('med förslag till lag om besvårstid vid talan mot förvaltande myndighets be\xad slut m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 1

Nr 201.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om besvårstid vid talan mot förvaltande myndighets be­ slut m. m.; given Stockholms slott den 27 mars 195i.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut, lag om ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föräldrabalken och lag om ändrad lydelse av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521), dels ock antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 81 § 1 och 4 mom., 82 § samt 84 § 1 och 2 mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag), lag angående ändrad lydelse av 24 och 25 §§ lagen den 11 juni 1943 (nr 382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag), lag angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag, lag angående ändrad lydelse av 78 § 1, 4 och 5 inom., 79 § samt 81 § 1 och 2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården, lag om ändrad lydelse av 32 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443), förordning om ändrad lydelse av 15 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 (nr 113), förordning angående ändrad lydelse av 33 § förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordning) och förordning angående ändrad lydelse av 30 § förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 201.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att besvärstiden vid talan mot förvaltande myn­ dighets beslut skall, om ej annat följer av lag eller författning, vara tre veckor från delgivningen samt för menighet fem veckor. Vidare framlägges förslag om samma besvärstid för vissa beslut av kommunala nämnder. Reformen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1955.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Förslag till

Lag

om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut.

Härigenom förordnas som följer. Besvär över förvaltande myndighets beslut skola, om ej annat följer av lag eller författning, vid äventyr av talans förlust hava inkommit till veder­ börande myndighet inom tre veckor från det klaganden fick de! av beslutet; dock skall besvärstiden för menighet vara fem veckor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955. Genom lagen upphäves förordningen den 14 december 1866 (nr 81 s. 1) angående ändring av gällande stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk. Hänvis­ ning i lag eller författning till förordningen skall i stället avse denna lag. Beträffande överklagande av beslut, som meddelats före denna lags ikraft­ trädande, skola äldre bestämmelser tillämpas.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 201 .

Förslag

till Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föräldrabalken.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 10 § föräldrabalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 8 KAP.

10 §.

över barnavårdsnämnds beslut i över barnavårdsnämnds beslut i fråga som avses i detta kapitel må fråga som avses i detta kapitel må klagan föras genom besvär hos läns­ klagan föras genom besvär hos läns­ styrelsen inom en månad från det styrelsen. klaganden erhöll del av beslutet. Talan mot länsstyrelsens beslut fö­ Talan mot länsstyrelsens beslut fö­ res hos Konungen genom besvär. res hos Konungen genom besvär i den ordning som är bestämd för överkla­ gande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. Barnavårdsnämndens eller — — — varda förordnat.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1955. Beträffande överklagande av beislut, som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestäm­ melser tillämpas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521).

Härigenom förordnas, att 17 § brandlagen den 15 juli 1944 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 17 §.

Den som uttagits till reservbrand- Den som uttagits till reservbrandstyrka äger att överklaga beslutet styrka äger att överklaga beslutet hos länsstyrelsen inom en månad ef­ hos länsstyrelsen. ter det han därav erhållit del.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1955. Beträffande överklagande av be­ slut, som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestäm­ melser tillämpas.

6 Kungl. Maj ds proposition nr 201.

Förslag

till Lag

angåonde ändrad lydelse av 81 § 1 och 4 mom., 82 § samt 84 § 1 och 2 mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Härigenom förordnas, att 81 § 1 och 4 mom., 82 § samt 84 § 1 och 2 inom. lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barna­ vårdslag)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 mom. Då barnavårdsnämnd med­ 1 mom. Då barnavårdsnämnd med­ delat beslut, varigenom barns omhän­ delat beslut, varigenom barns omhän­ dertagande för samhällsvård vägrats, dertagande för samhällsvård vägrats, eller barnavårdsnämnd eller styrel­ eller barnavårdsnämnd eller styrel­ se för skola tillhörande barna- och se för skola tillhörande barna- och ungdomsvården avslagit framställ­ ungdomsvården avslagit framställ­ ning om slutlig utskrivning av för ning om slutlig utskrivning av för skyddsuppfostran omhändertagen, skyddsuppfostran omhändertagen, eller barnavårdsnämnd meddelat eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i fråga, som avses i 7 kap., beslut i fråga, som avses i 7 kap., eller barnavårdsnämnd eller styrel­ eller barnavårdsnämnd eller styrel­ se för anstalt meddelat beslut röran­ se för anstalt meddelat beslut röran­ de behandlingen vid fullgörande av de behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller beträffande arbetsskyldighet eller beträffande kvarhållande av arbetsskyldig å an­ kvarhållande av arbetsskyldig å an­ stalten eller i arbetet, stalten eller i arbetet, eller barnavårdsnämnd meddelat eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i annat ärende enligt denna beslut i annat ärende enligt denna lag, vilket icke angår i 3, 4 eller 6 lag, vilket icke angår i 3, 4 eller 6 kap. avsedd fråga och icke heller för­ kap. avsedd fråga och icke heller för­ valtningsfråga, för vars behandling valtningsfråga, för vars behandling nämnden jämlikt de i denna lag el­ nämnden jämlikt de i denna lag el­ ler kommunallagdirna givna före­ ler kommunallagarna givna före­ skrifter är ansvarig endast inför kom­ skrifter är ansvarig endast inför kom­ munen, munen,

Senaste lydelse av 81 § 1 och 4 mom. se SFS 1946: 335 och av 84 § 1 och 2 mom. SFS 1946: 877.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 7

må den, som beslutet rörer, anfö­ må den, som beslutet rörer, anfö­ ra besvär hos länsstyrelsen inom ra besvär hos länsstyrelsen; dock går trettio dagar, räknade från det han beslutet i verkställighet, där ej för­ av beslutet erhållit del; dock går be­ bud däremot meddelas av länsstyrel­ slutet i verkställighet, där ej förbud sen. däremot meddelas av länsstyrelsen. 4 mom. Barnavårdsnämnd eller 4 mom. Barnavårdsnämnd eller styrelse för skola tillhörande barna- styrelse för skola tillhörande barnaoch ungdomsvården, vilken är miss­ och ungdomsvården, vilken är miss­ nöjd med beslut av styrelse för så­ nöjd med beslut av styrelse för så­ dan skola eller arbetshem rörande dan skola eller arbetshem rörande någons intagning i skolan eller ar- någons intagning i skolan eller arbetshemmet, äger över beslutet anfö­ betshemmet, äger över beslutet anfö­ ra besvär hos länsstyrelsen inom ra besvär hos länsstyrelsen. trettio dagar från det nämnden eller styrelsen erhållit del av beslutet.

82 §• Är någon missnöjd med handräck­ Är någon missnöjd med handräck­ ning, som av polismyndighet med­ ning, som av polismyndighet med­ delats enligt denna lag, må han där­ delats enligt denna lag, må han där­ över anföra besvär hos länsstyrelsen över anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från handräck­ inom tre veckor från handräckning­ ningens fullbordande. ens fullbordande.

84 §. 1 mom. Är någon------------ hos länsstyrelsen. Besvären skola inom trettio dagar Besvären skola avlämnas till läns­ efter den, då klaganden erhöll del av styrelsen, som över besvären inford­ utslaget, avlämnas till länsstyrelsen, rar vederbörandes förklaring och, se­ som över besvären infordrar vederbö- dan sådan inkommit, till kammarrät­ randes förklaring och, sedan sådan ten insänder handlingarna i målet inkommit, till kammarrätten insän­ jämte bevis om utslagets delgivning der handlingarna i målet jämte be­ och eget utlåtande. vis om utslagets delgivning och eget utlåtande. 2 mom. Är utslaget meddelat av 2 inom. Är utslaget meddelat av länsstyrelsen i annat län, än det kla­ länsstyrelsen i annat län, än det kla­ ganden tillhör, må besvären, om kla­ ganden tillhör, må besvären, om kla­ ganden det föredrager, inom ovan ganden det föredrager, avlämnas till stadgade tid avlämnas till länsstyrel­ länsstyrelsen i sistnämnda län, vilken sen i sistnämnda län. vilken det det åligger att översända dem till den

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

åligger att översända dem till den länsstyrelse, som meddelat utslaget, länsstyrelse, som meddelat utslaget, för att vidare behandlas i föreskriven för att vidare behandlas i föreskriven ordning. ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1955. Beträffande överklagande av be­ slut, som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestäm­ melser tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 9

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 24 och 25 §§ lagen den 11 juni 1943 (nr 382) om förskotterlng av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag).

Härigenom förordnas, att 24 och 25 §§ lagen den 11 juni 1943 om skottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives

Över barnavårdsnämnds beslut i Över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller in­ ärende rörande beviljande eller in­ dragning av bidragsförskott må den, dragning av bidragsförskott må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från länsstyrelsen. det han av beslutet erhållit del.

25 §• Klagan över länsstyrelses beslut i Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Ko­ ärende enligt denna lag föres hos Ko­ nungen i vederbörande statsdeparte- nungen i vederbörande statsdepartement senast å trettionde dagen efter ment. den då klaganden erhöll del av be­ slutet.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1955. Beträffande överklagande av be­ slut, som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestäm­ melser tillämpas.

1 Senaste lydelse av 25 § se SFS 1947: 532.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Förslag

till Lag

angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag.

Härigenom förordnas, att 15 och 16 §§ lagen den 26 juli 1947 om all­ männa barnbidrag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

över barnavårdsnämnds beslut i Över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag ärende angående allmänt barnbidrag må klagan föras hos länsstyrelsen ge­ må klagan föras hos länsstyrelsen ge­ nom besvär, vilka skola hava inkom­ nom besvär, vilka skola ingivas till mit till länsstyrelsen inom trettio da­ länsstvrelsen. gar efter det klaganden erhöll kän­ nedom om beslutet. Utan hinder annorlunda förordnar.

16 §. Är någon missnöjd med länsstyrel­ Är någon missnöjd med länsstyrel­ ses beslut i ärende angående allmänt ses beslut i ärende angående allmänt barnbidrag, må han däröver anföra barnbidrag, må han däröver anföra besvär hos socialstyrelsen senast å besvär hos socialstyrelsen. trettionde dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet. över socialstyrelsens — — — ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1955. Beträffande överklagande av be­ slut, som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestäm­ melser tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 11

Förslag

till Lag

angående ändrad lydelse av 78 § 1, 4 och & mom., 79 § samt 81 §

1 och 2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 78 § 1, 4 och 5 inom., 79 § samt 81 § 1 och 2 mom. lagen den 14 juni 1918 om fattigvården1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 mom. Över fattigvårdsstyrelses 1 inom. Över fattigvårdsstyrelses beslut, varigenom sökt fattigvård helt beslut, varigenom sökt fattigvård helt och hållet eller till någon del vägrats, och hållet eller till någon del vägrats, eller som avser sättet för fattigvårds eller som avser sättet för fattigvårds meddelande, ävensom över beslut av meddelande, ävensom över beslut av fattigvårdsstyrelse eller styrelse för fattigvårdsstyrelse eller styrelse för anstalt, som är gemensam för flera anstalt, som är gemensam för flera kommuner eller som tillhör lands­ kommuner eller som tillhör lands­ ting, rörande behandlingen å anstalt ting, rörande behandlingen å anstalt eller vid fullgörandet av arbetsskyl- eller vid fullgörandet av arbetsskyldighet, eller beträffande kvarhållan- dighet, eller beträffande kvarhållande å anstalt i fall, som avses i 71 och de å anstalt i fall, som avses i 71 och 73 §§, må den, som beslutet rörer, 73 §§, må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos Konungens befall- anföra besvär hos Konungens befall­ ningshavande inom trettio dagar, räk­ ningshavande. Beslutet går dock i nade från det han av beslutet erhållit verkställighet där ej förbud däremot del. Beslutet går dock i verkställighet meddelas av Konungens befallnings­ där ej förbud däremot meddelas av havande. Konungens befallningshavande. 4 mom. över fattigvårdsstyrelsens 4 mom. över fattigvårdsstyrelsens beslut i ärende, som icke avses i 1 och beslut i ärende, som icke avses i 1 3 mom. samt icke heller angår an­ och 3 mom. samt icke heller angår nan förvaltningsfråga, för vars be­ annan förvaltningsfråga, för vars be­ handling fattigvårdsstyrelsen jämlikt handling fattigvårdsstyrelsen jämlikt de i denna lag eller kommunallagar­ de i denna lag eller kommunallagar­ na givna föreskrifter är ansvarig en- na givna föreskrifter är ansvarig en- 1 Senaste lydelse av 79 § se SFS 1936: 265 och 81 § 1 mom. se SFS 1946: 876.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

dast inför fattigvårdssamhället, må dast inför fattigvårdssamhället, må besvär anföras hos Konungens befall- besvär anföras hos Konungens beningshavande inom trettio dagar, räk­ fallningshavande. Om verkställighet nade från det klaganden av beslutet av fattigvårdsstyrelsens beslut gäller erhållit del. Om verkställighet av fat- vad i 1 mom. sägs. tigvårdsstyrelsens beslut gäller vad i 1 mom. sägs. 5 mom. Fattigvårdsstyrelse, som 5 mom. Fattigvårdsstyrelse, som är missnöjd med beslut av styrelse är missnöjd med beslut av styrelse för arbetshem rörande understödsta- för arbetshem rörande understödstagares eller försörjningspliktigs inta­ gares eller försörjningspliktigs inta­ gande å hemmet, äger över beslutet gande å hemmet, äger över beslutet anföra besvär hos Konungens befall- anföra besvär hos Konungens befall­ ningshavande inom trettio dagar från ningshavande. det fattigvårdsstyrelsen av beslutet erhållit del. 79 §• Är någon missnöjd med handräck­ Är någon missnöjd med handräck­ ning, som av polismyndighet medde­ ning, som av polismyndighet medde­ lats enligt 62 § 2 stycket för omhän­ lats enligt 62 § 2 stycket för omhän­ dertagande av egendom, som där dertagande av egendom, som där sägs, eller jämlikt 72 § för överfö­ sägs, eller jämlikt 72 § för överfö­ rande till arbetshem, inställande till rande till arbetshem, inställande till arbete eller återhämtande till fattig- arbete eller återhämtande till fattigvårdsanstalt, må han däröver anföra vårdsanstalt, må han däröver anföra besvär hos Konungens befallnings- besvär hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar från vande inom tre veckor från hand­ handräckningens fullbordande. räckningens fullbordande.

81 §. 1 mom. Är någon------------ - Konungens befallningshavande. Besvären skola inom trettio dagar Besvären skola avlämnas till Koefter den, då klaganden erhöll del av nungens befallningshavande, som utslaget, avlämnas till Konungens be­ över besvären infordrar vederböran­ fallningshavande, som över besvären des förklaring och, sedan sådan in­ infordrar vederbörandes förklaring kommit, till kammarrätten insänder och, sedan sådan inkommit, till kam­ handlingarna i målet jämte bevis om marrätten insänder handlingarna i utslagets delgivning och eget utlåtan­ målet jämte bevis om utslagets del­ de. givning och eget utlåtande. 2 mom. Är utslaget meddelat av 2 mom. Är utslaget meddelat av Konungens befallningshavande i an­ Konungens befallningshavande i an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 13

nät län, än det klaganden tillhör, må nät län, än det klaganden tillhör, må besvären, om klaganden det föredra­ besvären, om klaganden det föredra­ ger, inom ovan stadgade tid avläm­ ger, avlämnas till Konungens befall­ nas till Konungens befallningshavan- ningshavande i sistnämnda län, vil­ de i sistnämnda län, vilken det ålig­ ken det åligger att översända dem ger att översända dem till Konung­ till Konungens befallningshavande, ens befallningshavande, som medde­ som meddelat utslaget, för att vidare lat utslaget, för att vidare behandlas behandlas i föreskriven ordning. i föreskriven ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1955. Beträffande överklagande av be­ slut, som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestäm­ melser tillämpas.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Fö rslag

till Lag

om ändrad lydelse av 32 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 32 § epidemilagen den 19 juni 1919 skall er­ hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Mot de föreskrifter och åtgärder, Mot de föreskrifter och åtgärder, vilka det enligt denna lag tillkom­ vilka det enligt denna lag tillkom­ mer hälsovårdsnämnd eller länssty­ mer hälsovårdsnämnd eller länssty­ relse att meddela eller vidtaga, äger relse att meddela eller vidtaga, äger den, som anser sin rätt därav förnär­ den, som anser sin rätt därav förnär­ mad eller obehörigen inskränkt, att mad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär, över hälsovårdsnämnds anföra besvär, över hälsovårdsnämnds beslut hos länsstyrelsen inom trettio beslut hos länsstyrelsen och över dagar efter delfåendet och över läns­ länsstyrelsens beslut hos Konungen. styrelses beslut inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndig­ heters och ämbetsverks beslut är be­ stämd. Hälsovårdsnämnds beslut------------- därom förordna.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1955. Beträffande överklagande av be­ slut, som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestäm­ melser tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 15

Förslag till Förordning om ändrad lydelse av 15 § tnberkulosförordningen den 31 mars 1939 (nr 113).

Härigenom förordnas, att 15 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Mot hälsovårdsnämnds beslut i Mot hälsovårdsnämnds beslut i ärende, som avses i denna förordning, ärende, som avses i denna förordning, må talan föras genom besvär hos må talan föras genom besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar efter länsstyrelsen. delfåendet. I länsstyrelsens beslut må ändring I länsstyrelsens beslut må ändring sökas genom besvär hos Konungen sökas genom besvär hos Konungen. inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och äm­ betsverks beslut är bestämd. Utan hinder------------- vederbörligen förordnat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Beträffande överklagande av be­ slut, som meddelats före denna för­ ordnings ikraftträdande, skola äldre bestämmelser tillämpas.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Förslag till Förordning angående ändrad lydelse av 33 § förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordning).

Härigenom förordnas, att 33 § förordningen den 29 mars 1946 om famil­ jebidrag åt värnpliktiga (familjebidragsförordning) skall erhålla ändrad ly­ delse på sätt nedan angives.

Över familj ebidragsnämnds beslut Över familj ebidragsnämnds beslut rörande tillämpningen av denna för­ rörande tillämpningen av denna för­ ordning må klagan föras, då fråga är ordning må klagan föras, då fråga är om tillämpningen av 21 eller 22 §, hos om tillämpningen av 21 eller 22 §, hos tillsynsmyndigheten och eljest hos tillsynsmyndigheten och eljest hos länsstyrelsen. Klagan föres genom be­ länsstyrelsen. Klagan föres genom be­ svär, vilka skola hava inkommit till svär, vilka skola ingivas till länssty­ länsstyrelsen inom trettio dagar ef­ relsen. Skola besvären prövas av till­ ter det klaganden erhöll del av be­ synsmyndigheten, åligger det länssty­ slutet. Skola besvären prövas av till­ relsen att till denna insända besvä­ synsmyndigheten, åligger det läns­ ren. Familj ebidragsnämnds beslut styrelsen att till denna insända be­ skall gå i verkställighet utan hinder svären. Familj ebidragsnämnds beslut av däröver anförda besvär. skall gå i verkställighet utan hinder av däröver anförda besvär. Mot tillsynsmyndighetens-------- — 31 § sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Beträffande överklagande av be­ slut, som meddelats före denna för­ ordnings ikraftträdande, skola äldre bestämmelser tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 17

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 30 § förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.

Härigenom förordnas, att 30 § förordningen den 21 december 1945 om nöjesskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Den som icke åtnöjes med upp- Den som icke åtnöjes med uppbördsmyndighetens beslut rörande bördsmyndighetens beslut rörande nöjesskatt och som ej till följd av nöjesskatt och som ej till följd av stadgandet i 29 § förlorat sin rätt till stadgandet i 29 § förlorat sin rätt till talan, äger i beslutet söka rättelse talan, äger i beslutet söka rättelse hos länsstyrelsen genom besvär, vil­ hos länsstyrelsen genom besvär, vil­ ka skola hava inkommit till länssty­ ka skola ingivas till länsstyrelsen. relsen inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet. I länsstyrelsens utslag i anledning I länsstyrelsens utslag i anledning av besvär enligt första stycket eller i av besvär enligt första stycket eller i annat ärende rörande nöjesskatt må annat ärende rörande nöjesskatt må ändring sökas hos Kungl. Maj :t ge­ ändring sökas hos Kungl. Maj:t ge­ nom besvär, vilka skola hava inkom­ nom besvär, vilka skola ingivas till mit till finansdepartementet inom en finansdepartementet. månad från den dag, då klaganden av beslutet erhöll del; dock äger me­ nighet som klagar tillgodonjuta fem­ ton dagar längre besvärstid än nu sagts. Över beslut särskilt stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Beträffande överklagande av be­ slut, som meddelats före denna för­ ordnings ikraftträdande, skola äldre bestämmelser tillämpas. 1 2

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 278. 2 Bihang till riksdagens protokoll 19!jb. 1 samt. Nr 201.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari 195i.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , Z etterberg , S träng , E ricsson , L ingman , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändrad besvärstid i vissa administrativa mål och ärenden. Föredraganden anför föl­ jande.

Den 15 juli 1944 förordnade Kungl. Maj :t professorn Nils Herlitz att så­ som sakkunnig inom justitiedepartementet verkställa en förberedande ut­ redning angående reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor, och den 8 oktober 1946 avlämnade Herlitz betänkande i ämnet (SOU 1946:69). Be­ tänkandet har närmast karaktären av en planläggning av lagstiftningsarbe­ tet på detta vidsträckta område. I betänkandet framlägges sålunda inga författningsförslag, utan det utmynnar i uttalanden om önskvärdheten av lag­ stiftning rörande olika till förvaltningsförfarandet hörande ämnen. Den fortsatta utredningen på detta område har, i enlighet med vad Her­ litz förordat, ansetts böra bedrivas i etapper med en reform av besvärsförfarandet såsom första avsnitt. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 mars 1949 har därför samma dag tre sakkunniga tillkallats för att göra en fortsatt utredning rörande det administrativa besvärsinstitutet och därmed sammanhängande frågor samt framlägga de förslag vartill denna översyn kan föranleda. De sakkunniga, som består av Herlitz, tillika ordförande, samt regeringsrådet Sven Björkholm och landssekreteraren Olof Åkesson med hovrättsassessorn docenten Gustaf Petrén såsom sekreterare, har an­ tagit benämningen besvärssakkunniga. I ett den 28 augusti 1953 avgivet betänkande angående åtgärder för förenhetligande av besvärstiden i administrativa mål (SOU 1953:30) har be­ svärssakkunniga föreslagit vissa ändrade bestämmelser om besvärstid. Be­ tänkandet har remitterats till ett stort antal myndigheter och sammanslut­ ningar. Sedan yttranden i anledning av remissen nu inkommit, anhåller jag att få upptaga besvärssakkunnigas förslag till behandling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 19

Gällande bestämmelser om besvärstid.

Den som vill överklaga ett beslut i administrativt mål eller ärende har regelmässigt att inkomma med besvärsinlaga före utgången av viss tid, besvärstiden. Försummas detta, upptages besvären i allmänhet icke till pröv­ ning. Bestämmelserna om besvärstid finnes i författningar av skiftande na­ tur. Besvärssakkunniga har i sitt betänkande sammanställt stadgandena i tre olika grupper. Den första har benämnts specialbestämmelser och omfat­ tar sådana föreskrifter, som är intagna i den specialförfattning, vilken reg­ lerar den materiella rätten på ett visst område och angiver de beslut som där kan fattas. Till en andra grupp, instruktionsbestämmelser, har förts sådana besvärsregler, vilka återfinnes i de för olika myndigheter utfärdade in­ struktionerna och som gäller alla av den ifrågavarande myndigheten fat­ tade beslut, beträffande vilka annat icke stadgats. Av principiellt enahan­ da slag är kommunallagarnas besvärsbestämmelser. En tredje grupp bil­ dar vissa allmänna besvärsbestämmelser, till vilken sådana föreskrifter förts som har avseende på förvaltningen i allmänhet. Bland dessa är i detta sam­ manhang särskilt att märka förordningen den 14 december 1866 angående ändring av gällande stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk, i det följande kal­ lad besvärsförordningen. Beträffande den tidpunkt, från vilken besvärstiden börjar löpa, saknar författningarna enhetliga regler. Vanligast är emellertid att tiden räknas från den tidpunkt, då den besvärsberättigade erhåller eller kan förutsättas erhålla kännedom om beslutets innehåll. Besvärsförordningens tider skall sålunda genomgående räknas från delfåendet av det beslut som överklagas. Besvärstidens längd varierar avsevärt. Särskilt specialförfattningarnas in­ nehåll är på denna punkt skiftande. I besvärssakkunnigas betänkande gives exempel på tjugutvå olika besvärstider växlande från åtta dagar upp till tre år. Alla dessa tider är självfallet icke lika vanligt förekommande. I allmän­ het ligger besvärstiderna mellan lägst tjugu dagar och högst två månader, och den vanligaste tiden är trettio dagar eller en månad. I instruktionsbestäminelserna, som är tillämpliga på flertalet beslut av centrala verk och andra liknande myndigheter, har med något enstaka un­ dantag föreskrivits en besvärstid av trettio dagar eller en månad för beslut i allmänhet och tjugu dagar för beslut om tjänstetillsättning eller förslag därtill. Den nya kommunallagen, som skall träda i kraft den 1 januari 1955, föreskriver en besvärstid av tre veckor. Avsikten är att samma besvärstid skall stadgas i övriga kommunallagar, som nu delvis har olikartade regler. En besvärstid av tre veckor har även upptagits i det förslag till lag om nykterhetsvård, vilket den 19 februari 1954 remitterats till lagrådet. Enligt besvärsförordningen gäller, att besvär skall, evar och i vilken in­ stans klagan än föres, inlämnas i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämt­ lands och Västernorrlands län senast å fyrtiofemte dagen och i mål från öv­ riga orter i riket senast å trettionde dagen från delfåendet av det beslut, som

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

överklagas, dock att menighet som klagar äger tillgodonjuta femton dagar längre besvärstid. Från besvärsförordningens tillämpningsområde är undan­ tagna mål, som bedömes efter bevillningsförordningen eller kommunalla­ garna, samt mål, som fullföljes från konsistorierna, d. v. s. domkapitlen. Stundom kan inträffa att i ett och samma fall flera besvärsregler — till äventyrs med olika föreskrifter om besvärstidens längd — synes vara till­ lämpliga. Beträffande rättsläget i dylika situationer har besvärssakkunniga gjort vissa uttalanden, utvisande vilken författning som bör gälla framför övriga tänkbara. Specialbestämmelse skall regelmässigt tillämpas framför instruktionsbestämmelse, något som följer redan av det i bestämmelse av det senare slaget vanligen intagna förbehållet »där ej annorlunda stadgats». Specialbestäm­ melse, som har grundlags eller lags karaktär, går likaledes före besvärsstadgande i kommunallag; i kraft av uttryckligt förbehåll i kommunallag kan även annan specialbestämmelse ha företräde. Specialbestämmelse, som till­ kommit efter besvärsförordningen, gäller före stadgande i nämnda förord­ ning. —- Saknas specialbestämmelse men finnes tillämplig instruktionsbestämmelse, skall den senare regelmässigt lända till efterrättelse. — Därest varken specialbestämmelse eller bestämmelse i instruktion eller kommunallag står till buds men beslutet dock är överklagbart, skall besvärsförordningens stadganden tillämpas. Det tillämpningsområde som alltså finnes för besvärsförordningen kan även angivas positivt. Förordningens regler skall sålunda gälla i stället för motsvarande besvärsstadganden i författningar, som utfärdats före den 14 december 1866. På områden, som uttryckligen har undantagits, har den dock självfallet icke haft sådan verkan. Förordningen är vidare tillämplig på grund av de talrika hänvisningar till dess föreskrifter, som finnes intagna i andra författningar, samt slutligen i fall, då regler om besvärstid icke finnes annorstädes och fråga är om beslut som kan överklagas genom förvaltnings­ besvär. Åtgärder för besvärstidens förenhetligande.

När besvärsförordningen tillkom år 1866, var avsikten att åstadkomma enhetlighet i den då rika mångfalden av bestämmelser rörande besvärstiden i administrativa mål. Dessa äldre till sitt innehåll skiftande regler ersattes av besvärsförordningens bestämmelser utom på de tre i denna undantagna områdena, nämligen mål som bedömes efter bevillningsförordningen eller kommunallagarna och mål som fullföljes från domkapitel. Förordningen tillkom efter hemställan från riksdagen och utfärdades i administrativ väg av Kungl. Maj :t. De bestämmelser, i vilka den gjorde ändring, torde ha till­ kommit i enahanda ordning. Den genom besvärsförordningen åstadkomna enhetligheten i besvärstiderna blev emellertid icke bestående. Särbestämmelser av skiftande innehåll har upptagits i ett stort antal efter besvärsförordningen tillkomna författningar. Försök att åstadkomma enhetlighet i dessa nytillkomna besvärsbestämmel-

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 21

ser har icke vidtagits förrän på senare tid. Vid behandlingen av förslag till lag om utövande av tandläkarkonsten framhöll lagrådet år 1950 att vid be­ stämmandet av klagotid i nyare lagar månadsberäkning konsekvent borde komma i tillämpning. Under hänvisning till lagrådsuttalandet utfärdade då­ varande konsultativa statsråden Quensel och Danielson den 7 februari 1951 i statsrådsberedningen en promemoria, vari det uttalades, att det vore önsk­ värt att vid angivande av besvärstider i nya författningar kalendermånad be­ gagnades i stället för trettiodagarsperiod. Under år 1951 framlade en utredningsman inom justitiedepartementet promemoria med förslag till allmän verksstadga (SOU 1951:12). Stadgan avses skola innehålla för ämbetsverk och andra myndigheter gemensamma förvaltningsbestämmelser. I det avsnitt, som behandlar besvär över verks beslut, har utredningsmannen föreslagit, att de i instruktionerna nu intagna besvärsreglerna jämkas därhän, att besvärstiden i fråga om beslut av myn­ dighet, varå stadgan är tillämplig — utan åtskillnad mellan beslut om tjäns­ tetillsättning och -förslag och andra beslut — generellt bestämmes till tre veckor. Över promemorian har yttranden avgivits av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar. Förslaget om förkortning av besvärstiden till tre veckor har därvid icke mött någon bestämd gensaga i något yttrande. Tveksamhet rörande förkortningen har dock kommit till uttryck i några yttranden, fram­ för allt i justitiekanslers- och riksåklagarämbetenas yttranden. Det förra ämbetet framhöll, att förbättrade kommunikationer visserligen kunde moti­ vera en förkortning men att det å andra sidan tar sin tid för alla dem, som icke är bosatta i huvudstaden, att efter erhållen kännedom om ett beslut överväga skäl för och emot anförande av besvär samt att avfatta besvärs- / skrift. Under erinran om att i rättegångsbalken revisionstiden är bestämd till fyra veckor, framhöll riksåklagarämbetet, att i administrativa ärenden lika lång tid borde stå till förfogande som tillkommer den som ville söka ändring i domstols dom. Besvärssakkunniga hemställde i sitt yttrande att, därest regeln om tre veckors besvärstid intoges i verksstadgan, en föreskrift borde bifogas som ger menighet ytterligare två veckors klagotid. Promemo­ rian jämte de inkomna yttrandena har den tl juni 1953 överlämnats till be­ svärssakkunniga för förnyat yttrande. I direktiven för de utredningar, som arbetar med översyn av den gällande församlingsstyrelselagstiftningen samt den för Stockholm gällande kommu­ nallagstiftningen, har förutsatts att förekommande bestämmelser om be­ svärstider skall anpassas till den nya kommunallagens regler.

Besvärssakkunnigas förslag.

Besvärssakkunniga har i betänkandet redogjort för huru enligt deras me­ ning allmänna bestämmelser om besvärstidens längd bör utformas i en blivande lagstiftning om besvär. Besvärssakkunniga har därvid övervägt, om icke cn förkortning av nu

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

gängse besvärstider är möjlig. De erinrar om att den oftast förekommande tiden om trettio dagar —- numera vanligen angiven som en månad — lag­ fästes 1866 i ett skede, då kommunikationsförhållandena var helt andra än nutidens. Såväl ur allmän synpunkt som med hänsyn till enskilda intressen framstår enligt de sakkunniga en förkortning som ett viktigt önskemål; en sådan synes dem uppenbarligen i allmänhet kunna företagas utan olä­ genhet. De sakkunniga har valt tiden tre veckor, varigenom den allmänna administrativa besvärsfristen skulle komma att överensstämma med den i rättegångsbalken för vadetalan bestämda fristen, vilket i och för sig vore en betydande vinning. Vägande skäl kan enligt de sakkunnigas mening icke anföras för att tiden för talans fullföljd i administrativa mål göres vare sig kortare eller längre än motsvarande frist i rättegång. Tre veckor finner de sakkunniga sålunda vara den mest lämpliga besvärstiden för normalfallen med tillägg av två veckor för klagande menighet. De framhåller att dessa tider godtagits vad angår kommunalbesvär. Någon förlängd fullföljdstid vid talan hos Kungl. Maj :t såsom i rättegång har besvärssakkunniga icke funnit erforderlig i fråga om besvär, enär Kungl. Maj :t som besvärsinyndighet knappast kan anses intaga en från övriga besvärsprövande myndigheter så avvikande ställning, att en längre besvärstid är sakligt motiverad. Den i besvärsförordningen nu upptagna bestämmelsen om en längre besvärstid i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län om 45 dagar föreslår besvärssakkunniga skola utgå. De erinrar om att denna regel saknar mot­ svarighet i flertalet på andra områden gällande specialbestämmelser, vilket icke synes ha givit anledning till vanskligheter. Vidare påpekar de sakkun­ niga att de längre klagotider, som gällde för de nordligaste länen enligt gamla rättegångsbalken, har bortfallit i nya rättegångsbalken. Till motivering av förslaget om en med två veckor förlängd besvärs­ tid för menighet har besvärssakkunniga framhållit de svårigheter, som ofta måste möta för menighet att inom vanlig besvärstid förbereda och därpå vid vederbörligen utlyst sammankomst fatta beslut om överkla­ gande. På grund härav har menighet sedan gammalt i besvärsförordningen och även i vissa specialbestämmelser samt i kommunallagarna tillerkänts längre besvärstid än andra klagande. Då enligt de sakkunnigas förslag fullföljdsfristen även framgent skall beräknas från delgivningen av beslutet, kommer laga kraftens inträde i allmänhet att alltfort inträffa vid olika tid­ punkter i förhållande till olika klagoberättigade, beroende på när delgiv­ ning skett. Under sådana omständigheter synes det de sakkunniga icke möta hinder att i förvaltningsförfarandet generellt giva menighet något längre besvärstid än annan klagande. I överensstämmelse med vad som stadgas i 78 § kommunallagen föreslås därför, att menighet tillerkännes en besvärs­ tid som med två veckor överstiger vad eljest skolat gälla. Vid bedömandet av behovet av omedelbara åtgärder har besvärssakkunniga utgått från det läge, som kan förväntas uppstå från och

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 23

med ingången av år 1955, och därvid funnit det ofrånkomligt att omedelbart upptaga frågan om besvärstidens längd till särbehandling. Beträffande kom­ munalbesvär kommer vid nämnda tidpunkt treveckorstiden att gälla. Sam­ ma besvärstid har de sakkunniga antagit komma att tillämpas beträffande beslut, vars överklagande regleras av bestämmelser i den nya verksstadgan. De förutsätter att denna kommer att utfärdas och att den träder i kraft den 1 januari 1955. Om besvärsförordningen och specialbestämmelserna tillåtes kvarstå oför­ ändrade med innehåll, som avviker från kommunallagens och verksstadgans regler på denna punkt, kommer enligt de sakkunnigas mening betydande rättsosäkerhet att uppstå. Då treveckorstiden småningom bör bliva allmänt gällande, anser de sakkunniga den eftersträvade enhetligheten kunna uppnås endast på det sätt, att denna tid stadgas även i specialbestämmelser och i besvärsförordningen. De sakkunniga diskuterar olika möjligheter att ändra specialbestämmel­ sernas innehåll. Vilken väg som än väljes kräves emellertid enligt deras uppfattning före en ändring av specialbestämmelserna en genomgång av dessa, en för en, för att i varje särskilt fall undersöka, huruvida behov av avvikande särregler föreligger. Då de sakkunniga icke ännu varit i tillfälle att företaga en sådan översyn av specialbestämmelserna, har i detta sam­ manhang för dem återstått endast att överväga en ändring av den allmän­ na besvärsbestämmelsen i besvärsförordningen. Härom anför de sakkun­ niga följande: Genom en sådan ändring skulle även det materiella innehållet i special­ bestämmelserna i icke ringa omfattning ändras, enär dessa ofta icke in­ nehålla andra regler om besvärstid än en hänvisning till besvärsförordningens stadganden. Genomföres en ändring av denna samtidigt med att kommunallagsreformen och verksstadgan träda i kraft, skulle otvivel­ aktigt treveckorsregeln komma att gälla inom större delen av stats- och kommunalförvaltningen. Det vore en betydande vinning att få auktorita­ tivt fastslaget, att treveckorstiden framdeles skall vara den normala besvärstiden. Nackdelen med den ifrågasatta lösningen är, att en lång rad specialbe­ stämmelser även framgent komma att innehålla regler om annan besvärstid. Den omedelbara olägenheten av en sådan bristande enhetlighet finna de sakkunniga emellertid icke vara alltför betydande. Risken för rättsför­ lust framstår som störst i de fall, då specialbestämmelsen stadgar en be­ svärstid av tjugu dagar eller kortare tid. I sådant fall kunde den klagande förledas att tro, att han enligt huvudregeln hade tre veckor på sig. De sak­ kunniga framhålla emellertid, att motsvarande risk förefinnes även med det innehåll besvärsförordningen nu har. De nu berörda olägenheterna be­ dömas av de sakkunniga som avsevärt mindre än de som uppstå, om för myndigheternas beslut gällande instruktionsbestämmelser och den allmänna besvärsbestämmelsen stadga olika besvärstid. Svårigheterna måste lör övrigt betraktas som övergående, enär treveckorstiden förutsättas skola successivt införas i äldre författningar. Sammanfattningsvis bar besvärssakkunniga uttalat, att vad som kan ernås genom eu ändring av den allmänna besvärsbestämmelsen i besvärsförord-

24 Kangl. Maj.ts proposition nr 201.

ningen, oaktat specialbestämmelserna icke allmänt överses, är av så stor praktisk betydelse, att de förordar en sådan begränsad reform. Vad angår den lagtekniska utformningen innebär bevärssakkunnigas förslag, att regeln om treveckors besvärstid skall införas i besvärsförordningen genom en lag om ändrad lydelse av denna förordning. Lagförslaget upptager hela den gamla förordningen med allenast de ändring­ ar i denna, som erfordras för genomförande av de nya besvärstiderna (se bilaga B till detta protokoll). De sakkunniga medgiver, att det vore naturligt, att, då det materiella innehållet i besvärsförordningen ändras, denna ersattes av en helt ny författning. Mot en sådan lösning har de sakkunniga anfört två skäl. Dels skulle, om en ny författning antoges, lätt tvivelsmål uppkomma om dennas tillämpningsområde. För de sakkunniga har framstått som vä­ sentligt att icke i nuvarande läge rubba det inbördes förhållandet mellan de olika grupperna av besvärsbestämmelser. Dels markeras på ett tydligt sätt att här är fråga om ett provisorium. Denna ståndpunkt har föranlett de sakkunniga att icke föreslå andra ändringar i besvärsförordningen än dem, som varit erforderliga för jämkningen beträffande besvärstiden. De sak­ kunniga har ansett sig icke böra företaga en i och för sig behövlig moderni­ sering av förordningen i övrigt. Som skäl för att ändringen i besvärsförordningen skall ske i form av lag, har de sakkunniga framhållit den vikt, som måste tillmätas ifrågavarande författning. Då hänvisningar till besvärsförordningen förekommer i ett stort antal lagar, skulle det enligt de sakkunnigas mening knappast vara riktigt att ändra dennas innehåll i administrativ väg. De sakkunniga har påpekat, att den av dem föreslagna lagen skulle kom­ ma att i viss utsträckning begränsa Kungl. Maj :ts möjligheter att framdeles i administrativ väg föreskriva annan besvärstid än den i lagen angivna. På områden, där Kungl. Maj :t i författningar av administrativ natur redan gi­ vit specialbestämmelser om besvärstid, blir Kungl. Maj :t enligt de sakkunni­ ga visserligen oförhindrad att även framgent själv meddela sådana, men på områden, där besvärsförordningen är omedelbart tillämplig, kommer Kungl. Maj :ts befogenhet att i administrativ ordning stadga annan besvärstid att bortfalla. Emellertid har de sakkunniga antagit behov av sådan befogenhet uppkomma så sällan, att det icke behöver beaktas i samband med den före­ varande provisoriska lagstiftningen. De sakkunniga har därför avstått från att föreslå bemyndigande för Kungl. Maj :t att i administrativ ordning från­ gå lagens regler. Beträffande en översyn av specialbestämmelserna har besvärssakkunniga anfört vissa synpunkter. De förutsätter att, då ändring av andra skäl skall företagas i en författning, tillfället kommer att begagnas att i mån av behov även revidera däri förekommande bestämmelser om be­ svärstid. Att treveckorstiden skall införas i all ny lagstiftning, om icke sär­ skilda skäl talar för annat, har de sakkunniga tagit för givet. Enligt deras mening torde blott undantagsvis bärande skäl föreligga att framdeles bibe­ hålla tider om trettio dagar och en månad och knappast heller tider om sex­

Kungl. Maj:ts proposition nr 201 25

tio dagar och två månader. Beträffande kortare besvärstider finner de sak­ kunniga tydligt, att regler om tjugo dagar blir obehövliga. I övrigt erinrar de sakkunniga om att de i sitt slutliga förslag ämnar förorda en standardise­ ring av de kortare besvärstiderna till en vecka. De sakkunniga har beaktat, att det kan vara påkallat att omedelbart upp­ taga frågan om ändring av besvärstiden i vissa specialbestämmelser, nämli­ gen sådana, i vilka efter ett genomförande av de sakkunnigas förslag annan besvärstid än tre veckor icke utan olägenhet kan stadgas. De sakkunniga har särskilt pekat på beslut av kommunala nämnder, mot vilkas beslut talan föres än genom kommunalbesvär än genom förvaltningsbesvär. Såsom i det följande angives har förslag till sådana ändringar inhämtats under remiss­ behandlingen av betänkandet. Vad angår ikraftträdandet anser de sakkunniga den 1 januari 1955 vara den lämpliga tidpunkten med tanke på att den nya kommunalla­ gen då träder i kraft, och de framlägger förslag av sådan innebörd. Beträf­ fande beslut, som meddelats före nämnda dag, föreslår de sakkunniga i en övergångsbestämmelse att förut gällande föreskrifter skall tillämpas. En huvudtanke hos de sakkunniga är att den föreslagna lagen icke skall rubba gränserna för besvärsförordningens nuvarande tillämpningsområde. Särskilda besvärsbestämmelser från tiden efter förordningens tillkomst av­ ses sålunda icke skola beröras av lagen. Till klargörande härav har de sak­ kunniga föreslagit att föreskrift intages i slutstadgandet om att vad i lagen stadgas ej gör ändring i särskilda bestämmelser om besvärstid.

Yttranden över besvärssakkunnigas förslag.

Efter remiss har yttranden över besvärssakkunnigas förslag avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, Göta hovrätt, hovrätten för nedre Norrland, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, krigsarkivet, armémuseum, krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, försvarets socialbyrå, försvarets forskningsanstalt, sjökarteverket, riksvärderingsnämnden, inskrivningsrådet, riksförsäkringsanstalten, socialstyrel­ sen, pensionsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, försäkringsrådet, arbetsmark­ nadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens hyresråd, medicinalstyrelsen, sinnessjuknämnden, statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska an­ stalt, statens utlänningskommission, civilförsvarsstyrelsen, centrala sjuk­ vårdsberedningen, gcneralpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, luftfartsstyrelsen, statens väginstitut, statens gcotekniska institut, statens biltrafiknämnd, kammar­ kollegiet, statskontoret, mynt- och justeringsverket, kammarrätten, general­ tullstyrelsen, statistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen, kontrollstyrelsen, riksräkenskapsverket, sparbanksinspektionen, konjunkturinstitu­

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tet, valutakontoret, statens organisationsnämnd, statens tobaksnämnd, sta­ tens sakrevision, riksarkivet, riksantikvarieämbetet, nationalmuseum, livrustkammaren, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, univer­ sitetskanslern, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogs­ styrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegiet, lotsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, patentoch registreringsverket, försäkringsinspektionen, statens provningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten, statens skeppsprovningsanstalt, statens sjö­ historiska museum, statens handels- och industrikommission, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens priskontrollnämnd, statens pensionsanstalt, statens lönenämnd, statens avtalsnämnd, samtliga länsstyrel­ ser, överståthållarämbetet och samtliga domkapitel. Envar av nämnda myn­ digheter hade ålagts att i samband med sitt yttrande angiva, huruvida inom dess verksamhetsområde finnes specialbestämmelse angående besvärstid, vilken icke utan olägenhet kan bibehållas efter ett genomförande av besvärssakkunnigas förslag och som fördenskull i samband därmed bör ändras eller upphävas. Universitetskanslern har bifogat yttranden av rektorsämbetena vid Upp­ sala och Lunds universitet, karolinska mediko-kirurgiska institutet, Stock­ holms högskola, Göteborgs högskola, tandläkarhögskolan i Stockholm samt från juridiska fakulteten i Uppsala, organisationskommittén för medicinska högskolan i Göteborg och kollegienämnden vid tandläkarhögskolan i Malmö, överstyrelsen för de tekniska högskolorna har bifogat yttranden av tekniska högskolans i Stockholm kollegienämnd och kollegienämnden vid Chal­ mers tekniska högskola. Vidare har bifogats av kommerskollegium yttran­ den av handelskamrarnas nämnd och Stockholms handelskammare samt av länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av Malmöhus läns landstings för­ valtningsutskott, länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden och vägförvaltningen i länet samt drätselkammaren, kronokamreraren och poliskammaren i Malmö. Efter remiss har yttranden vidare inkommit från 1950 års skattelagssakkunniga, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, föreningen Sveriges landsfiskaler och Sveri­ ges advokatsamfund.

De sakkunnigas förslag till allmänna bestämmelser om b esvärstidens längd har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det alldeles övervägande antalet hörda myndigheter och av samtliga hörda orga­ nisationer. Ett förenhetligande av besvärstiden har allmänt ansetts önsk­ värt och förslaget har i åtskilliga yttranden betecknats såsom ändamåls­ enligt och väl avvägt. Så finner exempelvis svenska stadsförbundet den fö­ reslagna förkortningen av besvärstiden väl ägnad att tillgodose både parts intresse av skäligt rådrum för övervägande om beslut bör överklagas och det allmännas intresse av att besvärsprocessen i möjligaste mån påskyndas. Tveksamhet har kommit till synes i några få yttranden. Justitiekanslers-

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 27

ämbetet anser för sin del alltjämt osäkert, om icke förkortningen av besvärstiden kan komma att medföra olägenhet. Ämbetet anför härom: Det är att märka, att det i administrativa besvärsmål ej torde vara ovan­ ligt, att juridisk hjälp sökes först efter det att ett beslut som gått vederbö­ rande emot meddelats eller ock att vid denna tidpunkt annan särskilt kvali­ ficerad jurist konsulteras. Ämbetet har icke velat avstyrka förslaget utan allenast framhålla sin uppfattning att saken icke är så klar som en myn­ dighet utan parts erfarenhet mången gång är benägen antaga. Även om risk för olägenheter föreligger, är ämbetet likväl böjt för att förorda, att en sådan risk tages för att besluten snabbare skola vinna laga kraft och enhetlighet i fråga om besvärstiderna i viss mån främjas. Olägenheterna kunna minskas eller förekommas genom att en klagande insänder en kort besvärsskrivelse med hemställan att senare få inkomma med utveckling av besvären. Riksåklagarämbetet vill icke motsätta sig att förslaget genomföres, ehuru det synes ämbetet tveksamt, om i ärenden av mera invecklad juridisk be­ skaffenhet treveckorsfristen är tillräcklig. Enahanda synpunkter har ut­ vecklats av domkapitlet i Visby. Vissa betänkligheter reses av kammarrät­ ten, som framhåller, att ett av förvaltningsmyndighet meddelat beslut ofta träffar vederbörande fullständigt oförberett och att hänsyn måste tagas till att den enskilde ofta saknar förutsättningar att snabbt sätta sig in i vad saken gäller och anskaffa nödig hjälp för fullföljd av talan. Kammarrätten hemställer att dessa synpunkter tages under allvarligt övervägande, innan definitiv ståndpunkt tages till frågan om besvärstid. Genom den förkortade besvärstiden kommer enskildas möjligheter att värja sin rätt och därmed rättsskyddet i administrativa ärenden att mins­ kas, hävdar juridiska faktulteten i Uppsala, som erinrar om att förhål­ landena inom förvaltningen ingalunda är analoga med dem som råder i domstolsprocessen. En mera allmän inskränkning av besvärstiden till tre veckor kan även enligt fiskeristyrelsens mening väntas öka risken för rätts­ förluster. Styrelsen fäster uppmärksamheten på att de administrativa må­ lens svårighetsgrad och ekonomiska betydelse efterhand ökats. Liknande tankegångar har utförligt utvecklats av kammarkollegiet, den enda myndig­ het som uttryckligen avstyrker förslaget. Kollegiet förordar i stället att såväl i besvärsförordningen som i en allmän verksstadga, om en sådan ut­ färdas, den allmänna besvärstiden bestämmes till en månad med två vec­ kors förlängning för klagande menighet. Det synes kollegiet icke försvarligt att utan mycket starka skäl i fråga om ett isolerat moment i förvaltningsförfarandet vidtaga en reform, som i ej ringa grad försämrar betingelserna för rättssäkerhetssynpunkternas tillgodoseende. Till bemötande av de sak­ kunnigas argumentering har kollegiet anfört i huvudsak följande: Vad till en början angår förhållandet mellan kommunalbesvär och för­ valtningsbesvär synes konkurrensområdet mellan dessa båda former av be­ svär knappast vara så stort, att förkortningen av liden för kommunalbesvär kan tagas till intäkt för en motsvarande förkortning av den allmänna be­ svärstiden. — Värdet av en principiell överensstämmelse mellan rättegångs­ balkens frister för fullföljd i huvudsaken till hovrätt och den allmänna be­ svärstiden är mindre betydande. Även med de sakkunnigas förslag kommer

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

för övrigt besvärsförordningen att avvika från rättegångsbalken på två vik­ tiga punkter, nämligen vad angår fullföljdstiden för klagande menighet och fullföljdstiden hos Kungl. Maj :t. — Mellan domstolsprocess och förvalt­ ningsförfarande råda ett stort antal skiljaktigheter av väsentlig betydelse. Några av de mest relevanta sammanfattar kollegiet sålunda. 1. Domstolsprocessen är i regel muntlig och part får omedelbart fullständig kännedom om processmaterialet. Sökande i administrativt mål torde i talrika fall, när ären­ det avgjorts, sväva i okunnighet om det material, på grundval varav beslutet träffats. 2. Domarna utfärdas med en rubrik, som innehåller en koncentre­ rad^ redogörelse för yrkanden och invändningar samt de omständigheter varå dessa grundats. Förvaltningsmyndigheternas expeditioner äro av rätt varierande beskaffenhet men genomgående mycket lakoniska. 3. överrätt är enligt rättegångsbalken skyldig att förelägga käranden att avhjälpa brist i vade- eller revisionsinlaga. Någon motsvarande allmän föreskrift finnes ej i besyärsförfarandet och den klagande måste för den skull redan i sin klagoskrift medtaga allt var han kan behöva andraga. 4. Rättsbildade biträ­ den anlitas i förhållandevis större utsträckning inom domstolsprocessen än inom förvaltningsförfarandet. — Ett generellt påstående om att behov skulle förefinnas av att förvaltningsbeslut vinna laga kraft tidigare synes kollegiet av flera skäl mycket vanskligt. Med hänsyn till den sammanlagt ofta mycket långa tid som åtgår för handläggningen av utpräglat kontroversiella för­ valtningsärenden torde en förkortning av besvärsfristen vara mindre bety­ delsefull.

Förslaget har icke mött gensaga i fråga om borttagandet av bestämmel­ sen om en längre besvärstid i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller sålunda, att med hänsyn till nu­ varande kommunikationer någon olägenhet icke synes behöva uppkomma om nämnda särregler slopas. I länsstyrelsens i Norrbottens län yttrande ut­ talas, att den föreslagna reducering av besvärstiden skulle i länet med dess långa avstånd och lokala kommunikationssvårigheter kunna tänkas öva en menlig inverkan på den enskildes möjligheter att i laga tid anföra besvär över myndighets beslut. Dessa nackdelar finner emellertid länsstyrelsen i allt större utsträckning ha eliminerats genom teknikens markanta framsteg på kommunikationsväsendets område, varför de ur nu anförda synpunkter framkomna betänkligheterna mot den av de sakkunniga förordade besvärs­ tiden synes kunna falla. Icke heller svenska landstingsförbundet har något att erinra mot att särregeln för de fyra nordligaste länen slopas. I de remissyttranden, där frågan om förlängd besvärstid för menighet särskilt berörts, har förslaget härovan i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Uttalande av denna innebörd har gjorts av svenska stadsförbundet och svenska landstingsförbundet. Drätselkammaren i Malmö anser, att den föreslagna besvärstiden är tillräcklig i fall, när av­ görande om besvär skall anföras träffas av de kommunala styrelserna själ­ va, men att det förhåller sig annorlunda, när stadsfullmäktiges beslut er­ fordras. Tiden kan då vara i kortaste laget. Fall då verkliga svårigheter upp­ står torde emellertid enligt drätselkammarens mening bli ytterst sällsynta. Endast länsstyrelsen i Västerbottens län har ifrågasatt, huruvida det kan an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 29

ses vara erforderligt att tillerkänna menighet en längre besvärstid. Länssty­ relsen anser det vara av större intresse att få en för alla parter enhetlig be­ svärstid än att erhålla samstämmighet med rättegångsbalkens regler. Vidare framhåller länsstyrelsen att förkortningen av besvärstiden till tre veckor för enskilda parter är tämligen ändamålslös i alla de fall, då även menighet har klagorätt. Starka skäl talar därför enligt länsstyrelsens förmenande mot att bibehålla en särskild besvärstid för menighet, ett begrepp, vars innebörd för övrigt icke torde vara så klar för allmänheten. Med hänsyn till denna oklar­ het har länsstyrelsen i Kalmar län påyrkat, att menighetsbegreppet närmare bestämmes i författningsväg. Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om icke kommunal myndighet över huvud bör äga åtnjuta samma besvärstid som menighet. Treveckorstiden kan enligt länsstyrelsens mening vara för kort för kommunal nämnd eller styrelse, som önskar anföra besvär. I flertalet remissyttranden har de sakkunnigas uttalande om behovet av omedelbara åtgärder och därav föranledda förslag icke mött någon erinran. Så har kommerskollegium funnit den väg de sakkunniga fö­ reslagit för att tills vidare vinna förbättrade förhållanden väl vald. Åtskilliga remissmyndigheter såsom länsstyrelsen i Kristianstads län har dock fram­ hållit önskvärdheten av att regleringen av besvärstiderna i besvärsförordningen och i olika specialförfattningar samordnas. Länsstyrelsen i Krono­ bergs län har icke blivit övertygad om nödvändigheten av att ändra besvärsbestämmelserna i besvärsförordningen, innan specialförfattningarna ha genomgåtts, men vill dock icke, med hänsyn till vad de sakkunniga anfört, motsätta sig förslaget. Av liknande innebörd är länsstyrelsens i Hallands län uttalande på denna punkt. Riksräkenskapsverket ifrågasätter — då några större olägenheter icke torde vara förenade med ett uppskov —■ om icke med ändring av besvärs­ förordningen bör anstå, till dess en allmän översyn av speciallagstiftningen företagits. Starkt kritisk är även arbetsmarknadsstyrelsen, som ifrågasätter, huruvida det föreslagna provisoriet är nödvändigt och om icke åtgärder till förenhetligande av besvärstiden utan olägenhet vare sig för den rättssökande allmänheten eller ur förvaltningssynpunkt kan uppskjutas, tills det slutliga förslaget till besvärslagstiftning föreligger. Det synes styrelsen, som icke känner sig helt övertygad av de sakkunnigas plädering, som om i någon mån dessa har överbetonat fördelarna av förslaget och visat en benägenhet att underskatta riskerna för rättsförluster. Åtgärden betecknas av styrelsen som en halvmesyr. Domkapitlet i Visby framhåller följande: Den grupp av administrativa mål, i vilka besvär anföras enligt besvärs­ förordningen, är en annan och av betydligt mera heterogen sammansättning än dem, på vilka verksstadgan kan bliva tillämplig. Det förefaller domka­ pitlet icke uteslutet att i förstnämnda grupp kunna finnas mål, beträffande vilka ett bibehållande av den nuvarande längre besvärstiden är motiverat. Det bör då vålla betänklighet mot att införa treveckorsregeln även för dessa mål. Likformigheten bör icke ställas framför rättssäkerheten. Full likfor­ mighet kan under alla förhållanden icke uppnås. Förenhetligandet av be-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

svärstiden för administrativa mål synes domkapitlet böra ske i ett samman­ hang och i samband med genomförandet av den tilltänkta lagstiftningen rö­ rande besvär i dessa mål i sin helhet. Åtskilliga hörda myndigheter och sammanslutningar, som har särskilt be­ handlat den lagtekniska utformningen av förslaget, har ut­ tryckt sitt gillande av den föreslagna lösningen. Svenska stadsförbundet har funnit metoden att genom lag göra ändring i en snart hundraårig admi­ nistrativ förordning i förstone överraskande men anser att de sakkunniga anfört bärande skäl därför. Länsstyrelsen i Jämtlands län har tillstyrkt för­ slaget i oförändrat skick, likaså länsstyrelsen i Skaraborgs län och social­ styrelsen. Icke heller arbetarskyddsstyrelsen har haft något att erinra mot att ändringen genomföres så, att besvärsförordningen bibehålies, ehuru dess materiella innehåll ändras. Andra remissmyndigheter har däremot framhållit, att de ålderdomliga bestämmelserna i besvärsförordningen bort ersättas med en ny författning med modernare och mera lättillgängligt språk. Mot författningsförslagets utredigering anmärker sålunda arbetsmarknadsstyrelsen att en omredige­ ring eller åtminstone modernisering av de relikt till regler, som i besvärs­ förordningen undantager vissa områden från dess tillämpning, onekligen i och för sig varit välbehövlig. Luftfartsstyrelsen föreslår, att alla möjligheter undersökes att giva lagen en modernare form. Göta hovrätt uttalar den meningen att ändringen lagtekniskt bör genom­ föras på det sätt, att besvärsförordningen — i stället för att ändras —- er­ sättes med en helt ny lag. En sådan bör enligt hovrätten kunna erhålla så­ dan avfattning, att det blir fullt klart, att den får samma tillämpningsom­ råde som besvärsförordningen. Att utfärda en ny lag med bibehållande av hela den gamla förordningens föråldrade text synes hovrätten otympligt. Särskilt ifrågasätter domstolen lämpligheten av att bibehålla hänvisningen till »bevillningsförordningen och kommunallagarne». Justitiekansler sämbetet har framhållit önskvärdheten av att undvika att i en ny författning intaga hela den gamla förordningen. En författning av typen, att Kungl. Maj:t för­ ordnar att 1866 års förordning skall så ändras att orden i förordningen efter talans förlust »inlämnas etc.» skall ersättas med orden »hava inkommit inom tre veckor» etc., synes ämbetet vara att föredraga. I lagboken komme då förordningen att erhålla den i förslaget upptagna lydelsen, påpekar äm­ betet. Domkapitlet i Luleå har uttalat önskemål om att den särställning, dom­ kapitlen åtnjuter enligt besvärsförordningen, icke måtte bevaras. Den föreslagna reformen har kammarkollegiet funnit böra underställas riksdagen för ett principiellt ställningstagande. Socialstyrelsen framhåller, att med hänsyn till förordningens vidsträckta betydelse det torde vara rik­ tigt att de föreslagna ändringarna genomföres i form av lag. Denna mening delas av länsstyrelsen i Uppsala län. Avgörande för länsstyrelsens ståndpunkt har därvid varit att den föreslagna ändringen medför ändrade besvärstider även i åtskilliga lagar, som stiftats enligt regeringsformen 87 § 1 mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 31

De sakkunnigas förslag att ändringen skall genomföras i form av civillag har föranlett erinringar endast från justitiekanslersämbetet, som härom anför: Även om besvärsförordningens betydelse icke bör underskattas, synes det dock tveksamt om vikten därav är sådan att lags form bör anlitas. Om blott möjligast allsidig utredning föregår ett beslut, synes frågan kunna avgöras i administrativ ordning, vid behov i särskilt fall efter riksdagens hörande. Om en lag hänvisar till en administrativ författning, får det antagas ha tagits i beräkning, att en ändring i lagens innehåll faktiskt kan ske genom en ad­ ministrativ författning. Detta anses visserligen i princip höra till mindre god ordning men kan ju undvikas genom att lagen själv upptager det ämne, hänvisningen avser. Något tvång att ändra besvärsförordningen i lags form synes detta förhållande icke utgöra. Spörsmålet om följdverkningarna av det förhållandet, att förordningen ändras genom lag, har berörts av några remissmyndigheter. Emot vad de sakkunniga anfört har justitiekanslersämbetet den meningen, att Kungl. Maj:t bör framdeles äga samma möjligheter som nu att föreskriva de admi­ nistrativa besvärstider Kungl. Maj :t finner lämpliga. Redan av denna anled­ ning synes ämbetet lags form för ändringens genomförande icke böra komma till användning, om det ej är nödvändigt. Vidare framhåller ämbetet föl­ jande: Den stadgade besvärstiden torde långt ifrån alltid beaktas av Kungl. Maj :t utan Kungl. Maj :t lärer, särskilt då invändning ej framställes, upptaga till prövning även för sent inkomna besvär, i det Kungl. Maj :t tillerkänner sig själv rätt att bortse från en av Kungl. Maj :t själv given bestämmelse. Stad­ gas åter i lag att besvär skall ha inkommit inom viss tid vid talans förlust, lärer en sådan praxis ej vidare kunna upprätthållas, vilket otvivelaktigt skulle i många fall kunna innebära betydande olägenheter. Länsstyrelsen i Jönköpings län har likaledes berört den konsekvensen av att lags form valts, att Kungl. Maj :ts möjligheter att pröva för sent inkomna besvär inskränkes, samt anför härom: Denna inskränkning får antagas följa samma regler som befogenheten att föreskriva annan besvärstid än den i lagen angivna. Kungl. Maj :t torde därför framdeles bliva oförhindrad att pröva för sent inkomna besvär, endast därest besvärstiden stadgats i av Kungl. Maj :t därom meddelad specialbe­ stämmelse. Den praktiska betydelsen av den antydda inskränkningen i Kungl. Maj :ts befogenheter undandrager sig länsstyrelsen bedömande. Någon an­ ledning att ur allmän synpunkt påfordra bibehållande av nuvarande ordning föreligger i och för sig icke. Skolöverstyrelsen anser sig ha anledning antaga att, då författningen fö­ reslås få lags karaktär, officialprincipen avses skola tillämpas. Det synes överstyrelsen dock kunna ifrågasättas, om icke besvärsmyndighet borde un­ der en övergångstid erhålla rätt att fritt pröva om för sent inkomna besvär skola deserteras eller ej och sålunda tillerkännas motsvarande befogenhet som nu anses tillkomma Kungl. Maj:t. En snar översyn av specialbestämmelserna har påyrkats i flera yttranden, bl. a. av länsstyrelserna i Malmöhus län och Älvsborgs län.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Vissa kritiska synpunkter har i detta sammanhang framförts av länsstyrel­ sen i Södermanlands län. Den ifrågasätter starkt, om icke ett förfarande med en utdragen successiv ändring av specialbestämmelser skulle kunna vålla större rättsosäkerhet än om endast besvärsförordningen ändras. Enligt dess mening bör eftersträvas, att omläggningen av besvärstiden äger rum vid ett eller möjligen något fåtal tillfällen, så att ändring nu ej sker i vissa special­ bestämmelser, i stor hast och därför mer eller mindre slumpvis utvalda, men icke i andra. Specialbestämmelserna bör, anser länsstyrelsen, helst i ett enda sammanhang bli föremål för översyn — ju fortare dess bättre. På grund av åläggande i remissbeslutet har envar av de hörda myndighe­ terna i allmänhet upplyst, huruvida inom dess ämbetsområde specialbestäm­ melser finnes, vilka av nu angiven anledning bör ändras eller upphävas. Myn­ digheterna har uppgivit ett mycket stort antal dylika bestämmelser. Därvid har olika meningar kommit till uttryck, i det exempelvis somliga myndighe­ ter har ansett vissa besvärsbestämmelser omedelbart böra ändras, medan andra myndigheter har ansett samma besvärsbestämmelser tills vidare kun­ na kvarstå oförändrade. I allmänhet har dock behov av omedelbar ändring ansetts föreligga beträffande sådana författningar, som reglera besvärstiden för beslut av barnavårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, nykterhetsnämnd, bygg­ nadsnämnd, hälsovårdsnämnd m. fl. kommunala nämnder, d. v. s. fattig­ vårds- och barnavårdslagarna, alkoholistlagen, byggnadsstadgan, hälsovårds­ stadgan, epidemilagen, livsmedelsstadgan etc. Vidare har i åtskilliga yttran­ den påpekats, att de myndigheters instruktioner, å vilka den tilltänkta verksstadgan icke kommer att bli tillämplig, också bör ändras. Några myndigheter har berört frågan, huruvida de inom deras område förefintliga besvärsbestämmelserna överhuvud bör anpassas efter den all­ männa regeln om tre veckors besvärstid. I avvaktan på revisionen av specialbestämmelserna har i några yttranden ifrågasatts särskilda åtgärder. Länsstyrelsen i Kalmar län har exempelvis fört fram tanken att förvaltande statliga myndigheter borde erinras om och kommunala organ åläggas att förse sina beslut med besvärshänvisningar utom i fall, då det är uppenbart onödigt. Vidare finner länsstyrelsen det kunna övervägas att låta publicera en sammanställning av rätta besvärstider i sådana fall, där osäkerhet råder. Även länsstyrelsen i Östergötlands län har, särskilt för länsstyrelsernas vidkommande, erinrat om möjligheten att i alla sådana fall, där besvärstiden kommer att bliva en annan än tre veckor, kon­ sekvent lämna besvärshänvisning. Vad de sakkunniga anfört om ikraftträdandet av de nya bestäm­ melserna har icke föranlett något uttalande i yttrandena.

Departementschefen.

Då det gäller att bestämma besvärstiden i administrativa mål, måste två huvudsynpunkter beaktas, nämligen dels önskemålet att beslutet skall vin­ na laga kraft så snabbt som möjligt, vilket ligger i både allmänt och en-

Iiungl. Maj. ts proposition nr 201. 33

skilt intresse, dels den klagoberättigades krav att få skäligt rådrum för att taga ställning till fullföljdsfrågan och, i förekommande fall, för att avfatta och ingiva besvärsinlaga. Med hänsyn till rättsskyddet är det ange­ läget att båda dessa synpunkter blir skäligen tillgodosedda. Vid en avväg­ ning dem emellan ter det sig naturligt att anknyta till den lösning av mot­ svarande fråga, som godtagits i den nya rättegångsbalken. De fullföljds­ tider av olika längd som förut gällde har genom rättegångsreformen blivit på det sätt enhetliga, att tre veckor gäller vid fullföljd till hovrätt och fyra veckor vid fullföljd till högsta domstolen. Behov av olika besvärstid allt­ eftersom talan fullföljes hos lägre eller högre myndighet finnes i allmän­ het icke i administrativa mål. Någon anledning att såsom den enhetliga besvärstiden i dessa mål välja den längre av de båda i rättegångsbalken förekommande tiderna torde icke föreligga. Det synes därför lämpligt att, såsom besvärssakkunniga föreslagit, bestämma besvärstiden till tre veckor. Jag kan sålunda ansluta mig till den ståndpunkt, som besvärssakkunniga intagit och som remissinstanserna allmänt anslutit sig till. Det kan för öv­ rigt framhållas, att en administrativ besvärstid om tre veckor redan vunnit statsmakternas godkännande i nyligen antagna författningar, t. ex. i den av 1953 års riksdag antagna kommunallagen. Treveckorstiden har även inta­ gits i lagförslag, som kommer att behandlas vid innevarande riksdag, t. ex. i förslaget till allmän förfogandelag och förslaget till nykterhetsvårdslag. Under remissbehandlingen har icke någon röst höjts för att den längre besvärstid — fyrtiofem dagar — som enligt besvärsförordningen gäller i mål från de fyra nordligaste länen, skulle bibehållas. Med nutida postgång torde dessa särregler vara obehövliga. Motsvarande särbestämmelser be­ träffande domstolsförfarandet upphävdes genom den nya rättegångsbal­ ken. Besvärssakkunnigas förslag att menighet som klagar skall åtnjuta två veckor längre besvärstid än övriga klagande innebär att den i besvärsför­ ordningen upptagna regeln om femton dagar längre besvärstid för klagan­ de menighet skall bibehållas efter omräkning till veckor. Endast länssty­ relsen i Västerbottens län framför erinringar häremot och påpekar att förkortningen av besvärstiden för enskilda parter blir ganska ändamålslös i alla de fall, då menighet har klagorätt. En längre besvärstid än tre veckor för menighet torde vara behövlig. I de fall, då frågan om överklagande skall avgöras av fullmäktige eller av samfällighet av något slag, kan det nämligen ofta visa sig förenat med svårigheter att sammankalla den beslutande församlingen samt fatta och expediera beslut om överklagande inom tre veckor. Då besvärstiden i ad­ ministrativa mål regelmässigt löper från delgivningsdagen, vilken kan växla beträffande olika besvärsberättigade, finnes icke heller i andra fall några garantier för att besvärstiden skall utgå vid en för alla gemensam tid­ punkt. Det bör vidare fasthållas, att särbestämmelsen blir tillämplig alle­ nast i de mindre vanliga fallen, då besvärsberättigad menighet finnes, och endast i förhållande till denna. Den längre klagotiden för menighet har 3 Biliang till riksdagens protokoll 195 i. 1 samt. Nr 201.

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

godtagits i den nya kommunallagen. Under angivna förhållanden kan jag ansluta mig till besvärssakkunnigas förslag också i denna del. Det torde icke vara anledning att i detta sammanhang närmare ingå på frågan, vad som skall förstås med menighet. Begreppet bibehåller den innebörd som det hittills ansetts äga. Det får ankomma på besvärssakkunniga att i sitt slutliga betänkande göra de klarlägganden som i detta hänseende kan vara påkallade. Ehuru sålunda som allmän regel en besvärstid av tre veckor med an­ givna förlängning för menighet bör införas, är det uppenbart att på sär­ skilda områden avvikelser från denna tid kan vara motiverade. Såsom fram­ går av besvärsakkunnigas betänkande förekommer också i olika författ­ ningar mycket skiftande besvärstider. Om dessa bör bibehållas eller om i de särskilda fallen en anknytning kan ske till den allmänna besvärstiden, kan icke avgöras utan en genomgång av alla författningar, där särskild besvärstid förekommer. En sådan genomgång, som ingår i besvärssakkun­ nigas uppdrag, har ännu icke utförts. Det kan därför vara något tveksamt, om den föreslagna ändringen av den i besvärsförordningen angivna tiden nu bör genomföras eller om icke hellre denna genomgång av specialbe­ stämmelserna bör avvaktas och en allmän reform av besvärstiderna så­ lunda komma till stånd samtidigt. övergången till tre veckor såsom en i allmänhet gällande besvärstid har emellertid redan inletts genom antagandet av den nya kommunallagen. Härigenom har en ändring också av de mera allmänt gällande reglerna om besvärstid i besvärsförordningen och i olika verksinstruktioner blivit be­ hövlig. Det synes nämligen kunna leda till rättsosäkerhet, om de allmänna bestämmelserna om besvärstid i kommunallagen, besvärsförordningen och verksinstruktioner har olika innehåll. I förhållande härtill är det av mindre betydelse och framför allt mindre ägnat att leda till rättsförlust, om sär­ bestämmelser om besvärstid kvarstår i särskilda författningar under ett övergångsskede även i sådana fall då det sakligt sett kan vara motiverat att övergå till den allmänna regeln om besvärstid. Vad angår besvärsreglerna i verksinstruktionerna erbjuder förslaget till verksstadga en möjlighet att uppställa en enhetlig instruktionsbestämmelse om besvärstid. Därest verksstadgan, vilken ännu icke slutligt remissbehandlats, ej skulle komma till stånd, torde likväl den enhetliga besvärs­ tiden i annan ordning böra införas i administrativa instruktionsbestämmelser. Besvärssakkunniga har ansett det vara angeläget att det inbördes förhål­ landet mellan de olika besvärsbestämmelserna icke rubbades och därför begränsat sig att nu föreslå allenast en ändring av besvärsförordningens innehåll. Den angivna synpunkten torde emellertid, om samtliga besvärsregler med mera allmän giltighet får samma innehåll, icke vara av så stor betydelse. Det synes vara mera ändamålsenligt att ersätta besvärsför­ ordningen med en ny författning, vari besvärstiden i princip angives till tre veckor eller, då menighet klagar, fem veckor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 35

En författning av denna allmänna natur torde böra tillkomma under riksdagens medverkan såsom lag. Då det gäller att bestämma kretsen av de beslut som den nya lagen skall omfatta, synes det lämpligt att utgå från motsvarande bestämning i besvärsförordningen. Denna avser besvär i mål, som handlägges av förvaltande myndigheter och ämbetsverk. Då de senare kan anses vara förvaltande myn­ digheter, är det överflödigt att särskilt nämna dem. Lagen torde således kunna göras tillämplig på beslut av förvaltande myndighet —- såväl statlig som kommunal. De i besvärsförordningen upptagna undantagen för mål, som bedömes efter bevillningsförordningen och kommunallagarna, samt för mål, som fullföljes från konsistorierna, torde vara obehövliga. Erforderliga specialregler finnes nämligen i taxeringsförordningen, kommunallagarna och kyrkolagstiftningen. Detsamma gäller beträffande det i besvärsförord­ ningen stadgade undantaget för mål, som från förvaltande myndighet full­ följes till domstol. Såsom framgår av vad nyss sagts skall särskilda regler om besvärstid gälla framför den tilltänkta lagens bestämmelser. Lagen kommer sålunda att få tillämpning blott i den mån sådana särregler icke finnes. I de fall, då en uttrycklig bestämmelse om besvärstid förefinnes i speciallagstiftning­ en, uppkommer icke härav några svårigheter. I andra fall, då regler om be­ svär finnes men någon besvärstid ej angivits, kan orsaken härtill vara att lagstiftaren ansett besvärstiden böra vara obegränsad. I allmänhet torde emellertid på ett eller annat sätt av lagstiftningen framgå, när lagstiftaren haft sådana intentioner och när regler om besvärstid icke intagits i författ­ ningen på den grund att besvärsförordningens allmänna regler ansetts skola tillämpas. Vidare kan tänkas situationer, då särskild besvärstidsregel saknas, men det är uppenbart att en bestämd sådan regel avsetts skola analogivis tillämpas. Den nya lagen avser givetvis icke att göra någon ändring i vad sålunda kan anses gälla. En lag av nu föreslaget innehåll hindrar icke Kungl. Maj :t att inom det Kungl. Maj:t tillkommande lagstiftningsområdet stadga annan besvärstid än den i lagen angivna. Jag vill dock understryka de sakkunnigas uppfatt­ ning att, om den eftersträvade enhetligheten skall uppnås och bibehållas, avvikelser icke bör göras, vare sig i lag eller i administrativ författning, om det icke föreligger mycket starka skäl. Detta gäller också författningar som utfärdas i administrativ ordning av annan myndighet än Kungl. Maj:t. Genom den föreslagna lagen torde besvärsförordningen böra upphävas. Därvid torde även besvärstidsreglerna i den nya lagen få gälla sådana äldre författningar som ändrats genom besvärsförordningen. I några yttranden har anförts att införandet av en lag om besvärstid skulle inskränka Kung). Maj :ts befogenhet att, såsom nu stundom sker, överse med att besvärstid icke iakttagits. Emellertid torde denna Kungl. Maj :ts befogenhet ofta vara att föra tillbaka på en allmän rätt för Kungl. Maj :t att upptaga och pröva ansökningar, oavsett om besvär anförts eller ej, och i vissa fall sammanhänga med Kungl. Maj :ts befogenhet att giva dispens eller

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

s. k. administrativ nåd. Den föreslagna lagstiftningsåtgärden inverkar icke på denna Kungl. Maj :t tillkommande rätt. Det torde icke vara behövligt att i detta sammanhang närmare ingå på hithörande spörsmål.

Ett betydande antal remissinstanser har framhållit vikten av att den er­ forderliga översynen av specialbestämmelserna kommer till stånd så snart som möjligt. Bland remissinstanserna har rått delade meningar, huruvida och i vilken utsträckning omedelbara ändringar i gällande specialbestäm­ melser kan anses påkallade, därest den allmänna bestämmelsen om besvärstid ändras. Särskilt har remissmyndigheterna liksom de sakkunniga uppmärksam­ mat läget för kommunala nämnder. Beträffande överklagande av dessas beslut gäller i vissa fall, som angives i vederbörande specialförfattning, en där bestämd besvärstid, vanligen trettio dagar, medan vid överklagande av övriga beslut kommunallagens föreskrift om tre veckors besvärstid blir tilllämplig. Åtskilliga länsstyrelser har med hänsyn härtill påyrkat omedelbar ändring av t. ex. fattigvårdslagen, barnavårdslagen och andra de kommu­ nala nämnderna berörande specialförfattningar. Andra myndigheter åter har ansett de nu ifrågavarande olägenheterna icke vara större än att den förestående allmänna översynen i fråga om besvärsreglerna kan avvaktas. Därjämte har olika myndigheter angivit andra bestämmelser, tillhopa ett icke ringa antal, som de ansett böra omedelbart ändras. Med hänsyn till önskvärdheten av ett snabbt genomförande av besvärstidsrcformen bör även enligt min mening översynen av specialbestämmel­ serna företagas snarast möjligt. Mest angeläget är — av hänsyn till de kom­ munala nämnderna — att ändra de specialbestämmelser, som berör dessas verksamhet. För att enhetliga tider skall gälla för överklagande av nämnder­ nas beslut, har jag ansett vissa författningsändringar böra vidtagas redan i detta sammanhang. Jag ämnar sålunda förorda att förslag förelägges riksda­ gen till ändring av besvärstidsbestämmelser i följande författningar, nämli­ gen barnavårdslagen, bidragsförskottslagen, lagen om allmänna barnbidrag och föräldrabalken (8 kap. 10 §) — vilka lagar berör barnavårdsnämnder­ nas verksamhet — fattigvårdslagen, som är normerande för fattigvårdsstyrelserna, epidemilagen och tuberkulosförordningen, vilka är av betydelse för hälsovårdsnämnderna, familjebidragsförordningen, som är av grundläggan­ de vikt för familjebidragsnämnderna, samt brandlagen och nöjesskatteförordningen, som berör andra kommunala myndigheter. Jag förutsätter vida­ re, att riksdagen, om den antager en lag om besvärstid av det slag, som här förordats, icke har någon erinran mot att besvärstidsstadganden ändras på motsvarande sätt i följande författningar, som utfärdats efter riksdagens hörande, nämligen hälsovårdsstadgan och livsmedelsstadgan samt byggnads­ stadgan, vilka berör hälsovårdsnämnderna resp. byggnadsnämnderna. Änd­ ringen i specialförfattningarna torde böra genomföras på så vis, att den gene­ rella lagen göres tillämplig genom att särstadgandena i dessa utgår.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 201. 37

Den föreslagna nya lagen om besvärstid vid talan mot förvaltande myn­ dighets beslut liksom övriga författningsändringar bör träda i kraft den 1 januari 1955 samtidigt med kommunallagen. I likhet med vad som föreskrives i denna bör stadgas, att beträffande överklagande av beslut, som meddelats före nämnda dag, äldre bestämmelser skall tillämpas. Förekom­ mande hänvisningar till besvärsförordningen skall i stället gälla den nya lagen.

I enlighet med vad i det föregående sagts har upprättats förslag till 1) lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut; 2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föråldrabalken; samt 3) lag om ändrad lydelse av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521). Övriga författningsförslag, som i detta sammanhang bör föreläggas riks­ dagen, är icke av sådan beskaffenhet att lagrådets yttrande över förslag till ändring däri erfordras. De torde få anmälas, sedan lagrådets utlåtande över nu upprättade lagförslag erhållits.

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över de ovan under 1)—3) om förmälda lagförslagen, vilka såsom Bilaga A1 fogats till detta protokoll, måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Axel Nilsson.

1 Denna bilaga, som är likalydandc med motsvarande vid propositionen fogade författnings­ förslag, har här uteslutits.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Bilaga B.

Besvärssakkunnigas förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av förordningen den 14 december 1866 (nr 81 s. 1) angående ändring av gällande stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk.

Härigenom förordnas, att förordningen den 14 december 1866 angående ändring av gällande stadganden om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk, skall erhålla föl­ jande ändrade lydelse.

Vi Carl, med Guds nåde, Sveriges, Vi Carl, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, Norges, Götes och Vendes Konung, göre veterligt: att Vi, i anledning av göre veterligt: att Vi, i anledning av gjord framställning från Rikets Stän­ gjord framställning från Rikets Stän­ der, funnit gott att, med ändring av der, funnit gott att, med ändring av gällande stadganden om tid för be­ gällande stadganden om tid för be­ svärs anförande i mål, som handläg­ svärs anförande i mål, som handläg­ gas av förvaltande myndigheter och gas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk samt icke till domstol ämbetsverk samt icke till domstol fullföljas, i nåder förordna, att, evar fullföljas, i nåder förordna, att, evar och i vilken instans klagan än föres, och i vilken instans klagan än föres, besvären skola, vid talans förlust, in­ besvären skola, vid talans förlust, lämnas, i mål från Norrbottens, Väs­ hava inkommit inom tre veckor från terbottens, Jämtlands och Väster- delfåendet av det beslut, som över­ norrlands län innan klockan 12 å fy- klagas; dock att menighet, som kla­ ratiofemte dagen och i mål från öv- gar, äger tillgodonjuta två veckor rige orter i riket innan klockan 12 å längre besvärstid; kommande, vad trettionde dagen från delfåendet av angår besvärstid i mål, som bedömas det beslut, som överklagas; dock att efter bevillningsförordningen och menighet, som klagar, äger tillgodo­ kommunallagarne, samt i mål, som njuta femton dagar längre besvärs- fullföljas från konsistorierne, att gäl-

Kungl. Maj. ts proposition nr 201. 39

tid än här ovan sägs; kommande, vad la vad särskilt är eller varder stad­ angår besvärstid i mål, som bedö­ gat. mas efter bevillningsförordningen och kommunallagarne, samt i mål, som fullföljas från konsistorierne, att gälla vad särskilt är eller varder stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1955. Beträffande överklagan­ de av beslut, som meddelats före nämnda dag, skola dock förut gäl­ lande föreskrifter tillämpas. Vad i denna lag stadgas gör ej ändring i särskilda bestämmelser om besvärstid.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 23 mars 1954.

Närvarande: justitieråden N issen , H ellquist , K arlgren , regeringsrådet E ckerrerg .

Enligt lagrådet den 20 mars 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats­ rådet den 26 februari 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets ut­ låtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut; 2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föräldrabalken; samt 3) lag om ändrad lydelse av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521).

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av e. o. hovrättsassessorn docenten Gustaf Petrén.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet: Harriet Stangenberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 41

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden hållet in­ för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars 1954.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , Z etterberg , L ingman , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar , N ilson , L indell , N ordenstam .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 23 mars 1954 avgivna utlåtande över de den 26 februari 1954 till lagrådet remitterade förslagen till lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut, lag om ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föräldrabalken och lag om ändrad lydelse av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521). Efter förmälan, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran, anför före­ draganden följande.

På sätt framgår av protokollet över justitiedepartementsärenden för den 26 februari 1954 förordade jag — i samband med att förutnämnda lag­ förslag remitterades till lagrådet — att ändringar borde vidtagas även i besvärstidsstadganden i barnavårdslagen, bidragsförskottslagen, lagen om allmän­ na barnbidrag, fattigvårdslagen, epidemilagen, tuberkulosförordningen, familjebidragsförordningen och nöjesskatteförordningen. Förslag till sådana författningsändringar har nu utarbetats. Därvid har icke andra ändringar föreslagits än sådana, som erfordras för genomförande av besvärstidsreformen. Jag anser därför icke nödigt att närmare redogöra för enskildheterna i författningsförslagen.

Härefter hemställer föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte genom propo­ sition föreslå riksdagen att dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förslag till lag om besvärstid vid talan mot förvaltande mgndighets beslut, lag om ändrad lydelse av 8 kap. 10 § föräldrabalken och lag om ändrad lydelse av 17 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521), dels ock antaga förslag till lag angående ändrad lydelse av 81 § 1 och 4 mom., 82 § samt 84 § 1 och 2 mom. lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag), 4 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 201 .

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

lag angående ändrad lydelse av 24 och 25 §§ lagen den 11 juni 1943 (nr 382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag), lag angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag, lag angående ändrad lydelse av 78 § 1, 4 och 5 mom., 79 § samt 81 § 1 och 2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården, lag om ändrad lydelse av 32 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443), förordning om ändrad lydelse av 15 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 (nr 113), förordning angående ändrad lydelse av 33 § förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordning) och förordning angående ändrad lydelse av 30 § förordningen den 21 decem­ ber 1945 (nr 823) om nöjesskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Sven Fischier.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner 5iOS59