angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. rn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

tfr 344.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. rn.; given Stockholms slott den 15 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna

dels till statens arbetsmarknadskommission m. m.: avlöningar ett förslagsanslag av 3,750,000 kronor (punkt 16),

dels till statens arbetsmarknadskommission m. m.: omkostnader ett förslagsanslag av 2,100,000 kronor (punkt 17) och

. dels till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor (punkt 18).

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål. I skrivelse den 23 april 1942 har statens arbetsmarknadskommission avgivit verksamhetsberättelse för år 1941 samt första kvartalet 1942 ävensom framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1942/43.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 344.

isis <18

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Vid arbetsmarknadskommissionens skrivelse turnros fogade vissa bilagor, vilka torde biläggas detta protokoll (Bil. 1—14).

I. Arbetsmarknaden under år 1941.

Körande utvecklingen på arbetsmarknaden under ar 1941 har arbetsmarknadskommissionen anfört följande:

Vid en överblick över det gångna årets arbetsmarknadsutveckling i dess helhet framstå som huvudsakliga kännetecken fortsatt anpassning till den produktionsinriktning, som handelsavspärrning och försvarsberedskap betingat, en viss återhämtning inom de sysselsättningsområden, som under det första året efter krigsutbrottet drabbades av kris, samt en utpräglad stabilitet i synnerhet i den industriella sysselsättningen. I förstnämnda hänseende kunna som exempel tjäna den fortsatta tillväxten inom den viktigaste krigsindustrien, verkstadsindustrien, och framför allt överföringen av arbetskraft till skogsbruket i och för fullgörandet av vedavverkningsprogrammet. Återliämtningstendenserna på de krisdrabbade områdena ha främst gjort sig gällande inom byggnadsverksamheten och dess materialindustrier. I fråga örn den industriella sysselsättningen i stort kan sägas, att de »fria» konjunkturrörelserna nästan helt utplånats och produktion och sysselsättning fortgått i de spår, som i väsentlig mån fastlagts av reglerad råvaru- och bränsleförsörjning, genom statsbeställningar, ransoneringar och andra anordningar reglerad avsättning samt exportmöjligheter. Även de industriella säsongväxlingarna synas ha påverkats i utjämnande riktning av de extraordinära betingelser, varunder stora delar av industrien för närvarande arbetar.

Ur arbetslöshetssynpunkt bedömd har 1941 års arbetsmarknadsutveckling inneburit en betydande förbättring. I den översikt över arbetsmarknadsläget under år 1940, som kommissionen lämnade i sin framställning av den 25 november 1940 rörande medelsbehovet för återstoden av budgetåret 1940/41 konstaterades, att från och med våren 1940 tendensen till sysselsättningsminskning på visssa produktionsområden framträtt med betydligt ökad styrka, varför trots de omfattande inkallelserna arbetslöshetssituationen utvecklat sig i ogynnsam riktning. De huvudsakliga orsakerna härtill hade varit den successivt skeende avvecklingen av byggnadsverksamheten samt den från april månad nämnda år skärpta handelsavspärrningen. Under det sistförfluten året övervanns i huvudsak den arbetslöshet, som kunde ses som ett ofrånkomligt utslag av övergående svårigheter i den tidskrävande omställningsprocess, som avspärrning och försvarsproduktion nödvändiggjorde; därmed reducerades arbetslösheten under årets senare del till ungefär den nivå, som rådde under hösten 1939 och som var den lägsta under senaste årtionde överhuvud noterade. Sysselsättningens och arbetslöshetens? struktur var dock nu en väsentligt annan än den före krigsutbrottet gällande; vid en jämförelse bör dessutom icke förbises den roll, som inkallelserna spelat på arbetsmarknaden.

Trots en fortsatt tillväxt inom de av krigsmaterialproduktionen berörda industrierna och trots en viss återhämtning inom de krisdrabbade områdena

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

har dock linder det gångna året den industriella sysselsättningen i dess helhet varit avsevärt lägre än under tiden närmast före krigsutbrottet. Tab. 1 redovisar indextal för antalet inom industri och angränsande områden sysselsatta arbetare kvartalsvis sedan 1935.

Tab. 1. Indextal för antalet sysselsatta arbetare åren 1935—1941. Kvartalssiffror. Isa kvartalet 1935 = 100.

Sysselsättningsutvecklingen under åren 1935—1937, som efter en tillfällig konjunkturavmattning 1938 fortsatte under det sista förkrigsåret, torde ha varit den snabbaste expansion av den industriella sysselsättningen, som överhuvud förekommit i landets ekonomiska historia. Man kan beräkna, att under denna period antalet arbetare genomsnittligen växte inom egentlig industri med omkring 20,000 man örn året, inom byggnadsverksamheten med •10,000 ä 15,000 man örn året. Denna sysselsättningskonjunktur nådde sin kulmen under senare delen av år 1939 men övergick under loppet av det första året efter krigsutbrottet i en betydande nedgång, som huvudsakligen utlöstes på våren 1940 i samband med den skärpta avspärrningen samt byggnadskrisen; vid mitten av detta år var sysselsättningen mer än 10 procent lägre än den föregående högkonjunkturnivån. Genom återhämtningen under år 1941 har den industriella sysselsättningen kommit i ett läge, som med 5 ä 7 procent understiger nämnda nivå. Att trots en fortsatt betydande tillväxt av den arbetsföra befolkningen under de sistförflutna två åren detta avbrott och bakslag i den industriella sysselsättningsutvecklingen icke — annat än tillfälligt och i relativt obetydlig grad under år 1940 — givit upphov till en arbetslöshetskris har givetvis sin förklaring i dels inkallelserna, dels sysselsättningsökning på icke-industriella arbetsområden, främst skogsbruket.

Följande tab. 2 ger upplysning om den inbördes förskjutningen i avseende å sysselsättningen mellan olika huvudgrupper inom egentlig industri, vilken förskjutning återspeglar den industriella omställningen under åren 1939—1941. Indextalet för antalet sysselsatta arbetare inom olika näringsgrenar vid utgången av varje månad under år 1941 belyses i tab. 3.

En granskning av dessa indexsiffror för »samtliga industrigrupper», under jämförelser mellan samma månader för att hålla säsongförändringarna utanför, ger vid handen, att den sammandragning av sysselsättningsvolymen, som inträdde på våren 1940, blev bestående i stort sett oförändrad fram till våren 1941. Indextalet för maj 1941 är praktisk taget detsamma som för maj 1940. Bakom den oförändrade totalsiffran ligga dock starka förskjut-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Tab. 2. Indextal för antalet sysselsatta arbetare inom huvudgrupper av industri vid slutet av angivna månader. September 1939 = 100.

ningar mellan olika industrigrupper, vilka framträda än mera markerade örn man ser till siffrorna för de enskilda industrierna. Förändringen i industriens sysselsättningsläge från våren 1940 till våren 1941 innebar väsentligen en tillväxt inom metallindustrien, lokaliserad till järnverk, verkstäder och skeppsvarv, i oell med att krigsmaterialproduktionen organiserades i växande omfattning, och en tillbakagång inom konsumtionsvaruindustrierna, särskilt textil- och läderindustrierna, där dämpandet av den tidigare produktionsforceringen för statsbeställningar samt råvaruknapphet medförde produkt tionsbegränsning, som tog sig uttryck i såväl minskat arbetarantal som sänkt arbetstid.

Under sommaren och hösten 1941 fortsatte förskjutningen industrigrupperna emellan, men under denna period, i motsats till den föregående, var sysselsättningsexpansionen på de växande omradena starkare än sammandragningen på de tillbakagående, varför totalantalet sysselsatta arbetare steg till en nivå, 2 ä 3 procent högre än motsvarande månader det föregående

Tab. 3. Indextal för antalet sysselsatta arbetare Inom olika näringsgrenar januaridecember 1941. September 1939 = 100.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

året men fortfarande betydligt lägre än vid krigsutbrottet. Jämföres den industriella sysselsättningsstrukturen under senare delen av 1941 med den vid krigets början är i huvudsak att notera höjd sysselsättning inom metallindustrien, främst mekaniska och elektriska verkstäder, som redovisade ett med 10 ä 15 procent ökat arbetarantal, oförändrat läge inom livsmedelsindustrien, inom vilken tillbakagång inom de ur folkförsörjningssynpunkt mera umbärliga grupperna bryggerier, choklad- och karamellfabrikör samt tobaksfabrikör uppvägdes av tillväxt vid sockerbruk samt slakterier och konservfabriker, minskning med 10 ä 20 procent inom textil- och läderindustrien till följd av knapp råvarutillgång samt minskning med 20 ä 25 procent inom jord- och stenindustri, träindustri och pappersindustri. Dessa senare grupper, som innehålla huvuddelen av de industrier, som berörts av byggnadskrisen och exportavspärrningen lia i det stora hela visat stigande siffror rindet det sistförflutna året, vilka betingats dels av ökad produktion av ersättningskaraktär, såsom i fråga örn torvindustri inom den förstnämnda gruppen, trähustillverkning och framställning av fodercellulosa inom de senare, dels av den återhämtning, som i viss grad förekommit inom byggnadsindustrien under året och som haft återverkan på byggnadsämnesindustrier, såsom cementfabrikör och tegelbruk. De permanenta depressionsområdena, sågverk och stenindustri, visade dock under året ytterligare tillbakagång.

Byggnadsindustrin, som till följd av sammanbrottet inom bostadsbyggandet under det första året efter krigsutbrottet utgjorde det viktigaste arbetslöshetsområdet men även det viktigaste området för rekrytering till de produktionsgrenar, där brist på arbetskraft rått, har under det gångna året rönt ett, relativt sett, starkare uppsving än den egentliga industrien, men ligger fortfarande långt under förkrigsnivån. Byggnadsverksamheten för militära, industriella, administrativa och liknande ändamål synes under året ha fortgått i ungefär samma omfattning som under år 1940. Sådan byggnadsverksamhet för andra än bostadsändamål har till sin sammanlagda volym icke minskat under byggnadskrisen, som helt varit lokaliserad till bostadsbyggandet. Återhämtningen under det sistförflutna året har även försiggått på bostadsbyggnadsmarknaden och där väsentligen föranletts av offentliga stödåtgärder. Bottenläget inom bostadsbyggandet nåddes under slutet av

1940, då den föregående högkonjunkturen var helt avvecklad, och början av

1941, då ännu icke stödåtgärderna hunnit få någon verkan. Under loppet av året återupptogs bostadsbyggandet i viss omfattning. Stegringen var betydlig på några orter, där krigsindustri eller militärförläggningar skapat akuta behov, men begränsad eller ingen alls på flertalet; för den sammanlagda bostadsproduktionen betydde ökningen något mer än fördubbling i förhållande till bottennivån. Trots den bevarade stora omfattningen av byggnadsverksamhet för andra än bostadsändamål och trots bostadsbyggandets ökning under året har dock den totala sysselsättningen inom byggnadsfacken varit väsentligt mindre jin under de år, som föregingo krigsutbrottet; sysselsättningen inom hela byggnadsindustrien på hösten 1941 har uppskattats till omkring 60 procent av sysselsättningen på hösten 1939.

*

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

I samband med en redogörelse för sysselsättningens utveckling under det gångna året kan det vara värt att fästa uppmärksamhet vid, att sysselsättningens säsongväxlingar märkbart påverkats av de förhållanden, varunder industrien nu arbetar. Såväl år 1940 som år 1941 har, som framgår av nedanstående sammanställning, framträtt en betydligt svagare säsongnedgång under höstmånaderna än sedvanligt — eller ingen alls.

Indextal för sysselsättningen månadsskiftet november-/december, när månadsskiftet augusti/september respektive år sättes = 100.

99.4 Det förefaller sannolikt, att denna förskjutning i säsongrörelsen sammanhänger därmed, att de starkast säsongbetonade industrierna (byggnads- och byggnadsämnesindustrierna samt sågverken) fått minskad relativ betydelse för den totala sysselsättningen, samt med det förhållandet, att andra säsongframkallande faktorer än de rent yttre, klimatiska, vilka senare göra sig gällande först under högvintern, mer eller mindre satts ur spel vid nu rådande produktions- och avsättningsbetingelser.

Den övervägande stigande tendensen hos sysselsättningen inom industrin och angränsande arbetsområden under år 1941 framträder också i de till arbetsmarknadskommissionen inkommande anmälningarna örn antalet nyanställningar och entlediganden, vilka halvmånadsvis göras via arbetsförmedlingen av arbetsgivare, som under rapporteringsperioden nyanställt eller entledigat ett visst antal anställda. Då anmälningsskyldigheten icke är generell utan endast omfattar mera avsevärda förändringar i arbetsstyrkan kan en statistisk redovisning av dessa anmälningar icke ge ett fullständigt mått på sysselsättningsvolymens förskjutningar; den torde dock ge en god bild av de allmänna tendenserna i sysselsättningens utveckling. Framhållas bör här, att arbetsstyrkans minskning genom värnpliktsinkallelser icke registreras i denna statistik, enär avsikten med densamma endast är att få en uppfattning örn vilken arbetskraft som genom entlediganden ställes till arbetsmarknadens förfogande respektive genom nyanställning undandrages marknaden. Ersättningsarbetskraft för inkallade upptages alltså som nyanställning. I den mån inkallelser icke i deras helhet kompenseras genom nyanställning, kan alltså en industri, som här visar ökning i antalet anställda, i verkligheten förete minskad sysselsättningsgrad, vilket även framgår vid en jämförelse med de å sid. 5 lämnade uppgifterna.

Till statens arbetsmarknadskommission rapporterade nyanställningar och entlediganden under år 1941. Ökning (+) eller minskning (—) i antalet anställda.

Näringsgrenar:

Malmbrytning och metallindustri ................ 4- 7,861

Jord- och stenindustri ............................ + 1,363

Träindustri ........................................ + 215

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

i

Näringsgrenar:

Pappers- och grafisk industri...................... + 549

Livsmedelsindustri ................................ + 3

Textil- och beklädnadsindustri.................... + 775

Läder-, hår- och gummivaruindustri .............. — 696

Kemisk-teknisk industri............................ + 583

Samtliga industrigrupper 4- 10,653

Byggnadsverksamhet .............................. 4- 3,801

Handel och varulager.............................. + 583

Samfärdsel.......................................... 4- 39

Samtliga näringsgrenar + 15,076

Utslagen i denna statistik överensstämmer i det stora hela synnerligen väl med dem i övrig sysselsättningsstatistik. (Vissa skillnader betingas av sysselsättningsförändringar till följd av nystartandet av företag.) Den industriella sysselsättningsutvecklingen under året har dominerats av tillväxten inom metallindustrien och av återhämtningen inom byggnadsindustrin; tillsammans svara dessa båda för bortåt fyra femtedelar av den sammanlagda ökningen. Minskning visas endast inom läder-, hår- och gummivaruindustrin.

Sysselsättningsutvecklingen på jordbrukets och skogsbrukets arbetsmarknad, som icke kan statistiskt redovisas på samma sätt som den industriella arbetsmarknaden, har under det gångna året haft i huvudsak samma prägel som föregående år, d. v. s. dessa delar av arbetsmarknaden ha utgjort de stora bristområden, vilkas försörjning med arbetskraft, särskilt vid tillfällen av toppbelastning inom jordbruket samt för brännvedsavverkningen, bildat arbetsmarknadspolitikens största praktiska uppgift. Som helhetsomdöme torde kunna sägas, att denna uppgift — trots de svårigheter, som stora inkallelser skapat, men å andra sidan i hög grad tack vare det system för hempermittering av inkallade, som tillämpats — lösts effektivare än under föregående år och i stort sett tillfredsställande. Belysande är att under 1941 antalet genom arbetsförmedlingsanstalterna tillsatta platser inom jordbruk och skogshushållning med mer än 30 procent översteg antalet under 1940. Inom skogshushållningen har antalet sedan 1939 nära tredubblats. För jordbrukets del torde arbetskraftsförsörjningen under året ha underlättats därav, att arbetskraftsbehovet minskat till följd av den dåliga skörden och kreatursstammens minskning. -— Kommissionen återkommer i fortsättningen till en utförlig redogörelse för situationen på jordbrukets och skogsbrukets arbetsmarknader samt för åtgärder som vidtagits med avseende på dessa (sid. 13 och 17).

De statistiska serier, som direkt uttrycka förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden och arbetslöshetens omfattning ge samma bild som sysselsättningsstatistiken av ett stabilt och under loppet av år 1941 förbättrat läge; de förhållanden, som rått särskilt under årets senare del, kunna sägas innebära, att arbetsmarknadsproblemet för närvarande i endast mycket ringa grad är ett arbetslöshetsproblem. — Tab. 4 ger en översikt

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

av arbetsmarknadsutvecklingen sedan 1932, vilken ger möjlighet till jämförelser inom en period, som rymmer såväl en svårartad arbetslöshetskris som en utpräglad högkonjunktur.

Försämringen på arbetsmarknaden under år 1940 till följd av byggnadskrisen och avspärrningen återförde tillfälligt läget till ungefärlig överensstämmelse med det under åren 1935/36 rådande, då visserligen depressionen under 1930-talets förra del var i huvudsak övervunnen men högkonjunkturen

Tab. 4. Arbetsmarknaden linder åren 1932—1941.

1 I denna och följande tabeller har för tiden januari 1938—juni 1940 i antalet hjälpsökande medräknats vid statliga och kommunala beredskapsarbeten då sysselsatta hänvisade arbetslösa, vilka dock först fr. o. m. juli 1940 varit anmälda som hjälpsökande hos arbetslöshetskommittéerna.

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

under dess senare del ännu icke fått full kraft. Annu vid början av sistförflutna år bestod detta läge i huvudsak. Tillväxten i sysselsättningen inom industri och byggnadsverksamhet samt den fortskridande överflyttningen av arbetskraft från överskottsområden till bristområden under loppet av året medförde ett läge under årets senare del, som närmast är jämförbart med de mest utpräglade högkonjunkturperioderna 1937 och 1939; några månadssiffror under den gångna senhösten äro de lägsta under perioden noterade.

Liksom arbetslöshetens ökning under sommaren och hösten år 1940 i väsentlig mån betingades av byggnadsverksamhetens tillbakagång, har dess minskning under motsvarande tid det sistförfluten året till stor del berott på utvecklingen på byggnadsarbetsmarknaden. Beräknas för jämförliga tidpunkter (valda med hänsyn till säsongförhållanden) under de tre senaste åren arbetslöshetsprocenten enligt fackföreningsstatistiken för byggnads- och byggnadsämnesfacken för sig samt för samtliga övriga fack tillsammans erhålles följande sammanställning.

Procentuell arbetslöshet vid slutet av september 1939—1941.

Sept. 1939 Sept. 1940 Sept. 1941

Byggnadsfacken.......... 10.7 24.3 16.7

Övriga.................... 5.2 7.4 5.6

Samtliga 6.3 9.8 7.2

Till den ytterligare relativa nedgången i arbetslöshetssiffrorna under senhösten 1941, vilken under årets två sista månader ledde till lägre siffror än under motsvarande månader 1939, lia bidragit de i det föregående påpekade förskjutningarna i säsongförhållandena.

Utgångsläget för 1942 års arbetsmarknadsutveckling var sålunda ett läge närmare full sysselsättning än vad fallet var föregående år. Man synes därför lia anledning förmoda, att det praktiska arbetsmarknadsproblemet under innevarande år i än mindre grad kommer att vara en arbetslöshetsfråga och i än mera markerad grad en fråga örn försörjningen med arbetskraft av för folkhushållet och försvarsberedskapen nödvändig produktion.

Den fortgående anpassningen till en förändrad produktionsstruktur samt behovet av ersättningspersonal vid inkallelser lia ökat anspråken på arbetsförmedlingens verksamhet, vilken även i hög grad intensifierats. För denna verksamhet under året lämnas en redogörelse här nedan.

Den relativt höga årssiffran för antalet hjälpsökande arbetslösa för det sistförfluten året är huvudsakligen bestämd av det under årets förra del ännu tämligen stora anmälda hjälpbehovet. I fråga om arbetslöshetens sammansättning gällde under år 1941 i genomsnitt räknat ännu det förhållande, som utmärkte den under 1940 uppkommande arbetslösheten, nämligen den starka koncentrationen till byggnadsyrkena, till vilka mer än en tredjedel av de anmälda arbetslösa hörde, och till städerna, i synnerhet de största; nära hälften av de hjälpsökande arbetslösa funnos i de tre största städerna.

10 Kungl. Majlis proposition nr 344.

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet år 1941.

I fråga om arbetsmarknadskommissionens verksamhet linder år 1941 har kommissionen anfört följande:

A. Arbetsförmedling och överflyttning av arbetskraft. Arbetsförmedlingens organisation.

För att tillgodose behovet av en bättre överblick över arbetsmarknaden och möjliggöra ett mera rationellt utnyttjande av landets arbetskraft förordnade Kungl. Maj:t (S. F. S. 1940: 329), att den offentliga arbetsförmedlingen skulle från den 20 maj 1940 tillsvidare stå under statlig ledning. Arbetsmarknadskommissionen blev därvid chefsmyndighet för arbetsförmedlingen. Såsom lokal myndighet för biträde åt kommissionen i arbetsmarknads- och arbetsförmedlingsfrågor skulle fungera en länsarbetsnämnd i varje län, i Stockholm benämnd arbetsnämnd. Under dessa nämnder sortera arbetsförmedlingarna. Länsarbetsnämnd består av ordförande och två ledamöter med personliga ersättare, utsedda av Kungl. Maj:t. Såsom verkställande tjänsteman hos nämnden fungerar en av kommissionen utsedd länsarbetsdirektör. Beslutet rörande statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen har givits förlängd giltighet och nu gällande förordnande utgår den 30 juni 1943. Se i övrigt propositionen 1941: 285, sid. 2.

Livaktigheten på den svenska arbetsmarknaden under år 1941 har ställt ökade krav på den offentliga arbetsförmedlingen och framtvingat en utbyggnad och effektivisering av förmedlingsapparaten på åtskilliga orter inom landet. Utöver de anspråk, som den förmedlande verksamheten ställt på institutionen, ha de olika åtgärder, som av kommissionen vidtagits för arbetsmarknadens reglering samt för planläggning och organisering av verksamheten under olika krislägen, ställt ökade anspråk på arbetsförmedlingen och framtvingat en förstärkning av densamma. Så upprättades bland annat speciella ungdomsavdelningar vid ett flertal arbetsförmedlingar, som tidigare icke varit utrustade med dylika, och även i övrigt utbyggdes verksamheten i syfte att skapa nya förutsättningar för den mera yrkesvägledande sidan av verksamheten. Under student- och lärarförmedlingarna inordnades den förmedlingsverksamhet, som förut bedrivits av Svenska folkliögskollärarnas lärarförmedling.

Den offentliga arbetsförmedlingen omfattade år 1941 inalles 25 huvudkontor, 146 avdelningskontor, 772 ortsombud och 17 särskilda sjömansförmedlingar, eller tillsammans 960 förmedlingsorgan. Härtill kommo cirka 300 byombud, vilka sorterade under kontor eller ortsombud.

Kommissionen har under året utfärdat anställnings- och avlöningsbestämmelser för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingsanstalternas personal. Dessa bestämmelser lia utformats i anslutning till departementschefens uttalande i propositionen 1941: 285 och riksdagens skrivelse 1941: 436. Därvid ha civila icke-ordinarie-reglementets föreskrifter i tillämpliga delar tjänat som mönster.

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Arbetsförmedlingsverksamheten.

I stor utsträckning var den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet liksom under närmast föregående år på grund av de rådande förhållandena inriktad på att få till stånd en utjämning mellan å ena sidan orter eller arbetsområden med brist på arbetskraft och å andra sidan orter eller områden med överskott på arbetskraft.

De mest framträdande arbetsmarknadsproblemen, som arbetsförmedlingarna hade att taga befattning med, voro den ständigt ökade efterfrågan av arbetskraft för vedavverkningar, det alltjämt aktuella behovet av arbetare till verkstadsindustrin samt delvis också behovet av extra personal i samband med skördearbetet inom jordbruket.

Omfattningen av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet under åren 1932—1941 framgår av tab. 5.

Tab. 5. Verksamhetens omfattning vid de offentliga arbetsförmedlingsanstnlterna

åren 1932-1941.1

1 Varje person, som en eller flera gånger under ett år besökt arbetsförmedlingen, redovisas i tabellen endast såsom en arbetssökande person under året. Den arbetssökande anses emellertid göra en ansökning örn arbete varje månad, han inställer sig. Därest han anvisas arbete och efter dettas avslutande återkommer till kontoret under samma månad, räknas flan dock ha gjort förnyad ansökning örn arbete. En och samma arbetssökande person kan sålunda motsvaras av flera arbetsansökningar under samma år.

Cirka 540,000 personer voro år 1941 inskrivna vid de olika förmedlingsorganen, eller cirka 63,000 flera än 1940. Huvudparten utgjordes av manliga arbetssökande, eller 354,000; kvinnornas antal belöpte sig till närmare 186,000. Tillsammans gjorde dessa personer inemot en och en halv miljon ansökningar örn arbete. De anmälda lediga platserna uppgingo till 746,000, av vilka arbetsförmedlingen kunde tillsätta cirka 610,000. En jämförelse mellan tillsättningsresultaten under år 1941 och närmast föregående år ger vid handen, att de tillsatta platsernas antal under det senast tilländalupna året med inemot 100,000 översteg det för år 1940 noterade. I genomsnitt tillsattes 50,800 platser per månad. I dessa siffror inså icke hänvisningar

12 Kungl. May.ts proposition nr 344.

till beredskaps- och reservarbeten, utan förmedlingsresultatet avser uteslutande platstillsättningen på den öppna marknaden.

Den tidigare omnämnda utvecklingen på arbetsmarknaden, med överflöd på arbetskraft inom vissa näringsgrenar och starkt framträdande brist på arbetskraft inom andra, nödvändiggjorde vidgade anordningar för åstadkommande av arbetskraftens rationella fördelning. Det interlokala förmedlingsarbetet, varmed förstås i samverkan mellan skilda kontor tillsatta platser, främjades i hög grad genom bidrag till arbetssökandes resor och flyttningskostnader. Härigenom kunde bland annat omfattande överflyttningar av arbetskraft till betfälten och till skogsbruket ske. Betydande svårigheter förelågo nämligen att skaffa nödig arbetskraft på ifrågavarande områden. Men genom interlokala förmedlingsåtgärder kunde de väsentligaste behoven fyllas. Till belysande av samarbetet mellan arbetsförmedlingsorganen inom skilda delar av landet lämnas i efterföljande sammanställning uppgift örn i samverkan mellan olika arbetsförmedlingskontor och ombud tillsatta platser under åren 1936—1941. I

Den interlokala förmedlingen åren 1936—1941.

I samverkan tillsattes under år 1941 44,000 platser, varav 35,300 manliga och 8,700 kvinnliga. Dessa siffror innebära en höjning gentemot föregående år med över 30 procent.

Aven andra åtgärder ha vidtagits från arbetsmarknadskommissionens sida för att underlätta omflyttningen från områden med arbetslöshet till områden med brist på arbetare. De varje vecka utsända radiorapporterna och i samband med dessa lämnade upplysningar lia fått ökad betydelse som hjälpmedel i det interlokala förmedlingsarbetet. Genom ett starkt intensifierat samarbete mellan arbetsförmedlingar, skolor, hushållningssällskap och andra organisationer tillfördes även jordbruket frivillig arbetshjälp, bland annat skolungdom, varjämte för rekrytering av arbetskraft för nödfoderinsamling samarbete ägde rum mellan å ena sidan livsmedelskommissionen samt kristidsstyrelser och kristidsnämnder och å andra sidan arbetsmarknadskommissionen och länsarbetsnämnderna.

Till reglering av arbetstillfällena inom husbyggnads- och anläggningsfacken lämnades i Kungl. Maj:ts cirkulär 1941: 220 föreskrifter till statliga myndigheter och institutioner angående nyanställning av arbetskraft för användning vid arbeten, som bedrivas för statens räkning eller med bidrag av statsmedel. Syftet med cirkuläret är att möjliggöra för kommissionen

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

att följa omfattningen och fördelningen av den anläggnings- oell byggnadsverksamhet, som bedrives av statliga organ eller i övrigt med bidrag av statsmedel. Dessa arbeten äro i stor utsträckning förlagda till landsbygden, och arbeten av denna art rekryteras ofta med arbetare, som i övrigt erhålla sin försörjning genom sysselsättning i jordbruk och skogshushållning. Genom de befogenheter, som genom cirkuläret lagts i kommissionens hand, söker man tillse, att i första hand arbetslösa byggnads-, anläggnings- och stenarbetare tagas i anspråk vid de statliga eller statsunderstödda byggnads- och anläggningsarbetena. Härigenom vill man vinna, att arbetare, vilkas arbetskraft framförallt är behövlig för arbeten inom jord- och skogsbruk, kunna bättre utnyttjas för arbeten av sådan natur. Det har i regel ankommit på länsarbetsnämnderna att med ledning av från kommissionen givna direktiv i dessa ärenden tillse, att hänsynen till de aktuella förhållandena på arbetsmarknaden bli beaktade. Kommissionen återkommer här nedan (sid. 67) till ett par spörsmål, som äga samband med tillämpningen av nämnda cirkulär.

I syfte att på bästa sätt utnyttja landsbygdens arbetskraft för skogs- och jordbruk hemställde kommissionen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen örn inskränkning i största möjliga grad av pågående vägbyggnadsföretag under sommaren och hösten. Denna framställning, för vilken nämnda styrelse visade stor förståelse, medförde att vägarbetena inskränktes betydligt i flertalet län.

Under året pågick en fortsatt omfattande utplacering i frivillig värnpliktsoch luftbevakningstjänst. Sammanlagt kunde rekryteringscentralerna, vilka äro knutna till arbetsförmedlingarna, placera 19,500 personer i frivillig luftbevakning, och 9,700 personer inträdde i frivillig värnpliktstjänst.

Antalet tillsatta platser inom olika yrkesområden framgår av tab. 6.

Tab. (!. Antal tillsatta platser inom olika yrkesområden vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna åren 1932—1941.

För jordbrukets vidkommande tillsattes 72,000 platser, varav 55,000 för män och 17,000 för kvinnor. Den knapphet på arbetskraft, som under de

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

närmast föregående åren gjort sig starkt kännbar, minskades något. En bidragande orsak härtill var, att det svaga skörderesultatet medförde icke blott minskat behov av extra skördehjälp utan även en minskning av kreatursstammen och som följd därav minskat behov av ladugårdspersonal. Rekryteringen av arbetskraft till betfälten gick under våren lättare än föregående år, och överföring av arbetskraft från mellersta och norra Sverige för detta ändamål behövde ske endast i mindre omfattning. Yad åter gällde betupptagningen på hösten, inställde sig vissa svårigheter, vilka föranledde särskilda åtgärder från kommissionens sida. En redogörelse härför lämnas i det följande.

Sockerbetor odlades år 1941 på sammanlagt 110,000 tunnland, varav 90,000 tunnland i Skåne. Normalt beräknas betupptagningen sysselsätta omkring

60,000 personer, varav 25,000 utgöras av lejd arbetskraft. Av denna anskaffas emellertid endast en mindre del genom arbetsförmedlingen. Upptagningsarbetet, som brukar börja omkring den 1 oktober och pågå ungefär sex veckor, framflyttades hösten 1941 en vecka för att öka sockerhalten hos betorna. Denna åtgärd bidrog till att stegra behovet av arbetskraft.

Erfarenheterna från hösten 1940 gjorde, att arbetsmarknadskommissionen tidigt ägnade betfrågan sjteciell uppmärksamhet. Vissa åtgärder vidtogos därför redan vid upptagningssäsongens början. För att underlätta omflyttningen av arbetskraft medgav kommissionen, att i likhet med vad tidigare varit fallet vissa resekostnader finge gäldas av statsmedel.

För att arbetsförmedlingen skulle erhålla en överblick över arbetskraftsbehovet, uppmanades betodlarna genom annonser i dagspressen under senare delen av september att inventera sitt behov av arbetskraft till den förestående betupptagningen och omedelbart göra anmälan därom till närmaste arbetsförmedlingskontor. Genom arbetsförmedlingen anskaffades och anvisades redan under september 400 man till betdistrikten i Skåne. Vid månadsskiftet september/oktober utgjorde det anmälda restbehovet 600 man van arbetskraft.

Genom ett intensifierat samarbete mellan länsarbetsnämnden i Malmöhus län och arbetsförmedlingarna inom andra delar av landet, i första hand i södra Sverige, överfördes successivt ytterligare arbetskraft till betfälten, varvid man främst inriktade sig på att anskaffa arbetare med vana vid betarbete. Sålunda anvisades av arbetsförmedlingen under första hälften av oktober omkring 600 man från norra Skåne, Blekinge och Kronobergs län samt omkring 500 man från hemorten.

Upptagningsarbetet var ganska styvt, då den torra förhösten uttorkat marken och gjort, att betorna sutto påfallande hårt i jorden. Detta nedbringade betupptagarnas vanliga dagsprestation och skapade oro bland en del odlare, som därigenom ansågo sig nödsakade öka sina rekvisitioner av arbetskraft. Trots att ytterligare arbetskraft ständigt ställdes till odlarnas förfogande, visade det. hos arbetsförmedlingen anmälda restbehovet en stark tendens till stegring. Situationen försvårades dessutom genom inbrytande regn och blåsig väderlek. Sammanlagda antalet vana betarbetare, som under hösten anvisats sysselsättning genom arbetsförmedlingen, utgjorde 1,800, varav 1,000 från hemorten.

15 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Då det icke visade sig möjligt att fylla behovet av arbetskraft vid betfälten med vana betarbetare, riktades blickarna på det överskott av arbetslösa, som fanns i städerna, närmast i Skåne. De arbetslösa visade dock till en början ringa intresse för att antaga betarbete, trots anmodan genom arbetsförmedlingsexpeditionerna samt vädjan från såväl länsarbetsnämndens i Malmö som fackföreningarnas sida. En av orsakerna härtill var givetvis de relativt svåra upptagningsförhållanden, som voro för handen och vilka bidrogo till att förtjänstmöjligheten icke stod i rimlig proportion till arbetsprestationen.

För att stimulera intresset och för att öka möjligheterna för den ovana arbetskraften att taga betarbete medgav arbetsmarknadskommissionen, att till den ovana arbetskraften från vissa städer finge utbetalas ett bidrag av 2 kronor per man och arbetsdag samt till familjeförsörjare dessutom 75 öre för varje barn under 16 år. Samtidigt lämnades vissa inskränkande direktiv rörande understödsverksamhet och hänvisning till beredskapsarbete. Bidrag utbetalades från och med den 16 oktober till upptagningens slut. Från skånestäderna deltogo i betupptagningen tillsammans 1,300 ovana arbetare, av vilka icke fullt hälften voro försörjningspliktiga. Med anledning av bristen på bostäder måste länsarbetsnämnden i Malmö för ifrågavarande arbetare i stor utsträckning anordna bussresor till sådana gårdar, som hade det särskilt besvärligt.

Samtidigt med nämnda anskaffning av arbetskraft pågick överflyttning av arbetare från Stockholm, Göteborg, Halmstad och Norrland. Härifrån anvisades ungefär 325 man. Då trots dessa åtgärder arbetskraftsbehovet icke fylldes, medgav regeringen på förslag av kommissionen viss hempermittering av betarbetare, varvid under tiden 27 oktober—8 november 550 värnpliktiga placerades. För bettransporternas fullgörande hade kommissionen redan dessförinnan utverkat hempermittering av 300 inkallade körare eller fullt ut det antal, varom betodlarna gjort framställning.

En ihållande blåst och därefter stark kyla vid mitten av november bidrog till att försvåra det slutliga upptagningsarbetet. Vid denna tidpunkt började emellertid tusentals arbetare frigöras från gårdar, där upptagningsarbetet avslutats. En del av dessa arbetare kunde omplaceras, vilket bidrog till att det föreliggande restbeliovet av arbetskraft blev fyllt.

Genom länsarbetsnämnden i Malmö anskaffades till betfälten sammanlagt 4,200 man.

Av sockerbolaget veckovis företagna inventeringar rörande bland annat den upptagna arealen hos odlare med över 3 hektar betor var till god ledning vid bedömandet av arbetskraftsbehovet. Dessa inventeringar utvisade, att följande procent av hela arealen upptagits vid skilda tidpunkter, näm-

ligen den

25 oktober...................... 53 %

1 november .................. 62 %

8 » 77 %

15 » 90 %

22 * 94 %

Den 29 november voro endast 13. b hektar betor oupptagna.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Beträffande övriga betodlingsdistrikt erbjöd arbetskraftsfrågan ej några större svårigheter, med undantag för Gotland. Under vanliga förhållanden kunna de gotländska betodlarna i stor utsträckning erhålla sin lejda arbetskraft från fastlandet, men då så i år endast kunde ske i begränsad omfattning, fick även permitterad militär tagas i anspråk.

I samarbete med kvinnoföreningarnas beredskapskommittéer och olika ungdomssammanslutningar organiserade arbetsförmedlingarna frivillig skördehjälp till jordbruket på flera orter i landet. Sammanlagt 9,500 personer deltogo i denna arbetshjälp.

För att tillgodose arbetskraftsbehovet inom skogshushållningen vidtogos särskilda åtgärder, för vilka redogöres å sid. 17 ff. Antalet tillsatta platser i skogsbruk uppgick till 52,788 för hela riket, varav med sökande från annat yrkesområde omkring 25,000.

Inom industrigruppen redovisades nästan undantagslöst kraftigt stegrade förmedlingssiffror. Vid gruvor, järnverk, mekaniska verkstäder och skeppsvarv var arbetstillgången liksom under föregående år synnerligen god. Särskilt inom verkstadsindustrien förekom en betydande tillväxt av sysselsättningen, och vissa svårigheter förelågo att anskaffa fullt kunniga yrkesarbetare, såsom svarvare, verktygsarbetare, finmekaniker och bilmontörer. Gjuteriarbetare hade tidvis mindre god sysselsättning. Då läget för exportindustrierna fortfarande var ogynnsamt, hade hithörande arbetarkategorier i stor utsträckning korttidsarbete. Detsamma gällde textilindustrien samt läder-, hår- och gummivaruindustrierna, där råvarubristen medförde minskad arbetstillgång. De tillsatta platserna inom dessa yrkeskategorier visade visserligen någon uppgång från föregående år, men den påfallande starka stegringen av antalet arbetsansökningar gav uttryck för ett försämrat läge. Inom husbyggnadsverksamheten framträdde, trots en viss återhämtning under året, krisens verkningar alltjämt. Bland de byggnadsarbetare, som i främsta rummet anmälde sig som arbetssökande på de olika arbetsförmedlingskontoren, må nämnas byggnadshantlangare, byggnadssnickare och timmermän samt målare. Tack vare byggnads- och anläggningsarbeten för försvarets behov, i viss mån även för industriella ändamål, och på grund av att ledig arbetskraft i stor utsträckning kunde överföras från byggnadsverksamheten till andra yrken, särskilt skogsbruket, blevo verkningarna av byggnadskrisen ur arbetsmarknadssynpunkt icke så svåra, som man kunnat befara.

På grund av den rådande avspärrningen ägde en fortsatt tillbakagång rum för sjöfartsnäringen och till följd därav också för hamn- och stuveriarbete.

Inom det husliga arhetsområdet förelåg nu liksom tidigare brist på kvalificerade hembiträden. Detta medförde, att tillfällig hemhjälp i allt större omfattning fick ersätta de fast anställda hembiträdena. Så var fallet framför allt i de större städerna, där husmödrarna på grund av förvärvsarbete äro mera beroende av hemhjälp, och där samtidigt andra yrkesområden konkurrera örn den kvinnliga arbetskraften. Genom en fortsatt effektivisering

17 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

och specialisering av förmedlingsverksamheten för den yrkeskår, som den tillfälliga hemhjälpen utgör, har emellertid den annars kännbara bristen på hembiträden i viss utsträckning kunnat kompenseras. I detta syfte bedrevs dessutom under arbetsmarknadskommissionens och länsarbetsnämndernas medverkan viss utbildningsverksamhet.

Vid ungdomsförmedlingarna inskrevos under året cirka 29,000 pojkar och

33,000 flickor (under 18 år), d. v. s. 15 procent fler ungdomar än år 1940. Sani manlagt lediganmäldes 69,000 platser, av vilka 55,000 tillsattes. Tillsättningsresultatet innebär en uppgång från föregående år med 27 procent. Aven student- och lärarförmedlingarnas verksamhet karakteriserades av en icke obetydlig utveckling (jfr sid. 10). Antalet tillsatta platser uppgick till cirka 6,100. Bristen på manliga folkskollärare var särdeles framträdande, närmast till följd av inkallelserna till beredskapstjänst, och förmedlingarna hade vid vissa tillfällen stora svårigheter att skaffa ersättare för de inkallade.

Särskilda åtgärder för tillgodoseende av skogsbrukets arbetskraftsbehov.

Anskaffningen av arbetskraft till skogsbruket påkallade omfattande åtgärder. Den sammanlagda avverkningen under året uppgick till en kvantitet, som väsentligt översteg normal avverkning under fredstid, och den ordinarie skogsarbetarstammen, decimerad genom inkallelser till beredskapstjänst, kunde ej tillfredsställa efterfrågan på arbetskraft.

De vidtagna åtgärderna bestodo i en intensifierad arbetsförmedling, propaganda för skogsarbete, tillfälle till utbildning i yrket för den ovane och, sist men icke minst betydelsefullt, beredande av vissa ekonomiska förmåner dels åt arbetaren själv under den första tiden i skogen, dels åt den hemmavarande familjen.

Dessa förmåner, vilka alltjämt utgå, äro utformade på följande sätt. Arbetssökande person, vilkens tidigare sysselsättning ej kan anses ha bibringat honom förmåga att försörja sig på skogsarbete, kan utöver avtalsenlig lön för utfört arbete komma i åtnjutande av

fria resor till och — under vissa förutsättningar — från förläggningsorten; fria arbetsverktyg; klädesbidrag; samt

utbildningsbidrag enligt nedanstående tariff:

Efter 60 arbetsdagar utgår ej utbildningsbidrag.

Vid skogsarbete ovan arbetare från stad eller större industrisamhälle, som är familjeförsörjare, kan utöver de här ovan angivna förmånerna komma i åtnjutande av familjetillägg med följande belopp per dag:

Bihang till riksdagenS protokoll 1942. 1 sand. Nr 344. ■ isis 42 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Ortsgrupp enligt lagen om folkpension

för hustru

för varje harn eller adoptivbarn under 16 år

I

II

III

1 krona 50 öre

1 » 75 »

2 kronor

60 öre 80 »

1 krona

Samtliga nu nämnda förmåner utgå utan behovsprövning. Dessutom kan i ett antal städer hyresbidrag utgå genom arbetslöshetskommitté efter belipvsprövning.

För att ytterligare underlätta för den ovana arbetskraften att antaga skogsarbete anordnar arbetsmarknadskommissionen genom länsarbetsnämnderna s. k. huggarkurser. Sådan kurs pågår i 60 arbetsdagar, består av 10 ä 12 arbetare samt ledes av en av länsarbetsnämnden anställd instruktör. Instruktören åligger dels att undervisa arbetarna i avverkningsteknik, verktygsvård m. m., dels att hjälpa arbetarna till rätta i fråga om utspisning, förflyttning och dylikt. Inkvarteringen ordnas i närheten av arbetsplatsen genom arbetsgivarens försorg och delvis på hans bekostnad. Kvarteret skall vara sådant, att det minst motsvarar fordringarna i skogshärbärgeslagen av den 21 maj 1937. I regel ordnas mathållningen gemensamt; arbetarna gälda själva kostnaderna för maten, men till avlöning av kockpersonal äger länsarbetsnämnden bidraga med högst 60 kronor per månad, under den tid kursverksamhet pågår vid förläggningen. Ytterligare erforderligt belopp tillskjutes av kursdeltagarna med 20 ä 30 öre per man och dag.

Arbetsmarknadskommissionen har ställt baracker med uppvärmningsanordningar samt tillhörande utrustning till förfogande för såväl domänstyrelsen som enskilda skogsägare och skogsbolag, på vilkas marker huggarkurser lämpligen kunnat anordnas men inkvarteringssvåriglieter förelegat. Villkor härför äro, att arbetsgivaren bekostar transport från närmaste järnvägsstation och uppsättning av kojorna samt efter arbetenas avslutande antingen bekostar nedtagning och återtransport till närmaste järnvägsstation eller ock inlöser kojan till av kommissionen fastställt pris. På detta sätt har arbetsmarknadskommissionen under 1941 iordningställt inemot 400 förläggningar, vardera för 12 man.

Antalet under året genom arbetmarknadskommissionens försorg anordnade utbildningskurser uppgick till 604, i vilka under längre eller kortare tid deltogo sammanlagt 9,000 personer. Vid sidan av dessa huggarkurser arbetade under senare delen av året ett stort antal vid skogsarbete förut ovana personer, vilka åtnjöto utbildningsbidrag eller familj etillägg. Utan samband med denna särskilda utbildnings- eller understödsverksamhet överfördes genom arbetsförmedlingarna från andra yrken till skogsbruket ett antal man, som ej kan exakt anges men som utgjorde minst 8,000.

Antalet tillsatta platser inom skogsbruket under år 1941 uppgick såsom här ovan (sid. 16) angivits till 52,788 för hela riket, varav med sökande från annat yrkesområde omkring 25,000.

Kommissionen anvisade vidare medel för anordnande genom skogs- och

19 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

flottledsinspektören av utbildningskurser för kockor. Den efter Kungl. Majits medgivande den 12 december 1941 inom riksförsäkringsanstalten tillsatta inspektrisen för skogskockorna avlönas med medel ur arbetsmarknadsanslaget.

Då det, närmast med hänsyn till bränsleförsörjningen, visat sig önskvärt att kunna följa utvecklingen på skogsarbetsmarknaden även i fråga örn de arbetare, som icke passera den offentliga arbetsförmedlingen, företagas sedan augusti 1941 månatliga inventeringar av skogsbrukets arbetskraft. Skyldig att lämna uppgift är (kungl. kung. den 19 juli 1941, nr 668) envar, som bedriver skogsavverkning med biträde av särskild för ändamålet anställd arbetskraft. Uppgifter skola lämnas dels örn det antal arbetare, vana och ovana, som sysselsättas vid inventeringstillfället, dels om det ytterligare behovet av arbetskraft. Dessa regelbundet återkommande inventeringar visade under 1941 ett ständigt stigande antal sysselsatta. Sålunda utgjorde detta antal under augusti i runt tal 39,000, under oktober 55,000, november

75,000 och december 81,000. Det ytterligare erforderliga arbetskraftsbehov, som redovisades, sjönk från den 22 oktober till den 31 december från 54,000 till 22,000 man. Härav kunde dock arbetsgivarna själva anskaffa ett antal, varför arbetsförmedlingens medverkan skulle erfordras för endast 11,000 man. Arbetsgivarna torde emellertid ha angivit sitt behov av arbetskraft i överkant, vilket bekräftas av att det hos arbetsförmedlingarna anmälda behovet vid årets utgång föga översteg 2,000 vana arbetare, en siffra, som icke nämnvärt avviker från den under normala år för årstiden vanliga.

Verksamheten vid huggarkurserna belyses av nedanstående tablåer.

Vid huggarkurserna avverkade kvantiteter under år 1941.

Antal dagsverken, arbetsförtjänster m. m. vid huggarkurser under år 1941.

Prestationen per man och dag, omräknad till brännved, utgjorde i medeltal för samtliga kursdeltagare 1.71 lm3.

Antalet personer, som vid sidan av huggarkurserna åtnjöto utbildningsbidrag, översteg kursdeltagarnas med i genomsnitt 25 procent. Någon särskild rapportering angående dessas arbetsprestationer har ej lämpligen kunnat genomföras, men uppgifterna äro samstämmiga därom, att de äro högre än kursdeltagarnas.

Den sammanlagda arbetsprestationen för dem som åtnjutit utbildningsbidrag eller familjetillägg torde, omräknad till brännved, kunna beräknas till

20 Kungl. Marits proposition nr 344.

över 1 miljon kubikmeter löst mått. Härutöver har en avsevärd kvantitet virke avverkats av ungkarlar, som efter kurstiden fortsatt skogsarbetet utan att komma i åtnjutande av något bidrag. Kostnaderna för verksamheten har inklusive skälig avskrivning på förläggningsinventarier uppgått till inemot 2,400,000 kronor under år 1941.

Omskolning av arbetskraft.

För de under året bedrivna s. k. huggarkurserna, avseende omskolning för skogsarbete, har redogjorts här ovan.

De av kommissionen i maj 1940 igångsatta beredsJcapshirserna för verkstadsindustrien pågingo under året. Kursernas antal, som vid utgången av år 1940 uppgick till 78, ökades under år 1941 successivt till 104. Antalet kurser utgjorde den 31 december 1941 85, därav 52 kurser för mekaniker, 4 för finmekaniker, 1 för verktygsskötare, 1 för elektromekaniker, 5 för smeder och 22 för svetsare.

Kurserna för svetsare omfattade från början vardera 6 veckor, men i maj 1941 utökades kurstiden till 8 veckor. Övriga kurser pågingo G månader. I tre avdelningar för finmekaniker i Stockholm utbildades kvinnliga elever.

Intill utgången av år 1941 ha inalles 6,265 elever varit inskrivna i kurserna. Av dessa voro 1,064 kvar som elever den 31 december, medan omkring 3,688 utskrivits efter genomgången kurs. De återstående 1,558 lia avbrutit utbildningen, i de flesta fall därför att de erhållit arbete i öppna marknaden; endast i ett mindre antal fall ha elever nödgats avbryta kursen på grund av sjukdom eller av annan anledning.

Av de utskrivna 3,688 eleverna ha 799 utbildats till svarvare, 136 till fräsare, 67 till hyvlare, 18 till slipare, 154 till finmekaniker, 34 till elektromekaniker, 18 till verktygsskötare, 787 till bänkarbetare (filare), 5 till arborrare, 7 till borrare, 109 till smeder och 1,554 till svetsare.

Av de inskrivna eleverna voro 2 procent kvinnor, vilka förut haft olika sysselsättningar, t. ex. som kontorister, liandelsbiträden, servitriser, hembiträden, kokerskor m. fl. I övrigt lia cirka 30 procent tillhört byggnadsyrkena, 35 procent övriga yrken inom gruppen industri och hantverk, 2 procent sjöfart och fiske, 20 procent handel, samfärdsel och allmän tjänst och 11 procent diverse övriga yrken.

Enligt till kommissionen inkomna rapporter hade intill utgången av år 1941 omkring hälften av de utskrivna eleverna kunnat beredas arbete inom industrien. Kommissionen har sökt att från vederbörande arbetsgivare och arbetsledare inhämta upplysningar om deras erfarenheter av de anställda och dessas arbetskunnighet. Att döma av gjorda uttalanden synas erfarenheterna genomgående ha varit goda. Den samstämmiga uppfattningen beträffande beredskapskurserna synes vara, att de äro av stor betydelse för industrien i nuvarande läge, på samma gång som de i stor utsträckning möjliggjort inordnandet i produktionen av arbetslösa från hårt drabbade yrkesområden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 21

För beredskapsklirsverksamheten har av kommissionen under år 1941 utanordnats ett belopp av 2,182,165 kronor.

Antalet kurser samt elevernas fördelning på de olika kursorterna framgår av tab. 7.

Tab. 7. Beredskapskurser för verkstadsindustrin.

Anin.

AK = kursen anordnad av arbetslöshetskommitté.

V = » » vid verkstadsskola för arbetslös ungdom.

LY = » » » kommunal anstalt för yrkesundervisning.

a) = avser elever, som erhållit arbete under pågående kurs och fördenskull avbrutit

utbildningen eller som måst sluta på grand av sjukdom eller annan anledning.

b) = kursverksamheten nedlades den 17 april 1941

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Med bidrag från arbetsmarknadskommissionen anordnades under år 1941 jordbrulcsläger för ungdom dels i hushållningssällskapens regi och dels i samverkan med frivilliga organisationer. Sammanlagt 49 läger kommo till stånd med 963 deltagare, därav 153 pojkar och 810 flickor. För bestridande av kostnaderna för dessa läger utanordnades omkring 65,000 kronor.

Arbetsmarknadskommissionen medgav därjämte bidrag till jordbruksläger för utbildning av reservpersonal till jordbruket (beredskapsläger), anordnade av kvinnoföreningarnas beredskapsorganisation (K. B. O.). Denna lägerverksamhet omfattade under år 1941 sammanlagt 16 läger för tillhopa 261 deltagare. Såsom statsbidrag till kostnaderna för dessa beredskapsläger utanordnades 15,700 kronor.

Den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen står under socialstyrelsens överinseende. Arbetslöshetsförsäkringen utnyttjar emellertid den offentliga arbetsförmedlingen som kontrollorgan. Härigenom bliva de försäkrade, som uppbära daghjälp, omedelbart tillgängliga för placering på arbetsmarknaden, när behov av arbetskraft uppkomma inom för dem lämpligt arbetsområde. Kommissionen lämnar här en inom socialstyrelsen upprättad förteckning över de 22 erkända arbetslöshetskassor, som voro i funktion den 1 januari 1942 eller som enligt redan fattade beslut komma att träda i funktion senare under året.

486,300

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

23 B. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under

förstärkt försvarsberedskap.

Den värnpliktige kan, för att tillgodose arbetsmarknadens behov, under olika förutsättningar erhålla

a) mobiliseringsuppskov enligt uppskovskungörelsen, vilket innebär att han befrias från inställelse vid mobilisering (under bestämd tid eller tills vidare) ävensom — med vissa undantag — från inställelse under förstärkt försvarsberedskap,

b) anstånd med inställelse viss tid under beredskap,

c) hempermittering för längre eller kortare tid respektive hemförlovning från pågående beredskapstjänstgöring.

Mobiliseringsuppskovet grundas som regel på beslut av arbetsmarknadskommissionen (uppskovsgrupp II) eller, i fråga örn vissa tjänstemän, av vederbörande verk eller myndighet (uppskovsgrupp I), men skall för personal med viss militär tjänsteställning eller viss ålder (högst 25 år) underställas Kungl. Maj:t. Anstånd med inställelse till respektive hempermittering eller hemförlovning från beredskapstjänstgöring beviljas i vissa fall av truppförbandschef i regel dock genom beslut i kommandoväg. Beslut kan avse enskilt fall eller för olika kategorier av värnpliktiga generella medgivanden.

Beträffande vissa näringsgrenar med mera säsongbetonad sysselsättning ha generella bestämmelser rörande hemförlovning eller hempermittering under vissa tider av yrkeskunniga värnpliktiga kunnat utverkas. Detta har sålunda varit fallet ifråga örn värnpliktiga jordbrukare, personal i arbetsledareställning eller med vissa speciella arbetsuppgifter, såsom milkolare m. fl. inom skogsbruket samt arbetsledare och vissa specialarbetare inom bränntorvindustrin. Vad jordbrukare och personal inom skogsbruket beträffar har därvid ett system med uppgiftskort kommit till användning. Nämnda system kom vad de värnpliktiga jordbrukarna beträffar till användning redan år 1940 men ifråga örn skogsbrukets personal först från årsskiftet 1940/41. Förberedelsearbetet för här nämnda åtgärder för kollektiva hempermitteringar av värnpliktiga har utförts av arbetsmarknadskommissionen i samråd med överbefälhavaren och livsmedels- respektive bränslekommissionen samt representanter för det berörda näringsintresset.

Tilldelningen av uppgiftskort till värnpliktiga jordbrukare är baserad på uppgifter, som införskaffats från arbetsblocken inom jordbruket, rörande bland annat åkerarealens storlek, tillgången på värnpliktig och icke värnpliktig arbetskraft — även reservarbetskraft — samt arbetskraftens fördelning på olika yrkeskategorier. Med ledning härav har en gradering av liempermitteringsbehovet kunnat ske med beaktande av såväl produktionssynpunkter som tillgången på icke värnpliktig arbetskraft ävensom varje enskild värnpliktigs arbetsuppgift.

Uppgiftskorten för den värnpliktiga skogspersonalen äro med hänsyn till de värnpliktigas speciella arbetsuppgifter indelade i olika grupper. I dessa

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

grupper ingå icke körare och huggare, då någon fastare registrering i sådan form, som måste förutsättas för utfärdande av uppgiftskort, härvidlag icke ansetts genomförbar. På grund av att redan i början av avverkningssäsongen 1941/42 kunde förutses att behovet av körkarlar skulle bli svårt att tillgodose i vissa län, örn icke ledighet för värnpliktiga sådana i någon utsträckning kunde beredas, verkställde kommissionen emellertid efter samråd med överbefälhavaren och bränslekommissionen en tillfällig registrering av värnpliktiga körkarlar, sysselsatta hos skogsägare, som ålagts en mera betydande produktionsplikt. Registreringen, som påbörjades i december 1941, möjliggjorde att kollektiv hempermittering kunde äga rum från och med månadsskiftet januari—februari 1942.

Utöver förutnämnda åtgärder, avseende större grupper av värnpliktiga, har kommissionen under året avgivit yttranden över omkring 25,000 enskilda framställningar örn hempermittering från eller anstånd med beredskapstjänstgöring.

C. Planläggning, registrering m. m.

I sin framställning den 2 maj 1941 meddelade kommissionen, att det vore kommissionens avsikt att planläggningen av hjälpåtg är derna och anskaffningen av arbetsobjekt skulle bedrivas med största intensitet, så att arbetet med denna planläggning under sommaren och hösten 1941 skulle kunna framföras så långt, att ett betydande antal arbetsobjekt då funnes färdiga för igångsättning under nästkommande vinter, för den händelse behov därav skulle uppkomma.

Den planläggning kommissionen bedrivit i dylikt syfte har tillgått på så sätt, att kommissionen under våren hänvänt sig till vissa kommuner i riket med begäran örn uppgifter beträffande olika ifrågasatta beredskapsarbeten. De kommuner, som sålunda tillfrågats, äro sådana, där man i första hand haft anledning befara en uppkommande respektive stegrad arbetslöshet. De uppgifter, som inkommit från dessa kommuner, ha sammanställts och kompletterats, varefter länsstyrelsernas och även andra myndigheters uppfattning inhämtats örn den inbördes ordning företagen emellan, som borde givas dem med hänsyn till graden av deras angelägenhet. Med angelägenhet har då avsetts företagens nytta såsom sådana, helt oavsett angelägenheten att bereda sysselsättning åt hjälpsökande arbetslösa. Därjämte har kommissionen hos vederbörande länsstyrelser införskaffat närmare upplysningar beträffande de mest angelägna arbetena för utrönande av frågan, huruvida dessa vore att anse som tillräckligt förberedda för att komma till utförande under ovan angivna tidsperiod.

Genom dessa åtgärder förelåg i slutet av år 1941 planer för ett betydande antal företag i sådant skick att de hade kunnat komma till utförande som kommunala beredskapsarbeten redan under vintern eller våren, örn behov därav hade uppstått. Ett icke ringa antal av dessa företag har också beslutats som kommunala beredskapsarbeten, medan andra åter i nuvarande arbetsmarknadsläge fått anstå. Dessa företag ävensom andra arbeten, som på

25 Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

liknande sätt nu förberedas, beräknas till större delen kunna stå till förfogande under nästa budgetår. Genom dessa planläggningsåtgärder har man sökt att i möjligaste mån begränsa den tid, som ligger emellan beslutets fattande och arbetets igångsättande.

Samordnad med denna planläggning av arbetsobjekt för beredskapsarbeten har utförts en fortgående allmän granskning av förslag till allmänna, statliga och kommunala arbeten ur synpunkten av angelägenheten och lämpligheten av desammas anordnande under nuvarande förhållanden med hänsyn i första hand till arbetsmarknadsläget. Denna granskning bär i anslutning till departementschefens uttalande i proposition nr 1941: 30, sid. 52, omfattat företag, för vilka avsetts s. k. B-anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41, planerade större beredskapsarbeten och företag, för vilkas utförande respektive kommuner anhållit örn lånetillstånd. Granskningen utföres i samarbete med andra statliga organ, främst socialoch finansdepartementen samt industrikommissionen. Vidare må nämnas, att kommissionen varit i tillfälle att framföra arbetsmarknadssynpimkter för industrikommissionen och statens byggnadslånebyrå vid dessa myndigheters prövning av ansökningar om licenser för anskaffning av ransonerad byggnadsmateriel respektive ansökningar örn tertiärlån till byggnadsverksamhet.

Arbetet med krigsindustriens m o bil iseringsplan ering har fortgått i samband med den två gånger örn året återkommande revisionen av mobiliseringsuppskoven. Därvid har från industriens sida visats alltmera ökad förståelse för nödvändigheten att organisera och utbilda reservarbetskraft. Industriens egna förberedelser härför bestå i att på frivillighetens väg till sig knyta och uppskola ersättningspersonal. Arbetsmarknadskommissionen har, såväl i samband med beviljandet av uppskov som genom särskilda aktioner i samverkan med statens industrikommission, oavlåtligt inskärpt hos företagen nödvändigheten av dylika åtgärder, särskilt beträffande kvinnorna, vilka representera den numerärt största tillgången. Genom av arbetsmarknadskommissionen anordnade beredskapskurser för verkstadsindustrien (jfr sid. 20) har under icke fullt två år utbildats eller omskolats 6,300 elever, som alltså kunnat tillföras industrien utöver det normala tillskottet från olika utbildningsanstalter. I detta sammanhang har frågan om införande av utbildningstvång, där frivillig arbetskraft ej går att erhålla, varit uppe till diskussion.

Dessa åtgärder äro ett led i en centralt ledd mobiliseringsplanering beträffande varje krigsviktigt industriföretag, utförd i samarbete mellan arbetsmarknadskommissionen, industrikommissionen, landsorganisationen och industriens centrala organisationer. Det tekniska genomförandet av detta mobiliseringsarbete bör nämligen för effektivitetens skull främst ankomma på industrien själv under ledning av kommissionerna, som bistå industrien med råd och dåd och ordna samverkan mellan arbetsgivare- och arbetareorganisationer. Viktiga detaljer av industriens mobiliseringsplanering är organiserandet av inkvarteringsmöjligheter för reservpersonalen och övriga

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

sociala välfärdsanordningar, vare sig dessa skola åvila industrien eller det allmänna. Aven i dessa avseenden pågår organisationsarbetet.

Inom jordbruket bar, med början år 1940, verkställts en delvis nominativ, delvis endast numerär registrering inom arbetsblocJcen, till antalet 70,000 med en redovisad arbetsstyrka av 5 ä 600,000 män och 400,000 kvinnor. I syfte att förbereda en effektivare organisation av blocken medgav Kungl. Majit den 30 oktober 1941 på hemställan av arbetsmarknadskommissionen i samråd med livsmedelskommissionen att inom arbetsmarknadskommissionen finge anställas en särskild tjänsteman för vissa planläggnings- m. fl. arbetsuppgifter. För resultaten av detta arbete, som uppnåtts först under 1942, redogöres här nedan (sid. 65).

På därom gjord framställning bemyndigade Kungl. Majit den 28 februari 1941 kommissionen att verkställa en inventering av arbetskraften inom industri och hantverk. Denna inventering och därmed förbunden bearbetning har under året slutförts. I anslutning härtill ha företagsregister omfattande cirka 23,000 företag med cirka 710,000 anställda upplagts och ställts till länsarbetsnämndernas förfogande.

Uppgifterna från den i januari månad 1941 genomförda beredslcapsmönstringen, som förutom värnpliktiga även omfattade icke krigstjänstskyldiga män i åldern 16—60 år till ett antal av omkring 700,000, ha i denna del varit föremål för bearbetning delvis hos länsarbetsnämnderna, delvis hos kommissionen (det vidare bearbetandet av detta material har avslutats under 1942).

Genom Kungl, brev deli 21 februari 1941 bemyndigades kommissionen att verkställa registrering av personal, som är avsedd att tagas i anspråk för vissa beredskapsuppgifter. Ifrågavarande registrering har skett hos länsarbetsnämnderna i särskilda beredskajjsregister. Sedermera fastställdes genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 720) skyldighet för myndighet eller organisation, som handhar planläggning av beredskapsuppgift, att på anmodan av kommissionen fortlöpande lämna uppgifter till beredskapsregistren rörande beredskapspliktiga, vilka myndigheten eller organisationen äger taga i anspråk. Frågan örn sättet för slitande av tvist i sådana fall, då tvenne organisationer för oförenliga arbetsuppgifter göra anspråk på en och samma person, är föremål för 1941 års hemortsförsvarssakkunnigas behandling.

D. Hjälpverksamheten för arbetslösa.

I fråga örn principerna för anordnande av arbeten för hjälpsökande arbetslösa har, med nedan angivet undantag för arkivarbeten (sid. 37), inga förändringar vidtagits under året. Det system för statsbidrag till den kommunala hjälverksamheten, som av Kungl. Majit godkändes den 6 december 1940 (proposition 1941: 30, sid. 46), har enligt givet bemyndigande försöksvis tillämpats under året.

Kommissionen har ansett sig böra vidtaga ett förtydligande beträffande beredskapsarbetenas nomenklatur. Begreppet »kommunalt beredskapsarbete»

27 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

avsåg ursprungligen beredskapsarbete i kommunal regi med statsbidrag. Man torde därvid ej ha räknat med att kommuner skulle beteckna kommunala arbeten utan statsbidrag som »beredskapsarbeten». Så bar emellertid blivit fallet. Kommissionen bär därför ansett sig böra införa beteckningen »statskommunalt beredskapsarbete» för beredskapsarbete i kommunal regi med statsbidrag. Härigenom vinnes att, såsom förut varit fallet med reservarbetena, redan av arbetstypens beteckning framgår, örn statsbidrag utgår eller icke.

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning.

Uppgifter örn antalet hos arbetslösbetskommittéerna anmälda hjälpsökande arbetslösa vid slutet av varje månad under åren 1932—1941 ingå i de sam-

Tal». 8. Antal hjälpsökande arbetslösa åren 1932—1941 i procent av motsvarande

antal närmast föregående år.

Tab. 9. Antal kommuner 1 nied rapporterad arbetslöshet åren 1932—1941.

1 Skee kommun i Bohuslän är delad i 2 distrikt med var sin arbetslöshetskommitté.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

manfattande uppgifter om arbetsmarknaden, som lämnats i tab. 4. I tab. 8 har vidare antalet hjälpsökande under ifrågavarande tid angivits i procent av motsvarande antal samma månad föregående år. Av tabellerna framgår, att antalet hjälpsökande arbetslösa under första halvåret 1941 var högre än under motsvarande tid åren 1937—1940. Stor efterfrågan på arbetskraft till skogen, betfälten m. m. minskade emellertid hjälpsökandesiffrorna betydligt under andra halvåret 1941, och säsongökningen i arbetslösheten under årets sista månader blev relativt obetydlig. Yid årets utgång var antalet hjälpsökande lägre än under motsvarande tid åren 1938 och 1940 men obetydligt högre än 1937 och avsevärt högre än 1939.

Antalet kommuner, som rapporterade arbetslöshet (se tab. 9), var under hela år 1941 högre än under föregående år och uppgick i medeltal till 255. Yid 1941 års utgång rapporterade 255 av landets 2,523 kommuner arbetslöshet. Folkmängden i de rapporterande kommunerna uppgick dock till ungefär hälften av folkmängden i hela riket. I 206 kommuner (81 procent av rapportkommunerna) var antalet hjälpsökande mindre än 1 procent av

Tab. 10. lie hjälpsökande arbetslösas fördelning på rissa geografiska områden åren 1932—1941. Årsmedeltal.

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Tab. 11. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län Åren 1932—1941.

Irsmedeltal.

folkmängden, i 27 kommuner 1—2 procent, i 12 kommuner 2—3 procent och i 10 kommuner 3—7 procent. Av de sistnämnda kommunerna voro 8 belägna i Göteborgs och Bohus län (Askum, Svenneby, Tossene, Näsinge, Bro, Lommeland, Brastad och Malmön) och 2 i Västernorrlands län (Bjärtrå och Högsjö).

Liksom under år 1940 var arbetslösheten huvudsakligen koncentrerad till storstäderna samt Göteborgs och Bohus och Västernorrlands läns landsbygd. Av tab. 10 framgår, att nära 2/s av samtliga hjälpsökande voro hemmahörande i dessa områden. I medeltal rapporterades där under år 1941 14,333 hjälpsökande arbetslösa mot 8,634 föregående år.

Av samtliga hjälpsökande voro under år 1941 67.6 procent hemmahörande i städer, därav 45.2 procent i storstäder, och 32.4 procent på landsbygden.

Ytterligare uppgifter örn arbetslöshetens geografiska fördelning lämnas i tab. 11, vari redovisas medelantalet hjälpsökande i varje län under aren

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Tab. 12. Antal hjälpsökande arbetslösa på 1,000 invånare inom olika län

åren 1932-1941.

1932—1941, och i tab. 12, vari nämnda årsmedeltal satts i relation till. hela folkmängden i respektive län. Både absolut och relativt var arbetslösheten under år 1941 — liksom under det näst föregående året — störst i Göteborgs stad. Det därnäst högsta absoluta årsmedeltalet för 1941 uppvisade Stockholms stad. I förhållande till folkmängden var dock arbetslösheten av större omfattning i Bohuslän, Västernorrland och Malmö stad. Utom nu nämnda län och städer förekom arbetslöshet av mera betydande omfattning endast i Stockholms län. I jämförelse med 1940 uppvisade nästan samtliga län högre arbetslöshetssiffror för 1941. Särskilt betydande var ökningen i Stockholms stad och län.

I bilaga 1 lämnas uppgifter örn arbetslöshetsförhållandena i samtliga kommuner, som rapporterade arbetslöshet den 31 december åren 1940 och 1941.

I tab. 13 meddelas uppgifter om de arbetslösas fördelning på yrkes-

Kungl. Majlis proposition nr 344. 31

Tab. 13. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1932—1941.

Årsmedeltal.1

1 För tiden 3I/i 1938—80/e 1940 har i statliga och kommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa, för vilka månatliga uppgifter örn yrkesfördelningen icke föreligga under denna tid, fördelats på yrkesgrupper med ledning av vissa specialundersökningar.

grupper åren 1932—1941. Ökningen i arbetslösheten under 1941 föll huvudsakligen på yrkesgrupperna byggnadsverksamhet samt handel, samfärdsel och allmän tjänst.

En fullständig fördelning på län och yrkesgrupper av de den 31 decem-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

ber 1941 anmälda hjälpsökande är intagen i bilaga 2. De yrkesgrupper, som under år 1941 uppvisade ett mera betydande antal arbetslösa voro stenindustri, sågverksindustri, byggnadsverksamhet, landtransport (inklusive hamn- och stuveriarbete) samt arbete ej liänförligt till annan grupp (diversearbete). Trots den dåliga arbetstillgången vid pappersmassefabriken och pappersbruk var antalet hjälpsökande från dessa yrkesområden relativt begränsat, beroende främst på den rikliga tillgången på annat för dessa yrkesgrupper lämpligt arbete, nämligen skogsarbete i närheten av hemorten. Antalet hjälpsökande från andra näringsgrenar med dålig arbetstillgång, såsom textilindustri, läder-, hår- och gummivaruindustri samt kemisk-teknisk industri, var mycket ringa, beroende på att driften vid företagen mera undantagsvis helt nedlades och i stället förkortad arbetstid tillämpades.

Den ökade arbetslösheten under 1941 berodde till stor del på byggnadskrisen. Redan rinder 1940 voro i medeltal 3,705, eller 27.7 procent av samtliga hjälpsökande, byggnadsarbetare. Under 1941 vörö motsvarande siffror 7,895 och 35.5 procent. Trots det förbättrade läget inom byggnadsindustrin under senare delen av 1941 samt den fortgående överföringen av arbetskraft till andra yrkesområden, främst skogsbruket, voro vid utgången av 1941 7,321 byggnadsarbetare anmälda som hjälpsökande. Av dessa voro 4,091, eller 55.9 procent, från storstäderna.

Ökningen av antalet hjälpsökande inom handel, samfärdsel och allmän tjänst framträdde inom grupperna landtransport samt affärs- och lagerarbete. Under andra halvåret 1941 minskade dock antalet hjälpsökande inom dessa yrkesområden betydligt och vid utgången av året var antalet hjälpsökande 2,475 mot 3,191 vid motsvarande tid föregående år. Antalet hjälpsökande tillhörande yrkesgrupperna kontorsarbete, litterärt och konstnärligt arbete samt förvaltning och undervisning höll sig under året tämligen konstant och uppgick i medeltal till 419.

Antalet hjälpsökande tillhörande yrkesgrupperna stenindustri och trävaruindustri var under 1941 i genomsnitt något högre än föregående år; vid utgången av 1941 var dock antalet lägre än vid samma tid föregående år. Vid nämnda tidpunkt 1941 voro 1,600 stenindustriarbetare och 1,127 sågverksarbetare anmälda såsom hjälpsökande.

Diversearbetarnas andel av hjälpsökandeklientelet var lägre än under något annat år, för vilka yrkesuppgifter föreligga, och utgjorde 12.5 procent; antalet dylika arbetslösa uppgick vid utgången av 1941 till 2,506.

Det inom ett flertal yrkesområden minskade antalet hjälpsökande, som kunde konstateras under senare delen av 1941, sammanhänger som tidigare framhållits med den intensifierade överföringen av arbetskraft till skogsarbete och vissa andra yrkesområden.

I tab. 14 meddelas uppgifter örn arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning vid vissa tidpunkter under åren 1933—1941. Av tabellen framgår, att ungdomsarbetslösheten under år 1941 — liksom under år 1940 — varav ringa omfattning. Vidare framgår, att de arbetslösa över 50 år vid 1941 års utgång utgjorde en större andel av klientelet än vid något annat undersök-

33 Kungl. Maj:ts preposition nr 344.

Täln 14. lie hjälpsökande arbetslösas fördelning på åldersgrupper vid vissa tidpunkter åren 1933—1941.

1 För åren 1933—1939 överensstämma icke summasiffrorna med hela antalet hjälpsökande, då åldersuppgifter saknas för ett mindre antal hjälpsökande vid resp. tidpunkter.

ningstillfälle; icke mindre än 39.3 procent av samtliga hjälpsökande den 31 december 1941 voro över 50 år.

Kvinnorna utgjorde alltjämt en ringa del av de hjälpsökande arbetslösa. Under år 1941 voro i genomsnitt 1.6 procent av samtliga hjälpsökande kvinnor; vid årets utgång voro 336 (1.6 procent) kvinnor anmälda.

Alltifrån den 1 juli 1934 gälla i vissa avseenden särskilda bestämmelser rörande i vistelsekommunen icke hemortsberättigade hjälpsökande arbetslösa. Antalet sådana hos arbetslöshetskommittéerna anmälda arbetslösa har under de gångna åren städse varit ringa. Vid 1941 års utgång voro 344, eller 1.8 procent av samtliga hjälpsökande, icke hemortsberättigade i den kommun, där de erhållit eller sökte arbetslöshetshjälp.

Arbetslinjen.

Statliga arbeten i arbetsmarknadskommissionens regi. Under år 1941 har kommissionen åtagit sig ett flertal nya arbetsobjekt för utförande såsom statligt beredskapsarbete. Nyanskaffningen av arbeten under åren 1939— 1941 belyses i tab. 15. De arbeten, som kommissionen år 1941 åtog sig att utföra, voro vägarbeten i Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs, Örebro och Västernorrlands län, avloppsledningsarbeten i Kronobergs län, friluftsgård vid Lida i Stockholms län samt vissa arbeten vid Sundsvalls flygfält. De mest omfattande av dessa arbeten voro tvenne vägarbeten i Stockholm och dess omedelbara närhet, kallade Södertälje- och Uppsalavägarna. En fullständig förteckning över kommissionens arbetsåtaganden år 1941 återfinnes i bilagorna 3 och 4. I förteckningen ingå dock ej vissa arbeten för försvaret. Uppgifter rörande försvarsarbeten ingå ej heller i det följande annat än i fråga örn antalet sysselsatta arbetare och medeldagsförtjänster.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 344. isis 42 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Tab. 15. Kostnaderna för under åren 1939—1941 kontraherade eller i annan ordning till utförande i arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten fördelade länsvis *. Kronor.

1 Före V» 1940 statliga reservaxbeten.

Under år 1941 färdigställdes 11 arbeten, bland vilka må nämnas Kalix flygfält samt vägen mellan Leksand och Dala—Järna i Kopparbergs län, det sistnämnda arbetet av stor betydelse för brännvedsförsörjningen.

Kommissionen träffade under året kollektivavtal med Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet. Avtalet har fungerat väl och arbetet har till största delen kunnat utföras på ackord. Genomsnittligt har sålunda endast cirka 30 procent av arbetstiden fallit på tidlönsarbete.

Antalet arbetslösa sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi under åren 1932—1941 framgår av tab. 16. Medelantalet under 1941 sysselsatta uppgick till 2,800, varav 54.3 procent voro hänvisade från städer. Då städernas andel av hjälpklientelet under året i genomsnitt uppgick till 69,9 procent, voro sålunda städernas arbetslösa i betydligt mindre utsträckning

35 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Tab. 16. Antal arbetslösa sysselsatta vid arbeten i arbetsmarknadskommissionens

regi 1 åren 1932—1941.

1 Omfattar t. o. m. juni 1940 statliga reservarbeten (inklusive statliga arkivarbeten) samt därefter statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi och statliga arkivarbeten.

än landsbygdens sysselsatta vid kommissionens arbeten b Av hela antalet sysselsatta arbetslösa voro 59.3 procent försörjningspliktiga. Motsvarande procenttal för samtliga hjälpsökande uppgick till 72.i. Det högsta antalet sysselsatta vid kommissionens arbeten under år 1941 redovisades under juni månad med 4,307.

I jämförelse med år 1940 kunde en betydligt större del av de vid kommissionens arbeten sysselsatta beredas arbete i närheten av hemorten. I slutet av september 1941 voro sålunda 45,5 procent sysselsatta inom hänvisningslänet mot 29.8 procent vid samma tid föregående år. Av arbetarna kunde 34.8 procent utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister), 65.o procent bodde i av kommissionen tillhandahållna förläggningar och 0.2 procent bodde i genom egen försorg anskaffad, tillfällig bostad.

Vid statliga beredskapsarbeten sysselsatta beredskapsarbetare åtnjuta vissa sociala förmåner såsom fri resa till och, under vissa förutsättningar, från arbetsplatsen, ersättning med 1: 50 kronor per dag för sjukdagar m. m. De arbetare, som utnyttja av kommissionen tillhandahållen bostad, erlägga härför en avgift av 50 öre per dygn. I denna avgift ingår även ersättning för värme, lyse, sängutrustning med lakan samt vissa kokkärl. Arbetarna svara själva för den dagliga städningen, men skurningen av golv m. m. verkställes på kommissionens bekostnad två gånger i månaden. Samtliga dessa förmåner utgå vid statliga beredskapsarbeten, oavsett i vilken myndighets regi arbetena bedrivas.

Kostnaderna per dagsverke för statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi (exklusive försvarsarbetena) under tiden 1 januari—31 december 1941 framgår av följande sammanställning. 1

1 I fråga orri statliga arbeten i annan myndighets regi var förhållandet det motsatta; jfr sammanställning å sid. 46.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Tab. 17. Medeldagsförtjftnster rid statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi juli 1940—december 1941. Kronor per 8-timmars dagsverke.

1 Farleds-, flygfälts-, försvarsarbeten m. m.

Medeldagsförtjänsterna för vid statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under tiden juli 1940—december 1941 framgår av tab. 17. Förtjänsterna, som äro beräknade per 8-timmars dagsverke, inkludera indextillägg och semesterersättning samt i förekommande fall (försvarsarbeten) övertidsersättning. Arbetarnas dagsförtjänster kunna emellertid väsentligt avvika från angivna tal; särskilt är detta fallet under vintern, då arbetstiden är något avkortad. Det bör observeras, att de i kommissionens regi utförda arbetena i största utsträckning bedrivas på ackord och att de angivna dagsinkomsterna inkludera utbetalda ackordsöverskott. Vid bedömande av de i denna och andra tabeller angivna medeldagsförtjänsterna för olika grupper av arbeten torde även beaktas, att variationer

i grundtimpenningen för tidlönsarbete föreligga mellan olika orter och tidsperioder, ävensom att omfattningen av ackordsarbetet varierar.

Antalet under budgetåret 1940/41 utgjorda dagsverken uppgick till 916,878.

37 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Som komplement till de åtgärder för tillgodoseende av skogsbrukets behov av arbetskraft, för vilka redogjorts å sid. 17 ff. här ovan, överfördes även arbetskraft från statliga och statskommunala beredskapsarbeten till skogsarbete. Genom dessa åtgärder minskades antalet sysselsatta vid kommissionens arbeten under sensommaren och hösten till omkring 2,000, av vilka flertalet voro sysselsatta vid försvars- och liknande arbeten, som av naturliga skäl ej kunde inskränkas.1

Efter anmodan av bränslekommissionen igångsattes upptagning av sticktorv på tre olika platser inom landet, nämligen vid Hunneberg i Älvsborgs län samt Vallåsen och Biskopstorp i Hallands län. På grund av den otjänliga väderleken, varigenom tjälen sent gick ur marken, samt framför allt på grund av att något kollektivavtal för sticktorvberedning ej slutits mellan arbetsmarknadsparterna, förspilldes tiden till stor del med förhandlingar angående prissättning och dylikt. Den genom kommissionens försorg upptagna torvkvantiteten blev därför obetydlig (omkring 3,000 ton). Arbetet på dessa mossar fortsattes dock under hösten med dikning och andra förberedelsearbeten för torvupptagning under år 1942. Under år 1941 uthyrdes en del i arbetsmarknadskommissionens ägo befintlig decauvillematerial till enskilda företagare, som bedrevo maskintorvupptagning.

Även för nöd/oder insamling en ställdes arbetskraft till förfogande från kommissionens arbetsplatser. Under augusti och första hälften av september voro i medeltal 220 beredskapsarbetare sysselsatta med vasstäkt i kommissionens regi; arbetarna åtnjöto därvid samma förmåner som vid beredskapsarbete. Kostnaderna för denna verksamhet uppgick till cirka 57,500 kronor.

*

I antalet arbetslösa, sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi, inräknas även de arbetslösa, tillhörande tekniska och merkantila yrken, vilka sysselsatts vid de från och med 1934 i form av statligt reservarbete anordnade arlcivarbetena. Antalet personer vid statliga dylika arbeten under åren 1934—1941 framgår av följande sammanställning.

Förutom vid statliga arkivarbeten sysselsattes även arbetslösa vid statskommunala arkivarbeten, vilken hjälpform ånyo började tagas i anspråk från och med hösten 1941. Vid 1941 års utgång voro sammanlagt 367 arbetslösa sysselsatta vid arkivarbeten, varav 84 vid statskommunala arkivarbeten.

1 Samtidigt gjordes motsvarande inskränkning i andra statliga beredskapsarbeten, vilka nedbringades till en arbetsstyrka av'omkring 1,200 man (jfr tab. 19).

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Kommissionen fastställde under 1941 särskilda reglementariska föreskrifter för arkivarbeten, som började tillämpas från och med den 1 maj. Dessa innefatta bland annat att en deklaration med detaljerade personliga upplysningar skall av arbetslöshetskommitté avfordras personer, vilka ifrågasättas till att erhålla arkivarbete.

Avlöningen till arkivarbetare utgick tidigare helt enligt reservarbetslönesystemet. Sedan kommissionen framlagt förslag örn radikalt förändrade grunder för ersättning till arkivarbetare, och Kungl. Majit underställt riksdagen förslaget (prop. 1941: 285), bemyndigades kommissionen att fastställa nya avlöningsbestämmelser (Kungl, brev den 28 juni 1941). Enligt dessa bestämmelser, som gälla från och med den 1 juli 1941, utgår avlöningen i form av en för olika orter varierande veckolön, vars storlek bestämmes med hänsyn till den ortsgrupp, vartill orten hänföres. Veckolönen inom respektive ortsgrupper framgår av följande tablå.

I övrigt innehålla de nya bestämmelserna bland annat föreskrifter örn behörighetsavgränsning, behovsprövning, sysselsättningstidens längd, hänvisningsförfarande och skiftning.

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi. Statliga beredskapsarbeten bedrevos ufider 1941, förutom i kommissionens, huvudsakligen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. Dessutom bedrevos 2 arbeten i byggnadsstyrelsens regi.

Kostnaderna för under tiden 1 juli 1940—31 december 1941 kontraherade eller i annan ordning till utförande i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten framgår av tab. 18.

Tab. 18. Kostnaderna för under tiden V? 1940—S1/u 1941 kontraherade eller 1

annan ordning till utförande i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi antagna statliga beredskapsarbeten.

39 Kungl. Marits proposition nr 344.

En fullständig förteckning över de arbeten, som under år 1941 antagits till utförande i annan myndighets än kommissionens regi, återfinnes i bilagorna 3 och 4. I bilaga 3 meddelas dessutom uppgifter örn totalkostnader och statsbidrag för under tiden 1 juli 1933—31 december 1940 beviljade arbeten av denna art. I niaga 5 meddelas vissa uppgifter örn under år 1941 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi.

Tab. 19. Antal arbetslösa sysselsatta vid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi åren 1938—1941.

I tab. 19 meddelas uppgifter om antalet under åren 1938—1941 vid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa. Av skäl, som angivits här ovan (sid. 37) minskades arbetsstyrkorna under eftersommaren och hösten. Av tabellen framgår, att under år 1941 i medeltal 1,495 arbetslösa voro sysselsatta vid dessa arbeten. Av de sysselsatta voro i medeltal 1,221 eller 81.7 procent hemmahörande i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Av samtliga sysselsatta voro 80.8 procent hänvisade från landskommuner; 93.i procent voro försörjningspliktiga. Vid september månads utgång kunde av samtliga sysselsatta 72.3 procent utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister).

Medeldagsförtjänsterna (inklusive indextillägg och semesterersättning) för vid statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under tiden juli 1940—december 1941 framgår av följande sammanställning *).

*) I uppgifterna ingå samtliga arbeten utom Sandöbron.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

År och månad

1940.

juli.......

augusti...

september

oktober

november

december

1941. januari... februari .

Kronor per 8-timm ars arbetsdag

10: 91 11: 14 11: 17 10: 71 10: 82 10: 23

10: 24 10: 55

Vid en jämförelse med motsvarande uppgifter för kommissionens arbeten bör observeras, att de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi utförda arbetena närmast äro jämförbara med kommissionens vägarbeten och att arbetsstyrkorna i väsentligt större utsträckning bestå av folk från orten, s. k. dagkolonister (jfr sid. 46). I fråga örn sociala förmåner för arbetarna gäller detsamma som vid kommissionens arbeten (sid. 35).

Statsicommunala beredskapsarbeten. Under år 1941 har statsbidrag beviljats till ett stort antal beredskapsarbeten för utförande i kommunal regi. Förteckning över dessa arbeten återfinnes i bilagorna 6 och 7, varjämte i bilaga 6 även meddelas uppgifter örn totalkostnader och statsbidrag för under tiden 1 juli 1933—31 december 1940 beviljade dylika arbeten. I bilaga 8 meddelas vissa uppgifter örn under 1941 avslutade statskommunala beredskapsarbeten. De under budgetåret 1940/41 beviljade arbetena voro kostnadsberäknade till 30.7 miljoner kronor och de under tiden 1 juli—31

Tab. 20. Antal arbetslösa sysselsatta rid statskommunala beredskapsarbeten

Aren 1938—1941.

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

december 1941 beviljade till 20.6 miljoner kronor. I dessa summor ingå även ökade kostnader för äldre arbeten, till vilka ytterligare statsbidrag beviljats av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadskommissionen.

Antalet vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1938—1941 framgår av tal. 20. Under år 1941 sysselsattes vid dessa arbeten i medeltal 1,107 arbetslösa mot 397 föregående år.

Av hela antalet sysselsatta voro 81'3 procent hänvisade från städer; 95.9 procent voro försörjningspliktiga.

Uppgifter om medeldagsförtjänsterna för vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta hänvisade arbetslösa sammanställas från och med april månad 1941 av arbetsmarknadskommissionen. Förtjänsterna per 8-timmars dagsverke under tiden april—december 1941 framgå av följande sammanställning; i denna ingår dock endast arbeten beviljade av kommissionen och sålunda icke äldre arbeten beviljade av Kungl. Majit.

I bilaga 9 återgives en sammanställning per den 31 december 1941 av statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi samt statskommunala beredskapsarbeten, till vilka medel bebeviljats under tiden 1 juli 1933—31 december 1941. Sammanställningen utvisar att statsbidrag beviljats till 1,017 arbetsföretag, vilkas sammanlagda totalkostnader uppgå till 179.7 miljoner kronor. Av dessa ha av arbetslöshetsmedel beviljats statsbidrag med 101.2 miljoner kronor. Av de sammanlagda totalkostnaderna belöpa å materiel m. m. 99.2 miljoner kronor eller 55.2 procent och å arbetslöner 80.5 miljoner kronor eller 44.8 procent. Vid 1941 års utgång voro 200 företag, vilkas sammanlagda totalkostnader uppgå till 96.3 miljoner kronor, under utförande, varjämte 41 arbetsföretag å tillsammans 5.2 miljoner kronor beslutats men ej påbörjats.

Statskommunala reservarbetend Liksom under år 1940 sökte arbetslöshetskommittéerna under år 1941 i ringa utsträckning statsbidrag till statskommunala reservarbeten. Dylika arbeten anordnas numera endast för mindre konkurrensduglig arbetskraft. De beräknade kostnaderna för under åren 1938—1941 beviljade statskommunala reservarbeten framgå av tab. 21. I tabellen meddelas även uppgifter angående omfattningen av de statskommunala reservarbeten, som avsågo allmänna vägar. 1

1 Statskommunala arkivarbeten se sid. 37.

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Tab. 21. Beräknade kostnader för linder åren 1988—1941 beviljade statskommunala

reservarbeten. Kronor.

Kostnaderna för andra under år 1941 beviljade statskommunala reservarbeten än sådana, som avse allmänna vägar, lia beräknats uppgå till 441,555 kronor. Av ifrågavarande belopp utgör 266,765 kronor arbetskostnader och 174,790 kronor övriga kostnader.

I tab. 22 meddelas uppgifter örn antalet vid statskommunala reservarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1932—1941. I genomsnitt sysselsattes under år 1941 endast 149 arbetslösa vid dessa arbeten. Av arbetarna vid de statskommunala reservarbetena voro 54.4 procent hänvisade från städer; 85.8 procent voro familjeförsörjare.

Tab. 22. Antal arbetslösa, sysselsatta vid statskommunala reservarbeten (inkl. statskommunala arkivarbeten) åren 1982—1941.

Antalet kommuner, som under år 1941 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten uppgick i medeltal till 12, varav 5 städer och 7 landskommuner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 43

Tab. 23. Medeldagsförtjänster vid statskommiinala reservarbeten åren 1932—1941. Kronor per 8-timmars dagsverke.

A) Hela riket.

B) Fördelning på städer och landsbygd åren 1936—-1941.

Tab. 24. Antal arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

åren 1932—1941.

44 Kungl. Majlis proposition nr 344.

Tab. 25. Arbetslinjens omfattning åren 1932—1941.

45 Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

Medeldagsförtjänsterna vid de statskommuuala reservarbetena under åren 1932—1941 redovisas i tal. 23. Med hänsyn till att ett flertal statskommunala reservarbeten i motsats till statliga arbeten varit belägna i städer med förhållandevis hög reservarbetslön, meddelas förutom medeltal för hela riket även medeltal för städer och landsbygd var för sig.

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag. Antalet arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag åren 1932—1941 framgår av tab. 24. Vid dylika arbeten sysselsattes under år 1941 i genomsnitt 1,306 arbetslösa. Av de sysselsatta voro 782 eller 59.9 procent hemmahörande i städer; 84.0 procent voro försörjningspliktiga.

Sammanfattande uppgifter lämnas i tab. 25 örn arbetslinjens omfattning under varje månad åren 1932—1941 och i tab. 26 örn dess omfattning inom olika geografiska områden under samma år. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp i form av arbete voro under 1941 i medeltal 62.6 procent sysselsatta vid statliga arbeten, 18.3 procent vid statskommunala arbeten och 19.i procent vid kommunala arbeten utan statsbidrag. Av hela antalet hjälpsökande voro under år 1941 i medeltal 30.9 procent hjälpta enligt arbetslinjen. I storstäderna voro endast 17.3 procent hjälpta enligt denna hjälpform mot 36.8 respektive 45.7 procent i övriga städer och landskommuner.

Tab. 26. Arbetslinjens omfattning inom olika geografiska områden

åren 1932—1941.

46 Kungl. Majlis proposition nr 344.

En jämförelse mellan hänvisnings förhållandena under 1941 vid olika slag av arbeten lämnar följande resultat.

Av samtliga hänvisade voro i medeltal % från lands- försörjnings-

Statliga arbeten

a) i arbetsmarknadskommissionens regi

b) i annan myndighets regi ............

Statskommunala beredskapsarbeten ........

Statskommunala reservarbeten ............

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

från

städer

54.4 59.9

kommuner pliktiga

80.8 18.7 45.6 40.1

59.8 93.1

95.9 85.8 84.0

Vid utgången av september månad 1941 voro vid statliga beredskapsarbeten av samtliga hänvisade vid arbetsmarknadskommissionens arbeten 34.8 procent och vid arbeten i annan myndighets regi 72.3 procent dagkolonister, d. v. s. att de kunde bo i sin ordinarie bostad.

Understödslinj en.

Dagunderstöd. Dagunderstödsverksamhetens omfattning under åren 1937— 1941 framgår av tab. 27, vari angives det antal kommuner, som haft sådan verksamhet, samt tab. 28, vari lämnas uppgifter örn antalet dagunderstödda arbetslösa vid utgången av varje månad nämnda år. I denna redovisning har hänsyn icke tagits till dagunderstödda deltagare i beredskapskurser eller i av arbetslöshetskommittéer anordnade kurser.

Liksom under nästföregående år var dagunderstödsverksamheten under 1941 begränsad till ett mindre antal kommuner. Antalet dagunderstödda var dock betydligt högre än under något av åren 1937—1940. Under månaderna januari—april 1941 voro i genomsnitt cirka 15,000 arbetslösa hjälpta genom dagunderstöd, vilket sammanhänger med den starka ökningen i arbetslösheten under årets första månader och svårigheterna att under vintern i mera avsevärd grad utöka sysselsättningen vid beredskapsarbeten. Under

Tab. 27. Antal kommuner, som bedriTlt dagunderstödsverksamhet

åren 1937-1941.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344. 47

Tab. 28. Antal dagunderstödda (ej kursdeltagare) åren 1937—1941.

senare hälften av året nedgick antalet dagunderstödda väsentligt och vid november och december månaders utgång voro endast respektive 3,123 och 6,974 arbetslösa hjälpta genom dagunderstöd mot respektive 8,330 och 10,765 vid motsvarande tidpunkter föregående år. Vid bedömningen av dessa siffror bör man också hålla i minnet, att det relativa antalet arbetslösa över 50 år under år 1941 var högre än de föregående åren. Vid slutet av åren 1939, 1940 och 1941 utgjorde det respektive 26.3, 29.0 och 39.3 procent. I fråga om ålderns inverkan på hjälpens utformning hänvisas dessutom till uttalanden å sid. 60 f.

Dagunderstödsverksamheten var under året till största delen lokaliserad till de större städerna samt till kommuner i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län.

I genomsnitt för hela riket uppgick under år 1941 dagunderstödet till 3 kronor 49 öre mot 3 kronor 26 öre föregående år. Dessa uppgifter avse dagunderstödd huvudperson, i regel familjeförsörjare.

Hyreshjälp. Den omfattning, vari hyreshjälpverksamhet bedrevs under tiden oktober 1940—september 1941, framgår av tab. 29. Redovisning lämnas i denna tabell även av antalet personer med hyreshjälp i procent av antalet tdagunderstödda. På grund av redovisningssvårigheter har därvid Stockholms stad ej kunnat medtagas.

I städerna utgavs hyreshjälp till 39.2 procent och i landskommunerna ill 21.1 procent av de dagunderstödda mot 58.9 procent respektive 39.3 procent år 1940.

Från och med år 1941 kan hyreshjälp — som tidigare endast kunnat ifrågakomma för familjeförsörjare — även utgå till icke försörjningspliktiga arbetslösa, som uppbära dagunderstöd, dock med högst hälften av det belopp, som kunnat ifrågakomma för familjeförsörjare.

I underdånig skrivelse den 2 maj 1941 påtalade arbetsmarknadskommissionen en olägenhet för de storstadsarbetslösa, vilka hänvisats till beredskapsarbeten i landsorten, nämligen den, att deras inkomster i några fall

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 844.

Talj. 29. HyreshjälpsTerksainhetens omfattning oktober 1940—september 1941.

1 Förutom Stockholms stad.

blivit så låga, att deras familjer knappast kunde erhålla en nödtorftig försörjning. Departementschefen uttalade i anslutning härtill (prop. 1941: 285, sid. 48) som sin uppfattning, att de påtalade förhållandena borde bli föremål för en skyndsam undersökning inom arbetsmarknadskommissionen. Innan resultatet av denna undersökning förelåge, ansåge sig departementschefen icke kunna taga ställning till ärendet. Han vågade emellertid hysa den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att hänvisa familjeförsörjare till sådana arbeten som åtminstone gåve lika höga inkomster som den tidigare tillämpade reservarbetslinjen, kompletterad med ortstillägg, skulle ha givit.

Kommissionen fann snart, att det vore förenat med stora svårigheter och olägenheter att utvälja och igångsätta lämpliga arbetsföretag, som gjorde det möjligt att familjeförsörjare genomgående hänvisades till arbeten med sådana förtjänstmöjligheter, att svårigheterna därigenom eliminerades. Såsom ett led i den fortsatta undersökningen, har kommissionen därför ansett sig böra försöksvis tillämpa ett system med liyreshjälp till familjeförsörjare, som hänvisats till beredskapsarbete på sådant avstånd från hemorten, att det förhindrar användandet av familjebostaden. Detta system har tillämpats sedan den 1 juli 1941 på villkor bland annat, att hyreshjälp må utgivas endast till personer, som ha försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande minderåriga barn, och att hyreshjälp utbetalas för varje månadsskifte under vilket den hänvisade befinner sig vid beredskapsarbetet. I tillämpliga delar gäller i övrigt vad som är föreskrivet angående hyreshjälp i samband med dagunderstöd. Tillstånd för kommun att utgiva hyreshjälp till beredskapsarbetare avser endast arbetare sysselsatta vid viss, i delgivningsbrev eller eljest av kommissionen angiven arbetsplats. Sådant medgivande har lämnats stä-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 49

Talj. 30. Antal arbetslösa, som erhållit kommunalt understöd åren 1937—1941.

derna Stockholm, Sundbyberg, Norrköping, Hälsingborg, Malmö, Halmstad, Göteborg och Mölndal samt vissa förortskommuner till Stockholm, nämligen Huddinge, Sollentuna, Solna och Spånga.

Tillståndet har begränsats till arbetsplatser med en timlön av omkring 1 krona eller därunder.

Kommunalt understöd. Antalet genom kommunal understödsverksamhet (sålunda utan statsbidrag) hjälpta under åren 1937—1941 angives i tab. 30. Av tabellen framgår, att den kommunala understödsverksamlieten under år 1941 var av betydligt mindre omfattning än 1940. I medeltal åtnjöto under året 494 arbetslösa kommunalt understöd mot 1,550 föregående år.

Utbildningshjälp. Av deltagarna vid kommissionens beredskapskurser för omskolning och utbildning av tempoarbetare för verkstadsindustrin, för vilka kurser särskild redogörelse lämnats här ovan (sid. 20 ff.), voro större delen anmälda hos arbetslöshetskommittéerna och åtnjöto hjälp i form av dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnaderna. Vid 1941 års utgång åtnjöto sålunda 673 elever eller 63.3 procent av samtliga arbetslöshetshjälp.

Till följd av det ringa antalet hjälpsökande i ungdomsåldrarna har den för hjälp åt ungdomsarbetslösa särskilt avsedda verksamheten under år 1941 bedrivits i mycket begränsad omfattning. Hjälpåtgärderna lia huvudsakligen anordnats i form av frivillig arbetstjänst (statligt arbetsläger). Några ungdomsreservarbeten lia icke förekommit under året. Kursverksamhet för arbetslös ungdom förekom endast under senare delen av året, då 3 kurser i teoretiska och praktiska ämnen anordnades i Göteborg för sammanlagt omkring 75 deltagare samt en maskinskrivningskurs i Stockholm för cirka 30 deltagare.

Vid ingången av år 1941 pågick frivillig arbetstjänst vid ett statligt arbetsläger i Vännäs, Västerbottens län, med 75 elevplatser. Yrkesutbildning bedrevs där i en av Västerbottens läns landsting uppförd verkstadsskolel,3T&na(l) varvid eleverna voro fördelade på två yrkesavdelningar för meka-

Bihany lill riksdagens protokoll 1942. I sand. Nr 344. uis 42 4

50 Kungl. Majds proposition nr 344.

niker samt en avdelning vardera för utbildning av smeder, byggnads- och inrednings snickare samt kockar. Eleverna voro förlagda i internat. Utbildningen bedrevs efter förebild av skolöverstyrelsens undervisningsplaner för tvååriga verkstadsskolor.

I tab. 31 lämnas en sammanställning av den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning under åren 1934—1941.

Tab. 31. Den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning

åren 1934-1941.

1 Häri ingå endast kursdeltagare, som åtnjutit statlig arbetslöshetshjälp. Elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom ingå sålunda ej oell av eleverna vid beredskapskurser endast de, som åtnjöto dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnaderna.

Sammanfattande uppgifter rörande under stödslinjen återfinnas i tab. 32. Denna tabell innefattar (i olikhet mot tab. 28) även antalet understödda personer, som erhållit dagunderstöd i samband med kursverksamhet. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp enligt understödslinjen, åtnjöto i medeltal under 1941 95. i procent dagunderstöd och 4.9 procent kommunalt understöd utan statsbidrag.

I detta sammanhang kan nämnas att under senare delen av 1941 i mycket begränsad omfattning anordnats kurser för personer med korttidsarbete, företrädesvis kvinnor. Kursdeltagarna voro (jfr sid. 63) icke anmälda som hjälpsökande arbetslösa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 51

Tab. 32. Understödslinjens omfattning1 åren 1932—15)41.

1 Kursdeltagare medräknade.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Hjälpverksamhetens totala omfattning.

En översikt över totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1932— 1941 lämnas i tab. 33. Under år 1941 åtnjöto i medeltal 76.6 procent av samtliga hjälpsökande arbetslöshetshjälp; procenten hjälpta var detta år högre än under något av åren 1932—1940. Av samtliga hjälpsökande under år 1941 åtnjöto 30.9 procent hjälp enligt arbetslinjen, 41.6 procent enligt understödslinjen och 4.1 procent erhöllo utbildningshjälp.

I bilaga 10 lämnas uppgifter örn de arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördelning den 31 december 1941 i olika län samt i städer med över 15,000 invånare.

Tab. 33. Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1932 -1941.

1 Före 1934 redovisades utbildningshj alpen under understödslinjen,

En summarisk redovisning av kostnaderna för hjälpverksamheten under såväl budgetåret 1940/41 som under tiden lh—'nlu 1941 återfinnes i bilagorna 11 och 12.

E. Yärnpliktshjälp.

I egenskap av tillsynsmyndighet för Jcrigsfamiljebidragsverlcsamheten har kommissionen, bland annat, utfärdat anvisningar för familjebidragsnämn-

Kungl. Majlis proposition nr 344.

demas prövning av familjebidragsärendena och även lämnat nämnder, som gjort framställning därom, särskilda upplysningar. Vidare har chefen för kommissionens värnpliktshjälpsbyrå närvarit vid i olika län anordnade sammanträden med representanter för familjebidragsnämnderna i länen och därvid hållit föredrag rörande krigsfamiljebidragsförordningens tillämpning m. m.

Genom förordningen den 16 maj 1941 (nr 288) hava vissa ändringar vidtagits i krigsfamiljebidragsförordningen och genom kungörelse samma dag (nr 289) i krigsfamiljebidragskungörelsen. Dessa ändringar, som till största delen bygga på olika underdåniga framställningar och förslag från kommissionen, trädde i kraft den 1 juni 1941 och innebära i huvudsak vidgad rätt till familjebidrag. Bland annat har kommissionen bemyndigats att, när synnerligen ömmande omständigheter föreligga, på ansökan av familjebidragsnämnd medgiva att annan anhörig till den värnpliktige än som avses i 3 § krigsfamiljebidragsförordningen må i fråga örn rätt till familjebidrag likställas med familjemedlem, som i 3§b) sägs. Till och med den 31 december 1941 hade avgjorts 834 ärenden rörande dylika framställningar.

I gemensam skrivelse den 31 oktober 1941 hemställde överbefälhavaren och arbetsmarknadskommissionen dels örn sådant förtydligande av anvisningarna till kommunalskattelagen att av dessa framginge, att begravningsbidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen icke utgjorde skattepliktig intäkt, dels ock örn sådan ändring i anvisningarna att sjukbidrag förklarades icke utgöra skattepliktig inkomst. Begravningsbidrag har sedermera förklarats icke utgöra skattepliktig inkomst.

På framställning av 1941 års krigsfamiljebidragskommitté har kommissionen föranstaltat örn vissa utredningar. Sålunda ha länsstyrelserna och vissa familj ebidragsnämnder tillsports om sina erfarenheter av gällande bestämmelser rörande familjebidrag. Andra utredningar lia avsett militärtjänstgöringens inverkan på de inkallades ekonomiska förhållanden.

Genom statsmakternas beslut lia för budgetåret 1941/42 3,000,000 kronor anvisats för särskild hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer. Härav ha 2,850,000 kronor ställts till kommissionens förfogande för fördelning bland överståthållaren och landshövdingarna, på vilka det ankommer att utdela medlen. Redogörelser för den sålunda bedrivna verksamheten skola av överståthållaren och landshövdingarna insändas till kommissionen för granskning.

Då statens arbetsmarknadskommission vid ingången av budgetåret 1941/1942 efter rikskommittén övertog ledningen av hjälpverksamheten funnos hos överståthållaren och landshövdingarna viss odisjtonerad behållning av rikskommittémedel. Större delen av detta belopp användes för hjälpverksamhetens fortsatta bedrivande. Med förmälan att rikskommittén önskade med det snaraste avveckla sin verksamhet till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer, förklarade rikskommittén sedermera att, därest kommissionen medgåve att vad som hos landshövdingarna återstode av rikskommittémedel vid utgången av november månad finge till rikskommittén återbetalas, rikskommittén ville ställa ett belopp av 200,000 kronor till kommissionens

Tab. 34. Värnpliktslåneverksamheten till och med den 31 december 1941

Kully!,. Majlis proposition nr 344.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

förfogande för att genom kommissionens försorg såsom julpenningar till de inkallades familjer fördelas genom landshövdingarna och överståthållaren.

Efter framställning av kommissionen bemyndigade Kungl. Majit den 14 november 1941 kommissionen att dels medgiva ifrågasatt återleverering till rikskommittén, dels ock att från rikskommittén emottaga ifrågakomna belopp av 200,000 kronor att disponeras för särskild utdelning genom landshövdingarna och överståthållaren julen 1941.

Omfattningen av värnpliktslåneverksamheten för tiden till och med den 31 december 1941 framgår av idb. 34. De av värnpliktslånenämnderna beviljade lånen fördelade sig med avseende å lånebeloppens storlek på sätt nedan angives.

Lånebelopp Antal

kronor lån

200— 500 .................... 3,857

501—1,000 .................... 2,426

1.001— 1,500 .................... 255

1.501— 2,000 .................... 247

2.001— 2,500 .................... 64

2.501— 3,000 .................... 105

3.001— 3,500 ................... 21

3.501— 4,000 .................... 90

Summa 7,065

Hela antalet till kommissionen till och med den 31 december inkomna värnpliktslåneärenden uppgick till 3,996. Av dessa hade kommissionen före december månads utgång avgjort 3,970, varav 701 avsågo av värnpliktslånenämnder underställda beslut och 3,269 av lånesökande ingivna besvär. I fråga örn underställda beslut hade kommissionen i 44 fall upphävt värnpliktslånenämndernas beslut om lån och i vissa fall minskat de beviljade lånebeloppen. I anledning av anförda besvär beviljades ytterligare 253 lån.

I bilagorna 13 och 14 ha sammanförts vissa kostnader för arbetsförmedlingsverksamhet, överflyttning och omskolning av arbetskraft, familjebidragsnämndernas revisorer och värnpliktslånenämnderna.

III. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet under första kvartalet 1942.

Beträffande arbetsmarknadskommissionens verksamhet under första kvartalet 1942 har kommissionen anfört följande:

Arbetsmarknaden.

Läget på arbetsmarknaden har under den hittills gångna delen av år 1942 i stort sett icke undergått några andra förändringar än sådana, som sammanhänga med säsongutvecklingen. Sysselsättningen har sålunda fortfarande varit tillfredsställande och arbetslösheten inom fackförbunden lägre än under förkrigstiden. Inkallelserna till militärtjänst och det omfattande behovet inom skogsbruket lia starkt påverkat efterfrågan på arbetskraft. I likhet med förut är arbetstillgången god inom de delar av industrien, som svara för tillverkningen av krigsmateriel och för ersättningsproduktionen. Situationen inom exportindustrierna har dock påverkats i samma grad som

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

förut av de rådande avspärrningsförhållandena, varjämte ishindren menligt inverkat på sjöfarten. För konsulntionsvaruindustrierna har också läget på det hela taget varit stabilt, även örn vissa åtstramningstendenser yppat sig. Särskilt gäller detta textil- och konfektionsindustrierna, där en produktionsminskning inträtt, sedan textilransoneringen trätt i kraft. Fortsatta ransoneringar på skilda områden lia även nödvändiggjort inskränkningar inom olika branscher av livsmedelsindustrien.

Som vanligt under vintermånaderna lia icke några större förändringar förekommit på jordbrukets arbetsmarknad, och efterfrågan på arbetskraft har varit obetydlig. De säsonglediga jordbruksarbetarna ha i stor utsträckning kunnat överföras till skogsbruket, där arbetet forcerats, så mycket som den starka kölden och den myckna snön det tillåtit. Efterfrågan på skogsarbetare har under kvartalet varit stor, och de åtgärder, som tidigare vidtagits för att överföra arbetskraft från andra yrkesområden till skogen, ha intensifierats ytterligare. Skogsbrukets behov av arbetskraft, så som det framträtt i rekvisitioner hos arbetsförmedlingarna, har hittills kunnat i allt väsentligt tillgodoses.

På det industriella verksamhetsområdet har arbetstillgången övervägande varit god, och bristen på kvalificerade yrkesarbetare har skärpts inom metallindustrien, framförallt vid mekaniska verkstäder, skeppsvarv och elektriska verkstäder. Jord- och stenindustriens läge liksom också förhållandena inom vissa delar av trävaruindustrien Ira rönt fortsatt påverkan av den obetydliga byggnadsverksamheten. Inom såväl byggnads- som anläggningsfacken yppade sig mot slutet av kvartalet nya arbetstillfällen; dessförinnan hade dock planerad verksamhet derstädes måst uppskjutas på grund av den starka kölden.

Vissa sammanfattande uppgifter örn arbetsmarknaden under första kvartalet 1942 lämnas i tab. 35, varvid som jämförelse även medtagits motsvarande uppgifter för samma tid föregående år.

Tab. 35. Arbetsmarknaden januari—mars åren 1941 och 1942.

l) Jfr not under tab. 5.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

57 Av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik, som redovisar antalet sysselsatta arbetare inom industri och angränsande näringsgrenar, framgår, att sysselsättningen under de tre första månaderna av 1942 var obetydligt förändrad i jämförelse med samma tid 1941; den var ungefär 1 procent högre.

Arbetsförmedling, arbetslöshet och hjälpverksamhet.

Rapporterna från de offentliga arbetsförmedlingarna utvisa, att antalet arbetssökande under 1942 var i jämförelse med föregående år något högre under januari och februari men något lägre under mars. Antalet lediga respektive tillsatta platser var däremot betydligt högre under samtliga dessa månader 1942. Relationen mellan arbetssökande och lediga platser var sålunda gynnsammare under första kvartalet 1942 än under 1941.

Under januari—mars 1942 placerades genom arbetsförmedlingarna sammanlagt 19,913 man i skogsarbete. Av dessa kommo 12,101 från andra yrkesområden än skogsbruket. Motsvarande antal för samma period förlidet år utgjorde respektive 12,925 och 4,288. Inventeringen av arbetskraft för brännvedsförsörjningen m. m. (se sid. 19) den 31 mars 1942 utvisar, att den då redovisade arbetsstyrkan uppgick till 90,000 man, eller 15,000 mindre än vid samma tid föregående månad. Nedgången, som främst har säsongkaraktär, ägde dock även samband med beredskapsinkallelserna.

Uppgifter örn arbetslösheten inom fackförbunden föreligga till och med utgången av februari 1942. Yid nämnda tidpunkt voro 12.5 procent av förbundens medlemmar registrerade som arbetslösa. Detta är den lägsta februarisiffra, som noterats efter 1920. Nedanstående jämförelse med arbetslöshetssiffrorna för olika fackförbund samma månad föregående år utvisar, att antalet arbetslösa inom flertalet förbund var lägret 1942.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Inom beklädnadsarbetareförbundet, de förenade förbunden, tändsticksarbetare inom grov- och fabriksarbetareförbundet, lantarbetareförbundet, skooch läderindustriarbetareförbundet, textilarbetareförbundet och tobaksindustriarbetareförbundet var däremot arbetslösheten större under 1942. De högsta arbetslöshetssiffrorna för februari 1942 uppvisade murareförbundet, målareförbundet, byggnadsträarbetareförbundet och byggnadsindustriarbetare inom grov- och fabriksarbetareförbundet; dessa siffror voro dock icke oväsentligt lägre än år 1941.

Antalet hjälpsökande arbetslösa var under första kvartalet 1942 betydligt lägre än föregående år. Vid utgången av mars månad 1942 var antalet hjälpsökande 22,062, eller 65.5 procent av fjolårs siffran. De hjälpsökandes fördelning på olika län den 31 mars 1942 framgår av tab. 36. Tabellen utvisar att minskningen i antalet hjälpsökande sedan januari, vilken månad uppvisade endast obetydligt högre siffror än februari, uppgick till 3,197, eller 12.7 procent. Minskningen var särskilt betydande i Göteborgs stad, där antalet hjälpsökande nedgick med 1,184, eller 23.1 procent; i Stockholm var minskningen däremot obetydlig och i Malmö ökade antalet hjälpsökande något. Västernorrlands län uppvisade obetydlig minskningoch Bohuslän någon ökning.

Tab. 36. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län den 31 mars 1942.

59 Kungl. Majda proposition nr 344.

Av samtliga hjälpsökande den 31/3 1942 tillhörde 8,748 (39.7 procent) yrkesgruppen byggnadsverksamhet, 2,205 (10. o procent) landtransport, 1,815 (8.2 procent) stenindustri, 1,293 (5.9 procent) sågverksindustri, 1,088 (4.9 procent) kontors-, affärs- och lagerbete samt 6,913 (31.3 procent) övriga yrkesgrupper.

Den omfattning i vilken hjälpverksamheten för arbetslösa bedrivits under tiden januari 1941—mars 1942 framgår av ted). 37. Vid utgången av mars 1942 åtnjöto 77.2 procent av samtliga hjälpsökande arbetslöshetshjälp. Av samtliga hjälpta voro 41.8 procent hjälpta genom arbete och 58.2 procent genom understöd (inkl. utbildningslijälp). Arbetslinjen hade en betydligt större omfattning vid utgången av mars 1942 än vid motsvarande tidpunkt åren 1940 och 1941, då endast 36.o resp. 25.5 procent av samtliga hjälpta voro hjälpta genom arbete. Sammanlagt voro 7,130 arbetslösa sysselsatta vid beredskaps- och reservarbeten, därav 4,154 vid statliga arbeten, 2,185 vid statskommunala arbeten (varav 86 vid arkivarbeten) och 791 vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag. Antalet kontantunderstödda minskades från februari till mars med 1,807 och utgjorde vid kvartalets utgång 8,948.

Tub. 37. Hjälpverksamheten för arbetslösa januari 1941—mars 1942.

Vidtagna åtgärder, överväganden in. ni.

En grundprincip i svensk a rbetslöshetspol i tik är, att största möjliga antal arbetslösa skall beredas arbete och att kontantunderstöd skall förekomma

60 Kungl. Ma.j:ts proposition nr Sid.

endast som en supplerande hjälpform, då lämpliga arbeten ej kunna anordnas. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har understödslinjen dominerat hjälpverksamheten under de två senaste vintrarna. Visserligen nedgick det procentuella antalet dagunderstödda från 73.7 procent december 1940— mars 1941 till 57.8 procent under motsvarande tid 1941/42, men även sistnämnda procenttal kan synas högt i en hjälpverksamhet, som sätter arbetslinjen främst. Arbetslinjen har i anslutning till nyss anförda grundprincip varit föremål för viss utvidgning under sistförflutna vintermånader, och arbetsstyrkan har successivt utökats från 5,718 man i november 1941 till 7,130 i mars 1942. Läget på arbetsmarknaden har emellertid, som nedan framhålles, föranlett kommissionen att redan under sistlidna mars månad vidtaga åtgärder för reduktion av beredskapsarbetena. Nödvändigheten att vidtaga åtgärder, som till synes innebära oförklarliga motsatser — reduktion av sysselsättningsmöjligheterna vid beredskapsarbeten trots att antalet dagunderstödda tillätes vara förhållan devis betydande — ger kommissionen anledning till följande reflexioner.

Såsom statliga eller statskommunala beredskapsarbeten beviljas principiellt endast arbeten, som äro nyttiga och nödvändiga. Därutöver göres en ytterligare begränsning i så måtto, att bidrag beviljas endast för arbeten, som det är angeläget att igångsätta omedelbart. En sådan anledning till omedelbart igångsättande kan föreligga, örn lämpliga sysselsättningsmöjligheter saknas för arbetslösa och det alltså gäller att undvika en alltför stark ansvällning av dagunderstödsverksamheten, t. ex. i större städer eller industrisamhällen. Dylika arbeten anordnas emellertid endast under sådana förhållanden, att de kunna inskränkas eller nedläggas, så snart förhållandena på arbetsmarknaden det påfordra.

De arbetslösas ålder och framförallt vana vid grovarbete spela en betydande roll i fråga örn möjligheterna att på ett ekonomiskt försvarbart sätt utnyttja deras arbetskraft vid beredskapsarbeten. Visserligen kunna äldre personer med vana vid grovarbete placeras i statliga eller statskommunala beredskapsarbeten i hemorten men, framför allt vintertid, svårligen vid mera avlägset belägna arbeten. Av de vid grovarbete icke yrkesvana kunna de äldre överhuvud taget knappast beredas hjälp genom hänvisning till arbete, under det att de yngre, i den män de bedömas lia förutsättningar att inom skälig övergångstid förvärva nödig färdighet i grovarbete, kunna beredas hjälp på detta sätt. Dessa senare borde dock, örn de kunna omskolas till grovarbetare, i flertalet fall med samma fördel kunna omskolas till exempelvis skogsarbetare; bestämmande borde då bli, örn den ena eller andra av ifrågavarande arbetsuppgifter för ögonblicket är mest angelägen.

Dessa omständigheter medföra, att vissa svårigheter föreligga att utnyttja de hjälpmöjligheter, som finnas tillgängliga vid statliga beredskapsarbeten belägna på större avstånd från arbetslöshetscentra. Aven med beaktande av ovan anförda principer för anordnande av beredskapsarbeten, kan det då, försåvitt man vill undvika att utgiva kontantunderstöd, bliva nödvändigt igångsätta arbeten, som eljest icke skulle ha kommit till utförande under närmaste tiden. Det ligger i sakens natur, att nu anförda svårigheter äro

61 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

större vintertid än sommartid, då urvalet av arbetsobjekt är rikligare. Arbeten, som igångsättas med tanke på vinterns hjälpbehov, böra emellertid vid en strikt genomförd arbetsmarknadspolitik nedläggas, då våren kommer, och deras färdigställande skjutas på framtiden, såvitt ej sysselsättningsmöjligheterna i öppna marknaden undergå en absolut försämring.

För närvarande är situationen den, att de krav, som framför allt bränsleförsörjningen ställt och alltjämt ställer på för skogsarbete lämplig arbetskraft, lia medfört, att bland dem, som kunna bli föremål för hjälpåtgärder, huvudsakligen återfinnas personer, som på grund av ålder eller bristande vana vid grovarbete mindre väl lämpa sig för hänvisning till beredskapsarbete. Kommissionen vill här erinra örn det ovan (sid. 47) påpekade förhållandet, att lijälpklientelets ålder stigit väsentligt. Vid slutet av 1941 voro icke mindre än två femtedelar av de arbetslösa över 50 år. Även vid god tillgång på lämpliga arbetsobjekt för beredskapsarbeten är det alltså i nuvarande läge icke möjligt att sysselsätta en större del av hjälpklientelet i dylika arbeten; i varje fall kan detta icke ske med mindre fordringarna på arbetenas bedrivande enligt tekniskt och ekonomiskt riktiga principer skjutas åt sidan. Det kan därför icke undvikas, att vid nu angivna förutsättningar understödslinjen vintertid får en stor omfattning i förhållande till arbetslinjen, även då statliga eller statskommunala beredskapsarbeten kunna komma till stånd i de lijälpbehövandes hemorter. Än större blir disproportionen mellan arbete och understöd, om arbetsmöjligheter endast föreligga på stort avstånd från hemmet.

Arbetsmarknadskommissionen har funnit att, av anledningar som här nämnts, arbetsstyrkorna vid de statliga beredskapsarbetena med här nedan särskilt anförda undantag, under den nu tilländalupna vintern till avsevärd del utgjorts av personer, som icke alls eller endast under gynnsammaste förhållanden kunna placeras ut på den öppna arbetsmarknaden. Om, såsom av allt att döma blir fallet, en viss brist på arbetskraft inom flera näringsområden kommer att göra sig gällande under våren och sommaren, måste hänsyn tagas till ovanstående svårigheter.

Under den gångna vintern med dess osedvanligt starka kyla och i vissa delar av landet rikliga snömängd lia några av de här ovan berörda problemen i hög grad accentuerats. Detta gäller särskilt möjligheterna att vintertid bereda lämplig sysselsättning åt de arbetslösa. Öppna marknaden har visserligen bjudit rikliga arbetstillfällen i skogen, men ingalunda alla arbetslösa äro lämpade för detta arbete, i all synnerhet örn arbetsplatsen är avlägset belägen från hemorten. Överhuvud spelar ålder, fysisk kondition och förutvarande sysselsättning stor roll för vederbörandes duglighet som skogsarbetare. Kommer därtill att arbetet kanske skall utföras i en annan landsända, kunna familje- och bosättningsförliållanden ej lämnas helt ur räkningen. Visserligen bidrager det allmänna under olika förutsättningar med utbildningsbidrag, familjetillägg m. m. (se sid. 17 fl.), men de sannolika sysselsättningsmöjligheterna under den närmaste framtiden kan man i varje fall ej bortse från. Det kan icke vara riktigt att i februari eller mars från ett jordbruksdistrikt skicka en

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 844.

då arbetslös lantarbetare nied stor försörjningsbörda långt bort på skogsarbete, om det får anses klart, att våren kommer att medföra efterfrågan på jordbruksarbetare. Kan däremot arbete beredas inom måttligt avstånd från hemorten, bör mannens arbetskraft självfallet utnyttjas för skogen under vintern. Ar mannen olämplig för skogsarbete men användbar i anläggningsarbete, bör lians arbetskraft kunna utnyttjas i beredskapsarbete vintertid, blott den frigöres därifrån, så snart annat lämpligt arbete står till buds.

Kommissionen har med det nu anförda önskat framhålla, att man i praktiken icke kan schablonmässigt hänvisa arbetslösa tillhörande vissa yrkesgrupper till förefintliga arbetstillfällen, även om dessa senare skulle ligga i närheten av eller rent av inom vederbörandes kompetens. Som följd härav kan det icke undvikas, att en eller annan jordbruksarbetare vintertid återfinnes inom hjälpklientelet och då sysselsattes vid beredskapsarbete. Understundom ha också personer måst beredas arbetslöshetshjälp, som senare kunnat skickas ut på skogsarbete. Dylika anordningar lia kunnat vidtagas därför, att kommissionen har i sin hand att avbryta hjälptilldelningen, så snart förhållandena det påfordra.

Det ligger i sakens natur att den arbetslöse, som sysselsattes vid ett arbete, där han får sin bärgning, icke frivilligt lämnar detta, med mindre öppna marknaden bjuder bättre villkor. Redan på reservarbetenas tid — i varje fall efter 1933 — måste kommissionen varje år vidtaga vissa stundom långt gående åtgärder för friställande av arbetskraft, som under vintern haft sysselsättning vid reservarbete men som under våren behövdes i jordbruk m. m. Öppna marknaden utövade nämligen i alltför ringa grad någon lockelse för reservarbetarna, i varje fall gjorde ej jordbruket det. I jin högre grad är det påkallat att vidtaga sådana åtgärder, sedan arbetena bedrivas som beredskapsarbeten på öppna marknadens villkor och det sålunda endast i undantagsfall förekommer att en arbetare frivilligt lämnar arbetet för att söka annat arbete. På grund härav har kommissionen redan före påsk vidtagit åtgärder för friställande av arbetskraft genom att ett betydande antal för jordbruksarbete lämpade personer liemsäuts. Sedermera har kommissionen på grund av vissa anspråk på arbetskraft för statliga anläggningsarbeten av hög angelägenhetsgrad beslutat nedlägga samtliga statliga beredskapsarbeten av icke militärviktig natur med undantag av ett fåtal arbeten, vid vilka komma att sysselsättas mindre arbetsstyrkor, bestående av personer, som icke kunna anvisas jord- eller skogsarbete och ej heller anläggningsarbete utom hemorten. Samtidigt lia motsvarande åtgärder vidtagits i fråga om statskommunala beredskapsarbeten och reservarbeten. Härigenom har kommissionen sökt vinna den smidiga anpassning till lijälpkraven under vintern och till arbetsmarknadens krav under sommaren, som är en av dess främsta uppgifter.

För att utröna behovet av arbetskraft inom torvindustrin under år 1942 och för att underlätta rekryteringen till nämnda industri har arbetsmarknads, kommissionen på anmodan av bränslekommissionen i början av året trätt i

63 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

förbindelse med dels torvindustriförbundet i vad angår bränntorvtillverkning, dels livsmedelskommissionen i vad angår tillverkning av torvströ. Därjämte företagas med början den 31 mars månatliga inventeringar av inom torvindustrin sysselsatt personal oell behovet av arbetskraft i fortsättningen. Dessa inventeringar utföras efter samma principer som inventeringarna av skogsbrukets arbetskraft (sid. 19). För att stimulera intresset för torvarbete bedriver kommissionen jämsides med propagandan för skogsarbetet även propaganda för torvarbete genom press, radio m. m. Detta sker i samarbete med olika fackförbund, framförallt de inom vilka sysselsättningsgraden kan väntas bli mindre tillfredsställande under våren och sommaren. De förut omnämnda förberedelsearbetena (sid. 37), som avse maskinell torvberedning, fullföljas. Aktiebolaget svensk torvförädling beräknas vid lämplig tidpunkt kunna igångsätta maskinell drift å de berörda mossarna vid Hunneberg oell Vallåsen.

Arbetsmarknadskommissionen har ägnat uppmärksamhet åt de försörjningsproblem, som blivit en följd av att korttidsarbete börjat tillämpas i allt större utsträckning inom vissa industrier. Enligt Kungl. Maj:ts medgivande den 27 februari 1942 äger kommissionen bevilja statsbidrag med högst 75 procent av kostnaderna för kursplaner åt deltagare i av arbetslöslietskommitté jämlikt beslut av kommissionen anordnad kurs för personer med korttidsarbete. Såsom villkor flir erhållande av statsbidrag till sådana kurspremier gäller,

att till kursdeltagare utgående kurspremie utgör 3 kronor för dag, att kursdeltagare erhåller kurspremie endast för dag, då han bevistat minst tre undervisningstimmar,

att kurspremie ej utgår till medlem av erkänd arbetslöshetskassa för sådan dag, för vilken denne uppbär understöd från kassan,

att kurspremie ej utgår till medlem av erkänd arbetslöshetskassa, innan dennes deltagande i kursen anmälts till såväl organ för den offentliga arbetsförmedlingen som kassans lokale redogörare, samt

att arbetslöshetskommittén ställer sig till efterrättelse de föreskrifter i övrigt ifråga om statsbidrags utgående, som kommissionen utfärdar efter samråd med socialstyrelsen.

Det aktuella problemet utgör emellertid icke så mycket att bereda hjälp åt korttidsarbetare som fastmer att organisera driften vid ifrågavarande industrier så, att en del av arbetskraften utnyttjas helt och återstoden ställes till förfogande för andra arbetsuppgifter.

De belopp med vilka dagunderstöd och hyreshjälp högst må utgå per dag respektive månad lia jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1942 av arbetsmarknadskommissionen fastställts på sätt, sorn framgår av nedanstående tablå, och med giltighet från den 1 april 1942.

64 Kungl. Majlis proposition nr 34d.

Vid jämförelse med de från oell med den 1 januari 1941 gällande understödsbeloppen (prop. 1941:30, sid. 46) framgår, att dagunderstödsbeloppen genomgående höjts, för man och hustru samt ensam person över 18 år med 25 öre och för övriga understödskategorier med belopp varierande mellan 10 och 20 öre. Sistnämnda höjning har genomgående vidtagits i fråga örn fjärde till och med sjätte barnet. I fråga örn liyreslijälpsbeloppen har inom ortsgrupp I ingen förändring företagits, inom ortsgrupp II har inlagts en undergrupp e med 60 kronor per månad och inom ortsgrupp III lia undergrupperna a—c höjts vardera med 10 kronor, varjämte en ny undergrupp e med en hyreshjälp av 90 kronor tillagts. Här angivna hyreslijälpsbelopp gälla familjeförsörjare; för ensamstående person kan liksom förut hyreshjälp utgå med högst halva det för familjeförsörjare medgivna högsta beloppet.

Sedan chefen för socialdepartementet den 9 januari 1942 lämnat sitt medgivande, har arbetsmarknadskommissionen försöksvis anordnat särskild hjälpverksamhet för arbetslösa musiker, så kallad musikerhjälp, efter följande riktlinjer.

Arbetslösa musiker, särskilt äldre, beredas sysselsättning hos amatörorkestrar, musikcirklar eller andra sammanslutningar med ej yrkesmässig utövning på sitt program såsom musicerande instrumentalister, lärare, instruktörer, dirigenter etc. Yarje sysselsättningsperiod omfattar en sammanhängande tid av högst sex månader.

För att kunna komma i åtnjutande av musikerhjälp skall den arbetslöse musikern vara anmäld såsom hjälpsökande arbetslös hos vederbörande kommunala arbetslöshetsorgan. Han skall vid sin anmälan bland annat avgiva en särskild personlig deklaration. Arbetslöshetskommittén vidarebefordrar med eget yttrande ansökningshandlingarna till kommissionen, som verk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 65

ställer uttagningen till musikerhjälpen. Uttagningen sker med biträde av representanter för musikaliska akademien och svenska musikerförbundet.

Musiker kan hänvisas till musikorganisation antingen på sin hemort eller, därest han är under 50 år, på andra orter (interlokal hänvisning). Han kan åläggas att utöva sin verksamhet hos flera musikorganisationer, därest han icke skulle kunna beredas full sysselsättning hos en enda organisation. Arbetstiden för hänvisad musiker uppgår till 42 timmar per vecka. Arbetslönen utgår med samma belopp som för de vid statligt arkivarbete sysselsatta (se sid. 38). Vid interlokal hänvisning erhåller musiker fri resa till och från arbetet.

Musikorganisation, som önskar disponera arbetslös musiker, har att ingiva ansökan därom till kommissionen. Därvid skall vederbörande organisation uppgiva karaktären av sin verksamhet, önskat antal musiker och dessas huvudinstrument samt framlägga förslag till arbetsordning. Skola flera musikorganisationer gemensamt utnyttja en musiker, sker organiserandet av musikerhjälpen som regel med biträde av ABF:s distriktsinstruktör.

Vad skogsbruket beträffar lia omfattande åtgärder (jfr sid. 17 ff.) vidtagits för att tillgodose arbetskraftsbehovet vid främst vedavverkningarna. Dessa åtgärder komma att fullföljas och, i den mån så befinnes nödvändigt, kompletteras och utökas.

Såsom ett led i arbetet för överförande av arbetskraft till skogsbruket har arbetsmarknadskommissionen träffat avtal med ABF örn tillhandahållande av lämpligt sammansatta vandringsbibliotek i skogsarbetarförläggningar.

Blockorganisationen inom jordbruket är, såsom tidigare i denna framställning antytts (sid. 26), föremål för omorganisation och effektivisering. Arbetsmarknads- och livsmedelskommissionerna lia gemensamt organiserat en sådan ledning av arbetsblocken, att densamma skall bliva i stånd att efter livsmedelskommissionens närmare anvisningar leda och övervaka produktionsbefrämjande åtgärder inom jordbruket och samtidigt efter anvisningar av arbetsmarknadskommissionen möjliggöra ett rationellt utnyttjande av tillgänglig arbetskraft. I varje län skall verksamheten handhavas av en samarbetsdelegation, som sammansättes av i regel en representant för vardera länsarbetsnämnd, kristidsstyrelse och hushållningssällskap. Till delegationens förfogande ställes en länsblockledare, åt vilken skall anförtros omfattande arbetsuppgifter, såväl med avseende å arbetsblockens uppbyggande och vidmakthållande som när det gäller att låta blockorganisationen träda i funktion. Centralt ledes verksamheten av en samarbetsdelegation bestående av fyra ledamöter, vilka utses av livsmedels- och arbetsmarknadskommissionerna med två vardera. Under ledning av länsblockledaren revideras och upprättas fullständiga planer över jordbrukets behov av arbetskraft och möjligheterna att tillgodose detsamma. I samband härmed verkställes, i den mån så ej redan skett, en registrering av inom blocken tillgänglig maskinpark och arbetskraft. Avsikten är, att den nya blockorganisationen i huvudsak skall kunna träda i funktion våren 1942.

Bihang till riksdagens protokoll 194g. 1 sami. Nr 344.

1218 42 5

66 Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

I syfte att säkerställa arbetskraft för betfälten våren 1942 Ilar arbetsmarknadskommissionen efter överläggningar med betodlarnas centralförening och svenska sockerfabriksaktiebolaget redan nn träffat överenskommelser rörande en del praktiska åtgärder, som sammanhänga med anskaffandet och utnyttjandet av olika slag av arbetskraft för betskötseln. Därvid har bland annat frågor rörande bostäder, resor o. s. v. behandlats. Arbetsmarknadskommissionen har med biträde av länsarbetsnämnden i Malmö planlagt det direkta förmedlingsarbetet och uppdragit åt vissa arbetsförmedlingskontor att tjänstgöra såsom förmedlingscentraler för anskaffningen av betfolk.

Utbildningsverksamheten kommer att intensifieras, framför allt med hänsyn till jordbruket. Förutom utbildning av traktorförare och gengaschaufförer kan även anföras utbildning i linberedning. Lägerverksamheten, avseende framför allt utbildning av städernas kvinnliga ungdom i jordbrukssysslor, kommer att i likhet med föregående år bedrivas bland annat genom kvinnoföreningarnas beredskapsorganisation. Dessutom kommer individuell utplacering av ungdomen att eftersträvas. Vidare har arbetsmarknadskommissionen upptagit underhandlingar med skolöverstyrelsen om beredande av möjligheter för skolbarn att, på sätt som skedde i fjol, deltaga i jordbruksarbete.

Under medverkan av arbetsmarknads- och livsmedelskommissionerna har Sveriges ungdomsberedskap organiserats. Denna består för närvarande av 42 riksorganisationer för ungdom. Ungdomsberedskapens ledning utövas av ett centralråd och ett arbetsutskott. I såväl centralrådet som arbetsutskottet lia arbetsmarknads- och livsmedelskommissionerna var sin representant. Ungdomsberedskapens lokala organ utgöras av arbetslag, vilka kunna bildas av föreningar, skolor, kamratkretsar o. s. v. Inom varje arbetslag utses en beredskapsledare, som har till uppgift att stimulera intresset hos arbetslagets medlemmar för de aktuella arbetsuppgifterna samt att organisera dessas genomförande. Samtliga arbetslag registreras hos länsarbetsnämnderna.

Ungdomsberedskapen har hitintills närmast planerat för tvenne arbetsuppgifter, nämligen odlingsverksamhet och lägerverksamhet. Odlingsverksamheten ingår såsom ett led i den av livsmedelskommissionen bedrivna kampanjen för odling av potatis och köksväxter och skall genomföras av odlingslag, som kunna bildas inom arbetslagen; verksamheten liandledes av JUF:s och hushållningssällskapens ungdomskonsulenter samt särskilt för ändamålet anställda assistenter. Lägerverksamheten, som avser att medgiva en betydande utökning av den här ovan omnämnda lägerverksamheten för ungdom, beräknas bliva genomförd av de till ungdomsberedskapen anslutna organisationerna. Lägren, till vilka visst statsbidrag skulle utgå, bliva av två olika typer, nämligen dels läger, vilkas deltagare utan någon direkt ersättning ägna sig åt arbete i småbrukarhemmen, och dels läger, där deltagarna utföra avlönat arbete, såsom gallring, skördearbete, lövtäkt och vasstäkt. Lägren komma att anordnas under samverkan mellan å ena sidan de anslutna organisationerna och å andra sidan blockorganisationens länsdelegationer. I

I samband med planering av åtgärder för tillgodoseende av jordbrukets arbetskraftsbehov har fråga uppkommit om temporärt upphävande av lant-

67 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

arbetstidslagen, i likhet med vad som skedde år 1940. Arbetsmarknadskommissionen, som den 10 april 1942 på grund av remiss avgivit särskilt utlåtande i denna fråga, uttalade därvid i huvudsak följande.

Kommissionen hade räknat med att i förekommande fall jämväl lantarbetstid slagens möjligheter till utökning av arbetstiden skulle kunna tagas i anspråk. Dessa möjligheter syntes tillåta en i stort sett mycket smidig anpassning av arbetstiden efter jordbrukets arbetsbörda. Oavsett de i övrigt vidtagna åtgärderna kunde givetvis i vissa lägen avsevärda svårigheter inställa sig för tillgodoseende av jordbrukets arbetskraftsbehov. Förhållanden kunde sålunda inträffa, vilka framtvingade längre gående ingripanden. Det borde närmast få ankomma på arbetsmarknadskommissionen att följa lägets förändringar och föreslå de anordningar, som kunde betingas härav. Därvid syntes även frågan örn lantarbetstidslagens temporära sättande ur kraft böra bli föremål för uppmärksamhet. Kommissionen ansåge läget för närvarande icke vara sådant, att anledning förelåge att sätta lantarbetstidslagen ur kraft, men kommissionen komme att, i den mån så visade sig erforderligt, till Kungl. Majit ingiva framställning i detta syfte. Kommissionen räknade därvid med att ett avgörande rörande en sådan framställning skulle kunna träffas på mycket kort tid.

Kungl. Maj:ts cirkulär till statliga myndigheter och institutioner 1941:220 reglerar, såsom förut angivits (sid. 12), i viss utsträckning nyanställning av arbetskraft för användning vid vissa av staten bedrivna eller med understöd av statsmedel utförda arbeten. Kommissionen anser sig här böra framhålla, att i många fall osäkerhet tyvärr rått örn skyldigheten för den myndighet eller institution, som bedriver sådant arbete, att efterfölja cirkulärets föreskrifter. I icke få fall lia arbeten igångsatts, utan att arbetsmarknadskommissionen överhuvud erhållit underrättelse därom i den ordning, som föreskrives i cirkuläret, eller ock har sådan underrättelse lämnats, först sedan arbetskraft redan anställts vid arbetet.

En bristande efterlevnad av sagda cirkulärs bestämmelser kan komma att medföra betänkliga konsekvenser, för den händelse att längre fram allvarlig brist på arbetskraft inom vissa områden skulle komma att uppstå, något som, såvitt nu kan bedömas, ingalunda är uteslutet. Cirkuläret giver vidare endast möjlighet för kommissionen att anvisa arbetskraft till visst arbete. Däremot äger kommissionen icke befogenhet föreskriva, att visst antal arbetare eller vissa namneligen angivna arbetare skola överföras till andra arbetsuppgifter, även örn dessa senare skulle vara ur samhällets synpunkt viktigare. Frågan örn ett inskränkande eller nedläggande av pågående arbeten på öppna marknaden kan emellertid — som här nedan framhålles på tal örn åtgärder för inskränkning av produktionen — bliva aktuell i en nära framtid. Det nu anförda har föranlett kommissionen att i en Y. P. M. till chefen för socialdepartementet den 16 innevarande april föreslå, att sagda cirkulär ersättes med en kungörelse, som giver vidgade möjligheter till ingripanden i arbetsmarknadsreglerande syfte. Nämnda Y. P. M., som åtföljes av utkast till kungörelse, innehåller i huvudsak följande.

Den redan vid tillkomsten av föreniimnda cirkulär rådande bristen på arbetskraft för vissa viktiga näringsområden har senare avsevärt ökat, och

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

läget beräknas i fortsättningen bli alltmer besvärande, närmast med tanke på förseningar i vårbruket samt avverkningarna till följd av den långa vintern oell på längre sikt med hänsyn bland annat till den ökning av bostadsbyggnadsverksamheten, som ansetts böra komma till stånd. Kommissionen måste av detta skäl söka intensifiera sina ansträngningar att överföra arbetskraft från yrkesområde av lägre angelägenhetsgrad till de områden för vilka det i nuvarande läge synes mest angeläget att i största möjliga utsträckningtillgodose arbetskraftsbehovet. Det är under sådana förhållanden av synnerlig vikt, såväl med hänsyn till den direkta effekten därav som med hänsyn till de ytterligare arbetsmarknadsreglerande åtgärder av liknande art, som kunna lili påkallade, att åtgärder vidtagas för att från statliga oell statsunderstödda arbetsföretag av den art, att de utan avsevärd olägenhet kunna uppskjutas eller minskas, kunna frigöra arbetskraft, som lämpar sig för ovan berörda, mera angelägna arbetsuppgifter. I sådant syfte har, i samband med förarbetena för en effektivisering av föreskrifterna i ovannämnda cirkulär, inom kommissionens kansli utarbetats ett utkast till kungörelse angående villkor för påbörjande och bedrivande av arbeten för statens räkning eller med bidrag eller lån av statsmedel m. m. Denna kungörelse skulle dels innefatta befogenheter för kommissionen att besluta om uppskov med igångsättande, respektive nedläggande av statliga eller statsunderstödda anläggningsarbeten, dels möjliggöra periodiska sammanställningar av uppgifter örn sysselsättning vid statliga och statsunderstödda dylika arbeten.

En författning i enlighet med utkastet skulle giva kommissionen synnerligen långt gående befogenheter, och invändningar häremot torde vara att förvänta. Kommissionen anser emellertid, att läget är så allvarligt att dylika befogenheter erfordras för att giva eftertryck åt kommissionens framförande av arbetsmarknadssynpunkter vid underhandlingar angående omfattningen av den statliga och statsunderstödda anläggningsverksamheten i nuvarande situation.

De nu föreslagna reglerna beröra endast en mindre del av arbetsmarknaden, och i denna del innefattas även sådana försvars- och andra i nuvarande läge högst angelägna arbeten, för vilka i stort sett lämnandet av uppgifter örn arbetskraftens storlek etc. kan beräknas bli den enda, ehuru ej obetydliga vinsten med reformen. Det kan emellertid med största sannolikhet förutses att ytterligare ingripanden på arbetsmarknaden erfordras för arbetskraftens dirigering i tillräcklig omfattning till de viktigaste arbetsuppgifterna. På ett område, den kommunala anläggningsverksamheten, synes arbetsmarknadssynpunkten i stort sett kunna tillgodoses genom att för tillstånd till kommunal upplåning eller tecknande av borgen för arbeten av den art, som i kungörelseutkastet angives, förutsättes förbindelse av kommunen att underkasta sig samma regler som enligt kungörelsen skulle åligga kommun, som beviljas statsbidrag eller statslån för arbetes utförande. För kommunala arbeten som icke påfordra lånetillstånd samt för enskilda företag, däribland industriella anläggningsarbeten, utan lån eller bidrag av statsmedel, finnes för närvarande ingen annan möjlighet att reglera sysselsättningen än den som kan ligga i tilldelningen av ransonering underkastad material. Enahanda är förhållandet med industriell verksamhet i allmänhet och underhållsarbeten. En avsevärd anläggnings- och annan industriell verksamhet beröres emellertid icke av nuvarande ransoneringsbestämmelser på sådant sätt, att tilldelning av ransonerad material i avsedd utsträckning skulle kunna utnyttjas i arbetsmarknadsreglerande syfte. Det synes därför böra övervägas, örn icke angelägenheten av arbetskraftens disponerande på lämpligaste sätt bör giva anledning till beslag och tilldelningsförfarande för svåråtkomlig material av avgörande betydelse för vederbörandes verksamhet,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344. 69

även i fall då materialknappheten ej är så svårartad, att åtgärder redan på grund därav borde tagas under övervägande.

Åtgärder avseende en inskränkning av produktionen inom vissa områden för att frigöra arbetskraft till förmån för mera angelägen produktion ha, med undantag av temporärt nedläggande av vissa vägbyggnadsarbeten (se sid. 13), hittills icke vidtagits. Däremot har produktionen av andra skäl måst inskränkas inom vissa branscher, vilket haft till följd att arbetskraft frigjorts. I vissa fall har det varit exportmöjligheternas begränsning, i andra fall knapphet på råvaror, som åstadkommit detta. Yid tilldelning av knappa råvaror torde industrikommissionen ha ansett sig böra i möjligaste mån taga hänsyn till ändamålet med den råvarukrävande produktionen och förty låtit begränsningen i första hand gå ut över mindre angelägen produktion. Härav följande frigörelse av arbetskraft har då blivit en faktisk konsekvens, som i stort sett kunnat lätta vissa arbetsmarknadsbekymmer, men har icke varit det egentliga syftet med råvarutilldelningens begränsning.

Utvecklingen av förhållandena på arbetsmarknaden har dock nu aktualiserat ett övervägande, huruvida man icke bör direkt frigöra arbetskraft inom mindre angelägna produktionsområden för att överföra denna till viktigare produktion. Frågan örn angelägenhetsgraden hos olika slag av produktion bör då bedömas enhetligt, vare sig det gäller att spara på knappa råvaror eller att hushålla med arbetskraften. För arbetskraftens frigörande inom mindre angelägna eller rent av överflödiga produktionsområden kunna väl krisorganens befogenheter beträffande exporttillstånd och råvarutilldelning i viss utsträckning tjäna som instrument. Men det finnes också områden, där dessa instrument icke kunna komma till användning. Och dessutom äro de obrukbara när det gäller att dirigera frigjord arbetskraft till angelägna produktionsområden. Det arbetsmarknadsproblem, som här föreligger, innebär såväl en allmän värdesättning av olika produktionsgrenar och detalj tillverkningar från nyttosynpunkt i dagens läge som ock en uppgift att utan direkt tvång överföra arbetskraft till de viktigaste produktionsområdena. En planering i nämnda syfte har igångsatts av arbetsmarknadskommissionen i samråd med industri och livsmedelskommissionerna. Därjämte ha överläggningar upptagits med representanter för arbetsgivare och arbetstagare inom sådana industrier, beträffande vilka man redan instundande sommar skulle kunna vidtaga temporära inskränkningar i sysselsättningen för att lösgöra arbetskraft för andra ändamål.

Bland de fack, som förete arbetslöshet, inta byggnadsfacken, trots att byggnadsarbetare i stor omfattning övergått till andra yrken, alltjämt en framträdande plats, särskilt i städer och större industrisamhällen. Även den planerade, utökade husbyggnadsverksamheten kan emellertid icke bereda sysselsättning åt närmelsevis liela den byggnadsarbetarstam, som fanns 1939. Kommissionen, som står i intim kontakt med byggnadslånebyrån, har påbörjat en inventering av pågående eller planerade byggnadsföretag inom ett antal orter. Avsikten med denna inventering är bland annat att erhålla underlag för ett bedömande av sysselsättningsmöjligheterna inom byggnadsfacken. Resultaten från in-

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

venteringen komma att i lämplig form delgivas byggnadsfackens organisationer, genom vilka sådana informationer böra kunna lämnas medlemmarna, att de, som icke kunna beräkna erhålla sysselsättning inom byggnadsfacket, frivilligt ställa sin arbetskraft till förfogande för andra samhällsviktiga arbetsuppgifter eller, örn de redan gjort detta, tills vidare kvarbliva i det nya yrket.

För att giva en antydan örn arbetslöshetssituationen inom byggnadsfacken och örn tillgängliga arbetsstyrkor m. m. inom de industrier, som i första hand kunde tänkas. bli föremål för ovan diskuterade åtgärder för produktionsinskränkning, meddelas här utdrag ur en inom kommissionen upprättad p. m., grundad dels på uppgifter från fackorganisationer, dels på resultat från kommissionens inventering av arbetskraft inom industri och hantverk (sid. 26).

En undersökning rörande antalet arbetslösa fackföreningsmedlemmar inom byggnadsindustrien (murare, byggnadsträarbetare, byggnadsgrovarbetare och målare) i de fem största städerna vid utgången av januari och mars 1939 och 1942 har givit följande resultat:

n , 1939 1939 1942 1942

U r * »/i 31/j S1/i S1/s

Stockholm.................... 7,677 4,786 10,070 7,098

Göteborg .................... 3,311 2,197 4,607 3,303

Malmö........................ 1,439 1,160 2,385 2,215

Norrköping .................. 865 600 1,038 571

Hälsingborg.................. 821 296 682 630

Summa 14,113 9,039 18,782 13,817

Påfallande är att nedgången i arbetslösheten var ungefär densamma 1939 och 1942. Nedgången 1942 är emellertid procentuellt väsentligt mindre, enär redovisningen, som för 1939 torde vara tämligen fullständig, för 1942 icke upptager de flera tiotusental byggnadsarbetare, som sysselsattes inom skogsbruket m. m. eller voro inkallade till beredskapstjänst.

Byggnadsfacken ha alltså redan lämnat en avsevärd tribut till andra sysselsättningsområden .

lie industrier, som arbeta under svårigheter med råvaror äro framförallt textil-, beklädnads-, gummivaru-, choklad- och konfektindustrierna samt vissa andra mindre industrier inom livsmedelsbranschen. Bristen på råvara kan i vissa fall bli av sådan art, att en mera betydande produktionsinskränkning blir nödvändig. Under sådana förhållanden bör ett framflyttande av produktionen under sommarmånaderna icke vara utesluten. Detta kan ske genom en total eller partiell driftsnedläggelse. En dylik omläggning av driften skulle dessutom i många fall lämna större utrymme för arbetskraftens rörlighet än under s. k. korttidsarbete. Här föreslagna åtgärder böra emellertid avvägas med hänsyn till det allmänna försörjningsläget och den berörda arbetskraftens lämplighet för andra aktuella arbetsområden. Bland annat böra åtgärderna föregås av en inventering av arbetskraften. Även inom sågverks- och pappersmasse- samt pappersindustrierna och måhända snickeri- och möbelfabrikerna vore en viss koncentration med temporärt nedläggande av driften icke utesluten, ehuru anledningen till den minskade sysselsättningsgraden här icke så mycket är råvarubrist som fastmera avsättningssvårigheter.

Av följande sammanställning framgår det arbetarantal, som i hela riket

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

sysselsattes vid dessa industrier under april 1941, med fördelning efter kön och männen efter värnpliktsförhållanden.

Av sammanställningen framgår, att inom de industrier, där bland annat brist på råvaror kan motivera vissa produktionsinskränkningar, är antalet sysselsatta kvinnor av förhållandevis stor omfattning. Vid ett friställande av kvinnlig arbetskraft skulle väl denna närmast komma i fråga till vissa arbetsuppgifter inom jordbruket.

De statliga åtgärderna måste självfallet vara så avvägda, att de hos den lediga arbetskraften skapa villighet för den avsedda arbetsuppgiften. Betydelsefullt är därvid att flertalet inom ovan nämnda industrier sysselsatta arbetare äro anslutna till erkända arbetslöshetskassor. Genom den anmälningsskyldighet, som föreligger för understödssökande kassamedlem, kommer den offentliga arbetsförmedlingen i kontakt med den lösgjorda arbetskraften och har sålunda möjlighet att anvisa lämplig arbetskraft till bland annat jordbruket. Arbetsförmedlingen skall därvid förhindra att uppenbart olämplig arbetskraft anvisas arbete, och arbetslöshetskassan blir därigenom en garanti för att dessa för arbetet olämpliga icke bli ställda titan hjälp, sedan de genom driftnedläggelsen berövats sin ordinarie inkomstkälla.

Den manliga arbetskraft, som lösgöres, skall i huvudsak tillföras skogen och torvmossarna.

Vid en tillfällig överflyttning av arbetskraft vill den enskilde av förklarliga skäl upprätthålla kontakt med hemorten. Härigenom kunna vissa merkostnader uppstå, såsom extra hyreskostnader samt eventuellt andra utgifter, som sammanhänga med uppehållandet av bostad eller förvarandet av ägodelar. För dessa merkostnader torde staten böra ikläda sig viss ersättning.

Det arbete med registrering av olika kategorier av arbetare, som underföregående år bedrivits i avsikt att underlätta hemper m i Hering från, respektive förhindra inkallelse till, beredskapstjänstgöring och för vilket redogörelse i korthet lämnats å sid. 23 pågår alltjämt. Nya register lia upplagts eller förberedas för yrkeskunniga timmerflottare, förmans- och maskinpersonal inom bränntorvindustrin samt vissa arbetare och förmiin vid betfälten.

Frågan örn en individuell registrering av all tillgänglig arbetskraft, närmast med tanke på den omgruppering av arbetskraften, varmed man måste räkna under krigsförliållanden med tjänsteplikt, har allt sedan arbetsmarknadskommissionens tillkomst varit föremål för dess uppmärksamhet. Vid

72 Kungl. Majlis proposition nr 344.

olika tillfällen har också utkast till sådan registrering uppgjorts Och prövats men icke lett till förslag i ämnet. Att så icke skett har varit beroende på bland annat den svårighet i rent tekniskt hänseende, sorn en dylik registrering skulle innebära, med hänsyn till att frågan angående en mera effektiv och framförallt med moderna maskinella hjälpmedel utrustad folkbokföring ännu icke är löst. I själva verket innebär en speciell registrering av den omfattning, som här skulle ifrågakomma, en organisations- och kostnadsfråga av ungefär samma storleksordning som den för en allmän folkbokföring, och kommissionen har helt naturligt tvekat att giva sig i kast med en sådan uppgift. Emellertid hade kommissionen, trots anförda betänkligheter, icke kunnat undanskjuta tanken på en allmän registrering, därest icke, på sätt ovan sid. 26 skildrats, genom kombinationer av partiella, mindre kostsamma registreringar en viss överblick vunnits, som i någon mån kunnat ersätta den mera omfattande registreringen.

På senare tid har emellertid frågan örn en mera fullständig, individuell registrering av vissa ålderskategorier aktualiserats i ett särskilt sammanhang. Hemortsförsvarssakkunniga lia nämligen funnit, att en registrering i viss omfattning torde vara ofrånkomlig för att möjliggöra intagning av personal till hemortsförsvarets olika grenar. Sakkunniga ha med tanke på att registreringen bör ordnas så, att densamma även kan utnyttjas för arbetsmarknadsändamål, sökt kontakt med arbetsmarknadskommissionen för gemensam behandling av frågan.

Vid en eventuell tillämpning av tjänstepliktslagen kommer för krigsindustrins vidkommande frågan örn uttagning av ersättningsarbetskraft att påkalla stor uppmärksamhet från kommissionens sida. Länsarbetsnämnderna måste i ett sådant läge kunna förstärkas med en stab av kvalitativt högtstående tjänstemän, som äga ingående kännedom örn olika industriers arbetsförhållanden. Såsom en beredskapsåtgärd i detta syfte har arbetsmarknadskommissionen trätt i förbindelse med riksförsäkringsanstalten i egenskap av chefsmyndighet för yrkesinspektionen och för anstalten framlagt ett förslag, gående ut på att en del av yrkesinspektionens tjänstemän, främst vissa förste distriktsingenjörer och distriktsingenjörer, skulle kunna utnyttjas vid överförandet av arbetskraft till krigsindustrin, där så låter sig göra jämsides med deras ordinarie arbetsuppgifter.

BeredsJcapsJcurser, främst med tanke på verkstadsindustrin, ha under den gångna delen av året varit anordnade i ungefär samma utsträckning som under senare delen av 1941. Kommissionens avsikt är att denna verksamhet skall fortgå efter i huvudsak oförändrade linjer, alltjämt dock med den anpassning av undervisningen, som kan bli erforderlig med hänsyn till möjligheterna att redan nu inordna de omskolade i produktionen. I samband härmed överväger kommissionen att i ökad omfattning i beredskapskurser utbilda kvinnlig reservarbetskraft för verkstadsindustrin.

%

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

IV. Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden.

Rörande den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden har arbetsmarknadskommissionen anfört:

Kommissionen bär redan i det föregående givit uttryck åt uppfattningen, att i fortsättningen av innevarande år arbetsmarknaden kan komma att i högre grad än hittills präglas av brist på arbetskraft inom vissa områden. De uppgifter, som av kommissionen lämnats till statsministern i och för besvarandet av herr Skoglunds interpellation örn arbetsmarknaden, ha jämväl givit uttryck åt samma uppfattning.

Skälen för denna bedömning av arbetsmarknadens sannolika utveckling under den förestående sommarsäsongen givas främst därav, att utgångsläget i år innebär en mindre arbetskraftsreserv i form av arbetslöshet än föregående år samt därav, att sysselsättningens och arbetskraftsbehovets utvecklingstendenser på olika arbetsområden synas vara övervägande fortsatt stigande. Reservation måste givetvis göras för omständigheter, som kunna komma att i mera väsentlig mån påverka inkallelsernas omfattning.

Den av fackföreningarna redovisade arbetslösheten var i slutet av februari detta år lägre än vid motsvarande tid något år under tiden sedan 1920. Då denna arbetslöshet tages i betraktande som arbetskraftsreserv för rekrytering till arbetsmarknadens bristområden, bör framhållas, att den — såsom i regel är fallet vid låg arbetslöshet — till relativt stor del består av arbetskraft, som på grund av högre ålder eller andra skäl svårligen kan utnyttjas för tyngre eller ovana arbeten. Vidare må påpekas, att de fåtal arbetsområden, inom vilka arbetslösheten nu är större än för ett år sedan, nästan genomgående äro sådana, där den kvinnliga arbetskraften bildar ett stort inslag, vilket jämväl är en omständighet, som begränsar arbetskraftreservens användbarhet på andra områden. Slutligen är att märka, att den ännu kvarstående arbetslösheten till en huvudpart omfattar byggnadsarbetare, varför dess fortsatta bestånd i hög grad kommer att vara beroende av byggnadsverksamhetens utveckling under året.

Det nyligen i proposition till riksdagen framlagda programmet för stöd åt bostadsbyggandet syftar till fördubbling av bostadsbyggandet, jämfört med föregående år. Det har beräknats, att denna ökning skulle kräva omkring 20,000 man under högsäsongen. Vore övrig byggnadsverksamhet oförändrad, skulle detta innebära, att sysselsättningen inom hela byggnadsindustrin ökades med omkring 20 procent i förhållande till föregående år men fortfarande skulle ligga omkring 25 procent lägre än sysselsättningen under sommaren och hösten 1939. Denna senare skillnad torde ungefär motsvara det antal byggnadsarbetare, som genom inkallelser samt övergång till andra arbeten, främst skogsarbete, undandragits byggnadsarbetsmarknaden. Fullt säkra hållpunkter för bedömande av den sannolika omfattningen av annan byggnadsverksamhet än bostadsbyggande saknas. Det synes dock sannolikt, att byggen för militära, industriella och kommersiella ändamål komma att sammanlagt bedrivas i minst samma omfattning som föregående år och möj-

♦

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

ligen större, men å andra sidan torde ombyggnads- oell reparationsarbeten till följd av läget på bostadsmarknaden komma att få minskad omfattning.

Enligt preliminära uppgifter, baserade på byggnadsnämndernas kvartalsrapporter till socialstyrelsen, hade under första kvartalet 1942 byggnadsloven för bostadslägenheter stigit till mer än 40 procent av nivån under motsvarande kvartal 1939, vilket innebär en mycket stark ökning i jämförelse med föregående år. Antalet vid senaste kvartalsskifte under byggnad varande bostadslägenheter uppgick till mer än det dubbla av antalet vid samma tid föregående år. Det är härvid att märka, att till följd av den långa och stränga vintern byggen i år kommit i gång sent, varför uppgifterna örn pågående byggen den 1 april till stor del torde avse förberedelsearbeten, som ännu icke krävt någon större mängd arbetskraft. I vart fall synas de preliminära byggnadsstatistiska uppgifterna tyda på, att bostadsbyggandet under instundande byggnadssäsong kommer att få betydligt större omfattning än föregående år. Aven örn den sysselsättningstillväxt, som en ökad bostadsbyggnadsverksamhet betyder, icke bör överdrivas — bostadsbyggandet har sin begränsning given på tillgången av material och transportmedel — är det dock tydligt, att den bestående arbetslösheten inom byggnadsfacken icke i fortsättningen i närmelsevis samma grad som under föregående år kommer att kunna räknas som en reserv av arbetskraft för rekrytering till arbetsmarknadens bristområden.

I detta sammanhang må påpekas, att örn lokalt brist på arbetskraft inom byggnadsverksamheten skulle, uppstå, vilket i så fall närmast torde innebära att konkurrensen örn arbetskraft från byggnadsarbetets sida kunde bli besvärande för livsviktiga produktionsområden, detta torde kunna mötas bland annat genom en förskjutning av bostadsbyggandets säsong.

Yad angår sysselsättningen inom den egentliga industrin, synes icke finnas anledning att antaga någon väsentlig förändring i det utpräglat stabila läge, som under det senaste året utmärkt denna. En skarpare brist på arbetskraft inom näringslivet i dess helhet ställer beträffande den industriella arbetsmarknaden problemet att genom organisatoriska åtgärder och förlängd genomsnittlig arbetstid bättre utnyttja den i anspråk tagna men ej helt utnyttjade arbetskraften.

Då arbetskraftsbehovet inom bristområdena jordbruk, skogsbruk och eventuellt torvupptagning under 1942 års vår- och sommarsäsong torde bli större än under föregående år — även örn den ytterligare tillväxt, som kan komma att sammanlagt krävas, sannolikt icke kommer att bli större än tillväxten under det gångna året — och då, främst till följd av ökad bostadsproduktion, reserverna komma att vara mindre, synes det vara övervägande sannolikt, att skärpta krav komma att ställas på åtgärder att effektivt utnyttja all tillgänglig arbetskraft för att möta bristen på de områden, där sådan förekommer. Det framgår av tidigare lämnade redogörelser, att kommissionen inriktat sitt förberedelsearbete med utgångspunkt från denna bedömning av arbetsmarknadsläget.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

75 V. Statsbidrag till kommuner för vissa ränte- och amorteringsutgifter.

Arbetsmarknadskommissionen har vidare framlagt förslag till viss ändring i bestämmelserna rörande statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader. Kommissionen anför härutinnan:

Det statsbidragssystem, som med riksdagens godkännande (skrivelse nr 1941: lil) från och med år 1941 tillämpas i fråga örn kommunernas kostnader för arbetslöshetshjälp, är icke avsett att tillämpas retroaktivt. Alltså är icke heller avsett att i underlaget för det så kallade årskostnadsbidraget — varmed förstås den med ledning av viss procentsats, fastställd efter kalenderårets utgång, beräknade andel av kommunens löpande arbetslöshetskostnader, som bestrides med statsmedel — skola få inräknas kostnader för ränta och amortering å lån upptagna för utgifter, som belöpt å tiden före den 1 januari 1941.

Emellertid har arbetsmarknadskommissionen övervägt, huruvida icke i begränsad omfattning ett inräknande i årskostnadsunderlaget av dylika utgifter borde medgivas. Ett huvudmotiv till det nya statsbidragssystemets införande var otvivelaktigt, att icke ens ett så högt statsbidrag som 95 procent under alla förhållanden gav kommunen det stöd, som ansågs påkallat. Det borde då kunna försvaras, örn en kommun, som fortfarande har att dragas med utgifter för tidigare arbetslöshet, icke utestänges från möjligheten att inräkna dem i årskostnadsunderlaget såsom statsbidragsberättigade. Förslagsvis har man tänkt sig att därvid tillämpa följande normer.

Kommunerna skulle i årskostnadsunderlaget få inräkna ränte- och amorteringsutgifter för lån, i den mån de upptagits för att bestrida kostnader för statskommunala reservarbeten, vartill statsbidrag beviljats under tiden 1 juli 1933—31 december 1940, och kommunala beredskapsarbeten, vartill statsbidrag beviljats under tiden 1 juli 1937—31 december 1940, försåvitt kommunerna fyllde följande förutsättningar, nämligen att

a) ha åtnjutit statsbidrag till skattelindring under närmast föregående år,

b) under året ha haft — förutom här ifrågavarande kostnader — utgifter för arbetslöshetshjälp, uppgående till minst 1 krona per skattekrona, samt

c) under perioden 1 juli 1933—31 december 1940 icke lia åtnjutit statsbidrag till hjälpverksamhet vid arbetslöshet med mindre andel än 55 procent.

Beträffande de under a) och c) angivna villkoren har verkställts en undersökning, av vilken framgår, att dessa villkor visserligen uppfyllas av 32 kommuner men att av dem endast 12 haft utgifter för lån, som nyss sagts, nämligen följande i Göteborgs och Bohus eller Västernorrlands län belägna kommuner.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Alltså är det endast ett ringa antal kommuner, som Ilar skulle ifrågakomma, och förhållandevis små belopp, som skulle utgå av statsmedel. Därtill kommer att ytterligare en del av kommunerna kan tänkas bortfalla, nämligen örn arbetslöshetsutgifterna under 1941 icke överstigit 1 krona per skattekrona. Förrän ansökningarna örn årskostnadsbidrag blivit granskade (de ha inkommit till kommissionen först med mars månads utgång), kan detta icke utrönas, och icke heller kan nu sägas, hur stort statsbidraget för varje kommun skulle bli för 1941. Emellertid torde flertalet av ifrågavarande kommuner ha förhållandevis stora arbetslöshetsutgifter per skattekrona och statsbidragsprocenten därför genomsnittligt sett bli hög. Statsbidraget för 1941 torde dock icke på grund av nu berörda utgifter komma att uppgå till 100,000 kronor.

Arbetsmarknadskommissionen tillåter sig därför föreslå, att de kommuner, som fylla samtliga ovan under a—c angivna förutsättningar, må berättigas att i årskostnadsunderlaget inräkna ränta och amortering å lån, upptagna för bestridande av kostnader för dels statskommunala reservarbeten beviljade under tiden 1 juli 1933—31 december 1940, dels kommunala beredskapsarbeten beviljade under tiden 1 juli 1937—31 december 1940. Som ytterligare villkor torde dock böra uppställas att, för den händelse amortering under året skett med mer än V20 av länets ursprungliga kapitalbelopp, endast sistnämnda andel av lånet må medräknas.

VI. Arbetsförmedlingspersonalens anställningsförhållanden.

Arbetsmarknadskommissionen har i sin skrivelse jämväl berört frågan örn arbetsförmedlingspersonalens anställningsförhållanden samt härutinnan anfört, bland annat, följande:

9 A ett av Tutia kommun upptaget kreditivlån å 160,000 kronor Ilar 1941 amorterats 90,810 kronor 99 öre. Då, hela denna summa ej torde böra inräknas i årskostnadsunderlaget, bär här medräknats 7,600 kronor = amorteringen, örn ett 20-årigt amorteringslån upptagits.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

1. Arbetsförmedlingspersonalens kommunalanställning.

Då Sveriges offentliga arbetsförmedling i maj 1940 ställdes under statlig ledning och arbetsmarknadskommissionens nya lokala organ länsarbetsnämnderna inrättades, ordnades nämndernas personalförhållanden på följande sätt.

Länsarbetsnämndernas personal sammansattes av tre kategorier:

a) Befintlig personal hos den eller de inom länet inrättade kommunala arbetsförmedlingsanstalterna ställdes med bibehållande av sina tjänster hos anstalten till nämndens förfogande. I flertalet län fanns en anstalt, i några län två sådana.

b) Som chefstjänsteman anställdes en direktör. I de flesta län utsågs härtill direktören i den kommunala anstalten (respektive i den största anstalten, där två sådana funnos), varefter denne formellt innehade två tjänster, en statlig och en kommunal (i realiteten var tjänsten dock fullt enhetlig, enär det var praktiskt omöjligt att hålla de olika arbetsuppgifterna isär). I några fall, där personfrågan icke kunde lösas på detta sätt, utsågs en ny direktör hos nämnden, som blev överordnad anstaltens förutvarande direktör.

c) Därutöver behövlig personal anställdes direkt hos nämnden.

Bestämmelser härom gåvos i 10 § Kungl, kungörelsen den 7 maj 1940

(nr 328) örn länsarbetsnämnder och 4 § Kungl, kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 329) örn statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen.

Avsikten med denna till synes ganska invecklade anordning var att åstadkomma minsta möjliga förändring i de bestående organisationsförhållandena. De kommunala anstalterna skulle förvaltas av staten under krisen och efter dennas slut kunna, örn så erfordrades, återföras i kommunal regim, såvitt möjligt i samma organisatoriska skick som förut, frånsett sådana förändringar på längre sikt, som visat sig behövliga oberoende av krisförhållandena. Även personalen inom varje anstalt för sig skulle förnyas och — alltjämt bortsett från dylika förändringar på lång sikt — vidmakthållas till numerären. Den personal, som erfordrades för egentliga krisuppgifter, skulle, däremot anställas utanför anstaltens organisationsram direkt hos staten och efter krisens slut efter hand avvecklas.

Utvecklingen av denna personalorganisation har emellertid under den nu gångna tiden av närmare två år varit så snabb och genomgripande, att denna plan icke kunnat följas. Personalen har i mycket stor utsträckning omflyttats icke endast inom länet utan även mellan länen, och ett stort antal tjänster lia indragits, omändrats eller nyinrättats. Det har under denna livliga omdaningsverksamhet icke varit praktiskt genomförbart att skilja ut en del av personalen, som skulle utgöra fortsättning på den gamla anstalten, medan resten skulle vara statsanställd. Framför allt har det icke varit möjligt att hålla isär den ordinarie arbetsförmedlingsverksamheten och de av krisen förorsakade uppgifterna i fråga örn arbetsmarknadens reglering. Ej heller i fråga örn lönevillkor har någon skillnad längre kunnat upprätthållas, utan enhetliga bestämmelser ha, såsom här ovan (sid. 10) omnämnts, införts för lill hithörande personal inom hela riket. Följden har blivit, att personalen

78 Kungl. Majus proposition nr 344.

hos varje länsarbetsnämnd bildar en homogen enhet, vilken man nu endast med svårighet skulle kunna dela upp i en grupp formellt kommunanställda och en annan grupp statsanställda.

Yad nu sagts gäller närmast anstalternas huvudkontor, vilka även fått tjänstgöra som länsarbetsnämndernas centrala kanslier. Den genomgripande omdaningen gäller dock i viss ehuru mindre mån även anstalternas avdelningskontor, medan vad som här framhållits icke alls har avseende på ombuden.

Vid övervägande av det sålunda uppkomna läget förtjänar att undersökas, vilka skäl som alltjämt kunna finnas för ett bibehållande av anstalternas organisationsram eller över huvud taget personalens formella kommunanställning. Det förut angivna önskemålet, att efter krisens slut hava färdigbildade personalgrupper, som äro organiserade efter fredsbehov och kunna utan vidare återlämnas till de kommunala anstaltsstyrelserna, kan tydligen icke förverkligas. Örn en återgång till kommunal regim sker — och fastän denna möjlighet ännu ter sig avlägsen, måste man tills vidare räkna därmed — få övergångssvårigheterna, bland annat frågan örn överflyttning av personalen, lösas efter förhandlingar och genom särskilda föreskrifter av Kungl. Majit.

Anordningen i fråga har emellertid sin måhända största betydelse för de enskilda befattningshavarna, i det att dessa bibehålla sina kommunala tjänster med den rätt gentemot anstaltens huvudman i fråga örn pension och annat, som detta enligt gällande bestämmelser kan medföra. Detta har också iakttagits vid befordran till nyinrättade tjänster, så att exempelvis en assistent hos arbetsförmedlingsanstalten i A län med bibehållande av denna tjänst förordnats till förste assistent i B län (en nyinrättad tjänst) och för detta ändamål erhållit tjänstledighet från den förstnämnda befattningen.

Från dessa utgångspunkter har den erforderliga formella anpassningen till de nuvarande faktiska förhållandena kunnat ske på följande sätt.

Varje länsarbetsnämnd erhåller en enhetlig personaluppsättning, avsedd att vara statsanställd. De hittillsvarande kommunalanställda tjänstemännen kvarstå formellt i kommunal tjänst, men arbetsmarknadskommissionen föreskriver med begagnande av sitt i författningarna givna, tillfälliga förmanskap över denna personal, att personalens tjänstgöringsskyldighet skall fullgöras i den formen, att vederbörande under provisoriet uppehålla vissa angivna befattningar i den statliga organisationen. Dessa befattningar behöva icke vara i samma län som den kommunala tjänsten utan kunna vara placerade i annat län eller hos kommissionen. På detta sätt har en stor del av den för länsarbetsnämnderna bestämda personaluppsättningen blivit fylld. De återstående befattningarna besättas med tjänstemän, som nyanställts under provisoriet och icke ha någon formell kommunanställning; de anses helt och hållet statsanställda.

Med denna anordning har den hittillsvarande tudelningen av personaluppsättningen och formella dubbleringen av flertalet chefstjänster kunnat undvikas men likväl den från anstalterna övertagna personalens intressen i förhållande till de kommunala huvudmännen tillgodosetts. Tjänstgöringsförhållandena,

79 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

tjänstebenäimiingar, avlöningsbestämmelser o. s. v. göras enhetliga för all hithörande personal, men det markeras på lämpligt sätt, att varje tjänsteman, som den 20 maj 1940 innehade kommunal anställning, bibehåller denna, oberoende av vilken syssla han under provisoriet fullgör inom organisationen, och efter en eventuell återgång till kommunal regim kan återgå till befattningen i fråga. Av denna anordning, att tjänstemannen under provisoriet kvarstår i sin kommunala tjänst men fullgör den därmed förenade tjänstgöringsskyldigheten på särskilt sätt, följer även att vederbörande får räkna tjänsteår, intjäna rätt till pension o. s. v. som örn ingen förändring skett.

Ej heller för staten innebär anordningen någon reell förändring eller några nya förpliktelser. Möjligheterna att vid en återgång placera personalen i kommunal tjänst bli desamma som hittills.

I detta sammanhang kan den frågan lämnas öppen, huru det skall förfaras med en kommunal tjänst, som blir vakant därigenom att innehavaren avlider, pensioneras eller eljest definitivt lämnar densamma. Otvivelaktigt ingår i de statliga myndigheternas dispositionsrätt även befogenhet att återbesätta en sådan tjänst, men med den här föreslagna anordningen är det från statens synpunkt enklare att låta den vara vakant och i vanlig ordning besätta den statliga tjänst, som den avgångne under provisoriet reellt utövade. Däremot kan det vara ett intresse för personalen som kår att med pensionsrätt förenad tjänst återbesättes. Huru därmed bör förfaras kan emellertid övervägas särskilt; den här antydda anordningens genomförande är icke beroende därav.

För genomförande av denna anordning har icke erfordrats någon författningsändring. Av skäl, som skola anföras nedan under 2, äro däremot påkallade vissa sådana ändringar, i samband med vilka lämpligen kunna göras vissa omformuleringar, som skulle bättre än den nuvarande lydelsen motsvara det läge, som uppkommit sedan förutnämnda förslag genomförts.

2. Befogenheten att tillsätta tjänster hos länsarbetsnämnderna.

Såsom ovan under 1. närmare utvecklats, har den ursprungliga planen för den lokala arbetsmarknadsorganisationen sprängts av den snabba och genomgripande utvecklingen. Detta har påverkat även formerna för tillsättningen av tjänster. Härom gäller nu beträffande de ovan (sid. 77) angivna tre kategorierna följande bestämmelser:

a) I fråga om anstalternas personal beslutar, enligt 4 § kungörelsen om statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnden med iakttagande av vad arbetsmarknadskommissionen därutinnan föreskrivit.

b) Direktörer förordnas av kommissionen enligt 10 § kungörelsen örn länsarbetsnämnder.

c) Övrig personal hos länsarbetsnämnd anställes enligt nämnda § av nämnden med kommissionens medgivande.

Av dessa grupper var den under a) avsedda den största och ojämförligt viktigaste i detta hänseende. Det förutsattes beträffande denna, att tjänstetillsättningen skulle i huvudsak ske såsom hittills med ett ansökningsför-

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

farande, som stod öppet för envar. Kommissionens medverkan skulle framför allt avse att tillskapa en förut icke befintlig kompetenskontroll, så att oavsett lokala intressen befattningarna skulle tillsättas med de lämpligaste sökandena.

Emellertid Ilar utvecklingen medfört, att kommissionens befattning med tjänstetillsättningen icke kunnat stanna vid detta. Vid den expansion av verksamheten som ägt rum har det blivit av synnerlig vikt att hushålla i stort med den befintliga, alltför knappa tillgången på kvalificerad personal med arbetsförmedlingsrutin, varför kommissionen ofta måst bedöma förekommande tillsättningsfrågor ur en vidare synvinkel än länsarbetsnämnderna haft möjlighet till. Det har då ofta icke varit möjligt för kommissionen att inskränka sig till en kompetensprövning och överlämna själva avgörandena åt var för sig arbetande nämnder. Där kommissionen exempelvis funnit, att ur personalfördelningssynpunkt i stort sökanden A borde placeras i X län, sökanden B i Y län, o. s. v., har kommissionen nödgats lämna sådana föreskrifter för nämndernas beslut, att dessa i själva verket varit helt bundna. Kommissionen har således bemyndigat nämnden i X län att på tjänsten förordna sökanden A och ingen annan, o. s. v.

Den kraftiga expansionen av verksamheten har även haft den följden, att kommissionen i större omfattning än beräknat blivit nödsakad att kontrollera nyrekryteringen av personal. Det har därvid visat sig, att kommissionens kontroll måste sträcka sig även till okvalificerad och tillfällig personal, enär rekryteringen till kvalificerade tjänster i stor utsträckning befunnits gå till på det sättet, att aspiranter till dylika tjänster i väntan på tillfälle att söka en sådan uppehålla okvalificerade befattningar eller taga tillfälligt arbete inom organisationen.

Det har av dessa skäl kommit att framstå som alltmera oegentligt, att flertalet tjänster formellt skola tillsättas av länsarbetsnämnderna enligt arbetsmarknadskommissionens direktiv. I realiteten tillsättas tjänsterna merendels av kommissionen, och det är önskvärt, att gällande författningsbestämmelser även direkt utsäga detta.

Ej heller Arnd nu sagts gäller arbetsförmedlingsombuden utan endast huvud- och avdelningskontorens personal.

VII. Departementschefen.

Verkningarna i stort å arbetsmarknaden av de rådande krisförhållandena torde vara så allmänt kända, att det synes överflödigt att här redogöra för arbetsmarknadens allmänna utveckling sedan tiden för stormaktskrigets utbrott. Som bekant har huvudintresset så småningom kommit att samlas omkring frågan örn vidtagande av åtgärder mot den inom viktiga arbetsområden rådande bristen på arbetskraft.

Jag anser mig på grund härav till att börja med böra något uppehålla mig vid frågan örn omflyttning av arbetskraft. Sådan omflyttning har visat

81 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

sig erforderlig i första liand för tillgodoseende av arbetskraft till skogsbruket. Den sammanlagda årsavverkningen har som bekant stigit till en kvantitet, som väsentligt överstiger normal årsavverkning under fredstid, och den ordinarie skogsarbetarstammen, decimerad genom inkallelser till beredskapstjänst, har ej kunnat tillfredsställa efterfrågan på arbetskraft. De i anledning härav vidtagna åtgärderna hava bestått i en intensifierad arbetsförmedling, propaganda för skogsarbete, tillfälle till utbildning i yrket för den ovane och beredande av vissa ekonomiska förmåner dels åt arbetaren själv under den första tiden i skogen, dels ock åt den hemmavarande familjen. Av de regelbundet återkommande inventeringar rörande skogsbrukets arbetskraftsbehov som statens arbetsmarknadskommission företagit framgår, att antalet för vedavverkning m. m. särskilt anställda arbetare hos de skogsägare eller avverkare, som avgivit rapporter, under avverkningssäsongen 1941/42 undergått en kraftig stegring. Sålunda utgjorde detta antal i augusti i runt tal 39,000, i oktober 55,000, i november 75,000 och i december 81,000. I januari 1942 steg siffran till i runt tal 109,000 för att under februari sjunka till 105,000, under mars till omkring 89,000 och under april, då avverkningssäsongen avslutats i större delen av landet, till omkring 45,000. Det redovisade ytterligare arbetskraftsbehovet sjönk från den 22 oktober till den 31 december från 54,000 till 22,000 man. Härav skulle dock arbetsgivarna själva anskaffa ett ej obetydligt antal, varför arbetsförmedlingens medverkan skulle erfordras för endast 11,000 man. Vid utgången av februari hade arbetskraftsbehovet ökat något, varför arbetsförmedlingens medverkan erfordrades för omkring 12,000 man. Motsvarande siffra för mars sjönk till omkring 11,000 för att under april stiga till omkring

18.000 man. De av arbetsgivarna lämnade uppgifterna rörande arbetskraftsbehovet torde emellertid hava beräknats i överkant, vilket bekräftas av att det hos arbetsförmedlingarna anmälda behovet vid 1941 års utgång föga översteg

2.000 vana arbetare. Sistnämnda siffra avviker icke nämnvärt från den under normala år för årstiden vanliga. Skogsbrukets arbetskraftsbehov synes sålunda genom de vidtagna åtgärderna ha kunnat under år 1941 tillgodoses i relativt tillfredsställande utsträckning. Detta förhållande undergick icke någon förändring under januari och februari 1942. Under mars och april har efterfrågan på arbetskraft hos den offentliga arbetsförmedlingen ökat till omkring 3,000 man.

För att göra det möjligt att till sådana områden, inom vilka det största arbetskraftsbehovet förelåg, överflytta även ovan arbetskraft hava åtgärder vidtagits för omskolning av arbetskraft. För utbildning av arbetare, som icke ägde vana vid skogsavverkningar, hava anordnats s. k. huggarkurser. Under tiden den 1 januari 1941—den 30 april 1942 deltogo i sådana kurser sammanlagt 13,900 personer. Härjämte hava för tillgodoseende av verkstadsindustrins behov av arbetskraft anordnats beredskapskurser för utbildning främst till mekaniker och svetsare. Till deltagande i beredskapskurserna hava inskrivits 6,265 elever.

Härutöver hava särskilda åtgärder vidtagits för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under förstärkt försvarsberedskap. Den värnpliktige kan sålunda för att tillgodose arbetsmarknadens behov under olika förutsättningar erhålla

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 344. isis 42 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

mobiliseringsuppskov enligt uppskovskungörelsen, anstånd nied inställelse viss tid under beredskap eller hempermittering för längre eller kortare tid respektive hemförlovning från pågående beredskapstjänstgöring.

Beträffande arbetslöshetsläget under det senast förflutna året kan konstateras, att en viss återhämtning ägt rum inom de sysselsättningsområden, som under det första året efter krigsutbrottet drabbades av kris, främst byggnadsverksamheten och dess materialindustrier. Denna återhämtning återspeglas i de till statens arbetsmarknadskommission inkommande rapporterna angående nyanställningar och entlediganden under år 1941, varav framgår, att — bortsett från gruppen malmbrytning och metallindustri, som redovisade en ökning i antalet nyanställda med 7,861 — byggnadsverksamhet samt jord- och stenindustri ökat mest eller med respektive 3,801 och 1,363 anställda. Minskning i antalet sysselsatta redovisas endast för läder-, hår- och gummivaruindustri med 696 anställda.

Antalet rapporterade hjälpsökande arbetslösa utgjorde under år 1941 i genomsnitt 22,219 mot 13,367 år 1940. Den relativt höga siffran för år 1941 är huvudsakligen bestämd av det under årets förra del ännu tämligen stora hjälpbehovet. Arbetslösheten inom fackförbunden visar en lägre procentsiffra för år 1941 än för år 1940 eller 11.3 mot 11.8. Vid utgången av mars månad 1942 utgjorde motsvarande tal 11.8 procent, vilket är den lägsta marssiffra, som noterats efter 1920. Det förbättrade läget inom byggnadsindustrin återspeglas jämväl i siffrorna från fackförbunden. Arbetslösheten inom byggnadsträai'betarförbundet utgjorde i mars 1941 47.0 mot 39.3 ett år senare. För murareförbundet voro motsvarande siffror 58.5 och 48.3.

Liksom under år 1940 var även under år 1941 en mycket stor procent av de arbetslösa att finna i storstäderna samt Göteborgs och Bohus och Västernorrlands län. Av antalet hjälpsökande kommo under år 1941 45.2 procent på städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta torde sammanhänga med att de av krisen hårdast drabbade områdena äro koncentrerade till storstäderna och att överflyttning av arbetskraft från storstäderna till bristområden medfört större svårigheter än på andra håll. Den kvarstående arbetslösheten i storstäderna torde till en mycket stor del omfatta byggnadsarbetare, varför åtgärder för ökad byggnadsverksamhet torde komma att i hög grad minska den för närvarande höga arbetslösheten i nämnda städer.

Vad angår den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden har statens arbetsmarknadskommission givit uttryck för den uppfattningen, att i fortsättningen av innevarande år arbetsmarknaden kan komma att i högre grad än hittills präglas av brist på arbetskraft inom vissa områden. Sådan brist på arbetskraft synes numera ha uppkommit inom skogsbruket. En viss konkurrens örn arbetskraften har uppstått särskilt mellan jordbruket och torvindustrin. Då det här rör sig örn för folkhushållet livsviktiga områden får man vara beredd på att mera ingripande åtgärder än hittills måste företagas.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit viss ändring i de bestämmelser angående statsbidrag till kommunernas utgifter för arbetslöshetshjälp, vilka

83 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

godkänts av 1941 års riksdag. Kommissionens förslag innebär, att i underlaget för det s. k. årskostnadsbidraget -— d. v. s. det statsbidrag, som fastställes med ledning av kommunens efter kalenderårets slut framkomna totalkostnad för under året bedriven hjälpverksamhet för arbetslösa — skola i vissa fall få inräknas jämväl kostnader för ränta och amortering å lån upptagna för utgifter, som belöpt å tiden före det de nu gällande bestämmelserna den 1 januari 1941 började tillämpas. Ett bifall till kommissionens förslag skulle medföra, att högst 12 inom Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län belägna kommuner skulle komma i åtnjutande av statsbidrag för berörda ränteodi amorteringsutgifter. Statsbidrag till sådana utgifter har kommissionen beräknat för år 1941 komma att utgå med högst 100,000 kronor.

Bestämmelserna hava avsetts skola så utformas, att dylikt bidrag tillfölle kommun, som hade att dragas med utgifter för tidigare arbetslöshet och fortfarande hade relativt sett betydande arbetslöshetskostnader.

Jag är efter övervägande av frågan beredd att förorda en ändring av statsbidragsgrunderna i enlighet med kommissionens förslag.

Det synes icke nödvändigt att redan i detta sammanhang fatta slutlig ställning till den av arbetsmarknadskommissionen föreslagna ändringen beträffande tillsättning av tjänster hos länsarbetsnämnderna. Det förefaller mig emellertid som örn en överflyttning även formellt av beslutanderätten från nämnderna till kommissionen vore motiverad åtminstone i fråga om dels mera kvalificerade tjänster, dels ock tjänster, genom vilkas bestridande meritering regelmässigt sker till befattningar av förstnämnda slag.

VIII. Särskilda frågor.

A. Komplettering av ofullständiga jordbruk.

Jämlikt beslut av 1938 års riksdag bemyndigade Kungl. Maj:t den 15 juli samma år Blekinge läns hushållningssällskap att verkställa en systematisk in ventering av de ofullständiga jordbruken inom länet enligt vissa riktlinjer samt tilldelade hushållningssällskapet medel för avlönande under budgetåret 1938/39 av en biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av dennes resekostnader ävensom för anställande under samma tid av en kvinnlig hemkonsulent och till bestridande delvis av hennes resekostnader. Sedermera tilldelade Kungl. Majit den 15 september 1939 hushållningssällskapet för fortsättande av inventeringen under budgetåret 1939/40 ett belopp av tillhopa

11,000 kronor till bestridande av löne- och resekostnaderna åt nämnda biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av viss del av utgifterna för hemkonsulentens resor. Inventeringen, som är av försöksmässig karaktär, var ursprungligen avsedd att fortvara endast två år. Enligt riksdagens medgivande hava emellertid medel anvisats för inventeringens bedrivande jämväl under budgetåren 1940/41 och 1941/42. För sistnämnda budgetår hava 6,189 kronor 65 öre anvisats för ändamålet.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

I skrivelse den 21 oktober 1941 har Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjort framställning om anvisande av ytterligare medel för fortsatt inventering av de ofullstädiga jordbruken i Blekinge län. I fråga örn inventeringsarbetets utförande hänvisar förvaltningsutskottet till att under budgetåret 1940/41 82 fastigheter inspekterats under sammanlagt 93 arbetsdagar för konsulenten. Vidare framhålles, att på grund av den stora anhopning av arbetsuppgifter, som kristiden medfört, sällskapet sett sig nödsakat att även under det gångna året i större utsträckning än ursprungligen avsetts anlita konsulenten för andra ändamål än inventeringen. Konsulenten hade därjämte varit inkallad till militärtjänstgöring under sammanlagt inemot 5 månader. Hemkonsulenten hade liksom förut i viss mån deltagit i inventeringsarbetet. Börande betydelsen av arbetet påpekas, bland annat, att stora värden stöde att vinna, örn resultaten av arbetet kunde bliva realiserade. I skrivelsen framhåller förvaltningsutskottet, att det skulle vara värdefullt, örn medel för inventeringsarbetets fortsättande under budgetåren 1942/43 och 1943/44 kunde anvisas samtidigt, varigenom befattningen som inventeringsförrättare, ej minst ur rekryteringssynpunkt, kunde givas en ej alltför tillfällig karaktär. Utskottet har i enlighet 'härmed hemställt örn anvisande av medel för de två nämnda budgetåren dels för avlönande av jordbrukskonsulenten samt för bestridande av utgifter för resekostnads- och traktamentsersättningar åt denne, dels ock för bestridande delvis av dylika ersättningar åt den hos sällskapet anställda hemkonsulenten.

Lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen hava yttrat sig över hushållningssällskapets framställning.

Lantbruksstyrelsen framhåller i sitt yttrande att, sedan egnahemsväsendet numera omorganiserats, det kunde synas mest ändamålsenligt, att det fortsatta handhavandet av ifrågavarande inventering anförtroddes egnahemsnämnden i länet. Med hänsyn till önskvärdheten av kontinuitet med avseende å verksamheten torde det fortsatta handhavandet av densamma alltjämt böra åvila hushållningssällskapet i samråd dock med egnahemsnämnden. Styrelsen har även ifrågasatt, huruvida icke den för ifrågavarande ändamål anställde jordbrukskonsulenten borde mera odelat än som hittills skett ägna sig åt inventeringen. Kostnaderna för staten för inventeringens fortsättande under budgetåren 1942/43 och 1943/44 hava av styrelsen beräknats till 5,000 respektive 10,000 kronor.

Egnaheinsstyr elsen, som inhämtat yttrande i ärendet från Blekinge läns egnahemsnämnd, framhåller, att enligt styrelsens mening inventeringar av ifrågavarande art visserligen i framtiden borde verkställas genom egnahemsnämndernas försorg. Med hänsyn emellertid till att inventeringen inom Blekinge län igångsatts på initiativ bland annat av hushållningssällskapet, vilket ägnat stort intresse åt detta arbete, ville styrelsen icke motsätta sig, att inventeringen även under budgetåren 1942/43 och 1943/44 handhades av hushållningssällskapet, Styrelsen anser det dock önskvärt, att inventeringsarbetet ej mer än nödigt dragés ut på tiden. I likhet med lantbruksstyrelsen ifrågasätter därför egnahemsstyrelsen, huruvida icke den för inventeringen anställde jordbrukskonsulenten borde mera odelat än som hittills skett ägna sig häråt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

85 Departementschefen.

Som jag ovan framhållit var den inventering av de ofullständiga jordbruken i Blekinge län, vartill medel första gången anvisades för budgetåret 1938/39, avsedd att pågå allenast två år. Jämlikt riksdagens medgivande hava emellertid medel anvisats för inventeringens fortsättande till och med utgången av innevarande budgetår. Blekinge läns hushållningssällskap har hemställt, att medel måtte ställas till sällskapets förfogande för inventeringens fortsättande jämväl under budgetåren 1942/43 och 1943/44.

Ifrågavarande inventeringsarbete har av skilda anledningar ej kunnat fortskrida i den takt, som från början avsetts. En bidragande orsak härtill har varit, att den jordbrukskonsulent, som närmast haft att ägna sig åt inventeringsarbetet, delat sin tid mellan nämnda arbete och andra hushållningssällskapet åvilande arbetsuppgifter. Någon säker uppfattning beträffande värdet av inventeringen har därför ännu ej kunnat erhållas. Lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen hava tillstyrkt, att bidrag av statsmedel beviljas för inventeringens fortsättande under ytterligare två år, men därvid förutsatt att konsulenten mera odelat än hittills ägnar sig åt inventeringsarbetet.

För ernående av avsett utbyte av ifrågavarande jordbruksinventering anser jag mig böra tillstyrka framställningen örn att densamma fortsättes under ytterligare två budgetår. Jag förutsätter emellertid därvid, att inventeringsarbetet fortskrider i raskare takt än hittills, och jag har för avsikt att, därest medel beviljas för ändamålet, föreslå Kungl. Majit att såsom villkor för statsbidrag föreskriva, att väsentligt längre tid än under sistförflutna budgetåret ägnas åt inventeringsarbetet. Emot lantbruksstyrelsens beräkningar av medelsbehovet för budgetåren 1942/43 och 1943/44, 5,000 respektive 10,000 kronor, har jag intet att erinra. Det för nästa budgetår erforderliga beloppet torde böra bestridas av de särskilda medlen till främjande av företagsamhet.

B. Företagarföreningar inom vissa län.

Företagarföreningarna hava till uppgift att beforda möjligheterna för lönande småföretagsamhet i vederbörande län. Verksamheten omfattar dels långivning på fördelaktiga villkor samt i vissa fall subvention, dels ock konsulentverksamhet av teknisk och kommersiell natur.

Föreningarna ha startats vanligtvis på initiativ av länsmyndigheterna, och medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syften intresserade enskilda personer, bolag och föreningar liksom även länens landsting och hushållningssällskap samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter. Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas struktur och uppgifter såsom organ för social hjälpverksamhet varit relativt begränsat, några hundratal i varje förening. Föreningarna äro samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

Företagarföreningar hava hittills bildats inom Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Efter avlåtande av proposition nr 285 till 1941 års riksdag, i vilken en redogörelse för företagarföreningarnas dittillsvarande verksamhet lämnades, har

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Kungl. Majit beviljat nedannämnda föreningar understöd av statsmedel med följande belopp, nämligen Norrbottens småindustriförening u. p. a. 100,000 kronor, därav såsom subvention 30,000 kronor och såsom lån 70,000 kronor, Västernorrlands läns företagareförening u. p. a. 50,000 kronor såsom lån samt Bohusläns företagareförening u. p. a. 250,000 kronor, därav 50,000 kronor såsom subvention och 200,000 kronor såsom lån.

Såsom bidrag till bestridande av de löpande kostnaderna för verksamheten erhålla företagarföreningarna statsbidrag från anslag under tionde huvudtiteln, som för budgetåret 1941/42 utgör 60,000 kronor. Anslaget har dispo-

nerats på följande sätt:

Norrbottens småindustriförening u. p. a............................... kronor 9,500

Västerbottens företagareförening u. p. a............................... » 9,000

Jämtlands läns företagareförening u. p. a............................ » 8,000

Västernorrlands läns företagareförening u. p. a................... » 9,000

Gävleborgs läns företagareförening u. p. a............................ » 8,000

Värmlands läns företagareförening u. p. a............................ » 8,000

Bohusläns företagareförening u. p. a.................................. » 8,500

Summa kronor 60,000

Samtliga hittills bildade företagarföreningar hava av staten erhållit understöd med inalles 1,689,500 kronor, därav 1,070,000 kronor såsom lån och 619,500 kronor såsom subvention.

Departementschefen.

Företagarföreningarna hava visat sig fylla en betydelsefull uppgift för befordrande av småföretagsamheten inom de län, där sådana föreningar bildats. Jag anser därför nämnda föreningar vara förtjänta av fortsatt stöd från statsmakternas sida i samma former som hittills. För nästa budgetår torde ett lika stort belopp som det för innevarande budgetår beräknade, eller

500.000 kronor, vara erforderligt för ändamålet. Detta bör lämpligen — liksom hittills huvudsakligen skett -— anvisas från medlen till främjande av företagsamhet.

C. Inköp av gatsten för statens räkning.

Till inköp av gatsten för statens räkning har hittills anvisats ett belopp av

31.630.000 kronor. Det för innevarande budgetår utgående anslaget, vilket anvisats under sjätte huvudtiteln, utgör 3,000,000 kronor. I samband med anvisande av sistnämnda anslag uttalade riksdagen, att i händelse arbetarna inom stenindustrien icke kunde beredas annat lämpligt arbete, stenindustrien, efter Kungl. Majits prövning, borde kunna beredas möjlighet att uppehålla verksamheten i större utsträckning än som med hänsyn till anslagets storlek förutsatts. Under sådana förhållanden förutsatte riksdagen, att eventuellt fyllnadsanslag överfördes från anslag till statliga beredskapsarbeten eller annat liknande anslag för ytterligare tillverkning av sten för statens räkning.

Enligt bestämmelser, som den 14 februari 1936 av. Kungl. Majit meddelats angående inköp av gatsten för statens räkning, skola inköpen handhavas av en särskild kommitté, benämnd statens steninköpskommitté. Inköpen skola ske hos svenska stenindustriföretag och huvudsakligen avse smågatsten. Vid beslut

87 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 344.

om stenbeställningar Ilar kommittén att tillse, att beställningarna med avseende å omfattning, tidpunkt för verkställande samt fördelning å skilda företag bliva så avvägda, att de arbetstillfällen, som genom beställningarna beredas, fördelas på ett ur arbetslöshetssynpunkt lämpligt sätt. Företrädesvis bör sysselsättning beredas sådana arbetslösa arbetare inom stenindustrin, vilka hava svårigheter att övergå till annat yrke eller som äro försörjningspliktiga. Beträffande beställningarnas fördelning och verkställande skall inköpskommittén, i den mån så prövas påkallat, samråda med vederbörande lokala myndigheter samt med statens arbetsmarknadskommission.

I skrivelse den 13 november 1941 har statens steninköpskommitté gjort framställning om anvisande av medel för inköp av gatsten under budgetåret 1942/43. Kommittén uppgiver, att med anlitande av anslagen till inköp av gatsten statsbeställningar av sten sedan mars 1936 successivt lämnats för sysselsättning av stenarbetare från Göteborgs och Bohus, Blekinge, Hallands och Kalmar län samt tidvis från vissa kommuner inom Kristianstads län. Kommittén anför härjämte, bland annat följande. I

Sysselsättningen inom gatstensindustrien under tiden mars 1936—september 1941 ävensom kostnaderna för tillverkningen av sten för statens räkning under samma tid framgår av följande sammanställning.

I början av år 1940 upprättade kommittén i samråd med statens arbetsmarknadskommission efter vissa undersökningar en plan för begränsningen av antalet arbetare inom gatstensindustrien. Enligt denna plan var det avsett att nedbringa arbetsstyrkan till omkring 1,800 man. Den på detta sätt planerade begränsningen blev också i stort sett genomförd under år 1940, då arbetsstyrkan reducerades med omkring 1,000 man till omkring 1,900 man. Sedermera har kommittén i samarbete med arbetsmarknadskommissionen verkställt ytterligare undersökningar rörande möjligheten att genomföra en överflyttning av arbetskraft från de statliga stenbeställningarna. Under år 1941 ha till utgången av september månad cirka 300 gatstenarbetare och därefter ytterligare omkring 170 man överförts till andra arbeten. Arbetsstyrkan inom gatstensindustrien uppgår därför för närvarande till omkring 1,400 man.

Till belysande av hur åldersfördelningen bland stenarbetarna förskjutits under de år statsbeställningarna pågått och särskilt efter den år 1940 verkställda reduceringen av arbetsstyrkan, må följande siffror meddelas beträffande åldersfördelningen bland gatstenshuggarna under åren 1936, 1938 och 1940.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Såsom ovan nämnts kan man för närvarande räkna med en arbetsstyrka av omkring 1,400 man. Den förut återgivna sammanställningen rörande sysselsättningsförhållandena giver vid handen, att sysselsättning med andra beställningar än statsbeställningar kunnat beredas i genomsnitt omkring 300 man under år 1940 och omkring 500 man under de första nio månaderna av år 1941. Det är givetvis mycket svårt att för närvarande bedöma, i vilken utsträckning det fortsättningsvis kan bli möjligt att genom andra beställningar än statsbeställningar giva arbete åt gatstensarbetarna. Export av gatsten har under tiden efter krigsutbrottet ägt rum endast i mycket begränsad omfattning, och någon nämnvärd ökning av denna export torde icke vara att förvänta under den närmaste tiden. Under år 1941 ha emellertid gatstensarbetarna i viss utsträckning kunnat sysselsättas med tillverkning av packsten och skrotsten för export. Möjligen kunna ytterligare dylika beställningar tillföras industrien och därmed sysselsättning i viss utsträckning beredas gatstensarbetarna. Försiktigtvis torde man för nästkommande budgetår dock ej böra räkna med att mer än omkring 300 å 400 gatstensarbetare skola kunna sysselsättas med andra beställningar än statsbeställningar. Omkring 1,000 å 1,100 man skulle sålunda behöva beredas sysselsättning med statsbeställningar. Kostnaderna för statsbeställningarna under nästkommande budgetår skulle under de angivna förutsättningarna kunna beräknas till i runt tal 3 miljoner kronor.

Kommittén upplyser, att de statliga stenlagren vid utgången av innevarande budgetår kunde beräknas uppgå till omkring 2.1 miljoner kvadratmeter smågatsten. Därest den årliga förbrukningen komme att hålla sig vid samma nivå som för innevarande budgetår, eller 700,000 å 800,000 kvadratmeter, beräknades lagret vara förbrukat inom cirka tre år.

Kommittén har föreslagit, att, därest det skulle visa sig, att gatstensarbetare icke kunna erhålla sysselsättning utom sitt yrke i den utsträckning som kommittén beräknat och statsbeställningar sålunda påkallades i större omfattning än som förutsatts vid beräkning av anslagsbehovet, erforderligt fyllnadsbelopp skulle tillföras anslaget för inköp av gatsten från anslag till arbetsmarknadens reglering i likhet med vad 1941 års riksdag förutsatt vid beviljande av anslag för budgetåret 1941/42.

Statens arbetsmarknadskommission har i utlåtande den 27 november 1941 över steninköpskommitténs framställning förklarat sig i sak intet hava att erinra mot kommitténs hemställan örn anslag för nästa budgetår för inköp av gatsten för statens räkning. Kommissionen har emellertid med hänsyn till smågatstenstillverkningens karaktär av hjälpverksamhet och då eventuellt erforderligt fyllnadsbelopp liksom tidigare avsåges att tillföras gatstensanslaget

89 Kungl. Majlis proposition nr 344.

från anslag till arbetsmarknadens reglering, ifrågasatt, huruvida icke hela anslagsbeloppet borde utgå ur sistnämnda anslag samt huruvida särskilt organ för administrationen av de statliga stenbeställningarna under nuvarande förhållanden kunde anses erforderligt.

I detta sammanhang vill jag anmäla en av Sveriges granitindustriförbund och svenska stenindustriarbetareförbundet m. fl. i skrivelse den 1 september 1941 gjord framställning, vari hemställts, att, utöver redan vidtagna åtgärder för förflyttning av arbetskraft från gatstensindustrien, några ytterligare sådana åtgärder icke måtte företagas. Som motivering för framställningen har anförts, att gatstensindustrien under senare år så hårt åderlåtits på arbetskraft att numera huvudsakligen äldre eller medelålders arbetare vore kvar i yrket. Endast en ringa del av den nuvarande arbetsstyrkan bestode av arbetare, som rimligen kunde överflyttas till andra yrken. För att över huvud taget kunna upprätthålla driften inom gatstensindustrien vore dessa arbetare oundgängligen nödvändiga.

Departementschefen.

Den nedgång i antalet inom stenindustrien sysselsatta arbetare, som ägt rum under de senaste åren, har fortgått jämväl under år 1941. Under tiden januari—september nämnda år voro i genomsnitt 1,600 arbetare sysselsatta inom stenindustrien, varav 1,100 med beställningar för statens räkning. I november 1941 beräknades arbetsstyrkan uppgå till endast omkring 1,400 man. Denna reducering av antalet stenarbetare har skett genom överflyttning av arbetare till andra områden, varest brist på arbetskraft förelegat, främst viktiga anläggningsarbeten. Då överföringen i första hand omfattat arbetare med fullgod arbetsförmåga, företrädesvis yngre arbetare, torde en stor del av den kvarvarande arbetarstammen icke kunna överföras till andra arbetsområden. Då någon gatstensexport i större omfattning ej är att påräkna, torde större delen av de kvarvarande stenarbetarna behöva sysselsättas med beställningar av gatsten för statens räkning. Det för sådana beställningar för nästa budgetår erforderliga beloppet har statens steninköpskommitte uppskattat till i runt tal 3,000,000 kronor.

Som förut nämnts ha för de statliga steninköpen under de senaste budgetåren anvisats ett särskilt anslag under sjätte huvudtiteln. Härjämte har riksdagen bemyndigat Kungl. Majit, att, i den mån det sålunda anvisade anslaget skulle visa sig vara otillräckligt för att undvika arbetslöshet bland stenarbetarna, för ändamålet disponera anslag som anvisats för arbetsmarknadens reglering. Med hänsyn till smågatstenstillverkningens karaktär av hjälpverksamhet anser jag i likhet med statens arbetsmarknadskommission det vara lämpligast, att i den mån statsinköp sker av gatsten medel härför helt anvisas under nyssnämnda anslag.

Arbetsmarknadskommissionen har vidare ifrågasatt, huruvida det under nuvarande förhållanden kan anses erforderligt, att administrationen av de statliga stenbeställningarna sker genom särskilt organ vid sidan av arbetsmarknadskommissionen. För egon del finner jag tillräckliga skäl härför icke längre föreligga utan förordar, att statens steninköpskommitte upphör med

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

iitgången av innevarande budgetår och att dess uppgifter anförtros åt en särskild delegation inom statens arbetsmarknadskommission.

Någon förändring i de principer för inköp av gatsten för statens räkning som hittills tillämpats torde icke böra ske.

IX. Medelsbehovet för budgetåret 1942/43.

Arbetsmarknadskommissionen.

I fråga örn medelsbehovet för nästa budgetår har arbetsmarknadskommissionen anfört följande.

A. Arbetsmarknadens reglering.

Innan kommissionen övergår till att diskutera medelsbehovet för budgetåret 1942/43 göres här en preliminär beräkning av den sannolika behållningen å det anvisade anslaget vid utgången av innevarande budgetår.

Till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. anvisade 1941 års riksdag för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av .... kronor 40,000,000.

Vid sistnämnda budgetårs ingång förefunnos reservationer å tillhopa omkring................. ........................................ kronor 27,725,000.

Till Kungl. Maj:ts förfogande för verksamheten under budgetåret stå alltså sammanlagt omkring .................................. kronor 67,725,000.

På grund av särskilda beslut skola ur sistnämnda belopp bestridas vissa före budgetårets ingång av Kungl. Maj:t gjorda medelsanvisningar å tillköpa ............................................................ kronor 2,515,000.

Vidare äger Kungl. Majit för främjande av företagsverksamhet ur anslaget disponera ett belopp av omkring ............................ kronor 2,000,000.

Efter frånräkning av sistnämnda tvenne poster återstå alltså disponibla för arbetsmarknadsreglerande åtgärder omkring .......... kronor 63,210,000.

Härtill komma inkomster från uppdragsgivare till statliga beredskapsarbeten, i runt tal 3 miljoner kronor.

Medelsförbrukningen under tiden 1 juli 1941—31 mars 1942 och det beräknade medelsbehovet för hela budgetåret framgå av följande sammanställning.

Statliga beredskapsarbeten i statens arbetsmarknadskommissions regi

(inkl. försvarsarbeten)..............

Statliga beredskapsarbeten i andra

myndigheters regi..................

Arkivarbeten ..........................

Statskommunala beredskaps- och reservarbeten ........................

Kontantunderstödsverksamhet........

Beredskapskurser......................

Överflyttning av arbetskraft..........

Övrig verksamhet, främst utbildningshjälp

Summa kronor 31,960,000

14,540,000

46,500,000.

91 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Utgifterna under budgetårets sista kvartal beräknas för flertalet utgiftsposter till belopp ungefär motsvarande utgifterna i medeltal under de första kvartalen. Tvenne poster avvika dock mera avsevärt härifrån, nämligen statliga beredskapsarbeten i annan myndighets regi och kostnader vid överflyttning av arbetskraft, vilka båda utgiftsposter beräknas stiga väsentligt under budgetårets sista månader. I fråga om de statliga beredskapsarbetena i andra myndigheters regi (praktiskt taget helt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens) beror den ojämna fördelningen på att medel rekvireras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i större poster och icke kontinuerligt i mån av arbetenas fortskridande. Vad åter beträffar överflyttningen av arbetskraft till andra yrkesområden, ha kostnaderna, som till huvudsaklig del hänföra sig till skogsbrukets arbetskraftsförsörjning, stegrats kontinuerligt under året. Med stöd av utgifterna under januari—mars måste de för tiden april —juni kalkyleras till inemot 1,200,000 kronor per månad.

Under nu angivna förutsättningar och med hänsyn till inkomsterna från uppdragsgivare bör vid budgetårets utgång uppkomma en reservation av (63,210,000 + 3,000,000 — 46,500,000—) 19,710,000 kronor. Anslagsbehovet för budgetåret 1942/43 bör alltså beräknas med utgångspunkt från en dylik reservation.

I sin framställning den 27 november 1941 med preliminär beräkning av medelsbehovet för nästkommande budgetår framhöll kommissionen, att det, i likhet med vad som varit fallet de tvenne närmast föregående åren, mötte stora svårigheter att mer än ett halvt år före dess ingång med någon grad av säkerhet bedöma medelsbehovet under ett kommande budgetår. Kommissionen uttalade vidare, att under förutsättning att exportindustriernas avsättningsmöjligheter och importen av råvaror, fossila bränslen m. m. icke ytterligare beskures i mera avsevärd grad, beräkningarna av medelsbehovet för budgetåret 1942/43 emellertid syntes kunna göras med utgångspunkt från en verksamhet av ungefär den omfattning, som förekommit eller beräknats förekomma under innevarande budgetår.

Ehuru fem månader förflutit sedan ovanstående uttalande gjordes, möta alltjämt stora svårigheter att bedöma arbetsmarknadens utveckling under nästkommande budgetår. De överväganden, som kommissionen gjort i detta hänseende — främst i kap. IV -—- leda fram till en beräkning av medelsbehovet i huvudsaklig anslutning till förbrukningen under innevarande budgetår. Det statliga bostadsbyggnadsprogrammet torde emellertid, under förutsättning av oförändrad omfattning i anläggningsverksamlieten, komma att medföra lägre arbetslöshet inom byggnadsfacken under nästkommande vinter än den, som varit för handen under den nu tilländalupna. Byggnadsverksamhetens karaktär av nyckelindustri torde då, vid nu angivna förutsättningar, kunna motivera, att man räknar med ett något minskat hjälpbehov och som följd därav något minskade kostnader för hjälpverksamheten.

Av det ovan anförda framgår, att medolsförbrukningen under innevarande budgetår kail uppskattas till i runt tal 46,500,000 kronor. Däri ingå kost-

92 Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

nåder för åtgärder av olika slag för överflyttning av arbetskraft till framför allt skogs- och jordbruk med 9,800,000 kronor. Då det får anses sannolikt, att en ytterligare intensifierad överflyttningsverksamket till jord- och skogsbruk m. m. kommer att erfordras under större delen av nästa budgetår, och kostnaderna för denna verksamhet redan nu utgöra inemot 1,200,000 kronor per månad, bjuder försiktigheten att för detta ändamål beräknas ett belopp icke understigande 12,000,000 kronor.

Det väntade ökade arbetskraftsbehovet inom vissa näringsområden, främst byggnadsverksamheten, bör som nyss framhållits kunna medföra ett minskat hjälpbehov och sålunda även en nedgång i kostnaderna för beredskaps- med flera arbeten. De i statlig regi bedrivna arbetena, i varje fall de mera kostnadskrävande av dem, och dessutom flera av de statskommunala beredskapsarbetena äro emellertid antingen av direkt betydelse för försvaret eller ock i övrigt ur beredskaps- och folkförsörjningssynpunkt viktiga. Kommissionen anser sig därför icke böra räkna med någon alltför stor minskning på dessa poster, framförallt icke i fråga örn de för hjälpklientelets sysselsättningsmöjligheter på hemorten ytterst viktiga statskommunala arbetena. Av den redogörelse för dagsverkskostnaden vid statliga beredskapsarbeten, som lämnats å sid. 36, framgår att sagda kostnad vid kommissionens arbeten, dock ej försvarsarbetena, under 1941 uppgått till 19: 64 kronor (därav arbetslöner 11:98 kronor). Motsvarande kostnad för ett antal i huvudsak likartade arbeten, som bedrivits i annan myndighets regi under åren 1936—1941, alltså till större delen vid en lägre prisnivå, utgjorde 18: 84 kronor (se bilaga 5). Med hänsyn till att försvarsarbetena av olika anledningar ställa sig dyrare än de egentliga beredskapsarbetena, måste dagsverkskostnaden för budgetåret 1942/43 genomsnittligt kalkyleras väsentligt högre än 20 kronor; sannolikt kommer den att närma sig 25 kronor. Även vid en så pass försiktig beräkning som att arbetet ej pågår mer än 250 dagar per år, kommer då »årsverket» att kosta omkring 6,000 kronor. Under 1941 sysselsattes i medeltal 4,300 man vid statliga beredskapsarbeten. Av skäl, som nyss anförts, och även med hänsyn till vad kommissionen uttalat å sid. 59 f., böra arbetena ej inskränkas alltför mycket. Därför föreslår kommissionen att för statliga beredskapsarbeten beräknas 18 miljoner kronor, för vilken summa torde kunna sysselsättas omkring 3,000 man under ett år. För statskommunala beredskaps- och reservarbeten beräknas, med hänsyn till minskat hjälpbehov men stigande dagsverkskostnader, ett något minskat medelsbehov, nämligen från 3,8 5 till 3," miljoner kronor.

För kontantunderstödsverksamhet anser sig kommissionen, bland annat med hänsyn till vad som å sid. 61 anförts örn hjälpsökandeklientelets sammansättning, icke böra räkna med lägre kostnader. Erinras må även örn att dagunderstödsbeloppen enligt riksdagens uttalande (skrivelse nr 1941: lil) böra justeras med hänsyn till levnadskostnadernas förändringar och att understödsbeloppen höjts från och med den 1 april 1942 (se sid. 64). För beredskapskurserna beräknas ungefär samma omslutning som under innevarande budgetår. Vid sidan av arkivarbetena men utformad efter samma principer har tillkommit musikerhjälpen (se sid. 64). För båda dessa hjälp-

93 Kungl. Maj:ts proposition nr Siå.

former tillhopa beräknas ett medelsbehov av 1,8 miljoner kronor eller något mer än som under innevarande budgetår torde åtgå enbart för arkivarbeten.

Kommissionen uppskattar medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande åtgärder under budgetåret 1942/43 preliminärt till 40,000,000 kronor med

följande approximativa fördelning.

Statliga beredskapsarbeten........................

Arkivarbeten och musikerhjälp ..................

Statskommunala beredskaps- och reservarbeten

Kontantunderstödsverksamhet....................

Beredskapskurser..................................

Överflyttning av arbetskraft ......................

Övrig verksamhet..................................

......... kronor 18,000,000

......... » 1,300,000

......... » 3,700,000

......... » 2,000,000

......... » 2,500,000

......... » 12,000,000

..... » 500,000

Summa kronor 40,000,000

Då, enligt vad som framgår av förestående, vid nästkommande budgetårsskifte torde uppkomma en reservation av inemot 20,000,000 kronor, bör för budgetåret 1942/43 till arbetsmarknadsreglerande åtgärder beräknas ett anslag icke understigande 20,000,000 kronor.

Kommissionen är emellertid angelägen att uttala sin reservation med hänsyn till att nu icke förutsebara faktorer kunna radikalt förändra förutsättningarna för en reglering av arbetsmarknaden och därvid medföra väsentligt ökade kostnader, i vilket fall kommissionen bör äga att göra den framställning örn anvisande av ytterligare medel, som förhållandena må påkalla. Ej heller rymmas inom den nu angivna kostnadsramen medel för andra ändamål än kommissionens direkta verksamhet. Skulle det befinnas lämpligt att, i likhet med vad som skett under tidigare år, Kungl. Majit bemyndigas att ur arbetsmarknadsanslaget disponera vissa belopp till främjande av företagsverksamhet m. m., bör hänsyn härtill tagas da anslagets storlek fastställes.

Enär fråga uppkommit örn överförande till arbetsmarknadskommissionen av den av statens steninköpskommitté bedrivna verksamheten, tillåter sig kommissionen även framhålla, att örn kostnaderna för nämnda verksamhet anses böra bestridas ur arbetsmarknadsanslaget, måste en motsvarande höjning av anslaget göras.

B. Kommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter.

Avlöningar.

Ur förslagsanslaget till Statens arbetsmarknadskommission m. m. Avlöningar har Kungl. Majit för budgetåret 1941/42 ställt till arbetsmarknadskommissionens förfogande sammanlagt 4,960,000 kronor att disponeras på följande sätt:

Statens arbetsmarknadskommission, högst.................... kronor 1,400,000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna, högst » 3,500,000

Statsbidrag till pensioner åt befattningshavare vid arbetsförmedlingsanstalterna, jörslagsvis.......................... s 50,000

Inventering och registrering av företag och arbetskraft, högst »_10,000

Summa kronor 4,960,000

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Vid ovan angivna förutsättningar — i stort sett en verksamhet efter samma linjer som under innevarande år men med intensifierat överförande av arbetskraft —• kunna kostnaderna för nästkommande budgetår icke beräknas lägre än för det innevarande. Någon särskild medelsanvisning för inventering och registrering av företag och arbetskraft föreslås ej nu, men kommissionen får eventuellt anledning återkomma härtill. Vid bedömandet av medelsbehovet borde däremot redan nu hänsyn tagas dels till den kostnadsökning, som kan beräknas uppkomma genom ökade kristillägg till tjänstemän, och, i fråga örn centralförvaltningen, kostnader för den centrala blockdelegationen (sid. 65) dels ock till den arbetsbelastning, som den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens utökning kan komma att medföra för arbetsförmedlingsanstalterna. Dessa faktorer äro emellertid svåra att bedöma, och kommissionen föreslår därför, att medelsbehovet för avlöningar tills vidare upptages med ett till 5,000,000 kronor avrundat belopp.

Detta kan lämpligen fördelas på följande sätt:

Statens arbetsmarknadskommission, högst .................. kronor 1,400,000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna, högst » 3,550,000

Statsbidrag till pensioner åt befattningshavare vid arbetsförmedlingsanstalterna, förslagsvis.......................... » 50,000.

Omkostnader.

Ur förslagsanslaget till Statens arbetsmarknadskommission m. m. Omkostnader har Kungl. Majit för budgetåret 1941/42 ställt till arbetsmarknadskommissionens förfogande sammanlagt 2,670,000 kronor att disponeras på följande sätt:

Statens arbetsmarknadskommission, högst.................... kronor 820,000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna, högst » 1,800,000

Värnpliktslånenämnderna, högst.......,........................ » 30,000

Inventering och registrering av företag och arbetskraft, högst » 20,000

Summa kronor 2,670,000

Under de förutsättningar och med den reservation, som här ovan anförts beträffande den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens och centralblockdelegationens inverkan på kostnaderna, bör till omkostnader tills vidare upptagas ett belopp av 2,700,000 kronor.

Detta kan lämpligen fördelas på följande sätt:

Statens arbetsmarknadskommission, högst .................. kronor 820,000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna, högst » 1,850,000

Värnpliktslånenämnderna, högst .............................. » 30,000.

Kommissionen utgår från att kostnaderna för den lokala organisationen av jordbruksblocken skola bestridas ur anslaget till arbetsmarknadens reglering.

I enlighet med vad kommissionen sålunda anfört har kommissionen hemställt, att för budgetåret 1942/43 måtte anvisas dels till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor, dels

95 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av 5,000,000 kronor, dels ock till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av 2,700,000 kronor.

Departementschefen.

Statens arbetsmarknadskommission bar uppskattat det under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för nästa budgetår erforderliga medelsbehovet till i runt tal 40,000,000 kronor. Då kommissionen emellertid räknar med en reservation vid nästkommande budgetårsskifte av omkring

20.000. 000 kronor, har kommissionen föreslagit, att anslaget för budgetåret 1942/43 upptages till 20,000,000 kronor. Kommissionen har emellertid härvid framhållit, att nu icke förutsebara faktorer kunna radikalt förändra förutsättningarna för en reglering av arbetsmarknaden och medföra kostnader, som väsentligt överstiga de beräknade.

Det för arbetsmarknadsreglerande åtgärder för nästa budgetår erforderliga beloppet kan givetvis nu endast approximativt beräknas. Bostadsbyggandets omfattning kommer, såvitt nu kan bedömas, att bli ungefär dubbelt så stor som år 1941. Arbetslösheten inom byggnadsindustrin, som hittills varit mycket betydande, kommer alltså att väsentligen nedgå. Inom andra områden föreligger ingen oroväckande arbetslöshet. Däremot finnas områden med påtaglig brist på arbetskraft. Under sådana omständigheter synes anslagsberäkningen böra grundas på en relativt optimistisk bedömning av läget. Med tanke på de behov, som man vid rådande läge på arbetsmarknaden kan förutse, synes det möjligt att reducera det av arbetsmarknadskommissionen beräknade beloppet till 14 miljoner kronor. För att emellertid erhålla någon reserv, så att en viss försämring i arbetsmarknadsläget skall kunna mötas, utan att därför tillläggsanslag skall behöva äskas, föreslår jag, att anslaget bestämmes till

19.000. 000 kronor. Jag vill erinra örn att eventuella statsinköp av gatsten skola, i motsats till vad för närvarande är fallet, helt bestridas av förevarande anslag. Av nyssnämnda belopp torde vidare cirka 2,000,000 kronor böra stå till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsamhet, bland annat för att möjliggöra fortsatt stöd åt företagarföreningarna samt för inventering av ofullständiga jordbruk i Blekinge län.

Jämväl kostnaderna för arbetsmarknadskommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna bliva beroende av utvecklingen på arbetsmarknaden under nästa budgetår. De härutinnan uppgjorda kostnadskalkylerna kunna därför endast bliva approximativa. En höjning av avlönings- och omkostnadsanslagen i jämförelse med de av 1941 års riksdag anvisade — 3,750,000 respektive 2,100,000 kronor — torde vara oundviklig med hänsyn till att de arbetsmarknadsreglerande åtgärderna visat sig kräva en större administrativ apparat än förut räknats med. Å andra sidan torde den faktiska medelsförbrukningen under innevarande budgetår icke böra vara uteslutande vägledande vid anslagsberäkningen. Med hänsyn till svårigheterna att nu kunna bedöma utvecklingen synes nämligen anslagsberäkningen böra grundas på antagandet att den nuvarande medelsförbrukningen

96 Kungl. Majus proposition nr 344.

kan bringas att nedgå. Jag beräknar därför anslaget för nästa budgetår till Statens arbetsmarknadskommission: Avlöningar till 4,600,000 kronor och till Statens arbetsmarknadskommission: Omkostnader till 2,250,000 kronor.

X. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln anvisa

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar

ett förslagsanslag av ................................. kronor 4,600,000;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av ........................ kronor 2,250,000;

dels ock till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av ........................... kronor 19,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Jan-Erik Stenius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

07 Bilaga 1.

U i» i> g i f t e r

rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1940 och 1941.

A. Länsfördelning.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 344. isis 4i 7

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

• . B. Kommunfördelning.

*anger att kommuuen icke stått i rapportförbindelse med kommissionen för ifrågavarande

månad.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 844.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

104 Kungl. Majlis proposition nr 344.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

De hjälpsökande arbetslösas fördelning1 på

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 344.

107 Bilaga 2.

yrkesgrupper ock län den 31 december 1941.

108 Kungl. Mcij:ts proposition nr 344.

Bilaga 3.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden 1 7 1933—80 e 1941 av arbetslöshetsmedel. 1 2 3 4 5 6

1 A = företag i Statens arbetsmarknadskommissions regi.

B = företag i Väg- och. vattenbyggnadsstyrelsens regi.

2 Anvisat för budgetåret 1937/38 6,133,170 kronor.

3 » » » 1938/39 9,788,060 »

4 » » » 1939/40 5,015,040

5 » » » 1940/41 9,183,650 »

6 Därav totalkostnader 3,913,000 kronor resp. statsbidrag 3,521,700 kronor för arbeten i Arbetsmarknadskommissionens regi. Övriga arbeten under denna och samtliga under tidigare perioder ha utförts i annan myndighets regi.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

Ilo

Kungl. Majlis proposition nr 344.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

lil

1 Anvisat för budgetåret 1940/41 32,169,020 kronor.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Bilaga 4.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidragbeviljats under tiden 1/i 1941—31/ia 1941 av arbetslöshetsmedel.

1 A = företag i Statens arbetsmarknadskommissions regi. B = företag i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. C = företag i Byggnadsstyrelsens regi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

113 Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 344. ibis 42 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr, S44.

Bilaga 5.

Förteckning Öyér under är 1941 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

116 Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

Bilaga 6.

Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden Vt 1933—30/e 1911 av arbetslöshetsmedel.

Dag

för

beslut

Arbetsföret a

8/i

Under budgetåret 1933/34 beviljade medel (Kungl. Maj-.ts

prop. 231/1935, sid. 86) ..........................

Under budgetåret 1934/35 beviljade medel (Kungl. Maj-.ts

prop. 265/1936, sid. 33)..............................

Under budgetåret 1935/36 beviljade medel (Kungl. Marits

prop. 300/1937, sid. 74)..............................

Under budgetåret 1936/37 beviljade medel (Kungl. Maj:ts

prop. 284/1938, sid. 107) ............................

Under budgetåret 1937/38 beviljade medel (Kungl. Maj:ts

prop. 178/1939, sid. 38)..............................

Under budgetåret 1938/39 beviljade medel (Kungl. Maj:ts

prop. 236/1940, sid. 143) ..........................

Under budgetåret 1939/40 beviljade medel (Kungl. Maj:ts

prop. 285/1941, sid. 114) ..........................

Under tiden ‘A—31/is 1940 beviljade medel (Kungl. Maj:ts prop. 285/1941, sid. 115) ..........................

Regnvattenledning i Torsgatan, Uppsala stad, Uppsala

län ..............................................

Anordnande av tre brandbrunnar, Eskilstuna stad, Södermanlands län ......................................

Teater- och konserthusbyggnad, Malmö stad, Malmöhus län ............................................

Första etappen av en vatten- och avloppsledningsanläggning inom Dysjöområdet m. m., Gudmundrå s:n, Västernorrlands län ......................................

Omläggning av Skogstorpsvägen mellan Hvilsta och Med, Eskilstuna stad, Södermanlands län..................

Vatten- och avloppsledningar i Matildebergsgatan m. m. Mölndals stad, Göteborgs och Bohus län ............

Vägen Partille—Djupedalen (Prästvägen), Partille s:n. Göteborgs och Bohus län ..........................

Vissa delar av vatten- och avloppsledningar inom Västra Mark, Örebro stad, Örebro län....................

Regnvattenledningar i Buthagen m. m., Uppsala stad,

Uppsala län......................................

Vattenledning inom Berga egnahemsområde, Kalmar stad, Kalmar län ...................................... 1 2 3

1 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa fall även årskostnadsbidrag, som fastställes först efter årets utgång. * Anger att endast årskostnadsbidrag utgår.

2 Anvisat för budgetåret 1937/38 4,116,500 kronor.

3 „ » » 1938/39 4,092,475 »

* » » » 1939/40 1,959,225 » .

Kungl. May.ts proposition nr 344.

118 Kungl. Majlis proposition nr 34d.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Kungl. May.ts proposition nr 344.

122 Kungl. May.ts proposition nr 344.

Bilaga 7.

Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statbidrag beviljats under tiden V?—31/12 1941 av arbetslöshetsmedel.

1 Anvisat för budgetåret 1940/41 9,750,254 kronor.

2 Jämför not 1 till bilaga 6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

124 Kungl. Majlis proposition nr 344.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

‘Vii

13/n

19/n

21/n

*6/n

Vn

28/n

V12

Utvidgning av järnvägsanläggningar i hamnen, Göteborgs stad, Göteborgs och Bohus län

Fortsatt utbyggnad av vatten- och avloppsledningar i Fjällbacka m:e, Kville s:n, Göteborgs och Bohus län')

Hägnadsmur omkring Krokens kapell, Skee s:n, Göteborgs och Bohus län ..............................

Anläggning för skyddsrum i Otterhälleberget, Göteborgs stad, Göteborgs och Bohus län....................

Ytterligare arbeten för utbynggad av blindlandningsbana samt förlängning av plattform vid blivande hangarbyggnad å Bromma flygfält, etapp Y, Stockholms stad (28/n 1940)........................................

Ytterligare kostnader för anläggning av väg Tegen— Öhed, Brastads s:n, Göteborgs och Bohus län (26/io 1941)

Anordnande av tre branddammar samt upprensning av en förutvarande damm, Foss s:n, Göteborgs och Bohus län

Anläggande av väg samt vatten- och avloppsledningar vid Skee station, Skee s:n, Göteborgs och Bohus län

Ytterligare kostnader för nybyggnad av brandstation, Härnösands stad, Västernorrlands län (u/« 1941) ..

Ny skyttepaviljong, Sundsvalls stad, Västernorrlands län

Ytterligare kostnader för anläggning av vattenledning m. m. vid Fiskartorpet, Stockholms stad (s/e 1941)....

Vatten- och avloppsledningar i stadens ytterområden. Alingsås stad, Älvsborgs län........................

Vatten- och avloppsledningar inom det s.k. Bäckastrandsområdet, Hjo stad, Skaraborgs län..................

Utförande av grav med återfyllning för jordkabel från nya brandstationen till polishuset, Härnösands stad, Västernorrlands län ................................

Enskild väg från allmänna vägen Bollstabruk—Forsed genom Bursjö till enskilda vägen Angsta—Högsta, Ytterlännäs s-.n, Västernorrlands län......................

Anläggning av Ulvsundavägen mellan Bällstavägen och Kratsbodavägen med tillhörande avloppsledning, Stockholms stad ......................................

Utläggande av gång- och cykelbanor å den s. k. Göteborgsvägen, Uddevalla stad, Göteborgs och Bohus län (12/n 1937)..........................................

Omläggning av befintliga ledningar i Bingvägen, Lidingö stad, Stockholms län................................

Anordnande av fem brandbrunnar, Danderyds s:n, Stockholms län........................................

Till- och avloppsledningar jämte bassänger vid reningsverket, Uppsala stad, Uppsala län ................

Ytterligare arbeten vid anläggning för bevattning med avslammat kloakvatten från reningsverket i Källby, Lund stad, Malmöhus län (% 1941)..................

cattenbyggnadsstyrelsens regi.

126 Kungl. Majlis proposition nr 344.

*) Arbetsmarknadskommissionen beslöt den 7/i 1942, att arbetet skulle utföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

127 Bilaga 8.

Förteckning över under år 1941 avslutade statskounnunala beredskapsarbeten.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

130 Kungl. Marits proposition nr 344.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

131 Dag

för

beslut

Arbetsföretag

Total-

kostnader

kronor

Därav statsbidrag av arbetslösbetsmedel kronor

Antal

utförda

dags-

verken

Medelförtjänst per 8 t. arbetsdag kronor

Dagsverks-

kostnad

kronor

totalt

för

stats-

verket

nh

,2/e

Ytterligare kostnader för skolanläggning vid Stora Kullen, Sturkö s.-n, Blekinge län (*/i 1936)............

Ytterligare kostnader för vattenledningsanläggning, Marstrands stad, Göteborgs och Bolms län ........

Ytterligare kostnader för första etappen av vatten- och avloppsledningsanläggning i Öjebyn, Pitea s:n, Norrbottens län (!1/4 1939) ............

Summa

1,420

1,579 44,223

42,360

5,908,912 2,956,932

7: 20

7: 78

7:00

39,670

31,400

11:92

8: 74

14:59

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Sammanställning per den 31 december 1941 av statliga beredskapsoch statskommunala beredskapsarbeten, till vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 844.

133 Bilaga .9.

arbeten i annan myndighets, än arbetsmarknadskommissionens regi medel beviljats under tiden 1h 1933—S1/i2 1941.

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

De arbetslösas och arbetslöslietshj alpens fördelning den 31

135 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

december 1941. Läll samt städer med över 15,000 inv. Bilaga 10.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Bilaga 11.

Utbetalade statsbidrag till beredskapsarbeten, statskonununala reservarbeten, arkivarbeten, kontantunderstödsverksamhet saint utbildningshjälp under tiden 1h 1940—30/e 1941. Kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

137 Bilaga 12.

Utbetalade statsbidrag till beredskapsarbeten, statskoiniminala reservarbeten, arkivarbeten, kontantunderstöds verksam het samt ntbildningshjälp under tiden 1lr—81/iä 1941. Kronor.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Bilaga 13.

Kostnader för arbetsförmedling, beredskapskurser in. m. under tiden 1h 1940—so/6 1941. Kronor.

Kungl. Marits proposition nr 344.

139 Bilaga 14.

Kostnader för arbetsförmedling, beredskapskurser m. ni. under tiden lh—31/ia 1941. Kronor.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

INNEHÅLLSFÖBTECKNING.

Sid.

I. Arbetsmarknaden under år 1941 ........................................

IL Arbetsmarknadskommissionens verksamhet år 1941 ....................

A. Arbetsförmedling och överflyttning av arbetskraft ................

Arbetsförmedlingens organisation ................................

Arbetsförmedlingsverksamheten ..................................

Särskilda åtgärder för tillgodoseende av skogsbrukets arbetskraftsbehov ..............................................................

Omskolning av arbetskraft........................................

B. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft under förstärkt försvarsberedskap......................................

C. Planläggning, registrering m. m.....................................

D. Hjälpverksamheten för arbetslösa ..................................

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning........

Arbetslinjen........................................................

Statliga arbeten i arbetsmarknadskommissionens regi..........

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi ........................................................

Statskommunala beredskapsarbeten ............................

Statskommunala reservarbeten..................................

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag ....................

Understödslinjen ..................................................

Dagunderstöd.............................t......................

Hyreshjälp ......................................................

Kommunalt understöd ..........................................

Utbildningshjälp ................................................

Hjälpverksamhetens totala omfattning............................

E. Värnpliktshjälp ......................................................

III. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet under första kvartalet 1942

Arbetsmarknaden........................................................

Arbetsförmedling, arbetslöshet och hjälpverksamhet..................

Vidtagna åtgärder, överväganden m. m...............................

IV. Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden ......................

V. Statsbidrag till kommuner för vissa ränte- och amorteringsutgifter____

VI. Arbetsförmedlingspersonalens anställningsförhållanden ................

VII. Departementschefen ......................................................

VIII. Särskilda frågor..........................................................

A. Komplettering av ofullständiga jordbruk ............................

Departementschefen ..................................................

B. Företagarföreningar inom vissa län ..................................

Departementschefen...............................,.....................

C. Inlösen av gatsten för statens räkning ..............................

Departementschefen ..................................................

i

24 26 27 33 33

47 49 49 52 52 55 55 57 59 73

76 80 83 83 85

86 86 89

Kungl. Majus proposition nr 344. 141

Sid.

IX. Medelsbehovet för budgetåret 1942/43 .................................. 90

Arbetsmarknadskommissionens förslag .................................. 90

A. Arbetsmarknadens reglering............... 90

B. Kommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnder och arbets-

förmedlingsanstalter ................................................ 93

Avlöningar ............................................................ 93

Omkostnader .......................................................... 94

Departementschefen.................................................... 95

X. Hemställan................................................................ 96

Bilagor.

1. Uppgifter rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas

rapporter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1940 och 1941........................................................ 97

2. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper och län den

31 december 1941 106

3. Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden 1lt 1933—S0U 1941 av arbetslöshetsmedel.......... 108

4. Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden 1/t—31/is 1941 av arbetslöshetsmedel................ 112

5. Förteckning över under år 1941 avslutade statliga beredskapsarbeten i

annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi .............. 114

6. Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden 1/t 1933—30/6 1941 av arbetslöshetsmedel 116

7. Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under tiden 1h—31/12 1941 av arbetslöshetsmedel........ 122

8. Förteckning över under år 1941 avslutade statskommunala beredskapsarbeten ...................................................................... 127

9. Sammanställning per den 31 december 1941 av statliga beredskapsar-

beten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi och statskommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden 1/i 1933—31/i2 1941 ................................................ 132

10. De arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördelning den 31 december 1941 134

11. Utbetalade statsbidrag till beredskapsarbeten, statskommunala reserv-

arbeten, arkivarbeten, kontantunderstödsverksamhet samt utbildningshjälp under tiden V7 1940—3%; 1941.................................... 136

12. Utbetalade statsbidrag till beredskapsarbeten, statskommunala reserv-

arbeten, arkivarbeten, kontantunderstödsverksamhet samt utbildningshjälp under tiden t/t—31/i2 1941.......................................... 13/

13. Kostnader för arbetsförmedling, beredskapskurser m. m. under tiden

lh 1940—30/« 1941 ........................................................ 138

14. Kostnader för arbetsförmedling, beredskapskurser m. m. under tiden

1/7—31/i._, 1941 .............................................................. 139