('med förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)',)
Hänvisat till av
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 1
Nr 130.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261); given Stockholms slott den 5 mars 195b.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Till följd av de ändringar som i propositionen nr 60 till årets riksdag föreslagits på yrkesskadeförsäkringens område föreslås sadana ändringar i militärersättningsförordningen som erfordras för bibehållande av den hit tillsvarande likformigheten i fråga om ersättningar m. in. Detta innebär att högsta beloppet av den årliga arbetsförtjänst som får medräknas vid bestämmande av sjukpenning eller livränta höjes från 7 200 till 15 000 kronor. Vidare anknytes sjukpenningskalan till den för sjukförsäkringens del redan antagna tabellen. Förslaget innebär vidare att barntillägg om en, två eller tre kronor skall kunna utgå å sjukpenningen och att denna vid sjukhusvistelse utbytes mot s. k. hempenning. På grund av höjningen av maximibeloppet för årlig arbetsförtjänst stiger livräntor nas maximibelopp avsevärt. Begravningshjälpen höjes från 500 till 600 kronor. I fråga om rätten till efterlevandelivräntor sker en del ändringar, som i regel innebär utvidgning av de ersättningsberättigades krets. Någon sådan samordning, som för yrkesskadeförsäkringens del skall gälla i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen, är tills vidare icke avsedd i fråga om militärersättningarna. 1 —335 64 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Förslag till
Förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).
Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2—4, 6—19 samt 21 och 22 §§ militärersättningsförordningen den 2 juni 19501 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
| (Gällande lydelse.) | (Föreslagen lydelse.) |
|---|---|
| 1 |
1 mom. Varder i denna förord 1 mom. Drabbas i denna förord
ning avsedd värnpliktig, till man ning avsedd värnpliktig, till man skap hörande fast anställd, förste skap hörande fast anställd, förste fältflygare, icke ständigt tjänstgö fältflygare, icke ständigt tjänstgö rande fast anställd eller frivillig un rande fast anställd eller frivillig un der militärtjänstgöring å tid, då ri der militärtjänstgöring å tid, då ri
ket icke befinner sig i krig, skadad ket icke befinner sig i krig, av ska till följd av olycksfall eller ådrager da till följd av olycksfall eller ådra
sig person, som nu nämnts, annor- ger sig person, som nu nämnts, anledes under dylik tjänstgöring sjuk norledes under dylik tjänstgöring dom, utgives av allmänna medel er sjukdom, utgives av allmänna medel sättning enligt nedan stadgade grun ersättning enligt nedan stadgade der. grunder. I denna--------------------------- denna förordning.
Med skada till följd av olycks fall avses icke blott kroppsskada utan även skada å konstgjord lem eller därmed jämförlig anordning, som är i bruk för sitt ändamål.
2 §•
Militärtjänstgöring anses hava va Militärtjänstgöring anses hava va rit för handen icke blott då veder rit för handen icke blott då veder börande deltagit i sådan tjänstgö börande deltagit i sådan tjänstgö ring utan även under tid, ring utan även under tid, då han eljest på grund av tjänst då han eljest på grund av tjänst göringen uppehållit sig inom kasern- göringen uppehållit sig inom kasern område, fartyg eller annan förlägg- område, fartyg eller annan förlägg-
1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se 1953 : 672 och av 9 § se 1953:256.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 3
ningsplats eller i omedelbart sam ningsplats eller i nära samband med
band med tjänstgöringen lovligen tjänstgöringen lovligen uppehållit uppehållit sig å allmän plats inom sig å allmän plats inom tjänstgö tjänstgöringsorten eller den omgiv ringsorten eller den omgivning där ning därav, där personal tillhörande av, där personal tillhörande manska manskapet vanligen vistas under fri pet vanligen vistas under fritid, samt tid, samt då han färdats till eller från då han färdats till eller från tjänstgöringen samt färden föran tjänstgöringen samt färden föran
letts av och stått i omedelbart sam letts av och stått i nära samband
band antingen med tjänstgöringen antingen med tjänstgöringen eller eller med permission eller annan le med permission eller annan ledig dighet. het. Med militärtjänstgöring------------- ------------- eller prövning.
3 §•
1 inom. Har någon i i § avsedd person, som ådragit sig skada, varit utsatt för olycksfall varom här är fråga, skall orsakssamband anses föreligga mellan olycksfallet och ska dan, såvida icke övervägande skäl tala däremot. Sjukdom, som utan att vara för 2 mom. Sjukdom, som utan att
orsakad av olycksfall yppas under vara förorsakad av olycksfall yppas militärtjänstgöring, skall anses vara under militärtjänstgöring, skall an ådragen under denna, såvida skälig ses vara ådragen under denna, så anledning ej finnes att antaga, att vida skälig anledning ej finnes att sjukdomens framträdande föranletts antaga, att sjukdomens framträdan av annan orsak än tjänstgöringen de föranletts av annan orsak än och att denna icke väsentligen bidra tjänstgöringen och att denna icke git därtill. väsentligen bidragit därtill. Annan sjukdom, som icke föror Annan sjukdom, som icke föror sakats av olycksfall, skall anses vara sakats av olycksfall, skall anses vara ådragen under tjänstgöringen, därest ådragen under tjänstgöringen, därest denna skäligen kan antagas hava vä denna skäligen kan antagas hava vä sentligen bidragit till sjukdomen. sentligen bidragit till sjukdomen.
Nedan givna bestämmelser angå 3 mom. Nedan givna bestämmel
ende skada till följd av olycksfall ser angående skada till följd av skola tillämpas även beträffande olycksfall skola tillämpas även be sjukdom, som icke förorsakats av träffande sjukdom, som icke föror olycksfall; och skall därvid skadan sakats av olycksfall; och skall där-
4 Kiingl. Maj:ts proposition nr 130.
anses hava inträffat den dag sjuk vid skadan anses hava inträffat den domen yppades. dag sjukdomen yppades.
4 §• Ersättningsärenden, som avses Ersättningsärenden, som avses i denna förordning, avgöras med de denna förordning, avgöras med det undantag, som i 6 och 7 §§ angivas, undantag, som angives i 6 § 3 mom., av riksförsäkringsanstalten. av riksförsäkringsanstalten. över beslut av riksförsäkringsan Över beslut av riksförsäkringsan stalten i sådant ärende må klagan stalten i sådant ärende må klagan föras hos försäkringsrådet genom föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit besvär, som skola hava inkommit till till försäkringsrådet sist å trettionde försäkringsrådet senast inom en må dagen efter den, då klaganden erhöll nad efter det klaganden erhållit kän del av beslutet. nedom om beslutet. Försäkringsrådet äger---------------- ----------denna paragraf. Över försäkringsrådets — —----- ------------ej föras. Med avseende--------------------------- försäkringsrådet stadgas. Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens beslut i omförmälda ärenden meddelas kostnadsfritt.
0 §. 1 mom. Har någon skadats till 1 mom. Föranleder skada till följd följd av olycksfall, som ovan avses, av olycksfall, som ovan avses, behov skall i ersättning tillhandahållas ho av läkar-, tandläkar- eller sjukhus nom erforderlig läkarvård jämte vård eller av läkemedel, skola erfor läkemedel och andra till arbetsför derliga kostnader härför ävensom mågans höjande eller eljest till lind nödiga utgifter för resor ersättas. rande av menliga följder av olycks Med läkarvård likställes sjukgym fallet nödiga särskilda hjälpmedel, nastik eller eljest behandling med såsom kryckor, konstgjorda lemmar bad, massage, elektricitet eller het och glasögon, allt i den mån den luft eller annan därmed jämförlig skadade icke eljest äger erhålla så behandling, som meddelas efter lä dana förmåner på statens bekost kares föreskrift. Kan läkarvård ej nad. Den skadade är skyldig under anskaffas utan oskälig omgång eller kasta sig vård eller föreskrift av lä kostnad, må ersättning i stället läm kare, som vederbörande militära nas för annan lämplig vård. myndighet eller riksförsäkringsan Ersättning skall ock utgå för er stalten må tillkalla. Kan läkarvård forderliga kostnader för särskilda ej anskaffas utan oskälig omgång hjälpmedel till lindrande av menliga
Kuiujl. Maj:ts proposition nr 130. 5
eller kostnad, må i stället annan följder av olycksfallet, såsom kryc lämplig vård beredas den skadade. kor, konstgjorda lemmar och glas Tillika gäldas behövlig kostnad ögon. Erfordras förnyelse av dylika för läkarbetgg, som erfordras för be hjälpmedel må, när skäl därtill prö stämmande av ersättning enligt den vas föreligga, kostnaden härför er na förordning eller för prövning hu sättas genom ett årligt belopp, som ruvida ersättning bör utgå. svarar mot den sannolika årliga Erfordras förnyelse av sådana kostnaden för förnyelsen, eller ge särskilda hjälpmedel, som avses i nom ett belopp för en gång, motsva första stycket, må, när skäl därtill rande kostnadens kapitalvärde en prövas föreligga, i stället för nya ligt beräkningsgrunder som faststäl hjälpmedel utgivas ersättning med las av Konungen. ett årligt belopp, svarande mot den Tillika gäldas nödiga utgifter för sannolika årliga kostnaden för för läkarintyg, som erfordras för be nyelsen, eller ett belopp för en gång, stämmande av ersättning enligt den motsvarande sagda ersättnings kapi na förordning eller för prövning hu talvärde enligt gällande beräknings ruvida ersättning skall utgå. grunder. 2 Ersättning enligt detta moment utgår endast i den mån den skadade icke eljest äger erhålla däri angivna förmåner på statens bekostnad. 2 mom. Har olycksfallet medfört 2 mom. Har olycksfallet medfört sjukdom, som varat mer än två da sjukdom, som varat mer än två da gar efter dagen för olycksfallet, ut- gar efter dagen för olycksfallet, ut gives, där ej annat följer av 4 inom., gives, där ej annat följer av 5 inom., från och med dagen efter sistnämnda från och med dagen efter sistnämnda dag sjukpenning så länge sjuk dag sjukpenning så länge sjuk domen förorsakar förlust av arbets domen förorsakar förlust av arbets förmågan eller nedsättning av denna förmågan eller nedsättning av denna med minst en fjärdedel. Vid förlust med minst hälften. Vid förlust av av arbetsförmågan utgives för varje arbetsförmågan utgives för varje dag dag hel sjukpenning, bestämd i för hel sjukpenning och vid nedsättning hållande till den skadades årliga ar av arbetsförmågan halv sjukpenning. betsförtjänst på sätt nedan angives, Sjukpenningens storlek bestäm och vid nedsättning av arbetsförmå mes, där ej annat följer av vad i gan sjukpenning med det lägre be femte stycket sägs, av den sjukpen lopp för dag som svarar mot graden ningklass, till vilken den skadade av nedsättningen. med hänsyn till sin årliga arbetsför Hd sjukpenning skall, där ej an tjänst är att hänföra. nat följer av vad i tredje och fjärde Sjuk penningklasserna och belop styckena stadgas, utgå med belopp pet av hel sjukpenning inom varje som framgår av följande tabell, där- klass framgå av följande tabell:
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
| (Gällande lydelse.) | (Föreslagen lydelse.) |
|---|---|
| vid sjukpenning med familjetillägg utgår, om den skadade sammanlever med hustru eller om den skadade har hemmavarande barn eller adop tivbarn under sexton år: | |
| Den årliga arbetsför | Den skadades |
| Sjukpenningens belopp | Beloppet av hel årliga arbets |
| tjänsten uppgår | sjukpenning |
Sjuk- förtjänst uppgår
| utan med |
men ej pen-
| till familje familje | för tid t. o. m. |
till ning-
| tillägg tillägg | den månad för tid |
klass till men ej
| (kronor) (kronor) kronor öre kronor öre | till under vilken där |
| nr | den skadade efter |
| kr. kr. | |
| 1 785 3 50 5 | fyller 67 år kr. |
| kr. | |
| 1 785 2 040 4 5 50 | |
| 2 040 2 295 4 50 6 | 1 800 3 3 1800 2 400 4 4 2 400 3 000 5 5 3 000 3 600 6 5 3 600 4 200 7 6 4 200 5 000 8 6 5 000 5 800 9 7 5 800 6 800 10 7 6 800 8 400 12 8 8 400 10 200 14 9 10 200 12 000 16 10 12 000 14 000 18 It 14 000 — 20 12 |
| 1 | |
| 2 295 2 805 5 6 50 | |
| 2 | |
| 2 805 3 315 6 7 50 | |
| 3 | |
| 3 315 3 825 7 8 50 | |
| 4 | |
| 3 825 4 335 8 9 50 | |
| 5 | |
| 4 335 4 845 9 10 50 | |
| 6 | |
| 4 845 5 355 10 11 50 | |
| 7 | |
| 5 355 5 865 11 12 50 | |
| 8 | |
| 5 865 6 375 12 13 50 | |
| 9 | |
| 6 375 6 885 13 14 50 | |
| 10 | |
| 6 885 — 14 — 15 50 | |
| 11 | |
| 12 | |
| 13 |
Uppgår den skadades årliga ar Halv sjukpenning utgör hälften betsförtjänst ej till ettusensexhundra av hel sjukpenning. kronor, skall beloppet av hel sjuk penning för tiden till och med den månad, varunder den skadade fyller aderton år, och för tiden från och med månaden näst efter den, var under han fyllt sextiosju år, ned sättas till tre kronor, om den skada des årliga arbetsförtjänst uppgår till minst ettusentvåhundra kronor, och till två kronor, om den årliga arbets förtjänsten understiger ettusentvå hundra kronor. Detsamma gäller be träffande sjukpenning för annan tid än nyss nämnts, såvida den skada des arbetsförmåga vid olycksfallet var höggradigt nedsatt i följd av lyte, kronisk sjukdom eller annan varaktig omständighet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 7
Har livränta utgått enligt 3 mom., För tid, beträffande vilken liv motsvarande förlust av arbetsförmå ränta, som tillerkänts den skadade, gan, skall hel sjukpenning under tid enligt 3 mom. första stycket andra omedelbart därefter, med undantag punkten icke må uppbäras, må hel för tid då den skadade i anledning sjukpenning jämte barntillägg, som av skadan är intagen å sjukvårds- avses i nästa stycke, icke utgå med anstalt, utgöra lägst en fyrahundra lägre belopp än som motsvarar liv dedel av sådan livräntas årsbelopp. räntan för dag räknad. Föreligger vårdbehov som i 3 mom. 1 fråga om utgivande av barntilltredje stycket sägs, skall hänsyn där lägg till sjukpenningen och av hem till tagas vid nämnda årsbelopps be penning i stället för sjukpenning räkning. skola bestämmelserna i 74 och 15 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring äga motsvarande tillämpning. 3 mom. Har olycksfallet, efter 3 mom. Har olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört under längre eller sjukdom medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av ar kortare tid bestående förlust av ar betsförmågan eller nedsättning av betsförmågan eller nedsättning av denna med minst en tiondel, utgives, denna med minst en tiondel, utgives, där ej annat följer av 4 mom., liv där ej annat följer av 5 mom., liv ränta under tiden, utgörande för år ränta under tiden till den skadade. Medför samma olycksfall ånyo sjuk räknat a) vid förlust av arbetsförmågan dom, på grund varav sjukpenning ett belopp motsvarande två tredjede skall utgå, äger den skadade dock lar av den skadades årliga arbetsför icke uppbära livräntan under sjuk tjänst, beräknad på sätt i 9 § sägs, domstiden. Livräntan beräknas på och grundval av den skadades årliga ar b) vid nedsättning av arbetsför betsförtjänst, i förekommande fall mågan den del av nyssnämnda be nedsatt efter vad i tredje stycket lopp som svarar mot graden av ned- sägs, (ersättningsunderlaget) samt sättningen. utgår för tid till och med den må Medför olycksfallet förlust av ar nad, under vilken han fyller sextio betsförmågan eller nedsättning av sju år, med belopp som för år räk denna med minst tre tiondelar, för- nat motsvarar höjes livränta för tiden från och a) vid förlust av arbetsförmågan: med månaden näst efter den, var elva tolftedelar av ersättningsunder under den skadade fyllt aderton år, laget. till och med den månad, varunder b) vid nedsättning av arbetsför den skadade fyller sextiosju är, till mågan med minst tre tiondelar: en ett årligt belopp, motsvarande mot graden av nedsättningen sva rande del av ersättningsunderlaget,
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
n) nid förlust au arbetsförmågan minskad med en tolftedel av detta, elva tolftedelar av den skadades år och liga arbetsförtjänst, beräknad på sätt c) vid nedsättning av arbetsför i 9 § sägs, och mågan med mindre än tre tiondelar: b) vid nedsättning av arbetsför den del av två tredjedelar av ersättmågan ett mot graden av nedsätt- ningsunderlaget, som svarar mot ningen svarande belopp av sagda ar graden av nedsättningen. betsförtjänst, minskat med en tolfte För tid från och med månaden del av denna. näst efter den, under vilken skadad Medför olycksfallet förlust av ar fyllt sextiosju år, utgör livräntan betsförmågan och tillika behov av tre fjärdedelar av det belopp, vartill särskild vård som ej avses i 1 inom., livräntan skall beräknas jämlikt förhöjes livränta under den tid för första stycket. hållandet varar med ett årligt be Vid fastställande av ersättningslopp, bestämt med hänsyn till vård underlaget medräknas årlig arbets behovets omfattning, högst ettusen förtjänst, som icke överstiger sju åttahundra kronor för år räknat tusentvåhundra kronor, till hela sitt (vårdbidrag); och må sådan förhöj belopp, den del av arbetsförtjänsten, ning utgå jämte förhöjning enligt som överstiger sjutusentvåhundra föregående stycke. men ej tiotusenåttahundra kronor, till tre fjärdedelar och den del där av, som överstiger tiotusenåtta hundra kronor, till hälften. På därom av den skadade gjord På ansökan av den skadade må ansökan må försäkringsrådet, när försäkringsrådet, när skäl därtill skäl därtill prövas föreligga, besluta prövas föreligga, besluta att livränta att i stället för livränta eller del där eller del därav eller livränta för viss av skall till den skadade utgivas ett tid skall utbytas mot ett belopp för kapital för en gång, till belopp mot en gång, motsvarande högst de ut svarande högst livräntans eller liv bytta livräntebeloppens kapitalvärde räntedelens kapitalvärde enligt gäl enligt beräkningsgrunder som fast lande beräkningsgrunder. ställas av Konungen. i mom. Är skadad till följd av olycksfallet under längre tid ur stånd att reda sig själv, förhöjes ho nom tillkommande sjukpenning el ler livränta under tiden med vård bidrag, varvid bestämmelserna i 17 § lagen om yrkesskadeförsäkring skola äga motsvarande tillämpning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 9
\ mom. Ersättning enligt 2 och 3 5 mom. Ersättning enligt 2 —4 mom. utgår icke till fast anställt mom. utgår icke till fast anställt manskap, så länge anställningen va manskap eller förste fältflygare, så rar, ej heller till värnpliktiga, icke länge anställningen varar, ej heller ständigt tjänstgörande fast anställd till värnpliktiga, icke ständigt tjänst personal eller frivilliga för tid, un görande fast anställd personal eller der vilken tjänstgöringen varar. frivilliga för tid, under vilken tjänst göringen varar.
7 §• Har olycksfallet medfört den ska 1 mom. Har olycksfallet medfört dades död, skall i ersättning utgivas: den skadades död, skall utgivas be a) begravningshjälp med fem gravningshjälp med sexhundra kro hundra kronor; nor och, enligt vad nedan i 2—5 b) livräntor till efterlevande, mom. sägs, för år beräknade livrän nämligen: tor till efterlevande. till änka eller änkling, när äkten 2 mom. Änka efter den avlidne skapet slutits före olycksfallet, en äger uppbära livränta, så länge hon livränta från dödsfallet, så länge liv- lever ogift. Livräntans belopp skall räntetagaren lever ogift, å ett årligt för tid till och med den månad, un belopp motsvarande en tredjedel av der vilken änkan fyller sextiosju år, den avlidnes årliga arbetsförtjänst; motsvara en tredjedel och för tid till varje den avlidnes barn som därefter en fjärdedel av den avlid ej fyllt sexton år, evad det fötts inom nes årliga arbetsförtjänst. Levde ma eller utom äktenskapet, eller adop karna åtskilda efter vunnen hem tivbarn under nämnda ålder, som skillnad, skall livränta dock ej utgå adopterats före olycksfallet, en liv till änkan med mindre hon enligt ränta från dödsfallet till dess barnet dom eller avtal var berättigad till uppnått samma ålder å ett årligt be underhåll av den avlidne. lopp motsvarande en sjättedel av ar Var den avlidne ogift, skall liv betsförtjänsten; samt ränta efter samma grunder som an till den avlidnes fader eller mo givits i första stycket utgå till ogift der, adoptivfader eller adoptivmoder kvinna, som sedan avsevärd tid sam eller, om båda föräldrarna eller manlevde med den avlidne under adoptivföräldrarna leva, till båda ge äktenskapsliknande förhållanden, så mensamt, därest de för sitt uppe ock till kvinna, som var trolovad hälle varit av den avlidnes arbete med den avlidne och som hade eller väsentligen beroende, en livränta å haft barn med honom eller var ha ett årligt belopp motsvarande värdet vande med barn till honom. Har av det underhåll de av den avlidne kvinna som nu nämnts varit gift åtnjutit, dock högst en fjärdedel av och äger hon åtnjuta underhåll av den avlidnes arbetsförtjänst. sin förutvarande man eller, om han
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Där livräntor till efterlevande en är avliden, i egenskap av efterlevan ligt nu angivna grunder skulle, för de till honom uppbära livränta, pen år räknat, tillsammans överstiga fem sion — annan än folkpension — sjättedelar av den avlidnes årliga ar skadestånd eller annan därmed jäm betsförtjänst, skola de, så länge an förlig ersättning, som skall upphöra ledningen härtill fortfar, nedsättas att utgå därest hon ingår nytt äkten till sammanlagt detta belopp. Här skap, skall för tid, under vilken hon vid skall iakttagas, att livräntor till äger rätt till dylik förmån, henne efterlevande make och barn eller tillkommande livränta enligt detta adoptivbarn skola utgå före livränta stycke minskas med vad som svarar till föräldrar eller adoptivföräldrar mot värdet av förmånen. Avdrag samt att förstnämnda livräntor skola som nu sagts skall ock ske för vad i den mån så erfordras nedsättas i kvinnan äger uppbära i livränta ef förhållande till vad på varje livränte- ter man, med vilken hon tidigare tagare belöper. sammanlevat under äktenskapslik- Livränta till änkling skall ej ut nancle förhållanden eller varit trogå, med mindre han för sitt uppe lovad. hälle varit av den avlidnas arbete Rätten till livränta enligt första beroende, och må ej åtnjutas av eller andra stycket upphör, därest änkling, som väsentligen åsidosatt den efterlevande avsevärd tid under den honom gentemot hustrun ålig äktenskapsliknande förhållanden gande försörjningsplikt eller väsent sammanlever med annan. ligen åsidosätter sin försörjnings Efterlämnar den som avlidit änk plikt mot makarnas barn eller adop ling och kommer denne genom döds tivbarn. Skall på grund av försum fallet att sakna erforderligt under lighet, som nu sagts, livränta till håll, skall livränta tillerkännas ho änkling ej utgå, må försäkringsrå- nom efter vad som med hänsyn till det besluta, att livräntan i stället omständigheterna prövas skäligt. skall utgå till den avlidnas barn el Livränta må dock utgå endast så ler adoptivbarn, som ej fyllt sexton länge änklingen lever ogift samt må år. för tid till och med den månad, un Till änka eller änkling, som upp der vilken han fyller sextiosju år, bär livränta och före fyllda sextio motsvara högst en tredjedel och för år ingår nytt äktenskap, utgives ett tid därefter högst en fjärdedel av kapital för en gång, motsvarande den den avlidnas årliga arbetsförtjänst. avlidnes årliga arbetsförtjänst. Var den som avlidit pliktig att till fullgörande av lagstadgad un derhållsskyldighet å särskilda tider utgiva bidrag till förutvarande ma ke, äger denne, så länge bidraget skolat utgå, erhålla livränta med be lopp, som motsvarar bidraget. Liv-
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 11
räntan må dock för tid till och med
den månad, under vilken den berät
tigade fyller sextiosju år, motsvara
högst en tredjedel och för tid där
efter högst en fjärdedel av den av
lidnes årliga arbetsförtjänst.
Finnas flera livränteberättigade
och skulle enligt ovan angivna be
räkningsgrunder livräntornas sam
manlagda belopp överstiga eu tred
jedel av den avlidnes årliga arbets
förtjänst, skola livräntorna, så länge
anledningen härtill fortfar, nedsättas
proportionellt så att de tillhopa upp
gå till nyssnämnda andel av den år
liga arbetsförtjänsten.
Skall livränta, varom sägs i detta
inom., utgå så länge livräntetaga-
ren lever ogift och ingår livränteta-
garen äktenskap före fyllda sextio
år, utgives ett belopp för eu gång,
motsvarande tre årsbelopp av liv
räntan, beräknad utan hänsyn till
stadgandena i nästföregående stycke
och i 5 mom. här nedan.
3 mom. Varje barn till den av
lidne äger till den dag det fyller sex
ton år uppbära livränta med belopp,
som motsvarar en sjättedel av den
avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är
barnet efter sagda tidpunkt till följd
av sjukdom eller annan dylik orsak
ur stånd att själv försörja sig, skall
livräntan utgå, så länge anledningen
till den bristande försörjningsför
mågan fortfar, dock längst till den
dag barnet fyller tjuguett år. Till
barn, som var adopterat av annan
än den avlidnes make, skall livränta
dock ej utgivas, med mindre adop-
tanten samt, om han var gift, hans
make vid tiden för dödsfallet voro
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
ur stånd att fullgöra sin underhålls
skyldighet mot barnet. Ej heller
skall livränta utgå till barn utom
äktenskap, därest den avlidne enligt
avtal, som är bindande för barnet,
åtagit sig att till dess underhåll ut
giva visst belopp en gång för alla.
Adoptivbarn äger samma rätt till
livränta som eget barn.
Var den avlidne gift, skall med
eget barn likställas jämväl makens
barn i tidigare gifte eller utom äk
tenskap eller adoptivbarn, såvida
barnet stod under makens vårdnad;
dock skall livränta till barn som nu
nämnts ej utgå efter kvinna, med
mindre barnet genom hennes från-
fälle kommer att sakna erforderligt
underhåll.
4 mom. Kommer den avlidnes fa
der, moder eller adoptant att till
följd av dödsfallet sakna erforder
ligt underhåll, äger sådan efterle
vande under sin återstående livstid
erhålla livränta med belopp, som
med hänsgn till omständigheterna
prövas skäligt, dock högst motsva
rande en sjättedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst.
5 mom. Skulle enligt de i 2—4
mom. angivna beräkningsgrunderna
samtliga livräntor till efterlevande
överstiga fem sjättedelar av det i 6 §
3 mom. angivna ersättningsunder-
laget, skola livräntorna, så länge an
ledningen härtill fortfar, nedsättas
proportionellt så att de tillhopa upp
gå till nyssnämnda andel av ersätt-
ningsunderlaget; dock skola livrän
tor till efterlevande, som avses i 2
och 3 mom., utgå före livräntor till
efterlevande, varom sägs i 4 mom.
Kurigl. Majds proposition nr 130. 13
8 §• Vid bedömandet, i vad mån viss Vid bedömande i vad mån skada kroppsskada åstadkommit nedsätt medfört nedsättning av arbetsförmå ning av arbetsförmågan, skall hän gan skall hänsyn tagas till skadans syn tagas ej blott till skadans be beskaffenhet och dess inverkan ej skaffenhet och inverkan på den ska blott på den skadades förmåga i all dades förmåga i allmänhet att för mänhet att bereda sig inkomst av sörja sig genom arbete, utan även arbete utan även på hans förmåga till skadans inflytande på de sär att utöva sitt yrke. Var den skada skilda färdigheter, som för drivande de vid olycksfallet behäftad med av den skadades yrke må vara er kroppsskada eller lyte, skall hänsyn forderliga, samt till den skadades tagas jämväl därtill. ålder. Var den skadade vid olycks Om någon genom skada till följd fallet behäftad med kroppsskada el av olycksfall varom här är fråga får ler lyte, skall hänsyn jämväl därtill sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt tagas. med mindre än en tiondel och ånyo skadas till följd av sådant olycksfall, skall vid bedömande av arbetsför mågans nedsättning på grund av det senare olycksfallet den tidigare ska dan anses hava orsakats av detta. Undergår den skadade yrkesut Därest den skadade undergår yr bildning, som är ägnad att väsentligt kesutbildning, som huvudsakligen minska skadans inverkan på hans syftar till och är ägnad att väsent förmåga att framdeles bereda sig ar ligt minska skadans inverkan på betsinkomst och som, med hänsyn hans förmåga att framdeles bereda till skadans beskaffenhet, utbild sig arbetsinkomst, skall vid bedö ningens omfattning och omständig mande av arbetsförmågans nedsätt heterna i övrigt, kan anses huvud ning under utbildningstiden beaktas sakligen syfta därtill, skall vid be i vad mån utbildningen medför hin dömande av arbetsförmågans ned der för honom att utföra förvärvs sättning under utbildningstiden även arbete. Vid bedömande av arbets beaktas i vad mån utbildningen med förmågans nedsättning efter utbild för hinder för den skadade att ut ningstidens upphörande må, om ut föra förvärvsarbete. Vid bedömande bildningen kan antagas hava varak av arbetsförmågans nedsättning ef tigt minskat skadans inverkan på ter utbildningens upphörande må, arbetsförmågan, skälig hänsyn tagas om utbildningen kan antagas hava därtill. varaktigt minskat skadans inverkan på arbetsförmågan, skälig hänsyn tagas därtill.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
9 §• Den skadades i 6 och 7 §§ omför- Den skadades i 6 och 7 §§ omförmälda årliga arbetsförtjänst beräk mälda årliga arbetsförtjänst beräk nas i överensstämmelse med 9 § la nas i överensstämmelse med 9 § la gen om försäkring för olycksfall i gen om yrkesskadeförsäkring. arbete. Den årliga arbetsförtjänsten för Den årliga arbetsförtjänsten för den, som ådragit sig skadan under den, som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring, må dock icke värnpliktstjänstgöring, må dock icke beräknas till lägre belopp än fyra- beräknas till lägre belopp än fem tusenåttahundra kronor. Detsamma tusen kronor. Detsamma gäller be gäller beträffande fast anställt man träffande fast anställt manskap och skap och hemvärnspersonal, då frå hemvärnspersonal, då fråga är om ga är om sjukpenning för tid efter ersättning för tid efter det den ska det kalenderår, under vilket den ska dade fyllt tjugu år eller om livränta dade fyllt tjugu år, eller om livränta. till efterlevande.
10 §• Har den skadade i anledning av skadan intagits å sjukvårdsanstalt, äger riksförsäkringsanstalten att å sjukpenning för vårdtiden avdraga en krona 50 öre för dag, dock högst hälften av sjukpenningen. Riksförsäkringsanstalten äger ock Riksförsäkringsanstalten äger att, att under viss tid i stället för sjuk om anledning föreligger härtill, i penning eller livränta eller del där stället för sjukpenning eller livränta av bereda den, som är hemfallen åt eller del därav bereda den, som är dryckenskap eller allvarligt läkeme hemfallen åt dryckenskap eller all delsmissbruk, ersättning i natura varligt läkemedelsmissbruk, ersätt förmåner samt, efter samtycke av ning i naturaförmåner. ersättningstagaren eller dennes måls man, bereda ersättningstagaren up pehälle å ålderdomshem, barnhem eller annan dylik anstalt.
It §. 1 mom. Skall av---------------------- — statens bidrag. Såsom understöd---------------------------avdrags bestämmande. Avdrag må--------------------------- för behövande. Innehar eller------------------ ---------- därtill föranleda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 15
Finnas i detta mom. givna be
stämmelser i särskilt fall icke till
lämpliga, prövar riksförsäkringsan-
stalten, huruvida och med vilket be
lopp avdrag å ersättningen enligt
denna förordning skäligen skall äga
| (Gällande lydelse.) | (Föreslagen lydelse.) |
|---|---|
| rum. |
2 mom. Har i anledning av ska 2 mom. Har skadad från allmän dan erkänd sjukkassa till den ska sjukkassa uppburit ersättning, som dade utgivit sjukpenning, som enligt skolat utgivas enligt denna förord kassans stadgar ej må utgå samti ning, skall, därest förhållandet kom digt med ersättning enligt denna för mer till riksförsäkringsanstaltens ordning, skall vid utgivande till den kännedom, vad som utgivits från skadade av sjukpenning, som enligt kassan avdragas från ersättning, denna förordning tillkommer honom som i anledning av skadan tillkom för samma tid, på begäran av kas mer honom enligt denna förordning, san göras avdrag för vad kassan ut samt det avdragna beloppet utbeta givit och det avdragna beloppet ut las till kassan. betalas till kassan. Från ersättning —-------------------- till pensionsstyrelsen. 3 mom. Skall, i----------------------- Konungen föreskriver.
15 §. 12 §. Har skadan uppsåtligen förorsa 1 mom. Ersättning enligt denna kats av den skadade, utgår ej ersätt förordning utgår icke i anledning av ning enligt denna förordning. Ej skada, som någon uppsåtligen åsam heller må, där skada, som medfört kat sig. den skadades död, uppsåtligen eller Har skada medfört döden, utgår genom grovt vållande förorsakats av livränta ej till efterlevande, som ge efterlevande, ersättning utgå till nom brottslig gärning uppsåtligen denne. bragt den skadade om livet eller, där annan förövat gärningen, medverkat till brottet såsom i 3 kap. b eller 5 § strafflagen sägs. 12 §. 2 mom. Sjukpenning jämte barn Har olycksfall föranletts därav, tillägg samt livränta, som tillkom att den skadade ej ställt sig till ef mer den skadade, må skäligen ned terrättelse gällande anordning eller sättas, såframt denne ådragit sig föreskrift om åtgärder för undvi skadan vid förövande av handling, kande av olycksfall, och äro omstän för vilken straff genom lagakraftdigheterna sådana, att han därige ägandc dom ådömts honom, eller, nom måste anses hava gjort sig sedan skadan inträffat, gör sig skyl-
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
skyldig till grov vårdslöshet, eller dig till grov ovarsamhet ur hälso har olycksfallet föranletts därav, att synpunkt eller medvetet eller av den skadade varit av starka drycker grov vårdslöshet lämnar oriktig eller berusad, må ersättning enligt 6 § vilseledande uppgift angående för skäligen nedsättas. hållande, som är av betydelse för rätten till ersättning. Skälig nedsättning av ersättning Vägrar den skadade utan giltig enligt 6 § må ock äga rum, där den anledning att rätta sig efter före skadade ej ställt sig till efterrättelse skrift, som i syfte att förkorta sjuk anordning eller föreskrift om sjuk domstiden eller eljest lindra menliga hus- eller läkarvård, som givits på följder av skadan givits av militär grund av denna förordning, så ock myndighet, riksförsäkringsanstalten där genom försummelse av den ska eller läkare, och har till följd härav dade underrättelse enligt 5 § icke skadan medfört väsentligt mera lämnats; dock att nedsättning av er långvarig eller höggradig nedsätt sättningen ej må ske, såvida ej ska ning av arbetsförmågan, må ock skä dan väsentligen förvärrats därige lig nedsättning ske av ersättning nom, att den skadade i följd av för som avses i första stycket. seelsen kommit att sakna lämplig Livränta till efterlevande må skä vård. ligen nedsättas, såframt denne annorledes än i 1 mom. sägs vållat dödsfallet genom handling, för vil ken straff genom lagakraftågande dom ådömts honom, eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift an gående förhållande, som är av be tydelse för rätten till livräntan.
13 §■ Sedan riksförsäkringsanstalten Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit kännedom om skadan, skall erhållit kännedom om skadan, skall anstalten, så snart ske kan, ändå anstalten bestämma den ersättning att ansökan om ersättning icke bli som skall utgivas samt, där så fin vit gjord, besluta om de åtgärder, nes påkallat, vidtaga åtgärder för som för den skadades vård må vara vård av den skadade. av nöden, samt bestämma den er sättning, som enligt denna förord ning skall utgivas. Kan ej med ledning av inkomna Därest det ej genast kan avgöras, handlingar eller eljest erhållna upp- huruvida ersättning bör utgå, skall,
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 17
lysningar genast avgöras, huruvida om sannolika skäl äro därtill, ersätt ersättning bör utgå, skall, om san ning utgivas provisoriskt. Kan ej be nolika skäl därtill finnas, ersätt loppet av sjukpenning eller livränta ning ändock provisoriskt utgivas. genast bestämmas, utgives proviso Kan ej med ledning av erhållna upp riskt skäligt belopp. Ersättning som lysningar beloppet av sjukpenning nu sagts utgives utan återbetalnings eller livränta genast bestämmas, ut- skyldighet för fall, att ersättningen gives provisoriskt skäligt belopp. Er sedermera bestämmes till lägre be sättning, som enligt vad nu är sagt lopp eller ersättning finnes icke böra blivit provisoriskt bestämd, utgives utgå. utan återbetalningsskyldighet, därest Beslut om ersättning skall med sedermera ersättningen bestämmes delas så snart det kan ske och lända till lägre belopp eller ersättning fin till efterrättelse utan hinder av förd nes icke böra utgå. klagan. Inträder, sedan ersättning till den Därest väsentlig ändring inträtt i skadade blivit av riksförsäkringsan- de förhållanden, som voro avgöran stalten bestämd, väsentlig föränd de för beslut om ersättning till ska ring i de förhållanden, vilka voro dad, äger riksförsäkringsanstalten avgörande för ersättningens bestäm upptaga ärendet till ny prövning. mande, må jämkning i ersättningen Ersättning för förfluten tid må dock äga rum. Sådan jämkning må dock, ej minskas eller indragas. där fråga är om minskning eller in dragning av ersättning, ej avse tid före den dag, då jämkningen be slutas. Beslut om ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningsberättigade och utan hinder av förd klagan tills vidare lända till efter rättelse.
14 §. Begravningshjälp ävensom kapi Sjukpenning utbetalas för varje tal enligt 6, 7 och 21 §§ utbetalas så kalendervecka å veckans sista dag fort ske kan. Sjukpenning utbetalas men må utbetalas i förskott för högst för varje kalendervecka å veckans en månad. sista dag och livränta för varje må Livränta, som ej utgår i form av nad, räknad från den dag, rätten till ett belopp för en gång, utbetalas, så livränta inträtt, å månadens första vida ej annat överenskommes med dag; dock att jämväl sjukpenning livräntetagaren, för varje månad, må utbetalas månadsvis i förskott räknat från den dag rätten till liv och att livränta må, med livränteta- ränta inträtt, å månadens första dag. 2—335 54 Bihang till riksdagens protokoll 1.954. 1 samt. Nr 130.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
garens samtycke utbetalas för längre 1 den mån livränta finnes böra för betalningsterminer än månad. Be viss tid, under vilken anpassning ef träffande tiden för utbetalning av ter skadans verkningar beräknas in årlig ersättning enligt 6 § 1 mom. träda, utgå med högre belopp ån för tredje stycket äger riksförsäkrings- tiden därefter, må utbetalningen ske anstalten meddela sådana bestäm enligt föreskrifter som meddelas av melser, som må anses lämpliga för försäkringsrådet. vinnande av säkerhet, att ersätt Beträffande tiden för utbetalning ningen användes för det därmed av av årlig ersättning enligt 6 § 1 mom. sedda ändamålet. Förskottsvis ut andra stycket äger riksförsäkrings given ersättning för tid, under vil anstalten meddela sådana bestäm ken rätten till ersättning upphör el melser, som må anses lämpliga för ler ersättningen minskas, må icke vinnande av säkerhet, att ersätt till någon del återkrävas. Uppkom ningen användes för det därmed av mer vid bestämmande av belopp, sedda ändamålet. som skall utbetalas, bråktal av öre, Annan ersättning än sådan som utföres beloppet med närmast högre avses i första, andra och tredje styc antal ören. kena utbetalas så snart det kan ske. Har ersättningstagaren ej före ut Förskottsvis utgiven ersättning gången av året näst efter det, under för tid, under vilken rätten till er vilket ersättningsbelopp skolat utbe sättning upphör eller ersättningen talas, vare sig uppburit beloppet el minskas, må icke till någon del åter ler hos riksförsäkringsanstalten på krävas. fordrat utbetalning av detsamma, är Slutar sjukpenning- eller livränte rätten till beloppets utfående för belopp, som skall utbetalas, ej å helt verkad. tiotal ören, avrundas det till när mast högre, å helt tiotal ören slu tande belopp. Angående sättet förordnar Konungen.
15 §. Framställning om ersättning en ligt denna förordning skall göras inom två år, beträffande sjukpen ning och livränta från den dag er sättningen avser, i fråga om begrav ningshjälp från dagen för dödsfallet samt såvitt angår annan ersättning från den dag då den skadade guldit det belopp, för vilket ersättning begäres, allt vid äventyr att rätten för loras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 19
(Se 14 § andra stycket.) Underlåter någon att uppbära er
sättning inom sex månader efter det
riksförsäkringsanstalten meddelat
honom att så kunnat ske, må utbe
talning av ersättningen vägras.
16 §. Äger någon rätt till ersättning en Äger någon rätt till ersättning en ligt denna förordning, är han ej där ligt denna förordning, är han ej där av hindrad att göra gällande det an av hindrad att göra gällande det an språk på skadestånd utöver ersätt språk på skadestånd utöver ersätt ningen, som i följd av skadan må ningen, som i följd av skadan må tillkomma honom enligt allmän lag tillkomma honom. eller särskild författning. Vad i ersättning enligt denna för Vad i ersättning enligt denna för ordning utgivits må av riksförsäk ordning utgivits må riksförsäk ringsanstalten för statsverkets räk ringsanstalten för statsverkets räk ning sökas åter av den, som vållat ning återkräva av den som uppsåtskadan eller oberoende av vållande ligen eller genom grov vårdslöshet enligt lag är skgldig att utgiva ska vållat skadan eller, där denna upp destånd, där ej även han drabbats kommit i följd av trafik med mo av olycksfallet och på grund därav torfordon som avses i 2 § lagen är berättigad till ersättning enligt den 10 maj 1929 om trafikförsäk denna förordning. På grund av vad ring å motorfordon, enligt lag är i detta stycke sägs skall riksförsäk skyldig att utgiva skadestånd evad ringsanstalten dock äga att återkrä han är vållande till skadan eller ej. va allenast vad ersättningstagaren På grund av vad i detta stycke sägs varit berättigad att utbekomma av skall riksförsäkringsanstalten dock den skadeståndspliktige. äga att återkräva allenast vad den ersättningsberättigade ägt utbekom ma av den skadeståndsskyldige.
17 §. Rätt till ersättning enligt denna Fordran å ersättning, som inneförordning kan icke överlåtas och står hos riksförsäkringsanstalten, må förty ej tagas i mät för gäld. må ej för gäld tagas i mät. Ej heller må rätt till ersättning överlåtas, innan den ersättnings berättigade äger lyfta ersättningen.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
18 §■ Riksförsäkringsanstalten ävensom På begäran av riksförsäkringsan försäkringsrådet äga att till vidare stalten eller försäkringsrådet må, till utredning rörande tillämpning av vinnande av utredning i ärende an någon i denna förordning given be gående ersättning enligt denna för stämmelse låta vid allmän domstol ordning, vid allmän underrätt höras avhöra vittnen eller sakkunniga vittne eller sakkunnig eller förhör samt av vederbörande polismyndig under sanningsförsäkran äga rum het påfordra undersökning. med den som saken rör. Ej vare nå gon skyldig att inställa sig vid an nan underrätt än den, inom vars område han vistas. Om förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad om bevisupptagning utom huvudför handling är stadgat. Ersättning till den som inställt sig för att höras skall utgå efter vad rätten prövar skäligt och utgivas av riksförsäk ringsanstalten. Riksförsäkringsanstalten och för säkringsrådet äga även att för det i första stycket avsedda ändamålet av vederbörande polismyndighet på fordra undersökning.
19 §• Vad som finnes stadgat rörande Vad som finnes stadgat rörande skyldighet för arbetsgivare att till skyldighet för arbetsgivare att på försäkringsrådet eller riksförsäk begäran till försäkringsrådet eller ringsanstalten lämna uppgifter, som riksförsäkringsanstalten lämna upp erfordras för bestämmande av er gifter, som erfordras för bestäm sättning enligt lagen om försäkring mande av ersättning enligt lagen om för olycksfall i arbete, och rörande yrkesskadeförsäkring, och rörande ansvar, då någon underlåter att läm ansvar, då någon underlåter att läm na sådan uppgift eller lämnar veter na sådan uppgift eller i uppgift läm ligen oriktig uppgift, äger motsva nar oriktigt meddelande, äger mot rande tillämpning beträffande upp svarande tillämpning beträffande gifter till ledning för bestämmande uppgifter till ledning för bestäm av ersättning enligt denna förord mande av ersättning enligt denna ning. förordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 21
21 §.
Är någon, som har rätt till sjuk Är någon, som har rätt till sjuk penning eller livränta enligt denna penning, barntillägg eller livränta en förordning, icke svensk medborgare, ligt denna förordning, icke svensk och är han ej i riket bosatt, äger medborgare, och är han ej i riket bo riksförsäkringsanstalten att med satt, äger riksförsäkringsanstalten hans samtycke, när som helst, i stäl att med hans samtycke när som helst let för sådan ersättning till honom i stället för sådan ersättning till ho utgiva ett kapital för en gång till nom utgiva ett belopp för en gång, belopp motsvarande högst femtio motsvarande högst femtio och minst och minst tjugu procent av ersätt tjugu procent av ersättningens kapi ningens kapitalvärde enligt gällande talvärde. Har utbyte som nu nämnts beräkningsgrunder. Har utbyte av ägt rum föreligger ej rätt till vidare ersättning mot kapital ägt rum, är ersättning på grund av skadan. rätten till vidare ersättning på grund av skadan förfallen.
22 §.
Har i 1 § avsedd person blivit Har i 1 § avsedd person blivit borta, samt har all underrättelse om borta och kan det antagas att han honom upphört, och kan skäligen avlidit till följd av olycksfall, som antagas, att han omkommit till följd avses i denna förordning, skola till av olycksfall, som avses i denna för hans efterlevande utbetalas livrän ordning, äger anhörig, som i 7 § b) tor enligt vad i 7 § 2—5 mom. sägs. omförmäles, uppbära livränta efter Riksförsäkringsanstalten är dock be de i 7 § stadgade grunder. rättigad att såsom villkor för utbe Riksförsäkringsanstalten är be talningen fordra förklaring på he rättigad att av sådan anhörig, såsom der och samvete av efterlevande, att villkor för utbetalning av livränta, han saknar varje underrättelse om fordra förklaring på heder och sam den försvunne. I fråga om omyndig vete, att han saknar varje underrät må sådan förklaring infordras från telse om den försvunne. I fråga om hans förmyndare. omyndig må sådan förklaring in fordras från förmyndaren. Rätten till livränta upphör, därest Finnes den försvunne sedermera den försvunne finnes vara vid liv vara vid liv eller hava avlidit av an eller hava avlidit av annan orsak än nan orsak än olycksfall som avses i olycksfall som avses i denna förord denna förordning, upphör rätten till ning. livränta.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Ersättningsanspråk på grund av skada, som inträffat dessförinnan, skola alltjämt bedömas enligt äldre bestämmelser; dock att, därest till följd av äldre bestämmelser rätten till ersättning skulle förloras efter den 31 december 1954, vad som stadgats i 15 § första stycket i den nya lydelsen skall tillämpas samt att vad som stadgats i 8 § andra stycket om tidigare skada skall gälla även skada, som inträffat före den 1 januari 1955, där ej den tid, inom vilken fordran på grund av den skadan skolat bevakas, gått till ända före sist nämnda dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 23
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1954.
Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , stats råden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jalmar N ilson , L indell , N ordenstam .
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) samt anför följande. Genom propositionen nr 60 till årets riksdag har Kungl. Maj :t avgivit förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. Förslaget innebär bl. a., att 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete skall upphävas och ersättas med en ny lag innefattande betydelsefulla ändringar. Avhängiga av lagstiftningen på berörda område är bl. a. bestämmelserna i militär ersättningsförordningen. På grund härav har jag inom försvarsdeparte mentet låtit utarbeta förslag till de ändringar i sistnämnda bestämmelser, vartill den föreslagna nya lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring föran leder. Jag anhåller att få till behandling upptaga frågan om dessa änd ringar.
Gällande bestämmelser.
De grundläggande bestämmelserna om ersättning i anledning av kropps
skada, ådragen under militärtjänstgöring, innefattas i militärersättnings förordningen den 2 juni 1950 (nr 261).
Efter en från och med den 1 juli 1953 gällande ändring (SFS 1953: 672) äger förordningen tillämpning på värnpliktiga, huvuddelen av det fast an ställda manskapet, förste fältflygare, vissa grupper av icke ständigt tjänst görande fast anställd personal och på hemvärnspersonal samt sådan annan frivillig personal som enligt Konungens förordnande hänföres under för ordningen. Om någon, tillhörande de vid försvarsväsendet anställda personalgrup per som omfattas av förordningen, drabbas av kroppsskada i tjänsten, anses sålunda ersättningsfrågan skola bedömas enligt förordningen i stället för enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäk ring för vissa yrkessjukdomar.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Såsom kroppsskada räknas enligt förordningen icke blott skada till följd av olycksfall utan även sådan under militärtjänstgöring ådragen sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall. Enligt förordningen anses såsom militärtjänstgöring under vissa förut sättningar även vistelse under fritid i tjänstgöringsorten eller dess om givning och färder till eller från tjänstgöringen. I fråga om ersättningsförmånerna ansluter sig militärersättningsförordningen i allt väsentligt till olycksfallsförsäkringslagen. Då en samman fattande redogörelse för lagens bestämmelser lämnats i propositionen med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring in. m. (prop. nr 1954: 60, sid. 31—34) torde det icke vara behövligt att här närmare redogöra för för månerna. Vissa särbestämmelser bör dock nämnas. Sålunda stadgas i 9 § förordningen, att för den som ådragit sig skada under värnpliktstjänstgöring må den årliga arbetsförtjänsten, vilken lägges till grund för bestämmande av sjukpenning och livränta, icke beräknas till lägre belopp än 4 800 kronor; detsamma gäller beträffande fast anställt manskap och hemvärnspersonal, då fråga är om sjukpenning för tid efter det kalenderår, under vilket den skadade fyllt tjugu år, eller om livränta. Till följd härav är i nyssnämnda fall lägsta beloppet av hel sjukpenning utan familjetillägg nio kronor för dag, lägsta livränta till helinvalid under 67 år 4 400 kronor, lägsta änkelivränta 1 600 kronor och lägsta barnliv ränta 800 kronor för år. Utmärkande för militärersättningsförordningen är vidare, att sjuk penning och livränta icke börjar utgå, förrän tjänstgöringen eller anställ ningen upphört. Gällande militärersättningsförordning, som trädde i kraft den 1 juli 1950, föregicks av 1927 års förordning i samma ämne och denna i sin tur av en förordning från 1909. Flertalet av de ersättningar som alltjämt utgår enligt dessa äldre militärersättningsförordningar bestämmes efter
grunder, som stadgats i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående om reglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, vilken förordning trädde i kraft samtidigt med den nu
varande militärersättningsförordningen. Ifrågavarande ersättningar, som tidigare alltefter tiden för skadans inträffande och andra omständigheter ut gått enligt varierande bestämmelser och med olika belopp, har genom nämnda omregleringsförordning i stort sett blivit enhetliga. Från och med den 1 juli 1953 utgår enligt omregleringsförordningen hel sjukpenning till skadad i åldern 25—66 år med 12 kronor för dag, om han är ensamstående, och med 13 kronor 50 öre, om han sammanlever med hustru eller har hem mavarande barn under 16 år. Livränta till helinvalid i åldern 25—66 år utgör 460 kronor för månad samt livränta till änka 150 och till barn 75 kronor för månad. I vissa av dessa äldre fall kan utöver ersättningar av nämnda slag efter behovsprövning utgå s. k. ersättningsfyllnader, vilka
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 25
utgör en övergångsvis anordnad fortsättning på tidigare utgående familje bidrag. Det åligger riksförsäkringsanstalten att bestämma och utgiva de förut nämnda ersättningarna, dock att ersättningsfyllnaderna bestämmes av för svarets socialbyrå och utgives av familjebidragsnämnderna. I fråga om tillämpningen av 1927 och 1950 års förordningar fungerar försäkringsrådet som besvärsinstans.
Förslag till lag om yrkesskadeförsäkring.
Den i propositionen nr 60 föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring är avsedd att ersätta bl. a. lagen om försäkring för olycksfall i arbete. För slaget är utformat med hänsyn till det av statsmakterna redan fattade principbeslutet om en samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäk ringarna. I förhållande till nu gällande bestämmelser innebär förslaget därjämte väsentliga ändringar, som icke är direkt betingade av samord ningen utan utgör resultatet av den oberoende därav bedrivna revisionen av lagstiftningen på yrkesskadeförsäkringens område. Beträffande innehållet i förslaget hänvisas till nyssnämnda proposition. Här må endast framhållas, att enligt 5 § första stycket skall Konungen äga att från försäkringen undantaga arbetstagare, som är anställda hos staten eller kommun och som på grund härav tillförsäkrats ersättningar vid yrkesskada, vilka finnes väsentligen motsvara försäkringsförmånerna. En bestämmelse av motsvarande innehåll finnes i 3 § olycksfallsförsäk ringslagen. I samband med förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har i proposi tionen föreslagits vissa ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring, däri bland en ny lydelse av 31 §. Den föreslagna lydelsen av detta lagrum innebär bl. a., att vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkes skadeförsäkring eller enligt särskild författning (t. ex. militärersättningsförordningen) eller enligt Konungens förordnande medför rätt till ersätt ning från riksförsäkringsanstalten, skall sjukhjälp enligt sjukförsäkrings lagen utgivas endast i den mån sjukhjälpens belopp överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår i sådan ersättning. De i propositionen nr 60 föreslagna lagbestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1955. De avses icke skola äga tillämpning i fråga om skada, som inträffat dessförinnan, dock att en ny preskriptions regel med viss begränsning är avsedd även för äldre fall.
De par teinentsclief en.
Rätten till ersättning på grund av skada eller sjukdom, som någon ådrager sig under militärtjänstgöring, regleras främst genom militärer-
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
sättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Förordningens bestäm melser är nära anslutna till lagen om försäkring för olycksfall i arbete. I vissa avseenden medger dock förordningen en vidare ersättningsrätt än olycksfallsförsäkringslagen och dennas komplement, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Så t. ex. föreligger enligt förordningen ersätt ningsrätt även för under tjänstgöring ådragna sjukdomar, som varken för orsakats av olycksfall eller är yrkessjukdomar i yrkessjukdomsförsäkringslagens mening. Av militärersättningsförordningen omfattas främst de värnpliktiga, huvuddelen av det fast anställda manskapet och personalen i krigsmaktens reserver ävensom vissa frivilliga. Till de sistnämnda hör bl. a. hemvärnspersonalen. Den gällande militärersättningsförordningen ersatte 1927 års förordning, vilken i sin tur föregicks av 1909 års förordning i samma ämne. I flertalet fall där ersättning alltjämt utgar enligt dessa båda äldre förordningar har ersättningen omreglerats efter grunderna i den samtidigt med 1950 års militärersättningsförordning utfärdade s. k. omregleringsförordningen. Beträffande tillkomsten av de gällande författningarna i fråga om militärersättning vill jag erinra om följande. Efter andra världskrigets utbrott vidtogs flera gånger åtgärder för att förbättra villkoren för de under militärtjänstgöring skadade och deras efterlevande. Till väsentlig del var det fråga om åtgärder av provisorisk karaktär. En mera allmän omprövning av ersättningsgrunderna förutsattes skola ske i samband med socialvärdskommitténs översyn av lagstiftningen angående försäkring för olycksfall i arbete in. m. Då det ansågs angeläget att snarast ersätta det rådande provisoriet med bestämmelser av mera definitiv karaktär, avgav socialvårdskommittén i januari 1949 — innan dess arbete med översyn av lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbete var slutfört __ be tänkande med förslag till ändrade bestämmelser om militärersättning. Man torde ha räknat med att slutresultatet av kommitténs arbete med olycksfallsförsäkringslagstiftningen i sinom tid skulle ge anledning till jämkningar i de föreslagna militärersättningsbestämmelserna. Socialvårdskommitténs förslag lades till grund för propositionen 1950: 96, vari Kungl. Maj :t avgav förslag till de nu gällande militärersättningsbestämmelserna. I augusti 1951 avgav sedermera socialvårdskommittén ett betänkande (SOU 1951:25) med förslag till yrkesskadeförsäkringslag, avsedd att er sätta 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag. Efter remissbehandling av förslaget har utvecklingen blivit den att statsmakterna på förslag av socialförsäkringsutredningen (SOU 1952:39) beslutat en samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Härvid var avsikten att en med hänsyn till samordningen utarbetad yrkesskadeförsäkringslag skulle träda i kraft den 1 januari 1955 samtidigt med lagen om allmän sjukförsäkring. Ett inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 27
socialdepartementet utarbetat förslag till dylik lag om yrkesskadeförsäk ring har nu förelagts riksdagen (propositionen 1954: 60). Den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete, vartill det hittills använda systemet för utgivande av militärersättning såväl författningsmässigt som administrativt är nära anslutet, avses nu skola göras till föremål för betydande ändringar. Ombildad till en yrkesskadeförsäkring skall olycksfallsförsäkringen samordnas med den allmänna sjukförsäk ringen och i samband därmed skall lagbestämmelserna i fråga undergå väsentliga förändringar. En följd av samordningen med sjukförsäkringen är att en stor del av arbetet med den nu centralt administrerade försäk ringen för skador i arbetet kommer att överföras till de lokala organen för sjukförsäkringen. I och för sig är det väl icke givet, att systemet för utgivande av ersätt ning för skador under militärtjänstgöring skall vara direkt knutet till för säkringen för skador i arbete. Med skäl har man dock valt en sådan an knytning. I nuvarande läge, då strävan råder att samordna olika social förmåner, finner jag ingen anledning att ifrågasätta ett avbrott i den hit tillsvarande anknytningen. I enlighet härmed bör i militärersättningsbe stämmelserna de ändringar göras, som erfordras för att förmånerna skall motsvara den nya yrkesskadeförsäkringens förmåner. Där så erfordras för överensstämmelse kommer jämväl rent formella justeringar i fråga. Närmare redogörelse för ändringsförslaget lämnas i en följande special motivering. I rådande läge har frågan om andra ändringar i militärersättningsförordningen än sådana som omedelbart betingas av den föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring icke kunnat upptagas till behandling. Vad angår frågan om en samordning mellan militärersättningen och den allmänna sjukförsäkringen må framhållas att förutsättningarna för en sådan samordning icke är desamma som beträffande yrkesskadeför säkringen. Såsom framgår av det i samband med förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring avgivna förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring (31 §) föreslås ej heller för militärersättning arnas del tills vidare någon sådan samordning. Frånvaron av en samordningstid för militärskadefallens del innebär att i dessa fall ersättningen redan från ersättningstidens början skall utgå enligt militärersättningsförordningens regler under det att i yrkesskadefallen ersättningen under en samordningstid av 90 dagar med vissa undantag skall utgå enligt sjuk försäkringslagens regler och först därefter enligt yrkesskadeförsäkrings lagens. Härvid är att märka, att ersättningarna i vissa avseenden är för månligare för den skadade enligt förslaget till lag om yrkesskadeförsäk ring — liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen och gällande militärersättningsförordning — än enligt sjukförsäkringslagen. Så t. ex. är rätten till ersättning för läkarvård in. in. större. Vidare kan sjukpenning enligt
28 Kungi. Maj:ts proposition nr 130.
den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen i en del fall bli högre än enligt sjukförsäkringslagen, emedan reglerna för årsinkomstens beräkning är förmånligare. Jag kan för närvarande icke förorda, att särbestämmelser motsvarande dem som vid yrkesskadorna skall gälla under samordningstiden införes i militärersättningsförordningen. I detta avseende föreslår jag alltså, att för militärskadornas del såsom hittills enhetliga bestämmelser skall gälla un der hela ersättningstiden. Då de aktuella ändringarna i militärersättningsbestämmelserna icke i nämnvärd grad torde påverka medelsbehovet för budgetåret 1954/55, har jag såsom framgår av årets statsverksproposition (bil. 6, sid. 209) ansett hänsyn till ändringarna icke behöva tagas vid beräkningen av anslaget för ifrågavarande ändamål.
Specialmotivering.
1 §• Vid tillämpningen av såväl olycksfallsförsäkringslagen som militärer sättningsförordningen likställes med kroppsskada enligt praxis i viss ut sträckning skada å proteser, nämligen såvitt fråga är om fasta tandpro teser. I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring1 har rätten till ersättning för protesskador fastslagits och utvidgats. Detta har skett genom införande i lagförslaget av en bestämmelse enligt vilken med skada skall avses kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed jämförlig an ordning, som är i bruk för sitt ändamål (6 §). En motsvarande definition av begreppet skada har i förevarande förslag till ändring i militärersätt ningsförordningen2 införts såsom ett sista stycke i 1 § 1 mom. På grund härav har en redaktionell ändring blivit erforderlig i första stycket.
2 §• I denna paragraf finnes nu en bestämmelse, enligt vilken militärtjänst göring skall anses ha varit för handen även under färd till eller från tjänstgöringen, om färden föranletts av och stått i »omedelbart samband» antingen med tjänstgöringen eller med permission eller annan ledighet. En motsvarighet till denna bestämmelse finnes i olycksfallsförsäk ringslagen (1 §), där det stadgas att olycksfall vid färd till eller från arbetsstället skall anses såsom olycksfall i arbetet, där färden föranledes av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen. Enligt lag förslaget skall kravet på »omedelbart samband» utbytas mot ett krav på »nära samband». Ändringen avser att ge de tillämpande myndigheterna en
1 I det följande benämnt lagförslaget. 2 I det följande benämnt ändringsförslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 29
något större frihet vid bedömningen (prop. 1954:60 s. 112). Då det icke synes motiverat att upprätthålla strängare krav i fråga om färder till eller från militärtjänstgöring än till eller från arbetsställe i lagförslagets mening, har en motsvarande ändring gjorts i militärersättningsförordningen. I ifrågavarande författningsrum förekommer nu uttrycket »omedelbart sam band» även på ett tidigare ställe, nämligen i fråga om uppehåll inom tjänst göringsorten eller dess omgivning. Då skillnaden i betydelse mellan de båda uttrycken synes ringa och de därför ej bör förekomma jämsides bar uttrycket »nära samband» ansetts böra införas även på det tidigare stället i författningsrunnnet. 3 §. I 7 § lagförslaget har införts en bestämmelse enligt vilken orsakssam band mellan å ena sidan olycksfall — eller sådan inverkan som avses i 6 § första stycket b) eller c) lagförslaget — och å andra sidan skada skall anses föreligga såvida icke övervägande skäl tala däremot. Enligt militärersättningsförordningen avser den medicinska sambandsfrågan vanligen ej endast en skadas eller sjukdoms orsaksförhållande till en viss händelse eller omständighet utan även relationen till tjänstgöringen i dess helhet. En regel av nyssnämnda innebörd blir därför på detta om råde mer sällan av aktualitet. Emellertid är det icke uteslutet, att regeln skulle kunna få betydelse i vissa fall. I ändringsförslaget har därför en motsvarighet till lagförslagets bestämmelse intagits och placerats såsom ett första moment i 3 §. I anledning härav har det ansetts lämpligt upp dela paragrafens nuvarande bestämmelser på ett andra och ett tredje moment.
4 §• I denna paragraf har redaktionella ändringar gjorts. Motsvarande be stämmelser återfinnes i 44 § lagförslaget. Såsom i motiveringen till sist nämnda paragraf anförts torde bestämmelsen om att beslut meddelas kost nadsfritt ha sin plats i stämpelförordningen, varför den uteslutits även här. 6
6 § 1 mom. Detta moment i nuvarande förordning liksom 6 § 1 mom. olycks fallsförsäkringslagen motsvaras i huvudsak av 12 § lagförslaget och har i ändringsförslaget anpassats därefter. Första styckets andra mening i gällande lydelse motsvaras av 20 § tredje punkten olycksfallsförsäkringslagen men saknar motsvarighet i lag förslaget. Nämnda mening torde därför böra utgå även ur förevarande författningsrum. 6 § 2 mom. Detta moment i ändringsförslaget innehåller bestämmelserna om sjuk penning och motsvaras av 13—15 §§ lagförslaget. Sistnämnda paragrafer
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
i sin tur ansluter sig till bestämmelser i lagen om allmän sjukförsäkring. Förevarande moment har i vad avser förmånernas beräkning anpassats efter lagförslaget och sjukförsäkringslagen. I fråga om karenstid finnes ingen bestämmelse i lagförslaget, eftersom sjukförsäkringens karenstid blir gällande för yrkesskadeförsäkringen på grund av samordningen. Sålunda kommer för yrkesskadornas del en absolut karenstid om två dagar utom skadedagen att gälla. Enligt olycks fallsförsäkringslagen och gällande militärersättningsförordning är karens tiden bestämd efter en för den skadade gynnsammare regel, i det att sjuk penning kan utgå fr. o. in. dagen efter skadedagen under förutsättning, att skadeverkningarna är sådana att sjukpenning skall utgå för någon dag efter den andra dagen efter skadedagen. För det övervägande antalet fall, som bedömes enligt militärersättningsförordningen, saknar en regel om karenstid varom här är fråga betydelse, enär sjukpenning ändå icke skall utgå förrän efter tjänstgöringens slut. En sådan regel får dock be tydelse för sådana fall, där skadan inträffar dagen före utryckningen eller senare, samt i fråga om sådan personal, t. ex. hemvärnsmän, vars tjänst göring i regel icke överstiger ett fåtal dagar i följd. Det synes skäligt att med tanke på dessa senare fall bibehålla den gynnsammare karenstidsregeln i militärersättningsförordningen. Den i 13 § femte stycket första meningen lagförslaget intagna garanti bestämmelsen i fråga om sjukpenningklass och sjukpenningbelopp har på grund av innehållet i 31 § i förslag till lag om ändring i sjukförsäkrings lagen (prop. 1954: 60 s. 26 och 27) ej intagits i förevarande ändringsför slag. Enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i gällande lydelse utgår familjetillägg å sjukpenning, om den skadade sam manlever med hustru eller har hemmavarande barn under 16 år. I stället för detta tillägg skall i yrkesskadeförsäkringen införas s. k. barntillägg å en, två och tre kronor. I lagförslaget återfinnes bestämmelser härom i 14 §. Vidare stadgas i olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsför ordningen, att om den skadade i anledning av skadan intagits å sjukvårdsanstalt avdrag å sjukpenningen må göras med en krona 50 öre för dag, dock högst hälften av sjukpenningen. Förordningens bestämmelse härom finnes i 10 § första stycket. Inom yrkesskadeförsäkringen skall motsvarigheten till denna bestämmelse icke vara utformad som en avdragsregel utan som ett stadgande enligt vilket i stället för sjukpenning s. k. hempenning skall utgå, då skada föranleder sjukhusvård. Med vissa undan tag skall hempenningen utgå med belopp, som motsvarar sjukpenningens belopp, minskat med tre kronor för dag, dock med högst hälften av sjuk penningen. Bestämmelserna om hempenning är intagna i 15 § lagförslaget. I militärersättningsförordningen torde bestämmelserna om barntillägg och hempenning böra inrymmas i samma moment som bestämmelserna
Kungl. Maj:ls proposition nr 130. 31
om sjukpenning. För undvikande av jämförelsevis utförliga bestämmelser, som skulle erfordras med tanke på vissa undantagsfall, har i ändrings förslaget beträffande barntillägg och hempenning hänvisning gjorts till motsvarande paragrafer i lagförslaget. Bestämmelsen i nuvarande 10 § första stycket torde som framgår av det anförda böra utgå.
6 § 3—5 mom. 3 inom. av gällande förordning, som innehåller bestämmelser om inva lidlivränta, har ändrats så att det överensstämmer med 16 § lagförslaget. I sin gällande lydelse innehåller momentet bestämmelser om förhöjning av livränta med vårdbidrag. Enligt 17 § lagförslaget skall vårdbidrag kunna utgå även under sjukdomstid såsom förhöjning av sjukpenning. Bestämmelse om vårdbidrag har i 6 § ändringsförslaget införts under ett särskilt moment, 4 mom., vari hänvisning skett till motsvarande bestäm melser i yrkesskadeförsäkringslagen. Villkoret för vårdbidrag skall enligt ordalydelsen vara att den skadade »under längre tid är ur stånd att reda sig själv». I fråga om yrkesskador blir bestämmelserna om vårdbidrag tillämpliga först efter samordningstidens slut. Ehuru enligt förevarande förslag någon samordning tills vidare ej är avsedd för militärskadornas vidkommande, torde detta dock ej behöva föranleda särbestämmelser i militärersättningsförordningen. Till följd av utökningen av antalet moment kommer nuvarande 4 mom. att betecknas 5 mom. I detta moment har gjorts ett tillägg, betingat av 1953 års ändring av 1 § 1 mom. förordningen.
7 §• Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ersättning i anledning av dödsfall, motsvaras av 19—23 §§ lagförslaget. Bestämmelserna har här uppdelats i moment i överensstämmelse med lagförslagets paragrafindel ning.
8 §.
De i denna paragraf givna reglerna om bedömningen av arbetsförmågans nedsättning är anpassade efter 10 § lagförslaget. I andra stycket sistnämnda paragraf har införts en bestämmelse av innebörd att om någon genom yrkesskada åsamkats invaliditet, som icke uppgår till tio procent och alltså icke i och för sig berättigar till livränta, skall denna invaliditet, om han ånyo ådrager sig yrkesskada, medräknas vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. Denna sammanläggningsrätt torde närmast ha införts med tanke på vissa yrkesutövare, vilka under relativt lång verksamhet är utsatta för upprepade skador, vilka var för sig icke är i högre grad invalidiserande. Ehuru en motsvarande regel i militärersättningsförordningen icke torde få lika stor betydelse, har en
32 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
sådan införts i ändringsförslaget för likformighetens skull. Såsom enligt lagförslaget bör i förekommande fall även skador som inträffat före de nya bestämmelsernas ikraftträdande få medräknas vid en sådan samman läggning varom här är fråga, såvida icke rätten till ersättning är preskri berad vid ikraftträdandet. Föreskrift härom har i ändringsförslaget in förts i övergångsbestämmelserna.
9 §. Här återfinnes bestämmelserna om den årliga arbetsförtjänstens be räkning. I den gällande lydelsen föreskrives i första stycket att beräk ningen skall ske i överensstämmelse med 9 § olycksfallsförsäkringslagen. Sistnämnda paragraf motsvaras av 9 § lagförslaget, vars bestämmelser innebär ändringar, däribland ökade möjligheter att uppräkna arbetsför tjänsten för skadade yngre personer efter vissa åldersgränser, nämligen efter 18-, 21- och 25-årsdagarna. Bestämmelser i sistnämnda avseende synes i huvudsak vara väl ägnade att tillämpas just i fråga om militär ersättningar; dessa utgår ju i stor utsträckning till skadade, vilka ännu icke slutligt inplacerats i förvärvslivet eller ens inträtt däri. Nyssnämnda paragraf i lagförslaget innefattar även en höjning av maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning från 7 200 till 15 000 kronor. I 9 § andra stycket gällande förordning föreskrives ett minimibelopp i fråga om beräknad årlig arbetsförtjänst för värnpliktiga m. fl. Under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1953 utgjorde minimibeloppet 3 600 kronor. Genom en år 1953 beslutad ändring (prop. 1953: 162; SFS 1953: 256) höjdes beloppet fr. o. m. den 1 juli 1953 till 4 800 kronor. Om detta minimibelopp skulle lämnas oförändrat, skulle på grund av sjukpenning skalans omkonstruktion lägsta sjukpenningens dagsbelopp för ifrågavarande personalkategorier nedgå från nio till åtta kronor. Denna mindre önskvärda konsekvens förhindras, om minimibeloppet ändras till 5 000 kronor. Så har även skett i ändringsförslaget. Med hänsyn till utformningen av be stämmelserna i lagförslaget föreslås därjämte mindre ändringar i sista punkten.
10 §.
Beträffande första stycket i gällande lydelse hänvisas till vad tidigare anförts under 6 § 2 mom. angående hempenning. 10 § ändringsförslaget motsvarar nuvarande andra stycket, därvid an passning skett efter 37 § lagförslaget.
11 § 1 mom. Detta moment innehåller för närvarande bestämmelser om avdrag från ersättningen för annat motsvarande understöd av statsmedel. Det ansluter
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 33
sig till 11 § 1 mom. olycksfallsförsäkringslagen, vilket motsvaras av 25 § lagförslaget. Med anledning av vad som anförts i motiveringen till sist nämnda paragraf (prop. 1954: 60 s. 232 och 233) angående bestämmelsen i paragrafens sista stycke har ett motsvarande stadgande ansetts böra in föras i ändringsförslaget. 11 § 2 mom. Detta moment motsvarar 26 § lagförslaget.
12 §.
Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall ersättning till skadad i vissa fall nedsättas på grund av förfarande som orsakat skadefallet eller på grund av visst beteende efteråt. I 15 § finnes nu bestäm melser om att ersättning ej skall utgå om den skadade uppsåtligen för orsakat skadan och ej heller utgå till efterlevande, som uppsåtligen eller genom grovt vållande förorsakat skada, vilken medfört den skadades död. Motsvarande bestämmelser återfinnes i 25 respektive 24 § olycksfallsför säkringslagen. I lagförslaget har föreskrifter om förlust av ersättningsrätt införts i 27 § och om nedsättning av ersättning i 28 §. Med hänsyn till det samband som finnes mellan här berörda stadganden har de i ändringsförslaget efter anpassning till bestämmelserna i lagför slaget införts i en och samma paragraf, nämligen 12 §. Därvid har de be stämmelser som motsvarar 27 § lagförslaget betecknats såsom 1 mom. och de som motsvarar 28 § lagförslaget betecknats såsom 2 mom. Såsom framgår av det följande kommer bestämmelser av annat innehåll att före slås bli införda under det ledigblivna paragrafnumret 15.
13 §. Denna paragraf, som bl. a. innehåller bestämmelser om provisorisk er sättning och om jämkning i redan beslutad ersättning, har anpassats efter 34 och 35 §§ lagförslaget. 14 §. Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om ut betalning av ersättningar. Andra stycket, som har en motsvarighet i 29 § andra stycket lagförslaget, har i ändringsförslaget överflyttats till 15 §.
15 §. Såsom tidigare nämnts under 12 § har bestämmelser motsvarande dem i nuvarande 15 § överförts till förstnämnda paragraf i ändringsförslaget. Under den sålunda lediga paragrafbeteckningen har i ändringsförslaget intagits regler om preskription.
3 —335 54 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
I likhet med vad som gäller i fråga om anspråk på ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen är anspråk på militärersättning i allmänhet underkastade reglerna om tioårig preskription. Sedan år 1949 äger emeller tid Kungl. Maj :t riksdagens bemyndigande att under förutsättning av riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets tillstyrkande besluta om er sättning av statsmedel i sådana fall, där rätten till ersättning gått förlorad till följd av preskription. Vid bemyndigandet förutsattes, att nya preskrip tionsregler i sinom tid skulle införas. I 29 § första stycket lagförslaget har nu en ny preskriptionsregel in förts, av vilken följer, att de allmänna reglerna om tioårig preskription icke blir tillämpliga på fordringar, som grundar sig på yrkesskadeförsäk ringslagen. En motsvarande preskriptionsregel bär i ändringsförslaget intagits såsom ett första stycke i 15 §. I de föreslagna övergångsbestämmelserna har liksom i lagförslaget föreskrivits, att regeln med angiven begränsning skall gälla även beträffande äldre fall (jfr prop. 1954: 60 s. 241). Som ett andra stycke har införts en mot 14 § andra stycket nuvarande förordning svarande bestämmelse, ändrad i enlighet med 29 § andra stycket lagförslaget. 16 §. Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om rätt för ersättningstagare att göra anspråk på skadestånd utöver ersättningen och om regress rätt för riksförsäkringsanstalten, har bragts i överensstämmelse med 51 § lagförslaget. 17 §. Bestämmelsen har ändrats i enlighet med 50 § lagförslaget.
18 §. Denna paragraf innehåller i sin gällande lydelse bestämmelser om rätt för riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet att låta höra vittnen och sakkunniga vid allmän domstol och att påfordra polisundersökning. Den har i lagförslaget sin motsvarighet i 52 §. Någon bestämmelse om rätt att påfordra polisundersökning har icke upptagits i lagförslaget, enär sådan rätt ansetts kunna regleras annorledes än genom lagen (jfr SOU 1951: 25 s. 398). I fråga om militärersättningsförordningen är omständigheterna ej desamma, varför det ansetts lämpligast att medtaga en bestämmelse även om sistnämnda rätt i ändringsförslaget.
19 §. Förutom redaktionella ändringar har en ändring i anslutning till 57 § lagförslaget vidtagits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 35
21 och 22 §§. Redaktionella ändringar har gjorts i anslutning till 30 resp. 24 § lag förslaget.
Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft samtidigt med sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna eller sålunda den 1 januari 1955. Härvid synes som huvudregel böra gälla att ersättnings anspråk på grund av skada som inträffat före ikraftträdandet skola be dömas enligt äldre bestämmelser. Beträffande undantag från denna regel hänvisas till vad förut anförts under 10 och 15 §§.
Departementschefens hemställan.
Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet:
Brita Wassén.