angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

1 Nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.; given Stockholms slott den 21 maj 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson , Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna

dels till statens arbetsmarknadskommission m. m.: avlöningar ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor (punkt 16),

dels till statens arbetsmarknadskommission m. m.: omkostnader ett förslagsanslag av 3,000,000 kronor (punkt 17) och dels till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av 14,000,000 kronor (punkt 18).

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål. Med skrivelse den 8 maj 1943 har statens arbetsmarknadskommission överlämnat verksamhetsberättelse för år 1942 samt första kvartalet 1943 ävensom framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1943/44. Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283.

1170 13

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Yid arbetsmarknadskommissionens skrivelse humös fogade vissa bilagor, vilka torde biläggas detta protokoll (Bil. 1—16).

I. Arbetsmarknaden under år 1942.

Rörande utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1942 har arbetsmarknadskommissionen anfört följande.

I den översikt över arbetsmarknadsläget under år 1941, som arbetsmarknadskommissionen lämnade i sin verksamhetsberättelse för nämnda år, framställdes som huvudsakliga kännetecken fortsatt anpassning till den produktionsinriktning, som handelsavspärrning och försvarsberedskap betingat, en viss återhämtning inom de sysselsättningsområden, som under det första året efter krigsutbrottet drabbades av kris, samt en utpräglad stabilitet i synnerhet i den industriella sysselsättningen. Under året 1941 övervanns i huvudsak den arbetslöshet, som uppkom under det första krigsåret; arbetslösheten reducerades under årets senare del till ungefär den nivå, som rådde under hösten 1939 och som var den lägsta under senaste årtionde överhuvud noterade. Kommissionen gav i verksamhetsberättelsen uttryck för den uppfattningen, att arbetsmarknaden under år 1942 kunde komma att i högre grad än dittills präglas av brist på arbetskraft inom vissa områden. Skälen för denna bedömning av arbetsmarknadens sannolika utveckling gåvos främst därav, att utgångsläget för år 1942 innebar en mindre arbetskraftsreserv i form av arbetslöshet än föregående år, samt därav, att sysselsättningens och arbetskraftsbehovets utvecklingstendenser på olika arbetsområden syntes vara övervägande fortsatt stigande.

Då arbetsmarknadsutvecklingen under år 1942 nu kan överblickas, kan konstateras, att dessa förväntningar infriats. Utvecklingen har i stora drag fortsatt efter de linjer, som följdes under det föregående året: fortskridande tillväxt inom metallindustrin — liksom tidigare mest framträdande inom den viktigaste krigsindustrin, verkstäderna — i huvudsak oförändrat sysselsättningsläge på en lägre nivå än före krigsutbrottet inom konsumtionsvaruindustrierna och inom de skogsförädlande exportindustrierna samt fortsatt och starkare markerad återhämtning inom byggnadsverksamhet och byggnadsämnesindustrier. Den totala sysselsättningen inom de industriella arbetsområdena har under året ökat, dock utan att nå upp i den högkonjunkturnivå, som rådde 1939. Bristen på arbetskraft inom jordbruk och skogsbruk har fortbestått och såtillvida framstått i skarpare dager, som uppsugningen av tidigare förefintliga arbetskraftsreserver försvårat rekryteringen till dessa arbetsområden; dock har genom intensifierad arbetsförmedling och delvis med stöd av det under året införda arbetsförmedlingstvånget för torvindustri och byggnadsverksamhet överförande av arbetskraft, särskilt till skogsbruket, kunnat organiseras i större omfattning än tidigare. Arbetslösheten har bringats ned till en nivå, icke blott lägre än år 1939 utan lägre än något år efter 1920. Överhuvud kan sägas, att bristen på arbetskraft under år 1942 blev praktiskt taget allmän; helhetsbilden av arbetsmarknaden under året domineras av detta drag.

Den industriella sysselsättningen nådde trots fortsatt tillväxt inom metall-

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

industrin och vissa andra områden icke upp till samma nivå, som under tiden närmast före krigsutbrottet. I tab. 1 redovisas indextal för antalet inom industrin och angränsande områden sysselsatta arbetare kvartalsvis sedan 1935.

Under första kvartalet år 1942 var ännu den industriella sysselsättningen praktiskt taget i samma läge som ett år tidigare, vilket betydde en nivå, ungefär 9 procent lägre än motsvarande kvartal året före krigsutbrottet. Den stigande sysselsättningen under fortsättningen av 1942 medförde en ökning av omkring 2 procent i förhållande till de senare delarna av närmast föregående

Tab. 1. Indextal för antalet sysselsatta arbetare åren 1935—1942. Kvartalssiffror. l:a kvartalet 1935 = 100.

år — då tendensen även var stigande — och ledde till en nivå, som med endast omkring 4 procent understeg den vid krigsutbrottet. Det är anmärkningsvärt, att trots råvarubrist och exporthinder, som medfört en mycket avsevärd reduktion av produktion och sysselsättning inom vissa industrier, den samlade industriella sysselsättningen dock kunnat bringas upp i en nivå, som ej särdeles mycket understiger den under högkonjunkturåren 1937—1939, den högsta, som någonsin förekommit i landet. Krigsmaterielproduktionens roll härvidlag behöver ej särskilt understrykas; även de industriella investeringarnas stora omfattning under det senaste året torde vara att framhäva i sammanhanget.

Sysselsättningens förändringar sedan krigsutbrottet inom den egentliga industrin framställas i tab. 2, vari angivits antalet sysselsatta arbetare inom

Tab. 2. Indextal för antalet sysselsatta arbetare inom huvudgrupper av industri vid slutet av angivna månader. September 1939 = 100.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

huvudgrupper av industrin vid utgången av månaderna maj, september och december åren 1940—1942 med september månad 1939 som bas. Indextalet, med samma bastillfälle, för antalet sysselsatta arbetare vid utgången av varje månad under år 1942 framgår av tab. 3.

Tab. 3. Indextal för antalet sysselsatta arbetare inom olika näringsgrenar januaridecember 1942. September 1939 = 100.

Indexsiffrorna för »samtliga industrigrupper», omfattande den egentliga industrin, ge vid handen, att —- bortsett från säsongmässiga förändringar -— stagnationen i den industriella sysselsättningen, som blev en följd av avspärrningen på våren 1940, blev bestående i stort sett fram till våren 1941. Under andra hälften av detta senare år blev tendensen uppåtgående och denna tendens har stadigt fortsatt under det sistförflutna året, varigenom under senare delen av 1942 återhämtats bortemot hälften av den sysselsättningsförlust inom den egentliga industrin, som inträffade under det första året efter krigsutbrottet och den skärpta avspärrningen. I själva verket har tillväxthastigheten för den industriella sysselsättningen under senare delen av 1941 och under 1942 varit ungefär densamma som den under uppsvings- och högkonjunkturåren 1935—1939 genomsnittligen gällande.

En granskning av indexsiffrorna för de särskilda industrigrupperna ger vid handen, att uppgången i sysselsättningen inom den egentliga industrin praktiskt taget helt är att hänföra till den första gruppen, malmbrytning och metallindustri, som omfattar drygt en tredjedel av all industriell sysselsättning. Det är särskilt under år 1942, som utvecklingen inom denna grupp varit starkt expansiv. För hela gruppen noteras under senare delen av 1942 indexsiffror, som ligga omkring 10 procent över nivån vid krigsutbrottet. Särskilt markerad är — såsom ju är naturligt med hänsyn till krigsmaterielproduktionen och de industriella investeringarna — tillväxten vid verkstäder, såväl mekaniska som elektriska, och skeppsvarv. Vid verkstäderna var sysselsättningen vid slutet av 1942 omkring 20 procent högre än vid krigsutbrottet. Att uppgången här varit särskilt stark under det sistförflutna året framgår därav,

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 5

att siffran för ökningen i förhållande till tiden för krigsutbrottet under loppet av 1942 fördubblades.

Utom metallindustrin har i viss grad jord- och stenindustrin, innefattande de viktigaste byggnadsämnesindustrierna samt torvindustrin, bidragit till den industriella sysselsättningstillväxten; till väsentlig del förklaras detta givetvis genom uppsvinget inom byggnadsverksamheten. Då emellertid gruppen representerar en sysselsättning, som är endast omkring 15 procent av föregående grupps, är det klart, att dess bidrag till den samlade industriella sysselsättningsökningen har långt mindre vikt än det, som lämnats av metallindustrin. — Inom övriga industrigrupper har under år 1942 antalet sysselsatta arbetare varit praktiskt taget konstant; de smärre variationer i siffrorna, som kunna noteras, torde ej kunna tillmätas betydelse utöver den säsongmässiga eller tillfälliga. Icke heller ha under året inträffat förskjutningar inom undergrupper, representerande särskilda industrier, av i det stora sammanhanget nämnvärd betydelse.

Vid rådande industriella arbetsmarknadsläge och särskilt med hänsyn till inkallelserna av manliga arbetare till militärtjänst är det av intresse att utröna i vad mån kvinnlig arbetskraft ersatt manlig inom industrin. Att så skett i konkreta fall, varvid särskilt verkstäderna komma i åtanke, är ju känt. Enligt socialstyrelsens sysselsättningsstatistik utgjorde inom hela gruppen malmbrytning och metallindustri vid tiden för krigsutbrottet antalet kvinnliga arbetare 7.4 procent av hela antalet. Sista kvartalet 1942 var enligt samma statistik den motsvarande procentsiffran 8.3. Med hänsyn till den totala sysselsättningen inom detta område (enligt kommerskollegii industristatistik) samt till den tillväxt i sysselsättningen, som inträffat efter 1939, kan beräknas, att antalet kvinnliga arbetare inom metallindustrin sedan krigsutbrottet ökats med 4,000 å 5,000. Denna ökning är dock endast i begränsad mening att se som en ersättning av manliga med kvinnliga arbetare, då under samma tid antalet manliga arbetare vuxit med drygt 15,000.

Denna relativa och absoluta ökning av antalet kvinnliga arbetare inom berörda industrigrupp har dock -— örn saken betraktas ur synpunkten av den industriella totalsysselsättningen — uppvägts och övervägts av det förhållandet, att de delar av industrin, vilkas sysselsättning krympt samman till följd av råvarubrist och andra omständigheter, i stor utsträckning varit sådana, som i högre grad sysselsätta kvinnlig arbetskraft. Främst gäller detta — förutom tändsticksindustrin, som alltjämt hade mycket låg sysselsättningsgrad — textil- och beklädnadsindustrin, läder-, hår- och gummivaruindustri!! samt vissa delar av livsmedelsindustrin. Det vill även förefalla, som örn sysselsättningsminskningen på dessa områden i högre grad gått ut över de kvinnliga anställda än över de manliga, vilket torde sammanhänga bland annat med att dessa senare i större utsträckning äro tekniska specialister. Denna strukturförskjutning från »kvinnlig» till »manlig» industri har medfört, att för industrin som helhet antalet kvinnliga arbetare sjunkit såväl absolut som relativt. Procentsiffran för kvinnliga arbetare inom samtliga industrigrupper var hösten 1939 omkring 25 procent, hösten 1942 något över 23 procent. Med hänsyn tagen till den totala sysselsättningens förändringar betyder detta, att inom

6 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 283.

hela industrin antalet kvinnliga arbetare sjunkit sedan krigsutbrottet med 15,000 ä 20,000. Då samtidigt antalet kvinnor i arbetsför ålder ökats betydligt, ingen avsevärd kvinnlig arbetslöshet gjort sig gällande och till och med brist på kvinnor för vissa arbetsuppgifter varit märkbar, måste en förklaring sökas i riktning mot att kvinnor i växande utsträckning kommit att ägna sig åt hemmens arbetsuppgifter. Detta motsäges icke därav, att motsatsen veterligen varit fallet på vissa områden, där behovet av ersättningsarbetskraft gjort sig gällande med särskild skärpa, men göres sannolikt därav, att äktenskapsfrekvensen under senare år varit exceptionellt hög; till denna förklaring kan även fogas det draget, att sysselsättningen nu under en följd av år varit hög och stabil, vilket jämte de förmåner för familjerna, som många av de senare årens socialpolitiska åtgärder, bland annat bidragen till inkallades familjer, inneburit, torde verka till fördel för hemmens arbetsuppgifter.

Inom byggnadsindustrin, där efter sammanbrottet för bostadsbyggandet under det första året efter krigsutbrottet en viss återhämtning gjorde sig gällande under år 1941, som dock icke bragte sysselsättningen inom byggnadsindustrin som helhet till högre nivå än omkring 60 procent av den vid krigsutbrottet rådande, har under det gångna året ett fortsatt och mera markerat uppsving satt in, vilket vid sidan av tillväxten inom metallindustrin betyder det största bidraget till den samlade sysselsättningsökningen inom industriella och angränsande arbetsområden. Uppsvinget har varit för handen inom såväl bostadsbyggandet som övriga delar av byggnadsverksamheten, främst militära och industriella byggnads- och anläggningsarbeten. Enligt socialstyrelsens sysselsättningsstatistik skulle på hösten 1942 sysselsättningen inom byggnadsverksamheten ha uppgått till ej fullt 70 procent av sysselsättningen hösten 1939. Detta torde dock innebära en underskattning. Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik är beträffande byggnadsverksamheten icke i samma grad representativ som beträffande den egentliga industrin. Då en betydande del av särskilt den militära och industriella byggnads- och anläggningsverksamheten varit förlagd utanför stadssamhällena och denna del torde vara underrepresenterad i sysselsättningsstatistiken och ej heller återspeglas i byggnadsstatistiken, är det sannolikt, att sysselsättningen inom byggnadsverksamheten under 1942 varit högre i förhållande till 1939 än som redovisas av tillgänglig fortlöpande statistik. En uppskattning, att föregående års byggnadsverksamhet uppgått till 75 å 80 procent av 1939 års, förefaller rimlig. Denna volym skulle med hänsyn tagen till byggnadskostnadsstegringen efter krigsutbrottet betyda en värdemässigt något större produktion under 1942 än under 1939, vilket överensstämmer med på andra vägar gjorda uppskattningar.

Byggnadsverksamhetens fördelning på olika grenar var 1942 väsentligt annorlunda än under åren före krigsutbrottet. Bostadsbyggandets andel av hela byggnadsverksamheten har avsevärt minskat, medan den industriella och militära byggnadsverksamhetens andel ökat. Bostadsbyggandet låg ännu vid början av 1942 på en mycket låg nivå; den vid årsskiftet 1941/42 pågående produktionen uppgick till endast en femtedel av de vid ingången av år 1939 under byggnad varande bostäderna. Till följd av den växande bostadsbristen

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 7

samt de effektivare statliga och kommunala stödåtgärder, som sattes in under våren 1942, gick kurvan för bostadsbyggandet snabbt i höjden. Vid halvårsskiftet var den pågående produktionen hälften av den vid motsvarande tidpunkt år 1939. På grund av dels en viss försening av sommarproduktionen, dels en av statliga myndigheter understödd livlig verksamhet att igångsätta byggen för vinterproduktion under höstens lopp kommo siffrorna för senare delen av 1942 att höjas till en nivå, motsvarande omkring två tredjedelar av den vid motsvarande tidpunkter 1939 gällande. För 1942, taget som helhet, kan bostadsbyggandet i stadssamhällena beräknas till omkring hälften av 1939 års produktion. Örn den nyss gjorda uppskattningen av hela byggnadsverksamhetens volym under året är riktig, innebär detta — med hänsyn till den relativa betydelsen hos olika grenar av byggnadsverksamheten — att annan byggnadsverksamhet under året måste ha haft en avsevärt större volym än under åren närmast före krigsutbrottet; även här, liksom i fråga örn metallindustrins aktivitet under det gångna året, är givetvis att hänvisa främst till försvarsproduktionen samt till den industriella investeringskonjunkturen.

Den stigande tendensen i sysselsättningen inom industri och angränsande arbetsområden under år 1942, utgörande en påskyndad fortsättning av uppgången under det närmast föregående året, framträder även i de till arbetsmarknadskommissionen inkommande anmälningarna örn antalet nyanställningar och entlediganden, vilka halvmånadsvis göras via arbetsförmedlingen av arbetsgivare, som under rapporteringsperioden nyanställt eller entledigat ett visst antal anställda. Det är att märka, att denna statistik icke kan ge ett fullständigt mått på sysselsättningens förändringar, då anmälningsskyldigheten icke är generell, men den torde ge ett gott uttryck för tendenserna i sysselsättningens utveckling, vilket jämväl bestyrkes av en jämförelse med sysselsättningsstatistikens utslag.

Till statens arbetsmarknadskommission rapporterade nyanställningar och entlediganden under år 1941 och 1942. Ökning (+) eller minskning (—) i antalet anställda.

I allt väsentligt överensstämma de i dessa uppgifter redovisade förändringarna med den bild, som ges av den allmänna sysselsättningsstatistiken.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Tillväxten i sysselsättning under år 1942 framstår som väsentligt starkare än under det föregående året. Under båda i tablån medtagna år ligger huvudvikten i fråga örn sysselsättningsökningen på metallindustrin samt byggnadsindustrin och dess materialindustrier inom jord- och stenindustrin; i jämförelse med dessa framstå övriga grupper som oväsentliga för sysselsättningens fluktuationer. Icke mindre än omkring 85 procent av hela sysselsättningens ökning kom under år 1942 på de nämnda grupperna.

Förhållandena på jordbrukets och skogsbrukets arbetsmarknader ha under det förflutna året haft i stort sett samma karaktär som under de tidigare åren efter krigsutbrottet; dessa ha sålunda varit de områden, vars arbetskraftsrekrytering krävt en huvudpart av de arbetsmarknadsreglerande åtgärder, som varit påkallade. Såsom förut framhållits, har givetvis den tilltagande bristen på arbetskraft även på andra områden inneburit växande svårigheter att lösa uppgiften att överföra arbetskraft till dessa de dominerande bristområdena på arbetsmarknaden. Det må redan i denna allmänna översikt framhållas, att detta till trots antalet genom arbetsförmedlingen inom skogsbruket tillsatta platser under år 1942 genomgående varje månad och väsentligt översteg motsvarande antal under år 1941. Särskilt påfallande är ökningen i antalet tillsatta platser med sökande från annat arbetsområde. — Kommissionen återkommer i fortsättningen av denna verksamhetsberättelse till en utförlig redogörelse för situationen på jordbrukets och skogsbrukets arbetsmarknader samt för åtgärder, som vidtagits med avseende på dessa.

De statistiska uppgifterna örn antalet ansökningar örn arbete på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen, arbetslösheten inom fackförbunden samt antalet rapporterade hjälpsökande arbetslösa, d. v. s. de serier, som direkt uttrycka förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden och arbetslöshetens omfattning, ge överlag kraftiga utslag på den utveckling mot praktiskt taget allmän brist på arbetskraft, som utmärkt året 1942 ur arbetsmarknadssynpunkt. — Tab. 4 ger en översikt av arbetsmarknadsutvecklingen sedan 1933, d. v. s. från det år, då bottennivån nåddes under den stora arbetslöshetskrisen under 1930-talets förra hälft, över uppsvinget och högkonjunkturen från mitten av 1930-talet till krigsutbrottet samt under krigsåren fram till och med sistförflutna år.

Den i den senare arbetsmarknadsutvecklingen exceptionella karaktären hos arbetsmarknadsläget under sistförflutna år framhäves med all önskvärd klarhet av denna översiktstabell. Utslagen i de tre serierna äro i allt väsentligt väl samstämmiga. Efter den period av höjd arbetslöshet från våren 1940 till sommaren 1941, som avbröt utvecklingen mot ett alltmera gynnsamt arbetsmarknadsläge under högkonjunkturåren före kriget och som kan ses som ett uttryck för ofrånkomliga omställningssvårigheter, skapade av avspärrningen samt försvarsproduktionens och folkförsörjningens krav, nådde utvecklingen under senare delen av 1941 och första kvartalet 1942 på nytt ett läge, som ur här ifrågakommande synpunkter var nära jämförligt med 1939 års läge. Den fortskridande stegring av sysselsättningen, som utmärkt året 1942 och

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

som belysts med sysselsättningsstatistiska uppgifter i det föregående, ledde under sommaren och hösten till lägre siffror för antalet arbetssökande i förhållande till antalet lediga platser, lägre siffror för den procentuella arbetslösheten inom fackföreningarna och lägre siffror för antalet hjälpsökande arbetslösa än någonsin under här redovisade period.

Det är naturligt, att bristen på arbetskraft i ett läge som förra årets och på en arbetsmarknad, som i så hög grad som den svenska utmärkes av säsongväxlingar, gör sig starkast gällande under den tid av året, då sysselsättningens säsongkurva har sitt maximum, d. v. s. under sensommaren. Under detta

Tab. 4. Arbetsmarknaden ander åren 1933—1942.

Är

Jan. Febr. Mars April

Maj

Juni Juli

Aug.

Sept.

Okt. Not.

Dec.

Antal ansökningar om arbete på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen.

Ärsm edeltal

1 I denna och följande tabeller har för tiden januari 1938—juni 1940 i antalet hjälpsökande medilknats vid statliga och kommunala beredskapsarbeten dä sysselsatta hänvisade arbetslösa, vilka dock örst fr. o. m. juli 1940 voro anmälda som hjälpsökande hos arbetslöshetskommittéerna.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

säsongavsnitt låg under tre månader antalet ansökningar om arbete under antalet lediga platser vid de offentliga arbetsförmedlingarna, arbetslösheten i fackföreningarna uppgick till fyra femtedelar av den 1939 redovisade och antalet i egentlig mening arbetslösa hade reducerats till 3,000.

Till den utomordentligt låga arbetslösheten under högsäsongen bidrogo givetvis såväl sysselsättningsexpansionen inom industri och byggnadsverksamhet som även möjligheterna att finna arbete på utomindustriella arbetsområden. Det kan vara värt att påpeka, att, trots att sysselsättningen inom byggnadsverksamheten — såsom i det föregående framhållits — under 1942 var ej oväsentligt lägre än 1939, ändock arbetslösheten inom byggnadsfacken (inklusive byggnadsämnesindustrierna) låg betydligt under nivån vid byggnadshaussens topp omedelbart före krigsutbrottet, vilket framgår av följande sammanställning.

Procentuell arbetslöshet vid slutet av september 1939—1942.

Sept. 1939 Sept. 1940 Sept. 1941 Sept. 1942

Byggnadsfacken.................... 10’7 24.3 16.7 8.6

Övriga.............................. 5.2 7.4 5.6 3.6

Samtliga 6.3 9.8 7.3 4.3

Särskilt anmärkningsvärd synes arbetsmarknadssituationen ha varit under det sista kvartalet 1942, då säsonguppgången i arbetslösheten blev långt svagare än sedvanligt. Arbetslösheten vid årsskiftet var endast omkring två tredjedelar av den vid årsskiftet 1939/40, då ännu krigets återverkningar icke i nämnvärd grad hade gjort sig gällande på den svenska arbetsmarknaden. Till stor del förklaras detta förhållande av den förut berörda säsongutjämning inom byggnadsverksamheten, som kom till stånd under föregående höst och vinter.

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet år 1942.

I fråga örn arbetsmarknadskommissionens verksamhet under år 1942 har kommissionen anfört följande.

A. Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens organisation.

Under år 1940 ställdes den offentliga arbetsförmedlingen tills vidare under statlig ledning, varvid arbetsmarknadskommissionen blev chefsmyndighet för arbetsförmedlingen. Såsom lokal myndighet för biträde åt kommissionen i arbetsmarknads- och arbetsförmedlingsfrågor fungerar sedan dess en länsarbetsnämnd i varje län, i Stockholm arbetsnämnd, och under dessa nämnder sortera arbetsförmedlingarna. En närmare redogörelse för de organisatoriska förändringarna har lämnats i prop. 1941: 285, sid. 2.

Den offentliga arbetsförmedlingen omfattade år 1942 inalles 25 huvudkontor, 152 avdelningskontor, 772 ortsombud och 17 fristående sjömansförmedlingar, eller tillsammans 966 förmedlingsorgan. Härtill kommo cirka 300 byombud, vilka sorterade under kontor eller ortsombud. (Från och med år 1943 har ombudsorganisationen reviderats (se sid. 107) och ytterligare ett 30-tal avdelningskontor inrättats.)

Det organisationsarbete, som under 1941 igångsattes för att effektivisera ungdomsförmedlingen och skapa nya förutsättningar för den mera yrkesväg-

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

ledande sidan av verksamheten, fortsattes under år 1942 på olika håll i landet. Vid årets utgång voro länscentraler för ungdomsförmedling och yrkesvägledning upprättade i 20 län, och beträffande övriga län voro liknande anordningar planerade. Lärarförmedlingarnas antal — förut 12 — utökades, så att vid årets utgång i regel en lärarförmedling (s. k. länscentral) fanns i varje län och dessutom en huvudcentral i Stockholm.

En särskild arbetsförmedling för flyktingar, direkt underställd arbetsmark- . nadskommissionen, inrättades under året (se sid. 15).

I avsikt att möjliggöra för länsarbetsnämnderna att bemästra de ständigt stegrade arbetsuppgifterna förbereddes under året länens indelning i s. k. kretsar samt en förstärkning av personalorganisationen vid nämndernas centrala kanslier. För dessa åtgärder redogöres å sid. 107.

Arbetsförmedlingsverksainheten.

Ännu under första delen av år 1942 var den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet liksom under föregående år i huvudsak inriktad på att i görligaste mån åstadkomma utjämning mellan å ena sidan orter eller arbetsområden med brist på arbetskraft och å andra sidan orter eller områden med överskott på arbetskraft. Medan under år 1941 inom vissa delar av arbetsmarknaden funnos reserver av arbetslösa att tillgå och problemet då närmast gällde att överföra dessa reserver till bristområdena, förmärktes under år 1942 en tilltagande svårighet att tillgodose det totala behovet av arbetskraft. Detta sammanhängde framförallt med de alltjämt växande extraordinära arbetsuppgifterna för bränsleförsörjningen och det ökade behovet av arbetskraft inom jordbruket, torvhanteringen och byggnadsverksamheten. Knappheten på kunniga specialarbetare inom verkstadsindustrin var därjämte fortfarande mycket stor.

Omfattningen av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet under åren 1933—1942 framgår av tab. 5.

Tab. 5. Verksamhetens omfattning vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

åren 1933-1942.1

1 Varje person, som en eller flera gånger under ett år besökt arbetsförmedlingen, redovisas i tabellen endast såsom en arbetssökande person under året. Den arbetssökande anses emellertid göra en ansökning om arbete värjo månad, flan inställer sig. Därest flan anvisas arbete och efter dettas avslutande återkommer till kontoret under samma månad, räknas lian dock lia gjort förnyad ansökning örn arbete. En och samma arbetssökande person kan sålunda motsvaras av flera arbetsansökningar under samma år.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Inalles vörö cirka 614,000 personer inskrivna viel de olika förmedlingsorganen, eller cirka 74,400 flera än 1941. Huvudparten utgjordes av manliga arbetssökande, eller 410,800; kvinnornas antal belöpte sig till 203,200. Tillsammans gjorde dessa personer i det allra närmaste IVa miljon ansökningar örn arbete. De anmälda lediga platserna uppgingo till cirka 1,017,000, av vilka arbetsförmedlingen kunde tillsätta 798,000. En jämförelse mellan tillsättningsresultaten under år 1942 och närmast föregående år ger vid handen, att de tillsatta platsernas antal under det senast tilländalupna året med inemot 189,000 översteg det för år 1941 noterade. I genomsnitt tillsattes 66,500 platser per månad. I dessa siffror ingå icke hänvisningar till beredskaps- och reservarbeten; förmedlingsresultatet avser alltså uteslutande platstillsättningen på den öppna marknaden.

Läget på arbetsmarknaden påkallade fortsatta anordningar för åstadkommande av arbetskraftens rationella fördelning. Det interlokala förmedlingsarbetet, varmed förstås i samverkan mellan skilda kontor tillsatta platser, främjades genom bidrag till arbetssökandes resor och flyttningskostnader, varjämte under vissa förutsättningar särskilda bidrag utbetalades vid överflyttning av arbetskraft till olika yrkesområden av betydelse för folkförsörjningen och försvaret. Härigenom kunde i likhet med förut överflyttning av arbetskraft ske bland annat till betfälten och skogsbruket. Svårigheterna att skaffa nödig arbetskraft till skogsbruket skärptes under året, varför ökade krav på interlokala förmedlingsåtgärder inställde sig. Till belysande av samarbetet mellan arbetsförmedlingsorganen inom skilda delar av landet lämnas i efterföljande sammanställning uppgift om i samverkan mellan olika arbetsförmedlingskontor och ombud tillsatta platser under åren 1936—1942.

Den interlokala förmedlingen åren 1936—1942.

I samverkan tillsattes under år 1942 inemot 69,000 platser, varav 56,000 manliga och 13,000 kvinnliga. Dessa siffror innebära en höjning gentemot föregående år med cirka 60 procent.

Liksom under tidigare år lia de varje' vecka utsända radiorapporterna och i samband med dessa lämnade upplysningar varit ett viktigt led i det interlokala förmedlingsarbetet. I

I likhet med föregående år var det mest framträdande arbetsmarknadsproblemet att i erforderlig utsträckning anskaffa arbetskraft till skogarna. Kraven i detta avseende stegrades betydligt på grund av den för avverknings-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 283.

säsongen 1942/43 ökade avverkningsskyldigheten. För tillgodoseende av arbetskraftsbehovet vidtogos ytterligare åtgärder, för vilka redogöres å sid. 22 ff. Genom vidtagna åtgärder av olika slag möjliggjordes överförande till skogsbruket från andra yrkesområden av sammanlagt mer än 50,000 man.

Jordbrukets behov av arbetskraft nödvändiggjorde ett flertal åtgärder. Bland annat voro arbetsblocken föremål för omorganisation och effektivisering. En närmare redogörelse härför lämnas i det följande (sid. 43). Genom samarbete mellan arbetsförmedlingar, skolor, hushållningssällskap, ungdomsoch andra organisationer tillfördes jordbruket frivillig arbetshjälp, och i frivilligt jordbruksarbete deltogo under 1942 i runt tal 90,000 personer, i stor utsträckning bestående av skolungdom från städer och samhällen.

Under året pågick en fortsatt omfattande utplacering i frivillig värnpliktsoch luftbevakningstjänst. Sammanlagt kunde de till arbetsförmedlingarna knutna rekryteringscentralerna placera 18,600 personer i frivillig luftbevakning, och 4,600 personer inträdde i frivillig värnpliktstjänst. På grund av ofullständig redovisning i början av året överensstämmer antalet i tab. 6 under rubriken »frivilliga arbetsuppgifter» ej med nu angivna antal frivilliga i jordbruk, luftbevakning och militärtjänst.

Antalet tillsatta platser inom olika yrkesområden framgår av tab. 6.

Tab. 6. Antal tillsatta platser inom olika yrkesområden vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna åren 1933—1942.

1 Nedgången för dessa grupper är endast skenbar, enär under år 1941 till jordbruksgruppen räknades frivilliga skördearbetare samt till gruppen allmän tjänst personer i frivillig värnpliktstjänstgöring och frivillig luftbevakning, vilka under 1942 redovisats under rubriken »frivilliga arbetsuppgifter».

Samtliga grupper uppvisade ökat antal tillsatta platser i förhållande till föregående år (jfr not till tab. 6).

Inom jordbruket tillsattes 51,300 platser för män och 10,300 för kvinnor. Knappheten på arbetskraft var under 1942 mera kännbar än föregående år. Skördearbetet krävde arbetskraft i betydligt större omfattning än vanligt dels på grund av det bättre skörderesultatet och dels på grund av att den försenade skörden nödvändiggjorde en forcering av arbetet. I det stora hela lyckades

14 Kungl. Maj-.ts proposition nr 283.

man bemästra de lådande svårigheterna genom att, såsom förut nämnts, bland annat frivillig arbetskraft i stor utsträckning ställde sig till förfogande.

Då det gällde den fast anställda jordbrukspersonalen, förelåg som förut örn åren brist på ogifta drängar och landsjungfrur, men tillgången på gifta, statanställda jordbruksarbetare svarade flerstädes mot efterfrågan.

Rekryteringen av arbetskraft till betfälten vållade vissa svårigheter men kunde det oaktat försiggå på ett i det stora hela tillfredsställande sätt. En närmare redogörelse för de vidtagna åtgärderna lämnas å sid. 17 ff.

Som arbetssökande inom skogsbruket hade endast anmält sig 19,500 man (som dock gjort 29,500 ansökningar örn arbete, vilket betyder, att en del hade två eller flera anställningar under året), under det att de tillsatta platsernas antal närmade sig 80,000. Härav framgår, att den väsentligt övervägande delen av arbetsstyrkan fylldes genom överflyttning från andra yrkesområden. Även torvindustrin hade stort behov av arbetskraft — enligt arbetsmarknadskommissionens inventeringar omkring 17,000 man för säsongen. Behovet kunde dock i huvudsak tillgodoses.

Inom industrigruppen, inklusive byggnadsverksamhet, redovisades för de flesta grenar kraftigt stegrade förmedlingssiffror, och inalles tillsattes 181,000 platser. Emellertid rådde betydande skillnader i sysselsättningen mellan olika industrigrupper. Sålunda konstaterades fortsatt uppgång inom metallindustrin, speciellt mekaniska och elektriska verkstäder samt skeppsvarv, med mindre efterfrågan på arbetskraft för järn- och stålmanufaktur. Inom verkstadsindustrin förelågo svårigheter att skaffa fullt kunniga yrkesarbetare, såsom svarvare, verktygsarbetare, finmekaniker och bilmontörer. Gjuteriarbetare hade ojämn sysselsättning.

Bland konsumtionsvaruindustrierna hade livsmedelsindustrin helt naturligt sina känningar av de skärpta ransoneringarna på skilda områden, och sysselsättningen var mindre god än förut för bland annat bageri-, slakteri- och charkuteriarbetare. Inom textil- och beklädnadsbranschen samt läder-, håroch gummivaruindustrierna tillämpades i viss omfattning korttidsarbete på grund av brist på råmaterial, ehuruväl sysselsättningen synes ha varit jämnare fastän på en lägre nivå under redovisningsåret än under år 1941. Inom kemisk-tekniska industrin förekommo inga större förändringar i sysselsättningen. Arbetare vid färg-, olje- och parfymfabriker hade alltjämt starkt begränsade arbetstillfällen, medan arbetstillgången var mycket god vid sprängämnesfabriken

Inom exportindustrierna var arbetstillgången fortfarande ogynnsam, ehuru en viss återhämtning kunde konstateras särskilt vid massafabrikerna. Denna återhämtning var emellertid betingad av tillverkning av fodercellulosa för inhemsk förbrukning. Det gynnsamma skördeutfallet medförde, att denna tillverkning under senare hälften av året minskades till de lägsta kvantiteter, som avtalen med cellulosafabrikerna medgåvo. Sågverken gåvo sämre sysselsättning än föregående år, under det att snickeri- och möbelfabriker väl höllö sin ställning.

Inom byggnadsindustrin fortsatte den förbättring, som kunnat konstateras

15 Kungl. Marits proposition nr 283.

redan hösten 1941. Arbetsförmedlingstvång infördes för byggnadsverksamheten (se sid. 34), varigenom densamma förhindrades att svälla ut alltför mycket. Den ökade livligheten inom byggnadsfacken medförde stegrad arbetstillgång inom byggnadsämnesindustrierna. Särskilt efterfrågades tegelbruks-, cement- och kalkbruksarbetare, och en viss brist på dylik arbetskraft gjorde sig här och var gällande.

Sjöfarten var liksom tidigare starkt begränsad till följd av handelsavspärrningen, och de ökade riskerna för krigsförlisning medförde tätare avmönstringar än vanligt.

Inom det husliga arhetsområdet var bristen på kvalificerade hembiträden konstant. I allt större utsträckning måste tillfällig hemhjälp anlitas i stället för de fast anställda hembiträdena. Icke mindre än 94,300 platser tillsattes inom hemhjälpsgrupperna under det att siffran för hembiträdesgruppen endast uppgick till 35,500 eller mindre än hälften av det anmälda behovet.

Inom ungdomsförmedlingen inskrevos under året 44,858 pojkar och 44,172 flickor (under 18 år), inklusive ungdomsberedskapen. Även student- och lär arförmedlingarnas verksamhet kännetecknades av en icke obetydlig utveckling. Antalet tillsatta platser uppgick till cirka 6,400. Särskilt var bristen på manliga folkskollärare framträdande, närmast till följd av inkallelser till beredskapst jänst, och folkskollärarinnornas antal räckte mångenstädes icke till att fylla vakanserna, varför småskollärarinnor, pensionerade lärare och studenter måste anlitas som vikarier.

På grund av förhållandena i Norge hade strömmen av norska flyktingar redan under år 1941 tagit en sådan omfattning, att arbetsmarknadskommissionen inrättat en särskild flyktingförmedling i Öreryd, sorterande under länsarbetsnämnden i Jönköping. Genom detta kontor placerades linder sista halvåret 1941 1,201 flyktingar i arbete. Då flyktingströmmen under år 1942 ökade, fann arbetsmarknadskommissionen nödvändigt att organisera en särskild arbetsförmedling för norska flyktingar med ett centralkontor i Stockholm och lokalkontor inom vart och ett av de särskilda viseringsområden, vari landet indelades av socialstyrelsen. Flyktingförmedlingens främsta uppgift har varit att anskaffa arbete åt flyktingarna, men därutöver har man även haft till uppgift att ordna med frågor rörande utrustning, arbetsvisering och dylikt.

Under år 1942 utplacerades genom flyktingförmedlingen 6,851 personer i arbete. Av dessa erhöllo 837 arbete inom jordbruk och 4,587 inom skogsbruk; återstoden eller 1,427 platser fördelade sig inom andra områden av näringslivet. Sammanlagt voro under senare delen av året cirka 5,000 norska flyktingar i arbete i de svenska skogarna.

Flyktingförmedlingens centralkontor i Stockholm har vidare haft att planlägga omflyttning av större grupper arbetare mellan olika arbetsområden. Den har även haft i uppdrag att speciellt omhänderlia utplaceringen av den norska ungdomen i läger och kurser och exempelvis även fått taga befattning med utplacering av de norska studenterna i skogs- och jordbruk under ferierna. Genom centralkontoret handlades under året 8,411 ärenden angående passvisering.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen står under socialstyrelsens överinseende. Arbetslöshetsförsäkringen utnyttjar emellertid den offentliga arbetsförmedlingen som kontrollorgan. Härigenom bliva de försäkrade, som uppbära daghjälp, omedelbart tillgängliga för placering på arbetsmarknaden, när behov av arbetskraft uppkomma inom för dem lämpligt arbetsområde. Kommissionen lämnar här en inom socialstyrelsen upprättad förteckning över de 27 erkända arbetslöshetskassor, som voro i funktion den 1 januari 1943.

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende åv vissa näringsgrenars

arbetskraftsbehov.

Då den rådande bristen på arbetskraft inom viktiga arbetsområden icke kunde helt avhjälpas genom de åtgärder, som hittills tillämpats, främst ekonomiska förmåner särskilt i kombination med utbildning och avsedda att stimulera till övergång från ett yrke till ett annat, bringades vissa bestämmelser i

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

lagen om tjänsteplikt i tillämpning. Sålunda infördes genom kungörelser den 29 maj 1942 (nr 267) arbetsförmedlingstvång för torvhanteringen m. m. och den 19 juni 1942 (nr 563) arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. Genom kungörelse den 13 november 1942 (nr 878) stadgades skyldighet för varje svensk man, som är född 1923, att i enlighet med de föreskrifter, som arbetsmarknadskommissionen utfärdar, antaga och utföra arbete i skogsbruk eller torvhantering. Bestämmelser utfärdades samtidigt örn att tjänsteplikten kunde få fullgöras i förväg efter frivillig anmälan.

I det följande lämnas redogörelser för de särskilda åtgärder, som vidtogos inom jordbruket, skogsbruket, torvindustrin och byggnadsindustrin, antingen fristående från eller i samband med tillämpning av tjänstepliktslagen, samt för vissa åtgärder avseende verkstadsindustrin.

Jordbruket.

Under år 1942 uppstod bland annat på grund av den försenade skörden ett ovanligt stort behov av extra arbetskraft till jordbruket. Genom arbetsmarknadsorganen bedrevs därför i samarbete med Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, Riksförbundet kvinnlig samhällstjänst och Sveriges ungdomsberedskap med pressens bistånd en kraftig propaganda för frivilliga arbetsinsatser inom jordbruket. Appellerna hörsammandes också av stora skaror, framför allt skolungdom, vilken ägnade sin lediga tid åt jordbruksarbete antingen på arbetsläger, i tjänst hos enskilda jordbrukare eller i mera tillfälligt arbete. Genom cirkulär den 22 maj och 19 juni medgav Kungl. Majit under vissa villkor skolungdom ledighet för lantbruksarbete m. m. i två veckor under vårterminnen och tre veckor under höstterminen 1942. Över 500 statsunderstödda arbetsläger anordnades med över 12,000 deltagare, varjämte 9,000 personer arbetade en längre tid på enskilda gårdar. Av arbetslägren anordnades 200 av länsarbetsnämnderna. Genom länsarbetsnämndernas försorg placerades dessutom i intimt samarbete med pressen, delvis på initiativ från vissa pressorgan, 10,000-tals personer i mera tillfälligt jordbruksarbete. Ungdomsberedskapens arbetslag, vilka registrerades på länsarbetsnämnderna, kommo även till användning.

Den stränga vintern 1941/42 och den därav följande allmänna förseningen av jordbruket hade stora återverkningar även på betodlingen. Såväl sådden som gallringen och upptagningen blevo försenade.

Vårens b et g allrings ar bete.

I sydsvenska betdistriktet, omfattande Skåne, Blekinge och södra Halland, var behovet av extra arbetskraft 3,650 man. Detta behov kunde så småningom utan större svårigheter tillgodoses, trots att tillströmningen från de ordinarie rekryteringsområdena för betskötare (norra Skåne, Småland och Blekinge) ej blev större än 400 man. Genom energisk propaganda kunde ett oväntat stort arbetskraftstillskott erhållas inom själva odlingsområdet, eller sammanlagt 1,250 man. I vårens betskötsel deltogo även 180 man från Norrland, Stockholm och Mellansverige på de skånska fälten.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283. iwo 43 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Olika frivilliga organisationer gjorde en god insats vid betgallringen. Omkring 450 skolbarn från städerna deltogo i arbetet under den tvåveckorsledighet, som bereddes dem enligt Kungl. Maj:ts cirkulär den 22 maj 1942. Genom Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté fingo betfälten ett tillskott av 250 kvinnor. Ett 40-tal studenter från Lund och en del semesterledig personal togo också betarbete. Den frivilliga arbetskraftens insats organiserades vidare som lägerverksamhet.

Omkring 1,000 inkallade betskötare hempermitterades för betarbete på hemställan av kommissionen. Dessutom kunde ett 60-tal man ur beredskapsförband utnyttjas för betarbete i närheten av förläggningarna.

Genom de åtgärder utöver hempermittering m. m. av militär personal, som vidtogos för att ur olika arbetskraftsreservoarer få tillräckligt med folk till betfälten, kunde arbetsförmedlingarna i det sydsvenska betdistriktet anvisa i runt tal 2,650 man till arbete med gallringen.

I Linköpingsdistriktet förelåg till betgallringen ett till arbetsförmedlingen anmält behov av extra arbetskraft örn 590 man. Vana betskötare, mest smålänningar, kunde anskaffas till ett antal av 415, och 5 arbetsläger med tillsammans 75 skolungdomar sysselsattes med gallring, varjämte landsbygdens skolbarn klassvis deltogo i arbetet i sin hemort. Frivilliga i kvälls- och söndagsarbete gjorde också sin insats. Slutligen förekom även här hempermittering av vana betskötare.

På Gotland var behovet av extra arbetskraft till betgallringen 200 man. Endast 25 vana betskötare stodo till buds, och det övriga arbetskraftsbehovet måste täckas med frivilliga, mest skolungdom, i arbetsläger. Den sammanlagda styrkan av dessa var omkring 150 man. Genom de säregna väderleksförhållandena under sommaren 1942 förlängdes tiden för betgallringen på Gotland, vilket gjorde, att arbetet trots den bristande tillgången på arbetskraft kunde genomföras. Hempermittering av vana betskötare förekom även.

I Skövdedistriktet hade till betgallringen anmälts behov av 223 man extra arbetskraft. Tillgången på vana betskötare var 117. Ett arbetsläger med 23 pojkar sysselsattes med betgallring. Omkring 120 skolbarn deltogo i hemorten i arbetet, varjämte arbetslag från städerna gjorde tillfälliga arbetsinsatser, dock i mindre utsträckning. Hempermittering för betarbete utverkades för 40 man. Det slutliga restbehovet tillfredsställdes genom överflyttning av den vana arbetskraften från gårdar, där arbetet avslutats.

Höstens betupptagmng.

Upptagningsarbetet präglades av skördeperiodens allmänna försening. Stora delar av jordbrukets arbetskraft voro ännu bundna vid arbetsmoment, som under normala förhållanden bruka vara avslutade vid betupptagningens början. Med hänsyn till nämnda förhållanden och betornas sena mognad ansågo Sveriges Betodlares Centralförening och Svenska Sockerfabriks A.-B. det nödvändigt att betkampanjen påbörjades ännu senare än föregående år eller omkring den 10 oktober. Då detta ansågs ofrånkomligt, kunde någon invändning häremot ej resas av arbetsmarknadsmyndigheterna, som måste

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 19

nöja sig med att konstatera, att i så fall en motsvarande förskjutning i tiden för betkampanjens avslutande bleve oundviklig.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län, som fungerade som centralorgan för arbetskraftsanskaffningen i det sydsvenska betdistriktet, beräknade behovet av extra arbetskraft vid betkampanjens början till 4,000 man. Betodlarna hade uppmanats att inkomma med anmälningar örn sitt arbetskraftsbehov till arbetsförmedlingarna senast den 25 september. Arbetsmarknadsläget erbjöd knappast några arbetskraftsreserver, som kunde beräknas vara tillgängliga för betupptagning. Någon arbetslöshet fanns praktiskt taget ej, och det var knappt örn arbetskraft till skilda områden.

Följande tablå visar det anmälda restbehovet av arbetskraft jämte antalet anvisade betupptagare vecka för vecka under betkampanjen.

Dessutom anvisades under december 78 man till betfälten.

I nyss angivna summa, 5,003, ingå 408 man, som visserligen hempermitterats från militärtjänst men som av olika anledningar anvisats arbete genom arbetsförmedlingen. Åtgärderna för att uppbringa arbetskraft voro av många slag. Genom energisk ackvisition och propaganda kunde inom odlingsdistriktet och de gängse rekryteringsområdena, Småland, norra Skåne och Blekinge, anskaffas 2,737 man. Sammanlagt 1,807 man från mellersta och norra Sverige deltogo i betupptagningen. Därav voro 825 medlemmar i JUF och SLU, vilka organisationer bedrevo en propagandakampanj bland sina medlemmar för en tids arbete. Övervägande delen av den långväga arbetskraften var ovan vid betupptagning. Den genomsnittliga arbetstiden för SLU:s och JUF:s medlemmar var tre veckor.

Som en reservåtgärd bildades riksarbetslag vid en del större industrier i Malmöhus län. Sammanlagt 129 man riksarbetare hänvisades under kampanjen till betfälten.

Då betupptagningen är föga lämpad för frivilliga i söndags- och semesterarbete, kunde nämndvärda resultat ej ernås på den vägen; 120 elever vid Svalövs lantmanna- och folkhögskola ställde sig dock till förfogande för en veckas arbete i betfälten.

På särskilda kort hade registrerats sammanlagt 4,539 betodlare, upptagare och körare, som voro värnpliktiga. De inkallade av dessa hempermitterades;

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

de övriga fingo anstånd med eventuell inkallelse. Under oktober ställdes dessutom under vissa dagar 225 man militär till förfogande för betupptagning

1 närheten av förläggningarna.

Vid månadsskiftet oktober—november hade till sockerfabrikerna inlevererats omkring 50 procent av betskörden. Alltjämt förelåg ett icke täckt behov av 1,175 man. Då tillströmningen av arbetskraft avtog, anhöll kommissionen på framställning av länsarbetsnämnden i Malmö, att militär måtte hempermitteras för att deltaga i betupptagningen. Den 29 oktober medgavs hempermittering för en styrka av sammanlagt högst 600 man, vilka på frivillig väg skulle uttagas till betarbete; 423 man anmälde sig och utplacerades den

2 och 3 november. Deras hempermittering gällde 14 dagar, enär de efter denna tid skulle återvända till sina förband, som då övergingo till fältdepåer, vilket innebar, att flertalet av de värnpliktiga kunde återtaga sina civila sysselsättningar. Yid utgången av nämnda 14-dagarsperiod ersattes dessa hempermitterade värnpliktiga med 300 man ur 1941 års klass, vilka under erforderlig tid utbeordrades till betupptagning.

Omflyttningen av arbetskraft från de gårdar, där arbetet slutförts, blev av mindre omfattning än man väntat. Dock beräknas det, att 700 man på detta sätt omflyttades genom arbetsförmedlingarna. Med hänsyn till den långt framskridna årstiden var arbetsstyrkan ännu för liten, och den 23 november ställdes ytterligare 400 man militär till förfogande till 1 december. Arbetet avbröts emellertid efter ett par dagar av snöfall och frost; 200 tunnland betor och andra rotfrukter stodo ännu i jorden vid denna tidpunkt.

För att arbetskraft skulle finnas i beredskap för upptagning av denna areal, beslöts den 5 december, att 400 man från första militärområdet under högst 6 dagar skulle få arbeta med upptagningen. Töväder inträffade den 9 december, varpå styrkan omedelbart utplacerades. En del av arealen kvarstod dock så sent som mellan jul och nyår, då det sista restbehovet täcktes genom tillförsel från annat håll av arbetskraft, uppgående till 75 man.

För att underlätta kosthållet för betarbetarna anordnades genom länsarbetsnämndens försorg gemensamma hushåll under en kockas ledning. Denna verksamhet började redan under betgallringen på våren, och under höstens betupptagning steg hushållens antal till 90 stycken, gällande 130 gårdar.

Bestämmelserna om resekostnader voro de under föregående år gällande. För van arbetskraft från odlingsområdet och Kronobergs län betalade arbetsgivaren resekostnaderna. För ovan arbetskraft från samma område bekostade arbetsförmedlingen resan till arbetsplatsen och arbetsgivaren från arbetsplatsen. För arbetskraft från orter, belägna utanför nyss nämnda områden, bekostade arbetsförmedlingen resan såväl till som från arbetsplatsen med undantag för 10 kronor per återresa, som betalades av arbetsgivaren.

Av efterföljande tabell framgår den till betupptagningen i det sydsvenska odlings distriktet anskaffade arbetskraften, fördelad på olika kategorier.

Kungl. Maj:ls proposition nr 283.

21 Från odlingsdistriktet samt norra Skåne, Blekinge och Kronobergs län

Från Mellansverige och Norrland ........

SLU:s och JUF:s medlemmar ............

Riksarbetslag............................

På uppgiftskort hempermitterade betarbetare och körare

Hempermitterad militär ................

Kommenderad militär ur beredskapsförband

Summa

2,737 i huvudsak van arbetskraft.

982 i huvudsak ovan arbetskraft.

825 i huvudsak ovan arbetskraft med genomsnittlig arbetstid på betfälten av 3 veckor.

129 från Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Svedala, Ängelholm.

932 ytterligare 3,607 uppförda på uppgiftskort Ängö anstånd med eventuell inkallelse.

423 under tiden 1 —16 november.

1,418 därav 318 föreden 6 november, vilka arbetade på gårdar intill förläggningarna under 3—5 dagar; 300 under 14 dagar, 400 under 3 dagar, 400 under 6 dagar.

7,446 man.

I Linko pings distrikt et fanns ett anmält behov av extra arbetskraft till betupptagningen om 670 man. Härtill svarade en tillgång på 405 vana betupptagare, huvudsakligen smålänningar. Bristen motsvarade arbetskraftsbehovet till omkring 20 procent av länets hela sockerbetsareal. Under kampanjen anvisades sammanlagt 360 vid betupptagning ovana personer arbete i betfälten. 200 av dem kunde inkvarteras i respektive gårdar, medan 160 voro förlagda i läger. Av den förra kategorien voro 45 SLU-medlemmar, 25 militärer och 130 arbetskraft från den öppna arbetsmarknaden. De i läger förlagda arbetade under 14 dagar och utgjordes av 140 militärer och 20 industriarbetare.

Dessutom utfördes som söndagsarbete 625 dagsverken av militärer och 700 av civila.

På Gotland rekvirerade betodlarna under tiden september—december 1942 485 betupptagare. Arbetsförmedlingarna kunde under kampanjen anvisa 81 vana betarbetare, vartill kommo 250 SLU-medlemmar från fastlandet. Militär utförde 2,850 dagsverken i betfälten. På grund av dålig väderlek under upptagningen försenades skörden, varför större arbetsstyrka än vanligt erfordrades mot slutet av kampanjen.

T Skövdedistriktet rekvirerade betodlarna till upptagningen 213 man. 142 kunde anvisas av arbetsförmedlingen, varav 24 från det egna länet, 101 från Kronobergs län och 17 från det övriga landet. 32 militärer blevo hempermitterade för att deltaga i betupptagningen, 150 på uppgiftskort registrerade fingo därutöver anstånd med eventuell inkallelse. En viss insats gjordes även av frivillig arbetskraft.

Även örn betydande svårigheter förelågo att på ett tillfredsställande sätt lösa sockerbetsproblemet under år 1942, utvisar dock det statistiska materialet, att genom de vidtagna åtgärderna av olika slag betkampanjen i stort sett gick i lås.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

22 Skogsbruket.

Liksom under föregående år framstod skogsbrukets arbetskraftsbehov som ett av de mest svårlösta arbetsmarknadsproblemen. Skogsägarnas krav på arbetskraft voro hela året synnerligen stora, och de åtgärder, som vidtogos, fingo under 1942 större omfattning än under år 1941, varjämte de kompletterades med andra metoder att tillföra skogsbruket arbetskraft.

De åtgärder, som vidtogos under 1941, och de förmåner, som utgingo till och med den 14 juni 1942, framgå av prop. 1942: 344, sid. 17.

För att stimulera den ovana arbetskraften att tvärstanna i skogsarbete längre tid utfärdade arbetsmarknadskommissionen följande bestämmelser att gälla från och med den 15 juni 1942.

Arbetssökande person, som efter anvisning av offentlig arbetsförmedling antager arbete inom av kommissionen särskilt angivet arbetsområde (för närvarande skogsarbete), må, därest han icke under de senaste åren haft årligen återkommande sysselsättning inom här avsett arbetsområde, komma i åtnjutande av — förutom avtalsenlig lön för utfört arbete — i det följande angivna kontanta bidrag.

1. Förflyttningsbidrag. Arbetare, som är bosatt i stad eller större industrisamhälle och som antager arbete utom hemorten, äger efter vederbörande länsarbetsnämnds närmare bestämmande erhålla ett förflyttningsbidrag av kronor 1: 50 per dag.

Förflyttningsbidrag utgår för arbetsdagar och mellanliggande sön- och helgdagar samt för sön- eller helgdag, som inträffar omedelbart efter arbetets upphörande, under en tid av högst 180 dagar, dock ej för kortare tid än 10 dagar. Därest arbetet utan arbetarens eget förvållande upphör inom 10 dagar, må dock förflyttningsbidrag utgå även för kortare tid.

2. Utbildningsbidrag. Arbetare, som antager skogsarbete på den ort, där han är bosatt och som tidigare icke haft sysselsättning inom skogsbruket i sådan utsträckning, att han kan anses äga erforderlig yrkesvana, må komma i åtnjutande av utbildningsbidrag enligt denna tariff:

för l:a t. o. m. 60:e arbetsdagen 1 krona 50 öre per dag

» 61:a » 120:e » 1 » per dag.

Utbildningsbidrag utgår endast för arbetsdagar. Efter 120 arbetsdagar utgår ej utbildningsbidrag.

3. Familjetillägg och, i förekommande fall, hyresbidrag utgå med förut gällande belopp till den, som åtnjuter förflyttningsbidrag.

Nu angivna åtgärder tillförde skogsbruket ett icke oväsentligt antal arbetare. Antalet till kommissionen rapporterade f. d. arbetslösa ovana skogsarbetare, som åtnjöto hiding, vid slutet av varje månad framgår av följande tablå. ,

Kungl. Majlis proposition nr 283.

23 Överflyttningen av arbetskraft omfattade fram till juli månad 1942 endast sådan arbetskraft, som av olika anledningar var utan sysselsättning, bland annat ett antal norska flyktingar. Det visade sig emellertid, att tillströmningen av arbetskraft till skogsbruket ej motsvarade skogsägarnas krav. Den 5 juni och den 22 juli 1942 riktade arbetsmarknadskommissionen därför genom en cirkulärskrivelse en vädjan till sammanlagt 465 industriföretag, sysselsättande vartdera minst 100 arbetare och sammanlagt 150,000 man, att tillfälligt permittera omkring 10 procent av den anställda arbetsstyrkan för skogsarbete. De permitterade arbetarna skulle bilda s. k. riksarbetslag och sysselsättas i skogsarbete under en tid av 2 å 3 månader. Samma vädjan riktades den 25 augusti till 92 drätselkammare eller motsvarande kommunala organ och den 15 september till 4,134 industriföretag med sammanlagt omkring 450,000 arbetare.

Riksarbetslagen rekryterades i första hand från sågverks- och massaindustriema samt från järnindustrin och vissa av de större företagen inom skeppsvarvs- och mekaniska industrierna. Dessutom deltogo omkring 800 kommunalanställda samt ett mindre antal byggnadsarbetare såsom låsarbetare i skogsarbete.

Riksarbetarna, vilka permitterades från sin arbetsanställning med garanti för återanställning, erhöllo viss kompensation för minskad arbetsförtjänst genom att de, utöver ovan angivna förmåner, fingo uppbära extra förflyttningsbidrag med 2 kronor 50 öre per dag för arbetare från Stockholm och Göteborg och 2 kronor från övriga delar av landet.

Genom systemet med riksarbetslag tillfördes skogsbruket arbetskraft enligt följande tablå, som avser antalet riksarbetare vid varje månads utgång. I

I systemet ingick att byggnads- och kommunalarbetare skulle erhålla riksarbetares förmåner endast under den egentliga arbetssäsongen. Från dessa kategorier uppsattes sålunda ej riksarbetslag efter den 13 november respektive 1 december. På grund av planerade omfattande driftsnedläggelser inom sågverks- och massaindustrierna samt pappersbruken beslöt kommissionen i slutet av året, att extra förflyttningsbidrag tills vidare endast undantagsvis skulle utgå till massa-, sågverks- och pappersbruksarbetare.

För att möjliggöra emottagande! av ovan arbetskraft i större skala ställde arbetsmarknadskommissionen liksom tidigare baracker med uppvärmningsanordningar samt säng- och köksutrustning till förfogande för skogsägare, på vilkas marker för ovan arbetskraft lämpliga huggningstrakter funnos tillgängliga men inkvarteringssvårigheter förelågo. För sådan utlåning tillämpades följande villkor.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Brandförsäkring av barack bekostades av vederbörande skogsägare.

Avverkare med en produktionsplikt överstigande 3,000 lm8 skulle bekosta transport från närmaste järnvägsstation och uppsättning av kojan samt efter arbetenas avslutande antingen bekosta nedtagning och återtransport till närmaste järnvägsstation eller ock inlösa kojan till av kommissionen fastställt pris.

Till skogsägare med en produktionsplikt av lägst 1,500 och högst 3,000 lm3 ställde kommissionen barack till förfogande mot att arbetsgivaren bekostade uppmontering och efter arbetets avslutande nedmontering av baracken.

Skogsägare med produktionsplikt understigande 1,500 lm3 kunde icke för egen del erhålla barack på angivna villkor. Däremot kunde två eller flera skogsägare, örn deras samlade produktionsplikt översteg 1,500 lm3 och avverkningstrakternas beskaffenhet samt läge i förhållande till varandra voro lämpliga härför, erhålla barack för gemensamt bruk.

På detta sätt har arbetsmarknadskommissionen sammanlagt till och med december månad 1942 ställt i runt tal 1,200 baracker till skogsägarnas förfogande.

Den ovana arbetskraften stod, i den mån densamma var förlagd i förläggningar med gemensam mathållning (s. k. huggarkurser), under ledning av instruktör, som bland annat hade att meddela undervisning i avverkningsteknik och verktygsvård samt att i övrigt bistå arbetarna. Som instruktörer fungerade vana skogsarbetare. För mathållningen svarade en av länsarbetsnämnden utsedd kocka (kock), till vilkens avlöning kommissionen bidrog med 60 kronor per månad och arbetarna med 25 å 30 öre per man och dag.

Antalet sådana förläggningar uppgick under år 1942 till 1,606 med 22,590 deltagare, som längre eller kortare tid deltogo i arbetet.

För att tillgodose den ovana skogsarbetskraftens behov av fritidssysselsättning överenskom kommissionen med ABF örn utsändande av vandringsbibliotek. Därvid bekostade kommissionen vissa med distributionen förbundna utgifter samt bidrog till nyanskaffning av bibliotek med 50 procent av kostnaden. För sådan nyanskaffning och för vissa andra kostnader anvisades 10,000 kronor. Den andra hälften av kostnaden gäldades av landsorganisationen och kooperativa förbundet.

Utbildning av instruktörer anordnades i ett flertal län. Denna utbildning omfattade i regel en utbildningstid av sex dagar, varvid i huvudsak följande

kursplan följdes.

Verktygsvård.............................................................. 18 tim.

Avverknings- och instruktionsteknik jämte förebyggande av olycksfall

(i samband med tillämpningsövning i skogen) ...................... 4^2 »

Rapportering m. m....................................................... 8 >

Förebyggande åtgärder beträffande olycksfall (teori).................... 4 »

Kocklagsekonomi och ransoneringsfrågor................................ 2 »

Första hjälpen vid olycksfall............................................ 4V2 »

Orientering i skogsbrukets avtalsfrågor ................................ 1 »

25 Kungl. Maj:ts proposition nr 383.

Undervisning i verktygsvård lämnades av högt kvalificerad specialist, varjämte skogs- och flottledsinspektören biträdde vid undervisning angående förebyggande av olycksfall. Första hjälpen vid olycksfall demonstrerades antingen av en sjuksköterska från Röda Korset eller av sjukvårdspersonal från militärt förband.

I samverkan med Föreningen Skogsarbeten utgav kommissionen en broschyr i avverkningsteknik och verktygsvård samt i samverkan med Värmlands skogsarbetsstudier en vägledning för kosthållet i skogen.

Under år 1942 anordnades 20 kurser för instruktörer med tillsammans cirka 400 deltagare.

För att tillgodose behovet av kockor anordnades i samarbete med skogsoch flottledsinspektören utbildningshurser för kockor. Dessa kurser pågingo under 15 dagar och omfattade praktisk och teoretisk undervisning i för skogsarbetarhushåll särskilt anpassat hushållsarbete samt sjuk- och olycksfallsvård. Undervisningen leddes i regel av en lanthushållslärarinna eller annan av skogs- och flottledsinspektören godkänd person.

Under år 1942 anordnades av länsarbetsnämnderna 54 sådana kurser med tillsammans omkring 800 elever, vilka sedan till största delen tagit anställning vid av nämnderna anordnade huggarkurser. Under år 1942 antog dessutom ett stort antal kvinnor utan särskild kursutbildning arbete som kockor.

Den 12 december 1941 medgav Kungl. Majit, att riksförsäkringsanstalten finge tillsätta en konsulent för skogskockorna, vilken konsulent skulle avlönas ur arbetsmarknadsanslaget. Då det visade sig nödvändigt att utöka denna verksamhet, medgav Kungl. Majit efter framställning från riksförsäkringsanstalten genom brev den 31 juli 1942 och 30 oktober 1942, att ytterligare 4 konsulenter finge anställas, vilka samtliga avlönas med medel ur arbetsmarknadsanslaget.

De under år 1941 påbörjade månatliga inventeringarna av skogsbrukets arbetskraft fortsattes under 1942, närmast med hänsyn till att det för bränsleförsörjningen var önskvärt att kunna följa utvecklingen på skogsarbetsmarknaden

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

även i fråga om de skogsarbetare, som icke tagit anställning genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Skyldig att lämna uppgift till dessa inventeringar är (kungl, kungörelse den 19 juli 1941, nr 668) envar, som bedriver skogsavverkning med biträde av särskild för ändamålet anställd arbetskraft. Uppgifter skola lämnas dels örn det antal arbetare, som sysselsattes vid inventeringstillfället, dels örn det ytterligare behovet av arbetskraft. Resultatet av inventeringarna framgår av å sid. 25 införd tablå, vars uppgifter hänföra sig till utgången av varje månad.

Arbetsförmedlingsverksamheten inom skogsbruket åren 1941 och 1942 framgår av efterföljande tablå.

Antalet tillsatta platser inom skogsbruket under 1941 uppgick till 52,788 i hela riket, varav med sökande från annat yrkesområde omkring 25,000. Antalet tillsatta platser under år 1942 uppgick till 79,778, varav med sökande från annat yrkesområde ej mindre än 52,251. Denna utökning har sin grund i att arbetsförmedlingsverksamheten intensifierats samt att propagandan bland såväl arbetstagare som arbetsgivare verkat i positiv riktning. De utgående bidragen ha verkat lockande på en hel del arbetstagare, och svårigheten att erhålla arbetskraft tillsammans med påtryckningar från myndigheterna ha bidragit till att skogsägarna i större utsträckning vidtagit sådana åtgärder, att den ovana arbetskraften kunnat sysselsättas i högre grad än tidigare.

Vid av länsarbetsnämnderna anordnade förläggningar för ovan arbetskraft har regelbunden rapportering av arbetsresultaten fullgjorts till kommissionen.

Verksamheten vid dessa förläggningar framgår av följande tablåer.

Vid huggarkurser och riksarbetslag avverkade kvantiteter under år 1942.

Kastved Kolved Massaved m.m. Timmer,

supers m. ra.

lm3 res fot3 fot3 toppmått

984,200 2,553,124 4,497,700 3,208,600

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

27 Antal dagsverken, arbetsförtjänster m. m. vid huggarkurser och riksarbetslag under år 1942.

I nyssnämnda kostnadsuppgifter ingå ej familjetillägg.

De individuella arbetsprestationerna variera betydligt. I stort sett synas de lia utgjort för riksarbetare 2.5 kubikmeter per dag och för övriga bidragstagare 2 kubikmeter per dag. En sammanställning av de beräknade kostnaderna per kubikmeter för olika kategorier av bidragstagare återfinnes å sid. 29.

Personer, som utan att arbeta vid av arbetsmarknadskommissionen bekostade förläggningar, åtnjöto utbildnings-, förflyttningsbidrag eller familjetilllägg, utförde i runt tal 860,000 dagsverken. Någon särskild rapportering angående dessas arbetsprestationer har ej lämpligen kunnat genomföras, men skogsägarnas uppgifter ge vid handen, att de äro något högre än hos dem, som varit i arbete vid förläggningarna. Detta torde ha sin orsak i att de, som vågat sig på att själva ordna sin mathållning och dylikt, i regel haft bättre förmåga att självständigt reda sig i skogen.

Den sammanlagda arbetsprestationen för dem, som åtnjutit utbildningseller förflyttningsbidrag eller familj etillägg, omräknad till brännved, kan angivas till i runt tal 4,5 miljoner kubikmeter löst mått. De sammanlagda kostnaderna för bidrag och andra förmåner samt för skogshuggarkurser och förläggningar uppgingo under år 1942 till 16,8 miljoner kronor, inklusive anskaffning av förläggningsmateriel för ett belopp av 5.0 miljoner kronor.

Tjänsteplikt för män födda 1923. För att tillföra skogsbruket ytterligare erforderlig arbetskraft stadgades (se sid. 17) skyldighet för varje svensk man, som är född 1923, att i enlighet med de föreskrifter, som av arbetsmarknadskommissionen utfärdas, antaga och utföra arbete i skogsbruk eller torvhantering ävensom arbete, som erfordras för inkvartering och utspisning av inom skogsbruk eller torvhantering sysselsatta. Arbetsmarknadskommissionen utfärdade tillämpningsföreskrifter, avseende tjänstepliktigas sysselsättande inom skogsbruket med avverkning av skog (huggning). Enligt dessa föreskrifter skall tjänstepliktig fullgöra arbete, som med beräkning efter priser enligt vissa normerande avtal ger en inkomst av 550 kronor vid arbete i Götaland eller Svealand undantaget Dalarna samt 600 kronor vid arbete i Dalarna eller Norrland. (Den för uttagning erforderliga registreringen av de tjänstepliktiga skall verkställas i samband med inskrivningen till värnpliktstjänstgöring.)

För att emellertid redan under den egentliga avverkningssäsongen (vintern) kunna utnyttja här ifrågavarande arbetskraft föreskrev kommissionen, att tjänsteplikten även finge fullgöras frivilligt i förväg, varvid prestationsskyldig-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

beten minskades med cirka 25 procent. Avverkningsarbete skulle utföras motsvarande en arbetsinkomst av inom det sydligare området minst 400 kronor och inom det norra minst 450 kronor. Tjänstepliktig medgavs rätt att själv träffa avtal örn arbete med arbetsgivare, som ålagts produktionsplikt av ved.

För att komma ifråga till fullgörande av tjänsteplikt i förväg skulle vederbörande lia insänt anmälan till länsarbetsnämnd senast den 31 december 1942. Vid anmälningstidens utgång hade sådan anmälan inkommit från 20,006 frivilligt tjänstepliktiga, varav 11,885 själva skaffat sig arbete och 8,121 önskade anvisas sådant genom arbetsförmedlingens försorg.

Vissa särskilda förmåner utgå till de tjänstepliktiga, som utföra skogsarbete.

Sålunda erhåller den, som är ovan, ett bidrag av 2 kronor örn dagen under högst 120 dagar; vid fullgörande i förväg av tjänsteplikten dock under högst 90 dagar. Den, som har försörjningsplikt och under skogsarbetet ej kan utnyttja sin egen bostad, kan erhålla familjetillägg för hustru och moder enligt samma grunder, som tillämpas för andra vid skogsarbete ovana (se prop. 1942: 344, sid. 17). För annan familjemedlem kan efter behovsprövning bidrag utgå med respektive kronor 0: 60, 0: 80 och 1: 00 per dag. Bostadsbidrag kan efter behovsprövning beviljas den, som åtnjuter familj etillägg, med respektive kronor 0: 75, 1: 00 och 1: 25 per dag enligt den ortsgruppering, som återfinnes i socialstyrelsens kungörelse den 28 juni 1937 (Sv. förf.-saml. nr 714) angående indelning i ortsgrupper jämlikt lagen örn folkpensionering. Vidare erhållas som lån klädesutrustning och arbetsredskap, varjämte för dem, som genom arbetsförmedlingens försorg placerats i särskilda förläggningar, kommissionen bekostar instruktör och bidrager till kockans avlöning. Den som själv håller sig med klädesutrustning, erhåller, sedan arbetet fullgjorts, ett bidrag av 60 kronor. Den som själv bekostar skodon, underkläder och strumpor, erhåller efter arbetets fullgörande ett bidrag av 35 kronor. Ersättning för resor utgår efter bestämmelserna i tjänstepliktslagen.

Vid skogsarbete van arbetare, som anmäler sig till tjänsteplikt, erhåller endast rese- och beklädnadsbidrag samt arbetsredskap.

Från tjänsteplikt har undan tagits den, som sedvanligen utför skogsarbete, om han styrker sig ha under tiden 24 november 1942—30 april 1943 utfört , arbete i minst sjuttiofem arbetsdagar. Till elem, som kunna undantagas, ha hänförts huggare och körare samt vidare milkolare, apterare och tummare.

Den, som frivilligt i förväg fullgör sin tjänsteplikt men ej hinner slutföra sin arbetsprestation till den 1 juli 1943, åligger att utföra den större arbetsprestationen. I

I efterföljande sammanställning lämnas uppgift örn genomsnittliga bidrag per dagsverke och lin3 samt övriga kostnader per lm3 i samband med sysselsättandet av ovan arbetskraft i skogsbruket. Uppgiften »övriga kostnader» i tabellen har framräknats ur kommissionens verkliga kostnader för instruktörer, kockor, verktygsanskaffning, klädesutrustning, resebidrag samt skälig avskrivning på anskaffade baracker. Dessa kostnader ha sedan fördelats på ett beräknat antal lm3 ved, avverkade av såväl riksarbetare som övrig ovan

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

29 Genomsnittlig ackordsfortgårist

Arbetslösa (approx.) ............

Riksarbetare....................

kronor per dagsverke

G: — 7:51

Genomsnittliga kostnader kronor per för tjänstepliktiga 43:or lm3

A. Frivilliga tjänstepliktiga 3: 75

B. Tvångsuttagna .......... 4:94

arbetskraft. Familjeförsörjarnas antal utgör 60 procent av bela antalet ovana skogsarbetare med en medelfamilj, bestående av hustru och två barn. övriga 40 procent utgöras av personer utan försörjningsplikt.

Som synes av tabellen äro kostnaderna per lm3 lägst för arbetslösa, frivilligt uttagna tjänstepliktiga och riksarbetare med förhållandevis liten skillnad mellan dessa tre kategorier. Att kostnaden för de tvångsuttagna tjänstepliktiga beräknas bli väsentligt större än för de frivilliga beror därpå, att de förra i väsentligt mindre utsträckning än de senare ordna sin förläggning själva.

För belysande av skogsbrukets arbetskraftsproblem anordnades i Stockholm den 30 oktober 1942 av bränslekommissionen i samråd med arbetsmarknadskommissionen en konferens med större skogsägare och skogsavverkare. Vid konferensen, i vilken ett 80-tal representanter deltogo, behandlades särskilt vedavverkningarnas arbetskraftsproblem.

På inbjudan av socialdepartementet voro den 16 och 17 november 1942 omkring 150 representanter för myndigheter, organisationer, skogsägare och skogsarbetare samlade till konferens i Stockholm under ordförandeskap av statsrådet Möller. Vid denna konferens behandlades frågor örn förlängning av den ordinarie skogsarbetarkårens arbetssäsong samt arbetskraftsbesparing genom rationaliseringsåtgärder i skogarna.

Den 20 november 1942 uppdrog Kungl. Majit åt arbetsmarknadskommissionen och bränslekommissionen att skyndsamt verkställa undersökning beträffande möjligheten att intensifiera skogsarbetet genom utsträckning av den vana skogsarbetarkårens arbetssäsong eller utökning annorledes av dess arbetsinsatser. Uppdraget hann ej slutföras under året.

Torvindustriii.

Den för år 1942 kalkylerade produktionen av fräs- och maskintorv uppgick till omkring 1 miljon ton, vilken produktion dock i verkligheten ej uppnåddes till mer än cirka 75 procent. Bränslekommissionen hade beräknat ett arbets

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

kraftsbehov för månaderna maj—juli 1942 av 17,800 personer, för augusti 8,800 och för september 4,300.

För att kunna följa torvindustrins arbetsmarknad företogos inventeringar av den vid torvindustriföretag sysselsatta arbetskraften från och med mars till och med juni 1942. Uppgifterna till dessa inventeringar framgå av följande sammanställning.

För att rekryteringen av arbetskraft i görligaste mån skulle ske utan att inkräkta på arbetskraftsförsörjningen vid jordbruket infördes genom kungörelse den 29 maj 1942 (nr 267) arbetsförmedlingstvång för torvhanteringen m. m. Detta innebar att företag, som till avsalu eller för industriell drift bedrev upptagning av torv eller tillverkning av bränntorv, icke tilläts anställa arbetstagare annat än genom den offentliga arbetsförmedlingen eller med dess medgivande. Särskilda tillämpningsföreskrifter härom utfärdades av arbetsmarknadskommissionen.

Genom den offentliga arbetsförmedlingen anvisades till torvindustriföretagen arbetskraft enligt denna sammanställning.

Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept.

Lediga platser............ 345 1,722 2,868 3,651 2,233 610 290

Tillsatta » ............ 72 940 1,922 2,724 1,603 445 179

Torvföretagen tillfördes i viss utsträckning arbetskraft från städer och industrisamhällen. Dessutom anordnades i ett par fall arbetsläger för ungdom, vilken sysselsattes med enklare torvarbeten, såsom vändning och kupning. Det relativt svaga resultatet av 1942 års torvkampanj kan ej tillskrivas enbart brist på arbetskraft utan — och kanske i främsta rummet — dålig väderlek samt i någon mån mindre väl ordnade arbets- och avtalsförhållanden på en del arbetsplatser.

Verkstadsindustrin.

Den av kommissionen i maj 1940 igångsatta omskolningsverksamheten i form av beredskapskur ser för verkstadsindustrin pågick under år 1942. Kursernas antal, som vid utgången av år 1941 uppgick till 85, ökades under 1942 till 87. Vid utgången av år 1942 utgjorde dock antalet kurser 50, därav 36 för mekaniker, 4 för finmekaniker, 1 för elektromekaniker, 1 för smeder, 5 för svetsare, 2 för optiker och 1 för el. lindare. Under året har dessutom varit anordnad en kurs för centralinstrumentreparatörer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 31

Tab. 7. Beredskapsknrser för verkstadsindustrin.

1 AK arbetslöshetskommitté, LY kommunal anstalt för yrkesundervisning, Y verkstadsskola för arbetslös ungdom resp. central verkstadsskola.

2 Elever, som avbrutit utbildningen på grund av erhållet arbete, sjukdom eller annan anledning.

3 Kursen avslutad före *’/12 1942.

Kurserna för svetsare omfattade 8 veckor och övriga kurser 6 månader. I

tre avdelningar för finmekaniker i Stockholm utbildades kvinnliga elever.

Intill utgången av år 1942 ha inalles 8,413 elever varit inskrivna i dessa

kurser. Av dessa voro 546 kvar som elever den 31 december, medan omkring

5,703 utskrivits efter genomgången kurs. De återstående 2,164 ha avbrutit utbildningen, i de flesta fall därför att de erhållit arbete i öppna marknaden;

32 Kungl. Maj-.ts proposition nr 283.

endast i ett mindre antal fall lia elever nödgats avbryta kursen på grund av sjukdom eller annan anledning.

Av de 5,703 utskrivna eleverna lia 1,312 utbildats till svarvare, 235 till fräsare, 118 till hyvlare, 37 till slipare, 249 till finmekaniker, 71 till elektromekaniker, 26 till verktygsskötare, 1,284 till bänkarbetare (filare), 5 till arborrare, 11 till borrare, 15 till centralinstrumentreparatörer, 211 till smeder och 2,129 till svetsare.

Av de elever, som genomgått beredskapskurserna för verkstadsindustrin, torde samtliga ha absorberats inom näringslivet, de flesta i det yrke för vilket de omskolats.

Tillgången på för omskolning till verkstadsarbetare lämpliga arbetslösa minskades under 1942, varför kommissionen tills vidare omlade en del av beredskapskurserna för verkstadsindustrin till beredskapskurser för utbildning av kvinnliga elever, närmast med tanke på industrins behov av reservarbetskraft.

Kommissionen igångsatte sålunda på skilda platser i landet beredskapskurser för utbildning av kvinnlig industriell reservarbetskraft. I dessa kurser intogos kvinnor, vilka voro villiga att, då så behövdes, rycka in som reserver.

Kursverksamheten inriktades sålunda på att täcka det behov, som uppstår vid mobilisering eller då det eljest kan bliva nödvändigt att taga manlig arbetskraft från industrin i anspråk för andra arbetsuppgifter. Antalet dylika kurser under året, inräknat de vid årets slut pågående, var 20, därav 13 för mekaniker, 6 för gassvetsare och 1 för bågsvetsare. Kurserna för mekaniker omfattade 3 månader och kurserna för svetsare 8 veckor.

Intill utgången av år 1942 voro 377 elever inskrivna, av vilka 211 voro kvar vid årets utgång och 135 utskrivits efter genomgången kurs. Av de utskrivna 135 eleverna utbildades 38 till mekaniker och 97 till gassvetsare.

Denna kursverksamhet hade, som förut nämnts, till ändamål att utbilda reserver, men bristen på manlig arbetskraft har gjort, att flera av dessa elever redan sökt och erhållit arbete inom industrin.

Då dessa kurser omfatta endast 3 månader, medan de tidigare omnämnda beredskapskurserna pågå 6 månader, kan icke samma resultat nås med utbildningen, som dock visat sig tillräcklig för sitt ändamål.

För beredskapskurserna har av kommissionen under år 1942 utanordnats ett belopp av 1,927,592 kronor. Uppgifter örn antalet kurser samt elevernas fördelning på de olika kurserna lämnas beträffande beredskapskurserna för verkstadsindustrin i tab. 7 och beträffande beredskapskurser för kvinnlig industriell reservarbetskraft i efterföljande sammanställning.

Deltagare i beredskapskurs, som är i behov av ekonomisk hjälp under utbildningstiden, kan erhålla sådan genom arbetslöshetskommitté. Till deltagare i kurs utom hemorten utgår inackorderingsbidrag, vailill statsbidrag kan erhållas nied 75 procent, dock högst 60 kronor per månad. Örn försörjningsplikt föreligger, kan dessutom kontantunderstöd (dagunderstöd och i vissa fall hyreshjälp) medgivas den hemmavarande familjen. Till deltagare i kurs, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

1 Se anm. 1 till tab. 7.

2 Se anm. 2 till tab. 7.

3 Barnundervisning med beredskapskurser för verkstadsindustrin.

4 Kursen avslutad före 31/ia 1942.

är anordnad i hemorten, utgår kontantunderstöd. Samtliga kursdeltagare åtnjuta utan behovsprövning timpenning, varierande efter ålder och dyrort från 20 öre till 45 öre per timma.

Till deltagare i beredskapskurs för kvinnlig industriell reservarbetskraft utgår — förutom timpenning -— antingen arbetslöshetshjälp enligt förutnämnda grunder eller till deltagare i kurs, som är anordnad i hemorten, dagarvode, varierande efter dyrort från kronor 2 till 2: 40, och till deltagare i kurs utom hemorten inacJcorderingsbidrag, likaledes varierande efter dyrort, från 65 kronor till 80 kronor per månad. Dagarvode och inackorderingsbidrag kunna icke uppbäras samtidigt, och dagarvode utgår icke heller för det fall, att kontantunderstöd utgår.

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten.

Genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 18 april 1941 (nr 220) angående nyanställning av arbetskraft för användning vid arbeten, som bedrivas för statens räkning eller med bidrag av statsmedel, avsågs att de statliga myndigheterna — i första hand arbetsmarknadskommissionen — skulle erhålla bättre kännedom än före kungörelsens tillkomst angående den omfattning, vari statliga och större statsunderstödda byggnads- och anläggningsföretag bedrevos, samt kunna påverka sysselsättningen av arbetskraft vid dessa företag. Den avsedda effekten av detta system uppnåddes emellertid icke helt, vilket berodde dels på underlåtenhet i en mängd fall att fullgöra föreskriven anmälningsskyldighet, dels ock på bristande effektivitet i reglerna örn skyldighet att efterkomma anvisningar om arbetsstyrkans storlek och sammansättning.

Då under år 1942 bristen på kvalificerad arbetskraft allt mer gjorde sig

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283. mo 43 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

gällande och samtidigt tillgången på byggnadsmaterial minskades, hemställde kommissionen i en \. P. M. till statsrådet och chefen för socialdepartementet den 16 april 1942, att åtgärder måtte vidtagas för vinnande av en mera effektiv reglering av den statliga och statsunderstödda byggnads- och anläggningsverksamheten. Under behandlingen av denna promemoria och i anslutning till uttalanden däri befanns emellertid önskvärt att genom särskilda åtgärder reglera användandet av arbetskraft icke blott i de fall, då det gällde allmänna arbeten, utan jämväl i fråga örn enskild byggnads- och anläggningsverksamhet. Vid de överläggningar, som fördes i detta sammanhang, ansågs det ur flera synpunkter vara mest effektivt att reglera byggnads- och anläggningsverksamheten genom införandet av en lagstiftning om tillstånd av offentlig myndighet såsom villkor för rätt att utföra byggnads- och anläggningsarbete. Med hänsyn bland annat till riksdagsarbetets nära förestående avslutning framlades dock intet förslag örn sådan tillståndslagstiftning. I stället utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni 1942 en kungörelse om arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. (nr 563), vilken trädde i kraft den 8 juli. En liknande anordning hade tidigare införts, under det utredning örn den större regleringens genomförande pågick, nämligen arbetsförmedlingstvång för torvhantering m. m. (se sid. 30).

Den genom kungörelsen örn arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. införda regleringen av byggnadsverksamheten baserades på tjänstepliktslagens 3 kap. och innefattade tvång för arbetsgivare att anlita den offentliga arbetsförmedlingen vid nyanställning av arbetskraft för utförande av byggnadsarbete ävensom bestämmelser örn företrädesrätt vid konkurrens örn arbetskraft mellan olika arbetsgivare för vissa arbetsområden (skogs- och jordbruk) samt för sådana byggnadsarbeten som — antingen gruppvis efter arbetsobjektets ändamål eller individuellt efter särskild prövning av arbetets angelägenhet — förklarades företrädesberättigade.

I fråga örn de grupper av arbeten, för vilka generell företrädesförklaring lämnats, har angelägenheten av arbetenas utförande under rådande förhållanden ansetts så stor, att individuell prövning beträffande de enskilda företagen endast skulle ha medfört onödig tidsutdräkt. Sådana generella företrädesförklaringar lämnades för

1) anordnande av skyddsrum;

2) uppförande av byggnad, vartill statens byggnadslånebyrå beviljat bostadsanskaffningslån, tertiärlån eller tilläggslån;

3) byggnadsarbete, till vilket den statliga egnahemsorganisationen beviljat jordbrukslån, bostadslån, arbetarsmåbrukslån, förbättringsbidrag, nybyggnadslån, förbättringslån eller lantarbetarbostadslån;

4) uppförande av pensionärshem, epidemisjukhus, hem för kroniskt sjuka och vårdhem för lättskötta sinnessjuka, där Kungl. Maj:t beviljat statsbidrag till arbetet;

5) utförande av gödselvårdsanläggning och siloanläggning för beredande av ensilagefoder;

Kungl. Maj. ts proposition nr 283. 35

6) uppförande av uppsamlings- eller centrallagerhus för frukt, potatis eller köksväxter och anläggning för artificiell torkning av vallskördar, där Kungl. Majit beviljat lån eller bidrag till arbetet;

7) anläggande av lin- eller hampberedningsanstalt, vartill lantbruksstyrelsen beviljat lån eller bidrag;

8) utförande av företag, vartill beviljats bidrag ur anslaget till främjande av landsbygdens elektrifiering;

9) utförande av statliga oljelagringsanläggningar;

10) sådana av vattenfallsstyrelsen eller för dess räkning bedrivna arbeten, som avse utbyggnad av kraftstationer ävensom vattenregleringar och distributionsanläggningar med undantag av dels husbyggnader för bostäder, förråd, gaiage och dylikt vid i drift varande kraftstationer och anläggningar för vattenreglering, dels husbyggnader av nämnda slag i anslutning till distributionsanläggningar;

11) av domänstyrelsen eller för dess räkning bedrivna arbeten av följande slag, nämligen:

a) anläggande av väg, erforderlig för framforsling av brännved, som redan är huggen eller är avsedd att huggas under innevarande produktionsår,

b) uppförande av förläggning för arbetare vid avverkningar, huvudsakligen avseende vedhuggning,

c) uppförande av erforderlig ersättningsbyggnad efter brand samt verkställande av arbete, vars underlåtande skulle äventyra byggnads bestånd,

d) ombyggnad eller reparation av husbyggnad, som i befintligt skick finnes uppenbarligen icke kunna vintertid användas till bostad åt människor eller som husdjursstall;

allt under förutsättning, att totalkostnaden för arbetet beräknas icke överstiga 10,000 kronor;

12) av järnvägsstyrelsen eller för dess räkning bedrivna arbeten, som stå i omedelbart samband med eller eljest äro direkt påkallade av nu pågående eller redan genomförda banelektrifieringar;

13) utförande av vägbyggnader, vartill efter den 30 juni 1942 beviljats bidrag ur anslaget till vissa väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo;

14) uppförande av sådana brandtom jämte tillhörande vaktkojor och telefonanläggningar, som ingå i den av Kungl. Majit den 19 juni 1942 fastställda riksplanen för skogsbrandbevakningen eller genom Kungl. Majits beslut komma att infogas i sagda plan.

Generell företrädesförklaring lämnades även för arbeten, som pågingo vid regleringens ikraftträdande den 8 juli 1942 och som avsågo:

15) uppförande av byggnad eller anläggning för försvarsväsendets räkning;

16) vägarbete, vartill bidrag beviljats ur anslaget till byggande och förbättring av vissa för riksförsvaret betydelsefulla vägar och broar.

För övriga arbeten har prövning i varje särskilt fall skett efter ansökan, som skolat insändas i fråga örn statliga arbeten i hela riket samt kommunala och enskilda arbeten i Stockholm direkt till arbetsmarknadskommissionen och

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

i fråga om övriga arbeten till länsarbetsnämnden i respektive län för vidarebefordran till kommissionen med yttrande av nämnden.

Avgörandet av frågan örn företrädesrätt fördelades mellan Kungl. Majit och arbetsmarknadskommissionen på sådant sätt, att Kungl. Majit förbehöll sig avgörandet i ärenden angående:

a) arbete å staten tillhörig byggnad eller anläggning;

b) arbete, vars kostnader avsetts skola täckas med lån, som kommun med Kungl. Majits tillstånd upptager eller för vilket kommun med sådant tillstånd ingår borgen; samt

c) arbete, för vars utförande ansökan hos Kungl. Majit örn bidrag eller lån gjorts eller är avsedd att göras.

Åt arbetsmarknadskommissionen uppdrogs att avgöra övriga ärenden örn företrädesrätt, med rätt för kommissionen att underställa ärende Kungl. Majits prövning, därest den funne beslut örn företrädesrätt för visst arbete med hänsyn till arbetets omfattning eller andra särskilda omständigheter böra meddelas av Kungl. Majit.

Samtliga avgöranden örn arbeten, för vilka totalkostnaden beräknats överstiga 500,000 kronor, ha med stöd av sistnämnda bestämmelse av kommissionen underställts Kungl. Majits prövning. Så har även skett i fråga örn en del smärre arbeten.

För beredning av de ärenden, vilkas avgörande förbehållits Kungl. Majit eller av kommissionen underställts Kungl. Maj :ts prövning, tillskapades genom beslut av Kungl. Majit den 19 juni 1942 ett särskilt organ inom Kungl. Majits kansli, benämnt statens byggnadsberedning, med ett statsråd som ordförande och representanter för olika statliga organ, däribland arbetsmarknadskommissionen, som ledamöter.

I anslutning till kungörelsen örn arbetsförmedlingstvång meddelade kommissionen under andra halvåret 1942 (kommissionens cirkulär Lan nils 16, 28, 55, 66 och 68) tillämpningsbestämmelser innefattande dels generella föreskrifter örn undantag från arbetsförmedlingstvånget och örn företrädesbestämmelsernas tillämplighet, dels ock anvisningar till länsarbetsnämnderna och till lokala arbetsförmedlingsorgan örn deras befogenheter och åligganden i samband med arbetsförmedlingstvånget.

Generella undantag från arbetsförmedlingstvånget skulle gälla i fråga örn arbetstagare över 70 år, nära anhörig till arbetsgivare samt sådana arbetare, som måste anställas för utförande under högst en vecka av brådskande arbeten, oundgängligen erforderliga för förhindrande eller avhjälpande av skador och som icke kunna uppskjutas tills medgivande hinner inhämtas. Dessa undantag äro byggda på bestämmelser i lagen örn tjänsteplikt. Vidare föreskrevs, att arbetstagare finge utan arbetsförmedlingens medverkan nyanställas, såvida arbetsgivarens hela i byggnads- och anläggningsarbete använda arbetsstyrka därigenom icke komme att överstiga 3 man. Detta undantag, som även täckte det i tjänstepliktslagen stadgade undantaget för arbeten av tillfällig natur, avsåg i första hand att hålla antalet ansökningar örn företrädes-

37 Kungl. Majlis proposition nr 283.

rätt inom rimliga gränser och ansågs oundgängligt, trots att därigenom disposition av arbetskraft i byggnadsverksamhet i icke obetydlig omfattning undandrogs regleringen.

Av praktiska skäl kunde hänsyn icke tagas till varje behov av arbetskraft inom de arbetsområden, som principiellt äga företräde, huru ringa behovet än är och på vilken ort det än föreligger. Det föreskrevs fördenskull, att företrädesbestämmelserna skulle tillämpas inom ett län, endast örn någondera av följande förutsättningar vore för handen:

1) örn inom länet funnes anmält något avsevärt behov av arbetskraft inom jordbruk, skogsbruk eller företrädesberättigat byggnads- eller anläggningsarbete, vilket icke kunnat fyllas;

2) örn i den senast av arbetsmarknadskommissionen utsända riksvakanslistan (innehållande uppgifter å lediga platser, vilka beräknats icke kunna besättas av förmedlingarna med arbetssökande från visst distrikt) funnes upptagna platser inom jordbruk, skogsbruk eller företrädesberättigade byggnadseller anläggningsarbeten under särskild rubrik, som angav, att respektive arbeten vore företrädesberättigade bland annat inom ifrågavarande län.

Örn vid något tillfälle skulle befinnas, att platssökande arbetare icke behövdes för fyllande av lediga platser inom företrädesberättigade områden och vid företrädesberättigade arbeten, skulle sålunda anvisning även till icke företrädesberättigade arbeten ske; arbetsförmedlingstvånget skulle dock gälla även i dessa fall.

I fråga örn arbetstagare över 50 år, vilka icke brukat arbeta i jordbruk eller skogsbruk, föreskrevs särskilt, att de finge anvisas till icke företrädesberättigade byggnads- eller anläggningsarbeten i de fall, då behov av deras anställning i företrädesberättigade byggnads- eller anläggningsarbeten inom respektive läns område icke påfordrades. Det ansågs, att dessa äldre arbetare, vilka i regel mindre väl lämpa sig för skogs- eller jordbruksarbete, borde beredas möjlighet att utföra arbete inom det egna yrket. I samma syfte och även med hänsyn till angelägenheten av att tillföra skogs- och jordbruk yngre arbetskraft i största möjliga utsträckning föreskrevs vidare, att företrädesrätten för byggnads- och anläggningsarbeten i första hand skulle avse arbetskraft över 50 år och att yngre arbetare i regel icke finge anställas vid sådana företag i större utsträckning än att minst en tredjedel av arbetsstyrkan bomme att utgöras av arbetstagare över 50 år.

Arbetsförmedlingsorganen och kommissionen fingo till en början ofta taga ställning till frågan, huruvida en arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen innehaft sin anställning hos arbetsgivaren sedan tiden före arbetsförmedlingstvångets ikraftträdande, i vilket fall anställningen icke berördes av arbetsförmedlingstvånget. Det visade sig därvid ofta mycket svårt att fastslå, örn en sådan anställning förelåg eller örn sysselsättningen hos samme arbetsgivare efter regleringens ikraftträdande rätteligen borde anses som nyanställning och följaktligen falla under bestämmelserna örn arbetsförmedlingstvång och företrädesrätt. I synnerhet i fråga om arbetstagare,

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

vilka en längre följd av år regelbundet arbetat hos samma arbetsgivare, var såväl bland arbetsgivare som arbetstagare den uppfattningen vanlig, att dessa arbetare knutits till arbetsgivaren på sådant sätt, att fortlöpande anställning eller i varje fall ett därmed jämförligt förhållande förelåg. Med hänsyn härtill föreskrev kommissionen den 31 augusti 1942 (cirkulär nr K 4/42) att arbetstagare, som minst sex månader under vart och ett av åren 1938—1941 utfört arbete för samme arbetsgivare inom byggnads- och anläggningsbranschen, finge av denne arbetsgivare beredas sysselsättning utan särskilt tillstånd eller annan medverkan av arbetsförmedlingen, försåvitt arbetstagaren under år 1942 före den 8 juli arbetat hos ifrågavarande arbetsgivare minst en manad samt arbetstagaren funnes upptagen å en till kommissionen eller länsarbetsnämnd enligt särskilda föreskrifter ingiven förteckning.

Då fortlöpande statistik rörande antalet inom byggnads- och anläggningsarbete sysselsatta arbetare saknas, företog kommissionen med stöd av 7 § i kungörelsen örn arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. en inventering av sagda arbetskraft. Enligt kommissionens kungörelse örn inventeringen (Sv. förf.-saml. 1942: 581) skulle uppgifter lamnas angående storleken och sammansättningen av arbetsstyrkan den 15 juli 1942 vid då pågående byggnadsarbeten ävensom angående härutinnan beräknade förändringar intill den 1 oktober 1942. Uppgifter skulle lämnas beträffande alla byggnads- och anläggningsarbeten, vid vilka mer än två arbetare sysselsattes, oavsett örn arbetet avsåg nybyggnad, örn- eller tillbyggnad, reparation eller underhållsarbete. Uppgiftsskyldig var den, för vilkens räkning arbetet utfördes (byggherren). Uppgifter beträffande statliga arbeten skulle lämnas av den myndighet, som hade att tillse att arbetet utfördes. Uppgifterna skulle avgivas å av kommissionen fastställt formulär (SAK nr C 47, 1942), vilket tillhandahölls av länsarbetsnämnderna och de lokala arbetsförmedlingsorganen samt kristidsnämndema, och insändas senast den 18 juli 1942 till länsarbetsnämnden i det län, vari arbetet bedrevs —- i Stockholms stad till arbetsnämnden. Underlåtenhet att avgiva de föreskrivna uppgifterna kunde medföra straffpåföljd enligt 44 § lagen örn tjänsteplikt.

Till inventeringen inkommo 6,085 uppgifter. Enligt anvisningarna skulle endast ett arbetsföretag redovisas på samma blankett. Vid redovisningen hade dock i ett flertal fall olika arbetsföretag sammanförts, varför det icke var möjligt att lämna tillförlitliga uppgifter örn arbetsföretagens antal, vilket var betydligt större än det nyss nämnda.

Hela antalet sysselsatta arbetare vid byggnads- och anläggningsarbeten den 15 juli 1942 uppgick — förutom vid statliga och statskommunala beredskapsoch reservarbeten sysselsatta 5,334 man — till 137,627. Den beräknade sysselsättningen vid dessa arbetsföretag uppgick den 1 augusti 1942 till 149,148, den 1 september till 146,641 och den 1 oktober till 122,282 arbetare. Bortsett från militära husbyggnadsarbeten sysselsattes vid husbyggnadsarbeten den 15 juli 71,437 arbetare, eller 51.9 procent av samtliga vid byggnads- och anläggningsarbeten sysselsatta. Av vid övriga arbetsföretag sysselsatta redovisades 16.3

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

procent vid järnvägs- och spårvägsarbeten samt telegrafverkets linjearbeten,

12.1 procent vid väg- och gatuarbeten, 7.7 procent vid militära arbeten, 6.5 procent vid kraftverksbyggnader och kraftledningsarbeten samt 5.5 procent vid andra arbeten. Fördelningen av antalet sysselsatta arbetare den 15 juli på olika yrkesgrupper utvisade, att 58.7 procent voro grovarbetare och 41.3 procent specialarbetare av olika slag. Fördelningen av arbetarantalet den 15 juli på olika byggherrar gav vid handen, att 30. o procent sysselsattes vid företag, som utfördes för statens räkning, 20.8 procent vid kommunala företag samt

49.2 procent vid enskilda företag.

En jämförelse mellan inventeringsresultaten och antalet icke arbetslösa fackförbundsmedlemmar visade god överensstämmelse för murare och träarbetare men mindre god för målare; det senare beroende på att målarna i stor utsträckning voro sysselsatta vid arbetsföretag med mindre än tre arbetare. En utförligare redogörelse för inventeringsresultaten är införd i »Arbetsmarknadens» julihäfte (Soc. medd. 1942, nr 8).

Till kommissionen inkommo under tiden från kungörelsens ikraftträdande den 8 juli 1942 till årets slut sammanlagt 3,696 ansökningar om företrädesrätt för olika företag. Av dessa ansökningar överlämnades 1,275 till byggnadsberedningen för avgörande av Kungl. Maj:t; 2,390 ansökningar avgjordes av kommissionen, som därvid före ärendenas avgörande i regel inhämtade yttrande från andra statliga myndigheter (oftast industrikommissionen och statens byggnadslånebyrå). Kesterande 31 ansökningar återkallades.

På olika vägar har kommissionen sökt sprida kännedom örn arbetsförmedlingstvånget och därmed förbundna bestämmelser. Åt länsarbetsnämnderna har uppdragits att utöva kontroll över arbetsförmedlingstvångets efterlevnad, och i samma syfte ha tillsatts en del direkt hos kommissionen anställda kontrollanter. I ett mindre antal fall ha förseelser mot föreskrifterna i samband med arbetsförmedlingstvånget av länsarbetsnämnderna anmälts till åtal, vilket i regel resulterat i bötesstraff för de för förseelserna ansvariga. I de flesta fall har emellertid anställande av arbetskraft utan arbetsförmedlingens medverkan uppgivits bero på okunnighet örn föreskrifterna; då straffpåföljd enligt 44 § tjänstepliktslagen kan ifrågakomma endast för den som med vetskap örn föreskrift i anslutning till arbetsförmedlingstvånget bryter däremot, måste man i dylika fall i allmänhet nöja sig med lämnande av upplysningar och erinra örn följderna av eventuell upprepad förseelse.

Arbetsförmedlingstvånget torde endast i ringa grad ha föranlett, att byggnadsarbetare övergått till skogs- eller jordbruksarbete under byggnadssäsongen. Däremot har tvånget i avsevärd mån förhindrat övergång från anställning i skogs- och jordbruk till husbyggnadsarbete. Därjämte har — genom de förut omnämnda åldersbestämmelserna — i den byggnads- och anläggningsverksamhet, som medgivits, i första hand sysselsättning beretts arbetare som fyllt 50 år. Sin största verkan har tvånget emellertid haft därutinnan, att det underlättat angelägna byggnadsföretags tillgodoseende med arbetskraft och försvårat (ehuru ej helt omöjliggjort) nyanställning av arbets-

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

kraft för sådana byggnadsföretag, vilkas utförande icke befunnits ur det allmännas synpunkter angeläget.

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under förstärkt försvarsberedskap.

Den värnpliktige kan, för att tillgodose arbetsmarknadens behov, under olika förutsättningar erhålla

a) mobiliseringsuppskov enligt uppskovskungörelsen, vilket innebär att han befrias från inställelse vid mobilisering (under bestämd tid eller tills vidare) ävensom — med vissa undantag — från inställelse under förstärkt försvarsberedskap,

b) anstånd med inställelse viss tid under beredskap,

c) hempermittering för längre eller kortare tid (respektive hemförlovning) från pågående beredskapstjänstgöring.

Mobiliseringsuppskovet grundas som regel på beslut av arbetsmarknadskommissionen (uppskovsgrupp II) eller, i fråga örn vissa tjänstemän, av vederbörande verk eller myndighet (uppskovsgrupp I), men skall för personal med viss militär tjänsteställning eller viss ålder (högst 25 år) underställas Kungl. Majit. Anstånd med inställelse till eller hempermittering från beredskapstjänstgöring beviljas i vissa fall av truppförbandschef, i regel dock genom beslut i kommandoväg. Beslut kan avse enskilt fall eller för olika kategorier av värnpliktiga generella medgivanden.

Beträffande vissa näringsgrenar med mera säsongbetonad sysselsättning ha generella bestämmelser rörande hemförlovning eller hempermittering under vissa tider av yrkeskunniga värnpliktiga kunnat utverkas. Detta har sålunda varit fallet i fråga örn värnpliktiga jordbrukare, personal inom skogsbruket i arbetsledareställning eller med vissa speciella arbetsuppgifter, såsom milkolare m. fl. samt arbetsledare och vissa specialarbetare inom bränntorvindustrin. Yad jordbrukare och personal inom skogsbruket beträffar har därvid det sedan år 1940 tillämpade systemet med uppgiftskort alltjämt kommit till användning. Förberedelsearbetet för här nämnda åtgärder för kollektiva hempermitteringar av värnpliktiga har utförts av arbetsmarknadskommissionen i samråd med överbefälhavaren och livsmedels- respektive bränslekommissionen samt representanter för det berörda näringsintresset.

Tilldelningen av uppgiftskort till värnpliktiga jordbrukare är baserad på uppgifter, som införskaffats från arbetsblocken inom jordbruket, rörande bland annat åkerarealens storlek, tillgången på värnpliktig och icke värnpliktig arbetskraft — även reservarbetskraft — samt arbetskraftens fördelning på olika yrkeskategorier. Med ledning härav har en gradering av hempermitteringsbehovet kunnat ske med beaktande av såväl produktionssynpunkter som tillgången på icke värnpliktig arbetskraft ävensom varje enskild värnpliktigs arbetsuppgift.

Uppgiftskorten för den värnpliktiga skogspersonalen äro med hänsyn till de värnpliktigas speciella arbetsuppgifter indelade i olika grupper.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 41

I dessa grupper ingå icke vanliga skogsarbetare, då registrering för utfärdande av uppgiftskort härvidlag icke ansetts genomförbar.

Vid sidan av uppgiftskorten verkställdes kring årsskiftet 1941/42 tillfällig registrering inom vissa län av värnpliktiga körkarlar, sysselsatta hos skogsägare, som ålagts en mera betydande produktionsplikt. På grundval av denna registrering medgavs under tiden januari—april 1942 hempermittering. Inom de skogrika länen upprättades i mars månad truppförbandsvis förteckningar å inkallade skogsarbetare (såväl körkarlar som huggare), som önskade hempermittering för skogsavverkning. Kollektiv hempermittering under april månad kunde sedermera äga rum. För att möta befarade svårigheter att tillgodose timmerflottningens arbetskraftsbehov verkställdes under våren jämväl tillfällig registrering av värnpliktiga bäckflottare, älvflottare och skiljeställsarbetare. Erforderlig hempermittering kunde äga rum under flottningsarbetets kulmen.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut i maj 1942 bereddes värnpliktig personal ur beredskapsförband möjlighet att på vissa villkor frivilligt utföra vedavverkning i närheten av förbandens förläggningsplatser. Länsarbetsnämnderna tillhandahöllo erforderlig verktygsutrustning samt i vissa fall instruktörer för den ovana personalen.

Arbetsledare och specialarbetare inom bränntorvindustrin registrerades våren 1942. Under 1942 genomfördes dels ny registrering inom vissa län av värnpliktiga skogskörare dels ock, inom samtliga län, registrering av män, vilka mera regelbundet åtminstone under vinterhalvåret, bruka vara anställda för skogsavverkningsarbeten av olika slag (som huggare eller körare) eller stubbrytning. (Sistnämnda register är föremål för komplettering.) På grundval av dessa register verkställdes hempermittering under viss tid av torvpersonal och skogskörare.

Inom de sockerbetodlande länen visade det sig nödvändigt att tillförsäkra betodlarna van arbetskraft genom hempermittering från värnpliktstjänstgöring av dylik. Hempermitteringen förbereddes genom registrering hos vederbörande länsarbetsnämnder av värnpliktiga betskötare. Under sensommaren verkställdes registrering av värnpliktiga, som åtagit sig betupptagning eller betköming. Dessa hempermitterades ävenledes i viss utsträckning under betskörden (se sid. 18 ff.).

Utöver förutnämnda åtgärder, avseende större grupper av värnpliktiga, avgav kommissionen under året yttranden över cirka 26,000 enskilda framställningar örn hempermittering från eller anstånd med beredskapstjänstgöring.

E. Planläggning, registrering m. in.

Det tidigare påbörjade arbetet med planläggning av hjälpåtgärder vid en eventuell arbetslöshetskris samt den fortgående allmänna granskningen av förslag till allmänna arbeten (prop. 1942: 344, sid. 24 f.) har pågått under året i samråd med andra statliga myndigheter. Särskild uppmärksamhet ägnades under höstmånaderna de delar av landet, som väntades bli berörda av ett då planerat allmänt driftsstopp inom sågverks- och pappersmasseindustriema.

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Det kunde nämligen förväntas att vid dylikt driftsavbrott skulle lösgöras ett förhållandevis stort antal arbetare, som med hänsyn till ålder och föregående sysselsättning, familjeförhållanden m. m. icke kunde disponeras för skogsarbete. Driftsinskränkningarna fingo emellertid icke den omfattning, som från början beräknats, varför mera omfattande hjälpåtgärder för att bereda sysselsättning åt sagda arbetarkategorier ej behövde vidtagas.

Krigsindustrins mobiliserings planering har under 1942 förts vidare. Örn industrin vid mobilisering skulle avge ali sin värnpliktiga personal till krigsmakten skulle det betyda, att den berövades större delen av sin fullgoda, manliga personal (män i åldrarna 20—47 år), varigenom produktionen skulle lamslås. Det har alltså gällt, att medelst av kommissionen beviljat mobiliseringsuppskov tillförsäkra industrin den kader av kvalificerad personal, som behövs för att icke företagens inre organisation skall sönderbrytas, i vilket fall ingen tilldelning av reservarbetskraft skulle kunna hålla produktionen igång. Mobiliseringsuppskov, som alltså är förutsättningen för att draga nytta av reservarbetskraften, måste dock av militära skäl snävt begränsas till volymen. I själva verket har den totala volymen under de tre sista krigsåren hållits i stort sett konstant och stras under det maximum, som kalkylerats ur militära faktorer. Uppgiften har därför bestått i att genom revisioner av volymen i dess helhet en å två gånger örn året, jämte partiella ingrepp dessemellan på förekommen anledning, göra sådana förändringar inom totalvolymen, att i möjligaste mån rätt uppskovsman kommer på rätt plats. Härvidlag måste man givetvis beakta uppkommande förändringar av graden av krigsviktighet hos de olika företagen. Revisionerna ske i nära och kontinuerligt samarbete med industrikommissionen, vars mobiliseringsbyrå för den skull är förlagd till arbetsmarknadskommissionens lokal. Ej mindre viktigt är att kontroll utövas av att uppskovsbehovet är rätt kalkylerat och att uppskovsmännen ha den sysselsättning, som motiverat uppskovet. I sådan avsikt företagas besök av representanter för arbetsmarknads- och industrikommissionerna vid ett 70-tal företag årligen. Besöken avse jämväl, att giva företagen tillfälle att diskutera principiella sidor av uppskovsväsendet och att vidmakthålla ett ömsesidigt förtroende. Den sociala sidan av saken — beredskapsbördans i möjlig grad jämna fördelning — har kommissionen sökt tillgodose dels genom att frigöra uppskovsmännen i omgångar för tre månaders militärtjänstgöring, dels medelst ombyte av uppskovsmän. Samma syfte tjänar den främst av militära (och i viss mån av industriella) skäl tillämpade grundsatsen att koncentrera uppskovsvolymen till de äldre årsklasserna med företräde för mindre vapenföra värnpliktiga.

För att biträda vid industrins mobiliseringsplanering ha arbetsmarknadskommissionen och Svenska arbetsgivareföreningen anställt särskilda konsulenter. I övrigt samarbetar kommissionen vid denna planering med såväl arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer som med industri- och livsmedelskommissionerna m. fl.

Genom avtal med riksförsäkringsanstalten i egenskap av chefsmyndighet för yrkesinspektionen har arbetsmarknadskommissionen inom varje län från

Kungl. Majis proposition nr 283.

och med senare halvåret 1942 knutit en tjänsteman inom yrkesinspektionen, vanligen en distriktsingenjör, till varje länsarbetsnämnd i egenskap av industrikonsulent. Jämsides med verksamheten för yrkesinspektionens räkning, i förekommande fall under tjänstledighet, ha industrikonsulenterna bistått krigsviktiga industriföretag vid mobiliseringsplanering, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas frågan örn anskaffande och utbildning av reservarbetskraft och välfärdsanordningar för denna. Från arbetsgivareföreningens sida ha genom personlig kontakt med berörda industriföretag olika fack konsulenter verkat för en rationell mobiliseringsplanering.

Genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 720) föreskrevs skyldighet för myndighet eller organisation, som handhar planläggning av beredskapsuppgift, att på anmodan av kommissionen fortlöpande lämna uppgifter till beredskapsregistren rörande beredskapspliktiga, vilka myndigheten eller organisationen äger taga i anspråk. Frågan örn sättet för slitande av tvist i sådant fall, då tvenne organisationer för oförenliga arbetsuppgifter göra anspråk på en och samma person, är fortfarande föremål för 1941 års hemortsförsvarssakkunnigas behandling.

De ur krigssynpunkt viktigaste industriföretagen och vissa för folkförsörjningen betydelsefulla företag liksom även jordbruksblocken ha erhållit rätt att hos länsarbetsnämnd registrera anskaffad reservarbetskraft i ett särskilt reservarbetskraftsregister. Dylik reservarbetskraft registreras jämväl i beredskapsregistret.

För speciella ändamål ha även register över grovarbetare, skogsarbetare, skogskörare m. fl. kategorier upprättats.

Genom Kungl. Maj :ts kungörelse den 16 oktober 1942 (nr 819) förordnades örn ny beredskapsmönstring för år 1943. Förberedelser för denna mönstring, som avsåg förhållandena den 1 januari 1943, vidtogos av kommissionen. Uppgiftsskyldiga voro denna gång män födda något av åren 1878—19281 och kvinnor födda något av åren 1883—1928. Infordrade uppgifter berörde sådana personliga förhållanden, som kunde vara av betydelse dels ur arbetsmarknadssynpunkt, dels för luftskydd, skogsbrandskydd, utrymning och andra liknande åtgärder för hemortens försvar dels ock för de frivilliga försvarsorganisationerna. För bearbetningen av mönstringsuppgifterna hos länsarbetsnämnderna utfärdade kommissionen anvisningar.

Den översyn av blockorganisationen, som påbörjades i november 1941, har fortskridit under år 1942. Organisationen erhöll en ökad fasthet genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juli 1942 angående organisationen av arbetsblock inom jordbruket (nr 639). Den centrala ledningen av arbetsblockorganisationen utövas enligt kungörelsen av en riksblockmyndighet. Som sådan fungerade från och med den 1 augusti på uppdrag av Kungl. Majit den av arbetsmarknads- och livsmedelskommissionerna tillsatta riksblockdelegationen (jfr

1 Värnpliktiga m. fl. skulle lämna uppgift endast efter särskild anmaning.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

prop. 1942:344, sid. 65). För organisationsarbetet, som fortgick in på 1943, redogöres å sid. 80).

Ehuru blockorganisationen i första hand är avsedd att tagas i bruk vid en allmän mobilisering, kunde den emellertid redan under år 1942 utnyttjas för vissa uppgifter i samband med handläggning av uppskovsärenden och vid fördelning av uppgiftskort för värnpliktiga jordbrukare, vid uttagning av hästar och fordon för militärt bruk, vid utlejning av kronhästar och vid den frivilliga arbetskraftens utnyttjande.

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.

I fråga örn principerna för hjälpverksamhetens bedrivande ha inga ändringar vidtagits under året, men dagunderstödsbeloppen ha reviderats, en ny hjälpform, musikerhjälp, införts och kommissionen medgivits bevilja statsbidrag till kurspremier åt deltagare i kurs för korttidsarbetande. Det system för statsbidrag till den kommunala hjälpverksamheten, som av Kungl. Maj:t godkändes den 6 december 1940, har enligt givet bemyndigande försöksvis tillämpats under året. I det följande redogöres för hjälpverksamhetens omfattning och utformning.

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning.

Uppgifter örn antalet hjälpsökande arbetslösa vid slutet av varje månad under åren 1933—1942 ingå i de sammanfattande uppgifter örn arbetsmarknaden, som lämnats i tab. 4. I tab. 8 har vidare antalet hjälpsökande under ifrågavarande tid angivits i procent av motsvarande antal samma månad föregående år. Av tabellerna framgår, att antalet hjälpsökande arbetslösa under

Tab. 8. Antal hjälpsökande arbetslösa åren 1933—1942 i procent av motsvarande

antal närmast föregående år.

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

samtliga månader 1942 var lägre än under 1941. Den ökning i hjälpsökandefrekvensen, som normalt brukar inträda efter september månad, uteblev, och från och med oktober 1942 voro hjälpsökandesiffrorna de lägsta, som över huvud taget noterats sedan hjälpsökandestatistikens tillkomst (1922). En betydande del av de hjälpsökande voro dessutom sysselsatta vid för försvaret och folkförsörjningen betydelsefulla arbeten, som icke kunde avbrytas. De arbetslösa, som sysselsattes vid dessa arbeten skulle sålunda, örn arbetena icke utförts med anlitande av arbetsmarknadsanslaget, ha överförts till öppna marknaden. Frånräknas dessa hjälpsökande erhålles ett mått på antalet i egentlig mening arbetslösa, som framgår av efterföljande sammanställning.

Antalet kommuner, som rapporterade arbetslöshet, redovisas i tab. 9. Det var med undantag av januari månad lägre än under föregående år. Vid 1942

Tab. 9. Antal kommuner 1 med rapporterad arbetslöshet åren 1933—1942.

1 Skee kommun i Bohuslän är delad i 2 distrikt med var sin arbetslöshetskommitté.

års utgång rapporterade 170 av rikets 2,524 kommuner arbetslöshet. Folkmängden i de rapporterande kommunerna uppgick dock till ungefär hälften av folkmängden i hela riket. I 144 kommuner (84,7 procent av rapportkom-

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

mimerna) var antalet hjälpsökande mindre än 1 procent av folkmängden, i 12 kommuner 1—2 procent, i 7 kommuner 2—3 procent och i 7 kommuner 3—6 procent. Kommuner med en arbetslöshet av 3 procent och däröver voro Askum, Brastad, Bro, Lommeland, Malmön, Näsinge och Tossene, samtliga belägna i Göteborgs och Bohus län.

De hjälpsökandes fördelning på geografiska områden var i stort sett densamma som under de två närmast föregående åren. Av tab. 10 framgår att mer

Tab. 10. De hjälpsökande arbetslösas fördelning1 på vissa geografiska områden åren 1933—1942. Årsmedeltal.

än 2/s av samtliga hjälpsökande voro hemmahörande i storstäderna samt Göteborgs och Bohus och Västernorrlands läns landsbygd. I medeltal rapporterades där under 1942 8,451 hjälpsökande arbetslösa mot 14,333 under föregående år.

Av samtliga hjälpsökande voro under år 1942 66. i procent hemmahörande i städer, därav 44.4 procent i storstäder, och 33.9 procent på landsbygden.

Ytterligare uppgifter örn arbetslöshetens geografiska fördelning lämnas i

Kungl. Majlis proposition nr 283.

47 Tal). 11. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län åren 1933—1942.

Årsmedeltal.

tab. 11, vari redovisas medelantalet hjälpsökande i varje län under åren 193S— 1942, och i tab. 12, vari nämnda årsmedeltal satts i relation till hela folkmängden i respektive län. Liksom under 1941 var det absoluta antalet hjälpsökande under 1942 högst i Göteborgs stad och därefter i Stockholms stad. I förhållande till folkmängden var arbetslösheten störst i Göteborgs och Bohus län i övrigt och därefter i Göteborgs stad. Samtliga län uppvisade lägre arbetslöshetssiffror under 1942 än 1941. Skillnaden var betydande överallt utom i Göteborgs och Bohus län i övrigt, där relativa antalet hjälpsökande endast minskades från 11.5 till 9.8 promille.

I bilaga 1 lämnas uppgifter om arbetslöshetsförhållandena i samtliga kommuner, som rapporterade arbetslöshet den 31 december åren 1941 och 1942.

I tab. 13 meddelas uppgifter örn de arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1933—1942. Av tabellen framgår, att nämnvärd förskjutning i yrkesfördelningen sedan föregående år inträffade endast i fråga om jord- och sten-

48 Kungl. Maj-.ts proposition nr 283.

industri, vars relativa andel i klientelet ökade från 9,7 till 14,5 procent. Av de hjälpsökande tillhörde 2/s yrkesgrupperna byggnadsverksamhet, jord- och stenindustri samt handel, samfärdsel och allmän tjänst. Inom samtliga yrkesgrupper var antalet arbetslösa lägre än under föregående år.

Tab. 12. Antal hjälpsökande arbetslösa på 1,000 invånare inom olika län åren 1933—1942. Årsmedeltal.

En fullständig fördelning på län och yrkesgrupper av de den 31 december anmälda hjälpsökande är intagen i bilaga 2. De yrkesgrupper, som vid utgången av 1942 uppvisade ett mera betydande antal arbetslösa, voro byggnadsverksamhet (2,698), jord- och stenindustri (1,329), diversearbete (1,016), landtransport (627), trävaruindustri (618) samt kontors-, affärs- och lagerarbete (616).

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 49

1'ab. 13. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1933—1942.

Årsinedeltal.* 1

1 För tiden 01/i 1938—so/o 1940 Ilar i statliga och kommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa, för vilka månatliga uppgifter örn yrkesfördelningen icke föreligga under denna tid, fördelats på yrkesgrupper med ledning av vissa specialundersökningar.

I tab. 14 meddelas uppgifter om arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning vid vissa tidpunkter. Av tabellen framgår, att klientelet under 1942 i genomsnitt var betydligt äldre än vid någon tidpunkt tidigare. Den 31 juli Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283. ino is 4

50 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Tab. 14. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på åldersgrupper vid vissa tidpunkter åren 1933—1942.

1 För åren 1933—1939 överensstämma icke summasiffrorna med hela antalet hjälpsökande, då åldersuppgifter saknas för ett mindre antal hjälpsökande vid resp. tidpunkter.

1942 vörö sålunda icke mindre än 54.i procent av de hjälpsökande över 50 år och antalet ungdomsarbetslösa (16—25 år) uppgick endast till 3,2 procent. Vid utgången av året hade dock en viss föryngring av klientelet ägt rum. Alltjämt utgjordes dock hälften av de arbetslösa av personer som fyllt 50 år.

Kvinnorna utgjorde liksom under tidigare år en ringa del av de hjälpsökande arbetslösa. Under 1942 voro i genomsnitt 2.i procent av samtliga hjälpsökande kvinnor; vid årets utgång voro 144 (1,7 procent) kvinnor anmälda.

Alltifrån den 1 juli 1934 gälla i vissa avseenden särskilda bestämmelser rörande i vistelsekommun icke hemortsberättigade hjälpsökande arbetslösa. Antalet sådana hos arbetslöshetskommittéerna anmälda arbetslösa har under de gångna åren städse varit ringa. Vid 1942 års utgång voro 151 eller 1.8 procent av samtliga hjälpsökande icke hemortsberättigade i den kommun, där de erhållit eller sökt arbetslöshetshjälp.

Arbetslinjen.

Statliga arbeten i arbetsmarknadskommissionens regi. De arbeten, som kommissionen under år 1942 åtagit sig att utföra, ha samtliga varit egentliga försvarsarbeten eller eljest av betydelse för försvaret och folkförsörjningen. Uppgifter rörande försvarsarbeten ingå ej i det följande annat än i fråga örn antalet sysselsatta arbetare och medeldagsförtjänster. En fullständig förteckning över andra arbeten, som kommissionen under år 1942 åtagit sig, återfinnes i bilagorna 3 och 4. Kostnaderna för under åren 1940—1942 kontraherade eller i annan ordning till utförande i arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten belysas i tab. 15. En förteckning över under år 1942 avslutade arbeten — andra än försvarsarbeten — lämnas i bilaga 5.

Antalet arbetslösa sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi under åren

Kungl. Maj.ts proposition nr 283. 51

Tab. löt Kostnaderna för under åren 1940—1942 kontraherade eller i annan ordning till utförande i arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten fördelade lånsris Kronor.

1 Före '/j 1910 statliga reservarbeten.

1933—1942 framgår av tab. 16. Under 1942 sysselsattes i genomsnitt 2,195 arbetslösa, varav 46.4 procent voro hänvisade från städer. Av hela antalet sysselsatta arbetslösa voro 68.2 procent försörjningspliktiga.

Enligt en undersökning avseende slutet av september 1942 voro av de vid kommissionens arbeten sysselsatta hänvisade arbetslösa 40. i procent sysselsatta inom hänvisningslänet mot 45.5 procent vid samma tid föregående år. Av arbetarna kunde 38.5 procent utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister), 61.0 procent bodde i av kommissionen tillhandahållna förläggningar och 0.5 procent i genom egen försorg anskaffad, tillfällig bostad.

Vid statliga beredskapsarbeten sysselsatta beredskapsarbetare åtnjuta vissa sociala förmåner såsom fri resa till och, under vissa förutsättningar, från arbetsplatsen, ersättning med 1 krona 50 öre per dag för sjukdagar1) m. m. De arbetare, som utnyttja av kommissionen tillhandahållen bostad, erlägga

’) Fr. o. m. den 15 mars 1943 utgår i ersättning för sjukdagar 2: — kronor per dag.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Tab. 16. Antal arbetslösa sysselsatta Tid arbeten i arbetsmarknadskommissionens

regi1 åren 1938—1942.

1 Omfattar t. o. m. juni 1940 statliga reservarbeten (inklusive statliga arkivaibeten) samt därefter statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi och statliga arkivarbeten samt fr. o. m. april 1942 musikerhjälp.

härför en avgift av 50 öre per dygn. I denna avgift ingår även ersättning för värme, lyse, sängutrustning med lakan samt vissa kokkärl. Arbetarna svara själva för den dagliga städningen, men skurningen av golv m. m. verkställes på kommissionens bekostnad två gånger i månaden. Samtliga dessa förmåner utgå vid statliga beredskapsarbeten, oavsett i vilken myndighets regi arbetena bedrivas.

Kostnaderna per dagsverke för statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi (exklusive försvarsarbetena) under åren 1941 och 1942 framgå av följande

Medeldagsförtjänsterna för vid statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under tiden juli 1940—december 1942 framgå av tab. 17. Förtjänsterna, som äro beräknade per 8-timmars dagsverke, inkludera indextillägg och semesterersättning samt i förekommande fall (försvarsarbeten) övertidsersättning. Arbetarnas dagsförtjänster kunna emellertid väsentligt avvika från angivna tal; särskilt är detta fallet under vintern, då arbetstiden är något avkortad. Det bör observeras, att de i kommissionens regi utförda arbetena i största utsträckning bedrivas på ackord och att de

1 De höga sociala kostnaderna 1941 berodde på inköp av förläggningsmateriel i stor omfattning.

53 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Tab. 17. Medeldagsförtjfinster vid statlig:» beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi juli IWO—december 1942. Kronor per S-timmars dagsverke.

1 Farleds-, flygfälts-, försvarsarbeten m. m.

angivna dagsinkomsterna inkludera utbetalda ackordsöverskott. Vid bedömande av de i denna och andra tabeller angivna medeldagsförtjänsterna för olika grupper av arbeten torde även beaktas, att variationer i grundpenningen för tidlönsarbete föreligga mellan olika orter och tidsperioder, ävensom att omfattningen av ackordsarbetet varierar.

Antalet under år 1942 utgjorda dagsverken uppgick till 545,836; av dessa utfördes 33,000 dagsverken av utlänningar, huvudsakligen norrmän.

I antalet arbetslösa, sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi, inräknas även de arbetslösa, tillhörande tekniska och merkantila yrken, vilka sysselsattes vid de från och med 1934 i form av statligt reservarbete anordnade arkivarbetena. Från och med april 1942 ingå även arbetslösa musiker, som erhållit musikerhjälp. Antalet personer sysselsatta vid statliga arkiv- och musikerarbeten under åren 1934—1942 framgår av efterföljande sammanställning.

Förutom vid statliga arkivarbeten s3rsselsattes även arbetslösa vid statskommunala arkivarbeten. I genomsnitt voro under 1942 77 arbetslösa sysselsatta vid dylika arbeten.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Vid 1942 års utgång vörö 333 arbetslösa sysselsatta vid arkivarbeten, varav 62 vid statskommunala arkivarbeten, och 65 personer erhöllo musikerhjälp.

Avlöningen vid arkivarbetena utgick tidigare helt enligt reservarbetslönesystemet. Från och med den 1 juli 1941 utgår avlöningen i form av en för olika orter varierande veckolön, vars storlek bestämmes med hänsyn till den ortsgrupp, vartill orten hänföres.

Den inom respektive ortsgrupp gällande veckolönen har under 1942 genom kommissionens beslut höjts, och från och med den 18 oktober 1942 utgår inom respektive ortsgrupper följande belopp per vecka.

Arkivarbetare, som hänvisats till arbetsplatser utom hemorten (interlokalt hänvisade), uppburo den lön, som gällde på arbetsplatsen. Från och med den 18 oktober 1942 berättigades emellertid den interlokalt hänvisade, som är familjeförsörjare, att under vistelse på arbetsplatsen behålla den för hans hemort fastställda arbetslönen.

I syfte att bispringa företrädesvis sådana äldre arbetslösa musiker, som på grund av ljudfilmens införande icke kunnat ånyo vinna anställning på sina förutvarande arbetsområden, har kommissionen försöksvis anordnat s. k. musikerhjälp. Härigenom har avsetts att bereda musikerna tillfälligt arbete och utkomst inom eget yrke under en tid av cirka sex månader. Lönerna ha varit desamma som vid arkivarbetena. De arbetslösa musikerna ha haft att hos respektive arbetslöshetskommittéer anmäla sig till erhållande av dylik hjälp. Sedan kommittéerna i vanlig ordning verkställt behovsprövning, ha de insänt musikernas ansökningar till kommissionen, som i samråd med representanter för musikaliska akademin och svenska musikerförbundet prövat vederbörandes kompetens. Därefter ha musikerna fördelats på de amatörmusikorganisationer, som hos kommissionen ansökt örn statsbidrag för att vidtaga anordningar för att förskaffa musikerna sysselsättning.

Musikerhjälpen, som endast i obetydlig skala hann prövas under våren och sommaren 1942, trädde egentligen i funktion först efter september månad. Under tiden 1 oktober 1942—15 mars 1943 behandlades ansökningar från 103 musikorganisationer, varav 80 biföllos; 77 av dessa organisationer utnyttjade det erhållna tillståndet. Till följd av bland annat bristande tillgång på vissa slag av önskade instrumentalister kunde 23 organisationers ansökningar ej beaktas.

Musikorganisationer, som bedrivit denna form av arbetslöshetshjälp, ha varit verksamma inom 26 städer och 19 landskommuner och köpingar. Till dessa organisationer blevo inalles 102 musiker hänvisade. På grund av arbetsvägran, erhållen anställning i öppna marknaden, sjukdom, militärinkallelser etc. kom emellertid antalet aktivt arbetande musiker att uppgå till 78 under

55 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

perioden. Ett 20-tal ansökningar avslogos till följd av vederbörandes inkomstförhållanden eller otillfredsställande yrkeskompetens. Av de musikerhjälpta voro de flesta hemmahörande i Stockholm och Göteborg, respektive 34 och 11. Flertalet (35) trakterade violin; närmast i ordningen kom violoncell (17), klarinett (10) och kontrabas (7). Samtliga utövade aktiv musik såsom orkestermedlemmar, instruktörer eller dirigenter; praktiskt taget samtliga sysselsattes dessutom med att meddela undervisning åt orkestermedlemmar och skolungdom på de orter, där de placerats, och många utnyttjades för notskrivning.

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi. Statliga beredskapsarbeten bedrevos under 1942, förutom i kommissionens, huvudsakligen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. Dessutom bedrevos 2 arbeten i byggnadsstyrelsens regi.

Kostnaderna för under tiden 1 juli 1940—31 december 1942 kontraherade eller i annan ordning till utförande i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten framgå av tab. 18. En

Tab. 18. Kostnaderna för under tiden Vj 1940—S1/u 1942 kontraherade eller i

annan ordning till utförande i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten.

fullständig förteckning över de arbeten, som under år 1942 antagits till utförande i annan myndighets regi, återfinnes i bilaga 3 och 4. I bilaga 3 meddelas dessutom uppgifter örn totalkostnader och statsbidrag för under tiden 1 juli 1933—31 december 1941 beviljade arbeten av denna ari I bilaga 6 meddelas vissa uppgifter örn under år 1942 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi.

I tab. 19 meddelas uppgifter örn antalet under åren 1939—1942 vid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa. Av tabellen framgår, att under år 1942 i medeltal 1,074 arbetslösa voro sysselsatta vid dessa arbeten. Av de sysselsatta voro i medeltal 849, eller 79. i procent, hemmahörande i Göteborgs och Bohus och Västernorrlands län. Av samtliga sysselsatta voro 77. o procent hänvisade från landskommuner; 93.0 procent voro försörjningspliktiga. Vid september månads utgång kunde av samtliga sysselsatta 73.6 procent utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister).

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Tab. 19. Antal arbetslösa sysselsatta vid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi åren 1989—1942.

Medeldagsförtjänsterna (inklusive indextillägg och semesterersättning) för vid statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under tiden juli 1940—december 1942 framgå av efterföljande sammanställning.

Vid en jämförelse med motsvarande uppgifter för kommissionens arbeten bör observeras, att de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi utförda arbetena närmast äro jämförbara med kommissionens vägarbeten och att arbetsstyrkorna i väsentligt större utsträckning bestå av folk från orten, s. k. dagkolonister. I fråga om sociala förmåner gäller detsamma som vid kommissionens arbeten (sid. 51).

Stcdskommunala beredskapsarbeten. En förteckning över de beredskapsarbeten, som under 1942 beviljats för utförande i kommunal regi, återfinnes i bilagorna 7 och 8, varjämte i bilaga 7 även meddelas uppgifter örn totalkost-

57 Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

nader och statsbidrag för under tiden 1 juli 1933—31 december 1941 beviljade dylika arbeten. I bilaga 9 meddelas vissa uppgifter örn under 1942 avslutade statskommunala beredskapsarbeten.

Antalet vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1939—1942 framgår av tab. 20. Under år 1942 sysselsattes vid dessa

Tab. 20. Antal arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten

åren 1939-1942.

arbeten i medeltal 1,347 arbetslösa. Av hela antalet sysselsatta voro 83.9 procent hänvisade från städer; 95.8 procent voro försörjningspliktiga. Antalet kommuner, som under 1942 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten uppgick i medeltal till 38, varav 17 städer och 21 lands-

kommuner.

Uppgifter örn medeldagsförtjänsterna för vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta sammanställas från och med april månad 1941 av arbets-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

marknadskomruissionen. Förtjänsterna per 8-timmars dagsverke under tiden april 1941—december 1942 framgå av sammanställning å sid. 57. I densamma lia arbeten belägna i Stockholm med förorter, Göteborg och Malmö samt i övriga städer respektive på landsbygden redovisats var för sig.

Statskommunala reservarbeten} Efter 1939 ha arbetslöshetskommittéema endast i ringa utsträckning sökt statsbidrag till statskommunala reservarbeten. Dylika arbeten anordnas numera endast för mindre konkurrensduglig arbetskraft. De beräknade kostnaderna för under åren 1939—1942 beviljade statskommunala reservarbeten framgå av tab. 21. I tabellen meddelas även uppgifter angående omfattningen av de statskommunala reservarbeten, som avsågo allmänna vägar.

Tab. 21. Beräknade kostnader för under åren 1939—1942 beviljade statskommunala

reservarbeten. Kronor.

Tab. 22. Antal arbetslösa, sysselsatta vid statskommunala reservarbeten (inkl. statskommunala arkivarbeten) åren 1933—1942.

1 Statskommunala arkivarbeten se sid. 53.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 283.

59 Kostnaderna för andra under år 1942 beviljade statskommunala reservarbeten än sådana, som avse allmänna vägar, ha beräknats uppgå till 388,138 kronor. Av ifrågavarande belopp utgör 246,505 kronor arbetskostnader och 141,633 kronor övriga kostnader.

I tab. 22 meddelas uppgifter örn antalet vid statskommunala reservarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1933—1942. I genomsnitt sysselsattes under 1942 endast 177 arbetslösa vid dessa arbeten. Av arbetarna voro 80.8 procent hänvisade från städer; 71.7 procent voro försörjningspliktiga. Antalet kommuner, som under år 1942 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten uppgick i medeltal till 9, varav 6 städer och 3 landskommuner.

Medeldagsförtjänsterna vid de statskommunala reservarbetena under åren 1940—1942 redovisas i tab. 23.

Tab. 23. Medeldagsförtjänstcr vid statskommunala reservarbeten åren 1940—1942. Kronor per 8-timmars dagsverke.

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag. Antalet arbetslösa, sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag åren 1933—1942, framgår av tab. 24. Vid dylika arbeten sysselsattes under 1942 i genomsnitt 476 arbets-

lag 24. Antal arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

åren 1933—1942.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Tab. 25. Arbetslinjens omfattning åren 1933—1942,

61 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

lösa. Av de sysselsatta voro 62.4 procent hemmahörande i städer; 82.7 procent voro försörjningspliktiga.

Sammanfattande uppgifter lämnas i tab. 25 örn arbetslinjens omfattning under varje månad åren 1933—1942 och i tab. 26 örn dess omfattning inom

Tab. 26. Arbetslinjens omfattning: inom olika geografiska områden

åren 1938—1942.

olika geografiska områden under samma år. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp i form av arbete voro under 1942 i medeltal 62. i procent sysselsatta vid statliga arbeten, 28,9 procent vid statskommunala arbeten och 9.o procent vid kommunala arbeten utan statsbidrag. Av hela antalet hjälpsökande voro under år 1942 i medeltal 42.8 procent hjälpta enligt arbetslinjen mot 30.9 procent föregående år. I storstäderna voro 32.5 procent hjälpta enligt denna hjälpform mot 39.9 respektive 58.3 procent i övriga städer och landskommuner.

En jämförelse mellan hänvisnings förhållandena under 1942 vid olika slag av arbeten lämnar följande resultat.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Statliga arbeten

i arbetsmarknadskommissionens regi____

i annan myndighets regi...............

Statskommunala beredskapsarbeten........

Statskommunala reservarbeten ............

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

Vid utgången av september månad 1942 voro vid statliga beredskapsarbeten av samtliga hänvisade vid arbetsmarknadskommissionens arbeten 38.5 procent och vid arbeten i annan myndighets regi 73.6 procent dagkolonister (se sid. 51).

I bilaga 10 återgives en sammanställning per den 31 december 1942 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten, som antingen slutförts under 1942 eller den 31 december voro under utförande eller beslutade men ej påbörjade.

UnderstödslinJ en.

Dagunderstöd. Kungl. Maj :t bemyndigade den 20 mars 1942 kommissionen att från och med den 1 april 1942 tillämpa nya understödsbelopp för dagunderstöds- och hyreshjälpsverksamheten. En utförlig redogörelse för den nu gällande understödsskalan har lämnats i prop. 1942: 344, sid. 64.

Dagunderstöds verksamhetens omfattning under åren 1938—1942 framgår av tdb. 27, vari angives det antal kommuner, som haft sådan verksamhet, samt

Tab. 27. Antal kommuner, som bedrivit dagn lider stöds verksamhet

åren 1938-1942.

tab. 28, vari lämnas uppgifter örn antalet dagunderstödda arbetslösa vid utgången av varje månad nämnda år. I denna redovisning har hänsyn icke tagits till dagunderstödda deltagare i beredskapskurser eller i av arbetslöshetskommittéer anordnade andra kurser.

63 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Tab. 28. Antal dagunderstödda (ej kursdeltagare) åren 1938—1942.

Av tabellen framgår, att dagunderstödsverksamheten under år 1942 var av betydligt mindre omfattning än föregående år. Det förhållandevis höga antalet kommuner, som under sommarmånaderna bedrevo dagunderstödsverksamhet, beror därpå, att de statliga stenbeställningarna voro nedlagda under tiden 15 juni—25 oktober 1942. Under denna tid hade vissa kommuner i Blekinge, Hallands samt Göteborgs och Bohus län tillstånd att utgiva dagunderstöd till genom driftsnedläggelsen arbetslösa stenarbetare, som på grund av ålder, sjukdom eller dylikt icke kunde beredas annat arbete. Omkring 250 stenarbetare åtnjöto under nämnda tid dagunderstöd.

Dagunderstödsverksamheten var under året till största delen lokaliserad till de större städerna samt till kommuner i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Av samtliga dagunderstödda voro 81.2 procent hemmahörande i städer; 74.i procent voro familjeförsörjare.

I genomsnitt för hela riket uppgick under år 1942 dagunderstödet till 3 kronor 58 öre mot 3 kronor 49 öre föregående år. Dessa uppgifter avse dagunderstödd huvudperson, i regel familjeförsörjare.

Eyreshjälp. Den omfattning, vari hyreshjälpsverksamhet bedrevs under tiden oktober 1941—september 1942 framgår av tab. 29. Redovisning lämnas i denna tabell även för antalet personer med hyreshjälp i procent av antalet dagunderstödda. På grund av vissa lokala redovisningssvårigheter har därvid Stockholms stad ej kunnat medtagas.

I städerna utgavs hyreshjälp till 41.7 procent och i landskommunerna till 30.6 procent av de dagunderstödda mot 39.2 respektive 21.i procent föregående år.

Från och med år 1941 kan hyreshjälp — som tidigare endast kunde ifrågakomma för familjeförsörjare — även utgå till icke försörjningspliktiga arbetslösa, som uppbära dagunderstöd, dock med högst hälften av det belopp, som kan utgå till familjeförsörjare.

Det sedan 1 juli 1941 försöksvis tillämpade systemet med hyreshjälp till familjeförsörjare, som hänvisats till beredskapsarbete på sådant avstånd från

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Tat). 29. HyreshjälpsYerksamhetens omfattning' oktober 1941—september 1942.

1 Förutom Stockholms stad.

hemorten, att det förhindrar användandet av familjebostaden, har även tilllämpats under 1942. Tillstånd för kommun att utgiva hyreshjälp till beredskapsarbetare avser dock endast arbetare sysselsatta vid viss, i delgivningsbrev eller eljest av kommissionen angiven arbetsplats. Sådant medgivande lämnades även under 1942 städerna Stockholm, Sundbyberg, Norrköping, Hälsingborg, Malmö, Halmstad, Göteborg och Mölndal samt vissa förortskommuner till Stockholm, nämligen Huddinge, Sollentuna, Solna och Spånga. Tillståndet var begränsat till arbetsplatser med en timlön av omkring 1 krona eller därunder.

Kommunalt understöd. Antalet genom kommunal understödsverksamhet (sålunda utan statsbidrag) hjälpta under åren 1938—1942 angives i tab. 30.

Tab. 30. Antal arbetslösa, som erhållit kommunalt understöd åren 193S—1942.

65 Kungl. Majis proposition nr 283.

Av tabellen framgår, att dylik nnderstödsverksamhet under 1942 bedrivits i ringa omfattning. I medeltal åtnjöto under året 238 arbetslösa kommunalt understöd mot 494 föregående år.

Utbildningshjälp. Av deltagarna vid kommissionens beredskapskurser för verkstadsindustrin, för vilka kurser särskild redogörelse tidigare lämnats (jfr sid. 30), voro flertalet anmälda hos arbetslöshetskommittéer och åtnjöto hjälp i form av dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnader. Under 1942 åtnjöto i genomsnitt 533 eller 67.o procent av samtliga arbetslöshetshjälp.

Till följd av det ringa antalet hjälpsökande i ungdomsåldrarna har den för hjälp åt ungdomsarbetslösa särskilt avsedda verksamheten under 1942 bedrivits i mycket begränsad omfattning. Vid ingången av 1942 pågick frivillig arbetstjänst vid ett statligt arbetsläger i Vännäs, Västerbottens län, med 75 elevplatser. Yrkesutbildning bedrevs där i en av Västerbottens läns landsting uppförd verkstadsskolebyggnad, varvid eleverna voro fördelade på två yrkesavdelningar för mekaniker samt tre avdelningar för utbildning av smeder, byggnads- och inredningssnickare samt kockar. Eleverna voro förlagda i internat. Utbildningen bedrevs efter förebild av skolöverstyrelsens undervisningsplaner för tvååriga verkstadsskolor. Genom Kungl. Maj:ts beslut erkändes den av landstinget inrättade verkstadsskolan såsom central verkstadsskola från och med den 1 juli 1942, varefter den av kommissionen därstädes bedrivna verksamheten upphörde. Efter den 1 juli 1942 bedrev kommissionen icke någon hjälpverksamhet i form av frivillig arbetstjänst.

Kursverksamheten för arbetslösa hade under 1942 begränsad omfattning. Kurser med teoretisk utbildning förekommo i Göteborg för sammanlagt 90 personer. Kurser med praktisk utbildning i snickeri voro anordnade i Göteborg för 24 deltagare. För ett mindre antal arbetslösa kontorister voro enklare maskinskrivningskurser anordnade i Stockholm och Malmö. Ett 50-tal arbetslösa sjömän i Gävle och Norrköping bereddes tillfälle att deltaga i för dem särskilt avpassade kurser. Slutligen voro kurser i hushållsgöromål anordnade i Göteborg för 32 kvinnor.

En speciell form av kursverksamhet har bedrivits av Föreningen Bohus stickning. Genom dessa kurser bereddes sysselsättning åt hustrur och döttrar till arbetslösa stenhuggare inom Bohusläns stendistrikt. Dessa kvinnor kunde på sådant sätt medverka till att förbättra stenhuggarf amil jernäs ekonomiska ställning. Under året pågingo 6 dylika kurser med sammanlagt ett 90-tal deltagare.

Under förra delen av 1942 framträdde behov av kurser för korttidsarbetande, företrädesvis kvinnor. Statsbidrag utgick på grund härav till 15 kurser i hushållsgöromål samt till 7 kombinerade sömnads- och hushållskurser. I dessa 22 kurser deltogo under året sammanlagt cirka 300 personer. Kursdeltagarna åtnjöto fri undervisning samt, i den mån de voro arbetslöshetsförsäkrade, daghjälp.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 februari 1942 bemyndigades kommissionen att under vissa förutsättningar bevilja statsbidrag till kurspremier åt bland annat arbetslöshetsförsäkrade deltagare i kurser för korttidsarbe-

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283. 1170 43 5

66 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 283.

Tab. 31. Den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning

åren 1934-1942. * I

1 Jfr sid. 65. — ’ Häri ingå endast kursdeltagare, som åtnjutit statlig arbetslöshetshjälp. Elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom ingå sålunda ej och av eleverna vid beredskapskurser endast de, som åtnjöto dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnadema. — * Medeltal för januari—juni.

tande. Sistnämnda medgivande kunde dock ej utnyttjas under året, enär ingen kommun ansåg sig böra taga denna förmån i anspråk.

I tab. 31 lämnas en sammanställning av den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning under åren 1934—1942.

Sammanfattande uppgifter rörande under stödslinjen återfinnas i tab. 32. Denna tabell innefattar (i olikhet mot tab. 28) även antalet understödda personer, som erhållit dagunderstöd i samband med kursverksamhet. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp enligt understödslinjen, åtnjöto under 1942 i medeltal 94.5 procent dagunderstöd och 5.5 procent kommunalt understöd utan statsbidrag.

Hjälpverksamhetens totala omfattning.

En översikt över totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1933—1942 lämnas i tab. 33. Under år 1942 åtnjöto i medeltal 78.2 procent av samtliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Tab. 32. Understödslinjens omfattning åren 1983—1942.

67 Kursdeltagare medräknade.

68 Kungl. May.ts proposition nr 283.

Tab. 33. Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1933 —1942,

1 Före 1934 redovisades utbildningshj alpen under understödslinjen.

hjälpsökande arbetslöshetshjälp; procenten hjälpta var detta år högre än under något av åren 1933—1941. Av samtliga hjälpsökande under år 1942 åtnjöto

42.8 procent hjälp enligt arbetslinjen, 30.g procent enligt understödslinjen och

4.8 procent erhöllo utbildningshjälp.

I bilaga 11 lämnas uppgifter om de arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördelning den 31 december 1942 i olika län samt i städer med över 15,000 invånare.

En summarisk redovisning av kostnaderna för hjälpverksamheten under såväl budgetåret 1941/42 som under kalenderåret 1942 återfinnes i bilagorna 12 och 13.

Statliga stenbeställningar.

Sedan Kungl. Majit den 29 maj 1942 förordnat, att arbetet med tillverkning av gatsten för statens räkning skulle från och med den 15 juni 1942 tills vidare inställas, förordnade Kungl. Majit den 31 juli 1942, att statens sten-

69 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

inköpskommittés verksamhet skulle upphöra räknat från och med utgången av juni månad 1942 och att kommissionen från och med den 1 juli skulle handlägga ärenden rörande sådana inköp av gatsten för statens räkning, som Kungl. Maj:t uppdroge åt kommissionen att verkställa; dessa ärenden skulle handläggas av en särskild delegation inom kommissionen. I underdånig framställning hemställde Svenska stenindustriarbetareförbundet och Sveriges granitindustriförbund att gatstensbeställningarna måtte återupptagas. Kommissionen avstyrkte på anförda skäl, att tillverkningen av gatsten för statens räkning för det dåvarande återupptoges. Genom beslut den 28 augusti 1942 bemyndigade Kungl. Majit därefter arbetsmarknadskommissionen att vid den tidpunkt, som kommissionen kunde finna lämplig, låta återupptaga beställningarna av gatsten för statens räkning. Arbetet med dessa beställningar finge i överensstämmelse med kommissionens förslag dock ej bedrivas i större omfattning än att antalet inom gatstensindustrin med statliga eller andra beställningar sysselsatta arbetare bomme att uppgå till högst 950, därav högst 150 finge utgöras av sådan fullgod arbetskraft, som vore nödvändig för rationell drift i storbrott och som skulle uttagas efter av kommissionen givna anvisningar. Med anledning av detta bemyndigande beslöt kommissionen att återupptaga beställningarna från och med den 26 oktober 1942.

Före återupptagandet tillställde kommissionen vederbörande företag namnförteckningar över arbetare, som finge återanställas inom gatstensindustrin. Dessa förteckningar uppgjordes efter av länsarbetsnämnderna företagen individuell undersökning av de tidigare anställdas möjligheter att antaga annat arbete inom eller utom hemorten. I första hand medtogos de arbetare, som under uppehållsperioden åtnjutit dagunderstöd. Sammanlagda antalet å anställningsförteckningarna upptagna utgjorde 895. Härtill kom den fullgoda arbetskraft, 47 dagsverkare, som företagarna uppgåvo sig behöva anställa för möjliggörande av rationell drift i storbrott. På uppdrag av kommissionen anvisades denna arbetskraft av länsarbetsnämnderna. Vid arbetets återupptagande den 26 oktober hade företagen således tillstånd att sysselsätta sammanlagt 942 man, därav 47 utgörande fullgod arbetskraft. Hela detta antal kom emellertid icke att återanställas. En del kunde på grund av ålder eller sjukdom icke återupptaga arbetet. En del lyckades erhålla annat arbete. Härtill kom, att de på sysselsättningslistorna upptagna arbetare, som vid arbetets återupptagande voro sysselsatta vid statliga beredskapsarbeten, enligt föreskrift från kommissionen icke finge återanställas förrän respektive arbetsplatser färdigställts eller de eljest entledigats från beredskapsarbetet. Sådant entledigande lämnades för vissa beredskapsarbeten i Bohuslän i fråga örn ett antal arbetare, som med hänsyn till ålder och hälsotillstånd icke ansågos kapabla att vintertid utföra tungt kroppsarbete utom hemorten.

Den marginal, som på grund av dessa olika omständigheter uppstod, utnyttjades på så sätt att ett antal personer, som ursprungligen icke medtagits i sysselsättningsförteckningarna, men som hos kommissionen gjort framställning örn återanställning, efter hörande av länsarbetsnämnderna i varje sär-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

skilt fall medgavs tillstånd till återanställning. Vidare anvisades efter framställningar från företag ytterligare fullgod arbetskraft för att möjliggöra storbrottsdrift. Justeringar i sysselsättnlngstillstånden ha för övrigt skett under hela den tid driften varit igång, efter framställningar från företagare, arbetslöshetskommittéer och enskilda personer.

Med hänsyn till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens önskemål örn stentillverkning på ostkusten, då sådan ur fraktsynpunkt vore fördelaktig, anvisades genom länsarbetsnämnden i Kalmar län efter framställningar från Aktiebolaget Förenade Granitindustrier ett antal stenhuggare, tillhörande kategorien fullgod arbetskraft, för att driften vid nämnda firmas storbrott i Vånevik och Flivik skulle kunna upprätthållas. Genom dessa åtgärder kom halva antalet av de med gatstenstillverkning inom Kalmar län sysselsatta att utgöras av fullgod arbetskraft (20 man).

Då arbetet med stentillverkningen återupptogs först i slutet av oktober 1942 redovisas huggna kvantiteter i samband med redogörelsen för verksamheten i början av 1943 (sid. 78).

Årskostnadsbidrag.

Från och med år 1941 utgår statsbidrag till kommunernas kostnader för arbetslöshetshjälp — förutom engångsbidrag till vissa beredskaps- och reservarbeten (arbetsbidrag) — i form av s. k. årskostnadsbidrag. Storleken av årskostnadsbidraget, vilket i princip utgår å alla kommunala utgifter, betingade av behov av arbetslöshetshjälp, bestämmes av förhållandet mellan arbetslöshetskostnaderna och det kommunala skatteunderlaget under året på följande sätt.

Arbetslöshetsutgifterna fördelas å hela antalet skattekronor vid den under året verkställda taxeringen, varigenom erhålles en årskostnad per skattekrona. På en årskostnad av högst en krona per skattekrona utgår bidrag med 20 procent av kostnaden. På den del av årskostnaden, som ligger över en krona men utgör högst 2 kronor per skattekrona, utgår bidrag med 50 procent, på den del, som ligger över två kronor men utgör högst 2 kronor 50 öre, med 60 procent och på den del, som ligger över 2 kronor 50 öre per skattekrona, 100 procent.

Av vad nu sagts framgår, att årskostnadsbidraget kan utbetalas först efter utgången av det år bidraget avser. Någon olägenhet har dock icke uppkommit härigenom, emedan kommissionen lämnat förskott i klumpsummor till behövande kommuner för hjälpverksamhetens bedrivande och därjämte successivt utanordnat 20 procents bidrag, vilket alltid minst skall utgå till bestridande av kostnaden för godkända hjälpåtgärder.

Statsbidragssystemet skall icke tillämpas retroaktivt. Emellertid har riksdagen medgivit (skrivelse nr 1942:467), att ett begränsat antal kommuner, som fortfarande ha att dragas med utgifter för tidigare arbetslöshet, i årskostnadsunderlaget få inräkna ränte- och amorteringsutgifter för lån upptagna för bestridande av kostnaderna för vissa äldre statskommunala beredskaps-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 283. 71

och reservarbeten. De närmare förutsättningarna härför framgå av prop. 1942:344, sid. 75.

Bidragssystemet tillämpas alltjämt endast försöksvis.

I efterföljande summariska sammanställning angivas de bidragsprocenter, som genom årskostnadsbidragen utgått för hjälpverksamhet under 1941, och antalet kommuner, som erhållit statsbidrag. Därjämte angivas de bidragsprocenter, som skulle ha utgått vid tillämpning av förutvarande system.

Som synes är det endast 25 kommuner av 134, som erhållit mer än 20 procent statsbidrag, och av dessa voro 24 belägna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län.

En direkt jämförelse mellan bidragsprocenterna enligt de båda systemen kan emellertid ej göras, enär det nya systemet, som nyss angivits, innebär att bidrag utgår dels i form av årskostnadsbidrag (med förut angivna procentsatser) dels i form av särskilt arbetsbidrag med på förhand fastställd procentsats. Denna senare överstiger ofta, i vissa fall betydligt bidragsprocenten för årskostnaden. Kommunens sammanlagda bidrag till hjälpverksamheten kan alltså vara lika stort eller större än förut, trots att årskostnadsbidraget, som alltså utgör endast en del av statsbidraget, utgår med lägre procentsats än vad som skulle varit fallet vid tillämpning av det gamla systemet.

G. Värnpliktshjälp.

Krigsfamilj e bidrag.

I egenskap av tillsynsmyndighet för lerigsfamiljebidragsverksamheten har kommissionen bland annat utfärdat anvisningar för familj ebidragsnämndernas prövning av familjebidrags- och hemortslöneärenden och även lämnat nämnder, som gjort framställning därom, särskilda upplysningar. Vidare har chefen för kommissionens värnpliktshjälpsbyrå närvarit vid i olika län anordnade sammanträden med representanter för familjebidragsnämndema i länet och därvid hållit föredrag rörande krigsfamiljebidragsförordningens tilllämpning m. m.

Den 30 juni 1942 utfärdades ny krigsfamiljebidragsförordning (nr 521). Kungörelsen samma dag (nr 525) innehåller tillämpningsföreskrifter. Vissa bestämmelser i den nya förordningen trädde i kraft den 1 juli 1942, nämligen

Tal). 34. Värnplikts låne verksamheten till och med (leo 31 december 1942.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28S.

73 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

stadgandena örn höjning av familjepenningens och näringsbidragets maximibelopp, om hemortslön för tjänstgöring efter den 1 juli 1942 och örn s. k. retroaktiv hemortslön för tiden 1 januari 1941—30 juni 1942. Beträffande hemortslön hade de militära truppregistreringsmyndigheterna att lämna uppgifter rörande tjänstgöringsförhållandena. Bestämmelsernas tolkning vållade ofta svårigheter. Betroaktiv hemortslön fick sökas under tiden 15 augusti—- 31 december 1942. Den stora anhopningen av dylika ansökningar samt understundom föreliggande svårigheter att klarlägga tjänstgöringsförhållandena vållade dröjsmål hos truppregistreringsmyndigheterna med ärendenas behandling.

Genom kungörelse den 31 december 1942 (nr 982) föreskrevs att 1942 års krigsfamiljebidragsförordning skulle i dess helhet träda i kraft den 1 mars 1943. (Samma dag trädde jämväl nya krigsfamiljebidragskungörelsen den 31 december 1942 (nr 984) i kraft.) Kungörelsen den 10 april 1942 (nr 172), som omedelbart trädde i kraft, stadgade undantag för ensamstående värnpliktig, som icke fullgjort första tjänstgöring under 360 dagar, i fråga örn rätt till familjebidrag. Denna kungörelse ersattes sedermera genom kungörelse den 31 december 1942 (nr 983). Genom förordningen den 18 juli 1942 (nr 657) gjordes vissa ändringar i förordningen den 28 juni 1941 (nr 591) örn familjebidrag åt värnpliktiga m. fl. vilka drabbats av kroppsskada. Vissa ändringar trädde i kraft den 1 juli 1942.

Enligt 28 a § 1940 års krigsfamiljebidragsförordning ägde kommissionen, örn synnerligen ömmande omständigheter förelågo, på ansökan av familjebidragsnämnd medgiva, att annan anhörig till den värnpliktige än som avses i 3 § krigsfamiljebidragsförordningen finge i fråga om rätt till familjebidrag likställas med familjemedlem, som i 3 § b) sägs. Antalet under 1942 inkomna dylika framställningar utgjorde 1,410, vilka praktiskt taget samtliga avgjordes före årets utgång.

Den särskilda hjälpverksamheten till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer bedrevs under kommissionens överinseende av landshövdingarna i riket efter samma grunder som förut.

Värnpliktslån.

Förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktslån ändrades i vissa delar genom förordningen den 30 juni 1942 (nr 522). Såsom en ny förutsättning för värnpliktslån upptogs, att värnpliktig till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka kunde befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring fortsätta påbörjad yrkesutbildning. Maximibeloppet för lån höjdes från 4,000 till 5,000 kronor; längsta amorteringstiden utsträcktes till 10 år.

Omfattningen av värnpliktslåneverksamheten för tiden till och med den 31 december 1942 framgår av tab. 34. Under 1942 beviljades 742 lån å sammanlagt 565,540 kronor. Dessa fördelade sig med avseende å lånebeloppens storlek på sätt angives i det följande.

74 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Lånebelopp Antal

kronor lån

200— 500 .......................................... 346

501—1,000 .......................................... 295

1.001— 1,500 .......................................... 23

1.501— 2,000 .......................................... 51

2.001— 2,500 .......................................... 9

2.501— 3,000 .......................................... 13

3.001— 3,500 .......................................... 1

3.501— 4,000 .......................................... 3

4.001— 4,500 .......................................... —

4.501— 5,000 .......................................... 1

Summa 742

Hela antalet under året till kommissionen inkomna ärenden angående beviljande av värnpliktslån uppgick till 435. Av dessa jämte från föregående år balanserade 26 ärenden avgjorde kommissionen före december månads utgång 451, varav 95 avsågo av värnpliktslånenämnder underställda beslut, 323 av lånesökande ingivna besvär samt 33 såväl underställning som besvär. I fråga om underställda beslut upphävde kommissionen i 26 fall värnpliktslånenämndernas beslut eller sänkte lånebeloppet samt ändrade i 17 fall lånevillkoren. I anledning av anförda besvär beviljades ytterligare 57 lån.

Härutöver hade under 1942 till kommissionen inkommit 174 ärenden angående ändring i tidigare bestämda lånevillkor, av vilka vid samma tid 173 avgjorts.

I bilagorna 14 och 15 ha sammanförts vissa kostnader för arbetsförmedlingsverksamhet, överflyttning och omskolning av arbetskraft, familjebidragsnämndemas revisorer och värnpliktslånenämnderna m. m. under dels budgetåret 1941/42 dels kalenderåret 1942.

III. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet under första kvartalet 1943.

A. Arbetsmarknaden och hjälpverksamheten.

Arbetsmarknaden.

Läget på arbetsmarknaden under den hittills gångna delen av år 1943 har i stort sett icke undergått några andra förändringar än sådana, som sammanhänga med säsongutvecklingen. Till följd av de gynnsamma väderleksförhållandena gjorde sig dock de säsongmässiga arbetskraftsbehoven gällande på ett tidigare stadium än vad annars brukar vara fallet, och brist på arbetskraft framträdde därför redan under mars inom ett flertal näringsområden.

Inom jordbruket kunde vårarbetena påbörjas betydligt tidigare än normalt och arbetskraftsbristen kompenserades delvis därigenom, att dessa utsträckts under en längre tidrymd än vad man mera normalt brukar räkna med. Möjligheterna att tillgodose skogsbrukets stora arbetskraftsbehov förbättrades

75 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

.väsentligt därigenom att en betydande del av de tjänsteplikt^, tillhörande årsklass 1943, frivilligt fullgjorde sin tjänsteplikt i förväg. Av de tjänsteplikt^ befunno sig vid mars månads utgång 22,620 man i skogsarbete. Även överflyttningen av annan arbetskraft till skogsbruket visade ökad omfattning. Antalet ovana skogsarbetare, som åtnjöto kontant bidrag i en eller annan form, uppgick vid första kvartalets slut till icke mindre än 39,765. (En närmare redogörelse för överflyttningen av arbetskraft till skogsbruket återfinnes å sid. 82.)

Sysselsättningen på de industriella verksamhetsområdena var i många fall bättre än under samma kvartal föregående år. Särskilt mekaniska och elektriska verkstäder samt skeppsvarv uppvisade en mycket gynnsam sysselsättningsnivå och bristen på kvalificerade yrkesarbetare var alltjämt betydande. En del mindre verkstäder hade dock på grund av materialbrist svårigheter att bereda sina arbetare full sysselsättning. Vid sågverk, pappersmassefabrikör och pappersbruk var arbetstillgången alltjämt otillfredsställande. Genom koncentration av driften till annan årstid friställdes ett stort antal man, vilket bland annat föranledde, att riksarbetslag ej uppsattes inom sistnämnda industrier (jfr sid. 23). Den lediga arbetskraften kunde emellertid i stor utsträckning placeras i skogsarbete. Inom livsmedelsindustrin förekommo inga större förändringar. Textil- och beklädnadsindustrin uppvisade en med hänsyn till råvarubristen synnerligen god sysselsättningsnivå och korttidsarbete förekom endast undantagsvis under kvartalet. Vid skofabrikerna var arbetstillgången lägre än under första kvartalet 1942 och vid flertalet företag tillämpades korttidsarbete. Inom kemisk-teknisk industri reducerades sysselsättningen vid tändsticksfabrikerna ytterligare.

Byggnadsverksamheten gynnades av de statliga stödåtgärderna och till följd av tjänlig väderlek kunde omfattande arbeten fortgå även under vintermånaderna.

Inom andra yrkesområden framträdde särskilt beträffande hälso- och sjukvård stora svårigheter att anskaffa erforderlig arbetskraft, och på det husliga arbetsområdet skärptes den redan förut mycket kännbara bristen på arbetskraft.

Vissa sammanfattande uppgifter örn arbetsmarknaden under första kvartalet 1943 lämnas i tab. 35, varvid som jämförelse även medtagits motsvarande uppgifter för samma tid föregående år.

Av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik, som redovisar antalet sysselsatta arbetare inom industri och angränsande näringsgrenar, framgår, att sysselsättningen under de tre första månaderna av 1943 var 6 procent högre än under samma tid 1942.

Arbetsförmedling, arbetslöshet, hjälpverksamhet.

Rapporterna från de offentliga arbetsförmedlingarna bekräfta det i jämförelse med 1942 gynnsammare arbetsmarknadsläget. Antalet arbetssökande var sålunda betydligt lägre och antalet lediga platser betydligt högre än under fjolåret. Vid utgången av mars månad 1943 uppgick antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser till 114 mot 168 vid samma tidpunkt föregående år.

76 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Tab. 35. Arbetsmarknaden januari—mars åren 1942 och 1943.

*) Jfr not under tab. 5.

Uppgifter om arbetslösheten inom fackförbunden föreligga till och med utgången av februari 1943. Vid nämnda tidpunkt voro 7.1 procent av förbundens medlemmar fristämplade på grund av arbetslöshet mot 12.5 procent vid samma tidpunkt föregående år. I det följande återgivna jämförelse med arbetslöshetssiffrorna för olika fackförbund utvisar, att arbetslöshetsprocenten den

28 februari 1943 var lägre än ett år tidigare inom samtliga förbund med undantag av sko- och läderindustriarbetareförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

77 Antalet hjälpsökande arbetslösa, som under sommaren och hösten 1942 endast uppgick till omkring 6,000 och under vintermånaderna december— februari uppvisade en relativt obetydlig säsonguppgång till omkring 10,000, nedgick under mars till 8,550. Av dessa voro 3,768 sysselsatta vid för försvaret och folkförsörjningen angelägna arbeten, varför antalet i egentlig mening arbetslösa utgjorde 4,782 mot 16,184 vid samma tidpunkt föregående år. De hjälpsökandes fördelning på olika län den 31 mars 1943 framgår av tab. 36.

Nära 80 procent av de hjälpsökande voro hemmahörande i storstäderna och Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län.

Av samtliga hjälpsökande den 31 mars 1943 tillhörde 2,462 (28.8 procent) yrkesgruppen byggnadsverksamhet, 1,143 (13.4 procent) stenindustri, 893 (10.4 procent) landtransport, 598 (7.o procent) sågverksindustri, 556 (6.5 procent) kontors-, affärs- och lagerarbete samt 2,898 (33.9 procent) andra yrkesgrupper.

Tab. 36. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län den 31 mars 1943.

*) Jfr sid.45.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Den omfattning i vilken hjälpverksamheten för arbetslösa bedrivits undertiden januari 1942—mars 1943 framgår av tab. 37.

Tab. 37. Hjälpverksamheten för arbetslösa januari 1942—mars 1943.

Vid utgången av mars 1943 åtnjöto 81.3 procent av samtliga hjälpsökande arbetslöshetshjälp. Av samtliga hjälpta voro 66.8 procent hjälpta genom arbete och 33.2 procent genom understöd (inklusive utbildningshjälp). Av de genom arbete hjälpta voro 66.9 procent sysselsatta vid statliga arbeten (därav arkivarbeten och musikerhjälp 10.8 procent), 25.2 procent vid statskommunala arbeten (därav arkivarbeten 4.7 procent), och 7.9 procent vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag.

Under kvartalet sysselsattes ett stadigt ökande antal utlänningar, huvudsakligen norrmän, vid statliga beredskapsarbeten på samma villkor, som gälla för svenska arbetslösa. Antalet utlänningar uppgick vid kvartalets utgång till omkring 600 med tendens till ytterligare stegring.

Statliga stenbeställningar.

Av uppgifterna i tab. 38 framgår att under tiden 26 oktober 1942—31 mars 1943 i medeltal 819 stenhuggare och dagsverkare voro sysselsatta inom gatstensindustrin. Av dessa utgjordes 73 av genom länsarbetsnämnderna anvisad fullgod arbetskraft. Trots de tidigare omnämnda ytterligare sysselsättningstillstånd, som lämnats efter den 26 oktober 1942, har således

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 79

Tab. 88. Vid statliga stenbeställningar sysselsatta arbetare S6/io 1942—S1/s 1943.

1 Övriga arbetare sysselsatta enligt arbetsmarknadskommissionens medgivande.

det av Kungl. Maj:t fastställda högsta antalet arbetare, som finge sysselsättas med statliga och andra stenbeställningar, 950 man, ännu icke tillfullo utnyttjats. Örn alla, för vilka tillstånd till sysselsättning inom gatstensindustrin medgivits, varit i arbete, skulle denna siffra emellertid ha överskridits med cirka bO man. Då de vunna erfarenheterna givit vid handen, att den verkliga sysselsättningen vid varje tillfälle på grund av bland annat sjukdom och avgång av olika orsaker hittills kommit att avsevärt understiga det medgivna antalet, har kommissionen ansett sig kunna lämna ifrågavarande tillstånd. Genom dessa åtgärder har kommissionen också kunnat tillgodose de önskemål om ytterligare arbetskraft, som framförts från företagarehåll i och för upprätthållande av rationell storbrottsdrift.

Omfattningen av tillverkningen av sten för statens räkning under tiden

26 oktober 1942—28 februari 1943 framgår av tab. 39. Under återstående delen av budgetåret torde man få räkna med en större tillverkningskvantitet per månad än hittills. Dels kommer det av Kungl. Majit fastställda maximiantalet sysselsatta, 950, troligen att småningom i det närmaste uppnås, dels torde med hänsyn till årstidsförhållandena varje enskild arbetares tillverkningskapacitet komma att ökas. Uppskattningsvis torde tillverkningskvantiteten komma att uppgå till ett värde av i genomsnitt 200,000 kronor per månad. Under mars— juni 1943 skulle sålunda inköpen belöpa sig till cirka 800,000 kronor. Tillsammans med de belopp, som åtgått för inköp av till och med februari 1943 tillverkade kvantiteter, skulle steninköpen för statens räkning under hela budgetåret belöpa sig till cirka 1,500,000 kronor.

80 Kungl. Majlis 'proposition nr 283.

Tab. 39. Tillverkningen av sten för statens räkning 26/io 1942—28/a 1943.

1 Dessutom tillverkades 276 kvm smågatstensbindare till ett varde av 1,324 kr. i Göteborgs och Bohus län och 1,838 lpm råkantsten till ett värde av 5,010 kr. i Hallands län.

B. Tilltagna åtgärder, överväganden m. ra.

Jordbruket.

Genom kungörelser den 5 februari 1943 utfärdade Kungl. Majit instruktion för riksblockmyndigheten (nr 53) och länsblockmyndigheterna (nr 54). Riksblockmyndigheten består av två av Kungl. Majit utsedda ledamöter från vardera arbetsmarknadskommissionen och livsmedelskommissionen; till ordförande har Kungl. Majit förordnat arbetsmarknadskommissionens ordförande och till vice ordförande livsmedelskommissionens ordförande. Kiksblockmyndighetens kansli ingår i arbetsmarknadskommissionen såsom kommissionens arbetsblocksbyrå. Blockorganisationen är under riksblockmyndigheten uppbyggd på följande sätt.

Inom varje län skall finnas en länsblockmyndighet, bestående av representanter för länsarbetsnämnden, kristidsstyrelsen och hushållningssällskapet, utsedda av riksblockmyndigheten. Till länsblockmyndighetens förfogande står en länsblockledare och i vissa fall en biträdande länsblockledare, förordnade av riksblockmyndigheten.

Inom samma kommun belägna brukningsdelar, på vilka jordbruk bedrives, äro sammanslutna till ett överblock under ledning av en överblockledare. Inom överblocket finnes vidare en kvinnlig biträdande överblockledare, med uppgift att särskilt ägna sig åt frågor rörande utnyttjande av den kvinnliga arbetskraften inom överblocket. Överblockledare och kvinnlig biträdande överblockledare utses av kristidsnämnden, men för att äga giltighet måste valet fastställas av länsblockmyndigheten, som har att dessförinnan förvissa sig om att de utsedda också äro lämpliga för uppgiften.

Brukningsdelar inom ett överblock sammanföras på förslag av överblockledaren i lämpligt antal block. För varje block skall finnas en blockledare jämte ersättare, vilka utses av överblockledaren i samråd med kristidsnämnden och vederbörande blockmedlemmar.

81 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Planläggningsåtgärdema inom arbetsblocken omfatta främst upprättande av mobiliseringsplaner. I dessa lämnas uppgifter om alla dragare, traktorer och andra viktigare jordbruksmaskiner, som beräknas stå till förfogande nu och i krigstid. Där har också förtecknats den arbetskraft, som finns på blockens gårdar, och den reservarbetskraft, som man anser sig kunna räkna med vid mobilisering. Dylika mobiliseringsplaner finnas nu upprättade för praktiskt taget hela det svenska jordbruket. Varje överblockledare har efter verkställd granskning och bearbetning av mobiliseringsplanerna upprättat ett sammandrag för sitt område beträffande ovannämnda uppgifter. Med ledning av detsamma kan han t. ex. bedöma, hur mycket extra arbetskraft utöver den i mobiliseringsplanerna förtecknade, som behöver tillföras de olika blocken för att jordbruksproduktionen skall kunna upprätthållas även i ett krigsläge. Länsblockledarna ha sammanställt mobiliseringsplanernas uppgifter i länssammandrag, vilka i sin tur ligga till grund för ett rikssammandrag.

Uppgifterna i rikssammandraget hänföra sig i stort sett till förhållandena vid årsskiftet 1942/43. Av rikssammandraget framgår, att antalet block för hela landet utgör 40,414, vilket jämfört med antalet före omorganisationen innebär en minskning med cirka 30,000. I mobiliseringsplanerna redovisas en sammanlagd åkerareal av 3,646,229 ha, fördelad på 368,897 brukningsdelar. Praktiskt taget samtliga brukningsdelar i riket med över 1 ha åker äro anslutna till blockorganisationen. Av jordbrukets traktorer är mindre än hälften försedd med gengasaggregat.

Enligt rikssammandraget sysselsättas vid de olika brukningsdelarna inom blocken 632,842 män. Antalet kvinnor, som helt eller delvis deltaga i jordbruksarbete, utgör 470,111. Såsom reservarbetskraft ha antecknats över 98,000 personer, av vilka 57,900 anmält sig frivilligt.

Även under förutsättning att den rationalisering genomföres, som är syftet med blockorganisationen, är dock icke den antecknade reservarbetskraften tillräcklig för att fylla luckorna efter de jordbrukare, som inkallas till militärtjänst vid en fullständig mobilisering. På grund därav är en av blockorganisationens huvudsakliga uppgifter att med anlitande av bland annat det material, som införskaffats genom beredskapsmönstringen, söka få fram ytterligare erforderlig reservarbetskraft. I detta syfte ha redan vidtagits olika åtgärder, av vilka här må nämnas utbildningen av reservmaskinskötare. Kurser för sådan utbildning ha anordnats av hushållningssällskapen och länsblockmyndigheterna. I dessa kurser lia under vintern 1942/43 utbildats 2,200 elever.

Ungdomens frivilliga arbetsinsatser.

Kommissionen har i samråd med bland annat skolöverstyrelsen, chefen för försvarsstaben, Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, Riksförbundet kvinnlig samhällstjänst och Sveriges ungdomsberedskap utarbetat vissa riktlinjer för upplysningsverksamheten bland ungdomen för frivilliga beredskapsinsatser 1943. Enligt dessa riktlinjer skall man söka intressera ungdomen över 15—16 år för frivillig luftbevakning och frivilliga arbetsinsatser samt de yngre

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283 ina 43 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

åldersgrupperna för Ungdomsberedskapens rikstävling och odlingsverksamheten. För att samordna den centrala och den lokala propagandan enligt dessa huvudprinciper ha myndigheter och personer, som bedriva ifrågavarande upplysningsverksamhet, ålagts samråda, varvid arbetsmarknadskommissionen och länsarbetsnämnderna tjänstgöra såsom samordnande organ. För att underlätta denna samordning ha utarbetats ett flygblad och en affisch, betitlade »Välj din uppgift», vilka beröra samtliga förutnämnda arbetsuppgifter.

Under föregående års vårtermin skedde i beredskapssyfte en registrering av den äldre skolungdomen. För närvarande pågår en inventering av skolungdomens möjligheter att utföra frivilliga beredskapsinsatser under ferierna. Inventeringen företages med anlitande av nyssnämnda flygblad, vid vilket fogats en anmälningsblankett. Flygbladet utdelas till samtliga elever i de högre skolorna. De elever, som ha fyllt 15 år, skola på anmälningsblanketten angiva vilken eller vilka beredskapsuppgifter de önska ägna sig åt.

Enligt Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 april 1943 må lärjungar vid flertalet skolor liksom under 1942 erhålla ledighet för deltagande i lantbruksarbete m. m., dock sammanlagt högst fyra veckor under vår- och höstterminerna, därav högst tre veckor under en och samma termin.

Då upprätthållandet av för folkförsörjningen oundgänglig produktion är ett nationellt livsintresse, anser sig kommissionen kunna räkna med alla goda medborgares villiga medverkan till lösandet av de arbetskraftsproblem, som kunna uppkomma vid bärgandet av skörden m. m.

Skogsbruket.

För att tillgodose arbetskraftsbehovet inom skogsbruket ha fortsatta omfattande åtgärder vidtagits (jfr sid. 22 ff.). Till skogsägarnas förfogande ha sålunda ställts ytterligare baracker, varigenom antalet skogsförläggningar, som arbetsmarknadskommissionen medverkat till, vid mars månads utgång uppgick till 2,100. Från andra yrken har ytterligare arbetskraft överförts till skogen, och dessutom ha även de tjänstepliktiga av 1943 års klass, som ej anmält sig frivilligt i förväg, påbörjat arbetet. Antalet arbetare av olika kategorier, vilka åtnjuta kontanta bidrag eller eljest fullgöra tjänsteplikt, framgår av följande tablå.

Antal ovana Antal rike- Antal tjänste- 1 9 4 3 arbetslösa arbetare pliktiga

Därav tjänstepliktiga nied särskilt bidrag

Januari.......................... 21,527 2,486 19,050 13,452

Februari ........................ 23,919 1,577 20,510 15,309

Mars ............................ 22,658 1,016 22,620 16,091

Vid utgången av mars månad hade av de tjänstepliktiga sammanlagt 5,680 uttagits tvångsvis, medan övriga utgjordes av sådana, som frivilligt i förväg fullgjorde tjänsteplikten. Av de frivilliga hade 1,902 man då fullgjort dem åliggande arbete.

Kursverksamheten för utbildning av instruktörer och kockor fortsattes under kvartalet.

83 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Den under föregående år utvidgade konsulentverksamheten för skogskockor har ytterligare utökats. Kungl. Maj:t medgav efter framställning från riksförsäkringsanstalten genom brev den 5 mars 1943, att ytterligare 5 konsulenter finge anställas, varför dessa vid mars månads utgång uppgingo till 10, vilka samtliga avlönas ur arbetsmarknadsanslaget.

Kommissionen ställde i mars månad ytterligare 10,000 kronor till ABFis förfogande för inköp och distribution av vandringsbibliotek (jfr sid. 24).

De månatliga inventeringarna av skogsbrukets arbetskraft ha fortsatts, och resultaten framgå av följande tablå.

därav arbetskraft,

Antal rappor- Antal Ytterligare sora a werkarö

1 9 4 3 terande sysselsatta arbetskrafts- uppgivit sig ej

avverkare arbetare behov själva kunna

anskaffa

Januari........................ 10,030 120,019 21,007 17,054

Februari ...................... 9,533 127,776 16,632 14,017

Mars .......................... 9,476 110,236 15,020 12,712

Tjänstepliktig, som ådrager sig skada eller sjukdom under fullgörande av tjänsteplikt, varom förmäles i kungörelsen den 13 november 1942 (nr 878) örn tjänsteplikt för män, födda år 1923, har genom förordningen den 21 april 1943 (nr 183) örn ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt, tillförsäkrats ersättning av allmänna medel. Ersättning enligt förordningen skall emellertid ej utgå, örn ersättning i anledning av olycksfallet eller sjukdomen utgives enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. I avseende å ersättningen skola i övrigt i huvudsak gälla bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Arbetsförtjänsten skall emellertid beräknas efter de grunder, som stadgas i 9 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, dock lägst till tvåtusentrehundra kronor. Förordningen äger icke tillämplighet på tjänstepliktig, som enligt 2 § andra stycket lagen örn försäkring för olycksfall i arbete icke är att anse såsom arbetare.

Den svåra stormfällning av skog, som i början av mars 1943 ägde rum bland annat inom Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, örebro och Västmanlands län, krävde, att arbetskraft omedelbart ställdes till förfogande för upparbetning av främst timmer och andra dyrbara sortiment. Kungl. Majit har medgivit att vissa militära förband fått utnyttjas härför, bland annat ingenjörstrupper och trängförband. Dessa ha i vissa fall varit utrustade med traktorer och bilar samt i andra fall med hästar för virkets framkörning.

Fördelningen av den militära arbetskraften har fastställts av arbetsmarknads- och bränslekommissionerna efter samråd med vederbörande förbandschefer och länsarbetsnämnder. Erforderlig utrustning av handredskap har tillhandahållits av länsarbetsnämnderna.

Genom brev den 4 december 1942 och 12 februari 1943 har Kungl. Majit ställt en särskild tjänsteman till arbetsmarknads- och bränslekommissionernas

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 383.

förfogande för att biträda vid handläggning av ärenden, som röra dels vidtagande av anordningar för sysselsättning av ovan arbetskraft inom skogsbruket, dels upplysnings- och propagandaverksamhet för planläggning av avverkningar under våren och sommaren.

Bränslekommissionen har i olika sammanhang givit uttryck åt den uppfattningen, att all energi bör insättas på att öka tillförseln av arbetskraft till skogen. Detta föranleder arbetsmarknadskommissionen att upptaga till övervägande ytterligare åtgärder i nämnda syfte. Det under senare halvåret 1942 tillämpade systemet med riksarbetslag (sid. 23), vilket av olika anledningar haft obetydlig omfattning under 1943, gav kvalitativt goda resultat, ehuruväl systemet som sådant, främst med hänsyn till de ekonomiska bidragens storlek, utsattes för viss kritik. Av den redogörelse, som lämnats å sid. 29, framgår att riksarbetslagen på grund av riksarbetarnas som regel goda arbetsprestationer äro bland de billigare av de anordningar, som hittills åstadkommits för att tillföra skogen arbetskraft. Det starkt minskade antalet riksarbetare under januari och februari i år tyder på att systemet utan svårigheter snabbt kan anpassas till förändringar på arbetsmarknaden. Av förklarliga skäl är det en stor fördel, örn en nödfallsåtgärd som riksarbetssystemet snabbt kan avvecklas, när behovet av arbetskraft kan tillgodoses genom andra för arbetsmarknaden mindre irriterande åtgärder, 'samtidigt som man vid behov för kortare eller längre tid utan alltför tidsödande förberedelser kan erhålla ett för tillfället nödvändigt tillskott av arbetskraft till ur folkförsörjningssynpunkt vitala arbetsområden. Uttagningen med tjänsteplikt av 1943 års klass måste även den såvitt hittills kan bedömas anses ha slagit väl ut, men kostnaden per avverkad lm3 är hög. Såsom en utväg för tillförande framdeles av ytterligare arbetskraft till skogsbruket synes böra övervägas uttagning av 1944 års klass. Andra utvägar kunna emellertid även tänkas. I anslutning till Kungl. Maj:ts förut (sid. 29) omnämnda uppdrag till arbetsmarknads- och bränslekommissionerna undersökas möjligheterna att öka den ordinarie skogsarbetarkårens arbetsinsats. Stora svårigheter möta här, men kommissionerna beräkna att inom den närmaste tiden kunna för Kungl. Maj:t framlägga resultaten av dessa undersökningar.

Skulle Kungl. Majit framdeles finna, att uttagning med tjänsteplikt av 1944 års klass bör äga rum för tillgodoseende av visst arbetskraftsbehov, torde, i likhet med vad fallet varit för 1943 års klass, särskilda bestämmelser böra tillämpas för olycksfall i arbete respektive kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikten. Uppkommer fråga örn sådan uttagning under tid, då riksdagen ej är samlad, synes Kungl. Majit böra äga att utfärda härför erforderliga föreskrifter. Kommissionen får därför föreslå, att Kungl. Majit förelägger riksdagen förslag till lag av samma innebörd som lagen den 21 april 1943 (nr 182) med särskilda bestämmelser örn försäkring för olycksfall i arbete av vissa tjänstepliktiga m. m. men avseende män, födda år 1924, vilken lag dock bör träda i kraft först från och med den dag, Konungen bestämmer. Vidare bör Kungl. Majit äga att för män, födda år 1924, förordna

85 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

om tillämpning av enahanda föreskrifter som i förordningen den 21 april 1943 (nr 183) örn ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt.

Torvtndustrin.

Arbetsförmedlingstvång för torvhanteringen gäller alltjämt (jfr sid. 102).

För att få överblick över det beräknade behovet av arbetskraft ha i god tid genom bränslekommissionen infordrats uppgifter från omkring 650 torvföretag angående behovet av arbetskraft. Arbetskraftsbehovet angavs till 19,300 män samt 8,200 kvinnor och minderåriga eller sammanlagt 27,500 arbetare. Dessa uppgifter ha meddelats berörda länsarbetsnämnder, vilka anmodats vidtaga lämpliga åtgärder för tillgodoseende av detsamma.

Genom kungörelse den 13 november 1942 (nr 878) har, som tidigare angivits, stadgats skyldighet för varje svensk man, som är född 1923, att i enlighet med de föreskrifter, som av arbetsmarknadskommissionen lämnas, utföra arbete bland annat inom torvhanteringen.

Med anledning härav har kommissionen föreskrivit följande.

Den, som uttages till torvarbete, åligger att i huvudsak utföra sådant ackordsavlönat arbete, för vilket fullgod manlig arbetskraft sedvanligen användes. Arbete med uppgrävning av råtorv eller utläggning av torvsträngar från linbana åligger dock ej den tjänstepliktige, såvida han ej själv önskar utföra sådant arbete. Den tjänstepliktige skall med beräkning enligt kollektivavtal eller eljest särskilt godkända regler utföra torvarbete, tills en viss arbetsinkomst uppnåtts, som normalt beräknas kunna intjänas på fyra månader. Som regel sättes detta belopp till 800 kronor. Något särskilt bidrag till dem som anvisas torvarbete utgår ej. Beträffande kläder, resor och dylika förmåner gälla samma bestämmelser som angivits under skogsbruket (sid. 28).

Kommissionen har även planerat att anordna arbetsläger i större omfattning än föregående år, i avsikt att tillföra torvhanteringen minderårig arbetskraft för vändnings-, kupningsarbete och dylikt. För att underlätta emottagandet av tjänsteplikt^ ävensom för att medverka till bättre bostadsförhållanden över huvud taget ställer kommissionen baracker av samma typ, som när det gäller skogsförläggningar, till förfogande. Torvföretaget har härvid att bekosta transport till uppsättningsplatsen samt uppmontering av baracken, dessutom skall hyra erläggas med 50 kronor per månad, dock minst 300 kronor per år. Emottagaren är ansvarig för brandförsäkring av förhyrd barack.

Arkivarbeten.

Uppkomst och nuvarande karaktär.

I början på 1930-talet bragtes frågan örn hjälp åt arbetslösa kontorister på tal både i riksdagen och av representanter för tjänstemannaorganisationer. Bekymren gällde härvid liksom tidigare främst de arbetslösa, som förut sysselsatts inom de merkantila yrkena och som saknade fysiska förutsätt-

86 Kungl. Maj-.ts proposition nr 283.

ningar för hårt kroppsarbete. Ett avgörande steg framåt togs, när Kungl. Majit den 12 januari 1934 anbefallde statens arbetslöshetskommission att i samråd med de myndigheter, som på anmodan av chefen för socialdepartementet till departementet lämnat uppgift på lämpliga arbetsobjekt, »skyndsamt anordna för arbetslösa kontorister och med dem jämställda avsedda statliga reservarbeten». Enär kommissionen tydligen räknade med att arkivarbetena som tillkommit under den svåra krisen i början och mitten på 1930talet —- då även stora grupper av tjänstemän drabbats av densamma — skulle komma att avvecklas sedan krisen ebbat ut, vidtogos under denna tid från dess sida inga speciella, reglerande åtgärder. Detta medförde, att kommittéerna i en del fall rekryterade arkivarbetena med personal från alla yrkeskategorier och icke enbart med kontoristarbetslösa. Vid sidan örn arbetslösa från olika tjänstemannagrupper placerades sålunda i arbetena bland annat arbetslösa grovarbetare, målare, snickare, bagare, skomakare, kartongarbetare, montörer, margarinfabriksarbetare, en slakterilärling, furirer, hovmästare samt bank-, hotell- och tamburvaktmästare. Att till arkivarbetena, sedan de pågått någon tid, kommo att hänvisas även många andra än det merkantila livets tjänstemannakategorier hade uppenbarligen sin förklaring däri, att arbetena avlönades som vanliga reservarbeten i förekommande fall med ackordsprissättning. När den egentliga krisen på arbetsmarknaden var överstånden och samtidigt även en viss knapphet på arbetsobjekt inställde sig, började ämbetsverken emellertid att kräva bättre kvalitet hos arbetskraften vid de återstående arbetena. Våren 1941 befanns tiden vara inne att ge mera stadga åt verksamheten och att samtidigt effektivisera arbetsanskaffningen. Det principiellt viktigaste i det rationaliserade arkivarbetssystem, som genomfördes från den 1 juli 1941, omfattade två huvudpunkter:

1) lönesättningen,

2) behörighetsavgränsningen.

Det nya lönesystemet avsåg att framhäva arkivarbetena såsom en speciell hjälpform för kontorister och med dem likställda. I kommissionens cirkulär D 10 (1941), varuti de allmänna bestämmelserna för hjälpformen nedlades, gavs också följande formulering åt sagda grundprincip: »Avgörande för att en arbetslös skall anses behörig till arkivarbete måste vara, att han (hon) förmår styrka, att han (hon) tidigare utfört ett arbete, vilket ger berättigande åt hans (hennes) anspråk på att i kompetenshänseende jämställas med teknici eller kontorister» (inklusive intellektuella av olika kategorier).

Såsom en följd härav ha personer, som uppenbarligen brustit i behörighet, icke medgivits sysselsättning vid dessa arbeten. Behörighetsprövningen har dock varit lagd så, att alla möjliga hänsyn kunnat tagas till envars praktiska färdigheter och till den personliga egenarten hos klientelets mycket disparata element. Har en sökande någorlunda förmått styrka, att han utbildat sig för kontorsfaoket eller att han verkligen i praktiken sysslat med kontorsarbete eller liknande och på grund av sin allmänna kompetens verkligen kan anses rimligen försvara en sysselsättning vid ett arbete med de

87 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

löner, som efter omläggningen av lönesystemet bjudas arkivarbetarna, har han eller hon accepterats. Emellertid ledde den 1941 genomförda omläggningen av arkivarbetssystemet icke i allo till åsyftat resultat, säkerligen främst på grund av att lönesystemet icke fick lämplig utformning (se härom närmare i det följande). Att det vid den på de senare åren ökade tillströmningen oftast varit fråga örn svagt meriterade personer synes bekräftat därav, att vederbörande under sin senaste anställning på öppna marknaden haft löner, som ej sällan mer eller mindre understigit utgående arkivarbetslöner. Av de 312 arkivarbetare, som den 31 oktober 1942 sysselsattes vid arkivarbeten, hade sålunda 119 eller 38 procent under sin senaste anställning på öppna marknaden (som för många hänförde sig till åren 1939—1942) lägre inkomst än vad de genomsnittligen kommit att erhålla såsom arkivarbetare. (Omräkning av de här ifrågavarande arkivarbetarnas inkomster i 1942 års penningvärde -- enligt socialstyrelsens levnadskostnadsindex — har härvid skett.) Begränsas omfattningen till att endast avse de i oktober 1942 sysselsatta arkivarbetare, vilkas arbetslöshet uppkommit under åren 1940—42 eller 130 stycken, befinnes att 91 eller 70 procent av dem hade mindre inkomst under den tid de voro anställda på öppna marknaden än vad de sedan uppnått i förtjänst vid arkivarbete. Konstaterandet av här anförda förhållanden har givetvis bidragit till ökad noggrannhet och omsikt vid behörighetsprövningen, särskilt på den senaste tiden. Medverkande härtill har även varit, att ämbetsverk, myndigheter och institutioner alltjämt anmärkt på den hänvisade arbetskraftens klena utrustning såväl i fråga örn elementära kunskaper i språk (både modersmålet och utländska språk) och färdighet i maskinskrivning och dylikt, som också beträffande vana att handskas med böcker, dokument och papper av olika slag. Strävandet att förebygga placering av alltför svagt kvalificerade personer i arkivarbete har även bottnat i den uppfattningen, att dylika personer ansetts icke böra annat än i noggrant prövade undantagsfall få belägga de fåtaliga arkivarbetsplatserna. Ett motsatt förfarande måste nämligen verka hindrande på möjligheten att placera sådana personer, som genom sin utbildning och tidigare verksamhet på öppna marknaden besitta verkliga kvalifikationer för arbete inom kontoristfacket och som genom att erhålla sysselsättning vid arkivarbete såsom en hjälp av mera övergående natur kunde få sin väg jämnad för återgång till deras egentliga arbetsområde. Detta har dock ej hindrat, att många kontoristarbetslösa personer (särskilt äldre) med små chanser att ånyo komma in på kontorsbanan, förklarats behöriga. Det har dock här gällt sådana individer (för närvarande cirka V» av klientelet vid arkivarbetena), som närmast kunna betraktas såsom på en speciell arbetslinje statligt hjälpta understödstagare, vilka i annat fall hade måst ty sig till fattigvården.

Givet är, att en del personer med både vilja och förmåga att utföra enklare arkivarbeten kommit att hållas utanför denna hjälpform på grund av ovan berörda förhållanden. Särskilt har i flera fall visat sig olyckligt, att någon arbetslinje ej funnits att tillgå, som kunnat — beträffande såväl sysselsättningens art som lönens storlek — lämpa sig för de många ambitiösa personer,

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

vilka i avsaknad av behörighet till arkivarbete enligt för närvarande gällande bestämmelser ej kunnat placeras vid dessa. Behov föreligger sålunda av en utbyggd arkivarbetslinje med möjlighet att bereda även här åsyftade kategorier av arbetslösa försörjning genom arbete, så att de må kunna undgå utsikten att bli understödstagare hos fattigvården. Erfarenheten ger följaktligen vid handen, att gällande arkivarbetssystem icke i allo fungerar tillfredsställande och därför bör reformeras.

Den kontoristarbetslöshet, som föreligger även under nuvarande gynnsamma förhållanden på arbetsmarknaden, torde i viss mån sammanhänga med den tilltagande rationaliseringen inom kontorsarbetet. I vart fall är uppenbart, att inom olika tjänstemannakategorier begynt framträda ett allt större antal personer, som ej blott på grund av ålder utan även till följd av bristande yrkesutbildning, belastning av olika slag och i allmänhet ringa yrkesrörlighet icke ens under goda konjunkturer utgör efterfrågad arbetskraft, sedan de någon tid släppt kontakten med sina förutvarande anställningar på öppna marknaden. Flertalet av dessa personer ha hittills i allmänhet icke tillhört någon stödjande facklig organisation och än mindre anslutit sig till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Belysande i sistnämnda hänseenden är det faktiska förhållandet, att praktiskt taget ingen av dem, som för närvarande sysselsättas vid arkivarbete — oavsett åldern — enligt egen deklaration tillhör någon facklig organisation med anknytning till vare sig LO eller Daco. Däremot har i något enstaka fall påträffats anteckning örn att vederbörande strukits ur sin organisations medlemsförteckning.

Såsom nyss framhållits, tillkommo arkivarbetena som en tillfällig hjälpform. Emellertid har det alltmer börjat ingå i de kontoristarbetslösas medvetande (liksom även i många arbetslöshetskommittéers), att denna hjälpform kommer att bliva bestående. Bägge ha inrättat sig därefter. Frekvensen av aspiranter har efter hand (med temporära avbrott) alltmer stigit. Fler och fler personer, som tidigare haft de mest skiftande sysselsättningar i arbetslivet, ha med större eller mindre berättigande förmenat sig duga till arkivarbetare. Det har därför blivit allt svårare för dem, som ha att handskas med detta klientel, att sköta arbetskraftsurvalet tillfredsställande. Det synes med hänsyn härtill nödvändigt att fullfölja den rationalisering av verksamheten, som åsyftades genom 1941 års omläggning av arkivarbetssystemet. Härvid torde emellertid alltjämt möjlighet till sysselsättning vid arkivarbete undantagsvis och under alldeles speciella betingelser böra stå öppen även för en person utan behörighet i strängare mening eller för personer, som tidigare saknat förvärvsarbete på öppna marknaden respektive därstädes haft lägre inkomst än vad som b judes i arkivarbete. Det kan ostridigt också vara ändamålsenligt att ha tillgång till en hjälpform, som icke alltför snävt binder myndigheternas handlingsfrihet vid prövningen av det enskilda hjälpfallet. Å andra sidan måste likväl en sådan ordning vara ägnad att inge betänkligheter, som (här bortses från enstaka undantagsfall) tillåter arbetslösa personer att vid sysselsättning uti av samhället anordnade hjälparbeten komma

89 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

i åtnjutande av större förtjänster, än de mäktat förskaffa sig vid tidigare yrkesutövning, kanske vid relativt nyligen lämnade anställningar i den fria marknaden.

En rationell lösning av det föreliggande problemet synes peka mot en sådan omläggning av arkivarbetena, att dessa kunde bedrivas på två linjer, av vilka den ena skulle ge sysselsättning åt personer med dokumenterade kvalifikationer såsom kontorister och liknande och åt personer, som utövat verksamhet på olika intellektuella arbetsområden, den andra åter bereda utkomst åt personer utan dylika kvalifikationer. Den sistnämnda arbetslinjen skulle dessutom göra det möjligt att i större omfattning än för närvarande kunna ge arbete åt klena personer samt personer med psykisk eller annan belastning. Den skulle öppna utsikter till ett bättre utnyttjande över huvud av vissa grupper bland den partiellt arbetsföra arbetskraften. I anslutning till denna klyvning av arbetslinjen bör en differentiering jämväl av arbetsobjekten komma till stånd, som tar hänsyn till klientelets olikartade kvalifikationer.

Samtidigt måste arkivarbetena i praxis fungera på sådant sätt, att de förmå fylla en dubbel uppgift. De böra alltså å ena sidan utgöra en anordning, som i form av övergående sysselsättning bereder tillfällig utkomst åt fackligt skolade eller eljest kvalificerade arbetslösa personer med förutsättningar att kunna återbördas till sina förutvarande yrken eller anställningar på öppna marknaden respektive befinnas lämpade att omskolas för övergång till nya arbetsområden. Men arkivarbetena böra å andra sidan också tjäna såsom en med arbete kombinerad understödsform för åldrad, på arbetsmarknaden mestadels knappast längre efterfrågad arbetskraft eller av i olika hänseenden belastad arbetskraft inom varierande åldersgrupper, vare sig denna icke mer konkurrensdugliga arbetskraft utgöres av arbetslösa kontorister och med dem likställda eller av personer inom andra yrken, som sakna förmåga att kunna genom kroppsarbete hävda sig på öppna marknaden, men som dock äro i stånd att utföra enklare arkivarbetsgöromål.

Statistiska data.

Antalet hos arbetslöshetskommittéerna anmälda hjälpsökande arbetslösa kontorister och med dem likställda under år 1942 framgår av efterföljande sammanställning. Såsom kontoristarbetslösa ha därvid räknats personer, tillhörande yrkesgrupperna ingenjörsarbete och arbetsledning, kontorister, affärsföreståndare, affärsbiträden, agenter m. fl., litterärt och konstnärligt arbete, förvaltning och undervisning samt sjukvård och hygien.

Många såsom kontoristarbetslösa anmälda personer ha i själva verket icke besuttit någon som helst utbildning för kontorsarbete eller haft praktiska erfarenheter från arbete å kontor och dylikt.

Endast ett mycket ringa antal kontoristarbetslösa i egentlig mening har befunnits lämpa sig för sysselsättning vid beredskapsarbeten eller kunnat omskolas.

90 Kungl. Majlis proposition nr 283.

1 statliga och statskommunala arkivarbeten ha under tiden 1934—1942 sysselsatts inalles 1,437 personer, hemmahörande i 57 olika kommuner (varav 40 städer och 17 köpingar och landskommuner). Flertalet arkivarbetare har

haft sin hemort i följande samhällen.

Stockholm .......................... 855

Göteborg............................ 189

Karlstad ............................ 53

Jönköping .................. 29

Malmö .............................. 29

Uppsala ............................ 25

Gävle .............................. 20

Solna................................ 17

Härnösand.......................... 15

Örebro.............................. 15

Luleå .............................. 13

Lund................................ 13

Kalmar.............................. 12

Östersund .......................... 12

Visby .............................. 10

Antalet i medeltal per år i arkivarbete sysselsatta personer under samma

1939 ................................ 117

1940 ................................ 131

1941 ................................ 247

1942 ................................ 355

Den hittills högsta sysselsättningssiffran nåddes i april 1942 med 399 personer.

Det övervägande antalet arkivarbetare har utgjorts av män; 119 kvinnor ha under tiden 1934—1942 berette utkomst i denna hjälpform, de flesta bosatta i Stockholm (92) och Göteborg (6). Åldersfördelningen beträffande nyssnämnda 119 kvinnor har varit följande.

Ålder Antal

18-30 år.......................... 33

31—40 » .......................... 39

41—50 » .......................... 27

51—w » .......................... 20

Summa 119

91 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Bland kvinnorna har ett 30-tal olika yrken varit representerade. Flertalet har utgjorts av kontorister och likställda. Såsom exempel på andra yrken kunna nämnas affärsinnehavare, agent, telefonist, advokat, lärarinna, målarinna, guvernant, riterska, sjuksköterska, massös, skådespelerska och husfru.

Statliga eller statskommunala arkivarbeten ha för längre eller kortare tid under nyss angivna period bedrivits på 42 orter, samtliga städer utom 2.

Arbeten av detta slag lia under samma tid kommit till utförande inom 270 ämbetsverk, myndigheter och institutioner av olika slag, bland vilka må nämnas:

Militära enheter (regementen, staber etc.) ...................................... 30

Stiftelser och olika slags institutioner för kulturella ändamål ................ 27

Centrala ämbetsverk.............................................................. 25

Museer............................................................................ 24

Lantmäterikontor ................................................................ 24

Allmänna läroverk, tekniska gymnasier, realskolor och seminarier............ 20

Kommunala myndigheter............. .......................................... 19

Länsstyrelser...................................................................... 17

Arkiv, olika slag ................................................................ 17

Sjukhus .......................................................................... 12

Bibliotek.......................................................................... 12

Yrkesinspektioner ................................................................ 8

Universitet och högskolor........................................................ 7

Hovrätter och domstolar ........................................................ 5

Departement...................................................................... 4

Från en undersökning av arkivarbetarklientelet den 31 oktober 1942 meddelas i det följande några data, kompletterade på vissa punkter med uppgifter från andra utredningar.

Vid angivna tidpunkt bedrevos arkivarbeten på 25 orter vid inalles lil arbetsföretag. De 312 arbetslösa, som då sysselsattes (varav 33 kvinnor), voro hemmahörande inom 23 olika kommuner, 223 voro från Stockholm, 46 från Göteborg, 5 från Malmö, 4 från Uppsala och Karlstad, 3 från Solna och Linköping o. s. v. Efter yrkestillhörighet fördelade sig arkivarbetarna sålunda.

92 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 283.

Inom gruppen kontors-, affärs- och lagerarbete (220) voro 145 (46.5 procent) att hänföra till kategorien kontorister och likställda i egentlig mening samt 64 (20.5 procent) till gruppen handlande, agenter och inkasserare.

Intellektuella med olika slag av högre yrkesutbildning (universitet, högskolor och dylikt) voro 10 (3.2 procentJ samt intellektuella utan högskoleeller motsvarande utbildning, journalister och lärare m. fl. 33 (10.6 procent).

Anmärkas må, att såsom »kontorister» av olika varianter (kontorschef, kamrer, kassör, bokhållare o. s. v.) i stor utsträckning upptagits personer, vilka vid närmare undersökning befunnits ha utan varje sakligt fog åsatts denna yrkesbeteckning.

Arkivarbetarnas civilstånd den 31 oktober 1942 (uppgifterna fullständiga endast för 306 personer) utgjorde som följer:

Tidigare var proportionen gifta ej obetydligt större bland arkivarbetarna. Åldersfördelningen i oktober 1942 framgår av följande sammanställning.

74.7 procent av alla arkivarbetare voro sålunda över 50 år. Bland de i slutet på 1942 ej längre sysselsatta 1,108 arkivarbetarna, vilkas åldersförhållanden kunnat utrönas, var motsvarande siffra endast 31.6 procent. Orsaken härtill var främst den, att tidigare någon åldersspärr ej fanns, medan numera i regel ingen, som är under 40 år, får hänvisas till arkivarbete. I oktober 1942 voro 23.7 procent av samtliga arkivarbetare över 60 år. Motsvarande siffra bland de 1,108 »ej aktuella» arbetarna var 6.5 procent.

Någon närmare undersökning av arkivarbetarnas skolunder byggnad eller fackutbildning företogs ej i oktober 1942. Med den utveckling klientelet på senare tid undergått torde emellertid kunna antagas, att arkivarbetarna hösten 1942 i vart fall icke voro bättre yrkesskolade än de kontoristarbetslösa, som undersöktes hösten 1940 respektive januari 1942. Av 1940 års motsvarande klientel saknade 47 procent varje slags yrkesutbildning och för klientelet i januari 1942 var siffran 46 procent.

93 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 283.

I och för sig är bristen på skolunderbyggnad och fackutbildning bland arbetslösa kontorister och övriga anställda inom de merkantila yrkena knappast förvånande. Likartade förhållanden lära nämligen vara för handen inom betydande delar av handelns och industrins tjänstemannagrupper. Även örn den egentliga kontorspersonalen inom handeln genomgående äger en högre utbildningsstandard än butiks- och lagerpersonalen, måste likväl betecknas såsom ett otillfredsställande förhållande, ägnat att skapa allvarliga arbetslöshetsrisker, att en avsevärd del av näringslivets funktionärsgrupper sakna systematisk skolning för sitt arbete. Då ett visst samband torde få anses råda mellan fackutbildning å ena sidan, lön, trygghet och uppåtstigande i anställningen å den andra, måste det sålunda både ur individens och samhällets synpunkter vara av utomordentlig vikt, att bristfälligheterna i här berörda hänseende undanröjas. Eljest kan befaras, att antalet okvalificerade kontorister och likställda skall öka och därmed än större anspråk än utvecklingen på tjänstemännens arbetsmarknad redan i sig själv medför, komma att ställas på samhällets bistånd i form av arkivarbete eller understöd.

En betydande del av de 312 arkivarbetarna (oktober 1942) hade i allmänhet icke på lång tid haft någon stadigvarande anställning på öppna marknaden. Denna hade för 32 personer upphört redan före 1931, i några fall ända för bortåt ett tjugotal år sedan. Ifrågavarande personer utgöra av allt att döma ett skikt av kroniskt arbetslösa i saknad av varje utsikt till att någonsin åter efterfrågas på den fria marknaden. Örn 105 personer gäller, att de ej sedan åren 1931—1938 haft någon fastare anknytning till näringslivet. Arbetslösheten för de flesta hade emellertid uppstått under det nu pågående krigets tid.

Bristen på stabilitet i de kontoristarbetslösas tidigare anställningsförhållanden på öppna marknaden avspeglar sig i de uppgifter, som stå till förfogande rörande frekvensen av platsombyten. Efterföljande siffror lia avseende på uppgifter från 296 av de arkivarbetare, som den 28 februari 1943 voro sysselsatta vid arkivarbeten. Antalet av dem innehavda olika platser på öppna marknaden (anställningar i flera omgångar hos en och samma arbetsgivare räknade som allenast en anställning och uppgiven sysselsättning vid arkiv-, reserv- eller beredskapsarbete helt borträknad) har utgjort som följer.

De, som endast haft en plats, utgöras huvudsakligen av personer, som tidigare varit egna företagare, agenter och försäljare, eller utövat fria yrken. Bland dem, som oftast bytt plats, märkas särskilt försäljare och agenter samt kontorister med ringa eller ingen yrkesskolning. Det har också uppmärksammats, att åtskilliga personer, som gått förlustiga sina kontors- och liknande anställningar, därefter försökt sig som egna företagare inom vitt skilda branscher, innan de efter misslyckandet fått placering vid arkivarbete. Sysselsättningen vid dessa har därför — trots de periodiska bortskiftningarna -— för dem ofta blivit den slutliga fristaden efter årslångt jäktande mellan osäkra ekonomiska positioner.

En undersökning har även utförts av här berörda personers sysselsättningsförhållanden vid arkivarbetena. Begränsas granskningen till att endast avse de 162 personer, som före hänvisningen till arkivarbete haft minst fem tjänster på öppna marknaden, visar det sig, att många av dessa personer sedermera kommit att tillhöra arkivarbetsklientelets fasta stam, vilket belyses av efter-

följande sammanställningar.

95 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Åtskilliga av de i oktober 1942 sysselsatta arkivarbetarna hade under sina arbetslöshetsperioder även bisprungits i andra hjälpformer än arkivarbete. Det gäller av naturliga skäl särskilt de personer, vilkas arbetslöshet varit långvarig. Under tiden 1934—31 oktober 1942 hade de vid sistnämnda tidpunkt sysselsatta arkivarbetarna erhållit arbetslöshetshjälp i skilda former (arkivarbete, kontantunderstöd, reserv- eller beredskapsarbete, beredskapskurser) under sammanlagt följande antal månader.

Hjälp under antal månader

Antal

hjälpta

Procent

1—12 ................................ 114 36.5

13—24 ................................ 79 25.8

25—36 ................................ 39 12.6

37—48 ................................ 21 6.7

49—72 ................................ 35 11.2

73—96 ................................ 16 5.2

över 96 ................................ 8 2.6

Summa 312 100.0

Förslag till arkiv arbet enas uppdelning på A- och B-arbeten.

Såsom redan i den inledande delen av denna redogörelse understrukits, bör en väg öppnas för att vid arkivarbetena även bereda plats för arbetslösa personer, som icke äro kontorskompetenta i egentlig mening. För deras sysselsättande kunna givetvis en hel del av de nuvarande arkivarbetena ifrågakomma, men dessa lära dock icke förslå långt med den ansvällning av klientelet, som kan emotses efter ikraftträdandet av de ifrågasatta nya behörighetsbestämmelserna. En betydande nyanskaffning av arbetsobjekt måste följaktligen komma till stånd och en uppdelning av arbetena härvid ske i tvenne huvudgrupper, nämligen A-arbeten eller arbeten, för vilkas utförande skulle krävas mera kvalificerad personal, och B-arbeten eller arbeten, vid vilkas utförande skulle erfordras mindre kvalificerad arbetskraft.

A-arbeten. Tillgången på företag som kräva specialiserad arbetskraft är visserligen begränsad bland annat på grund av grundregeln, att såsom arkivarbeten endast få utföras arbeten, som ej tillhöra en myndighets löpande förvaltningsuppgifter. Vissa betydande reserver av A-arbeten torde dock kunna mobiliseras. Förutom personer med fullgod kompetens för vanligt kontorsarbete avses att vid detta slags arkivarbeten företrädesvis sysselsätta sådana arbetslösa personer, som ha akademisk, högskole- eller motsvarande utbildning (språkkunskaper, förmåga att tolka äldre stil och texter, att uppgöra register över vetenskaplig litteratur, att sakförståndigt och delvis på egen hand katalogisera preparat och bildmaterial, att biträda vid statistikarbete eller vid uppgörandet av tabellverk och ordnandet av vissa museiföremål o. s. v.) eller ha fullgoda tekniska kvalifikationer (ritning, teckning, kartografiska arbeten, vissa slag av kopiering, uppläggning av register över material av teknisk natur, fotografering av bilder och arkivalier, laboratoriearbete o. s. v.).

B-arbeten torde behöva omfatta minst cirka 2/s av samtliga arbetsplatser och kunna bereda sysselsättning för antagligen betydligt mer än 2/a av hela

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

personalbeståndet vid arkivarbetena. Till B-arbetena hänvisade skulle ha att utföra enklare skrivarbete och andra likvärdiga rutinuppgifter samt vaktmästarliknande göromål. Passande uppgifter bleve t. ex. utskrivning av blanketter, avskrifter på maskin eller för hand, kollationering, enklare katalogiserings- och matrikelarbete, utgallring av bakar, sortering och buntning av arkivalier, klistring och montering av tidningsurklipp och etiketter, enklare trycknings-, textnings- och bokbinderiarbete, lagning av handlingar och ritningar, märkning av museiföremål, transport och omflyttning av handlingar och föremål etc.

Att draga någon absolut gräns mellan A- och B-arbeten låter sig ej göra. I praktiken lära svårigheterna härutinnan likväl kunna relativt lätt bemästras.

En ömtåligare sak blir klientelets uppdelning med hänsyn till behörighet att erhålla hänvisning till respektive kategorier av arbeten. Arbetslöshetskommittéerna, som vanligtvis ganska snart och tämligen ingående lära sig att bedöma sitt klientel, skulle, efter granskning av de personliga deklarationernas innehåll och med beaktande av de kompletterande uppgifter, som de i övrigt kunna förskaffa sig rörande envar sökandes kvalifikationer (eventuellt genom att underkasta sökanden prov), jämte eget förslag till vederbörandes inplacering vid A- eller B-arbeten översända ansökningshandlingarna till kommissionen. På denna skulle sedan liksom hittills ankomma att fastställa behörigheten. Den individuella uttagningen av arbetskraft till respektive arbetsplatser skulle däremot såsom nu alltjämt vara arbetslöshetskommittéernas sak.

Förslag till ny lönesättning.

Uppdelas arbetsobjekten samvetsgrant på nu angivet sätt, bör även en viss differentiering av lönerna vid respektive huvudslag av arbeten vara möjlig att åvägabringa. Med nuvarande ordning har detta icke låtit sig göra. Följden har blivit, att det kunnat inträffa, att t. ex. samma lön utgått till en arkivarbetare, vilkens kapacitet endast räckt till för att utföra dammsugning av ett bokbestånd, som till den, vilken på grund av teknisk högskolekompetens kunnat biträda ett ämbetsverk vid utförandet av högvärdiga tekniska arbetsuppgifter. Givet är emellertid, att hjälpkaraktären hos alla slag av arkivarbeten och nödvändigheten att hålla en förhållandevis låg lönenivå vid samtliga arbeten av detta slag, måste medföra, att skillnaden i lönehänseende mellan vid A-arbeten och B-arbeten sysselsatta ej får bli alltför markant. Med styrka må också betonas, att den nödiga differentieringen av lönerna vid A- och B-arbeten ej har något att skaffa med en olika social värdering av respektive arkivarbetargrupper. Alla arkivarbetare utgöras av arbetslösa och envar av dem har sålunda dokumenterat sin oförmåga att kunna åtminstone temporärt hävda sig på öppna marknaden. Den olika lönen är därför endast att tolka såsom ett uttryck för och betingad av att den mera kvalificerade arbetsinsatsen har relativt större ekonomisk betydelse för den tillfälliga arbetsgivaren än dens arbete, som består i enklare göromål.

Vid lönenormeringen synas två alternativ kunna diskuteras: antingen helt

97 Kungl. Mcij:ts proposition nr 283.

skild men dyrortsdifferentierad lönesättning vid respektive A- ock B arbeten (alt. 1) eller också gemensamt men dyrortsdifferentierad lönesättning (grundlön) vid båda slagen av arbeten men därutöver ett särskilt kompetenstillägg för dem, som hänvisats till ett A-arbete (alt. 2).

En lönesättning enligt alt. 2 synes vara mest ägnad att smidigt befordra en viss rörlighet bland arbetarna. Systemet skulle innebära, att alla arkivarbetare på en ort erhålla en för dem gemensam grundlön men att de personer, som till följd av sin speciella kompetens förklarats behöriga för och hänvisats till A-arbeten, därutöver finge ett visst kompetenstillägg. Om emellertid en vid B-arbeten under en eller flera hänvisningsperioder sysselsatt person befunnes icke blott ha skött sig utmärkt utan därjämte, enligt en (eventuellt flera) arbetsledares vitsord, konstaterats besitta (eventuellt ha nyförvärvat) kompetens att utföra arbetsuppgifter likvärdiga med dem, som förekomma vid A-arbeten, skulle en dylik person vid en eventuell ny hänvisningsperiod och efter kommissionens bestämmande kunna provhänvisas till en A-arbetsplats. Om han efter en sådan provtjänstgöring på t. ex. 3 månader på ett tillfredsställande sätt gått i land med den honom anförtrodda uppgiften, skulle han kunna accepteras såsom behörig för hänvisning till A-arbete och därmed komma i åtnjutande av kompetenstillägg i likhet med övriga A-arbetens arkivarbetare. Å andra sidan skulle en A-arbetare, som enligt en (eventuellt flera) arbetsledares vitsord visat sig mindre kvalificerad för göromål inom A-gruppen, kunna efter kommissionens bestämmande överflyttas till B-arbete med ty åtföljande förlust av kompetenstillägget. Genom ett på här angivet sätt uppbyggt lönesystem skulle jämväl arbetsviljan och prestationsförmågan stimuleras.

Vad därefter angår storleken av grundlön och kompetenstillägg, vill kommissionen beträffande den förstnämnda anföra följande.

Det hade förvisso varit önskvärt att ha kunnat anpassa ett reformerat arkivarbetslönesystem till avlöningen för kontorsanställda på öppna marknaden. Detta låter sig emellertid svårligen göra. Lönerna för kontorsanställda förete nämligen stark splittring och deras storlek påverkas i betydande utsträckning av individuella faktorer såsom olikheter i kön, utbildning, arbetsuppgifter, branschvana, tjänsteår, levnadsålder o. s. v. Icke heller har man än så länge — bland annat även till följd av det ännu relativt svagt utvecklade organisationsväsendet särskilt bland handelns företagare och tjänstemän —- kommit fram till några avtalsenligt reglerade, fastare typer av sådana löner. På grund av anförda förhållanden och då arkivarbetena i regel utföras hos statliga institutioner, kom kommissionen redan i sitt förslag år 1941 till ändrade arkivarbetslöner (kommissionens underdåniga skrivelse den 27 maj 1941, refererad i Kungl. Maj:ts prop. 1941: 285, sid. 48) till det resultatet att dessa löner lämpligen borde anknytas till lönerna för liknande arbete inom statsförvaltningen. Man stannade därvid för en jämförelse med lönerna till extra vaktmästare i civilförvaltningen (enligt lägsta löneklassen i lägsta lönegrad). Emellertid bör det observeras, att en del av arkivarbetena närmast äro jämförbara med sysselsättningen för skrivbiträdena inom statsförvaltningen. Av särskild

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 283. mo 43 7

98 Kungl. Maj-.ts proposition nr 283.

betydelse är detta i fråga om de kvinnor, som beredas sysselsättning vid arkivarbeten av det slag, som här benämnts B-arbeten.

I det följande återges löneuppgifter för vaktmästare enligt det civila avlöningsreglementet och för extra vaktmästare enligt civila icke-ordinariereglementet samt för extra skrivbiträde enligt civila icke-ordinariereglementet. Löneinkomsten har för samtliga angivits per månad och baserats på summan av årslön och de rörliga tillägg och kristillägg, som utgingo den 31 december 1942. I samma tabell ha även angivits summan av dagunderstöd och liyreshjälp med de belopp, som kunde komma ifråga vid början av år 1943.

1 Ortsgrupp A och B ej aktuella. 2 Efter avdrag av pensionsavgifter.

Vid utformandet av sitt förutnämnda förslag år 1941 förmenade kommissionen emellertid, att hänsyn måste tagas till att arkivarbete som regel icke vore så krävande som vaktmästargöromål. Arkivarbetslönen borde därför sättas lägre än lönen till extra vaktmästare. Då emellertid arkivarbetare i vissa fall utförde ganska krävande och kvalificerat arbete och kommissionen då ej föreslog någon differentiering av arkivarbetslönen med hänsyn till arbetets kvalité, ansåg sig kommissionen ej böra föreslå någon avsevärd skillnad mellan sagda lön och vaktmästarelönen (260 kronor per månad, ortsgrupp I mot 271 kronor för extra vaktmästare). Den sålunda föreslagna lönen kunde emellertid icke anses tillräcklig i fråga örn familjeförsörjare. Det torde härvid observeras, att de extra vaktmästarna i regel voro yngre folk, under det att till arkivarbete endast i undantagsfall skulle få hänvisas någon som var under 40 år. Med hänsyn till arkivarbetenas karaktär av social hjälpanordning borde därför arkivarbetslönen kombineras med ett system med familjetillägg. Statsmakterna godkände emellertid ej familjelönsprincipen (riksdagens skrivelse 1941 nr 436; Kungl. Maj:ts skrivelse till kommissionen den 28 juni 1941). I anslutning till vad sålunda uttalats från statsmakternas sida fann sig kommissionen böra fastställa arkivarbetslönen till ett belopp, som ungefär motsvarade vad som ifrågasatts för vissa familjeförsörjare. Detta innebar, att lönen för alla arkivarbetare blev högre (300 kronor per månad på I-ort) än nyssnämnda extravaktmästarlön. Med hänsyn till levnadskostnadernas stegring höjdes i oktober 1942 arkivarbetslönerna (på I-ort till 321 kronor).

Följden av att familjelönsprincipen ej följts har blivit, att arkivarbetslönen för icke-familjeförsörjare blivit avsevärt högre än som i regel kan anses skäligt

99 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

med hänsyn till deras arbetsuppgifter och i jämförelse med åtskilliga statliga befattningshavares löner. Att systemet lett till icke önskvärda konsekvenser har tidigare bestyrkts. Kommissionen anser sig därför nu böra återupptaga sitt förslag örn en familjelön.

Det gäller här en verksamhet, som under de gångna nio åren 1934—1943 endast kommit att beröra cirka 1,500 personer. Då lönesättningen avgörande påverkas av det förhållandet, att arkivarbetena ha karaktär av social hjälpanordning, lära icke några prejudicerande konsekvenser för statens allmänna lönepolitik vara att befara, därest familjeidner få tillämpas vid dessa arbeten Ett sådant familjelönesystern torde böra byggas upp på en dyrortsdifferentierad grundlön, utfylld med vissa familjeförsörjaren tillkommande familjetillägg.

Såsom framgår av vad förut anförts, synes grundlönen böra bestämmas med hänsyn till avlöningen för extra vaktmästare (för närvarande 299 kronor per månad på I-ort) och extra skrivbiträde (för närvarande 260 kronor per månad på I-ort). Det synes kommissionen därför lämpligt att grundlönen på I-ort (Stockholm) fixeras till 270 kronor per månad. Såsom nyss anförts hade kommissionen i sitt förslag i maj 1941 stannat för ett belopp av 260 kronor per månad för arkivarbete på I-ort.

Grundlönen per månad framgår av följande tabell.

Ortsgrupp

Från ‘/t 1941

kr.

Från

18/io 1942 (nuvarande arkivarbetslön) kr.

Enligt detta förslag

kr.

Skillnad

mellan lön 19/io 1942 och detta förslag kr.

Månadslön enligt SAK:s förslag våren 1941

kr.

C

D

E

F

G

H

r

260 Den reduktion av icke-familjeförsörjarens lön, vartill förslagets genomförande måste leda, lär vara ofrånkomlig, därest det över huvud skall bli möjligt att kunna i lönesystemet inarbeta ett familjetillägg av skälig storlek.

Bemärkas bör, att månadslöneskillnaden mellan respektive ortsgrupper enligt föreliggande förslag uppgår till 10 kronor (mellan H och I 15 kronor) eller till ungefär samma belopp som i statens arbetsmarknadskommissions förslag till grundlön i maj 1941.

Famil]etillägget per dag föreslås nu utgå för hustru med 1 krona i ortsgruppema A, B och C, med 1 krona 25 öre i grupperna D, E och F samt med 1 krona 50 öre i grupperna G, H och I. Tillägget för harn under 16 år föreslås till ett enhetligt belopp eller 75 öre per dag i samtliga ortsgrupper.

Med utgångspunkt från här angivna grunder skulle det nya lönesystemet vid arkivarbetena komma att erhålla följande utformning (en månad beräknad att omfatta 30 dagar).

100 Kungl. Martts proposition nr 283.

Yad slutligen angår frågan om kompetenstillägget för arkivarbetare vid A-arbeten, synes detta lämpligen böra fastställas till 30 kronor per månad (1 krona per dag vid kortare sysselsättningstid än hel månad) inom alla ortsgrupper. Där sådant tillägg utgår, skulle följaktligen den högsta totala inkomsten per månad av sysselsättning vid arkivarbete kunna bli följande.

Av den här föreslagna, reformerade lönesättningen (jfr bilaga 16) framgår, att lönerna för den mindre kvalificerade arbetskraften för icke-familjeförsörjare komme att relativt starkt sänkas. Den kvalificerade icke-försörjningspliktiga arbetskraften finge jämväl vidkännas en viss lönesänkning. Både de mera och de mindre kvalificerade arkivarbetarna bland familjeförsörjarna (undantagandes mindre kvalificerade arbetare med försörjningsplikt endast mot hustru) skulle återigen få sina lönevillkor icke oväsentligt förbättrade.

Såsom övergångsbestämmelse torde böra gälla, att de som äro sysselsatta i arkivarbeten den 30 juni 1943 men från och med 1 juli komma att räknas som sysselsatta vid B-arbeten, tillåtas att sexmånadersperioden ut bibehållas vid sin gamla lön, vadan de nya lönevillkoren för dem skola tillämpas först efter verkställd skiftning och eventuellt ny hänvisning. För dem, som på grund av hög ålder må undantagas från skiftning, torde det få ankomma på kommissionen att meddela närmare föreskrifter om de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Arbetsanskaffning m. m.

En intensifierad arbetsanskaffning för arkivarbetarna i gemen skulle tvivelsutan förbättra dessas framtidsutsikter. Tillsättandet vid några av de

Kungl. Majds proposition nr 283.

större arbetsförmedlingarna av sociala kuratorer med uppgift att bland annat tillvarataga den svårplacerbara arbetskraftens intressen, inger förhoppning örn att även de arbetslösa kontoristernas och likställdas intressen hädanefter skola komma att mera effektivt tillgodoses. Det bör nämligen icke förbises, att arkivarbetsklientelet inrymmer en hel del pålitlig, samvetsgrann, omdömesgill och fullt användbar, frisk arbetskraft, som delvis också betygsatts mycket högt av arbetsledare.

Inom kommissionen ha utarbetats vissa förslag till mötande av eventuellt framträdande krisarbetslöshet bland kontorister, intellektuella m. fl. Då de planerade anordningarna härutinnan emellertid äro avsedda att ingå som ett led i en beredskapsplan för åvägabringande av ökade arbetstillfällen vid en kris åt olika grupper av arbetslösa, föreligger icke anledning att i detta sammanhang närmare ingå på dessa frågor.

Sysselsättningstidens längd och skiftning.

För närvarande gäller, att sysselsättningstiden i regel skall omfatta perioder om sex månader. Efter utgången av denna tid avbrytes arbetsperioden och ny personal hänvisas till vederbörande arbetsplatser.

Omständigheterna ha åstadkommit, att arkivarbete för många personer övergått till att bli ett slags permanent statsanställning med allenast ett eller annat kortare avbrott under året för en del av klientelet. I sakens natur ligger, att dylika verkningar börjat att träda skarpare i dagen, sedan arkivarbetena kommit att fortgå en längre tid. Hänvisningarna ha kommit att upprepas år efter år och arkivarbetet övergått till att bli de däri sysselsattas liksom naturliga förvärvskälla.

Beträffande arkivarbetarna i de högsta åldrarna (omkring 60 år och äldre) lär knappast vara möjligt att kunna utfinna några medel för deras återförande till den fria marknaden. I fråga om dessa äldsta arkivarbetare må allenast tilläggas, att de som regel ej böra — till förfång för arbetslösa med chanser att efter erhållet arkivarbete kunna återbördas till näringslivet — få tvärstanna i arkivarbete efter fyllda 67 år, såvida icke betungande försörjningsplikt eller andra verkligt ömmande omständigheter föreligga och vederbörande samtidigt är i god kondition och kan på ett fullgott sätt utföra givna arbetsuppgifter. Givet är, att de även böra få kvarstå någon kortare tid för slutförande av en arbetsuppgift, som lämpligen ej bör omedelbart avbrytas enbart till följd av arkivarbetarens ålder. 70 år bör under alla förhållanden utgöra en högsta åldersgräns för sysselsättning vid arkivarbete.

Annorlunda ställer sig saken beträffande de övriga arkivarbetarna. Till förhindrande av att arkivarbetena konservera deras arbetslöshet och att de sysselsatta förvandlas till permanenta arkivarbetare måste för dem i främsta rummet (bortsett från arbetsförmedlingsåtgärder) komma i fråga en periodiskt företagen skiftning. Skiftningen är självfallet endast ett medel, men icke förty ett viktigt sådant vid strävandet att förhindra stagnation i arkivarbetarklientelet. Den avser att tvinga arkivarbetaren att söka kontakt med öppna arbetsmarknadens arbetstillfällen. Örn något tvång till skiftning ej förelåge,

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

skulle effekten keit visst bli den, att särskilt de mindre företagsamma arkivarbetarna icke alls ansträngde sig att söka slå in på vägar, som leda åter till näringslivet. Det lär icke heller kunna förnekas, att vanan vid att under alltför lång tid utan avbrott existera på av samhället anordnade hjälparbeten även hos hjälpmottagare i den högre medelåldern avtrubbar intresset för att åstadkomma en ändring i hans läge. Ambitionen och den sociala anpassningsförmågan minskas. Arkivarbete utan skiftning skulle för många av de yngre och medelålders arkivarbetarna kunna framstå såsom en mycket säkrare försörjning än de ovissa utkomstmöjligheterna för dem på den fria marknaden. Till följd av den kroniska knappheten på för arkivarbeten lämpliga arbetsobjekt är det uteslutet att kunna i sådana arbeten oavbrutet sysselsätta alla kontoristarbetslösa och likställda. Det skulle följaktligen innebära en stor orättvisa och ett slags privilegierande av ett fåtal, om de, som en gång lyckats erhålla placering i arkivarbete, finge utan avbrott kvarstanna därstädes. De successivt nytillkommande kontoristarbetslösa, vilkas nödläge kanske mången gång är lika svårt eller till och med allvarligare än de en gång placerades, bleve i sådant fall för lång tid eller alltid utestängda från de relativt hyggliga förtjänstmöjligheter, som arkivarbetena dock bereda. Principen örn skiftning vid arkivarbetena bör därför ovägerligen upprätthållas och avvikelser från huvudlinjen fortfarande endast undantagsvis få ifrågakomma.

Bemärkas må slutligen, att den från arkivarbete bortskiftade därigenom ingalunda blir berövad all arbetslöshetshjälp. Enligt numera gängse praxis, åtminstone bland de större samhällenas arbetslöshetskommittéer, bruka nämligen dylika personer — särskilt familjeförsörjare — under mellanperioden tillerkännas dagunderstöd och hyreshjälp.

Under åberopande av det anförda föreslår kommissionen, att de statliga och statskommunala arkivarbetena måtte från och med den 1 juli 1943 få bedrivas i överensstämmelse med de riktlinjer för verksamheten, som i det föregående angivits.

Mot beslutet örn förslag till lönesättning vid arkivarbeten ha reservationer anförts av kommissionens ordförande med instämmande av ledamoten Andersson, vilka ansett, att, med hänsyn till att lönen för ett extra skrivbiträde på l ort enligt extra-ordinariereglementet utgör 260 kronor per månad, grundlönen för arkivarbetare icke bort överstiga 250 kronor på l ort, samt av ledamöterna Carell och Brodén, som till protokollet anfört följande.

»Emot kommissionens ovanstående beslut rörande lön för arkivarbetare anföra undertecknade reservation såtillvida, att vi anse de tillägg, som däri upptagits för familjeförsörjare, vara för högt avvägda med hänsyn till löneförhållandena på den öppna arbetsmarknaden. Dylika tillägg förekomma icke där. Örn man av sociala skäl vill införa denna löneform vid arkivarbetena anse vi, att man bör begränsa tillägget för ortsgrupp I till 1 krona för hustru och 50 öre för varje barn med proportionsvis lägre belopp för övriga ortsgrupper.

Vidare anse vi, att de grundlöner, som innefattas i kommissionens beslut, böra avse endast manliga arkivarbetare. Med hänsyn till den lägre lönesätt-

103 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

ning, som i den öppna arbetsmarknaden tillämpas för kvinnliga anställda, bör för kvinnor, som sysselsättas i arkivarbete, tillämpas lägre löner än för män.

Då arkivarbete är en hjälpform, som är att betrakta som reservarbete, anse vi slutligen det icke vara riktigt att såsom kommissionen ifrågasatt tillämpa någon form av lönetillägg för mera kvalificerat arbete.»

Under avdelningen Arbetsmarknadskommissionens verksamhet under första kvartalet 1943 anför kommissionen ytterligare följande.

Arbetsförmedlings tvång.

De tidigare berörda kungörelserna örn arbetsförmedlingstvång för torvhanteringen oell byggnadsverksamheten upphörde att gälla med utgången av år 1942. De ersattes båda av en kungörelse om arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. (1942:925), vilken trädde i kraft den 1 januari 1943. De viktigaste av de ändringar, som införts genom den nya kungörelsen, och av arbetsmarknadskommissionen utfärdade föreskrifter angående tillämpningen därav behandlas i korthet i det följande.

I syfte att främja övergången av arbetskraft till skogs- och jordbruk har uttryckligen fastslagits, att absolut företräde för skogs- och jordbruk framför byggnads- och anläggningsarbete samt torvhantering skall gälla ej endast för arbetare, som klart äro att hänföra till skogs- och jordbruksarbetare, utan även för diversearbetare på landsbygden; dessa arbetare utgöra normalt en reserv för skogs- och jordbrukets säsongbundna behov av extra arbetskraft.

Alltifrån början ha bestämmelserna örn företrädesrätt för anställande av arbetskraft vid byggnadsföretag utformats så, att i första hand vid byggnadsarbeten skulle sysselsättas sådana äldre byggnadsarbetare, vilka i regel mindre väl lämpa sig för skogs- och jordbruksarbete, och att därigenom vid begränsad tillgång på sysselsättning i byggnadsverksamhet dels förbehålla arbetstillfällena i största utsträckning åt den äldre arbetskraften, dels ock påverka de yngre arbetarna att taga skogs- eller jordbruksarbete, då arbetstillfällen inom det egna yrket icke längre stå till buds för dem. På grund härav har det bestämts, att vid varje byggnadsföretag anställningen skall ske på så sätt, att minst en tredjedel utgöres av arbetskraft över 50 år. Därutöver ha emellertid alltsedan hösten 1942 i åtskilliga fall beslut örn företrädesrätt för visst byggnadsarbete i avseende å erhållande av arbetskraft förbundits med villkor, att allenast arbetstagare som fyllt 50 år finge anställas för arbetet. Denna differentiering av olika arbeten har efter författningsändringen vid årsskiftet 1942/43 givits sådan form, att Kungl. Majit och kommissionen vid angelägenhetsprövning till beslut örn företrädesrätt foga föreskrift örn arbetets hänförande till endera av grupperna A 1 och A 2 enligt kommissionens tillämpningsföreskrifter till den nya kungörelsen (cirkulär Lan nr 100), vilka i avseende härå stadga, att för A 1-företag företrädesrätten gäller såväl för anställande av arbetstagare, som fyllt 50 år, som i nyss nämnda begränsade örn fattning för anställande av arbetstagare under 50 år, medan för A 2-företagen företrädesrätten endast avser arbetstagare som fyllt 50 år. Beslut i dessa

104 Kungl. Maj. ts proposition nr 283.

frågor ha grundats på ett bedömande av möjligheten att utföra respektive arbete med äldre arbetskraft och på upplysning från länsarbetsnämnden, att sådan arbetskraft finnes tillgänglig. Skulle vid något tillfälle tillräckligt antal äldre byggnadsarbetare icke stå till förfogande för fortsättande av ett företag, som fått företrädesrätt till arbetskraft endast med avseende å äldre arbetare, skall länsarbetsnämnden anmäla detta förhållande till kommissionen, som, sedan dylik anmälan inkommit, till förnyad prövning upptar frågan örn företagets karaktär av A 2-företag (respektive underställer Kungl. Majit ärendet).

De tidigare omnämnda, under augusti 1942 utfärdade bestämmelserna, varigenom arbetsgivare beretts möjlighet att utan arbetsförmedlingens medverkan i byggnadsarbete återanställa arbetare, som viss längre tid varje år under en följd av år varit anställda hos samme arbetsgivare, ha visserligen på avsett sätt underlättat arbetsförmedlingens arbete men ha även utnyttjats så, att dylika arbetare i stor utsträckning anställts för utförande av icke företrädesberättigade arbeten, varigenom sådana arbeten kunnat påbörjas och bedrivas i så stor omfattning, att arbetsförmedlingstvångets effekt därigenom avsevärt minskat. Arbetsmarknadskommissionen har i anledning härav den 11 februari 1943 (cirkulär Lan nr 168) föreskrivit, att ifrågavarande medgivande örn arbetstagares återanställning från och med den 22 februari 1943 skall gälla allenast i avseende å anställning vid företrädesberättigat företag. Medgivandet är från och med nämnda dag av följande innebörd:

Har arbetstagare minst sex månader under vart och ett av åren 1938—• 1942 utfört arbete för samma arbetsgivare inom byggnads- och anläggningsbranschen, medgiver kommissionen att, i fall då arbetstagaren på nytt anställd hos samme arbetsgivare vid företrädesberättigat arbete, sådan anställning må beredas arbetstagaren utan arbetsförmedlingens medverkan, försåvitt arbetstagaren finnes upptagen i en till länsarbetsnämnd ingiven förteckning.

Genom denna inskränkning i medgivandet att anställa arbetskraft utan arbetsförmedlingens medverkan ha möjligheterna att utföra icke företrädesberättigade företag avsevärt beskurits. Det må emellertid erinras örn att fortfarande betydande byggnadsarbetargrupper på grund av särskilda anställningsförhållanden stå utanför arbetskraftsregleringen. Främst gäller detta i fråga örn kommunalarbetare och vid industriföretags byggnads- och underhållsavdelningar anställda arbetare samt vägdistriktens och järnvägsförvaltningarnas fast anställda personal inom ifrågavarande yrkeskategorier. Med hänsyn till arbetsförmedlingstvångets begränsade räckvidd har kommissionen i yttrande över en av direktören Gustaf Söderlund den 5 mars 1943 till chefen för finansdepartementet ingiven P. M. angivit, att kommissionen för sin del finner den nuvarande regleringen av byggnadsarbetsmarknaden böra kompletteras med en lagstiftning örn byggnadstillstånd, vilken lagstiftning skulle omfatta jämväl nyssberörda delar av byggnadsmarknaden.

I detta sammanhang må nämnas, att kommissionen till behandling upptagit frågan om genomförande av arbetsförmedlingstvång för industrin i dess helhet, men att kommissionen den 11 februari 1943 (med 5 röster mot 4) beslutat att för närvarande icke föreslå Kungl. Majit sådan åtgärd.

105 Kungl. Marits proposition nr 283.

I fråga om skogs- och jordbruksarbetare och därmed likställda arbetarkategorier skall som regel behov av arbetskraft till skogs- och jordbruk tillgodoses framför torvhanteringens arbetskraftsbehov. Under vissa tider av året är det emellertid av lika stort intresse, att torvhanteringen tillföres fullgod arbetskraft. Med hänsyn härtill har kommissionen — med stöd av stadgande i kungörelsen örn arbetsförmedlingstvång — den 11 mars 1943 beslutat (cirkulär Lan nr 184), att länsarbetsnämnd intill den 1 juli 1943 må dels medgiva anställning vid torvhanteringsföretag av skogsarbetare, dels och medgiva anställning vid dylikt företag av jordbruksarbetare och på landsbygden bosatta diversearbetare, det senare dock endast i den mån vederbörande länsarbetsnämnd finner sådan anställning kunna ske utan förfång för jordbrukets tillgodoseende med arbetskraft. Därvid skall beaktas även det behov av arbetskraft, som kan uppkomma för sedvanlig överflyttning av arbetare från länet till betodlingsarbete inom annat län, vilken överflyttning icke får äventyras. Samtidigt har kommissionen anmodat nämnderna att anmäla, örn anmärkningsvärd övergång av arbetstagare mellan olika torvarbetsplatser skulle inträffa; det måste nämligen anses s}7nnerligen betänkligt, örn genom sådana omflyttningar arbetsdagar i nämnvärd utsträckning gå till spillo eller eljest skadliga följder därav uppkomma.

Planläggning av omflyttnings- och hjälp-

åtgärder.

Sedan Kungl. Majit den 19 mars 1943 bemyndigat chefen för finansdepartementet att föranstalta örn utredningar av ekonomiska problem; sammanhängande med omställningen efter ett vapenstillestånd, har arbetsmarknadskommissionen på uppdrag av lrämnde departementschef utarbetat och den 20 april 1943 till honom överlämnat en promemoria med förslag till planläggning av den medverkan i utredningsarbetet, kommissionen förutsatts kunna lämna, och jämväl anmält, att kommissionen utsett sin ordförande att på sätt angivits i statsrådsprotokollet den 19 mars 1943 deltaga i gemensamma överläggningar i berörda frågor.

Utan samband med nämnda planläggning har kommissionen haft för avsikt att under 1943 verkställa en ny inventering av arbetsobjekt, lämpliga att igångsätta som beredskapsarbeten. Därvid har kommissionen även upptagit till prövning frågan örn lämpliga åtgärder för att ytterligare intensifiera planläggningsarbetet.

För närvarande beviljas i vissa fall på därom av kommun gjord ansökan statsbidrag till kostnaderna för projektering, huvudsakligen dock endast när det gäller vatten- och avloppsledningsföretag. Med hänsyn till önskvärdheten av att i ett givet arbetsmarknadsläge tillräckligt antal angelägna och lämpliga arbetsobjekt äro så förberedda, att de på kort tid kunna igångsättas som beredskapsarbeten, har kommissionen haft för avsikt att, liksom under föregående år, efter verkställda förhandsundersökningar lämna vederbörande kommuner uppgift örn vilka företag som kommissionen anser böra i första hand komma i fråga samt att uppmana kommunerna till skyndsamhet i förberedelsearbetet.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Dessutom har emellertid inom kommissionen övervägts att till kommunernas kostnader för nödvändiga förberedelseåtgärder för dylika arbeten lämna bidrag, även örn arbetet sedermera av någon orsak icke skulle beviljas som beredskapsarbete. Genom en dylik bidragsverksamhet skulle kommissionen inom relativt kort tid få ökad tillgång på angelägna, fullt förberedda arbetsobjekt. Här ifrågavarande spörsmål komma nu att upptagas vid nyssnämnda gemensamma överläggningar inom finansdepartementet.

Det må i detta sammanhang omnämnas, att kommissionen i yttranden till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott och riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott den 18 mars 1943 redogjort för det förberedelsearbete för mötande av en eventuell kris på arbetsmarknaden, vilket bedrivits och alltjämt bedrives av kommissionen.

Organisationen.

Genom beslut den 3 december 1937 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att till övervägande upptaga frågan örn behövliga förändringar i den offentliga arbetsförmedlingsverksamhetens organisation samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i ämnet, vartill omständigheterna kunde föranleda. Sedan socialstyrelsen anhållit örn befrielse från nämnda uppdrag, anbefallde Kungl Maj:t den 30 april 1942 arbetsmarknadskommissionen att till övervägande upptaga berörda fråga örn den offentliga arbetsförmedlingens organisation.

Detta uppdrag, som kommissionen kommer att fullgöra i samråd med socialstyrelsen, avser arbetsförmedlingens organisation under normala förhållanden. Vissa förberedande undersökningar ha igångsatts.

I sin underdåniga framställning den 23 april 1942 (prop. 1942:344, sid. 76 ff) berörde kommissionen arbetsförmedlingspersonalens anställningsförhållanden. Det hade, av skäl som närmare angavs i kommissionens framställning, kommit att framstå som alltmera oegentligt, att flertalet tjänster skulle tillsättas av länsarbetsnämnderna enligt arbetsmarknadskommissionens direktiv. I realiteten tillsattes tjänsterna merendels av kommissionen, och det vore önskvärt, att gällande författningsbestämmelser även direkt utsade detta. Departementschefen uttalade, att det icke syntes nödvändigt att redan i detta sammanhang fatta slutlig ställning till den av kommissionen föreslagna ändringen beträffande tillsättning av tjänster hos länsarbetsnämnderna. Det föreföll emellertid departementschefen, som örn en överflyttning även formellt av beslutanderätten från nämnderna till kommissionen vore motiverad, åtminstone i fråga om dels mera kvalificerade tjänster dels ock tjänster, genom vilkas bestridande meritering regelmässigt sker till befattningar av förstnämnda slag. Riksdagen fann (skrivelse 1942:467), att ändring i berörda nu gällande föreskrifter i ämnet icke utan närmare utredning rörande organisationen av kommissionen och densamma underlydande organ borde komma till stånd. Kungl. Maj:t uppdrog den 30 juni 1942 åt kommissionen att inkomma med förslag till de ändringar, som kommissionen med beaktande av vad riksdagen i sin förenämnda skrivelse anfört i fråga om befogenheten att tillsätta

107 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

tjänster hos länsarbetsnämnderna funne böra vidtagas i dels kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) örn länsarbetsnämnder dels ock kungörelsen samma dag (nr 329) örn statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen.

Utvecklingen på ifrågavarande område har icke givit kommissionen anledning att frångå sin av departementschefen stödda uppfattning, att tillsättandet av mera kvalificerade tjänster eller sådana tjänster, som kunna betraktas som rekryteringsbas för befordran, under nuvarande förhållanden, då en snabb effektivisering av arbetsförmedlingen är oundgängligen nödvändig, böra tillsättas centralt eller i varje fall under noggrann central övervakning. Emellertid har kommissionen i anslutning till de av kommissionen utfärdade anställnings- och avlöningsbestämmelserna för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstalternas personal under innevarande budgetår tillämpat följande förfaringssätt vid tjänstetillsättning.

Efter kungörande i allmänna tidningarna ingivas ansökningshandlingar till vederbörande länsarbetsnämnd. Nämnden översänder efter granskning handlingarna till kommissionen jämte eget yttrande. Därvid uppför nämnden som regel tre av de sökande på förslag, i vissa fall färre, i vissa fall större antal, samt föreslår som regel en av de sökande till erhållande av befattningen i fråga. Finner kommissionen, att de på förslag uppförda sökandena äro kompetenta för befattningen och att de böra ifrågakomma framför andra medsökande, bemyndigar kommissionen nämnden att till befattningen utse en av de på förslaget uppförda. I förekommande fall utesluter kommissionen någon av de sökande från förslag respektive förklarar, att någon av dem, som icke uppförts på förslag, bör kunna komma ifråga jämte de på förslaget uppförda. Nämnden förordnar därefter befattningshavaren. Detta innebär å ena sidan icke någon garanti för att under alla förhållanden den mest förtjänte blir förordnad på befattningen, men å andra sidan innebär systemet en garanti för att icke inkompetenta personer förordnas såsom befattningshavare vid arbetsförmedlingen. Då nämnden fattar det formella beslutet örn tjänstens tillsättande, kan den därmed missnöjde hos kommissionen överklaga beslutet.

Kommissionen har funnit, att detta system för tjänstetillsättning, som givetvis avser tjänster av mera stadigvarande art, fungerat i stort sett tillfredsställande. Då detsamma icke strider mot innebörden i gällande föreskrifter, har kommissionen — även om en förändring av kungörelsernas ordalydelse vore önskvärd — ansett sig böra före fullgörandet av Kungl. Maj:ts nämnda uppdrag den 30 juni 1942 avvakta ytterligare erfarenhet av nuvarande system för tjänstetillsättning.

De ständigt ökade arbetsuppgifterna för kommissionen och dess underlydande organ ha nödvändiggjort en fortgående utbyggnad av den organisatoriska apparaten. Kommissionens kansli är jämlikt av Kungl. Majit fattade beslut organiserat på tvenne avdelningar och vardera avdelningen på fem byråer. Dessutom finnes inom andra avdelningen en fristående sektion för teknisk planläggning av beredskapsarbeten. Vissa grupper av ärenden handläggas av delegationer, utsedda av Kungl. Majit. Antalet befattningshavare vid kommissionens kansli utgjorde vid mars månads utgång 400.

108 Kungl. Marits proposition nr 283.

Länsarbetsnämndernas lokala organisation har, såsom tidigare (sid. 11) anförts, undergått viss förstärkning, genom att kontor och ombud sammanförts till s. k. kretsar, i regel 6 å 8 per län. I spetsen för varje krets står en kretsföreståndare, vilken, där så kunnat ordnas, samtidigt är föreståndare för ett avdelningskontor. Kretsorganisationen syftar dels till att göra arbetsförmedlingen bättre skickad att utöva den egentliga förmedlingsverksamheten dels ock till att möjliggöra för arbetsförmedlingen att fylla sina funktioner i samband med tillämpning av lagen örn tjänsteplikt.

Ombudsnätet har från och med år 1943 erhållit en fastare organisation genom fastställandet av enhetliga avlöningsbestämmelser för ombuden inom de olika länen. Av de inalles 1,070 ombuden ha 420 erhållit ställning som ortsombud med i huvudsak likartade arbetsuppgifter som avdelningskontor, medan de övriga, betecknade lokalombud, liksom de förutvarande byombuden äro underställda närliggande kontor eller ortsombud.

Då det visat sig, att länsarbetsnämndernas centrala kanslier redan med den nuvarande arbetsbelastningen icke äro mäktiga att med erforderlig snabbhet handlägga förekommande ärenden, har kommissionen gått i författning örn en revision av samtliga nämnders organisation. Det har därvid visat sig, att, även med beaktande av nödvändigheten att hålla organisationen inom snävast möjliga ram, en utökning av personalbeståndet är ofrånkomlig. Detta gäller främst i fråga om befattningshavare, kompetenta att självständigt handlägga mera kvalificerade arbetsuppgifter. Vid detta arbete tager kommissionen särskilt hänsyn till att nämndernas kanslier uppbyggas så, att arbetsuppgifterna även vid den ytterligare belastning, som kan uppkomma i ett skärpt läge, skola kunna bemästras genom utökning av antalet tjänstemän i mellan- eller lägre ställning. Det torde böra framhållas, att här icke är fråga om befattningar, som ledigannonseras i förut angiven ordning, utan örn fall, där tjänstemännen anställes helt tillfälligt för kristidsuppgifter och på villkor, som nära ansluta sig till de för tjänstemän vid statliga krisorgan gällande.

Antalet tjänstemän vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter, som icke äro att betrakta såsom tillfälligt anställda, utgjorde (förutom 420 ortsombud och omkring 650 lokalombud) vid mars månads utgång 910. Samtidigt sysselsattes för mera tillfälliga arbetsuppdrag omkring 750 personer vid nämndernas kanslier.

Kommissionen vill särskilt framhålla, att de arbetsuppgifter, som ankomma på kommissionen i samband med överflyttning av ovan arbetskraft till skogsbruket, äro synnerligen arbetskrävande. Ett stort antal tjänstemän erfordras uteslutande för handläggning av ärenden, som röra anordnande av de för närvarande mer än 2,000 skogsförläggningarna. Kostnaderna för denna särskilda form av arbetsmarknadsreglerande åtgärder uppgå under budgetåret 1942/43 till inemot 50 miljoner kronor, varav materielinköp 12 å 13 miljoner kronor. Det ligger i sakens natur, att redovisning och kontroll av till flera 10-tal miljoner utgående bidrag i småposter samt vård och förvaltning av inventarier till nyssnämnda belopp kräver ett betydande arbete.

109 Kungl. Maj:ts proposition nr 28H.

Skulle ytterligare åtgärder för tillgodoseende av skogsbrukets behov av arbetskraft bliva nödvändiga, återverkar detta på personalbeståndet vid kommissionens kansli och framförallt vid länsarbetsnämnderna.

IV. Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden.

Rörande den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden har arbetsmarknadskommissionen anfört:

Då arbetsmarknadskommissionen i förra årets verksamhetsberättelse gav uttryck åt den uppfattningen, att i fortsättningen av år 1942 arbetsmarknaden skulle komma att i högre grad än dittills präglas av brist på arbetskraft, var ett av skälen för denna bedömning av arbetsmarknadens sannolika utveckling under den förestående sommarsäsongen, att utgångsläget för året innebar en mindre reserv i form av arbetslöshet än föregående år, vilket •—- då utvecklingstendenserna på olika arbetsområden syntes vara stigande — kunde befaras betyda en snabbt framväxande och mera allmän arbetskraftsbrist.

Då det gäller ett försök till bedömning av den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under fortsättningen av innevarande år, kan först konstateras, att i fråga örn den sida av saken, som förefintligheten av reserver i form av arbetslöshet utgör, läget ytterligare förskjutits i sådan riktning, att icke endast en fortsatt sysselsättningsexpansion kan väntas snabbt och starkt skärpa arbetskraftsbristen, utan även utrymme för en dylik expansion helt enkelt saknas eller i varje fall starkt förminskats, såvida icke hittills outnyttjade reserver tagas i bruk. Den årliga tillväxten i antalet personer i arbetsför ålder är visserligen ännu betydlig, om än avtagande, men ett års tillväxt i arbetsför ålder torde icke tillnärmelsevis räcka till för en expansion av sysselsättningen inom industri och angränsande områden av den omfattning, som gällde förra året, örn läget på skogsbrukets och jordbrukets arbetsmarknader samt i fråga örn de militära inkallelserna skall bli bestående, vilken förutsättning synes vara den, utifrån vilken ett resonemang nu bör föras.

I fråga örn sysselsättningens utvecklingstendenser i stort och på särskilda områden är givetvis vanskligt att döma. Expansionsmöjligheterna äro, som nyss framhållits, begränsade. En mera betydande sysselsättningsökning på ett område skulle komma att kräva antingen begränsning — reglerad genom särskilda åtgärder eller icke — av sysselsättningen på andra områden eller mobilisering av förut ej helt utnyttjade arbetskraftsreserver, varvid särskilt kvinnlig arbetskraft kommer i betraktande.

I fråga örn det bristområde, som hittills krävt mest av reglerande åtgärder, skogsbruket, torde man med nu bedömbara förutsättningar icke ha anledning att räkna med någon väsentlig förändring av arbetsmarknadsläget till det bättre. Detta innebär, att även fortsättningsvis åtgärder äro påkallade för att organisera rekrytering av mer eller mindre tillfällig arbetskraft till skogsavverkningarna. Beaktas bör även att jordbruket sedan länge kämpat med alltjämt stegrade svårigheter att erhålla erforderlig arbetskraft, vilka svårigheter i alldeles särskild grad göra sig gällande under vårbruket och skörden.

Ilo

Kungl. Majlis proposition nr 283.

Metallindustrin, och särskilt verkstäderna, är det område där, jämte byggnadsindustrin, under år 1942 sysselsättningstillväxten var starkast. Såsom i det föregående berörts ligger bakom expansionen på detta område dels krigsmaterielproduktionen, dels en därav mer eller mindre oberoende industriell investeringshausse, som förefaller ha varit mycket utpräglad under föregående år. Det vill emellertid synas, som örn man på detta område kunde räkna med att kulmen är nådd. Enligt uppgift från industrikommissionen var i mars innevarande år orderbeläggningen, räknat fram ett halvår i tiden, något örn än obetydligt lägre än orderbeläggningen, på samma sätt framräknad i tiden, i oktober föregående år. Detta synes närmast peka mot en i huvudsak oförändrad produktions- och sysselsättningsomfattning under det närmaste halvåret och därefter möjligen någon nedgång; det senare måste dock uppfattas som ett osäkert omdöme. Överhuvud kräver varje bedömning av hithörande frågor reservationer beträffande nu oförutsebara förändringar i de allmänna förutsättningarna. Det i förevarande sammanhang viktigaste är, att en fortsatt expansion av den art, som utmärkte föregående år, icke synes sannolik. Realiseras denna förväntan, skulle anspråken på arbetskraft från denna den viktigaste industriens sida icke i fortsättningen behöva åstadkomma ökade påfrestningar på arbetsmarknaden. Å andra sidan torde knappast något friställande av arbetskraft av nämnvärd omfattning inom metallindustrin vara att påräkna under innevarande år.

Yad angår övriga grupper inom industrin finnas nu knappast några mera säkra hållpunkter för antaganden örn mera väsentliga förändringar av sysselsättningen i ena eller andra riktningen. Möjligheten att erhålla råvaror, främst via lejdtrafiken, är givetvis av betydelse för vissa industrier, främst sko- och läder-samt gummivaruindustrin; den nyligen införda skoransoneringen har bragt frågan örn ytterligare produktionsinskränkning på dessa områden till aktualitet. En begränsning av sysselsättningen inom dessa industrier skulle till stor del gå ut över den kvinnliga arbetskraften. Även inom vissa andra industrier torde kunna väntas lägre sysselsättning under innevarande år, såsom inom pappersmasseindustrin till följd av bortfall av produktionen av fodercellulosa och inom trähusfabrikationen. I fråga örn den senare torde dock den stagnation, som gjort sig gällande under senaste månader, delvis vara av säsongmässig natur.

Yad därefter angår byggnadsindustrin tyda tillgängliga uppgifter av statistisk och annan art på att produktionsplaneringen för innevarande år haft en större omfattning än föregående år. Detta gäller såväl i fråga örn byggandet av bostadshus som beträffande annan byggnadsverksamhet. I fråga örn bostadsbyggnadsbehovet är utgångspunkten, att bostadsbristen under förra året på många orter skärptes trots det betydande uppsvinget i byggandet; det är även naturligt att bostadsbristens verkningar göra sig alltmera kännbara, ju längre tid uppdämningen av ett växande bostadsbehov består. Bostadsmarknaden synes vara i behov av ett större tillskott av nya lägenheter under innevarande år än det, som åstadkoms under år 1942, örn icke bostadsbristen skall avsevärt skärpas. Ur arbetsmarknadssynpunkt bedömt

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

är härvidlag emellertid att märka, att tack vare den stora vinterproduktion, som igångsattes under sistlidna höst och som föregående år hade endast ringa motsvarighet, blir tillskottet till bostadsmarknaden av betydande omfattning redan under första halvåret 1943. På grund härav kan under innevarande år erhållas ett bostadstillskott, som betydligt överstiger föregående års — örn icke materialbrist lägger hinder i vägen —- även om produktionen vid säsongmaximum under sensommaren skulle något understiga den nivå, som nåddes under säsongmaximum 1942, och sålunda utan att utsätta byggnadsarbetsmarknaden för fullt så starka påfrestningar, som förekom under fjolåret. För att ett dylikt resultat skall kunna uppnås, torde dock vissa restriktiva åtgärder, som hindra en forcerad vår- och sommarproduktion, vara nödvändiga; detta skulle även innebära en överföring från sommarproduktion till en följande vinterproduktion av vissa byggnadsprojekt och sålunda en fortsatt säsongutjämning med effektivare utnyttjande av arbetskraften på byggnadsarbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att enligt nu bedömbara förutsättningar som den mest sannolika utvecklingen av arbetsmarknaden under fortsättningen av innevarande år framstår ett i huvudsak stabilt läge på den under det senaste året uppkomna höga sysselsättningsnivån.

V. Departementschefen.

Vid tidpunkten för utbrottet av nu pågående stormaktskrig befann sig det svenska näringslivet i en period av utpräglad högkonjunktur med hög och stabil sysselsättningsnivå. Sysselsättningen inom industrin, som alltsedan den stora arbetslöshetskrisen i början av 1930-talet, företett en — med undantag för säsongmässiga variationer — i stort sett fortlöpande ökning befann sig på en nivå, som med cirka 20 procent översteg siffran för första kvartalet 1935. Till de goda konjunkturerna bidrogo i hög grad det gynnsamma läget för våra exportvaror samt den mycket omfattande bostadsproduktionen. Jämsides med den ökade sysselsättningen minskade arbetslösheten. Den genomsnittliga arbetslösheten inom fackförbunden, som år 1935 uppgick till 15 procent, utgjorde år 1939 endast 9.2 procent. Antalet rapporterade arbetslösa utgjorde under år 1939 i genomsnitt 17,556 mot 61,581 år 1935. Krigsutbrottet synes ej ha medfört några omedelbara verkningar i fråga örn sysselsättningen inom industrin. Sålunda redovisades för sista kvartalet 1939 ett indextal för sysselsatta arbetare av 118.6 (1935 = 100), vilket med mer än två enheter översteg 1938 års motsvarande siffra. Till följd av de ökade inkallelserna till militärtjänst, var den under höst- och vintermånaderna som regel inträdande ökningen av antalet arbetslösa avsevärt mindre accentuerad än som normalt brukar vara fallet. Så exempelvis utgjorde antalet hjälpsökande arbetslösa i december 1939 14,940 mot 23,603 för samma månad närmast föregående år. I april 1940 var motsvarande antal 9,872 mot 24,893 i april 1939.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

De av krigsutbrottet förorsakade rubbningarna för näringslivet blevo ej särskilt kännbara under de första månaderna därefter, vilket den relativt höga sysselsättningen under 4:e kvartalet 1939 utvisar. Inom landet upplagrade råvaror, ävensom det förhållandet att varuutbytet med främmande länder, även transoceana, för en tid kunde fortgå, till och med i ökad omfattning, bidrog härtill. Genom den från och med april månad 1940 så gott som fullständiga handelsavspärrningen västerut skärptes emellertid svårigheterna. Särskilt för exportindustrierna och då främst för trävaru- och massaindustriema medförde avspärrningen omedelbara verkningar. Till det vid denna tid inträffande försämrade sysselsättningsläget bidrog i hög grad den successivt skeende avveck ling av byggnadsverksamheten, som inträdde i och med att redan påbörjade byggnadsarbeten blevo färdigställda. Den genom nämnda faktorer minskade sysselsättningen framgår därav att sysselsättningsindex sjönk till 107.5 under tredje kvartalet 1940 i stället för att uppvisa en normalt säsongbetonad stegring. Trots de omfattande militärinkallelsema utvecklade sig arbetslöshetssituationen i ogynnsam riktning. Efter en säsongmässig nedgång under sommaren 1940 stegrades antalet hjälpsökande arbetslösa kraftigt under hösten samma år samt framför allt under de första månaderna av år 1941. Under månaderna april—juni 1941 var antalet hjälpsökande arbetslösa respektive 30,552, 24,856 och 20,656 mot 9,872, 7,876 och 6,935 under motsvarande månader året förut. I genomsnitt för de tre månaderna var sålunda arbetslösheten mer än tre gånger så stor under 1941 som under 1940. Till den mindre tillfredsställande utvecklingen bidrog — frånsett den arbetslöshet som blev en oundviklig följd av den omställningsprocess inom industrin, som avspärrning och försvarsproduktion nödvändiggjorde — i hög grad den förlamning, som enligt vad nyss antytts drabbade byggnadsindustrin, speciellt bostadsbyggandet i de större städerna. Såväl ur arbetslöshetssynpunkter som med hänsyn till angelägenheten av att förhindra en hotande svårartad bostadsbrist måste i den uppkomna situationen statsmakternas strävan med kraft inriktas på åtgärder, ägnade att stimulera bostadsbyggandet. För de åtgärder, som vidtagits i detta syfte har jag redogjort i annat sammanhang. Här vill jag endast påpeka den kraftiga förbättring av sysselsättningen inom byggnadsfacken, som kunnat konstateras. Talet för den procentuella arbetslösheten inom nämnda fack, som i september 1940 var uppe i 24.3, hade i september 1941 nedgått till 16.7 samt ett år senare till endast 8.6.

Sedan under sommaren 1941 byggnadsproduktionen kommit i gång och omställningen av industrin i övrigt verkställts efter de ändrade förhållandena, inträdde en märkbar förbättring i fråga örn sysselsättningen. Den arbetslöshetskris, som syntes hota, övervanns i huvudsak under året och den säsongmässiga uppgången i arbetslösheten under vintermånaderna var mindre markerad än föregående år. Antalet hjälpsökande under vinterhalvåret 1941— 1942 var dock ej obetydligt. För envar av månaderna januari och februari 1942 rapporterades sålunda över 25,000 hjälpsökande arbetslösa.

Den under 1941 års senare hälft inträdda förbättringen i arbetstillgången övergick ganska snart inom vissa områden till en markant brist på arbetskraft.

113 Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Framförallt gällde detta skogsbruket och jordbruket men även den med beställningar för försvarsändamål sysselsatta verkstadsindustrin. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste i det sålunda förändrade läget inriktas på överföring av den ledigblivna arbetskraften till bristområdena. För detta ändamål blev det nödvändigt att, förutom en intensifiering av arbetsförmedlingsverksamheten, vidtaga särskilda åtgärder. Verkstadsindustrins arbetskraftsbehov har man sökt fylla genom anordnande av beredskapskurser för yrkesutbildning, framförallt till mekaniker och svetsare. Ehuru en tämligen konstant brist förelegat på för verkstadsindustrin skolade arbetare, synes dock behovet härav ha kunnat tillgodoses utan några mera vittgående ingripanden.

För tillgodoseende av skogsbrukets behov av arbetskraft måste omfattande åtgärder vidtagas. Förutom propaganda för skogsarbete, anordnande av yrkesutbildning för den ovane m. m. tillerkändes ovana arbetare och deras familjer vissa ekonomiska förmåner under första anställningstiden i skogen. Genom dessa åtgärder kunde under år 1941 skogsbrukets arbetskraftsbehov tillgodoses i relativt tillfredsställande omfattning. Jämväl för jordbrukets del kunde arbetskraftsbehovet i stort sett fyllas.

Den under år 1941 inträdda tendensen på arbetsmarknaden har i huvudsak fortsatt under år 1942. Inom metallindustrin, enkannerligen verkstadsindustrin, har sysselsättningen fortsatt att växa. Inom konsumtionsvaruindustrierna och de skogsförädlande exportindustrierna har sysselsättningsnivån i stort sett bibehållit sig på en oförändrad, ehuru lägre nivå än före krigsutbrottet. Inom byggnadsverksamhet och byggnadsämnesindustrierna har återhämtningen fortsatt i ett hastigare tempo än under 1941. Indextalet för den totala sysselsättningen inom de industriella arbetsområdena stegrades under året från 104.7 under första kvartalet till 114.7 under fjärde kvartalet. Den i början av året ännu förefintliga lediga arbetskraften uppsögs ganska snabbt. Antalet hjälpsökande arbetslösa, som i januari 1942 utgjorde 25,259, hade sålunda sjunkit till i juni 7,941 samt i oktober 6,377. Under november och december noterades en säsongmässig uppgång i antalet arbetslösa, som dock var avsevärt svagare accentuerad än som normalt brukar vara fallet. Det gynnsamma sysselsättningsläget avspeglas även i fackförbundens rapporter rörande arbetslösheten, vilka för år 1942 utvisa ett genomsnittstal av endast 7.5 procent,

I och med att den vid 1942 års ingång ännu förefintliga arbetskraftsreserven absorberades, förmärktes en tilltagande svårighet att tillgodose det totala behovet av arbetskraft. Starkast gjorde detta sig kännbart inom de områden, varest efterfrågan på arbetskraft tidigare gjort sig mest gällande, nämligen skogsbruket och jordbruket. Knappheten på kunniga specialarbetare inom verkstadsindustrin var därjämte fortfarande mycket stor. Tillgodoseendet av jordbrukets behov av arbetskraft nödvändiggjorde ett flertal åtgärder. Bland annat voro arbetsblocken föremål för en omorganisation och effektivisering. Genom samarbete mellan arbetsförmedlingarna samt skolor, ungdoms- och andra organisationer tillfördes jordbruket frivillig arbetskraft i ej obetydlig omfattning. Genom dessa åtgärder och tack vare hempermittering av inkallade kunde jordbrukets arbetskraftsbehov under året hjälpligt fyllas.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283.

1170 43 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Liksom under år 1941 framstod frågan örn tillgodseende av skogsbrukets behov av arbetskraft som ett av de mest svårlösta arbetsmarknadsproblemen. Skogsägarnas efterfrågan på arbetskraft var under hela året synnerligen stor. För att stimulera till kvarstannande i skogen blevo de extra förmåner, sorn tidigare tillerkänts den i skogen sysselsatta ovana arbetskraften, under året kompletterade med förflyttningsbidrag, utbildningsbidrag och familjetillägg. Irots detta visade det sig emellertid, att tillströmningen av arbetskraft till skogsavverkningarna ej var tillräcklig för att fylla behovet. På initiativ av arbetsmarknadskommissionen organiserades därför ett system med s. k. riksarbetslag, innebärande att en del av de inom industrin sysselsatta arbetarna tillfälligtvis överfördes till skogsarbete. Riksarbetslagen rekryterades i första hand från sågverks- och massaindustrierna. Genom systemet med riksarbetslag tillfördes skogsbruket ett under året växande antal arbetare, som i december månad stigit till omkring 6,500. Ej heller dessa åtgärder visade sig emellertid tillräckliga för att tillgodose arbetskraftsbehovet. Under hela senare hälften av år 1942 översteg det för skogsavverkningarna behövliga antalet arbetare tillgången med mer än 30,000. I oktober var siffran uppe i cirka 40,500. Då någon arbetskraftsreserv nu ej fanns att tillgå och överförandet av ytterligare arbetare från andra verksamhetsområden ställde sig synnerligen svårt, bringades vissa bestämmelser i lagen örn tjänsteplikt i tillämpning. Sålunda stadgades genom kungörelse den 13 november 1942 (nr 878) skyldighet för 1943 års värnpliktsklass att utföra viss kvantitet arbete inom skogsbruket eller torvhanteringen. Bland övriga under året vidtagna åtgärder i syfte att tillgodose skogsbrukets och jordbrukets arbetskraftsbehov må nämnas införande av arbetsförmedlingstvång för torvhanteringen samt byggnadsverksamhet, varigenom åsyftades att förhindra att tillströmningen av arbetskraft till sistnämnda verksamhetsområden skedde på bekostnad av skogs- eller jordbruket.

Under de hittills förflutna månaderna av år 1943 har läget på arbetsmarknaden i stort sett ej undergått andra förändringar än sådana, som sammanhänga med säsongutvecklingen. Den redan tidigare kännbara bristen på arbetskraft inom viktiga produktionsområden har framträtt allt starkare. I fråga örn skogsbruket förbättrades dock situationen genom de under 1942 beslutade åtgärderna. Det anmälda ytterligare arbetskraftsbehovet utgjorde sålunda enligt vad jag inhämtat i april 20,900 mot cirka 38,400 i december 1942. Till följd av den goda sysselsättningen uppgick antalet hjälpsökande arbetslösa den 30 april 1943 till endast 7,206 personer, en för denna årstid ovanligt låg siffra. Liksom under åren närmast förut faller en betydande del härav på rikets tre största städer. På envar av städerna Stockholm och Göteborg kommer cirka en femtedel av de arbetslösa. Av riket i övrigt uppvisa endast Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län mera betydande arbetslöshet. Av de hjälpsökande var mer än hälften sysselsatt med arbeten i statlig eller kommunal regi, delvis av för försvaret eller folkförsörjningen angelägen art. Cirka 1,500 åtnjöto dagunderstöd eller kommunalt understöd. Mer än hälften av de arbetslösa utgjordes av personer över 50 år och beträffande vilka svårigheter mött vid överföring till annat yrkesområde.

Den bild som här tecknats av utvecklingen på arbetsmarknaden under krigs-

115 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

åren har endast avsett att belysa densamma i stora drag. Totalbilden återspeglar den mycket goda sysselsättningen inom näringslivet och den synnerligen låga arbetslösheten, som nu bringats ned till en nivå, icke blott lägre än 1939 utan lägre än något år efter 1920. Arbetslösheten inom fackförbunden var sålunda i februari månad 1943 7.1 procent av medlemmarna mot 12.5 procent vid samma tidpunkt föregående år. idom helhetsomdöme kan sägas, att för närvarande en allmän brist på arbetskraft gör sig gällande. .Emellertid företedde vissa industrier mindre god arbetstillgång på grund av handelsavspärrningen, vilken å ena sidan medfört brist å vissa importråvaror och å andra sidan nedskurit möjligheterna till export av vissa av våra viktigare exportartiklar. Exportsvårigheterna ha som förut nämnts hårdast drabbat sågverk, trämassefabnker och pappersbruk. Den vid dessa industrier ledigblivna arbetskraften kunde emellertid i stor utsträckning placeras i skogsarbete. Omplaceringen av arbetskraft från vissa industrier, som lida brist på råvaror, har ställt sig svårare, emedan det här i stor utsträckning rör sig örn kvinnlig arbetskraft samt andra arbetare, vilka ej lämpa sig för direkt överföring till befintliga bristområden inom jordbruket samt skogsbruket. Här avsedda industrier äro främst textil- och beklädnadsindustrin, viss del av livsmedelsindustrin samt skofabrikerna, vid vilka sistnämnda framför allt genom den nyligen införda skoransoneringen betydande inskränkningar ägt rum eller kunna befaras. Vid sist berörda industrier har i viss utsträckmng heltidsarbete tillämpats. För överförande av inom sagda industrier överflödig arbetskraft har igångsatts särskilda kurser för omskolning av framförallt kvinnorna. Sådana kurser ha sålunda anordnats i verkstadsarbete m. m.

De åtgärder, som enligt vad i det föregående nämnts, vidtagits för att tillgodose arbetsmarknadens, framförallt skogsbrukets, behov av arbetskraft ha ej kunnat komma till stånd utan betydande kostnader för det allmänna. Jag vill sålunda erinra örn, att innevarande års riksdag å förskottsstaten för försvarsväsendet anvisat ett anslag å 40 miljoner kronor till åtgärder för reglering av arbetsmarknaden. En närmare redogörelse för ifrågavarande kostnader lämnas i samband med framläggande av förslag denna dag angående slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1942/43 m. m.

Yad angår den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden har arbetsmarknadskommissionen givit uttryck för den uppfattningen, att —• enligt nu bedömbara förutsättningar — arbetsmarknaden under fortsättningen av innevarande år bomme att kännetecknas av ett stabilt läge på den under det senaste året uppkomna höga sysselsättningsnivån. Skulle denna bedömning visa sig vara riktig, vilket finnes anledning förmoda, torde man böra räkna med att de hittills vidtagna åtgärderna för tillgodoseende av arbetskraftsbehovet komma att bestå.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att man redan nu har att beakta de rubbningar inom näringslivet med åtföljande risk för arbetslöshet, vilka kunna komma att uppstå vid övergång till mera normala förhållanden. Jag vill härvid erinra örn att chefen för finansdepartementet enligt av Kungl. Majit den 19 mars 1943 erhållet bemyndigande låtit föranstalta örn utredningar av ekonomiska spörsmål, sammanhängande med omställningen efter ett vapenstillestånd, vid vilka utredningar arbetsmarknadskommissionen förutsatts skola medverka.

116 Kungl. Martts proposition nr 283.

Arbetsmarknadskommissionen bär ansett arbetslöshetslindrande åtgärder under nästa budgetår böra vidtagas enligt i stort sett oförändrade principer. Endast ifråga örn arkivarbetena har kommissionen föreslagit vissa ändringar innebärande en uppdelning av arbetena efter de hjälpsökandes kompetens samt ändrade grunder för lönesättningen. Förutom berörda båda frågor och i samband därmed torde emellertid jämväl vissa andra med arkivarbetena sammanhängande spörsmål böra upptagas till övervägande. Med hänsyn till den korta tid som stått mig till buds har detta emellertid ej varit mig möjligt. På grund härav torde nu gällande principer beträffande arkivarbetena böra tills vidare tillämpas oförändrade.

VI. Särskilda frågor.

A. Yattenavledningsföretaget Lyckebyån.

Lyckeby åutreilningen.

Genom beslut den 30 april 1937 uppdrog Kungl. Majit åt Lyckebyåutredningen, tillkallad jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 oktober 1936, att å statens vägnar vidtaga erforderliga åtgärder för att vattenavledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Fursjön måtte under statens medverkan komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med en av utredningen i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 23 april 1937 framlagd plan.

I fråga örn erforderliga medel för finansieringen av vattenavledningsföretaget samt inköpen av mader, skogsmark m. m. för genomförandet av den nya fastighetsbildningen får jag hänvisa till den sammanställning av beräknade kostnader härför, som i enlighet med utredningens uppgifter återgavs i proposition nr 300 till 1937 års riksdag (sid. 46). Av denna sammanställning framgår, att de kostnader, som skola stanna å statsverket, beräknats till

331.000 kronor, samt att de utgifter, som icke skola stanna å statsverket, utan endast utgöra förskott (rörelsekapital), belöpa sig till 832,924 kronor. Av sålunda erforderliga medel hava redan anvisats, av 1936 års riksdag

250.000 kronor, av 1937 års riksdag 200,000 kronor, av 1938 års riksdag 100,000 kronor, av 1939 års lagtima riksdag 150,000 kronor och av 1940 års lagtima riksdag 289,500 kronor eller tillhopa 989,500 kronor.

På grund av brist på olja för drivandet av de vid arbetena använda maskinerna måste arbetena upphöra under senare delen av år 1940 och kunde återupptagas först hösten 1941, sedan enligt ett mellan utredningen och entreprenören träffat, av Kungl. Majit den 28 juni 1941 godkänt tilläggskontrakt överenskommelse träffats örn gäldandet av kostnaderna för övergång till gengasdrift. Enligt sagda tilläggskontrakt skall den av driftsomläggningen föranledda kostnadsökningen på sådant sätt fördelas mellan entreprenören och statsverket, att densamma för statsverkets del komme att uppgå till högst

100.000 kronor. De av Lyckebyåutredningen för företagets genomförande beräknade kostnaderna komme härigenom att stiga till (1,163,924 + 100,000) 1,263,924 kronor. Med anledning av det sålunda inträdda driftsstoppet behövde under åren 1941 och 1942 ytterligare medel ej anvisas för företaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 117

I skrivelse den 6 mars 1943 har Lyckebyåutredningen hemställt om anvisande av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål.

Utredningen erinrar härvid om att enligt den nya överenskommelse, som med Kungl. Maj:ts godkännande träffats med entreprenören, arbetet skulle vara slutfört i februari månad 1944, varför man måste räkna med att efter arbetets vederbörliga avsynande och godkännande den återstående entreprenadsumman komme att utbetalas under förra hälften av år 1944. Utredningen anför härjämte i huvudsak följande.

Av de hittills anvisade medlen, 989,500 kronor, kvarstå för närvarande till länsstyrelsens i Blekinge län disposition 362,900 kronor. Under återstoden av budgetåret 1942/43 beräknas i avrundade tal åtgå till upprensning av huvudrännan 125,000 kronor och till grävningen av bikanaler 25,000 kronor eller sammanlagt 150,000 kronor. För budgetåret 1943/44 beräknas bliva erforderligt till gäldande av återstoden av entreprenadsumman 360,000 kronor och för utförande av bikanalerna 60,000 kronor eller tillsammans 420,000 kronor. Efter avdrag från dessa belopp örn tillhopa 570,000 kronor av tillgängliga medel skulle alltså för nästa budgetår erfordras (570,000 — 362,900) 207,100 kronor.

Befintliga behållningar i arbetsstyrelsens kassa, cirka 9,300 kronor, och i den s. k. kolonisationskassan, cirka 77,000 kronor, anses tillräckliga för täckande av respektive behov intill den 1 juli 1944.

Av de utav Kungl. Maj:t och kronan inköpta områden, som genom företaget skulle bliva torrlagda, är det endast ett område — det s. k. Kopparholm inom Bjurabyggets och Ledja byar beläget i södra delen av årensningsföretaget — som för närvarande kan odlas. Lyckebyåutredningen har för avsikt att, därest hinder därför icke möter, utarrendera detta område på kortare tid. Övriga områden belägna längre norr ut bliva bland de sist torrlagda och kunna icke komma till användning förr än tidigast sommaren 1944. Beträffande kolonisationen av dessa områden vill Lyckebyåutredningen inom den närmaste framtiden inkomma med detaljerade förslag. Hedan nu uppställer sig emellertid fråga om Lyckebyåutredningens ingripande i visst avseende. För att få dessa torrlagda områden fortast möjligt fullt odlingsbara fordras bland annat en djupplöjning. Att överlämna detta arbete åt de blivande koloniinnehavarna var för sig måste anses synnerligen opraktiskt helst som för vinnande av ett fullgott resultat härtill erfordras maskinell arbetskraft, som den enskilde icke kan beräknas vara i stånd att anskaffa. På grund härav håller Lyckebyåutredningen före, att arbetet lämpligast bör utföras i ett sammanhang på hela området genom Lyckebyåutredningens försorg och på statens bekostnad. Örn detta förslag vinner gillande skulle för ändamålet erfordras omkring 50,000 kronor till anskaffning av traktorer och lämpliga större plogar m. m. Därest dylik anskaffning komme till stånd, skulle också möjlighet skapas för åstadkommande i därför lämpade fall -—- genom särskilda avtal mellan Lyckebyåutredningen och de enskilda markägarna — av maskinell djupplöjning av även sådana delar av den torrlagda marken, som dessa markägare komma att behålla för egen del, något som icke skulle kunna betraktas annat än som en stor fördel.

Lyckebyåutredningen får på grund härav hemställa örn anvisande av ytterligare (207,100 + 50,000) 257,100 kronor, utgörande — liksom större delen av tidigare för nu ifrågavarande ändamål anvisade medel — bidrag av förskotts natur.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande över framställningen den 23 mars 1943 framhållit, att, då arbetet förväntades bliva slutfört under förra delen av år

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

1944, och entreprenören då skulle vara berättigad att utbekomma återstående del av entreprenadbeloppet, eventuellt erforderliga ytterligare medel härför borde anvisas för budgetåret 1943/44.

Styrelsen anför vidare:

I fråga örn utredningsmännens förslag örn verkställande snarast möjligt av en djupplöjning av hela det för kolonisation avsedda odlingsbara området, synes detta förslag välbetänkt, varför lantbruksstyrelsen vill förorda bifall till detsamma. Närmare bedömande av detta arbetes omfattning och kostnad kan emellertid för närvarande ej ske, enär utredning därom saknas. Framställningen i denna del avser emellertid endast anvisande av medel för anskaffande av för ändamålet erforderliga traktorer och lämpliga större plogar. Lantbruksstyrelsen anser sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke ifrågavarande del av kolonisationsarbetet lämpligen kunde utföras genom egnahemsstyrelsens försorg eller i samråd med nämnda styrelse, som redan lärer disponera för sådant arbete erforderliga traktorer och plogar. Skulle detta ej låta sig göra, har lantbruksstyrelsen intet att erinra mot att dylika maskiner inköpas genom Lyckebyåutredningens försorg. Efter begagnandet torde desamma kunna försäljas eller överlåtas på egnahemsstyrelsen eller annan statlig organisation, som må hava användning för dem.

Utredningen har hemställt, att till företaget måtte ytterligare anvisas ett belopp av 257,100 kronor. Härav beräknas 50,000 kronor bliva erforderliga för inköp av traktorer och dylikt. Enär utredningen beräknar, att ifrågavarande anslag framdeles kommer att återbetalas till statsverket, synes detsamma enligt utredningens mening böra givas förskotts natur. Ifrågavarande belopp synes lämpligen liksom det år 1940 anvisade bidraget böra utgå från reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

På grund av vad nu anförts får lantbruksstyrelsen tillstyrka bifall till föreliggande framställning.

Departementschefen.

Till bestridande av de kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån, vilka skola stanna å statsverket, hava medel genom tidigare beslut redan reserverats. Lyckebyåutredningen räknar, som nämnts, med att arbetena med vattenavledningsföretaget skola vara i huvudsak slutförda under början av år 1944, vid vilken tidpunkt medel för gäldande av återstående delen av entreprenadsumman böra vara tillgängliga. Utredningens framställning i denna del, innebärande att ytterligare ett belopp av 207,100 kronor ställes till förfogande, är jag beredd tillstyrka.

Förslaget att de genom företaget torrlagda områdena skulle genom utredningens försorg och på statens bekostnad djupplöjas, finner jag jämväl ändamålsenligt. Innan medel ställas till förfogande för sagda ändamål, torde emellertid böra undersökas, huruvida icke kostnaderna härför kunna nedbringas genom att djupplöjningen utföres genom egnahemsstyrelsens försorg eller med dess medverkan. Tills vidare torde emellertid de av utredningen beräknade kostnaderna härför böra godtagas. I enlighet härmed skulle för företaget för nästa budgetår behöva beräknas (207,100 + 50,000) 257,100 kronor såsom rörelsekapital åt företaget.

De medel, som tidigare reserverats för företaget hava utgått av de jämlikt riksdagens medgivande i samband med anslag till reservärbeten anvisade sär-

119 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

skilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Jämväl för den fortsatta finansieringen av företaget anser jag, att man bör anlita angivna särskilda medel. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån ifrågavarande kostnader definitivt böra gäldas av arbetslöshetsanslaget. Såsom vid tidigare tillfällen framhållits kan det sannolikt vid en slutlig reglering komma att befinnas riktigast, att avdikningsmedel helt eller delvis tagas i anspråk för ändamålet och att motsvarande belopp samtidigt tillföres berörda anslag.

B. Komplettering av ofullständiga jordbruk.

Jämlikt beslut av 1938 års riksdag bemyndigade Kungl. Maj:t den 15 juli samma år Blekinge läns hushållningssällskap att verkställa en systematisk inventering av de ofullständiga jordbruken inom länet enligt vissa riktlinjer samt tilldelade hushållningssällskapet medel för avlönande under budgetåret 1938/39 av en biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av dennes resekostnader ävensom för anställande under samma tid av en kvinnlig hemkonsulent och bestridande delvis av hennes resekostnader. Sedermera tilldelade Kungl. Maj:t den 15 september 1939 hushållningssällskapet för fortsättande av inventeringen under budgetåret 1939/40 ett belopp av tillhopa

11,000 kronor till bestridande av löne- och resekostnaderna åt nämnda biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av viss del av utgifterna för hemkonsulentens resor. Inventeringen, som är av försöksmässig karaktär, var ursprungligen avsedd att fortvara endast två år. Enligt riksdagens medgivande hava emellertid medel anvisats för inventeringens fortsatta bedrivande.

I skrivelse den 21 oktober 1941 anhöll hushållningssällskapet att inventeringen måtte få fortsätta jämväl under budgetåren 1942/43 och 1943/44. Kostnaderna, som i proposition nr 344 till 1942 års riksdag beräknades till 5,000 kronor för förstnämnda budgetår och 10,000 kronor för sistnämnda budgetår, vore avsedda att bestridas av de särskilda medlen till främjande av företagsamhet. Nämnda beräkningar föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

I skrivelse den 13 april 1943 har Blekinge läns hushållningssällskap gjort framställning örn anvisande av ytterligare medel för fortsatt inventering av de ofullständiga jordbruken i Blekinge län. Sällskapet, som synes räkna med att av de för innevarande budgetår anvisade medlen visst belopp skulle kvarstå odisponerat vid budgetårets slut, uppskattar kostnaderna för verksamheten för nästa budgetår till 12,000 kronor.

Departementschefen.

Såsom jag förut erinrat räknade jag vid framläggandet av fjolårets proposition, nr 344, angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. med att den pågående inventeringen av de s. k. ofullständiga jordbruken i Blekinge län skulle komma att fortsätta jämväl under budgetåret 1943/44, för vilket budgetår medelsbehovet beräknades till 10,000 kronor. Hushållningssällskapet har uppskattat kostnaderna för nästa budgetår till 12,000 kronor. Då emellertid enligt vad jag inhämtat en viss reservation å tidigare anvisade belopp torde komma att kvarstå vid utgången av innevarande budgetår,

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

torde det förut beräknade beloppet, 10,000 kronor, bliva tillräckligt. Jag tillstyrker, att sagda belopp må under nästa budgetår bestridas av de särskilda medlen till främjande av företagsamhet.

C. Företagarföreningar inom vissa län.

Företagarföreningarna hava till uppgift att befordra möjligheterna för lönande småföretagsverksamhet i vederbörande län. Verksamheten omfattar dels långivning på fördelaktiga villkor samt i vissa fall subvention, dels ock konsulentverksamhet av teknisk och kommersiell natur.

Föreningarna ha startats vanligtvis på initiativ av länsmyndigheterna, och medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syften intresserade enskilda personer, bolag och föreningar liksom även länens landsting och hushållningssällskap samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter. Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas struktur och uppgifter såsom organ för social hjälpverksamhet varit relativt begränsat, några hundratal i varje förening. Föreningarna äro samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

Företagarföreningar hava hittills bildats inom Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Efter avlåtande av proposition nr 344 till 1942 års riksdag, i vilken en redogörelse för företagarföreningarnas dittillsvarande verksamhet lämnades, har Kungl. Majit beviljat följande föreningar understöd av statsmedel med följande belopp, nämligen Norrbottens småindustriförening 75,000 kronor såsom lån, Jämtlands läns företagareförening 100,000 kronor-, därav såsom subvention 25,000 kronor och såsom lån 75,000 kronor, Gävleborgs läns företagareförening 100,000 kronor, därav såsom subvention 30,000 kronor och såsom lån 70,000 kronor, Bohusläns företagareförening 200,000 kronor, därav såsom subvention 50,000 kronor och såsom lån 150,000 kronor samt Värmlands läns företagareförening 80,000 kronor, därav såsom subvention 30,000 kronor och såsom lån 50,000 kronor.

Såsom bidrag till bestridande av de löpande kostnaderna för verksamheten erhålla företagarföreningarna statsbidrag från ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till Upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga örn hantverk och småindustri. För budgetåret 1942/43 hava föreningarna tilldelats sammanlagt 60,000 kronor, fördelade på följande sätt:

Norrbottens småindustriförening u. p. a............................... kronor 9,500

Västerbottens företagareförening u. p. a............................... '> 9,000

Jämtlands läns företagareförening u. p. a............................ » 8,000

Västernorrlands läns företagareförening u. p. a................... » 9,000

Gävleborgs läns företagareförening u. p. a......................... » 8,000

Värmlands läns företagareförening fu. p. a......................... » 8,000

Bohusläns företagareförening u. p. a.................................. » 8,500

Summa kronor 60,000

121 Kungl. May.ts 'proposition nr 283.

Samtliga hittills bildade företagarföreningar hava av staten erhållit understöd med inalles 2,244,500 kronor, därav 1,490,000 kronor såsom lån och 754,500 kronor såsom subvention.

Departementschefen.

Företagarföreningarna hava visat sig fylla en betydelsefull uppgift för befordrande av småföretagsverksamheten inom de län, där sådana föreningar bildats. Jag anser därför nämnda föreningar vara förtjänta av fortsatt stöd från statsmakternas sida i samma former som hittills. För nästa budgetår torde ett lika stort belopp som det för innevarande budgetår beräknade, eller i runt tal 500,000 kronor, vara erforderligt för ändamålet. Detta bör lämpligen — liksom hittills huvudsakligen skett — anvisas från medlen till främjande av företagsverksamhet.

VII. Medelsbehovet för budgetåret 1943/44.

Arbetsmarknadskommissionen.

I fråga om medelsbehovet för nästa budgetår har arbetsmarknadskommissionen anfört följande.

Vad kommissionen tidigare anfört finner kommissionen, i avsaknad av säkra hållpunkter för ett bedömande av utvecklingen på längre sikt, böra tjäna som utgångspunkt för en beräkning av medelsbehovet under nästkommande budgetår. Behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder bedömes alltså bliva i huvudsak begränsat till sådana personer inom yrkesområden med mindre tillfredsställande sysselsättning — stenindustrin och måhända även trävaru-, läder-, hår- och gummivaruindustrierna m. fl. — som på grund av åldersskäl, familjehänsyn m. m. icke lämpligen kunna överföras till annat yrkesområde. Vid sidan härav komma emellertid näringsområden med brist på arbetskraft — främst skogsoch jordbruk — alltjämt att fordra kostnadskrävande regleringsåtgärder av betydande omfattning.

Även örn utvecklingen i stort antages komma att följa samma linjer som under innevarande budgetår, kan dock av skäl, som i det följande angivas, icke utan vidare för budgetåret 1943/44 upptagas de belopp, som torde komma att förbrukas under budgetåret 1942/43. Kommissionen lämnar här en summarisk beräkning av medelsbehovet för förstnämnda budgetår.

A. Arbetsmarknadens reglering.

Till bestridande av kostnaderna för kommissionens verksamhet stå under budgetåret 1942/43 medel från tvenne anslag till förfogande, nämligen dels reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

anvisade för budgetåret ................................................ 14.o milj. kronor

av reservation från föregående budgetår disponibla för

kommissionens verksamhet cirka .............................. 21. o » »

Summa 35.o milj. kronor,

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

dels anslaget till Åtgärder för reglering av arbetsmarknaden

anvisade för budgetåret ................................................ 40.o milj. kronor.

För arbetsmarknadsreglerande åtgärder disponerar kommissionen alltså tillsammans .................................... 75.0 » »

Sistnämnda anslag är upptaget å förskottsstaten för försvarsväsendet å driftbudgeten under femte huvudtiteln. Från anslaget skola bestridas utgifter förbundna med åtgärder för tillgodoseende av det ökade behovet av arbetskraft i synnerhet vid skogsavverkningarna. För anslagets redovisning har statsrådet och chefen för socialdepartementet i enlighet med riksdagens och Kungl. Maj:ts beslut den 15 mars 1943 utfärdat följande föreskrifter.

Utgifterna skola i statens arbetsmarknadskommissions räkenskaper bokföras specificerade å särskilda undertitlar på sådant sätt, att därav framgår, huru stora belopp, som använts för

a) uttagning med tjänsteplikt av 1943 års vämpliktsklass;

b) anskaffning av kojor och kojinventarier för den i skogsarbete sysselsatta ovana arbetskraften;

c) förflyttningsbidrag, familjetillägg m. m. till arbetare, som under krisen överflyttats till skogsarbete;

d) riksarbetslag;

e) arbetsblock och jordbruksläger;

f) resebidrag till arbetssökande samt

g) diverse andra utgifter.

I sin underdåniga framställning den 3 december 1942 angående anslagsförstärkning för innevarande budgetår — vilken framställning utmynnade i en hemställan örn anvisande av 40 miljoner kronor utöver till kommissionens förfogande då stående cirka 35 miljoner kronor — beräknade kommissionen utgifterna för de under a)—f) angivna ändamål till 43.3 9 miljoner kronor, inklusive 13.12 miljoner kronor för inköp av kojor och kojinventarier. Sistnämnda utgiftspost belastar emellertid årets kostnader för uttagning av arbetskraft till skogsarbete endast till så stor del, som skäligen anses böra avskrivas under budgetåret.

I detta sammanhang vill kommissionen anmäla för Kungl. Majit, att överföringen av arbetslösa till skogsarbete (bland annat genom anordnande av s. k. huggarkurser), som i kommissionens förutnämnda framställning den 3 december 1942 beräknades bli föremål för endast en måttlig utvidgning, på grund av den stora tillströmningen av arbetssökande kunnat mer än fördubblas sedan november 1942 (jfr sid. 22 och 82). Därjämte har uttagningen av tjänsteplikt^ till skogsarbete kunnat ske i snabbare takt än vad man, för att vara på den säkra sidan, då vågade räkna med. Otvivelaktigt har denna Ökade tillströmning av arbetssökande gynnsamt påverkat vedavverkningarna, men kostnaderna ha stegrats utöver de tidigare beräknade. Örn på grund härav ytterligare medelsanvisning erfordran — vilket delvis sammanhänger med, huruvida kommissionen kan från militära uppdragsgivare erhålla omedelbar likvid för utförda försvarsarbeten, varom förhandlingar pågå — kan i

123 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

varje fall ej avgöras, förrän länsarbetsnämndernas redovisningar för april föreligga, d. v. s. omkring den 10 maj. Kommissionen avser att omedelbart därefter för Kungl. Maj:t anmäla det eventuellt ökade medelsbehovet för angivna ändamål.

Vid anmälan av finansplanen i statsverkspropositionen för budgetåret 1943/44 anförde statsrådet och chefen för finansdepartementet bland annat, att de avsevärda kostnader, som äro förbundna med den av krisläget betingade regleringen av arbetsmarknaden borde bestridas från förskottsanslag. I anslutning härtill äro för arbetsmarknadsreglerande åtgärder under sagda budgetår i statsverkspropositionen upptagna tvenne anslag, nämligen

a) reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. (arbetsmarknadsanslaget) 14.o milj. kronor; samt

b) anslaget till Åtgärder för reglering av arbetsmarknaden (regleringsanslaget) .............................. 50. o » »

Arbetsmarknadsanslaget är i riksstaten uppfört under rubriken »Bekämpande av arbetslösheten». Ur detta anslag torde sålunda böra bestridas endast sådana utgifter, som äga direkt samband med förefintlig arbetslöshet eller som avse planläggning av åtgärder mot arbetslöshet.

Såsom kommissionen framhållit i sin Y. P. M. till statsrådet och chefen för socialdepartementet den 3 december 1942, torde det emellertid finnas fog för att även med arbetsförmedlingsverksamheten förbundna utgifter av mera normal karaktär — i den mån de ej skola bestridas ur avlönings- eller omkostnadsanslagen — utgå ur arbetsmarknadsanslaget. Så borde t. ex. vara fallet med resebidrag till arbetssökande, som anvisas arbete inom arbetsområde, vilket ej är reglerat med hänsyn till nu rådande krisförhållanden. Även örn det understundom kan vara vanskligt att avgöra, örn anvisandet av en arbetsanställning äger samband med krisförhållandena eller ej, synas dock, med hänsyn till att arbetsförmedlingen även fungerar som kontrollorgan för den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och den statliga och statsunderstödda arbetslöshetshjälpen, böra stå till förfogande för arbetsförmedlingsverksamheten ur ifrågavarande anslag ett belopp av 0.5 miljon kronor.

Som tidigare framhållits torde det vara ofrånkomligt, att även under nästa budgetår arbetslöshetshjälp beredes personer, som tillhöra yrkesområden med minskande sysselsättning och som av olika anledningar ej kunna överföras till något av arbetsmarknadens bristområden. Det är enligt kommissionens förmenande angeläget, att dessa arbetslösa i största möjliga utsträckning beredas hjälp i form av beredskapsarbete, statskommunalt där så lämpligen låter sig göra, men eljest statligt. Statskommunala reservarbeten böra alltjämt förekomma i starkt begränsad omfattning och endast för sådan arbetskraft, som icke kan på den öppna marknaden göra anspråk på den lön, som tillkommer fullvärdig arbetskraft.

Av redogörelsen å sid. 52 framgår att dagsverkskostnaden vid andra statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi än försvarsarbeten under 1942 utgjorde i medeltal 24 kronor 15 öre. Det är icke sannolikt, att kostnaden kommer att sjunka under nästa budgetår, snarare motsatsen. Även vid én

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

så pass låg sysselsättning som 250 dagar per år uppgår »årsverkskostnaden» alltså till omkring 6,000 kronor. För att bringa hjälp i form av statligt beredskapsarbete åt 500 man under 250 arbetsdagar erfordras alltså 3 miljoner kronor. Av detta belopp torde 2 miljoner kronor böra beräknas för de delar av landet (främst Bohuslän och Västernorrland), där dylika arbeten i större utsträckning utföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

Vid statskommunala beredskapsarbeten (och reservarbeten), där den på staten fallande andelen av kostnaden är väsentligt lägre än vid de statliga beredskapsarbetena, böra omkring 1,000 arbetslösa kunna bringas hjälp för en kostnad av 2 miljoner kronor. (Antalet under 1942 vid dylika arbeten sysselsatta uppgick till 1,524.)

Ehuruväl kommissionen räknar med att brist på arbetskraft alltjämt skall vara för handen inom vissa arbetsområden under budgetåret 1943/44, torde det ej heller då kunna undvikas, att hjälp i viss utsträckning måste bringas genom kontantunderstöd. Detta är särskilt förhållandet vid fall av kortvarig arbetslöshet, då det vore olämpligt att tvinga den arbetslöse till en långväga förflyttning. Kommissionen tillåter sig hänvisa till vad den anfört härom i sin underdåniga framställning den 23 april 1942 (prop. 1942:344, sid. 60 f).

Det är icke uteslutet, att råvarubrist kan tvinga vissa industrier att väsentligt inskränka sin drift; så torde t. ex. snart nog bli fallet med skoindustrin. Även örn den friställda arbetskraften till stor del så småningom kan placeras om, tar detta dock sin tid, och i många fall erfordras en omskolning, som torde böra ske på det allmännas bekostnad. Det kan ifrågasättas, örn icke kostnaderna för en sådan omskolningsverksamhet borde upptagas under arbetsmarknadsanslaget. Då denna verksamhet emellertid under instundande budgetår kan förväntas bli betingad främst av efterfrågan på arbetskraft inom andra näringsområden, upptagas dessa kostnader här nedan under regleringsanslaget. De bidrag till inackorderingskostnader m. m., som utgivas till elever vid beredskapskurser, avföras emellertid under rubriken kontantunderstöd, och så är även fallet med statsbidrag till den hyreshjälp, som av arbetslöshetskommittéer beredas till skogsarbete anvisade ovana personers hemmavarande familjer. Då kostnaderna för kontantunderstödsverksamheten under innevarande budgetår beräknas icke oväsentligt överstiga 2 miljoner kronor, upptagas de för nästkommande år till 2.5 miljoner kronor.

Arkivarbeten och musikerhjälp torde kunna upptagas till en kostnad av 1 miljon kronor.

Under förutsättning att antalet vid de statliga stenbeställningarna sysselsatta på grund av förhållandena på arbetsmarknaden icke kommer att utökas, torde man böra räkna med att steninköpen under nästa budgetår komma att månatligen ske i något mindre utsträckning än under tiden mars—juni 1943 (jfr sid. 79). Medelsbehovet för steninköp under budgetåret 1943/44 skulle då kunna beräknas till 1.9 miljoner kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknar för denna tid sina organisations- och inköpskostnader m. m. i samband med inköp av gatsten för statens räkning till 75,000 kronor. För de statliga stenbeställningarna och administrationskostnader i samband därmed föreslås ett till 2.0 miljoner kronor avrundat belopp.

125 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Medelsbehovet under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret 1943/44 kan alltså för kommissionens verksamhet beräknas sålunda

Arbetsförmedlingen (resebidrag) ..........

Statliga beredskapsarbeten ................

Statskommunala beredskaps- och reservarbeten ..................................

Kontantnnderstödsverksamhet ............

Arkivarbeten och musikerhjälp ..........

Statliga stenbeställningar..................

Övrig hjälpverksamhet....................

kronor 500,000 » 3,000,000

» 2,000,000 » 2,500,000

» 1,000,000 » 2,000,000

» 500,000

Summa kronor 11,500,000

Då anslaget i statsverkspropositionen är upptaget till 14 miljoner kronor, bör, för den händelse Kungl. Majit skulle finna, att ett belopp av 1.6 miljon kronor är tillfyllest för främjande av företagsverksamhet m. m., anslaget kunna sänkas till 13 miljoner kronor.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts torde samtliga kostnader, förbundna med den av krisläget betingade regleringen av arbetsmarknaden, böra bestridas ur anslaget till Åtgärder för reglering av arbetsmarknaden. Till denna grupp av utgifter torde då, förutom de undertitlar, som angivits i statsrådets och chefen för socialdepartementet förutnämnda skrivelse den 15 mars 1943 (se sid. lil), böra hänföras kostnader för

dels beredskapsarbeten, som igångsättas med hänsyn till försvarets eller folkförsörjningens krav och som alltså komma till stånd, oavsett örn hjälpsökande arbetslösa finnas anmälda eller ej.

dels beredskapskurser för verkstadsindustrin och kurser för utbildning av reservarbetskraft.

Kommissionen utgår från att beredskapsarbeten av här angiven art till övervägande delen skola utgöras av sådana arbeten för försvarsväsendets räkning, som helt eller så gott som helt komma att i sista hand bekostas ur anslag under fjärde huvudtiteln. En väsentlig minskning bör då kunna vidtagas av det för innevarande år till 21 miljoner kronor för statliga beredskapsarbeten beräknade medelsbehovet. Emellertid torde man böra räkna med att vissa utlänningar, främst norrmän, måste beredas sysselsättning vid beredskapsarbeten på samma sätt som under innevarande budgetår (jfr sid. 78), dock med den skillnaden att omfattningen av deras arbetsinsats beräknas avsevärt utökad. Medelsbehovet bör upptagas med hänsyn till att minst 1,000 utlänningar behöva beredas arbete på detta sätt. För nästkommande år föreslås under regleringsanslaget till statliga beredskapsarbeten 8 miljoner kronor, varav 1 miljon kronor för arbeten i andra myndigheters regi. Även till statskommunala beredskapsarbeten böra medel kunna anvisas ur detta anslag, härtill beräknas 1 miljon kronor.

Beredskapskurser för utbildning av såväl industriarbetare som kvinnlig reservarbetskraft synas böra anordnas, vad beträffar kurserna för utbildning av reservarbetskraft örn möjligt i ökad omfattning. Kostnaderna, som under

126 JLungl. Maj:ts 'proposition nr 283.

nu löpande budgetår komma att uppgå till inemot 2 miljoner kronor, föreslås till 2.6 miljoner kronor.

Arbetsblockorganisationens lokala kostnader (för länsblockmyndigheterna med underlydande organ), vilka förut gäldats av arbetsmarknads- och livsmedelskommissionerna med hälften vardera, skola från och med den 18 februari 1943 i sin helhet gäldas av arbetsmarknadskommissionen (Kungl. Maj:ts kungörelse 1943:53). Det för innevarande budgetår beräknade beloppet, 0.45 miljon kronor, som kalkylerats utan säkra hållpunkter, synes vara onödigt högt upptaget. Oavsett att kostnaderna under nästa år skola gäldas helt av kommissionen torde därför 0.5 miljon kronor vara tillfyllest. Dör anordnande av jordbruksläger för frivillig arbetskraft föreslås oförändrat belopp, 0.7 miljon kronor.

För anordnande av skogshuggarkurser och riksarbetslag m. m. har för innevarande budgetår beräknats 5.5 miljoner kronor. Detta belopp synes, sedan undertiteln »uttagning med tjänsteplikt av 1943 års värnpliktsklass» belastats med på densamma belöpande kostnader för i kurserna deltagande tjänstepliktiga, väl förslå för ändamålet. Emellertid har, som ovan framhållits, antalet kursdeltagare — trots att riksarbetarna efter årsskiftet stadigt minskat i antal och i april 1943 endast utgöra några hundra — varit väsentligt större under senare delen av budgetåret än tidigare. En kursverksamhet under nästa budgetår av enahanda omfattning som den nuvarande fordrar, att kostnaderna icke beräknas lägre än 6.5 miljoner kronor. Anmärkas bör här att under denna titel föras även vissa andra mindre kostnader av liknande art, t. ex. anordningar, som vidtagas i samband med överflyttning av ovan arbetskraft till betarbete.

Förflyttningsbidrag, familjetillägg m. m. (inklusive verktygs- och personlig utrustning) till ovan arbetskraft, som förflyttats till annat arbetsområde, beräknades i kommissionens förut omnämnda skrivelse den 3 december 1942 till 8.6 miljoner kronor för budgetåret 1942/43. På grund av att verksamheten, såsom tidigare i olika sammanhang framhållits, tagit väsentligt större omfattning än som tidigare beräknats, har nämnda summa redan överskridits. Denna kostnad är — i olikhet mot flertalet andra utgifter i samband med överflyttningen till skogen — direkt avhängig av antalet överflyttade arbetare. Vid mars månads utgång hade utgivits 11.4 miljoner kronor till förflyttningsbidrag m. m., varav 2.4 miljoner under mars. Även örn arbetsstyrkorna naturligt nog komma att minska väsentligt under vårmånaderna, torde kostnaden för löpande budgetåret näppeligen komma att understiga 16 miljoner kronor. Denna summa anser kommissionen därför böra beräknas för nästkommande budgetår.

Resebidrag till arbetsökande —- för innevarande budgetår beräknade till 1.0 2 miljoner kronor — synas komma att uppgå till minst 1.5 miljoner kronor. Den starkt expanderande arbetsförmedlingsverksamheten (jfr tab. 5) motiverar, att för resebidrag under nästkommande budgetår avses ett belopp av 2 miljoner kronor, varav 0.5 miljon, såsom förut angivits, bör hänföras till arbetsmarknadsanslaget och 1.5 miljoner till regleringsanslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 127

Det synes icke möjligt att nu avgöra, i vilken omfattning uttagning med tjänsteplikt kan komma att äga rum under nästkommande budgetår. I varje fall komma en del av kostnaderna för uttagning av 1943 års klass att åbelöpa sagda år. Av dem, som uttagas under våren 1943 och som alltså utföra fyra månaders arbete, kan beräknas att i genomsnitt inemot halva prestationen kommer att fullgöras efter den 1 juli. Härtill komma de, som nu medgivits uppskov och som skola fullgöra sin tjänsteplikt nästa höst eller vinter. Approximativt kunna kostnaderna härför beräknas till 5 miljoner kronor. Med fasthållande vid förut angivna grundförutsättning för beräkning av medelsbehovet, nämligen att åtgärder för överflyttning av arbetskraft komma att bliva erforderliga i ungefär samma omfattning som för närvarande och att alltså uttagning av 1944 års klass eller andra kategorier för skogsarbete kan komma att äga rum, bör för uttagning med tjänsteplikt beräknas visst belopp utöver nyss angivna 5 miljoner kronor. Till utgångspunkt för denna beräkning kan tagas det sannolika utfallet av kalkylerna över kostnaderna för tjänsteplikten under innevarande budgetår. Därvid må anföras, att antalet frivilligt anmälda tjänstepliktiga blivit större och, som följd därav, antalet tvångsuttagna mindre än beräknat, att de tjänstepliktiga själva ordnat sin förläggning i större utsträckning än väntat och att de i vissa fall fullgjort sin prestation på kortare tid än den, under vilken det särskilda bidraget av två kronor örn dagen må utgå. Samtliga dessa faktorer verka kostnadsbesparande. I motsatt riktning verkar det förhållandet, att antalet »tjänstepliktsmånader» blir något större än beräknat under innevarande budgetår. Av mycket att döma kommer dock totalkostnaden för budgetåret att stanna under det beräknade beloppet, 14 miljoner kronor. Fattas beslut örn inkallande av 1944 års klass till skogsarbete, torde emellertid detta ske i så god tid att större del av de tjänstepliktiga än under innevarande år fullgöra sin prestation under budgetåret och att sålunda endast en mindre del av kostnaderna kan skjutas över till budgetåret 1944/45. Även under förutsättning att man kan räkna med att förut nämnda gynnsamma förhållanden skola upprepas till nästa år, böra kostnaderna för uttagning av 1944 års klass icke kalkyleras lägre än till 15 miljoner kronor.

Kommissionen föreslår med hänsyn härtill att till uttagning med tjänsteplikt beräknas 20 miljoner kronor. Detta belopp angives liksom alla andra med all reservation för nu icke förutsebara förhållanden.

Kommissionen disponerar för närvarande omkring 2,400 skogskojor med tillhörande inventarier. Då samtliga äro flyttbara, synas ytterligare inköp behöva ifrågakomma endast i mera begränsad omfattning. För inköp av 500 kojor med utrustning torde böra reserveras ett belopp av 3 miljoner kronor.

Slutligen upptagas för diverse utgifter såsom industrikonsulenternas verksamhet in. m. 300,000 kronor.

Kommissionen uppskattar alltså medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande åtgärder under budgetåret 1943/44 preliminärt till 73.o miljoner kronor med följande fördelning på anslag och utgiftstitlar. För jämförelsens skull angivas här även de för verksamheten under budgetåret 1942/43 beräknade kostnaderna.

128 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Av vad ovan anförts framgår att för innevarande budgetår anvisade medel beräknas bliva tagna helt i anspråk för verksamheten under året.

B. Kommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnder och arbets-

förmedlingsanstalter.

Avlöningar.

Ur förslagsanslaget till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar har Kungl. Majit ställt till kommissionens förfogande sammanlagt 6.6 5 miljoner kronor att under budgetåret 1942/43 disponeras på följande sätt:

Statens arbetsmarknadskommission, högst....................... kronor 1,800,000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna, högst.. » 4,800,000

Statsbidrag till pensioner åt befattningshavare vid arbetsförmedlingsanstalterna, förslagsvis................................ » 50,000

Summa kronor 6,650,000

Kommissionen har tidigare framhållit, att länsarbetsnämndernas organisation är föremål för en nödvändig effektivisering med åtföljande personalförstärkning. Kommissionens medverkan vid planläggningen för fredsberedskapen torde förutsätta viss utökning av arbetskraften vid kommissionens kansli. Arbetsförmedlingsverksamheten är stadd i stark utveckling. Genom den offentliga arbetsförmedlingen tillsattes 1939 436,000 platser, 1941 609,000, 1942 800,000 och av den hittills förflutna delen av 1943 att döma torde tillsättningsresultatet för året komma att överskrida 1,000,000. Vad nu anförts

129 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

torde till fullo ådagalägga, att lönekostnader vid här angivna förutsättningar måste för budgetåret 1943/44 beräknas till högre belopp än som förbrukats under innevarande budgetår. Kommissionen föreslår, att medelsbehovet för avlöningar upptages till 7.5 miljoner kronor.

Omkostnader.

Ur förslagsanslaget till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader har Kungl. Majit för budgetåret 1942/43 ställt till arbetsmarknadskommissionens förfogande sammanlagt 3.9 8 miljoner kronor att disponeras på

följande sätt:

Statens arbetsmarknadskommission, högst........................ kronor 1,450,000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna, högst.. » 2,500,000

Värnpliktslånenämnderna, högst.................................. » 30,000

Summa kronor 3,980,000

Stegringen i omkostnaderna betingas i hög grad av samma faktorer, som påverka avlöningarna. Under de förutsättningar och med de reservationer, som nyss anförts, föreslår kommissionen, att medelsbehovet för omkostnader upptages till 4.5 miljoner kronor.

Under åberopande av vad kommissionen sålunda anfört har kommissionen hemställt, att för budgetåret 1943/44 måtte anvisas dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av 7,500,000 kronor, dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av 4,500,000 kronor, dels under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. 13,000,000 kronor dels ock under anslaget till Åtgärder för reglering av arbetsmarknaden 60,000,000 kronor.

Departementschefen.

Vid sin uppskattning av medelsbehovet för arbetsmärknadsreglerande åtgärder under nästa budgetår har arbetsmarknadskommissionen, i avsaknad av säkra hållpunkter för ett bedömande av utvecklingen på längre sikt, räknat med att behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder i huvudsak komme att begränsas till att avse sådana personer inom yrkesområden med mindre tillfredsställande sysselsättning — stenindustrin, trävaru-, läder-, hår- och gummivaruindustriema m. fl. — som på grund av åldersskäl eller annan anledning icke lämpligen kunna överföras till annat yrkesområde. Från sagda utgångspunkter har kommissionen uppskattat det för bekämpande av arbetslösheten erforderliga beloppet till 11,500,000 kronor att anvisas under anslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Under antagande att Kungl. Majit skulle finna ett belopp av 1,500,000 kronor tillräckligt för främjande av företagsverksamhet har kommissionen föreslagit att ifrågavarande anslag upptages till 13,000,000 kronor.

Kostnaderna för den med krisläget förbundna regleringen av arbetsmarknaden för tillgodoseende av vissa arbetsmarknadens bristområden, framförallt skogs- och jordbruket, med arbetskraft har kommissionen såsom framgår av don lämnade redogörelsen ansett komma att för nästa budgetår uppgå till i

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283. ino 4S 9

130 Kungl. Maj-.ts proposition nr 283.

runt tal 60 miljoner kronor. I detta belopp har jämväl inräknats kostnaderna för vissa beredskapsarbeten, som igångsättas med hänsyn till försvarets eller folkförsörjningens krav, ävensom beredskapskurser för verkstadsindustrin och kurser för utbildning av reservarbetskraft.

Yad till en början angår det belopp, som under nästa budgetår kan komma att erfordras för vidtagande av åtgärder för bekämpande av arbetslösheten, kan detta givetvis nu endast approximativt beräknas. Ehuru anledning finnes förmoda att arbetslösheten under den närmaste tiden kommer att hålla sig på samma låga nivå som under det sistförflutna året, kan man ej bortse från att en ökning i arbetslösheten kan komma att inträda på grund av ytterligare driftinskränkningar inom de industrier, vilkas tillverkning är baserad på importråvaror. Även örn den lediga arbetskraften till stor del så småningom kan överföras till andra yrkesområden, tager detta dock en viss tid, under vilken arbetslöshetshjälp i en eller annan form torde behöva utgå. Arbetsmarknadskommissionen har uppskattat det för arbetslöshetslindrande åtgärder erforderliga medelsbehovet till 11,500,000 kronor, varav 5,000,000 kronor beräknats för bestridande av utgifter för statliga beredskapsarbeten samt statskommunala beredskaps- och reservarbeten. Kommissionen har härvid utgått från att, i enlighet med vad kommissionen föreslagit, kostnaderna för sådana beredskapsarbeten, som igångsättas med hänsyn till försvarets eller folkförsörjningens krav och vilka beräknats draga en kostnad av 9,000,000 kronor, böra bestridas från anslag å förskottsstaten för försvarsväsendet. Emellertid anser jag — såsom jag framhåller vid framläggande av förslag denna dag örn uppförande å beredskapsstat för försvarsväsendet av ett särskilt anslag till kostnader för överflyttning av arbetskraft — att jämväl kostnaderna för beredskapsarbeten, som komma till stånd med hänsyn till försvarets eller folkförsörjningens krav, böra — i den mån de icke bestridas från anslag under fjärde huvudtiteln — bestridas från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens, reglering m. m.

Trots vad jag nyss anfört rörande bestridande av kostnaderna för beredskapsarbetena, torde med hänsyn till den nuvarande ringa arbetslösheten anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering icke behöva upptagas till mer än 13,000,000 kronor, varav 500,000 kronor böra stå till Kungl. Maj :ts förfogande för främjande av företagsverksamhet. Skulle förhållandena utveckla sig så att medelsbehovet kommer att visa sig större, torde frågan härom få underställas 1944 års riksdag.

Kostnaderna för att tillgodose arbetsmarknadens bristområden med arbetskraft ha ansetts böra hållas skilda från utgifterna för arbetslöshetsändamål och i motsats till dessa redovisas å förskottsstaten. För bestridande av ifrågavarande kostnader föreslår jag i samband med framläggande av förslag denna dag angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1943/44, att å sagda beredskapsstat uppföres ett anslag till Kostnader för överflyttning av arbetskraft av 50 miljoner kronor, vilket belopp nära ansluter sig till arbetsmarknadskommissionens beräkningar, sedan kostnaderna för de tidigare omnämnda beredskapsarbetena för försvaret m. m. fråndragits.

131 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Jämväl kostnaderna för arbetsmarknadskommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna bliva beroende av utvecklingen på arbetsmarknaden under nästa budgetår. De härutinnan uppgjorda kostnadskalkylerna kunna därför endast bliva approximativa. Som kommissionen framhållit beräknas de för innevarande budgetår anvisade anslagen till såväl avlöningar som omkostnader (4,600,000 respektive 2,250,000 kronor) komma att betydligt överskridas. Då de nuvarande omfattande regleringsåtgärderna på arbetsmarknaden måste antagas komma att bestå jämväl under nästa budgetår, synes en höjning av anslagen till arbetsmarknadsregleringens administration vara oundviklig. Å andra sidan torde den faktiska medelsförbrukningen under innevarande budgetår icke böra vara uteslutande vägledande vid anslagsberäkningen. Med hänsyn till svårigheterna att nu kunna bedöma utvecklingen synes anslagsberäkningen böra grundas på antagandet att den nuvarande medelsförbrukningen kan bringas att nedgå. Jag beräknar därför anslaget för nästa budgetår till Statens arbetsmarknadskommission: Avlöningar till 6,000,000 kronor och till Statens arbetsmarknadskommission: Omkostnader till 3,500,000 kronor.

VIII. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1943/44 under femte huvudtiteln anvisa

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar

ett för slagsanslag av.................................... kronor 6,000,000;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av ........................ kronor 3,500,000;

dels ock till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av ........................... kronor 13,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

132 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Bilaga 1.

Uppgifter

rörande risse arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1941 och 1942.

A. Länsfördelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

133 B. Kommunfördelning.

*anger att kommunen icke stått i rapportförbindelse med kommissionen för ifrågavarande

månad.

134 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 283

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

138 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

140 Kungl. Majlis proposition nr 283.

De hjälpsökande arbetslösas fördelning p&

Kungl. Maj:ts proposition nr 283

141 Bilaga 2.

yrkesgrupper och län den 31 december 1942.

142 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Bilaga 3.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden 1h 1933—S0/6 1942 av arbetslöshetsmedel*

Dag

för

beslut

9/i

2<Vi

M/i

1 A = företag i statens arbetsmarknadskommissions regi.

B = företag i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

2 Anvisat för budgetåret 1937/38 6,133,170 kronor.

3 » » » 1938/39 9,788,060 »

4 » » » 1939/40 5,015,040

6 » » » 1940/41 32,169,020 »

8 Därav totalkostnader 17,504,300 kronor resp. statsbidrag 15,451,425 kronor för arbeten i arbetsmarknadskommissionens regi. Övriga arbeten under denna och samtliga under tidigare perioder ha utförts i annan myndighets regi.

7 Därav totalkostnader 1,381,500 kronor resp. statsbidrag 1,126,350 kronor för arbeten i arbetsmarknadskommissionens regi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

* Arbetet beviljat som statskommunalt beredskapsarbete, men genom beslut ’/i 1942 skall arbetet utföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

144 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Bilaga 4.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden V’—31/12 1942 av arbetslöshetsmedel.

Kungl. Maj-.ts 'proposition nr 283.

1 A = företag i statens arbetsmarknadskommissions regi.

B = företag i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

C = företag i byggnadsstyrelsens regi.

2 Enligt Kungl. Maj:ts beslut skall arbetet, som påbörjats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, slutföras såsom statligt beredskapsarbete i arbetsmarknadskommissionens regi.

Bilaga 5.

Förteckning över är 1942 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens arbetsmarknadskommissions regi.1

1 Föro Vt 1940 statliga reservarbeten eller s. k. färdigställningsarbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283. i no 43 10

146 Kungl. Maj:t.s proposition nr 283.

Kungl. Majlis proposition nr 283.

147 Bilaga G.

Förteckning över är 1942 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi. 1

1 B = företag i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. C = företag i byggnadsstyrelsens regi.

148 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Bilaga 7.

Förteckning över statskomniunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden Vt 1933—30/6 1942 av arbetslöshetsmedel. 1

1 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa fall även årskostnadsbidrag, som fastställes först efter årets utgång. * Anger att endast årskostnadsbidrag utgår.

2 Anvisat för budgetåret 1937/38 4,116,500 kronor.

» » » » 1938/39 4,092,475 »

* » » » 1939/40 1,959,225

‘ » » - 1940/41 9,750,254 »

Kungl. Majlis proposition nr 283.

150 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 151

352 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Kungl. Majlis proposition nr 283.

153 Bilaga 8.

Förteckning över statskominunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden —S1/i2 1942 av arbetslöshetsmedel.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

ininga 9.

Förteckning över år 1942 avslutade statskomniunala beredskapsarbeten.

Kungl. Majlis proposition nr 283.

156 Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

* Jfr not 1 till bilaga 7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

158 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

160 Kungl. Majlis proposition nr 283.

Sammanställning per (leii 31 december 1942 av statliga

1 Under tiden V7 1933—81/is 1941 slutfördes 204 företag för en sammanlagd totalkostnad av 19,993,230 kr.

2 Under tiden */7 1933—3'/n 1941 slutfördes 572 företag för en sammanlagd totalkostnad

av 58,186,098 kr.

Kungl. Majda proposition nr 283.

161 Bilaga 10.

och statskommunala beredskapsarbeten under 1942.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283.

1170 43 1 1

162 Kungl. Majlis proposition nr 283.

De arbetslösas och arbetslöshetshjälpeus fördelning den 31

Kungl. Majlis proposition nr 283. 163

december 1942. Län samt städer med över 15,000 inv. Bilaga 11.

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Bilaga 12.

Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

Vt 1941—30/e 1942. Kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 283.

165 Bilaga 13.

Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

Vi—81/ia 1942. Kronor.

Avse återbetalning.

166 Kungl. Maj.ts 'proposition nr 283.

Bilaga 14.

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft ni. m. under tiden

Vt 1911—S0/6 1942. Kronor.

1 Avser återbetalning.

Bilaga 15.

Kostnader tor arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under tiden Vi—31/ia 1942. Kronor,

1 Kostnader för statliga stenbeställningar, registrering av arbetskraft, flyktingförmedling m. m. — 2 Avser återbetalning. — 8 Härav kr. 430,499 kostnader för statliga stenbeställningar.

Kungl. Majlis proposition nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Bilaga 16.

Sammanställning av uppgifter angående vissa löneinkomster m. m., avsedda att belysa gällande och föreslagna

arkivarbetslöner.

*

tO

Ortsgrupp A och B ej aktuella.

Kungl. Majlis proposition nr 283. 169

i

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Arbetsmarknaden under år 1942 ........................................ 2

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet år 1942 .................... 10

A. Arbetsförmedlingen .................................................. 10

Arbetsförmedlingens organisation.................................. 10

Arbetsförmedlingsverksamheten.................................... 11

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars arbetskraftsbehov .......................................................... 10

Jordbruket.......................................................... 17

Skogsbruket........................................................ 22

Torvindustrin ...................................................... 29

Verkstadsindustrin ................................................ 30

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten ............ 33

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under

förstärkt försvarsberedskap .......................................... 40

E. Planläggning, registrering m. m..................................... 41

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.................................... 44

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning........ 44

Arbetslinjen........................................................ 50

Understödslinjen .................................................. 02

Hjälpverksamhetens totala omfattning............................ 00

Statliga stenbeställningar.......................................... 08

Arskostnadsbidrag.................................................. 70

G. Värnpliktshjälp ...................................................... 71

Krigsfamiljebidrag.................................................. 71

Värnpliktslån ...................................................... 73

lil. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet under första kvartalet 1943 74

A. Arbetsmarknaden och hjälpverksamheten .......................... 74

Arbetsmarknaden .................................................. 74

Arbetsförmedling, arbetslöshet, hjälpverksamhet.................. 75

Statliga stenbeställningar.......................................... 78

B. Vidtagna åtgärder, överväganden m. m............................. 80

Jordbruket.......................................................... 80

Ungdomens frivilliga arbetsinsatser .............................. 81

Skogsbruket ......... 82

Torvindustrin ...................................................... 85

Arkivarbeten........................................................ 85

Arbetsförmedlingstvång............................................ ]03

Planläggning av omflyttnings- och lijälpåtgärder ................ 105

Organisationen...................................................... 100

IV. Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden ...................... 109

Bihang Ull riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 283. 1170 43 12

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Sid.

V. Departementschefen ...................................................... lil

YL Särskilda frågor .......................................................... 116

A. Vattenavledningsföretaget Lyckebyån .............................. 116

Lyckebyåutredningen .............................................. 116

Departementschefen................................................ 118

B. Komplettering av ofullständiga jordbruk............................ 119

Departementschefen................................................ 119

C. Företagarföreningar inom vissa län ................................ 120

Departementschefen................................................ 121

VII. Medelsbehovet för budgetåret 1943/44 .................................. 121

Arbetsmarknadskommissionens förslag .................................. 121

A. Arbetsmarknadens reglering ........................................ 121

B. Kommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnder och arbets-

förmedlingsanstalter................................................ 128

Avlöningar......................................................... 128

Omkostnader ...................................................... 129

Departementschefen................................................ 129

VIII. Hemställan................................................................ 131

Bilagor.

1. Uppgifter rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas

rapporter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1941 och 1942........................................................ 132

2. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper och län den

31 december 1942.......................................................... 141

3. Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden 1h 1933—s0/6 1942 av arbetslöshetsmedel .......... 142

4. Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden Vt—sl/i2 1942 av arbetslöshetsmedel................ 144

5. Förteckning över år 1942 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens

arbetsmarknadskommissions regi.......................................... 145

6. Förteckning över år 1942 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan

myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi ...................... 147

7. Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden x/i 1933—S0/6 1942 av arbetslöshetsmedel 148

8. Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden Vt—sl/ia 1942 av arbetslöshetsmedel...?.. 153

9. Förteckning över år 1942 avslutade statskommunala beredskapsarbeten 154

10. Sammanställning per den 31 december 1942 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten under 1942.................................... 161

11. De arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördelning den 31 december 1942 163

12. Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

Vt 1941—so/s 1942 ........................................................ 164

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 171

Sid.

13. Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

Vi-sl/i2 1942 .............................................................. 165

14’ Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. lander

tiden V? 1941—s% 1942 .................................................. 166

15. Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under

tiden Vi—31/ia 1942........................................................ 167

16. Sammanställning av uppgifter angående vissa löneinkomster m. m., avsedda att belysa gällande och föreslagna arkivarbetslöner .............. 168