Doc 1955:124

Kungl. Maj.ts proposition nr 124

1 Nr 124

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av ett sjöfartsverk, m. mgiven Stockholms slott den 4 mars 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att huvuddelen av de statliga förvaltningsuppgifterna på sjöfartens område sammanföres till ett nytt ämbetsverk, sjöfartsverket. Till detta verk skall överföras samtliga de uppgifter, som nu ombesörj es av lotsverket och sjökarteverket, vidare väg- och vattenbyggnadsverkets uppgifter i fråga om hamnar och farleder samt slutligen kommerskollegiets samtliga uppgifter på sjöfartens område med undantag av sjöfartsstatistiken. Verket skall sålunda svara för såväl teknisk-nautiska uppgifter som juridiska, sociala och ekonomiska uppgifter på sjöfartsområdet. Sjöfartsverket skall bestå av en central sjöf artsstyrelse samt därtill knutna lokalorgan. Sjöfartsstyrelsen skall stå under ledning av en generaldirektör och en överdirektör och organiseras på sju byråer nautiska, sjökarte-, fyr- och elektro-, byggnads-, fartygs-, kansli- och juridisk-sociala byrån

_ samt en ekonomisk sektion och ett försvar skontor. Till verket höi två

lokalstater, nämligen lots- och fyrstaten samt fartygsinspektionen in. m.; till den senare lokalstaten sammanföres fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets distriktsorganisation samt kontrollstationer för prövning av nautiska instrument. Under styrelsen skall vidare sortera sjöbetälsskolorna och sjömanshusen samt de av väg- och vattenbygggnadsstyrelsen nu förvaltade kanalerna, Södertälje kanalverk och Falsterbokanalen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 12b

Verket skall träda i funktion den 1 januari 1956. Anslag äskas i propositionen för verket med därtill knuten verksamhet.

I propositionen anföres att frågan om att förlägga sjöfartsstyrelsen till annan ort än Stockholm övervägts. Undersökningar härom har emellertid ej kunnat slutföras utan avsikten är att lokaliseringsfrågan skall föreläggas 1956 års riksdag. Vid verkets tillkomst bör styrelsen ligga i Stockholm, då det av praktiska skäl ej ansetts möjligt att organisera upp verket på annan plats än i Stockholm, där de myndigheter är belägna, som helt eller delvis ingår i det nya verket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

3 Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den b mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson fråga om inrättande av ett sjöfartsverk, m. m., samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1955/56 beräkna föl-

jande anslag, nämligen

Kronor

under fjärde huvudtiteln p. 130

till Sjökarteverket: Avlöningar................................. 1 091 000

» » Omkostnader............................... 440 000

» » Mätnings- och rekognosceringsverksamhet..... 900 000

» » Bidrag till internationella hydrografiska byrån. 23 000

» » Ombyggnad av sjömätningsfartyg............ 350 000

under tionde huvudtiteln p. 9, 10, 56, 64 och 69

till Fartygsinspektionen: Avlöningar............................ 620 600

» » Omkostnader.......................... 102 000

» Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar........................ 280 000

» » Omkostnader...................... 30 000

» Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare hos lotsstyrelsen 690 000

» » Avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten ....................................... 16 157 000

» » Omkostnader.................................. 4 680 000

» » Säkerhetsanstalter för sjöfarten.................. 2 920 000

» Statens isbrytarverksamhet................................ 3 096 000

» Kostnader för handelsjöfartens dirigering.................... 20 000

samt under kapitalbudgeten, bil. 31, p. 3 och 5

till Säkerhetsanstalter för sjöfarten............................. 480 000

» Lotsverkets båtlånefond................................... 500 000

Jag torde nu få återkomma till hithörande frågor.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

1. Inledning

Den 17 november 1950 erhöll jag bemyndigande att tillkalla högst sex utredningsmän att undersöka vissa administrativa organisationsfrågor på sjöfartens område. Såsom utredningsmän tillkallades numera landshövdingen G. A. Widell, tillika ordförande, överdirektören och chefen för sjökarteveiket J. R. Edman, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, sjökaptenen C. E. Ericsson, byråchefen i kommunikationsdepartementet G. V. Hall, kanslirådet i handelsdepartementet P. Å. Hartvig och drätseldirektören i Uddevalla C. E. Sahlgren. Utredningen antog benämningen sjöfartsorganisationsutredningen.

Sedan Ericsson erhållit begärt entledigande från uppdraget tillkallades den 1 juni 1951 numera förste hovmarskalken, konteramiralen S. E. P-son Wetter att i Ericssons ställe vara ledamot av utredningen.

Enligt direktiven skulle utredningen avse den kommunikationstekniska sidan av sjöfartens problemkomplex, d. v. s. de frågor som sammanhänger med hamnar, farleder och över huvud taget framkomstmöjligheterna till sjöss. Utredningen skulle undersöka möjligheterna att i lämplig utsträckning samordna ärenden rörande sjöfartens hjälporgan på detta område, eventuellt att hänföra alla sadana ärenden till ett verk. Sjöfartsnäringens kommersiellt, tekniskt och socialt präglade frågor lämnades däremot utanför utredningens uppdrag. Dessa ärenden, som är koncentrerade till kommerskollegium, ansågs böra kvarbli där. I skrivelse den 12 juni 1953 hemställde statssekreteraren i handelsdepartementet enligt uppdrag att utredningen såsom ett alternativ måtte pröva tanken på ett sjöfartsverk, vilket skulle omfatta även de sjöfartsuppgifter, som enligt de ursprungliga direktiven skulle stanna i kommerskollegium. I skrivelsen framhölls, att den nya lagstiftningen rörande konkurrensbegränsande åtgärder medfört att kollegiets organisation och uppgifter på detta område utvidgats avsevärt. Med hänsyn härtill och då kommerskollegium under de närmaste åren möjligen även i andra avseenden kunde komma att erhålla ändrad och vidgad organisation, syntes det enligt skrivelsen tänkbart att alla sjöfartsfrågor avskildes från' kollegium.

Med skrivelse den 16 juli 1954 har utredningen överlämnat betänkande med förslag om inrättande av ett sjöfartsverk (SOU 1954: 21).

Över betänkandet har yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben, chefen för marinen och marinförvaltningen, styrelsen för sjökar te verket, som överlämnat yttranden från sjökarteverkets civila personalförening m. fl.[ socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd, överstyrelsen för yrkesutbildning, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, som överlämnat yttranden från förste fartygsinspektörerna in. fl., lotsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens handels- och industrikommission, statens

5 Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

lönenämnd, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Norrbottens län, samtliga handelskammare med undantag av en, Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening, Sveriges segelfartygsförening, Föreningen Sveriges inrikessjöfart, Svenska hamnförbundet, Föreningen för inre vattenvägar, Sveriges varvsindustriförening, Föreningen Sveriges mindre varv, Sjöassuradörernas förening, Sveriges skeppsklarerareoch skeppsmäklareförening, Landsorganisationen i Sverige och Svenska sjöfolksförbundet, Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska mekanisters riksförbund, Svenska teknologföreningen, Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges juristförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

2. Nuvarande organisation

De statliga förvaltningsuppgifterna på sjöfartens område är nu uppdelade på ett flertal myndigheter. De sjöfartsärenden, som handläggs av centrala statsmyndigheter med underlydande organ, är i första hand fördelade på lotsverket, sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsverket samt kommerskollegium.

Lotsstyrelsen skall såsom central myndighet för lotsverket svara för det statliga lots- och fyrväsendet. Verkets huvuduppgifter är att ombesörja lotsningstjänsten vid landets kuster och i Mälaren samt att för den allmänna sjöfarten hålla fyrar, fyrskepp samt andra sjömärken och säkerhetsanordningar ävensom att handha det statliga sjöräddningsväsendet.

Chef för lotsverket är en generaldirektör. Lotsstyrelsen är organiserad på tre byråer, nämligen kanslibyrån, lotsbyrån och fyringenjörkontoret. Kanslioch lotsbyråerna förestås av byråchefer och fyringenjörkontoret av en överfyringenjör.

På kanslibyrån handläggs juridiska, administrativa och kamerala frågor. Hit hör ärenden angående avlöningsreglementen med följdförfattningar, lotsförordningen, iotstaxor, lotsverkets båtlånefond, lotsverkets fastigheter och av verket arrenderade markområden, uthyrning av verkets bostadshus, lotsverkets uppbörds- och redovisningsväsende samt övriga förekommande ärenden av ekonomisk beskaffenhet.

På lotsbyråns handläggning ankommer frågor av allmän nautisk karaktär, såsom ärenden angående de allmänna sjövägarna och deras förseende med säkerhetsanordningar för sjöfarten, farleder i övrigt och allmänna hamnfrågor ävensom ärenden avseende lotsverkets fartyg, fyrskepp och båtar. Vidare behandlas på byrån frågor rörande anställning, befordran, semester, tjänstledighet och avsked för tjänstemän vid lots- och fyrstaten, tjänstgöringsreglementen samt utbildnings- och tjänstgöringsföreskrifter för lots- och fyrpersonalen.

Ärenden, som avser fyrbelysning samt mist- och radiofyrsignalering, hand-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 121

lägges av fyringenjörkontoret, varvid i nautiskt hänseende samråd sker med lotsbyrån. På fyringenjörkontoret ankommer i övrigt ärenden, som avser fyrar, fasta sjömärken, gas- och sjöräddningsstationer utom den flytande materielen, bostads-, lotsuppassnings- och förrådshus, lotsverkets hamnar och bryggor, fjärrmanöverutrustningar, radarapparatur, radioutrustningar å fyrar, fyrskepp, lotsplatser och livräddningsstationer, förbrukningsartiklar för lots- och fyrväsendet, instruktioner, tjänstgöringsföreskrifter och materielbeskrivningar för skötseln av nämnda materiel och utrustning samt redigering av publikationen Svensk fyrlista.

Direkt under fyringenjörkontoret sorterar lotsverkets huvudförråd jämte båtvarv och verkstad vid Rosenvik på Djurgården. Förrådet omfattar i huvudsak ett centralt lager av olika utrustningsdetaljer och vissa förbrukningsartiklar för lots- och fyrväsendet. Vid varvet utföres reparationer i begränsad omfattning av lotsverket tillhöriga båtar, motorer in. m. samt tillverkas diverse apparat- och byggnadsdetaljer för fyrar o. d. Vid förrådet, som förestås av en förvaltare, sysselsättes omkring 15 personer, inberäknat kollektivanställda arbetare.

Rikets kuster är indelade i sex lotsdistrikt, nämligen övre norra, nedre norra, mellersta, östra, södra och västra lotsdistrikten med distriktsexpeditioner i respektive Umeå, Gävle, Stockholm, Kalmar, Malmö och Göteborg.

Varje distrikt förestås av en lotsdirektör. Denne biträdes av en lotsinspektör jämte expeditionspersonal. All till lots- och fyrstaten hörande personal och materiel inom distrikten sorterar under lotsdirektören.

För när\arande finns 79 lotsplatser. Lotsuppassningen försiggår i regel från uppassningslokal i land men dessutom vid två platser — Gävle och Sandhamn från större lotskutter i öppen sjö och vid två platser — Malmö och Höganäs — från fyrskepp.

För fyrväsendet svarar dels staten, dels kommuner och andra hamnägare. Staten bar ansvaret för den del av fyrväsendet, som avser att tillgodose den allmänna sjötrafikens behov, d. v. s. vad som erfordras för att möjliggöra sjöfartens framkomlighet utefter vårt lands kuster och i skärgårdsområdena, under det att ordnandet av den lokala fyrbelysningen vid hamnstäder, andra hamnar och lastageplatser ankommer på kommuner och enskilda hamnägare. Förvaltningen av säkerhetsanstalterna för sjöfarten i Vänern och handhavandet av lotsningen där åvilar en sammanslutning av olika intressenter kommuner och industriföretag — vilken benämnts Venerns Seglationsstyrelse.

År 1954 fanns under lotsverket 796 fyrar, 17 fyrskeppsstationer och 86 lysboj stationer.

Lotsverkets byggnadsarbeten avser fyrar, hamnar och bryggor samt lotsuppassnings- och bostadshus in. in. Med hänsyn till arbetsplatsernas belägenhet och arbetenas ofta speciella karaktär måste de som regel utföras i lotsstyrelsens egen regi. Ledningen utövas av fyringenjörkontorets byggnadsavdelning, som under senare år sysselsatt ett 80-tal kollektivanställda arbetare. Endast i undantagsfall förekommer arbeten på entreprenad, var-

7 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

vid dock konstruktions- och ritningsarbeten samt erforderlig kontroll utrikes av fyringenjör kontorets byggnadsavdelning.

Under senare tid har kostnaderna för byggnadsverksamheten inklusive underhålls- och reparationsarbeten uppgått till i genomsnitt ca 1 400 000 kronor per år, fördelade på ett stort antal arbetsobjekt, vilka varit utspridda efter rikets kuster. I nämnda belopp ingår ej kostnader för fyrapparatur in. m.

Det sammanlagda antalet befattningshavare hos lotsstyrelsen uppgår för närvarande till omkring 50 och vid lots- och fyrstaten till omkring 1 400. Verket i sin helhet äger, inberäknat kollektivanställda arbetare, en personalstyrka av 1 550 personer.

Huvuduppgiften för sjökarteverket är att genom mätningar och undersökningar inhämta så tillförlitlig kännedom om riket omgivande farvatten och dess segelbara inlandsfarvatten, som erfordras för sjöfartens, försvarsväsendets och den allmänna samfärdselns behov, samt att med stöd av vunna mätningsresultat utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort. Sjömätningarna bedrivs så, att alla för den allmänna sjöfarten betydelsefulla farvatten såsom öppen sjö, angöringsomraden, allmänna farleder och ankarsättningar blir uppmätta med största noggrannhet. Övriga farvatten uppmätes efter förhållandena så, att resultatet, redovisat i sjökort, kan giva betryggande ledning för den sjöfart, som kan äga rum i berörda farvatten. Verket säljer för närvarande omkring 85 000 sjökort årligen.

Sjömätningarna, som är av två slag, kustmätning och ^sjömätning, utlöres från sjömätningsfartyg och mätningsbåtar. För bemanning av fartygen utökas sommartid sjökarteverkets personal, vilken eljest uppgår till ca 100 befattningshavare, med officerare, underofficerare och manskap från flottan. Antalet av den från marinen sålunda kommenderade personalen utgör omkring 225 man.

Kustmätning innebär sjömätningsarbete inomskärs och i inre havsbandet samt avser att redovisa strandkontur, vattendjup och säkerhetsanstalter för sjöfarten, ^sjömätning utföres i mindre kartskala, varvid positionsbestämning till havs ur sikte av land sker ombord med hjälp av en s. k. deccakcdja, bestående av fyra på kusten uppställda transportabla radiostationer, av vilka tre är sändarestationer och en mottagare- och kontrollstation.

Till handledning och hjälp åt sjöfarten utger sjökarteverket seglingsbeskrivningen »Svensk lots» och tidskriften »Underrättelser för sjöfarande». Den förra publikationen lämnar till stöd vid navigering efter sjökort upplysning om kustförhållanden, angöring av kusten, leder, ledmärken, utprickning, ankarsättningar, hamnar, strömmar in. in. Den senare innehåller meddelanden om förändringar rörande säkerhetsanstalter för sjöfarten och sjöfartshinder in. in.

Sjökarteverket svarar även för undersökningen av den magnetiska missvisningens och de övriga magnetiska elementens variationer. Förutom genom observationsmätningar, vilka verkställes kontinuerligt vid verkets jordmag-

8 Kungi. Maj.ts proposition nr 124

netiska observatorium på Lovö, studeras de magnetiska elementen och deras variationer genom fältmätningar på land och till sjöss. Med utgångspunkt från mätvärdena utarbetas kartor, som anger missvisningen och dess förändring. Dessa kartor ligger till grund för de missvisningsuppgifter, som i form av kompassrosor i sjökorten och isogonkartor i »Svensk lots» delges de sjöfarande.

Genom kontrollstationer i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall utövar sjökarteverket kontroll av lanternor, kompasser och andra nautiska instrument. Antalet vid stationerna undersökta objekt har under femårsperioden 1949—1953 i medeltal utgjort 6 267 per år.

Överinseendet över sjökarteverket utövas av en styrelse med följande sammansättning: chefen för marinstaben, ordförande, generaldirektören och chefen för kommerskollegium, generallotsdirektören, chefen för sjökarteverket samt två av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år i sänder utsedda representanter för sjöfartsnäringen. Under en överdirektör som chef bedrives verksamheten inom sjökarteverket på fyra avdelningar, nämligen

sjökortsavdelningen med ärenden angående geodesi, sjökort, nautiska publikationer, bibliotek och arkiv,

sjömatningsavdelningen med ärenden angående allmän och militär sjömätning, militära sjökort och seglingsbeskrivningar,

jordmagnetiska avdelningen med ärenden angående jordmagnetism och instrumentkontroll och

tekniska avdelningen med ärenden angående fartyg och båtar.

Härtill kommer en expedition med kamerala uppgifter.

Envar av sjökorts-, sjömätnings- och jordmagnetiska avdelningarna förestås av en byrådirektör. Den tekniska avdelningen är underställd en ingenjör. Expeditionen förestås av en kamrerare.

Den del av väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsuppgifter, som berör sjöfarten, avser ärenden angående dels hamnar, kanaler och farleder, dels sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart. Handläggningen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av dessa ärenden sker till följd av den horisontella organisation, som sedan 1946 års omorganisation gäller för styrelsen, på ett flertal byråer samtidigt. De byråer, som därvid kommer i fråga, ar hamnbyrån, konstruktionsbyrån, byggnads- och underhållsbyrån, juridiska byrån, administrativa byrån, förråds- och verkstadsbyrån samt forsvarsbyrån. De lokala förvaltningar, som handlägger nämnda ärenden, ar i första hand de tre hamnavdelningarna i Stockholm, Göteborg och Karlskrona samt Södertälje kanalverk.

Hamnbyrån har karaktären av en utredningsbyrå med huvuduppgift att verkställa behovsprövning och planläggning av statliga åtgärder i fråga om hamn- och farledsbyggandet. Byrån prövar även frågor rörande byggnadsföretagens läge, storlek, vattendjup samt allmän standard ävensom angående inseglingsrännor, kajanordningar av olika slag m. m. Hamnbyrån granskar i samråd med konstruktionsbyrån samt byggnads- och underhålls-

9 Kungl. Maj.ts proposition nr 724

byrån — arbetsplaner för byggnadsföretagen och avgiver utlåtanden till Kungl. Maj :t angående statsbidrag till ifrågasatta byggnadsföretag samt upprättar kontrakt med bidragstagarna. I icke obetydlig utsträckning biträder byrån fiskehamnsföreningar och andra intressenter med utredningar in. m., som erfordras vid behandling av hamnärenden inför vattendomstol.

Hamnbyrån utövar vidare uppsikt över underhållet i hamnar och farleder, för vilka statsbidrag erhållits, och handlägger även en rad tekniskt-administrativa ärenden rörande drift och förvaltning av hamnar och farleder.

Slutligen omhänderhar hyrån vattenbyggnadstekniska ärenden angående sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning, vattenkraft eller liknande behov, skyddsåtgärder mot skärningar och översvämningar, tillsyn å allmänna flottleders nyttjande och underhåll in. in.

Då fråga är om arbetsplaner för hamn- och farledsarbeten, vari ingår kajer, bryggor, vågbrytare eller andra konstarbeten, utför konstruktionsbyrån granskning ur konstruktiv synpunkt av förslag, som upprättats genom vederbörande intressenters egen försorg, samt utarbetar hållfasthetsberäkningar och arbetsritningar till förslag, som i övrigt upprättas inom hamnbyrån och hamnavdelningarna.

Byggnads- och underhållsbyrån ombesörjer med hjälp av hamnavdelningarna och i vissa fall av vägförvaltningar anläggningsarbeten i egen regi avseende statens fiskehamnar, statsunderstödda fiskehamnar samt mindre hamnar och farleder ävensom flertalet statliga farleder. Vidare utövar byrån kontroll av alla de anläggningsarbeten i hamnar och farleder, som icke utförs av väg- och vattenbyggnadsverket men till vilka statsbidrag' beviljats.

Juridiska byrån handlägger i samband med verkets hamn- och farledsarbeten uppkommande marklösen, skadereglerings- och andra ärenden av juridisk natur. Personalfrågor och kamerala ärenden handhas av administrativa byrån, medan förråds- och verkstadsbyrån sköter anskaffning och lagerhållning av byggnadsmaterial samt anskaffning och underhåll av maskiner, mudderverk, pråmar, bogserbåtar och annan flytande materiel.

De tre hamnavdelningarna verkställer var och en inom sitt distrikt samt under ledning av styrelsens olika byråer den direkta byggnads- och underhållsverksamheten ävensom kontrollverksamheten i de hamnar och farleder, vilka tillhör verkets ämbetsområde.

Hamnavdelningarna är såtillvida knutna till vägförvaltningarna att personal- och kameralärenden, som berör avdelningarna, handlägges av väg-

förvaltningarna i de län, till vilka hamnavdelningarnas kontor är förlagda.

I någon utsträckning torde förekomma att utförandet av hamn- och farledsarbeten uppdrages åt vägförvaltning i stället för hamnavdelning.

Södertälje kanalverk ombesörjer direkt under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen driften av Södertälje kanal.

Inom väg- och vattenbyggnadsverket är omkring 70 tjänstemän helt eller i mera avsevärd utsträckning sysselsatta med hamn- och farledsärenden;

härav tjänstgör 22 personer vid Södertälje kanalverk. Inberäknat kollektivanställda arbetare torde väg- och vattenbyggnadsverkets med hamn- och farledsärenden sysselsatta personal uppgå till omkring 300 personer.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

Kommer skollegium har att taga befattning med en mångfald ärenden av olika slag på sjöfartens område. Av kollegiets åtta byråer sysslar sålunda fyra helt eller delvis med sjöfartsuppgifter, nämligen handels- och administrativa byrån, sjöfartsbyrån, fartygsinspektionsbyrån och statistiska byrån. Förutom dessa byråer — vilkas chefer är kommerseråd — finns inom kollegium en sjöfartssocial avdelning, som förestås av en byrådirektör. Det sammanlagda antalet befattningshavare, som inom de olika byråerna är sysselsatta med sjöf artsärenden, uppgår till ca 60 personer.

Handels- och administrativa byråns befattning med sjöfartsärenden avser främst fastställelse av hamn- och grundpenningtaxor samt sluss-, kanal- och farledsavgifter. Den härmed förbundna prövningen innefattar en granskning dels av hamnarnas ekonomiska förhållanden samt trafikförhållandena, dels av de föreslagna taxebestämmelserna och deras betydelse för hamnarna och trafiken. Vid taxefrågornas bedömande inhämtas statistiska uppgifter rörande sjöfarten och hamnarna från kommerskollegiets statistiska byrå.

Inom handels- och administrativa byrån handlägges även ärenden om normalförslag till hamnordningar, angående kanal- och farledsreglementen samt tillstånd för kommuner att upptaga lån för hamnändamål. I sistnämnda ärenden avgives utlåtanden till Kungl. Maj :t.

Inom sjöfartsbyrån finns ett flertal mer eller mindre självständiga organ för fullgörande av byråns olika uppgifter. Ärenden rörande fartygsregistret och vad därmed sammanhänger har förts till en särskild sektion, fartygsregistreringssektionen. Övriga ärenden handlägges å den s. k. administra^3 sektionen, inom vilken finns specialrotlar för skilda förvaltningsupp-

TiH fartygsregistreringssektionens uppgifter hör förutom att införa fartygen i det officiella registret att utfärda nationalitetshandlingar och bevis av olika slag samt att tilldela signalbokstäver åt fartyg ävensom att föra och utgiva Sveriges skeppslista. Vidare handhar sektionen uppbörden av den skatt i form av stämpelavgift som utgår i samband med köp och byte av registreringspliktiga fartyg.

Kommerskollegium är överstyrelse för sjöbefälsskolorna och har att övervaka undervisningen vid dessa skolor samt efterlevnaden av gällande författningar och i övrigt utfärdade bestämmelser. Dessa uppgifter handhaves närmast av överinspektörerna för sjöbefälsskolorna. överinspektörerna biträder även vid handläggning av ärenden om behörigheten att utöva befäl å svenska handelsfartyg.

Bland de till byråns administrativa sektion hörande specialrotlarna räknas vidare skeppsmätningsväsendet.

Skeppsmätningen har till ändamål att fastställa fartygens storlek (dräktighet) såsom grund bl. a. för beräkning av de avgifter av olika slag, som utgår av sjöfarten, såsom fyr- och båkavgift, lotspenningar, tonavgift, hamnavgifter samt sluss-, kanal- och andra farledsavgifter. Även i andra hänseenden har emellertid skeppsmätningen en uppgift att fylla. Enär gränser, baserade på fartygens storlek, angivits i åtskilliga författningar rörande sjöfart, sjö-

11 Kungl. Maj.ts proposition nr 12'r

säkerhet och tullväsende m. in., har nämligen skeppsmätningen jämväl betydelse för frågor beträffande fartygs utrustning, arbetstid ombord å fartyg, befälhavares och övrigt befäls behörighet samt fartygs tullbehandling in. in. De storleksuppgifter, som kommer till uttryck i mätningsresultaten, utnyttjas också för fartygens identifiering i samband med registrering och för olika sjöfartsstatistiska ändamål.

För skeppsmätningsväsendet har en ny organisation trätt i kraft den 1 januari 1955 i enlighet med beslut av riksdagen åren 1953 (skr. nr 159) och 1954 (skr. nr 10). Rörande den närmare innebörden av det nya slceppsmätningssystemet torde få hänvisas till propositionen nr 119/1953.

Kommerskollegium är sedan 1947 chefsmyndighet för statens isbrytarverksamhet. Den direkta ledningen av isbrytarverksamheten utövas av statens isbrytardirektör, vilken i denna sin egenskap är tjänsteman a kollegiets sjöf artsbyrå men samtidigt som sjöofficer placerad i marinstaben. Före viktigare avgöranden höres en rådgivande nämnd, statens isbrytarnämnd, vars ledamöter företräder olika verksamhetsområden, som beröres av isbrytartjänsten. I nämnden är chefen för sjöfartsbyrån ordförande och statens isbrytardirektör föredragande. Då behov därav uppstår, kan tillfälliga iskontor upprättas för den regionala ledningen av isbrytarverksamheten. Vidare har kollegium utsett ett tjugotal isbrytarombud i olika delar av landet för att tjänstgöra såsom förmedlare av upplysningar och önskemål angående isbrytarverksamheten. För isbrytningen användes statens isbrytarfartyg samt vid särskilt behov förhyrda fartyg eller fartyg, som tillhör marinen. Bemanningen av fartygen ombesörjes av chefen för marinen, medan driften och vården av fartygen handhas av marinförvaltningen.

Till de förut nämnda specialrotlarna inom sjöf artsbyråns administrativa sektion hör också sjöåklagarens och den sjötekniske konsulentens avdelning. Ärenden angående sådana händelser till sjöss eller eljest ombord i fartyg som befälhavare enligt sjölagen skall rapportera till kommerskollegium och varöver sjöförklaring skall avgivas inför domstol eller konsul, handlägges inom kollegium i första hand av sjötekniske konsulenten. Denne granskar rapporter och sjöförhörsprotokoll och avger eget yttrande i ärendena. Efter denna förberedande behandling överlämnas handlingarna till sjöåklagaren, som har att taga ställning till frågan, om åtal bör anställas eller icke. Sjöåklagaren har vidare själv att föranstalta om undersökning så snart han finner anledning till misstanke om sådan förseelse mot sjölagen eller sjömanslagen, vilken hör under allmänt åtal, eller om överträdelse av lagen om tillsyn å fartyg eller sjöarbetstidslagen eller därmed sammanhörande författningar.

En grupp av ärenden, som handlägges inom sjöfartsbyråns administrativa sektion i övrigt, avser sjömanshusens verksamhet. Sjömanshusen omhändcrhar sedan gammalt mönstringsväsendet beträffande sjöfolk och ombesörjer sjöfolkets inskrivning och registrering. Kommerskollegium övervakar sjömanshusens administrativa verksamhet och utövar tillsyn å deras ekonomiska förvaltning. Frågan om sjömanshusens verksamhet utredes för närvarande av 194(> års sjömanskommitté. Denna skall därvid enligt direktiven

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 124

utröna förutsättningarna att ersätta sjömanshusen med ett organ för en central registrering av sjöfolk.

Övriga ärenden, som handlägges av byråns administrativa sektion, avser bl. a. tillsynen över skeppsklarerarna, undantag från gällande förbud alt här i riket idka kustfart och insjöfart med utländska fartyg, åtgärder till stöd åt sjöfarten, sjöfartens försvarsberedskap, sjöfartsavgifter, förvärv från utlandet av vissa fartyg samt statsbidrag till hamnar och farleder.

Å fartygsinspektionsbyrån handläggs ärenden, som ankommer på kommerskollegium i dess egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet.

För svenska fartyg gäller detaljerade och omfattande byggnads-, materialoch utrustningsbestämmelser. Bestämmelserna är grundläggande för den tillsyn beträffande fartygs sjövärdighet och de ombordvarandes säkerhet, som utövas av fartygsinspektionen. Granskningen av ritningar och konstruktioner, som verkställes på fartygsinspektionsbyrån, är av betydande omfattning och innebär ställningstagande till alla förekommande slag av konstruktioner, materialfrågor och arbetsutförande för fartyg, maskineri, utrustning m. m.

Förutom nämnda frågor, som hänför sig till själva fartygen och deras utrustning, förekommer ett stort antal ytterligare säkerhetsfrågor, med vilka fartygsinspektionsbyrån har att ta befattning. Till dessa frågor hör sådana förhållanden, vilka måste beaktas vid fartygens nyttjande, såsom fartygens nedlastning, förande av laster av olika beskaffenhet etc.

Fartygsinspektionsbyrån utfärdar säkerhetscertifikat för passagerarfartyg, utrustningssäkerhetscertifikat och radiotelegrafsäkerhetscertifikat eller radiotelefonsäkerhetscertifikat enligt 1948 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss. Byrån utfärdar även certifikat av andra slag, såsom fartcertifikat, passagerarfartygscertifikat och fribordscertifikat.

Särskilt vid handläggningen av frågor, som rör bostäderna ombord å fartyg och de ombordanställdas arbetstid, har fartygsinspektionsbyrån ett nära samarbete med sjöf artssociala avdelningen. I övrigt har byrån samarbete med olika organ inom sjöf artsbyrån, särskilt med fartygsregistreringssektionen och överinspektören för skeppsmätningsväsendet.

För tillsynen å fartyg har byrån till sitt förfogande en lokalstat, omfattande sju distrikt med en personalstyrka av för närvarande sammanlagt 37 personer. För vart och ett av distrikten är en förste fartygsinspektör chef. Distriktsexpeditionerna är förlagda till Skellefteå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg och Karlstad.

Över varje tillsynsförrättning avger fartygsinpektör rapport med detaljerade uppgifter över vad förrättningen omfattat och vad därvid konstaterats. \arje rapport insändes till fartygsinspektionsbyrån för granskning, vilken även innebär en kontroll av att de åtgärder, som fartygsinspektörerna ålägger befälhavare och redare att utföra, står i överensstämmelse med gällande iorfattningar och eljest är ändamålsenliga. Om så icke skulle vara fallet, beordrar byran rättelse av den anbefallda åtgärden.

13 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

Statistiska byråns befattning med sjöfartsärenden är koncentrerad till dess sjöfartsstatistiska avdelning. 1 serien Sveriges officiella statistik utarbetar avdelningen en berättelse om sjöfart. Härjämte utföres månadsstatistik avseende sjöfarten, vilken berör olika närings- och ekonomiska föihållanden och publiceras i Kommersiella meddelanden. Vidare insamlas och bearbetas kvartalsuppgifter angående bruttoinkomster och kostnader i utlandet vid utrikes sjöfart. Vid sidan av den reguljära statistiken verkställes inom byrån statistiska specialundersökningar.

Sjöfartssociala avdelningen, vilken såsom tidigare nämnts förestås av en byrådirektör, skall deltaga i handläggningen av ärenden, som är av betydelse för att bereda ombord å fartyg anställda skydd mot olycksfall och ohälsa. Härunder inbegripes jämväl frågor angående fartygs bemanning samt bostäder och arbetstid ombord ävensom sjöfartsärenden av annat slag, vari avdelningens medverkan prövas påkallad.

Till sjöfartssociala avdelningens chef har överlämnats dels den chefen för sjöfartsbyrån åliggande föredragningsskyldigheten i ärenden rörande kosthållet ombord å fartyg, tjänstgöringsbetyg för sjöfolk, hemförskaffning av sjöfolk, beredande av lägre biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten, svenska sjömanshem i utländska hamnar samt manskapets bildningsfrågor ävensom sjömansvården över huvud taget, dels den chefen för fartygsinspektionsbyrån åliggande föredragningsskyldigheten i ärenden angående arbetstiden ombord å fartyg. Avdelningens chef har vidare att i samråd med chefen för fartygsinspektionsbyrån lämna råd och upplysningar rörande tillämpningen av gällande föreskrifter angående arbetstiden ombord å fartyg. Inom avdelningen upprättas årligen redogörelse med statistik angående olycksfall inom sjömansyrket.

Chefen för avdelningen är enligt instruktionen för handelsflottans välfärdsråd ledamot av rådet.

Åt chefen för sjöfartssociala avdelningen har vidare uppdragits att biträda vid tillsynen av arbetarskyddet vid stuveriarbete. Härvid åligger det honom att i egenskap av specialinspektör under arbetarskyddsstyrelsen leda tillsynsverksamheten med avseende på arbete med lastning och lossning av fartyg. För sådant ändamål har han att efter uppdrag av chefsmyndigheten företaga tjänsteresor, att med ledning av från yrkesinspektörerna insända anmälningar årligen utarbeta redogörelse för olycksfall i stuveriarbete samt att meddela råd och anvisningar till förebyggande av dylika olycksfall.

Förutom lotsverket, sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsverket och kommerskollegium, vilka får betraktas som de egentliga sjöfartsverken, har också vissa andra myndigheter uppgifter, som är av betydelse för sjöfarten.

Utrikesdepartementets arvs- och ersättningsbyrå handhar sålunda en del ärenden av sjöfartssocial natur. Hemförskaffning av sjöfolk, understöd och annat ekonomiskt bistånd åt sjöfolk, hemsändning från utrikes ort av svensk sjömans penningmedel och eftergift i vissa fall av belopp, vilka lämnats

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

sasom ekonomiskt bistånd av utlandsmyndighet, är exempel på ärenden, som faller under arvs- och ersättningsbyråns ämbetsområde. Vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter av sjöfartssocial art biträdes byrån av beskickningar och konsulat. Ett rådgivande organ är utrikesdepartementets nämnd för konsulära sjöfolks- och sjöfartsärenden. För understödsfrågorna finns \id arvs- och ersättningsbyråns sida en nämnd, kallad utrikesdepartementets understödsnämnd.

Vid de förberedelser, som statens handels- och industrikommission utför till de olika handelsavtalsförhandlingarna, beaktas sjöfartens betydelse såsom en allmän faktor i handelsutbytet. Kommissionen har vidare att i samråd med valutakontoret avgöra frågor om tillstånd alt försälja eller upplåta svenskt fartyg eller andel däri till utlänning. Frågor om import och export av fartyg samt angående utförsel av bränsle, förnödenhetsartiklar och utrustning för fartyg behandlas likaledes av kommissionen.

Sjöfartens betalningar från och till utlandet är föremål för valutakontorets övervakning enligt valutaförordningen på samma sätt som övriga betalningar i förhållande till utlandet. För möjliggörande av denna kontroll har rederierna uppgiftsskyldighet i vissa hänseenden. För tidsbefraktning eller konsekutiva resor under längre tid än sex månader, skall vidare enligt lagen om överlåtelse eller upplåtelse av fartyg in. in. tillstånd i varje särskilt fall inhämtas av valutakontoret.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har såsom central trafikregleringsmyndighet i krig uppgifter att fullgöra, som rör planläggningen av det civila transportväsendet under krig eller vid krigsfara.

Handelsfloitans pensionsanstalt omhänderhar, såsom namnet antyder, sjöfolkets pensionsfrågor.

Den offentliga arbetsförmedlingen ombesörjer arbetsförmedlingen för sjöfolk genom de s. k. sjömansförmedlingarna.

Handelsflottans välfärdsrdd har till uppgift att planlägga och samordna \älfärdsarbetet för svenska sjömän under deras vistelse i hamn. Chefen för kommerskollegiets sjöfartssociala avdelning är, som förut nämnts, ledamot av rådet.

Härutöver finns vissa kreditinstitutioner med uppgift att betjäna sjöfarten. Sålunda lämnar Svenska skeppshypotekskassan och nämnden för lånefonden för den mindre skeppsfarten lån för fartyg med en bruttodräktighet av högst 3 000 respektive 500 ton.

3. Det föreslagna sjöfartsverket

Utredningen

Utredningen har inledningsvis framlagt vissa allmänna synpunkter i frå«a om sjöfartens struktur. Därvid har understrukits den stora betydelse, sjöfarten i olika avseenden har för vårt land. Vidare har framhållits att god service åt fartygen vid deras utnyttjande av sjövägarna — såsom tillförlitliga

15 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

sjökort, tillfredsställande fyrar och andra säkerhetsanordningar, god lotsning och effektiv hjälp vid fartygens gång genom is — helt naturligt underlättar sjöfarten och medverkar till ett bättre ekonomiskt utnyttjande av fartygen. Det ankommer huvudsakligen på statliga myndigheter att giva en sådan service, som nu nämnts.

Under hänvisning till redogörelsen för gällande statlig förvaltningsorganisation har utredningen konstaterat, att en stark organisatorisk splittring nu råder. Utredningen erinrar om att den haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att samordna sjöfartsärendena antingen genom att partiellt omgruppera uppgifter, hänförliga till olika myndigheter, eller genom att förlägga alla sådana uppgifter till ett sjöfartsverk.

Rörande möjligheterna att åvägabringa önskvärd samordning av de statliga förvaltningsuppgifterna på området ulan att sammanföra dem till ett verk har utredningen framhållit att de medel, som främst står till buds, är dels att partiellt omgruppera ärendena, dels att inrätta samarbetsorgan mellan myndigheterna och dels att åvägabringa en ömsesidig representation i de styrelser eller delegationer, som utövar verksledningen. En undersökning av liknande redan träffade anordningar inom statsförvaltningen har verkställts.

Utredningen har funnit, att icke något av de nämnda alternativen ensamt eller i förening med andra kan beräknas medföra tillnärmelsevis tillräckligt effektiv samordning. Enligt utredningens mening kan endast en mer eller mindre omfattande sammanslagning av olika enheter skapa en rationell organisation. Vad som erfordras är nämligen icke blott en sporadisk och relativt flyktig kontakt mellan enstaka representanter för de olika verken utan ett utbyggt kontinuerligt samarbete mellan de tjänstemän i verken, vilka har att taga direkt befattning redan med förberedandet av ärendena.

Sjöfartsverk av mindre typ (alternativ I)

Utredningen har prövat i vilken omfattning en sammanslagning av de nuvarande verken bör ske, för att en effektiv samordning av ärendena skall komma till stånd. I första hand har därvid behandlats sambandet mellan lotsstyrelsens och sjökarteverkets arbetsuppgifter.

Lotsverket och sjökarteverket

Frågan om en sammanslagning av dessa båda verk har övervägts vid flera tillfällen tidigare. Alt spörsmålet gång efter annan aktualiserats ler sig förklarligt om man betänker vilken naturlig samhörighet som verkens förvaltningsområden äger. Enligt verkens instruktioner åligger det vartdera verket att fortlöpande hålla det andra verket underrättat beträffande åtgärder och iakttagelser rörande fyrbelysning, ^prickning, grund-

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

förhållanden och andra faktorer som påverkar sjöfartens framkomstmöjligheter. Sjökarteverkets och lotsstyrelsens arbetsuppgifter ingriper sålunda i hög grad i varandra. Ett nära samarbete är också förutsättningen för den viktiga underrättelseverksamhet, som de båda verken i förening fullgör i förhållande till sjöfarten och som finner uttryck i publikationerna »Underrättelser för sjöfarande», »Svensk lots» och »Svensk fyrlista». Lotsstyrelsens arbetsplaner beträffande sjöfartens säkerhetsanstalter kräver beaktande vid sjömätningens utförande, medan styrelsens utbyggnadsplaner i sin tur måste ta hänsyn till inriktningen av sjömätningsarbetet. Därav följer att planläggningen av arbetsuppgifterna bör utföras gemensamt av de båda myndigheterna. Utredningen finner därför att vid en eventuell sammanslagning av myndigheter med förvaltningsuppgifter inom sjöfartens område sjökarteverket och lotsverket i första hand hör komma i fråga.

En sådan sammanslagning måste medföra att samarbetet kan ske under smidigare former och därför göras snabbare och mera rationellt. Fördelar är också att vinna i fråga om utbildning och rekrytering av personal. Vid tidigare tillfällen, då frågan om sammanslagning varit aktuell, har befarats att samarbetet mellan marinen och sjökarteverket i fråga om sjömätning för militärt ändamål skulle försvåras, om sjökarteverket förlorade sin självständiga ställning. Vid framläggandet av sitt förslag till organisation av det nya verket har de i detta hänseende framförda synpunkterna beaktats.

Vid en sammanslagning av lotsverket och sjökarteverket kan tvekan råda om handhavandet av den jordmagnetiska undersökningsverksamheten. Utredningen har härom anfört bland annat följande.

Den jordmagnetiska undersökningsverksamheten avser ej endast fältmätning utan framför allt en därpå följande vetenskaplig bearbetning av mätvärdena, som syftar till bestämning av de magnetiska elementen och deras variationer. Av nämnda element utgör den magnetiska missvisningen den för praktiska ändamål mest betydelsefulla faktorn. Kännedom om missvisningen och dess variation är visserligen för orientering på land av stor betydelse. Till sjöss är emellertid denna kännedom ett oeftergivligt villkor för trygg navigering och säkerhet. Därför har sedan gammalt en av den jordmagnetiska avdelningens viktigare arbetsuppgifter varit att företaga fältmätningar till sjöss. Förutom genom jordmagnetiska specialmätningar införskaffas missvisningsuppgifter även genom de vanliga sjömätningsexpeditionerna. Såsom tidigare nämnts redovisas missvisningsuppgifter i såväl sjökort som sjökarteverkets publikationer »Svensk lots» och »Underrättelser för sjöfarande».

Av vad sålunda anförts framgår, att ett viktigt och betydelsefullt organisatoriskt samband förefinnes mellan den jordmagnetiska avdelningen och det ifrågasatta genom sammanslagning av sjökarteverket och lotsverket bildade nya verket. Utredningen anser, att ifrågavarande samband bör vara utslagsgivande för att jämväl den jordmagnetiska avdelningen i sjökarteverket överföres till ifrågavarande nya verk.

Utredningen har förutsatt, att handhavandet av det statliga sjöräddningsväsendet tills vidare skall åvila det av utredningen förordade nya verket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

17 Statens byggnadsverksamhet beträffande hamnar och farleder

Efter att ha redogjort för innebörden av den år 1946 beslutade omorganisationen av väg- och vattenbyggnadsverket, i vad angår hamn- och farledsärendenas handläggning, har utredningen erinrat om riksdagens uttalande i sammanhanget (skr. nr 368/1946) att hamnarbetena var av en så speciell art, att personalen kunde och borde erhålla en så fristående ställning som möjligt, tills vidare inom den nya organisationens ram. Enligt riksdagens mening borde slutlig ställning till hamnarbetsorganisationens framtida gestaltning då icke tagas, utan frågan borde upptagas till förnyad prövning senast vid den tidpunkt, då resultatet av bl. a. 1944 års hamnutrednings arbete förelåg.

Tämligen snart efter genomförandet av 1946 års omorganisation började vägbyggnadsuppgifterna öka och är nu av betydande storleksordning. Hamnbyggnadsverksamheten, som redan år 1946 var liten i förhållande till vägbyggandet, har endast obetydligt ökats. Följden därav har helt naturligt blivit, att hamnärendena kommit att minska i betydelse inom verket. Den omorganiserade hamnbyrån har icke heller kommit att utveckla sin arbetsmetodik i den riktning, som departementschefen i 1946 års proposition ansåg önskvärt, nämligen till att verkställa behovsprövning och planering av hamnbyggnadsprojekten icke blott ur teknisk lämplighetssynpunkt utan även ur samhälls- och trafikekonomiska samt näringspolitiska synpunkter. Någon sakkunskap för bedömning av hamnbyggnadsförslagen i sistnämnda avseenden har nämligen icke tillförts byrån. Den horisontella organisationen har förstärkt intrycket av hamnärendenas relativa obetydlighet, eftersom ärendena därigenom kommit att fördelas mellan flera byråer, vilkas huvuduppgifter är hänförliga till vägväsendet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har -— framhåller utredningen vidare _i olika sammanhang under senare år betonat önskvärdheten av att verkets arbetsuppgifter begränsas och att verket erhåller mera ensartade arbetsuppgifter, så att det på ett rationellt sätt kan fylla sin huvuduppgift, nämligen vägbyggnads- och vägunderhallsverksamheten. Styrelsen har i fråga om hamnområdet uttalat, att den verksamhet rörande hamnväsendet, som för närvarande är förlagd till styrelsen, icke bör splittras utan, varthän den än kan komma att förläggas, sammanhållas på ett enda ställe.

Hamnförslag måste prövas också med hänsyn till navigeringsmöjligheterna i sjöleden till hamnen samt behovet av farledens utmärkning och fyrbelysning. Då det av utredningen förordade verket förutsättes övertaga lotsstyrelsens uppgifter i fråga om sjövägarnas framkomlighet och den därmed sammanhängande skyldigheten att vid behov föreslå ny farled eller åtgärder beträffande redan befintlig, anser utredningen det fördelaktigt, att förslagen inom det egna verket underställes vattenbyggnadsteknisk sakkunskap avskilda slag för projektering och kostnadsberäkning, innan verket skrider till ytterligare åtgärder. Därefter uppställer sig frågan huruvida anledning

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. i samt. .Yr 124

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 12b

finnes att jämväl flytta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet beträffande hamnar och farleder. Detta skulle innebära, att denna verksamhet skulle sammanslås med lotsstyrelsens byggnadsverksamhet, som avser fyrar, hamnar och husbyggnader för lotsverkets behov m. in. En överföring bör lämpligen ske endast därest omslutningen av ifrågavarande byggnadsarbeten kan väntas bli så stor, att den kan motivera skapandet av en organisation med tillräcklig sakkunskap, så att garantier vinns för arbetenas rationella och ekonomiska bedrivande.

Utredningen har på grundval av infordrade uppgifter sökt bilda sig en uppfattning om omfattningen av den byggnadsverksamhet, som det förordade verket skulle omhänderha vid en överflyttning även av byggnadsverksamheten för hamnar och farleder. Därest byggnads- och underhåilsverksamheten hos lotsverket samt hos väg- och vattenbyggnadsverkets hamnorgan tänkes ha varit sammanförd under den senaste sexårsperioden, skulle denna verksamhet ha haft en omslutning av ungefär 8 miljoner kronor per år. Härav skulle omkring 2,8 miljoner kronor ha utgjort kostnader för arbeten, vilka utförts under den tänkta organisationens kontroll och återstoden ha representerat byggnads- och underhållsarbeten i organisationens egen regi. En sådan omslutning är enligt utredningens mening tillräckligt stor för att möjliggöra rationellt byggande genom ett särskilt organ, bildat genom utbrytning från väg- och vattenbyggnadsverket och lotsverket av nu ifrågavarande verksamhetsgrenar. Utredningen har erinrat att de nämnda omslutningssiffrorna måste ses mot bakgrund av den av statsfinansiella och andra skäl begränsade investeringsverksamheten under de senaste åren.

Utredningen åberopar vidare i detta sammanhang att för årtionden framåt arbetsuppgifter föreligger inom lotsverket på vattenbyggnadsområdet — särskilt i fråga om fyranläggningar — av en storleksordning och svårighetsgrad, som tidigare icke förekommit. För att inom rimlig tid genomfora ifrågavarande arbetsuppgifter erfordras enligt lotsstyrelsen förstärkning av ingenjör spersonalen och nyanskaffning av viss kostnadskrävande större materiel. Därest lotsverkets och hamnbyråns byggnadsavdelningar sammanslås, skulle enligt lotsstyrelsen den erforderliga ökningen av personal och materiel bli av jämförelsevis mindre omfattning, varjämte bättre mojligheter skulle föreligga att rekrytera ingenjörspersonal och övrig arbetskraft.

Utredningen har funnit starka skäl tala för en utbrytning från vägoch vattenbyggnadsverket av handläggningen av praktiskt taget'alla hamnoch farledsärenden och en överflyttning av dessa ärenden till det nya verket Från överflyttning bör emellertid undantagas de speciella, till hamnbyrån hänförliga ärendegrupper, vilka avser dels skyddsåtgärder mot strandskarnmgar och översvämningar, dels den i 70 § lagen om flottning i allmän farled föreskrivna, väg och vattenbyggnadsstyrelsen åvilande tekniska tillsynen a flottledsanläggningars underhåll och nyttjande.

Utredningen har sedan upptagit till behandling spörsmålet om vilket eller vilka organ, som bör handha de mera ekonomiskt betonade hamnärendena

19 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

och svara för de samhällsekonomiska planläggnings- och behovsprövningssynpunkterna. Här utövas det statliga inflytandet huvudsakligen i samband med prövning av dels ansökningar om statsbidrag till hamnbyggnader, dels ansökningar från kommuner om tillstånd att upptaga lån eller teckna boigen för finansiering av hamnbyggnad. Ansökningar om statsbidrag a\göres av Kungl. Maj:t (kommunikationsdepartementet), sedan yttranden avgivits av bland andra väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt kommerskollegium eller, i fråga om fiskehamnar, fiskeristyrelsen. Behandlingen av låneärendena däremot sker inom finansdepartementet. I dessa ärenden höres eftei bedömande från fall till fall kommerskollegium, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt kommunala finansrådet.

Utredningen erinrar om att 1944 års hamnutredning ansett, att en ingående granskning av hamnbyggnadsprojekt ur såväl teknisk och affär sekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt borde vara obligatorisk i statsbidragsärenden. Beträffande hamnbyggnadsärende, som ej avsåg statsbidrag, borde den statliga institution, som skall svara för beredningen, ha en rådgivande uppgift. Hamnutredningens majoritet förordade att den samhällsekonomiska prövningen skulle handhas av samma organ, som svarade för den tekniska, d. v. s. anförtros åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Hamnutredningen föreslog för handhavandet av samtliga hamnarenden inom vägoch vattenbyggnadsstyrelsen en organisatorisk utbyggnad av styrelsen med en särskild hamnavdelning, vilken under en överdirektörs ledning skulle vara uppdelad på en teknisk byrå, en ekonomisk byrå och ett kansli. Föislaget innebar att även taxefrågorna samt hamnområdes- och hamnordningsärendena skulle överföras från kommerskollegium. Reservanterna i utredningen uttalade sig för att granskningen av hamnförslagen ur samhällsekonomisk synpunkt hellre borde ske hos det statliga organ, som närmast företrädde näringarna — handeln och sjöfarten — och som fördenskull hade de största förutsättningarna för eu sådan prövning, nämligen kommerskollegium.

Vid remissbehandlingen av hamnutredningens betänkande har majoritetens förslag tillstyrkts av ett fåtal myndigheter. Vissa myndigheter, däribland väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt kommerskollegium, har närmast anslutit sig till reservanternas ståndpunkt. Hamnutredningens förslag har tills vidare icke föranlett någon åtgärd.

Det bör erinras om att en utredningsman år 1953 tillkallats för att verkställa utredning rörande statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad av handelshamnar och farleder (hamnbidragsutredningen). Denna utredning pågår för närvarande.

Sjöfartsorganisationsutredningen utgår från alt statens medverkan genom statsbidrag till byggande av samtliga slag av hamnar och farleder åtminstone under de närmaste åren kommer att bibehålla ungefär samma omfattning som för närvarande. Vid ett genomförande av utredningens förslag att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå skall infogas i sjöfartsstyrelsen kommer den tekniska granskningen av hamnbyggnadsären-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

den inklusive kostnadsberäkningar att åvila denna styrelse. Avgörandena i hamn- och farledsärenden, vilka i olika avseenden träffas av statliga myndigheter, bör enligt utredningens mening icke ske utan att hänsyn tages till samhällsekonomiska och näringspolitiska synpunkter. Utredningen understryker angelägenheten av att denna granskning icke begränsas till att avse lämpligheten av en hamnanläggning i en viss ort. Behovet av anläggningen bör ses i relation till befintliga och planerade anläggningar i andra orter och anläggningens utförande bör bedömas under hänsynstagande till anslutande kommunikationsleder såväl på sjön som i land, till industriens och övriga näringars transportbehov o. s. v. Samråd kan därvid ske med bland annat organet för näringslivets lokalisering inom arbetsmarknadsstyrelsen. Utredningen har funnit, att den samhällsekonomiska och näringspolitiska bedömningen bäst kan verkställas beträffande handelshamnar av kommerskollegium och i fråga om fiskehamnar av fiskeristyrelsen. Kommerskollegium och fiskeristyrelsen bör jämväl verkställa den företagsekonomiska granskning, som må anses påkallad.

Vid genomförande av utredningens sålunda skisserade förslag skulle huvudgrupperna av de hamn- och farledsärenden, vilka kommer att handläggas gemensamt av sjöfartsstyrelsen och kommerskollegium eller sjöfartsstyrelsen och fiskeristyrelsen, prövas i följande ordning. Ansökningar om statsbidrag ingives till sjöfartsstyrelsen, vilken genom sin byggnadsbyrå underkastar hamnbyggnadsförslaget en teknisk-ekonomisk prövning. Under denna prövning har byggnadsbyrån möjlighet att bland annat samråda med styrelsens övriga byråer i frågor, som avser navigering och fyrbelysning, farledsdjup, dimensionerna å de fartyg, som förväntas komma att trafikera hamnen m. in., samt i spörsmål, som har anknytning till försvarets och den ekonomiska försvarsberedskapens intressen. Ärenden angående statsbidrag till hamnbyggnader förutsättes skola av sjöfartsstyrelsen remitteras till kommerskollegium för utredning av projektets angelägenhet och räntabilitet samt slalsbidragsbehovet. Vid denna prövning kommer samhällsekonomiska och näringspolitiska synpunkter att göra sig gällande. Då fråga är om statsbidrag till fiskehamn, skall ärendet på samma sätt underställas fiskeristyrelsens bedömande.

Sedan statsbidragsfrågorna pa nu nämnt sätt beretts inom sjöfartsstyrelsen samt kommerskollegium och fiskeristyrelsen, skall sjöfartsstyrelsen med eget utlåtande underställa statsbidragsärendet Kungl. Maj :ts prövning. Härigenom skulle sjöfartsstyrelsen komma att direkt under Kungl. Maj:t — såsom förhållandet nu i regel är i fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — svara för beredningen av statsbidragsfrågorna.

Ansökningar om tillstånd för kommun att upptaga lån för hamnändamål, vilka skall ingivas till Kungl. Maj :t, bör remitteras till både sjöfartsstyrelsen och kommerskollegium. Bedömning ur huvudsakligen teknisk synpunkt göres därvid av sjöfartsstyrelsen, medan behovsprövning utföres av kommerskollegium.

Frågor om fastställande av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b

sluss-, kanal- och farledsavgifter ävensom ärenden, som rör hamnordningar samt kanal- och farledsreglementen m. m., bör liksom hittills handlaggas inom kommerskollegium. Enär sjöfartsstyrelsen förutsättes skola förvalta en del staten tillhöriga kanaler och fiskehamnar och därigenom vinna praktisk erfarenhet på detta område, bör samarbete i nyssnämnda taxem. fl. ärenden äga rum mellan kommerskollegium och sjöfartsstyrelsen.

Utredningen har vidare med hänsyn till karaktären av de vidgade arbetsuppgifter, som skulle tillkomma kommerskollegium, ansett en förstärkning av kollegiets med hithörande ärenden sysselsatta personal nödvändig. Denna förstärkning synes böra ske med högt kvalificerad personal med insikter i samhällsekonomi samt närings- och transportpolitik. På grund av svårigheten att bedöma omfattningen av de nytillkommande arbetsuppgifterna anser utredningen, att förstärkningen bör begränsas till en befattningshavare, vars löneställning icke bör sättas lägre än 31 lönegraden.

Statens isbrytarverksamhet

Utredningen har beträffande den statliga isbrytarverksamheten till en början erinrat, att dess organisatoriska hemvist inom statsförvaltningen vid ett flertal tillfällen övervägts. Detta skedde senast år 1947, då genom beslut av statsmakterna ledningen av isbrytarverksamheten under fredsförhållanden överflyttades från de sjömilitära myndigheterna till kommerskollegium. Överflyttningen till kommerskollegium var betingad av önskemålet att bereda handelssjöfarten och näringslivet i övrigt större inflytande över dirigeringen av isbrytarverksamheten.

Utredningen har därefter beträffande ledningen av isbrytarverksamheten anfört i huvudsak följande.

Ledningen av statens isbrytarverksamhet omfattar två olika moment, nämligen dels fastställande av verksamhetens art och omfattning, dels verksamhetens praktiska utformning.

Arten och omfattningen av isbrytarverksamheten hör helt naturligt baseras på näringarnas behov och i huvuddrag -— såsom nu är fallet regleras genom utfärdade författningsföreskrifter. I samråd med isbrytarnämnden och med beaktande av näringarnas och hela folkförsörjningens behov har den nuvarande isbrytarledningen i fråga om verksamhetens omfattning att besluta t. ex. om tidpunkt för isbrytarverksamhetens påbörjande och avslutande, om isbrytarnas arbetsområden i stort samt om förhyrning av större isbrytare vid särskilda issvårigheter. Under normala och milda vintrar torde frågor av större räckvidd om isbrytarverksamhetens art och omfattning än vad som nu angivits och vad som innefattas i ovannämnda författningsföreskrifter sällan aktualiseras.

Det kan på grund av de omständigheter som nu nämnts antagas, alt några olägenheter för näringslivet i stort sett icke behöver uppstå, därest statens isbrytarverksamhet överflyttas från kommerskollegium till det av lotsoch sjökarteverken samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnorgan bil-

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

dade verket. Principfrågorna om isbrytarverksamhetens inriktning med avseende på näringslivets intressen förekommer sålunda icke oftare och behöver ej heller behandlas snabbare än att — om eu överflyttning skulle ske samråd i lämpliga former kan äga rum med kommerskollegium liksom med näringslivets organisationer.

Vad isbrytarverksamhetens praktiska utformning beträffar må framhållas, att denna — sedan numera mångårig erfarenhet vunnits och därpå giundade tydliga författningsföreskrifter utfärdats — mera är en rent nautisk och sjömansmässig angelägenhet, där det gäller att utan tyngande formaliteter snabbt och effektivt kunna lämna sjöfarten så omedelbar hjälp som möjligt.

Det av utredningen i det föregående förordade verket skulle erhålla betydelsefulla uppgifter i fråga om sjöfartslederna och hamnarna. Verkets huvuduppgift skulle därvid bli att ombesörja anordningar för att så långt som möjligt trygga framkomligheten i de svenska farvattnen och på sjövägarna dit. Jämväl statens isbrytarverksamhet har samma syfte. Isbrytarverksamheten har till ändamål att bistå sjöfarten i de svenska farvattnen samt på sjövägarna dit med isbrytning och därmed sammanhängande verksamhet. Uppgifterna liärutinnan avser således framkomligheten för fartygen under vinterförhållanden. Utredningen har vidare anfört, att isbrytningen i detta avseende ytterligare kompletterar det förenämnda verkets förut angivna huvuduppgift icke blott i principiell mening utan även i mera praktisk bemärkelse. Samtidigt som en del av de säkerhetsanstalter, som utmärker sjöfartsledernas sträckning, måste intagas på grund av den åverkan, som de eljest skulle utsättas för genom isen, inträder nämligen isbrytarverksamheten också såsom fartygens vägvisare i de tillfrusna lederna. Lotsarna måste vidare under isförhållanden inrikta sin verksamhet i överensstämmelse med de åtgärder, som isbrytarledningen vidtagit. Ett ömsesidigt hänsynstagande mellan de nu åsyftade verksamhetsgrenarna och en till vissa delar gemensam planläggning av åtgärderna skulle säkerligen vara ägnade att öka effektiviteten i de gemensamma strävandena för sjöfartsäkerhetens tryggande. Utredningen håller före, att de arbetsmässiga och organisatoriska fördelar, som på denna väg skulle kunna vinnas vid ett sammanförande av isbrytarverksamheten med det verk, som i övrigt skulle handha sjöfartssäkerhetsfrågorna med avseende på sjövägarna och deras utnyttjande, är så viktiga, att ledningen för isbrytarverksamheten enligt utredningens mening bör införlivas med det ovan föreslagna verket. Utredningen förordar därför, att så sker.

Utredningen hav därvid förutsatt, att isbrytarnämnden också i framtiden skall stå till isbrytarledningens förfogande såsom rådgivande organ, varjämte samråd med kommerskollegium i erforderlig utsträckning skall äga rum beträffande näringspolitiska synpunkter.

Det förordade nya verket kommer enligt vad utredningen framhållit att förvalta fartygs- och annan flytande materiel i sådan omfattning att ett särskilt organ bör bildas inom verket för ärenden angående anskaffning

23 Kungl. Maj ds proposition nr tVr

samt underhåll och vård av materielen. Möjligheterna att rationellt utnyttja personalen inom det nyssnämnda organet för de tekniska fartygsärendena bör ökas om jämväl isbrytarfartygen under ställes detsamma. Utredningen anser självklart, att marinförvaltningen liksom hittills även vid en forandring i övrigt av organisationen beträffande isbrytarverksamheten skulle kunna omhänderha isbrytarfartygens underhåll och vård liksom också nyanskaffning av dylika fartyg. Enligt utredningens mening måste det emellertid vara mera fördelaktigt, att underhållet och vården av fartygen ombesörj es av samma myndighet, som bär ansvaret för fartygens utnyttjande och dirigering. Detta torde icke minst vara fallet, då det gäller planläggningen av fartycsunderhållet på längre sikt. Utredningen betonar, att det ur organisatoriska och ekonomiskt-administrativa synpunkter är mest tillfredsställande att ansvaret för samtliga ärenden rörande isbrytarfartygen och deras verksamhet ligger på en hand, nämligen hos det förordade samordnande verket. Det fartygsförvaltningsorgan, som inrättas inom detta verk, avses icke skola dimensioneras för att i egen regi kunna omhänderha några större underhålls- och nybyggnadsarbeten eller projekteringsarbeten. Enligt utredningens mening bör nämligen dylika arbeten utlämnas på entreprenad eller uppdragas åt marinförvaltningen, skeppsvarv eller konsulterande fartygskonstruktörer.

Utredningen förordar, att de ärenden rörande isbrytarfartyg, som för närvarande handlägges inom marinförvaltningen, överflyttas till det nya verket. I frågor om nybyggnad av isbrytarfartyg bör dock — med hänsyn till det intresse marinens myndigheter hyser för isbrytarfartygens konstruktiva lämplighet för användning i krig eller vid krigsfara för sjömilitära uppgifter — samråd i erforderlig utsträckning äga rum med chefen för marinen.

Utredningen har understrukit, att dess förslag i fråga om isbrytarverksamheten icke gör det påkallat att nu upptaga frågan om militär eller civil bemanning av fartygen till prövning; eventuellt kan frågan utredas av det nya verket. Förslaget innefattar ej heller någon ändring av isbrytarfartygens karaktär av örlogsfartyg under den tid fartygen är påmönstrade. Rörande isbrytardirektörens tjänstgöring i marinstaben förutsätter utredningen vidare, att någon ändring icke skall ske.

Utredningens i det föregående redovisade förslag innebär, att ett centralt ämbetsverk — förslagsvis benämnt sjöfartsstyrelsen eller, med lokala organ, sjöfartsverket — skulle bildas genom organisatorisk sammanslagning av lotsverket och sjökar teverket, väg- och vattenbyggnadsverkets hamnorgan och statens isbrytarverksamhet. Detta förslag betecknar utredningen som alternativ I. ,•

I sjöfartsstyrelsen enligt alternativ I föreslås följande byråer, nämligen nautiska byrån, sjökartebyrån, fyr- och elektrobyrån, byggnadsbyrån, fartygsbyrån och administrativa byrån samt ett försvarskontor.

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 124

Sjöfartsverk av större omfattning (alternativ II)

Utredningen har framhållit, att det — med hänsyn till önskemålet att motverka splittringen av de statliga förvaltningsuppgifterna på sjöf artsområde t samt skapa önskvärd koncentration och ändamålsenlighet -—- ter sig natur- Iigt att vidare undersöka, huruvida en bättre lösning kan ernås genom att ytterligare förvaltningsuppgifter överförs till och samordnas inom det nya sjöfartsverket.

Ett sjöfartsverk, organiserat enligt alternativ I, skulle handha i huvudsak nautiskt och tekniskt betonade förvaltningsuppgifter till sjöfartens tjänst och verket har i enlighet därmed av utredningen karakteriserats såsom ett nautiskt-tekniskt verk. Med denna utformning har emellertid icke alla sjöfarten berörande förvaltningsuppgifter förlagts hos sjöfartsstyrelsen, eftersom framför allt den verksamhet, som bedrives av fartygsinspektionsmyndigheten och den närbesläktade skeppsmätningsinstitutionen skulle befinna sig utanför sjöfartsverket. Den fråga, som utredningen i detta sammanhang forst uppställt för sig, är därför om nämnda båda till kommerskollegium hörande verksamhetsgrenar bör uppgå i sjöfartsverket.

Kommerskollegiets sjöf artsfrågor

Beträffande fartygsinspcktionens arbetsuppgifter har utredningen framhållit, att flertalet avgöranden i fråga om säkerhetskontrollen bygger på ett bedömande ur i huvudsak tekniska synpunkter.

Inom sjöfarten måste man räkna med att fartygsmaterielen kan utsättas för starka påfrestningar. Utvecklingen på fartygsbyggandets område går också i riktning mot alltmera komplicerade tekniska konstruktioner, vilka syftar till att bland annat öka fartygens fart och lastförmåga. Denna tendens har ytterligare ökat behovet av säkerhetskontroll. De anvisningar och föreskrifter, som fartygsinspektionsmyndigheten måste utfärda med hänsyn till sjöfartssäkerheten, kan visserligen innebära ekonomiskt kännbara ingripanden för fartygsägarna, men fartygsinspektionsmyndigheten måste vid sjöfartssäkerhetsfrågornas avgörande låta hänsynen till ombordanställdas och passagerares säkerhet gå i främsta rummet. Detta innebär, att i vart fall näringsekonomiska synpunkter icke får vara avgörande i fartygsinspektionens verksamhet. Det förtjänar vidare framhållas, att nu ifrågavarande område ar i stor utsträckning internationellt reglerat och att skeppsfarten i de flesfa länder åtminstone gäller detta samtliga stora sjöfartsnationer —- måste underkasta sig flertalet av bestämmelserna.

Utredningen har erinrat om att det samlade beståndet av isbrytare och sjömätningsfartyg, tjänstefartyg och andra slag av båtar för lots- och fyrväsendets behov samt mudderverk, pråmar och båtar för hamn- och farledsarbetenas bedrivande — d. v. s. den flytande materiel, som skulle förvaltas av sjöfartsverket uppgår till ett stort antal enheter, nämligen drygt 360,

25 Kuugl. Maj:ts proposition, nr 12b

varav ca 25 större fartyg, och representerar ett betydande värde. Det är därför viktigt, att alla anstalter träffas för att underhålls- och nybyggnadsfrågor avseende denna materiel handlägges på ett så kvalificerat sätt som möjligt. Detta syfte skulle enligt utredningens mening kunna befordras, därest fartygsinspektionens tjänstemän och de tjänstemän, som vid utredningens första alternativförslag avses skola avdelas för förvaltningen av sjöfartsverkets egen fartygs- och båtmateriel, sammanföres inom en och samma arbetsenhet. Den fartygstekniska expertisen inom fartygsinspektionsbyrån skulle därvid i avsevärd mån kunna utnyttjas för såväl ^byggnadsfrågor som viktigare underhållsärenden avseende sjöfartsverkets fartygsbestånd. Även som kontrollanter vid nybyggnad av fartyg för sjöfartsverkets räkning skulle tjänstemännen inom fartygsinspektionen — både inom det centrala verket och ute på de olika distrikten — kunna utnyttjas. Utredningen konstaterar, att personalen genom denna samordning skulle komma att väl utnyttjas och organisationen bli mera ekonomisk, samtidigt som verkets faitygsärenden skulle vinna i kvalitativt avseende. Det merarbete, som härigenom skulle falla på fartygsinspektionen, skulle i väsentlig mån kunna neutraliseras genom en lämplig fördelning i tiden av arbetsuppgifterna. Det säsongmässiga utnyttjandet av vissa fartyg, främst isbrytarna och sjömätningsfartygen, underlättar en sådan fördelning.

Utredningen har beträffande sambandet mellan fartygsinspektion och skeppsmätning framhållit, att det mått på fartygsstorleken, som erhålles genom skeppsmätningen, är avgörande icke blott för beräkning av fartygs umgälder utan även för fartygsinspektionens tillsynsbefogenheter och för giltigheten av det övervägande antalet föreskrifter, vilkas efterlevnad fartygsinspektionen skall kontrollera. Vid tillämpningen av skeppsmätningsreglerna och sjöfartssäkerhetsföreskrifterna kräves i ett flertal spörsmål samarbete mellan överinspektören för skeppsmätningsväsendet och fartygsinspektionsbyrån, för att en fast och lämplig praxis skall kunna utbildas och följas. Utredningen erinrar också om att fartygsinspektionsmyndigheten vid utfärdande av certifikat, vari bland annat fartygs dräktighet angives, måste kontrollera sina uppgifter härom hos nyssnämnde överinspektör.

Sverige har den 1 januari 1955 övergått till ett på engelsk mätningsmetod byggt internationellt mätningssystem. Övergången har ansetts kräva en centralisering av mätningsbevisens granskning. Härigenom befrias tullkamrarna från allt gransknings- och utskrivningsarbete. I stället skall kommerskollegium ombesörja skeppsmätningskontrollen och utfärda mätbrev. Dock skall utfärdandet av mätbrev i viss utsträckning delegeras till skeppsmätarna.

Utredningen har erinrat om att ett av kommerskollegium framlagt förslag till ny organisation för skeppsmätningsväsendet upptagits till behandling i 1954 års statsverksproposition. Riksdagen lämnade den i propositionen förordade organisationen, vilken i förhållande till kollegiets förslag innebar vissa beskärningar, utan erinran. Statsutskottet påpekade emellertid, att sjöfartsorganisationsutredningen enligt vad utskottet underhand inhämtat från

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 12'i

handelsdepartementet bland annat kunde komma att beröra frågor beträffande skeppsmätningsväsendets framtida organisation. För den händelse utredningen framlade förslag av sådan art, förutsatte utskottet, att Kungl. Maj:t skulle pröva i vad mån de i statsverkspropositionen framlagda förslagen i motsvarande delar borde genomföras endast såsom provisorier.

Utredningen har beträffande nyssnämnda förslag till nyorganisation för skeppsmätningsväsendet framhållit, att detta bland annat torde grunda sig på det förhållandet att ommätning av utländska fartyg efter övergången till de internationella reglerna i flertalet fall icke längre skall behövas. Omorganisationen synes ha föranletts jämväl av behovet att även på detta område av statsverksamheten övergiva sportelsystemet och reglera skeppsmätarnas löne- och anställningsförhållanden. Skeppsmätarebefattningarna har sålunda inordnats i det statliga avlöningssystemet. Omorganisationen innebär en minskning av hela antalet befattningar men medför samtidigt en förskjutning till ökat antal sådana befattningshavare, som är sysselsatta på heltid.

Utredningen har vidare erinrat, att kommerskollegium såsom skäl för den ändrade anställningsformen för skeppsmätarna åberopat att skeppsmätningen blivit allt svårare att bemästra, allteftersom fartygen blivit större och Jjy88nadskonstruktionerna kommit att visa allt större variationer samt en mångfald nya slag av fartygsmaskinerier framkommit och en mängd nya mekaniska och andra anordningar installerats ombord å fartygen. Kollegium har ansett det icke längre vara lämpligt att, såsom hittills skett, i större utsträckning för skeppsmätning anlita personer utan skeppsbyggeriutbildning eller eljest utan tillräckliga kunskaper om fartyg och fartygskonstruktioner. Det är i överensstämmelse härmed som kollegium också föreslagit en höjning av kompetenskraven för de olika skeppsmätarebefattningarna.

Beträffande sättet för denna kompetenshöjning har utredningen framhållit, att syftet kan tillgodoses icke allenast genom nyanställning av mera kvalificerad skeppsmätarpersonal utan även därigenom, att skeppsmätningsorganisationen närmare anknytes till fartygsinspektionens såväl central- som lokalorganisation. Inom fartygsinspektionen finns åtskilliga tjänstemän med skeppsbyggeriutbildning, som i sin egenskap av fartygsinspektörer har stor erfarenhet av fartygskonstruktioner, olika slag av fartygsmaskiner samt över huvud taget de olika anordningarna ombord å fartygen. Enligt utredningens mening är det möjligt och framstår även såsom lämpligt att skeppsmätarna och fartygsinspektörerna, vilka har samma arbetsobjekt och som uppenbarligen även bör ha samma grundutbildning, genom en närmare samverkan jämväl utnyttjas för gemensamma arbetsuppgifter. De mera kvalificerade av iartygsinspektörerna och skeppsmätarna skulle med andra ord kunna disponeras både såsom fartygsinspektörer och skeppsmätare. Detta måste vid en väl genomförd arbetsfördelning leda till att personalen kan utnyttjas mera effektivt och därför också torde kunna reduceras. Man behöver icke räkna med en reserv för var och en av verksamhetsgrenarna utan kan nöja sig med en gemensam sådan för hastigt påkommande arbetsuppgifter av det ena eller andra slaget.

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b

Utredningen har därför ansett, att skeppsmätningsväsendet bör bringas till nära samverkan med fartygsinspektionen. Såsom utredningen i sitt organisationsförslag närmare utvecklat, bör detta ske genom att fartygsinspektionen och skeppsmätningen överflyttas från kommerskollegium till fartygsbyrån inom den av utredningen föreslagna sjöfartsstyrelsen samt att skeppsmätningsväsendets lokalorganisation inordnas i fartygsinspektionens lokalorgan. I fråga om dispositionen av personalen har utredningen ansett angeläget framhålla, att när fartygsinspektionsförrättning och skeppsmätningsförrättning påkallas att äga rum samtidigt på olika fartyg, den förra förrättningen med hänsyn till sjöfartssäkerhetsintressena bör givas företräde

I fråga om anpassningen av personaluppsättningen i förhållande till arbetsuppgifterna har utredningen ansett de anförda synpunkterna tala för en minskning av den för ifrågavarande verksamhetsgrenar beräknade personaluppsättningen. Med hänsyn till svårigheten att med visshet kunna förutsäga vilken arbetsbörda i fråga om skeppsmätningsuppgifter, som efter ö\ergången till de nya mätningsreglerna kommer att åvila den nu tänkta sammanslagna organisationen av fartygsinspektörer och skeppsmätare, torde föisiktigheten bjuda, att man icke redan nu alltför mycket begränsar organisationen. I det förslag till personalorganisation, som utredningen framlägger, beaktas denna synpunkt.

Utredningen har därefter övergått till att behandla frågan om de sjöfartssociala ärendenas plats inom organisationen. Dessa ärenden handhas för närvarande inom kommerskollegium av en sjöfartssocial avdelning. Utredningen har betonat, att fartygsinspektionen är det organ inom kommerskollegium, med vilket sjöfartssociala avdelningen har det viktigaste samarbetet. I handläggningen inom fartygsinspektionsbyrån av ärenden, som rör fartygens bostäder, deltager sålunda sjöfartssociala avdelningen, \idaie äger samråd rum mellan fartygsinspektionsbyrån och avdelningen i ärenden angående arbetstiden ombord å fartyg, i vilka frågor den chefen för fartygsinspektionsbyrån tillkommande föredragningsskyldigheten överlämnats till avdelningens chef. Fartygsinspektionen utövar också — samtidigt som den fullgör sina tillsynsuppgifter — genom sin lokalorganisation kontroll på, att sjöfartssociala föreskrifter och beslut blir vederbörligen åtlydda.

Chefen för sjöfartssociala avdelningen är under arbetarskyddsstyrelsen såsom chefsmyndighet specialinspektör för tillsynen å arbete med lastning och lossning av fartyg, medan fartygsinspektionen är chefsmyndighet för arbetarskyddet ombord å fartygen. Fartygsinspektionen har därigenom även tillsyn över sådana anordningar omhord, som stuveriarbetarna betjänar sig av vid lastnings- och lossningsarbetet. Utredningen har framhållit, att arbetarskyddet vid stuveriarbete synes mindre ändamålsenligt organiserat med hänsyn till att två myndigheter utövar tillsynen av detsamma. Utredningen anser ett närmare samarbete mellan yrkesinspektörerna, i den utsträckning de lyder under specialinspektören, och fartygsinspektörerna erfordras.

För att de sociala synpunkterna skall kunna hävdas med erforderlig styrka, anser utredningen det vara nödvändigt att sambandet mellan far-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 12k

tygsinspektionsmyndigheten och sjöfartssociala avdelningen icke brytes. Utredningen har därför förordat, att vid ett överförande av fartygsinspektionsbyrån till sjöfartsstyrelsen jämväl sjöf artssociala avdelningen samtidigt överflyttas till denna styrelse.

Enligt utredningens mening är det lämpligt att i samband med den nu ifrågasatta organisationsändringen giva sjöfartssociala avdelningen en mera fristående ställning än inom kommerskollegium genom att till avdelningen koncentrera en självständig handläggning av de sjöfartssociala ärenden, som för närvarande hör till andra organ inom kollegium.

Beträffande de ärenden, som bör tillföras den sjöfartssociala avdelningen, har utredningen anfört i huvudsak följande.

I första hand bör från kommerskollegiets sjöf artsbyrå till socialbyrån överföras ärenden, som angår kosthållet ombord å fartyg, semester för sjöfolk, hemförskaffning av sjöfolk, beredande av lägre biljettkostnader för sjöfolk vid vissa resor, ersättning åt sjöfolk för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande m. in., tjänstgöringsbetyg för sjöfolk, arbetsförmedling, pensionering av sjömän, hälsovård, sjömanshem och sjömansvård samt manskapets utbildnings- och bildningsfrågor. Flertalet av dessa ärendegrupper är redan nu på så sätt överlämnade till sjöfartssociala avdelningen att föredragningsskyldigheten i ärendena åvilar chefen för avdelningen. Från sjöfartsbyrån bör därjämte till sjöf artsstyrelsens socialbyrå överföras ärenden angående sjömäns på- och avmönstringar, sjömanslagen samt arbetsmarknadsfrågor. Vidare bör från fartygsinspektionen överföras ärenden, som avser arbetstiden ombord å fartyg.

Socialbyrån bör deltaga i handläggningen på fartygsinspektionsbyrån avärenden om bostäder ombord å fartyg och sjöfolkets arbetarskyddsfrågor.

För att även andra förekommande ärenden av social beskaffenhet än de förenämnda skall underställas socialbyrån, bör enligt utredningens mening i instruktionen för sjöfartsstyrelsen införas en allmän regel av denna innebörd.

I det av utredningen enligt alternativ I organiserade sjöfartsverket skulle handläggas sådana sjöfartssäkerhetsfrågor, som har samband med lotsstyrelsens och sjökarteverkets verksamhet. Genom en överflyttning också av fartygsinspektionen och sjöfartssociala avdelningen till sjöfartsverket skulle i huvudsak samtliga sjöfartssäkerhetsfrågor komma att handhavas av detta verk. Alla sjöfartssociala frågor skulle också — efter den koncentration av ärenden av social natur till socialbyrån inom sjöfartsstyrelsen, som utredningen förordat, och genom överflyttning av fartygsinspektionen — handhavas av sjöfartsverket. Även handläggningen av samtliga i egentlig mening tekniska frågor berörande sjöfarten skulle ske inom verket, därest fartygsinspektionen och skeppsmätningsmyndigheten förenas med detsamma.

Tillsynen över sjöbefulsskolorna åvilar för närvarande kommerskollegium i dess egenskap av överstyrelse för dessa skolor. Kollegium handlägger även ärenden angående behörighet att utöva befäl å svenska handelsflottans far-

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 12-'r

tyg. Utredningen betonar, att frågor angående befäl, bemanning och arbetstid ombord är av stor betydelse för sjöfartssäkerheten. Frågor om bemanningen och arbetstiden ombord liksom tillsynen av fartygsmaterielen skulle i enlighet med vad utredningen tidigare förordat komma att med fartygsinspektionen och sjöfartssociala avdelningen överflyttas till sjöfartsstyrelsen.

För att frågorna om sjöbefälsskolorna och befälet skall kunna bedömas med vederbörligt beaktande av erfarenheterna beträffande olika sidor av sjöf artssäkerhetsproblemet, föreslår utredningen, att handläggningen även av dessa ärenden skall överflyttas från kommerskollegium till sjöfar tsstyrelsen. Denna styrelse skulle således komma att övertaga kommerskollegiets uppgift att vara överstyrelse för sjöbefälsskolorna. I syfte att vinna enhetlighet i pedagogiskt hänseende med annan yrkesutbildning bör samråd äga rum mellan överstyrelsen för yrkesutbildning och sjöfartsstyrelsen.

Med den struktur, som sjöfartsstyrelsen skulle erhålla, därest de hittills omnämnda delarna av kommerskollegium skulle överflyttas till styrelsen, är det följdriktigt att också överföra sjöåklagarens och sjötekniske konsulentens avdelning samt fartygsregistreringssektionen till styrelsen. Detsamma anser utredningen gälla ett stort antal andra sjöfartsärenden, som handlägges inom kommerskollegiets sjöf artsbyrå. Däremot bör icke den av kollegiets statistiska byrå handhavda sjöf artsstatistiken överföras till sjöfartsstyrelsen. Enligt utredningens åsikt skulle nämligen en sådan förflyttning medföra en icke önskvärd splittring av de näringsstatistiska arbetsuppgifter, som kommerskollegium alltmera kommit att fullgöra i sin egenskap av centralmyndighet för näringsstatistiken.

Den verksorganisation, som bildas genom att — utöver vad som föreslås i alternativ I — till sjöfartsverket överflyttas i det föregående nämnda delar av kommerskollegium, betecknar utredningen som alternativ II. I sjöfartsstyrelsen enligt alternativ II skulle ingå två byråer utöver dem enligt alternativ I, nämligen en juridisk byrå och en socialbyrå. Utredningen har i anslutning till alternativ II understrukit, att möjligheterna att bevara det näringsekonomiska sambandet mellan sjöfartsnäringen och andra näringsgrenar icke får minskas. Enligt utredningens mening bör därför sjöfartens kommersiella frågor och spörsmålen om sjöfartsnäringens ekonomiska förhållanden, sedda i samband med landets övriga näringar, bevakas inom kommerskollegium. Detta kan dock enligt utredningens mening icke till fullo förverkligas, därest icke de sjöfartsfrågor, som för närvarande handlägges inom statens handels- och industrikommission, överflyttas från kommissionen till kollegium.

Utredningen anser att nämnda ekonomiska frågor, efter den väsentliga ändring av kommerskollegiets inre organisation, som skulle bli följden av att utredningens förslag genomföres, bör handläggas tillsammans med de handelsärenden, vilka för närvarande handhas inom kommerskollegium. Utredningen erinrar också om att den föreslagit, att den samhällsekonomiska och transportpolitiska prövningen av hamnförslag skall verkställas av kommerskollegium.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

Utredningen har förutsatt, att ett intimt samarbete skall äga rum mellan kommerskollegium och sjöfartsstyrelsen i samtliga väsentliga frågor, som beröra sjöfartsnäringen.

Beträffande den lokala organisationen förutsättes ingen ändring skola ske i alternativ I. I alternativ II föreslås däremot, att skeppsmätningsväsendets lokalorganisation och sjökar teverkets kontrollstationer för undersökning av nautiska instrument inordnas i fartygsinspektionens distriktsorganisation.

Utredningen har vid bedömningen av sina båda alternativa förslag framhållit, att med den större organisation, som skulle bildas enligt alternativ II, en längre gående samordning av de statliga förvaltningsuppgifterna på sjöfartsområdet ernås än med alternativ I. Det större alternativet är förenat med många fördelar ej endast i förhållande till nuvarande organisation utan även vid jämförelse med det mindre alternativet. Då det gäller personaluppsättningen kan vidare en del besparingar göras i fråga om alternativ II, som icke är möjliga att uppnå enligt alternativ I. De nackdelar, som kan tänkas följa av utredningens förslag att vissa näringsekonomiska och transportpolitiska frågor skall handhas av kommerskollegium, bör enligt utredningen motverkas genom intimt samarbete mellan kommerskollegium och sjöfartsstyrelsen. Utredningen finner så väsentliga fördelar vara förbundna med alternativ II, att utredningen förordar detta.

Kostnadsberäkningar, lokalfrågan

Utredningens förslag innebär med avseende på de årliga kostnaderna för personalorganisationen, att en besparing uppnås vid alternativ I med ca 150 000 kronor och vid alternativ II med ca 245 000 kronor, allt jämfört med nuvarande organisation.

Utredningen har rörande lokalfrågan framhållit, att det är önskvärt att lokaler för sjöfartsstyrelsen kan beredas inom en och samma fastighet eller inom närgränsande byggnader. Utredningen förutsätter, att en eventuell sjöfartsstyrelse skall förläggas till Stockholm.

Skäl talar enligt utredningens mening för att styrelsen erhåller lokaler på Skeppsholmen med utnyttjande av dels sjökarteverkets nuvarande byggnad, dels någon av de byggnader, vilka i samband med örlogsstationens förflyttning kommer att utrymmas. Utredningen meddelar, att den underhand anmält den föreslagna sjöfartsstyrelsens lokalbehov för byggnadsstyrelsen.

Yttranden

Behovet av en samordning av de statliga organen på sjöfartens område anser flertalet av remissinstanserna vara ådagalagt.

Lotsstyrelsen framhåller sålunda härom bl. a., att uppspaltningen av de verkställande uppgifter för sjöfartens betjänande, som åvilar staten, på ett alltför stort antal och i flera fall alltför små organisatoriska enheter leder till att befintliga statliga organ icke är i stånd att med tillbörlig sakkun-

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

skap och auktoritet hävda sjöfartens behov och intressen. Intet befintligt organ äger eller kan äga den överblick över samtliga avsnitt av sjöfarten och dess behov, varom här är fråga. Detta gäller statens medelstilldelning för skilda ändamål liksom avvägningen av de olika kommunikationsmedlens investeringsbehov.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att de sakkunniga på ett övertygande sätt visat angelägenheten av att den nu rådande splittringen av statens sjöfartsuppgifter avhjälpes genom inrättande av ett särskilt ämbetsverk för sjöfartsfrågor. Genom en sådan koncentration av handläggningen av hithörande ärenden skulle ej endast vinnas en bättre samordning på verksplanet utan även förutsättningar skapas för en mera enhetlig behandling av sjöfartsärendena inom Kungl. Maj :ts kansli.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser i likhet med utredningen, att ett bättre samarbete näppeligen kan åstadkommas på annat sätt än att förvaltningsuppgifterna på sjöfartens område sammanföres till ett ämbetsverk. Endast härigenom kan man förverkliga den önskvärda administrativa och sakliga koordinationen av hithörande ärenden.

Sveriges fartygsbefälsförening framhåller att den brist på överblick, som den nuvarande förvaltningsmässiga splittringen för med sig, otvivelaktigt har sin del däri att näringen och dess angelägenheter över huvud taget intager en i förhållande till sin betydelse undanskymd plats. Det är en naturlig följd av den splittrade ansvarsfördelningen inom den statliga sjöfartsadministrationen, att intet statligt organ äger möjlighet att med auktoritet bevaka näringens samtliga problem och att i ett sammanhang hävda dess skilda intressen av ekonomisk, teknisk och social natur. Föreningen ställer sig därför välvillig till tanken på en samordning på området.

Vissa remissinstanser uttalar dock tvekan om behov av en närmare samordning av sjöf artsorganen föreligger. Sålunda framhåller kommerskollegium bland annat, att det icke bör ifrågakomma att genomföra mer eller mindre genomgripande organisationsändringar, såvida det icke blivit ådagalagt att den nuvarande organisationen vållar olägenheter, som bortfaller genom ändringarna, eller att den nya ordningen medför fördelar, som överväger nackdelarna.

Beaktas bör — anför kollegium vidare — att den omständigheten att olika grenar inom sjöfartsförvaltningen är förlagda till skilda ämbetsverk icke behöver betyda att en oläglig splittring föreligger. Sjöfarten spänner över ett mycket stort arbetsfält, där vitt skilda synpunkter anmäler sig. Sålunda kan en klar skiljelinje uppdragas mellan frågor, som berör sjöfarten såsom sådan, och frågor, vilka avser de till sjöfartsnäringens fromma skapade hjälporganen med huvudsakligen tekniska uppgifter. Men även inom dessa båda huvudgrupper ryms ärenden som är väsensskilda och saknar annat påtagligt samband än att de kan hänföras till sjöfarten. Beträffande den första gruppen kan framhållas, att t. ex. frågor om fartygs registrering har föga gemensamt med frågor om sjöfolks yrkesutbildning, samt beträffande den andra gruppen, att t. ex. isbrytningsverksamheten kräver annan sak-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b

kunskap och andra tekniska hjälpmedel än byggandet av fyrar. Med denna utgångspunkt skulle det t. o. m. kunna påstås att det i stället är till gagn, om olika sjöfartsfrågor handläggs av skilda organ, detta helst som utvecklingen även på detta område av samhällslivet går mot en utpräglad specialisering.

Flertalet sjöfartsfrågor har det gemensamt, att de på ett eller annat sätt anknyter till närings- eller samhällsekonomiska förhållanden. I åtskilliga fall är denna anknytning påfallande, medan i andra fall de ekonomiska synpunkterna har mindre betydelse eller nästan helt får träda tillbaka för andra synpunkter.

Ett riktigt närings- eller samhällsekonomiskt bedömande kan knappast anläggas på en sjöfartsfråga utan närmare kännedom om samtliga de omständigheter, som kan inverka på frågans lösning. Förtrogenhet med sjöfartens villkor och behov förvärvas genom dagligt arbete med sjöfartsfrågor av olika slag och kan icke rätt gärna inhämtas på annat sätt. Enligt kollegiets mening är det därför föga ändamålsenligt att beträffande sådana sjöfartsärenden, där de ekonomiska synpunkterna är viktiga, förlägga de praktiska förvaltningsuppgifterna till ett ämbetsverk och bevakandet av de ekonomiska intressena till ett annat. En dylik ordning medför antingen ett avsevärt dubbelarbete eller att sistnämnda verk icke tillfredsställande kan utföra sitt uppdrag. Beträffande de områden inom statsförvaltningen, där en sådan arbetsfördelning är eller har varit genomförd, torde erfarenheterna icke vara enbart goda.

Kollegium anför såsom sin mening, att den nuvarande fördelningen av sjöfartsärendena mellan olika ämbetsverk i stort sett icke hindrar en enhetlig och sakkunnig handläggning av dessa ärenden.

Sveriges redareförening framhåller, att ur sjöfartsnäringens synpunkter den nuvarande ordningen icke visat sig vara förenad med några olägenheter av den art och omfattning som kan motivera en sammanslagning. Utredningen borde mera konkret ha påvisat, vari fördelarna av sammanslagningen skulle bestå.

Smålands och Blekinge handelskammare samt Sveriges skeppsklarerareoch skeppsmäklareförening framför i huvudsak samma synpunkter som redareföreningen.

Ett fåtal myndigheter har över huvud icke ingått på frågan om behovet av en samordning eller på vad sätt ett förefintligt sådant behov bör tillgodoses.

I en del yttranden lämnas tillstyrkande i princip av tanken på ett sjöfartsverk utan att närmare ställning tages till frågan om verkets omfattning.

Sålunda anför chefen för försvarsstaben att det ur försvarssynpunkt synes vara enbart en fördel, om huvuddelen av de med sjöfarten sammanhängande ärendena kan sammanföras till en myndighet.

Styrelsen för sjökarteverket har först lämnat en redogörelse för tidigare utredningar rörande sjökarteverkets ställning och i anslutning därtill fram-

33 Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

hållit, att de nackdelar, som tidigare ansetts vara förbundna med en sammanslagning av sjökar teverket och lotsverket, nu bör stå tillbaka för de fördelar, som ur mera allmän sjöfartssynpunkt kan vinnas. Två ledamöter i styrelsen — dess vice ordförande, riksdagsmannen C. Lindberg samt byråchefen J. Nyman — har reserverat sig och uttryckligen förordat att utredningens alternativ II genomföres.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen framhåller, att den effektivaste samordningen i och för sig vinnes, om handläggningen av sjöf artsärenden koncentreras till ett enda verk. önskvärt hade därvid varit att ett sådant verks organisation och arbetsuppgifter redan från början kunnat grundas på en av statsmakterna beslutad framtida hamnpolitik. 1944 års hamnutrednings förslag angående statens medverkan till om- och nybyggnader av hamnarna med tillhörande infartsleder har ännu icke föranlett något statsmakternas ställningstagande. Det dröjsmål, som uppstått vid behandlingen av dessa frågor, har medfört en osäkerhet på området som även sträcker sig till bedömandet av här föreliggande förslag. Det förordade sjöfartsverkets organisation är givetvis i väsentlig mån beroende av huru statens politik på bl. a. hamnbyggnadsområdet kommer att utformas.

Utredningen har — framhåller styrelsen — såsom motiv för överförandet till det nya verket av den hamnverksamhet, som för närvarande är förlagd till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, framhållit fördelen av att ha omedelbar tillgång till nautisk och fyrteknisk sakkunskap. Såsom andra skäl för en överflyttning har anförts det samråd med sjömätningsexperter, som kan vara erforderligt vid upprättande och granskning av förslag till hamnar och farleder, och fördelen av att inom det egna verket ha möjlighet att underställa förslag rörande farleder m. m. vattenbyggnadsteknisk sakkunskap av skilda slag för projektering och kostnadsberäkning. Dessa motiv kan enligt styrelsens mening icke tillmätas särskild tyngd. Det har sålunda hittills icke visat sig möta några svårigheter att vid nuvarande handläggning av hamnärendena erhålla de nautiska och fyrtekniska synpunkterna på ärendena. Icke heller har det mött svårigheter att inom rimliga gränser få samråd med sjömätningsexperter.

Det motiv, som skulle kunna anföras för en sammanslagning av vägoch vattenbyggnadsstyrelsens hamnverksamhet med övriga statliga förvaltningsärenden inom sjöf artsväsendet, synes styrelsen vara av helt annan natur. Om hamnfrågorna inom det nya verket redan på ett förberedande stadium allsidigt kan belysas och placeras i sitt rätta sammanhang både i näringspolitiskt avseende och såsom led i den allmänna planläggningen, utgör detta enligt styrelsens mening ett verkligt och tungt vägande skäl för överförandet till det nya verket av den inom väg- och vattenbyggnadsverket hittills bedrivna hamnverksamheten.

Byggnadsstyrelsen finner en sådan samordning av närstående statliga verksamhetsgrenar, som i betänkandet föreslagits, i princip riktig.

Vattenfallsstyrelsen finner det ändamålsenligt, att frågor och ärenden rörande sjöfart sammanföres till ett verk. Vattenfallsstyrelsen förutsätter

3 llihanij till riksdagens protokoll 101)5. 1 samt. Nr 121

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 125

att inrättandet av ett sjöfartsverk icke innebär någon ändring eller inskränkning i styrelsens uppgift som förvaltare av vissa kanaler och farleder.

Sveriges arbetsledareförbund anser en samordning av de statliga organ, som har att syssla med sjöfartsproblem, i princip välbetänkt. I särskilt hög grad gäller detta om de organ, som har till uppgift att anskaffa och underhålla fartyg, byggnader och annan teknisk utrustning. Lotsverket bygger och underhåller exempelvis sådana hamnanläggningar, som erfordras vid lots- och fyrplatser, medan väg- och vattenbyggnadsverket bland annat svarar för motsvarande arbetsuppgifter beträffande hamnar för fisket och den mindre sjöfartens behov. Icke minst i dylika avseenden ter sig en samordning av personal och maskiner m. m. rationell och naturlig. Förbundet tillstyrker sålunda för sin del i princip det av utredningen framlagda förslaget.

Övriga remissinstanser har tillstyrkt det ena eller det andra av utredningens två alternativa förslag. Samtliga dessa remissinstanser synes i och för sig godtaga alternativ I i dess huvuddrag. Vissa remissinstanser har efter en jämförelse av de fördelar och nackdelar, som anses förenade med alternativ II, kommit till det resultatet att nackdelarna överväger och för den skulle stannat för att förorda alternativ I. Ett ungefär lika stort antal remissinstanser har emellertid tillstyrkt utredningens alternativ II. Några vill även gå längre än utredningen genom att till sjöfartsverket överföra flera uppgifter än utredningen med sitt större alternativ avsett.

De myndigheter och organisationer, som begränsar sig till ett tillstyrkande av utredningens alternativ I, är chefen för marinen och marinförvaltningen — marinledningen — riksräkenskapsverket, kommerskollegium, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i ^ ärmlands län, flertalet handelskamrar, Sveriges redareförening, Sveriges varvsindustriförening, Föreningen Sveriges inrikessjöfart, Sveriges segelfartygsförening, Stockholms rederiförening, Sjöassuradörernas förening samt Sveriges skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening.

Marinledningen finner riktigt, att frågor rörande sjövägarna och deras utnyttjande samanföres till ett nautiskt-tekniskt verk av i stort sett den typ utredningen föreslagit i alternativ I. Marinledningen framhåller, att alternativ II synes ge det nya verket arbetsuppgifter, som på ett svårbedömbart sätt tangerar eller ingår på sjöfartens näringspolitiska frågor. Marinledningen anser det osannolikt, att man råder bot för den splittring, som nu kan föreligga i fråga om sjöfartsadministration, genom att i enlighet med alternativ II fördela de arbetsuppgifter, vilka för närvarande åvilar sjötartsbyrån i kommerskollegium, på sex byråer inom såväl kollegium som den föreslagna sjöfartsstvrelsen. Marinledningen anser, att detta alternativ icke bör realiseras.

Kommerskollegium erinrar att frågan om en sammanslagning av lotsstvrelsen och sjökarteverket undersöktes så sent som år 1931, varvid en dylik

35 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b

sammanslagning ansågs ej böra ske. De! torde enligt kollegiets uppfattning icke med fog kunna påstås, att förhållandena ändrats sedan dess. Sjokarteverkets uppgifter är särpräglade med vetenskapliga inslag, under det att lotsverket handlägger frågor som är huvudsakligen av nautisk-tekmsk eller administrativ art. Det går därför icke att utan vidare avfärda den invändningen, att en sammanslagning av sj ökarteverket och lotsverket kan medföra att vissa arbetsuppgifter åsidosättes till förmån för andra.

Enligt kollegiets uppfattning har utredningen icke berört frågan, om utbrytandet av hamnärenden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan tänkas medföra några olägenheter. Beträffande hamnärendena innebär alternativ I bland annat, att kollegium liksom hittills skall handlagga frågor rörande hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å sluss-, kanal- och farledsavgifter ävensom hamnordningar samt kanal- och farledsreglementen in. in. Utredningen har också förordat, att kollegium beträffande handelshamnarna skall svara för den samhällsekonomiska och näringspolitiska bedömningen. Det kan ifrågasättas om det icke vore mest rationellt att vid ett genomförande av alternativ 1 förlägga alla hamnärenden till det nya verket och utrusta det härför. Framförallt synes det ändamålsenligt att samordna den teknisk-ekonomiska prövningen av hamnbyggnadsförslag med den näringspolitiska och samhällsekonomiska bedömningen. Mot denna tanke talar emellertid att kollegium då skulle helt berövas möjligheten att överblicka ett för vårt näringsliv viktigt område, något som kollegium med hänsyn till sin allmänna uppgift att följa utvecklingen av naringarna icke kan gilla. På grund härav och då det icke torde böra ifrågakomma att till kollegium överflytta den teknisk-ekonomiska prövningen, vill kollegium, under förutsättning att alternativ I godtages, icke motsätta sig utredningens förslag i detta hänseende.

Vad beträffar isbrytarverksamheten har utredningen icke anfört något i och för sig bärande skäl för en överflyttning till det nya verket. Varken från handelssjöfartens eller övriga näringars sida torde dock kunna resas några allvarligare erinringar mot en sådan överflyttning. Däremot ifrågasätter kollegium starkt, om det kan vara klokt att fråntaga marinförvaltningen dess nuvarande befattning med isbrytarmaterielen.

Även om det sålunda är svårt att ur sjöfartens eller andra näringsgrenars synvinkel finna några vägande skäl för en omorganisation enligt alternativ I, vill kollegium icke bestrida att ett genomförande av detta alternativ kan komma att förenkla de statliga förvaltningsuppgifterna på det nautisk-tekniska området samt där nedbringa statens utgifter. Under förutsättning att så verkligen blir fallet samt Övriga av alternativ I berörda ämbetsverk finner sammanslagningen ändamålsenlig, anser sig kollegium icke böia avstyrka denna.

Mot alternativ II anför kommerskollegium i huvudsak följande synpunkter.

Del är riktigt, all fartygsinspektionens verksamhet förutsätter teknisk sakkunskap hos befattningshavarna, men det bör ihågkommas, att vorksamhe-

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b

ten avser fartygen som sådana eller med andra ord själva grunden för all sjöfart, medan det enligt alternativ I föreslagna verket skulle ha till huvudsaklig uppgift att underlätta fartygens framkomst och därigenom främja sjöfarten. Detta är en klar skiljelinje, som i och för sig gör en uppdelning av uppgifterna på skilda ämbetsverk naturlig och befogad. I förhållande härtill är det ett syfte av underordnat slag att vilja utnyttja fartygsinspektionens sakkunskap för omhänderhavande av det statliga fartygsbestånd varöver det nya verket skulle komma att förfoga.

Obestridligen får varken näringspolitiska eller samhällsekonomiska synpunkter vara avgörande i fartygsinspektörernas verksamhet, utan ärendena måste handläggas så att sjöfartssäkerheten icke blir eftersatt. Detta betyder emellertid icke, att de ekonomiska synpunkterna alltid kan förbigås i frågor, som rör sjöfartssäkerheten. Stundom är förhållandena sådana -—- t. ex. då det gäller att bestämma huruvida vissa säkerhetsbestämmelser skall skärpas eller om dispens skall lämnas från gällande föreskrifter — att det först måste undersökas vilka verkningar ett beslut i den ena eller andra riktningen kommer att få i näringspolitiskt hänseende. En sådan undersökning leder måhända till det övervägandet att en skärpning icke bör ifrågakomma eller att dispens bör lämnas. Ett bifall till alternativ II skulle minska kollegiets möjligheter att verkställa sådan prövning, något som ur näringspolitisk synpunkt icke är önskvärt.

Fartygsinspektionsmyndighetens verksamhet som sådan är av social natur. Den avser nämligen främst tillsyn över att fartygen är så beskaffade och utrustade, att de ombordvarandes liv och hälsa icke äventyras. I detta hänseende saknar myndigheten påtagliga beröringspunkter med ämbetsverket enligt alternativ I.

Fartygsinspektion och skeppsmätning har det gemensamt att båda kräva teknisk kunskap, men deras syften är väsensskilda. Skeppsmätningen, vars uppgift är att fastställa fartygs dräktighet, tjänar i första hand fiskaliska intressen, under det att denna anknytning saknas då det gäller inspektionsverksamheten. Det bör icke ifrågakomma att tvinga de tjänstemän som har den maktpåliggande uppgiften att övervaka fartygens säkerhet att taga andra, för denna verksamhet ovidkommande hänsyn.

Mätbrevet är ett av de viktigaste dokumenten för ett fartyg. Därpå grundas umgäldsbelastningen under fartygets användning och utan mätbrevet får fartyget i allmänhet icke nyttjas i handelssjöfart. Det är därför av vikt att mätbrev utfärdas ej blott med största noggrannhet utan också med all skyndsamhet. Varje dröjsmål kan förorsaka fartygsägaren stora ekonomiska förluster. Härtill kommer att skeppsmätningen — till skillnad från vad som gäller beträffande fartygsinspektionens verksamhet — bekostas av fartygsägarna genom de avgifter de har att erlägga vid mätningarna. Av det anförda framgår, att rederinäringen har ett berättigat intresse av att handläggningen av skeppsmätningsärendena sker självständigt och icke sammankopplas med andra förvaltningsuppgifter.

På grund av det anförda finner sig kollegium icke böra tillstyrka utred-

37 Kungl. Maj.ts proposition nr 12U

ningens förslag att till det med alternativ I avsedda verket överflytta fartygsinspektionsmyndigheten, i vart fall icke tillsammans med skeppsmätningsorganisationen. Om statsmakterna emellertid finner påtagliga fördelar vara förenade med en överflyttning av fartygsinspektionen i dess nuvarande gestaltning, blir nackdelarna dock icke så framträdande, att en överflyttning icke skulle kunna vara godtagbar ur kollegiets synpunkter. Kollegiets möjlighet att omedelbart bedöma sjöfartssäkerhetsfrågornas inverkan på näringspolitiska eller samhällsekonomiska förhållanden skulle visserligen minskas, men kollegiets medverkan i dessa ärenden kunde till nöds ske genom remiss eller genom gemensam beredning mellan de båda verken. Det kan vidare förefalla betänkligt att bryta det nuvarande sambandet mellan fartygsinspektionen och kollegiets sjöfartssociala avdelning. Då fartygsinspektionens verksamhet i grund och botten är av social natur, är en särskild bevakning i detta hänseende dock icke nödvändig.

Beträffande övriga på kollegium ankommande sjöf artsfrågor kan ännu mindre bärande skäl åberopas för att de skall frångå kollegium. Här träder nämligen de näringspolitiska och samhällsekonomiska synpunkterna i förgrunden, och dessa synpunkter kan svårligen beaktas av kollegium utan ständig kontakt med de praktiska förvaltningsuppgifterna. Utredningen har insett, att nackdelar kan vara förbundna med en sådan ordning, men enligt dess åsikt skulle de kunna motverkas genom intimt samarbete mellan kollegium och den blivande sjöfartsstyrelsen. Utredningen synes dock icke gjort klart för sig vilket avsevärt dubbelarbete som måste följa härav. En ökning av kollegiets handels- och administrativa byrå med tre tjänstemän, som skulle ha till uppgift att handlägga ärenden, där ekonomiska synpunkter gör sig gällande, är därför meningslös. Personalen skulle bli otillräcklig och okvalificerad för det ifrågasatta samarbetet.

Utredningen synes — framhåller kollegium — ha funnit den uppgiften övermäktig, att söka helt råda bot på den förmenta splittringen inom sjöfartsförvaltningen. Utredningen har sålunda icke alls berört konsulernas eller utrikesdepartementets omfattande verksamhet på detta område, ej heller handelsflottans pensionsanstalt, sjömansförmedlingen eller sjömansskolorna. I betänkandet saknas också antydan om hur utredningen tänkt sig att den statliga handläggningen av frågor rörande sjöförsäkringsväsendet och skeppsklarerareinstitutionen skulle ske i fortsättningen; dessa frågor torde därför ha avsetts skola kvarligga i kollegium.

Ett genomförande av alternativ II skulle enligt kollegiets mening vara till förfång icke endast för sjöfartsnäringen utan även för andra näringsgrenar. Såsom statens centrala verk på näringslivets område har kollegium under sin långa verksamhetstid förvärvat förtrogenhet med det svenska näringslivet och dess förhållanden, och kollegium har i sin ämbetsutövning kunnat följa utvecklingen av de olika näringsgrenarna och beakta deras inbördes samband. Underlaget härför skulle delvis undanryckas, därest befattningen med sjöfartsnäringens praktiska frågor berövades kommerskollegium.

38 Kimgl. Maj:ts proposition nr 124

Med stöd av det anförda avstyrker kommerskollegium bifall till alternativ II.

Mot kollegiets majoritet avvikande mening har anförts av t. f. kommerseråden Borg och Lindstedt samt chefen för kollegiets sjöfartssociala avdelning, byrådirektören Öbrink. Dessa synes närmast stödja antingen alternativ II eller ett ännu vidsträcktare alternativ.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att en sammanslagning av lotsverket, sjökarteverket samt väg- och vattenbyggnadsverkets hamnorgan, såsom utredningen påvisat, medför uppenbara fördelar. Då det vidare torde vara möjligt att anordna sådant samråd beträffande isbrytarverksamheten mellan kommerskollegium och sjöfartsverket att de näringspolitiska synpunkterna erhåller erforderligt beaktande, motsätter sig ej länsstyrelsen, att även isbrytarverksamheten överföres till sjöfartsverket. Länsstyrelsen tillstyrker därför alternativ I. Samtliga de ärendegrupper, som vid alternativ II tillkommer genom överflyttning från kommerskollegium, har däremot ett intimt samband med sjöfartsnäringens ekonomiska förhållanden. Det skulle därför vara högst olyckligt att flytta bort dessa ärendegrupper från kollegium till ett övervägande tekniskt betonat verk, som sjöfartsverket skulle bli. Länsstyrelsen avstyrker därför alternativ II.

Länsstyrelsen i Värmlands län har icke något att erinra mot en sammanslagning av sjökarteverket och lotsstyrelsen till ett nytt verk. En sådan sammanslagning är naturlig och ägnad att främja verkens arbete. Utredningen har även förebragt starka skäl för en utbrytning från väg- och vattenbyggnadsverket av hamn- och farledsärenden samt en överflyttning av dessa ärenden till det föreslagna nya sjöfartsverket. Länsstyrelsen understryker vikten av att i ärenden angående statsbidrag till hamnbyggnader en grundlig samhällsekonomisk prövning kommer till stånd. Statens isbrytarverksamhet synes numera, sedan en mångårig erfarenhet vunnits om näringarnas och folkförsörjningens behov av isbrytarverksamhet och de möjligheter till förlängd seglationstid denna erbjuder, främst vara en rent nautisk och sjömannamässig angelägenhet. Det är därför följdriktigt att denna verksamhet överflyttas till det nya sjöfartsverket. Länsstyrelsen tillstyrker, att ett sjöfartsverk i enlighet med utredningens alternativ I inrättas.

Länsstyrelsen är mera tveksam om lämpligheten av att, såsom föreslås i utredningens alternativ II, från kommerskollegium till sjöfartsverket överflytta alla praktiska förvaltningsuppgifter på sjöfartsområdet. Utredningen har otvivelaktigt förebragt goda skäl för en sådan överflyttning. Man vinner en längre gående samordning av de statliga förvaltningsuppgifterna på sjöfartsområdet än enligt alternativ I, och man kan vinna en del besparingar i fråga om personaluppsättningen, som icke är möjliga enligt alternativ II. Kommerskollegium avses emellertid skola behålla uppgiften att bevaka de frågor som berör sjöfartens ekonomi. Då en stor del av de ärenden, som föreslås överflyttade till sjöfartsverket, i hög grad påverkar sjöfartens ekonomi, känner sig länsstyrelsen icke övertygad om att utredningens förslag i nu förevarande hänseende icke kan komma att äventyra det

Kungl. Maj.ts proposition nr IM

näringsekonomiska sambandet mellan sjöfartsnäringen och ^dra närings grenar. Länsstyrelsen anser därför att utredningens a ernativ II bo bl föremål för ytterligare överväganden innan slutlig ställning till forslaget

^Sveriges redareförening har icke något att erinra mot att en sådan sammanslagning, som avses med alternativ I, kommer till stand, därest storre effektivitet i de skilda förvaltningsuppgifterna därigenom kan ernas.

Sjöfartsnäringens ekonomiska och kommersiella intressen ager, yttra föreningen vidare, ett omedelbart och påtagligt omband med näringspolitiken i allmänhet. De ärenden, som berör dessa intressen, bor darfor handha av det ämbetsverk, som har att tillvarataga handelns och industriens angelagenheter. Utredningens förslag innebär att från kommerskollegium losrycks alla praktiska förvaltningsuppgifter på sjöfartsområdet, samtidigt som kollegium ålägges skyldigheten att bevaka den mångfald av viktiga frågor, so berör sjöfartens ekonomi. I praktiken skulle dessa uppgifter handhas av e fåtal tjänstemän i underordnad ställning. En dylik ordning är pa intet satt tillfredsställande. Sjöfartsnäringen måste påfordra, att for dessa viktiga oc i arbetskrävande uppgifter finnes en tillräcklig och kompetent tjanstemannastab i kollegium och att dess intressen inom verket auktoritativt företräd.

av en särskild ledamot i verket.

En mångfald av de ärenden, som skulle ingå i ett nytt verk enligt alteinativ II, berör omedelbart rederinäringens ekonomiska forhållanden. Det «äller i främsta rummet frågor, som hänvisats till den juridiska byran, men i hög grad även spörsmål, som tilldelats socialbyrån och fartygsbyran. Ärenden angående sjöfartsavgifter, befäl å handelsfartyg, monstringsvasendet, sjömanslagen, sjöarbetstidslagen, fartygens sjövärdighet och bemanning samt andra frågor rörande sjöf artssäkerheten ar alla viktiga för sjöfartens ekonomi. Sjöfartsnäringen måste påfordra, att alla dessa och liknande spörsmål handlägges under hänsynstagande till de ekonomiska verkningarna för näringen. Därest alla dessa frågor efter behandling i det nya verket skulle underställas kommerskollegium för bedömning ur ekonomis synpunkt, skulle detta uppenbarligen medföra en organisatorisk splittring,

som icke för närvarande är för handen.

Den föreslagna organisationen av det nya verket ger ur sjöfartsnäringens synpunkt anledning till allvarliga invändningar. Arbetsfördelningen mellan det nya verket och kommerskollegium är så diffust uppdragen, att man beträffande ett stort antal ärenden ej kan avgöra, under vilket av de båda

verken de skulle höra hemma. ....

Sveriges varvsindustriförening har i princip intet att erinra mot inrättandet av ett sjöfartsverk enligt alternativ I under förutsättning att detta medför större effektivitet i de skilda förvaltningsuppgifterna. Föreningen yttrar

sig ej över förslaget till alternativ II.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart har anfört liknande synpunkter. Föieningen framhåller vidare alt en sammanslagning av fartygsinspektionen och skeppsmätningsväsendet »icke får krediteras alternativ II», enär en sådan

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 12k

sammanslagning kan göras inom kommerskollegiets ram. Inrättandet av en socialbyrå innebär icke blott en kvalitativ och kvantitativ personalförstärkning utan även en påtaglig strukturförändring. Då de sociala ärendena griper över ett mycket stort område och ofta ingår som delfrågor i större juridiska och tekniska spörsmål är den föreslagna anordningen med en socialbyrå en försämring jämfört med nu gällande ordning.

Sveriges segelfartygsförening anser icke att större fördelar skulle vinnas föi sjöfartsnäringen med ett verk av den omfattning, som utredningens alternativ II avser; alternativ I torde däremot innebära ökad snabbhet i handläggningen och ett förbilligande av administrationen. Isbrytarverksamheten bör dock kvarstanna under kommerskollegiets ledning.

Stockholms rederiförening kan för sin del icke finna, att de förbättringar alternativ II skulle medföra väger tyngre än de därmed förenade nackdelarna. Föreningen avstyrker därför alternativ II men tillstyrker ett genomförande av alternativ I, inberäknat överflyttning av isbrytarverksamhetens ledning till sjöfartsstyrelsen.

Flertalet handelskamrar har tillstyrkt alternativ I men avstyrker alternativ II. De synes ha befarat, att kommerskollegium, sedan så gott som samtliga uppgifter av praktisk natur rörande sjöfarten enligt alternativ II flyttats från kollegium, icke skall få tillgång till lämplig personal för bevakningen av de näringsekonomiska spörsmålen.

En del av de remissinstanser, som tillstyrkt alternativ I, har dock ifrågasatt inskränkningar i speciella avseenden av alternativ I.

Vissa remissinstanser har sålunda hyst tvekan inför förslaget att överflytta ledningen av isbrytarverksamheten från kommerskollegium till siöfartsstyrelsen. Yttranden av sådant innehåll har avgivits av bland annat kommerskollegium, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, hamnförbundet och ett flertal handelskamrar. Som skäl härför har åberopats att isbrytarverksamheten har stor kommersiell betydelse samt att den hittillsvarande ordningen fungerat väl. Sveriges segelfartygsförening avstyrker, eftersom en överflyttning av verksamheten icke kan anses medföra några administrativa eller tekniska fördelar. Marinledningen har i princip intet att erinra mot att uppgiften överflyttas till sjöfartsverket men anser, att lsbrytardirektoren bör erhålla en mera fristående ställning och därför vara direkt underställd generaldirektören.

Utredningens förslag att överflytta vården av isbrytarmaterielen från marinforvaltmngen till sjöfartsverket har flera remissinstanser behandlat ingående Flera har kant sig tveksamma och några har avstyrkt utredningens förslag i detta hänseende.

Marinledningen framhåller sålunda, att marinförvaltningen inhämtat \ ardefulla erfarenheter om isbrytarmaterielen, vilka icke torde finnas på annat håll i landet. Den föreslagna fartygsbyrån kommer att sakna både kvantitativa och kvalitativa förutsättningar att omhänderha det årliga un-

41 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

derhållet av isbrytarmaterielen, som i de flesta hänseenden skiljei sig från de övriga fartyg, vilka beröres av fartygsbyråns arbetsuppgifter. Enligt utredningens förslag skall fartygsbyrån överlämna större nybyggnadsprojekteringar och konstruktionsarbeten till marinförvaltningen, skeppsvarv m. in. Marinförvaltningen har emellertid den erfarenheten, att placering av större sådana arbetsobjekt hos skeppsvarv fordrar en personalkrävande medverkan även av beställaren i form av beställningsarbeten och kontroll. Då den föreslagna fartygsbyrån saknar erforderlig personal för sådana arbeten inom flera branscher torde alla större sådana arbeten — i varje fall i fråga om isbrytare — komma att överlämnas till marinförvaltningen. Skall emellertid isbrytarmaterielens underhåll och vård övergå till sjöfartsverket, kommer marinförvaltningen och möjligen även örlogsvarven att successivt förlora de nu samlade, mångåriga erfarenheterna härvidlag, d. v. s. grundvalen för isbrytarnas konstruktion, och därigenom framgent bli ur stand att åtaga sig dylika uppdrag.

Marinförvaltningen har, trots att begärda personalökningar uteblivit,^ genom överbelastning av ingenjörspersonalen hittills — ibland dock i väl långsamt tempo — lyckats genomföra anbefallda uppdrag i fråga om isbrytarmaterielen. Ämbetsverkets växande och brådskande sjömilitära arbetsuppgifter gör det dock för framtiden allt svårare att med nuvarande knapphändiga personalbestånd utan eftersättande av nyssnämnda huvuduppgifter behålla åliggandena beträffande isbrytarmaterielen.

Den personalökning som för ändamålet skulle erfordras vid sjöfartsverkets fartygsbyrå är svår att angiva. Såvitt marinledningen kan finna skulle dock denna byrå, för att helt kunna övertaga marinförvaltningens arbeten med isbrvtarmaterielen, behöva en ökning i förhållande till utredningens alternativ I — som redan i och för sig innebär en personalökning av ett sjöfartsråd i Cp 13 och en byråingenjör i Ce 25 — av uppskattningsvis tre byråingen i örer och tre tjänstemän eller tillhopa åtta personer.

Då kostnaderna för marinförvaltningens för ändamålet behövliga personalförstärkning synes bli väsentligt mindre än en nödvändig utbyggnad av den föreslagna fartygsbyrån, avstyrker marinledningen i effektivitetsoch besparingssyfte, att frågor rörande projektering, nybyggnad, ombyggnad, reparation, underhåll och vård av statens isbrytare överföres från marinförvaltningen till det tänkta sjöfartsverket. I stället bör personalökning för marinförvaltningen snarast komma till stånd.

Kommerskollegium ifrågasätter för sin del lämpligheten av att marinförvaltningen fråntages sina hittillsvarande uppgifter med avseende å isbrytarmaterielen.

Med hänsyn bland annat till marinens intresse av isbrytarfartygen under orostider anser Sveriges segelfartygsförening, att någon ändring i omhänderhavandet och vården av isbrytarmaterielen ej bör ske. Synpunkter av liknande art har anförts av handelskammaren i Gävle, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare samt föreningen Sveriges inrikessjöfart.

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 724

Lotsstyrelsen har däremot med särskild motivering biträtt utredningens förslag i denna del. Styrelsen anser, att isbrytaren Thules tillkomsthistoria utgör en bekräftelse på riktigheten av 1941 års isbrytarutrednings av lotsstyrelsen på sin tid biträdda mening, att de till isbrytarverksamheten anslagna medlen samt anskaffning, underhåll och vård av materielen bör tillkomma samma statliga organ. Fartygets färdigställande har nämligen avsevärt fördröjts och tillika dragit höga kostnader.

Lotsstyrelsens erfarenhet av marinens varv är, att de regelmässigt utför ett kvalitativt gott arbete men att de i allmänhet ej förmår i pris tävla med de privata varven. Vid större beställningar kan de därtill icke ange bestämd leveranstid utan gör denna beroende av vad fullgörandet av angelägna militära beställningar kan medgiva. Någon kontroll över vad som är att hänföra till militärt angeläget och mindre angeläget blir en civil beställare icke i tillfälle att utöva. De icke militära arbetsuppgifterna kommer i sådana fall att få funktion av reservarbeten åt marinens verkstäder.

Lotsstyrelsen anför vidare, att fartygsinspektionen är tillsynsmyndighet över hela den svenska handelsflottan, i vilken ingår enheter av lika komplicerad natur som isbrytarfartygen. Det kan därför icke med fog göras gällande, att den föreslagna fartygsbyrån ej skulle vara lämplig och kvalificerad att svara för underhåll och vård av den statliga isbrytarmaterielen. Dessa uPPMifter är för övrigt både i Danmark och i Finland anförtrodda därvarande chefsmyndighet för fartygsinspektionen. Härtill kommer att — såsom utredningen framhållit — underhålls- och tillsynsarbeten beträffande isbrytarmaterielen, vilka måste vara förlagda till sommarhalvåret, låter sig väl samordna med motsvarande uppgifter beträffande lotsverkets och sjöfartsverkets fartygsmateriel, vilka uppgifter i betydande omfattning förlägges till vinterhalvåret.

Slutligen erinrar lotsstyrelsen i detta sammanhang om önskvärdheten av att en sådan fartygsavdelning organiseras, som rymmer tillräckligt antal och nöjaktigt avlönade tekniska tjänster med möjligheter till befordran inom avdelningen. Ur dessa synpunkter innebär det en bestämd vinning att till en sådan fartygsavdelning överföra även bestyret med anskaffning, underhåll och vård av statens isbrytarmateriel.

Sistnämnda skäl har även åberopats av de båda förenämnda reservanterna i sjökarteverkets styrelse.

Vidare har i en del yttranden framhållits, att fartygsbyrån bör handha vården icke blott av den av utredningen föreslagna flytande materielen utan aven därutöver annan staten tillhörig fartygsmateriel. Sålunda anser Föreningen Sveriges mindre varv att även tullverkets båtmateriel borde handhas av sjöfartsstyrelsens fartygsbyrå. Storleksordning, konstruktion, materiel och utrustning i övrigt är jämförbara med lotsverkets båtmateriel. Svenska mekanikers riksförbund framhåller, att fartygsbyrån även bör påföras ansvaret för väg- och vattenbyggnadsverkets vägfärjor och statens fiskefartyg. Svenska teknologföreningen ifrågasätter, huruvida icke sjöfartsstyrelsen bör inträda som service-organ för S.J :s tågfärjor samt för fiskeristyrelsens och

43 Knngl. Maj.ts proposition nr 12b

tullverkets båtmateriel. Även förste fartygsinspektören i Stockholms distrikt har ansett att fiskeristyrelsens fartyg och väg- och vattenbyggnadsverkets vägfärjor bör ifrågakomma som ytterligare arbetsobjekt for byran.

Frågan om den jordmagnetiska verksamhetens samhörighet med sjöfaitsverket har berörts av Svenska teknologföreningen. Föreningen anser, att denna verksamhet har uppgifter, som går vida utöver vad som sammanhänger med sjöfarten. Det kan enligt föreningens mening ifrågasattas om icke den jordmagnetiska avdelningen borde inordnas i rikets allmänna kart-

'^Styrelsen för sjökarteverket har framhållit att tveksamhet vid flera tillfällen gjort sig gällande om den jordmagnetiska avdelningen lämpligen bör knytas till ett mera vetenskapligt betonat ämbetsverk. Styrelsen åberopai vad den i ett Yttrande år 1947 uttalat, nämligen att den jordmagnetiska avdelningens huvudändamål är att tillhandahålla magnetiska missvismngsuppgifter till sjökort och seglingsbeskrivningar. Den omständigheten, att sjöfarten också genom de av sjökarteverket utgivna publikationerna »Svensk lots» och »Underrättelser för sjöfarande», vilka ständigt är tillhands för navigören, kan vinna kännedom om arbetsresultaten från jordmagnetiska avdelningen, talar enligt styrelsens uppfattning för att en överflyttning a-s avdelningen till annan statlig institution icke utan tvingande skal bör komma i fråga.

Styrelsen har ytterligare styrkts i sin uppfattning att den jordmagnetiska avdelningen icke bör fjärmas från sin hittillsvarande nautiska anknytning med hänsyn till att ledningen av kontrollväsendet, d. v. s. kontrollstationernas undersökningar av fartygslanteror, kompasser och andra nautiska instrument, sedermera också anförtrotts den jordmagnetiska aidelningen. Häiigenom har avdelningens arbetsuppgifter kommit att bliva av mer praktiskfysikalisk art än tidigare varit fallet.

Utredningens alternativ II tillstyrk es ellei lämnas i huvudsak utan erinran av arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd, fiskeristyrelsen, lotstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, förste fartygsinspektörerna, länstyrelserna i Stockholms län, Blekinge län och Norrbottens län, Föreningen för inre vattenvägar, Föreningen Sveriges mindre varv, Landsorganisationen i Sverige och Svenska sjöfolksförbundet, S\enska hamnförbundet, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska mekanisters riksförbund, Svenska teknologföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges juristförbund och Tjänstemännens centralorganisation. Några av dessa remissinstanser har, såsom angives i det följande, antytt möjligheten av ett sjöfartsverk med mer omfattande uppgifter än enligt alternativ II.

Statskontoret ansluter sig helt till utredningens uppfattning, att åtgärder hör vidtagas för åstadkommande av en bättre samordning och en rationellare organisation av statens befattning med sjöfartsfrågorna. Statskontoret anser övervägande skäl tala för att man på en gång genomför en omorganisation efter de riktlinjer, som uppdragils i alternativ II.

44 Kungl. Maj. ts proposition nr 124

Statens organisationsnämnd yttrar, att utredningen på ett noggrant sätt synes ha övervägt de olika möjligheterna till samordning och rationalisering av frågor, som i detta sammanhang varit till bedömande. Ur de synpunkter nämnden företräder anses det föreslagna alternativ II vara det rationellaste. Detta alternativ innebär att dubbelarbeten i största möjliga mån elimineras och att en fullständigare samordning vid handläggning av hithörande frågor åstadkommes än vad fallet skulle vara om alternativ I genomfördes. Härtill kommer även den omständigheten, att alternativ II ur kostnadssynpunkt ställer sig fördelaktigare för statsverket.

Lotsstyrelsen framhåller, att en hard konkurrens ständigt råder om andel i de medel, som staten fördelar för att tillgodose olika samhällsnyttiga ändamål. Här har också sjöfarten obestridliga intressen att bevaka. Såväl för dem som företräder statsmakterna som för sjöfartens utövare bör det vara ej endast en fördel utan även ett behov att de sjöfartsintressen, som här anmäler sig, blir samordnade så att deras anspråk kan överblickas. Uppspaltningen av de verkställande uppgifter för sjöfartens betjänande, som åvilar staten, på ett alltför stort antal och i flera fall alltför små organisatoriska enheter leder till att befintliga statliga organ icke är i stånd att med tillbörlig sakkunskap och auktoritet hävda sjöfartens behov och intressen på förevarande områden. Intet befintligt organ äger eller kan äga den överblick over samtliga de avsnitt av sjöfarten och dess behov, varom här är fråga.

Investeringsspörsmålen har fått en allt mer central betydelse inom statshushållningen och ställer allt högre krav på sakkunskap vid bedömningen. Att bereda ökade möjligheter till sådan sakkunnig bedömning såvitt angår de samlade investeringsbehoven för de uppgifter beträffande sjöfarten, som åvilai det allmänna, utgör ett tungt vägande skäl för det föreslagna sammanförandet av dessa uppgifter under ett centralt organ. Det kan vidare icke \ara en lämplig och ändamålsenlig ordning att, såsom för närvarande är och måste bli fallet, de skilda verksledningar, som företräder olika avsnitt av vad som är att hänföra till sjöfartens serviceuppgifter, skall vara hänvisade att utan möjlighet att för egen del företaga en samordning, avvägning och gi adering av olika anslagsbehovs inbördes angelägenhetsgrad — inför Kungl. Maj :t tävla om bifall till var sina förslag.

Styrelsen framhåller, att en närmare samordning av sjömätningsväsendet sa^ ^r" °C^ utPr*ckn*ngsväsendet än som vid nuvarande organisation är möjlig, synes påkallad. Med nuvarande organisation går det ej att inom lotsverket utbilda för befälstjänst lämpliga personer. En sammanslagning av lotsverket och sjökarteverket skulle ge möjlighet till mera allsidig utbildning och prövning av befälsämnen samt skapa bättre rekryteringsmöjligheter. Det kan enligt lotsstyrelsens mening icke heller vara en ändamålsenlig ordning att så likartade arbetsuppgifter som de, vilka åvilar lotsstyrelsens vatten- och husbyggnadsavdelning samt hamnorganisationen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skall utföras inom skilda administrativa enheter. Lotsstyrelsens nämnda avdelning är av alltför liten omfattning samt har alltför få befattningshavare med erforderlig teknisk utbildning och alltför

45 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

fåtalig yrkesutbildad arbetarpersonal för att avdelningen skall kunna ansvara för utförandet i egen regi av byggnadsföretag av den storleksordning och svårighetsgrad, som ingår i lotsstyrelsens arbetsprogram för den närmare framtiden. Vid bifall till utredningens förslag ernås ökade möjligheter till befordran av den tekniska personalen, varigenom rekryteringen skulle underlättas. Styrelsen tillstyrker vidare, att statens isbrytarverksamhet i dess helhet övertages av sjöfartsverket, vilket även innebär att ärenden angående nyanskaffning, underhåll och vård av isbrytarmaterielen skall överflyttas till sjöfartsstyrelsens fartygsavdelning.

En överflyttning av fartygsinspektionen till sjöfartsverket är enligt lotsstyrelsen en förutsättning för att vården av den staten tillhöriga fartygsmateriel, som redan enligt alternativ I tillföres verket, skall kunna handhas på ett rationellt sätt. Beträffande övriga organ, som enligt alternativ II skall överflyttas från kommerskollegium till det nya verket, framhåller lotsstyrelsen, att de — även om de ej kan betecknas som sjöfartens hjälporgan i egentlig mening — dock ytterst är av betydelse för sjöfartens säkerhet, varför de på ett naturligt sätt hör hemma inom det föreslagna sjöfartsverket. Den av utredningen föreslagna gränsdragningen mellan sjöfartsstyrelsens och kommerskollegiets uppgifter anser styrelsen vara väl avvägd och icke böra föranleda några svårigheter att upprätthålla i praktiken.

Lotsstyrelsen anser att alternativ I endast utgör en ofullständig lösning av föreliggande organisationsproblem och tillstyrker därför inrättande av ett sjöfartsverk enligt alternativ II. Vissa ytterligare personalökningar erfordras dock. Styrelsen understryker, att jämförelsen mellan nuvarande lönekostnader och motsvarande kostnader i det nya verket skall ses mot bakgrunden av att lotsstyrelsens personal ■— särskilt den tekniska personalen — måste förstärkas i icke obetydlig utsträckning, om sammanslagningen ej kommer till stånd. Frågan om en omorganisation av den statliga sjöfartsadministrationen bör över huvud icke göras beroende av huruvida besparingar på lönestaten siffermässigt kommer att påvisas eller ej. Vid ett bedömande av det föreliggande organisationsspörsmålet måste i första hand tagas sikte på de fördelar i stort, som genom organisationen står att vinna beträffande möjligheten att ägna sjöfartsärendena grundlig och sakkunnig handläggning, att bevaka sjöfartens intressen och att på mest effektiva sätt betjäna sjöfarten.

Synpunkter av liknande art har framförts av förut nämnda reservanter i sjökarteverkets styrelse.

Såsom förut nämnts, har chefen för fartygsinspektionsbyrån, t. f. kommerserådet Borg, och chefen för sjöfartssociala avdelningen, byrådirektören Öbrink, anmält mot kommerskollegiets majoritet avvikande meningar.

Borg framhåller att han ur synpunkten av fartygsinspektionens intresse icke kan godtaga kollegiets uppfattning att en överflyttning av allenast fartygsinspektionen till det med alternativ I avsedda verket skulle kunna godtagas. Fartygsinspektionen är i väsentliga delar av sin verksamhet beroende av ett snabbt fungerande samarbete med sjöfartssociala avdelningen, skepps-

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

mätningsavdelningen och fartygsregistreringssektionen. Därest dessa förvaltningsenheter skulle placeras inom ett annat ämbetsverk än där fartygsinspeklionen är placerad, lär den markanta brådskan vid handläggningen av många ärenden inom fartygsinspektionsbyrån komma att utgöra ett besvärande hinder för det önskvärda samarbetet. Sjöfartssociala avdelningen lär, i vad avser nybyggnad och ombyggnad av fartyg, icke kunna undvara ett nästan dagligt samråd med fartygsinspektionsbyråns tjänstemän för klarläggande av frågor rörande utformningen av bostäder, arbetsredskap och säkerhetsanordningar ombord.

De sakkunnigas motivering för tillskapande av ett sjöfartsverk synes enligt Borg vara i sina grundlinjer fullt riktig. Särskilt anser Borg alternativ II medföra väsentliga fördelar. Borg tillstyrker för sin del detta alternativ.

Öbrink anser sig icke kunna dela kommerskollegiets mening att enbart dess fartygsinspektionsbyrå till nöds kan skiljas från kollegium och överflyttas till sjöfartsverket. Redan då fartygsinspektionen inrättades tillskapades inom socialstyrelsen en särskild avdelning med uppgift att bevaka de sociala intressena. Denna avdelning har sedermera överflyttats till kommerskollegium och utgör nu dess sjöf artssociala avdelning. Fartygsinspektionen har sedan den inrättades icke undergått någon omorganisation, som kan anses ha medfört, att den numera skulle vara bättre ägnad att tillgodose sjöfartens sociala spörsmål. Däremot har dessa frågor under senare år tillmätts allt större betydelse. Detta har medfört att samråd i frågor av berörd art numera dagligen förekommer mellan fartygsinspektionsbyrån och sjöfartssociala avdelningen. Ett brytande av denna ordning betyder en eftersättning av de sociala momentens bevakande och förorsakar betänkliga förseningar i den brådskande handläggning, som ofta är erforderlig. De tjänstemän inom fartygsinspektionen, som besitter praktisk erfarenhet från sjömansyrket, har ej sådan tjänsteställning och ej heller sådana arbetsuppgifter, att de sociala frågornas beaktande kan anses tryggat å fartygsinspektionsbyrån eller inom inspektionen. Även öbrink tillstyrker alternativ II.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det naturligt att i samband med inrättandet av ett sjöfartsverk frågor rörande sjöfarten i görligaste mån sammanföres i detta verk. Följaktligen bör verket få den utformning som föreslagits i alternativ II. Arbetsmarknadsstyrelsens uppgift att medverka till en ur arbetsmarknadssynpunkt ändamålsenlig planering av investeringarna och att skapa en reserv av arbetsobjekt mot arbetslöshet underlättas genom inrättande av ett sjöfartsverk.

Arbetarskyddsstyrelsen anser att en samordning av ifrågavarande ämbetsverk medför en avsevärd förenklad och förbilligad men samtidigt effektiviserad organisation för handläggning av en mångfald sjöf artsfrågor. Det av utredningen förordade alternativ II tillstyrker styrelsen såsom den mest effektiva organisationen. Den av utredningen berörda frågan om organisation och förläggning av tillsynen över arbetarskyddet vid arbete ombord å fartyg och vid stuveriarbete anser sig styrelsen böra yttra sig om först sedan arbetarskyddsutredningens betänkande och förslag framlagts.

47 Kungl. Maj.ts proposition nr 724

Fiskeristyrelsen anser att stora administrativa och organisatoriska fördelar skulle vinnas genom tillkomsten av ett verk i enlighet med utredningens alternativ II.

Länsstyrelserna i Stockholms län, Blekinge län och Norrbottens län tillstyr ker såsom nämnts alternativ II. Länsstyrelserna anser fördelarna med detta alternativ vara så stora ur såväl effektivitets- som kostnadssynpunkt, att steget bör tas fullt ut och detta alternativ genomföras, så att man ej stannar vid något, som kan betraktas som en halvmesyr. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om icke sjöåklagarens uppgifter borde anförtros riksåklagarämbetet. Skulle det anses mindre lämpligt att åtalsfrågor i första hand prövas av detta ämbete, kan sjöåklagaren införlivas med stadsfiskalsorganisationen i Stockholm.

Föreningen för inre vattenvägar anser, att ett sjöfartsverk enligt alternativ II med de förstärkningar och med de vidgade befogenheter, som föreningen föreslår, skulle bli väl rustat att vara det centrala statliga organet för beredning och handhavande av statens ofrånkomliga uppgifter på detta viktiga område.

Landsorganisationen i Sverige ansluter sig till de synpunkter, som framförts i Svenska sjöfolksförbundets yttrande. Detta förbund har särskilt berört de sociala ärendenas handläggning inom den statliga sjöfartsorganisationen och har tillstyrkt utredningens alternativ II.

Svenska maskinbefälsförbundet framhåller, att en överföring till sjöfartsverket av statens isbrytarverksamhet enligt förbundets åsikt medför påtagliga fördelar. Förbundet har icke något att erinra mot att far tygsinspektionens tekniska expertis utnyttjas för sjöfartsverkets egna fartyg och flytande materiel i övrigt, men betonar att det merarbete, som härigenom uppstår för inspektionens tjänstemän, icke får föranleda att fartygsinspektionens egentliga arbetsuppgift eftersättes.

Svenska mekanisters riksförbund finner sakliga skäl föreligga för ett genomförande av alternativ II. Då skeppsmätningsverksamheten mycket nära ansluter till fartygsinspektionsverksamheten är det helt naturligt att även skeppsmätningen överföres till sjöfartsverket, i all synnerhet som därvid ett bättre utnyttjande av sakkunnig och kvalificerad personal ernås. I fråga om arbetarskyddet ombord framhåller förbundet, att det är naturligt att fartygsinspektionen skall handha översynen över alla ombord varande anordningar.

Svenska teknologföreningen framhåller, alt man från början bör organisera verket så, att samtliga till sjöfarten hörande tekniska frågor kan handläggas där med samlad sakkunskap. Föreningen skulle med tillfredsställelse hälsa tillkomsten av ett sjöfartsverk i stort sett uppbyggt så, som utredningen föreslagit i alternativ II. Föreningen anser en kompletterande undersökning av personalbehovet nödvändig; en ytterligare utvidgning av personalramen synes erforderlig. Även med hänsyn härtill kommer dock ett sjöfartsverk att innebära icke endast en rationell arbetsform utan även en besparing. Verket bör nämligen rätteligen jämföras med de förhållanden, som skulle råda, om det nuvarande provisoriet — särskilt beträffande loisstyrelsens ingenjörspersonal

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

— hade ersatts med organisationer utbyggda för att på ett ekonomiskt sätt kunna lösa dem redan förelagda uppgifter.

Flera remissinstanser, som tillstyrkt alternativ II, har anfört särskilda synpunkter på handläggningen av frågor av närings- och samhällsekonomisk art. De nämnda frågornas betydelse med avseende på hamnväsendet synes i första hand ha beaktats. En del av remissinstanserna har i sammanhanget ifrågasatt eller uttalat sig för att sjöfartsstyrelsen anförtros flera uppgifter än vad utredningen i alternativ II avsett.

Svenska hamnförbundet erinrar om att 1944 års hamnutredning på sin tid föreslog, att en viss skärpning borde äga rum vid granskningen av statsbidragsfrågor avseende hamnar. Förbundet framhåller, att det vill synas som om sjöf artsorganisationsutredningen ville hålla möjligheten öppen för en skärpt statlig granskning även i andra fall. Förbundet understryker i anslutning härtill, att behandlingen av hamnbyggnadsfrågor, där problem av interkommunal natur uppkommer, lämpligast och i överensstämmelse med den kommunala särarten sker i första hand hos det kommunala samarbetsorganet på detta område, Svenska hamnförbundet, och i andra hand hos statlig myndighet.

Det ur hamnförbundets synpunkt betydelsefulla i den föreslagna organisationen är, att man funnit sig böra skilja mellan den tekniska sidan av hamnbyggnadsfrågorna, som förlagts till sjöf artsstyrelsens byggnadsbyrå, och den ekonomiska — företags- och samhällsekonomiska samt näringspolitiska — vilken avses ligga hos kommerskollegium.

Behovsprövningen skiljes sålunda från prövningen av olika tekniska alternativ. Om av olika skäl en sjöf artsstyrelse bör komma till stånd, finner förbundet det naturligt att hit hänföra lotsverket och sjökar teverket. Det kan också synas givet att dit även bör överflyttas väg- och vattenbyggnadsverkets hamnorgan. Man frågar sig emellertid då, framhåller förbundet, om icke även kommerskollegiets befattning med hamnbyggnadsfrågor — yttranden i statsbidrags- och lånefrågor ur behovssynpunkt — borde överflyttas till sjöfartsstyrelsen.

Såsom utredningen ansett är det emellertid ett starkt samband mellan sjöfarten och landets övriga näringar. Det synes därför naturligt att ärenden rörande den kommersiella sidan av sjöfarten alltjämt bibehålies inom kollegium såsom handelns, industriens, bergshanteringens och sjöfartens samt jämväl hamnarnas ämbetsverk. Behovsgranskningen av hamnbyggnadsfrågor och lånefrågor skulle då kvarligga hos kommerskollegium. I detta sammanhang framhåller hamnförbundet, att hamn- och farledstaxefrågor organisatoriskt bör ligga hos samma myndighet som verkställer behovsprövningen av hamnoch farledsbyggnadsfrågor, eftersom ekonomien är avgörande för båda slagen av ärenden.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar, att flertalet frågor, som rör samhälleliga investeringar inom sjöfartens område, enligt förslaget kommer att handläggas inom sjöfartsverket. Arbetsmarknadsstyrelsens uppgift att med-

49 Kungl. Maj.ts proposition nr 12't

verka till eu ur arbetsmarknadssynpunkt ändamålsenlig planering av investeringarna och att skapa en reserv av arbetsobjekt som beredskap mot arbetslöshet underlättas på sjöfartens område genom inrättande av ett sjöfartsverk. Arbetsmarknadsstyrelsen understryker vad utredningen framhållit om att ett intimt samarbete i hamn- och farledsärenden mellan det föreslagna verket och arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsbyrå är synnerligen angeläget. Hamnfrågorna har en vital betydelse för näringslivets utveckling icke blott för den direkt berörda orten utan även för dess omland. Det är därför nödvändigt, att lokaliseringsorganet får möjlighet att göra sina synpunkter gällande vid ifrågavarande ärendens behandling.

Svenska teknologföreningen anser, alt hamnlåneärenden, varvid inga statliga medel sökes till byggnadsföretaget, endast bör underkastas en rent finansiell prövning, närmast gällande vederbörande låntagare. Föreningen anser det synnerligen angeläget, att den kommunala självbestämmanderätten icke beskäres.

Statens organisationsnämnd understryker att remissförfarandet mellan sjöfartsstyrelsen, kommerskollegium och fiskeristyrelsen i dessa ärenden ej får göras för tungrott. Inrättandet av ett samarbetsorgan bör övervägas.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför att fiskehamnarna numera ofta tjänar även transport- och turistväsendet. Den samhällsekonomiska och näringspolitiska bedömningen av behovet av fiskehamnar bör därför — liksom andra hamnar — åvila kommerskollegium och ej fiskeristyrelsen. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter också om icke denna uppgift bör handhas av kommerskollegium i stället för fiskeristyrelsen.

Lotsstyrelsen ställer sig ej avvisande till tanken på att till sjöfartsverket även överföra de sjöf artsfrågor, som enligt utredningen anses skola handläggas i kommerskollegium. Dessa ärendegrupper torde i regel avse sådana frågor, där kollegium har att yttra sig i egenskap av remissinstans. Det ankommer sålunda på den myndighet, som beslutar remissen, att bestämma vilket eller vilka organ som skall höras. I den mån den remitterande myndigheten finner anledning förmoda, att i visst ärende sakkunskap finnes att tillgå i kommerskollegium eller i sjöf artsstyrelsen torde — oavsett huru ärendegrupperna enligt instruktionerna fördelats mellan dessa ämbetsverk — den remitterande instansen komma att genom remiss bereda sig tillfälle få del av sådan sakkunskap. Lotsstyrelsen tror därför, att den enligt alternativ II föreslagna avgränsningen från sjöfartsstyrelsen av vissa sjöfartsfrågor, företrädesvis sådana av ekonomisk natur, i stort sett saknar praktisk betydelse.

Med hänsyn till att den samhällsekonomiska samt närings- och transportpolitiska behovsprövningen av förslag till byggande av handelshamnar och farleder skall verkställas icke enbart ur sjöfartsnäringens synpunkt utan jämväl med hänsyn till övriga näringars intressen, synes viss tvekan kunna råda om lämpligheten att förlägga denna prövning till sjöfartsstyrelsen. Hamntaxeärcndcna, i vilka kollegium är beslutande myndighet, synes böra handläggas av samma myndighet, som får sig anförtrodd nyssnämnda liamn-

1 Biliang till riksdagens protokoll /95.5. 1 samt. Nr 121

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 12'i

ärenden. Jämväl i ärenden angående skeppsklarerarinstitutionen har kollegium självständig beslutanderätt. Dessa senare ärenden är emellertid i detta sammanhang av underordnad betydelse. Vad beträffar sjöfartsstatistiken har som skäl mot att överflytta densamma till sjöf artsstyrelsen framhållits, att detta skulle medföra en icke önskvärd splittring av de näringsstatistiska arbetsuppgifterna. Ehuru styrelsen icke vill frånkänna dessa skäl viss betydelse, anser sig styrelsen dock böra ifrågasätta, huruvida icke jämväl sjöfartsstatistiken, därest de ekonomiska frågorna i övrigt rörande sjöfarten kommer att tillföras sjöfartsstyrelsen, bör ankomma på detta verk.

T. f. kommerserådet Lindstedt anför i sitt särskilda yttrande, att de med sjöfarten sammanhängande näringspolitiska spörsmålen ej gärna kan bedömas utan en ingående beröring med de praktiska förvaltningsuppgifterna. Han kan därför i likhet med majoriteten i kollegium ej biträda alternativ II, eftersom detta alternativ innebär att huvudparten av nämnda uppgifter skulle förläggas till det nya verket, medan i stort sett endast den näringspolitiska prövningen skulle kvarbli hos kollegium. Enligt Lindstedt är det emellertid icke ovillkorligen nödvändigt att kollegium bibehålies vid denna uppgift, utan även den skulle kunna anförtros åt ett för hela sjöfarten gemensamt ämbetsverk. Olägenheten därmed är att det nuvarande sambandet mellan sjöfarten och andra viktiga näringsgrenar såtillvida skulle brytas, som kollegium i fortsättningen skulle få svårare att överblicka de olika näringsgrenarnas inbördes sammanhang i ekonomiskt avseende.

Denna olägenhet synes dock icke så betydande som utredningen och kollegiets majoritet velat göra gällande. Sålunda kan erinras om att det icke ansetts erforderligt att uppdraga åt kollegium att följa utvecklingen av en för landet och dess näringsliv så viktig näringsgren som jordbruket och dess binäring fisket. Vidare bör den samhällsekonomiska bedömning varom här är fråga kunna ske omedelbart i handelsdepartementet, som är högsta centrala myndighet på näringslivets område. I allt fall väger denna olägenhet lättare än de fördelar som måste vara förbundna med att skapa ett särskilt ämbetsverk för sjöfarten.

Handelskammaren i Karlstad understryker behovet av att en verklig företagsekonomisk och samhällsekonomisk prövning av ärenden angående statsbidrag till hamnbyggnader kommer till stånd. Handelskammaren föreslår, att inom sjöfartsstyrelsen inrättas en ekonomisk byrå för dessa uppgifter. En sådan organisation skulle ha den fördelen, att den ekonomiska granskningen kom till stånd redan på ett tidigt stadium, varigenom en del arbete med teknisk granskning av förslag, som ur ekonomisk synpunkt är orealistiska, kunde undvikas. Samråd mellan ekonomisk och teknisk sakkunskap kunde kontinuerligt ordnas på ett smidigt sätt.

Föreningen för inre vattenvägar delar icke utredningens uppfattning att den transportpolitiska behovsprövningen vid statsbidragsärenden skall förläggas till kommerskollegium. Enligt föreningens åsikt bör det nya verket självfallet vara huvudansvarigt för transportpolitisk prövning ur sjöf artssynpunkt även i sådana ärenden. Ärenden angående hamn- och kanaltaxor,

51 Kungl. Maj.ts proposition nr 12 h

hamnordningar samt kanalreglementen bör även handläggas inom sjöfartsverket, vilket bör vara det för vattenvägar och hamnar närmast ansvariga ämbetsverket.

Föreningen ser dock ingen större olägenhet i att dessa ärenden fortfarande handlägges inom kollegium, dock under den bestämda förutsättningen att detta verk utvecklas till ett centralt organ för handläggning ur samhällsekonomisk och näringspolitisk synpunkt av transportpolitiska frågor beträffande såväl järnvägs- och landsvägstrafik som sjöfart och luftfart.

Föreningen finner det beklagligt, att utredningens direktiv begränsats så, att sjöfartsverket ej kunnat förses med resurser för att möjliggöra en bedömning på längre sikt av de större, principiella frågorna, såsom Östersjöns tillfartsleder, infartslederna till vissa större hamnar etc. Liksom planering och behovsprövning beträffande järnvägar, landvägar och luftvägar äger rum inom resp. verk, så bör detta för vattenvägarnas och hamnarnas del ske inom det föreslagna sjöfartsverket.

Sveriges fartijgsbefälsförening uttalar, att det förefaller sannolikt att ett ämbetsverk för sjöfartens vidkommande genom en sådan begränsning av dess förvaltningsuppgifter, som utredningen föreslagit, icke får den centrala roll för främjande av sjöfartsnäringens angelägenheter som fallet blir, om verket också har att bevaka de kommersiella frågorna. Huruvida ett eventuellt sjöfartsverk bör anförtros även frågor, som sammanhänger med sjöfartens ekonomiska förhållanden, torde få bli beroende av en framtida prövning.

Avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom teknologföreningen framhåller, att det för en allsidig teknisk-ekonomisk bedömning av kanaloch hamnproblemen inom verket måste vara en avgjord fördel att inte bara kostnadssidan utan även intäktssidan — representerad bl. a. av taxeärendena

_ lian bil föremål för ett ingående studium. Om icke intäkterna beaktas,

kan verket löpa risk hamna i ensidigt byggnadstekniska bedömanden; å andra sidan skulle taxeärendenas kvarblivande i kommerskollegium utan den direkta kontakten med kostnadssidan innebära risk för ensidig fiskalisk handläggning till nackdel för en ändamålsenlig transportplanering. Avdelningen föreslår därför att icke blott statsbidragsärenden utan även taxeärenden hänföres till det nya verket, som bör ges erforderlig kapacitet härför.

Utredningen har framhållit, alt de sjöfartsfrågor, som för närvarande handlägges inom statens handels- och industrikommission, bör överflyttas från kommissionen till kommerskollegium.

Statens handels- och industrikommission betraktar det som en naturlig utvecklingslinje att — medan kommissionens arbetsuppgifter av krisbetonad art kommer att försvinna — de arbetsuppgifter, vilka kan antagas vara av mera varaktig natur, kommer alt överflyttas på ordinarie statsorgan. I och för sig skulle kommissionen därför ej ha något att erinra mot en avveckling av dess nuvarande befattning med ärenden berörande sjöfarten. Emellertid tar uppgifterna på sjöfartsområdet föga tid i anspråk, och en överflyttning

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

av dem till kommerskollegium kan ur denna synpunkt icke lia någon organisatorisk betydelse.

Handläggningen av licens- och andra tillståndsärenden synes icke heller ha sådan allmän räckvidd, att en överflyttning av dem till kommerskollegium skulle inverka på kollegiets möjligheter att bevaka sjöfartens kommersiella frågor och näringens ekonomiska förhållanden. Härtill kommer, att det knappast kan vara att förorda, att uppgifter av krisbetonad art — vilka bör förutsättas komma att försvinna -— överflyttas på kommerskollegium. Som en avgörande invändning mot den ifrågasatta anordningen kan slutligen anföras, att det icke synes praktiskt lämpligt att från handels- och industrikommissionens licensgivande verksamhet föra bort ett enstaka detalj område för att lägga det på en annan institution. Detta senare gäller också redovisningen av sjöfartsfrågor i samband med förberedelserna för handelsförhandlingar.

Om man sålunda av angivna skäl måste ställa sig betänksam mot att från kommissionen rycka loss vissa detalj områden ingående i större komplex av ärenden, kan det däremot, i anslutning till den ovan skisserade utvecklingen, diskuteras i vad mån den ena eller andra grenen av kommissionens verksamhet med fördel skulle kunna överflyttas till kommerskollegium.

Frågan om sjö fartsstyrelsens förläggning och lokalfrågor har berörts i några yttranden.

Byggnadsstyrelsen framhåller sålunda att vinsterna av den föreslagna samordningen icke helt kan tillgodogöras med mindre än att en samlad förläggning av de olika organen kan åstadkommas. Byggnadsstyrelsen föreslår, att plats reserveras för sjöfartsstyrelsens lokaler i den av byggnadsstyrelsen i annat sammanhang föreslagna ämbetsbyggnaden vid Karlaplan i Stockholm. Om sjöfartsstyrelsen organiseras, innan denna byggnad uppföres, kan enligt de undersökningar, som byggnadsstyrelsen utfört i de gamla s. k. bankohusen, där bland annat lotsstyrelsen för närvarande har lokaler, en tjänsterumsyta frigöras, som täcker sjöfartsstyrelsens samtliga behov enligt det större alternativet utöver sjökartebyrån.

Kommerskollegium anser lokalfrågan ha avgörande betydelse för förverkligande av utredningens förslag enligt såväl alternativ I som alternativ II. De organisatoriska vinster, som åsyftats med förslaget, torde vara avhängiga av att lokalförhållandena tillåter en omedelbar kontakt mellan det tilltänkta verkets sammanförda delar. Därför måste det nya verkets byråer och avdelningar inhysas under samma tak. Den föreslagna omorganisationen bör icke till någon del genomföras förrän en gemensam ämbetsbyggnad kan ställas till verkets förfogande. Styrelsen för sjökarieverket och Stockholms rederiförening har framlagt liknande synpunkter på lokalfrågan.

Lotsstyrelsen finner det angeläget, att frågan om inrättande av ett sjöfartsverk icke skjutes på framtiden utan att den nya organisationen genomföres utan uppskov, även om någon lämplig byggnad, som kan inrymma hela styrelsen, ej f. n. står till buds. En provisorisk lösning bör kunna er-

53 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

hållas genom att förlägga det nya ämbetsverket med undantag av sjökartebyrån till norra och södra bankohusen vid Järntorget i Stockholm. Under en övergångstid, intill dess lämplig ämbetsbyggnad rymmande sjöfartsstyrelsen i dess helhet anskaffas, kan sjökartebyrån utan större olägenhet vara förlagd till sjökar teverkets nuvarande byggnad å Skeppsholmen.

Synpunkter av liknande art har framförts från förut nämnda reservanter i sjökarteverkets styrelse.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att lokaliseringsfrågan blir föremål för en förutsättningslös undersökning, varvid även andra lokaliseringsmöjligheter än Stockholm bör övervägas.

Departementschefen

Sedan lång tid tillbaka har en rad skiftande uppgifter på sjöfartens område ombesörjts av samhällets organ. Dessa uppgifter är fördelade på ett flertal olika myndigheter. Sålunda svarar sjökarteverket för sjömätning och utarbetande av sjökort, lotsverket för fyrbelysning och utprickning av farleder samt för lotsningstjänsten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för anläggning av vissa hamnar och farleder samt kommerskollegium bl. a. för fartygsinspektion och skeppsmätning, vissa sociala, juridiska och ekonomiska frågor, sjöbefälsskolor och sjömanshus samt — gemensamt med marinförvaltningen — för isbrytartjänsten. De nu nämnda myndigheterna ornhänderhar den alldeles övervägande delen av de uppgifter på sjöfartens område som åvilar staten. Härutöver handlägges vissa speciella frågor av andra myndigheter, såsom konsulaten, handels- och industrikommissionen, valutakontoret och handelsflottans pensionsanstalt.

År 1950 tillkallades sakkunniga för att utreda frågan om den statliga förvaltningsorganisationen på sjöfartens område. Utredningens uppdrag, vilket år 1953 i viss mån utvidgades, avsåg enligt de slutgiltiga direktiven väsentligen att pröva möjligheterna att organisatoriskt och administrativt samordna hela den statliga verksamhet på sjöfartens område, som nu ankommer på olika centrala verk och likartade organ. Utredningen har i juli 1954 avgivit ett betänkande om inrättande av ett sjöfartsverk. I betänkandet har till en början konstaterats, att en tillräckligt effektiv samordning icke kan åstadkommas annorledes än genom en mer eller mindre omfattande sammanslagning av olika organisatoriska enheter. Utredningen har framlagt två alternativa organisationsförslag. Alternativ I innebär att de sjöfartens hjälporgan, som svarar för sjövägarna och framkomstmöjligheterna till sjöss, sammanslås till ett verk, vilket skulle omfatta sjökarteverket, lotsverket, väg- och vattenbyggnadsverket, i vad detta handhar hamn- och farledsanläggningar, samt isbrytarverksamheten. Ett sjöfartsverk enligt alternativ II skulle, utöver de uppgifter som ingår i alternativ I, även överta flertalet av de förvaltningsuppgifter på sjöfartens område, som kommerskollegium nu handhar. Härvid skulle sålunda till sjöfartsverket överföras fartygsinspektionen, skeppsmätningsväsendet, sjöåklagarväsendet, fartygs-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 124-

registreringen, sjöfartssociala frågor samt vissa andra, huvudsakligen juridiska sjöfartsfrågor. Däremot skulle sjöfartens kommersiella frågor och spörsmålen om sjöfartsnäringens ekonomiska förhållanden bevakas inom kommerskollegium. Utredningens förslag innebär med avseende på de årliga kostnaderna för personalorganisationen att en besparing uppnås, jämfört med nuvarande organisation. Denna besparing är större vid alternativ II än vid alternativ I och överstiger i det förstnämnda fallet 200 000 kronor. Generellt förklarar utredningen, att den finner alternativ II vara förbundet med så väsentliga fördelar att den vill förorda detta alternativ.

I de yttranden som avgivits över utredningens betänkande har med få undantag den uppfattningen hävdats, att man bör söka undanröja den nuvarande splittringen av de statliga sjöfartsorganen och att skapa en mera rationell organisation. Några remissinstanser, huvudsakligen statliga myndigheter, gör icke något uttryckligt val mellan de två alternativ, som framlagts av utredningen. Till alternativ I ansluter sig, med vissa förbehåll, kommerskollegiets majoritet och Sveriges redareförening, vidare flertalet handelskammare och företagarorganisationer samt några få statliga myndigheter. Alternativ II har tillstyrkts av lotsstyrelsen och en rad statliga myndigheter, av de anställdas organisationer och några tekniska sammanslutningar. En särskild grupp utgör slutligen några remissutlåtanden, där man förordat en utvidgning av alternativ II i så måtto att alla sjöfartsärenden i kommerskollegium överföres till det nya verket.

För egen del vill jag till en början uttala, att jag har funnit det klart ådagalagt både av utredningen och i en rad remissyttranden, att ett behov att samordna de statliga sjöfartsorganen föreligger. Det kan inte med framgång bestridas, att den mycket starka splittring, som nu förekommer med avseende å sjöfartsärendenas handläggning och som exemplifierats även av tidigare utredningar, t. ex. 1944 års hamnutredning i vad angår hamnärendena, hindrar en önskvärd överblick och minskar möjligheterna att sammanhålla besläktade ärenden. Det måste vidare av lätt insedda skäl bli svårt att sörja för planmässighet och kontinuitet vid ställningstagandet till sjöfartens angelägenheter, så länge ärendegrupperna är uppdelade på så många organ, bl. a. fyra olika centrala ämbetsverk.

Vad sedan angår den lösning, som bör väljas till vinnande av en bättre tingens ordning, vill jag här först allmänt ta ståndpunkt till utredningens båda huvudförslag och ämnar därefter återkomma till olika detaljspörsmål. Beträffande utredningens alternativ I må till en början framhållas, att förslaget att sammanföra lotsverket och sjökarteverket ter sig välmotiverat. Det är helt naturligt, att sjömätning och kartering av farleder föres samman med den direkta dirigering genom farlederna, som lotsverket svarar för. Det synes vidare ändamålsenligt att denna verksamhet samordnas med anläggandet av hamnar och farleder. För väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgör hamn- och farledsanläggningar en förhållandevis liten del av verkets arbete, som ligger vid sidan av den egentliga verksamheten. Samtidigt bör beaktas, att lotsstyrelsens anläggningsarbeten visserligen kan väntas växa i

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

omfattning men ändock för närvarande har så förhållandevis blygsam omfattning att eu rationell arbetsdrift och rekrytering försvaras. Genom att hamnbyråns och lotsstyrelsens byggnadsuppgifter, som till stor del ar av likartad eller besläktad karaktär, slås samman, åstadkommes en mera slagkraftig arbetsenhet. Den berörda byggnadsverksamheten far genom den gemensamma organisationen ett bättre personellt undetlag; -krytering av kvalificerade tekniker kan då ske lättare än i skilda mindre enheter Enligt alternativ I skall vidare isbrytningen överföras till det föreslagna nya veiket Även detta synes ha starkt fog för sig, eftersom isbrytmngsverksamheten i likhet med sjömätning och lotsning avser framkomstmojbgheterna till sjöss och sålunda i huvudsak är av teknisk-nautisk karaktar. Den ko takt med företrädare för näringslivet, som kan erfordras för isbrytarledningen, bevaras genom att isbrytarnämnden överföres till sJofartsve^ flvt Alternativ II innebär, som förut nämnts, att ytterligare en rad frågor flyttas till det nya verket, nämligen de tekniska, juridiska och sociala sj of artsärenden, som nu handläggs i kommerskollegmm Däremot skull> enlig redningen de ekonomiska frågorna stanna inom kollegium. D^ knbk som anförts mot alternativ II främst av kommerskollegiets majoritet och reda organisationerna, innebär i korthet följande. Några olagenheter bär ej påvisats, som borde föranleda att man flyttade hithörande frågor från kommerskollegium. Dessa ärenden har ofta nog nära samband med de ekonomiska frågorna, som enligt utredningen skulle kvarbliva hos *oll®P"“* bör därför primärt behandlas av det verk, som bär ansvaret för sjöfartens ekonomiska spörsmål. Om de tekniska och sociala arendena flyttas>^faller en väsentlig del av det praktiska material, som erfordras för att kommerskollegium skall kunna ta ställning till sjöfartens ekonomiska angelägenheter. Följden härav skulle bli dubbelarbete och gransdragningen mellan de båda verkens uppgifter skulle bil oklar. Om befattmngen me sjöfartsnäringens praktiska frågor berövades kommerskollegium, skulle verket vidare i viss mån mista underlaget för sin uppgift att som statens centrala verk följa utvecklingen av olika näringsgrenar och beakta deras inbördes samband. . „ ... , .

Vad först angår synpunkten att det ej påvisats nagra olagenhetei av att

låta de ifrågavarande tekniska, sociala och juridiska sjofartsfragorna kvarbliva i kommerskollegium, må först erinras, att det knappast rader delade meningar om att man bör söka så långt möjligt undanröja den nu rådande splittringen av sjöfartsärendenas handläggning. Den riktiga frågeställningen synes då bliva, huruvida berörda ärendegrupper exempelvis far ygsinspektionsärendena, skeppsmätningsfrågorna, de sjöfartssociala spörsmålen — har ett närmare sammanhang med övriga sjofartsfrågor, nu hemmahörande hos lotsverket, sjökarteverket eller hamnhy rån men avsedda a sammanföras i det nya verket, än med kommerskollegiets andra ämnesområden. Det synes mig icke råda tvivel om att de omstridda arendegrupperna har det starkaste sakliga sammanhanget med de angelagenheter, som

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 121

utan egentlig meningsskiljaktighet redan enligt alternativ I ansetts böra foras till sjöfartsverket. I princip synes därför starka skäl tala för en överföring av de tekniska, sociala och juridiska sjöfartsfrågorna, och denna torde alltså bora komma till stånd, såframt ej speciella praktiska olägenheter kan tänkas förenade med en sådan lösning.

Praktiska betänkligheter av antydd art har av kommerskollegiets majoritet och redareföreningen ansetts föreligga i så måtto, att kommerskollegium ju aven enligt alternativ II skulle behålla en del ekonomiska sjöfartsärenden och att dessas riktiga bedömande skulle försvåras om kollegiet ej hade den praktiska erfarenhetsgrund, som sysslandet med andra sjöfartsärenden kan innebära. Denna invändning torde icke kunna frånkännas ett visst fog. För att råda hot härför föreligger uppenbarligen två möjligheter, antingen åt t valja utredningens alternativ I eller att — som några remissinstanser föreslagit ta steget fullt ut och från kommerskollegium till det nya verket överföra samtliga sjöfartsfrågor, sålunda även de ekonomiska. För den senare lösningen talar enligt min mening starka skäl. Till en början måste det anses ytterst önskvärt att det verk, som skall svara för anläggning och kontinuerlig tillsyn av farleder och hamnar, också får resurser att bedöma belioad av hamnar och farleder och deras förläggning. Detta kan icke gärna ske utan att verket har god kännedom om sjöfartens allmänna utveckling och sjöfartsnäringens ekonomiska läge. Det ter sig därför välmotiverat, att det verk, som skall planera och genomföra den ständigt fortgående utbyggnaden av olika serviceanordningar till sjöfartens fromma, också sysslar med sjöfartsnäringens ekonomiska angelägenheter. Denna mening vinner f. ö. ett visst stod i kollegiernajoritetens bestämda uttalande, att det icke är möjligt att, såsom utredningen tänkt sig, flytta flertalet med sjöfartsfrågor sysseJsatta tjänstemän från ämbetsverket och låta 3—4 tjänstemän kvarstanna tor att handlagga ekonomiska sjöfartsfrågor. Kommerskollegium skulle efter en sadan åderlåtning icke vara i stånd att tillfredsställande sköta de här avse da uppgifterna. År detta, som jag är benägen antaga, riktigt, synes det emellertid samtidigt innebära, att om det övervägande flertalet befattningshavare på kollegiets sjöfartsavdelning flyttar till ett annat verk, så får detta verk darmed goda förutsättningar att svara för kollegiets nuvarande sjöfarts-

Till stöd for tanken att överföra också de ekonomiska sjöfartsfrågorna till det nya verket må vidare erinras att det av företrädare för sjöfartens organisationer ofta framhållits, att staten ägnar alltför litet intresse åt sjöfartens problem Bland dem som avgivit yttrande över betänkandet har bl. a. farygsbefalsforenmgen menat, att sjöfartsnäringen genom splittringen av sjör t sfrågor på skilda statsorgan kommit att intaga en i förhållande till sin a ning undanskymd plats. Enligt min mening bör tillskapandet av ett sjö-

£aTiöttT har bef0f..nhet att mi behandling uppta i stort sett alla väsentlga sjofaitsfragor, innebara en klar förbättring i nu berörda hänseende över

enThsidfJt ?Ct ^ 6,1 VinSt 3tt äVCn kompbcerade sjöf artsproblem kan få en allsidig belysning inom ett och samma verk, som har tillgång till både

57 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b

teknisk, nautisk, ekonomisk, juridisk och social sakkunskap. Även ur rent praktisk synpunkt bör det kunna innebära en viss lättnad för redare, sjofolk och andra till sjöfartsnäringen anknutna kategorier att ej behöva vända sig till flera olika ämbetsverk utan kunna ta upp skiftande frågor med en enda myndighet.

Det har slutligen hävdats, att det skulle vara en mycket beaktansvärd fordel både för kommerskollegium såsom ekonomiskt verk och för sjöfarten, att sjöfartsfrågorna stannade inom kollegium och där behandlades i sammanhang med andra näringar, icke minst handeln. Redarorganisationerna och handelskamrarna har särskilt understrukit det värde, som anses ligga i kommerskollegiets samlade bevakning av skilda näringars ekonomiska problem.

I anledning härav bör emellertid till en början framhallas, att pa de betydelsefulla områdena jordbruk, skogsbruk och transportväsen till lands det allmännas uppgifter i huvudsak åvilar andra statliga myndigheter än kommerskollegium. Tyngdpunkten i fråga om kollegiets bevakning av handelns och industriens ekonomiska frågor ligger nu, frånsett kollegiets statistiska byrå, rent praktiskt på den monopol- och kartellövervakning, som verkets monopolutredningsbyrå svarar för, samt ärenden avseende bergsbruket och elkraftområdet. Det kan näppeligen med fog göras gällande, att sjöfartsfrågorna vinner något väsentligt på att behandlas i nära sammanhang med sistnämnda frågor. En överflyttning av de ekonomiskt-kommersiella sjöfartsärendena till det nya verket utgör givetvis inget hinder för att kollegiets allmänna sakkunskap även i fortsättningen utnyttjas i den formen, att verkets uppfattning i viktigare sjöfartsekonomiska frågor inhämtas genom vanligt remissförfarande. Det kan helt visst tänkas önskvärt att stärka den ei- 1’arenhetsbas, som praktiska näringspolitiska förvaltnings- och utredningsuppgifter utgör för kommerskollegium, och härvidlag ligger det nära till hands också ur allmän rationaliseringssynpunkt att överväga, huruvida ej en del av det arbete, som nu bedrives inom handels- och industrikommissionen och som kan anses vara av mera permanent art, överflyttas till kollegium. En sådan överflyttning kommer otvivelaktigt att betyda mer för kollegiets allmänt näringspolitiska insats än frånskiljandet av sjöfartsfrågorna. Vad sjöfartens intressen angår kommer enligt min mening det nya verket att, om den föreslagna organisationen godtages, vara mer allsidigt rustat att samlat bevaka dessa intressen — tekniska och sociala likaväl som ekonomiska — än de olika statsorgan, varå hithörande uppgifter hittills varit uppdelade.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag icke anser värdet av att bibehålla sjöfartsfrågorna i kommerskollegium väga tyngre än de fördelar, som står att vinna genom att tillskapa ett sjöfartsverk, vars uppgifter i huvudsak täcker hela sjöfartsområdet. Jag anser mig sålunda böra förorda, att ett sjöfartsverk inrättas, som omfattar såväl de med utredningens alternativ II avsedda uppgifterna som de sjöfartsekonomiska frågorna.

I fråga om de olika arbetsuppgifter, som skulle åvila det föreslagna sjöfartsverket, har i vissa remissyttranden framförts synpunkter, som bör tagas upp till behandling.

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

Sålunda har Svenska teknologföreningen ifrågasatt, om icke s j ökarteverkets jord magnetiska avdelning borde inordnas i rikets allmänna kartverk. Avdelningen har en relativt fristående ställning och det synes därför icke helt otänkbart att förlägga den till det allmänna kartverket. Emellertid har dess huvuduppgift — att genom vetenskapliga metoder registrera den magnetiska missvisningen -— såsom styrelsen för sjökarteverket framhållit främst anknytning till sjökarteverksamheten och till den kontroll av kompasser och andra nautiska instrument, som sjökarteverket svarar för. Jag anser därför övervägande skäl tala för, att avdelningen inordnas i sjöfartsverket.

Några remissinstanser har ansett, att isbrytarledningen ej borde överföras till det nya verket utan den nuvarande ordningen bibehållas. Det närmaste chefskapet för isbrytarverksamheten utövas nu av statens isbrytardirektör, som tjänstgör i marinstaben men är underställd kommerskollegium i dess egenskap av chefsmyndighet för isbrytarverksamheten. Till kollegiet är anknuten den förutnämnda isbrytarnämnden med representanter för olika näringsintressen. Såvitt jag kan se finns inga skäl, som kunde föranleda att isbrytarledningen icke med fördel skulle kunna handhavas av ett sjöfartsverk. Jag förutsätter härvid i likhet med utredningen, att isbrytarnämnden skulle knytas till sjöfartsverket. Samtidigt vill jag framhålla, att ledningen av isbrytarverksamheten ofta kräver snabba ingripanden från dag till dag och stundom från timme till timme. Det väsentliga är därför, att den omedelbara ledning, som isbrytardirektören har, kan utövas med tillräcklig kraft och snabbhet. Det kan förtjäna att nämnas att marinledningen ej haft någon erinran mot att isbrytarledningen överflyttas till sjöfartsverket. Jag anser det sålunda klart, att sjöfartsverket bör överta de funktioner, som nu åvilar kommerskollegium på detta område.

Utredningen har föreslagit att sjöfartsverket självt skall ta vård om den fartygsmateriel, som verket disponerar. Marinledningen och vissa andra remissinstanser har framfört den uppfattningen, att marinförvaltningen är bättre rustad att svara för isbrytarfartygens vård och underhåll. Marinförvaltningen har mångårig erfarenhet i dessa frågor och kan åta sig att handha dem med en mindre personalförstärkning än som skulle bli nödvändig för sjöfartsverkets del. Ä andra sidan har några remissinstanser ifrågasatt, om icke sjöfartsverket skulle ta hand om vården av hela det statliga fartygsbeståndet hos civila myndigheter, alltså även de fartyg som disponeras av tullverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens järnvägar och fiskeristyrelsen.

Enligt min mening kan det icke råda någon tvekan om att en myndighet av det föreslagna sjöfartsverkets karaktär i princip bör ta vård om all den fartygsmateriel verket disponerar. Verket har givetvis självt de bästa förutsättningarna att avgöra, vilka krav som bör ställas på fartygsbeståndet med hänsyn till dess användning för olika syften. Inom verket bör också finnas tillgång till nödig sakkunskap på området. För huvuddelen av fartygsbestån-

59 Kungl. Maj:ts proposition nr 121

det torde några svårigheter att ombesörja denna uppgift icke vara att vanta. Vad särskilt gäller isbrytarfartygen bör man emellertid icke bortse från att marinförvaltningens farhågor kan ha visst fog för sig. Det ar sålunda mojliot att en viss personalförstärkning erfordras i sjöfartsverket, om värden av isbrytarmaterielen överförs dit från marinförvaltningen. Denna personalökning är svår att nu beräkna. Jag anser därför lämpligt att mannforvaltningen under en övergångstid, förslagsvis till utgången av år 1957, behåller ansvaret för isbrytarmaterielen. Hithörande frågor bör givetvis handlaggas i samråd med sjöfartsverket. Förslaget att under sjöfartsverket lägga vården av fartyg, som disponeras av andra statliga myndigheter, är jag icke beiedi tillstyrka. Det kan möjligen bli anledning att framdeles återkomma till detta, om det vid närmare undersökning skulle visa sig, att en dylik förändring innebär påtagliga praktiska fördelar.

Vissa remissinstanser, särskilt kommerskollegium, har i samband med sin kritik av utredningens alternativ II framställt invändningar mot utredningens förslag att sammanföra f arty gsinspektionen och skeppsmätningen. Frågan hur dessa båda uppgifter bör organiseras kan emellertid tas upp som ett fristående problem; därvid har det i och för sig ingen betydelse om uppgifterna ligger i kommerskollegium eller i ett sjöfartsverk. Spörsmålet kan alltså lösas alldeles oberoende av huvudfrågan om sjöfartsverkets omfattning. Jag återkommer härtill i samband med redogörelsen för verkets organisation.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har föreslagit att sjöåklagaren skulle överflyttas till riksåklagarämbetet eller till stadsfiskalsorganisationen i Stockholms stad. På grund av det inbördes sammanhanget mellan utredningar, där bl. a. sjötekniske konsulenten biträder, och åtalsfrågorna anser jag icke tillräckliga skäl föreligga för en sådan överflyttning.

Åtskilliga remissinstanser har beträffande handläggningen av ekonomiska frågor framfört synpunkter, som i olika avseenden avviker från utredningens förslag. Sålunda har bl. a. hamnförbundet och teknologföreningen understrukit att det ej finns anledning att, såsom utredningen synes ha avsett, skärpa den statliga granskningen av hamnprojekt i sådana fall, där vederbörande kommun söker Kungl. Maj:ts tillstånd att uppta lån för finansiering av hamnbygge. Den kommunala självbestämmanderätten bör härvidlag icke beskäras. Fn skärpt statlig granskning av hamnlåneärenden anses både onödig och olämplig. I anledning härav vill jag framhålla, att det legat nära till hands för utredningen att i vissa fält beröra principerna för handläggning av olika grupper av ärenden; huvudintresset har emellertid självfallet varit att skapa en mer rationell organisation, som med större effektivitet kan ombesörja de uppgifter som föreligger. Enligt min mening kan det icke nu bli tal om att närmare gå in på utformningen av den politik, som från samhällets sida kan komma att föras i dessa fiågoi. Jag förutsätter alltså, att behandlingen av hamnlåne- och hamnbidragsärenden vid tiden för sjöfartsverkets tillkomst skall ske efter i huvudsak samma materiella principer som nu. Jag vill i detta sammanhang erinra om att ut-

60 Kungl. Maj. ts proposition nr 12'i

redning pågår rörande statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad av handelshamnar och farleder. När denna utredning slutförts torde det bli anledning återkomma.

Som jag förut antytt anser jag angeläget att såväl den tekniska som den samhällsekonomiska och transportpolitiska bedömningen av hamn- och farledsfrågor koncentreras till ett verk. Härigenom vin nes bättre överblick och dessutom bör handläggningen av ärendena kunna ske snabbare. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser. Särskilt kraftigt har Föreningen för inre vattenvägar betonat vikten av att det föreslagna verket ej blott får resurser att bevaka den tekniska sidan av sjöfarts- och hamnproblemen utan även får svara för den allmänt transportpolitiska prövningen. Sålunda bör bl. a. ärenden rörande hamntaxor, hamnordningar, kanalreglementen o. d. handläggas av det nya verket. Jag delar föreningens åsikt härutinnan,

I några remissyttranden har ifrågasatts om icke den samhällsekonomiska och näringspolitiska bedömningen av behovet av fiskehamnar bör flyttas från fiskeristyrelsen till kommerskollegium. Enligt min mening bör den tekniska och allmänt ekonomiska granskningen av fiskehamnsprojekt ske inom sjöfartsverket; den speciella bedömningen med hänsyn till fiskerinäringens behov bör emellertid ske hos fiskeristyrelsen. Jag kan sålunda icke tillstyrka att fiskeristyrelsens medinflytande här skulle bortfalla.

Kommerskollegium har i sitt remissyttrande uttalat att utredningen icke helt kunnat råda bot på den rådande splittringen inom sjöfartsförvaltningen. Det finns sålunda flera av utredningen ej behandlade stötar t sorgan. Härvid åsyftar kollegium bl. a. konsulatens och utrikesdepartementets verksamhet i sjöfartsfrågor, handelsflottans pensionsanstalt, sjomansformedlingen och sjömansskolorna. I betänkandet saknas — erinrar kommerskollegium vidare — också antydan hur utredningen tänkt sig att den statliga handläggningen av frågor rörande sjöförsäkringsväsendet och skeppsldarerareinstitutionen skulle ske i fortsättningen.

I anledning härav vill jag framhålla, att utrikesdepartementets uppgifter pa sjöfartens område ej torde behöva rubbas genom att ett sjöfartsverk inrättas. Jag förutsätter härvid, att det samarbete, som hittills ägt rum mellan utrikesdepartementet och kommerskollegium, kommer att fortgå när sjöfartsverket intrader i kommerskollegiets funktioner. — Handelsflottans pensionsanstalt omhänderhar självständigt det speciella pensioneringssystem, som galler for sjofolket. Det vore i och för sig icke otänkbart att lägga in denna uppgift under ett sjöfartsverk, men då den är av mycket speciell karaktar och synes väl kunna utföras av ett fristående organ, anser jag mig icke nu bora payrka någon ändring härvidlag. — Sjömansförmedlingen är i. n. inordnad under arbetsmarknadsstyrelsen och det finns enligt min uppfattning icke anledning att avskilja sjöfolkets arbetsmarknadsfrågor från Övriga sadana ärenden. - Sjömansskolorna administreras av överstyrelsen för yrkesutbildning. Har är det otvivelaktigt önskvärt att ett nära samarbete kommer till stand mellan överstyrelsen och den myndighet, som har huvudansvaret for sjöfartsfrågorna. Det kan också finnas skäl att överväga eu

61 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

organisationsändring, men då överstyrelsen tills vidare torde ha båttre möjligheter ur pedagogiskt-administrativ synpunkt att svara för denna verksamhet, anser jag mig icke f. n. böra framlägga något förslag om ändring. — Beträffande sjöförsäkringsväsendet utövas statlig tillsyn av försäkringsinspektionen; någon ändring härutinnan aktualiseras ej genom tillkomsten av ett sjöfartsverk. De sjöförsäkringsfrågor, varmed kommerskollegium tagit befattning, bör givetvis gå över till sjöfartsstyrelsen. Den auktorisation av skeppsklarerare, som nu meddelas av kommerskollegium, torde liksom övriga kollegium åvilande uppgifter med anknytning till sjöfartsnäringen böra överföras till det nya verket.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra, att kommerskollegium ombesörjer utarbetande av sjöfartsstatistik. I likhet med utredningen anser jag övervägande skäl tala för att sjöfartsstatistiken ej utbrytes från den näringsstatistik, som kommerskollegium handhar.

Slutligen vill jag uttala, att jag icke f. n. ifrågasätter någon ändring i de åligganden på sjöf artsområdet, som handels- och industrikommissionen, valutakontoret och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap nu utövar i direkt sammanhang med sina allmänna arbetsuppgifter.

Med stöd av vad jag nu anfört vill jag föreslå, att till ett sjöfartsverk sammanföres samtliga de uppgifter, som nu åvilar lotsverket och sjökarteverket, vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i vad avser hamn- och farledsfrågor, samt kommerskollegium, i vad gäller sjöf artsfrågor med undantag av sjöfartsstatistiken. Till en mera i detalj gående specifikation av verkets arbete skall jag återkomma, när jag i det följande lämnar en närmare redogörelse för verkets organisation.

I fråga om verkets namn anser jag i likhet med utredningen att verket i sin helhet, d. v. s. inbegripet lokalstater, bör kallas sjöfartsverket, och att den centrala styrelsen skall kallas sjöfartsstyrelsen. Då till förberedelserna för att inrätta verket bör beräknas en tidrymd, som ej understiger ett halvt år, föreslår jag, att verket träder i funktion den 1 januari 1956.

Vad angår den departe mentala handläggningen av sjöfartsfrågorna bör nämnas att för närvarande de ärenden, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ombesörjer, handläggs i kommunikationsdepartementetet; sjökarteverkets ärenden åter handläggs i försvarsdepartementet, medan lotsverkets och kommerskollegiets ärenden bereds i handelsdepartementet. I och med sjöfartsverkets tillkomst synes lämpligt, att det departement, som för närvarande svarar för huvuddelen av sjöf artsfrågorna, nämligen handelsdepartementet, övertar även de övriga till sjöfartsverket hänförliga ärendena. Därigenom synes inom Kungl. Maj :ts kansli eu motsvarande rationalisering kunna åstadkommas som på ämbetsverksplanet avses med tillskapandet av sjöfartsverket.

1 annan ordning her jag att få anmäla vissa 1 a g - och författningsfrågor av formell natur, som uppkommer i anledning av den föreslagna nyorganisationen.

Vad slutligen angår förläggnings-och lokalspörsmålen har

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 12t

utredningen förutsatt, att sjöfartsstyrelsen skall förläggas till Stockholm, och vidare framhållit som önskvärt att lokaler kan beredas inom en och samma fastighet eller i angränsande fastigheter. Vid remissbehandlingen har arbetsmarknadsstyrelsen uttalat, att lokaliseringsfrågan bör bli föremål för en förutsättningslös undersökning, varvid även andra lokaliseringsmöjligheter än Stockholm bör övervägas. Vidare har byggnadstyrelsen föreslagit, att plats reserveras för sjöfartsstyrelsen i en av byggnadsstyrelsen tilltänkt äinbetsbyggnad vid Karlaplan i Stockholm. Om sjöfartsstyrelsen organiseras, innan denna byggnad uppföres, kan enligt byggnadsstyrelsen utrymme beredas för hela sjöfartsstyrelsen utom sjökar tebyrån i de s. k. bankohusen vid Skeppsbron, där bland annat lotsstyrelsen f. n. har sina lokaler. Flera remissinstanser har understrukit vikten av att det nya verkets olika avdelningar kan samlas under ett tak.

I fråga om sjöfartsstyrelsens förläggning vill jag i anslutning till arbetsmarknadsstyrelsens uttalande framhålla, att jag anser skäl tala för att någon ort utanför Stockholm väljes. Jag tänker härvid främst på önskvärdheten av att från huvudstaden avlasta sådan verksamhet, även inom den statliga sektorn, som utan alltför betydande olägenheter kan bedrivas på annat håll. I den offentliga debatten har vid olika tillfällen med rätta framhållits, att en alltför stark koncentration av offentliga förvaltningsorgan till huvudstaden icke bör främjas. Benägenheten att koncentrera huvudorganen för mångfaldiga verksamhetsarter till Stockholm är icke lycklig utan bör i möjligaste mån motverkas. Jag vill också erinra om att statsmakterna under senare år i olika sammanhang sökt verka för att företag och institutioner inom den enskilda sektorn förlagts annorstädes än till Stockholm, där anhopningen redan skapat allvarliga problem. Motsvarande hänsyn gör sig uppenbarligen gällande i fråga om offentliga institutioner och det finns speciell anledning att beakta desamma när det gäller ett sjöfartsverk, som även i andra större kuststäder kan få en naturlig anknytning till sjöfartsnäringen. Att den kontakt, som sjöfartsstyrelsen bör hålla med andra centrala myndigheter — de militära likaväl soin ekonomiska och sociala organ — försvåras genom en förläggning utanför huvudstaden, kan visserligen inte förnekas, men sådana olägenheter minskar dock i samma mån som olika kommunikationsmedel utvecklas. Jag har påbörjat en utredning rörande möjligheterna att lägga verket på annan ort men ännu ej kommit till något resultat.

De preliminära undersökningarna har närmast gällt möjligheten att i ölika större kuststäder erhålla en lämplig, centralt belägen tomt för styrelsens byggnad, vidare tomt och kaj för förråd och fartyg samt slutligen bostäder för tjänstemännen. Man torde icke kunna räkna med att på kortare tid än ca 4 år få byggnad och övriga anordningar i sådant skick att inflyttning kan ske. Jag har härmed velat anmäla, att jag överväger frågan, och jag har för avsikt att till 1956 års riksdag återkomma till saken.

Man måste således under alla omständigheter räkna med att verket till en början förläggs till Stockholm. Även om möjligheter funnes att nu in-

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b 6<>

rymma verket i provisoriska lokaler på annan ort, ter det sig a^ pr aktiska skäl ogörligt att organisera upp verket på annan plats än i Stockholm, där de myncjigheter hör hemma, som helt eller delvis skall ingå i det nya verket. Byggnadsstyrelsen har uttalat att lokaler kan anskaffas i de s. k. bankohusen vid Skeppsbron och jag har under hand inhämtat från styrelsen att dessa utrymmen kan iordningställas i sådan tid, att huvuddelen av %erket kan flytta in den 1 januari 1956. Jag utgår sålunda från att nu angivna lokaler kommer att kunna disponeras av verket från och med dess tillkomst.

4. Sjöfartsstyrelsens organisation Allmänt angående styrelsen och byråindelningen Utredningen

Vad angår den ledning, som skall finnas för sjöfartsstyrelsen, har utredningen anfört, att man icke anser en särskild styrelse av den sammansättning, som styrelsen för sjökarteverket nu har, vara behövlig i det nya verket. Utredningen förutsätter, att erforderlig kontakt med berörda myndigheter och organisationer kan äga rum utan en dylik anordning. Sjöfartsstyrelsens chef bör vara generaldirektör i lönegrad Cp 19. Styrelsen bör enligt alternativ I organiseras på sex byråer och ett försvarskontor. Byråerna skall benämnas nautiska byrån, sjökartebyrån, fyr- och elektr obyrån, byggnadsbyrån, fartygs byrån samt administrativa byrån.

Vid alternativ II tillkommer ytterligare två byråer, nämligen j u r i d i sk a och sociala byråerna.

Närmare redogörelse för arbetsuppgifter, organisation och personal inom styrelsen lämnas i det följande.

Yttranden

Chefen för försvarsstaben framhåller, alt det sjömilitära och kommersiella inflytandet över sjökarteverkets arbete, som tidigare tillgodosetts genom styrelsen för sjökarteverket med chefen för marinstaben såsom ordförande, synes upphöra vid ett genomförande av utredningens förslag. Chefen för försvarsstaben föreslår därför att ett organ skall inrättas, som motsvarar kartverkskommissionen vid rikets allmänna kartverk. Detta organ bör bland annat vara rådgivande i betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för den verksamhet, som överföres från sjökarteverket till sjöfartsstyrelsen,

64 Knngl. Maj:ts proposition nr 121

och få en sammansättning, vilken liksom tidigare garanterar bland annat det sjömilitära inflytandet över verksamheten.

Sjöfartens utslagsgivande betydelse för landets krigsuthållighet samt det förhållandet, att fientliga skadeverkningar på landväga kommunikationsmedel i krigstid kommer att framtvinga ett starkt ökat utnyttjande av sjöburen trafik utefter kusterna samt på insjöar, floder och kanaler, ställer stora krav på planläggningen av sjötrafikens ordnande i krigstid. Det synes därför marinledningen lika naturligt som nödvändigt att, av samma skäl som gäller för järnvägs- samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försvarsbyråer, sjöfartsstyrelsen får sin försvarsbyrå, instruktionsmässigt anknuten till chefen för marinen.

Föreningen för inre vattenvägar framhåller, att verket måste ta nära kontakt med det enskilda näringslivet och att verket för den skull ej bör vara kollegialt utan i analogi med t. ex. vattenfallsverket ha en styrelse, vari representanter för sjöfart, handel och industri ingår. Vissa chefer inom den statliga administrationen — t. ex. chefen för kommerskollegium och chefen för marinen — kan därjämte tänkas ingå i styrelsen.

Föreningen framhåller vidare, att verkets kärna bör utgöras av en vattenvägs- och hanmavdelning, organiserad som en förstärkt byrå med en högt kvalificerad chef, lämpligen i överdirektörs tjänsteställning, tillika ställföreträdare för generaldirektören. Denna avdelning — vilken skulle inom sig rymma bland annat de arbetskrafter, som föreslagits för byggnadsbyrån i utredningens förslag — bör bestå av en allmän utrednings- och planeringssektion, en projekterings- och konstruktionssektion samt en byggnadssektion. Därtill borde komma en sektion för handläggning av ärenden rörande grundtaxor, hamnordningar, kanalreglementen in. m.

Svenska hamnförbnndet förordar en kollegialt beslutande styrelse med representanter för sjöfartsnäringen och hamnväsendet, varigenom man skulle ernå ökade möjligheter att få en önskvärd samordning mellan olika organ.

Svenska teknologföreningen förordar en styrelse med verkschefen som ordförande samt som ledamöter chefen för marinen, chefen för kommerskollegium jämte fyra av Kungl. Maj :t utsedda personer, vilka skall företräda oceanfarten, kust- och kanalsjöfarten, handeln samt industrien. Föredragande sjöfartsråd bör med reservationsrätt deltaga i plenibeslut. Vidare bör det övervägas att sammanföra de administrativa, juridiska och sociala byråerna till en allmän byrå. En sådan sammanslagning skulle minska antalet huvudavdelningar från nio till sju, vilket synes önskvärt för att ernå en effektiv ledning av verket.

Socialstgrelsen, statskontoret och Sveriges redareförening har i betraktande av de juridiska och sociala frågornas samhörighet ifrågasatt en sammanslagning av juridiska byrån och socialbyrån. Chefen för sjöfartssociala avdelningen i kommerskollegium, byrådirektören öbrink, och Svenska sjöfotksförbundet har å andra sidan starkt betonat behovet av en självständig socialbyrå för att de sociala synpunkterna skall kunna hävdas på ett betryggande sätt.

65 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

Handelskammaren i Karlstad föreslår, såsom förut nämnts, att en ekonomisk byrå upprättas inom sjöfartsstyrelsen, dit den företagsekonomiska och samhällsekonomiska prövningen av frågor om statsbidrag till hamnbyggnader, ansökningar om tillstånd till kommunala lån för hamnändamål, taxor för reglementen för hamnar och kanaler, utformning av taxor och lotsavgifter samt fyr- och båkavgifter etc. kunde sammanföras. Handelskammaren ifrågasätter också skapande av en särskild fartygsinspektionsbyra, omfattande fartygsinspektionen, skeppsmätningen, sjöåklagaren och sjötekniske konsulenten, samt anser möjligt, att den administrativa byrån anförtros även fartygsregistreringen.

Kommerskollegium ifrågasätter starkt, om icke i ledningen av ett ämbetsverk med så omfattande och olikartade uppgifter på det tekniska och administrativa området, som de vilka ankommer på det föreslagna sjöfartsverket, bör ingå en teknisk och en administrativ överdirektör. Vidare uttalar kollegium att det icke är någon vinst att skeppsmätningsinspektören underställes chefen för den ifrågasatta fartygsbyrån inom det nya verket. Den förre måste nämligen förutsättas ha den sakkunskap, som över huvud kan förvärvas på skeppsmätningsområdet. Han bör därför kunna svara för att skeppsmätningsärendena blir riktigt behandlade ur teknisk synpunkt. I dessa ärenden, som är starkt internationellt betonade, anmäler sig icke sällan invecklade juridiska spörsmål och stundom måste de bedömas också ur näringspolitisk synpunkt. Det är därför naturligt att ärendena i det centrala verket beredes å den byrå, där sakkunskapen i dessa stycken finnes.

Statens lönenämnd upptager rent allmänt frågan om lönegradsplacering av tjänster inom det föreslagna verket och framhåller i anslutning härtill, att de överflyttade tjänsterna i vissa fall kommer att erhålla en annan ställning inom den nya organisationen än inom de myndigheter, där de nu finns inrättade. Om vid överflyttningen förändringar inträffar med avseende å tjänsternas ansvarsställning eller i övrigt arbetsuppgifternas kvalitativa beskaffenhet, bör lönegradsplaceringen givetvis omprövas. Med hänsyn bland annat härtill har lönenämnden ifrågasatt, huruvida icke en mera ändamålsenlig lösning av hithörande spörsmål skulle vara att den personal, som överföres till sjöfartsverket, under en övergångstid bibehålies vid gällande anställningsformer och lönegradsplacering samt att, sedan instruktion för verket fastställts, en allsidig översyn av tjänsternas lönegradsplacering successivt igångsättes; under övergångstiden skall gälla att vid uppkommande ledigheter frågan om tjänsternas återbesättande underställes Kungl. Maj :ts prövning.

Departementschefen

Utredningen har föreslagit, att sjöfartsstyrelsen organiseras som ett kollegialt ämbetsverk med en generaldirektör som chef. Vissa remissinstanser har uttalat, att i styrelsen lämpligen även bör ingå representanter för andra ämbetsverk samt för olika sjöfarts- och näringsintressen. Sistnämnda för-

5 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

slag anser jag mig icke böra biträda, då jag i likhet med utredningen förutsätter, att erforderliga kontakter med statliga och enskilda organ kan äga rum utan en dylik anordning. Av samma anledning kan jag icke tillstyrka förslaget från chefen för försvarsstaben om inrättande av ett rådgivande organ för behandling av sjökartefrågor. Däremot anser jag önskvärt, att ledningen för verket förstärks med ytterligare en chefstjänsteman, som bör erhålla överdirektörs ställning (Cp 15). Jag anser nämligen i likhet med några remissinstanser, att i ett verk med så mångskiftande och betydelsefulla uppgifter en biträdande chef bör finnas.

Vad angår byråindelningen har utredningen förordat, att ärendena i styrelsen vid alternativ I fördelas på 6 byråer och enligt alternativ II på 8 byråer jämte, i båda fallen, ett försvarskontor. Då jag redan i det föregående föreslagit en omfattning av styrelsen, som närmast ansluter sig till alternativ II, avser jag att i fortsättningen ej närmare beröra utredningens organisationsförslag enligt alternativ I utan torde därvidlag få hänvisa till betänkandet.

Vid remissbehandlingen har olika jämkningar i byråindelningen påyrkats. För egen del avser jag att, i anslutning till vad bland annat statskontoret och socialstyrelsen uttalat, föreslå, att de juridiska och sociala ärendena sammanförs till en byrå. Jag torde senare få återkomma till denna fråga. Jag har tidigare förutsatt, att även de ekonomiska sjöfartsärendena skall överföras till sjöfartsstyrelsen. Då dessa betydelsefulla frågor icke gärna kan handläggas inom någon av de av utredningen föreslagna byråerna, bör enligt min mening för dessa ärenden upprättas en fristående sektion. I övrigt har jag icke någon erinran mot utredningens förslag till byråindelning enligt alterativ II. Yrkandena från vissa remissinstanser om andra ändringar i byråindelningen än dem jag nyss berört kan jag således ej biträda.

Den av marinledningen upptagna frågan om försvarskontorets instruktionsmässiga ställning anser jag mig icke nu böra ta ståndpunkt till. Frågan torde närmare få övervägas i samband med att Kungl. Maj :t framdeles utfärdar instruktion för sjöfartsverket.

I åtskilliga remissyttranden har förslag framlagts dels om att sjöfartsstyrelsen skall få ytterligare personal för olika uppgifter, dels att personalen erhåller ändrad löneställning. Jag vill redan nu göra det allmänna uttalandet, att ett väsentligt motiv för den sammanslagning av olika statsorgan, som bildandet av ett sjöfartsverk innebär, är att med oförändrad eller om möjligt minskad personaluppsättning erhålla en mera rationell organisation och därmed bättre effekt i arbetet. Jag kan därför icke annat än i rena undantagsfall, där speciella skäl kan åberopas, förorda inrättande av nya befattningar. Beträffande yrkandena om ändrad löneställning vill jag i huvudsaklig anslutning till vad lönenämnden anfört framhålla, att en mera ingående prövning av lönegradsplaceringen för de olika tjänsterna icke nu kan ske. Det torde icke låta sig göra att på förhand ange de exakta uppgifterna för varje enskild befattningshavare; detta skulle innebära, att man på papperet satte upp en organisation, där varje tjänstemans åligganden i detalj preciseras. I stället bör vid verkets tillkomst de nuvarande lönegrads-

67 Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

placeringarna i allmänhet bibehållas. Först sedan det i praktiken blivit klarlagt om anledning till ändrad löneställning föreligger bör dessa frågor tas upp till behandling. I avvaktan på en översyn av löneställningen torde frågor angående återbesättande av ledigblivna tjänster böra underkastas Kungl. Maj :ts prövning. Med nu angivna utgångspunkter har jag i det följande ej anledning att annat än mera summariskt behandla spörsmål av nu antydd art.

Nautiska byrån

Utredningen

Den nautiska byrån bör organiseras på två sektioner, varjämte statens isbrytardirektör skall handha vissa arbetsuppgifter inom byrån.

I första hand bör byrån tillföras huvuddelen av de arbetsuppgifter, som nu åvilar lotsbyrån i lotsstyrelsen. Lotsbyråns befattning med personalärenden och fartygstekniska ärenden bör dock överflyttas till de särskilda byråer inom sjöfartsstyrelsen, som föreslås för dylika uppgifter.

Nautiska byrån bör också ombesörja utgivning av de nu genom sjökarteverkets försorg publicerade »Underrättelser för sjöfarande» och »Svensk lots». Här nämnda uppgifter och andra av liknande art bör handläggas å en särskild sektion inom byrån, förslagsvis benämnd nautiska sektionen.

På nautiska sektionen bör alltså ankomma ärenden, som avser:

1) allmänna sjövägar och deras förseende med säkerhetsanordningar för sjöfarten;

2) prickrullor, dock ej avseende militär- och krigsleder;

3) sjötrafikens framkomlighet i samband med framdragning av överoch undervattensledning samt byggande i vatten;

4) navigationsvarningar;

5) redigering och utgivning av publikationerna »Underrättelser för sjöfarande», »Svensk lots» och »Svensk fyrlista»;

6) lotsledsförteckning;

7) utbildningsföreskrifter för lotspersonalen;

8) sjöräddningsväsende;

9) arkivering av utländska sjökort och seglingsbeskrivningar;

10) frågor i allmänhet av nautisk beskaffenhet.

Den andra sektionen inom nautiska byrån avses skola bildas av sjökarteverkets jordmagnetiska avdelning. Denna sektion skall alltså handlägga ärenden angående jordmagnetisk forskning och kartläggning, svara för det jordmagnetiska observatoriet på Lovö samt handha kontrollväsendet för fartygslanternor och kompasser. Den föreslås skola benämnas jordmagnctiska sektionen.

Till nautiska byrån bör vidare från kommerskollegium överflyttas de ärenden, som avser isbrytarverksamheten och issignaltjänsten. Dessa ärenden skall handhavas av statens isbrytardirektör. Utredningen har föreslagil, att ansvaret för underhåll och vård av isbrytarmaterielen skall övergå

68 Kungl. Maj. ts proposition nr 124

från marinförvaltningen till sjöfartsstyrelsen. Sådana ärenden avses skola handläggas på sjöfartsstyrelsens fartygsbyrå. I övrigt innebär emellertid överflyttningen av isbrytarärendena från kommerskollegium till sjöfartsstyrelsen icke någon förändring i förhållande till marinen; bl. a. förutsättes isbrytardirektören sålunda alltjämt skola vara placerad i marinstaben. I isbrytarnämnden är enligt nuvarande bestämmelser chefen för kommerskollegiets sjöfartsbyrå ordförande; utredningen förordar, att ordförandeskapet vid överflyttningen av isbrytarärendena till sjöfartsstyrelsen uppdrages åt generaldirektören i styrelsen eller den han i sitt ställe förordnar. Det bör vidare i fortsättningen ankomma på sjöfartsstyrelsen i stället för kommerskollegium att föreslå ledamöter i nämnden. En representant för kommerskollegium bör dock alltjämt ingå i nämnden.

Antalet befattningshavare på nautiska byrån beräknas, såsom framgår av efterföljande sammanställning, till 14, utom isbrytardirektören med underställd personal.

Chefsbefattningen motsvaras i nuvarande organisation av befattningen som chef för lotsbyrån. För nautiska sektionens chef — vilken skall vara nautiskt utbildad — bör inrättas en befattning som byråinspektör i Ca 27 i stället för en nu i lotsstyrelsen inrättad förste byråsekreterartjänst i samma lönegrad, vilken tjänst i detta sammanhang bör utgå. Den befattningshavare vid sjökarteverket med nautisk utbildning, som ombesörjer redigeringen av publikationerna »Underrättelser för sjöfarande» och »Svensk

69 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

lots», har tjänstebenämningen redaktör. Benämningen föreslås ändrad till byråinspektör. Av de andra befattningarna på nautiska sektionen överflyttas amanuens- och assistenttjänsterna från lotsstyrelsen samt de övriga från sjökarteverket. Kostnaderna för avlöning till isbrytardirektören jämte viss biträdespersonal bestrides för närvarande från marinens avlöningsanslag medan kostnaderna för en tjänstgörande officer uppdelas mellan nämnda anslag och isbrytaranslaget under tionde huvudtiteln. Utredningen förutsätter ingen förändring härutinnan.

Yttranden

Marinledningen, som icke har något att erinra mot att ledningen av statens isbrytarverksamhet överflyttas från kommerskollegium till sjöfaitsstyrelsen, föreslår, att isbrytardirektören, som samtidigt tjänstgör som chef för sjöfartsavdelningen i marinstaben, erhåller en mera fristående ställning vid det samarbete han i denna egenskap behöver bedriva med sjöfartsstyrelsen. En sådan ställning erfordras även för att han i fråga om isbrytarmaterielens tekniska omvårdnad väl skall kunna hävda verksamhetens intressen vid samarbete med vederbörande tekniska organ, vare sig dessa äro att finna i sjöfartsverket, i marinförvaltningen eller vid statliga eller enskilda varv och verkstäder. Isbrytardirektören bör vara direkt underställd generaldirektören i sjöfartsstyrelsen.

Utredningen har uppgivit, att redigeringen av »Underrättelser för sjöfarande» och »Svensk lots» ombesörjes av en byråinspektör — f. n. benämnd redaktör — i Ca 27. Styrelsen för sjökarteverket framhåller att ansvaret för den sistnämnda publikationen åvilar en byråassistent i Ce 25, som i likhet med byråinspektören — föreslås överflyttad till nautiska byrån. Då ansvaret synes likartat, bör tjänsterna, oberoende av varje organisationsförändring, ha en överensstämmande lönegradsplacering. Styrelsen tillstyrker såsom nämnts, utredningens förslag, att sjökarteverkets jordmagnetiska avdelning ingår som en sektion i nautiska byrån; det bör dock i instruktionen för sjöfartsverket föreskrivas, att ärenden av jordmagnetisk karaktär skall föredragas av sektionschefen direkt för verkschefen.

Statskontoret har beträffande personaluppsättningen å nautiska byrån framhållit, att befattningen som byråinspektör i 27 lönegraden inom den nautiska sektionen bör åsättas tjänstebeteckningen förste byråinspektör.

Kommerskollegium har såsom allmän reflektion beträffande personaluppsättningen i sjöfartsstyrelsen enligt alternativ I uttryckt tvivel om den nautiskt utbildade personalen är tillfyllest.

Lotsstyrelsen föreslår alt befattningen som chef för nautiska sektionen, vars innehavare bör vara sjöfartsrådets ställföreträdare, ändras från byråinspektör i Ca 27 till förste byråinspektör i Ca 29. Vidare föreslås att en å styrelsens lotsbyrå nu inrättad tjänst som förste byråsekreterare i Ca 27 skall bibehållas med hänsyn till de kvalificerade administrativa arbetsuppgifter, som kommer att åvila nautiska byrån; i stället kan en av utredning-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

en föreslagen amanuenstjänst indragas. Utredningens förslag enligt alt. It innebär bl. a. att från kommerskollegiets sjöfartsbyrå till juridiska byrån överflyttas befattningen som sjöteknisk konsulent. Innehavaren av denna tjänst skall vara nautiskt utbildad och ha till uppgift att granska inkomna rapporter om sjöolyckor in. m. Lotsstyrelsen anser det naturligt, att denna tjänst placeras på nautiska byrån, vars chef förutsättes representera den främsta nautiska expertisen inom styrelsen; tjänsten bör därvid benämnas förste byråinspektör och kvarstå i Ca 29. Även det tidvis anställda nautiska biträdet åt sjöåklagaren bör tillföras nautiska byrån. Styrelsen förutsätter, att det för närvarande förekommande dubbelarbetet med granskningen av rapporter om sjöolyckor, där fartyg gått under ledning av svensk lots —

denna granskning sker nu både i kommerskollegium och lotsstyrelsen _

bortfaller.

Innehavarna av de två befattningarna som överinspektör för sjöbefälsskoloma avses skola handlägga ärenden om tillsyn av skolorna samt om behörighet att utöva befäl å svenska handelsfartyg. Utredningen har föreslagit, att tjänsterna placeras å juridiska byrån; lotsstyrelsen anser dock att ifrågavarande ärenden mer hör hemma på nautiska byrån. Styrelsen ifrågasätter därför om icke tjänsterna bör överflyttas till sistnämnda byrå. Personalärenden avseende sjöbefälsskolorna bör dock handläggas å administrativa byrån, varvid någon av överinspektörerna bör bli föredragande för sådana ärenden.

Departementschefen

Utredningens förslag beträffande nautiska byråns uppgifter har mött erinringar endast från lotsstyrelsen, som ifrågasatt om icke överinspektörerna för sjöbefälsskolorna och den sjötekniske konsulenten bör tillföras denna byrå. Då undervisningen i sjöbefälsskolorna omfattar ej endast nautisk utan även maskinteknisk utbildning samt dessutom överinspektörernas arbete till stor del är av pedagogisk-administrativ natur kan jag ej biträda lotsstyrelsens förslag i denna del. Icke heller den sjötekniske konsulenten bör föras till nautiska byrån, då han har nära samarbete med sjöåklagaren, Jag tillstyrker således utredningens förslag ifråga om nautiska byråns arbetsuppgifter.

Enligt den av utredningen föreslagna personalorganisationen skall en nu befintlig förste byråsekreterartjänst utbytas mot en byråinspektörstjänst i Ca 27. Förslaget biträdes av mig med den ändringen att den nya tjänsten bör placeras i Ce 27. Vidare bör tjänstebenämningen å denna tjänst och den nuvarande redaktörstjänsten ändras till förste byråinspektör. Lotsstyrelsens förslag om att tjänsten som förste byråsekreterare skall kvarstå i stället för amanuenstjänsten kan jag icke biträda. Utredningens övriga förslag beträffande personalorganisationen å byrån föranleder ingen erinran från min sida. De från marinledningen framförda önskemålen om isbrytardirek-

71 Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

törens ställning i sjöfartsstyrelsen torde böra prövas i samband med att instruktion fastställes för sjöfartsstyrelsen. Detsamma gäller ifråga om sjökarteverkets förslag rörande chefen för jordmagnetiska sektionen.

Sjökartebyrån

Utredningen

Huvuddelen av sjökarteverkets nuvarande uppgifter, d. v. s. de goromål, som handlägges å verkets sjökortsavdelning och sjömätningsavdelning, böi sammanföras till en byrå, sjökartebyrån. Hit hör sålunda ärenden, som avser:

1) geodetiska mätningar och beräkningar;

2) fotogrammetriska arbeten;

3) vattenståndsberäkningar;

4) planläggning och utförande av hydrografiska mätningar;

5) utförande av militärledsmätningar;

6) utarbetande av reproduktionskoncept till allmänna och militära sjökort;

7) upprättande av militära seglingsbeskrivningar;

8) reproduktion av allmänna och militära sjökort;

9) komplettering och revidering av allmänna och militära sjökort samt militära seglingsbeskrivningar;

10) lagerhållning av allmänna och militära sjökort samt militära seglingsbeskrivningar ;

11) anskaffning, underhåll och vård av erforderliga instrument för geodetiska och hydrografiska mätningar;

12) arkivering av geodetiska, hydrografiska och fotogrammetriska handlingar och kartor ävensom tryckplåtar till allmänna sjökort;

13) arkivering av militära sjökort och seglingsbeskrivningar ävensom tryckplåtar till militära sjökort;

14) utbildning av mätningsförrättare;

15) samarbete med internationella hydrografiska byrån.

Det synes även lämpligt, att byrån svarar för sjöfartsstyrelsens bibliotek.

För att ernå en lämplig organisation och ledning av arbetet bör sjökartebyrån indelas i tre sektioner, nämligen en hydrografisk, en kartografisk och en militärkartografisk.

Av sammanställning å s. 72 framgår, att antalet befattningshavare förblir oförändrat 55. Lönegradsplaceringen föreslås även bli i huvudsak överensstämmande med den nuvarande, befattningen som chef för den nuvarande sjökortsavdelningen är placerad i Ca 33; för chefen å kartografiska sektionen föreslås emellertid Ca 31.

Befattningshavare med lönegradsbeteckningen Ma tillhör marinen och skall avlönas från marinens anslag.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

Befattning

Föreslagen personal

Antal Lönegrad

SJÖKARTEBYRÅN

Överdirektör. Sjöfartsråd ...

Summa

Hydrografiska sektionen Tjänstgörande officer (nu byrådirektör)

Statsgeodet...........................

Tjänstgörande officer.................

Statshydrograf......

Tjänstgörande officer

Tjänstgörande underofficer ...............

Förste instrumentmakare.................

Förste arkivbiträde.......................

Ritbiträde...............................

Kanslibiträde (för gemensamma uppgifter inom byrån).................................

Summa

Kartografiska sektionen

Byrådirektör..........

Statshydrograf........

Kartograf ............

Förste gravör ........

Kartograf ............

Gravör ..............

Kartograf

Laborant ..............

Tryckeriförman ........

Förste ritbiträde ........

» laboratoriebiträde Koppartryckare ........

Hantverkare . Ritbiträde ...

Tryckeribiträde. Lagerbiträde ...

Summa

Militärkartograf iska sektionen

Militärhydrograf ............

Marin assistent..............

Kartograf Gravör .. Kartograf

Ritbiträde

Summa Summa totalt

4 1

5 1 1 1 1 1 2 1 1 2 1 3

+

Ca 37

Ma 30

Ca 29 Ma 27 arv.

Ca 27 Ma 27 arv. el. Ma 23/19 + arv Ma 19 Ce 18 Ce 17 Ca 13

Ce 11

Ca 31

Ca 23 Ca 21 Ca 21 Ca 19 Ce 19 Ca 19 Ce 19 Ca 19 Ca 19 Ca 15 Ce 15 Ca 14 Ce 14 Ce 12 Ca 11 Ce 11 Ce 8 arv.

Ca 27 Ma 27 arv.

Ca 23 Ca 19 Ca 19 Ce 19 Ce 11

73 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

Av den under kartografiska sektionen upptagna personalen avlönas en hantverkare, ett tryckeribiträde och tre lagerbiträden för närvarande från den under sjökar teverkets omkostnadsanslag upptagna posten till publikationstryck. Utredningen förordar, att medel till avlöning åt denna personal i fortsättningen anvisas under sjöfartsstyrelsens avlöningsanslag.

För bemanning av sjömätningsfartvgen bör alltjämt disponeras personal från flottan.

Yttranden

Chefen för försvarsstaben anser, att benämningen marinassistent för den å militärkartografiska sektionen placerade statofficeren bör utbytas mot benämningen tjänstgörande officer.

Marinledningen föreslår att marinassistenten överflyttas från sjökartebyrån till den av marinledningen föreslagna för svar sbyrån. Marinledningen framhåller vidare, att chefen för hydrografiska sektionen — av utredningen hänförd till Ma 30 — bör tjänstgöra vid sjökartebyrån under längre tid; han kan således komma i tur till befordran. Med hänsyn härtill bör tjänsten liksom hittills avse befattningshavare i Ma 30 eller Ma 33. Vidare föreslår marinledningen att militärhydrografen på grund av hans under senare år ökade arbetsbörda och hans föreslagna ställning som sektionschef uppflyttas till lägst Ca 29. I samband med omorganisationen bör en reglering ske så att på flottans stat upptages lika många tjänster som de, vilkas innehavare tjänstgör vid sjökartebyrån hela året. Av denna anledning bör på flottans stat uppföras två beställningar som tjänstgörande officer, den ena i Ma 27 och den andra i Ma 27 eller Ma 23/19.

Styrelsen för sjökorteverket har intet att erinra mot den föreslagna indelningen i tre sektioner. Beträffande hydrografiska sektionen föreslår styrelsen uppflyttning av dels en befattning som förste instrumentmakare från Ce 18 till Ce 19, dels en befattning som förste arkivbiträde från Ce 17 till Ce 19. Till den förstnämnda befattningen kommer i den nya organisationen att hänföras ett ansvarsfullt uppbördsmannaskap. Innehavaren av befattningen som förste arkivbiträde kommer att handha vissa hemliga handlingar. Enligt en särskild instruktion får handhavandet av hemligt arkiv inom försvarsväsendet icke anförtros tjänsteman i lägre lönegrad än Ca 18. Med hänsyn till att det i detta fall gäller hemliga handlingar av synnerlig sekretess bör tjänsten placeras i Ce 19. Tjänsten har av utredningen redovisats under hydrografiska sektionen men bör enligt styrelsen tillhöra militärkartografiska sektionen. Utredningen har föreslagit att på hydrografiska sektionen skall nyinrättas en kanslibiträdestjänst; härutöver bör tillkomma en kontorsbiträdestjänst. En befattning som ritbiträde i Ca 13 föreslås överflyttad tilll den kartografiska sektionen.

I fråga om kartografiska sektionen förutsätter styrelsen en indelning på tre detaljer, en originalritnings-, en rättelse- och en reproduktionsdetalj. Chef bär vara för envar av de två första detaljerna en förste kartograf i Ca 25

74 Ilungl. Maj.ts proposition nr 124

samt för reproduktionsdetaljen en förste faktor, likaledes i Ca 25. Styrelsens förslag i denna del innebär uppflyttning av två kartograf tjänster från Ca 23 samt utbyte av en tjänst som tryckeriförman i Ca 19 mot nyssnämnda förste faktorbefattning.

Beträffande militärkartografiska sektionen föreslår styrelsen att tjänsten som militärhydrograf, vars innehavare skall förestå sektionen, uppflyttas från Ca 27 till Ca 29. Styrelsen hänvisar till att under senare år såväl militärsjömätningen som det för militära ändamål pågående kartografiska arbetet ökat i omfattning. Vidare erinrar styrelsen att på sektionen skall tjänstgöra en marinassistent, som uppbär lön enligt Ma 27 jämte fyllnadsarvode. Styrelsen finner det uppenbart, att sektionschefen icke bör ha lägre lön än närmast underlydande befattningshavare. Militärassistenten har hittills svarat for samarbetet med marinen. Då dessa uppgifter i den nya sjöf artsstyr elsen skall handläggas på försvarskontoret, kommer marinassistentens göromäl främst att avse förberedelser för och ledning av de årliga militärsjömätningsexpeditionerna samt bearbetning av vunna mätningsresultat. Benämningen marinassistent bör därför utbytas mot tjänstgörande officer. Slutligen bör på sektionen inrättas en kontorsbiträdestjänst för vissa göromål, som nu handhas av en arkivarbetare.

Svenska teknologföreningen ifrågasätter, om sänkningen av tre chefslöner på byrån verkligen motiveras av minskade arbetsuppgifter och mindre ansvar.

Departementschefen

Jag biträder utredningens förslag ifråga om sjökartebyråns arbetsuppgifter, innebärande att huvuddelen av göromålen i det nuvarande sjökarteverket överföres till denna byrå.

I den av utredningen föreslagna personalorganisationen synes vissa smärre ändringar böra vidtagas. Utredningen har föreslagit att för biträdesgöromål å byrån inrättas en kanslibiträdestjänst i Ce 11 med placering å hydrografiska sektionen. Motsvarande göromål handhaves nu av en kontorist i Ca 13, vilken av utredningen placerats å administrativa byrån. Ifrågavarande befattningshavare synes lämpligen böra överföras till sjökartebyrån och kanslibit rädestjänsten utgå. I anslutning till de principiella synpunkter jag forut anfört rörande lönegradsplaceringen torde en tjänstgörande officer å hydrografiska sektionen även i fortsättningen böra vara placerad i Ma 30 eller alternativt Ma 33. Likaledes bör byrådirektören å kartografiska sektionen liksom nu vara placerad i Ca 33. Å kartografiska sektionen bör vidare med hänsyn till befattningshavarnas arbetsuppgifter benämningen för två gravörtjänster i Ce 19 ändras till kartlitograftjänster. Med anslutning till marinledningens förslag förordar jag slutligen att marinassistenten å militarkartografiska sektionen överflyttas till försvarskontoret. Utredningens förslag att en tjänstgörande officer utöver nuvarande löneförmåner skall tillerkännas arvode kan jag ej biträda. I övrigt godtager jag utredningens för-

75 Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

slag till personalorganisation för sjökartebyrån. Jag är således icke beredd biträda de ytterligare förslag till tjänsteändringar, som framlagts i leinissyttrandena.

Fyr- och elektrobyrån

Utredningen

Denna byrå avses skola bildas av fyringenjörkontorets i lotsstyrelsen avdelning för fyr- och elektrotekniska ärenden. Kontorets nuvarande uppgifter beträffande vatten- och husbyggnadsärenden bör överflyttas till den föreslagna byggnadsbyrån, varjämte ledningen av det kontoret underställda lotsverkets huvudförråd bör handhavas av fartygsbyrån. På byrån bör i huvudsak ankomma ärenden, som avser:

1) fyr-, mistsignal-, radio och radaranordningar ävensom trafiksignalanläggningar för sjöfarten;

2) teletekniska apparater och anläggningar i övrigt;

3) elektrisk kraftförsörjning för sjöfartsverkets anläggningar ävensom elektriska kraft-, belysnings- och värmeinstallationer;

4) beskrivningar och instruktioner för skötsel och vård av sådan teknisk materiel, som omfattas av byråns verksamhet;

FYR- OCH ELEKTROBYRÅN

Sjöfartsråd (nu överfyringcnjör)................

Summa

Fyr- och kra/Isektionen

Byrådirektör..................................

Byråingenjör..................................

Ingenjör ......................................

Assistent ....................................

Elektrotekniker ..............................

Kanslibiträde ................................

Summa

Teleseklionen

Byrådirektör (nu förste fyringenjör)............

Byråingenjör (nu fyringenjör)..................

Ingenjör (deltidsanställd) ......................

> ......................................

Assistent (nu instruinentuppbördsman)..........

Radioverkmästare ............................

Radiotekniker ................................

Radiomontör..................................

Summa Summa totalt

I

15 Cp 13

Ce 25 Ca 23 arv. Ca 19 Cg 16 Cg H

Ca 81 Ca 27 arv. Cg 23 Ce 19 Ce 19 eg 1» Ce 15

15 Cp 13

Ce 31 Ce 25 Ca 23 Ce 23 Ca 21 Ce 17 Ce 11

Ca 31 Ca 27

Ce 23 Ce 19 Ce 19 Ce 19 Ce 15

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

5) utbildningsföreskrifter för fyrpersonalen;

6) frågor i allmänhet av fyrteknisk och elektroteknisk beskaffenhet.

Byråns arbetsuppgifter kan väntas tillväxa efterhand som användningen

av radionavigatoriska hjälpmedel ombord utvecklas samt radiofyrar och motsvarande anordningar för radar m. m. därigenom påfordras i ökad grad. För att rätt kunna förutse sjöfartens behov av säkerhetsanordningar på detta område måste byrån i sin verksamhet ha ett starkt inslag av framtidsplanläggning, vilket bland annat innebär, att byrån noggrant måste följa den tekniska utvecklingen på området även inom främmande länders fyrväsen med särskilt aktgivande på de senaste rönen. Byråns arbete är därför i hög grad betingat av utvecklingen i nämnda hänseenden.

Byrån bör organiseras på två sektioner, en fyr- och kraftsektion och en telesektion, enligt sammanställning å s. 75.

Av den nuvarande personalen tjänstgör samtliga i lotsstyrelsen utom ingenjörerna, assistenten och radiomontören på telesektionen, vilka tillhör sjökarteverket. Befattningen som chef för telesektionen motsvaras i nuvarande organisation av tjänsten som förste fyringenjör i Ca 31. Chefen för fyr- och kraftsektionen måste vara högt kvalificerad. Med hänsyn härtill föreslås, att på denna sektion inrättas en byrådirektörstjänst i Ce 31. Från sakanslag avlönas de tjänster, vilka i sammanställningens uppgifter för nuvarande organisation angivits med lönegradsbeteckningen Cg eller som arvodist; medel för dessa tjänster bör i fortsättningen anvisas under sjöfartsstyrelsens avlonmgsanslag. I samband härmed bör tjänsterna erhålla extra ordinarie ställning i närmast motsvarande lönegrad. En assistenttjänst på fyr- och kraftsektionen bör uppflyttas från Ca 19 till Ca 21.

Yttranden

Utredningen har bl. a. föreslagit att en å sjökarteverkel nu tjänstgörande ingenjör i Cg 23 överflyttas till fyr- och elektrobyråns telesektion med placering i Ce 23. Styrelsen för sjökarteverket finner denna lönegradsplacering otillfredsställande. Nämnda befattningshavare har i viktiga frågor biträtts a\ sjökarteverkets konsulterande ingenjör, som åtnjuter ersättning i form av arvode. Då denna arvodestjänst föreslås skola utgå, får den i 23 lönegraden placerade ingenjören med hänsyn särskilt till den speciella naturen av sjökarteverkets deccaapparatur ett skärpt ansvar; på grund härav bör han placeras i Ce 25.

Statskontoret anser sig i avsaknad av närmare motivering för uppflyttning av en assistenttjänst på fyr- och kraftsektionen från Ca 19 till Ca 21 icke kunna tillstyrka denna lönegradsförändring.

Lotsstyrelsen framhåller, att fyr- och elektrobyrån — förutom de arbetsuppgifter som nu handlägges på fyr- och elektrotekniska avdelningen i lotsstyrelsen samt av sjökarteverkets elektrotekniska personal — kommer att tilldelas ytterligare arbetsuppgifter av betydande omfattning, främst frågor om elkraftteknisk, instailationsteknisk och teleteknisk utrustning på stats-

77 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

isbrytaren och den flytande materiel, som nu disponeras för väg- och vattenbvggnadsverkets hamnarbeten. Med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning och särskilda beskaffenhet samt rådande löneläge för teknisk personal bör byrådirektören på fyr- och kraftsektionen placeras i 33 i stället för 31 lönegraden; tjänsten bör vidare uppföras pa ordinarie stat. Utredningen har överfört en byråingenjör i Ce 25 från lotsstyrelsen med oförändrad lönegradsplacering till fyr- och kraftsektionen. Befattningen bör med hänsyn till arbetsuppgifterna i det nya verket uppflyttas till Ce 27.

Ärenden angående tryckluftdrivna mistsignalanläggningar med tillhörande maskinerier samt förbränningsmotorer i aggregat för alstring av elkraft föredrages för närvarande i lotsstyrelsen av överfyringenjören; ärendenas beredning och det praktiska arbetet ute på platserna utföres av lotsbyråns tekniska personal. Lotsstyrelsen tillstyrkex’, att dessa ärenden såsom utredningen ansett — i sin helhet skall handläggas a den nya fyr- och elektrobyrån. Emellertid har denna byrå icke tillförts någon arbetskraft för ändamålet; den nyssnämnda tekniska personalen inom nuvarande lotsbyran har av utredningen placerats på fartygsbyrån och kommer att helt tagas i anspråk för arbeten, som skall åvila denna byrå. På fyr- och kraftsektionen bör därför inrättas en befattning som byråingenjör i Ce 25 för vissa maskintekniska arbetsuppgifter.

I överensstämmelse med vad som anförts i yttrandet från styrelsen för sjökarteverket föreslår även lotsstyrelsen, att den tidigare nämnda ingenjörstjänsten i 23 lönegraden omhildas till en befattning som byråingenjör i Ce 25. Viss personal, som deltar i sjökar teverkets arbete med de s. k. deccakedjorna, tillhandahålles av marinen, däribland en telemästare i 16 lönegraden. Denne tjänstgör under hela året i sjökarteverket. Med hänsyn härtill och för att undvika ofta förekommande personbyten bör tjänsten uppföras på fyr- och elektrobyråns telesektion under benämningen tekniker i Ce 17.

Slutligen föreslås, att befattningarna som elektrotekniker i Ce 17, radioverkmästare i Ce 19 och radiotekniker i Ce 19 med oförändrad löneställning erhåller tjänstebenämningen tekniker.

Svenska teknologföreningen anser namnet på den föreslagna byrån missvisande, eftersom fyrfrågorna kommer att handläggas på flera olika byråer. Byrån bör benämnas enbart elektrobyrån och den ena sektionen endast kraftsektionen.

Föreningen understryker utredningens påpekande att utvecklingen inom detta område går snabbt. Kvalificerad förstärkning av byråns personal kan bli nödvändig för att lösa uppgifterna inom delta för sjöfartens ekonomi betydelsefulla område.

Departementschefen

De av utredningen föreslagna arbetsuppgifterna för fyr- och elektrobyrån har icke mött någon erinran från remissinstansernas sida. Icke heller jag har något att erinra häremot. Teknologf öreningens yrkande om ändrad benämning å byrån anser jag mig icke böra biträda.

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

Sjöfartsrådet bör placeras i lönegraden Cs 13. Med hänsyn till arten och omfattningen av fyr- och kraftsektionens arbetsuppgifter synes erforderligt att såsom utredningen föreslagit sektionen tillföres en kvalificerad tekniker. För ändamålet bör inrättas en byrådirektörstjänst med placering i Ca 31, motsvarande en nu befintlig tjänst som förste fyringenjör i lotsstyrelsen. I enlighet med tidigare anförda principiella skäl anser jag mig icke kunna förorda en uppflyttning av assistentbefattningen från Ca 19 till Ca 21. I fråga om personalen å fyr- och kraftsektionen förordar jag vidare att den nu arvodesanställde ingenjören kvarstår i arvodesbefattningen och att elektroteknikern, som f. n. är placerad i Cg 17, bibehålies å extra stat. Förslaget att ett extra kanslibiträde erhåller extra ordinarie anställning biträder jag.

\ad gäller befattningen som chef för telesektionen kan jag för närvarande ej tillstyrka högre placering än Ce 29. Tjänsten bör erhålla benämningen förste byråingenjör. Jag förordar att ingenjören i Cg 23 överföres till extra ordinarie stat. Någon uppflyttning av tjänsten, som föreslagits i några remissyttranden, är jag däremot icke beredd förorda. Utredningens förslag om överföring till extra ordinarie stat av en radioverkmästare och en radiotekniker, vilka båda har en förhållandevis lång tjänstgöring i lotsstyrelsen, föranleder icke heller nagon erinran från min sida; dock bör den senare befattningshavaren vara placerad i 18 lönegraden liksom nu. I remissyttrandena framförda förslag om ändringar i övrigt i personalorganisationen kan jag ej biträda.

By ggnadsbyrån

Utredningen

Utredningen har föreslagit, att den tekniska granskningen av byggnadsobjekt på hamn- och farledsområdet samt handhavandet av den statliga byggnadsverksamheten på detta område skall överflyttas från väg- och vattenbyggnadsverket till sjöfartsstyrelsen. Dessa ärenden bör handläggas på en särskild byggnadsbyrå. Till denna byrå bör även föras de byggnadsärenden avseende lotsverkets fasta anläggningar, som nu ankommer på lotsstyrelsens fyringenjörkontor.

På sjöfartsstyrelsens byggnadsbyrå bör alltså handläggas ärenden som avser:

1) utredningar rörande samt upprättande respektive granskning av arbetsplaner för hamnar, farleder samt fyr- och husbyggnader;

2) statsbidrag till hamnar och farleder;

byggande av statliga och statsunderstödda fiskehamnar, statsunderstödda mindre hamnar och farleder, statliga farleder, hamnar vid lots- och fyiplatser, fyrar och fasta sjömärken ävensom hus för sjöfartsverkets behov;

4) byggande enligt Kungl. Majrts medgivande av hamnar och farleder m. m. för statliga och kommunala myndigheter ävensom enskilda;

5) kontroll av hamn- och farledsbyggnader, som utföres med statsbidrag;

79 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

6) underhåll av statens fiskehamnar och under sjöfartsstyrelsens förvaltning stående farleder, hamnar vid lots- och fyrplatser, fyrbyggnader, fasta sjömärken, hus in. m.;

7) drift av statens fiskehamnar och under sjöfartsstyrelsens förvaltning stående farleder;

8) kontroll av underhåll och drift av hamnar och farleder, utförda med statsbidrag.

Som framgår av de tidigare lämnade redogörelserna för nuvarande organisation finnes inom väg- och vattenbyggnadsverket en lokal organisation för hamn- och farledsbyggande, nämligen de tre hamnavdelningarna i Stockholm, Karlskrona och Göteborg. Inom lotsstyrelsen finnes däremot icke någon motsvarighet till dessa lokala byggnadsorgan; ledningen av byggnadsarbetena sker här centralt. Utredningen har vid prövning av denna fråga kommit till den uppfattningen, att ett sammanförande till en central myndighet av alla hithörande utrednings- och byggnadsfrågor är mest ändamålsenligt. Den centrala myndigheten — sjöfartsstyrelsen — har då möjlighet att effektivt utnyttja personalen på byggnadsbyrån för de byggnadsprojekt, som vid olika tidpunkter är aktuella. Styrelsen bör även ha möjlighet att organisera tillfälliga lokala kontor på byggnadsorten, där så med hänsyn till arbetenas omfattning synes erforderligt. En central organisation gör betydande personalinskränkningar möjliga.

För handhavande av här angivna uppgifter bör byrån organiseras på en utredningssektion och en byggnadssektion enligt efterföljande sammanställning (s. 80).

Av den nuvarande personalen tjänstgör inom lotsstyrelsen förste fyringenjören i Ca 31, fyringenjören i Ca 27, två ingenjörer i Ce 23, verkmästarna samt tre ritare (en i Ca, två i Cg 19); Övriga befattningshavare tjänstgör inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller förutnämnda hamnavdelningar.

Befattningen som sjöfartsråd motsvaras i nuvarande organisation av byråchefstjänsten på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå.

Med hänsyn till arbetsuppgifternas art och rådande löneläge för teknisk personal anser utredningen, att för befattningarna som sektionschefer bör nyinrättas två byrådirektör stjänster i Ca 33. I nuvarande organisation finnes fem tjänster i 31 lönegraden, varav en benämnd förste fyringenjör och de övriga vägingenjör. Ehuru sammanslagningen av lotsstyrelsens samt väg- och vattenbyggnadsverkets organ för hithörande uppgifter innebär en rationalisering, har utredningen icke ansett sig kunna förorda eu beskärning av antalet 31-gradstjänster. För att byråns arbete skall kunna bedrivas effektivt är tillgång på kvalificerade, självständigt arbetande tekniker en nödvändig förutsättning. Däremot synes det vid eu sammanslagning och ett slopande av de lokala organen — hl. a. med hänsyn till det arbete, som utan särskild personalförstärkning kan utföras inom sjöfartsstyrelsens övriga byråer — möjligt att i betydande utsträckning reducera ingenjörspersonalen i lägre lönegrader. Utredningen har härvid förutsatt, att personalens in-

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

delning pa sektioner icke skall utgöra hinder för att befattningshavarna smidigt utnyttjas för arbetsuppgifter inom byråns hela verksamhetsområde. Vid bifall till den föreslagna organisationen av byrån ernås sålunda en avsevärd minskning av lönekostnaderna. Antalet befattningar på byggnadsbyran beräknas sålunda nedgå med 17 i förhållande till nuvarande organisation. Förslaget innebär i fråga om väg- och vattenbyggnadsverket, att hamnbyrån upphör, att antalet tjänster minskas på konstruktionsbyrån med fem (1 Ce 29, 3 Ce 25, 1 Ce 19) samt på byggnads- och underhållsbyrån med två (1 Ce 27, 1 kontorsbiträde) samt att de tre lokala hamnavdelningarna jämte vissa kontorsbiträdesbefattningar avvecklas.

Antalet kontorsbiträdesbefattningar, varmed de tre av organisationsändringen berörda vägförvaltningarna enligt förslaget minskas, utgör fyra.

81 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

Utredningen förutsätter, att samtidigt med ovan angivna organ isationsändring till sjöfartsstyrelsen överflyttas för hamnbyggnadsverksamheten erforderligt antal arbetsledare ävensom de maskinister och andra maskinskötare, som nu är avdelade för driften av mudderverk och annan flytande materiel.

Även kollektivavtalsanställda arbetare, vilka är att anse såsom stadigvarande knutna till hamnbyggnadsverksamheten, bör övergå i sjöfartsverkets tjänst. Den nu nämnda personalen bör i fortsättningen liksom hittills avlönas från sakanslag och har därför icke redovisats i personalsammanställningen för byrån.

Yttranden

Åtskilliga av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över utredningens förslag till personalorganisation för förevarande byrå, har berört två huvudfrågor, nämligen dels frågan om att slopa hamnavdelningarna, dels frågan huruvida personaluppsättningen på byrån är tillräcklig.

Chefen för försvarsstaben anser slopandet av hanmavdelningarna vara en bestämd nackdel ur såväl beredskapssynpunkt som även ur andra än militära synpunkter. Det slutliga avgörandet i denna fråga bör ske först efter närmare utredning i samråd med berörda civila och militära myndigheter.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser hamnavdelningarnas arbetsuppgifter vara av den art, att de fordrar noggrann lokalkännedom. Styrelsen finner möjligt att personalen i vissa avseenden kan lättare utnyttjas effektivt om den sammandrages. Häremot verkar dock vissa med centraliseringen sammanhängande olägenheter, som bör beaktas. Den detaljerade lokalkännedom, som erfordras, kan ej förvärvas av ett större antal tjänstemän. Redan härigenom minskas möjligheten att genom centralisering uppnå ett bättre utnyttjande av personalen. Genom att resorna blir mera omfattande ökar spilltiden och resekostnaderna. Det har vidare visat sig att redan med de nuvarande stora distrikten det i vissa fall kan uppstå svårigheter att förvärva personal, som ur egen eller familjens synpunkt är villig att tillbringa en stor del av sin tid på resor. Därjämte skulle anordningen behöva kompletteras med lokala arbetskontor. Bostadsproblemen för personalen vid dessa kan också bli svåra. Även om det är möjligt att förvärva sådan personal kommer det i större utsträckning än nu att erfordras resor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansvarar i krig för underhåll och reparation av vissa hamnar och farleder genom en särskild byggnads- och reparationsberedskap, som nu delvis ankommer på hamnavdelningarna. Om avdelningarna indrages måste — framhåller styrelsen — denna beredskap helt vidmakthållas av sjöfartsstyrelsen, vilket torde vara förenat med bestämda nackdelar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker således förslaget om indragning av hamnavdelningarna; om de bör kvarligga på nuvarande orter och om de bör ändras till antal blir beroende på arbetsuppgifternas omfattning och förläggning.

(> Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

Fiskei istyrelsen hyser betänkligheter mot indragningen av hamnavdelningarna och menar att hamnavdelningarna i Göteborg och Karlskrona för åtskillig tid framåt har en viktig funktion att fylla.

Länsstyrelserna i Blekinge län samt Göteborgs och Bohus län har i huvudsak anlagt liknande synpunkter men har därutöver betonat, att det är av värde för länsstyrelsen att ha tillgång till en hamnavdelning inom länet. Lansstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att erfarenheten i länet, där fiske och fraktfart spelar en framträdande roll, visar att det funnits anledning för länsstyrelsen att så gott som varje vecka taga kontakt med hamnavdelningen. Länsstyrelsen föreslår att hamnavdelningarna bibehålies och helst förstärkes.

Föreningen för inre vattenvägar ställer sig tveksam till förslaget att slopa hamnavdelningarna.

Svenska teknologföreningen anser, att det är väsentligt att behovet av lokalkännedom och av byggnadskunnig personal längs kusterna icke eftersättes.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar att ett slopande av hamnavdelningarna ej medför endast fördelar utan även vållar olägenheter i åtskilliga avseenden.

Lotsstyrelsen framhåller, att om det för hamnbyggnadsarbeten vid västkusten behövs en lokal avdelning bör man överväga att infoga den i — eller samordna den med — lotsdistriktsexpeditionen där. En sådan åtgärd bhr ett naturligt led i rationaliseringen av de statliga uppgifterna på sjöi artsområdet. J

Farhågor for att den av utredningen föreslagna personaluppsättningen å byggnadsbyrån ej är tillräcklig har uttryckts i flera yttranden. Sålunda ifrågasätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om nämnda byrå med dess i förhållande till nuvarande organisation starkt beskurna personaluppsättning skall kunna tillfredsställande ombesörja den verksamhet, som kommer att

ahgga det nya sjöfartsverket. Styrelsen utvecklar vidare sina synpunkter pa följande sätt.

En väsentlig del av det arbete, som f. n. utföres på styrelsens hamnbyrå och hamnavdelningar, utgör den projekterings- och utredningsverksamhet som niaste föregå varje byggnadsföretag. I denna verksamhet ingår tidsödande och arbetskrävande tekniska, allmänt ekonomiska och transportekononnska undersökningar. Ingående utredningar om behovet av de ifrågasatta byggnadsåtgärderna ävensom rörande olika alternativ att tillgodose detta behov måste företagas, innan det omfattande tekniska arbetet med hamnbyggnadens allmänna utformning m. m. vidtager. Med den erfarenhet styrelsen bär av dessa arbetsuppgifters omfång, anser styrelsen den personal som i orslaget tilldelats den nya byggnadsbyrån vara otillräcklig.

Styrelsen anser vidare att betydande svårigheter kommer att uppstå, då det galler rekryteringen av ingenjörspersonal. Utredningen har beräknat

83 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

den sammanlagda omslutningen av byggnads- och underhållsverksamheten hos lotsverket samt väg- och vattenbyggnadsverkets hamnorgan under den senaste sexårsperioden till ca 8 milj. kronor per år; utredningen har ansett en sådan omslutning tillräckligt stor för att möjliggöra rationellt byggande genom ett för ändamålet tillskapat organ inom det nya verket. Till belysning härav framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att byggnadsomslutningen vid envar av styrelsens större vägförvaltningar f. n. uppgår till ca 15—20 milj. kronor per år. Enligt styrelsens förmenande skulle en vägförvaltning med en sådan byggnadsomslutning utgöra en alltför oekonomisk organisation om den utrustades med all den expertis i form av personal för konstruktioner och annan sakkunskap, som krävs för byggandet. Inom en sådan relativt liten organisation med begränsade befordringsutsikter torde även betydande svårigheter föreligga att rekrytera skickliga ingenjörer. Även om den av utredningen föreslagna nya organisationen kan medföra bättre rekryteringsmöjligheter än för närvarande vid lotsverket, är styrelsen av egna erfarenheter ytterligt tveksam om organisationen får möjlighet att förvärva ingenjörspersonal med sådan kompetens, att arbetsuppgifterna kommer att handläggas på ett nöjaktigt sätt.

Utredningen har föreslagit, att vid överflyttningen av hamnärenden från väg- och vattenbyggnadsverket till sjöfartsverket skall undantagas de ärenden, som avser dels teknisk tillsyn å allmän flottleds underhåll och nyttjande, dels skyddsåtgärder mot strandskärningar och översvämningar. Vägoch vattenbyggnadsstyrelsen anför härom, att styrelsen, sedan väg- och vattenbyggnadsdistrikten upphörde, icke tilldelats eller eljest kunnat frigöra personal för tillsynen över flottlederna. Detta arbete har fördenskull alltsedan dess varit nedlagt.

Vad angår det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åvilande ansvaret för skyddsåtgärder mot strandskärningar och översvämningar framhåller styrelsen, att — i den mån bestämmelserna härom innebär att styrelsen ålägges tillsynen och planläggningen av förebyggande åtgärder — styrelsen kommer att efter den föreslagna omorganisationen icke ha någon personal tillgänglig för dessa arbetsuppgifter.

Styrelsen hemställer därför att för sin del bli befriad från dessa speciella arbetsuppgifter.

Lotsstijrelsen anser sig icke kunna bedöma storleken av de arbetsuppgifter, som kommer att tillföras hamnbyrån från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsverksamhet. En sammanslagning av denna verksamhet med lotsstyrelsens byggnadsavdelning kommer emellertid att medföra en arbetskraftbesparande rationalisering. Personaluppsättningen på byggnadsavdelningen inom lotsstyrelsens fyringenjörkontor är redan nu för liten; vid sammanslagningen kommer sålunda icke någon i lotsstyrelsen för närvarande anställd byggnadsteknisk kraft att friställas. I delta sammanhang framhåller styrelsen, att vid dess byggnadsavdelning utöver den i betänkandet redovisade personalen för närvarande tjänstgör en ingenjör i Cg 30. Utredningens förslag

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

till personaluppsättning på byggnadsbyrån anser styrelsen böra utökas med två befattningar som assistent i Ce 19, en å vardera sektionen. Deras arbetsuPP§ifter skulle vara att biträda den tekniska personalen vid upphandlingar, förande av byggnadsliggare och statistik samt handläggning av vissa andra göromål, som måste skötas även när den tekniska personalen är på tjänsteresor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att med hänsyn till utvecklingen på området någon nedskärning av den nuvarande personalstyrkan ej torde vara möjlig att genomföra.

Svenska hamnförbundet ställer sig skeptiskt till tanken att personalbehovet inom byggnadsbyrån blir så mycket mindre än inom motsvarande nu befintliga organ.

Svenska teknologföreningen anser det uteslutet att byrån med den föreslagna organisationen skall kunna lösa sina uppgifter. Chefen för byggnadsbyrån får en nyckelställning och måste besitta höga tekniska kvalifikationer in. m. Han bör därför placeras i överdirektörs löneställning.

En viss begränsning av byggnadsbyrån föreslås av statskontoret. Ämbetsverket har icke blivit övertygat om nödvändigheten att tillskapa två särskilda sektionschef stjänster i 33 lönegraden; det närmaste ansvaret för sektionernas arbetsuppgifter bör kunna avila befattningshavare i 31 lönegraden. I vart fall bör antalet tjänster i 33 och 31 lönegraderna icke överstiga det nuvarande antalet befattningar i sistnämnda lönegrad.

Statens lönenämnd har ifrågasatt om icke placeringen av nämnda tjänster i 33 lönegraden är väl hög.

Sveriges arbetsledareförbund erinrar om att utredningen å byggnadssektionen redovisar en verkmästare i Ce 21 och en verkmästare i Cg 21, vilka befattningar nu tillhör lotsstyrelsen, och att. utredningen föreslagit, att båda verkmästarna skall placeras i Ce 21. Arbetsledareförbundet har i anledning härav anfört att man beträffande väg- och vattenbyggnadsverkets byggnadsverksamhet funnit lämpligt att införa ett arbetsledarreglemente i stället för att inordna verkets arbetsledare i statsförvaltningens vanliga huvudanställningsformer. Anställningsformerna enligt detta arbetsledarreglemente kan närmast karakteriseras såsom reglerad arvodesbefattning med lönegradsplacering och sociala förmåner inklusive pensioner, motsvarande vad som tillkommer e. o. tjänstemän. Lotsverket återigen torde först under senare år ha anställt arbetsledare i verkmästarställning, vilket skett i blygsam skala. Införandet av specialreglementen har ej kommit i fråga för lotsverkets vidkommande.

Den formella skillnad, som sålunda föreligger i anställningsform mellan lotsverkets och väg- och vattenbyggnadsverkets bvggnadsarbetsledare inom det berörda området, får enligt arbetsledareförbundets mening ej leda till att de båda grupperna sätts i olika ställning vid den tilltänkta sammanslagningen. Arbetsledareförbundet, som har medlemmar inom båda de berörda personalgrupperna, finner det sålunda oriktigt att sätta nu Cg-anställd personal inom lotsverket i förmånsställning framför befattningshavare med

Kungl. Maj.ts proposition nr 124

mångårig pensionsberättigad anställning hos väg- och vattenbyggnadsverket. Att uppföra lotsstyrelsens hittillsvarande arbetsledare på avlöningsanslag men låta väg- och vattenbyggnadsverkets motsvarande befattningshavare kvarstå på sakanslag synes ej heller riktigt. Därest man i fortsättningen avser att avlöna den hithörande personalen på sakanslag, bör detta i lika mån tillämpas oavsett från vilket ämbetsverk personalen övertagits.

Departementschefen

Utredningen har föreslagit, att byggnadsbyråns huvuduppgifter skall vara dels tekniska granskningen av byggnadsprojekt avseende hamnar, farleder, fyr- och husbyggnader, dels handhavandet av den statliga byggnadsverksamheten på detta område. Förslaget innebär alltså, att såväl väg- och vattenbyggnadsverkets som lotsstyrelsens byggnadsverksamhet samt därtill knutna utrednings- och konstruktionsuppgifter skall skötas av byggnadsbyrån. Utredningens förslag i detta hänseende tillstyrker jag. Rörande handläggningen av ärenden angående teknisk tillsyn å allmän flottleds underhåll och utnyttjande samt skyddsåtgärder mot strandskärningar och översvämningar är jag icke beredd att tillstyrka någon överflyttning till sjöfartsverket.

Väg- och vattenbyggnadsverket har nu en lokal organisation för hamnoch farledsbyggande, nämligen de tre hamnavdelningarna i Stockholm, Karlskrona och Göteborg. Lotsstyrelsen har icke någon motsvarighet till dessa lokala organ, utan ledningen av byggnadsverksamheten skötes centralt från styrelsen. Utredningen har föreslagit, att hithörande utrednings- och byggnadsfrågor sammanföres till den centrala myndigheten — sjöfartsstyrelsen. Utredningen förordar vidare, att sjöfartsstyrelsen skall ha möjlighet att organisera tillfälliga lokala kontor på byggnadsorten, där så med hänsyn till arbetenas omfattning bedömes erforderligt.

Utredningens förslag innebär att de nuvarande hamnavdelningarna slopas. Detta har av en del remissinstanser ansetts vara förenat med nackdelar. Sålunda har det framhållits att tjänstemännen vid en centraliserad organisation ej kan väntas besitta samma lokalkännedom som befattningshavarna i lokalavdelningen. Vidare medför centraliseringen ökat behov av resor. Försvarsberedskapsskäl anses också tala för en lokal eller decentraliserad organisation. Länsstyrelserna i Blekinge län och Göteborgs och Bohus län har tillagt, att det är av värde för länsstyrelsen att ha tillgång till en hamnavdelning i länet.

I remissyttrandena har vidare uttryckts farhågor för att den personal, som tilldelats byrån, är otillräcklig i förhållande till arbetsuppgifterna samt att svårigheter kommer att uppstå, då det gäller rekryteringen av ingenjörspcrsonal.

I anledning av de kritiska synpunkter som anförts vill jag först framhålla att den nuvarande organisationen av hamnbyggnadsfrågor inom vägoch vattenbyggnadsstyrelsen innebär en uppdelning av frågorna dels inom

86 Kangl. Maj.ts proposition nr 12b

styrelsen på ett flertal byråer, dels inom verket på den centrala styrelsen och på fasta lokalavdelningar. Utredningens förslag innebär en koncentration av dessa frågor till en starkare central arbetsenhet, vilket torde främja möjligheten att få till stånd en översiktlig arbetsplanering och arbetsledning.

Vad angår slopandet av hamnavdelningarna vill jag framhålla att skillnaden mellan nuvarande förhållanden och den av utredningen rekommenderade ordningen ej torde vara så betydande som vissa remissinstanser velat göra gällande. Utredningen förutsätter nämligen att, samtidigt som de fasta hamnavdelningarna slopas, lokala arbetskontor upprättas i mån av behov. Detta synes enligt min uppfattning innebära en smidigare organisation än en fast distriktsorganisation, som lätt kan bli överdimensionerad i förhållande till de tid efter annan växlande arbetsuppgifterna inom distrikten. I sådant fall försvåras möjligheterna att effektivt utnyttja den befintliga personalen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har avstyrkt indragning av hamnavdelningarna, men samtidigt uttalat att frågan, huruvida de bör ligga kvar på nuvarande orter och om de bör ändras till antal, bör bli beroende på arbetsuppgifternas omfattning och förläggning. Sistnämnda uttalande ansluter sig såvitt jag kan finna helt till den av mig förordade ordningen med lokala arbetskontor. Den skillnad i ståndpunkter, som här kan föreligga, synes sålunda inskränka sig till frågan huruvida lokalorganen skall vara mer eller mindre rörliga. Som jag redan angivit anser jag övervägande skäl tala för ett system, som innebär att styrelsen utan större omgång skall kunna ompröva och förändra den lokala organisationen i samma män som byggnadsarbetenas omfattning växlar på olika platser. Det bör i detta sammanhang nämnas att de nuvarande hamnavdelningarna i Stockholm och Karlskrona i betydande utsträckning kommit att syssla med andra arbeten än hamnbyggnadsfrågor, bl. a. med brobyggnader. Det finns sålunda anledning utgå från att de lokala arbetskontor, som i fortsättningen kan erfordras för hamnärenden, kan bli mindre omfattande än de befintliga hamnavdelningarna.

Den av utredningen föreslagna byråorganisationen innebär å ena sidan en förstärkning beträffande de högsta tjänsterna, vilkas innehavare skall svara för de kvalitativt mest krävande uppgifterna, och å andra sidan en viss minskning av lägre personal. Detta är en förskjutning, som torde vara ägnad att medföra en kraftigare och mera kvalificerad ledning av verksamheten, samtidigt som betydande personalbesparingar uppkommer. Vidare ernås en förbättring av befordringsmöjligheterna för ingenjörspersonalen, vilket bör påverka rekryteringen av sådan personal i förmånlig riktning.

I anledning av de farhågor, som framförts i vissa yttranden, för att personalen skulle bli otillräcklig vill jag framhålla att byggnadsbyrån ej dimensionerats för en utvidgad byggnadsverksamhet utan endast för samma byggnadsvolym, som kommit till utförande under senare år. Jag vill erinra om att utredning för närvarande pågår angående statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad av handelshamnar och farleder. Det är därför angeläget att nu ej överdimensionera den med denna verksamhet sysselsatta personalen. Såvitt jag kunnat finna får den organisation, som

87 Kungl. Maj.ts proposition nr 724

utredningen föreslagit, anses vara väl avpassad med hänsyn till vad som nu kan förutses i fråga om byggnadsuppgifternas omfattning. I händelse^ även framtida mera avsevärd utvidgning av byggnadsverksamheten måste man givetvis räkna med ökat personalbehov.

Vad angår detaljerna i fråga om personaluppsättningen på byggnadsbyrån godtager jag utredningens förslag i vad avser löneställningen för de tre ledande befattningshavarna, d. v. s. sjöfartsrådet och de båda sektionscheferna. Vad angår anställningsformen bör emellertid sjöfartsrådstjänsten placeras i Cs 13 och tjänsten som chef för utredningssektionen i Ce 33. Ifråga om övriga befattningar på byrån kan jag i enlighet med tidigare åberopade principiella skäl ej tillstyrka lönegradsuppflyttningar i den utsträckning utredningen föreslagit. Sålunda bör på utredningssektionen närmast sektionschefen uppföras en byrådirektör i Ca 31, en förste byråingenjör i Ca 29 och två förste byråingenjörer i Ce 29, vilket svarar mot nu befintliga tjänster Vidare bör i stället för två av utredningen föreslagna ingenjörsbefattningar i Ce 23 upptagas en tjänst i Ce 23 och en i Ce 21. På byggnadssektionen bör uppföras en befattning som förste byråingenjör i Ce 29 och tre tjänster som byråingenjör i Ce 27. Av de föreslagna två tjänsterna som ingenjör i Ce 23 bör en placeras i Ce 23 och en i Ce 21. Slutligen bör den ena av de föreslagna två verkmästartjänsterna i Ce 21 placeras i Cg 21. Beträffande den av utredningen i Ce 19 föreslagna ritartjänsten bör vid inplacering i lönegrad den hos kommunikationsverken tillämpade befordringsgången för lägre ingenjörspersonal komma ifråga. I övrigt biträder jag utredningens förslag och kan således ej förorda härifrån avvikande yrkanden i remissyttrandena.

Fartygsbyrån

Utredningen

Tidigare har nämnts, att sjöfartsverket självt bör anskaffa och underhålla för verksamheten erforderliga fartyg. Sådana fartygsförvaltmngsuppgifter ankommer för närvarande förutom på lotsbyrån inom lotsstyrelsen samt sjokarteverkets tekniska avdelning även på marinförvaltningen i fråga om isbrytarfartygen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vad beträffar ett antal båtar, pråmar och mudderverk. För bland annat nu angivna andamål bor inrättas en fartygsbyrå; det bör emellertid i detta sammanhang erinras om att större nybyggnadsprojekteringar och konstruktionsarbeten avses skola överlämnas till marinförvaltningen, skeppsvarv eller konsulterande fartygsingen-

' Utredningen har på anförda skäl förordat, att fartygsinspektionsbyrån och sjöfartsbyråns skeppsmätningssektion skall överflyttas från kommerskollcrfium till en och samma enhet inom sjöfartsstyrelsen enligt alternativ II. Förslaget innebär därjämte, att fartygsinspektionens och skeppsinatmngsvasendets lokala organ skall sammanslås. Utredningen bar föreslagit, att fartygs-

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

inspektionens och skeppsmätningsväsendets arbetsuppgifter vid alternativ II skall inordnas under fartygsbyrån.

Pa byrån bör ankomma följande ärenden:

1) tillsyn å fartyg enligt lagen härom;

2) utfärdandet av föreskrifter rörande sjöfartssäkerheten;

3) upplysningsverksamhet rörande tillämpningen av gällande föreskrifter om sjöfartssäkerheten;

4) bemanning av fartyg enligt tillsynslagen;

5) bostäder för ombordanställda;

6) omhänderhavande av skeppsmätningsväsendet;

7) projektering, anskaffning, reparation och underhåll av tjänstefartyg för lotsdistrikten, sjömätnings- och isbrytarfartyg, fyrskepp och andra fartyg ävensom mudderverk, pråmar, kuttrar och båtar, allt med utrustning och inventarier;

8) anskaffning och underhåll av arbetsmaskiner och boj materiel;

9) anskaffning och lagerhållning av förbrukningsartiklar.

Såsom tidigare berörts, bör samarbete äga rum med socialbyrån i frågor av sjöfartssocial natur.

Då det kan förutsättas, att fartygsinspektionspersonalen efter en överflyttning till sjöfartsverket lättare kan tagas i anspråk för inspektion och besiktning m. m. av verkets fartygsbestånd, är det möjligt att i förhållande till alternativ I reducera den personal, som sysslar med förvaltningen av sjöfartsverkets eget fartygsbestånd och verkets flytande materiel i övrigt Utredningen vill särskilt framhålla, att man vid alternativ I måste ha två tjänster j byråchefsgrad — en i kommerskollegium och en i sjöfartsstyrel- Sf6n ~ f,°r de arbetsuPPgifter, som vid alternativ II föreslås skola sammanloras till fartygsbyrån. Vid alternativ II torde vidare en byråingenjörsbefattmng i Ce 25 kunna inbesparas. Personalen på byrån framgår av efterföljande sammanställning (s. 89).

Av den närmast under sjöf artsrådet angivna nuvarande personalen tillhör byrådirektören i Ca 31 (nu förste fyringenjör), byråingenjören och ingenjören lotsstyrelsen, medan assistenten och en kontorist tjänstgör i sjökarteverket. Övriga befattningar är inrättade i kommerskollegium. Under huvudförrådet har i nuvarande organisation redovisats från lotsstyrelsen förvaltaren, verkmästaren, förrådsmästaren och kansliskrivaren. Av de övriga befattningarna, vilka finns vid sjökar teverket, avlönas flertalet från sjökarteverkets anslag till mätnings- och rekognosceringsverksamhet. Kostnaderna för motsvarande befattningar i den nya organisationen bör bestridas från sjöfartsstyrelsens avlöningsanslag. I sammanställningen har icke upptagits ett 10-tal arbetare vid lotsverkets huvudförråd med anställning enligt kollektivavtal; avlöningen till dessa torde även i fortsättningen böra bestridas från sakanslag. Med hänsyn till huvudförrådets och verkstadens omfattning, vilen efter omorganisationen även torde bli väsentligt ökad, bör den byråingenjor, som avses förestå förrådet, uppflyttas från Ca 25 till Ca 27.

Vid alternativ II motsvaras befattningen som sjöfartsråd av tjänsten såsom

Kungl. Maj. ts proposition nr 124

chef för kommerskollegiets fartygsinspektionsbyrå. Enligt alternativ I forutsättes sjöfartsrådet i huvudsak komma att syssla med fartygsförvaltningsfrågor. Vid alternativ II måste sjöfartsrådet emellertid också taga befattning med ett flertal andra ärenden, som angår fartygsinspektionen och skeppsmätningen, samt därutöver uppgifter av samordnande art. Då sjöfartsrådet sålunda icke kan följa fartygsinspektionsärendena i samma utsträckning, som chefen för fartygsinspektionsbyrån inom kommerskollegium med den mindre och helt på fartygsinspektionsärenden inriktade byråorganisationen nu kan göra, uppkommer fråga, huruvida icke en förstärkning för detta ändamål erfordras. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att kommerskollegium i sina riksdagspetita upprepade gånger framfört krav om förstärkning av fartygsinspektionsbyrån med en befattning såsom byrådirektör i lönegrad Ca 31. Kollegium har sålunda ansett behov av förstärkning föreligga redan vid nu gällande organisation. Härutinnan må erinras om att statsmakterna även vid 1954 års riksdag ansett sig böra avslå framställningen. Utredningen vill för sin del framhålla, att till följd av i det föregående förordade organisa-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

toriska förändringar, varvid fartygsinspektionen utnyttjas för andra uppgifter inom det nya verkets ram, och med hänsyn till den motivering, som tidigare anförts, behovet av en byrådirektörstjänst i allt fall inom sjöfartsverket kommer att bli starkt framträdande. Pa grund av de mera krävande uppgifter, som inom den nya fartygsbyrån kommer att åvila befattningshavaren och för att samtidigt i fråga om löneställningen nå paritet med fartygsinspektionens distriktschefer, bör befattningen hänföras till 33 lönegraden.

I sammanställningen har såsom nuvarande skeppsmätningspersonal angivits de befattningar, som enligt statsmakternas beslut finns från och med den 1 januari 1955. Den av utredningen föreslagna organisationen företer, vad byråorganisationen angar, endast den skillnaden, att en befattning soin skeppsmätningskontrollör i Ce 25 indragits.

Yttranden

Det av utredningen framlagda förslaget om närmare samarbete mellan fartygsinspektionen och skeppsmätningen har tillstyrkts av ett flertal remissmyndigheter.

Sålunda finner statskontoret det välbetänkt att i administrativt och förvaltningsmässigt hänseende sammanföra skeppsmätningsväsendet och farlygsinspektionen. Utredningen har uttalat, att man icke redan nu alltför mycket bör begränsa organisationen med hänsyn till svårigheten att bedöma omfattningen av skeppsmätningsuppgifterna efter övergången till nya mätningsregler. Statskontoret framhåller i anslutning härtill att frågan om pei sonalorganisationens omfattning vid lämplig tidpunkt bör upptagas till förnyat övervägande.

Statens organisationsnämnd anser den av utredningen föreslagna samordningen i administrativt och förvaltningsmässigt hänseende i en gemensam distriktsorganisation av fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets lokala organ med gemensam utbildning för de bägge personalgrupperna vara mycket eftersträvansvärd.

Förste fartggsinspektörerna tillstyrker samtliga den föreslagna samordningen av fartygsinspektion och skeppsmätning, vilken anses innebära en rationalisering av verksamheten.

Svenska mekanisters riksförbund anser det vara helt naturligt, då skeppsmätningsverksamheten mycket nära ansluter till fartygsinspektionsverksamheten, att även skeppsmätningen överföres till sjöfartsverket, i all synnerhet som därvid ett bättre utnyttjande av sakkunnig och kvalificerad personal kan ernås.

Sveriges fartygsbefålsförening finner utredningens förslag till samordning av fartygsinspektion och skeppsmätning välbetänkta. Föreningen anför vidare att utredningen tänker sig att fartygsinspektörer och skeppsmätare efter utbildning skall kunna utnyttjas för såväl besiktningar som mätningsarbete. Utredningen synes emellertid förbehålla sådan allsidig tjänst för de skeppsbyggeritekniskt utbildade inspektörerna. Enligt föreningens

91 Kungl. Maj.ts proposition nr 121

mening är detta förbehåll onödigt. Även de nautiskt och maskintekniskt utbildade inspektörerna kan efter viss teoretisk efterutbildning och praktisk tjänst mycket väl disponeras för utvidgade arbetsuppgifter.

Kommerskollegium anför å andra sidan, såsom redan nämnts, synpunkter mot den föreslagna samordningen. Kollegium har härom framhållit, att fartygsinspektion och skeppsmätning har det gemensamt att båda krävei teknisk kunskap, men deras ändamål dock är väsensskilda.

Utredningens främsta syfte med en sammanslagning av fartygsinspektionspersonalen och skeppsxnätarkåren är, att efter hand samtliga befottningshavare skall ha sådan utbildning, att de kan utföra både inspektionsoch skeppsmätningsförrättningar. En sådan ordning skulle enligt utredningen möjliggöra en bättre arbetsfördelning och ett mera effektivt utnyttjande av personalen än för närvarande, något som på längre sikt skulle leda till att personalen kunde minskas. Uppenbarligen är det möjligt att låta utbilda personalen så att den kan utföra båda slagen av uppgifter, och det ar även tänkbart att i enstaka fall tidsbesparing i arbetet skall kunna uppnås genom att en person vid samma tillfälle inspekterar ett fartyg och mäter detsamma. Detta innebär emellertid icke, att antalet arbetsuppgifter som sådana minskar. Enligt kollegiets uppfattning kan det därför icke forvantas, att den nya ordningen skulle leda till personalinskränkningar, delta desto mindre som denna även skulle få nya arbetsuppgiftei. I allt fall kan fördelarna aldrig bli så stora, att de överväger de påtagliga nackdelar, som nyss redovisats.

Farhågor för att sjöfartens betjäning på detta område genom den föreslagna samordningen skall bli försämrad uttalas av handelskammaren i Göteborg, Sveriges redareförening och Stockholms rederiförening.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart uttrycker tvivel beträffande storleken av den rationaliseringsvinst, som utredningen beräknat uppstå som ett resultat av samordningen.

Olika spörsmål rörande den av utredningen föreslagna personaluppsättningen å fartygsbyrån har uppmärksammats i ett flertal yttranden.

Stgrelsen för sjökarteverket ifrågasätter sålunda — utan att taga slutlig ståndpunkt till lönegradsplaceringen — om icke en tjänst som assistent i Ca 21 bör i fråga om såväl benämning som lönegradsplacering jämställas med befattningen som förvaltare i Ca 23 på huvudförrådet.

Statskontoret framhåller, att de vidgade arbetsuppgifter, som avsetts för fartygsbyrån vid en verksorganisation i enlighet med alternativ II, motiverar inrättandet av en särskild byrå. Beträffande personaluppsättningen anser ämbetsverket att den förordade tjänsten som byrådirektör i Ce 33 bor upptagas i 31 lönegraden.

Kommerskollegium anser, att en avsevärd personalökning på fartygsbyrån är ofrånkomlig, åtminstone i den omfattning, som t.f. kommerserådet Borg angivit i sill särskilda yttrande. Kommerserådet Borg föreslår — i likhet med lotsstyrelsen — att byrådirektören i Ca 31 uppflyttas till Ca 33 ej blott för att få paritet med de båda övriga tekniska tjänsterna av byrådirektors-

92 Kiuigl. Maj. ts proposition nr 12b

karaktäi utan även för att verket skall ha tillgång till en kvalificerad person, motsvarande de ansprak som särskilt förvaltningen av isbrytarfartygen kommer att ställa. En i alternativ I upptagen byråingenjör i Ce 25 har utredningen dragit in enligt alternativ II; den bör emellertid bibehållas även i detta alternativ. Innehavaren av befattningen som förste byråsekreterare i Ce 29 måste ha grundliga kunskaper om de tekniska spörsmål, varmed byrån har att taga befattning. Bland annat med hänsyn härtill är det angeläget, att tjänsten ej blir en genomgångstjänst utan en sluttjänst; den bör därför omvandlas till byrådirektör stjänst i Ca 31. Samma yrkande framföres av Sveriges juristförbund. Vidare anser Borg — liksom lotsstyreisen att den amanuenstjänst, som nu ingår i fartygsinspektionsbyrån men som av utredningen ej redovisats under den föreslagna fartygsbyrån, bör tillföras denna. Amanuensen skall biträda med uppsättande av' skrivelser av' teknisk-juiidisk art, med granskning av certifikat m. m. Även juristförbundet anser att en sådan amanuenstjänst bör inrättas. Vad beträffar skeppsmätningsärendena framhåller Borg, att det är svårt att med säkerhet bedöma omfattningen av arbetsuppgifterna efter den 1 januari 1955, då Sverige skall börja tillämpa de internationella skeppsmätningsreglerna. Utredningen har för skeppsmätningsärendena räknat med en överinspektör i Ca 33 och en förste skeppsmätningskontrollör i Ce 27 men föreslagit indragning av en tjänst som skeppsmätningskontrollör i Ce 25. Inför de bestämda påståenden som chefen för sjöfartsbyrån framfört därom att kontrollorganisationen ej kan tillfredsställande fungera med allenast två skeppsmätningstjänstemän, anser Borg det vara mycket angeläget, att en tredje tjänsteman för kontroll av mätbrev bibehålies å byrån tills vidare, intill dess erfarenhet vinnes om arbetsbelastningen på denna detalj av fartygsbyrån. Ifrågavarande tjänsteman synes böra placeras i Cg 25.

Med hänsyn till att sjöfartsverkets eget fartygsbestånd kommer att utgöras av ett stort antal enheter, många av betydande storlek och med dyrbar utrustning, maste framhåller lotsstyreisen — den personal, som avses för vården av denna materiel samt för planläggning och kontroll av nyanskaffningar, äga stor sakkunskap inom skeppsbyggnadsfacket. Genom att fartygsinspektionens tekniska personal vid alternativ II ingår i fartygsbyrån kan denna fråga lösas på ett rationellt och för staten ekonomiskt fördelaktigt sätt. Personalen på fartygsbyrån bör dock i förhållande till alternativ II utökas med en byraingenjör i Ce 25. Såsom avdelningschefer närmast undei sjöfartsradet skulle enligt alternativ II komma att tjänstgöra en överinspektör i Ca 33 för skeppsmätningsärenden, en byrådirektör i Ce 33 för

fartygsinspektionsärenden samt en byrådirektör — nu förste fyringenjör__

i Ca 31 för ärenden angående verkets eget fartygsbestånd. Sistnämnda tjänst bör icke vara placerad i lägre lönegrad än de båda förstnämnda och föreslås därför uppflyttad till Ca 33.

Enligt vad lotsstyreisen inhämtat tjänstgör för närvarande på kommerskollegiets fartygsinspektionsbyrå en amanuens i befordringsgången, som icke redovisats av utredningen under fartygsbyrån. Styrelsen föreslår att denna befattning överflyttas till fartygsbyrån.

93 Kangl. Maj:ts proposition nr 12i

Sveriges redareförening anför, att utnyttjande av fartygsinspektionens personal för tillsyn av det statliga tonnaget kommer att inkräkta på den egentliga verksamheten och leder till dröjsmål vid behandlingen av handelssjöfartens säkerhetsfrågor.

Svenska maskinbefålsförbundet har intet att erinra mot att fartygsinspektionsbyråns tekniska sakkunskap utnyttjas för vården av sjöfartsverkets egen båtmateriel. Det merarbete, som härigenom ålägges inspektionens tjänstemän, får icke föranleda, att fartygsinspektionens egentliga tillsynsuppgift eftersättes.

Svenska teknologföreningen anser, att en fartygsbyrå enligt alternativ I icke är nog omfattande för att handlägga även ärenden rörande fartyg för hamn- och farledsbyggnad, än mindre rörande isbrytarfartyg. Med personal enligt alternativ II är byrån bättre skickad att övertaga dessa ärenden, men det synes tvivelaktigt huruvida dess arbetskapacitet är fullt tillräcklig. Vid den utökning av fartygsbyråns verksamhet, som alternativ II innebär gentemot alternativ I, måste en uppflyttning av chefslönen äga rum för att man i konkurrens med den privata marknaden skall kunna erhålla en kvalificerad person.

Det under fartygsbyrån lydande huvudförrådet har bildats genom sammanslagning av lotsstyrelsens och sjökarteverkets motsvarande organisationer. Emellertid ålägges förrådet omfattande arbetsuppgifter, som nu åvilar marinförvaltningen samt väg- och vattenbyggnadstyrelsen. Teknologföreningen anser det uppenbart, att personal måste tillföras förrådet för att lösa dessa ytterligare uppgifter.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart anser att fartygsinspektionstjänstemännens utnyttjande för vården av sjöfartsverkets egna fartyg och båtar leder till den mindre lämpliga konsekvensen att samma tjänstemän skulle komma att utöva kontrollen av de fartyg, som de själva skulle bli satta att handhava.

Departementschefen

Fartygsbyråns huvuduppgifter skall enligt utredningen gälla handhavandet av fartygsinspektion och skeppsmätning samt underhåll och vård av sjöfartsverkets egen fartygsmateriel. Frågor angående anskaffning av fartyg ävensom viss förrådshållning för sjöfartsverkets behov avses också höra till fartygsbyråns uppgifter.

Utredningens förslag att anknyta skeppsmätningsorganisationen till fartygsinspektionens såväl central- som lokalorganisation har mött delade meningar bland remissinstanserna. Sålunda anser kommerskollegium att en sammanslagning ej bör äga rum med hänsyn till att risk enligt kollegiets mening finns för att skeppsmätningsärendena kan bli försenade och rederinäringen därigenom orsakas ekonomiska förluster. Även Sveriges redareförening och Stockholms rederiförening är av den meningen att en sådan samordning ej bör ske. Ä andra sidan tillstyrkes förslaget av ett flertal remissinstanser. Chefen för kommerskollegiets fartygsinspektionsbyrå, t.f. kommerserådet Borg, har sålunda framhållit att med samordningen bety-

94 Kungl. Maj. ts proposition nr 124

dande fördelar kan vinnas i fråga om effektivitet och snabbhet. Statskontoret och statens organisationsnämnd har också ansett välbetänkt att den föreslagna samordningen i en gemensam distriktsorganisation av fartygsinspeklion och skeppsmätningsväsendets lokala organ kommer till stånd. Detta understrykes jämväl av cheferna för fartygsinspektionsdistrikten, vilka i likhet med organisationsnämnden anser en gemensam utbildning för de båda personalgrupperna eftersträvansvärd.

För egen del finner jag i likhet med organisationsnämnden och företrädarna för fartygsinspektionen att betydande fördelar är att vinna genom den av utredningen föreslagna samordningen av fartygsinspektion och skeppsmätning. Sedan utbildningen av de båda personalkategorierna för de gemensamma uppgifterna genomförts i erforderlig utsträckning och den kommande rekryteringen anpassats etter de härvid vunna erfarenheterna, torde en avsevärd rationalisering av den gemensamma verksamheten kunna ernås. Jag tillstyrker därför utredningens förslag i detta hänseende.

En del remissinstanser har varit tveksamma beträffande utredningens förslag att fartygsinspektörerna inom såväl central- som lokalorganisationen utnyttjas för frågor som angår sjöfartsverkets fartygsbestånd. Denna tvekan synes vara förestavad av farhågor för att fartygsinspektörerna genom tillkomsten av dessa nya arbetsuppgifter skall bli så betungade att deras egentliga uppgifter eftersättes till nackdel för sjöfartssäkerheten. Marinledningen avstyrker att frågor rörande projektering och nybyggnad samt reparation och underhåll av statens isbrytarfartyg överföres från marinförvaltningen till sjöfartsverket. Andra myndigheter har anmält tvekan beträffande lämpligheten att verkställa denna överflyttning.

Då det synes önskvärt att de fartygsförvaltande uppgifterna beträffande den omfattande fartygsmateriel, som övertages från sjökarteverket, lotsverket och väg- och vattenbyggnadsverket, i första hand får lösas, innan göromålen avseende statens isbrytarfartyg pålägges byrån, anser jag, som jag redan tidigare berört, lämpligt att vården av isbrytarfartygen under en övergångstid av två år kvarstannar hos marinförvaltningen. Om fartygsunderhållsärendena sålunda överföres till sjöfartsverket i olika etapper torde någon risk ej föreligga för att byrån ej skall medhinna sina uppgifter.

Da nuvarande chefstjänst på kommerskollegiets fartygsinspektionsbyrå ar avsedd att överföras till fartygsbyrån bör sjöfartsrådstjänsten placeras i Ca 37. Vad angår personaluppsättningen i övrigt på byrån anser jag mig —- med hänsyn till de väsentligt ökade uppgifter som kommer att åvila byråns chef — böra tillstyrka förslaget om att en ny tjänst som byrådirektör inrättas. Tjänsten bör emellertid tills vidare placeras i Cg 31. Utredningen har vidare föreslagit, att en tjänst såsom byråingenjör i Cg 27 uppföres'såsom extra ordinarie i samma lönegrad; utredningens förslag härutinnan an jag emellertid icke biträda, utan befattningen torde få ingå i bvråns personalstat med tills vidare oförändrad anställningsform. I likhet med lotsstyrelsen och chefen for fartygsinspektionsbyrån anser jag att till byrån bor överföras en nu förefintlig amanuenstjänst. Uppflyttningen av en kontoristbefattning i Ca 13 till kansliskrivare i Ca 15, vilket utredningen för-

95 Kungl. Maj. ts proposition nr 12b

ordat, är jag icke beredd tillstyrka. Enligt vad jag inhämtat finns f. n. fem biträden i reglerad befordringsgång; jag kan icke tillstyrka någon utökning utöver detta antal. Vad slutligen angår tjänsterna vid huvudförrådet godtar jag utredningens förslag med undantag för uppflyttningen av en byråingenjör från Ca 25 till Ca 27; befattningen bör i enlighet med de principiella skäl jag förut anfört kvarstå i lönegraden Ca 25.

Övriga i remissyttrandena framförda yrkanden har jag icke funnit skäl att biträda.

Kanslibyrån

Utredningen

Den administrativa byrå, som utredningen för alternativ I ansett behövlig, har utredningen föreslagit skola bildas genom sammanslagning av lotsstyrelsens kanslibyrå och sjökarteverkets expedition för kamerala och administrativa ärenden. Till byrån har även tänkts överflyttade en del personalärenden angående lots- och fyrstaten, vilka för närvarande handlägges på lotsstyrelsens lotsbyrå. Å administrativa byrån enligt utredningens alternativ I skulle finnas tre sektioner, nämligen en allmän sektion, en personalsektion och en kameralsektion. Samtidigt angavs de ärenden, som härvid skulle ankomma på byrån.

Med den omfattning, som sjöfartsstyrelsen med lokalorgan skulle erhålla vid alternativ II, skulle arbetsbelastningen på en administrativ byrå bliva alltför stor, därest handläggningen av samtliga ärenden av administrativ och juridisk natur skulle åvila densamma. I administrativa byrån skulle nämligen komma att ingå — förutom sektionerna enligt alternativ I — inspektörerna för sjöbefälsskolorna, sjöåklagaren och sjötekniske konsulenten, fartygsregistreringsselctionen samt huvuddelen av sjöfartsbyråns administrativa sektion i övrigt. Samtliga arbetsuppgifter, som handlägges av dessa organ, kan enligt utredningens mening icke lämpligen sammanhållas inom en byrå, varför utredningen föreslår en uppdelning av nu åsyftade ärenden på en administrativ byrå för de omfattande personal- och kameralärendena samt en juridisk byrå för övriga ärenden.

På administrativa byrån skulle i enlighet härmed ankomma ärenden, som avser:

1) instruktion, arbetsordning och tjänstereglemente;

2) lotsförordning;

3) anställning av personal samt semester, tjänstledighet, avsked, pension och personalregistrering;

4) personal- och avlöningsstater;

5) avlöningsförfattningar och deras tillämpning;

6) belöning åt personal;

7) bestämmelser angående tjänstedräkt;

8) kassarörelse och redovisningsväsende;

9) båtlånefond;

10) resereglementen och deras tillämpning;

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

11) redigering och utgivning av meddelandeserie;

12) försäljning av sjökort och publikationer;

13) uthyrning av tjänstebostäder och andra lokaler, bostadsordning;

14) registrering och arkivering av allmänna handlingar;

15) administrativa frågor rörande sjömanshusen.

För handläggningen av dessa ärenden bör byrån organiseras på två sektioner, en personalsektion och en kameralsektion.

Den å byrån erforderliga personalen framgår av ovanstående sammanställning.

Sjöfartsrådstjänsten motsvaras i nuvarande organisation av befattningen som chef för lotsstyrelsens kanslibyrå. Befattningen som chef för personalsektionen, vilken befattning föreslås nyinrättad, har utredningen hänfört till 31 lönegraden. En befattning som förste expeditionsvakt i Ca 11, vilken i sammanställningen redovisats under personalsektionen, föreslås, såsom icke längre erforderlig i denna ställning, nedflyttad till expeditionsvakt i Ca 10.

97 Kungl. Maj.ts proposition nr 12t

Av de under personalsektionen redovisade tjänslerna tillhör i den nuvarande organisationen förste byråsekreteraren i Ca 29 (nu på övergångsstat) och förste byråsekreteraren i Ce 27, en amanuens, en förste kansliskrivare, ett kanslibiträde och två expeditionsvakter kommerskollegium. Från sjökarteverket har överförts befattningen som förste expeditionsvakt i Ca It, en expeditionsvakt och en kontorsbiträdestjänst. Övriga befattningar kommer från lotsstyrelsen.

I fråga om kamerala sektionen föreslås att de nuvarande befattningarna som kamrerare vid lotsstyrelsen och sjökarteverket i Ca 27 resp. Ca 25 uppflyttas till Ca 29 resp. Ca 27. Den sistnämnda befattningen erfordras främst på grund av sjöfartsverkets omfattande lokala organisation. I stället kan en inom lotsstyrelsen inrättad befattning som aktuarie i Ca 25 indragas. Från vägförvaltningarna i Stockholms, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län, till vilka de tre hamnavdelningarna nu är anslutna, bör överflyttas två kamerala befattningar, nämligen en bokhållartjänst i Ca 21 och en kontorsskrivartjänst i Ce 19. Dessa tjänster jämte ytterligare en bokhållartjänst i Ca 21 har nämligen inrättats vid de nämnda vägförvaltningarna för att möta den av hamnverksamheten ökade belastningen på de kamerala avdelningarna. Av dessa tre tjänster synes en bokhållartjänst vid bildandet av sjöfartsstyrelsen kunna indragas. En tjänst som kansliskrivare i Ce 15 bör utbytas mot en kanslibiträdestjänst i Ce 11. I övrigt föreslås icke någon ändring beträffande de befattningar, som redan nu finns inrättade för göromålen på denna sektion. Utöver vad som förut nämnts tillhör i den nuvarande organisationen befattningarna som kontorsskrivare, kassör, kansliskrivare i Ca 15 och kontorist i Ce 13 lotsstyrelsen samt de övriga sjökarteverket.

Yttranden

Styrelsen för sjökarteverket understryker behovet av den i utredningens förslag angivna befattningen som biträdande kamrerare i Ca 27. Med hänsyn till bl. a. de arbetsuppgifter rörande isbrytarverksamheten som skall övertagas från marinförvaltningen, anser styrelsen det ytterst tveksamt, om den av utredningen föreslagna personalminskningen på kamerala sektionen bör genomföras redan från början. Frågan om indragning av en tjänst som kansliskrivare i Ce 15 bör anstå till dess det sammanlagda kamerala arbetet detalj organiserats.

Statskontoret föreslår, att byrådirektör stjänsten i Ca 31 å administrativa byrån bör ersättas med en förste byråsekreterarebefattning i 29 lönegraden.

Lotsstyrelsen framhåller, att sjöfartsverkets personalbestånd vid alternativ II kommer att uppgå till ca 2 000 befattningshavare. Häri ingår kollektivavtalsavlönad personal till ett antal av ca 400. Däremot har ej medräknats det stora antalet tillfälliga biträden vid lots- och fyrstaten, tillsyningsmän vid obevakade fyrar och livräddningspersonal samt ej heller de militära besättningarna å sjömätningsfartyg, isbrytare och deccastationer. Personalen vid sjöbefälsskolorna (ca 50 befattningshavare) och sjömanshusen (ca

V llihantj till riksdagens protokoll t'J55. t samt. Nr VM

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

80 befattningshavare) ingår heller inte i det angivna antalet. Lotsstyrelsen framhåller, att handläggningen å administrativa byrån av personal- och avlöningsärenden i anledning härav kommer att bli mycket arbetskrävande.

Lotsstyrelsen erinrar om att på lotsbyrån för närvarande finns en assistent i lönegrad Ca 19 vilken bl. a. svarar för den omfattande personalregistreringen vid lots- och fyrstaten. Befattningen skall enligt utredningens förslag räknas till nautiska byrån. Lotsstyrelsen finner detta riktigt, enär nautiska byrån behöver en assistent för att biträda med redigering av Svensk fyrlista, förande av prickrullor, in. m. Då emellertid ingen av befattningarna på administrativa byrån kan avdelas för uppgifter, som nu åvilar assistenten på lotsbyrån, måste administrativa byrån vid båda alternativen förstärkas med en assistentbefattning i Ce 19. Vid alternativ II erfordras på denna sektion icke någon ytterligare personalförstärkning.

Antalet expeditionsvakter synes alltför knappt tilltaget. Detta skulle bli särskilt kännbart, därest det nya verket till en början kommer att erhålla spridd förläggning. Eventuellt erforderlig ytterligare personal torde få anställas med anlitande av de särskilda medel, som utredningen under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal beräknat för personalförstärkningar.

I fråga om kamerala sektionen anser styrelsen, att personalbeståndet är alltför knappt tilltaget i förhållande till de omfattande kamerala uppgifterna. Utredningen har bland annat föreslagit indragning av dels en nu i lotsstyrelsen inrättad tjänst som aktuarie i Ca 25, dels en befattning som kansliskrivare i Ce 15, vilken tillhör sjökarteverket. Aktuarien handhar avlöningsuträkningen, som för närvarande omfattar ca 1 200 befattningshavare, samt handlägger vissa därmed sammanhängande ärenden. Styrelsen har icke något att erinra mot att aktuarietjänsten indrages. Avlöningsuträkningen bör lämpligen under överinseende av kamreraren eller biträdande kamreraren kunna handhas av befattningshavare i något lägre löneställning. Arbetet med avlöningsuträkning och vad därmed sammanhänger tager emellertid redan nu aktuariens arbetstid helt i anspråk. I det nya verket kommer motsvarande arbete till följd av den ökade personalen att bli av än större omfattning; minst två befattningshavare kommer att åtgå för dessa uppgifter. Med hänsyn härtill kan styrelsen icke tillstyrka utredningens förslag om indragning av befattningen som kansliskrivare i Ce 15. Lotsstyrelsen ar tveksam om antalet befattningar på sektionen likväl blir tillräckligt men anser sig dock icke nu böra framlägga förslag om inrättande av ytterligare befattningar.

Departementschefen

I likhet med remissinstanserna har jag icke något att erinra mot utredningens förslag beträffande administrativa byråns arbetsuppgifter eller dess uppdelning på två sektioner. Jag vill emellertid föreslå att byråns namn ändras till kanslibyrån.

99 Kungl. Maj:ts proposition nr 121

Jag tillstyrker att en ny tjänst inrättas som chef för personalsektionen. Befattningen bör placeras som byrådirektör i Cg 31. Samtidigt förutsätter jag dock att den på övergångsstat förda befattningen som förste byråsekreterare i Ca 29 kvarstår å övergångsstat. En nu förefintlig tjänst som förste expeditionsvakt i Ca 11 torde böra bibehållas å övergångsstat. Så länge denna befattningshavare kvarstår i tjänst, bör en expeditionsvaktbefattning i Ca 10 hållas vakant.

Den föreslagna lönegradsplaceringen för tjänsterna som kamrerare och biträdande kamrerare å kameralsektionen, innebärande förhöjd löneställning för dem, kan jag i enlighet med tidigare anförda principiella skäl icke tillstyrka. En tjänst som aktuarie i Ca 25, en bokhållaretjänst i Ca 21 och en kansliskrivarbefattning i Ce 15 torde som utredningen föreslagit kunna indragas. Jag anser nämligen att det bör finnas goda förutsättningar att rationalisera det kamerala arbetet, som hittills utförts i fyra olika verk, när det blir överfört till sjöfartsstyrelsen. Vidare vill jag erinra om att jag vid behandlingen av sjökartebyrån föreslagit att kontoristen i Ca 13 å förevarande sektion överföres till sjökartebyrån. Utredningens förslag om förstärkning av den lägre biträdespersonalen å kameralsektionen biträder jag såtillvida, att jag förordar att en biträdestjänst i reglerad befordringsgång inrättas. Någon personalförstärkning härutöver, som bl. a. lotsstyrelsen påyrkat, är jag däremot icke beredd förorda.

Juridisk-sociala byrån

I det föregående har förordats en ändring beträffande den av utredningen föreslagna byråindelningen, som innebär att juridiska byrån och sociala byrån sammanföres till en byrå, benämnd juridisk-sociala byrån. Den närmast följande redogörelsen för utredningens förslag och yttrandena däröver omfattar därför båda byråerna.

Utredningen Juridiska byrån

På juridiska byrån bör ankomma ärenden, som avser:

1) åtgärder i anledning av timade sjöolyckor;

2) behörighet att utöva befäl å svenska handelsfartyg;

3) tillsyn av sjöbefälsskolorna;

4) fartygsregistrering samt pass- och nationalitetshandlingar;

5) uppbörd av stämpelavgift för köp eller byte av registreringspliktiga fartyg;

6) sjöfartslagstiftning i allmänhet;

7) på sjöfartsstyrelsen ankommande frågor angående sjöfartsavgifter;

8) markfrågor;

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

1 Bör vid avgång ersättas med en amanuens.

9) bevakning av sjöfartsverkets rätt i skadestånds- och andra mål;

10) ansvar för tjänstefel;

11) juridiska frågor i allmänhet.

För närvarande ankommer på lotsstyrelsen att i förekommande fall utreda, huruvida medföljande lots har begått fel, som föranlett sjöolycka. Härmed sammanhängande utredningsarbete bör med fördel kunna anknytas till sjöåklagarens verksamhet.

För handläggningen av nu angivna ärenden bör byrån ha den personal, som framgår av förestående sammanställning.

Som biträde åt sjöåklagaren har tidvis varit anställda en tjänsteman i Cg 23 (sjökapten) samt en jurist (månadsarvode ca 650 kronor), båda med deltidstjänstgöring. Denna möjlighet till personalförstärkning bör vid behov kunna utnyttjas även framdeles.

I den föreslagna organisationen beräknas en ny tjänst såsom byrådirektör för å byrån förekommande allmänna ärenden.

Utom personal, som vid alternativ II tänkes överflyttad från administrativa byrån, har byrån i den föreslagna organisationen tillförts följande befattningshavare från kommerskollegiets sjöfartsbyrå, nämligen ett kommerseråd i Ca 37, en sjöåklagare i Ce 33, två överinspektörer i Ca 33 respektive Ce 33, en byrådirektör i Ca 31, en sjöteknisk konsulent i Ca 29, en förste byråsekreterare i Ca 27, två byråsekreterare i Ca 25, en kansliskrivare i Ca 15, två kanslibiträden i Ca 11 och två kontorsbiträden.

Socialbyrån

På socialbyrån bör handläggas ärenden, som avser;

1) de ombordanställdas arbetstid;

2) ombordanställdas skydd mot olycksfall vid nyttjande av arbetsinrättningar eller mot ohälsa;

Kungl. Maj. ts proposition nr 121

3) sjöfolkets hälsovård i övrigt;

4) sjömanslagen;

5) sjöfolkets pensionering;

6) sjöfolkets på- och avmönstringar;

7) kosthållet ombord å fartyg;

8) tjänstgöringsbetyg för sjöfolk;

9) sjöfolks semester;

10) hemförskaffning av sjöfolk;

11) beredande i vissa fall av lägre biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten;

12) ersättning åt sjöfolk för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande;

13) frågor angående manskapets utbildning;

14) svenska sjömanshem i utländska hamnar;

15) manskapets bildningsfrågor;

16) frågor beträffande sjömansvården i övrigt;

17) arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor;

18) tillsynsverksamhet vid arbetet med lastning och lossning av fartyg och åtgärder till förhindrande av olycksfall i stuveriarbete.

På byrån bör finnas den personal som framgår av efterföljande sammanställning (s. 102).

Vid omvandling av sjöfartssociala avdelningen till en socialbyrå bör byrådirektörstjänsten utbytas mot en sjöfartsrådstjänst. Den föreslagna överföringen till socialbyrån av ärenden, som för närvarande handlägges å kollegiets sjöfarts- och fartygsinspektionsbyråer, kommer att innebära en ökad arbetsbelastning för byrån. Detta torde i första hand påkalla, att byrån i förhållande till avdelningens nuvarande personaluppsättning förstärkes med en amanuenstjänst (jurist). Vidare torde den ökade arbetsbelastningen nödvändiggöra den omläggningen av arbetet, att utarbetandet av de årliga rapporterna och statistiska uppgifterna rörande olycksfall inom sjömans- och stuveriyrkena samt granskningen av inkommande rapporter och anmälningar om olycksfall nära nog helt måste åläggas assistenten och kanslibiträdet. Härvid torde assistentens arbetstid helt bliva upptagen av granskning av de ca 5 000 olycksfallsanmälningar, som årligen inkommer, medan kanslibiträdet, förutom arbete med bland annat arkivering, diarieföring och förande av kortregister, måste åläggas att självständigt utföra arbetet med de statistiska rapporter, som årligen avlämnas. En dylik omfördelning av arbetsuppgifterna förutsätter dock en uppflyttning av kanslibiträdestjänsten till lägst en tjänst såsom kontorist i Ca 13. I samband med omorganisationen bör vidare en tjänst såsom extra förste byråsekreterare i 27 lönegraden ombildas till extra ordinarie och en kontorsbiträdestjänst nyinrättas.

Utredningen erinrar om att 1946 års sjömanskommitté för närvarande utreder frågan om att ersätta sjömanshusinstitutionen med en central registrering av sjöfolk och därvid bland annat har att beakta spörsmålet hur

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 121

sjöfolkets på- och avmönstring samt handhavandet av sjömanshusens understödsverksamhet skall organiseras. Kommitténs förslag härutinnan kan komma att påverka såväl administrativa byråns som socialbyråns framtida organisation.

Kansliet för handelsflottans välfärdsråd, bestående av en idrottssekreterare, ett kanslibiträde i Cg 11 och ett kontorsbiträde i Ca 8, förlagt till kommerskollegium, bör följa sjöfartssociala avdelningen vid dess överflyttning till sjöfartsstyrelsen. Kanslipersonalen, som helt avlönas av välfärdsrådets medel, bör i detta sammanhang icke inräknas i sjöfartsstyrelsens personal och har därför icke upptagits å någon personalförteckning för styrelsen.

Yttranden

Statskontoret anser sig ej kunna tillstyrka att en ny tjänst som byrådirektör inrättas på juridiska byrån. Ämbetsverket föreslår, såsom förut nämnts, med hänsyn till det nära sambandet mellan juridiska byrån och den nuvarande sjöfartssociala avdelningen, att avdelningen inlemmas i juridiska byrån. För avdelningens chef bör därvid bibehållas tjänsten som byrådirektör i Ca 31.

Socialstyrelsen framhåller, att handläggningen av frågor av social natur rörande sjöfolket är splittrad på ett stort antal organ. Varje förslag som syftar till att minska denna splittring och förstärka den sociala expertisen är därför välkommet. Ur denna synpunkt hälsar socialstyrelsen utredningens förslag med tillfredsställelse.

Socialstyrelsen finner det naturligt, att de sjöfartssociala frågor som hittills handlagts inom kommerskollegium överflyttas till det nya sjöfartsverket. Otvivelaktigt innebär det även en rationalisering av arbetet att sammanföra de på olika byråer spridda ärendena av social natur. Även vid ett genomförande av utredningens förslag kommer emellertid handläggningen av skilda sjöfolksfragor att vara mycket splittrad. Socialstyrelsen anser det därför vara angeläget att man vid den förestående omorganisationen ser till att den nya avdelningen får en sådan utformning att den kan fungera som ett verkligt centralt socialt organ för sjöfolket. Ur denna synpunkt och

103 Kungl. Maj.ts proposition nr 121

med hänsyn till vikten av att de sjöfartssociala frågorna erhåller en självständig handläggning finner socialstyrelsen det vara motiverat att den nuvarade sjöfartssociala avdelningen utbygges till en självständig byrå. Styrelsen finner det emellertid oundgängligt att denna byrå utrustas med social expertis som är väl förtrogen med de synpunkter, som tillämpas vid handlä°x;'ning av sociala frågor i allmänhet och som kan verka för en tidsenlig

öö o ° .... . ... «.

standard och en sund utveckling av sociala institutioner inom sjotarten.

Styrelsen uttalar härjämte, att ett alternativ, som kan diskuteras, är att förstärka den föreslagna juridiska byrån och dit förlägga en sjöfartssocial avdelning med i stort sett nuvarande personaluppsättning.

Sueriges redareförening föreslår att socialbyrån med hänsyn till de betydelsefulla frågor av juridisk natur, som tillförts densamma, sammanslås med den juridiska byrån.

Kommerskollegium föreslår att den mycket viktiga och arbetskrävande tjänsten som sjöteknisk konsulent uppflyttas från Ca 29 till Ca 31.

Kollegium framhåller vidare, att utredningens förslag att inrätta en särskild socialbyrå innebär ett avsteg från den tanke som hittills varit vägledande beträffande handläggningen inom kollegium av de socialt betonade sjöfartsfrågorna. Möjligheten att underkasta dem en mera allsidig bedömning minskar avsevärt genom förslaget. Denna olägenhet anser dock kollegium ej vara så påtaglig, såvitt angår ärenden där de sociala synpunkterna ar förhärskande, att icke förslaget i och för sig kan godtagas. Sönderbrytningen av kollegiets sjöfartsbyrå har emellertid medfört, att utredningen tvingats att till socialbyrån förlägga ärenden som rätteligen icke hör dit.

Sjömanslagen har starka sociala inslag, men den ingriper också på andra viktiga områden, nämligen civilrättens, arbetsrättens, straffrättens, processrättens och offentligrättens. På grund härav bör ärenden i samband med sjömanslagen handläggas på juridiska byrån, dit sjöfartslagstiftningen i allmänhet förts, varvid de ärenden som är av social beskaffenhet bör underställas socialbyrån för samråd. Liknande synpunkter kan anföras mot tanken att till sistnämnda byrå föra frågor om sjöfolkets på- och avmönstringar, vilka avser huvudsakligen administrativ kontroll beträffande föreskrivna anställningsvillkor samt officiell bekräftelse av anställningsavtalet genom sjömansrullans upprättande i laga ordning. Enligt kollegiets mening skulle den ärendeuppdelningen kunna göras, att till socialbyrån föres de ärenden, beträffande vilka föredragningsskyldigheten för närvarande uppdragits åt chefen för sjöfartssociala avdelningen, jämte frågor berörande tillsynsverksamheten vid arbetet med lastning och lossning av fartyg och åtgärder till förhindrande av olycksfall i stuveriarbetet ävensom statistik angående olycksfall inom sjömansyrket, medan övriga ärenden förlägges antingen till juridiska eller administrativa hyrån. Om det skulle anses att socialbyråns arbetsuppgifter genom denna arbetsfördelning skulle bli för få, kan det övervägas om icke frågor rörande hemsändning av svensk sjömans penningmedel från utrikes ort samt om eftergift i vissa fall av belopp, som lämnats såsom ekonomiskt bistånd av utlandsmyndighet, skulle kunna — såvitt angår sjömän — överföras till byrån från utrikesdepartementet.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

Om sociala byråns verksamhetsområde begränsas på angivet sätt, vill ämbetsverket icke motsätta sig att till chef för byrån utses en befaren nautiker. För erforderlig juridisk och administrativ sakkunskap bör då inrättas en byrådirektörstjänst. Om byråns verksamhetsområde blir så vidsträckt som utredningen föreslagit måste dock byråchefen vara eu kvalificerad jurist med administrativ erfarenhet. Även i detta fall bör en byrådirektörstjänst inrättas, vars innehavare dock då bör ha de kvalifikationer, som nu kräves i fråga om chefen för sjöfartssociala avdelningen. Förste byråsekreteraren på byrån bör flyttas upp från Ce 27 till Ca 29 i likhet med övriga förste hyråsekreterartjanster; eljest kan lätt den missuppfattningen uppstå, att socialbyråns uppgifter skulle vara mindre viktiga än andra byråers. Sistnämnda förslag har även framförts av juristförbundet.

Slutligen föreslår kommerskollegium i detta sammanhang att den personal, som utgör kansliet för handelsflottans välfärdsråd, knytes närmare till statsförvaltningen genom att överföras till det nya verkets stat. Kollegium erinrar att i prop. 174/1948 förutsatts, att denna personal — sedan närmare erfarenhet vunnits — skulle knytas till kollegiets stat. Befattningen som idrottssekreterare bör uppflyttas från 25 till 27 lönegraden.

Chefen för sjöfartssociala avdelningen i kommerskollegium, byrådirektören Öbrink, tillstyrker inrättandet av en socialbyrå i enlighet med alternativ II.

Han föreslår dock -— i likhet med kommerskollegium och juristförbundet__

att forste byråsekreteraren i överensstämmelse med vad som är fallet på verkets övriga byråer placeras i Ca 29 i stället för Ce 27. Vidare bör kontoristtjänsten flyttas från Ca 13 till Ca 15, varjämte han ifrågasätter, om icke en tjänsteman med social utbildning bör tillföras byrån. Kollegium har i sitt yttrande anfört att möjligheterna att mera allsidigt bedöma de socialt betonade sjöfartsfrågorna avsevärt minskar, om en social byrå inrättas. En sådan bedömning kan dock enligt Öbrink ernås, om den av ärendet berörda byrån deltar i handläggningen. Vidare anför Öbrink:

Kohcgium uttalar att en sönderbrytning av kollegiets sjöf artsbyrå har ni'M a.tt utredningen tvingats att till socialbyrån förlägga ärenden som rätteligen icke hör dit, och anför här såsom exempel sjömanslagen. Enli«t ™en*n§ ar sociala inslagen i denna lag av så förhärskande natur, att frågor i samband med denna bör behandlas av den föreslagna socialnyrän. 1 likhet med vad förut anförts bör emellertid övriga intressen tillgodoses genom att i ärendet berörd byrå deltager i handläggningen

Kollegium uttalar vidare, att det är mycket vanskligt att finna en klar gians mellan de ärenden där sociala hänsyn bör vara avgörande och andra ärenden. Enligt min mening har emellertid utredningen i huvudsak sammantort sadana arendegrupper, där det sociala inslaget är övervägande. Utvecklingen pa det sociala området och ett tillgodoseende av sjöfolkets intressen narutinnan ar enligt min mening av sådan betydelse, att ärenden av social natur enhgt de riktlinjer, som utredningen angivit, bör koncentreras och Handläggas pa en hyra — den föreslagna socialbyrån.

Svenska sjöfolksförbundet framhåller, att handläggningen inom kommerskollegium av socialt präglade sjöfartsärenden är uppdelad på kollegiets tre sj of artsa vdelningar — sjöfartsbyrån, fartygsinspektionen och sjöfartssociala avdelningen. Detta innebär en betänklig splittring i handläggningen inom

105 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

kollegium av de för sjöfolket mycket viktiga sociala frågorna. För en rationell och effektiv behandling bör dessa ärenden i möjligaste mån sammanföras och handläggas å allenast en avdelning. Den föreslagna fördelningen av arbetsuppgifterna å de byråer inom sjöfartsverket, som skall behandla ärenden vilka för närvarande handlägges å kommerskollegiets sjöfartsavdelning, innebär en ganska genomgripande förändring jämfört med nu gällande fördelning inom kommerskollegium. Genom omvandling av kollegiets sjöfartssociala avdelning till socialbyrå och med den koncentration av sjöfartssociala frågor, som i samband därmed törutsättes, har den splittring av handläggningen av dylika frågor, som av förbundet påtalats, i betydande utsträckning undanröjts. Enligt förbundets mening kan den föreslagna ordningen anses innebära ett fullfölj ade av vad som angående de sjöf artssociala frågornas hävdande fastslogs vid inrättandet år 1915 av sjöf artsavdelningen å socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå och senare även i samband med sjöf artssociala avdelningens inrättande inom kommerskollegium. Förbundet understryker, att en särskild byrå för ärenden av social karaktär är en nödvändig förutsättning för att sjöfolkets sociala angelägenheter skall kunna hävdas på ett tillbörligt sätt inom ett ämbetsverk av så utpräglad tekniskt-administrativ karaktär som det föreslagna sjöfartsverket.

Landsorganisationen ansluter sig till de synpunkter som framförts i Svenska sjöfolksförbundets yttrande.

Lotsstyrelsen beräknar det totala antalet amanuenser inom sjöf artsstyrelsen vid alternativ II till åtta; för att bereda den juridiskt-administrativa personalen bättre befordringsmöjligheter inom verket bör åtminstone en av de fyra amanuensbefattningarna på juridiska byrån ombildas till en tjänst som förste byråsekreterare i Ce 27. — Som framgår av den förut lämnade redogörelsen för nautiska byrån har styrelsen föreslagit, att vissa ärendegrupper och befattningar bör överflyttas från juridiska byrån till nautiska byrån.

Sveriges juristförbund anser den föreslagna personalorganisationen för juridiska byrån väl utformad utom på en punkt. Sjöåklagarens arbetsbörda har sedan länge varit mycket betungande och det har på senare tid blott genom ovanligt stor arbetsinsats från dennes sida varit möjligt att avverka målen i samma takt, som de underställts honom. Den föreslagna organisationen kommer dessutom att medföra ytterligare arbetsuppgifter för sjöåklagaren. För att undanröja detta missförhållande och undvika stegiing av antalet balanserade mål samt för att tillgodose nödiga rekryteringssynpunkter föreslår förbundet inrättandet av en tjänst som biträde åt sjöåklagaren

med placering i Ca 29.

Arbetarskijddsstyrelsen anser sig icke böra avgiva yttrande rörande oiganisationen av arbetarskyddet ombord å fartyg och vid stuveriarbete förrän den år 1953 tillkallade arbetarskyddsutredningen framlagt sitt betänkande. Statens organisationsnämnd framhåller likaledes, att slutlig ställning i denna fråga icke kan tagas förrän nämnda utredning fullgjort sitt uppdrag. I avvaktan härpå bör emellertid den tillsynsverksamhet på detta område, som åvilar kommerskollegiets sjöfartssociala avdelning, överflyttas till sjöfarlsstyrclsen.

106 Kungl. Maj ris proposition nr 124

Departementschefen

De huvudsakliga arbetsuppgifterna för juridiska byrån och sociala byrån består enligt utredningen av åtgärder i anledning av timade sjöolyckor, ärenden avseende behörighet att utöva befäl å svenska handelsflottans fartyg, fartygsregistrering, tillsyn av sjöbefälsskolorna, sjöfartslagstiftnings- och andra juridiska frågor, sjöfartsavgifter, de ombordanställdas arbetstid och skydd mot olycksfall samt de sjöfartssociala frågor, som i övrigt rör sjöfolkets villkor och sociala omvårdnad. Då ärendena angående sjöfartsavgifter har nära samband med de ekonomiska ärenden, för vars handhavande jag i det följande föreslår en särskild sektion, anser jag att denna ärendegrupp bör överföras till nämnda sektion.

Statskontoret och Sveriges redareförening förordar, att den av utredningen föreslagna socialbyrån med hänsyn till de sociala frågornas nära samband med de juridiska sammanslås med den juridiska byrån. Socialstyrelsen, som anser det vara en rationalisering att, såsom utredningen föreslagit, sammanföra de hittills på olika byråer spridda ärendena av social natur, anser sig kunna som ett alternativ diskutera att den föreslagna juridiska byrån förstärkes och att dit förlägges en sjöfartssocial avdelning med i stort sett nuvarande personaluppsättning. Kommerskollegium betonar också de sociala frågornas samhörighet med de juridiska och föreslår, för att detta samband skall tryggas, en modifierad ärendefördelning. Chefen för kommerskollegiets sjöfartssociala avdelning åter anser de sociala synpunkterna vara övervägande vid tillämpningen av de lagar det här ytterst gäller. Svenska sjöfolksförbundet, till vars yttrande landsorganisationen anslutit sig, understryker, att en särskild byrå för ärenden av social karaktär är en nödvändig förutsättning för att sjöfolkets sociala angelägenheter skall kunna hävdas på ett tillbörligt sätt inom ett ämbetsverk av så utpräglad tekniskt-administrativ karaktär som det föreslagna sjöfartsverket.

Det torde vara uppenbart att de sociala frågorna har starkt samband med de juridiska, då det gäller tillämpningen av de författningar, som innefattar de normerande bestämmelserna om sjöfolkets rättigheter och skyldigheter i olika hanseenden. Om övervakningen av att dessa författningar efterlevs utövas gemensamt av företrädarna för de sociala och de juridiska trågorna, bör detta enligt min mening icke inverka hämmande på möjligheterna att hävda de sociala synpunkterna. Det förhållandet att verket till betydande del sysslar med tekniskt-administrativa frågor gör det enligt min mening snarast önskvärt att de sociala ärendena bevakas inom en byrå som är bättre utrustad med både juridisk och social sakkunskap än som kan bil fallet på en förhållandevis liten social byrå. Jag vill även erinra om att 1946 års sjömanskommitté för närvarande utreder frågan om att ersätta sjömanshusen med en central registrering av sjöfolk och därvid torde komma att ta upp spörsmålet hur sjöfolkets på- och avmönstring samt sjömanshusens understödsverksamhet skall organiseras. Denna frågas åter-

107 Kungl. Maj. ts proposition nr 12b

verkan på organisationen för de sjöfartssociala ärendena kan därför icke nu överblickas, utan utredningens förslag torde böra avvaktas, innan en alltför ingripande ändring i fråga om de sjöfartssociala ärendenas handläggning genomföres. Utredningens sammanställning av sjöfartssociala ärenden innefattar flera ärendegrupper, som jämväl handhas av andra myndigheter, bl. a. utrikesdepartementet och arbetsmarknadsstyrelsen. Någon ändring med avseende på dessa myndigheters uppgifter avses ej för närvarande.

_Jag anser sålunda att de juridiska och sociala byråerna bör sammanslås.

Byråns namn bör bli juridisk-sociala byrån.

Utredningens förslag att en ny byrådirektörstjänst tillföres byrån kan jag icke biträda. Från byrån bör överföras en befattningshavare till den ekonomiska sektionen, nämligen ett kanslibiträde i Ca 11. Då en särskild social byrå icke inrättas bör till juridisk-sociala byrån föras de tjänstemän, som nu tillhör sjöfartssociala avdelningen i kommerskollegium, nämligen en byrådirektör i Ca 31, en förste byråsekreterare i Cg 27, en assistent i Ce 23 och ett kanslibiträde i Ca 11. — Jag kan icke ansluta mig till kommerskollegiets mening, att personalen å kansliet för handelsflottans välfärdsråd överföres till det nya verkets stat.

Personaluppsättningen å juridisk-sociala byrån kommer att omfatta följande befattningar.

Befattning

Sjöf artsråd...........

Sjöåklagare .........

Överinspektör .......

» .......

Byrådirektör.........

Förste byråsekreterare. Sjöteknisk konsulent . Förste byråsekreterare » »

Byråsekreterare......

Amanuens...........

Assistent............

Kansliskrivare ......

Kanslibiträde........

Kontorsbiträde......

Antal

4 Lönegrad

Ca 37 Ce 33 Ca 33 Ce 33 Ca 31 Ca 29 Ca 29 Ca 27 Cg 27 Ca 25 bef.gång Ce 23 Ca 15 Ca 11 bef.gång

I likhet med arbetarskyddsstyrelsen och statens organisationsnämnd anser jag att frågan om organisationen av arbetarskyddet ombord å fartyg icke bör upptagas till slutlig prövning, förrän arbetarskyddsutredningen framlagt sitt betänkande.

I övrigt har vad som anförts i remissyttrandena ej givit mig anledning att på annat sätt än i det föregående redovisats frångå utredningens förslag.

108 Kungl. Maj. ts proposition nr 124

Ekonomiska sektionen

Utredningen

Enligt utredningens förslag skulle de ekonomiska sjöfartsärendena kvarstanna i kommerskollegium. I anledning härav har utredningen räknat med att tre befattningar — en byrådirektör i Ca 31, en förste byråsekreterare i Ca 27 och en amanuens — skulle kvarstanna i kommerskollegium. Vidare har utredningen ansett erforderligt att för handläggning av ärenden i kollegium av närings- och transportpolitik art nyinrättas en tjänst i lägst 31 lönegraden.

Departementschefen

Som jag förut angivit bör en särskild arbetsenhet inrättas inom sjöfartsstyrelsen för handläggning av vissa ekonomiska ärenden. De ärenden, som här kommer ifråga avser främst uppgifter, som enligt utredningen skulle kvarstanna i kommerskollegium, men dessutom vissa ärenden, som kan överflyttas från juridisk-sociala byrån. Ärendenas art framgår av följande sammanställning.

1) sjöfartsnäringens utveckling; problem på längre sikt för näringen;

2) allmänna ekonomiska frågor av löpande natur berörande sjöfarten;

3) traktater, berörande sjöfarten såsom näring, samt övriga sjöfartsärenden mellan Sverige och främmande makter i den mån de ej närmare berör de övriga byråernas verksamhet;

4) lån, understöd och subvention;

5) samhällsekonomisk och transportpolitisk bedömning av hamn- och farledsanläggningar;

6) fastställande av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å sluss-, kanal- och farledsavgifter; sjöfartsavgifter i övrigt;

7) tillsyn över skeppsklarerarna.

Då dessa ärenden ej kan väntas bli av en sådan omfattning, att det är erforderligt att för dem inrätta en särskild byrå, förordar jag att de handläggs på en självständig sektion under ledning av en byrådirektör i Ca 33. Jag förutsätter härvid att sektionen direkt underställes antingen generaldirektören eller överdirektören. Sektionen torde böra tillföras viss personal, som utredningen ansett skola kvarstanna i kommerskollegium, nämligen en förste byråsekreterare i Ca 27 och en amanuens. Dessa tjänster jämte en i kollegium nu befintlig befattning som byrådirektör i Ca 31 bör utgå ur kollegiets personalstat. För tillgodoseende av sektionens behov av biträdeshjälp bör ett kanslibiträde i Ca 11 överföras från juridisk-sociala bvrån till sektionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

109 Försvarskontoret

Utredningen

För närvarande finns marinassistenter — officerare på stat eller i reserven vid flottan — vid sjökarteverket, lotsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt kommerskollegium. Marinassistenten vid sjökarteverket är heltidstjänstgörande vid verket; som framgår av det föregående avses han skola tillhöra sjöfartsstyrelsens sjökartebyrå. De övriga marinassistenterna däremot uppbär i denna egenskap endast ett mindre årsarvode och är icke heltidstjänstgörande. Vid inrättandet av ett sjöfartsverk bör de arbetsuppgifter, som åvilar marinassistenterna i lotsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sammanföras till ett försvarskontor i sjöfartsstyrelsen. Utredningen vill i detta sammanhang understryka, att en enhetlig handläggning av alla de ärenden rörande sjövägarna m. in., som har nära samband med och är av stor betydelse för det militära och det ekonomiska försvaret, bör i väsentlig mån kunna främja det planeringsarbete, som utföres av de marina myndigheterna samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Åtskilliga frågor av viktig natur har hittills på grund av bristande personaltillgång icke kunnat ägnas den handläggning, som i och för sig varit önskvärd. Inrättandet av ett försvarskontor är därför enligt utredningens mening en angelägen åtgärd.

De huvudsakliga ärendena bör vara:

1) militär- och krigsleder samt deras förseende med navigatoriska hjälpmedel;

2) planer för militär sjömätning enligt av chefen för marinen framlagda principförslag;

3) omläggning av allmänna sjövägar vid beredskapstillstånd och krig;

4) prickrullor för militär- och krigsleder samt allmänna sjövägar vid beredskapstillstånd och krig;

5) granskning av sjökort och kartor för publicering;

6) planläggning inom civilförsvarets och den ekonomiska försvarsberedskapens områden;

7) planläggning av sjöfartsverkets verksamhet samt disposition av dess personal under försvarsberedskap och krig;

8) sjöfartsverkets säkerhetstjänst och civilförsvar;

9) militär personal för bemanning av sjömätnings- och isbrytarfartyg;

10) registrering och förvaring av sjöfartsstyrelsens hemliga handlingar utom sådana, som skall handhavas å sjökar tebyrån.

Vid kontoret bör finnas den personal, som framgår av följande sammanställning.

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

Chefen för försvarskontoret bör avlönas såsom militärassistent å försvarsstabens stat under fjärde huvudtiteln. Han bör i likhet med en del dylika befattningshavare hos andra verk erhålla ett tilläggsarvode av 1 200 kronor per år. Arvodena till expeditionsofficeren och expeditionsunderofficeren bör utgöra skillnaden mellan lön och pension i den befattning, vari vederbörande blivit pensionerad. Till expeditionsofficeren bör vidare utgå ett tilläggsarvode av 780 kronor per år. Arvodena bör bestridas från sjöfartsstyrelsens avlöningsanslag.

Såsom tidigare nämnts, är marinassistenten i kommerskollegium icke heltidstjänstgörande. Vid ett sjöfartsverk enligt alternativ II bör dennes arbetsuppgifter övertagas av försvarskontoret i sjöfartsstyrelsen och arvodesbefattningen i fråga indragas; någon särskild förstärkning av kontorets personal synes ej erforderlig av denna anledning.

Yttranden

Chefen för försvarsstaben framhåller, att den nuvarande kontakten mellan militära och civila myndigheter på sjöfartens områden bör utvecklas vidare och givas en fast organisation inom sjöfartsverkets ram. Inrättandet av ett försvarskontor är därför en synnerligen angelägen åtgärd. Kontoret bör dock med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifterna utvidgas till en försvarsbyrå i likhet med vad som finns vid bland annat järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Chefen för byrån bör — för att möjliggöra större urval och önskvärd kontinuitet — i enlighet med utredningens förslag placeras i Ma 30 eller Ma 33; hans arvode bör dock uppgå till 2 700 kronor per år i stället för av utredningen föreslagna 1 200 kronor. Chefen för marinen och chefen för försvarsstaben bör i samråd med det föreslagna verket närmare utreda vilka arbetsuppgifter, som bör åvila försvarsbyrån, och det erforderliga personalbehovet.

Marinledningen anser, att försvarskontoret med en chef och fyra personer för expeditionsgöromål fått en påtagligt ineffektiv konstruktion, som ej motsvarar de betydande arbetsuppgifterna. I styrelsen för sjökarteverket

in

Kimgl. Maj:ts proposition nr i2i

ingår chefen för marinstaben som ordförande; denna viktiga instans föreslås av utredningen skola utgå och måste därför ersättas med chefen för försvarskontoret. Till kontoret bör överflyttas den nuvarande marinassistenten i sjökarteverket, vilken av utredningen föreslagits skola ingå i sjökartebyrån; han bör benämnas tjänstgörande officer. Vidare erfordras — utöver utredningens förslag — ytterligare en tjänstgörande officer för planläggning av sjötrafikens reglering och dirigering vid krig eller krigsfara samt en deltidsanställd jurist för författningsarbete rörande sjöfartsverkets och marinens samverkan vid krig eller krigsfara. Om sistnämnda deltidstjänst icke kan inrättas, bör administrativa byråns juridiska sakkunskap tagas i anspråk. Den av utredningen angivna expeditionspersonalen på försvarskontoret kan samtidigt reduceras med en expeditionsunderofficer och ett kontorsbiträde. Marinledningen föreslår att kontoret organiseras som en försvarsbyrå, anknuten till marinen, med följande personal:

1 byråchef, kommendörkapten av första graden, Ma 33 jämte arvode å 2 700 kronor,

2 tjänstgörande officerare, Ma 27 jämte arvode,

1 expeditionsofficer (pensionerad kapten) med arvode,

1 kanslibiträde Ce 11,

1 deltidstjänstgörande jurist med arvode.

Befattningarna i Ma 33 och Ma 27 bör uppföras på marinstabens stat (f. n. finns där endast den ena befattningen i Ma 27).

Om sjöfartsstyrelsen inrättas, kan marinassistenten i lotsstyrelsen indragas men däremot ej motsvarande två befattningar i kommerskollegium och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, av vilka den i kollegium ej är förenad med något arvode. Den andra befattningen, som avlönas med 32 kronor 50 öre i månaden, erfordras alltjämt med hänsyn till frågor om broar, deras segelfria höjd m. m. Denna åsikt delas av våg- och vattenbgggnadsstijrelsen.

Styrelsen för sjökarteverket anser förslaget om ett försvarskontor vara ett steg i rätt riktning. Med hänsyn till de kvalificerade uppgifterna bör chefen icke ha lägre grad än kommendörkapten av första graden, d. v. s. Ma 33. Styrelsen förordar att denne erhåller sådant fyllnadsarvode, att lönen i huvudsak motsvarar byråchefs avlöningsförmåner. Med hänsyn till arbetsuppgifternas rent marina art bör tjänsten icke uppföras på försvarsstabens utan på flottans stat. Styrelsen föreslår även, att ytterligare en tjänst inrättas för en officer i Ma 27 jämte arvode.

Statskontoret anser, att befattningen som chef för försvarskontoret bör hänföras till Ma 30; alternativ lönesättning i Ma 33 bör alltså ej medgivas. Vidare bör den föreslagna expcditionsofficersbefattningen utgå.

Lotsstyrelsen framhåller, att det med hänsyn till att de ärenden, som kräver militär sakkunskap, icke är av samma räckvidd som i exempelvis järnvägsstyrelsen eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, icke är påkallat att giva chefen för den militära avdelningen i sjöfartsstyrelsen ställning såsom byråchef.

112 Kungl. Maj. ts proposition nr 121

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förutsätter, att försvarskontorets uppgifter bland annat skall vara att särskilt bevaka, att försvarsberedskapssynpunkterna tillgodoses inom verket samt att till verket i övligt vidarebefordra den kännedom, som kontoret erhåller om övriga myndigheters beredskapsplanläggning, och att taga därav betingade initiativ.

Departementschefen

Liksom utredningen anser jag att ett särskilt organ bör inrättas inom sjöfartsstyrelsen för de ärenden som har militär anknytning. I samband härmed torde, som utredningen framhållit, de nuvarande uppdragen som marinassistent i kommerskollegium, lotsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna upphöra. Utredningen har förslagit en mindre omfattande organisation i form av ett försvarskontor, medan från militärt håll förslag framförts om inrättande av en särskild byrå för ändamålet liksom fallet är inom bl. a. järnvägsstyrelsen. För egen del ansluter jag mig, närmast på de skäl lotsstyrelsen anfört, till utredningens förslag och förordar således, att ett försvarskontor inrättas.

I likhet med remissinstanserna har jag icke något att erinra mot att kontorets arbetsuppgifter bestämmes på sätt utredningen föreslagit. Om så sker synes jämväl de av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap påtalade synpunkterna komma att tillgodoses.

Jag förordar att som chef för kontoret förordnas en kommendörkapten med placering i Ma 33 eller Ma 30. För befattningshavaren bör inrättas en beställning på flottans stat. I likhet med vad som är fallet i andra verk torde befattningshavaren ifråga böra åtnjuta ett särskilt tilläggsarvode med 1 200 kronor för år. Det högre arvode, som föreslagits av bl. a. chefen för försvarsstaben, är jag icke beredd tillstyrka.

I övrigt vill jag föreslå vissa jämkningar i utredningens förslag till personaluppsättning för försvarskontoret.

Som jag framhållit vid anmälan av sjökartebyråns personalorganisation synes lämpligt att i enlighet med marinledningens förslag överflytta tjänstgörande officern i Ma 27 å militärkartografiska sektionen till försvarskontoret. Härigenom tillgodoses i viss mån önskemålen om ytterligare expertis för de militära ärendena. Om detta förslag genomföres torde den föreslagna tjänsten som expeditionsofficer kunna utgå. Tjänsten som expeditionsunderofficer synes däremot böra bibehållas för att tillgodose föreliggande behov av kvalificerad biträdestjänst på kontoret. I befattningen torde som utredningen föreslagit böra anställas en pensionerad underofficer med lön motsvarande skillnaden mellan pension och lön i den befattning vari vederbörande blivit pensionerad. Personalen i övrigt på kontoret synes kunna inskränkas till ett kontorsbiträde i befordringsgången. Jag är sålunda icke beredd tillstyrka att även ett kanslibiträde anställes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 113

Sammanfattning av sjöfartsstyrelsens organisation

Vid bifall till av mig i det föregående förordat förslag om personalorganisation för sjöfartsstyrelsen skall i personalförteckning för sjöfartsstyrelsen från och med den 1 januari 1956 uppföras följande tjänster.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 generaldirektör................................................. Cp 19

1 överdirektör.................................................... Cp 15

5 sjöfartsråd..................................................... Ca 37

2 överinspektörer................................................. Ca 33

4 byrådirektörer.................................................. Ca 33

7 byrådirektörer.................................................. Ca 31

1 förste byråingenjör.............................................. Ca 29

1 förste byråinspektör............................................. Ca 29

2 förste byråsekreterare........................................... Ca 29

1 sjöteknisk konsulent............................................ Ca 29

1 statsgeodet..................................................... Ca 29

2 förste byråinspektörer........................................... Ca 27

2 förste byråsekreterare........................................... Ca 27

1 byråingenjör.................................................... Ca 27

1 militärhydrograf................................................ Ca 27

2 statshydrografer................................................ Ca 27

1 kamrerare...................................................... Ca 27

2 byråingenjörer.................................................. Ca 25

2 byråsekreterare................................................. Ca 25

1 kamrerare...................................................... Ca 25

2 ingenjörer...................................................... Ca 23

3 kartografer..................................................... Ca 23

1 förvaltare...................................................... Ca 23

1 förste gravör................................................... Ca 21

4 kartografer..................................................... Ca 21

1 assistent....................................................... Ca 21

1 bokhållare...................................................... Ca 21

5 gravörer....................................................... Ca 19

2 kartografer..................................................... Ca 19

2 assistenter...................................................... Ca 19

1 laborant....................................................... Ca 19

1 tryckeriförman.................................................. Ca 19

1 ritare.......................................................... Ca 19

1 förste kansliskrivare............................................. Ca 17

8 Bihctng till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124

114 Kungl. Maj. ts proposition nr J2i

Befattning Lönegrad

1 kassör......................................................... Ca 17

1 förste ritbiträde................................................ Ca 15

4 kansliskrivare................................................... Ca 15

1 koppartryckare................................................. Ca 14

4 kontorister..................................................... Ca 13

1 ritbiträde...................................................... Ca 13

1 förste expeditionsvakt........................................... Ca 12

8 kanslibiträden............................ Ca 11

1 ritbiträde...................................................... Ca 11

5 expeditionsvakter............................................... Ca 10

4 kontorsbiträden................................................. Ca 8

Tjänstemän å övergångsstat:

1 förste byråsekreterare......................................:.... Ca 29

1 förste expeditionsvakt........................................... Ca 11

Anm. En expeditionsvaktstjänst må tillsättas först sedan innehavaren av den å övergångsstat uppförda förste expeditionsvaktstjänsten avgått.

Befattning Lönegrad

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25:

2 sjöfartsråd..................................................... Cs 13

1 sjöåklagare..................................................... Ce 33

1 överinspektör................................................... Ce 33

1 byrådirektör.................................................... Ce 33

4 förste byråingenjörer............................................ Ce 29

1 förste byråinspektör............................................. Ce 27

1 förste byråsekreterare........................................... Ce 27

1 förste skeppsmätningskontrollör.................................. Ce 27

5 byråingenjörer.................................................. Ce 27

Härutöver kommer personalen inom sjöfartsstyrelsen att utgöras av 2 byrådirektörer i Cg 31, 1 förste byråsekreterare och 1 byråingenjör i Cg 27, 4 byråingenjörer, 2 byråinspektörer och 1 byråassistent i Ce 25, 8 byråsekreterare eller amanuenser i reglerad befordringsgång, 3 ingenjörer och 1 assistent i Ce 23, 2 ingenjörer, 1 maskinmästare och 2 verkmästare i Ce 21, 1 verkmästare i Cg 21, 2 gravörer, 2 kartlitografer, 6 kartografer, 1 assistent, 1 radioverkmästare, 3 ritare och 2 kontorsskrivare i Ce 19, 1 förste instrumentmakare och 1 radiotekniker i Ce 18, 1 förste arkivbiträde och 1 förrådsmästare i Ce 17, 1 elektrotekniker i Cg 17, 2 maskinister i Ce 16, 1 förste laboratoriebiträde, 1 radiomontör och 1 kansliskrivare i Ce 15, 2 hantverksförmän, 1 maskinist och 2 koppartryckare i Ce 14, 2 kontorister i Ce 13, 3 hant-

115 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

verkare i Ce 12, 1 tekniskt biträde, 3 ritbiträden och 1 kanslibiträde i Ce 11, jämte annan icke-ordinarie personal, uppgående till 23 personer.

Den militära personalen redovisas icke å sjöfartsstyrelsens personalstat. Den utgöres av 2 tjänstgörande officerare i Ma 33 eller Ma 30, 2 tjänstgörande officerare i Ma 27, 1 tjänstgörande officer i Ma 27 eller Ma 23/19 samt 1 tjänstgörande underofficer i Ma 19.

Den sålunda föreslagna personalen bör i huvudsak erhålla den placering på de olika byråerna som i det föregående föreslagits; jag förutsätter dock att, därest det visar sig påkallat, omflyttning av personal byråerna emellan skall kunna äga rum.

Den av mig föreslagna personalorganisationen för sjöfartsstyrelsen innebär, att i det närmaste samtlig personal från lotsstyrelsen och sjökarteverket övergår till det nya verket. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vägförvaltningarnas personalorganisationer nedgår med det antal befattningshavare som utredningen redovisat såsom nu tillhörande dessa myndigheter. Kommerskollegiets organisation slutligen minskar med följande tjänster, vilka är knutna till den verksamhet som övertages av sjöfartsstyrelsen, nämligen 2 kommerseråd i Ca 37, 2 överinspektörer i Ca 33, 3 byrådirektörer i Ca 31, 1 förste byråinspektör, 2 förste byråsekreterare, varav en på övergångsstat, och 1 konsulent i Ca 29, 1 förste byråinspektör och 2 förste byråsekreterare i Ca 27, 2 byråsekreterare i Ca 25, 1 förste kansliskrivare i Ca 17, 1 kansliskrivaye i Ca 15, 2 kontorister i Ca 13, 5 kanslibiträden i Ca 11, 1 expeditionsvakt i Ca 10 och 2 kontorsbiträden i Ca 8; 1 sjöåklagare och 1 överinspektör i Ce 33, 1 förste byråsekreterare och 1 förste skeppsmätningskontrollör i Ce 27,. 1 förste byråsekreterare i Cg 27, 2 byråinspektörer i Ce 25, 1 skeppsmätningskontrollör i Cg 25, 3 byråsekreterare eller amanuenser i reglerad befordringsgång, 1 assistent i Ce 23, 1 expeditionsvakt i Cg 8 samt 5 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.

De befattningar, som inrättas i sjöfartsstyrelsen, har som framgår av vad förut anförts med få undantag f. n. sin motsvarighet hos de verk, genom vars sammanslagning det nya verket bildas. Det finns därför anledning utgå från att innehavarna av de tjänster, som faller bort i de nuvarande verken, skall kunna överföras till motsvarande tjänster i sjöfartsverket. För att underlätta denna överflyttning bör i den mån så befinnés påkallat ledigförklarande av tjänsterna ej äga rum. För den händelse innehavare av ordinarie tjänst ej kan beredas motsvarande anställning i sjöfartsverket bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut om förande på övergångsstat av dylik befattning. Även i fråga om övriga övergångsanordningar, som må påkallas vid förslagets genomförande, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 12'r

5. Sjöfartsverkets lokalorgan m. m.

Utredningen

Såsom tidigare nämnts bör de tre till väg- och vattenbyggnadsverket börande hamnavdelningarna i Stockholm, Karlskrona och Göteborg, avvecklas. Beträffande övriga lokala organ — lotsdistrikten, statens isbrytarombud samt kontrollstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall för prövning av lanternor, kompasser och andra nautiska instrument — föreslås icke någon ändring. Södertälje kanalverk, som nu sorterar under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bör likaledes med oförändrad organisation ingå i sjöfartsverket. Personalen vid Falsterbolcanalen, för vilken avlöningskostnaderna bestrides från förslagsanslaget till underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder, bör under enahanda förutsättningar, som nu gäller, anses ingå i sjöfartsverkets lokalorganisation.

Fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets lokala organ skal! enligt utredningens förslag i alternativ II samordnas i en gemensam distriktsindelning. För närvarande finns sju fartygsinspektionsdistrikt med expeditioner i Skellefteå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg och Karlstad. Enligt beslut av 1954 års riksdag skall heltidsanställda skeppsmätare finnas i Stockholm, Malmö och Göteborg; härjämte skall på ytterligare några orter finnas arvodesanställda skeppsmätare, för vilka skeppsmätningstjänsten avses som bisyssla. Utredningens förslag innebär, att skeppsmätningsorganen i Stockholm, Malmö och Göteborg inordnas i motsvarande fartygsinspektionsdistrikt. Förste fartygsinspektören i dessa distrikt skall således vara chef för både fartygsinspektions- och skeppsmätningspersonalen. En gemensam utbildning för bägge personalgrupperna skall eftersträvas, så att fartygsinspektörerna skall kunna utföra skeppsmätningar och skeppsmätningspersonalen fartygsinspektionsgöromål. Härigenom kan en jämnare arbetsbelastning uppnås. Om någya arvodesanställda skeppsmätare anställs i vissa hamnar, bör dessa lyda under chefen för det fartygsinspektionsdistrikt, vari de tjänstgör. Utredningen förutsätter, att kostnaderna för eventuellt erforderlig extra personal, som kan behövas för merarbete i anledning av övergången till det nya skeppsmätningssystemet, får bestridas av särskilda medel. — Anledning saknas enligt utredningens mening att vid sammanslagningen av fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets lokala organ ändra den nuvarande benämningen fartygsinspektionsdistrikt.

Vid genomförande av alternativ II synes lämpligt att i administrativt hänseende inordna i fartygsinspektionsdistrikten även personalen vid kontrollstationerna, vilken utgöres av tre kontrollstationsföreståndare (två i Ca 25, en i Ce 25) och ett tekniskt biträde i Ce 11 ävensom två arvodesanställda föreståndare. Såsom framgår av det föregående är dessa kontrollstationer belägna å orter, där expeditioner för fartygsinspektionsdistrikten är inrättade.

117 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

Vidare anser utredningen lämpligt, att förutsättningarna för att sammanföra den nu föreslagna distriktsorganisationen med lotsdistrikten framdeles undersökes. Denna prövning bör ske genom det nya verkets försorg.

Befattningarna inom fartygsinspektionsdistrikten framgår av följande sammanställning. I den nuvarande organisationen har därvid i fråga om skeppsmätningspersonalen angivits de befattningar, som avsetts skola finnas från och med den 1 januari 1955.

Härutöver bör liksom hittills finnas två arvodesanställda föreståndare för kontrollstationerna i Kalmar och Sundsvall.

Utredningen föreslår, att befattningarna som förste skeppsmätare nedflyttas från Ce 31 till Ce 29 samt att en tjänst som skeppsmätare i Ce 27 indrages. Benämningen å distriktscheferna anser utredningen bör ändras till överinspektör. De tvenne ordinarie fartygsinspektörerna i 27 lönegraden, vilka är stationerade i Stockholm och Göteborg, synes i anledning av det ökade arbete, som det ankommer på dem att svara för, sedan överinspektörerna i deras egenskap av distriktschefer efter omorganisationen erhållit delvis andra arbetsuppgifter, böra uppflyttas till 29 lönegraden och samtidigt benämnas förste fartygsinspektörer. I övrigt anser sig utredningen icke böra föreslå några förändringar beträffande denna lokala organisation. Utredningen framhåller, att inom skeppsmätningsväsendets lokalstat icke finnes särskild personal för enbart skriv- och kontorsgöromål.

Personalkostnader för Södertälje kanalverk och Falsterbokanalen förutsättes i samma ordning som för närvarande skola bestridas från driftskostnadsstaten för Södertälje kanalverk respektive förslagsanslaget till Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b

De sakanslag, som för närvarande utgår till sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (för hamnverksamheten), lotsstyrelsen samt statens isbrytarverksamhet, synes böra beräknas i vanlig ordning genom försorgav respektive myndighet. Anslagen berörs icke heller av den föreslagna omorganisationen i vidare mån än att vissa sakanslag, vilka står till sjökarteverkets och lotsstyrelsens disposition, befrias från personalkostnader för sådan personal, som tidigare avlönats från dessa anslag.

Utredningen erinrar om en fråga, som kan vara av betydelse icke blott för sjöfartsverkets byggnadsverksamhet utan även för ett rationellt ordnande av fartygsanskaffning och fartygsunderhåll, nämligen frågan om inrättande av en för råds fond för sjöfartsverkets behov. Fonden bör enligt utredningens mening vara konstruerad efter samma principer som väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond och ha i huvudsak samma uppgifter som denna fond. Den bör med en sådan utformning kunna underlätta kostnadsfördelningen för byggnadsverksamheten och skapa fastare betingelser för avskrivning av fartyg, maskiner och andra på fonden invärderade tillgångar samt — med den redovisning över investeringsanslag, och särskilt dispositionsanslag, som förutsättes skola äga rum — också göra det möjligt att smidigt och snabbt kunna ordna eu anskaffningsfråga i en nödsituation. Redovisningen av verkstadsrörelsen vid Rosenvik torde också böra äga rum över fonden, vilken därvid även kan tillhandahålla för driften behövligt förlagskapital.

Det torde böra ankomma på sjöfartsstyrelsen att närmare utreda frågan och att verkställa värdering av de tillgångar, som — utom från väg- och vattenbyggnadsverket övertagna mudderverk och annan materiel — böy upptagas till redovisning å fonden.

Yttranden

För de yttranden, vari till behandling upptagits frågorna om hamnavdelningarnas slopande samt sammanslagning i en gemensam distriktsorganisation av fartygsinspektion och skeppsmätning, har redogörelser i det föregående lämnats under byggnadsbyrån respektive fartygsbyrån.

Statens organisationsnämnd har, såsom förut nämnts, tillstyrkt utredningens förslag i fråga om lokalorganisationen. Nämnden finner det angeläget, att en utredning, sasom utredningen också förordat, verkställes angående möjligheterna att sammanföra den föreslagna distriktsorganisationen med lotsdistrikten, sa att en enhetlig distriktsindelning av lokalorganen inom sjöfartsverket kan åstadkommas och de möjligheter till eventuella besparingar, som kan stå att vinna genom en dylik anordning, tillvaratas.

Kommerskollegium anser, att förste skeppsmätarna bör placeras i lägst 31 lönegraden. Kollegium erinrar om att detta ansluter sig till vad som förordats i propositionen nr 12/1954 angående förslag till ny organisation av skeppsmätningsväsendet.

119 Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

T. f. kommerserådet Borg — som anser att betydande fördelar kan vinnas i fråga om effektivitet och snabbhet vid handläggningen av ärenden i gemensam lokalorganisation för fartygsinspektion och skeppsmätning förslår ej annan ändring i personalorganisationen än att ett kanslibitrade med placering i Stockholm bör flyttas upp till kontorist. Förste fartygsinspektören i Stockholms distrikt anser likaledes behov föreligga av en kontoristtjänst. I fråga om lönegradsplaceringen av förste skeppsmätarna ifrågasätter han lämpligheten av nedsättningen från 31 till 29 lönegraden.

Förste farty g sinspektör en i Göteborgs distrikt anser, att personalen för skriv- och kontorsgöromål efter en sammanslagning av skeppsmätning och fartygsinspektion icke kommer att bli tillräcklig. Förstärkning av denna personal erfordras därför. På grund av den stora arbetsbördan i Göteborgs distrikt bör den föreslagna befattningen som förste fartygsinspektör i distriktet tillkomma utöver befintliga befattningar. Vidare bör för rekryteringen av inspektionspersonal tillskapas en tjänst som extra befattningshavare i Göteborg.

Förste fartygsinspektören i Sundsvalls distrikt anser, att den nuvarande inspektörspersonalen är otillräcklig.

Förste fartygsinspektören i Malmö distrikt framhåller, att kontorsarbetet vid distriktet ej efter omorganisationen hinner utföras av enbart ett kanslibiträde. En förstärkning med ett kontors- eller skrivbiträde är därför nödvändig.

Förste fartygsinspektören i Karlstads distrikt föreslår att åtgärder vidtages för att på ett effektivare sätt utnyttja fartygsinspektionens tid. Det bör exempelvis ges tillstånd att mot ersättning nyttja egen bil i tjänsten.

Förste fartygsinspektören i Kalmar distrikt ifrågasätter, om det inte är riktigast att så helt sammanföra fartygsinspektion och skeppsmätning, att gemensamma benämningar på befattningshavarna också införes. Benämningarna överinspektör, förste fartygsinspektör (även för förste skeppsmätare) och fartygsinspektör (även för skeppsmätare) bör då tillämpas för de olika graderna av inspektörer och skeppsmätare.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför, att vid en omorganisation bör den väg- och vattenbyggnadsverket tillhöriga verkstaden i Barsebäck, som uteslutande avdelats för liamnmateriel, övertagas av det nya sjöfartsverket. En verkstad i Lysekil, som huvudsakligen utnyttjas för vägväsendets materiel, färjor m. m. torde däremot böra kvarstå under väg- och vattenbyggnadsverkets förvaltning.

Lotsstyrelsen erinrar om att utredningen ifrågasatt inrättande av en lorrådsfond för sjöfartsverkets behov. En sådan fond skulle kunna vara av betydelse icke blott för sjöfartsverkets byggnadsverksamhet utan även för ett rationellt ordnande av fartygsanskaffning och fartygsunderhåll. Styrelsen förutsätter att den blivande sjöfartsstyrelsen närmare får utreda denna fråga.

120 Knngl. Maj. ts proposition nr 12b

Departementschefen

När jag i det föregående förordat, att ett sjöfartsverk inrättas, har jag förutsatt, att verket skall organiseras soin en styrelse med därtill hörande lokalstater. Nu befintliga lokalstater är lots- och fyrstaten under lotsstyrelsen, sjökar teverkets kontrollstationer för prövning av kompasser, lanternor och andra nautiska instrument, hamnavdelningarna inom väg- och vattenky§§nadsverket samt fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets distriktsorganisationer under kommerskollegium. Vidare kan som lokalorgan räknas av väg- och vattenbyggnadsverket förvaltade kanaler, Södertälje kanal, Falsterbokanalen, Sotenkanalen och Väddö kanal ävensom de under kommerskollegium sorterande sjöbefälsskolorna och sjömanshusen.

Utredningen föreslår, att till sjöfartsstyrelsen skall höra två lokalstater, nämligen dels lots- och fyrstaten, dels en lokalstat, som skapas genom sammanslagning av fartygsinspektionens och skeppsmätningsväsendets distriktsorganisationer samt sjökar teverkets kontrollstationer. Vidare förordar utredningen, att de av väg- och vattenbyggnadsverket förvaltade kanalerna samt sjöbefälsskolorna och sjömanshusen skall lyda under sjöf artsstyrelsen på samma sätt som nu under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen respektive kommerskollegium.

Jag har redan tidigare berört frågan om hamnavdelningarnas slopande och samordningen av fartygsinspektion och skeppsmätning, varvid jag godtagit utredningens förslag. Även sjökarteverkets kontrollstationer bör som utredningen föreslagit i administrativt hänseende anslutas till den av fartygsinspektions- och skeppsmätningsdistrikten bildade nya lokalorganisationen. Denna lokalstat torde böra benämnas fartygsinspektionen m. m.

Jag anser mig också i huvudsak kunna godtaga utredningens förslag till personalorganisation för denna lokalstat. Jag biträder sålunda förslaget att benämningen förste fartygsinspektör ändras till överinspektör. Den av utredningen föreslagna nedflyttningen i lönegrad från Ce 31 till Ce 29 av befattningarna som förste skeppsmätare och indragningen av en tjänst som skeppsmätare i Ce 27 kan jag däremot icke tillstyrka. Sistnämnda befattning bör emellertid uppföras som extra tjänst. Icke heller den föreslagna uppflyttningen av två befattningar som förste fartygsinspektör till Ca 29 biträder jag. Den av vissa remissmyndigheter föreslagna utökningen av personalorganisationen är jag icke beredd tillstyrka.

Vid bifall till av mig i det föregående förordat förslag om personalorganisation för ifrågavarande lokalstat skall i personalförteckningen för fartygsinspektionen m. in. uppföras följande tjänster.

Befattnin« Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

7 överinspektörer........

2 förste fartygsinspektörer 15 fartygsinspektörer......

Ca 33 Ca 27 Ca 25

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

121 Belattning

2 föreståndare för kontrollstation

1 kontorist....................

6 kanslibiträden...............

1 kontorsbiträde...............

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25:

Cp 31

3 förste skeppsmätare.............................................

2 fartygsinspektörer............................................... ^

Vad utredningen i övrigt föreslagit rörande lokalstater och lokalorgan har jag ingen erinran mot. Jag anser i likhet med utredningen och organisationsnämnden att det bör ankomma på sjöfartsstyrelsen att närmare överväga möjligheterna att framdeles sammanföra de båda lokalstater, som verket nu förutsättes skola ha, så att en enhetlig distriktsindelning av lokalorganen inom sjöfartsverket skall kunna åstadkommas.

Fartyg, maskiner, förråd och annan materiel, som erfordras för verksamhetens fortsatta bedrivande bör överföras till sjöfartsverket från lotsverket, sj ökar teverket, väg- och vattenbyggnadsverket samt kommerskollegium. Härvid avser jag även sådana kontorsinventarier och annan dylik utrustning, som disponeras av de verk eller delar av verk av vilka sjöfartsverket bildas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter i dessa frågor. Därvid torde även böra övervägas den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen väckta frågan om sjöfartsverket skall övertaga den väg- och vattenbyggnadsverket tillhöriga verkstaden i Barsebäck. Det av utredningen upptagna spörsmålet om inrättande av en förrådsfond anser jag mig icke nu kunna ta ställning till. Frågan torde som utredningen förutsatt få upptagas till övervägande av sjöfartsstyrelsen, sedan närmare erfarenheter vunnits beträffande förvaltning och redovisning av den till sjöfartsverket hänförliga materielen.

Beträffande frågan om finansieringen av den verksamhet, som sjöfartsverket har att svara för, vill jag slutligen erinra om att en rad särskilda anslag för närvarande finns uppförda under riksstatens fjärde, sjätte och tionde huvudtitlar samt på kapitalbudgeten, vilka disponeras av de verk som avses uppgå i sjöfartsverket. Dessa anslag bör pa sätt, som anges i följande avsnitt, i fortsättningen disponeras av sjöfartsverket.

Lönegrad

Ca 25 Ca 13 Ca 11 Ca 8

6. Anslagsfrågor

Vid bifall till av mig i det föregående förordade förslag om inrättande av ett sjöfartsverk, som skall träda i funktion den 1 januari 1956, erfordras att anslag till avlöningar och omkostnader för sjöfartsstyrelsen anvisas för budgetåret 1955/56; anslagen skall beräknas med hänsyn till kostnaderna under ett halvt år och ställas till styrelsens förfogande fr. o. m. den 1 januari

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 12'i

1956. På motsvarande sätt bör avlönings- och omkostnadsanslag beräknas och anvisas för den del av lokalstaten, som avser fartygsinspektionen m. in.

För huvuddelen av den lokala förvaltningen — lots- och fyrstaten _- bör

anslag upptagas för hela budgetåret; anslagen bör under förra hälften av budgetåret stå till lotsstyrelsens förfogande och under senare hälften av budgetåret disponeras av sjöfartsstyrelsen. Anslagen till sjöbefälsskolorna, sjömanshusen, hamn- och farledsanläggningar, säkerhetsanstalter för sjöfarten, isbrytning och sjömätning bör likaledes under tiden 1 juli—31 december 1955 disponeras i den ordning, som nu gäller, och för tiden 1 januari— 30 juni 1956 disponeras av sjöfartsstyrelsen. Slutligen bör för förra hälften av budgetåret 1955/56 anslag uppföras till avlöningar och omkostnader för lotsstyrelsen, sjökarteverket, fartygsinspektionen och skeppsmätningsväsendet.

Anslag för sjöfartsverket Sjöfartsstyrelsen: Avlöningar U tredningen

Utredningen har beräknat sjöfartsstyrelsens avlöningskostnader vid alternativ I till 2 594 000 kronor och vid alternativ 11 till 3 237 000 kronor. För avlöningar till ordinarie personal har beräknats 855 000 respektive 1 080 000 kronor. För arvoden och särskilda ersättningar har för båda alternativen upptagits 13 100 kronor, fördelade på följande ändamål, nämligen till generaldirektörens ställföreträdare 1 500 kronor, till chefen för försvarskontoret 1 200 kronor, till envar av tre kommenderade officerare 780 kronor, till expeditionsofficeren å försvarskontoret 780 kronor, till föreståndaren vid sjökarteverkets kontrollstation i Kalmar 1 200 kronor och till föreståndaren vid sjökarteverkets kontrollstation i Sundsvall 6 000 kronor. För avlöningar åt icke-ordinarie personal har beräknats 820 000 respektive 985 000 kronor. Härvid har 50 000 kronor avsetts för extra personal under övergångstiden efter omorganisationen. För bestridande av vissa kostnader för sjömätningsexpeditioner, såsom tjänstgöringstraktamenten, sjötillägg, sjömätartillägg m. m. har, liksom för närvarande sker i sjökarteverkets avlöningsstat, upptagits en särskild anslagspost, benämnd särskilda löneförmåner. Den har för båda alternativen upptagits med 105 000 kronor eller samma belopp som anvisats för ändamålet för innevarande budgetår. För rörligt tillägg slutligen har beräknats 800 900 respektive 1 053 900 kronor.

Departementschefen

Anslag till avlöningar för sjöfartsstyrelsen under nästa budgetår erfordras endast för tiden 1 januari—30 juni 1956 eller ett halvt år.

Vid bifall till den personalorganisation jag i det föregående förordat uppgår utgifterna för avlöningar till ordinarie tjänstemän till 699 100 kronor.

123 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

Avlöningskostnaderna för den av mig föreslagna icke-ordinarie personalen kan beräknas till 680 400 kronor för nästa budgetår. Under ifrågavarande anslagspost bör också upptagas medel för vikariatsersättningar, övertidsersättningar in. m. Dessa kostnader beräknar jag med utgångspunkt från nuvarande medelsanvisning härför till i runt tal 10 000 kronor. Härjämte bor posten, såsom utredningen framhållit, uppräknas för att tillgodose behovet av extra personal under övergångstiden. Med utgångspunkt från det av utredningen föreslagna beloppet bör för nästa budgetår härför beraknas 25 000 kronor. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bor salunda upptagas till 715 400 kronor.

Såsom arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, bör for år utga 1 200 kronor i chefen för försvarskontoret och 780 kronor till envar av två kommenderade officerare, eller för halvt budgetår tillhopa i runt tal 1 400 kronor.

Vidare bör som utredningen föreslagit medel beräknas för sjötillägg m. m. Då jag i och för sig godtager utredningens beräkning av dessa kostnader ei-

fordras härtill för nästa budgetar

105 000 = 52 500 kronor. 2

För rörligt tillägg beräknar jag slutligen 219 600 kronor.

Si öfartsstyrelsens avlöningsanslag bör sålunda för nästa budgetar uppföras med ett belopp av (699 100 + 715 400 + 1 400 + 52 500 + 219 600 =) 1 688 000 kronor.

Som tidigare nämnts övertager sjöfartsstyrelsen — förutom personalen från sjökarteverket och lotsstyrelsen — vissa befattningshavare från vag- och vattenbyggnadsstyrelsen, vägförvaltningarna och kommerskollegmm. Avloningskostnaderna för tiden 1 januari-30 juni 1956 för dessa befattningshavare kan beräknas till respektive 135 000, 197 500 och 377 800 kronor. Molsvarande minskningar å ifrågavarande myndigheters avlöningsanslag för nästa budgetår torde böra vidtagas.

Sjöf artsstyr elsen: Omkostnader

Kungl. Maj :t har fastställt omkostnadsstater för budgetåret 1954/55 for sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna den 4 juni 1954 (statsliggaren s. 271, 373 och 375) samt för kommerskollegmm och lotsverket den 7 maj 1954 (statsliggaren s. 904 och 928). Staterna slutar å 440 000, 1 096 000, 3 723 000, 432 300 respektive 4 583 100 kronor.

Utredningen

Utredningen framhåller, att utgifterna för omkostnader i likhet med en del personalkostnader i viss utsträckning blir beroende på hur sjofartsstyrelsens lokalfråga ordnas. Enär någon omedelbar lösning av denna icke torde kunna förväntas — i varje fall icke i sådan form att styrelsen i sm helhet kan sammanföras — har utredningen icke ansett lämpligt att i kostnadsberäkningarna realisera de besparingar, som tvivelsutan torde uppstå vid ett sammanförande av hela styrelsen till lokaler på ett ställe.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

Utredningen har därför vid beräkningen av omkostnadsanslaget i huvudsak utgått från de nuvarande förutsättningarna med hänsyn tagen desssutom till den beräknade personalminskningen.

Med dessa utgångspunkter beräknar utredningen sjöfartsstyrelsens medelsbehov för omkostnader till 646 000 kronor vid genomförande av ett verk enligt alternativ I. Därest verket inrättas enligt alternativ II beräknas kostnaderna stiga med 100 000 kronor till 746 000 kronor. Utredningen framhåller, att den förutsatt att en minskning samtidigt skall ske av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och kommerskollegiets omkostnadsanslag.

Departementschefen

Sjöfartsstyrelsens medelsbehov för omkostnader avser för nästa budgetår endast senare hälften av budgetåret.

Som tidigare nämnts kommer styrelsen att överta sjökarteverkets och lotsstyrelsens verksamhet helt samt vissa uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vägförvaltningarna och kommerskollegium. Det synes därför riktigt, att vid beräkningen av sjöfartsstyrelsens omkostnadsanslag för nasta budgetår utgå ifrån de berörda verkens kostnader för motsvarande verksamhet. Därjämte torde särskilda medel behöva anvisas för möbler, kontorsmaskiner in. m. Sjöfartsstyrelsens inventariebehov kommer visserligen att till största delen tillgodoses från de verk som berörs av omorganisationen, men vissa kompletteringar torde bli nödvändiga. Med desssa utgångspunkter och med ledning av från verken inhämtade uppgifter beräknar jag sjöfartsstyrelsens ifrågavarande utgifter för nästa budgetår till i runt tal 440 600 kronor. Av detta belopp hänför sig 203 500, 77 500, 12 400, 42 700 och (55 500 — 1 000 = ) 54 500 kronor till respektive sjökarteverkets, lotsstyrelsens, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens, vägförvaltningarnas och kommerskollegiets verksamhetsområde samt återstoden, 50 000 kronor, till det nyssnämnda behovet av inventarier. De tre sistnämnda myndigheternas omkostnadsanslag torde som utredningen framhållit för nästa budgetår böra minskas med de belopp som beräknats belöpa å den överflyttade verksamheten. Till bestridande av sjöfartsstyrelsens omkostnader bör anvisas ett särskilt anslag å riksstaten. Anslaget, som i likhet med andra omkostnadsanslag bör ha förslagsanslags karaktär, bör benämnas Sjöfartsstyrelsen: Omkostnader.

Det nya anslaget torde böra inrymma anslagsposter till sjukvård in. in., reseersättningar, expenser, publikationstryck och vissa engångskostnader samt en uppbördspost avseende försäljningsmedel för sjömansrullor. För de olika ändamålen beräknar jag (11 000 + 157 700 + 122 400 + 100 500 + o0 000 1 000 =) 440 600 kronor. Sjöfartsstyrelsens omkostnadsanslag skulle

således för nästa budgetår upptagas med 440 600 kronor. Det torde lämpligen få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser beträffande användningen av de olika posterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

125 Fartygsinspektionen m. m.: Avlöningar och Omkostnader

Utredningen

Vid alternativ II har utredningen föreslagit, att den lokala skeppsmätningsorganisationen samt kontrollstationerna för prövning av nautiska instrument skall inordnas under fartygsinspektionsdistrikten och att en gemensam lokalförvaltning härigenom skall bildas. Avlöningskostnaderna för distriktsorganisationen beräknas till följande belopp.

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal........

3. Rörligt tillägg, förslagsvis....................

365 000 210 000 300 000

Summa kronor 875 000

Till avlöningar för fartygsinspektionen bör i enlighet härmed utgå ett förslagsanslag av 875 000 kronor.

Kostnaderna för den föreslagna organisationen är ca 20 000 kronor lägre än för den nuvarande, vari inräknats den av statsmakterna år 1954 beslutade nya personaluppsättningen för skeppsmätningsväsendet.

Med utgångspunkt från det nuvarande anslaget till fartygsinspektionens omkostnader och med ledning av de för den lokala skeppsmätningsorganisationen för tiden efter den 1 januari 1955 beräknade beloppen kan följande omkostnadsstat uppställas.

Omkostnadsstat

1. Sjukvård m. in., förslagsvis...............

2. Reseersättningar m. m., förslagsvis........

3. Expenser, förslagsvis.....................

2 600 103 000 28 000

Summa kronor 133 600

Anslagsposten till expenser synes böra uppdelas på följande sätt, nämligen

för bränsle, lyse och vatten, förslagsvis » övriga expenser, högst............

1 300 26 700

Summa kronor 28 000

Departementschefen

Under förutsättning av bifall till de jämkningar i utredningens förslag, som jag i det föregående förordat rörande personaluppsättningen inom förevarande lokalorganisation och som innebär att för personalen såväl i fråga om antal som löneställning skall gälla detsamma som för närvarande, torde

126 Kungl. Maj. ts proposition nr 124

medelsbehovet för Far tygsinspektionen m. m.: Avlöningar under tiden 1 januari—30 juni 1956 upptagas till sammanlagt 483 700 kronor. Denna medelsberäkning är grundad på nuvarande avlöningskostnader för motsvarande personal, räknat för ett halvt budgetår. Sålunda har kostnaderna för den personal, som nu avlönas från fartygsinspektionens anslag, upptagits till 310 300 kronor, för skeppsmätningspersonalen till 140 900 kronor och för personalen vid kontrollstationerna till 32 500 kronor. I sistnämnda summa ingår ett belopp av 3 600 kronor, utgörande av Kungl. Maj :t fastställda arvoden till två föreståndare för kontrollstationer (i Kalmar respektive Sundsvall).

Med hänsyn till personalens fördelning å ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare och till vad nyss sagts om arvoden till kontrollstationsföreståndare bör anslagsbeloppet 483 700 kronor fördelas å olika anslagsposter på följande sätt, nämligen avlöningar till ordinarie tjänstemän 246 000 kronor, arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t 3 600 kronor, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 165 000 kronor och rörligt tillägg 69 100 kronor.

Det för Fartygsinspektionen m. m.: Omkostnader erforderliga anslaget kan med utgångspunkt från nu uppförda omkostnadsanslag till fartygsinspektionen och skeppsmätningsväsendet beräknas till 68 000 kronor för tiden 1 januari—30 juni 1956.

Lots- och fyrstaten: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1953/54 ....................... 15 779 700 15 999 772

1954/55 (statsliggaren s. 925) .. 16 177 400 1955/56 (förslag).............. 16 151 700

I arets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat belopp av 16 157 000 kronor.

Yrkanden

Lotsstyrelsen (skr. 31/8 och 20/10 samt PM 17/11 1954) hemställer, att anslaget höjes med 278 800 kronor.

1. Personal på distriktsexpeditionerna:

1 distriktsfyrmästare i södra lotsdistriktet Ca 20—Ca 21

2. Fartygspersonal:

a) 1 maskinist Ca 17—Ca 19.........................

2 nya tjänster såsom matros Ce 10................

b) 6 kockstewartar Ce 13—Ca 13.....................

3. Lotspersonal:

Indragning av 1 tjänst såsom lotsförman Ca 18........

ökning Minskn.

744 —

1 188 —

15 264 —

11 928

Kungl. Maj.ts proposition nr 124

127 Ökning Minskn.

4.

Fyrpersonal:

a) På fyrskepp med eget framdrivningsmaskineri

12 fyrmästare Ca 19—Ca 20.......................|

12 förste fyrvaktare (styrmän) Ca 15—Ca 16.........

12 förste fyrvaktare (maskinister) Ca 15—Ca 16.....|

12 fyrvaktare Ce 12—Ca 12.......................

b) Vid Hoburgs samt Ölands södra uddes fyrplatser

2 fyrmästare Ca 17—Ca 19........................!

2 förste fyrvaktare Ca 14—Ca 15...................

2 fyrvaktare Ca 11—Ca 12........................

c) 16 kockstewartar på fyrskepp Ce 13—Ca 13.........

d) 1 kockstewart på fyren Ölands södra grund Ce 13

Ca 13..........................................

e) Indragning av 1 tjänst såsom fyrmästare Ca 15 och

1 tjänst såsom fyrvaktare Ce 11 vid Femörehuvuds

fyrplats........................................

f) Indragning av 1 tjänst såsom förste fyrvaktare Ca 15

vid Djurstens fyrplats...........................

g) ökad ledighet för fyrpersonal......................

h) Avrundning.......................................

Summa kronor

18 432

3 744

— 18 630

— 10 032 280 000

24__

319 396 40 596

+ 278 800

Motiv

1 Vid tjänsteförteckningsrevisionen år 1952 erhöll distriktsfyrmästaren uppflyttning från lönegrad Ca 16 till Ca 20. Samtidigt placerades överlotsarna i 20 lönegraden. Distriktsfyrmästaren bor emellertid vara placerad i högre lönegrad än överlotsarna, förslagsvis Ca 21. Vid lönesättningen or distriktsfyrmästaren bör även beaktas att överlotsarna äger att utöver lon uppbära s. k. lotslott och lotslottsersättning. Genom dessa lönetillägg kommer överlotsarnas avlöningsförmåner regelmässigt att överstiga aven det lönebelopp som distriktsfyrmästaren skulle erhålla, om den föreslagna upp-

flyttningen till 21 lönegraden genomföres.

2 a) östra lotsdistriktet är f. n. tilldelat ångfartyget Kalmar. Distriktets nya tjänstemotorfartyg beräknas kunna vara färdigbyggt och leveransklait under november 1955. Besättningen på det nya fartyget bor ha samma sammansättning som på lotsverkets Övriga tjänstemotorfartyg Till följd daray bör en för ångfartyg uppförd maskinisttjänst i lönegrad Ca 17 utbytasi mo en befattning som maskinist på motorfartyg i lönegrad Ca 19. Samtidigt bör maskinisttjänsten i Ca 17 föras på övergångsstat, då den ordinarie innehavaren av tjänsten f. n. uppehåller högre extra ordinarie befattning hos lotsstyrelsen. För att besättningen på det nya tjanstemotorfartyget skall b i fulltalig erfordras vidare två nya matrostjänster.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

2 b) Stadigvarande behov föreligger av kockstewartar på tjänstefartygen, varför ifrågavarande befattningar bör uppföras på ordinarie stat. Förslaget, som framfördes i föregående års petita (X ht s. 96), motiveras även med att tjänsterna får betraktas som slutbefattningar.

3. 1 lotsförman i Ca 18 på övergångsstat beräknas under innevarande budgetår avgå från sin tjänst.

4 a) Under sina överläggningar med 1949 års tjänsteförteckningskommitté utgick lotsstyrelsen från att fyrmästarna på fyrskepp med framdrivningsmaskineri liksom dittills skulle placeras i samma lönegrad som överlotsarna. Till jämförelsegrund för lönegradsplaceringen förelåg vid denna tidpunkt 1948 års lotskommittés förslag om uppflyttning av överlotsarna till 19 lönegraden. Beslut fattades emellertid sedermera om överlotsarnas placering i Ca 20. Ett förbiseende torde därvid ha ägt rum, då motsvarande uppflyttning ej samtidigt företogs beträffande ifrågavarande fyrmästare. Med hänsyn därtill bör dessa fyrmästartjänster nu uppflyttas från 19 till 20 lönegraden. För detta yrkande talar även att samma teoretiska utbildning, nämligen styrmansexamen, fordras för såväl fyrmästare som överlotsar. Vidare är båda tjänsterna förenade med samma ansvar i fråga om förmanskap.

Beträffande tjänsterna såsom förste fyrvaktare (styrman, maskinist) på fyrskepp med framdrivningsmaskineri kan anföras liknande synpunkter som i fråga om nämnda fyrmästarbefattningar. Sålunda bör ifrågavarande förste fyrvaktare i lönehänseende jämställas med de lotsar vid större lotsplatser som vid tjänsteförteckningsrevisionen år 1952 placerades i 16 lönegraden. bör dessa slag av tjänster fordras samma eller likvärdig teoretisk utbildning. Som ytterligare skäl för en uppflyttning av förste fyrvaktarna till Ca 16 framhåller lotsstyrelsen, att det länge varit svårt att få kompetent personal till dessa befattningar. Till följd därav har styrelsen i stor utsträckning nödgats dispensera från uppställda kompetenskrav. Rekryteringssvårigheterna kommer att öka, om icke lönesättningen förbättras på sätt som föreslås.

Behovet av fyrvaktartjänsterna i Ce 12 är stadigvarande, varför de bör ordinariesättas.

4 b) I den år 1952 fastställda förteckningen över lönegrader för befattningshavare på fyrskepp, fyrar, gasstation och tjänstefartyg har fyrarna indelats i följande grupper, nämligen 1) fyrar med radiofyranläggning eller större tekniska anläggningar i övrigt, 2) fyrar med mistsignalanläggning eller eljest mera krävande tjänstgöring och 3) övriga fyrar. Vid fyrplatser i grupp 1) tillhör fyrmästare lönegrad Ca 19, förste fyrvaktare Ca 15 och fyrvaktare Ca 12. Motsvarande befattningshavare vid fyrplats i grupp 2) är placerad i lönegrad Ca 17, Ca 14 respektive Ca 11.

Hoburgs och Ölands södra uddes fyrplatser har hittills inordnats under fyrarna i grupp 2). Dessa två fyrplatser beräknas emellertid under år 1955 bli utrustade med radiofyranläggningar, varför de fr. o. in. budgetåret 1955/ 56 bör överföras till grupp 1) och personalen placeras i de lönegrader som gäller i fråga om fyrplatser i denna grupp.

129 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

4 c—d) Stadigvarande behov föreligger av dessa tjänster.

4 e) Fyren vid Femörehuvud skall ombyggas och förses med automatisk apparatur. Personalen vid fyrplatsen kan därför indragas.

4 f) Arbetet med halvautomatisering av fyren vid Djursten beräknas bli slutförd under innevarande budgetår. Till följd därav kan en av de nuvarande två befattningarna vid fyrplatsen, nämligen tjänsten såsom förste fyrvaktare i lönegrad Ca 15, indragas från och med budgetåret 1955/56.

4 g) I november 1952 gjorde Fyrpersonalens förening framställning om ökad ledighet för fyrpersonal. Framställningen syftade till att fyrskeppspersonalen och därmed likställd personal skulle, utöver ordinarie semester, tillerkännas ytterligare en månads ledighet om året samt att den kompensationsledighet, som tillkommer landfyrpersonal, skulle utsträckas på visst sätt. I yttrande den 31 augusti 1953 tillstyrkte lotsstyrelsen framställningen såvitt den avsåg fyrskeppspersonalen men förklarade sig då ej kunna förorda utökad ledighet för landfyrpersonalen. Statens lönenämnd tillstyrkte i huvudsak personalföreningens yrkanden.

Nu hänvisar lotsstyrelsen till sitt tidigare yttrande i frågan. Därutöver framhåller styrelsen beträffande fyrskeppspersonalen, att en förbättring av dess förmåner skulle vara ägnad att minska nuvarande rekryteringssvårigheter. I fråga om landfyrpersonalen är lotsstyrelsen fortfarande tveksam om lämpligheten att utöka ledigheten. Styrelsen vill emellertid icke motsätta sig att så sker.

Yttrande

Statens lönenämnd har ingen erinran mot de föreslagna lönegradsplaceringarna för en maskinist och två matroser på tjänstefartyget Kalmar samt för personalen vid Hoburgs och Ölands södra uddes fyrplatser. Däremot finner lönenämnden tillräckliga skäl ej föreligga beträffande yrkandet om lönegradsförbättring för fyrmästare och förste fyrvaktare på fyrskepp med framdrivningsmaskineri.

Departementschefen

Lotsstyrelsens förslag till uppflyttning i lönegrad för distriktsfyrmästaren i södra lotsdistriklet kan jag icke biträda.

Beträffande personalen på tjänstefartyget Kalmar i östra lotsdistriktet tillstyrker jag att befattningen som maskinist i Ca 17, i samband med att distriktets nya tjänstefartyg tages i bruk, utbytes mot 1 maskinisttjänst i Ca 19. Jag har ingen erinran mot att förstnämnda tjänst i 17 lönegraden uppföres på övergångsstat. Vidare tillstyrker jag lotsstyrelsens förslag alt för det nya tjänstefartyget inrätta två nya tjänster som matros i lönegrad Ce 10. Med hänsyn till att fartyget icke beräknas vara färdigbyggt förrän i november 1955 bör medel för de nya tjänsterna som maskinist och matros endast anvisas för åtta månader. Den erforderliga anslagsökningen därför beräknar jag till (800 -j- 10 200 —) 11 000 kronor.

Yrkandet om att överföra ett antal befattningar som kockstewart till or-

!) Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Xr 124

130 Kungl. Maj.ts proposition nr J24

dinaiie stat kan jag icke biträda. I fråga om den föreslagna lönegradsförbättringen för fyrmästare och förste fyrvaktare på fyrskepp med eget framdrivningsmaskineri anser jag mig icke kunna förorda en ändring i den år 1952 genomförda tjänsteförteckningsrevisionen. Yrkandet om ordinariesättning av tjänsterna som fyrvaktare på dylika fyrskepp kan jag icke heller tillstyrka.

Jag har ingen erinran mot den föreslagna lönegradsuppflyttningen för personalen på Hoburgs och Ölands södra uddes fyrplatser i samband med att dessa fyrar utrustas med radiofyranläggningar.

Indragningen av en lotsförmanstjänst på övergångsstat, personalen vid Femörehuvuds fyrplats samt förste fyrvaktartjänsten vid Djurstens fvrplats tillstyrker jag.

Lotsstyrelsens yrkande med avseende å ökad ledighet för fyrpersonal torde få prövas i ett större sammanhang.

Den föreslagna indragningen av tjänster på lots- och fyrstaten medför en minskning av avlöningsanslaget med (11 900 + 18 600 + 10 000 =) 40 500 kronor. Samtidigt uppgår medelsbehovet för de lönegradsuppflyttningar och de nya tjänster, som jag tillstyrkt, till (11 000 -f 3 800 =) 14 800 kronor. Anslaget bör alltså för nästa budgetår nedräknas med (40 500 — 14 800 =) 25 700 kronor till (16 177 400 — 25 700 =) 16 151 700 kronor. Därjämte föranleder de beslutade ändringarna av grundlönerna en omräkning av vissa anslagsposter.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 6 503 500 (-f 1 560 200) kronor; avlöningar till icke-ordinarie personal 5 558 300 (+984 100) kronor; särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal 2 919 500 (oförändrat) kronor;

rörligt tillägg 1 170 400 (— 2 570 000) kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (6 503 500 + 5 558 300 + 2 919 500 +

1 170 400 =) 16 151 700 (— 25 700) kronor.

I personalförteckningen för lots- och fyrstaten bör följande ändringar vidtagas. Såsom nya tjänster uppföres 1 maskinist i Ca 19, 2 fyrmästare i Ca 19,

2 förste fyrvaktare i Ca 15 och 2 fyrvaktare i Ca 12; 1 maskinist i Ca 17 uppföres på övergångsstat. Ur personalförteckningen avföres 1 lotsförman i Ca 18 på övergångsstat, 2 fyrmästare i Ca 17, 1 fyrmästare i Ca 15, 1 förste fyrvaktare i Ca 15, 2 förste fyrvaktare i Ca 14 och 2 fyrvaktare i Ca 11.

Lots- och fyrstaten: Omkostnader

I gällande riksstat är under rubriken Lotsverket: Omkostnader uppfört ett förslagsanslag å 4 583 100 kronor till bestridande av utgifter av omkostnadsnatur inom lotsverket. Belastningen å anslaget utgjorde för budgetåret 1953/54 4 603 283 kronor. Kungl. Maj :t har den 7 maj 1954 fastställt omkostnadsstat för lotsverket (statsliggaren s. 928).

131 Kungl. Maj. ts proposition nr 124

I årets statsverksproposition (X ht p. 56) har förevarande anslag upptagits med ett till 4 680 000 kronor beräknat belopp.

Yrkanden

Lotsstyrelsen (skr. 31/8 1954) hemställer, att anslaget till Lotsverket: Omkostnader höjes med 296 400 kronor.

Anslagspost (delpost)

1. Sjukvård m. m...............

2. Reseersättningar..............

3 A) Expenser:

Bränsle, lyse och vatten ....

B) Övriga expenser:

a) Renhållning och städning av

lotsstyrelsens och distriktsexpeditionernas lokaler......

b) Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. d...............

c) Inköp och underhåll av möb-

ler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier...........

d) Bokinköp, bindning av böcker och handlingar, m. fl. ändamål

e) Ersättningar för städning av

lotsverkets lokaler å lotsplatserna......................

f) Övriga kostnader som bestrids

från denna post............

4. Publikationstryck.............

5. Övriga utgifter:

a) Förbrukningsartiklar........

b) Reparation och underhåll av

obevakade fyrar, fasta sjömärken, apparater, maskiner och inventarier inom lotsdistrikten..................

c) Reparation och underhåll av fyrskepp, tjänstefartyg och därmed jämställda fartyg samt lotsverket tillhöriga tjänstebåtar......................

d) Legor för lotsbåtar.........

e) Drift av lotsbåtar..........

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

Anslagspost (delpost)

Nettout-

gift

1953/54

Omkostnads- Styrelsens stat 1954/55 1955/56

förslag

f) Resor i samband med lotsning

h) Kostnader för tjänstedräkt ..

i) Diverse och extra utgifter ...

j) Vissa engångskostnader.....

g) Bojar och prickar

m. m.

649 445 700 000 700 000

321 926 350 000 350 000

78 026 45 000 45 000

35 658 15 000 15 000

8 000 (+ 8 000)

(+ 296 400)

Motiv

1. Ökningen är betingad av medelsåtgången under budgetåret 1953/54. Hänsyn har ej tagits till omregleringen av statstjänstemännens sjukvårdsförmåner i samband med sjukförsäkringsreformen.

3 B) a) Städningskostnaderna har ökat genom tillkomsten av nya lokaler inom lotsstyrelsen. — b) Den äskade ökningen är betingad av medelsåtgången under budgetåret 1953/54. — c) Kontorsmöbelbeståndet inom lotsstyrelsens lokaler är till stor del otidsenligt och det är ofrånkomligt att under de närmaste åren successivt ersätta ett antal uttjänta kontorsmöbler. — d) Posten bör höjas med hänsyn till belastningen under budgetåret 1953/54. — e) Därest icke personalen skall nödgas själv vidkännas direkta utgifter för städningen, erfordras att delposten höjes till det belopp styrelsen föreslagit. Till ytterligare stöd för ökningen erinrar styrelsen om att under senare år medel anvisats till förbättring av uppassningslokalerna på vissa lotsplatser, vilket bl. a. inneburit iordningställande av rymligare lokaler.

5 b) Delposten är i första hand avsedd till underhåll av säkerhetsanordningar för sjöfarten. Ett eftersättande härav kan med hänsyn till sjöfartssäkerheten icke ifrågakomma. Under de senaste två decennierna har antalet säkerhetsanordningar ökat högst väsentligt, ökningen utgöres främst av det stora antal ledfyrar — inemot 300 -— som uppförts under och efter andra världskriget. Vidare har under senare år tillkommit en mängd teletekniska anläggningar. Under 1954 genomförd förbättring av löneförmånerna för lotsverkets kollektivavtalsavlönade arbetare kommer jämväl att medföra ökad medelsåtgång under denna delpost.

5 c) Den föreslagna höjningen av delposten är oundgängligen erforderlig, därest tjänstefartyg, fyrskepp samt övriga lotsverket tillhöriga fartyg och båtar skall kunna underhållas på ett betryggande sätt.

5 d) Höjningen är motiverad av belastningen för budgetåret 1953/54.

5 j) För budgetåret 1953/54 anvisades 12 000 kronor för anskaffning av skriv- och räknemaskiner till större lotsplatser. Styrelsen hade beräknat kostnaden för denna anskaffning till 20 000 kronor. Enär det anvisade beloppet icke varit tillräckligt att inköpa skriv- och räknemaskiner till alla lotsplatser, som är i behov av dylika maskiner, bör för budgetåret 1955/56 upptagas ett belopp av 8 000 kronor för ändamålet.

133 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

Övriga i omkostnadsstaten ingående poster beräknar styrelsen, såsom framgår av uppställningen, till oförändrade belopp.

Departementschefen

Enligt gällande ordning bestrids de utgifter som hänför sig till antingen lotsstyrelsen eller lots- och fyrstaten eller som är gemensamma för båda från ett och samma anslag, Lotsverket: Omkostnader. Anslaget bor emellertid för nästa budgetår delas upp i två anslag, ett för lots- och fyrstaten och ett för lotsstyrelsen. Anslagen, som båda bör ha förslagsanslags karaktär, torde böra benämnas Lots- och fyrstaten: Omkostnader och Lotsstyrelsen. Omkostnader.

Det förstnämnda anslaget bör tillföras anslagsposten Övriga utgifter upptagen under p. 5 i den inledningsvis lämnade uppställningen — då dessa kostnader helt hänför sig till lots- och fyrstaten. Därjämte bör under detta anslag även beräknas medel för sjukvård, reseersättningar och andra expenser än för bränsle, lyse och vatten. Anslaget till Lotsstyrelsen: Omkostnader torde böra uppta, förutom poster till sjukvård m. m., reseersättningar och övriga expenser, en post till vardera bränsle, lyse och vatten samt till publikationstryck.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningen för nästa budgetår. Den av mig i det följande förordade medelsanvisningen för olika ändamål avser endast halva budgetåret, när det gäller lotsstyrelsen, eftersom dess verksamhet är avsedd att övertagas av sjöf artsstyr elsen fr. o. in. den 1 januari 1956.

Anslagsposten till sjukvård m. in. synes böra upptagas med oförändrat belopp, 60 000 kronor. Härav beräknar jag för lots- och fyrstatens del

55 000 kronor och för lotsstyrelsen |60 000 ^ 55 00 _j ^ 500 kronor. För

reseersättningar beräknar jag liksom lotsstyrelsen oförändrat belopp 171 000 kronor, varav torde böra avses för lots- och fyrstaten 121 000 kronor samt

för lotsstyrelsen =) 25 000 kronor. Medel för bränsle, lyse

och vatten erfordras endast för lotsstyrelsens del; kostnaden härför beräknas till 5 000 kronor. Till övriga expenser är jag beredd tillstyrka en höjning med 14 900 kronor till 225 000 kronor, att fördelas med 147 000 kronor å

lots- och fyrstaten och med --=j 39 000 kronor å lotssty-

relsen. Till publikationstryck, som endast ifrågakommer för lotsstyrelsens del, beräknar jag 6 000 kronor. I enlighet med vad tidigare sagts överföres anslagsposten till övriga utgifter och därunder upptagna delposter till lotsoch fyrstatens omkostnadsanslag. Den begärda höjningen av delposten till reparation och underhåll av obevakade fyrar, fasta sjömärken, apparatui, maskiner och inventarier inom lotsdistrikten synes kunna begränsas till 35 000 kronor. Posten bör sålunda uppföras med 340 000 kronor. Delposten till reparation och underhåll av fyrskepp, tjänstefartyg och därmed jäm-

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

ställda fartyg samt lotsverket tillhöriga tjänstebåtar synes i betraktande av medelsåtgången under budgetåret 1953/54 kunna upptagas till oförändrat belopp, 980 000 kronor. Å andra sidan bör de två sistnämnda delposteyna nedräknas den förra med 10 000 och den senare med 15 000 kronor, enär viss personal, som hittills avlönats av medel som anvisats under dessa poster, i fortsättningen skall avlönas från sjöfartsstyrelsens avlöningsanslag. Den äskade höjningen med 50 000 kronor till 600 000 kronor av delposten till legor för lotsbåtar biträder jag. Däremot avstyrker jag, att medel anvisas till vissa engångskostnader. Övriga under anslagsposten till övriga utgifter upptagna delposter torde som lotsstyrelsen föreslagit för nästa budgetår få upptagas med oförändrat belopp. Slutligen bör i enlighet med vad lotsstyrelsen i annat sammanhang yrkat 10 000 kronor upptagas för förnyelse av lotsverkets vandringsbibliotek.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skall omkostnadsanslaget till lots- och fyrstaten för nästa budgetår upptagas till (55 000 -f 121 000 + 147 000 + 925 000 + 330 000 + 965 000 + 600 000 + 250 000 + 700 000 -f 350 000 -j- 45 000 -j- 15 000 -j- 10 000 =) 4 513 000 kronor.

Närmare bestämmelser om anslagets användning torde lämpligen böra få meddelas av Kungl. Maj:t.

Lotsstyrelsens omkostnadsanslag skulle för nästa budgetår upptagas med (2 500 -f- 25 000 -j- 5 000 -(- 39 000 -f- 6 000 =) 77 500 kronor. Till detta anslag återkommer jag.

Övriga till sjöfartsverket hänförliga anslag

Den verksamhet, som är avsedd att överflyttas till sjöfartsverket, bekostas, förutom från de avlönings- och omkostnadsanslag, som redovisats i det föregående, för närvarande från följande anslag, nämligen under fjärde huvudtiteln reservationsanslagen till Sjökar te ver ket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet och Ombyggnad av sjömätningsfartyg samt förslagsanslaget till Sjökarteverket: Bidrag till internationella hydrografiska byrån, under sjätte huvudtiteln reservationsanslagen till Bidrag till handelshamnar och farleder, Statliga farledsarbeten, Byggande av fiskehamnar, Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder, Reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen samt Understöd åt skärgårdsrederier, ävensom förslagsanslaget till Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder samt under tionde huvudtiteln förslagsanslagen till Sjöbefälsskolorna: Avlöningar och Omkostnader, anslaget till Sjöbefälsskolorna: Ivompletteringskurs vid högre tekniskt läroverk, reservationsanslagen till Sjöbefälsskolorna: Materiel, böcker m. m. och Lotsverket: Säkerhetsanstalter för sjöfarten, förslagsanslagen till Statens isbrytarverksamhet, Kostnader för handelssjöfartens dirigering samt Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Lotsstyrelsens delfond samt anslaget till Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader. Å kapitalbudgeten är upptagna två

135 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

anslag som avsetts för den här ifrågavarande verksamheten, nämligen investeringsanslagen till Säkerhetsanstalter för sjöfarten och till Lotsverkets båtlånefond.

De medel som i fortsättningen anslås för de här nämnda ändamalen bor ställas till sjöfartsverkets förfogande. I samband härmed kan vara motiverat bl. a. ur, förenklingssynpunkt att slå samman vissa av anslagen. Detta bör emellertid icke ske under nästa budgetår, då sjöfartsverket börjar sin verksamhet först i mitten av budgetåret och på grund härav två myndigheter kommer att behöva förfoga över anslagen, nämligen under förra hälften av budgetåret den myndighet som nu har dispositionsrätten och under senare hälften av budgetåret sjöfartsverket. Av samma anledning bör icke heller några ändringar i anslagsrubrikerna nu företagas. Frågan om eventuell sammanslagning av anslag synes därför böra upptagas i samband med medelsanvisningen för budgetåret 1956/57.

I årets statsverksproposition har frågan om medelsbehovet för nästa budgetår slutbehandlats i vad avser de här nämnda anslagen under sjätte huvudtiteln och erforderliga medel äskats (p. 21—26, 70). Motsvarande gäller för de under tionde huvudtiteln upptagna anslagen till Sjöbefälsskolorna

(p, ii_14), Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader (p. 65) samt

Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Lotsstyrelsens delfond (p. 93). Övriga i detta avsnitt berörda anslag har i årets statsverksproposition upptagits°med beräknade belopp. Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor, varvid dock erforderlig hemställan om medelsanvisning kommer att göras i ett senare sammanhang.

Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet

Anslag

1953/54 .......................... 900 000

1954/55 (statsliggaren s. 272)...... 900 000

1955/56 (förslag).................. 856 000

Nettoutgift

659 228

Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till 900 000 kronor beräknat belopp.

Styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954) hemställer, att anslaget för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp, 900 000 kronor.

Departementschefen

jag har i och för sig icke något att erinra mot styrelsens beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår. Då emellertid viss personal, som hittills avlönats från detta anslag, i fortsättningen kommer att avlönas från sjöfartsstyrelsens avlöningsanslag, bör förevarande anslag nedräknas med 44 000 kronor. Anslaget bör alltså uppföras med (900 000 — 44 000 = ) 856 000 kronor.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 124 Sjökarteverket: Bidrag till internationella hydrografiska byrån

.nftST1' a“lag,har ‘ 4re'S statsverksproposition upptagits med ett till 23 000 kronor beraknat belopp.

I enhghet med förslag av styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954) upp ores anslaget for nasta budgetår med oförändrat belopp, 23 000 kronor.

Sjökarteverket: Ombyggnad av sjömätningsfartyg

Anslag Nettoutgift

1953/54 .......................... 285 000 284 929

1954/55 (statsliggaren s. 272)...... 350 000

1955/56 (förslag).................. 350 000

Detta anslag har i årets statsverksproposition 350 000 kronor beräknat belopp.

upptagits med ett till

Yrkande

Styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954) hemställer att anslaget för nasta budgetår uppföres med oförändrat belopp, 350 000 kronor.

Motiv

For sjömätning till havs (^sjömätning) disponerar sjökarteverket icke mer an ett fullgott fartyg, .Gustaf af Klint». Med anlitande av endast detta fartyg skulle tidrymden för uppmätningen av utsjöfarvattnen komma att omfatta omkring 90 år. Med hänsyn till angelägenheten av att påskynda utsjomatningen har till denna verksamhet från och med 1954 års mätnmgssäsong överförts ett för kustmätning avsett fartyg, »Ejdern».

Anskaffning av ytterligare utsjömätningstonnage framstår i dagens läge !,°m,d®n “est angelägna åtgärden i sjökarteverkets upprustningsprogram. For tillgodoseende av detta behov föreslår styrelsen att ett äldre fartyg som av lotsstyrelsen numera kan ställas till sjökarteverkets förfogande, ombyts för sjomatningsandamål. Ifrågavarande fartyg, vars namn är Castor, har under ett antal år använts som reservfartyg inom lotsverket och är nu avsett att utrangeras, enär det anses för litet för Iotsverkets arbeten.

Lotsstyrelsen har på förfrågan förklarat sig villig att efter den 1 juli 1955 "ta?on?a!tnmg överlåta »Castor» till sjökarteverket. Fartyget, som är byggt ar 1894, har^ ingående besiktigats särskilt beträffande skrovet, som befunnits vara i så gott stånd, att det efter ombyggnad, som bör omfatta helt ny inredning samt insättning av motor i stället för nuvarande ångmaskinanaggning, beraknas kunna vara för sjökarteverkets ändamål tjänstedugligt

linnpr Pir-lro Qfl A»» J ° ö

137 Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

Kostnaden för ombyggnad av »Castor» beräknar sjökarteverkets styrelse till 350 000 kronor eller samma belopp, som för innevarande budgetår anslagits för ombyggnad av sjömätningsfartyget »Johan Nordenankar». Driftoch underhållskostnader för fartyget, bedöms icke belöpa sig till högre belopp, än att de kan rymmas inom ramen för de anslag sjökarteverket redan disponerar för sådant ändamål.

För militär mätning disponerar sjökarteverket det 1881 byggda fartyget »Svalan». Fartyget upprustades vintern 1944/45 och beräknades då kunna nyttjas under ytterligare 10 år. Det är nu i mycket bristfälligt skick, bostadsförhållandena och de sanitära anordningarna är otillfredsställande samt driftkostnaderna onormalt höga. Styrelsen framhåller att frågan om att ersätta »Svalan» med ett nytt fartyg icke kan anstå mer än högst några år. Kostnaden för ett nytt fartyg beräknas till 1 000 000 kronor och föreslås skola uppdelas på budgetåren 1956/57—1958/59.

Styrelsen framhåller vidare, att vissa ombyggnadsarbeten är nödvändiga å dels de för kustmätning avsedda fartygen »Svensksund» och »Petter Gedda» och dels å det för magnetisk mätning använda fartyget »Kompass». Arbetena, som anges kunna anstå till budgetåren 1959/60 och 1960/61, beräknas nu kosta 475 000, 60 000 respektive 70 000 kronor eller tillhopa 605 000 kronor.

Departementschefen

Det torde, som styrelsen för sjökarteverket framhållit, vara angeläget att förbättra möjligheterna att verkställa utsjömätning. Styrelsens förslag att bygga om lotsverkets fartyg »Castor» till sjömätningsfartyg synes vara en lämplig utväg och tillstyrkes av mig. Styrelsens beräkning av kostnaderna föranleder ingen erinran från min sida. Jag förordar sålunda att för ändamålet anvisas 350 000 kronor.

Styrelsens Övriga förslag, innefattande ersätlningsbygge för »Svalan» samt ombyggnadsarbeten å »Svensksund» m. fl. fartyg, är jag icke beredd att nu ta ställning till.

Lotsverket: Säkerhetsanstalter för sjöfarten

Anslag Nettoutgift

1953/54....................... 1 200 000 1 341 942

1954/55 (statsliggaren s. 929) ... 2 925 000

1955/56 (förslag).............. 2 890 000

Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till 2 920 000 kronor beräknat belopp.

Till säkerhetsanstalter för sjöfarten anvisas anslag årligen även å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond. För innevarande budgetår är detta anslag upptaget med ett belopp av 475 000 kronor.

138 Kungl. Maj.ts proposition nr 121

Yrkanden

För budgetåret 1955/56 hemställer lotsstyrelsen (skr. 31/8 1954, 26/1 1955), att anslag till säkerhetsanstalter för sjöfarten uppföres med 3 420 000 kronor å driftbudgeten och 480 000 kronor å kapitalbudgeten.

Motiv

Styrelsens äskanden till säkerhetsanstalter för nästa budgetår framgår av följande sammanställning (se s. 139), som även anger hur kostnaderna är avsedda att fördelas mellan drift- och kapitalbudgeten. Erforderliga avskrivningsanslag har också beräknats.

Under p. 1 i sammanställningen begär lotsstyrelsen fortsatt medelsanvisnmg till kostnaderna för det beslutade nya tjänstefartyget för östra lotsdistriktet. Härtill har för innevarande budgetår anvisats 1 500 000 kronor. Styrelsen erinrar om att den i föregående års petitaskrivelse beräknade totalkostnaden för fartyget enligt då beräknade priser uppgick till 3 700 000 kronor. Styrelsen beräknar nu — därest icke mera avsevärda förskjutningar i pris- eller lönenivån inträffar — att den slutliga kostnaden för fartyget skall kunna nedbringas till 3 000 000 kronor. Ett belopp av 1 500 000 kronor bör därför anvisas för nästa budgetår. Styrelsens övriga förslag rörande fartygsbeståndet innefattar bl. a. anskaffning av en ny motorjakt för arbetet med gasning av och underhållsarbeten å ledfyrar m. m. (p. 2). För ändamålet finnes f. n. en motorjakt, levererad 1950. Med hänsyn till det under senare år ökade antalet fyrar är ett fartyg för dessa arbeten icke tillfyllest. Kostnaden för ett nytt fartyg beräknas till 350 000 kronor. Styrelsen äskar vidare medel för ombyggnad och modernisering av fyrskeppet nr 6 Almagrundet (p. 3). Fartyget, som är byggt år 1868, är i behov av omfattande moderniserings- och ombyggnadsarbeten. Totalkostnaden härför beräknas till 450 000 kronor, varav 100 000 kronor äskas för nästa budgetår. Å fyrskeppet nr 22 Norströmsgrund (p. 4), byggt år 1900, föreslår styrelsen att ångmaskinanläggningen, som nu är kraftigt nedsliten, ersättes med motormaskineri. Vidare är efter en nyligen inträffad grundstötning vissa reparationer nödvändiga. Därjämte bör fyrskeppet förses med maskinanläggning för inistsignalering in. m. Den sammanlagda kostnaden beräknas till 180 000 kronor, vilket belopp äskas för nästa budgetår.

I fråga om de fasta säkerhetsanstaltcrna begär lotsstyrelsen fortsatt medelsanvisning bl. a. till bottenfast fyranläggning på Engelska grundet (p. 7) samt till flyttning och automatisering av Skags fyr m. in. (p. 9). Anläggningen på Engelska grundet beräknas numera tack vare nya, rationellare aibetsmetoder samt förenklade manöveranordningar för apparatutrustningen draga en totalkostnad av 525 000 kronor mot tidigare beräknade 600 000 kronor. För nästa budgetår äskas återstående erforderligt belopp, 375 000 kronor. Även kostnaden för arbetena vid Skags fyr beräknas nedgå. Bl. a. genom att använda från luftfartsstyrelsen inköpt fyrapparatur, som nyttjats för nu nedlagda flygfyrar, kan totalkostnaden för dessa arbeten nedbringas från 280 000 till 240 000 kronor. För innevarande budgetår har för

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b

139 Ändamål

a) Fartyg, båtar, bojar m. m.

1. Nytt tjänstefartyg för östra lotsdistriktet,

delkostnad.............................

2. Ny motorjakt för gasning av och underhållsarbeten å ledfyrar ......................

3. Ombyggnad och modernisering av fyrskeppet

nr 6 Almagrundet, delkostnad...........

4. Nytt framdrivningsmaskineri m. m. för fyrskeppet nr 22 Norströmsgrund, delkostnad

b) Fasta säkerhetsanordningar

5. Elektrifiering av Fjärdgrunds fyr och Bredskärs lotsplats m. m., delkostnad ...

6. Nytt fyrtorn vid samt elektrifiering av

Björns fyrplats, delkostnad.............

7. Bottenfast fyranläggning på Engelska

grundet, delkostnad....................

8. Angöringsfyr på Vinterklasen samt för-

bättrad fyrbelysning i Bråviken m. m., delkostnad ...............................

9. Flyttning och automatisering av Skags fyr

m. m., delkostnad.....................

10. Fyranläggning på Kungsgrundet, delkostnad ..................................

11. Elektrifiering av Tylö fyrplats, delkostnad

12. Nytt sjömärke på Lördagshällan........

13. Elektrifiering av Draghällans fyrplats . . .

14. Modernisering av obemannade fyrar.....

15. Åtta nya radiofyrar....................

16. Fyr på Norra Fällbådan, delkostnad.....

17. Fyr vid Postgrundet...................

18. Ledfyr på Hanö.......................

c) Hamnar m. m.

19. Förbättring av hamnförhållandena vid Bönnskärs lotsplats, delkostnad.........

d) Lotsuppassningsställen

20. Förbättring av lotsuppassningslokalerna

vid vissa lotsplatser, delkostnad

c) Bostäder

21. Förbättring av bostadsförhållandena vid

Brämöns fyrplats....................

22. Förbättring av bostadsförhållandena vid

Måseskärs fyrplats.....................

/) Diverse

23. Förnyelse av lotsverkets vandringsbibliotek

Summa

1500000 350 000 100 000 180 000

60 000 75 000 375000

30 000

50 000

250 000 60 000 25 000 75 000 40 000 85 000 75 000 60 000 10 000

10 000

10 000 3 420 000

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

ändamålet anvisats 90 000 kronor och återstoden, 150 000 kronor, erfordras lör nästa budgetår. Under p. 10 upprepar lotsstyrelsen förslag från föregående års petita om fyranläggning på Kungsgrundet (X ht 1954 s. 103).

I anslutning till förslaget under p. 15 om åtta nya radiofyrar till en kostnad av 85 000 kronor nämner lotsstyrelsen att den från Scandinavian Airlines System till fördelaktigt pris fått övertaga 15 radiosändare som varit installerade i flygplan men som av tekniska skäl måst ersättas med andra. Sändarna är av god kvalitet och kan för låg kostnad ändras till radiofyrsändare. I första hand avser styrelsen alt nyttja fyra av sändarna till radiofyrar vid Hemsö, Skag och reservfyrskeppet nr 8, för vilka ändamål anslag redan finns tillgängliga, samt för fyren Kungsgrundet, vartill anslag äskats under p. 10. Det under denna punkt äskade beloppet avses för installation av radiofyr vid fyrarna Rataskär, Hällgrund, Örskär, Fårö, Hoburg och Ölands södra udde, i Ystad och på fyrskeppet Fladen. Förslag om att anlägga en fyr på Norra Fällbådan (p. 16) framfördes även i styrelsens petita för budgetåret 1953/54 (X ht 1953 s. 98). Totalkostnaden för dessa arbeten beräknas även nu till 150 000 kronor, varav hälften äskas för nästa budgetår.

I fråga om hamnar äskar lotsstyrelsen för nästa budgetår resterande belopp, 50 000 kronor, till förbättring av hamnförhållandena vid Rönnskärs lotsplats (p. 19). För innevarande budgetår har härtill anvisats 130 000 kronor.

Till slutförande av planerade förbättringar och utökning av lotsuppassnings- och överliggningslokaler vid vissa lotsplatser (p. 20) äskar lotsstyrelsen för nästa budgetår 130 000 kronor. För ändamålet har för de två senaste budgetåren anvisats sammanlagt 272 000 kronor.

Beträffande bostäderna föreslår styrelsen bl. a. en förbättring av bostadsförhållandena vid Brämöns fyrplats (p. 21). Där finnes ett år 1860 uppfört bostadshus med tre lägenheter för fyrmästaren och två fyrvaktare. För övriga två befattningshavare har provisoriska bostäder iordningställts. Samtliga lägenheter saknar värmeledning, vatten och avlopp och uppfyller ej heller i övrigt en acceptabel standard. Styrelsen avser att uppföra ett nytt fyrmästarhus med utrymme även för sjukvikarie samt att modernisera det gamla bostadshuset. Totalkostnaden för dessa arbeten uppgår till 130 000 kronor, vilket belopp äskas för nästa budgetår.

Styrelsen har vidare hemställt om 10 000 kronor till förnyelse av lotsverkets vandringsbibliotek (p. 23). Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 10 februari 1939 fick styrelsen för budgetåret 1938/39 ta i anspråk 2 000 kronor av styrelsens omkostnadsanslag för inrättande av ett lånebibliotek. Sammanlagt inköptes 400 böcker, vilka cirkulerat mellan lots- och fyrplatserna. Styrelsen framhåller att ett vandringsbibliotek inom lotsverket har en betydande uppgift att fylla. Kostnaden för erforderligt tillskott till biblioteket beräknar styrelsen till 10 000 kronor och hemställer att detta belopp anvisas för nästa budgetår.

Lotsstyrelsen erinrar slutligen om att styrelsen i skrivelse den 9 oktober 1953 hemställde, att för budgetåret 1954/55 måtte anvisas ett anslag å 94 000

141 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

kronor till materielanskaffning för vissa farleder men att framställningen icke bifölls. Styrelsen upprepar nu sitt yrkande under åberopande av vad som anförts i nämnda skrivelse.

Departementschefen

Kostnaden för det under byggnad varande nya tjänstefartyget för östra lotsdistriktet beräknar lotsstyrelsen nu komma att nedgå till 3 000 000 kronor innebärande en minskning med 700 000 kronor. För nästa budgetår torde, som lotsstyrelsen föreslagit, för ändamålet böra anvisas återstående erforderligt belopp 1 500 000 kronor.

Lotsstyrelsen s övriga äskanden till säkerhetsanstalter för sjöfarten anser jag mig kunna biträda till övervägande delen. Det torde emellertid vara möjligt att uppskjuta de arbeten och anskaffningar för vilka medel äskats under p. 11, 12 och 14. Därjämte torde medelsanvisning för nästa budgetår till de under p. 2, 10, 13 och 16 föreslagna arbetena kunna begränsas till 200 000, 100 000, 25 000 respektive 50 000 kronor. Övriga i sammanställningen upptagna yrkanden tillstyrker jag helt. Kostnaden för de nu förordade arbetena uppgår till sammanlagt 1 900 000 kronor. Härav bör emellertid det för förnyelse av biblioteket avsedda beloppet av 10 000 kronor anvisas under omkostnadsanslaget. Anslaget bör vidare nedräknas med 20 000 kronor motsvarande kostnaden för personal som hittills avlönats från anslaget men som i fortsättningen kommer att avlönas från sjöfartsstyrelsens avlöningsanslag.

Medelsanvisningen till säkerhetsanstalter för sjöfarten skulle därmed för nästa budgetår uppgå till sammanlagt (1 500 000 -f- 1 900 000 —- 10 000 -— 20 000 =) 3 370 000 kronor. Härav torde böra upptagas å driftbudgeten 2 890 000 kronor och å kapitalbudgeten 480 000 kronor. Till medelsanvisningen å kapitalbudgeten återkommer jag senare.

Lotsstyrelsens hemställan om medel till materielanskaffning för vissa farleder är jag icke heller i år beredd att biträda.

Statens isbrytarverksamhet

Anslag Nettoutgift

1953/54 ....................... 1 250 000 3 370 739

1954/55 (statsliggaren s. 933) ... 1 700 000

1955/56 (förslag)............... 3 096 000

Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till 3 096 000 kronor beräknat belopp.

Yrkande

Marinförvaliningen och kommerskollegium (gemensam skr. 18/8 1954) hemställer, att anslaget för nästa budgetår höjes med 1 486 000 kronor till 3 186 000 kronor.

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 12'r

M o t i v

De kostnader för statens isbrytarverksanihet, som närmare anges i den för verksamheten upprättade staten, beräknas av ämbetsverken för nästa budgetår stiga med 100 000 kronor till 1 800 000 kronor med hänsyn till ökade löpande underhållskostnader för statsisbrytarna genom tillkomsten av »Thule».

Övrig för nästa budgetår äskad anslagsökning hänför sig till förslag om modernisering av Ymer samt vissa inredningsändringar å såväl detta fartyg som Atle. Ämbetsverken erinrar om att marinförvaltningen i skrivelse den 30 april 1954 framlagt förslag härom. Ämbetsverket bedömde därvid att Ymer kunde användas i ytterligare 20 år, d. v. s. till 1974, genom en större reparation och modernisering av dieselmaskineriet, renovering av tre generatorer och propellermotorerna, omläggning av de elektriska kabelnäten, vissa skrovarbeten samt modernisering av viss maskinmateriel och elektrisk materiel. Kostnaden härför beräknades till 2 000 000 kronor. Om denna modernisering och iståndsättning utfördes räknade ämbetsverket med att Ymer kunde hållas i driftsdugligt skick för rimliga underhållskostnader. Marinförvaltningen framhöll vidare att vissa iståndsättningsarbeten, såsom beträffande dieselmotorer och elektrisk materiel, under alla förhållanden måste utföras under de närmaste åren. Kostnaden härför beräknades till 1 000 000 kronor utöver ordinarie underhållskostnader. Kostnaden för ev. installation av nya dieselmotorer beräknades ej understiga 5 000 000 kronor. Med hänsyn härtill och till Ymers ålder ansåg marinförvaltningen alternativet med reparation och modernisering av dieselmotorerna såväl ur teknisk som ekonomisk synpunkt vara att föredraga. Ämbetsverket framhöll att enär halva kostnaden hänförde sig till arbeten, som i varje fall måste utföras under de närmaste åren för att hålla fartyget i driftsdugligt skick, en ej oväsentlig ökning av Ymers livslängd skulle vinnas genom en relativt måttlig ytterligare kapitalinsats.

Härutöver framhåller marinförvaltningen och kommerskollegium nu att ett genomförande av den föreslagna moderniseringen av Ymer kommer att dels nedbringa de årliga underhållskostnaderna för fartyget, dels minska risken för driftshaverier, som kan medföra att isbrytaren måste tagas ur tjänst för reparation.

Till bestridande av arbetena å Ymer erfordras för nästa budgetår 1 200 000 kronor och för budgetåret 1956/57 återstoden, 800 000 kronor.

Ini edningsändringarna å Ymer och Atle är betingade av att sammansättningen av statsisbrytarnas besättningar ändrats. Antalet underofficerare har minskats och antalet högbåtsmän ökats i motsvarande grad. Detta förhållande kräver ändrade dispositioner beträffande hyttutrymmen samt inredning av mässar för högbåtsmän. Vidare bör liksom i Övriga flottans fartyg inredas klädesbytescentraler för båda fartygen samt för Ymer två expeditionshytter för redogörare och uppbördsmän. Därjämte bör ur hygienisk synpunkt vissa förbättringar vidtagas i manskapsinredningarna på Atle. Kostnaden för de nämnda arbetena beräknas för Ymers de! till 146 000 kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i

och för Atles del till 40 000 kronor, eller tillhopa 186 000 kronor, vilket belopp erfordras för nästa budgetår.

Yttrande

Statskontoret uttalar, att en anslagshöjning för löpande kostnader bör föranleda en uppräkning av posten nr 1 i den för anslaget gällande staten. Huruvida det kan anses ekonomiskt välbetänkt att lägga ned 2 000 000 kronor för modernisering av Ymer saknar statskontoret möjlighet att bedöma.

Departementschefen

Marinförvaltningen och kommerskollegium har framlagt förslag om vissa reparations- och moderniseringsarbeten å statsisbrytaren Ymer, varigenom Ymer skulle kunna göra fullgod tjänst åtminstone till 1974 eller ca 10 år längre än annars skulle vara möjligt. Kostnaden för dessa arbeten har ämbetsverken beräknat till 2 000 000 kronor, varav för nästa budgetår erfordras 1 200 000 kronor och återstoden för budgetåret 1956/57. Ämbetsverken framhåller, att under alla förhållanden vissa arbeten är nödvändiga å Ymer, därest fartyget över huvud skall kunna hållas i driftsdugligt skick. Kostnaden härför beräknas till ca 1 000 000 kronor utöver ordinarie underhållskostnader.

Ämbetsverkens förslag innebär att man för en jämförelsevis låg kostnad kan disponera ett fullgott isbrytarfartyg under ytterligare minst 10 år. Härtill kommer att drifts- och underhållskostnaderna för Ymer kan beräknas nedgå efter ombyggnaden. Jag tillstyrker därför att fartyget repareras och moderniseras på sätt ämbetsverken föreslagit. Kostnadsberäkningarna föranleder ingen erinran från min sida och för ändamålet bör avses 2 000 000 kronor, varav 1 200 000 kronor torde böra anvisas för nästa budgetår. Samtidigt vill jag understryka att den förordade upprustningen av Ymer självfallet på intet sätt minskar angelägenheten av att Atle, som kan väntas vara i fullgott skick endast ytterligare ett fåtal år, ersättes med en ny isbrytare.

Ämbetsverkens förslag om vissa inredningsändringar å Ymer och Atle biträder jag endast såtillvida att jag förordar att 96 000 kronor ställes till förfogande för dylika arbeten å Ymer.

Vad slutligen angår äskandet om ytterligare 100 000 kronor för löpande underhålls- och driftkostnader har jag icke något att erinra häremot.

Anslaget till statens isbrytarverksamhet skulle därmed för nästa budgetår uppgå till (1 700 000 + 1 200 000 + 96 000 + 100 000 =) 3 096 000 kronor.

Kostnader för handelssjöfartens dirigering

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 121

Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till 20 000 kronor beräknat belopp.

I enlighet med förslag av chefen för marinen (skr. 18/9 1954) uppföres anslaget för nästa budgetår med oförändrat belopp.

Kapitalbudgeten

Statens allmänna fastighets fond Säkerhetsanstalter för sjöfarten

Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till 480 000 kronor beräknat belopp.

Såsom jag tidigare vid behandling av reservationsanslaget till Lotsverket: Säkerhetsanstalter för sjöfarten framhållit, torde för nästa budgetår viss del av utgifterna för säkerhetsanstalter för sjöfarten böra bestridas från anslag å kapitalbudgeten. Medelsbehovet utgör i enlighet med vad tidigare anförts 480 000 kronor.

Statens utlåningsfonder Lotsverkets båtlånefond

Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till 500 000 kronor beräknat belopp.

Beträffande fondens tillkomst och användning hänvisar jag till 1947 års statsverksproposition, bil. 31 s. 3. Såsom kapital för fonden har hittills anvisats belopp å sammanlagt 4 900 000 kronor. För innevarande budgetår har fonden tillförts 500 000 kronor.

Vid anmälan av motsvarande anslag i föregående års statsverksproposition (bil. 31 s. 4) framhöll jag, att jag anslöt mig till ett då framfört förslag om utredning beträffande båthållningen vid lotsplatserna. Med stöd av Kungl. Maj :ts den 19 februari 1954 givna bemyndigande tillkallades den 24 samma månad särskilda utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande den framtida organisationen av båthållningen vid rikets lotsplatser. Utredningen har den 15 februari 1955 avgivit betänkande i ämnet. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling.

Yrkande

Lotsstyrelsen (skr. 31/8 1954) hemställer, att 1 000 000 kronor måtte tillföras lotsverkets båtlånefond för nästa budgetår.

Motiv

Lotsstyrelsen, som erinrar om förenämnda utredning, framhåller att, därest någon omläggning av båthållningen icke kommer till stånd till den 1 juli 1955, medelsanvisning för erforderlig förnyelse av båtmaterielen bör ske under oförändrade former för budgetåret 1955/56. Av hittills anvisade medel, 4 900 000 kronor, finns f. n. odisponerade i runt tal 680 000 kronor. Under tiden till den 1 juli 1956 kan i amorteringar beräknas inflyta tillhopa

145 Kungl. Maj:ts proposition nr 12k

omkring 275 000 kronor. För utlåning ur fonden till sistnämnda dag finns sålunda tillgängliga sammanlagt omkring 950 000 kronor. Detta belopp förslår emellertid långt ifrån till beviljande av lån för den förnyelse av båtmaterielen, som behöver äga rum inom nämnda tid.

En av styrelsen företagen inventering utvisar, att sammanlagda kostnaderna för den båtmateriel, som behöver nyanskaffas före den 1 juli 1956, med gällande priser belöper sig till omkring 2,5 miljoner kronor, vilket innebär, att en förstärkning av fonden med ca 1,5 miljon kronor i och för sig erfordras. Ett byggnadsprogram av dylik omfattning kan emellertid av praktiska skäl icke realiseras till den 1 juli 1956. Med hänsyn härtill anser sig styrelsen böra begränsa sitt yrkande om ytterligare medelsanvisning till 1 000 000 kronor.

Departementschefen

1 avvaktan på slutligt ställningstagande till utredningens förslag torde ifrågavarande anslag för nästa budgetår böra upptagas till oförändrat belopp, 500 000 kronor.

Anslag till vissa myndigheter för tiden 1 juli—31 december 1955 Lotsstyrelsen: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1953/54 .......................... 681 500 683 951

1954/55 (statsliggaren s. 924)...... 686 300

1955/56 (förslag).................. 344 400

Förevarande anslag har i årets statsverksproposition upptagits med ett till 690 000 kronor beräknat belopp.

Yrkanden

Lotsstyrelsen (skr. 31/8 1954) hemställer, att anslaget höjes med 46 700 kronor.

Ökning

1. Nya tjänster:

a) 1 fyringenjör Ce 27..........................

b) 2 radiotekniker Ce 19........................

2. 1 förste byråsekreterare Ca 29—byrådirektör Ca 31

3. Löneklassändringar.............................

4. Avrundning....................................

18 276 24 288 900 3 224 12

Summa kronor 46 700

Motiv

1 a) Motsvarande yrkande framfördes i föregående års petitaskrivelse (X ht 1954 s. 94).

10 liihatuj till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

1 b) Befattningshavarna avlönas nu från sakanslag med placering, en som verkmästare i Cg 19 och en som radiotekniker i Cg 18. Behovet av tjänsterna är stadigvarande och extra ordinarie befattningar bör därför inrättas. Dessa bör båda vara placerade i Ce 19.

2. Motsvarande yrkande framfördes i föregående års petitaskrivelse. Departementschefen

Några tjänsteändringar inom lotsstyrelsen är jag icke beredd att tillstyrka.

Medel till avlöningar för lotsstyrelsen erfordras endast under första hälften av nästa budgetår. Då jag icke tillstyrkt några tjänsteändringar synes medelsbehovet kunna upptagas till hälften av det för innevarande budgetår anvisade anslaget. För löneklassändringar tillkommer dock en ytterligare kostnad av i runt tal 1 300 kronor. Vidare föranleder de beslutade ändringarna av grundlönebeloppen omräkning av anslagsposterna i lotsstyrelsen^ avlöningsstat.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 207 500 (— 105 600) kronor; avlöningar till icke-ordinarie personal 93 606 (—48 300) kronor; rörligt tillägg 43 300 (— 188 000) kronor.

Anslaget bör alltså bestämmas till (207 500 -f 93 600 -(- 43 300 = ) 344 400 (— 341 900) kronor.

Lotsstyrelsen: Omkostnader

Som jag vid anmälan av lots- och fyrstatens omkostnadsanslag anfört erfordras för tiden 1 juli—31 december 1955 ett särskilt omkostnadsanslag för lotsstyrelsen. Anslaget torde som tidigare föreslagits få upptagas med 77 500 kronor.

Sjökarteverket: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1953/54 ....................... 1 085 000 1 093 015

1954/55 (statsliggaren s. 270) ... 1 091 000

1955/56 (förslag)............... 552 000

I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat belopp av 1 091 000 kronor.

Styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954) hemställer, att anslaget med hänsyn till löneklassuppflyttningar samt till lönegradsändringar enligt reglerad befordringsgång höjes med 13 000 kronor. Därjämte föreslår styrelsen, att 2 gravörtjänster i lönegrad Ce 19 utbytes mot 2 extra ordinarie befattningar som kartlitografer i samma lönegrad. Slutligen vrkar styrelsen att den extra tjänsteman i Cg 23, som är teknisk ledare för sjökarteverkets deccakedja, överföres till extra ordinarie stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr tVr

147 D e par temen tschefen

Medel under detta anslag bör anvisas endast för tiden 1 juli—31 december 1955.

Den yrkade anslagshöjningen för löneklassuppflyttningar m. m. föranleder i princip ingen erinran från min sida. Anslaget bör för detta ändamål höjas med 6 500 kronor, eftersom medelsanvisningen inskränkes till halvt budgetår. Däremot anser jag mig i övrigt icke kunna tillstyrka någon ändring beträffande sjökar teverkets personal för den tid, som här avses.

De beslutade ändringarna av grundlönebeloppen föranleder omräkning av vissa anslagsposter.

Anslaget beräknas sålunda

avlöningar till ordinarie tjänstemän 274 200 (—137 800) kronor; arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 6 200 (

6 160) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 157 100 (—72 900) kronor; särskilda löneförmåner 52 500 (— 52 500) kronor; rörligt tillägg 62 000 (— 269 640) kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (274 200 -f- 6 200 -j- 157 100 -j- 52 500 + 62 000 ==) 552 000 (— 539 000) kronor.

Sjökarteverket: Omkostnader

Anslag

1953/54 .......................... 440 000

1954/55 (statsliggaren s. 271)...... 440 000

1955/56 (förslag).................. 220 000

Förevarande anslag har i årets statsverksproposition uppförts med ett till 440 000 kronor beräknat belopp.

Styrelsen för sjökarteverket (skr. 16/8 1954) hemställer, att anslaget för nästa budgetår upptages med oförändrat belopp, 440 000 kronor.

Departementschefen

Jag har icke något att invända mot styrelsens beräkning av anslagsbehovet till omkostnader. Anslaget bör för tiden 1 juli—31 december 1955 upptagas med hälften av det av styrelsen äskade beloppet eller 220 000 kronor.

Nettoutgift

487 627

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b

I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat belopp av 620 600 kronor.

Kommerskollegium (skr. 17/8 1954) hemställer, att anslaget utgår med oförändrat belopp.

Departementschefen

Medel under detta anslag bör anvisas för tiden 1 juli—31 december 1955. Vidare föranleder de beslutade ändringarna av grundlönebeloppen omräkning av anslagsposterna.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 234 900 (— 119 700) kronor; avlöningar till icke-ordinarie personal 32 400 (— 17 400) kronor; rörligt tillägg 43 000 (— 173 200) kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (234 900 + 32 400 -f- 43 000 =) 310 300 (— 310 300) kronor.

I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat belopp av 102 000 kronor.

Kommerskollegium (skr. 17/8 1954) hemställer att delposten till övriga expenser, som i omkostnadsstaten för innevarande budgetår uppförts med 16 700 kronor, höjes med 2 000 kronor i syfte att förbättra underhållet av lokaler och inventarier.

Departementschefen

Medel under detta anslag bör anvisas för tiden 1 juli—31 december 1955. Vad angår kommerskollegiets yrkande om anslagshöjning förordar jag att delposten till övriga expenser uppräknas med 500 kronor.

Anslaget bör alltså uppföras med (51 000 + 500 =) 51 500 kronor.

I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat belopp av 280 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b

149 Yrkande

Kommerskollegium (skr. 23/8 1954) hemställer, att anslaget uppföres med 281 800 kronor.

Motiv

Av det för budgetåret 1954/55 beviljade avlöningsanslaget (X ht 1954 s. 18) avser 32 300 kronor den äldre skeppsmätningsorganisationen. Någon medelsanvisning för detta ändamål under budgetåret 1955/56 erfordras icke till följd av omorganisationen fr. o. in. den 1 januari 1955. Av anslaget för innevarande budgetår hänför sig vidare 140 900 kronor till den nya skeppsmätningsorganisationen under tiden 1 januari—30 juni 1955. Kollegiets fölslag innebär endast en omräkning av sistnämnda belopp till att avse hela budgetåret 1955/56. Grunderna för medelsberäkningen är däremot oförändrade.

Med hänsyn till osäkerheten vid beräkningen för den nya skeppsmätningsorganisationen föreslår kollegium, att posten till avlöningar till icke-ordinarie personal uppföres förslagsvis.

Departementschefen

Kommerskollegiets medelsberäkning föranleder i princip ingen erinran från min sida. Däremot är jag ej beredd tillstyrka att icke-ordinarieposten uppföres förslagsvis. Medel under detta anslag bör anvisas för tiden 1 juli— 31 december 1955. Vidare föranleder de beslutade ändringarna av grundlönebeloppen omräkning av vissa anslagsposter.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till icke-ordinarie personal 114 200 (+26 900) kronor; avlöningar till tillfällig personal 10 000 (oförändrat) kronor; rörligt tillägg 16 700 (— 26 900) kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (114 200 + 10 000 + 16 700 =) 140 900 (— 32 300) kronor.

Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader

I årets statsverksproposition har förevarande anslag upptagits med ett beräknat belopp av 30 000 kronor.

Yrkande

Kommerskollegium (skr. 23/8 1954) hemställer, att anslaget uppföres med 31 600 kronor.

150 Kungl. Maj.ts proposition nr 121

Motiv

Av det för budgetåret 1954/55 beviljade anslaget (X ht 1954 s. 19) hänför sig 7 900 kronor till omkostnader för den äldre skeppsmätningsorganisationen. Till följd av omorganisationen fr. o. in. den 1 januari 1955 bortfaller dessa kostnader för budgetåret 1955/56. Av anslaget för innevarande budgetår avser vidare 15 800 kronor omkostnader för den nya skeppsmätningsorganisationen under tiden 1 januari—30 juni 1955. Kollegiets yrkande bygger på samma beräkningsgrunder, som gäller för sistnämnda belopp, och innebär endast omräkning till helt budgetår.

Departementschefen

Jag har i och för sig icke någon erinran mot kommerskollegiets beräkning av anslaget. För tiden 1 juli—31 december 1955 bör under anslaget anvisas ett belopp av 15 800 kronor.

7. Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna det av mig framlagda förslaget om inrättande från och med den 1 januari 1956 av ett sjöfartsverk;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i det föregående framlagda förslag, dels fastställa personalförteckningar för sjöfartsstyrelsen och fartygsinspektionen m. m., dels ock vidtaga ändringar i personalförteckningen för lots- och fyrstaten;

III. godkänna följande avlöningsstat för sjöfartsstyrelsen, att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1956:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis... 699 100

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal........... 715 400

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t................................. 1 400

4. Särskilda löneförmåner, förslagsvis.............. 52 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 219 600

Summa kronor 1 688 000

IV. godkänna följande avlöningsstat för fartygsinspektionen m. m., att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1956:

Kungl. Maj:ts proposition nr t2k

151 Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis. 246 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t.................................. 3 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal...... 165 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....................... 69 100

Summa kronor 483 700

V. godkänna följande avlöningsstat för lots- och fyrstaten, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 6 503 500

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 5 558 300

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-

ordinarie personal, förslagsvis.................. 2 919 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis..................... 1 170 400

Summa kronor 16 151 700

VI. godkänna följande avlöningsstat för sjökarteverket, att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1955:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis---- 274 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t.................................. 6 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal....... 157 100

4. Särskilda löneförmåner, förslagsvis............... 52 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis..........•••........... 62 000

Summa kronor 552 000

VII. godkänna följande avlöningsstat för fartygsinspektionen, att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1955:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis---- 234 900

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal............ 32 400

3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ 43 000

Summa kronor 310 300

VIII. godkänna följande avlöningsstat för skeppsmätningsväsendet, att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1955:

152 Kungl. Maj.ts proposition nr 124

Avlöningsstat

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal............ 114 200

2. Avlöningar till tillfällig personal, förslagsvis....... 10 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ 16 700

Summa kronor 140 900

IX. godkänna följande avlöningsstat för lotsstyrelsen, att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1955:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.... 207 500

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal............ 93 600

3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ 43 300

Summa kronor 344 400

X. å driftbudgeten under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1955/56 anvisa till

a) Sjökarteverket: Avlöningar ett förslagsanslag av 552 000 kronor

b) Sjökarteverket: Omkostnader ett förslagsanslag av 220 000 kronor

c) Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet ett reservationsanslag av 856 000 kronor

d) Sjökarteverket: Bidrag till internationella hydrografiska byrån ett förslagsanslag av 23 000 kronor

e) Sjökarteverket: Ombyggnad av sjömåtningsfartyg ett reservationsanslag av 350 000 kronor

XI. å driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret 1955/56 anvisa till

a) Sjöfartsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 688 000 kronor

b) Sjöfartsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 440 600 kronor.

c) Fartygsinspektionen m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av 483 700 kronor

d) Fartygsinspektionen m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av 68 000 kronor

e) Lots- och fyrstaten: Avlöningar ett förslagsanslag av 16 151 700 kronor

f) Lots- och fyr staten: Omkostnader ett förslagsanslag av 4 513 000 kronor

g) Lotsverket: Säkerhetsanstalter för sjöfarten ett reservationsanslag av 2 890 000 kronor

153 Kungi. Maj.ts proposition nr 124

h) Statens isbrytarverksamhet ett förslagsanslag av 3 096 000 kronor

i) Kostnader för handelssjöfartens dirigering ett förslagsanslag av 20 000 kronor

j) Fartygsinspektionen: Avlöningar ett förslagsanslag av 310 300 kronor

k) Fartygsinspektionen: Omkostnader ett förslagsanslagav 51 500 kronor

l) Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar ett förslagsan-

slag av 140 900 kronor

in) Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader ett förslagsanslag av 15 800 kronor

n) Lotsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 344 400 kronor

o) Lotsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 77 500 kronor

XII. å kapitalbudgeten för budgetåret 1955/56 såsom investeringsanslag anvisa

a) under Statens allmänna fastighetsfond till Säkerbetsanstalter för sjöfarten 480 000 kronor

b) Under Statens utlåningsfonder till Lotsverkets båtlånefond 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Lennart Blom

11 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 124

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 12i

Innehållsförteckning

1. Inledning....................................................... 4

2. Nuvarande organisation......................................... 5

3. Det föreslagna sjöfartsverket.................................. 14

Utredningen.................................................... 44

Sjöfartsverk av mindre typ (alternativ I)......................... 45

Sjöfartsverk av större omfattning (alternativ II)...........” ” ’ ’ ” 24

Yttranden ......................................................’ ’ ’ 30

Departementschefen.............................................. 53

4. Sjöfartsstyrelsens organisation................................. 53

Allmänt angående styrelsen och byråindelningen................... 63

Utredningen s. 63. Yttranden s. 63. Departementschefen s. 65.

Nautiska byrån................................................. 07

Utredningen s. 67. Yttranden s. 69. Departementschefen s. 70.

Sjökartebyrån................................................... 74

Utredningen s. 71. Yttranden s. 73. Departementschefen s. 74.

Fyr- och elektrobyrån............................... 75

Utredningen s. 75. Yttranden s. 76. Departementschefen s. 77.

Byggnadsbyrån........................................... 78

Utredningen s. 78. Yttranden s. 81. Departementschefen s. 85.

Fartygsbyrån................................................... 87

Utredningen s. 87. Yttranden s. 90. Departementschefen s. 93.

Kanslibyrån.................................................... 95

Utredningen s. 95. Yttranden s. 97. Departementschefen s. 98.

Juridisk-sociala byrån........................................... 99

Utredningen s. 99. Yttranden s. 102. Departementschefen s. 106.

Ekonomiska sektionen........................................... 408

Utredningen s. 108. Departementschefen s. 108.

Försvarskontoret................................................ 499

Utredningen s. 109. Yttranden s. 111. Departementschefen s. 112. Sammanfattning av sjöfartsstyrelsens organisation.................. 113

5. Sjöfartsverkets lokalorgan m. m................................ 146

Utredningen s. 116. Yttranden s. 118. Departementschefen s. 120.

6. Anslagsfrågor.......................................... 424

Anslag för sjöfartsverket............................................ 422

Sjöfartsstyrelsen: Avlöningar..................................." 422

Omkostnader................................... 423

Fartygsinspektionen m. m.: Avlöningar, Omkostnader.............. 125

Lots- och fyrstaten: Avlöningar.................................. 426

Omkostnader................................ 130

155 Knngl. Maj:ts proposition nr 124

Sjökarteverketf Mätnings- och rekognosceringsverksamhet----

Bidrag till internationella hydrografiska byrån

Ombyggnad av sjömätningsfartyg...........

Lotsverket: Säkerhetsanstalter för sjöfarten.................

Statens isbrytarverksamhet................................

Kostnader för handelssjöfartens dirigering..................

Säkerhetsanstalter för sjöfarten............................

Lotsverkets båtlånefond...................................

Anslag till vissa myndigheter för tiden 1 juli — 31 december 1955 .

Lotsstyrelsen: Avlöningar.................................

Omkostnader...............................

Sjökarteverket: Avlöningar................................

Omkostnader..............................

Fartygsinspektionen: Avlöningar...........................

Omkostnader.........................

Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar .......................

Omkostnader.....................

7. Hemställan

137 141

560467 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag