('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 1

Nr 165.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); given Stockholms slott den 5 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att inkomst av fastighet, tillhörig bolag, förening eller stiftelse, som bildats den 1 juli 1945 eller senare och som av bostadsstyrelsen (statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretag, skall beräknas enligt en förenklad schablon­ metod. Inkomsten skall upptagas till tre procent av det belopp, varmed fas­ tighetens taxeringsvärde överstiger företagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital. Avdrag skall medges allenast för tomträttsavgäld eller liknande avgäld, i den mån sådan förekommer.

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. nr 105.

2 Kurigl. Maj. ts proposition nr 165.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 46 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 sep­ tember 1928 och punkt 1 av anvisningarna till 36 § samma lag, sistnämnda författningsrum enligt dess lydelse jämlikt lagen den 5 mars 1954, nr 51, skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till vardera av 24 och 25 §§ kommunalskattelagen skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 inom., av lydelse som i det följande angives.

24 §. 4 mom. Har fastighet tillhört bolag, förening eller stiftelse, som bildats efter den 30 juni 1945 och av bostadsstyrelsen (statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretag, skall, utan avseende å vad ovan i denna paragraf stadgats, såsom intäkt av fastig­ heten upptagas ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret över­ stiger företagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital. Finnes taxerings­ värde ej åsatt för året näst före taxeringsåret, skall i stället för taxerings­ värde gälla värdet å fastigheten vid en uppskattning enligt de grunder, som skolat tillämpas vid åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxerings­ året. Vid intäktens beräkning skall, därest det lånade, i fastigheten nedlagda kapitalet under beskattningsåret undergått förändringar, detta upptagas till det belopp, vartill det under beskattningsåret genomsnittligt uppgått. (Se vidare anvisningarna.)

25 §. 4 inom. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas på sält i 24 § 4 mom. sägs, må avdrag icke göras för andra omkostnader än tomträttsavgäld eller liknande avgäld. (Se vidare anvisningarna.)

46 §. 1 mom. Därest vid------------ samma kommun. Befinnes vid beräkning jämlikt 24 § 4 mom. av intäkt av annan fastighet att det lånade, i fastigheten nedlagda kapitalet uppgår till högre belopp än

Kungl. Mcij. ts proposition nr 165. 3

taxeringsvärdet eller det värde å fastigheten, som då taxeringsvärde icke åsatls skall gälla i stället för taxeringsvärde, skall vad som motsvarar tre procent av det sålunda överskjutande beloppet, i förekommande fall med tillägg av i 25 § 4 mom. omförmäld avgäld, anses såsom underskott i för­ värvskälla, varom i första stycket förmäles. Avdrag är------------ av förvärvskällan.

Anvisningar

till 36 §. 1. Vid beräkning av realisationsvinst upptages såsom intäkt vad som erhållits för den avyttrade egendomen. Avdrag får ske för alla omkostna-. der för förvärvet och avyttringen, således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring av egendomen, för inköps- och försäljningspro­ vision, för stämpelkostnader m. m. Hit räknas jämväl kostnad, som under tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav beräknats enligt 24 § 2, 3 eller 4 mom. nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för värde­ minskning av den avyttrade egendomen eller dyl., skall å andra sidan, i den mån ej vad som vid avyttringen återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare får vid vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej böra hänföras till annan förvärvskälla.

Denna lag skall, såvitt angår 24 § 4 mom., 25 § 4 mom. och 46 § 1 mom., träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift ut­ kommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att före ikraft­ trädandet gällande bestämmelser skola tillämpas vid 1954 års taxering samt vid eftertaxering för år 1954 eller tidigare år. I övrigt skall denna lag träda i kraft den 1 januari 1955 men icke äga tillämpning vid 1955 års taxering.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1951.

Närva r ande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemen­ sam beredning med chefen för socialdepartementet, fråga om ändrade reg­ ler för beräkning av inkomst av fastigheter , tillhöriga vissa allmännyttiga bostadsföretag samt anför därvid följande.

Inledning.

Såsom ett led i det allmännas åtgärder för främjande av en ändamåls­ enlig bostadsförsörjning har sedan ett antal år vissa företag för anskaf­ fande och tillhandahållande av bostäder blivit enligt särskilda författningar erkända såsom allmännyttiga bostadsföretag. De författningar enligt vilka dylikt erkännande meddelats är: kungörelsen den 4 sept. 1935 (nr 5121 om lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer (en­ ligt den lydelse författningens rubrik erhållit genom kungörelsen nr 246/ 1938), ändrad genom kungörelserna nris 628/1937, 246/1938, 668/1940, 628/1941, 593/1943; kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till anordnande av pensionärshem, ändrad genom kungörelserna nris 941/1939, 573/1942, 904/1947, 538/1948, 817/1951, 464/1952; samt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 587) om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus, ändrad genom kungörelserna nris 377/1949, 331/1950, 463/ 1951, 756/1951, 487/1953 (kungörelsen i dess helhet omtryckt i sistnämnda författning) och 690/1953 samt de tidigare kungörelser, som dessförinnan gällt i samma ämne, nämligen nris 636/1941, 569/1942 och 551/1946. Provning av fråga om företags erkännande såsom allmännyttigt bostads­ företag ankommer på bostadsstyrelsen (tidigare statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd. Såsom allmännyttigt bostadsföretag kan erkännas bolag, förening eller stiftelse, som uppfyller vissa i författningarna angivna villkor. Dessa har i vissa hänseenden växlat men genomgående har krävts, att företagen ar­

Kungl. Maj. ts proposition nr 165. o

betar utan enskilt vinstsyfte samt att företagen står under kommunal eller statlig kontroll och tillsyn. I själva verket är kommunerna i övervägande antalet fall och beträffande samtliga enligt 1946 års och senare författ­ ningar rörande tertiärlån tillkomna företag de verkliga huvudmännen för företagen, och vederbörande bolag, förening eller stiftelse är närmast att anse såsom en form för kommunal verksamhet i bostadsfrämjande syfte. Att sådan form valts beror på att man därigenom kunnat ordna förvalt­ ningen i ändamålsenligare former än om motsvarande verksamhet bedrivits i kommunens direkta regi. Villkoret om frånvaro av enskilt vinstsyfte har icke ansetts utesluta, att å insatt kapital i företaget skälig ränta gottgöres. I fråga om hyressättningen i fastigheter, till vilkas uppförande lån erhål­ lits enligt bestämmelserna i 1946 och senare års kungörelser om tertiärlån, gäller föreskrifter, syftande till att hyrorna icke skall överstiga de beräknade genomsnittliga årliga utgifterna för reparationer, förräntning och föreskri­ ven amortering av det i fastigheterna nedlagda kapitalet, fastighetens för­ valtning och i förekommande fall tomträttsavgäld. I vissa fall förutsättes att hyrorna skall vara lägre än som erfordras för täckande av nämnda årliga utgifter. Nu avsedda allmännyttiga bostadsföretag är för sin verksamhet beroende av lån och bidrag av statsmedel enligt nyss angivna författningar. För åtnju­ tande av dessa lån och bidrag föreskrives — utöver vad som stadgas i för­ fattningarna — av bostadsstyrelsen vissa villkor, som företagen har att iakt­ taga. Den ränta, som dessa allmännyttiga bostadsföretag i allmänhet har att er­ lägga å sina lån, framgår av följande uppställning: å primärlån (60 % av avkastningsvärdet) 3 % å sekundärlån (10 % » » ) 3,5 % å tertiärlån (30 % » » ) 3 % medelränta 3,05 %

Den amorteringsskyldighet, som i flertalet fall ifrågakommer, innebär, att å sekundär- och tertiärlån skall såsom årlig amortering erläggas 1/40 av ursprungliga skuldbeloppet för dessa lån. Amorteringsskyldigheten mot­ svarar sålunda en procent av fastighetens avkastningsvärde. Tilläggslånen löper utan ränta och amortering. De genomsnittliga underhållskostnader, som brukar beräknas vid hyres­ sättningen, är: för fasadtegelhus 0,6 % av byggnadskostnaden » putsade tegelhus 0,65 % » » » putsade lättbetonghus 0,7 % » »

Beträffande den omfattning, vari allmännyttiga bostadsföretag, godkända jämlikt 1946 eller senare års kungörelser om tertiärlån och tilläggslån, fin­ nes, må anföras följande siffror:

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

antal kommuner, vari allmännyttiga bostads­ företag förekommer ca 300 antal företag » 350 antal fastigheter » 2.000 antal lägenheter » 75.000 produktionskostnad för färdiga och under byggnad varande fastigheter » 2,5 miljarder kronor

Gällande beskattningsbestämmelser och deras tillämpning å de allmän­ nyttiga bostadsföretagen.

De allmännyttiga bostadsföretagen är, som framgår av 53 § kommunal­ skattelagen och 6 § förordningen om statlig inkomstskatt, skattskyldiga för inkomst. Beräkningen av inkomst av företagens fastigheter skall ske enligt de allmänna bestämmelserna i 24—26 §§ kommunalskattelagen. Av 41 § sam­ ma lag följer, att inkomstberäkningen skall ske enligt den s. k. kontantprincipen. För varje beskattningsår skall alltså såsom bruttointäkt upp­ tagas under året influtna hyror; avdrag må ske blott för egentliga om­ kostnader under året, därunder inbegripet enligt vanliga regler beräknad värdeminskning, som byggnad är underkastad. Avdrag för avsättningar, avsedda att täcka framtida kostnader, är icke medgivna. Under den tid, då de allmännyttiga bostadsföretagen varit i verksamhet, har det visat sig, att tillämpningen å dem av gällande regler om inkomst­ beräkning i vissa fall lett till resultat, som måste betecknas såsom mindre tillfredsställande med hänsyn till de syften, företagen har att tillgodose. Hyressättningen är nämligen författningsenligt reglerad och hyrorna får icke hållas högre än att de täcker de beräknade omkostnaderna, jämnt fördelade på ett större antal år. Något överskott beräknas sålunda i längden icke uppkomma. Den skattemässiga inkomstberäkningen i enlighet med nyss återgivna regler har stundom medfört att överskott redovisats och att i följd därav företagen åsatts taxering och påförts skatter. Dessa överskott beror på följande omständigheter. Hyrorna skall vara så avvägda att de täcker en låneamortering, som är något större än som motsvarar vid taxering enligt gängse schablonregler medgivna värdeminskningsavdrag för byggnader. Hy­ rorna inkluderar vidare viss beräknad årlig genomsnittlig underhållskost­ nad, oaktat de verkliga reparationskostnaderna varierar från år till år. I synnerhet under de första åren är vanligt att den verkliga underhållskost­ naden är obetydlig och understiger vad i hyrorna inräknats för repara­ tioner. Underhållskostnaderna varierar även i fortsättningen, med följd att vissa år, då större reparationer måste göras, underskott uppkommer, under

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 7

det att inkomstberäkningen andra år utvisar nettointäkt, mot vilket tidigare års underskott icke får avräknas. Slutligen förekommer variationer även beträffande hyresförluster. Då den årliga hyresinkomsten är avsedd att täcka den beräknade genomsnittliga hyresförlusten, kan vissa år uppkom­ ma överskott, som föranleder taxering, medan andra år underskott redo­ visas. Oaktat hyrorna så avvägts, att, sett på längre sikt, någon vinst för bo­ stadsföretaget icke skall uppkomma, föranleder beskattningsreglernas ut­ formning alltså att skatt vissa år likväl påföres företagen. De antydda beskattningsproblemen är aktuella huvudsakligen endast för vissa av de allmännyttiga bostadsföretagen. Åtskilliga av dessa före­ tag utvisar regelbundet underskott, varför fråga om åsättande av taxering för dessa icke ifrågakommer. Detta gäller främst företag med ett äldre fastighetsbestånd. Det torde framför allt vara beträffande företag, vilka godkänts enligt tertiärlånekungörelserna, som de nuvarande bestämmel­ serna visat sig medföra svårigheter.

1950 års skattelagssakkunniga, som övervägt frågan om ändrade be­ stämmelser på förevarande område, har med skrivelse den 3 oktober 1953 överlämnat promemoria med förslag till särskilda bestämmelser rörande beräkning av inkomst av fastigheter, tillhöriga allmännyttiga bostadsföre­ tag. Vid promemorian fogat, av de sakkunniga utarbetat författningsförslag torde få såsom Bihang fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende. Över de sakkunnigas promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten, bostadsstyrelsen, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jönköpings och Västmanlands län, Svenska landskommunernas förbund, Svenska stads­ förbundet, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägare­ förbund, Sveriges industriförbund samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. — Därjämte har Stockholms handelskammare inkommit med en skrift i ärendet.

1950 års skattelagssakkunnigas promemoria.

I promemorian framhåller de sakkunniga till en början, atl orsaken till att gällande beskattningsregler kunde vålla svårigheter för vissa allmän­ nyttiga bostadsföretag vore, att bestämmelserna om den skattemässiga beräkningen av inkomst av annan fastighet icke mcdgåve resultatsutjäm­ ning, under det att föreskrifterna om företagens fastighetsförvaltning för­ utsatte, att de år från år växlande omkostnaderna skulle bestridas genom i huvudsak lika stora årliga hyresinkomster. Då hyrorna icke överstege de genomsnittliga omkostnaderna, förelågc icke någon vinstmarginal, som kun­ de verka såsom utjämnande faktor. Ej heller hade de allmännyttiga bostads­

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

företagen andra inkomster, mot vilka avdrag för underskott kunde avräk­ nas vid taxerings åsättande. De sakkunniga redogör därefter för de åtgärder som ifrågasatts för att ernå bättre överensstämmelse mellan beskattningsreglerna och föreskrif­ terna om de allmännyttiga bostadsföretagens förvaltning. Därvid har enligt de sakkunniga ifrågasatts att sådana företag, som i realiteten var kommunägda, borde medges den befrielse från skattskyldighet för inkomst, som en­ ligt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt gällde för kommun, eller att företagen borde tillerkännas rätt till avdrag för avsättning till reparations­ fond och fond för täckande av hyresförluster ävensom avdrag för värde­ minskning av byggnader till belopp motsvarande föreskriven amorteringsskyldighet. Beträffande det första av de ifrågasatta alternativen framhåller de sak­ kunniga, att företagen formellt vore särskilda juridiska personer och att de därför — likaväl som kommuners för andra ändamål bildade särskilda rättssubjekt — borde vara underkastade vanliga beskattningsregler. För­ månen av skattebefrielse kunde komma att framstå såsom ett omotiverat skatteprivilegium eller såsom ett avsteg från den eljest upprätthållna prin­ cipen, att understödjande från det allmännas sida av viss verksamhet borde ges i form av direkta, synliga bidrag och icke i form av skattelättnader. Mot förslaget att införa rätt till avdrag för fondavsättningar invänder de sakkunniga, att man för sådant fall borde fordra, att avsättningar till och disposition av fonderna årligen redovisades i deklarationerna. Härige­ nom skulle taxeringen kompliceras. Beredande av möjligheter till resultats­ utjämning genom fondavsättning vore vidare ett spörsmål av betydelse icke enbart för de allmännyttiga bostadsföretagen. Det vore tveksamt, om en lösning därav lämpligen kunde genomföras enbart för de företag, varom nu vore fråga. Liknande synpunkter gjorde sig enligt de sakkunnigas mening gällande beträffande värdeminskningsavdraget för byggnader. De sakkunniga övergår därefter till att redogöra för vissa andra möjlig­ heter att lösa de allmännyttiga bostadsföretagens beskattningsproblem. Därvid framhåller de sakkunniga, att en godtagbar lösning kunde erhål­ las genom bestämmelser om schablonmässig inkomstberäkning med an­ knytning till de regler, som genomfördes vid 1953 års riksdag beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter. De sakkunniga erinrar om att dessa regler grundats på det förhållandet, att en- och tvåfamiljsfastigheter i allmänhet icke kunde betraktas såsom förvärvskällor i vanlig mening. Ägaren till en sadan fastighet innehade fastigheten icke för att förvärva inkomst utan för att bereda sig bostad. De nya reglerna innebure, att man för dessa fas­ tigheters % idkommande avstode från den vanliga inkomstberäkningen och i princip såsom inkomst betraktade endast den efter visst lågt procenttal beräknade räntan å det egna kapital som ägaren hade i fastigheten och droge

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 9

nytta av genom fastighetens begagnande. För undvikande av räntefördelningsproblem, som skulle komplicera taxeringsförfarandet, skulle beräk­ ningen av ränta å det egna kapitalet i en- och tvåfamilj sfastigheter ske i den ordningen, att ränta (efter tre procent) först beräknades på hela det i fastigheten nedlagda kapitalet, vilket antoges motsvara taxeringsvärdet, varefter avdrag gjordes för verklig ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital. Det betraktelsesätt som godtagits beträffande en- och tvåfamiljsfastigheter, kunde, enligt de sakkunniga, anläggas även beträffande de allmän­ nyttiga bostadsföretagen. Dessas syfte vore icke att bereda företagen i egenskap av ägare till hyresfastigheter inkomst. Hyrorna skulle nämligen högst motsvara kostnaderna för fastighetsförvaltningen, däri inberäknat ränta å det i fastigheterna nedlagda kapitalet jämte föreskriven amortering. De allmännyttiga bostadsföretagen kunde ur dessa synpunkter betecknas såsom former för organisation i det allmännas regi av kollektiv för till­ godoseende av bostadsbehov till självkostnadspris. Sett på längre sikt läm­ nade de erlagda hyrorna icke inkomst i skatteteknisk mening i annan mån än desamma utöver täckning för direkta omkostnader inkluderade ränta å företagens egna i fastigheterna nedlagda kapital. Det låge därför nära till hands att jämväl beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens fastig­ heter avvika från inkomstberäkning enligt vanliga grunder och ersätta denna med en schablonberäkning, liknande den som införts för en- och tvåfamiljsfastigheter. De sakkunniga konstaterar vidare, att schablonberäkningen av naturliga skäl gjorts obligatorisk beträffande en- och tvåfamiljsfastigheterna och an­ för därefter. I fråga om de allmännyttiga bostadsföretagen torde det vara tillräckligt, att företag som så önska få övergå till schablonberäkning av inkomst av företaget tillhörig fastighet, som helt eller till huvudsaklig del utnyttjas för företagets syfte. Har företag begärt schablonberäkning för viss fastighet, bör företaget givetvis icke få återgå till vanlig inkomstberäkning för sådan fastighet. Schablonberäkningen anknyter ju till det beräknade utfallet av fastighetsförvaltningen, sedd på längre sikt, och beräkningen måste därför ske likformigt år från år. Eljest kunde ett företag växla mellan schablon­ beräkning och vanlig beräkning, beroende på vilket som för varje beskatt­ ningsår vore gynnsammast, och ett sådant förfaringssätt skulle icke leda till riktigt resultat. Det kan ifrågasättas om schablonberäkning, om sådan bcgärcs, borde avse ett företags samtliga fastigheter. Emellertid torde före­ komma, att ett företag har fastigheter, av vilka en del vid inkomstberäk­ ning enligt vanliga grunder på grund av låga hyror eller stort underhålls­ behov regelbundet icke utvisa något överskott, under det att andra före­ tagets fastigheter utvisa överskott under ett antal år framåt, intill dess underhållsbehov börjar uppkomma. Schablonberäkning för samtliga fastig­ heter skulle under sådana omständigheter i vissa fall kunna leda till viss skärpning av företagets beskattning jämfört med vad nu gäller.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

De sakkunniga påpekar, att allmännyttigt bostadsföretag i regel icke av­ yttrade fastighet, och framhåller, att om så undantagsvis skulle förekomma och beräkning av realisationsvinst bleve aktuell, sådan beräkning skulle ske enligt vanliga regler. Hade inkomst av fastigheten för viss tid beräk­ nats enligt schablonregel, kunde företaget icke anses ha gottgjorts avdrag för värdeminskning av byggnad under nämnda tid, och anledning att vid beräkning av realisationsvinst göra tillägg för åtnjutna värdeminskningsavdrag förelåge ej. Beträffande de värden, som bör läggas till grund för en eventuell schablonbcräkning, anför de sakkunniga följande. Såsom utgångspunkt för den schablonmässiga inkomstberäkningen bör tagas fastigheternas taxeringsvärden, eftersom dessa i princip skola grundas å det vid ingången av varje taxeringsperiod gällande saluvärdet och in­ komstberäkningen därefter kommer att anknyta till ett vid varje tid aktu­ ellt värde å företagets eget kapital. I den mån en fastighet förslites eller på annat sätt minskar i värde, skall detta påverka taxeringsvärdet i sän­ kande riktning och därmed minskar det beräknade värdet å eget kapital, som skall ligga till grund för inkomstberäkningen. En höjning av prisnivån kan verka i motsatt riktning. Erfarenheten har emellertid givit vid handen, att taxeringsvärdena endast jämförelsevis långsamt och med försiktighet anpassa sig efter stigande fastighetspriser. Priserna på hyresfastigheter äro vidare starkt beroende av hyrorna, som äro föremål för reglering. Det kan därför näppeligen anses föreligga någon risk för att inkomstberäkning enligt den föreslagna metoden skall leda till att beräkningen blir ogynnsam till följd av att taxeringsvärdena å allmännyttiga bostadsfastigheter höjas över anskaffningsvärdena. För närvarande torde taxeringsvärdena å sådana fastigheter ligga omkring 10 % under anskaffningsvärdena.

De sakkunniga framhåller, att fastigheternas taxeringsvärden för när­ varande icke överallt vore så jämna att en inkomstberäkning enligt de ifrågasatta grunderna bleve likformig. Det kunde emellertid förväntas, att en förbättring skulle uppnås i detta avseende, och att riksskattenämnden, såsom förutsatts bl. a. vid antagande av de nya bestämmelserna om in­ komstberäkning för en- och tvåfamilj sfastigheter, vid härnäst infallande fastighetstaxering komme att ägna särskild uppmärksamhet åt taxeringen av annan fastighet och att taxeringsutfallet på grund därav skulle bli jäm­ nare och riktigare. De sakkunniga uttalar sig därefter om värdet av en schablonberäkning ur deklarations- och taxeringssynpunkt. Enligt de sakkunniga skulle den föreslagna schablonberäkningen medföra en förenkling av deklarationsbestyret och taxeringsarbetet med avseende å de allmännyttiga bostadsföre­ tagen. Även om dessa företag icke vore så talrika eller deras fastighets­ bestånd så omfattande, att förenklingen vore av större betydelse för taxe­ ringsarbetet, borde ändock icke bortses från den arbetsbesparing, som vun­ nes genom schablontaxcring och som komme såväl taxeringsmyndigheterna som företagen till godo.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 11

De sakkunniga påpekar, att det beträffande de allmännyttiga bostads­ företagen icke uppkomme sådana räntefördelningsproblem som i fråga om en- och tvåfamiljsfastiglieterna, varför beräkningen kunde hänföra sig direkt till det egna kapitalet. Räntesatsen kunde såsom i fråga om en- och tvåfamilj sfastigheterna bestämmas till tre, vilket finge anses skäligt med hänsyn till förräntningen av bostadsföretagens lånade kapital. Därefter redogör de sakkunniga närmare för den föreslagna metoden för inkomstberäkningen och anför därom. Vid beräkning av det egna kapitalet bör såsom utgångspunkt tagas fas­ tighets taxeringsvärde för året före taxeringsåret. Finns taxeringsvärde ej åsatt, bör användas det värde, som kan antagas ha blivit åsatt, om taxe­ ring skett. Om den å fastigheten belöpande skulden ändrats under beskatt­ ningsåret, bör det genomsnittliga skuldbeloppet ligga till grund för beräk­ ningen av det egna kapitalet. Å fastighet belöpande skuld beräknas enligt vanliga regler i anvisningarna till 44 § kommunalskattelagen. Såsom skuld bör även anses kapitalvärdet av förpliktelse att erlägga tomträttsavgäld e. d.

Efter att ha anfört några exempel på beräkningen av nettointäkt enligt den föreslagna metoden fortsätter de sakkunniga. Om å fastighet belöpande skuld överstiger taxeringsvärdet, uppkommer icke någon nettointäkt. Beräkning av underskott bör i nämnda fall icke ifrågakomma. Från nettointäkten får vid taxeringen till kommunal inkomstskatt s. k. procentavdrag ske i vanlig ordning. Detta innebär, att taxering till kom­ munal inkomstskatt icke ifrågakommer för fastighet, av vilken nettointäkt beräknas enligt schablonregeln.

Slutligen konstaterar de sakkunniga, att de allmännyttiga bostadsföreta­ gen intoge en särställning såtillvida, att de dreves utan enskilt vinstsyfte och under noggrann övervakning från det allmännas sida. De sakkunniga ut­ talar därför som sin mening, att hinder mot införande av särskilda bestäm­ melser för dessa företag icke kunde anses föreligga.

Remissyttrandena.

Förslaget om i n f ö rande av nya bestämmelser rörande beräkning av inkomst av fastigheter, tillhöriga all­ männyttiga bostadsföretag tillstyrkes i princip av bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Västmanlands län samt vidare av landskommunernas förbund, stadsförbun­ det och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. I några av de remissyttranden, däri förslaget tillstyrkts, har dock erinringar i vissa hänseenden riktats mot detsamma. Avstyrkande uttalanden har gjorts i de remissyttranden som avgivits av kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, läns­

12 Kiinijl. Maj.ts proposition nr 165.

styrelsen i Jönköpings län, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges indu­ striförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Från de tillstyrkande remissyttrandena må följande här återgivas Bostadsstyrelsen erinrar i sitt remissyttrande inledningsvis om följande.

Begreppet allmännyttigt bostadsföretag infördes i den bostadspolitiska verksamheten genom stadganden i kungörelsen den 4 september 1935 (nr °.m oc^ bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Villkoren för att statens byggnadslånebyrå, som då handhade långivningen enligt ifrågavarande kungö­ relse, skulle kunna erkänna bolag, förening eller stiftelse som allmännyt­ tigt företag var, bl. a., att företagets utdelning på eget kapital stadgeenligt icke fick överstiga vad som av byggnadslånebyrån prövades skäligt samt att företaget för förvaltning av fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån och familjebidrag eller enbart bidrag åtnjötes, underkastade sig kommu­ nal kontroll och av kommunen godkänd revision jämte statlig inspektion. I kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till anordnande av pensionärshem förekommer också begreppet allmännyttigt bostadsföre­ tag. Som villkor för erkännande som allmännyttigt bostadsföretag gäller enligt kungörelsen, bl. a., att företagets utdelning på eget kapital genom föreskrifter i gällande stadgar eller bolagsordning begränsas på sätt som byggnadslånebyrån (numera bostadsstyrelsen) finner skäligt. Vidare föreskrives i författningen (6 och 11 §§), att allmännyttigt bostadsföretag, som erkänts jämlikt denna författning, skall förbinda sig dels att underkasta hemmet statlig inspektion och dels att med avseende å förvaltningen av det planerade pensionärshemmet underkasta sig tillsyn från kommunens sida och av kommunen godkänd revision. Enligt kungörelsen den 29 juni 1946 (nr 551) om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus kunde byggnadslånebyrån såsom allmännyttigt bostads­ företag godkänna bolag, förening eller stiftelse, som arbetade utan enskilt vinstsyfte samt under samverkan med och tillsyn av vederbörande kommun under förutsättning att kommunen åtagit sig visst ansvar gentemot staten. Motsvarande bestämmelser i den nu gällande kungörelsen om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus (1948:587) har samma lydelse med det tillägget, att kommunen skall utse mer än halva antalet ledamöter av före­ tagets styrelse samt att övriga styrelseledamöter skall utses av personer eller företag, vilka är fristående i förhållande till egentliga byggnadsföretagarintressen.

Därefter framhålles, att gemensamt för de olika typerna av allmännyttiga bostadsföretag vore att de arbetade utan enskilt vinstsyfte samt under sam­ verkan med och tillsyn av vederbörande kommun. Bostadsstyrelsen anför därefter.

Enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 569) om tertiärlån och tilläggslån for vissa bostadsbyggnadsföretag kunde bolag, förening eller stiftelse, som arbetade under betryggande, kontrollerade former och utan enskilt vinst­ syfte med avseende å lån, som beviljades enligt kungörelsen, av byggnads­ lånebyrån jämställas med kommun. Bland de företag, som av byggnads­ lånebyrån jämställts med kommun, finnes jämväl ett antal bostadsrätts­ föreningar. Enligt de sakkunniga skall den föreslagna regeln för inkomst­

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 13

beräkning icke tillämpas för bostadsrättsföreningar, då undersökningar om möjligheterna till förenklingar av beskattningsbestämmelserna för så­ dana föreningar fortfarande pågår. Häremot har bostadsstyrelsen intet att erinra. Övriga med kommun jämställda företag är dock enligt styrelsens mening i detta sammanhang att likställa med allmännyttiga bostadsföretag. Tertiärlån för uppförande av flerfamiljshus har dessutom beviljats jäm­ likt bestämmelserna i kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 636) angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. I denna kungörelse före­ kommer icke termen allmännyttigt bostadsföretag eller motsvarande be­ grepp. Enligt styrelsens uppfattning bör likväl helt eller delvis kommunägda företag, som arbetar utan enskilt vinstsyfte och som äger fastigheter, belå­ nade efter författningen, få tillämpa den föreslagna regeln för inkomstbe­ räkning för sådana fastigheter. Därest allmännyttigt företag äger och förvaltar icke statsbelånad fastig­ het, anser styrelsen detta förhållande i och för sig icke böra utgöra hinder för tillämpning av den föreslagna inkomstberäkningen. Med den definition av begreppet allmännyttigt företag, som skattelagssakkunniga infört i förslaget till anvisningar till 26 §, torde styrelsens syn­ punkter bli tillgodosedda. Avslutningsvis uttalas att de föreslagna nya bestämmelserna eliminerade de olägenheter, som nuvarande beskattningsregler medförde. Förslaget borde därför snarast möjligt genomföras.

Länsstyrelsen i Stockholms län säger sig vara medveten om, att den fö­ reslagna utformningen av reglerna för beskattning av vissa bostadsfastig­ heter i flera hänseenden innefattade avsteg från den nuvarande skattelag­ stiftningens principer, vilket väckte betänkligheter. Länsstyrelsen ville dock med hänsyn till det föreliggande behovet förorda, att förslaget antoges så­ som ett provisorium i avvaktan på att hithörande skattefrågor gjordes till föremål för fortsatta undersökningar i ett större sammanhang och efter linjer, som icke placerade de allmännyttiga bostadsföretagen i en skatte­ teknisk särställning. Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig inte vara helt övertygad om att skälen för en särbehandling av de allmännyttiga bostadsföretagen vore till­ räckligt bärkraftiga. Denna tvekan sammanhängde främst med att även andra samhällsnyttiga företag utan enskilt vinstintresse kunde tänkas resa krav på att deras särskilda förhållanden borde beaktas vid taxeringen. Å andra sidan anknöte förslaget nära till de förenklingssträvanden rörande inkomstbeskattning av bostäder, som innehades av villaägare eller tillhörde bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Man kunde därför med visst fog säga, att de principiella betänkligheterna borde få vika, då syftet ej vore att på längre sikt bereda skattelättnader utan att åvägabringa en möjlig och skälig förenkling. Länsstyrelsen funne det önskvärt, att förslaget be­ dömdes mer som ett bidrag till dessa förenklingssträvanden än som ett principiellt avsteg från en i och för sig riktig likformighetsprincip. Länsstyrelsen i Göteborgs och Holms län anser, att det vore en ur såväl

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

principiella som praktiska synpunkter tillfredsställande lösning, om de allmännyttiga bostadsföretagens beskattningsfråga kunde ordnas i nära anknytning till de nya reglerna om beskattning av inkomst från en- och tvåfamiljsvillor. Länsstyrelsen ville därför tillstyrka, att en lagstiftning i ämnet genomfördes på grundval av de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att de omständigheter, som enligt de sakkunniga främst vållade svårigheter för de allmännyttiga bo­ stadsföretagen, även kunde föreligga för andra skattskyldiga, exempelvis bostadsrättsföreningar. Även för bostadsrättsföreningar, som erhölle tertiärlån, fastställde bostadsstyrelsen de årshyror, som högst finge uttagas. De allmännyttiga bostadsföretagen kunde därför icke sägas intaga någon ur beskattningssynpunkt missgynnad ställning i förhållande till andra skattskyldiga. Emellertid hade de sakkunniga utarbetat en promemoria angående beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt av deras medlemmar och delägare. Enligt detta förslag skulle beräkningen av inkomst av annan fastighet ske efter enahanda regler som föreslagits för allmännyttiga bostadsföretag. Man skulle då erhålla likartade taxerings­ regler för båda dessa kategorier skattskyldiga, mellan vilka ur nu ifråga­ varande synpunkter enligt länsstyrelsens uppfattning knappast funnes nå­ gon skillnad. De starka principiella betänkligheter länsstyrelsen hyste mot förslaget om särskilda bestämmelser rörande beräkning av inkomst av fas­ tigheter tillhöriga allmännyttiga bostadsföretag fölle alltså, om samtidigt genomfördes nyssnämnda förslag om beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag in. in. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag uttalar, att det vore angeläget, att frågan om de allmännyttiga bostadsföretagens beskattning snarast löstes. Det föreliggande förslaget syntes erbjuda en tillfredsställande lösning av problemet. Organisationen ville därför uttrycka den förhoppningen, att det föreliggande förslaget snabbt genomfördes. De avstyrkande remissinstanserna anser, att förslaget inger betänklig­ heter av principiell natur och att bärande skäl för en särlagstiftning beträf­ fande de allmännyttiga bostadsföretagen icke föreligger. Följande torde få återgivas från de av dessa remissinstanser avgivna yttrandena. Kammarrätten anser förslaget ingiva starka betänkligheter ur rättvise­ synpunkt och erinrar därvid om att ägare av enskilda hyresfastigheter icke komme att inbegripas i den föreslagna författningsändringen. Kam­ marrätten anför vidare. De sakkunniga hava vidare framhållit, att de nuvarande bestämmelserna för beskattning av annan fastighet vållade de allmännyttiga bostadsföreta­ gen svårigheter, beroende därpå att dessa bestämmelser icke medgåve re­ sultatsutjämning, medan företagens fastighetsförvaltning förutsatte, att de år från år växlande omkostnaderna bestredes genom i huvudsak lika stora årliga hyresinkomster. Då hyrorna icke överstege de genomsnittliga om­ kostnaderna, förelåge icke någon vinstmarginal, som kunde verka såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 15

utjämnande faktor. Ej heller hade de allmännyttiga bostadsföretagen andra inkomster mot vilka avdrag för underskott kunde avräknas vid taxerings åsättande. Kammarrätten bestrider icke, att nu påtalade svårigheter kunna uppkomma för de allmännyttiga bostadsföretagen, men jämväl för enskilda fastighetsägare torde motsvarande svårigheter föreligga. Det torde knappast vara riktigt att vinstmarginalen för de allmännyttiga bostadsföretagen skulle vara mindre än för övriga fastighetsägare. Snarare torde förhål­ landet vara det motsatta. För övrigt lärer hyresnivån i fastigheter, tillhö­ rande allmännyttiga bostadsföretag, icke vara lägre än i motsvarande fas­ tigheter i enskild ägo. Därjämte torde tvekan knappast råda därom att de allmännyttiga bostadsföretagen i lånehänseende intaga en gynnsammare ställning än de enskilda bostadsföretagen. Vidare torde vinstmarginalen även för de enskilda fastighetsägarna hava under senare år krympt så av­ sevärt, att denna marginal icke heller för denna kategori kan i nämnvärd grad tagas i anspråk i utjämnande syfte. Vad beträffar möjligheterna att utnyttja avdrag för underskott vill kammarrätten påpeka, att det torde finnas åtskilliga enskilda fastighetsägare, som icke hava andra inkoms­ ter än av fastighet och således icke heller hava möjlighet att kunna till­ godogöra sig underskottsavdrag.

Vidare framhåller kammarrätten, att förslaget i själva verket ledde till i stort sett samma resultat som det av de sakkunniga avvisade alternativet med en uttrycklig skattebefrielse för allmännyttiga bostadsföretag, fastän på en omväg. Riksskattenämnden anför hland annat följande.

------------- Att låta förekomsten respektive frånvaron av vinstsyfte vara bestämmande för utformningen av reglerna om nettointäktens beräkning har hittills varit främmande för skattelagstiftningen. I den mån en verk­ samhet ansetts vara av den kvalificerat allmännyttiga natur att den ansetts böra helt eller delvis undantagas från beskattning har detta skett genom uttrycklig frikallelse från skattskyldighet i 53 och 54 §§ kommunalskatte­ lagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt. I den mån så icke skett har verksamheten fått inordnas under de allmänna beskattningsreglerna. På flera områden av samhällslivet förekommer sålunda verksamhet, vil­ ken icke kan anses vara förenad med direkt vinstsyfte men som det oaktat beskattas enligt allmänt gällande bestämmelser. En jämförelse härvidlag erbjuder bl. a. den socialt inriktade verksamhet, som i stiftelse- eller föreningsform är knuten till vissa större industrier för att åt de anställda till­ handahålla bostäder eller semestervistelse till självkostnadspris.

Liknande synpunkter som de av kammarrätten och riksskattenämnden andragna anföres av länsstyrelsen i Jönköpings län, Sveriges fastighets­ ägareförbund och Sveriges industriförbund. Industriförbundet framhåller därjämte bl. a., att föreliggande frågor ti­ digare behandlats i 1951 års bostadsutrednings betänkande, vari anförts alt de oförmånliga verkningarna av gällande regler vid beräkning av in­ komst av fastighet drabbade alla former av bostadsförvaltning. 1 betänkan­ det hade starkt understrukits angelägenheten av en skyndsam utredning,

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

syftande till att åstadkomma en rimligare beskattning av inkomst av flerfamiljsfastigheter, tillhörande ägare av olika slag, främst i vad avsåge dels storleken av avdrag för värdeminskning å byggnader dels ock möjlig­ heten till jämnare fördelning i beskattningshänseende av kostnaderna för reparationer och underhåll. Skattelagssakkunnigas förslag omfattade, i mot­ sats till vad bostadsutrcdningen syntes ha förutsatt, allenast s. k. allmän­ nyttiga bostadsföretag. Övriga med dem konkurrerande bostadsföretag läm­ nades utanför reformen. Den olikartade behandlingen av de enskilda och de allmännyttiga bostadsföretagen hade genom utformningen av det före­ liggande förslaget och motiveringen för detsamma kommit till uttryck med synnerlig pregnans. De sakkunniga hade praktiskt taget uteslutande inrik­ tat sig på att skapa garantier för att de av förslaget berörda skattskyldigas skattebelastning helt skulle bortfalla eller bli den minsta möjliga. De hade t. o. in. föreslagit att de ifrågavarande skattskyldiga skulle få välja den bcskattningsmetod, som vore för dem lindrigast. Överståthållarämbetet framhåller, att det gynnande i beskattningshän­ seende av de allmännyttiga bostadsföretagen framför andra ägare av hyres­ fastigheter, som förslaget otvivelaktigt innebure, icke vore motiverat. Där­ est beskattningen av uppkommande överskott komme att vålla de allmän­ nyttiga bostadsföretagen svårigheter, syntes dessa böra lösas på annat sätt än genom särlagstiftning på beskattningens område, exempelvis genom di­ rekta bidrag från statsverket. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar, att om förslaget en­ bart bedömdes ur synpunkten av den högst avsevärda förenkling av taxe­ ringen, som genom dess genomförande skulle åstadkommas, förbundet vore benäget att reservationslöst tillstyrka förslaget. Men viss tvekan måste uppkomma om lämpligheten av att bereda vissa skattskyldiga en särställ­ ning, som i flertalet fall komme att medföra skattebefrielse.

Förslaget om valrätt mellan schablon metod och nuva­ rande metod för inkomstberäkningen har berörts i ett fler­ tal remissyttranden. Bostadsstyrelsen framhåller, att det av skäl, som de sakkunniga anfört, vore nödvändigt med den föreslagna valfriheten. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser, att de sakkunnigas förslag, att den schablonmässiga inkomstberäkningen skulle tillämpas icke för före­ taget såsom sådant utan för viss eller vissa av dettas fastigheter, stode bäst i överensstämmelse med de olika författningarna om statliga bostadslån. Intet hindrade nämligen, att ett allmännyttigt bostadsföretag ägde såväl sådana fastigheter, för vilkas uppförande tillämpats de för allmännyttiga bostadsföretag förmånligare lånebestämmelserna, som ock andra fastig­ heter. Riksskattenämnden påpekar i avseende å den föreslagna valrätten mellan

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. IT

olika metoder för inkomstberäkningen, att ett dubbelt redovisningssystem icke överensstämde med de aktuella förenklingssträvandena utan tvärtom vore ur taxeringssynpunkt olägligt. överståthållarämbetet anser, att den eftersträvade enkelheten i förfaran­ det bleve illusorisk, om valrätt mellan olika metoder för inkomstredovis­ ningen medgåves. Därjämte erinrar ämbetet om att ett allmännyttigt bo­ stadsföretags fastigheter i regel utgjorde en förvärvskälla, varför inkoms­ ten av företagets fastigheter hörde redovisas såsom härflutna ur en för­ värvskälla. Under sådana omständigheter borde rimligtvis icke olika beräk­ ningsmetoder användas för de olika fastigheterna i förvärvskällan, över­ vägande skäl talade sålunda för att schablonberäkning skulle ske för ett företags samtliga fastigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att den föreslagna valrätten vore stötande ur likformighetssynpunkt. Länsstyrelsen ville därför föreslå, att en schablonmetod lagfästes, om det kunde utredas, att flertalet allmännyt­ tiga bostadsföretag enbart dreve sådan verksamhet, att det vore praktiskt möjligt att tillämpa schablonmetoden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det mindre lämpligt, att företagen tillerkändes valrätt mellan taxering enligt gällande grunder och taxering enligt schablon. De fall, då valrätt vore tillåten mellan olika meto­ der för inkomstberäkningen, manade icke till efterföljd.

Förslaget att företag, som begärt schablonberäkning för viss fastighet, icke bör få återgå till vanlig in­ komstberäkning har föranlett erinringar från Sveriges allmännyt­ tiga bostadsföretag, som anser, att företagen borde medgivas möjlighet att återgå till nuvarande bestämmelser, då det kunde tänkas att schablonmeto­ den efter ett visst antal år kunde framstå som ogynnsam.

Frågan om taxeringsvärdet som grund för den före­ slagna schablonmässiga inkomstberäkningen beröres i en del remissyttranden. Bosladsstyrelsen anser det mycket angeläget, att taxeringsvärdena av­ vägdes rättvist, så att även värdeminskning, som hänförde sig till fastig­ hetens ålder och förslitning, beaktades. Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker vad de sakkunniga framhål­ lit beträffande önskemålen om en förbättrad fastighetstaxering. För att vinna detta mål ansåge länsstyrelsen, att nuvarande fastighetstaxeringsregler snarast borde överses. Det vore framför allt nödvändigt, att kom­ munerna i högre grad medverkade vid fastighetstaxeringsarbetet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig i likhet med de sak­ kunniga vilja understryka angelägenheten av att man i förarbetena till nästa fastighetstaxering ägnade större uppmärksamhet åt frågan om lämp-

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. nr 165.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

liga grunder för åsättande av taxeringsvärden å annan fastighet än vad hittills brukat ske och att man därvid även räknade med de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter.

I fråga om utformningen i övrigt av de sakkunnigas förslag ifrågasätter länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön om icke inkomstberäkningen borde ske på samma sätt som för en- och tvåfamiljsfastigheter. Länsstyrelsen tillägger, att om inkomsten beräknades på sam­ ma sätt som för villafastigheterna uppstode i flera fall underskott, som kunde utnyttjas genom att avdragas från inkomst av rörelse (exempelvis tvätt­ inrättning) eller kapital. Tomträttsavgäld kunde då likställas med ränta och behövde icke kapitaliseras.

Beträffande frågan om fördelningen av gäld och gäldränta mellan ett företags skattepliktiga och icke skattepliktiga fastigheter anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön följande. De fastigheter, varom här är fråga, redovisas stundom helt eller delvis såsom skattefria. Enligt kammarrättens utslag den 16 december 1944 har exempelvis pensionärshem ansetts skattepliktigt till allenast viss mindre del av totala värdet. Enligt 54 § 1 stycket d) i kommunalskattelagen och 7 § 1 stycket g) i förordningen om statlig inkomstskatt frikallas företag från skattskyldighet för inkomst av fastighet genom dess begagnande för än­ damål, som avses i 5 § 1 mom. kommunalskattelagen. Härav torde följa, att inkomster och utgifter, belöpande å den skattefria delen, helt böra ute­ slutas vid beräkning av föi'etagets till statlig inkomstskatt skattepliktiga inkomst. Därest en schablontaxering genomföres, torde företagets i fastig­ heten nedlagda gäld samt den härå belöpande gäldräntan få bestämmas ge­ nom att hela gälden respektive hela gäldräntan fördelas mellan den skatte­ pliktiga och den skattefria delen i förhållande till storleken av det taxerings­ värde, som redovisas i den skattepliktiga respektive den skattefria längden.

Frågan om kapitalisering av tomträttsavgäld har berörts av överståthållarämbetet, som anser att bestämmelserna borde kompletteras med anvisningar om hur sådan kapitalisering skulle ske. Kapitalvärdet av förpliktelse att utgiva tomträttsavgäld syntes i intet fall böra få beräknas till högre belopp än fastighetens taxerade markvärde.

Frågan om beräkning av realisationsvinst beröres endast av överståthållarämbetet, som framhåller att föreskrifter därom vore er­ forderliga.

Mot den föreslagna definitionen av de allmännyttiga bostadsföretagen har erinringar riktats i några remissyttranden. Kammarrätten påpekar, att uttrycken »utan enskilt vinstsyfte» och »un­

Kungl. Maj.ts proposition, nr 165. 19

der samverkan med» kunde vålla tolkningssvarigheter vid rättstillämpning­ en. Det borde övervägas om icke ett registreringsförfarande borde införas, som möjliggjorde en enhetlig prövning av uppfyllandet av villkoren och befriade taxeringsmyndigheterna från att in casu verkställa sådan pröv­ ning. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västmanlands län, som anser att den lånebeviljande myndigheten borde åläggas att underrätta taxeringsmyndigheterna om vilka företag, som erkänts såsom allmännyt­ tiga, ävensom vilka fastigheter erkännandet avsåge. Riksskattenämnden framhåller, att den föreslagna definitionen av all­ männyttigt bostadsföretag i anvisningarna till 26 § kommunalskattelagen syntes omfatta även vissa bostadsföretag av äldre typ, som icke blivit er­ kända enligt de i promemorian angivna författningarna. I dessa fall kunde vissa svårigheter uppkomma, då det gällde att avgöra, om företaget skulle i förevarande hänseende anses som allmännyttigt eller ej. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att eftersom länsstyrelsen avvisade tanken på att företagen skulle tillerkännas rätt att välja mellan schablonmässig taxering och vanlig inkomstberäkning, länsstyrelsen ville föreslå, att den nya lydelsen av anvisningarna endast skulle tillämpas å sådana bostadsföretag, vilka av staten blivit erkända såsom allmännyttiga bostadsföretag. Sveriges fastighetsägareförbund vänder sig mot att begreppet »allmän­ nyttiga bostadsföretag» införes i lagstiftningen för nu avsedda företag och uttalar som sin åsikt, att varje inom ramen för vår rättsordning bedriven ekonomisk verksamhet vore av allmännyttig karaktär.

Departementschefen.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget om en förenklad metod för den skattemässiga beräkningen av inkomst av fastigheter, tillhöriga allmännyt­ tigt bostadsföretag, ansluter sig till den vid 1953 års riksdag genomförda schablonberäkningen av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter och till den av 1954 års riksdag nyligen beslutade, i proposition nr 37 föreslagna inkomstberäkningen för fastigheter, som tillhör bostadsföreningar och bo­ stadsaktiebolag. Motivet för en schablonmetod beträffande villafastigheter samt bostadsföreningars och bostadsaktiebolags fastigheter var angelägen­ heten av att ernå en synnerligen önskvärd förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet i dessa hänseenden. Den valda metoden för åstadkom­ mande av denna förenkling framstod såsom naturlig mot bakgrunden av det förhållandet, att villafastigheter samt bostadsföreningars och bostads­ aktiebolags fastigheter regelmässigt icke innehaves i vinstsyfte; syftet med innehavet är att tillgodose ägarens respektive medlemmens eller delägarens

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

bostadsbehov. Berättigade invändningar kan med hänsyn härtill knappast riktas mot en bestämmelse som innebär att man nöjer sig med en beskatt­ ning av en rimligt beräknad ränta på det egna kapitalet i fastigheten. Även när fråga är om allmännyttiga bostadsföretag gäller, att de av dessa företag ägda fastigheterna inte innehaves i vinstsyfte; detta innehav är betingat av önskemålet att bidraga till tillgodoseendet av ett föreliggande bostadsbehov. Sett på längre sikt lämnar ett allmännyttigt bostadsföretags hyresintäkter icke heller större överskott än som erfordras för att täcka egentliga kostnader, däri inberäknat ränta på investerat kapital. Det kan med hänsyn härtill framstå såsom naturligt även i detta fall med en scha­ blonmetod för inkomstberäkningen av nyss angivet slag. Rent principiellt föreligger icke hinder för kommun att direkt äga ifråga­ varande fastigheter. För sådant fall uppkommer överhuvud icke något beskattningsproblem. Kommun är nämligen frikallad från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt; detsamma gäller visserligen icke i fråga om kommunal inkomstskatt, men med hänsyn till det s. k. procentavdraget skulle någon inkomst att kommunalt beskatta likväl icke ha framkommit. Av organisatoriska och liknande skäl har det emellertid befunnits mer ändamålsenligt att konstruera de allmännyttiga bostadsföretagen såsom fristående juridiska personer. Detta har i och för sig icke skett i syfte att nå någon yttre form av likställighet med vissa enskilda fastighetsägare. Vad i det föregående anförts utvisar enligt min mening att goda skäl kan anföras för ett utsträckande av schablonmetoden jämväl till de allmän­ nyttiga bostadsföretagen om och i den mån detta med hänsyn till övriga föreliggande omständigheter framstar sasom önskvärt. I de remissyttran­ den, där principiella invändningar riktats mot de sakkunnigas förslag, sy­ nes mig de i det föregående återgivna synpunkterna icke ha tillräckligt beak­ tats. Jag vill i detta sammanhang även erinra om länsstyrelsens i Västman­ lands län uttalande att om det i proposition nr 37/1954 upptagna förslaget om beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag godtages, man — därest även de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag genomföres — skulle erhålla likartade taxeringsregler för båda dessa kategorier skattskyldiga, mellan vilka ur nu förevarande synpunkter enligt länsstyrelsens mening knappast fanns någon skillnad. Länsstyrelsen tillägger, att i ett sådant läge länsstyrelsens starka principiella invändningar mot förslaget bortföll. — Nyssnämnda proposition har, som framgår av vad förut sagts, nyligen anta­ gits av riksdagen. De sakkunnigas förslag innebär alltså, att de nuvarande beskattningsreg­ lerna utbytes mot bestämmelser om en viss beskattning av det egna kapi­ talet. Förutom en i och för sig önskvärd förenkling av taxeringsförfarandet undanröjes med förslaget vissa verkningar av nu gällande beskattningsreglei, som för de allmännyttiga bostadsföretagens vidkommande måste anses stötande. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår, att hyrorna

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 21

i dessa företags fastigheter är så bestämda, att de skall täcka en låneamortering, som är större än vid taxeringen medgivna värdeminskningsavdrag på byggnader, samt att i hyrorna skall inräknas ersättning för underhålls­ kostnader oaktat dessa kostnader ojämnt fördelar sig i tiden. Härav följer att beskattning sker vissa år av en vinst som sedd på längre sikt icke finnes och att andra år underskott uppkommer, som — då de allmännyttiga bo­ stadsföretagen regelmässigt icke har annan inkomst mot vilken underskot­ ten kan avräknas — ej kan skattemässigt utnyttjas. Det är visserligen rik­ tigt att, som i några remissyttranden påpekats, delvis likartade beskattningsproblem kan uppkomma jämväl för andra fastighetsägare. Att för alla fastighetsägare införa bestämmelser av det slag, som nu ifrågasatts för de allmännyttiga bostadsföretagen, kan emellertid i allt fall icke för närva­ rande ifrågakomma. Den grundläggande förutsättningen, frånvaron av vinst­ syfte, är nämligen icke förhanden. En generellt avfattad bestämmelse eller, alternativt, rätt att skattefritt upplägga reparationsfonder och därmed jäm­ förbara möjligheter till vinstreglerande dispositioner skulle kräva en om­ fattande utredning rörande inkomstbegreppets utformning, vilken utredning f. ö. knappast skulle kunna begränsas till förvärvskällan annan fastighet utan i så fall borde avse en vida mer omfattande del av beskattningsområdet. Den omständigheten att delvis likartade beskattningsproblem kan före­ ligga för andra fastighetsägare utgör alltså enligt min mening icke något bärande skäl mot det framlagda förslagets genomförande. Förutom den av­ görande omständigheten att de teoretiska förutsättningarna föreligger för att beträffande allmännyttiga bostadsföretag övergå till en beskattning äv­ en beräknad ränta på det egna kapitalet, bör nämligen även observeras att det nuvarande beskattningslägct är särskilt besvärande för dessa företag, vilka — enligt vad förut framhållits — i avseende å amorteringsskyldighet in. m. är i huvudsak bundna till givna föreskrifter. Jag får alltså uttala min principiella anslutning till de sakkunnigas för­ slag.

Det framgår av vad förut återgivits, att nuvarande beskattningsregler medför för de allmännyttiga bostadsföretagens' vidkommande speciella be­ svärligheter främst under de första åren. Då är reparationsbehoven regel­ mässigt relativt obetydliga samtidigt som amorteringen av skulden är störst. Längre fram ökar reparationsbehoven samtidigt som amorteringsbeloppen minskar. Det skulle knappast vara acceptabelt att för företag, som vid tiden för eventuella nya reglers ikraftträdande innehaft sina fastig­ heter så lång lid att de redan drabbats av de nuvarande reglernas nack­ delar, skulle tvingas övergå från regler, som är i detta läge för dem gynn­ samma, till bestämmelser som medför en hårdare beskattning. De sakkunniga har velat lösa detta problem genom att ge företagen rätt att själva avgöra om de nya eller gamla reglerna skulle i det särskilda fallet

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tillämpas; valrätten skulle även innebära rätt att övergå till de nya reglerna allenast beträffande viss eller vissa fastigheter. Om de nya reglerna tilllämpats ett år för eu fastighet, skulle de emellertid tillämpas även framgent för denna fastighet. Häremot har åtskilliga invändningar riktats. Flera myndigheter har på­ talat det mindre lämpliga i den föreslagna valrätten för de skattskyldiga mellan olika beskattningsalternativ. Denna valrätt anses icke stå i över­ ensstämmelse med förenklingssträvandena utan skulle tvärtom vara ur taxeringssynpunkt oläglig. Vidare anses förslaget knappast förenligt med be­ stämmelserna att ett företags fastigheter merendels är hänförliga till en och samma förvärvskälla. Företrädare för de allmännyttiga bostadsföretagen har å sin sida krävt ett utsträckande av valrätten, nämligen på så sätt att företagen efter ett antal år, då detta visade sig förmånligare, skulle äga återgå från schablon­ metoden till nuvarande regler. Enligt min mening kan icke ifrågakomma att tillgodose det sist angivna önskemålet. Schablonmetoden är försvarlig och riktig endast om den fortvarande användes; detta ligger i metodens natur. Det skulle därjämte ska­ pa en avsevärd förvirring i taxeringshänseende om ett alternerande mellan metoderna vore medgivet. Den kritik som vissa myndigheter riktat mot den av de sakkunniga för­ ordade valrätten anser jag emellertid i huvudsak riktig. Då, som jag nyss framhöll, det icke gärna kan ifrågakomma att påtvinga schablonmetoden företag, som är mera betjänta av att få bibehållas vid nu­ varande beskattningsregler, måste lösningen sökas efter en annan linje än den de sakkunniga förordat. Schablonmetoden bör göras obligatorisk men endast för de allmännyttiga bostadsföretag, beträffande vilka det kan förut­ ses att metoden icke i dagens läge innebär en skatteskärpning. Och för dessa företag bör schablonmetoden gälla för samtliga fastigheter och under hela tiden för fastighetsinnehavet. De företag, beträffande vilka schablonmeto­ den bör gälla, kan antagas vara de om vilka man vet att de uteslutande eller så gott som uteslutande har ett yngre bostadsbestånd. En relativt till­ fredsställande reglering torde uppnås, om man anknyter till företag, som bildats den 1 juli 1945 eller senare och som erkänts såsom allmännyttiga bostadsföretag. Fråga skulle då främst bli om sådana efter den 30 juni 1945 bildade företag, som erkänts såsom allmännyttiga bostadsföretag jämlikt 1935 års kungörelse om lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer och 1939 års kun­ görelse om statsbidrag till anordnande av pensionärshem eller som erhållit statligt lån enligt 1946 och senare års kungörelser om tertiärlån och tillläggslån för flerfamiljshus. Anknytningen till tidpunkten den 1 juli 1945 framstår som motiverad med hänsyn till att 1946 års nyssnämnda kungörelse trädde i kraft den 1 juli 1946 och att åtskilliga företag bildades under tiden

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 23

dessförinnan just i syfte att erhålla lån enligt denna kungörelse. Med denna gränsdragning synes även bli beaktat, att de nya bestämmelserna icke blir tillämpliga på företag med sådant äldre fastighetsbestånd att en fortsatt tillämpning av nu gällande regler vore för dessa företag mera önskvärd och riktig. En lagstiftning utformad i enlighet med vad nyss anförts medför att utan­ för de nya bestämmelsernas tillämpningsområde faller även sådana tidigare bildade företag, som har ett obetydligt bestånd av äldre fastigheter men ett betydande antal yngre fastigheter. Även dessa företag skulle vara betjänta av de nya reglerna och skulle följaktligen med visst fog kunna kräva en tillämpning av dessa. Likväl torde icke kunna ifrågakomma att i förevarande sammanhang tillgodose ett sådant önskemål. Då — det framgår av vad förut sagts -— det icke vore rimligt att till nackdel för sådana tidigare bildade äldre företag, vars dominerande fastighetsinnehav utgöres av äldre fastig­ heter, låta de nya reglerna gälla samtliga allmännyttiga bostadsföretag, kan nyssnämnda önskemål icke tillgodoses på annat sätt än genom en föreskrift, varigenom de nya reglerna gjordes tillämpliga på företag, vars fastigheter till huvudsaklig del uppförts efter en viss angiven tidpunkt. Mot en sådan »huvudsaklighetslinje» kan emellertid riktas åtskilliga invändningar. Till en början är synnerligen svårt att finna en ur olika synpunkter acceptabel utformning av en dylik regel. Att låta det avgörande vara om flertalet hus byggts före eller efter en viss dag är — med hänsyn till att dessa byggnader kan till sin storlek avsevärt variera — uppenbart icke godtagbart. Detsamma skulle gälla om man anknöt till det före eller efter viss dag investerade kapitalet i olika fastigheter; en avsevärd variation i byggnadskostnaderna under olika tider utesluter denna möjlighet. Att ålägga taxeringsmyndigheterna att för de nya reglernas eventuella tillämp­ ning årligen undersöka antalet lägenheter i eller volymen av fastigheter utav äldre respektive yngre datum måste även inge starka betänkligheter och på ett uppenbart sätt strida mot de förenklingssträvanden, som på hit­ hörande områden varit avgörande för senare års lagstiftning. En sådan tänkt »huvudsaklighetslinje» i lagstiftningen skulle vidare kun­ na medföra alt ett företag vissa år skulle beskattas på ett sätt och andra år på ett annat sätt. Den skulle också kunna leda till att ett företag vid en framtida tidpunkt — sedan det helt övervägande antalet fastigheter inne­ hafts så lång tid att det vore mot företagets eget intresse att bli beskattat enligt schablonmetoden — genom ett ytterligare fastighetsförvärv skulle beträffande samtliga fastigheter tvingas in under de nya reglerna. Det sagda utvisar, att avgörande skäl talar mot cn annan utformning av bestämmelserna än den som jag i det föregående förordat. Men jag vill tilllägga, att en lagstiftning i enlighet med mitt förslag bör i viss mån betrak­ tas som ett provisorium. Det kan nämligen icke anses rationellt och ur sam­ hällets synpunkt önskvärt att vissa allmännyttiga bostadsföretag alltjämt

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

skall beskattas för en vinst, som i själva verket icke finns. Enligt min me­ ning bör lösningen, sedd på längre sikt, av detta problem sökas efter eu helt annan linje. Anledningen till att förevarande beskattningsproblem överhuvud uppkom­ mit är mindre att tillskriva brister i skattelagstiftningen och mer det för­ hållandet att reglerna för statliga lån och bidrag till bostadsbyggandet er­ hållit den utformning som skett. För att komma i åtnjutande av sådana lån och bidrag har kommunerna fått tillskapa särskilda bolag, föreningar eller stiftelser av samma typ och därigenom med samma ställning i beskatt­ ningshänseende som enskilda företag, vilkas fastighetsförvaltande verksam­ het drives i vinstsyfte och för vilkas vidkommande nu gällande skatteregler föreskrivits. De allmännyttiga bostadsföretagen har försatts i sin nuvarande belägenhet utan att konsekvenser av nu antytt slag beaktats. Det synes mig därför påkallat att taga under övervägande hela den rättsliga konstruktionen av dessa företag. Skulle man på denna väg komma fram till en ny ordning, tillskapas även helt andra förutsättningar för en tillfredsställande lösning av beskattningsfrågan. Det spörsmål, som jag nu senast berört, kräver själv­ fallet en närmare utredning och faller för övrigt i första hand icke inom finansdepartementets ämnesområde. Godtages det förslag till ändrade beskattningsregler för vissa allmän­ nyttiga bostadsföretag, som jag i det föregående förordat, bör schablonmeto­ den gälla icke blott de fastigheter, som företaget uppfört med statliga lån, utan alla av företaget ägda fastigheter av annan fastighets natur, även exem­ pelvis villafastigheter. Med hänsyn till att samtliga företagets fastigheter kan i skattelagarnas mening utgöra en förvärvskälla är det nyss sagda när­ mast en förutsättning för lagstiftningens genomförande och därjämte i hög grad ägnat att förenkla deklarations- och taxeringsarbetet. Vid utformningen av sitt förslag till schablonmässig inkomstberäkning bär de sakkunniga använt det vid föregående års riksdag antagna systemet för beskattning av villafastigheter som mönster. Detta innebär i princip, att inkomsten beräknas till tre procent av ägarens eget kapital i fastig­ heten. Av tekniska skäl skall emellertid i fråga om villafastigheterna ränteberäkningen ske på så sätt, att som intäkt upptages tre procent av fastig­ hetens taxeringsvärde, varifrån avdrag medges för ränteutgifter för i fas­ tigheten nedlagt kapital. Beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen har de sakkunniga emellertid föreslagit, att inkomstberäkningen skall hänföra sig direkt till det egna kapitalet, d. v. s. till skillnaden mellan taxeringsvär­ det och det lånade, i fastigheten nedlagda kapitalet. Som motivering för denna beräkningsmetod har de sakkunniga anfört, att det beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen icke uppkommer samma räntefördelningsproblem som beträffande villafastigheterna. Häremot har erinringar anförts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som föreslagit att schablonberäkningen beträffande ifrågavarande fas-

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 25

tiglieter skulle utformas på samma sätt som för villafastigheterna. Därvid skulle företagen beredas möjlighet till avdrag för underskott, som kunde ut­ nyttjas exempelvis mot inkomst av rörelse och kapital. Vidare kunde tomträttsavgäld i sådant fall likställas med ränta och behövde icke kapitaliseras. I samband med den inledningsvis lämnade redogörelsen för de allmän­ nyttiga bostadsföretagen har påpekats, att räntan å de statliga lånen varie­ rar mellan 3 och 3,5 procent, och att medelräntan obetydligt överstiger 3 procent. Med hänsyn till den ringa differensen i räntesatserna föreligger enligt min mening icke någon anledning att frångå de sakkunnigas förslag, att inkomstberäkningen skall hänföra sig direkt till det egna kapitalet. Som intäkt av det allmännyttiga bostadsföretagets fastighet bör alltså upptagas tre procent av skillnaden mellan taxeringsvärde och lån. Härom bör stadgas i 24 § kommunalskattelagen. Att vid denna beräkning medtaga kapitalvärdet av tomträttsavgäld som skuld skulle komplicera förfarandet. Ett materiellt tillfredsställande resultat uppnås med den praktiskt lättillämpliga regeln att erlagd dylik avgäld får avdragas som omkostnad. Detta får stadgas i 25 § nyssnämnda lag, där tillika bör utsägas att sådan eller liknande avgäld utgör den enda avdragsgilla omkostnaden. Därest det lånade, i fastigheten nedlagda kapitalet överstiger taxerings­ värdet, bör — såsom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrat gent­ emot vad de sakkunniga härutinnan anfört -— underskott anses uppkomma, som enligt vanliga regler må avdragas såsom allmänt avdrag. Anledning att i detta hänseende behandla ifrågavarande företag annorlunda än t. ex. villafastigheter och bostadsrättsföreningars fastigheter föreligger nämligen enligt min mening icke. Ett stadgande i ämnet blir erforderligt och bör upptagas under 46 § 1 mom. kommunalskattelagen. Motsvarande bör själv­ fallet gälla även vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Någon ändring i förordningen om sådan skatt synes emellertid icke erforderlig. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har även påpekat, att ett all­ männyttigt bostadsföretag tillhörig fastighet i vissa fall redovisades delvis såsom skattefri samt att vid en schablonberäkning borde bortses från den del av gälden, som vid en fördelning på grundval av taxeringsvärdena komme att belöpa på den skattefria delen av fastigheten. Vad länsstyrelsen så­ lunda anfört synes riktigt. En sådan tillämpning torde även följa av de före­ slagna bestämmelserna utan att detta uttryckligen behöver anges. I regel torde allmännyttiga bostadsföretag icke avyttra sina fastigheter. Om detta undantagsvis skulle förekomma, föreslår de sakkunniga, att upp­ kommen realisationsvinst skall beräknas enligt vanliga regler. Eftersom av­ drag för kostnader för utförda reparations- och underhållsarbeten å fastig­ heten icke medges vid inkomstberäkning enligt schablonmetod, bör i likhet med vad som gäller vid beräkning av realisationsvinst vid försäljning av enoch tvåfamilj sfastigheter samt bostadsrättsföreningars fastigheter avdrag medges för underhållskostnader, i den mån fastigheten på grund därav

Bibana till riksdagens protokoll f.954. / samt. nr 165.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

befinner sig i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet. Jag föreslår där­ för, att en bestämmelse härom införes i anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen. Sveriges fastighetsägareförbund har riktat erinringar mot att begreppet »allmännyttiga bostadsföretag» införes i skattelagstiftningen och i stället föreslagit att de med förslaget avsedda bostadsföretagen skulle benämnas »av det allmänna förvaltade bostadsföretag». Beteckningen allmännyttiga bostadsföretag finns emellertid redan införd i författningarna om statliga lån för bostadsbyggande. Något skäl för att icke använda denna tekniska term jämväl i förevarande sammanhang kan jag ej finna föreligga. Vissa erinringar har framförts mot den av de sakkunniga föreslagna de­ finitionen å de allmännyttiga bostadsföretagen, vilken ansetts kunna vålla tolkningssvårigheter. Med beaktande av dessa påpekanden och även andra skäl bör enligt min mening bestämmelserna erhålla en annan utformning än de sakkunniga föreslagit. Schablonmetoden bör förklaras gälla de efter den 30 juni 1945 bildade företag, som erkänts såsom allmännyttiga bostadsföretag. Någon definition av begreppet allmännyttiga bostadsföretag blir då ej erforderlig utan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna har att hålla sig till om företaget vunnit sådant erkännande. Det skulle själv­ fallet vara mindre lämpligt att ålägga taxeringsmyndigheterna pröva om ett företag jämlikt vissa angivna förutsättningar kunde anses som allmän­ nyttigt bostadsföretag eller ej och därvid till äventyrs stanna i annan me­ ning än bostadsstyrelsen. I vederbörligt deklarationsformulär bör erinran lämnas om att företag, varom nu är fråga, har att uppge när det bildats och om det erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretag. Någon ändring i taxeringsförordningen är för den skull icke erforderlig. Jag får slutligen föreslå, att de av mig i det föregående förordade be­ stämmelserna göres tillämpliga från och med 1955 års taxering.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdeparte­ mentet upprättats förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370). Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Otto Winther.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 27

Bihang.

1950 års skattelagssakkunnigas förslag

till

lag om ändring i koinniunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas att 26 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till nämn­ da paragraf skola fogas anvisningar av lydelse som i det följande angives.

26 §. 1 mom. Vad som återstår av intäkt av annan fastighet, sedan avdrag en­ ligt 25 § gjorts, utgör, där ej annat föranledes av vad i 2 mom. stadgas, nettointäkt av annan fastighet. 2 mom. Beträffande allmännyttigt bostadsföretag må, efter därom av fö­ retaget hos beskattningsnämnd framställt yrkande, nettointäkten av före­ taget tillhörig annan fastighet, som helt eller till huvudsaklig del nyttjas för företagets syfte, upptagas till tre procent av det belopp, varmed fastig­ hetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret överstiger företagets lå­ nade, i fastigheten nedlagda kapital. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas nettointäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxerings­ värde för året näst före taxeringsåret. 3 mom. Sedan från nettointäkten av annan fastighet avdrag gjorts i en­ lighet med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår inkomst av annan fastighet. (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 26 §. Med allmännyttigt bostadsföretag förstås bolag, förening eller stiftelse, som genom upplåtelse av hyreslägenheter verkar för främjande av bostads­ försörjningen samt arbetar utan enskilt vinstsyfte och under samverkan med vederbörande kommun, municipalsamhälle eller köping. Har allmännyttigt bostadsföretags nettointäkt för visst beskattningsår beräknats enligt 26 § 2 mom., skall beräkning på sådant sätt jämväl i fort­ sättningen ske beträffande fastighet, som beräkningen avsett, så länge före­ taget är att anse såsom allmännyttigt bostadsföretag och fastigheten nytt­ jas för företagets syfte. Vid beräkning av nettointäkt enligt 26 § 2 mom. skall lånat, i fastig­ het nedlagt kapital, vilket under beskattningsåret undergått förändring, upptagas till det belopp, vartill detsamma under beskattningsåret genom­ snittligt uppgått. Med lånat, i fastigheten nedlagt kapital likställes kapi­ talvärdet av förpliktelse att utgiva tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Vid beräkning av nettointäkt på sätt som nyss sagts skall underskott icke anses uppkomma.

l Senaste lydelse av 26 § se 1953: 400.