med förslag till lag om fortsatt giltighet av utlänningslagen den 15 juni 1915 (nr 315)
Kungl. Maj:ts proposition nr 17.
1 Nr 17.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fortsatt giltighet av utlänningslagen den 15 juni 1915 (nr 315); given Drottningholms slott den 16 december 1949.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt giltighet av utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315).
GUSTAF.
Herman Zetterberg. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 17.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 17.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315).
Härigenom förordnas, att utlänningslagen den 15 juni 1945,1 vilken enligt lag den 20 juni 1947 (nr 312) gäller till och med den 30 juni 1950, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1951.
I fråga om sådan under lagens giltighetstid begången förseelse som avses i lagen skall vad där är stadgat om ansvar gälla även efter den 30 juni 1951.
Uppehålls- eller arbetstillstånd må meddelas även för tid efter den 30 juni 1951, dock ej för längre tid än för högst fem år efter sistnämnda dag. 1
1 Senaste lydelse i vissa delar se SFS 1946: 360 och 1947: 312.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17.
3 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 18 november 1949.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för inrikesdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om fortsatt giltighet av utlänningslagen och anför följande.
Gällande lagstiftning om utlänningar i Sverige, nämligen lagen den 15 juni 1945 (nr 315) om utlännings rätt att här i riket vistas (utlänningslag) är tidsbegränsad. Den gällde till en början t. o. m. den 30 juni 1947 och förlängdes genom lag den 20 juni 1947 (nr 312) för ytterligare tre år eller t. o. m. den 30 juni 1950.
I denna lagstiftning givas regler om utländska medborgares och statslösas uppehåll i Sverige och om deras rätt att här taga arbetsanställning. Den innehåller sålunda bestämmelser om skyldighet att vid inresa till riket vara försedd med pass samt bemyndigar Kungl. Maj :t att även föreskriva skyldighet att inneha inresetillstånd (visering). Lagen reglerar vidare i vad mån utlänning för rätt att vistas i Sverige skall ha uppehållstillstånd samt i vad mån han skall ha arbetstillstånd för rätt att här innehava arbetsanställning. Ett detaljerat system av regler anger under vilka omständigheter en utlänning kan mot sin vilja avlägsnas ur riket; de viktigaste formerna härför äro avvisning, förpassning och utvisning.
Utlänningslagstiftningen har alltsedan 1927 haft formen av tidsbegränsade lagar med giltighetstider växlande från två till fem år. Då frågan om ytterligare förlängning behandlades år 1947 (proposition nr 297 och första lagutskottets utlåtande nr 51), diskuterades om icke utlänningslagstiftningen borde göras permanent. Statens utlänningskommission hade förordat detta, men departementschefen anförde häremot två skäl: dels kunde det icke anses uteslutet, att inom en icke alltför avlägsen framtid vissa förändringar inom den internationella samfärdseln konnne att inträda, vilka vore ägnade att inverka på utformningen av denna lagstiftning, dels förelåge, även frånsett detta, behov av en mera genomgripande revision av lag-
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 17.
stiftningen i syfte bland annat att i möjligaste mån åstadkomma en förenkling och begränsning av kontrollsystemet. Eu sådan översyn av lagstiftningen borde dock icke genomföras förrän förhållandena i vissa avseenden något mera stabiliserats. På grund härav förordades, att 1945 års lag — i vilken samtidigt föreslogos åtskilliga ändringar — skulle förlängas på tre år. Propositionen bifölls av riksdagen.
Sedermera har tillsatts en kommitté för revision av utlänningslagstiftningen, innefattande även utredning av frågan om densamma bör göras permanent. Kommittén, som antagit namnet »1949 års utlänningskommitté», tillsattes den 4 mars 1949 och består av presidenten för hovrätten över Skåne och Blekinge Ivar Wieslander, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare professor Åke Holmbäck, ledamoten av riksdagens andra kammare chefredaktören Rolf Edberg och chefen för utlänningskommissionen, byråchefen Nils Hagelin. Till kommitténs biträde ha därjämte tillkallats åtskilliga sakkunniga och representanter för olika myndigheter och organisationer, bland dem arbetsmarknadens båda största huvudorganisationer.
I skrivelse till chefen för justitiedepartementet har 1949 års utlänningskommitté den 17 oktober 1949 anfört följande. Kommittén hunne icke slutföra sitt uppdrag å sådan tid att proposition på grundval av kommitténs förslag kunde föreläggas 1950 års riksdag. Vid sin genomgång av utlänningslagen hade kommittén funnit, att frågan om dess revision vore mycket komplicerad, men också att behovet att ändra lagen icke vore mera tvingande än att därmed syntes kunna anstå. Kommittén föresloge därför att lagen finge gälla oförändrad t. o. m. den 30 juni 1951. De till kommitténs biträde tillkallade sakkunniga hade, enligt vad kommittén framhållit, icke haft något att erinra mot vad kommittén sålunda föreslagit.
Statens utlänningskommission har i yttrande över kommitténs framställning förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till densamma.
Departementschefen.
Då utlänningslagen senast förlängdes år 1947, hade man vissa förhoppningar, att förhållandena på detta område under de närmaste åren skulle stabiliseras. Dessa förhoppningar ha emellertid knappast infriats. Alltjämt är flyktingströmmen till Sverige stark, och antalet här vistande utlänningar har på sistone tidvis varit större än någonsin förut.
Detta minskar emellertid icke behovet av den utredning, som nu pågår om revision av lagstiftningen. Icke minst viktigt är det att söka nå fram till vissa förenklingar av systemet för utlänningskontrollen, så att den nuvarande stora arbetsbördan för vederbörande myndigheter lättas så mycket som möjligt. Den kommitté som arbetar härpå har emellertid understrukit att dess uppgift är mycket komplicerad och därför hemställt att det nuvarande provisoriet måtte förlängas medan kommittén arbetar vidare.
Med hänsyn härtill får jag föreslå, att den gällande utlänningslagen förlänges på ytterligare ett år. Huruvida förhållandena kunna göra det möjligt och lämpligt att inom denna tid taga ställning till frågan om en mera defi-
Kungl. Maj ds proposition nr 17.
nitiv revision av lagstiftningen är naturligtvis ovisst, och det är således tänkbart att en ytterligare förlängning — med eller utan partiella reformer — kan blå påkallad, men tills vidare torde ett uppskov till år 1951 böra ske.
I enlighet härmed har inom justitiedepartementet upprättats bilagda förslag till lag om fortsatt giltighet av utlänningslagen den 15 juni 19k5 (nr 315).1
I överensstämmelse med vad som var fallet vid den år 1947 beslutade förlängningen erfordras vissa övergångsbestämmelser. Den ena av dem — som är vanlig i lagar med tidsbegränsad giltighet — innebär, att förseelse som blivit begången under lagens giltighetstid skall kunna beivras även senare. Den andra övergångsbestämmelsen hänför sig till rådande praxis för meddelande av uppehållstillstånd och arbetstillstånd. De flesta av dessa beviljas för tämligen kort tid, tre, sex eller tolv månader, men beträffande utlänningar som vistats mycket länge i Sverige har man av olika skäl ansett lämpligt att övergå till tämligen långa tillståndsperioder, två år eller mera. Det har ansetts, att denna praxis icke borde hindras genom att lagen förlänges på kortare tider i sänder; myndigheterna måste även mot slutet av giltighetsperioden kunna meddela tillstånd som sträcker sig utöver denna. Därför stadgades redan år 1947, att uppehålls- och arbetstillstånd finge meddelas även för tid efter den dag till vilken lagens giltighet utsträcktes, dock ej längre än för högst fem år efter nämnda dag. Samma regel föreslås även nu.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet: Nils Grass.
1 Bilagan, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 17.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 13 december 1949.
Närvarande:
justitieråden Geijer,
Dahlman,
Lech,
regeringsrådet Quensel.
Enligt lagrådet den 28 november 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 november 1949, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet E. Hedfeldt.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet: Bengt Larson.
Kungi. Maj.ts proposition nr 17.
7 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 16 december 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 13 december 1949 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18 november 1949 remitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet av utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315).
Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Lars Nordvall.