit, att av de anvisade medlen kvarstode till länsstyrelsens i Blekinge län disposition — frånräknat det för anskaffande av traktorer och plogar anvisade beloppet — 551 715 kronor. Befintliga behållningar i arbetsstyrelsens kassa och i kolonisationskassan utgjorde 1 229 respektive 67 586 kronor. Utredningen yttrar härjämte i huvudsak följande:

Arbetet med årännans upprensning, som beräknats kunna bliva slutfört under februari 1944, har blivit avsevärt fördröjt, enligt uppgift från entreprenören AB Skånska Cementgjuteriet huvudsakligen på grund därav, att de gengasdrivna maskinerna icke utvecklat den kraft, som beräknats, och att marken varit hårdare och mera stenbunden än man antagit. Likväl uppgives nu såsom ganska säkert, att detta arbete kommer att färdigställas i god tid före utgången av budgetåret 1944/45.

På grund av denna försening och jämväl till följd av bristande tillgång inom orten av lämplig arbetskraft har arbetet med utförande av bikanalerna på sista tiden legat nere. Kostnaden för grävning av bikanaler har hittills uppgått till allenast ca 24 000 kronor.

Lyckebyåutredningen har upptagit till behandling frågan om anläggande av nya vägar, erforderliga för exploatering av de torrlagda markerna. Dessa äro ju i allmänhet belägna långt från huvudgårdarna och hava i regel ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

andra förbindelser än smala och oftast svårframkomliga markvägar. Det är därför ofrånkomligt att trafikabla vägar här åstadkommas så att de nya områdena kunna brukas såsom självständiga fastigheter. Då de torrlagda områdena beräknas kunna i sin helhet tagas i bruk på sommaren 1945 och då vägarbetena taga avsevärd tid att utföra, har denna fråga ansetts ej längre kunna uppskjutas. Förslag föreligga om byggande av vägar till en längd av tillhopa ca 22 km. Samtliga vägar skulle utbyggas med 5 meter bred vägbana. Kostnaden för renstakning m. m. av dessa vägar uppgående till ca 3 000 kronor har utredningen åtagit sig förskottera av den s. k. kolonisationskassan. Rörande vägbyggenas utförande har utredningen trätt i underhandling med statens arbetsmarknadskommission. Skulle dessa underhandlingar icke leda till önskat resultat, nödgas utredningen senare återkomma till denna fråga.

För ernående av en rationell komplettering av befintliga ofullständiga jordbruk i de trakter, som beröras av åregleringsföretaget, samt för åstadkommande av lämpliga familjejordbruk av de utav Kungl. Majit och kronan redan inköpta områdena har det visat sig erforderligt, att i viss utsträckning förvärva ytterligare markområden, för vilket ändamål utredningen beräknar förslagsvis ett belopp å 100 000 kronor till kolonisationskassan.

De utgifter, som förestå, beräknar utredningen i något avrundade tal sålunda :

l:o. Ytterligare ersättning till entreprenören.............. kronor 315 000

2:o. Kostnader för bikanalerna.......................... » 331 245

3:o. Oguldna köpeskillingar för redan inköpta områden kr. 70 000, renstakningskostnader kr. 3 000 samt för ytterligare markinköp kr. 100 000 eller sammanlagt .... » 173 000

4:o. Till arbetsstyrelsen erfordras ...................... »_10 000

Summa kronor 829 245

De befintliga behållningarna utgöra:

hos länsstyrelsen innestående........ kronor 551 715

i kolonisationskassan ............... » 67 586

i arbetsstyrelsens kassa ............ » 1 229 kronor 620 530

Återstående erforderligt anslag......................... kronor 208 715.

Lyckebyåutredningen har under hänvisning härtill hemställt, örn anvisande av ytterligare 208 700 kronor.

Lyckebyåutredningen har i en senare skrivelse den 23 mars 1944 hemställt örn anvisande av ett belopp av 90 000 kronor för ytterligare markinköp. Utredningen har härom anfört följande.

Det i utredningens skrivelse den 26 januari 1944 för ytterligare markinköp äskade beloppet var avsett för eventuellt jordförvärv i avsikt att därmed kunna i förekommande fall åstadkomma nödiga och lämpliga kompletteringar av s. k. ofullständiga jordbruk. Sedermera har utredningen för visst, i det följande angivet ädamål lyckats förvärva en fastighet, 7« mtl. Flaken l1 i Rödeby socken. Fastigheten, som är belägen inom området för den med vattenavledningsföretaget förenade kolonisationsverksamheten, är avsedd att i utredningens regi omvandlas till och brukas som undervisnings- och demonstrationsjordbruk i första hand till ledning för de nya kolonaten samt tiven i något vidare bemärkelse för hela bygden. Därigenom skulle fyllas ett länge känt behov att å jordbrukets och skogsbrukets område åstadkomma en välbehövlig uppryckning inom denna jämförelsevis isolerade och efterblivna trakt. Förvärvet bar även betydelse med hänsyn lill möjligheterna tilt med hjälp av den köpta arealen kunna nå en bättre jordfördelning. Fastighetens

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

totalareal är ca 200 lia, därav 7,5 ha åker, ca 25 ha genom torrläggning nyvunnen odlingsjord samt ca 167 ha skogs- och hagmark. Därjämte skulle till fastigheten kunna förläggas en planerad och synnerligen välbehövlig yrkesskola för utbildning av jordbruksarbetare i jordbrukets alla speciella grenar. Denna tanke har med intresse omfattats även av statens arbetsmarknadskommission, länets hushållningssällskap och ledningen för centrala verkstadsskolan i Karlskrona.

Fastigheten får av utredningen tillträdas den 1 nästkommande maj. Köpeskillingen utgör 40 000 kronor, däri inberäknat värdet av en del jordbruksinventarier samt ersättning för vårbruket. Härtill måste beräknas kostnaderna för inköp av en del levande och döda inventarier, byggnadsarbeten, nyodling och andra grundförbättringsarbeten, skogsvårdande återuppbyggnadsåtgärder, skogsdikning, anläggande av skogsvägar m. m. Beträffande dessa åtgärder har utredningen för avsikt att så snart sig göra låter — delvis i samråd med bl. a. egnahemsstyrelsen, hushållningssällskapet, skogsvårdsstyrelsen och lantbruksförbundets byggnadsförening —- uppgöra fullständiga planer och beräkningar. För närvarande måste utredningen begränsa sig till en ungefärlig beräkning av kostnaderna till 50 000 kronor.

Det av utredningen äskade beloppet uppgår sålunda till (208 700 -f- 90 000) 298 700 kronor, vilket belopp — liksom större delen av tidigare för vattenavlednings- och kolonisationsföretagets i fråga anvisade medel -— utredningen ansett böra utgöra bidrag av förskotts natur.

Lantbruksstyrelsen har i särskilda skrivelser den 25 februari och 4 april 1944 yttrat sig över framställningarna. I förstnämnda skrivelse har styrelsen anfört, att det enligt styrelsens mening under rådande förhållanden vore angeläget, särskilt ur folkförsörjningens synpunkt, att de avsevärda arealer odlingsmark av förstklassig beskaffenhet, om vilka det här vore fråga, så snart sig göra läte kunde utnyttjas för produktionen. Styrelsen har med hänsyn härtill tillstyrkt bifall till framställningen den 26 januari 1944. I skrivelsen den 4 april 1944 har styrelsen vidare framhållit, alt, då förvärvet av ett för undervisnings- och demonstrationsändamål lämpligt jordbruk inom det av Lyckebyåns reglering berörda området finge anses som ett led i det planmässiga arbetet för ett rationellt utnyttjande av den genom åregleringen vunna marken, hade styrelsen intet att erinra mot förvärvet av den föreslagna jordbruksfastigheten.

Departementschefen.

Till bestridande av de kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån, vilka skola stanna å statsverket, hava medel genom tidigare beslut redan reserverats. Lyckebyåutredningen räknar med att arbetet med vattenavledningsföretaget, vilket av olika i det föregående omnämnda anledningar dragit längre ut på tiden än som ursprungligen beräknats, under loppet av nästa budgetår skall hava fortskridit så långt, att de torrlagda områdena skola kunna i sin helhet tagas i bruk sommaren 1945. För att detta skall kunna ske har utredningen ansett erforderligt att vissa nya vägar komma till utförande inom områdena. Kostnaderna härför, frånsett renstakningskostnaderna, har utredningen räknat med komma att bestridas av medel, som stå till statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

arbetsmarknadskommissions förfogande för arbetslöshetens bekämpande. Utredningen har beräknat, att de kostnader för företaget, som förestå, komma att belöpa sig till 829 245 kronor, varav för ytterligare ersättning till entreprenören 315 000 kronor, till utgifter för bikanalerna 331 245 kronor samt för markinköp för komplettering av vissa s. k. ofullständiga jordbruk m. m. 183 000 kronor. Då för utredningen redan tillgängliga medel utgöra 620 530 kronor, har utredningen beräknat det ytterligare erforderliga beloppet till i runt tal 208 700 kronor.

Mot utredningens nyssnämnda beräkning av medelsbehovet har jag intet att invända. Emellertid har utredningen häröver hemställt om anvisande av ett belopp av 90 000 kronor för inköp av en inom torrläggningsområdet belägen fastighet, vilken skulle användas såsom demonstrationsjordbruk, i första hand för de nya kolonaten men även för bygden i övrigt. Mot utredningens sistnämnda framställning har jag i sak intet att erinra men anser mig dock icke kunna förorda, att ifrågavarande fastighetsköp finansieras med arbetslöshetsmedel. Frågan om anvisande av statsmedel för köpet torde därför få prövas i annat sammanhang. Utredningens medelsbehov för nästa budgetår skulle således uppgå till 208 700 kronor, vilket belopp torde anvisas såsom bidrag av förskotts natur.

De medel, som tidigare reserverats för företaget, hava utgått av de jämlikt riksdagens medgivande under anslag till arbetsmarknadsreglerande åtgärder anvisade särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Jämväl för den fortsatta finansieringen av företaget anser jag, att man bör anlita angivna särskilda medel. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån ifrågavarande kostnader definitivt böra gäldas av arbetslöshetsanslaget. Såsom vid tidigare tillfällen framhållits kan det sannolikt vid en slutlig reglering komma att befinnas riktigast, att avdikningsmedel helt eller delvis tagas i anspråk för ändamålet och att motsvarande belopp samtidigt tillföres berörda anslag.

B. Komplettering av ofullständiga jordbruk.

Jämlikt beslut av 1938 års riksdag bemyndigade Kungl. Maj:t den 15 juli samma år Blekinge läns hushållningssällskap att verkställa en systematisk inventering av de ofullständiga jordbruken inom länet enligt vissa riktlinjer samt tilldelade hushållningssällskapet medel för avlönande under budgetåret 1938/39 av en biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av dennes resekostnader ävensom för anställande under samma tid av en kvinnlig hemkonsulent och bestridande delvis av hennes resekostnader. Sedermera tilldelade Kungl. Maj:t den 15 september 1939 hushållningssällskapet för fortsättande av inventeringen under budgetåret 1939/40 ett belopp av tillhopa 11 000 kronor till bestridande av löne- och resekostnaderna åt nämnda biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av viss del av utgifterna för hemkonsulentens resor. Inventeringen, som är av försöksmässig karaktär, var ursprungligen avsedd att fortvara endast två år. Enligt riksdagens medgivande

Milana lill riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Sr 273. .‘5

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

hava emellertid medel anvisats för inventeringens bedrivande till och med budgetåret 1943/44, för vilket sistnämnda budgetår anvisats ett belopp av 10 000 kronor för ändamålet.

I skrivelse den 20 januari 1944 har Blekinge läns hushållningssällskap hemställt om anvisande av medel för fortsatt inventering av de ofullständiga jordbruken i Blekinge län under budgetåren 1944/45 och 1945/46. Hushållningssällskapet anför härvid i huvudsak följande.

Hushållningssällskapet räknar med att få den efter hittillsvarande grunder bedrivna inventeringen, representerande ett typiskt område i länets nordöstra del, under alla förhållanden slutförd å marken inom en tämligen avgränsad del av länet med utgången av år 1944. Bearbetningen av det insamlade materialet beräknas härefter kunna utföras under tiden intill den 30 juni 1945. Denna bearbetning kräver måhända i vissa avseenden anlitande av specialutbildad arbetskraft, varför sällskapet räknar med att få taga för inventeringen beviljat anslag i anspråk även för detta ändamål.

Allt eftersom inventeringsarbetet fortskridit och erfarenhet vunnits, har sällskapet ansett sig kunna göra vissa förenklingar i den ursprungligen uppgjorda planen för inventeringen och har även erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd att vidtaga sådana. Sedan materialet från det nu omtalade delområdet blivit sammanställt och genomarbetat samt resultaten övervägda synes anledning förmoda att ytterligare förenklingar eller ändringar i arbetet skola kunna vidtagas. Härigenom skulle inventeringen icke blott kunna slutföras på avsevärt kortare tid än annars bleve fallet utan även kunna lämna överskådliga och vägledande svar på för hushållningssällskapets liksom för egnahemsverksamhetens planläggning och bedrivande viktiga frågor. Sällskapet överväger sålunda utprövande av vissa ändrade arbetsmetoder, att försöksvis tilllämpas under budgetåret 1945/46. Härför måste emellertid vissa försöksarbeten samt statistiska och andra bearbetningar utföras.

Genom arbetets planerade förändring blir hemkonsulentens deltagande i inventeringen knappast aktuellt, varför medel till bidrag av hennes rese- och traktamentskostnader kan bortfalla. Det skulle däremot vara mycket värdefullt, om ett belopp motsvarande det för detta ändamål nu utgående beloppet, 1 800 kronor, likväl finge användas i samband med inventeringen. Den för verksamheten anställde jordbrukskonsulenten borde i likhet med andra jordbrukskonsulenter på grund av dyrtiden få komma i åtnjutande av provisoriskt tillägg å 500 kronor utöver grundlönen 4 200 kronor. Upplysningsvis vill sällskapet meddela, att den för inventeringen anlitade konsulenten i likhet med övriga jordbrukskonsulenter av sällskapets egna medel erhåller ett personligt lönetillägg å 400 kronor, varjämte sällskapet av egna medel utbetalar dyrtids- och kristillägg med 21 °/o å grundlönen (10 °/o utgå av statsmedel) .

Kostnaden för omtalade provisoriska lönetillägg samt för den specialutbildade arbetskraft, som i vissa fall kan komma att erfordras, skulle kunna bestridas av det nyss nämnda beloppet på 1 800 kronor.

Under hänvisning till det anförda har hushållningssällskapet hemställt, att sällskapet för inventeringens bedrivande under budgetåren 1944/45 och 1945/ 46, i enlighet med vad sällskapet i skrivelsen föreslagit, måtte tilldelas statsbidrag för vartdera budgetåret med belopp, som -— jämte från föregående år odisponerade, för samma ändamål anvisade medel — uppginge till 11 900 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 35

Egnahemsstyrelsen har i utlåtande den 28 februari 1944 tillstyrkt bifall till framställningen.

Departementschefen.

Som jag förut framhållit var den inventering av de ofullständiga jordbruken i Blekinge län, vartill medel första gången anvisades för budgetåret 1938/ 39, avsedd att pågå allenast två år. Jämlikt riksdagens medgivande ha emellertid medel anvisats för inventeringens fortsättande till och med utgången av innevarande budgetår. Blekinge läns hushållningssällskap har hemställt, att medel måtte ställas till sällskapets förfogande för inventeringens fortsättande jämväl under budgetåren 1944/45 och 1945/46.

Ifrågavarande inventeringsarbete har av skilda anledningar ej kunnat fortskrida i den takt, som från början avsetts. Någon säker uppfattning beträffande värdet av inventeringen har därför ännu ej kunnat erhållas. Sedan nu vissa förenklingar vidtagits i den ursprungligen uppgjorda inventeringsplanen räknar hushållningssällskapet, enligt vad jag erfarit, som tämligen säkert med att, därest arbetet får fortsätta enligt de nya linjerna, resultatet av inventeringen skall kunna föreligga under första hälften av år 1946.

För ernående av avsett utbyte av ifrågavarande jordbruksinventering anser jag mig böra tillstyrka, att densamma fortsättes under ytterligare två budgetår. Då å de för ändamålet tidigare anvisade medlen uppstått viss besparing, torde statens bidrag till inventeringen kunna inskränkas till högst 10 000 kronor för vartdera budgetåret. Jag räknar med att nämnda belopp skall visa sig tillräckligt jämväl för anlitande av viss specialutbildad personal för inventeringen ävensom för beredande av provisorisk löneförbättring åt den med inventeringen sysselsatte konsulenten med samma belopp, som av statsmedel tidigare tillerkänts andra hos hushållningssällskapen anställda konsulenter, eller med 500 kronor. Det för nästa budgetår erforderliga beloppet torde böra bestridas av de särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet.

C. Företagareföreningar inom vissa län.

Företagarföreningarna hava till uppgift att befordra möjligheterna för lönande småföretagsverksamhet i vederbörande län. Verksamheten omfattar dels långivning på fördelaktiga villkor samt i vissa fall subvention, dels ock konsulentverksamhet av teknisk och kommersiell natur.

Föreningarna lia startats vanligtvis på initiativ av länsmyndigheterna, och medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syften intresserade enskilda personer, bolag och föreningar liksom även länens landsting och hushållningssällskap samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter. Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas struktur och uppgifter såsom organ för social hjälpverksamhet varit relativt begränsat, några hundratal i varje förening. Föreningarna äro samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

Företagarföreningar hava hittills bildats inom Göteborgs och Bohus,

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Efter avlåtande av proposition nr 283 till 1943 års riksdag, i vilken en redogörelse för företagarföreningarnas dittillsvarande verksamhet lämnades, har Kungl. Maj:t beviljat följande föreningar understöd av statsmedel med följande belopp, nämligen Västerbottens företagareförening 200 000 kronor, därav såsom subvention 50 000 kronor och såsom lån 150 000 kronor, Västernorrlands läns företagareförening 10 000 kronor såsom subvention, Jämtlands läns företagareförening 100 000 kronor, därav såsom subvention 25 000 kronor och såsom lån 75 000 kronor samt Värmlands läns företagareförening 100 000 kronor, därav såsom subvention 40 000 kronor och såsom lån 60 000 kronor.

Såsom bidrag till bestridande av de löpande kostnaderna för verksamheten erhålla företagarföreningarna statsbidrag från ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till Upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga örn hantverk och småindustri. För budgetåret 1943/44 hava föreningarna tilldelats sammanlagt 60 000 kronor, fördelade på följande sätt:

Norrbottens småindustriförening u. p. a................... kronor 9 500

Västerbottens företagareförening u. p. a................... » 9 000

Jämtlands läns företagareförening u. p. a................. » 8 000

Västernorrlands läns företagareförening u. p. a............. » 9 000

Gävleborgs läns företagareförening u. p. a................. » 8 000

Värmlands läns företagareförening u. p. a................. > 8 000

Bohusläns företagareförening u. p. a............ »__8 500

Summa kronor 60 000

Samtliga hittills bildade företagarföreningar hava av staten erhållit understöd med inalles 2 654 500 kronor, därav 1 775 000 kronor såsom lån och 879 500 kronor såsom subvention.

I förevarande sammanhang vill jag anmäla en av norrlandskommittén i skrivelse den 15 mars 1944 gjord framställning örn anvisande av ett belopp av 70 000 kronor från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. såsom bidrag till de norrländska företagarföreningarnas administrationskostnader. Kommittén anför härvid i huvudsak följande.

Enligt för norrlandskommittén meddelade direktiv åligger det kommittén jämte annat att undersöka möjligheterna att få till stånd större mångsidighet inom näringslivet i Norrland. Därvid har kommittén att ägna uppmärksamhet åt frågor berörande hantverk och småindustri. Kommittén är även av den uppfattningen att, örn småindustri- och hantverksföretag kunde komma till stånd i ökad omfattning i de norrländska Linén, av allt att döma åtskilligt skulle kunna vinnas i fråga örn stabilisering av näringslivet därstädes.

Från skilda håll inom kommittén har framhållits, att företagarföreningarna inom Norrland varit av betydelse för utvecklingen av den mindre industrien och hantverket därstädes, men att föreningarnas verksamhet hämmas av knapphet på medel, i första hand för föreningarnas administration. Skäl skulle därför tala för att såsom en provisorisk åtgärd ifrågavarande företagarföreningar redan nu beredas ökade möjligheter att effektivt verka för sina uppgifter. Det vöre även önskvärt, att dessa föreningar stöde bättre

Kungl. Maj:ts proposition nr 273-

rustade än hittills att medverka till beredande av sysselsättningsmöjligheter inom det produktiva näringslivet, om en mer eller mindre omfattande arbetslöshet skulle inträffa i Norrland i samband med en fredskris eller tidigare.

Kommittén har hos de norrländska företagarföreningarna — samtidigt som uppgifter inhämtats om föreningarnas hittillsvarande verksamhet — förfrågat sig rörande förutsättningarna för en intensifiering av föreningarnas arbete. Samtliga de tillfrågade föreningarna ha varit övertygade örn att det finnes ett rikt fält för deras företagsfrämjande verksamhet, särskilt i den mån nuvarande brist på material av olika slag samt risker för inkallelse till militärtjänst upphöra att lägga hinder i vägen för företagsamheten. Såsom förutsättning för en effektivisering av föreningarnas arbete har av dessa angivits, att ökade statsbidrag lämnas till administrationskostnader för att underlätta förstärkning av föreningarnas arbetskrafter. Vissa föreningar ha även uttalat önskvärdheten av att ökade medel ställas till förfogande för föreningarnas kreditgivning.

Med hänsyn till vad kommittén anfört i det föregående anser sig kommittén böra förorda en ökning av bidragen till de norrländska företagarföreningarnas administrationskostnader. Då här närmast är fråga om en provisorisk åtgärd och denna kan sägas i åtminstone viss utsträckning ha arbetsmarknadspolitisk innebörd, torde medel för ändamålet lämpligen kunna äskas av riksdagen i samband med att proposition framlägges med förslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Det belopp, som hör stå till disposition för ökade bidrag, torde böra beräknas med utgående från att anställning hos ifrågavarande föreningar av ytterligare fem väl kvalificerade personer eller anlitande av motsvarande arbetskraft kan befinnas påkallad. Därjämte synas även ökade medel för bestridande av resekostnader böra finnas tillgängliga. Kommittén vill sålunda föreslå, att för ifrågavarande ändamål ett belopp av ytterligare 70 000 kronor beräknas för budgetåret 1944/45.

Departementschefen.

Företagarföreningarna ha — som jämväl norrlandskommittén framhållit — visat sig fylla en betydelsefull uppgift för befordrande av småföretagsverksamheten inom de län, där sådana föreningar bildats. Jag anser därför nämnda föreningar vara förtjänta av fortsatt stöd från statsmakternas sida i form av lån och subventioner av statsmedel. Med hänsyn till det ökade stöd åt företagarföreningarna, som kan föranledas av en intensifiering av företagarföreningarnas verksamhet, torde för nästa budgetår i runt tal 1 miljon kronor böra beräknas för lån och subventioner åt företagarföreningarna.

Vad angår norrlandskommitténs framställning örn beräknande av medel i förevarande sammanhang för bidrag till de norrländska företagarföreningarnas administrationskostnader vill jag ej motsätta mig att under nästa budgetår från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. må utgå bidrag med högst 70 000 kronor, i den mån de för ändamålet under tionde huvudtiteln anvisade medlen visa sig ej förslå för en effektivisering av föreningarnas verksamhet. Jag förutsätter härvid att frågor örn bidrag från nyssnämnda anslag prövas i samma ordning som gäller för bidrag från anslaget under tionde huvudtiteln. Frågan örn denna anordnings fortsatta bestånd liksom överhuvud örn sättet att budgettekniskt tillgodose behovet av

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

medel för lån och bidrag till företagarföreningarna torde vid höstens budgetarbete böra upptagas till omprövning.

De här till företagarföreningarnas verksamhet föreslagna medlen torde böra utgå av det belopp, som, i enlighet med vad jag i det följande förordar, bör få disponeras av Kungl. Majit för främjande av företagsverksamhet.

D. Bidrag till planläggning av vissa anläggningsarbeten-

För planläggning av beredskapsarbeten utgår för närvarande statsbidrag enligt samma procentsats, som kan beräknas komma att utgå för själva arbetets utförande. Ifrågavarande procentsats framgår av följande tabell, där x betecknar antalet skattekronor per invånare, y skattebelastning och talet 23 satts som en övre gräns för det faktiska skattetrycket i samtliga kommuner.

Skala för bestämmande av den normala bidragsprocenten.

Statsbidrag efter högre procenttal kan emellertid beviljas för visst arbete, om aktuell arbetslöshet eller andra särskilda omständigheter göra detta erforderligt för att få ett för arbetslöshetens lindrande synnerligen angeläget arbete till stånd.

I skrivelse den 5 maj 1944 har investeringsutredningen framlagt förslag om ändring i vissa fall av de nu tillämpade grunderna. Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Enligt för investeringsutredningens verksamhet givna direktiv äger utredningen bl. a. att taga initiativ till skyndsam detaljplanering av sådana anläggningsarbeten, vilka enligt utredningens uppfattning böra ingå i den investeringsplan för statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten, som uppgjorts av utredningen.

Under utredningsarbetets gång har i fråga om kommunala investeringsobjekt den erfarenheten vunnits, att i flertalet fall kommunerna själva igångsatt och med egna medel bekostat erforderliga utredningar. I några fall har emellertid — särskilt där fråga varit om planläggning av mera omfattande vatten- och avloppsföretag — det önskvärda utredningsarbetet i mer eller mindre hög grad blivit eftersatt beroende på otillfredsställande ekonomiska resurser.

Investeringsutredningen har undersökt möjligheterna att på grundval av det system för beviljande av statsbidrag, som för närvarande- tillämpas inom statens arbetsmarknadskommission, åstadkomma tillfredsställande ekonomiska lättnader för de ifrågavarande kommunerna. Härvid har emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

framgått, att de statsbidrag, som kunna beviljas, varit så låga — i allmänhet 20 procent — att en tillräckligt kraftig stimulans till snabb projektering av de ur investeringsutredningens synpunkt önskvärda arbetena icke kunnat erhållas. Inom utredningen har för den skull i samråd med statens arbetsmarknadskommission utarbetats ett förslag till modifierade statsbidragsgrunder. Vid konstruktionen av den nya bidragsskalan, vilken endast skulle ligga till grund vid fastställandet av statsbidrag till planläggningskostnader, har utredningen utgått från att flertalet av de kommuner, vilka enligt kommissionens bidragsskala skulle erhålla endast 20 procents bidrag för dessa speciella kostnader, som regel skulle erhålla ett bidrag av 50 procent. Förslagets innebörd framgår av följande tabell.

Skala för bestämmande ar den normala bidragsprocenten för planläggningskostnader.

Den föreslagna bidragsskalan synes emellertid endast i stort sett böra ligga till grund vid bestämmande av bidragens storlek. Det torde få ankomma på den bidragsbeviljande myndigheten att göra vissa korrektioner, så att exempelvis kommuner, inom vilka arbetsobjekt äro belägna, som särskilt väl lämpa sig att tagas i anspråk i arbetsmarknadsreglerande syfte, kunna erhålla en förhöjning av bidragen utöver det värde, som skalan anger, dock med förslagsvis högst 10 procent, medan å andra sidan exempelvis större kommuner med god ekonomi och vilkas projekterade arbeten sakna större allmän betydelse, kunna bliva tilldelade ett mindre bidrag, än vad skalan anger.

De medel, som i enlighet med de sålunda föreslagna grunderna kunna ifrågakomma att utgå som bidrag till planläggningskostnader, torde med hänsyn till vikten av största möjliga enhetlighet vid bidragsärendenas handläggning böra administreras av statens arbetsmarknadskommission.

Under hänvisning till det anförda har investevingsutredniingen i samråd med statens arbetsmarknadskommission hemställt, att till statens arbetsmarknadskommissions förfogande måtte ställas 500 000 kronor från det å allmän beredskapsstat för budgetåret 1943/44 uppförda anslaget för planering av allmänna arbeten att av kommissionen i huvudsak enligt de i det föregående angivna grunderna och i samråd med investeringsutredningen användas till bidrag till planläggningskostnader för i investeringsplanen för vissa kommunala och enskilda arbeten budgetåret 1944/45 upptagna företag.

Investeringsutredningens förslag har tillstyrkts av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

Departementschefen.

Jag delar investeringsutredningens uppfattning angående angelägenheten av att de kommunala arbetsobjekt, som anses vara lämpliga att igångsättas för bekämpande av arbetslösheten, skyndsamt och noggrant detaljplaneras. I många fall torde en förutsättning härför vara att statsbidrag utgår till kostnaderna för en dylik planering. Då hittills tillämpade grunder för statsbidrag icke synas innebära en tillräcklig stimulans för att erforderliga detaljplaneringar i tid skola komma till stånd, torde försöksvis de av investeringsutredingen föreslagna nya grunderna böra tillämpas. Jag har därför för avsikt att föreslå Kungl. Majit att bifalla utredningens förevarande framställning. De ökade möjligheterna för kommunerna att erhålla statsbidrag till planläggningsarbeten har jag ansett lämpligt att i förevarande sammanhang bringa till riksdagens kännedom.

Medelsbehovet för budgetåret 1944/45.

Arbetsmarknadskommissionen.

Kommissionen har erinrat örn att för kommissionens verksamhet under budgetåret 1943/44 följande belopp stå till förfogande, nämligen

I. under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

dels för budgetåret anvisat ........ kronor 33 000 000

dels reservation från föregående budgetår.......................... » 8 970 000 kronor 41 970 000

II. under anslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft (å förskottsstaten för försvarsväsendet)

för budgetåret anvisat ............................ kronor 50 000 000

Summa kronor 91 970 000.

Vid beräknandet av det belopp, som här angivits stå till kommissionens förfogande till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m., säger sig kommissionen icke ha tagit hänsyn till att Kungl. Majit kan komma att utnyttja den av riksdagen medgivna rätten att till främjande av företagsverksamhet m. m. disponera vissa belopp ur anslaget. Därest inga nu oförutsebara faktorer av genomgripande betydelse komme att påverka utvecklingen på arbetsmarknaden, torde anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft icke i sin helhet behöva tagas i anspråk. Under senare halvåret 1943 hade av detta anslag förbrukats närmare 13 miljoner kronor.

Beträffande reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. anser kommissionen däremot uppenbart, att anvisade medel icke komma att vara tillfyllest.

I fråga örn medelsförbrukningen under nyssnämnda anslag under tiden 1 juli—31 december 1943 och det beräknade medelsbehovet under anslaget för hela budgetåret 1943/44 hänvisar kommissionen till följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

41 Det beräknade medelsbehovet för budgetåret 1943/44 i dess helhet skulle alltså utgöra 41 970 000 kronor.

I fråga om medelsbehovet för nästa budgetår har arbetsmarknadskommissionen till en början framhållit, att kommissionen i avsaknad av säkra hållpunkter för ett bedömande av utvecklingen på längre sikt funne vad kommissionen tidigare anfört rörande arbetsmarknadsläget böra tjäna som utgångspunkt för en beräkning av medelsbehovet under nästa budgetår. Behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder förväntades alltså bliva av ungefär den omfattning, som beräknades för senare delen av budgetåret 1943/44, vilket komme att innebära ökade kostnader för budgetåret 1944/45 i jämförelse med innevarande budgetår i dess helhet. En viss säkerhetsmarginal för oförutsedda händelser i ur sysselsättningssynpunkt negativ riktning borde dock hållas. Vid sidan härav syntes man böra räkna med att överflyttning av arbetskraft till näringslivets bristområden kunde komma att fordra kostnadskrävande åtgärder.

A. Arbetsmarknadens reglering.

Rörande medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande åtgärder yttrar kommissionen vidare.

De nuvarande förhållandena på arbetsmarknaden medföra, att en beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår innebär avsevärda svårigheter.

Det är enligt kommissionens förmenande angeläget, att de arbetslösa, i den mån de icke på annat sätt kunna beredas sysselsättning, i största möjliga utsträckning bringas hjälp i form av beredskapsarbete. Framför allt böra

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

därvid komma i fråga de för hjälpklientelets sysselsättningsmöjligheter på hemorten synnerligen viktiga statskommunala arbetena.

Dagsverkskostnaden vid andra statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi än försvarsarbeten under år 1942 utgjorde i medeltal 24 kronor 15 öre (prop. 1943: 283, s. 52). Motsvarande siffror för år 1943 äro ännu icke tillgängliga. Med en uppskattad kostnad av cirka 25 kronor och vid en så försiktig beräkning som att arbetet ej pågår mer än 250 dagar per år kommer »årsverkskostnaden» att överstiga 6 000 kronor. Kommissionen beräknar att i egen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi vid beredskapsarbeten under första halvåret 1944 få sysselsätta omkring 6 000 man. För att erhålla möjligheter att sysselsätta arbetslösa under budgetåret 1944/45 i statligt beredskapsarbete beräknas en kostnad av 45 miljoner kronor. Av detta belopp avses för kommissionens del 20 miljoner kronor och för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens 25 miljoner kronor.

Kostnaden för statskommunala beredskapsarbeten, som avses komma till användning i ökad omfattning i jämförelse med innevarande budgetår, uppskattas till 10 miljoner kronor.

Statskommunala reservarbeten böra alltjämt förekomma i begränsad omfattning och endast för sådan arbetskraft, som icke kan på den öppna marknaden göra anspråk på den lön, som tillkommer konkurrensduglig arbetskraft. Kostnaden torde kunna upptagas till 0,4 miljoner kronor.

Det torde icke kunna undvikas att särskilt vid fall av kortvarig arbetslöshet hjälp i viss utsträckning måste lämnas genom kontantunderstöd. Vid beräknandet av kostnaderna för denna hjälpform under nästa budgetår måste tagas med i beräkningen, att av redovisningstekniska skäl regelmässigt en viss eftersläpning äger rum i utbetalningarna. Utgifterna under löpande budgetår, då statens kostnader för kontantunderstödsverksamheten under tiden april 1943—mars 1944 beräknas till 1,5 miljoner kronor, böra ses i relation till den synnerligen låga arbetslöshet, som kännetecknade periodens åtta första månader. Under nästa budgetår, på vilket belöpa kostnaderna för hjälpverksamheten under tiden april 1944—mars 1945, torde man få räkna med ett icke oväsentligt ökat anlitande av förevarande hjälpform.

Hjälp genom kontantunderstöd, som utgått huvudsakligen i de större städerna, har blivit ofrånkomlig även i de län, som uppvisa stor arbetslöshet, framför allt i Västernorrland. Understöden ha sedan en tid tillbaka utgått huvudsakligen till arbetslösa i de äldre åldrarna. I fortsättningen måste man räkna med att även yngre personer återfinnas bland detta hjälpklientel. För närvarande utgå kontantunderstöd till 6 000 arbetslösa. Kommissionen beräknar kostnaderna för dylika understöd för nästa budgetår till 6 miljoner kronor.

Under de senaste månaderna ha arkivarbete och musikerhjälp kommit till användning i avsevärt ökad omfattning, främst till följd av lämpligheten att på detta sätt bringa hjälp åt den tilltagande strömmen av flyktingar. Med en sysselsättning under kommande budgetår av ungefär den storleksordning — 700 å 800 man — som för närvarande förekommer bör kostnaden för arkivarbete och musikerhjälp upptagas till 2,5 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

43 För de statliga stenheställningarna och därmed sammanhängande administrationskostnader föreslås ett belopp av 2,3 miljoner kronor.

Medelsbehovet under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret 1944/45 kan sam-

manfattas sålunda.

Statliga beredskapsarbeten ........................ kronor 45 000 000

Statskommunala beredskapsarbeten .................. » 10 000 000

Statskommunala reservarbeten ...................... » 400 000

Kontantunderstödsverksamhet ...................... » 6 000 000

Arkivarbeten och musikerhjälp .................... » 2 500 000

Statliga stenbeställningar .......................... » 2 500 000

Resebidrag till arbetssökande ...................... » 400 000

övrig hjälpverksamhet ............................ » 700 000

Summa kronor 67 500 000.

Under antagande att Kungl. Maj:t skulle finna samma belopp, som står till Kungl. Maj:ts förfogande innevarande budgetår — 500 000 kronor —, tillfyllest för främjande av företagsverksamhet m. m., finner kommissionen, att för budgetåret 1944/45 bör för arbetsmarknadsreglerande åtgärder beräknas ett anslag av 68 miljoner kronor.

Beträffande anslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft, som innevarande budgetår är uppfört å förskottsstaten för försvarsväsendet, har chefen för socialdepartementet i statsverkspropositionen anmält, att ett motsvarande anslag är avsett att upptagas å den allmänna beredskapsstaten för kommande budgetår.

Under tiden juli—december 1943 ha av detta anslag förbrukats närmare 13 miljoner kronor.

Ur detta anslag torde under nästkommande liksom under innevarande budgetår böra bestridas utgifter bland annat för förflyttningsbidrag, familjetillägg m. m. (inklusive verktygs- och personlig utrustning) till ovan arbetskraft, som överflyttats till skogsarbete, beredskapskurser för verkstadsindustrien och kurser för uttagning av reservarbetskraft, industrikonsulenternas verksamhet, arbetsblockorganisationen samt för anordnande av jordbruksläger för frivillig arbetskraft.

Kommissionen föreslår, att för budgetåret 1944/45 ett anslag av 20 miljoner kronor beräknas för här avsedda ändamål.

B. Kommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnder oell arbetsför-

medlingsanstalter.

Avlöningar.

Ur förslagsanslaget till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar, vilket för innevarande budgetår är upptaget till 6,0 miljoner kronor, har Kungl. Maj:t för budgetåret 1943/44 ställt till kommissionens förfogande sammanlagt 9,6 miljoner kronor att disponeras på följande sätt:

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

Statens arbetsmarknadskommission, högst ............ kronor 2 400 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna,

högst .......................................... » 7 120 000

Statsbidrag till pensioner åt befattningshavare vid arbetsförmedlingsanstalterna, förslagsvis .................. » 80 000

Summa kronor 9 600 000.

Rörande kommissionens medelsbehov för avlöningar under nästa budgetår anför kommissionen.

De mångskiftande arbetsuppgifter, som åligga kommissionen och som tid efter annan utökas genom nya uppdrag av Kungl. Maj:t eller genom utvecklingen på arbetsmarknaden, ha nödvändiggjort en väsentlig utvidgning av personalbeståndet vid såväl den centrala som de lokala förvaltningarna.

Kommissionens kansli har jämlikt en av Kungl. Majit den 19 november 1943 fastställd plan omorganiserats. Antalet befattningshavare inom kansliet utgjorde vid januari månads utgång 450.

Kungl. Majit har genom beslut den 24 september 1943 anbefallt kommissionen att tillhandahålla erforderlig kanslipersonal åt sakkunniga för utredning rörande vissa vid ett fredsslut aktuella arbetsförmedlingsfrågor, vilka sakkunniga genom Kungl. Majits beslut den 28 januari 1944 fått sitt uppdrag utvidgat att omfatta jämväl frågan om den offentliga arbetsförmedlingens organisation.

Den under föregående budgetår påbörjade revisionen av länsarbetsnämndernas organisation i avsikt att ernå en nödvändig effektivisering, varom har lämnats en närmare redogörelse i prop. 1943: 283, s. 108, har slutförts under år 1943. En utökning av personalbeståndet, främst i fråga om befattningshavare, kompetenta att självständigt handlägga mera kvalificerade arbetsuppgifter, har därvid, även med beaktande av nödvändigheten att hålla organisationen inom minsta möjliga ram, varit ofrånkomlig.

Antalet tjänstemän vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter, som icke äro att betrakta såsom tillfälligt anställda, har sålunda ökats från 829 i januari 1943 till 1 028 under motsvarande månad innevarande år. Av de nytillkomna cirka 200 befattningarna äro de allra flesta (190) arvodestjänster vid nämndernas centrala kanslier, avsedda för handläggning av beredskaps-, mobiliserings-, omflyttnings- och utlänningsärenden eller andra krisbetonade arbetsuppgifter. Innehavarna av dessa befattningar ha i regel erhållit arvoden motsvarande lönegraderna Eo 12, Eo 15 eller —- för de viktigaste posterna — Eo 18, en lönestandard, som måste anses synnerligen blygsam i förhållande till de ansvarskrävande uppgifter, som ålagts ifrågavarande befattningshavare, och de ringa utsikterna för dessa att påräkna stadigvarande anställning eller befordringsmöjligheler på detta arbetsområde.

Anspråken på den offentliga arbetsförmedlingen ha under kriget starkt ökat, vilket bland annat kommit till uttryck i ökningen av antalet tillsatta platser. Genom den offentliga arbetsförmedlingen tillsattes 1939 436 000 platser, 1941 609 000, 1942 798 000 och 1943 893 000. Den ökade omsättningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

på arbetsmarknaden har nödvändiggjort en fortsatt utbyggnad av arbetsförmedlingens organisation.

Givet är, att kraven på den offentliga arbetsförmedlingen icke komma att minska under kommande budgetår. Oavsett om krigsförhållandena komma att fortsätta eller örn ett vapenstillestånd kan väntas inträda, bli uppenbarligen problemen på arbetsmarknaden i vårt land av sådan omfattning, att organisatoriska åtgärder av olika slag alltjämt påkallas för att motverka uppkommande arbetslöshet och tillgodose näringslivets växlande behov av arbetskraft. För arbetsförmedlingens del räknar kommissionen med att en fortsatt effektivisering alltjämt blir erforderlig. Speciellt torde man få räkna med att avdelningskontoren på en del orter göras bättre rustade att betjäna allmänheten och att ombudsnätet inom vissa landsdelar gives en fastare utformning.

Detta behov av fortsatt utbyggnad och effektivisering av arbetsförmedlingsorganisationen beror icke enbart på ett ökat anlitande från arbetsgivares och arbetstagares sida av förmedlingsapparaten utan sammanhänger också med den fortsatta utbyggnaden av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, vid vilken arbetsförmedlingen har sig ålagd omfattande kontroll- och arbetsanvisningsuppgifter. Vid utgången av år 1941 utgjorde antalet medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna 290 000. I januari 1944 voro kassorna 30 till antalet med en medlemssiffra av 723 000. Även en ganska begränsad ökning av arbetslösheten kommer med hänsyn till kassornas omfattning att omedelbart påverka frekvensen vid arbetsförmedlingarna.

Särskilda delar av arbetsförmedlingsorganisationen kunna förväntas bli påtagligt förstärkta under innevarande år. Sålunda beräknar kommissionen, att den planerade tjänstemannaförmedlingen kommer att träda i funktion redan under våren. Genom denna skulle förmedlingsbehovet bättre tillgodoses för tjänstemän i allmän och enskild tjänst, tekniker samt lantbruks- och skogstjänstemän. Speciellt inför den arbetslöshet bland dessa grupper, som en omställningskris kan befaras föra med sig, kommer en tjänstemannaförmedling att ha en viktig uppgift att fylla, när det gäller att söka utnyttja entledigad arbetskraft på andra arbetsområden.

Med hänsyn till riksdagens skrivelser nr 295 och 376/1943 örn vidtagande av åtgärder i syfte att ytterligare effektivisera den grkesvägledande verksamheten och med hänsyn till de .ständigt ökade krav, som ställas på denna verksamhet, har kommissionen planerat en viss utbyggnad av den nuvarande ungdomsförmedlings- och yrkesvägledningsorganisationen. Det gäller dels alt göra arbetsförmedlingens avdelningskontor så rustade, att de kunna fungera även som ungdomsförmedlings- och yrkesvägledningsfilialer, till fromma för den ungdom, som är bosatt på avstånd från de nu förefintliga länscentralerna, dels att i anslutning härtill och icke minst med hänsyn lill kraven på en effektiviserad yrkesvägledning bland den studerande ungdomen företaga nödiga personalförstärkningar även vid länscentralerna.

Förstnämnda syfte hoppas man bland annat kunna nå genom att till avdelningskontoren knyta lämpliga lärare, som alltså skulle bli deltidsanställda

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

med arvode. Därjämte torde det även bli nödvändigt att för ungdomsverksamhetens räkning inrätta vissa assistenttjänster vid en del större avdelningskontor, där ingen särskild ungdomsavdelning inrättats eller där endast högst provisoriska åtgärder i denna riktning vidtagits.

Ifrågavarande utbyggnad beräknas påbörjad redan innevarande budgetår. Under förutsättning att den planerade utbyggnaden hinner bli helt genomförd under nästkommande budgetår, skulle utbyggnaden komma att medföra följande personalkostnader, nämligen för förstärkning av länscentralerna kronor 67 850, för avlönande av 170 deltids- och arvodesanställda lärare kronor 120 000 samt för nya assistenttjänster vid vissa större avdelningskontor kronor 37 700 eller således tillhopa kronor 225 550. För närvarande belöpa sig personalkostnaderna för ungdomsförmedling och yrkesvägledning till närmare 340 000 kronor.

Såsom ett led i en individualiserad arbetsförmedling ha några kontor under gångna året utrustats med särskilda sociala kuratorer. Då dessa kuratorers verksamhet fyller en viktig uppgift i fråga om den s. k. partiella arbetskraften, har kommissionen i fråga örn planläggningen av den framtida kuratorsverksamheten vid arbetsförmedlingen trätt i förbindelse med den särskilda kommitté, som tillkallats för utredning av de partiellt arbetsföras problem. Från kommitténs sida har anförts, att det icke kunde ligga i kommitténs intresse att med tillsättandet av nya kuratorstjänster skulle anstå i avvaktan på kommitténs förslag. Utbyggandet av den sociala kura tors verksamheten vid arbetsförmedlingarna syntes icke kunna innebära något föregripande av kommitténs utredningsarbete, då kommittén med stor glädje måste hälsa varje sådan utvidgning och då sålunda dylika åtgärder måste anses vara i hög grad i enlighet med kommitténs intressen. En planläggning av denna kuratorsverksamhet torde väl komma att utgöra ett av kommitténs huvudförslag.

Det har varit angeläget, att i nuvarande läge söka tillvarataga den arbetskraft, som flyktingarna representera. Flyktingströmmen från våra nordiska grannländer, ävensom Balticum, har varit ganska omfattande under år 1943. I stor utsträckning har det varit möjligt för arbetsförmedlingen att i olika arbeten placera dessa flyktingar. Vid ett flertal huvudkontor ha vissa anordningar fått träffas för att underlätta utplaceringen och omflyttningen av denna arbetskraft. Troligen kunna förhållanden i våra grannländer även under innevarande år föranleda en ström av flyktingar därifrån. För arbetsförmedlingens del måste man därför räkna med att för den närmaste tiden vara rustad att handha utplacering av framförallt nordiska flyktingar.

Kommissionen föreslår, att medelsbehovet för avlöningar upptages till ett belopp av 9,3 miljoner kronor.

Omkostnader.

Ur förslagsanslaget till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader, vilket för innevarande budgetår är upptaget till 3,6 miljoner kronor, har Kungl. Majit för budgetåret 1943/44 ställt till kommissionens förfogande sammanlagt 4,66 miljoner kronor att disponeras på följande sätt:

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

47 Statens arbetsmarknadskommission, högst ............

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna,

kronor 1 630 000

högst ....................

Värnpliktslånenämndema, högst

» 3 000 000

» 20 000

Summa kronor 4 650 000.

Medelsbehovet för omkostnader under budgetåret 1944/45 har kommissionen beräknat till ett belopp av 4,5 miljoner kronor.

Under åberopande av vad kommissionen sålunda anfört har kommissionen hemställt, att för budgetåret 1944/45 måtte anvisas dels under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. 68 000 000 kronor, dels under anslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft 20 000 000 kronor, dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av 9 300 000 kronor, dels ock till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av 4 500 000 kronor.

Departementschefen.

Vid sin uppskattning av medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande åtgärder under nästa budgetår har arbetsmarknadskommissionen, i avsaknad av säkra hållpunkter för ett bedömande av utvecklingen på arbetsmarknaden på längre sikt, räknat med att behov av arbetslöshetslindrande åtgärder kommer att bliva av ungefär samma omfattning, som beräknats för senare hälften av innevarande budgetår. Med utgångspunkt härifrån och med beaktande att en viss säkerhetsmarginal borde finnas för oförutsedda händelser i ur sysselsättningssynpunkt negativ riktning har kommissionen uppskattat medelsbehovet under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för nästa budgetår till 67,5 miljoner kronor. Under antagande att Kungl. Majit skulle finna ett belopp av 500 000 kronor tillfyllest för främjande av företagsverksamhet m. m., har kommissionen föreslagit, att ifrågavarande anslag upptages till 68 miljoner kronor. Till Kostnader för överflyttning av arbetskraft har kommissionen ansett böra anvisas ett belopp av 20 miljoner kronor eller 30 miljoner kronor mindre än som anvisats för ändamålet för innevarande budgetår.

Arbetsmarknadskommissionens beräkningar rörande medelsbehovet torde i stort sett kunna godtagas. Under förutsättning att arbetslösheten under nästa budgetår blir av i stort sett samma karaktär som innevarande budgetår, d. v. s. föranledd av säsongmässiga variationer i sysselsättningen eller av lokalt begränsad minskning i arbetstillgången torde medelsbehovet under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. kunna uppskattas till 68 miljoner kronor under nästföljande budgetår. Härav bör emellertid för främjande av företagsverksamhet ett större belopp än det av kommissionen förutsatta stå lili Kungl. Maj:ts förfogande. Jag anser mig böra räkna med att Kungl. Maj:t för sistnämnda ändamål skall äga disponera i runt tal 2,5 miljoner kronor. Skulle en mera omfattande arbetslöshetskris inträffa under budgetåret,

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

är avsikten att igångsätta ett betydande antal arbetsföretag, finansierade från å allmän beredskapsstat uppförda anslag. Även vid en begränsad ökning av arbetslösheten, som kräver igångsättandet av arbeten utöver den ram, som nu ifrågavarande anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. medgiver, torde arbetsföretag, finansierade från särskilda för detta läge avsedda anslag å beredskapsstaten, böra igångsättas.

I förevarande sammanhang vill jag anmäla, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 2 oktober 1943 hemställt, att medel måtte ställas till styrelsens förfogande för utgivande av ersättning till entreprenören för den s. k. Sandöbron, Skånska Cementaktiebolaget, för vissa merkostnader och tilläggsarbeten å bron i anslutning till träffad överenskommelse i anledning av ett under brons byggnad inträffat ras. Framställningen är för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Vid bifall till framställningen, vartill skäl synes föreligga, torde anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. komma att belastas med ca 555 000 kronor, medan ett belopp av ungefär 280 000 kronor synes böra utgå från sjätte huvudtitelns reservationsanslag till byggande av broar.

Kostnaderna för att tillgodose arbetsmarknadens bristområden med arbetskraft torde alltjämt böra hållas skilda från utgifterna för arbetslöshetsändamål. För bestridande av ifrågavarande kostnader torde förslag i annat sammanhang böra framläggas örn äskande av medel å allmän beredskapsstat I för budgetåret 1944/45 under anslag till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Jämväl kostnaderna för arbetsmarknadskommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna bliva beroende av utvecklingen på arbetsmarknaden under nästa budgetår. De härutinnan uppgjorda kostnadskalkylerna kunna därför endast bliva approximativa. Som framgår av den lämnade redogörelsen ha de för innevarande budgetår anvisade anslagen till såväl avlöningar som omkostnader (6 000 000 respektive 3 500 000 kronor) måst betydligt överskridas. Då regleringsåtgärderna på arbetsmarknaden måste antagas komma att jämväl under nästa budgetår bliva av betydande omfattning, synes en höjning av anslagen till arbetsmarknadsregleringens administration vara oundviklig. Å andra sidan torde den faktiska medelsförbrukningen under innevarande budgetår icke böra vara uteslutande vägledande vid anslagsberäkningen. Med hänsyn till svårigheterna att nu kunna bedöma utvecklingen synes anslagsberäkningen böra grundas på antagandet att den nuvarande medelsförbrukningen kan bringas att nedgå. Enligt vad jag erfarit har överstyrelsen för yrkesutbildning för avsikt att inom de närmaste dagarna inkomma med förslag om överflyttning till överstyrelsen av arbetsmarknadskommissionens yrkesutbildningsverksamhet. Ett genomförande av nämnda förslag bör medföra en viss minskning av utgifterna å kommissionens avlönings- och omkostnadsanslag. Jag beräknar därför anslaget för nästa budgetår till Statens arbetsmarknadskommission: Avlöningar till 7 500 000 kronor och till Statens arbetsmarknadskommission: Omkostnader till 4 000 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

49 Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av............ kronor 7 500 000;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av ............ kronor 4 000 000;

dels ock till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av .............. kronor 68 000 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Anders Lundstedt.

Bihang lill riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 273.

Bilaga.

Statens arbetsmarknadskommissions verksamhet under år 1943.

I. Arbetsmarknaden under år 1943.

I en allmän karakteristik av arbetsmarknadsläget under år 1943 bör såsom ett huvuddrag framhävas tendensen till stabilisering vid en anmärkningsvärt hög sysselsättningsnivå. Denna tendens, som framträdde redan mot slutet av år 1942, gjorde sig under fjolåret allt mera gällande. Detta gäller såväl totalsysselsättningen som sysselsättningens struktur. Det läge av full sysselsättning och exceptionellt låg arbetslöshet — stundom skärpt till allmän brist på arbetskraft —, som uppkom genom sysselsättningstillväxten under år 1942, kännetecknade i det stora hela även år 1943. Den starka förskjutning i sysselsättningsstrukturen, som försiggick under åren 1940—42 såsom en naturlig återspegling på arbetsmarknaden av produktionens omställning enligt försvarsberedskapens och folkförsörjningens fordringar, upphörde i huvudsak under år 1943. Den efter krigsårens förutsättningar anpassade ordningen inom produktion och arbetsmarknad stabiliserades. Därigenom lindrades även vissa av de arbetsmarknadspolitiska svårigheter, som under de föregående åren sammanhängde med näringslivets fortskridande omställning, under senare delen av det gångna året i betydlig grad. Detta gäller exempelvis frågan örn skogsbrukets arbetskraftsförsörjning.

Även i fråga om arbetsmarknadens säsongmässiga förändringar kan talas örn en tendens till stabilitet. Den utveckling i riktning mot mindre utpräglade säsongvariationer, som kommissionen i tidigare verksamhetsberättelser påpekat, fortsatte med resultat, att arbetslösheten under vintermånaderna var lägre än någonsin, örn man undantager november och december månader. Om alltså arbetsmarknadssituationen under större delen av året var utomordentligt gynnsam, tillkommo under fjolårets sista månader vissa orosmoment. Den betydelsefulla lejdbåtstrafiken avbröts, och exportmöjligheterna söderut för skogsindustrierna försämrades ytterligare. Mot årets slut friställdes genom produktionsinskränkningar på vissa håll inom dessa industrier en del arbetski-aft. Ett dylikt friställande av arbetskraft ägde rum även under de föregående åren, men bristområden förefunnos under vintern 1943—44 icke på samma sätt som tidigare. Med hänsyn särskilt till det minskade behovet av arbetskraft i skogen kunde det sålunda icke undvikas, att lokalt en rätt omfattande arbetslöshet uppstod, framför allt i Västernorrlands län och västra Sverige.

Den industriella sysselsättningen låg enligt socialstyrelsens sysselsättningsstatistik på samma nivå vid slutet av år 1943 som vid slutet av nästföregående år. I tab. 1 redovisas för huvudgrupper inom den egentliga industrien syssel-

Bihang till riksdagens protokoll 19H. i. sami. Nr 273. \

6 Tab. 1. Iudextal för antalet sysselsatta arbetare inom huvudgrupper av industri vid slutet av angivna månader. September 1939 = 100.

sättningsindex för de tre senaste åren under våren, början av hösten samt vid årsslutet.

Under det att de siffror, som gälla sysselsättningsläget på våren, vid inbördes jämförelse mellan de tre åren visa avsevärda skillnader, vilka ge uttryck för fortskridande förskjutningar i sysselsättningens volym och fördelning på olika industrigrenar, ger en jämförelse mellan siffrorna vid årssluten vid handen, att från slutet av 1942 till slutet av 1943 ingen väsentlig förändring av läget skedde.

Beträffande de särskilda industriella områdena gestaltade sig förhållandena på följande sätt. Sysselsättningen var under största delen av året synnerligen god vid gruvorna samt vid skeppsvarven, järnbruken och mekaniska verkstadsindustrien. Inom varvsindustrien gjorde sig emellertid en tilltagande råvarubrist kännbar. Under årets sista kvartal konstaterades också någon tillbakagång inom mekaniska verkstadsindustrien med minskat antal lediga arbetstillfällen och ökat antal arbetssökande. Även här torde den nedgående kurvan få skrivas på materialbristens konto. Den brist på kompetenta yrkesarbetare, som var en konstant företeelse under första halvåret, minskade sedan successivt och var mot slutet av aret pa manga hall praktiskt taget utjämnad. Den omskolnings- och yrkesutbildningsverksamhet, som i snabb takt bedrivits under de senaste åren, har här varit av stor betydelse. Vid sågverk, pappersmassefabriker och pappersbruk var arbetstillgangen väsentligt påverkad av de starkt begränsade exportmöjlighetema, som mot slutet av året, såsom ovan framhållits, medförde en huvudsakligen till vissa delar av Västernorrlands län och västra Sverige lokalt begränsad arbetslöshet. Snickeiioch möbelfabriker höllö väl sin ställning sedan föregående år med synnerligen god arbetstillgång.

Bland konsumtionsvaruindustrierna hade livsmedelsindustrien i det stora hela jämn och god sysselsättning, även om ransoneringsförhållandena med större eller mindre skärpa allt efter råvarutillgången satte sin prägel på utvecklingen. Även textil- och beklädnadsindustrien erbjöd under året goda sysselsättningsmöjligheter. Korttidspermitteringarna inom textilbranschen

voro av relativt ringa omfattning; särskilt var arbetsmarknadssituationen gynnsam för den kvinnliga arbetskraften. Skoindustrien bade sedan länge kännetecknats av korttidsarbetslöshet. Uteblivandet av lejdbåtarna samt minskad inhemsk slakt under årets första månader ledde i slutet av april till införande av läderransoneringen. Under sommaren förekom några veckors uppehåll i driften vid ett flertal skofabriker, men sedan lejdbåtstrafiken åter börjat komma i gång, kunde man i september uppgöra en plan för tilldelning av läder till skofabrikerna under det kommande halvåret. För att fullfölja den utredning rörande korttidsarbetslösheten, som av socialministern berörts i årets statsverksproposition, gjorde arbetsmarknadskommissionen en framställning hos statens industrikommission, vilken resulterade i att som villkor för tilldelning av läder fastställdes, att all rekrytering av arbetskraft till skoindustrien skulle ske genom arbetsförmedlingen samt att icke flera arbetare finge anställas, än att desamma skulle kunna beredas sysselsättning under som regel 48 timmar per vecka. Av inkomna rapporter framgår, att korttidssysselsättning vid skofabrikerna under hösten 1943 praktiskt taget upphörde.

Inom byggnadsindustrien fortsatte den uppgång, som under de föregående åren satte in som följd av de statliga stödåtgärderna för bostadsbyggandet, såtillvida som produktionsvolymen för året var större 1943 än 1942. Även här innebar dock utvecklingen under det gångna året i så måtto en stabilisering, som nivån för byggnadsverksamheten icke väsentligen förändrades i förhållande till den nivå, som uppnåddes under senare delen av år 1942. Bostadsbyggandet var dock vid slutet av 1943 betydligt större än vid slutet av 1942. Ett undantag från denna för hela landet gällande regel bildas dock av bostadsbyggandet i Stockholm.

Den tendens till utjämning av bostadsbyggandets säsongväxlingar, som under de senaste två åren gjort sig gällande, kan belysas genom en jämförelse mellan nivån för den vid viss tidpunkt pågående bostadsproduktionen och årsvolymen, d. v. s. det totala tillskottet av nya bostäder under ett år. Som ett mått på den grad av jämnhet eller ojämnhet, varmed bostadsbyggandet bedrives, kan tjäna siffran för förhållandet mellan antalet lägenheter under byggnad vid högsäsongen och antalet under året fullbordade lägenheter. För städer med mer än 30 000 invånare var aren 1934—39 i genomsnitt denna siffra 81,5 procent. För året 1943 var motsvarande siffra 65,1 procent, vilket betyder, att större delen av den ökning i bostadslillskott, som vunnits jämfört med föregående ar, erhölls genom säsongutjämning. En motsvarande beräkning beträffande vinterproduktionens omfattning (räknad per 1 januari) i förhållande till det årliga lägenhetstillskottet ger vid handen, att produktionen vid nyåret 1943 utgjorde 41,1 procent av lägenhetstillskottet under år 1943, under det att produktionen vid nyåret 1944 uppgick till 51,9 procent av det vid nämnda tillfälle beräknade tillskottet. Sedermera bär dock tack vare gynnsammare utsikter i fråga örn materialförsörjning den vid byggnadstillståndsbeviljandet tillämpade ramen för bostadsbyggandet kunnat väsentligt vidgas, vilket givetvis verkar sänkande på procentsiffran för vinterproduktionen.

8 I likhet med föregående år var under förra delen av år 1943 ett av de mest framträdande arbetsmarknadsproblemen att i erforderlig utsträckning anskaffa arbetskraft till skogarna. För att avverkningsåläggandena skulle kunna fullgöras inom av statens bränslekommission föreskriven tid, var det nödvändigt att forcera avverkningsarbetet under första hälften av år 1943. Överflyttningen av arbetskraft till skogsbruket från andra yrkesområden fick nu sin hitintills största omfattning. Förutom arbetslösa av skilda kategorier samt ett antal flyktingar sysselsattes en del från föregående år kvarstående riksarbetare samt med tjänsteplikt uttagna värnpliktiga, födda år 1923. På hösten ökades dessutom tillgången på skogsarbetare genom permittermgar inom massa- och pappersindustrien. Genom en intensifierad arbetsförmedlingsverksamhet samt vidtagna åtgärder av olika slag kunde det omfattande bränsleprogrammet till det väsentligaste genomföras. Torvupptagningen, som alltjämt utgör ett viktigt led i tryggandet av vår bränsleförsörjning, hade även under år 1943 stor omfattning. Arbetena på mossarna började tidigare än vad som brukar vara fallet; efterfrågan på arbetskraft var stor, men behovet kunde fyllas. . „

Svårigheterna att skaffa erforderlig arbetskraft till jordbruket voro ej sa stora 1943 som föregående år. På grund av gynnsam väderlek kunde vårarbetena påbörjas tidigare än vanligt och slutföras i beräknad utsträckning. Även betgallringen gynnades av lämplig väderlek, varför de vana betskotarna kunde åtaga sig större arealer än vad normalt brukar vara fallet. Behovet av arbetskraft blev i sin helhet tillgodosett. Skördearbetet försenades av en alltför riklig nederbörd, varför under denna tid efterfrågan pa arbetskrat kraftigt ökades. Genom hempermittering av värnpliktiga jordbrukare samt genom frivilliga arbetsinsatser, icke minst från skolungdom, kunde behovet av tillfällig skördehjälp fyllas. Även rotfruktsupptagningen kunde s utföras under gynnsamma förhållanden, bl. a. tack vare det samarbete, som bedrevs mellan arbetsförmedlingskontoren i olika delar av landet för att uppbringa den erforderliga arbetskraften. Jordbrukets behov av personal for mera fasta anställningar av olika slag var liksom tidigare stort, och under hela aret förelåg brist på arbetskraft till dessa platser.

Den stabilisering, som utmärkt arbetsmarknaden under år 1943, täger sig även uttryck i arbetsförmedlings- och arbetslöshetsstatistiken (tab. 2). Vid början av år 1943 var läget, såsom det framträder i dessa tabeller, väsentligt bättre än ett år tidigare. Detta ger uttryck för den starka förbättring av arbetsmarknadsläget, som skedde under år 1942, varigenom resterna av den omställningsarbetslösliet, som förekommit under de ^ föregående arén, försvann och tidvis övergick i markerad allmän brist pa arbetskraft. I förhalande till det läge, som därigenom uppkom under senare delen av 19 ,

kunde — ur apbetslöshetssynpunkt betraktat och frånsett säsongutjåmning — ingen större ytterligare förbättring komma till stånd. Läget under senare delen av 1943 framstod såsom i stort sett oförändrat jamfort med laget ett år tidigare, frånsett den betydande ökning av antalet hjälpsökande arbetslösa, som ägde rum under december 1943.

9 Till). 2. Arbetsmarknaden under åren 1934—1943.

1 I denna och följande tabeller ha för tiden januari 1938—juni 1940 i antalet hjälpsökande medräknats vid statliga och kommunala beredskapsarbeten då sysselsatta hänvisade arbetslösa, vilka dock först fr. o m. juli 1940 voro anmälda som hjälpsökande hos arbetslöshetskommittéerna.

Uppgifterna om arbetslösheten inom fackförbunden utvisa, att vid utgången av december 1943 9,6 procent av förbundens medlemmar voro fristämplade på grund av arbetslöshet mot 10,3 procent vid samma tidpunkt föregående år. Ökad arbetslöshet kunde konstateras främst inom pappersindustriarbetareförbundet (13,8 mot 8,3), sågverksindustriarbetareförbundet (30,2 mot 28,8), väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet (21,8 mot 19,7), gjutareförbundet (4,0 mot 2,9) och metallindustriarbelareförbundet (3,3 mot 2,4). Lägre arbetslöshet förekom framför allt inom sko- och läderindustriarbetareförbundet (8,5 mot 37,5), beklädnadsindustriarbetareförbundet (9,3

mot 13,0), textilindustriarbetareförbundet (3,8 mot 4,9), grov- och fabriksarbetareförbundet (17,0 mot 20,1) samt träindustriarbetareförbundet (11,5 mot 15,5). Byggnadsfacken uppvisade i stort sett samma arbetslöshetsprocent som föregående år (29,8 mot 29,5). Av de särskilda rapporter, som lämnas till kommissionen beträffande arbetslösheten i byggnadsfacken i vissa större städer (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Borås, Linköping och Gävle), framgår, att antalet arbetslösa byggnadsarbetare vid årsskiftet 1943/44 uppgick till 9 893, eller 25,1 procent av medlemsantalet. Motsvarande siffror voro vid årsskiftet 1942/43 10 891, eller 26,9 procent av medlemsantalet. Den ökning i arbetslöshetsprocenten, som ovan angivits, kom nästan uteslutande på Stockholms stad.

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet år 1943.

A. Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens organisation.

Under år 1940 ställdes den offentliga arbetsförmedlingen tills vidare under statlig ledning, varvid arbetsmarknadskommissionen blev chefsmyndighet för arbetsförmedlingen. Såsom lokal myndighet för biträde åt kommissionen i arbetsmarknads- och arbetsförmedlingsfrågor fungerar sedan dess en länsarbetsnämnd i varje län och en arbetsnämnd i Stockholms stad. Under dessa nämnder sortera arbetsförmedlingarna. En närmare redogörelse rörande de organisatoriska förändringarna har lämnats i prop. 1941: 285, s. 2.

Sveriges offentliga arbetsförmedling omfattade under år 1943 inalles 25 huvudkontor, 185 avdelningskontor, 429 ortsombud och 17 fristående sjömansförmedlingar, eller tillsammans 656 förmedlingsorgan. Av dessa vörö 33 avdelningskontor nyinrättade under året, medan ett kontor indragits. (I början av år 1944 ha ytterligare 8 avdelningskontor inrättats.) I detta sammanhang må påpekas, att ortsombudens antal minskades i förhållande till föregående år med hänsyn till att man ansåg sig kunna nedflytta en del till lokalombuds klass. Förutom nu nämnda mera ordinarie arbetsförmedlingsorgan voro under året inemot 600 lokalombud, sorterande under kontor eller ortsombud, anställda å sådana orter, där avdelning av erkända arbetslöshetskassor fanns eller behov i övrigt förelåg av organ för den offentliga arbetsförmedlingen.

För att förstärka arbetsförmedlingsorganiisationen utarbetade kommissionen under hösten 1942 en plan för uppdelning av länen i arbetsförmedlingskretsar. Kretsindelningen innebar, att ett antal ombud och mindre avdelningskontor inom ett kretsområde i regel ställdes under ett större avdelningskontor, vars föreståndare blev kretsföreståndare. Denne skulle följa arbetsmarknadens utveckling inom kretsen samt tillse, att en utjämning av utbud och efterfrågan på arbetskraft i första hand skedde inom kretsen. Dessutom skulle han bistå de mindre förmedlingsorganen inom kretsen i förmedlingstekniska

frågor. Kretsorganisalionell Irädde i kraft den 1 januari 1943. Antalet kretsar i landet utgör 172.

Det organisationsarbete, som under 1941 tog sin början och som åsyftade att effektivisera ungdomsförmedlingen och skapa nya förutsättningar för den mera yrkesvägledande sidan av verksamheten, fortsattes under år 1943, så att vid 1943 års utgång funnos inrättade länscentraler för ungdomsförmedling och yrkesvägledning i samtliga län utom Gotlands. Beträffande sistnämnda län var frågan om inrättande av en dylik länscentral under övervägande. Likaledes övervägdes möjligheterna att genom vidtagande av speciella åtgärder få även avdelningskontoren bättre rustade för uppgifter i samband med ungdomsförmedling och yrkesvägledning.

Lärarförmedlingen utbyggdes under året ytterligare. Länscentraler för denna speciella gren av förmedlingsverksamheten funnos vid årets slut i samtliga län utom Gotlands. Tillika fungerade fem distriktscentraler samt en huvudcentral i Stockholm.

För effektivisering av arbetsförmedlingen för flyktingar vidtogos särskilda anordningar (se s. 15).

Arbetsförmedlingsverksamheten.

Liksom föregående år hörde det under 1943 till den offentliga arbetsförmedlingens förnämsta uppgifter att på grund av rådande förhållanden söka åstadkomma utjämning mellan å ena sidan orter eller arbetsområden med brist på arbetskraft och å andra sidan orter eller områden med överskott på dylik.

Omfattningen av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet under åren 1934—1943 framgår av tab. 3.

Tab. 3. Verksamhetens omfattning vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

åren 1934—1943.1

1 Varje person, som en eller flera gånger under ett år besökt arbetsförmedlingen, redovisas i tabellen endast såsom en arbetssökande person under året. Den arbetssökande anses emellertid göra en ansökning om arbete varje månad, han inställer sig. Därest han anvisas arbete och efter dettas avslutande återkommer till kontoret under samma månad, räknas han dock ha gjort förnyad ansökning om arbete. En och samma arbetssökande person kan sålunda motsvaras av flera arbetsansökningar under samma år.

12 Inalles vörö cirka 662 000 personer inskrivna vid de olika förmedlingsorganen, eller cirka 48 000 flera än 1942. Huvudparten eller 468 800, utgjordes av manliga arbetssökande; kvinnornas antal belöpte sig till 193 200. Tillsammans gjorde dessa personer 1 452 800 ansökningar örn arbete. På manliga avdelningen steg antalet ansökningar om arbete med 23 800 i jämförelse med föregående år, under det att antalet lediga platser samtidigt ökade med inemot 44 200. På kvinnliga avdelningen förelåg däremot en minskning av antalet ansökningar med 65 200, medan antalet lediga platser steg med över 50 400. De anmälda lediga platserna uppgingo tillsammans till cirka lill 500, av vilka arbetsförmedlingen kunde tillsätta 893 300. Relationen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft blev också i genomsnitt gynnsammare under år 1943 än under år 1942. Sålunda var antalet ansökningar på 100 lediga platser under redovisningsåret 131 mot 147 år 1942. En jämförelse mellan tillsättningsresultatel under år 1943 och närmast föregående år ger vid handen, att de tillsatta platsernas antal under det senast tilländalupna året med 95 100 översteg det för år 1942 noterade. I genomsnitt tillsattes cirka 74 450 platser per månad. I dessa siffror ingå icke hänvisningar till beredskaps- och reservarbeten; förmedlingsresultatet avser alltså uteslutande plats tillsättningen på den öppna marknaden.

Såsom förut antytts, förelåg starkt framträdande brist på arbetskraft inom vissa områden, och på grund härav nödvändiggjordes allt fortfarande anordningar för åstadkommande av en rationell fördelning av den tillgängliga arbetskraften. Arbetsförmedlingarnas interlokala förmedlingsarbete, varmed förstås i samverkan mellan Skilda kontor tillsatta platser, underlättades genom de bidrag till arbetssökandes resor och flyttningskostnader m. m., som även under redovisningsåret ställdes till förfogande vid överflyttning av arbetskraft mellan olika yrkesområden. Till belysning av samarbetet mellan arbetsförmedlingsorganen inom skilda delar av landet lämnas i efterföljande sammanställning uppgift om i samverkan mellan olika arbetsförmedlingskontor och ombud tillsatta platser under åren 1936—1943. I

Den interlokala förmedlingen åren 1936—1943.

I samverkan mellan olika kontor och ombud tillsattes under år 1943 inemot 81 800 platser, av vilka 68 500 manliga och 13 300 kvinnliga. Dessa siffror innebära en höjning i jämförelse med föregående år med 19 °/o. Genom ovannämnda platstillsättningar i samverkan bereddes tillsammans över 46 600 personer anställning i annat län än det, inom vilket ansökan om arbete ingi-

vits. Den procentuella uppgången av denna interlokala förmedling ulgjorde 27 %.

Liksom under tidigare år vörö de varje vecka utsända radiorapporterna och i samband med dessa lämnade upplysningar ett viktigt led i det interlokala förmedlingsarbetet.

I likhet med föregående år var under förra delen av år 1943 ett av de mest framträdande arbetsmarknadsproblemen att i erforderlig utsträckning anskaffa arbetskraft till skogarna; överflyttningen av dylik från andra yrkesområden fick nu sin hittills största omfattning (88 900 man). En närmare redogörelse för åtgärder, som vidtagits för att tillgodose arbetskraftsbehovet, återfinnes å s. 22.

För tillgodoseende av jordbrukets behov av arbetskraft fortsattes och utvidgades de under föregående år tillämpade åtgärderna. Sålunda intensifierades blockorganisationen inom jordbruket. En närmare redogörelse härför lämnas i det följande (s. 45). I samråd med bl. a. skolöverstyrelsen, chefen för försvarsstaben, kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, riksförbundet kvinnlig samhällstjänst och Sveriges ungdomsberedskap utarbetade kommissionen vissa riktlinjer för upplysningsverksamheten bland ungdomen för frivilliga beredskapsinsatser under år 1943. De vidtagna åtgärderna omfattades med livligt intresse och bidrogo till att till arbetsförmedlingarnas förfogande kunde ställas ett stort antal personer att utplaceras i frivilligt jordbruksarbete. Antalet tillsatta platser uppgick till cirka 64 000.

Under året kunde arbetsförmedlingarna därjämte göra 16 000 utplaceringar i frivillig luftbevakning och 3 100 utplaceringar i frivillig vämpliktstjänst.

Antalet tillsatta platser inom olika yrkesområden framgår av tab. i och 5.

Till). 4. Antili tillsatta platser inom olika yrkesområden vid de offentliga nrbetsförmedlingsanstalterna åren 1934—1943.

1 Statistiken omlades i viss utsträckning vid ingången av år 1943, varför direkta jämförelser med tidigare års siffror icke äro möjliga. Beträffande tillsatta platsers fördelning under år 1943 efter kön och näringsgrenar hänvisas till tab. 5.

2 Nedgången för dessa grupper är endast skenbar, enär under år 1941 till jordbruksgruppen räknades frivilliga skördearbetare samt till gruppen allmän tjänst personer i frivillig värnpliktstjänstgöring och frivillig luftbevakning, vilka fr. o. m. 1942 redovisats under rubriken »frivilliga arbetsuppgifter».

14 I den förra göres anknytning till tidigare års redovisningsförfarande, varför gruppbeteckningarna i de båda tabellerna, såsom noten angiver, förete vissa skiljaktigiheter.

Flertalet grupper uppvisade ökat antal tillsatta platser i förhållande till föregående år. Särskilt markerad var uppgången inom skogsbruket, där platstillsättningen stigit med mer än 50 % sedan 1942. Stegringen för industri och hantverk gällde närmast byggnadsverksamheten.

Inom jordbruket tillsattes 48 600 platser för män och 8 000 platser för kvinnor. Endast hälften av de lediganmälda platserna för statavlönad personal kunde tillsättas, och även i fråga örn ogifta drängar och mjölkningskunniga lanthembiträden var bristen starkt kännbar. Behovet av tillfälliga arbetare för skörden kunde, som förut nämnts, i stort sett tillgodoses.

Tab. 5. Antal tillsatta platser inom olika yrkesområden vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna linder år 1943.

1 158 manliga platser.

Rekryteringen av arbetskraft till betfälten vållade i år mindre svårigheter än vanligt. En närmare redogörelse för de vidtagna åtgärderna lämnas å s. 20.

Skogshushållningen påkallade, såsom redan förut framhållits, särskilt stor uppmärksamhet under redovisningsåret med hänsyn till det betydligt ökade bränslebehovet. Som arbetssökande hade endast anmält sig 23 100 man

(som dock gjort över 34 000 ansökningar om arbete, vilket betyder, att en stor del hade två eller flera anställningar under året), under det att de tillsatta platsernas antal översteg 122 400. Härav framgår, att arbetskraften till övervägande delen kom från andra yrkesområden.

Inom industrigruppen, inklusive byggnadsverksamheten, redovisades för flertalet grenar stegrade förmedlingssiffror i förhållande till föregående år, och inalles tillsattes över 245 700 platser, eller 64 900 flera än 1942. Huvudparten av ökningen kom emellertid på byggnadsverksamheten, som under större delen av året var synnerligen livlig. Särskilt under sommaren rådde stor efterfrågan på byggnadsarbetare av skilda slag. De utfärdade föreskrifterna angående arbetsförmedlingstvång och tillståndstvång för byggnadsarbete påverkade starkt arbetsförmedlingsverksamheten. Gemensam för de egentliga industrigrenarna var bristen på fullt kunniga yrkesarbetare. I övrigt hänvisas till den i det föregående lämnade översikten över arbetsmarknadsläget.

Sjöfarten var liksom under de föregående krigsåren starkt begränsad till följd av avspärrningsföi'hållandena.

Inom gruppen husligt arbete förelågo alltjämt svårigheter att tillsätta de lediga hembiträdesplatserna. Under året tillsattes cirka 28 300 hembiträdesplatser, vilket utgör en minskning av omkring 7 000 platser från år 1942. Däremot kunde behovet av tillfällig hemhjälp tillgodoses i väsentligt ökad omfattning. Antalet föl-medlade platser för tillfällig hemhjälp av olika slag ökade med omkring 11 000 till 105 000. Svårigheterna att erhålla heltidsanställd huslig arbetskraft, framför allt hembiträden, ha medfört att tillfällig hemhjälp allt mer anlitas, och det är därför av största betydelse, att det ökade behovet av sådan arbetskraft nästan helt kunde tillgodoses.

Inom ungdomsförmedlingen inskrevos under året cirka 48 000 pojkar och 43 300 flickor (under 18 år), inklusive ungdomsberedskapen. Exklusive ungdomsberedskapen utgjorde antalet cirka 31 000 pojkar och 29 000 flickor. Även student- och lär ar för medlingar nas verksamhet kännetecknades av en icke obetydlig utveckling. Antalet tillsatta platser uppgick till över 8 200. Särskilt beträffande lärarförmedlingen, där över 5 000 platser tillsattes, var ökningen betydande (33 °/o fler tillsatta platser än föregående år). Även under 1943 var bristen på manliga folkskollärare framträdande, närmast till följd av inkallelser till beredskapstjänst, och folkskollärarinnornas antal räckte mångenstädes icke till att fylla vakanserna, varför småskollärarinnor, pensionerade lärare och studenter måste anlitas som vikarier.

Strömmen av flyktingar från Norge hade redan under år 1942 föranlett inrättandet av en särskild arbetsförmedling för norska flyktingar med ett centralkontor i Stockholm saint lokalkontor inom de viseringsområden, i vilka socialstyrelsen indelat landet. Då flyktingströmmen sedermera ytterligare ökade, kompletterades organisationen med kontor för familjer, kvinnor och partiellt arbetsföra, varjämte särskilda tjänstemän avdelades inom centralkontoret att handha viseringsärendena. Under första halvåret 1943 uppträdde flyktingar av annan nationalitet än den norska i ökad mängd, och centralkontorets verksamhet utsträcktes till att omfatta även arbetsförmedling för

sådana flyktingar. Då under hösten 1943 flyktingar från Danmark i stort antal anlände till Sverige, framstod en ytterligare omläggning och utökning av organisationen såsom önskvärd, bl. a. av den anledningen, att verksamheten i allt högre grad kom att omfatta även andra frågor än den rent arbetsförmedlande uppgiften. Åt arbetsmarknadskommissionen hade sålunda bl. a. uppdragits att ordna utrustningsfrågan. Verksamheten lades i slutet av året över på länsarbetsnämnderna, och vid dessa tillsattes särskilda tjänstemän med uppgift att handlägga utlänningsärendena. Samtidigt upphörde de särskilda lokalkontorens och centralkontorets verksamhet, och i det sistnämndas ställe inrättades en särskild utlänningssektion under arbetsmarknadskommissionens arbetsförmedlingsbyrå.

Centralkontoret hade under 1943 liksom tidigare att planlägga och organisera omflyttning av större utländska arbetargrupper mellan olika arbetsområden, att omhänderha arbetsförmedlingen vid socialstyrelsens förläggningar samt att medverka vid vissa utlänningars placering i arkivarbete.

Under år 1943 utplacerades genom den särskilda utlänningsförmedlingens medverkan 23 375 personer i arbete. De placerade, som representerade 24 nationer, fördelade sig sålunda: jordbruk 3 607 personer, skogsarbete 11 059, industriarbete 6 172; återstoden 2 537 personer, kom på andra yrkesgrupper.

Direkt utplacerades därutöver genom länsarbetsnämnderna cirka 10 000 utländska arbetssökande. Vid beredskapsarbeten och arkivarbeten sysselsattes under 1943 i medeltal 616 utlänningar.

Den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen står under socialstyrelsens överinseende. Den offentliga arbetsförmedlingen fullgör i samband härmed omfattande kontroll- och arbetsanvisningsuppgifter. Härigenom bliva de försäkrade, som uppbära daghjälp, omedelbart tillgängliga för placering på arbetsmarknaden, när behov av arbetskraft uppkommer inom för dem lämpligt arbetsområde.

Arbetslöshetsförsäkringen utvidgades under år 1943 till att omfatta ytterligare några yrkeskategorier, och antalet arbetslöshetsförsäkrade ökade därigenom väsentligt. För att meddela arbetsförmedlingens funktionärer undervisning om arbetslöshetsförsäkringens huvudprinciper och om tekniska frågor rörande arbetsförmedlingens uppgifter i detta sammanhang anordnade kommissionen och socialstyrelsen gemensamt ett antal konferenser, i vilka förutom arbetsförmedlingens personal även arbetslöshetskassornas lokala redogörare deltagit.

Vid masspermittering av kassamedlemmar i samband med jul- och nyårshelgerna utsättes arbetsförmedlingen för onormal belastning, då samtliga permitterade kassamedlemmar göra arbetsansökan på arbetsförmedlingen. För att avlasta arbetet för arbetsförmedlingen har ett särskilt system med skriftlig arbetsansökan kombinerad med självdeklaration utarbetats av socialstyrelsen och kommissionen gemensamt. Vid årsskiftet 1942/43 kom systemet

till användning för cirka 37 000 kassamedlemmar och vid årsskiftet 1943/44 för cirka 35 000.

Kommissionen lämnar här en inom socialstyrelsen upprättad förteckning över de 30 erkända arbetslöshetskassor, som voro i funktion den 1 januari

1944.

Kassa

Beklädnadsarbetarnas..............................

Sadelmakarnas, tapetserarnas och reseffektarbetarnas ..

Stenindustriarbetarnas..............................

Handelsanställdas m. fl.............................

Sko- och läderarbetarnas ..........................

Träindustriarbetarnas..............................

Musikernas ......................................

Lantarbetarnas ..................................

Frisörernas ......................................

Livsmedelsarbetarnas..............................

Textilarbetarnas ..................................

Gjuteriarbetarnas..................................

Gruvindustriarbetarnas ............................

Han delstjänstemännens ............................

De kemisk-tekniska industriarbetarnas m. fl...........

Bleck- och plåtslagarnas ..........................

Försvarsverkens civila personals ....................

Bryggeriarbetarnas ................................

Transportarbetarnas ..............................

Metallindustriarbetarnas............................

Bokbinderiarbetarnas..............................

Hotell-, kafé- och restauranganställdas................

Handelsresandenas ................................

Industritjänstemännens ............................

Arbetsledarnas....................................

Grov- och fabriksarbetarnas........................

Elektrikernas ....................................

Målarnas ........................................

Sjöfolkets........................................

Väg- och vattenbyggnadsarbetarnas..................

Medlemsantal 27 900

3 900

4 300 41 200

10 300 32 300

6 100 45 000 3 700 30 700 39 100 10 000 10 000 6 200

12 900 2 700

21 200 6 300

5 700 194 800

9 100 17 700 500 27 900

13 900 88 400

11 500

12 200

6 000 23 000

724 400

Summa

Kungl. Maj:t har den 30 juni 1943 efter av statens arbetsmarknadskommission och socialstyrelsen avgivet förslag utfärdat nya bestämmelser beträffande arbetstagares resor m. m. Härigenom upphävdes de av Kungl. Maj :t den 28 juni 1940 meddelade bestämmelserna angående förskott av statsmedel till arbetssökandes resor m. m., vilka bestämmelser tillämpats från och med den 1 juli 1940 till och med den 30 juni 1943.

Bestämmelserna angiva riktlinjerna för lämnande av bidrag eller förskott av statsmedel till kostnad för arbetstagares resa till och från anställning, för dagliga resor vid tillfälligt arbete samt för flyttning av familj och bohag. Såsom allmänna villkor gälla, att arbetstagaren genom offentlig arbetsförmedling fått anvisning på anställningen eller eljest erhållit densamma under arbetsförmedlingens medverkan och att arbete av liknande art och med

jämställda förmåner icke kan erbjudas arbetstagaren på eller i närheten av den ort, där begäran om förskott eller bidrag göres.

I motsats till de äldre medgiva de nya bestämmelserna under vissa omständigheter statsbidrag till dagliga resor för sådan arbetstagare, som erhållit tillfälligt arbete inom jordbruket och som icke kan beredas bostad på anställningsorten utan är hänvisad till att dagligen färdas mellan bostaden och arbetsplatsen. Såsom villkor har härvid bl. a. ställts, att vägsträckan mellan bostaden och arbetsplatsen skall uppgå till minst tre kilometer och att arbetstagaren icke kan betraktas äga vana vid det arbete, till vilket han anvisas. Då särskilda skäl därtill föranleda, må arbetsmarknadskommissionen föreskriva, att bestämmelserna rörande dagliga resor skola gälla även vid resor inom annan näringsgren än jordbruket.

Föreliggande bestämmelser medgiva bl. a., att den bidrags- och förskottsverksamhet, som bedrivits av vissa erkända arbetslöshetskassor, helt eller delvis, överflyttas på staten. Kostnader, vilka tidigare (sedvanligen eller enligt avtal) burits av arbetsgivarna eller arbetstagarna själva, få dock icke med utnyttjande av bestämmelserna övervältras på staten.

Beträffande arbetstagares resor i samband med anställning inom skogsbruk och betskötsel och vid ungdomsläger, beredskaps- och reservarbeten samt i fråga om tjänstepliktigs resor ha särskilda föreskrifter meddelats.

Under det att tidigare statsbidrag till kostnad för betskötares resor utgingo efter olika grunder och till varierande storlek inom olika betdistrikt, fastställde kommissionen enhetliga bestämmelser för hela landet. Enligt dessa bestämmelser äger vid betskötsel van arbetskraft av statsmedel utfå ersättning för resekostnad, som överstigit 10 kronor av framresan. Till van betskötares återresa lämnas intet bidrag. Ovan arbetskraft erhåller statsbidrag till hela kostnaden för framresan samt vad som överstigit 10 kronor av återresan. Som villkor gäller, att arbetskraften anställes genom arbetsförmedlingen ' eller eljest under dess medverkan, samt att, vad beträffar återresa, arbetet blivit slutfört och godkänt.

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars

arbetskraftsbehov.

Jordbruket.

Läget på arbetsmarknaden krävde frivilliga insatser även under år 1943. Inkallelserna till militärtjänst, den omfattande skogsavverkningen och industriens fortsatta utbyggnad orsakade en brist på arbetskraft, som gjorde sig särskilt kännbar inom jordbruket. Eljest i produktivt arbete icke sysselsatta krafter — skolungdomen, vissa kvinnokategorier och semestrande — måste följaktligen ännu ett år kallas att hjälpa till med luftbevakning och med jordbruks- och torvarbete. I denna de frivilliga arbetsinsatsernas kampanj 1943 medverkade liksom tidigare år kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, Sveriges ungdomsberedskap och riksförbundet kvinnlig samhällstjänst på flera sätt, såsom genom propaganda i föreningspressen, spridning av bro-

schyrer och affischer, personlig propaganda bland lokalföreningarna, genom att anordna tävlingar och genom att arrangera arbetsläger.

Mot bakgrund av en inventering bland jordbrukarna angående behovet av frivillig arbetskraft lädes propagandan upp under parollen »Välj din uppgift!» Broschyrer och affischer kring detta tema distribuerades till föreningar och arbetsplatser, och såväl dags- och veckopressen som ungdomsorganisationernas tidningar publicerade appellerande artiklar om frivilliga arbetsinsatser.

Radion anlitades i större utsträckning än 1942. Sålunda riktades radioappeller om frivilliga insatser av bl. a. statsministern, ecklesiastikministern och livsmedelskommissionens ordförande, landshövdingen Hammarskjöld.

Ett omfattande praktiskt arbete av betydelse för jordbruksproduktionen utfördes av de frivilliga, såväl de som gingo direkt ut i jordbruksarbete som de vilka genom att åtaga sig luftbevakning medverkade till att inkallade jordbrukare fingo återgå till sitt yrkésarbete.

Enligt uppgifter från arbetsförmedlingarna skedde under året över 80 000 utplaceringar för frivilliga arbetsinsatser inom luftbevakning, jordbruk och torvhantering. I frivillig luftbevakning nyanställdes under året 16 000. I de med statsbidrag anordnade arbetslägren —■ 518 till antalet — voro drygt 10 000 personer i verksamhet. För arbete 10 dagar eller mera hos enskilda arbetsgivare inom jordbruket placerade den offentliga arbetsförmedlingen dessutom drygt 6 000 personer, och närmare 48 000 utplaceringar skedde för kortare tid än 10 dagar.

Jämfört med år 1942 synes arbetsresultatet vid de statsunderstödda arbetslägren under 1943 ha varit mera effektivt. Lägertiden var i allmänhet betydligt längre och lägerdeltagarnas ålder högre än 1942. Trots att under potatisoch rotfruktsupptagningen på hösten förekom ett betydande antal kortvariga läger med relativt unga deltagare, var den genomsnittliga lägertiden för året 19 lägerdagar per deltagare mot 16 dagar under 1942. Lägerdeltagarnas medelålder var 15,5 år.

Vid de 518 lägren sysselsattes 1 276 lägerledare, husmödrar och intendenter. För träning av samtliga lägerledare anordnades i länen särskilda korta kurser, vanligen på två dagar.

En betydande del av arbetsprestationerna utfördes av skolungdomen. Genom ett kungl, cirkulär (SFS 1943: 221) gavs i likhet med år 1942 möjlighet till viss ledighet från undervisningen under vårterminens sista och höstterminens första veckor för deltagande i för folkförsörjningen eller den allmänna beredskapen betydelsefullt arbete. Under ett intimt samarbete mellan skolor och arbetsmarknadsorgan utnyttjades detta medgivande i växlande omfattning allt efter förekommande behov på de olika orterna.

Under höstterminen gjordes av arbetsmarknadskommissionen i samråd med skolöverslyrelsen en undersökning bland eleverna i de högre skolorna för att utröna, i vilken utsträckning de under ferierna och nyssnämnda ledighetsperioder under vår- och höstterminerna varit sysselsatta inom luftbevakningen eller med frivilligt jordbruks- eller torvarbetc. Samtidigt fingo

de elever, som under ferierna ägnat sig åt annat förvärvs- eller yrkesarbete, lämna uppgifter härom. Undersökningen omfattade alla elever, födda 1928 eller tidigare, d. v. s. för hela landet inalles 40 914 (20 510 manliga och 20 404 kvinnliga). Vid en undersökning som denna föreligga naturligtvis vissa felkällor, men då eleverna icke gärna kunna lia haft något intresse av att lämna felaktiga uppgifter, torde resultatet vara tämligen tillförlitligt.

Sammanlagda antalet arbetsdagar uppgick enligt undersökningen till 1 313 000, och varje elev i de berörda åldrarna utförde sålunda i genomsnitt under 1943 praktiskt arbete under 32 dagar. I frivillig luftbevakning deltogo 2 252 elever (1231 manliga och 1021 kvinnliga), i jordbruksarbete 16 603 elever (8 573 manliga och 8 030 kvinnliga), i torvhantering 923 elever (690 manliga och 233 kvinnliga) och i annat förvärvs- eller yrkesarbete 12 358 elever (8 163 manliga och 4 195 kvinnliga).

Vid undersökningen ställdes också frågan »Har du genom frivilligt jordbruksarbete fått lust att utbilda dig till*något yrke inom jordbruksnäringen?» Frågan besvarades med »ja» av 1 556 elever (943 manliga och 613 kvinnliga).

För att underlätta rekryteringen av tjänstemän till frivilligt skördearbete utfärdades den 30 juli 1943 en kungörelse (nr 648), som innebar, att vissa tjänstemän kunde med oavkortad lön beviljas sammanlagt 10 dagars ledighet för deltagande i skördearbete, som anvisats av den offentliga arbetsförmedlingen.

Ett mycket värdefullt tillskott av arbetskraft lämnades jordbruket genom hempermittering under eftersommaren 1943 av värnpliktiga, tillhörande 1942 års klass. Insatsen blev särskilt effektiv därigenom, att de värnpliktigas utplacering och sysselsättning kontrollerades av blockorganisationen.

Betodlingen under år 1943 gynnades av lämplig väderlek, och såväl sådd som upptagning kunde utföras på normala tider och under i övrigt gynnsamma förhållanden. Den omständigheten, att landets totala betodlingsareal jämfört med året dessförinnan minskades med 10 %, synes i viss mån ha bidragit till en lättare lösning av arbetskraftsfrågan.

I sydsvenska betdistriktet, omfattande Skåne, Blekinge och södra Halland, var det till arbetsförmedlingarna anmälda behovet av arbetskraft för vårens b etg albing sarbete utöver det, som gårdarna själva kunde fylla, 2 700 man. Detta behov kunde i sin helhet tillgodoses. En intensiv propaganda bedrevs, i det att dels en särskild broschyr »Sockerbetodlingen behöver arbetskraft» spreds företrädesvis i Norrland och mellersta Sverige, dels ortspressen genom appeller och orienterande artiklar uppmanade allmänheten att bistå betodlarna.

Arbetskraften till vårens betskötsel anskaffades till två tredjedelar från närbelägna orter (1 360 man); återstående tredjedelen fylldes med betskötare dels från södra Småland och Mellansverige (562 man) och dels från Norrland (105 man). Därjämte tillfördes de sydsvenska betfälten genom tillfällig hempermittering av i militärtjänst inkallade omkring 550 vana betskötare.

21 Linköpingsdistriktets arbetsförmedlingar erhöllo rekvisitioner på extra arbetskraft till betfälten från 143 odlare avseende 360 man. Detta behov kunde tillgodoses med huvudsakligen van arbetskraft från Småland, i det att 318 fullt vana betskötare anskaffades. Dessutom bereddes enligt medgivande från militära myndigheter ca 450 betarbetare anstånd med resp. hempermittering från inkallelse till militärtjänst. Ovan arbetskraft utnyttjades i ringa omfattning; sålunda anordnades endast ett arbetsläger, där ett 20-tal pojkar utförde gallrings- och hackningsarbete.

På Gotland anmäldes ett behov av arbetskraft på 190 vana betskötare. På grund av den konkurrens örn arbetskraften, som rådde mellan jordbruk, industri och anläggningsarbeten på Gotland, kunde endast 30 vana betskötare anskaffas. Ett antal arbetsläger anordnades genom länsarbetsnämndens försorg, vilket bidrog till att bl. a. lösa bostadsfrågan för smågårda!-, vilka själva icke kunde ordna inkvartering åt de anställda. Genom lägren, vilkas deltagare huvudsakligen utgjordes av ungdom, tillfördes betfälten ca 340 man, vilka dock representerade vid detta arbete ovan arbetskraft.

Inom Skövdedistriktet inregistrerades ett behov av 184 man. Van arbetskraft kunde anskaffas till ett antal av 129 man, av vilka flertalet kom från Småland. Restbehovet fylldes dels genom att länsarbetsnämnden kunde ställa 40 skolbarn från städerna till förfogande genom anordnande av tre arbetsläger, dels genom att ett 50-tal skolbarn från landsbygden bereddes tillfällig ledighet från skolarbetet. Möjligheterna till överflyttning av arbetskraft från gårdar, där arbetet avslutats, lill gårdar med behov av arbetskraft utnyttjades i större utsträckning än tidigare år.

Höstens upptagning sarbete kunde tack vare fördelaktiga väderleksförhållanden påbörjas vid normal tidpunkt. Det sedvanliga sädesskördsarbetet hade också genom den tidiga vårsådden kunnat avslutas, innan betskörden skulle äga rum. Detta medförde i sin tur, att gårdarnas såväl fasta som tillfälliga personal i större utsträckning och framförallt på ett tidigare stadium än tidigare år kunde deltaga i betarbetet. Några avbrott i kampanjen på grund av hård frost förekommo icke.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län, som fungerade såsom centralorgan för arbetskraftsanskaffningen inom sydsvenska betdistriktet, rapporterade vid betkampanjens början ett behov på 3 100 man. Från skilda delar av landet anskaffades 2 833 man. Av dessa kommo 1 283 från odlingsområdena eller närliggande trakter, 859 från andra platser i Sydsverige och 621 från Mellansverige och Norrland. Dessutom placerades 70 utlänningar.

I september månad företogo länsarbetsnämnderna inom odlingsdistriktet en registrering av värnpliktiga betodlare, ävensom körare och upptagare. I Malmöhus län registrerades sålunda 1 985 betodlare, 2 975 betkörare och 2 575 betupptagare. Av dessa kunde genom arbetsmarknadskommissionens och militärmyndigheternas försorg huvuddelen under tiden 1 oktober—30 november antingen beredas liempermittering från eller anstånd med militärtjänstgöring. Betydelsen av detta arrangemang var speciellt stor vad beträffar betkörarna, vilka på grund av sin yrkesvana äro svåra alt ersätta.

lii hung till riksdagens protokoll 19H. 1. samt. Nr 273.

22 Kontroll av att de värnpliktiga utnyttjade ledigheten resp. anståndstiden för betarbete verkställdes genom länsarbetsnämndernas försorg med anlitande av överblockledarna inom kommunerna.

Gemensamma kosthåll under ledning av kockor, anställda av länsarbetsnämnderna, bidrogo starkt till att underlätta arbetskraftsanskaffningen. Avlöningen till kockorna utgick med 5 kr per dag av allmänna medel, medan betarbetarna bidrogo med 10 öre per man och dag.

För att fylla höstens behov behövde icke några speciella arbetskraftsreserver såsom militärförband, riksarbetslag eller frivilliga tagas i anspråk.

I Linköpingsdistriktet anmälde betodlarna ett behov av 490 man. Genom länsarbetsnämndens och arbetsförmedlingarnas försorg anskaffades 473 man, varav 61 ovana, från närbelägna orter och län. Anstånd med ev. inkallelse till militärtjänst utverkades för 384 betskötare, varav 11 odlare, 87 körare och 286 upptagare. På Gotland kunde det rekvirerade behovet, 210 man, helt tillgodoses. Från Mellansverige och södra Norrland erhöllos 193 man och 11 kvinnor. Inom Skövdedistriktet anmälde betodlarna 128 vana betarbetare till höstens upptagning. 109 vana betskötare anskaffades, medan återstående behov fylldes dels av äldre skolungdom från landsbygden, dels genom överflyttning från gårdar, som slutfört kampanjen.

Registrering av värnpliktiga betarbetare förekom även i Skaraborgs län. Samma ledighet, som bereddes betarbetarna i sydsvenska distriktet, tillkom även ca 75 värnpliktiga här, vilket i hög grad verkade underlättande för distriktets betsituation.

Betodlingens arbetskraftsproblem löstes, frånsett några få lokalt förekommande svårigheter, på ett för alla parter tillfredsställande sätt. Såsom ovan framhållits, berodde detta till stor del på den för alla betdistrikten gynnsamma väderleken under såväl vår- som höstarbetet, i det att »innedagar» på grund av regnig väderlek eller hård frost endast mycket sällan förekommo. Befrämjande för arbetskraftsanskaffningen var löneförhöjningen i 1943 års betavtal, anordnandet av kosthåll samt statsbidraget till betarbetarnas resor. De militära hempermilteringarna resp. anstånden för betarbetarna voro mycket betydelsefulla.

Skogsbruket.

Behovet av arbetskraft till skogsbruket var synnerligen markerat under årets första månader. Då en viss eftersläpning gjort sig gällande i avverkningarnas fortskridande under senare delen av 1942, var det nödvändigt att forcera avverkningsai betet under första hälften av år 1943 för att avverkningsåläggandena skulle kunna fullgöras inom av statens bränslekommission föreskriven tid. Det omfattande bränsleprogrammet för bränsleåret 1942/43 blev också till 95 %> genomfört, i det att omkring 53 milj. Ina3 brännved och massaved avverkades. Under senare delen av 1943 visade efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket en viss minskning jämfört med 1942, beroende på vissa lättnader i fråga om produktionsplikten och minskad åtgång av råvaror inom sågverks- och pappersmasseindustrien.

överflyttningen av arbetskraft till skogsbruket från andra yrkesområden tog sin hitintills största omfattning. Förutom arbetslösa av olika kategorier samt ett antal flyktingar av olika nationaliteter sysselsattes en del från föregående år kvarstående riksarbetare samt de tjänstepliktiga av 1943 års klass.

De förmåner, som utgingo till den ovana arbetskraften, framgå av föregående årsredogörelse (prop. 1943: 283 s. 22, 23 och 28).

Av arbetsmarknadskommissionen vidtagna åtgärder tillförde skogsbruket ett stort antal arbetare. Antalet till kommissionen rapporterade ovana arbetare, som åtnjöto bidrag, vid slutet av varje månad framgår av följande tablå.

Som framgår av tablån avvecklades systemet med riksarbetare under året. Arbetsförmedlingsverksamheten inom skogsbruket åren 1941—1943 framgår av tab. 6.

Tal). C. Arbetsför-medlingsverksamheten inom skogsbruket åren 1941—1948.

24 Antalet tillsatta platser inom skogsbruket uppgick sålunda under år 1941 lill 52 788 i hela riket. Under år 1942 steg antalet till 79 778 och 1943 till ej mindre än 122 413. Antalet sökande från annat yrkesområde utgjorde under resp. år 22 397, 52 251 och 88 904.

Denna ökning hade sin grund i en intensifierad arbetsförmedlingsverksamhet samt i en del andra åtgärder av olika slag. Bland annat utökades skogsägarnas möjligheter att emottaga ovan arbetskraft starkt genom att kommissionen under år 1943 ställde ett stort antal baracker enligt i föregående årsredogörelse (prop. 1943: 283 s. 24) angivna villkor till förfogande, särskilt för att möjliggöra mottagandet av de tjänstepliktiga. Under år 1943 utlånades sålunda 1 158 baracker till skogsägarna. Sedan verksamhetens början ha sammanlagt 2 358 baracker ställts till skogsägarnas förfogande.

Liksom föregående år anordnades av länsarbetsnämnderna i samarbete med skogs- och flottledsinspektören utbildning av instruktörer och kockor (jfr prop. 1943:283 s. 24 och 25). Under år 1943 anordnades 60 kurser för instruktörer med tillsammans 809 deltagare samt 105 kurser för kockor med tillsammans 1 020 elever. Under året tillsattes 5 852 kockaplatser, varav med i kockakurser utbildade kockor 1 774 st.

Den 12 december 1941 medgav Kungl. Majit, att riksförsäkringsanstalten finge tillsätta en konsulent för skogskockorna. Då det visade sig nödvändigt att utöka denna verksamhet, medgav Kungl. Majit efter framställning från riksförsäkringsanstalten genom brev den 31 juli och 30 oktober 1942, att ytterligare 4 konsulenter finge anställas. Genom brev den 17 december 1943 medgav Kungl. Majit, att riksförsäkringsanstalten finge tillsätta fem konsulenter även under år 1944, varav en helårsanställd och övriga fyra under tiden 1 januari—30 juni. Samtliga avlönas med medel ur reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

1 Endast större avverkare.

25 De under år 1942 verkställda månatliga inventeringarna av skogsbrukets arbetskraft fortsattes under år 1943. Skyldig att lämna uppgift till dessa inventeringar är enligt k. kung. den 19 juli 1941 (nr 668) envar, som bedriver skogsavverkning med biträde av särskild för ändamålet anställd arbetskraft. Uppgifter skola lämnas dels om det antal arbetare, som sysselsattes vid inventerings tillfället, dels om det ytterligare behovet av arbetskraft. Fr. o. m. september 1943 behövde endast större avverkare lämna uppgift varje månad, mindre avverkare däremot endast var tredje månad. Med större avverkare förstås härvid sådana, som under avverkningsåret VT 1943—3% 1944 ålagts en avverkning, omfattande i södra Sverige 200 1m3 eller däröver och i norra Sverige 500 lm3 eller däröver. Resultatet av inventeringarna framgår av ovanstående tablå, vars uppgifter hänföra sig till utgången av varje månad.

Antalet förläggningar (huggarkurser) uppgick under år 1943 till 3 354 med 45 513 deltagare, som längre eller kortare tid deltogo i skogsarbete.

Vid av länsarbetsnämnderna anordnade förläggningar för ovan arbetskraft av samtliga kategorier har regelbunden rapportering av arbetsresultaten fullgjorts till kommissionen.

Verksamheten vid dessa förläggningar framgår av följande tablåer.

Avverkade kvantiteter

Kastved Kolved Massaved m. m. Timmer, slipers m. m.

lm8 res fot8 fot8 toppmått

1942 .............. 984 200 2 553124 4 497 700 3 208 600

1943 .............. 4102 000 7 200 800 39 024 000 15945 300

Antal dagsverken, arbetsförtjänster m. m.

Dagsverken

Ackordsförtjänst kr

1942 ...... 990 911 5 795437

1943 ...... 3 033 931 19135565

Medelför- Utbildnings- och tjänst per förflyttningsdag kr bidrag kr

Bidrag per dag kr

5: 85 2 394 797 2: 42

6: 31 6 189 085 2: 04

Summa per dag kr

8: 27 8:35

I ovanstående kostnadsuppgifter ingå ej familjetillägg.

De individuella arbetsprestationerna varierade betydligt, men genomsnittsprestationen synes ha utgjort något över 2 lm3 per bidragstagare och dag.

Personer, som utan att ha arbetat vid av arbetsmarknadskommissionen bekostade förläggningar, åtnjöto utbildnings-, förflyttningsbidrag, familjetillägg eller särskilt bidrag vid tjänsteplikt, utförde i runt tal 3 675 060 dagsverken (1942 860 000). Någon särskild rapportering angående dessas arbetsprestationer har ej lämpligen kunnat genomföras, men skogsägarnas uppgifter ge vid handen, att de äro något högre än hos dem, som varit i arbete i förläggningarna. Detta torde sammanhänga med att de, som tagit enskilt arbete, haft större förmåga att reda sig med skogsarbetet och därmed sammanhängande förhållanden.

Den sammanlagda arbetsprestationen för dem, som åtnjutit bidrag från arbetsmarknadskommissionen i en eller annan form, kan omräknad i brännved angivas till i runt tal 16 milj. kubikmeter löst mått. De sammanlagda kost-

naderna för bidrag och andra förmåner samt för huggarkurser och förläggningar uppgingo under år 1943 till 37,64 milj. kronor. Häri ingå kostnader för uttagning med tjänsteplikt av arbetskraft med 12,04 milj. kronor.

Tjänsteplikt för män födda 1923. I enlighet med kungörelsen den 13 november 1942 (nr 878) ha under år 1943 män, födda år 1923, helt eller delvis fullgjort dem åliggande tjänsteplikt. Hur tjänsteplikten fullgjorts, framgår av nedanstående preliminära översikt över omfattningen av den vid årsskiftet 1943/44 fullgjorda tjänsteplikten.

Antal, som fullgjort tjänsteplikten............................ 30 106

(därav sådana, som frivilligt fullgjort tjänsteplikten i förväg 17 772)

Antal från tjänsteplikt undantagna (huggare, körare, milkolare,

apterare, tummare, instruktörer) .......................... 2 703

Antal i tjänstepliktsarbete vid årsskiftet 1943/44 sysselsatta .... 2 773 35 582

Antal, som beviljats anstånd med tjänstepliktens fullgörande (huvudsakligen i militärtjänstgöring) .......................... 6 259

Antal till handräckningstjänst överförda (hittills ej fullgjort handräckningst janst).......................................... 3 309 9 568

Antal av hälsoskäl befriade ................................ 4 069

Antal ännu icke uttagna (sjömän utanför spärren, oanträffbara,

fångar m. fl.) .......................................... 196 4 265

Summa 49 415

Av nedanstående tablå framgår antal dagsverken, ackordsförtjänst, bidrag och medelförtjänster vid av länsarbetsnämnderna anordnade förläggningar för tjänstepliktiga under år 1943.

Dagsverken Ackordsförtjänst Mjeltört] anst »XtaÄÄs

1 315 325 7 090 830 5:39 3 096 093 2:35 7:74

Den sammanlagda prestationen av de tjänstepliktiga i såväl förläggningar som i enskild placering kan omräknad i brännved angivas till i Tunt tal 5 milj. lm3.

För belysande av bl. a. arbetskraftfrågor, sammanhängande med bränslekommissionens planering för avverkningarna efter den 1 januari 1944, anordnades av arbetsmarknadskommissionen i samråd med bränslekommissionen en konferens i Stockholm den 5 november 1943. I konferensen deltogo, förutom representanter för domänstyrelsen och skogsstyrelsen, ett 40-tal representanter för de stora skogsbolagen och andra större skogsavverkare från hela riket.

Det i föregående årsredogörelse omnämnda uppdraget till arbetsmarknadskommissionen och bränslekommissionen att verkställa utredning beträffande möjligheten att intensifiera skogsarbetet genom utsträckning av den vana skogsarbetarkårens arbetssäsong eller utökning annorledes av dess arbetsinsatser, slutredovisades av kommissionerna genom underdånig skrivelse den 31 augusti 1943.

27 Torvindustrien.

Under år 1943 producerades 1 040 000 ton maskintorv, 105 000 ton frästorv och ca 10 000 ton sticktorv, eller sammanlagt omkring 1 155 000 ton. Denna kvantitet översteg den under år 1942 producerade med ca 320 000 ton. Under år 1943 voro i motsats till 1942 väderleksförhållandena gynnsamma, och tillgången på arbetskraft var i stort sett tillräcklig. Enär arbetsmarknadskommissionen utrönt, att svårigheterna att erhålla arbetskraft under år 1942 till stor del berodde bl. a. på föreliggande inkvarteringssvårigheter, ställdes på hilliga villkor baracker till torvproducenternas förfogande, vilket torde ha medverkat till att underlätta anskaffandet av arbetskraft under år 1943. Med hänsyn till att torvsäsongen kunde börja redan omkring den 15 april 1943 och att väderleksförhållandena voro gynnsamma under året, sysselsattes ett större antal arbetare i torvindustrien än under föregående år.

Under år 1942 verkställdes inventeringar av arbetskraften i bränntorvindustrien. Under år 1943 ansågs detta ej nödvändigt, varför någon exakt siffra på antalet anställda ej kunnat fastställas. Det största antalet samtidigt anställda kan emellertid beräknas till ca 19 000 män och ca 7 000 kvinnor och minderåriga eller sammanlagt till 26 000 personer. Antalet i medeltal under torvsäsongen anställda manliga arbetare kan uppskattas till 14 500.

Liksom under år 1942 gällde för torvindustrien arbetsförmedlingstvång genom kungörelserna den 29 maj 1942 (nr 267) och den 29 juli 1943 (nr 641).

Genom arbetsförmedlingen anvisades till torvindustriföretagen arbetskraft enligt nedanstående sammanställning.

Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept.

Lediga platser .... 3 107 6 386 5 673 2 860 1 594 412 146

Tillsatta » ____ 2168 5 737 5 118 2 521 1 351 329 108

Torvföretagen tillfördes arbetskraft från såväl landsbygd som städer och andra samhällen. Bland annat fullgjorde omkring 1 500 tjänstepliktiga helt eller delvis sitt tjänstepliktsarbete vid torvmossarna. Dessutom anordnades arbetsläger för ungdom, vilken som vanligt sysselsattes med enklare torvarbeten, såsom vändning och kupning. Resultatet av 1943 års torvkampanj kan anses motsvara de i förväg uppgjorda kalkylerna.

Verkstadsindustrien.

Den av kommissionen i maj 1940 igångsatta omskolningsverksamheten i form av beredskcipskurser för verkstadsindustrien pågick även under år 1943. Kursernas antal, som vid utgången av 1942 uppgick till 50, utgjorde vid utgången av år 1943 48, därav 34 för mekaniker, 5 för finmekaniker, 1 för verktygsskötare, 1 för smeder, 6 för svetsare och 1 för el. lindare. Under året voro kurser för optiker anordnade i samarbete med arméförvaltningen och för utbildning av arbetare till lin- och hampbercdningsindustrien.

Kurserna för gassvetsare respektive bågsvetsare omfattade 8 veckor och kurserna för mekaniker, finmekaniker, verktygsskötare, smeder och el. lin-

28 Tab. 7. Beredskapsknrser för verkstadsindustrien.

1 AK arbetslöshetskommitté, LY kommunal anstalt för yrkesundervisning, V verkstadsskola för arbetslös ungdom resp. central verkstadsskola.

2 Elever, som avbrutit utbildningen på grund av erhållet arbete, sjukdom eller annan anledning.

dare 6 månader. I tre avdelningar för finmekaniker i Stockholm utbildades kvinnliga elever.

Av de 6 651 intill utgången av år 1943 utskrivna eleverna ha 1 631 utbildats till svarvare, 291 till fräsare, 142 till hyvlare, 44 till slipare, 324 till finmekaniker, 71 till elektromekaniker, 23 till verktygsskötare, 1 530 till bänkarbetare (filare), 5 till arborrare, 21 till borrare, 15 till centralinstrumentreparatörer, 224 till smeder, 2 316 till svetsare och 14 till el. lindare.

29 Talj. 8. B eredskapskurser för kvinnlig- industriell reservarbetskraft.

1 AK arbetslöshetskommitté, LY kommunal anstalt tor yrkesundervisning, V verkstadsskola tor arbetslös ungdom resp. central verkstadsskola.

2 Elever, som avbrutit utbildningen på grund av erhållet arbete, sjukdom eller annan anledning.

De elever, som genomgått beredskapskurserna för verkstadsindustrien, torde så gott som samtliga ha absorberats inom näringslivet, de flesta i det yrke, för vilket de omskolats.

Med tanke på industriens behov av reservarbetskraft igångsatte kommissionen under 1942 på skilda platser i landet beredskapskurser för utbildning av kvinnlig industriell reservarbetskraft. I dessa kurser intogos kvinnor, vilka voro villiga att, då så behövdes, rycka in som reserver.

Kursverksamheten inriktades sålunda på alt täcka det behov, som uppstår vid mobilisering eller då det eljest kan bliva nödvändigt att taga manlig arbetskraft från industrien i anspråk för andra arbetsuppgifter. Vid 1943 års slut pågingo 18 dylika kurser, därav 12 för mekaniker, 5 för gassvetsare och 1 för bågsvetsare. Kurserna för mekaniker omfattade 3 månader samt kurserna för gas- och bågsvetsare 8 veckor.

Intill utgången av år 1943 voro 1 650 elever inskrivna, av vilka 129 voro kvar vid årets utgång och 1 092 utskrivits efter genomgången kurs. Av de utskrivna 1 092 eleverna utbildades 604 till mekaniker, 428 till gassvetsare och 60 till bågsvetsare.

30 Under år 1943 har även 3 månaders utbildning för kvinnlig reservarbetskraft i laboratoriet jämt varit anordnad vid Försvarsväsendets kemiska anstalt. Denna kursverksamhet pågick fortfarande vid utgången av året. Antalet utbildade elever i dessa kurser uppgick vid årets slut till 14.

För beredskapskurserna har av kommissionen under år 1943 utanordnats ett belopp av 1 539 718 kronor. Uppgifter örn antalet kurser samt elevernas fördelning på de olika kurserna lämnas beträffande beredskapskurserna för verkstadsindustrien i tab. 7 och beträffande beredskapskurser för kvinnlig industriell reservarbetskraft i tab. 8.

Deltagare i beredskapskurs, som är i behov av ekonomisk hjälp under utbildningstiden, kan erhålla sådan genom arbetslöshetskommitté eller annat kommunalt organ. Till deltagare i kurs utom hemorten utgår inackorderingsbidrag, vartill statsbidrag kan erhållas med 75 procent, dock högst 60 kronor per månad. Om försörjningsplikt föreligger, kan dessutom kontantunderstöd (dagunderstöd och i vissa fall hyreshjälp) medgivas den hemmavarande familjen. Till behövande elev i kurs, som är anordnad i hemorten, utgår kontantunderstöd. Samtliga kursdeltagare åtnjuta utan behovsprövning timpenning, varierande efter ålder och dyrort från 20 öre till 45 öre per timme.

Till deltagare i beredskapskurs för kvinnlig industriell reservarbetskraft utgår — förutom timpenning —- antingen arbetslöshetshjälp enligt förutnämnda grunder eller till deltagare i kurs, som är anordnad i hemorten, dagarvode, varierande efter dyrort från kronor 2: -—- till 2: 40, och till deltagare i kurs utom hemorten inackorderingsbidrag, likaledes varierande efter dyrort, från 65 kronor till 80 kronor per månad. Dagarvode och inackorderingsbidrag, som utgår av statsmedel, kunna icke uppbäras samtidigt, och dagarvode utgår icke heller för det fall, att kontantunderstöd genom arbetslöshetskommitté utgår. Till deltagare i dessa kurser, vilken uppbär fastställt dagarvode — alltså till elev, som är bosatt å kursorten — kan därjämte utgå viss ersättning för resor mellan bostad och kurslokal, vilken ersättning maximerats till 40 öre per dag. Deltagare i beredskapskurs för kvinnlig industriell reservarbetskraft erhåller även förmånen av fria överdragskläder under kurstiden.

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksanibeten.

Då man våren 1942 diskuterade olika möjligheter för att åstadkomma den erforderliga begränsningen och regleringen av den allmänna och enskilda byggnadsverksamheten, ansåg man, att detta syfte bäst kunde uppnås genom att införa en lagstiftning om tillstånd av offentlig myndighet såsom villkor för rätt att igångsätta byggnads- och anläggningsarbete. Det visade sig dock icke möjligt att hinna utarbeta och till 1942 års riksdag framlägga förslag till en sådan lagstiftning. I stället genomfördes under sommaren 1942 på grundval av tjänstepliktslagens bestämmelser örn arbetsförmedlingstvång och företrädesrätt en reglering av byggnadsverksamheten genom

kungl, kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 563) om arbelsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. Denna kungörelse gällde till och med den 31 december 1942 och ersattes från och med den 1 januari 1943 av kungörelsen den 11 december 1942 (nr 925) om arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. Sistnämnda kungörelse hade i huvudsak samma innehåll som den förstnämnda. En utförlig redogörelse för båda kungörelsernas innehåll har lämnats i årsredogörelsen för föregående år. Vid sidan av denna arbetskraftsreglering gällde vissa råvaruregleringar, vilka nödvändiggjorts av materialförsörjningsläget. Genom de vidtagna regleringsåtgärderna åstadkoms emellertid icke den begränsning av byggnadsverksamheten, som betraktades såsom önskvärd såväl på grund av bristen på arbetskraft och material som på grund av det allmänna ekonomiska läget. Det befanns därför nödvändigt att tillskapa ett mera effektivt regleringssystem. Detta skedde genom lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete och kungörelsen den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter till nämnda lag, vilken lagstiftning trädde i tillämpning den 1 augusti 1943 och gäller t. o. m. den 30 juni 1944. Enligt lagen den 17 mars 1944 angående fortsatt giltighet av tillståndslagen har giltighetstiden förlängts till och med den 30 juni 1945.

Det nya regleringssystemet innebär i princip, att byggnadsarbete från och med den 1 augusti 1943 icke må bedrivas utan särskilt av Kungl. Maj:t eller statens arbetsmarknadskommission meddelat tillstånd (byggnadstillstånd). I förarbetena till den nya lagstiftningen framhölls, att densamma vöre ett led i statsmakternas strävan att upprätthålla ett fast penningvärde och främja en ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft samt åsyftade att åstadkomma en begränsning av byggnadsverksamheten inom en ram, som bestämdes av växlingarna i fråga om tillgången på arbetskraft och material samt förändringarna i det penningpolitiska läget, varför byggnadstillstånd bomme att beviljas allenast för sådana arbeten, som under rådande förhållanden kunde anses ur allmän synpunkt angelägna.

Under lagstiftningens tillämpningsområde faller liksom tidigare ej blott egentlig byggnadsverksamhet, såsom bostadsbyggande och industriell byggnadsverksamhet, utan även anläggningsarbeten av alla slag, såsom anläggande av väg, järnväg, bro och hamn samt ledningar av olika slag ävensom utförande av vattenbyggnads- och torrläggningsföretag. Byggnadstillstånd erfordras principiellt för alla dessa byggnadsarbeten. Den möjlighet, som tidigare förefunnits att utan angelägenhetsprövning bedriva byggnadsarbete med stadigvarande anställd arbetskraft, är sålunda borttagen. (Beträffande vissa undantag, se nedan.)

Då det av praktiska skäl ej ansetts möjligt att verkställa tillståndsprövning beträffande alla byggnadsarbeten, ha smärre byggnadsarbeten undantag^ från lagstiftningens tillämpningsområde. Regeln härom har i tillämpningskungörelsens 1 § 2 st. utformats på så sätt, att annat byggnadsarbete än rivning av hus må bedrivas utan byggnadstillstånd, såvitt för arbetets utförande icke utöver erforderligt antal plåtslagare, elektriker, rörarbetare och

glasmästeriarbetare komma att sysselsättas mer än tre arbetare. Genom beslut den 3 december 1943 har Kungl. Majit förordnat, att vad i nämnda paragraf sägs om ovannämnda specialarbetare skall gälla jämväl måleriarbetare, dock endast såvitt anginge byggnadsarbeten, som påbörjats före den 1 april 1944 och därefter utan avbrott slutfördes. Sedermera har Kungl. Majit den 24 mars 1944 ytterligare förordnat, att vad i 1 § 2 st. tillämpningskungörelsen sägs skall gälla beträffande måleriarbetare jämväl tills vidare i fråga om sådana byggnadsarbeten, som påbörjats före den 1 juli 1944 och därefter utan avbrott slutföras.

Denna undantagsbestämmelse innebär, att ett byggnadsarbete icke omfattas av regleringen, örn det kan fullbordas med en arbetsstyrka av sammanlagt högst tre man förutom ovan angivna specialarbetare.

Beträffande rivningsarbeten erfordras alltid byggnadstillstånd, även om arbetsstyrkan ej uppgår till mer än tre man. Anledningen härtill är, att rivningsarbeten ofta utgöra förarbeten till nybyggnader, samt att man, innan rivningsarbetet verkställes, önskar pröva, örn rivningsarbetet är nödvändigt.

Utom dessa smärre arbeten må brådskande arbeten, som äro nödvändiga för att förhindra eller avhjälpa skador och icke kunna uppskjutas, utan hinder av att byggnadstillstånd ej inhämtats, bedrivas i erforderlig omfattning under högst åtta dagar. Om arbetet beräknas taga längre tid än åtta dagar, skall ansökan om byggnadstillstånd omedelbart ingivas.

Vid lagstiftningens genomförande fastställdes vissa övergångsbestämmelser. Sålunda ringö byggnadsarbeten, som efter särskild ansökan förklarats företrädesberättigade enligt förut gällande bestämmelser, bedrivas i enlighet med villkoren i beslutet örn företrädesrätt.

Vidare ringö byggnadsarbeten, vilka enligt beslut av Kungl. Majit utan särskild ansökan varit företrädesberättigade, d. v. s. vissa statliga och statsunderstödda arbeten, fortfarande bedrivas, därest de påbörjats före den 1 augusti 1943. Den, för vars räkning arbetet bedrevs, var dock skyldig att senast den 16 augusti 1943 göra anmälan om arbetet till vederbörande länsarbetsnämnd.

Därjämte ringö av kommun eller landsting med stadigvarande anställda arbetare bedrivna byggnadsarbeten, som påbörjats före den 1 augusti 1943, bedrivas utan byggnadstillstånd i samma omfattning som förut, intill dess Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadskommissionen annorlunda förordnade. Detta gällde även andra före nämnda dag påbörjade byggnadsarbeten, vilka enligt förut gällande bestämmelser fått bedrivas utan att vara företrädesberättigade, d. v. s. bland annat smärre arbeten samt vissa arbeten, vid vilka endast äldre arbetare varit sysselsatta. Beträffande arbeten tillhörande sistnämnda kategori av icke företrädesberättigade arbeten gällde dock, att den, för vars räkning arbetet bedrevs, var skyldig att före den 16 augusti 1943 göra ansökan om byggnadstillstånd, såvida ej arbetet slutfördes före nämnda dag. Att en särskild prövning av villkoren för dylika arbetens fortsatta bedrivande var behövlig, kan belysas av följande exempel. Sedan Kungl. Majit under hösten 1942 lämnat utan bifall en av ett större industriföretag gjord

framställning om företrädesrätt för uppförande av en tillbyggnad till företagets fabrik för en beräknad kostnad av 1 300 000 kronor, påbörjades likväl byggnadsarbetet med hos entreprenören fast anställda arbetare samt med av länsarbetsnämnden anvisad arbetskraft i åldern över 50 år i överensstämmelse med då gällande bestämmelser. Vid tillståndslagstiftningens ikraftträdande återstodo arbeten för 1 000 000 kronor, som krävde en arbetsstyrka på omkring hundra arbetare. För att de redan nedlagda ekonomiska värdena icke skulle tillspillogivas, måste företaget givas tillstånd till arbetets slutförande, varvid dock till detta tillstånd fogades vissa villkor i fråga om arbetskraften.

Slutligen fingo byggnadsarbeten, som voro att hänföra till underhålls- och reparationsarbeten, bedrivas utan byggnadstillstånd intill den 1 oktober 1943 samt i fråga örn statliga och kommunala arbeten intill den 1 januari 1944 med anlitande enbart av arbetare, vilka för utförande av sådant arbete voro stadigvarande anställda hos den, för vars räkning arbetet utfördes. Genom en ändring den 22 december 1943 i tillämpningskungörelsen har sedermera bestämts, att statligt och kommunalt byggnadsarbete, vilket är att hänföra till underhålls- och reparationsarbete, ävensom sådant annat kommunalt byggnadsarbete, som kan beräknas draga en kostnad av högst 10 000 kronor och för vars utförande icke erfordras, frånsett annat material, mer än ett ton gjutna rör av stål eller järn, må bedrivas utan byggnadstillstånd med arbetstagare, vilka för utförande av sådant arbete äro stadigvarande anställda hos den, för vars räkning arbetet bedrives. Länsarbetsnämnden i det län, där arbetet skall bedrivas, äger dock, i den mån särskilda skäl därtill giva anledning, medgiva, att vid arbetet må sysselsättas jämväl specialarbetare, vilka ej innehava sådan anställning, som nyss avsetts. Tillstånd skall sålunda alltjämt sökas för underhålls- och reparationsarbeten, som utföras av enskilda med stadigvarande anställda arbetare, t. ex. industriföretag med egen byggnadsavdelning.

Förutom att ett flertal arbeten sålunda få bedrivas utan särskilt byggnadstillstånd gäller emellertid också, att generellt byggnadstillstånd, innebärande att någon prövning i de särskilda fallen ej behöver ske, meddelats för utförande av vissa slags byggnadsarbeten, vilka på grund av sin natur ansetts angelägna. För närvarande gäller detta för arbeten av följande art:

1) anordnande av skyddsrum under förutsättning att arbetet icke ingår som del i ett annat byggnadsföretag;

2 a) byggnadsarbete, till vilket statens byggnadslånebyrå beviljat lån, dock endast där byggnadskostnaden beräknas icke överstiga 10 000 kronor;

b) bostadsförbättringsföretag, för vilka förbättringsbidrag, nybyggnadslån eller förbättringslån beviljats eller avses att beviljas av den statsliga egnahemsorganisationen, varvid emellertid med hänsyn till jordbrukets behov av arbetskraft föreskrivits att dylikt förelag ej må utan särskilt tillstånd av vederbörande länsarbetsnämnd bedrivas under tiden 15 april—15 maj och 1 augusti—15 september;

3) utförande av gödselvårdsanläggning och siloanläggning för beredande av ensilagefoder;

4) arbeten med elektriska distributionsanläggningar;

5) av domänstyrelsen eller för dess räkning bedrivna arbeten av följande slag, nämligen:

a) anläggande av väg, erforderlig för framforsling av brännved, som redan är huggen eller är avsedd att huggas under löpande produktionsår,

b) uppförande av förläggning för arbetare vid avverkningar, huvudsakligen avseende vedhuggning,

c) uppförande av erforderlig ersättningsbyggnad efter brand samt verkställande av arbete, vars underlåtande skulle äventyra byggnads bestånd,

d) ombyggnad eller reparation av husbyggnad, som i befintligt skick finnes uppenbarligen icke kunna vintertid användas till bostad åt människor eller som husdjurstall,

allt under förutsättning, att arbetena var för sig icke beräknas draga högre kostnad än 10 000 kronor;

6) av järnvägsstyrelsen eller för dess räkning bedrivna arbeten av följande slag, nämligen:

a) arbeten, som stå i omedelbart samband med eller eljest äro direkt påkallade av nu pågående eller redan genomförda banelektrifieringar,

b) ur trafiksäkerhetssynpunkt nödvändiga arbeten, såsom arbeten för telefon-, belysnings-, växel- och signalsäkerhets- samt vägsignalanläggningar m. m.,

c) för driftens behöriga upprätthållande nödvändiga reparations- och underhållsarbeten å bana och bangårdar, så ock övriga nödvändiga arbeten, vilka sistnämnda var för sig icke beräknas draga högre kostnad än 10 000 kronor;

7) av förvaltning vid enskild järnväg eller för dess räkning bedrivna arbeten av under 6) avsett slag;

8) av telegrafstyrelsen eller för dess räkning bedrivna arbeten av följande slag, nämligen:

a) linje-, nät-, stations- och förrådsarbeten ävensom sådana mindre underhålls- och ändringsarbeten på stationslokaler, som sammanhänga med telefontekniska arbeten på stationerna,

b) andra nödvändiga arbeten, vilka var för sig icke beräknas draga högre kostnad än 5 000 kronor;

9) av vattenfallsstyrelsen eller för dess räkning bedrivna arbeten av följande slag, nämligen:

a) sådana om- och tillbyggnadsarbeten å kraftstationer, som beräknas draga en kostnad av högst 50 000 kronor för varje särskilt arbete,

b) för driftens behöriga upprätthållande nödvändiga reparations- och underhållsarbeten vid kraft- och kanalverk,

c) andra nödvändiga arbeten, vilka var för sig icke beräknas draga en högre kostnad än 10 000 kronor;

10) av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller för dess räkning bedrivna

nödvändiga underhållsarbeten samt andra nödvändiga arbeten, vilka var för sig beräknas icke draga högre kostnad än 10 000 kronor, allt å allmän väg eller vad som enligt 2 § 2 st. lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar anses lika med väg;

11) statliga och statskommunala beredskapsarbeten;

12) uppförande av sådana brandtorn jämte tillhörande vaktkojor och telefonanläggningar, som ingå i den av Kungl. Majit den 19 juni 1942 fastställda riksplanen för skogsbrandbevakningen eller genom Kungl. Majits beslut komma att infogas i sagda plan;

13) av spårvägsförvaltning eller för dess räkning bedrivna arbeten av följande slag:

a) ur trafiksäkerhetssynpunkt oundgängligen nödvändiga arbeten, såsom arbeten för telefon-, belysnings-, växel- och signalsäkerhets- samt vägsignalanläggningar m. m., dock att om vid dylikt arbete, som beräknas pågå längre tid än en vecka, mer än tio arbetstagare komma att sysselsättas, vederbörande spårvägsförvaltning har att före påbörjande av arbetet göra anmälan om detsamma till arbetsmarknadskommissionen å blankett för ansökan om byggnadstillstånd; samt

b) för driftens behöriga upprätthållande nödvändiga reparations- och underhållsarbeten å bana och bangårdar;

14) av generalpoststyrelsen eller för dess räkning bedrivna nödvändiga byggnadsarbeten inom av postverket ägda eller eljest av verket disponerade byggnader, vilka var för sig beräknas icke draga högre kostnad än 5 000 kronor.

Kommissionen meddelar härjämte byggnadstillstånd för löpande underhålls- och reparationsarbeten för industriföretag. Det åligger företag att i sin ansökning örn dylikt tillstånd lämna uppgift örn dels taxeringsvärdet å de byggnader och anläggningar, som avses, dels antalet arbetare i industriellt arbete vid ifrågavarande företag, dels ock medeltalet arbetare i underhållsoch reparationsarbeten vid företaget för vart och ett av de fem senaste åren. Kommissionen meddelar sedan byggnadstillstånd gällande under viss tid, vanligen ett kvartal, för utförande av oundgängligen erforderliga reparationsoch underhållsarbeten för uppehållande av driften vid företagets industrianläggningar samt för underhåll av dess bostadshus, med inskränkning likväl att uppförande av nya byggnader eller inredning av befintliga byggnader till lokaler för ny- eller utökad produktion eller användning som personal-, kontors- eller serveringslokaler icke innefattas i tillståndet.

Ansökan om byggnadstillstånd skall göras av den, för vars räkning arbelet skall utföras (byggherren), å särskilt formulär, som tillhandahålles av samtliga länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingskontor. Uppgifter skola lämnas om byggnadsarbetets art och omfattning, örn behovet av arbetskraft och material samt angående större transporter till och från arbetsplatsen m. m.; särskild ansökan skall i regel göras för varje byggnadsarbete.

Prövningen av ansökningar örn byggnadstillstånd är uppdelad mellan Kungl. Majit och arbetsmarknadskommissionen på det sätt, att Kungl. Majit

förbehållit sig avgörandet av ärenden rörande dels arbeten å statens byggnader och anläggningar, dels arbeten, för vilkas utförande ansökan hos Kungl. Maj:t om bidrag eller lån gjorts eller äro avsedda att finansieras med lån som kommun med Kungl. Maj:ts tillstånd upptager eller för vilket kommun med sådant tillstånd ingår borgen. Övriga ärenden angående byggnadstillstånd har kommissionen befogenhet att själv avgöra, örn kommissionen emellertid finner beslut i ärende inom denna grupp böra med hänsyn till arbetets omfattning eller andra särskilda omständigheter meddelas av Kungl. Maj:t, äger kommissionen underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Sådan underställning sker regelmässigt i sådana fall, i vilka byggnadskostnaderna beräknas till 500 000 kronor eller däröver. Även i övrigt använder kommissionen i stor utsträckning underställningsförfarandet. Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att kommissionens egna beslut i ärenden om byggnadstillstånd kunna besvärsvägen bringas under Kungl. Maj:ts prövning.

I regel innehåller byggnadstillstånd föreskrifter om arbetets bedrivande, såsom bestämmelser om storleken och fördelningen på olika yrkesgrupper av den arbetsstyrka, som må sysselsättas vid arbetet. Därjämte kunna lämnas föreskrifter om användning av material och transportmedel vid arbetets bedrivande.

Utöver dessa särskilda föreskrifter skola, där ej i särskilda fall annorlunda föreskrives, tills vidare för sysselsättning av arbetskraft vid byggnadsarbete, vartill byggnadstillstånd lämnats, följande av Kungl. Majit fastställda allmänna föreskrifter gälla:

Skogs- och jordbruksarbetare samt på landsbygden bosatta diversearbetare må icke utan särskilt medgivande av arbetsmarknadskommissionen sysselsättas i byggnadsarbete. Dylikt medgivande har lämnats för sysselsättning av nämnda arbetare i byggnadsarbeten, som avse anläggande eller förbättring av skogsvägar, uppförande eller reparation av bostäder för skogsarbetare samt härför erforderliga ekonomibyggnader samt andra för utvinnande av skogsprodukter och desammas framförande till allmän väg eller järnväg erforderligt arbete i skogstrakter, dock allenast i den mån vederbörande länsarbetsnämnd finner behovet av arbetskraft till sådana arbeten icke lämpligen kunna tillgodoses på annat sätt. Vidare har kommissionen medgivit, att fast anställda jordbruksarbetare under tiden t. o. m. den 31 mars 1944 eller den senare tidpunkt länsarbetsnämnd bestämmer må sysselsättas i byggnadsarbete, som bedrives för arbetsgivarens (husbondens) räkning. I en del fall kan det vara svårt att avgöra, om en arbetare bör hänföras till någon av dessa yrkeskategorier eller till kategorien byggnadsarbetare. Särskilt gäller detta på landsbygden bosatta arbetare, vilka tidvis ha sysselsättning inom skogs- eller jordbruk och tidvis vid byggnads- eller anläggningsarbeten. Det är ej möjligt att utforma en enhetlig regel, utan avgörandet i dessa frågor måste träffas från fall till fall. Arbetsmarknadskommissionen har i sina tillämpningsföreskrifter till lagstiftningen angivit, att om en arbetare av sistnämnda kategori under tiden efter den 1 juli 1941

haft sin huvudsakliga sysselsättning i byggnadsarbete, skall han i detta sammanhang anses såsom byggnadsarbetare. Om hans sysselsättning under tiden efter nämnda dag mestadels utgjorts av skogs- eller jordbruksarbete, skall den omständigheten, att han kortare eller längre perioder utfört byggnadsarbete, icke medföra, att han må sysselsättas i byggnadsarbete utan särskilt medgivande av arbetsmarknadskommissionen.

Liksom enligt den tidigare regleringen av byggnadsverksamheten har det ansetts erforderligt att meddela föreskrifter om viss ålderssammansättning för arbetsstyrkan vid byggnadsarbeten. Sålunda har föreskrivits, att arbetsstyrkan vid varje byggnadsarbete skall sammansättas så, att vid vart tillfälle minst en fjärdedel av de av varje arbetsgivare i arbetet sysselsatta arbetarna utgöras av arbetare, som fyllt 50 år. På framställning av vederbörande organisationer har Kungl. Maj:t emellertid förordnat dels den 3 december 1943 beträffande rörarbetare, dels ock den 8 januari 1944 beträffande elektriker att föreskriften om ålderssammansättning icke skulle gälla vid sysselsättning av dessa arbetarkategorier.

Vidare gäller, att arbetsgivare icke må vid byggnadsarbete sysselsätta arbetare, förrän länsarbetsnämnd eller efter dess bemyndigande något nämnden underställt arbetsförmedlingsorgan lämnat arbetsgivaren medgivande att sysselsätta arbetaren i arbetet.

Emellertid har undantag från denna förhandsprövning av länsarbetsnämnd medgivits för vissa arbeten på grund av överenskommelser, som träffats mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationer inom byggnadsbranschen. Enligt dessa överenskommelser ha organisationerna i syfte att för sina medlemmar vinna befrielse från tillämpningen av förhandsprövningen i avseende å byggnadsarbete förbundit sig att själva och genom sina medlemmar verka för att medlemmarna iakttaga de villkor i avseende å arbetskraften, som angivas i meddelade byggnadstillstånd. Undantag gäller sålunda för byggnadsarbete eller del därav, som bedrives av arbetsgivare, ansluten till svenska byggnadsindustriförbundet eller svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, i fråga om det senare förbundet dock endast i avseende å arbete i stad. Undantag gäller vidare för arbete, bedrivet av annan arbetsgivare, i den mån överenskommelse av samma innehåll beträffande arbetet träffats mellan arbetsgivaren samt svenska grov- och fabriksarbetareförbundet, svenska byggnadsträarbetareförbundet, svenska murareförbundet och svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet; i fråga örn överenskommelse med sistnämnda fackförbund gäller befrielse från föx-handsprövning allenast i avseende å arbete i stad. Slutligen kan befrielse från förhandsprövning medgivas efter särskild ansökan till arbetsmarknadskommissionen jämväl i andra fall, då motsvarande överenskommelse träffats mellan vederbörande arbetsgivare och arbetarorganisation. Dylik befrielse har medgivits målaremästarnas riksförening och svenska målareförbundet. I de fall, där undantag eller befrielse från förhandsprövning medgivits, har arbetsgivare, som vill komma i åtnjutande därav, att göra anmälan därom till närmaste

Bihang till riksdagens protokoll 1944. t. sami. Nr 273.

huvud- eller avdelningskontor av den offentliga arbetsförmedlingen samt att upprätta förteckningar på de arbetare, som han sysselsätter i arbetet.

Var och en, som bedriver byggnadsarbete eller är anställd i sådant arbete, är skyldig att lämna de upplysningar och förete de handlingar, som äro erforderliga för tillsyn över tillämpningen av tillståndslagstiftningen. Dylika uppgifter kunna infordras av byggnadsberedningen, av arbetsmarknadskommissionen, av byggnadskontrollanter utsedda av arbetsmarknadskommissionen, av länsarbetsnämnder och av organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Vad som på detta sätt inhämtats må ej yppas i vidare mån än som erfordras för tillsynens utövande.

Arbetsgivare är skyldig att på arbetsplatsen anslå avskrift av byggnadstillståndet ävensom att därstädes hålla tillgängliga förteckningar över samtliga av honom vid arbetet sysselsatta arbetare.

Örn byggnadsarbete bedrives utan byggnadstillstånd, där sådant erfordras, eller i strid mot föreskrift, som meddelats i byggnadstillstånd, är straffet enligt 8 § tillståndslagen dagsböter eller fängelse. Straffbestämmelserna rikta sig mot både byggherre och entreprenör. Beträffande byggherren ha straffbestämmelserna dock erhållit den utformningen, att straff må ådömas, så framt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vilja och vetskap. Däremot kan ansvar enligt 8 § ej utkrävas av den, som i egenskap av arbetare utför byggnadsarbete åt annan. Jämlikt 10 § tillståndslagen har kommissionen emellertid bl. a. möjlighet att förhindra viss arbetare att arbeta vid ett byggnadsföretag.

Förseelser mot de i tillståndslagen meddelade föreskrifterna örn anmälnings- och upplysningsskyldighet straffas enligt 9 § med dagsböter. För envar, som medvetet lämnar oriktiga uppgifter, kan straffet höjas till fängelse i högst sex månader.

Utöver dessa straffbestämmelser innehåller lagen vissa sanktionsbestämmelser. Enligt 10 § tillståndslagen har arbetsmarknadskommissionen såsom tillsynsmyndighet över tillämpningen av tillståndslagstiftningen rätt att, då byggnadsarbete utföres utan byggnadstillstånd, där sådant erfordras, eller i strid mot föreskrift i byggnadstillstånd, föreskriva förbud vid vite att fortsätta arbetet samt förordna om beslag på redskap och material.

För att tvångsåtgärderna skola erhålla avsedd verkan är det nödvändigt, att beslut om uttagande av vite fattas utan dröjsmål. På grund härav har föreskrivits, att det skall ankomma på länsstyrelse och ej på domstol att förordna örn uttagande av vite.

Med hänsyn till lagens extraordinära karaktär har ansetts, att åtal icke bör tillgripas i fall, då andra åtgärder befinnas vara mer ägnade att befordra effektiviteten av lagens tillämpning. På grund därav har åtalsrätten gjorts beroende av anmälan av tillsynsmyndigheten.

Till kommissionen inkommo under tiden 1 jan.—31 juli 1943 5 786 ansökningar orri företrädesrätt till arbetskraft för olika byggnads- och anläggningsföretag. Av dessa överlämnades 1 439 till byggnadsberedningen för av-

görande av Kungl. Maj :t, medan 4 347 avgjordes av kommissionen. Av dessa senare ansökningar biföllos 3 563, medan 642 avslogos; återstående 142 blevo antingen återkallade eller föranledde ingen åtgärd. För tillämpningen av bestämmelserna om företrädesrätt gällde i stort sett samma principer som under år 1942. Prövningen av ansökningarna var sålunda restriktiv; vilket föranleddes, schematiskt uttryckt, under vintern av då rådande stora behov av arbetskraft till skogsbruket och under övriga årstider av bristen på byggnads- och jordbruksarbetare. Som tidigare framhållits, möjliggjorde bestämmelserna om företrädesrätt en betydande byggnadsverksamhet utanför byggnadsregleringens ram, varför antalet byggnadsarbeten var avsevärt större än antalet inkomna ansökningar om företrädesrätt giver vid handen.

Antalet till kommissionen under tiden den 1 aug.—31 dec. 1943, d. v. s. efter ikraftträdandet av lagstiftningen om tillståndstvång för byggnadsarbete, inkomna ansökningar om byggnadstillstånd utgjorde 7 728. Därav överlämnades 1 260 ansökningar till byggnadsberedningen för avgörande av Kungl. Maj :t, medan 6 468 ansökningar behandlades av kommissionen. Av sistnämnda ansökningar biföllos 5 633 och avslogos 420; återstående 415 ansökningar föranledde icke någon kommissionens åtgärd eller voro vid årsskiftet ännu icke slutligt avgjorda.

En jämförelse med siffrorna för antalet ansökningar om företrädesrätt utvisar, att antalet ansökningar örn byggnadstillstånd per månad räknat var nära nog dubbelt så stort som antalet ansökningar örn företrädesrätt (1 545 resp. 826). Det större antalet ansökningar om byggnadstillstånd sammanhänger givetvis med de minskade möjligheterna att efter byggnadstillståndslagens ikraftträdande utföra byggnadsarbeten utan tillstånd. Vidare må framhållas, att antalet avslagna ansökningar örn byggnadstillstånd endast utgjorde 6,5 % av totala antalet ansökningar, medan motsvarande tal beträffande ansökningarna örn företrädesrätt utgjorde 14,8 °/o. Den lägre avslagsprocenten beträffande de förstnämnda ansökningarna är att hänföra till den förändring i arbetsmarknadsläget, som ägde rum under hösten.

I augusti och september år 1943 rådde fortfarande på vissa orter brist på byggnadsarbetare, varför det då även ur arbetsmarknadssynpunkt var nödvändigt att liksom tidigare förfara restriktivt vid meddelandet av byggnadstillstånd, så att tillgänglig arbetskraft kunde förbehållas angelägna arbeten. Vidare var det vid denna tid alljämt nödvändigt att i viss utsträckning kunna överföra arbetskraft till andra näringsområden. Senare på hösten försämrades emellertid arbetsmarknadsläget, och viss arbetslöshet uppstod på sina håll bland byggnadsarbetarna. Denna arbetslöshet hade delvis sin förklaring i den sedvanliga säsongvariationen i fråga örn sysselsättning av byggnadsarbetare men även i det förhållandet, att det under senhösten och förvintern icke längre fanns behov att i .större utsträckning överföra byggnadsoch anläggningsarbetare till andra arbetsområden.

Denna omsvängning av arbetsmarknadsläget föranledde arbetsmarknadskommissionen såsom tillsynsmyndighet enligt lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete att den 5 november 1943 lämna följande föreskrifter för

länsarbetsnämnderna, till vilka ansökningarna om byggnadstillstånd skola ingivas och som ha att däröver avgiva utlåtande:

»I sina yttranden över sådana ansökningar skola länsarbetsnämnderna beträffande arbeten belägna å större orter i förekommande fall angiva, i vad mån byggnadsarbetare av de olika yrkeskategorierna äro arbetslösa samt hur utvecklingen på ifrågavarande del av arbetsmarknaden beräknas bliva under vintern.

Har en mera betydande arbetslöshet uppstått eller väntas sådan uppstå å en viss ort, må länsarbetsnämnderna sätta sig i förbindelse med personer och företag, som fått ansökningar örn byggnadstillstånd avslagna eller som icke ingivit ansökningar, och därvid framhålla för vederbörande, att de kunna räkna med en välvillig behandling av sina ansökningar, därest arbetena skola komma till utförande under vintern. Dylika uppmaningar skola dock icke riktas till personer och företag, som ämna utföra antingen arbeten, som i förhållande till möjligheterna att sysselsätta arbetskraft kräva jämförelsevis mycket material, å vilket brist råder, eller också arbeten, som icke beräknas vara i huvudsak färdigställda senast den 1 april 1944.»

I anledning härav begärdes omprövning av ett icke obetydligt antal ansökningar, som tidigare avslagits. Vidare medgav kommissionen i cirkulärskrivelse den 15 december 1943 till länsarbetsnämnderna, att ansökningar örn utökning av enligt byggnadstillstånd medgiven arbetsstyrka under tiden t. o. m. den 31 mars 1944 finge avgöras av nämnderna. Detta medgivande har sedermera den 3 mars 1944 förlängts att gälla t. o. m. den 30 juni 1944.

I samband med ikraftträdandet av lagen om byggnadstillstånd genomfördes i samarbete med statens industrikommissions byggnadsavdelning och statens byggnadslånebyrås tekniska avdelning en noggrann teknisk granskning i fråga om alla ärenden med en mera avsevärd materialförbrukning i syfte att nedbringa åtgången av sådant material, varå tillgången är mindre god eller brist råder. Till grund för granskningen ligger av sökanden i ansökningen lämnade uppgifter örn byggnadsarbetets omfattning och åtgången av vissa byggnadsmaterial ävensom vid ansökningen fogade ritningar. I den mån för granskningen erforderliga uppgifter ej framgå av de ingivna handlingarna begäres komplettering. Granskningen har medfört, att en minskningav åtgången av vissa material möjliggjorts genom omkonstruktion eller användning av annat byggnadsmaterial. I flera fall har t. ex. åtgången av byggnadsjärn kunnat nedbringas till hälften av den ursprungligen uppgivna. Sedan arbetsmarknadsläget under sista kvartalet 1943 undergått ovan beskrivna förändring, medan knappheten å vissa material alltjämt förelegat, har i fråga om materialkrävande arbeten materialåtgången ofta blivit utslagsgivande vid beviljandet av byggnadstillstånd.

Till sist skall här lämnas en redogörelse för kontrollen över efterlevnaden av bestämmelserna om arbetsförmedlingstvång och byggnadstillstånd. Först må därvid erinras örn att svårigheten att uppnå en effektiv kontroll över efterlevnaden av bestämmelserna om arbetsförmedlingstvång var en bidragande orsak till att den tidigare på arbetsförmedlingstvånget grundade regleringen

av byggnadsverksamheten ersatts med tillståndslagstiftningen. Enligt tjänstepliktslagen erfordras för att en person, som bedrivit arbete i strid mot bestämmelserna om arbetsförmedlingstvång, skall kunna fällas till ansvar härför, att han bevisligen ägt kännedom örn bestämmelsernas innehåll. Enligt tillståndslagen är dylik vetskap ej erforderlig för att ansvar skall kunna drabba en person, som bedrivit arbete ulan tillstånd, där sådant erfordrats. Vidare var det under det tidigare systemet svårare att kontrollera och av göra om ett arbete fick bedrivas utan föregående prövning eller icke. Tillståndslagen har gjort det lättare att avgränsa de fall, där arbete må bedrivas utan tillstånd från sådana, där tillstånd fordras. Genom de nya bestämmelserna har det också tillskapats sådana sanktioner, att en byggherre avhålles från att börja ett arbete, innan tillstånd erhållits.

Kontrollen har liksom tidigare utövats av länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar samt av särskilda vid statens arbetsmarknadskommission anställda, till länsarbetsnämndernas förfogande ställda byggnadskontrollanter. Kontrollanterna ha genom inspektionsresor förvissat sig om att byggnadsarbeten inom deras distrikt bedrivits i enlighet med bestämmelserna om tillståndstvång och, där så befunnits erforderligt, lämnat upplysningar om dessas innebörd. Den härigenom vunna kontrollen har medfört, att bedrivande av byggnads- och anläggningsarbete i strid mot gällande bestämmelser i stort sett kunnat förhindras. Överträdelser ha likvisst förekommit, och kommissionen har under senare halvåret 1943 i 37 fall låtit verkställa polisutredning, i 25 fall förelagt vite och i 26 fall låtit föranstalta om åtal.

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under

förstärkt försvarsberedskap.

Den värnpliktige kan, för att tillgodose arbetsmarknadens behov, under olika förutsättningar erhålla

a) mobiliseringsuppskov enligt uppskovskungörelsen, vilket innebär, att han befrias från inställelse vid mobilisering (under bestämd tid eller tills vidare) ävensom -— med vissa undantag — från inställelse under förstärkt försvarsberedskap,

b) anstånd med inställelse viss tid under beredskap,

c) hempermittering för längre eller kortare lid från pågående beredskapstjänstgöring.

Mobiliseringsuppskovet grundas som regel på beslut av arbetsmarknadskommissionen (uppskovsgrupp II) eller, i fråga om vissa tjänstemän, av vederbörande verk eller myndighet (uppskovsgrupp I), men skall för personal i viss militär tjänsteställning eller viss ålder (högst 25 år) underställas Kungl. Majit. Anstånd med inställelse till eller hempermittering från beredskapstjänstgöring beviljas i vissa fall av truppförbandschef, i regel dock genom beslut i kommandoväg.

Beträffande vissa näringsgrenar med mera säsongbetonad sysselsättning ha

genelina bestämmelser rörande anstånd respektive hempermittering under vissa tider av yrkeskunniga värnpliktiga kunnat meddelas. Detta har sålunda varit fallet i fråga örn värnpliktiga jordbrukare, personal inom skogsbruket i arbetsledareställning eller med vissa speciella arbetsuppgifter, såsom milkolare m. fl. samt arbetsledare och vissa specialarbetare inom bränntorvindustrien. Vad jordbrukare och personal inom skogsbruket beträffar, har därvid det sedan år 1940 tillämpade systemet med uppgiftskort alltjämt kommit till användning. Förberedelsearbetet för här nämnda åtgärder för kollektiva hempermitteringar av värnpliktiga har utförts av arbetsmarknadskommissionen i samråd med överbefälhavaren och livsmedels- respektive bränslekommissionen samt representanter för berörda näringsintressen.

Tilldelningen av uppgiftskort till värnpliktiga jordbrukare är baserad på uppgifter, som införskaffats från arbetsblocken inom jordbruket, rörande bland annat åkerarealens storlek, tillgången på värnpliktig och icke värnpliktig arbetskraft — även reservarbetskraft — samt arbetskraftens fördelning på olika yrkeskategorier. Med ledning härav har en gradering av hempermitteringsbehovet kunnat ske med beaktande av såväl produktionssynpunkter som tillgången på icke värnpliktig arbetskraft ävensom varje enskild värnpliktigs arbetsuppgift.

Uppgiftskorten för den värnpliktiga skogspersonalen äro med hänsyn till de värnpliktigas speciella arbetsuppgifter indelade i olika grupper.

I dessa grupper ingå icke vanliga skogsarbetare, då registrering för utfärdande av uppgiftskort härvidlag icke ansetts genomförbar.

Vid sidan av uppgiftskorten verkställdes kring årsskiftet 1942/43 tillfällig registrering inom vissa län av värnpliktiga körkarlar, sysselsatta hos skogsägare, som ålagts en mera betydande produktionsplikt. På grundval av denna registrering medgavs under tiden januari—april 1943 hempermittering.

Arbetsledare och specialarbetare inom bränntorvindustrien registrerades våren 1943. Under senare halvåret 1943 genomfördes dels ny registrering inom vissa län av värnpliktiga skogskörare, dels kompletterades inom samtliga län registret över män, vilka mera regelbundet åtminstone under vinterhalvåret brukade vara anställda för skogsavverkningsarbeten av olika slag (som huggare eller körare) eller stubbrytning. På grundval av dessa register verkställdes hempermittering av torvpersonal under tiden 1 april—30 september 1943 och skogskörare under tiden 7 december 1943—30 april 1944.

Inom de sockerbetsodlande länen visade det sig nödvändigt att tillförsäkra betodlarna van arbetskraft genom hempermittering från värnpliktstjänstgöring av dylik. Hempermitteringen förbereddes genom registrering hos vederbörande länsarbetsnämnder av värnpliktiga betskötare. Under sensommaren verkställdes registrering av värnpliktiga, som åtagit sig betupptagning eller betkörning. Dessa hempermitterades ävenledes i viss utsträckning under betskörden (se sid. 21 ff.).

Utöver förutnämnda åtgärder, avseende större grupper av värnpliktiga, avgav kommissionen under året yttranden över enskilda framställningar örn hempermittering från eller anstånd med beredskapstjänstgöring. Efter re-

miss av motsvarande underdåniga framställningar från berörda värnpliktiga avgav kommissionen yttrande över 32 547 av 66 650 inkomna dylika ärenden (anmälan enligt eirk. SAK nr G 14/1942).

E. Planläggning, registrering ni. lii.

Efter det chefen för finansdepartementet enligt statsrådsprotokollet den 19 mars 1943 erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande att föranstalta om vissa förberedande utredningar rörande de ekonomiska problem, som kunna beräknas uppkomma vid omställning efter ett vapenstillestånd, avgav kommissionen förslag rörande uppläggningen av de delar av utredningsarbetet, som ansetts böra anförtros åt kommissionen. Sedan detta förslag godkänts, igångsattes under hösten 1943 en rad undersökningar rörande olika hithörande arbetsmarknadsproblem. Sålunda ha undersökningar verkställts rörande friställningen vid ett vapenstillestånd av arbetskraft från industriföretag, från militär beredskapstjänst och försvarsväsendet i övrigt, från skogsbruk och torvhantering samt från krisförvaltningen. Redogörelser för nu nämnda undersökningar ha avgivits till chefen för finansdepartementet resp. den 28/i, 17/2, 24/2, 28/3 och 24/4 1944.

Vissa åt kommissionen i samband med efterkrigsplaneringen anförtrodda utredningar ha genom Kungl. Maj :ts beslut överflyttats å andra organ. Sålunda har utredningen angående de frågor beträffande arbetsförmedlingens organisation, som kunde förväntas bli aktualiserade efter ett vapenstillestånd, uppdragits åt särskilda sakkunniga. Vidare har utredningen angående de frågor beträffande yrkesutbildning och omskolning av arbetskraft, som kunna väntas bli aktuella efter ett vapenstillestånd, överflyttats till den nyinrättade överstyrelsen för yrkesutbildning.

Det inom kommissionen sedan sommaren 1940 bedrivna arbetet med planering och registrering av arbetsobjekt, lämpliga att vid behov igångsättas såsom beredskapsarbeten, bedrevs även under början av 1943 av kommissionen men fortsattes därefter av särskilda av Kungl. Majit den 21 maj 1943 tillkallade sakkunniga, den s. k. investeringsutredningen. Kommissionen har emellertid även i fortsättningen i vissa fall beviljat kommuner statsbidrag till kostnader för projektering av beredskapsarbeten, huvudsakligen dock endast i fråga örn vatten- och avloppsledningsföretag.

Krigsindustriens mobiliseringsplanering har under 1943 förts vidare. Om industrien vid mobilisering skulle avge all sin värnpliktiga personal till krigsmakten skulle det betyda, att den berövades större delen av sin fullgoda, manliga personal (män i åldrarna 20—47 år), varigenom produktionen skulle lamslås. Det har alltså gällt, att medelst av kommissionen beviljat mobiliseringsuppskov tillförsäkra industrien den kader av kvalificerad personal, som behövs för att icke företagens inre oi'ganisation skall sönderbrytas, i vilket fall ingen tilldelning av reservarbetskraft skulle kunna hålla produktionen i gång. Mobiliseringsuppskov, som alltså är förutsättningen för reservarbetskraftens utnyttjande, måste dock av militära skäl snävt begränsas till voly-

men. I själva verket har den totala volymen under de fyra sista krigsåren hållits i stort sett konstant och strax under det maximum, som kalkylerats ur militära faktorer. Uppgiften har därför bestått i att genom revisioner av volymen i dess helhet en å två gånger örn året, jämte partiella ingrepp dessemellan på förekommen anledning, göra sådana förändringar inom totalvolymen, att i möjligaste mån varje uppskovsman kommer på rätt plats. Härvidlag måste man givetvis beakta uppkommande förändringar av graden av krigsviktighet hos de olika företagen. Revisionerna ske i nära och kontinuerligt samarbete med industrikommissionen, vars mobiliseringsbyrå för den skull är förlagd till arbetsmarknadskommissionens lokaler. Ej mindre viktigt är att kontroll utövas av att uppskovsbehovet är rätt kalkylerat och att uppskovsmännen ha den sysselsättning, som motiverat uppskovet. I sådan avsikt företagas besök av representanter för arbetsmarknads- och industrikommissionerna vid ett 70-tal företag årligen. Besöken avse jämväl att giva företagen tillfälle att diskutera principiella sidor av uppskovsväsendet och att vidmakthålla ett ömsesidigt förtroende. Den sociala sidan av saken —- beredskapsbördans i möjlig grad jämna fördelning — har kommissionen sökt tillgodose dels genom att frigöra uppskovsmännen i omgångar för tre månaders militärtjänstgöring (tills vidare av militära skäl inställt), dels medelst ombyte av uppskovsman. Samma syfte tjänar den främst av militära (och i viss mån av industriella) skäl tillämpade grundsatsen att koncentrera uppskovsvolymen till de äldre årsklasserna med företräde för mindre vapenföra värnpliktiga.

Genom avtal med riksförsäkringsanstalten i egenskap av chefsmyndighet för yrkesinspektionen har arbetsmarknadskommissionen inom varje län från och med senare halvåret 1942 knutit en tjänsteman inom yrkesinspektionen, vanligen en distriktsingenjör, till varje länsarbetsnämnd i egenskap av industrikonsulent. Jämsides med verksamheten för yrkesinspektionens räkning, i förekommande fall under tjänstledighet, ha industrikonsulenterna bistått krigsviktiga industriföretag vid mobiliseringsplanering, varvid särskild uppmärksamhet ägnats frågan om anskaffande och utbildning av reservarbetskraft och välfärdsanordningar för denna. Från arbetsgivareföreningens sida ha fackkonsulenter verkat för en rationell mobiliseringsplanering.

Genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 720) föreskrevs skyldighet för myndighet eller organisation, som handhar planläggning av beredskapsuppgift, att på anmodan av kommissionen fortlöpande lämna uppgifter till beredskapsregistren rörande beredskapspliktiga, vilka myndigheten eller organisationen äger taga i anspråk. Registren utgöra underlag för lösande av de konflikter, som uppstå, när en och samma person tages i anspråk för två eller flera uppgifter, vilka icke låta sig förenas. Genom att även reservarbetskraften upptages i registret avses bl. a. att bevaka, att dylik personal icke genom senare inträffad anslutning till beredskapsorganisation eller uttagning till sådan beredskapsuppgift, som helt och varaktigt kan beräknas taga vederbörande i anspråk, undandrages det verk, vilket anmält personalen i fråga till registrering som reservarbetskraft.

45 De ur krigssynpunkt viktiga industriföretagen och vissa för folkförsörjningen betydelsefulla företag ha erhållit rätt att hos länsarbetsnämnd registrera anskaffad frivillig reservarbetskraft i ett särskilt reservarbetskraftsregister. Dylik reservarbetskraft registreras jämväl i beredskapsregistret, i vilket även i jordbruksblockens mobiliseringsplaner förtecknad reservarbetskraft ingår.

För speciella ändamål hos länsarbetsnämnderna tidigare upprättade register över skogsarbetare, skogskörare m. fl. kategorier ha under år 1943 reviderats.

Arbetet med iordningställandet av uttagningsregister för arbetsmarknads-och civilförsvarsändamål av det genom 1943 års beredskapsmönstring (k.k. den 16 okt. 1942, nr 819) införskaffade uppgiftsmaterialet, omfattande drygt 3 milj. dubbla mönstringsblanketter, slutfördes planenligt av länsarbetsnämnderna under sensommaren och förhösten. Uppgiftsmaterialet har härefter börjat utnyttjas för tillgodoseendet av bl. a. den krigsviktiga industriens och jordbrukets behov av reservarbetskraft i händelse av krig och vid uttagning av personal för olika civilförsvarsändamål. Materialet har därjämte utgjort underlag för aktualisering av vissa delar av beredskapsregistren.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 17 december 1943 bemyndigat arbetsmarknadskommissionen att vidtaga åtgärder för att i huvudsaklig överensstämmelse med innehållet i en inom kommissionens kansli utarbetad promemoria vidmakthålla det genom beredskapsmönstringen inbragta uppgiftsmaterialet i aktuellt skick. Samma dag har Kungl. Maj:t utfärdat två kungörelser i ämnet, den ena (nr 928) om skyldighet att lämna mönstringsuppgift, den andra (nr 929) örn skyldighet för pastor att lämna flyttningsuppgift. Erforderliga åtgärder för anordnandet av den i förstnämnda kungörelse föreskrivna beredskapsmönstringen för år 1944 av svenska barn, som äro födda år 1929, ha vidtagits av kommissionen. Den genom ovannämnda kungörelser möjliggjorda aktualiseringen av de på grundval av beredskapsmönstringen upprättade registren pågår f. n. hos länsarbetsnämnderna.

Jordbrukets arbetsblockorganisation är f. n. reglerad dels genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juli 1942 angående organisation av arbetsblock inom jordbruket (nr 639), dels genom Kungl. Maj:ts instruktioner den 5 februari 1943 för riksblockmyndigheten (nr 53) och för länsblockmyndigheterna (nr 54). I arbetsmarknadskommissionens redogörelse för verksamheten 1942 lämnades en översikt över blockorganisationens uppbyggnad samt för de inom arbetsblocken upprättade mobiliseringsplanerna (s. 80—81). Den under 1943 fortsatta planeringen har huvudsakligen bestått i anskaffande av ytterligare reservarbetskraft samt komplettering och revidering i övrigt av mobiliseringsplanerna. Utbildningen av reservmaskinskötare har fortgått under ledning av hushållningssällskap och länsblockmyndigheter. Under 1943 utbildades sålunda över 3 600 personer, varför totala antalet utbildade reservmaskinskötare nu uppgår till över 5 700. Därjämte har reservarbetskraft utbildats i handmjölkning. Samtliga utbildade äro uppförda i länsarbetsnämndernas beredskapsregister. — Riksblockmyndigheten har iordningställt en blankett för växtodlingsplan, som i första hand är avsedd att användas av

krigstjänstskyldiga blockmedlemmar. Vid inkallelse av blockmedlem kan denne överlämna växtodlingsplanen till blockledaren, vilken tack vare uppgifterna i planen kan organisera driften inom blocket.

Inkallelserna till militärtjänst under eftersommaren 1943 medförde ett visst behov av att arbetsblocken trädde i funktion. Enär tidigare av livsmedelskommissionen och arbetsmarknadskommissionen samt riksblockmyndigheten framlagt förslag till arbetsblocklag, innefattande bl. a. bestämmelser örn arbetsblockens verksamhet under ett verkställighetsskede, då icke slutgiltigt behandlats, fanns endast möjlighet att utnyttja blockorganisationen på frivillighetens väg. För att underlätta detta utfärdades den 16 juli 1943 en kungl, kungörelse om förskott av statsmedel i vissa fall i samband med arbetsblockverksamheten inom jordbruket (nr 626). Enligt kungörelsen kan blockmedlem eiler annan, som efter anvisning av blockfunktionär ställt arbetskraft, dragare eller maskinell utrustning till förfogande för medlem av arbetsblockorganisationen, erhålla ersättning härför genom förskott av statsmedel, om särskilda omständigheter föranleda detta. För belopp, som sålunda lämnats i förskott, inträder statsverket i mottagarens rätt gentemot den ersättningsskyldige. Befrielse från skyldighet att till statsverket återbetala förskjutna medel kan medgivas av riksblockmyndigheten, när synnerliga skäl tala därför. Anvisningar örn kungörelsens tillämpning ha utfärdats av riksblockmyndigheten. Förskott av statsmedel har visserligen behövt utbetalas endast i ett fåtal fall, men kungörelsen har genom sin blotta existens i mycket hög grad underlättat den frivilliga samverkan inom blocken.

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.

I fråga om principerna för hjälpverksamhetens bedrivande ha inga ändringar vidtagits under året. Det system för statsbidrag till den kommunala hjälpverksamheten, som av Kungl. Maj:t godkändes den 6 december 1940, har

Tab. 9. Antal hjälpsökande arbetslösa åren 1934—1943 i procent av motsvarande

antal närmast föregående år.

Tali. 10. Antal kommuner1 med rapporterad arbetslöshet åren 1934—1943,

1 Skee kommun i Bohuslän är delad i 2 distrikt med var sin arbetslöshetskommitté.

Tab. 11. De hjälpsökande arbetslösas fördelning' på vissa geografiska områden åren 1934—1943. Årsmedeltal.

försöksvis tillämpats även under 1943. I det följande redogöres för hjälpverksamhetens omfattning och utformning.

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning.

Uppgifter om antalet hjälpsökande arbetslösa vid slutet av varje månad under åren 1934—1943 ingå i de sammanfattande uppgifter om arbetsmarknaden, som lämnas i tab 2 (s. 9). I tob. 9 har vidare antalet hjälpsökande under ifrågavarande tid angivits i procent av motsvarande antal samma månad föregående år. Av tabellerna framgår, att antalet hjälpsökande arbetslösa under större delen av 1943 var avsevärt lägre än under motsvarande tid föregående år. Vid jämförelser tillbaka i tiden bör beaktas, att den kraftiga tillväxten av medlemsantalet i de erkända arbetslöshetskassorna under de senaste åren (jfr s. 16) inverkat på hjälpsökandesiffrorna. Den säsongmässiga ökningen i hjälpsökandefrekvensen under årets första månader uteblev nästan helt, och för nästan samtliga månader t. o. m. oktober noterades de lägsta siffror som

Talj. 12. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län åren 1934—1943.

År sm edeltal.

förekommit sedan hjälpsökandestatistikens tillkomst (1922). Årsminimum, som de båda närmast föregående åren inträffat i oktober, noterades emellertid redan i augusti och därefter skedde en oavbruten försämring i jämförelse med 1942 års hjälpsökandefrekvens, vilken från och med november överträffades.

Antalet kommuner, som rapporterade arbetslöshet, redovisas i tub. 10. Det var med undantag av november och december lägre än under föregående år. Minimum noterades för juli med endast 133 rapporterande kommuner. Vid 1943 års utgång rapporterade 188 av rikets 2 520 kommuner arbetslöshet. Folkmängden i de rapporterande kommunerna uppgick dock till 45,4 procent av folkmängden i hela riket. I 150 kommuner (80,6 procent av rapportkommunerna) var antalet hjälpsökande mindre än 1 procent av folkmängden, i 13 kommuner 1—2 procent, i 9 kommuner 2—3 procent och i 14 kommuner mer än 3 procent. Kommuner med en arbetslöshet av 4 procent och däröver voro Näsinge och Svenneby i Göteborgs och Bohus län samt Bjärtrå, Nätra och Timrå i Västernorrlands län. Timrå uppvisade den högsta siffran, 8,1 procent.

Tab. 18. Antal hjälpsökande arbetslösa på 1 000 invånare inom olika län åren 1934—1943. Arsinedeltal.

50 Tal). 14. Be hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1934—1943.

Årsmedeltal.1 1 * 3 *

1 För tiden sl/i 1938—8% 1940 ha i statliga och kommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa, för vilka månatliga uppgifter örn yrkesfördelningen icke föreligga under denna tid, fördelats på yrkesgrupper med ledning av vissa specialundersökningar.

De hjälpsökandes fördelning på geografiska områden var i stort sett densamma som under de tre närmast föregående åren. Av tab. 11 framgår, att

3/i av samtliga hjälpsökande voro hemmahörande i storstäderna samt Göte-

borgs och Bohus och Västernorrlands läns landsbygd. I medeltal rappor-

terades där under 1943 5 263 hjälpsökande arbetslösa mot 8 451 under föregående år.

Av samtliga hjälpsökande voro under år 1943 61,1 procent hemmahörande i städer, därav 41,9 procent i storstäder, och 38,9 procent på landsbygden.

Ytterligare uppgifter örn arbetslöshetens geografiska fördelning lämnas i tab. 12, vari redovisas medelantalet hjälpsökande i varje län under åren 1934 —1943, och i tab. 13, vari nämnda årsmedeltal satts i relation till hela folkmängden i respektive län. Under 1943 var för första gången under tioårsperioden det absoluta antalet hjälpsökande högst i Stockholms stad. Därnäst följde Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad, Västernorrlands län samt Göteborgs stad i nu nämnd ordning. Två län, Västmanlands och Jämtlands, hade i medeltal endast en hjälpsökande arbetslös under året. I förhållande till folkmängden var arbetslösheten liksom föregående år störst i Göteborgs och Bohus län i övrigt och därnäst i Västernorrlands län. Samtliga län utom Örebro län uppvisade lägre arbetslöshetssiffror under 1943 än 1942 och i detta län hade endast en obetydlig ökning ägt rum. Det mot slutet av året försämrade arbetsmarknadsläget i Västernorrlands län medförde, att vid december månads utgång mer än V* av samtliga hjälpsökande kommo på detta län.

I bilaga 1 lämnas uppgifter om arbetslöshetsförhållandena i samtliga kommuner, som rapporterade arbetslöshet den 31 december åren 1942 och 1943.

I tab. 14 meddelas uppgifter örn de arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1934—1943. Av tabellen framgår, att nämnvärd förskjutning i yrkesfördelningen sedan föregående år inträffat endast i fråga om byggnadsverksamhet, vars relativa andel i klientelet minskade från 35,0 till 26,9 procent. Av de hjälpsökande tillhörde 62,3 procent yrkesgrupperna byggnadsverksamhet, jord- och stenindustri samt handel, samfärdsel och allmän tjänst.

Tab. 15. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på åldersgrupper vid vissa tidpunkter åren 1933—1943.

1 För åren 1933—1939 överensstämma icke summasiffrorna med hela antalet hjälpsökande, då åldersuppgifter saknas för ett mindre antal hjälpsökande vid resp. tidpunkter.

52 Inom samtliga yrkesgrupper var antalet arbetslösa lägre än under föregående år.

En fullständig fördelning på län och yrkesgrupper av den 31 december anmälda hjälpsökande är intagen i bilaga 2. De yrkesgrupper, som vid utgången av 1943 uppvisade ett mera betydande antal arbetslösa, voro byggnadsverksamhet (3 247), diversearbete (1 478), pappersindustri (1391), jordoch stenindustri (1 206), landtransport (1 161), träindustri (1 039) samt kontors-, affärs- och lagerarbete (534).

I tab. 15 meddelas uppgifter om arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning vid vissa tidpunkter. Av tabellen framgår, att klientelet under 1943 i genomsnitt var äldre än vid någon tidpunkt tidigare. Den 31 juli voro sålunda icke mindre än 64,5 procent av de hjälpsökande över 50 år, och antalet ungdomsarbetslösa (16—25 år) uppgick endast till 2,7 procent. Vid utgången av året hade dock en avsevärd föryngring av klientelet ägt rum, och antalet personer som fyllt 50 år uppgick den 31 december till 45,7 procent, samtidigt som de ungdomsarbetslösa ökat till 5,6 procent.

Kvinnorna utgjorde liksom under tidigare år endast en ringa del av de

Tab. 16. Kostnaderna för under åren 1941—1943 kontraherade eller i annan ordning till utförande i arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten fördelade länsvis. Kronor.

hjälpsökande arbetslösa. Under 1943 voro i genomsnitt 105 av samtliga hjälpsökande kvinnor; vid årets utgång voro 98 (0,8 procent) kvinnor anmälda.

Alltifrån den 1 juli 1934 gälla i vissa avseenden särskilda bestämmelser rörande i vistelsekommun icke hemortsberättigade hjälpsökande arbetslösa. Antalet sådana hos arbetslöshetskommittéerna anmälda arbetslösa har under de gångna åren städse varit ringa. Vid 1943 års utgång voro 156 eller 1,3 procent av samtliga hjälpsökande icke hemortsberättigade i den kommun, där de erhållit eller sökt arbetslöshetshjälp.

Ari) etslinj en.

Statliga arbeten i arbetsmarknadskommissionens regi. De arbeten, som kommissionen under år 1943 åtagit sig att utföra, ha samtliga varit egentliga försvarsarbeten eller eljest av betydelse för försvaret och folkförsörjningen. Uppgifter rörande försvarsarbeten ingå ej i det följande annat än i fråga om antalet sysselsatta arbetare och medeldagsförtjänster. En fullständig förteckning över andra arbeten, som kommissionen under år 1943 åtagit sig, återfinnes i bilaga 3. Kostnaderna för under åren 1941—1943 kontraherade eller i annan ordning till utförande i arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten belysas i tab. 16. En förteckning över under år 1943 avslutade arbeten — andra än försvarsarbeten — lämnas i bilaga 4.

Antalet arbetslösa sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi under åren 1934—1943 framgår av tab. 17. Under 1943 sysselsattes i genomsnitt 1 444 arbetslösa, varav 50,9 procent voro hänvisade från städer. Av hela antalet sysselsatta arbetslösa voro 70,8 procent försörjningspliktiga.

Tab. 17. Antal arbetslösa sysselsatta vid arbeten i arbetsmarknadskommissionens

regi1 åren 1934—1943.

1 Omfattar t. o. m. juni 1940 statliga reservarbeten (inklusive statliga arkivarbeten) samt därefter statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi och statliga arkivarbeten samt fr. o. in. april 1942 även musikerhjälp.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1-saml. Nr 273.

54 Enligt en undersökning avseende slutet av september 1943 vörö av de vid kommissionens beredskapsarbeten sysselsatta hänvisade arbetslösa 42,4 procent sysselsatta inom hänvisningslänet mot 44,4 procent vid samma tid föregående år. Av arbetarna kunde 19,3 procent utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister), 80,1 procent bodde i av kommissionen tillhandahållna förläggningar och 0,6 procent i genom egen försorg anskaffad, tillfällig bostad.

Vid statliga beredskapsarbeten sysselsatta beredskapsarbetare åtnjuta vissa sociala förmåner, såsom fri resa till och, under vissa förutsättningar, från arbetsplatsen, ersättning med 2 kronor per dag för sjukdagar m. m. De arbetare, som utnyttja av kommissionen tillhandahållen bostad, erlägga härför en avgift av 50 öre per dygn. I denna avgift ingår även ersättning för värme, lyse, sängutrustning med lakan samt vissa kokkärl. Arbetarna svara själva för den dagliga städningen, men skurning av golv m. m. verkställdes på kommissionens bekostnad två gånger i månaden. Samtliga dessa förmåner utgå vid statliga beredskapsarbeten, oavsett i vilken myndighets regi arbetena bedrivas.

Kostnaderna per dagsverke för statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi (exklusive försvarsarbetena) under åren 1942 och 1943 framgå av följande sammanställning.

1942 1943

Kronor % Kronor %

Medeldagsförtjänsterna för vid statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under åren 1941—1943 framgå av tab. 18. Förtjänsterna, som äro beräknade per 8-timmars dagsverke, in-

Tab. 18. Medel dagsförtjänster vid statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi åren 1941—1943. Kronor per 8-timmars dagsverke.

1 Farleds-, flygfälts-, försvarsarbeten m. m.

kludera indextillägg och semesterersättning samt i förekommande fall (försvarsarbeten) övertidsersättning. Arbetarnas dagsförtjänster kunna emellertid väsentligt avvika från angivna tal; särskilt är detta fallet under vintern, då arbetstiden är något avkortad. Det bör observeras, att de i kommissionens regi utförda arbetena i största utsträckning bedrivas på ackord och att de angivna dagsinkomstema, inkludera utbetalda ackordsöverskott. Vid bedömande av de i denna och andra tabeller angivna medeldagsförtjänstema för olika grupper av arbeten torde även beaktas, att variationer i grundpenningen för tidlönsarbete föreligga mellan olika orter och tidsperioder, ävensom att omfattningen av ackordsarbetet varierar.

Antalet under år 1943 utgjorda dagsverken uppgick till 489 366 mot 545 836 under föregående år.

I antalet arbetslösa, sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi, inräknas även de arbetslösa, tillhörande tekniska och merkantila m. fl. yrken, vilka sysselsättas vid de från och med 1934 i form av statligt reservarbete anordnade arkivarbetena. Från och med april 1942 ingå häri även arbetslösa musiker, som erhållit musikerhjälp. Antalet personer sysselsatta vid statliga arkiv- och musikerarbeten under åren 1934—1943 framgår av efterföljande sammanställning.

\r Antal sysselsatta Därav försörjnings-

(årsmedeltal) pliktiga

1934 .......................... 224 123

1935 .......................... 227 125

1936 .......................... 109 69

1937 .......................... 84 56

1938 .......................... 105 65

1939 .......................... 117 72

1940 .......................... 131 78

1941 .......................... 233 137

1942 .......................... 292 175

1943 .......................... 274 158

Förutom vid statliga arkivarbeten sysselsattes även arbetslösa vid statskommunala arkivarbeten. I genomsnitt voro under 1943 53 arbetslösa sysselsatta vid dylika arbeten.

Vid 1943 års utgång voro 300 svenska arbetslösa sysselsatta vid arkivarbeten, varav 50 vid statskommunala arkivarbeten.

För hjälpperioden oktober 1943—april 1944 ha ansökningar om musikerhjälp från 112 musikorganisationer handlagts, varav 109 bifallits; 106 av organisationerna ha utnyttjat det erhållna tillståndet. Till följd av bl. a. bristande tillgång på vissa slag av önskade instrumentalister ha några organisationers ansökningar ej kunnat beaktas.

Musikorganisationer, som bedrivit denna form av arbetslöshetshjälp, ha varit verksamma inom 36 städer och 28 landskommuner och köpingar. Hos dessa organisationer ha under perioden intill den 1 januari 1944 sysselsatts 97 svenska musiker, förutom ett antal danskar och norrmän. Av de musiker-

hjälpta vörö de flesta hemmahörande i Stockholm och Göteborg, respektive 44 och 15. Flertalet (41) trakterade violin; närmast i ordningen kom violoncell (24), klarinett (13), piano (8) och kontrabas (7). Samtliga utövade aktiv musik såsom orkestermedlemmar, instruktörer eller dirigenter; praktiskt taget samtliga sysselsattes dessutom med att meddela undervisning åt orkestermedlemmar och skolungdom på de orter, där de placerats, och många utnyttjades för notskrivning.

Avlöningen vid arkivarbetena utgick tidigare helt enligt reservarbetslönesystemet. Från och med den 1 juli 1941 utgår avlöningen i form av en för olika orter varierande veckolön, vars storlek bestämmes med hänsyn till den ortsgrupp, vartill orten hänföres.

Den inom respektive ortsgrupp gällande veckolönen för arbetslösa, som sysselsättas vid arkivarbeten eller erhålla musikerhjälp, har sedan den 18 oktober 1942 utgått inom resp. ortsgrupper med följande belopp per vecka.1

Ortsgrupp Kronor Ortsgrupp

A.......................... 45: 15 F......

B.......................... 47: 95 G......

C.......................... 50: 40 H......

D.......................... 54: 40 I ......

E.......................... 55: 30

Kronor

59: 15 65: 45 71: 40 74: 90

Arkivarbetare, som hänvisats till arbetsplatser utom hemorten (interlokalt hänvisad) och som är familjeförsörjare, är berättigad att under vistelse på arbetsplatsen behålla den för hans hemort fastställda arbetslönen, varjämte den hemmavarande familjen efter behovsprövning kan tillerkännas hyreshjälp.

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi. Statliga beredskapsarbeten bedrevos under 1943, förutom i kommissionens, endast i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. Kostnaderna för under åren

Tab. 19. Kostnaderna för under åren 1941—1943 kontraherade eller i annan ordning till utförande i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten.

1 Statens arbetsmarknadskommission har den 17 februari 1944 hos Kungl. Maj:t framlagt förslag till viss omläggning av lönesystemet vid arkivarbeten.

57 Tab. 20. Antal arbetslösa sysselsatta rid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets ån arbetsmarknadskommissionens regi åren 1940—1948.

1941—1943 kontraherade eller i annan ordning till utförande i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten framgå av tab. 19. En fullständig förteckning över de arbeten, som under år 1943 antagits till utförande i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi, återfinnes i bilaga 3. I bilaga 5 meddelas vissa uppgifter om under 1943 avslutade statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

I tab. 20 meddelas uppgifter om antalet under åren 1940—1943 vid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi sysselsat-

Tab. 21. Medeldagsförtjänster vid statliga beredskapsarbeten i väg- oell vattenbyggnadsstyrelsens regi juli 1940—december 1943. Kronor per 8-timmars dagsverke.

ta hänvisade arbetslösa. Av tabellen framgår, att under år 1943 i medeltal 1 066 arbetslösa vörö syselsatta vid dessa arbeten. Av de sysselsatta voro i medeltal 873, eller 81,9 procent hemmahörande i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Av samtliga sysselsatta vörö 79,9 procent hänvisade från

58 Tab. 22. Antal arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten

åren 1940—1943.

landskommuner; 91,8 procent vörö försörjningspliktiga. Vid september månads utgång kunde av samtliga sysselsatta 67,4 procent utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister).

Medeldagsförtjänsterna (inklusive indextillägg och semesterersättning) för vid statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under tiden juli 1940—december 1943 framgå av tab. 21.

Vid en jämförelse med motsvarande uppgifter för kommissionens arbeten bör observeras, att de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi utförda arbetena närmast äro jämförbara med kommissionens vägarbeten och att arbets-

Tab. 23. Medeldagsförtjiiuster vid statskommunala beredskapsarbeten åren 1942 och 1943.

Kronor per 8-tim mars dagsverke.

59 Tab. 21. Beräknade kostnader för under åren 1940—1943 beviljade statskommunala

reservarbeten. Kronor.

styrkorna i väsentligt större utsträckning bestå av folk från orten, s. k dagkolonister. I fråga om sociala förmåner gäller detsamma som vid kommissionens arbeten (s. 54).

Statskommunala beredskapsarbeten. En förteckning över de beredskapsarbeten, som under 1943 beviljats för utförande i kommunal regi, återfinnes i bilaga 6. I bilaga 7 meddelas vissa uppgifter om under 1943 avslutade statskommunala beredskapsarbeten.

Antalet vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1940—1943 framgår av tab. 22. Under år 1943 sysselsattes vid dessa arbeten i medeltal 813 arbetslösa. Av hela antalet sysselsatta voro 86,2 procent hänvisade från städer; 90,4 procent voro försörjningspliktiga. Antalet kommu-

Tab. 25. Antal arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten (inkl. statskommunala arkivarbeten) åren 1934—1943.

60 Tab. 26. Medeldagsförtj amster vid statskommunala reservarbeten åren 1941—1943. Kronor per 8-timmars dagsverke.

ner, som under 1943 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten, uppgick i medeltal till 18, varav 9 städer och 9 landskommuner.

I tab. 23 redovisas medeldagsförtjänster per 8 timmars dagsverke för vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta under varje månad åren 1942 och 1943. I densamma ha arbeten belägna i Stockholm med förorter, Göteborg och Malmö samt i övriga städer resp. på landsbygden redovisats var för sig.

Statskommunala reservarbeten.1 Efter 1939 ha arbelslöshetskommittéema endast i ringa utsträckning sökt statsbidrag till statskommunala reservarbeten. Dylika arbeten anordnas numera endast för mindre konkurrensduglig arbetskraft. De beräknade kostnaderna för under åren 1940—1943 beviljade statskommunala reservarbeten framgå av tab. 24. I tabellen meddelas även uppgifter angående omfattningen av de statskommunala reservanbeten, som avsågo allmänna vägar.

Kostnaderna för andra under år 1943 beviljade statskommunala reservarbeten än sådana, som avse allmänna vägar, ha beräknats uppgå till 530 400

Tab. 27. Antal arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

åren 1934—1943.

1 Statskommunala arkivarbeten se sid. 55.

61 Tab. 28. Arbetslinjens omfattning åren 1934—1943.

kronor. Av detta belopp utgöra 305 000 kronor arbetskostnader och 225 400 kronor övriga kostnader.

I ferb, 25 meddelas uppgifter om vid statskommunala reserv arbeten .sysselsatta arbetslösa under åren 1934—1943. I genomsnitt sysselsattes under 1943 endast 134 arbetslösa vid dessa arbeten. Av arbetarna voro 81,3 procent hänvisade från städer; 69,3 procent voro försörjningspliktiga. Antalet kommuner, som under år 1943 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten, uppgick i medeltal till 7, varav 4 städer och 3 landskommuner.

Medeldagsförtjänsterna vid de statskommunala reservarbetena under åren 1941—1943 redovisas i tab. 26.

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag. Antalet arbetslösa, sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag åren 1934—1943, framgår av tab. 27. Vid dylika arbeten sysselsattes under 1943 i genomsnitt 275 arbetslösa. Av de sysselsatta voro 60,7 procent hemmahörande i städer; 81,1 procent voro försörjningspliktiga.

Sammanfattande uppgifter lämnas i tab. 28 örn arbetslinjens omfattning under varje månad åren 1934—1943 och i tab. 29 örn dess omfattning inom

Tab. 29. Arbetslinjens omfattning inom olika geografiska områden

åren 1934—1943.

olika geografiska områden under samma år. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp i form av arbete, voro under 1943 i medeltal 67,2 procent sysselsatta vid statliga arbeten, 25,4 procent vid statskommunala arbeten och 7,4 procent vid kommunala arbeten utan statsbidrag. Av hela antalet hjälpsökande voro under år 1943 i medeltal 52,7 hjälpta enligt arbetslinjen mot 42,8 procent föregående år. I storstäderna voro 46,3 procent hjälpta enligt denna hjälpform mot 40,6 respektive 65,5 procent i övriga städer och landskommuner.

En jämförelse mellan hänvisningsförhållandena under 1943 vid olika slag av arbeten lämnar följande resultat.

Statliga arbeten

i arbetsmarknadskommissionens regi .. . i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

Statskommunala beredskapsarbeten.......

Statskommunala reservarbeten...........

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag.

I % av samtliga hänvisade inom resp. arbetsformer voro i medeltal

från städer

50-9 . 20-1 . 86'2 . 81-3

. 60-7

från landskommuner

49-1

79-9

18-7

39'3

forsö rjningspliktiga

70-8

91-8

90-4

69-3

81-1

Vid utgången av september månad 1943 voro vid statliga beredskapsarbeten av samtliga hänvisade vid arbetsmarknadskommissionens arbeten 19,3 procent och vid arbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi 67,4 procent dagkolonister (se s. 54 och 58).

I bilaga 8 återgives en sammanställning per den 31 december 1943 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten, som antingen slutförts under 1943 eller den 31 december voro under utförande eller beslutade men ej påbörjade.

U nderstödslinj en.

Dagunderstöd. Dagunderstöds verksamhetens omfattning under åren 1939 —1943 framgår av tab. 30, vari angives det antal kommuner, som haft så-

Tab. 30. Antal kommuner, som bedrivit dagn lider stöds verksam lief

åren 1939—1943.

64 Tab. 31. Antal dagnnderstödda (ej kursdeltagare) åren 1939—1943.

dan verksamhet, samt tab. 31, vari lämnas uppgifter om antalet dagunderstödda arbetslösa vid utgången av varje månad nämnda år. I denna redovisning har hänsyn icke tagits till dagunderstödda deltagare i beredskapskurser eller i av arbetslöshetskommittéer anordnade andra kurser.

Av tabellerna framgår, att dagunderstödsverksamheten under år 1943 i stort sett var av betydligt mindre omfattning än föregående år. Verksamheten var till största delen lokaliserad till de större städerna samt till kommuner i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. ökningen mot slu-

Tab. 32. Hyreshjälpsverksambetens omfattning oktober 1942—september 1943.

Förutom Stockholms stad.

tet av året faller till stor del på sistnämnda län. Av samtliga dagunderstödda voro 82,6 procent hemmahörande i städer; 72,3 procent vörö familjeförsörjare.

I genomsnitt för hela riket uppgick under år 1943 dagunderstödet till 3 kronor 79 öre mot 3 kronor 58 öre föregående år. Dessa uppgifter avse dagunderstödd huvudperson, i regel familjeförsörjare.

Hyreshjälp. Den omfattning, vari hyreshjälpsverksamhet bedrevs under tiden oktober 1942—september 1943, framgår av tab. 32. Redovisning lämnas i denna tabell även för antalet personer med hyreshjälp i procent av antalet dagunderstödda. På grund av vissa lokala redovisningssvårigheter har därvid Stockholms stad ej kunnat medtagas.

I städerna utgavs hyreshjälp till 50,9 procent och i landskommunerna till 20,0 procent av de dagunderstödda mot 41,7 respektive 30,6 procent föregående år.

Från och med år 1941 kan hyreshjälp — som tidigare endast kunde ifrågakomma för familjeförsörjare — även utgå till icke försörjningspliktiga arbetslösa, som uppbära dagunderstöd, dock med högst hälften av det belopp som kan utgå till familjeförsörjare.

Det sedan 1 juli 1941 försöksvis tillämpade systemet med hyreshjälp till familjeförsörjare, som hänvisats till beredskapsarbete på sådant avstånd från hemorten, att det förhindrar användandet av familjebostaden, har även tilllämpats under 1943. Tillstånd för kommun att utgiva hyreshjälp till beredskapsarbetare avser dock endast arbetare sysselsatta vid viss, i delgivningsbrev eller eljest av kommissionen angiven arbetsplats. Sådant medgivande lämnades under 1943 till städerna Stockholm, Solna, Göteborg och Mölndal samt Huddinge landskommun. Tillståndet var begränsat till arbetsplatser med en timlön av omkring 1 krona eller därunder.

Kommunalt understöd. Antalet genom kommunal understödsverksamhet (sålunda utan statsbidrag) hjälpta under åren 1939—1943 angives i tab. 33. Av tabellen framgår, att dylik understödsverksamhet under 1943 be-

Tab. 33. Antal arbetslösa, som erhållit kommunalt understöd åren 1939—1943.

drivits i mycket obetydlig omfattning. I medeltal åtnjöto under året 80 arbetslösa kommunalt understöd mot 238 föregående år.

Utbildningshjälp. Av deltagarna vid kommissionens beredskapskurser för verkstadsindustrien, för vilka kurser särskild redogörelse tidigare lämnats (jfr s. 27), vörö ett flertal anmälda hos arbetslöshetskommittéer och åtnjöto hjälp i form av dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnader. Under 1943 åtnjöto i genomsnitt per månad 280, eller 58,2 procent av kursdeltagarna sådan hjälp.

Till följd av det ringa antalet hjälpsökande i ungdomsåldrarna har kommissionen under året icke bedrivit någon verksamhet i form av frivillig arbetstjänst eller ungdomsreservarbeten.

Kursverksamheten för arbetslösa hade under 1943 mycket begränsad omfattning. Den bedrevs mestadels i form av kurser, anordnade av ABF och understödda av kommissionen. Kurser med teoretisk utbildning förekommo sålunda i Piteå för sammanlagt 30 personer. För ett mindre antal arbetslösa kontorister var av Stockholms arbetslöshetskommitté en enklare bokbinderikurs anordnad. Ett 75-tal arbetslösa sjömän i Turinge, Stockholms län, och i Göteborg bereddes tillfälle att deltaga i för dem särskilt avpassade kurser. En kurs i hushållsgöromål var genom vederbörande arbetslöshetskommitté anordnad i Kumla för 12 arbetslösa skofabriksarbeterskor.

En speciell form av kursverksamhet har bedrivits av föreningen Bohus stickning. Genom dessa kurser har sysselsättning beretts hustrur och döttrar till arbetslösa stenhuggare inom Bohusläns stendistrikt. Dessa kvinnor ha på sådant sätt kunnat medverka till att förbättra stenhuggarfamiljernas ekonomiska ställning. Under året pågingo 4 dylika kurser med sammanlagt ett 50-tal deltagare.

Tab. 34. Den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning åren 1934—1943. Årsmedeltal.

1 Häri ingå endast kursdeltagare, som åtnjutit statlig arbetslöshetshjälp. Elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom ingå sålunda ej och av eleverna vid beredskapskurser endast de, som åtnjöto dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnaderna. — 2 Medeltal för januari—juni.

67 Tab. 35. Understödslinjens omfattning åren 1984—1943.

Kursdeltagare medräknade.

68 I tab. 3U lämnas en sammanställning av den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning åren 1934—1943.

Sammanfattande uppgifter rörande understödslinjen återfinnas i tab. 35. Denna tabell innefattar (i olikhet mot tab. 31) även antalet understödda personer, som erhållit dagunderstöd i samband med kursverksamhet. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp enligt understödslinjen, åtnjöto under 1943 i medeltal 95,3 procent dagunderstöd och 4,7 procent kommunalt understöd utan statsbidrag.

Hjälpverksamhetens totala omfattning.

En översikt över totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1934— 1943 lämnas i tab. 36. Under år 1943 åtnjöto i medeltal 76,7 procent av samt-

Tab. 36. Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1934—1943.

liga hjälpsökande arbetslöshetshjälp. Av dessa åtnjöto 52,7 procent hjälp enligt arbetslinjen, 20,0 procent enligt understödslinjen och 4,0 procent erhöllo utbildningshjälp. Den förstnämnda siffran är den högsta, som hittills förekommit för denna hjälpform.

I bilaga 9 lämnas uppgifter om de arbetslösas och arbetslöshetshjälpens

fördelning den 31 december 1943 i olika län samt i städer med över 15 000 invånare.

En summarisk redovisning av kostnaderna för hjälpverksamheten under såväl budgetåret 1942/43 som kalenderåret 1943 återfinnes i bilagorna 10 och 11.

Statliga stenbeställningar.

Genom beslut den 31 juli 1942 förordnade Kungl. Maj:t, att statens steninköpskommittés verksamhet skulle upphöra räknat fr. o. m. utgången avjuni månad 1942 och att statens arbetsmarknadskommission från och med den 1 juli skulle handlägga ärenden rörande sådana inköp av gatsten för statens räkning, som Kungl. Maj:t uppdroge åt kommissionen att verkställa; dessa ärenden skulle handläggas av en särskild delegation inom kommissionen.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 28 augusti 1942 bemyndigat arbetsmarknadskommissionen att vid den tidpunkt, som kommissionen kunde finna lämplig, låta återupptaga beställningarna av gatsten för statens räkning, vilka varit inställda sedan den 15 juni 1942, beslöt kommissionen att återupptaga beställningarna från och med den 26 oktober 1942.

Enligt Kungl. Majits ovannämnda beslut den 28 augusti 1942 finge beställningarna i överensstämmelse med kommissionens förslag ej bedrivas i större omfattning, än att antalet inom gatstensindustrien med statliga eller andra beställningar sysselsatta arbetare bomme att uppgå till högst 950, därav högst 150 finge utgöras av sådan fullgod arbetskraft, som vore nödvändig för rationell drift i storbrott och som skulle uttagas efter av kommissionen givna anvisningar. Före återupptagandet tillställde kommissionen vederbörande företag namnförteckningar över arbetare, som finge återanställas inom gatstensindustrien. Dessa förteckningar uppgjordes efter av länsarbetsnämnderna företagen individuell undersökning av de tidigare anställdas möjligheter att antaga annat arbete inom eller utom hemorten. I första hand medtogos de arbetare, som under uppehållsperioden åtnjutit dagunderstöd. Sammanlagda antalet å anställningsförteckningarna upptagna utgjorde 895. Härtill kom den fullgoda arbetskraft, 47 dagsverkare, som företagarna uppgåvo sig behöva anställa för möjliggörande av rationell drift i storbrott. På uppdrag av kommissionen anvisades denna arbetskraft av länsarbetsnämnderna. Vid arbetets återupptagande den 26 oktober 1942 hade företagen således tillstånd att sysselsätta sammanlagt 942 man, därav 47 utgörande fullgod arbetskraft.

Vid 1943 års ingång hade kommissionen lämnat sysselsättningsmedgivande för jämnt 950 man, varigenom det fixerade maximiantalet således helt utnyttjats. De under 1942 års sista månader liksom sedermera under 1943 vunna erfarenheterna lia emellertid givit vid handen, att den verkliga sysselsättningen vid varje tillfälle på grund av bl a. sjukdom och avgång avolika orsaker ganska väsentligt understiger det medgivna antalet. Genom denna omständighet har det ansetts möjligt att lämna sysselsättningstillstånd

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1. sami. Nr 273. 5

för ett större antal än 950 utan att inhämta Kungl. Majis särskilda medgivande härtill. Av följande tablå framgår dels antalet vid slutet av varje månad under 1943 sysselsatta stenhuggare och dagsverkare, dels totalantalet sysselsättningsmedgivanden vid samma tidpunkter.

Samtidigt som nya sysselsättningstillstånd meddelats, ha tidigare lämnade sådana återkallats i ganska stor omfattning. Detta har möjliggjorts genom den kontinuerliga avgång, som skett på grund av dödsfall, varaktig sjukdom, hög ålder, övergång till annat arbete och andra orsaker. Antalet under året avgångna stenarbetare, som anställts efter medgivande av arbetsmarknadskommissionen, utgjorde 192, varav 15 dagsverkare. Motsvarande siffror för stenarbetare anvisade av länsarbetsnämnd (fullgod arbetskraft) voro 23, varav 19 dagsverkare.

Tat». 37. Vid statliga stenbeställningar ander år 1943 sysselsatta arbetare.

Tab. 88. Tillverkningen av sten för statens räkning under år 1943.

71 I Göteborgs och Bohus län har dessutom tillverkats 536 kvm smågatstensbindare till ett varde av 2 57iJ kronor.

Då det antal, för vilket sysselsättningstillstånd lämnats, den 31 december 1942 var 950 och den 31 december 1943 1 011 samt avgången under året uppgått till 215, ha således nya anställningsmedgivanden lämnats för sammanlagt 276 man. Då ansökningar om anställning inom gatstensindustrien så gott som dagligen inkommit från enskilda personer samt liknande framställningar i stor utsträckning från arbetslöshetskommittéer och företag, bär dock en rigorös gallring av ansökningarna varit nödvändig. Under året ha cirka 500 ansökningar behandlats. Medgivande örn anställning av stenhuggare har lämnats endast i de fall, då den företagna undersökningen visat, att vederbörande på grund av sjukdom, ålder eller tungt vägande familjeskäl ej synes ha haft möjlighet att antaga arbete utom hemorten eller annat tillgängligt sadant inom densamma. Med hänsyn till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens önskemål om stentillverkning på ostkusten, då sådan ur fraktsynpunkt vore fördelaktig, har dock genom länsarbetsnämnden i Kalmar län efter framställningar från aktiebolaget förenade granitindustrier ett antal stenhuggare, tillhörande kategorien fullgod arbetskraft, anvisats, för att driften vid nämnda firmas storbron i Vånevik och Flivik skulle kunna upprätthållas. Genom dessa åtgärder har ungefär halva antalet av de med gatstenstillverkning inom Kalmar län sysselsatta kommit att utgöras av fullgod arbetskraft. —- Genom de lämnade anställningsmedgivandena har vidare den fördelen vunnits, att de önskemål örn ytterligare arbetskraft i viss mån

72 Tab. 39. irskostnadsbidrag åren 1941 oell 1942. Kronor.

kunnat tillgodoses, som framförts från annat företagarehåll i och för upprätthållande av rationell storbrottsdrift.

I tab. 37 lämnas uppgift å antalet vid slutet av varje månad under 1943 vid statliga stenbeställningar sysselsatta arbetare. Av uppgifterna Iramgår, att under året i medeltal 892 stenhuggare och dagsverkare varit sysselsatta. Av dessa utgjordes 82 av genom länsarbetsnämnderna anvisad fullgod arbetskraft. Omfattningen av stentillverkningen för statens räkning under året framgår av tab. 38.

År skostna dsbidrag.

Från och med år 1941 utgår statsbidrag till kommunernas kostnader för arbetslöshetshjälp — förutom engångsbidrag till vissa beredskaps- och reservarbeten (arbetsbidrag) — i form av s. k. årskostnadsbidrag. I redogörelsen för kommissionens verksamhet för år 1942 har närmare redogjorts för hur detta bidrag beräknas. Bidragssystemet tillämpas alltjämt endast försöksvis.

1 tab. 39 redovisas de totala belopp, som utgått i årskostnadsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader för åren 1941 och 1942.

73 Antalet kommuner, som erhållit årskostnadsbidrag för åren 1941 och 1942, redovisas i efterföljande sammanställning, fördelade efter bidragsprocent.

Summa 25 22 23

17 86 74 134

113 Endast inom Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län förekom under 1942 högre bidragsprocent än 20. Bro kommun i det förstnämnda och Bjärtrå kommun i det senare länet fingo 61 resp. 66 procent i årskostnadsbidrag.

G. Yärnpliktshjälp.

Krigsfamitj elsi drag.

Den av 1942 års riksdag antagna nya krigsfamiljebidragsförordningen (nr 521/1942), vilken delvis satts i kraft från och med den 1 juli 1942, har från och med den 1 mars 1943 — med undantag för ett stadgande, som innehåller föreskrift om att endera ordföranden eller vice ordföranden skall vara icke krigstjänstgöringsskyldig person och som är avsett att sättas i kraft först efter nyval av ledamöter i familjebidragsnämnderna -— i sin helhet blivit tillämplig. Den gäller sedan denna dag för alla värnpliktiga, oavsett arlen av den tjänstgöring de fullgöra, för krigsfrivilliga, som avlönas i likhet med värnpliktiga, ävensom, i vad gäller bostadsbidrag, för underbefäl i försvarsväsendets reserver samt medlemmar av Sveriges lottakårer och föreningen svenska blå stjärnan. Samtidigt med att den nya krigsfamiljebidragsförordningen blev i sin helhet gällande, trädde också ny krigsfamiljebidragskungörelse, utfärdad den 31 december 1942 (nr 984), i kraft, dock med undantag för i denna intagna föreskrifter angående sättet för de militära myndigheternas rapportering till familjebidragsnämnderna rörande de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden m. m., vilka föreskrifter skola tillämpas först fr. o. m. den senare dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Genom förordning av den 26 mars 1943 (nr 125) har därefter viss ändring vidtagits i 20 § krigsfamiljebidragsförordningen, varigenom efterbesiktigade värnpliktiga medgivits rätt att erhålla hemortslön, sedan de fullgjort 90 dagars tjänstgöring efter vid efterbesiktning verkställd inskrivning. Av dylika värnpliktiga skall alltså icke fordras någon fredstjänstgöring, enär de tidigare varit frikallade från sådan.

74 I anslutning till de nya författningarnas ikraftträdande utfärdade arbetsmarknadskommissionen i egenskap av tillsynsmyndighet för krigsfamiljebidragsförfaitningarnas tillämpning utförliga anvisningar rörande de nya författningsbestämmelsernas tillämpning, varjämte vid av länsstyrelserna i riket anordnade sammanträden med respektive familjebidragsnämnder ytterligare informationer rörande författningarnas tillämpning lämnats av tjänstemän från kommissionens vämpliktshjälpsbyrå. Chefen för byrån besökte sålunda 20 av landets 24 län. I samband med de nya författningarnas ikraftträdande verkställdes också en omarbetning av flertalet för verksamheten erforderliga blanketter.

Under år 1943 ha vidare i samband med de nya krigsfamiljebidragsförfattningarnas ikraftträdande meddelats vissa ändrade bestämmelser angående familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av kroppsskada.

De nya författningsbestämmelserna ha praktiskt tagit i alla avseenden visat sig lämpliga. De tillgodose de värnpliktiga bättre än de äldre bestämmelserna gjorde och äro i regel lättare att tillämpa. Genom att kostnaderna för familjebidragen i större utsträckning stanna å statsverket lia kommunernas andel i kostnaderna nedgått. Även kommunernas administrationskostnader hava minskats genom att portofrihet medgivits vid utbetalningarna av bidragen över postgiro.

Systemet för den statliga revisionen av familjebidragsnämnderna har i flertalet län omlagts under år 1943 genom att heltidsanställda revisorer förordnats. Detta har visat sig befrämja en likformig tillämpning av författningarna inom varje län, varjämte möjligheterna till en effektiv kontroll av familjebidragsnämnder nas sätt att verkställa behovsprövningen ökats. Omläggningen har medfört större kostnader för revisionen, men dessa kostnadsökningar hava uppvägts genom att obehörigt högt bestämda bidrag föranlett erinringar från revisorernas sida med nedsättning av sagda bidrag som följd.

Med Kungl. Majlis medgivande voro representanter för samtliga länsstyrelser samt ovannämnda revisorer samlade till överläggningar inför kommissionen under två dagar under oktober månad 1943, därvid ytterligare riktlinjer uppdrogos för famiijebidragsärendenas handläggning.

Såväl enligt den äldre familjebidragsförordningen som också enligt den numera gällande äger statens arbetsmarknadskommission enligt vissa bestämmelser medgiva rätt för familjebidragsnämnd att utgiva bidrag till vissa de värnpliktiga närstående personer, som äro för sin försörjning beroende av de inkallade men icke enligt förordningens bestämmelser räknas såsom familjemedlemmar. Under år 1943 ha till kommissionen inkommit 1 856 framställningar i dylika ärenden från familjebidragsnämnderna, och dessa ha i 1 205 fall föranlett bifall, medan framställningarna avslagits i 651 fall. Av värnpliktiga och deras anhöriga ha ingivits 45 framställningar av detta slag — i de fall då familjebidragsnämnd vägrat göra framställningar — och av dessa ha 16 bifallits, medan 29 blivit av kommissionen lämnade utan bifall.

I 121 fall har hos kommissionen sökts medgivande att utbetala närings-

bidrag för nedlagd rörelse, utan hinder av att familjebidragets sammanlagda belopp därigenom kommer att överstiga 300 kronor för månad; framställningarna ifråga hava bifallits i 108 fall och avslagits i 13 fall.

Beslut örn nedsättning eller indragning av familjebidrag till följd av att familjemedlem utan giltig anledning lämnat innehavd arbetsanställning — enligt bestämmelserna i 22 § krigsfamiljebidragsförordningen — ha under år 1943 underställts kommissionen i 23 fall. Samtliga beslut ha fastställts av kommissionen.

Sedan Kungl. Majit lämnat kommissionen bemyndigande att pröva ansökningar örn utbekommande av retroaktiv hemortslön, belöpande å tjänstgöringstid mellan den 1 januari 1941—30 juni 1942, vilka ingivits för sent, d. v. s. efter utgången av år 1942, och därefter icke kunnat upptagas till prövning av familjebidragsnämnderna, har kommissionen under år 1943 förehaft 91 ansökningar örn dylik hemortslön. Av dessa ha 64 blivit av kommissionen bifallna, medan 27 lämnats utan bifall.

Den genom rikets landshövdingar sedan den 1 juli 1941 med anlitande av särskilda statsmedel bedrivna hjälpverksamheten till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer och som avser att lämna hjälp i fall, då sådan är erforderlig men icke kan tillgodoses inom ramen för krigsfamiljebidragsförfattningarna, har fortsatt under år 1943 enligt samma riktlinjer som tidigare. Inberäknat en särskild julutdelning, som i främsta rummet avsåg bidrag till familjer med minderåriga barn, utanordnades av kommissionen till landshövdingarna för denna hjälpverksamhet under år 1943 ett sammanlagt belopp av 717 254 kronor. Detta innebär i förhållande till vad som utanordnats under tidigare år en betydande minskning, vilken sammanhänger med den allmänna förbättringen av familjebidragen och med hemortslönens tillkomst.

Värnpliktslån.

För värnpliktslåneverksamheten ha under år 1943 gällt samma författningsbestämmelser som de för senare hälften av år 1942 gällande.

Till och med december månad 1943 hade, sedan värnpliktslåneverksamheten började hösten 1940, inkommit sammanlagt 22 579 ansökningar om värnpliktslån, gällande ett belopp av 34 659 133 kronor.

Härav hade 8 121 ansökningar, gällande 12 808 286 kronor, helt eller delvis bifallits, varvid det beviljade beloppet utgjorde 5 833 760 kronor. Inalles 14 434 ansökningar, gällande 21 813 454 kronor, hade helt avslagits. Vid årets utgång förelågo 24 icke slutprövade låneansökningar, gällande ett belopp av 37 393 kronor.

Genom arbetsmarknadskommissionens t. o. m. den 31 december 1943 meddelade beslut i underställnings- och besvärsärenden hade antalet av värapliktslånenämnderna beviljade lån ökats med 301 (beviljat belopp 478 640 kronor), medan 56 låneansökningar, som föranlett beslut av värnpliktslånenämnderna om beviljande av 137 673 kronor, av kommissionen avslagits.

Beträffande omfattningen av värnpliktslåneverksamheten under år 1943 må följande nämnas.

76 Under året ha av värnpliktslånenämnderna beviljats 314 lån å sammanlagt 263 381 kronor. Dessa fördela sig med avsende å lånebeloppens storlek på sätt angives i det följande.

Summa 314

Hela antalet under året till kommissionen inkomna ärenden angående beviljande av värnpliktslån uppgick till 236. Av dessa jämte från föregående år balanserade 7 ärenden avgjorde kommissionen före december månads utgång 239, varav 45 avsågo av värnpliktslånenämnder underställda beslut, 193 av lånesökande ingivna besvär samt 1 såväl underställning som besvär. I fråga om underställda beslut upphävde kommissionen i 5 fall värnpliktslånenämndernas beslut angående lån å sammanlagt 13 318 kronor. I anledning av anförda besvär beviljades 21 lån å tillsammans 35 700 kronor.

Härutöver ha under 1943 till kommissionen inkommit 17 ärenden angående ändring i tidigare bestämda lånevillkor, av vilka under samma tid samtliga avgjorts.

Av de beviljade lånen ha t, o. m. utgången av december månad 1943 15 lån måst på grund av olika omständigheter helt eller delvis avskrivas. I 9 fall är avskrivningen en följd av att låntagaren avlidit och i övriga fall att låntagaren råkat på obestånd. Ifrågavarande 15 lån ha ursprungligen gällt en sammanlagd lånesumma av 14 350 kronor. Det avskrivna beloppet är dock lägre; det exakta beloppet kan icke angivas på grund av att avskrivningarnas storlek i vissa fall blir beroende på ackordsförhandlingar.

Anstånd med erläggande av amortering, innebärande ändring i amorteringsplanen, har under 1943 beviljats av värnpliktslånenämnderna i 311 fall och av kommissionen i egenskap av lånebeviljande myndighet i 12 fall. Motsvarande antal avslagna anståndsansökningar var 34 resp. 2. Kommissionen har dessutom i 2 fall efter besvärsskrivelse bifallit av värnpliktslånenämnder avslagna ansökningar om anstånd. Dessutom ha länsstyrelserna i ett betydande antal fall beviljat kortvarigt anstånd med erläggande av förfallen amortering. Enligt uppgift från statskontoret hade den 30 juni 1943 av de utbetalade lånebeloppen återbetalats 835 693 kronor. I

I bilagorna 13 och 14 ha sammanförts vissa kostnader för arbetsförmedlingsverksamhet, överflyttning och omskolning av arbetskraft, familjebidragsnämndernas revisorer m. m. under dels budgetåret 1942/43 dels kalenderåret 1943.

77 Bilaga 1.

Uppgifter

rörande vissa arbetslöshetsförliållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetsmarknadskommission för den Bl december åren 1912 oell 1943.

A. Länsfördelning.

78 B. Kommunfördelning.

* anger att kommunen icke stått i rapportförbindelse med kommissonen för ifrågavarande

månad.

84 De hjälpsökande arbetslösas fördelning på

85 Bilaga 2.

yrkesgrupper ock Isin dea 31 december 1913.

Bihang till riksdagens protokoll 19U. i. sami. Nr 273.

86 Bilaga 3.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1943 av arbetslöshetsmedel.

A = företag i Statens arbetsmarknadskommissions regi. B = företag i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens regi.

i

i

89 Bilaga 4.

Förteckning över år 1943 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens arbetsmarknadskommissions regi.1

1 Före V? 1940 statliga reservarbeten eller s. k. färdigställningsarbeten.

90 Bilaga 5.

Förteckning över år 1943 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi.

1 B = företag i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. C = företag i byggnadsstyrelsens regi.

91 Bilaga 6.

Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1943 av arbetslöshetsmedel.

1 Fr. o. m. januari 1941 utgår även årskostnadsbidrag, som fastställes först efter årets utgång. * Anger att endast årskostnadsbidrag utgår.

94 Bilaga 7.

Förteckning över år 1943 avslutade statskommunala beredskapsarbeten.

Beräknade kostnader.

1 Avse endast byggnadsentreprenaden. * Jfr not 1 till bilaga 6.

Sammanställning per den 31 december 1943 av statliga

99 Bilaga 8.

och statskonununala beredskapsarbeten under 1943.

100 De arbetslösas och arbetslöshetshjälpeus fördelning den 31

december 1943. Län samt städer med över 15 000 inv,

101 Bilaga 9.

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 1. sand. Nr 273. 7

102 Bilaga 10.

Utbetalade statsbidrag

till hjälpverksamheten för arbetslösa under

tiden V? 1942—30/e 1943. Kronor.

Avse återbetalning.

103 Bilaga 11.

Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under

tiden V1—81/12 ISIS. Kronor.

1 Avse återbetalning.

Bilaga 12.

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft ni. in. under tiden 1942—;s0/e 1913. Kronor.

1 Dessutom tillkomma kostnader för tryck av blanketter m. m. med 150 360 kr.

2 Häri ingå kostnader för stencentralens administration med 430 350, beredskapskurscr i jordbruk m. m. med 206 160, utlänningsförmedling med 165 210 samt administration av värnpliktslånenämnder med 28 328 kr.

3 Avse inkomster.

Bilaga 13.

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under tiden 71—31/ia 1943. Kronor.

1 Dessutom tillkomma kostnader för tryck av blanketter m. m. med 129 757 kr.

2 Häri ingå kostnader för utlänningsförmedling med 289 594, beredskapskurser i jordbruk m. m. med 229 062 samt administrationskostnader för värnpliktslånenämnder m. m. med 40 923 kr.

* Avse inkomster.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Arbetsmarknaden under år 1943...................................... 5

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet dr 1943....................... 10

A. Arbetsförmedlingen.............................................. 10

Arbetsförmedlingens organisation................................ 10

Arbetsförmedlingsverksamheten.................................. 11

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars arbetskraftsbehov .......................,................................ 18

Jordbruket .................................................. 18

Skogsbruket.................................................. 22

Torvindustrien................................................ 27

Verkstadsindustrien............................................ 27

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten ................ 30

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under förstärkt försvarsberedskap ........................................ 41

E. Planläggning, registrering m. m................................... 43

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.................................. 46

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning............ 48

Arbetslinjen.................................................. 53

Understödslinjen.............................................. 63

Hjälpverksamhetens totala omfattning .......................... 68

Statliga stenbeställningar ...................................... 69

Årskostnadsbidrag ............................................ 72

G. Värnpliktshjälp ................................................ 73

Krigsfamiljebidrag ............................................ 73

Vämpliktslån ................................................ 75

Bilagor.

1. Uppgifter rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas rappor-

ter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1942 och 1943 ............................................................ 77

2. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper och län den 31

december 1943 .................................................... 84

3. Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats

under år 1943 av arbetslöshetsmedel ................................ 86

4. Förteckning över år 1943 avslutade statliga beredskapsarbeten i Statens

arbetsmarknadskommissions regi..................................... 89

107 Sid.

5. Förteckning över år 1943 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan

myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi .................... 90

6. Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag

beviljats under år 1943 av arbetslöshetsmedel........................ 91

7. Förteckning över år 1943 avslutade statskommunala beredskaparbeten .. 94

8. Sammanställning per den 31 december 1943 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten under 1943 98

9. De arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördelning den 31 december 1943.

Län samt städer med över 15 000 inv............................... 100

10. Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden 1/i

1942—30/6 1943 .................................................. 102

11. Utbetalade statsbidrag till hjäpverksamheten för arbetslösa under tiden 1/i

—31/i2 1943 ...................................................... 103

12. Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under

tiden 1/i 1942—3% 1943 .......................................... 104

13. Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under

tiden 1/i—S1/is 1943 .............................................. 105