('angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 1

Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m.; given Stockholms slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anmäles de förslag som framlagts av seminarieutredningen i dess betänkande »Seminarieorganisationen I». Enligt beslut av 1950 års riksdag skall småskollärarutbildningen, som nu är tvåårig, vid tidpunkt som senare skulle bestämmas förlängas till att omfatta tre år. Någon ställning tas emellertid enligt propositionen inte nu till frågan om tidpunkten för genomförande av nämnda principbeslut. För de närmaste åren räknas med fortsatt tvåårig utbildning. Till följd härav upptages ej heller till prövning utredningens förslag beträffande närmare utformning av en treårig utbildningsgång och därtill direkt anknutna spörsmål. I samband med frågan om klasslärarutbildningens kapacitet behandlas spörsmålet om elevantalet i läraravdelningarna i folkskolor av A-formen. I propositionen föreslås fortsatt tillämpning av nuvarande bestämmelser härom till och med läsåret 1958/59 samt därefter en på de fyra läsåren 1959/60—1962/63 fördelad återgång till 1940-talets normaltal, innebärande bland annat en sänkning av det för de större A-skolorna föreskrivna medel­ talet elever per lärara vdelning från 32 till 30 på folkskolestadiet och från 26 1 — Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

till 24 på småskolestadiet. Fullt genomförd beräknas denna återgång med­ föra en utgiftsökning för statsverket av 11 miljoner kronor för statsbidrag till folkskolans lärarlöner. Elevintagningen vid seminarierna hösten 1957 föreslås skola omfatta 12 avdelningar på tvåårig folkskollärarlinje, 12 avdelningar på fyraårig folk­ skollärarlinje, 25 avdelningar på tvåårig småskollärarlinje och 1 avdelning på treårig småskollärarlinje. I jämförelse med den intagning, som skett hösten 1956, innebär detta följande förändringar, nämligen minskning med sju avdelningar på den tvååriga folkskollärarlinjen och ökning med tre avdelningar på den tvååriga småskollärarlinjen. I enlighet med seminarieutredningens förslag förordas i propositionen, att utbildning av folk- och småskollärare skall kunna ske vid gemensamma läroanstalter. Samtliga seminarier för utbildning av klasslärare föreslås i samband härmed skola benämnas folkskoleseminarier. Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning bör enligt propositionen för närvarande icke heller fattas något definitivt beslut om seminarieorganisationens framtida dimensionering. En viss be­ gränsning av normalorganisationen bör emellertid under alla förhållanden kunna genomföras redan nu mot bakgrunden av de prognoser, som utred­ ningen redovisat. Sålunda föreslås nedläggande av de nuvarande småskoleseminarierna i Härnösand och Stockholm vid utgången av nästa budgetår och av folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping vid utgången av budgetåret 1958/59. I propositionen äskas slutligen anslag till seminariernas verksamhet un­ der budgetåret 1957/58. Sammanlagt föreslås en medelsanvisning av i runt tal 23 913 000 kronor, vilket i jämförelse med medelsanvisningen för inne­ varande budgetår innebär en minskning med i runt tal 100 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars 1957.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , stats­ råden Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , H edlund , P ersson , L indell , L indström , L ange , L indholm , N äsgård , K ling , E liasson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, frågor angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m.m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, erinrade jag under punkten 188 om att seminarieutredningen i juni 1956 avgivit sitt betänkande »Seminarieorganisationen I». Samtidigt meddelade jag att be­ redningen av de spörsmål, som sammanhänger med seminarieorganisatio­ nen, ännu inte var slutförd. Med anledning därav har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1957/58 beräkna till Folk- och småskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av 22 000 000 kronor, till Folk- och småskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 950 000 kronor, till Folk- och småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reserva­ tionsanslag av 500 000 kronor samt till Folk- och småskoleseminarierna: Utrustning ett reservationsanslag av 500 000 kronor. Jag anhåller nu att ånyo få anmäla dessa anslagsfrågor, varvid jag till behandling upptar jämväl övriga med förevarande betänkande samman­ hängande frågor.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för eckle­ siastikdepartementet den 6 oktober 1954 sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande folk- och småskoleseminariernas orga­ nisation. De sakkunniga antog benämningen seminarieutredningen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Sedermera har Kungl. Maj:t uppdragit åt utredningen att verkställa en allmän översyn av gällande stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna. Utredningen — ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. lektorn Edgar Sjödahl, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, lant­ brukaren Gustaf Sundelin samt undervisningsrådet och ledamoten av skol­ överstyrelsen Erik Brevner — har i juni 1956 avgivit sitt betänkande »Seminarieorganisationen 7» (SOU 1956: 18). Till utredningens förfogande har stått ett flertal experter. Utredningens förslag avser småskollärarutbildningen och seminarieorganisationens framtida omfattning. Utredningsarbetet beträffande folkskollärarutbildningen och stadga för seminarierna har ännu inte slutförts. Ut­ redningen kommer alltså senare att avlämna särskilt förslag i dessa av­ seenden. Över förevarande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av skol­ överstyrelsen — efter hörande av rektorer och kollegier vid folk- och småskoleseminarierna samt statens folkskolinspektörer — statskontoret, riksräkenskapsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbild­ ning, byggnadsstyrelsen, styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet, statens lönenämnd och kompetens­ utredningen. Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av statens folkskolin­ spektörers förbund, städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges över­ lärarförbund, Sveriges folkskollärarförbund—Sveriges folkskollärarinneförbund (gemensamt yttrande), Sveriges småskollärarinneförbund, svenska seminarielärarföreningen, svenska facklärarförbundet, svenska gymnastik­ läraresällskapet, läroverkslärarnas riksförbund, målsmännens riksförbund, seminariernas elevförbund, skolstyrelseförbundens rikskommitté och tjäns­ temännens centralorganisation (TCO).

II. Småskollärarutbildningen

1. Historik

I den första allmänna stadgan för småskoleseminarierna 1919 fastställdes, att lärokursen vid seminarierna skulle vara tvåårig om ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskrev. Numera har samtliga småskoleseminarier tvåårig ut­ bildning utom seminariet i Haparanda, där utbildningen är treårig. I 1919 års stadga bestämdes inträdesfordringarna till det kunskapsmått, som kunde inhämtas i en folkskola av bästa typen. 1936 höjdes inträdes­ kraven till ett kunskapsmått, som med vissa modifikationer motsvarar realexamen. Skolkommissionen framhöll i sitt 1948 avgivna principbetänkande (SOU 1948: 27), att det ur flera synpunkter skulle »vara önskvärt, att all lärar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 5

utbildning byggde på den allmänbildningsgrund, som en fullständig gym­ nasieutbildning, avslutad med dimissionsexamen, avser att ge». Skolkommissionen ansåg det emellertid inte möjligt att under överskådlig framtid fastställa dimissionsexamen som grund för småskollärarutbildningen. Exa­ men efter genomgång av elfte skolåret borde därför fastställas som grund för utbildningen. Skolkommissionen föreslog dock, att utbildningen över­ gångsvis utökades på så sätt, att vid seminarierna inrättades en på realexamen byggande ettårig kurs avsedd att ge den för den pedagogiska fack­ utbildningen oundgängligen nödvändiga grunden i fråga om ämneskun­ skaper och allmänbildning. På denna kurs skulle följa en tvåårig pedagogisk fackutbildning. I 1950 års proposition angående riktlinjer för lärarutbildningens ord­ nande ansågs det inte möjligt att föreslå en på fullständig gymnasiekurs grundad småskollärarutbildning. I stället förordades, att inträdesfordringarna höjdes ungefär till realexamensnivån samt att en på realexamen byg­ gande ettårig kurs anordnades vid småskoleseminarierna och att den egent­ liga yrkesutbildningen skulle baseras på denna. Särskilda utskottet ansåg i sitt utlåtande (nr 4) den föreslagna utbild­ ningen tilltagen i knappaste laget såväl med hänsyn till den grundläggande utbildningens stora betydelse som med tanke på den planerade utvidg­ ningen av småskollärarnas tjänstgöringsområde. Vid ett realistiskt bedö­ mande av landets personresurser fann utskottet det dock icke möjligt att då ifrågasätta någon ytterligare förstärkning samt tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag. Reservationsvis framfördes i utskottet även den åsikten, att små­ skollärarutbildningen skulle vara grundad på en tvåårig kurs. Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbild­ ningens ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för smaskollärare från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak mot­ svarande realexamen. Enligt de vid samma riksdag beslutade riktlinjerna för skolväsendets utveckling är enhetsskolan avsedd att uppdelas i tre stadier, vart och ett i regel omfattande tre år. Undervisningen på vart och ett av dessa stadier skall i första hand bestridas av lärare, som särskilt utbildats för under­ visning huvudsakligen på stadiet i fråga. Vid 1953 års riksdag (jfr kk 1954:230) bemyndigades Kungl. Maj:t att tills vidare förordna om småskollärares övertagande av undervisningen i tredje klassen i skolor av A-form. I vilken utsträckning sådant övertagande skall äga rum bestämmes för varje läsår av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen.

2. Treårig utbildning

A. Utredningen

Riksdagsbeslutet 1950 innebär, att småskollärarutbildningen förlänges med ett läsår. Utbildningen skall således i princip vara treårig.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Utredningen, som för egen del ingående prövat frågan om studietidens längd, har kommit till den bestämda uppfattningen att den nuvarande småskollärarutbildningen behöver avsevärt förstärkas. Att på två år ge nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk utbildning för småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde, klasserna 1 och 2 i folk­ skolan, anser utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna nu skall undervisa i klass 3 i skolor av A-form samt i någon utsträckning även i klass 4 i skolor av Blb-form, vilket fordrar ökade kunskaper, större fär­ digheter och mer omfattande övningsundervisning, måste därför en tvåårig utbildningstid anses helt otillräcklig. På grund härav föreslår utredningen, att den i princip beslutade treåriga småskollärarutbildningen snarast ge­ nomföres och att utbildningen därvid organiseras i enlighet med utred­ ningens förslag. Utredningen sammanfattar kritiken mot den nuvarande tvååriga utbild­ ningen på i huvudsak följande sätt.

En av de viktigaste anmärkningarna i fråga om utbildningen av småskollärare har riktats mot elevernas stora arbetsbörda. Vid småskolesemi­ narierna bedrives undervisningen i stort sett efter en plan, som utarbetades i mitten på 1930-talet. Tim- och kursplanen var emellertid redan vid sin tillkomst pressad. Kraven på småskolläraren har därefter skärpts undan för undan, och som en följd härav har många nya moment kommit till i lärarens utbildning, vilket medfört en ännu mera pressad kursplan. Det har vidare visat sig svårt att gallra ut något av det gamla ämnesstoffet för att lämna plats för det nya. För att tidsramen skall kunna hållas, har följakt­ ligen elevernas studier måst forceras och arbetstakten har blivit uppdriven. Arbetet vid småskoleseminarierna präglas därför av jäkt, och eleverna får inte den nödvändiga arbetsron. Ämnesträngseln och därav följande höga veckotimtal för den schema­ bundna undervisningen har medfört betydande svårigheter att tillämpa undervisningsplanens anvisningar om koncentration i undervisningen och frihet i arbetssättet. Ytterst få läroanstalter har en så omfattande schema­ bunden tid. Arbetspressen vid småskoleseminarierna har också hotat att göra utbildningen mekaniserad och slentrianmässig. Utbildningen har hu­ vudsakligen måst inriktas på grundläggande arbetsmetoder vid meddelande av undervisning, och en mängd värdefullt framförallt metodiskt stoff har måst meddelas eleverna i så forcerad takt, att genomsnittseleven knappast haft några utsikter att kunna helt tillgodogöra sig innehållet. Som en följd av den stora arbetsbördan har eleverna även fått alltför liten tid över till eftertanke och kompletterande studier. I detta sammanhang bör man hålla i minnet, att eleverna vid småskoleseminarier i stor utsträckning är flickor i 18—20-årsåldern. De flesta av dem har endast erfarenhet av den betydligt lugnare arbetstakten i folk-, real- och flickskolor. Det är därför helt naturligt, att eleverna till en början inte känner sig mogna för seminariernas intensiva arbetstempo. För att hinna med allt, som den moderna utbildningen kräver, måste nu takten redan från början bli hög, varför alltför många lätt blir efter den första tiden. En allvarlig brist i småskollärarutbildningen är att tid saknas för tillräck­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 7

lig praktisk utbildning. Utan tvekan är denna av för liten omfattning, och det antal lektioner, som varje enskild elev håller under sin seminarietid, är för ringa. Skulle tiden för praktiska undervisningsövningar i avsevärd grad ökas inom den nuvarande tvåårsramen, skulle följden endast bli, att elever­ nas arbete blev ännu mera ansträngande än nu. Möjligheterna att beskära seminariernas kurs- och timplan för att få mer tid till praktisk utbildning är begränsade, vilket också visade sig vid en undersökning, som skolkommissionen gjorde 1948. I detta sammanhang kan nämnas, att den treariga utbildningen i Haparanda utan tvekan gett eleverna där en grundligare praktisk utbildning. Den för småskoleseminarierna fastställda timplanen för läro- och ovnmgsämnen har blivit alltmer illusorisk, då ett stort antal timmar måste använ­ das till auskultationer, serier, metodikundervisning och besök i andra sko­ lor. Den effektiva tiden för varje läro- och övningsämne har således mins­ kats. Emellertid torde även det i timplanen fastställda veckotimtalet vara för knappt tilltaget med hänsyn till de nya moment, som tillkommit i småskollärarnas utbildning. Här behöver endast framhållas pedagogikens och psykologins snabba utveckling, vilken medfört mycket utvidgade kurser. Vidare är även övriga teoretiska ämnen i behov av förstärkning. Särskilt behövs mer tid för den grundläggande undervisningen i modersmålet. Be­ träffande övningsämnena gäller, att studier i dessa svårligen kan forceras, då de huvudsakligen är ämnen av färdighetskaraktär. Vad musiken beträf­ far, kräver ämnet särskilt av de musiksvaga eleverna oproportionerligt mycket tid, vilket ytterligare ökat dessa elevers redan förut stora arbets­ börda. . ... ... Genom riksdagsbeslutet om enhetsskolan har tillkommit ännu ett skal tor förstärkning av småskollärarutbildningen — ett skäl som utredningen anser synnerligen viktigt — nämligen utvidgningen av småskollärarnas tjänstgöringsområde att omfatta även tredje klassen. Enbart detta utvidgade tjänstgöringsområde torde i och för sig motivera en utsträckning av läro­ tiden. Undervisning på ett stadium, som hittills räknats till den egentliga folkskolan, kräver dels ökade ämneskunskaper, dels mer metodisk skol­ ning och praktisk utbildning.

Utredningen berör även de skäl, som anförts för att bibehålla den två­ åriga utbildningen. Härvid framhålles bland annat följande.

Enligt allmän uppfattning har de tvåårigt utbildade lärarinnorna pa ett tillfredsställande sätt kunnat sköta sitt arbete, och småskollärarinnekårens standard anses förvånansvärt god med hänsyn till den utbildning kåren fått. Dessa förhållanden kan synas vara ett skäl mot en förlängning av ut­ bildningen. Inför de alltmer krävande uppgifterna har emellertid småsko­ lans lärare känt ett starkt behov av att öka sina kunskaper och förkovra sina färdigheter. För att bättra på sin hittills tvååriga utbildning har de bedrivit ett intensivt fortbildningsarbete, som ofta varit både kostsamt och tidsödande. Dessutom har småskollärarna gjort upprepade framställningar om eu förlängning av den obligatoriska utbildningen. I diskussionen angående möjligheterna att förbättra smaskolhirarutbildningcn har framhållits, att denna skulle kunna göras effektivare genom en avsevärd höjning av inträdesfordringarna. På de två aren skulle da mer nytt stoff kunna medhinnas, och eleverna skulle fa mer tid till praktisk ut­ bildning. Fn avsevärd höjning av inträdesfordringarna kommer emellertid

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

med största sannolikhet i praktiken att medföra en förlängning av den sammanlagda utbildningstiden, och det kan knappast vara någon vinst, att denna förlängning sker utanför seminariernas ram. Därest en treårig småskollärarlinje genomföres, kommer folkskollärarutbildnmgen på den fyraåriga linjen inte längre att som hittills vara dubbelt sa lang som småskollärarutbildningen, utan skillnaden i tid blir endast ett ar. Detta kan tänkas medföra vissa rekryteringssvårigheter för småskollärarlmjen. Vissa elever kommer nämligen säkerligen att välja den ett år längre utbildningen för att som folkskollärare få ett större verksamhetsom­ råde inom skolan och komma i åtnjutande av de övriga förmåner, som denna utbildning medför. Utredningen är emellertid övertygad om att det även i framtiden kommer att finnas tillräckligt med läraraspiranter med speciellt intresse att fa undervisa barn just på småskolans åldersstadium. ^er1ni1an föreliggande problem ur ekonomisk synpunkt, kan självfallet flera skäl anföras mot en förlängning av lärokursen för småskollärare. Odis­ kutabelt kommer en ökad utbildningstid att medföra ökade kostnader för bade statsmakterna och den enskilde eleven. När eleverna skall tillbringa ytterligare ett år vid seminarierna, kommer dessas examinationskapacitet att bil mindre. Varje avgångsklass vid småskoleseminarierna kommer att föregås av två klasser under utbildning mot endast en vid nuvarande orga­ nisation. Fler lokaler och fler lärare kommer följaktligen att behövas för att utbilda samma antal lärare. Utredningen vill emellertid i detta samman­ hang särskilt framhålla, att den föreslagna utvidgningen av småskolliirarutbildningen från två till tre år inte kommer att medföra ökade kostnader för statsverket i proportionen två till tre. Utredningen har försökt ned­ bringa antalet schemabundna timmar så mycket som möjligt för att kunna ge eleverna tillräckligt med tid till enskilda studier. Härigenom blir behovet av lärare och lokaler jämförelsevis mindre. Den föreslagna timplanen om­ fattar 100 veckotimmar och den nuvarande timplanen omkring 75 samt, därest de frivilliga ämnena medräknas, omkring 84. Kostnadsökningen för det allmänna kommer således i dessa avseenden att röra sig om 20 å 30 procent.

Beträffande utbildningstidens längd vid seminariet i Haparanda ifråga­ sätter utredningen ingen ändring. Utbildningen där bör således även i fram­ tiden vara treårig. Beträffande den hittills vid seminariet med statsmedel anordnade preparandkursen om en termin för de inträdessökande ifråga­ sätter utredningen med hänsyn till de numera förbättrade reguljära undervisningsmöjligheterna, framförallt utbyggandet av enhetsskolan, om kursen bör anordnas även i fortsättningen. Utredningen har kommit till den upp­ fattningen, att kursen kan indragas. Emellertid förordar utredningen, att kursen övergångsvis bibehålies, varvid dock, såsom hittills, behovet av kursen årligen prövas.

B. Remissyttranden

Flertalet myndigheter och organisationer har en mycket positiv inställning till utredningens huvudförslag om genomförande av den treåriga småskollärarutbildningen. Det dominerande argumentet i praktiskt taget

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 9

alla yttrandena är småskollärarnas övertagande av klass 3 i folkskolan och senare enhetsskolan. Skolöverstyrelsens majoritet tillstyrker treårig utbildning och understry­ ker vikten av att reformen i enlighet med vad utredningen förutsatt ge­ nomföres från och med läsåret 1957/58. En ledamot, undervisningsrådet C.-E. Sjöstedt, har reserverat sig. I reservationen har i förevarande hän­ seende anförts följande. »Ehuru man tidigare utgått från att småskollärarutbildningen bör vara 3 -årig, anser jag skäl föreligga till en omprövning på denna punkt. Utred­ ningen synes mig ge vid handen att den erforderliga förstärkningen av ut­ bildningen i främsta rummet bör ske genom en genomgripande rationalise­ ring av den pedagogiska utbildningen. Utbildningen i rent kunskapshänseende i läroämnena utöver realexamen är enligt min mening icke behövlig. Jag är givetvis inte av den meningen, att en lärare någonsin kan förvärva för stort kunskapsmått. Men jag anser, att de minimikrav som föreskrives måste vara väl avvägda efter behovet. Realexamens nivå finner jag vara ett tillräckligt krav i" detta hänseende för blivande småskollärare. De äm­ neskunskaper som därutöver kan vara erforderliga anser jag böra inhämtas i nära anslutning till metodikundervisningen och inte fristående såsom nu sker. Den arbetsbelastning, som allmänt anses karakterisera den nuvarande småskollärarutbildningen, beror enligt min mening på att utbildningen i viss mån är av gymnasial karaktär, vilket jag finner vara umbärligt. Den av de sakkunniga skisserade 2 -åriga utbildningen för studenter anser jag därför kunna tillämpas för utbildningen i dess helhet. Enligt min mening måste man förr eller senare på allvar ta upp frågan om användningen av den intellektuella arbetskraften. Samhället torde i längden inte ha råd att föreskriva en onödigt omfattande teoretisk utbild­ ning för vissa yrken. Ett typiskt exempel härpå föreligger, anser jag, i för­ slaget om 3-årig småskollärarutbildning.» Statskontoret håller före, att närmare erfarenhet av småskollärares tjänstgöring i klass 3 bör avvaktas, innan en mera genomgripande omorga­ nisation av utbildningen genomföres. Riksräkenskapsverket ifrågasätter om tillräckliga skäl föreligger för in­ förande av en treårig utbildning. Ämbetsverket motiverar sin inställning bland annat med, att den nuvarande tvååriga utbildningen medfört ett tillfredsställande resultat. En viss höjning av utbildningens standard kan förväntas genom den förordade skärpningen av inträdesfordringarna. Den ytterligare förstärkning av utbildningen, som är önskvärd med hänsyn till att småskollärarna skall övertaga undervisningen i tredje klassen i folk­ skolan, synes ämbetsverket kunna erhållas genom betydligt mindre kost­ nadskrävande åtgärder än en förlängning av tiden för utbildningen med ett år; det ligger härvid närmast till hands att anknyta till det frivilliga fortbildningsarbete, som för närvarande bedrives. I sin argumentering för förlängning av utbildningstiden har utredningen enligt småskoleseminariet i Strängnäs skjutit över målet. Småskoleseminarierna, som ju arbetar med ett starkt gallrat elevmaterial, ger enligt semi­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

nariet en fullgod utbildning för småskollärarnas hittillsvarande arbetsom­ råde. En annan sak är, att de två åren inte ger något utrymme för den förstärkning av utbildningen, som måste till, när småskolestadiet nu blir treårigt. En genomgång av kursplaneförslagen har fört in kompetensutredningen på tanken, att förlängningen av utbildningen måhända kunde begränsas till en termin och utbildningen alltså bli 2 V 2 årig. Å andra sidan saknas inte röster för att utredningen borde gått ännu ett steg och föreslagit en fyraårig utbildning för sökande med realexamen. Man skulle då få en likvärdig utbildning för lärarna på låg- och mellan­ stadiet. Folkskoleseminarierna i Karlstad och Kristianstad, folkskoleseminarierna för kvinnliga elever i Göteborg och Stockholm samt rektor vid småskoleseminariet i Växjö är inne på denna tanke liksom fyra folkskol­ inspektörer. Som ett ytterligare argument för den förstärkta småskollärarutbildningen framhåller folkskolinspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde och statens folkskolinspektörers förbund, att det skulle underlätta under­ visningens anordning väsentligt, om småskollärare, som har relativt kortare undervisningstid per vecka än folkskollärare, i större utsträckning än som sker kunde övertaga undervisningen i folkskolan i sådana fall då en läraravdelning skall uppdelas på två avdelningar. Vid småskollärarutbildningen torde hänsyn kunna tas även till detta problem genom förstärkning av undervisningen i lämpliga ämnen exempelvis läsning, rättskrivning, räk­ ning, sång och teckning. Under åberopande av att det knappast finnes skäl för att bibehålla den statliga preparandkursen vid seminariet i Haparanda utgår skolöver­ styrelsen från att kursen nedlägges.

3. Utbildning av studenter

A. Utredningen

Vid småskoleseminarierna har aldrig funnits några studentkurser eller studentlinjer. Sedan 1927 har emellertid studenter avlagt småskollärarexamen. Antalet var detta år tre. Sedermera har antalet successivt ökat. Hösten 1955 hade sålunda omkring 16 procent av de i första klass intagna avlagt studentexamen. Då det kan anses sannolikt, att även i fortsättningen ett antal studenter kommer att önska utbilda sig till småskollärare, finner utredningen det vara rimligt, att särskilda åtgärder vidtages för att sörja för dessa studen­ ters utbildning. Tidigare har nämligen studenterna i allmänhet deltagit i undervisningen på samma sätt som övriga seminarieelever, vilket knappast kan anses utgöra god studieekonomi. I vissa avseenden kan studentexamen anses ge fullgoda kunskaper för

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 11

den blivande verksamheten som småskollärare. Men i så gott som samtliga ämnen på den föreslagna treåriga linjen ingår kunskapsmoment — många av betydande omfattning — vilka också studenterna måste tillägna sig, om de inte skall bli sämre ställda än andra småskollärarkandidater. Detta gäller såväl kunskapsämnen som övningsämnen. Vidare bör den praktiska lärarutbildningen vara av samma omfattning på båda småskollärarlinjerna. För att det skall kunna bli möjligt att ställa studenterna i paritet med andra småskollärarkandidater och för att ernå studielugn, är det därför enligt utredningen inte tänkbart att göra utbildningen kortare än två år. Arbetsbelastningen på den tvååriga linjen torde då bli ungefärligen den­ samma som i den föreslagna treåriga linjens båda högsta klasser. Utredningen föreslår sålunda, att vid sidan om den treåriga småskollärarlinjen inrättas en särskild tvåårig linje för elever, som avlagt student­ examen.

B. Remissyttranden

Förslaget att upprätta särskilda studentlinjer för utbildning av småskol­ lärare tillstyrkes eller lämnas utan erinran av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan. I fråga om studietidens längd anser kompetensutredningen, att en ettårig utbildning skulle vara tillfyllest, och påpekar, att studenterna under åt­ skilliga år avlade folkskollärarexamen efter endast ett år vid seminarium. Även riksräkenskapsverket förordar ettårig studietid. Folkskolinspektören i Kalmar läns norra inspektionsområde anser, att ett år eller högst tre ter­ miner torde kunna vara tillfyllest. Statens psykologisk-pedagogiska institut finner däremot, att en kortare sammanlagd utbildningstid än två år efter studentexamen knappast är tänkbar. Svenska seminarielärarföreningen framhåller, att studentexamen ger en allmänbildning, speciellt avpassad för universitetens krav, medan det här är fråga om en speciell yrkesutbildning. Dels måste nya ämnen läsas, dels måste en helt ny syn anläggas på andra ämnen. Vidare går det inte att koncentrera den praktiska lärarutbildningen till ett år. Skolöverstyrelsen, som tillstyrker förslaget om tvåårig utbildning, påpe­ kar att de instanser, som förordar kortare tid, inte synes ha observerat de av utredningen förutsatta begränsningarna i inträdesfordringarna för stu­ dentlinjen. Beträffande rekryteringen till en studentlinje är statens psykologisk­ pedagogiska institut inte lika optimistiskt som utredningen och kompetens­ utredningen förmodar, att en dylik linje väsentligen blir en uppsamlings­ plats för sådana studenter, som inte kommit in vid folkskollärarlinje. Även riksräkenskapsverket samt 8 folkskolinspektörer är tveksamma om studentrekryteringens kvalitet.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

4. Utredningens förslag till utbildning

A. Inträdesfordringar och inträdesprov

Utredningen a) Treårig linje Inträdessökande till den nuvarande tvååriga linjen skall före det kalen­ derår, då inträde sökes, ha fyllt 17 men inte 28 år. För inträde i den treåriga linjen föreslås den övre åldersgränsen höjd till 30 år medan den nedre bör bli densamma som nu för tvåårig linje. Isu krävs för inträde i tvåårig linje ungefär realexamenskunskaper i kristendomskunskap, modersmålet, historia med samhällslära, geografi och biologi med hälsolära. I matematik fordras realskolans kunskapsmått med undantag av sista klassens kurs, och i fysik och kemi krävs endast folkskolekunskaper. Kunskaper i främmande språk fordras ej. I realiteten ligger emellertid inträdeskraven på grund av konkurrensen högre. Vid småskoleseminarierna har sålunda inträdessökande med realexamen eller därmed i intagningshänseende likställd examen (studentexa­ men, normalskolekompetens) ständigt ökat i antal. För närvarande har något över 80 procent av samtliga intagna elever avlagt dylik examen. Vid seminarierna i Haparanda och Lycksele har dock endast omkring hälften av eleverna realexamen eller motsvarande. Enligt riksdagens principbeslut angående lärarutbildningen skall småskollärarnas yrkesutbildning grundas på en ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande realexamen. Då utredningen nu föreslår, att den treåriga småskollärarutbildningen skall genomföras, anser utredningen det lämpligt, att i samband därmed inträdesfordringarna skärpes på sätt riksdagen förordat. Utredningen föreslår, att för inträde till den treåriga småskollärarlinjen skall i fråga om läroämnen fordras avlagd realexamen eller motsvarande kunskaper. Det skall alltså ej ovillkorligen fordras realexamen, utan kun­ skaperna skall i likhet med vad nu gäller kunna redovisas även på annat sätt. I övrigt välmeriterade och lämpliga sökande skall således även i fram­ tiden kunna vinna tillträde till småskollärarutbildning. Utredningens förslag innebär en viss skärpning av nu gällande inträdes­ fordringar beträffande ämnena matematik, fysik och kemi samt en mera avsevärd sådan beträffande engelska. Sedan vårterminen 1948 har inträdessökande med realexamen och så­ dana, som kan åberopa vitsord om motsvarande kunskaper, försöksvis i stort sett endast prövats i de kunskapsämnen, i vilka de ej haft godkända vitsord. Motsvarande bör gälla vid intagning i treårig linje. Beträffande övningsämnena anordnas nu prov i teckning, sång och slöjd. Provet i slöjd föreslås utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 13

Slutligen bör någon form av Uimplighetsprov förekomma. Utformningen härav bör liksom för närvarande överlåtas åt skolöverstyrelsen.

b) Tvåårig linje Inträdessökande bör inte ha uppnått 30 år men under inträdesåret uppnå lägst 19 år. Då för närvarande genomsnittsåldern för avläggande av stu­ dentexamen är 20 år, kommer den nedre åldersgränsen att i praktiken utestänga ytterst få sökande. Behöriga att intagas bör samtliga sökande vara, som avlagt student­ examen. Då en elev inte gärna kan genomgå kompletteringskurs i mer än två ämnen, bör godkända vitsord i studentexamen fordras i kristendomskunskap, modersmålet, historia med samhällslära samt minst ett främmande levande språk. Vidare bör godkända vitsord fordras i minst ett av läro­ ämnena geografi, matematik och biologi med hälsolära. Beträffande fysik och kemi anser utredningen däremot, att inträdesfordringarna inte behöver sättas högre än för den treåriga linjen, d. v. s. godkända vitsord i realexamen eller motsvarande kunskaper. Inträdessökande bör genomgå lämplighetsprov och prövas i musik. In­ trädeskraven i musik bör vara desamma som till studentlinjen vid folkskoleseminarierna.

Remissyttranden Småskoleseminariet i Landskrona anser den föreslagna inträdesåldern till treåriga linjen vara för låg och förordar en höjning med minst ett år. Med hänsyn till att i fråga om studenter inte brukar fixeras en minimi­ ålder för intagning på yrkesutbildningsanstalter, ifrågasätter skolöversty­ relsen lämpligheten av att bestämma någon lägsta åldersgräns för inträde på studentlinjen. Denna synpunkt delas av folkskoleseminariet i Karlstad. Förslaget om en skärpning av inträdesfordringarna i läroämnen vid in­ träde i treårig linje tillstyrkes i stort sett. Småskoleseminariet i Lycksele och folkskolinspektören i Västernorrlands läns norra inspektionsområde anser dock, att krav på godkänt betyg i engelska icke bör uppställas; småskoleseminariet i Landskrona önskar att kravet skall gälla först efter en övergångstid på fem år. Sveriges småslcollärarinneförbund beklagar, att inte inträdeskraven höjts ytterligare, så att de tre utbildningsåren i större utsträckning kan ägnas åt den pedagogiska utbildningen. Svenska facklärarförbundet och flera seminarier opponerar mot att in­ trädesprovet i slöjd föreslås skola utgå. Om provet i slöjd slopas, rekom­ menderar skolöverstyrelsen, att sökande bör förete vitsord i ämnet från realskola, flickskola eller 9 a eller 9 g.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Kompetensutredningen tillstyrker den föreslagna skärpningen av ford­ ringarna endast under villkor, att för alla sökande gemensamma prövningar i modersmål och matematik anordnas. Man skulle då få en värdefull ge­ mensam likare för bedömningen i huvudämnena av standarden hos inträdessökande med realexamen eller likställd examen och övriga sökande. Även småskoleseminariet i Växjö förordar obligatoriska prov i nämnda ämnen. Enligt Sveriges överlärarförbund bör läraraspiranterna ha haft möjlighet att komma underfund med om de passar för skolarbete innan seminarieutbildningen påbörjas. För inträde bör därför krävas en tids auskultering i skola av den typ där de i framtiden kommer att undervisa. Liknande syn­ punkter anföres av folkskolinspektörerna i Södermanlands läns östra och Norrbottens läns mellersta inspektionsområden samt målsmännens riks­ förbund. Även skolöverstyrelsen är inne på tanken att kräva förpraktik men har inte nu något förslag i ämnet.

B. Undervisningsplan

Utredningen

Vid fördelningen av de olika utbildningsmomenten på de tre seminarieåren har utredningen i likhet med skolkommissionen funnit lämpligt, att det första studieåret nästan helt ägnas åt ämnesstudier. Endast 12 dagar bör avskiljas till auskultationer, för att eleverna skall få en inblick i en lärares arbetsuppgifter. Under andra året bör jämsides med ämnesstudier en planmässig praktisk utbildning påbörjas. Under tredje året bör den praktiska lärarutbildningen dominera. Utredningen har genomgående försökt ordna seminariearbetet så, att elevernas själ v verksamhet tages i anspråk. För detta ändamål behöver eleverna mera tid till egna studier än de kan fa på den nuvarande tvååriga linjen. Även vid en utvidgning av utbildningstiden till tre läsår har utred­ ningen emellertid funnit det svart att na en icke alltför schematyngd tim­ plan. Trots allvarliga försök att begränsa antalet veckotimmar för de en­ skilda läro- och övningsämnena upptager dessa sammanlagt 87 veckotim­ mar. Motsvarande veckotimtal för den nuvarande tvååriga linjen är 68 :!/i. Ökningen av antalet veckotimmar uppgår alltså till 87 — 68 3/i = 18 1U. Denna ökning anser utredningen nödvändig och betingad av behovet av förbättrad allmänbildning, fördjupade ämneskunskaper och ökade färdig­ heter för att omhänderha undervisningen i allmänhet och särskilt i klass 3 . Det kan synas, som om de kunskaper, vilka krävs av småskolläraren för undervisningen i klasserna 1—3, inte skulle behöva vara alltför omfattande. Med den frihet, som karakteriserar undervisningen i våra dagar, ställer dock lågstadiet stora krav på lärarens kunskaper och färdigheter i olika ämnen. Utöver kunskaper och färdigheter fordras psykologisk insikt, allmän pedagogisk skolning och metodiskt kunnande.

16 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

musik bör i det närmaste fördubblas. Kursen i musik bör emellertid inte utökas utöver den nuvarande. Det ökade timtalet bör ge en lugnare studie­ gång och därigenom bättre möjligheter än nu för musiksvaga elever att nå fram till godkänt betyg i examen. Slöjdutbildningen vid småskoleseminarierna avser nu att ge eleverna kompetens att undervisa i ämnet i folkskolans samtliga klasser. Enligt utredningen bör slöjdkursen enbart anpassas efter vad lärarverksamheten på lågstadiet fordrar. Utredningen anser nämligen, att timplanen är så an­ strängd, att den inte tillåter lärarutbildning annat än för lågstadiet. Vid undervisning i geografi, naturvetenskapliga ämnen, teckning, musik, slöjd, och trädgårdsskötsel kan seminarieklassen nu delas i två grupper, som undervisas var för sig på olika tider. Denna möjlighet att dela klassen i två undervisningsgrupper, bör utsträckas till att allt efter ämnenas art i mer eller mindre begränsad omfattning gälla samtliga läro- och övningsämnen samt metodikundervisningen. Då det nu gäller en utbildning av lärare för ett treårigt lågstadium, finner utredningen inga skäl föreligga för en mindre omfattande praktisk lärarutbildning än den, som nu förekommer vid folkskoleseminarierna, i all synnerhet med hänsyn till de särskilda svårigheter som är förenade med undervisningen på lågstadiet. Den praktiska lärarutbildningen bör i princip vara av samma omfattning på den treåriga och den tvååriga linjen. Antalet veckotimmar metodik (undervisningsmetoderna) föreslås av ut­ redningen bli fördubblade från 2 Va till 5 och veckotimmarna för auskultat joner och undervisningsövningar bör ökas från 3 Va till 8. Vidare bör det finnas möjligheter att helt eller delvis skilja auskultationer och undervis­ ningsövningar från den övriga undervisningen. En mera planmässig under­ visning i metodik än tidigare bör eftersträvas. Medeltalet auskultationsdagar på den tvååriga linjen är nu 27. Antalet dagar föreslås ökas till 45 på den treåriga linjen och 33 på den tvååriga. Antalet övningslektioner per elev är på den nuvarande tvååriga linjen 41. Antalet bör ökas till omkring 81 lektioner per elev. Mot slutet av seminarieutbildningen bör inläggas några klasslärarövningar, då eleven un­ der några dagar övertager klasslärarens alla arbetsuppgifter.

Remissyttranden

Statens psykologisk-pedagogiska institut ifrågasätter, om inte tiden nu är mogen för en radikal omläggning av seminarieutbildningen, såtillvida att fackutbildningen och allmänutbildningen skiljes åt. Den framtida om­ bildningen av de för olika lärarkategorier gemensamma seminarierna till lärarhögskolor skulle härigenom förberedas och underlättas. Ett närmande av seminariernas arbetssätt till lärarhögskolornas förordas även av folkskoleseminariet i Uppsala, folkskolinspektören i Västernorrlands läns södra inspektionsområde och svenska seminarielärarföreningen. Rektor vid lärarhögskolan anser däremot, att utredningen noggrant tagit sikte på vad som i dagens läge kan vara möjligt att genomföra. Förslaget till omläggning av småskollärarutbildningen framstår för honom såsom i det hela tillfredsställande och väl värt att realiseras.

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957 Utredningens försök att genom reducering av den schemabundna under­ visningen bereda eleverna mera tid till egna och självständiga studier väl­ komnas allmänt. I ett stort antal yttranden framhålles dock, att timplanen är alltför belastad med schemabunden tid, för att friare studieformer skall kunna genomföras. Folkskolinspektören i Västernorrlands läns södra in­ spektionsområde anser, att arbetsbördan totalt sett blir densamma som tidigare. Liknande synpunkter anföres av bland andra rektor vid småskoleseminariet i Lycksele. Småskoleseminariet i Härnösand anser det tänkbart, att man hamnar i ett jäkt, som blir värre än det nuvarande. Vid seminarierna har det av naturliga skäl varit svårt för att mte säga omöjligt att nå enighet om en eventuell reduktion av timtalet. Småskoleseminarierna i Lycksele och Växjö anser, att de humanistiska ämnena i viss mån överbetonats på de naturvetenskapliga ämnenas be­

Av de olika ämnena har särskilt engelska och slöjd tilldragit sig upp­ märksamhet. Beträffande båda ämnena är meningarna delade. Bland andra statskontoret finner icke de motiv, som anförts för införande av obligato­ risk undervisning i engelska, bärande. Sveriges småskollärannneforbund konstaterar däremot med glädje att ämnet blivit obligatoriskt och påpekar, att en förstärkt utbildning ställer högre krav på förmågan att läsa littera­ tur på annat språk än modersmålet. Inte mindre än 23 folkskolinspektörer har gjort invändningar mot ned­ skärningen av timtalet för slöjd och bekymren för framtidens slöjd på landsbygden är allmänna. Folkskolinspektören i Kopparbergs läns vastra inspektionsområde framhåller, att slöjd dock är ett praktiskt ämne och att de praktiska ämnena i framtiden skall få en starkare ställning än tidigare. Svenska seminarielärarföreningen beklagar, att övningsämnena inte hållit sin ställning jämfört med nuvarande undervisningsplan. Folkskolinspektören i Södermanlands läns västra inspektionsområde ifrågasätter, om inte med hänsyn till de relativt stora förkunskaper, som behövs, antalet vecko­ timmar i kunskapsämnen kan minskas till förmån för övningsämnena, framförallt slöjd. Med en viss förvåning finner seminariernas elevförbund att ämnet träd­ gårdsskötsel är upptaget på timplanen. Förbundet föreslår att ämnena hem­ kunskap och trädgårdsskötsel utgår. Denna uppfattning delas a v Sveriges småskollärarinneförbund. Folkskoleseminariet i Karlstad ifrågasätter om icke en ytterligare nedskärning av den schemabundna tiden bör ske genom att nyssnämnda ämnen elimineras. I intet av dessa ämnen skall den bli­ vande småskolläraren meddela undervisning. Skolöverstyrelsen anser, att såväl slöjd som välskrivning bör erhålla en starkare ställning. . Utredningens förslag om förstärkning av den praktiska utbildningen \inner allmänt gillande. Skolöverstyrelsen förklarar, att den starka procen- 2 _ Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

tuella ökningen av tiden för praktikutbildningen är ett konkret uttryck för en önskvärd och i skilda sammanhang av alla intresserade parter på­ fordrad reform, som möjligen kan innebära en överdrift men dock i princip är riktig.

5. Praktikanttjänstgöring

A. Utredningen

Utredningen anser starka skäl tala för införandet i någon form av prak­ tikan ttjänstgöring även vid seminarierna. Dock finner utredningen svå­ righeterna att nu genomföra en praktiktermin för blivande folk- och småskollärare vara mycket stora. Utredningen anser sig därför inte för när­ varande kunna förorda ett allmänt genomförande av praktikterminen. När lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin någon tid prövats vid lärarhögskolan, bör frågan huruvida praktikanttjänstgöring även kan an­ ordnas vid seminarierna, upptagas till förnyad undersökning. Av motiveringen för utredningens ståndpunktstagande till frågan om praktikterminen inhämtas huvudsakligen följande. Antalet elever, som under loppet av ett år skulle behöva sändas ut från seminarierna på praktikanttjänstgöring, är för närvarande inemot 1 800. Att pa en gang beträffande all klasslärarutbildning i landet genomföra ett system med en handledare till två praktikanter torde därför vara organisa­ toriskt ogenomförbart. . För seminariernas expeditioner skulle organisationen av praktikterminen innebära en högst väsentlig belastning. Utplaceringen av eleverna i skol­ distrikten måste ske genom seminariets försorg. Detta förutsätter långa och tidsödande underhandlingar. Praktikanterna är även under praktikterminen att betrakta som seminariets elever och sorterar under seminariet. Jxostnaderna för själva praktikterminen blir ganska betydande. Om ersättningen till handledarna sättes till samma belopp, som nu utgår för handledning under praktikterminen vid den första lärarhögskolan, näm­ ligen till 500 kronor per lärarkandidat, skulle årskostnaden för handledandet av 1 800 seminaneelever uppgå till (1 800 X 500 =) 900 000 kronor. Den största posten kommer dock lönerna till lärarkandidaterna att bli. Utgår man ifran att av de 1 800 seminarieeleverna 1 200 är blivande folk­ skollärare och 600 blivande småskollärare samt att de under praktikterminen skall avlönas som extra folkskollärare i 17 löneklassen respektive som extra ^småskollärare i 11 löneklassen, kan årskostnaden för löner beräknas på följande sätt. Två praktikanter antages ersätta en ordinarie folkskollärare i exempelvis 23 löneklassen respektive en ordinarie småskol­ lärare i exempelvis 17 löneklassen. Då varje handledare har två praktikan-

ter per termin eller fyra per läsår blir antalet praktikställen

i ^uu ouu.

4 + 4 Ett praktikställe kommer att kosta antingen 2 årslöner i 17 löneklassen — 1 årslön i 23 löneklassen eller 2 årslöner i 11 löneklassen — 1 årslön i 17 löneklassen. Kostnaden för 1 800 elever på 3-ort kommer således att bli (2 X 11 280 — 15 264) + -^p(2 X 9 144 — 11 280) = 3 240 000 kronor. 4

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957 19 Totalt kommer alltså kostnaden för praktikterminen att stiga över 4 miljoner kronor. Även om man utgår från att praktikterminen är avlönad, vilket vid be­ handlingen av denna fråga alltid förutsatts, kan man dock knappast kom­ ma ifrån att den utgör en förlängning av studietiden. Då utredningen före­ slår en förlängning av småskollärarutbildningen från två till tre år, anser sig utredningen svårligen kunna på samma gång förorda en ytterligare förläng­ ning av studietiden för denna kategori av lärare. Och att genomföra en praktiktermin enbart för folkskollärare vore knappast rimligt, då behovet av denna förstärkta utbildning maste anses vara lika stort för bada dessa lärargrupper.

B. Remissyttranden

De skäl utredningen anfört för att inte för närvarande förorda ett genom­ förande av praktikterminen är enligt skolöverstyrelsens uppfattning över­ tygande. Folkskolinspektören i Kopparbergs läns västra inspektionsområde anser, att praktikanttjänstgöringen sannolikt vore av stort värde för de blivande lärarna, men ifrågasätter, om den också skulle bli det för skolväsendet i dess helhet. Hela folkskolans organisation är för närvarande ansträngd på grund av beslutet om den treåriga realskolan, enhetsskolans planering etc. Det vore därför i högsta grad olyckligt, om därtill skulle ha kommit ett beslut om praktikanttjänstgöring för samtliga seminarieelever. Ett flertal remissmyndigheter beklagar dock, att utredningen inte för­ ordat genomförandet av en praktiktermin. Statens psykologisk-pedagogiska institut finner det anmärkningsvärt, att utredningen inte diskuterat alter­ nativet att inom de tre respektive fyra seminarieåren inrymma praktikantterminen. X varje fall borde en ganska omfattande försöksverksamhet igång­ sättas varvid praktikantterminen förslagsvis borde förläggas till den fjärde respektive tredje terminen. Liknande synpunkter anföres av bland andra överstyrelsen för yrkesutbddning , folkskolinspektören i Jämtlands läns södra inspektionsområde, och seminariernas elevförbund.

6. Övningsskolan

A. Utredningen

För närvarande omfattar övningsskolan vid seminarierna dels statliga avdelningar (interna), dels avdelningar tillhörande det kommunala skol­ väsendet (externa). Detta system bör enligt utredningen bibehållas. Det torde nämligen vara oriktigt att numera betrakta de externa övningsskoleklasserna som en krisföreteelse. I de interna avdelningarna tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare. I de externa tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie folkeller småskollärare, vilka antingen är förordnade som extra ordinarie öv-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

ningsskollärare eller uppbär ett särskilt arvode per läsår i egenskap av handledare för seminarieeleverna. Extra ordinarie övningsskollärartjänster för småskollärarutbildningens behov bör kunna inrättas i externa avdelningar vid alla seminarier, där sådan utbildning bedrives. Enligt den av 1936 års riksdag beslutade organisationen av småskoleseminarierna skulle det vid ett tvåårigt enkelseminarium finnas 3 övningsskoleklasser, vid ett tvåårigt dubbelseminarium 5 och vid ett treårigt enkelseminarium 4. Vid 1945 års riksdag bestämdes, att vid permanenta seminarier med 3 parallella tvååriga linjer skulle finnas 7 övningsskoleklasser och vid seminarier med 4 parallella tvååriga linjer 9. Enligt en av utredningen företagen undersökning hade läsåret 1955/56 småskoleseminarium med 2 tvååriga linjer omkring 7 övningsklasser, semi­ narium med 3 tvååriga linjer omkring 11 och seminarium med 4 tvååriga linjer omkring 14 V 2 . Småskoleseminariet i Haparanda, som har en treårig linje hade omkring 6 V 2 övningsklasser. Vid dessa beräkningar har utred­ ningen räknat med att varje övningsskollärartjänst och varje fullt handledararvode motsvaras av en övningsklass. Då utredningen nu förordar, att varje blivande småskollärare under seminarietiden skall halla omkring 81 övningslektioner mot för närvarande 41, maste även antalet övningsskoleklasser utökas. Utredningen föreslår, att för varje treårig småskollärarlinje beräknas 6 övningsklasser. Detta skulle innebära en belastning på varje övningsklass av 10,13 elevlektioner per vecka. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att föreslå, hur det föreslagna antalet klasser skall fördelas på statliga eller kommunala övningsskoleklasser och bestridas av ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare. Ytterligare behov av övningsklasser för auskultering kan liksom nu tillgodoses genom att lärare vid seminarieorternas folkskolor anställes mot arvode som handledare för seminarieeleverna. Den praktiska lärarutbildningen för småskol lärarn a bör huvudsakligen förläggas till det stadium, på vilket de skall undervisa, nämligen folkskolans klasser 1 3. Emellertid bör även nagra auskultationer och lektioner för­ läggas till högre klasser företrädesvis klass 4. Med anledning härav föreslår utredningen, att övningsskolan vid anstalt för utbildning av enbart små­ skollärare skall omfatta minst klasserna 1 —4 av folkskolan. Det synes dock utredningen lämpligt, att övningsskolorna i den utsträckning, som förhål­ landena medger, göres sexåriga.

B. Remissyttranden

Intet av utredningens förslag har bland seminarierna mött ett sådant motstånd som det angaende övningsskolans storlek. Endast ett seminarium tillstyrker utredningsförslaget medan 21 seminarier avstyrker.

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957 21

Ett seminarium anser 9 övningsskoleklasser vara behövliga per treårig utbildningslinje, fem föreslår 8 klasser, sex föreslår 7 klasser och nio för­ klarar 6 klasser vara otillfredsställande. Även svenska seminarielärarföreningen anser, att antalet klasser måste sättas till 9 per linje. Bland dem, som anser den föreslagna övningsskolan underdimensionerad är också folkskollärarförbunden och Sveriges småskollärarinnejörbund. Skolöverstyrelsen anför bland annat följande. Argumenten för en större övningsskola är starka. Överstyrelsen anser sig dock böra förorda utredningens förslag och detta huvudsakligen av två skäl. Utredningen förutsatte inte och seminarierna synes inte räkna med de av vårriksdagen 1956 beslutade förhöjda anslag, som skall användas till att förlägga viss praktisk utbildning till seminarieortens folkskolor (se 1956 års åttonde huvudtitel s. 445). Anslaget torde innebära vissa lättna­ der för övningsskolan ifråga om auskultation och övningsundervisning. Med tanke på timplanens ansträngda läge torde man kunna nöja sig med något mindre än en hundraprocentig utökning av praktiken. Kombineras en sådan minskning med fler handledare i folkskolan, anser överstyrelsen, att belastningen på övningsskolan möjligen kan bli lägre än den nuvarande, vilken även den betecknas som för stor.

7. Seminarielärarnas kompetens

A. Utredningen

Undervisningen i läroämnen vid småskoleseminarierna handhas för när­ varande av adjunkter. Vid löneförhandlingar 1952 erhöll dessa titeln seminarieadjunkt. För behörighet till adjunktstjänst fordras beträffande teore­ tisk och praktisk utbildning, antingen att sökanden uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk i de ämnen, den sökta tjänsten omfattar, eller att han avlagt filosofisk ämbetsexamen i sagda ämnen jämte folkskollärarexamen. Vidare kan sökande, som med hänsyn till vissa särskilda kvalifikationer visat sig lämplig för ämneslärartjänst vid lärarutbildningsanstalt, av Kungl. Maj:t bli förklarad behörig till adjunktstjänst vid småskoleseminarium. Adjunkturerna vid småskoleseminarierna tillkom genom riksdagsbeslut 1937. Dessförinnan fordrades för anställning som ordinarie ämneslärare att med goda vitsord ha avlagt folkskollärarexamen samt att av skolöversty­ relsen ha blivit förklarad behörig och lämplig till den sökta tjänsten. Alltsedan seminarieadjunkturerna vid folkskoleseminarierna 1918 för­ vandlats till lektorat, har emellertid önskemål framförts om samma lärar­ kompetens för ämneslärarna vid småskoleseminarierna som vid folkskole­ seminarierna. Undervisningsstadiet vid småskoleseminarierna måste redan nu jämnställas med gymnasiet och den fyraåriga linjen vid folkskoleseminarierna. Inträdesfordringarna är i stort sett desamma och eleverna befinner sig på

22 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

ungefär samma åldersstadium. Det bör då enligt utredningen anses natur­ ligt, att ämneslärarna vid småskoleseminarierna har lektorskompetens. Vi­ dare framhåller utredningen särskilt, att småskoleseminariernas egenskap av lärarutbildningsanstalt ställer stora krav på ämneslärarna. Dessa måste ha en rik fond av kunskaper för att vid urvalet av lärostoff kunna få fram det väsentliga utan att därvid förlora helhetssynen. Utredningen påpekar därjämte, att när småskollärarutbildningen blir tre­ årig och baseras på realexamen blir undervisningen på småskollärarlinjerna i sin helhet parallell med gymnasiet. Enligt utredningens uppfattning talar således starka skäl för att de ämneslärare, som skall handha utbildningen av småskollärare, måste ha lek­ torskompetens. För att den av riksdagen beslutade förstärkningen av små­ skollärarutbildningen skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att se­ minarierna har tillgång till högkvalificerade lärarkrafter. Utredningen kan vidare inte finna några bärande skäl för att vid de av utredningen före­ slagna seminarierna för utbildning av såväl folk- som småskollärare, kräva olika kompetens för ämneslärarna på folkskollärarlinjen och småskollärarlinjen. En enhetlig ämneslärarkår vid utbildningsanstalterna skulle även bidraga till seminarieorganisationens elasticitet, som utredningen anser att man måste eftersträva. I detta sammanhang betonar utredningen starkt angelägenheten av att undervisningen vid de framtida seminarierna i största möjliga utsträckning handhas av ordinarie lektorer. För kvaliteten i utbildningen är det ett grundvillkor, att seminarierna förfogar över fullt utbildade lärare med tillräcklig egen erfarenhet av undervisning. Detta krav bör gälla även icke­ ordinarie lärare. Det måste nämligen anses som mycket otillfredsställande, att lärare, som själva ännu ej kan anses färdigutbildade, skall tjänstgöra vid lärarutbildningsanstalter. För behörighet till lektorstjiinst vid den nya typen av seminarier bör gälla samma kompetensvillkor, som nu gäller vid folkskoleseminarium d. v. s. att sökanden uppfyller villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid allmänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten om­ fattar, samt att han därjämte, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teo­ logisk eller filosofisk fakultet avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov. För att bereda de nuvarande ordinarie seminarieadjunkterna möjligheter att kvarstanna vid seminarierna bör övergångsbestämmelser meddelas mot­ svarande dem, som meddelades vid inrättandet av lektorat vid folkskoleseminarierna. Således bör efter Kungl. Maj:ts beprövande å övergångsstat med tjänstgöring som ämneslärare vid den nya typen av seminarier kunna uppföras både sådana nuvarande seminarieadjunkter, vilka kan antagas framdeles komma att uppfylla de föreskrivna nya kompetensvillkoren, och sådana, om vilka dylikt antagande inte kan göras men som likväl anses kunna väl fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium. Vidare bör seminarie-

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1957 23 adjunkt, som med hänsyn till särskilda kvalifikationer visat sig lämplig för lektorstjänst vid seminarium, kunna av Kungl. Maj:t förklaras behörig till dylik lektorstjänst. För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium krävs bland annat, att sökanden innehar behörighet till lektorstjänst vid folkskolesemi­ narium. För rektorstjänst vid småskoleseminarium fordras däremot endast, att sökanden innehar behörighet till adjunktstjänst vid småskolesemina­ rium. I analogi med vad utredningen föreslagit angående ämneslärarkompetensen vid den nya typen av seminarier bör samma kompetensvillkor, som nu gäller för rektorstjänst vid folkskoleseminarium, även gälla för rek­ torstjänst vid dessa seminarier. Övergångsvis bör emellertid de nuvarande rektorerna vid småskoleseminarierna kunna förordnas till rektorer vid den nya typen av seminarier.

För anställning som ordinarie övningsskollärare vid småskoleseminarium kräves nu bland annat avlagd folkskollärarexamen. För närvarande kan småskollärare engageras såsom arvoderad handle­ dare vid såväl folk- som småskoleseminarium men kan vinna anställning såsom extra ordinarie övningsskollärare endast vid det provisoriska småskoleseminariet i Stockholm och är i övrigt formellt icke behörig till ordi­ narie eller extra ordinarie övningsskollärartjänst. Skolöverstyrelsen kan emellertid utan tjänstens ledigförklarande kalla i särskild grad skicklig och lämplig småskollärare till innehavare av sådan tjänst. Enligt överstyrelsen har det dock icke hittills förekommit, att lärare, som avlagt enbart småskollärarexamen, kallats till innehavare av övningsskollärart jänst. Starka skäl talar enligt utredningen för att särskilt väl kvalificerade små­ skollärare bör kunna vinna anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums övningsskola. Ut­ redningen har som något självklart utgått ifrån att det för lärarutbild­ ningen viktigaste är att få bästa möjliga övningsskollärare, oavsett om dessa avlagt folk- eller småskollärarexamen. Vid tillsättning av övningsskollärartjänst på lågstadiet bör därför speciella meriter för detta stadium och inte ett formellt krav på folkskollärarexamen vara avgörande. Fri kon­ kurrens mellan folk- och småskollärare är härvidlag enligt utredningens bestämda uppfattning en tillräcklig garanti för att den reella kompetensen för övningsskollärare inte sänkes.

B. Remissyttranden

Utredningens förslag om lektorskompetens för lärarna i läroämnen dis­ kuteras närmare av bland andra 16 seminarier och 13 folkskolinspektörer, av vilka samtliga inspektörer och 14 seminarier tillstyrker förslaget.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 Kompetensutredningen ifrågasätter, om man inte inom en gemensam seminarieorganisation kan ha motsvarande anordning som inom läroverks­ organisationen, där lektorer och adjunkter undervisar ömsevis i gymnasiet och realskolan. Av huvudläraren i psykologi och pedagogik bör dock krävas lektorskompetens. Anledning att kräva disputationsprov bör dock inte före­ ligga. Också statskontoret, riksräkenskapsverket och läroverkslärarnas riksförbund anser, att viss undervisning även framdeles bör handhas av adjunkter. Skolöverstyrelsen betonar vikten av att ämneslärarna vid seminarierna äger bästa möjliga kompetens. Den för närvarande mycket stora bristen på lektorskompetenta lärare gör det emellertid icke möjligt att nu begränsa rekryteringen av ämneslärare till lärare med lektorskompetens. För de lärare i matematik, fysik och kemi det här är fråga om torde vidare lektors­ kompetens icke vara behövlig. Däremot synes sådan kompetens erfordras för läraren i psykologi och pedagogik. För övriga lärare i läroämnen är behovet av lektorskompetens inte så markerat, men kraven torde dock ligga närmast på lektor snivå. I denna fråga har ledamoten av skolöverstyrelsen, undervisningsrådet C.-E. Sjöstedt avgivit särskilt yttrande, vari han framhåller, att man först då den nuvarande lektorsbristen är hävd bör utvidga lektorsinstitutionen även till småskollärarutbildningen. Eljest skulle utbildningen av småskollärare sättas före den grundläggande utbildningen av blivande ämneslärare, ingenjörer, läkare o. s. v. Småskoleseminariet i Strängnäs påpekar, att det enligt förslaget kommer att krävas högre kompetens av de lärare, som skall utbilda småskollärare, än av åtskilliga av de lärare, som vid universiteten handhar den grundläggande utbildningen av filosofie magistrar.

Kungl. Majrts proposition nr 123 år 1957

III. Behovet av folk- och småskoliärare

A. Utredningen

Inledningsvis påpekar utredningen, att vid beräkningarna av behovet av folk- och småskoliärare maste hänsyn bland annat tagas till antalet klassavdelningar, vilket bestämmes av barnkullarnas storlek och gällande bestämmelser rörande lärjungeantalet i de särskilda klassavdelningarna, till antalet årligen avgående lärare och till behovet av vikarier. Vidare understrykes att erfarenheten har visat, att det är förenat med mycket stora svårigheter att med större säkerhet beräkna det framtida lärarbehovet på längre sikt. De beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, som utredningen fram­ lägger, har utförts av skolöverstyrelsens statistiska kontor. Beräkningarna grundar sig på uppgifter från skoldistrikten rörande det beräknade barn­ antalet i skolorna med utgångspunkt från lärjungeantalet klassvis 1954/55 ävensom antalet inom respektive skolområden bosatta barn, födda vart och ett av åren 1948 till och med 1954. Folkskolinspektörerna har sedan be­ räknat det erforderliga antalet lärartjänster och sålunda beträffande småskolestadiet kommit fram till och med läsåret 1961/62 och beträffande det egentliga folkskolestadiet till och med läsåret 1963/64. På grundval av de lämnade uppgifterna och med hänsyn tagen till beräknad läraravgang och andra omständigheter har skolöverstyrelsens statistiska kontor verkställt beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, vdka beräkningar pa utred­ ningens begäran utsträckts till att omfatta läsåren 1955/56—1977/78. Då det gällt att uppskatta antalet lärartjänster efter läsåret 1961/62 i fråga om småskolan och efter läsåret 1963/64 beträffande den egentliga folk­ skolan, har statistiska kontoret framlagt alternativa beräkningar med ut­ gångspunkt i de något skilda födelsetal, som erhållits vid beräkningar ut­ förda dels av professor C.-E. Quensel, dels inom statistiska centralbyrån. Utredningen betonar starkt, hur osäkra beräkningarna av lärarbehovet så långt som 20 år framåt i tiden måste vara. Beträffande de år, för vilka beräkningarna måste bygga på uppskattade siffror rörande födelsetalen, framläggs resultaten med all reservation för de ändringar i premisserna, som kan komma att inträffa. Framtida ändringar i fråga om skolorganisa­ tionen, vilka nu inte kan förutses, kan komma att avsevärt paverka de gjorda kalkylerna. Beträffande lärjungeantalet i folkskolans läraravdelningar tillämpas nu kungörelsen 1950: 137 angående provisoriska åtgärder med anledning av lokal- och lärarbristen vid folkskolan. Bestämmelserna gäller för läsåren 1950/57, och för varje år bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skol­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 överstyrelsen, i vilken utsträckning de till kungörelsen fogade anvisningarna rörande lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i skolor av A-form skall tillämpas. Ur pedagogisk synpunkt är det givetvis angeläget, att en åter­ gång till de något generösare anvisningarna i den tidigare gällande kungö­ relsen 1947: 234 kan ske snarast möjligt. Inom några år torde lärarbristen icke komma att utgöra något hinder härför. Huruvida detsamma kan kom­ ma att gälla i fråga om lokalbristen, undandrar sig utredningens bedömande. Utredningen har emellertid funnit sig böra beräkna så stor examination av lärare, att ifrågavarande återgång till 1947 års kungörelse icke skall omöj­ liggöras av brist på lärare. Enligt utredningens anvisningar har statistiska kontoret därför vid beräkningarna av antalet lärartjänster haft att utgå från den förutsättningen, att kungörelsen 1950: 137 skall gälla till och med läsåret 1958/59 och att därefter sker en på tre läsår fördelad återgång till tillämpning av kungörelsen 1947: 234. Såsom tidigare påpekats bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skol­ överstyrelsen för varje läsår i vilken utsträckning småskollärares överta­ gande av undervisningen i tredje klassen i folkskolor av A-formen skall äga rum. På grund av de hittills gjorda erfarenheterna beräknar statistiska kon­ toret, att övertagandet icke kommer att vara helt genomfört förrän läs­ aret 1964/65. Läsåret 1955/56 räknas med omkring 900 småskollärartjänster i klass 3. Därefter räknas med att årligen ytterligare 300 småskollärare övertar klass 3. Häremot s.varar en minskning av antalet folkskollärartjänster årligen med omkring 240. Skillnaden mellan antalet folk- och småskollärartjänster sammanhänger med att lärjungeantalet i avdelningar av klass 3 skall beräknas enligt samma normer, som gäller för klasserna 1 och 2. Småskollärarnas övertagande av klass 3 i A-skolor medför alltså totalt sett ett något ökat antal läraravdelningar. I sina beräkningar har statistiska kontoret icke kunnat ta hänsyn till behovet av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium eller inom klasserna 7—9 vid i folkskolan inbyggda realskollinjer och inte heller i högre skolor i övrigt. Beträffande behovet av folkskollärare i 23:e lönegraden och folkskollärare för att täcka bristen på akademiskt utbildade lärare på realskolestadiet har seminarieutredningen icke ansett sig böra utföra egna undersökningar, då detta ålegat realskoleutredningen. Semina­ rieutredningen bygger därför i detta hänseende på de beräkningar till och med läsåret 1965/66, som framlagts av realskoleutredningen i dess betän­ kande Realskolan under övergångstiden (SOU 1955:53). Vid beräkningen av folkskolans lärarbehov måste ytterligare en betydel­ sefull faktor beaktas, nämligen den aktuella bristsituationen. För läsåret 1955/56 räknar utredningen med en brist på omkring 710 folkskollärare vid folkskolan och en brist pa omkring 330 folkskollärare för tjänstgöring vid högre skolor. Sammanlagt beräknas folkskollärarbristen nämnda läsår till omkring 1 100 . Samtidigt räknar utredningen med ett småskolläraröverskott på omkring 240.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Anm. I tab. A kol. 1 anges de siffror för examinationsbehovet i folkskolan, som erhållits genom statistiska kontorets beräkningar. Kol. 2 anger behovet av folkskollärare för högre skolor enligt realskoleutredningen. I kol. 3 anger siffran —15 den minskning av examina­ tionsbehovet, vilken såsom en engångsföreteelse blir följden av den aspiranttjänstgöring, som mellanskolläraraspiranterna vid lärarhögskolan skall fullgöra. Följande siffror i kol. 3 är ett skönsmässigt uppskattat behov av folkskollärare för ytterligare inrättade avdelningar av klass 8 i folkskolor utanför försöksdistrikten. Med hänsyn till enhctsskolans utveckling har siffror för de följande åren ej tagits med. Tab. A och B bygger på den förutsättningen att småskollärarutbildningen blir treårig i stället för tvåårig från och med läsåret 1957/58 men att intagning från och med sagda läsår också skall ske på särskild tvåårig linje för studenter. Alla siffror är avrundade till 5- eller 10-tal. Med frågetecken markeras siffror för ännu ej beslutad examination.

Utredningen har i tab. 1 fört beräkningarna av folk- och småskollärarbehovet fram till och med läsåret 1965/66, alltså lika långt fram i tiden som realskoleutredningen beträffande beräkningarna av lärarbehovet vid de högre skolorna, Ju längre fram i tiden man kommer, desto osäkrare blir givetvis kalkylerna. Det har emellertid synts utredningen önskvärt att med hänsyn till små överväganden rörande seminarieorganisationens lämpliga omfattning försöka få en om än mycket osäker uppfattning om behovet av folkskollärare även under slutet av 1960-talet. Utredningen betonar dock, att övervägandena måste betraktas endast som ett räkneexempel, vilket inte kan göra anspråk på någon högre grad av exakthet. Vid beräkningarna rörande lärarbehovet för tiden efter läsåret 1965/66 har seminarieutredningen utgått från realskoleutredningens antagande, att enhetsskolan skall vara helt genomförd såsom obligatorisk nioårig skola i och med läsåret 1972/73. Detta läsår räknar seminarieutredningen med i runt tal 11 000 lärartjänster på enhetsskolans högstadium. Av dessa beräk­ nas minst hälften, alltså minst 5 500, för 23:e gradslärare, således lärare med folkskollärarexamen som grundutbildning. Behovet av dessa 5 500 23-gradslärare beräknas bli täckt på följande sätt. Antalet folkskollärartjänster i klasserna 7—9 av folkskolan uppskattas läsåret 1972/73 till omkring 2 000. Realskoleutredningen räknar med att 2 940 23-gradslärare blir disponibla under läsåret 1956/66 (summan av kolumn 2 i tab. 1 A). Läsaret 1955/56 beräknas omkring 765 folkskollärare redan finnas vid högre skolor. Som förut nämnts räknas läsåret 1955/56 med en brist på 330 23-grads­ lärare. Sammanlagt skulle alltså omkring (2 000 -f- 2 940 + 765 -f 330 =) 6 000 folkskollärare vara disponibla för enhetsskolans högstadium läsåret 1972/73, medan behovet uppskattats till minst 5 500. Rent siffermässigt skulle sålunda läsåret 1972/73 finnas ett överskott på omkring 500 folkskollärare. Detta överskott skulle emellertid komma att

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

lärarbehovet för snävt och framhåller bland annat, att läraravgången av annan orsak än pensionering och vikariebehovet beräknats för lågt samt att immigrationsfaktom inte alls synes vara beaktad.

Sedan utredningen avgav sitt betänkande har skolöverstyrelsens statis­ tiska kontor utfört beräkningar, baserade på nya uppgifter från folkskol­ inspektörerna angående det väntade antalet folk- och småskollärartjänster under de närmaste läsåren (promemoria dagtecknad den 4 augusti 1956). Med utgångspunkt i detta mera aktuella material har skolöverstyrelsen utfört en omräkning av vissa av utredningens tabeller. Av överstyrelsens yttrande i före varande hänseende inhämtas i huvudsak följande. De av inspektörerna lämnade nya uppgifterna om antalet folkskollärartjänster har upprättats under den förutsättningen, att klasserna l 5 (l7) och 25 ( 2 7) skall avvecklas. Överstyrelsen har vidare vid sina omräkningar ut­ gått från antagandet, att indragningen av dessa klasser väsentligen är ge­ nomförd från och med läsåret 1960/61. Sedan sålunda nya siffror beträf­ fande antalet lärartjänster erhållits, har på samma sätt som i betänkandet en beräkning verkställts rörande examinationsbehovet för folkskolan. De reviderade uppgifterna har sedan införts i tab. 3. I fråga om tab. 3 kan man emellertid inte inskränka sig till ett införande av nya uppgifter beträffande examinationsbehovet i kolumn 1 . De i kolumn 2 angivna siffrorna, som anger behovet av folkskollärare med vidareutbild­ ning har nämligen av realskoleutredningen framräknats utan hänsyn till en eventuell övergång till 3-årig realskola. Överstyrelsen anser icke en full­ ständig revidering av realskoleutredningens ingående beräkningar nu möj­ lig, utan inskränker sig till att söka vidtaga vissa schematiska korrektioner av realskoleutredningens siffror i avsikt att åtminstone i stora drag åstad­ komma överensstämmelse med inspektörernas uppgifter. Överstyrelsen har alltså sökt uppskatta inverkan på lärarbehovet av en avveckling av klas­ serna l 5 (l7) och 25 ( 2 7) och har därvid i föreliggande räknemässiga sam­ manhang förutsatt en fullständig indragning av nämnda klasser från och med läsåret 1960/61. Samtidigt har det därjämte i fråga om antalet avdel­ ningar i klass l 4 räknats med en viss mindre reduktion. Efter införande av de nya siffrorna i kolumn 2 av tab. 3 A har omräk­ ning av kolumnerna för examination, överskott eller brist ägt rum enligt samma principer, som seminarieutredningen tillämpat. Resultatet framgår av den här återgivna tab. 3.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957 31 Tabell 3. Examinationsbehov och examination läsåret 1955/66 (Tabell 1 enligt skolöverstyrelsens omräkning.) A. Folkskollärare Överskott

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957

IV. Seminarieorganisationen

1. Nuvarande organisation

A. Folkskoleseminarierna

Enligt beslut av 1936 års riksdag skulle folkskoleseminarieorganisationen omfatta tio seminarier. Rent formellt är 1936 års organisation fortfarande normalorganisation. De då fastställda tio seminarierna betecknas nämligen som permanenta och de senare tillkomna som provisoriska. Genom riksdagsbeslut 1946 och 1947 tillkom sammanlagt ytterligare nio seminarier. Av dessa har sedermera ett (Hälsingborg) nedlagts och det pro­ visoriska seminariet för manliga elever i Stockholm skall successivt avveck­ las från och med budgetåret 1956/57, i samband med att seminariets lokaler övertages av den första lärarhögskolan. Sedan sistnämnda seminarium ned­ lagts kommer folkskoleseminarieorganisationen att omfatta sjutton semi­ narier och får det utseende som framgår av tab. 5. Tabell 5. Den nuvarande normala folkskoleseminarieorganisationen

Gävle 1 2 8 Göteborg

Jönköping 1 1 6

2 1 10 kuflståd 2 — 8 Kristianstad 1 1 6 Linköping

Lund 1 2 8 Stockholm

Växjö Summa 25 18 130 För varje år bestämmer riksdagen, hur många klassavdelningar som skall intagas på de olika linjerna, varefter det ankommer på Kungl. Maj:t att närmare bestämma var intagningsavdelningarna skall förläggas. Av tab. 6 framgår den verkliga organisationen vid folkskoleseminarierna innevarande läsår. 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957 35

Även när det gäller småskoleseminarierna bestämmer riksdagen för varje år antalet intagningsavdelningar. Därefter ankommer det på Kungl. Maj:t att bestämma var avdelningarna skall förläggas. Innevarande läsår över­ ensstämmer den verkliga organisationen vid småskoleseminarierna helt med den i tab. 7 angivna.

2. Den framtida organisationen

A. Utredningen

Seminarier för utbildning av både folkoch s m å s k o 11 ä r a r e Under förutsättning att småskollärarna successivt övertager undervis­ ningen i tredje klassen i folkskolor av A-formen, kommer enligt utredningens beräkningar (tab. 1) examinationsbehovet av folkskollärare under första hälften av 1960-talet att nedgå till något mindre än tredjedelen av det nu­ varande behovet. Samtidigt kommer examinationsbehovet av småskollärare att öka till bortåt det dubbla. Denna avsevärda utökning av småskollärarutbildningen samtidigt med en betydande nedskärning av folkslcollärarutbildningen kommer otvivelaktigt att nödvändiggöra en omprövning av seminarieorganisationen som sådan. Om den situation, som då uppstår, förklaras i propositionen 1954: 209, att man står »i valet mellan två handlingslinjer: antingen att upprätta nya småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier, eller att till folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som de existe­ rande småskoleseminarierna icke kan taga». Utredningen har tveklöst anslutit sig till det andra alternativet, d. v. s. att småskollärarutbildningen i erforderlig utsträckning, förlägges till folk­ skoleseminarierna. Utredningen vill dock gå ett steg vidare och permanent förlägga all utbildning av folk- och småskollärare till samma lärarutbildningsanstalter och inte som skett vid ett par tillfällen endast »inackordera» småskollärarutbildningen vid vissa folkskoleseminarier. Enligt vad utred­ ningen inhämtat har de erfarenheter man hittills haft av småskollärarut­ bildning vid folkskoleseminarier varit goda. Det torde vara mycket lämp­ ligt att nu genomföra denna reform, då under ett flertal år de allra flesta folkskoleseminarierna huvudsakligen måste användas för utbildning av småskollärare. En sammanslagning av folk- och småskoleseminarierna till gemensamma lärarutbildningsanstalter kommer enligt utredningens bestämda uppfatt­ ning att övervägande medföra fördelar. Framförallt kommer en sådan re­ form att radikalt medverka till den seminarieorganisationens elasticitet, som måste eftersträvas inför de väntade fluktuationerna i seminariernas verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 Vid gemensamma utbildningsanstalter kan folkskollärarlinjer kombineras med småskollärarlinjer på det sätt som vid varje tidpunkt erfordras. För att undervisningen vid utbildningsanstalterna allt efter behovet skall kunna omställas från den ena utbildningen till den andra, måste dock förutsättas, att alla ämneslärare har samma kompetens, nämligen lektorskompetens. Ur organisatorisk synpunkt kommer det att ställa sig enklare med endast ett slag av utbildningsanstalter och en gemensam stadga för dessa. Vidare har det visat sig, att ett småskoleseminarium, som omfattar endast en tre­ årig linje, är i minsta laget ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt. Den smaskollärarutbildning, som förlägges till folkskoleseminarierna, kommer att få tillgång till en mera omfattande samling av undervisnings­ materiel och till bättre utrustade institutioner. En gemensam lärarutbildningsanstalt kan vidare bättre utnyttja hela sin övningsskola än folk- och småskoleseminarierna var för sig. Beträffande ämneslärarna vid seminarierna kan dessa få ett vidgat arbets­ fält och större omväxling i arbetet. Det vidgade arbetsfältet torde vidare medföra, att det pedagogiska utbytet mellan lärarna blir rikare. Ett sam­ manförande av undervisningen torde även medföra, att småskollärarutbildningen får en mera differentierad lärarkår med fler ämnesspecialister. Förslaget att ombilda seminarierna till lärarutbildningsanstalter, som skall mottaga elever saväl för smaskollärar- som folkskollärarutbildning, överensstämmer med de riktlinjer för lärarutbildningens ordnande, som riksdagen godkänt 1950. Gemensamma utbildningsanstalter kan bland annat bidraga till att öka kontakten mellan de olika lärargrupperna och sålunda redan under utbildningstiden motverka en stundom framträdande splittring mellan lärarkårerna. Beträffande frågan vad den nya typen av läroanstalter skall kallas har utredningen funnit det lämpligast att för dessa bibehålla den gamla veder­ tagna termen jolkskolesemincirium. Enligt folkskolestadgan § 1 innefattar folkskolan även småskolan. Det synes då naturligt att beteckna en utbildningsanstalt för bade små- och folkskollärare som ett folkskoleseminarium. För närvarande finns i Sverige ingen möjlighet för män att bli småskollärare. Att män skulle vara olämpligare än kvinnor att handha undervis­ ningen pa lagstadiet torde knappast kunna hävdas. Utredningen föreslår därför, att i princip även män skall äga tillträde till småskollärarutbildning. Da antalet manliga sökande kan förväntas bli ganska ringa, torde de rent praktiska svårigheterna för seminarierna bli obetydliga. I fråga om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid folkskollärarutbildningen förordar utredningen, att ungefär lika många man­ liga och kvinnliga elever tas in, varvid utredningen dock förutsätter, att hansyn städse tages till den efterfrågan av manliga respektive kvinnliga läiare, som kan förefinnas. Samtidigt föreslår utredningen, att flertalet folkskoleseminarier skall erhålla sådana lokaltillgångar, att de kan ta emot såväl manliga som kvinnliga elever.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957 37

Organisationens storlek Vid beräkningen av antalet erforderliga klassavdelningar för folk- och småskollärarutbildningen vid seminarierna har utredningen utgått från de i tab. 1 och 2 angivna siffrorna för examinationsbehovet. Beräkningarna har sammanställts i tab. 8. Därvid räknar utredningen med 24 elever per klassavdelning med undantag för de 19 avdelningar, som läsåret 1956/57 har intagits i folkskoleseminariernas studentlinje och har 26 elever per avdelning. Såsom nyss framhållits, räknar utredningen med att 10 procent av de intagna eleverna på folkskollärarlinje och 5 procent av de intagna eleverna på småskollärarlinje avgår under seminarietiden eller av olika anledningar icke inträder på lärarbanan efter avlagd examen. Utredningen räknar vidare med att av det i tab. 2 A för varje år angivna examinations­ behovet ett antal av 90 kommer från lärarhögskolan, vilket motsvarar unge­ fär fyra avdelningar på studentlinje vid folkskoleseminarierna. Utredningen har inte ansett sig kunna framlägga organisationsplan för seminarierna för längre tid än till och med läsåret 1963/64 med hänsyn till att antalet klassavdelningar läsåret 1964/65 nedgår synnerligen starkt. För tiden till och med förstnämnda läsår bör emellertid organisationen anpassas för ungefär 160 klassavdelningar med 24 elever per avdelning. En seminarieorganisation av denna storlek torde få den elasticitet, som är nödvän­ dig för att examinationen av klasslärare snabbt skall kunna anpassas efter växlande behov och förhållanden. I detta sammanhang erinrar utredningen om, att en del seminariers lokalresurser är hårt ansträngda även vid »normalt» antal klassavdelningar. Utredningen anser därför, att man vid planeringen av den framtida seminarieorganisationen inte bör utgå från att denna alltid skall vara 100procentigt belagd. I regel bör inte fler klassavdelningar intagas vid respek­ tive seminarium än som är förenligt med en god organisation av undervis­ ningen. När nu belastningen på seminarierna avsevärt lättat och en bety­ dande nedskärning av hela organisationen måste företagas, bör därför berät­ tigade krav på bättre lokalresurser på ett naturligt sätt kunna tillfreds­ ställas. Såsom framgår av tab. 5 och 7 kan folkskoleseminarierna nu normalt mottaga 136 klassavdelningar och småskoleseminarierna 47 avdelningar. Seminarierna är alltså beräknade för sammanlagt 183 klassavdelningar. Om seminaricorganisationen för den närmaste framtiden skall anpassas för unge­ fär 160 avdelningar, innebär detta, att omkring 25 avdelningar måste in­ dragas. Nedskärningen av seminaricorganisationen bör tillgå så att ett fåtal hela seminarier nedliigges. Framför allt ekonomiska skäl talar för att lärarutbild­ ningen koncentreras till ett färre antal seminarier, men även ur organisa­ torisk synpunkt ställer sig en sådan koncentration fördelaktigare.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957 39

Vid sina överväganden angående vilka seminarier som skall nedläggas, har utredningen utgått från att samtliga kvarvarande seminarier skall kunna utbilda såväl små- som folkskollärare. Med hänsyn härtill bör såle­ des i första hand de seminarier bibehållas, som bäst lämpar sig härför. Utan tvekan är detta folkskoleseminarierna. Vid dessa finnes redan ämneslärare med lektorskompetens. Vidare torde det stora flertalet folkskoleseminarier ha bättre lokalresurser än småskoleseminarierna, och även i övrigt torde de vara bättre försedda med undervisningsmateriel. Bland annat torde de naturvetenskapliga institutionerna genomgående vara bättre utrustade. Utredningen räknar sålunda med att samtliga folkskoleseminarier tills vidare bibehålies, alltså även de som hittills betecknats som provisoriska. Utrednigen anser sig dock tvungen att göra ett undantag, nämligen för folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping. Beträffande detta semi­ narium anför utredningen bland annat följande. Seminariet tillkom genom riksdagsbeslut 1947 och tillhörde de s. k. provi­ soriska seminarierna, vilka var avsedda att nedläggas, när seminarieorganisationen åter kunde minskas. Seminariet disponerar nu över en mindre nybyggnad samt en gymnastikbyggnad tillhörig det år 1927 utrymda gamla seminariet och en barackbyggnad. I gymnastikbyggnaden finnes äyen en kemisal samt en kombinerad teknings- och biologisal. Såsom samlingssal användes ett närbeläget församlingshus, och dit förlägges även viss under­ visning i sång och musik. Slutligen saknar seminariet egen övningsskola och är för detta ändamål helt hänvisat till stadens folkskolor. Även om semina­ riets huvudbyggnad får anses vara efter förhållandena väl lämpad för sitt ändamål, torde det av den här lämnade beskrivningen framgå, att semi­ nariet arbetar under relativt improviserade förhållanden. Seminariet kan därför knappast tänkas bibehållas för framtiden. Vad som emellertid i hög grad bidragit till att utredningen föreslår ned­ läggandet av seminariet för kvinnliga elever i Linköping är, att det där­ städes även finnes ett av landets största seminarier, nämligen folkskolesemi­ nariet för manliga elever. Utredningen räknar med att detta seminarium i framtiden skall mottaga såväl manliga som kvinnliga elever för folkskollärarutbildning liksom också blivande småskollärare. Möjligheter till lärar­ utbildning för kvinnliga elever kommer således även framgent att finnas i Linköping. Utredningen har vidare varit mycket tveksam, huruvida det provisoriska folkskoleseminariet i Jönköping skall bibehållas. Seminariets lokaler tillhör nämligen inte staten och måste betecknas som otillfredsställande, även om utrustningen, särskilt i fråga om de naturvetenskapliga institutionerna, får anses vara av god beskaffenhet. I dagens situation torde det emellertid ställa sig betydligt enklare att bibehålla ett seminarium med en lektorskompetent iimneslärarkår än att rekrytera lektorer till ett till folkskoleseminarium ombildat småskoleseminarium. Därtill kommer, att ett folkskoleseminarium lättare kan utbilda folkskolliirare med hänsyn till de naturveten­ skapliga institutionerna. Med anledning härav har utredningen stannat för att föreslå, att folkskoleseminariet i Jönköping tills vidare upprätthålles.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

De sexton folkskoleseminarier, som enligt utredningens förslag bör bibe­ hållas, kan normalt mottaga 130 klassavdelningar. Då emellertid, såsom tidigare nämnts, utredningen för de närmaste åren räknar med en seminarieorganisation, som är avpassad för ungefär 160 avdelningar, måste således undervisningen av ungefär 30 avdelningar förläggas till de nuvarande småskoleseminarierna. Dessa seminarier är nu beräknade för sammanlagt 47 avdelningar. Detta innebär, att omkring 17 avdelningar kommer att bli obehövliga vid småskoleseminarierna och måste indragas. Det kan synas opåkallat att, då den befintliga småskoleseminarieorganisationen inte blir tillräcklig för examinationsbehovet, ifrågasätta nedläggning av något småskoleseminarium. Såsom förut nämnts, finner emellertid ut­ redningen flertalet småskoleseminarier mindre lämpliga att ombildas till den nya typen av seminarier än de nuvarande folkskoleseminarierna. Vidare blir det god plats vid folkskoleseminarierna för förläggning dit av småskollärarutbildning. Vid den nedskärning av seminarieorganisationen, som blir nödvändig under den närmaste framtiden, bör alltså enligt utredningens bestämda uppfattning i första hand ett antal småskoleseminarier nedläggas. Vid sina överväganden angående vilka småskoleseminarier som skall nedläggas, har utredningen utgått från att endast de seminarier, som lämp­ ligen kan ombildas till folkskoleseminarier, bör bibehållas för framtiden. Ett folkskoleseminarium bör kunna rymma åtminstone en 4-årig folkskollärarlinje och en 3-årig småskollärarlinje eller sammanlagt sju avdelningar. Vidare bör av både pedagogiska och ekonomiska skäl ett seminarium inte vara alltför litet. Ur dessa synpunkter måste småskoleseminarierna i Haparanda, Lycksele och Stockholm anses ha för liten kapacitet för att upprätthållas såsom folk­ skoleseminarier. Beträffande seminarierna i Haparanda och Lycksele torde det vidare bli mycket svårt att inom överskådlig framtid få lektorskompetenta lärare. Med hänsyn till de i de nordligaste gränstrakterna rådande särskilda för­ hållandena anser sig utredningen emellertid inte nu kunna föreslå, att småskoleseminariet i Haparanda nedlägges. Utredningen förordar i stället, att seminariet tills vidare upprätthålles för utbildning av enbart småskollärare. Beträffande småskoleseminariet i Lycksele anser utredningen, att det inte längre föreligger tillräckliga skäl att bibehålla detta. Utredningen föreslår därför, att seminariet nedlägges. Till stöd härför anföres i huvudsak följande. Såsom nyss påpekats, har småskoleseminariet i Lycksele för liten kapa­ citet för att ombildas till folkskoleseminarium. Vidare kommer med all säkerhet ett folkskoleseminarium på denna ort att få stora svårigheter att anskaffa lektorskompetenta lärare. Seminariet i Lycksele har haft till sär­ skild uppgift att förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens län med lärarkrafter, utbildade med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folk­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957 41

skolor. Emellertid är den mindre folkskolan en skolform, som är på väg att do ut. Enligt vad utredningen inhämtat från skolöverstyrelsens statistiska kontor fanns läsåret 1955/56 sammanlagt endast 30 mindre folkskolor i länet. Seminariets särskilda uppgifter kan sålunda inte längre anföras som motiv för att bibehålla seminariet i Lycksele. Slutligen torde det ur rekryteringssynpunkt inte vara speciellt motiverat att upprätthålla seminariet. Sedan några år har endast hälften av eleverna haft sin hemort i Västerbot­ tens län, och under de två senaste läsåren var detta fallet med endast något över tredjedelen av eleverna. Även om seminariet i Lycksele skulle nedläg­ gas, kommer det i framtiden att finnas möjligheter för länets ungdom att utbilda sig till småskollärare vid folkskoleseminariet i Umeå. I och med att seminarierna omvandlas till den nya typen av folkskoleseminarier, kommer samtliga seminarier att utbilda såväl folk- som små­ skollärare. Även om man i en stad med både ett folkskoleseminarium och ett småskoleseminarium skulle nedlägga det ena seminariet, kommer sålunda samma utbildningsmöjligheter som förut att finnas kvar. Såsom nyss fram­ hållits anser utredningen, att folkskoleseminarierna i första hand bör bibe­ hållas. Med hänsyn till vad nu anförts föreslår utredningen, att i stad med ett seminarium av vartdera slaget småskoleseminariet nedlägges. De städer det här gäller är Härnösand, Stockholm och Växjö. Småskoleseminariet i Stockholm tillkom genom riksdagsbeslut 1945 och betecknades redan från början såsom provisoriskt. Seminariet är inrymt i en byggnad, som förut hyst högre lärarinneseminariet och därefter någon tid statens normalskola. Lokalerna får anses vara otillfredsställande. Såsom förut påpekats är seminariets kapacitet för liten för ett folkskoleseminarium. Nedlägges småskoleseminarierna i Lycksele, Härnösand, Stockholm och Växjö, skulle detta innebära, att seminarieorganisationen minskas med 22 klassavdelningar. Såsom nyss framhållits kommer emellertid enligt utred­ ningens beräkningar endast omkring 17 avdelningar att bli obehövliga vid de nuvarande småskoleseminarierna. Något av sistnämnda småskoleseminarier måste sålunda tills vidare bibehållas. Vid sina överväganden, vilket av seminarierna som skall bibehållas, har utredningen funnit att småskoleseminarierna i Härnösand och Växjö är de enda som lämpligen kan omvandlas till folkskoleseminarier. Båda semina­ rierna har goda lokaler. Seminariet i Växjö har den största kapaciteten med normalt 8 klassavdelningar medan Härnösand har 6 avdelningar. Bibehålies småskoleseminariet i Växjö och nedlägges småskoleseminariet i Härnösand, skulle det enligt utredningens förslag finnas inte mindre än fyra folkskole­ seminarier av den nya typen i Småland, medan det däremot i hela Norr­ land endast skulle finnas fem. Bibehålies däremot småskoleseminariet i Härnösand och nedlägges småskoleseminariet i Växjö, skulle Norrland fa sex seminarier och Småland tre. Med anledning härav har utredningen stannat för att föreslå, att småskoleseminariet i Härnösand bibehålies och att småskoleseminariet i Växjö nedlägges.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

I detta sammanhang påpekar utredningen, att utredningen allvarligt övervägt att föreslå nedläggandet av folkskoleseminariet i Växjö. Härvid skulle i stället småskoleseminariet omvandlas till folkskoleseminarium. Folkskoleseminariets lokaler tillhör nämligen Växjö stad, medan däremot småskoleseminariets tomt och byggnader tillhör staten. Ur statsekonomisk synpunkt är det givetvis betydligt förmånligare att utnyttja de lokaler, som staten redan äger. Emellertid kan enligt utredningens uppfattning folkskole­ seminariets byggnad bereda lämpligare lokaler åt ett folkskoleseminarium. Utredningen har därför ansett sig böra föreslå, att i första hand folkskole­ seminariet bibehålies. Såsom nyss framhållits måste utbildningen av omkring 30 klassavdel­ ningar förläggas till nuvarande småskoleseminarierna. Bibehålies även små­ skoleseminariet i Härnösand, innebär detta, att denna del av seminarieorganisationen kan taga emot 31 klassavdelningar. De tjuguen seminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas, kommer alltså sammanlagt att omfatta 161 klassavdelningar. Emellertid måste enligt utredningens beräkningar under något läsår i början av 1960talet troligen plats beredas för ett något högre antal avdelningar, enligt tab. 8 164. Den marginal, som kan bli erforderlig, torde säkerligen kunna åstadkommas genom att några seminarier övergår till s. k. ämnesrumssystem, d. v. s. att varje klassavdelning inte har ett eget klassrum utan i stället använder speciallokaler för de olika ämnena. Enligt en av utredningen gjord undersökning använde läsåret 1955/56 icke mindre än 11 av samtliga semi­ narier systemet med ämnesrum i en eller annan form och syntes på detta sätt bättre kunna disponera sina lokaler. Utredningens förslag innebär, att seminarierna till och med läsåret 1963/ 64 skall organiseras på sätt framgår av tab. 9. Till jämförelse har även den nuvarande organisationen angivits. Hur de olika seminarierna närmare skall organiseras, bör liksom hittills för varje läsår bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrel­ sen. Antalet klassavdelningar vid de olika seminarierna har utredningen beräknat efter den nuvarande organisationen. Enligt av utredningen utförda beräkningar torde de förutvarande små­ skoleseminarierna inte behöva anlitas för utbildning av folkskollärare förr­ än fram mot mitten av 1960-talet. För att underlätta dessa seminariers omvandling till den nya typen av folkskoleseminarier bör därför under över­ gångstiden endast småskollärarlinjer förläggas dit. Såsom tidigare sagts har utredningen inskränkt sig till att framlägga ett organisationsförslag för tiden till och med läsåret 1963/64. Med hänsyn till prognosernas osäkerhet även för så relativt kort tid anser utredningen det inte motiverat att nu föreslå, hur stor seminarieorganisationen bör vara under tiden därefter. Erfarenheten har även visat, att en period av tio år är i längsta laget vid planering för seminarierna. Sålunda måste 1936 års

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957 att »inackordering» av småskollärarutbildning temporärt kan ske vid folkskoleseminarierna. Småskoleseminariet i Haparanda finner, att utredningen alldeles kommit att bortse från de fördelar en separat småskollärarutbildnmg erbjuder. Småskoleseminariet i Stockholm framhåller, att i stora organi­ satoriska seminariebloek försvåras och ibland omöjliggöres en sådan väsent­ lig uppgift i ett seminariums inre liv som elevvården. Folkskolinspektören i Kristianstads läns västra inspektionsområde ifrågasätter, om inte de rent speciella utbildningsavsnitten för de båda olika linjerna i någon mån för­ svagas och kanske i vissa avseenden äventyras. Folkskollärarförbunden understryker bestämt att sammanslagningen inte på något sätt får medföra en belastning för folkskollärarutbildningen och dess effektivitet. Folkskoleseminariet i Lund konstaterar icke utan en viss förvåning, att en av lärarhögskoletankens bärande idéer ingalunda kommer att förverk­ ligas vid den första lärarhögskolan men väl vid vissa folkskoleseminarier, nämligen sadana som far såväl småskollärarutbildning som praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare. Endast ett fåtal remissmyndigheter har berört frågan om de nya seminari­ ernas benämning, och bland dessa är meningarna delade. Folkskolinspektören i Uppsala läns inspektionsområde vill, att läroanstalterna kort och gott skall benämnas lärarseminarier. X samma man som enhetsskolan vinner terräng, utmönstras ordet folkskola som den allmänna benämningen för den obliga­ toriska skolan, varför detta ord även bör avvecklas från lärarutbildningsanstalterna. Denna uppfattning delas av folkskolinspektören i Skaraborgs läns västra inspektionsområde. Även folkskolinspektörerna i Värmlands läns mellersta och i Jönköpings läns östra inspektionsområden samt seminarier­ nas elevförbund förordar namnet lärarseminarium. Småskoleseminariet i Haparanda föredrar beteckningen seminarium. Skolöverstyrelsen däremot godtager benämningen folkskoleseminarium. Även beträffande förslaget att öppna småskollärarutbildningen för män är meningarna delade. Enligt riksräkenskapsverket saknas tillräckliga skäl att franga nuvarande ordning att lämna företräde åt kvinnliga sökande, vilka uppenbarligen måste ha större förutsättningar att skapa kontakt med barnen under de mera ömtaliga första skolaren. Folkskolinspektören i Väs­ terbottens läns mellersta inspektionsområde tror inte undervisningsväsen­ det är betjänt av att det utbildas en liten grupp manliga småskollärare. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om inte förslaget, att ungefär lika många manliga och kvinnliga elever bör tas in på folkskollärarlinjerna, kom­ mer att motverka den eftersträvade smidigheten och anpassningsbarheten i seminarieorganisationen. Nödvändig elasticitet i organisationen kan enligt styielsen bäst förverkligas om de mest meriterade och lämpligaste sökan­ dena vinner inträde utan hänsyn till kön.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1957 45

Förslaget att i framtiden långt kraftigare nedskära de tvååriga folkskollärarlinjerna än de fyraåriga anser läroverkslärarnas riksförbund strida mot skolkommissionens riktlinjer, enligt vilka studentexamen skall utgöra den grund på vilken den pedagogiska utbildningen av folkskollärare skall bygga. Utredningens förslag skulle innebära avsevärt försämrade möjligheter för studenter att bli folkskollärare, samtidigt som det inom en snar framtid kommer att finnas gott om studenter. Även när det gäller studenternas möj­ ligheter att genomgå folkskollärarutbildning måste synpunkten att lätta trycket på universiteten beaktas. Också folkskoleseminariet i Uppsala anser att den föreslagna starka nedskärningen av antalet studentlinjer är alltför hård.

Över utredningens förslag angående seminarieorganisationens storlek yttrar sig i första rummet de seminarier, som föreslagits till indragning. Rektor vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping uttalar sin förvåning över att utredningen gjort avsteg från sin principiella linje att bibehålla de nuvarande folkskoleseminarierna och anför vidare bland annat följande. Utredningen framhåller, att endast de nuvarande manliga seminarierna medför vissa problem i samband med en gemensam utbildning av folk- och småskollärare, men föreslår, att ett kvinnligt seminarium skall indragas. Utredningen anser det fullt motiverat att två folkskoleseminarier bibehålies i Göteborg men avstår från att anlägga samma synpunkter, då det gäller Linköpings båda folkskoleseminarier. Seminariet, som är beläget på en av staten ägd tomt och disponerar egna fullgoda, år 1948 nyuppförda lokaler föreslås indraget medan andra seminarier, som arbetar i betydligt sämre och förhyrda lokaler, avses få fortsätta sin verksamhet. Kollegiet vid småskoleseminariet i Lycksele anför i huvudsak följande. Under övergångstiden fram till mitten av 1960 kommer de kvarvarande småskoleseminarierna att fortfarande utbilda småskollärare. De har en kår jämförelsevis unga ämneslärare, vilka ej kommer att utbytas mot lektorskompetenta lärare. Omöjligheten att erhålla sådana i Lycksele kan alltså inte anses vara ett skäl för seminariets indragning redan nu, eftersom frågan inte heller för de kvarvarande småskoleseminarierna blir aktuell förrän se­ nare och vid den tidpunkten föreligger risk att ytterligare indragningar skall ske. Seminariet i Lycksele har haft en viktig uppgift att fylla i kulturellt av­ seende. Övre Norrland och speciellt Lappland är mycket fattiga på kul­ turella institutioner av alla slag. Utredningens förslag betyder en stark koncentration av seminarier till länsstäder och stiftsstäder. Vad Norrland beträffar föreslår utredningen att samtliga seminarier skall ligga i kuststäder. Tendensen är numera i fråga om alla kulturella institutioner densamma i länen som vad gäller riket i dess helhet: till huvudstaden förlägges alla nya ämbetsverk och nybildade kulturella institutioner av rikskaraktär; till länsstaden koncentreras nya institutioner, men icke nog därmed — dit flyttas också iildre och i andra

46 Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957

delar av länet belägna anstalter. Detta är en utveckling, som statsmakterna i vissa sammanhang säger sig vilja motverka. Några alltför snäva ekonomiska synpunkter bör man väl ej lägga på denna viktiga fråga. Lokaler, inventarier och undervisningsmateriel har emellertid under den senaste 1 O-årsperioden utvidgats och nyanskaffats och befinner sig i stort sett i mycket gott skick och tillåter utan tvekan för­ läggningen av en 3-årig linje till seminariet. Dubbel 3-årig linje förutsätter en utökning av övningsskolans lokaler, men däri undervisade barn måste ju under alla förhållanden ha lokaler för sin undervisning, varför utgiften för dem ej enbart faller på lärarutbildningen.

Rektor vid småskoleseminariet i Lycksele framhåller bland annat föl­ jande. Folkskoleseminariernas eventuella försprång beträffande undervisnings­ materiel och institutioner avser väl huvudsakligen bibliotekets omfång samt de naturvetenskapliga ämnesgrenarna. Påkostade fysiska och kemiska in­ stitutioner med tillhörande materiel torde dock komma mycket lite till sin rätt vid utbildning av småskollärare på grund av de mycket begränsade kurserna inom just dessa ämnen. Däremot är det helt naturligt att i detta sammanhang trycka på bety­ delsen av lokalbeståndets beskaffenhet vid befintliga seminarier. Och rätt­ visan kräver, att ej endast folkskoleseminarierna jämföres i detta avseende utan även att en sådan jämförelse sker mellan folk- och småskoleseminarierna inbördes. Under inga förhållanden bör småskollärarutbildningen anlitas som ett medel att rädda eventuellt obehövliga folkskoleseminarier med olämpliga lokaler, under det att de hittillsvarande småskoleseminarierna helt oförtjänt sättes på undantag, om de överhuvudtaget tillåtes existera.

Folkskolinspektörerna i VÖsterbottens läns södra och mellersta inspek­ tionsområden avstyrker förslaget att nu nedlägga seminariet i Lycksele. Småskoleseminariet i Stockholm anför i huvudsak följande. Storstockholm har utvecklats till en stat i staten med speciella problem även beträffande lärarbehovet. Detta synes numera särskilt i fråga om inspektionsområdets lärare behöva tillgodoses till stönsta dele|n genc^m stockholmsseminarierna. Av kända skäl söker sig allt färre lärare från lands­ orten till Stockholm. Lärarbehovet i Stockholm måste beaktas som en separat angelägenhet och ej efter riksschablonen. Ett bibehållande av den manliga 4-åriga linjen i Stockholm måste anses synnerligen befogat. Plats för ifrågavarande linje finnes vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever, där studentlinjerna indragas på grund av lärarhögskolans behov av elever. Minst lika starka skäl finns för att under viss övergångstid behålla små­ skoleseminariet i Stockholm separat som småskoleseminarierna i Skara, Landskrona och Strängnäs. Utredningens förslag om småskoleseminariets i Stockholm nedläggning med hänvisning till dess otillfredsställande lokaler är särskilt anmärknings­ värt mot bakgrunden av dess förslag att det provisoriska folkskolesemina­ riet i Jönköping skall behållas. Även dess lokaler anser ju utredningen otill­ fredsställande. Man måste vidare fråga sig, varför ej demografiska synpunkter anförts vid planeringen av seminarieorganisationen. Stockholm med det inre för­ ortsområdet, landets främsta tätortsområde, med en befolkning på 1 024 275

Kungl. May.ts 'proposition nr 123 år 1957 47

invånare, får ett seminarium med endast 8 klassavdelningar, frånsett lärar­ högskolan. Folkskolinspektörerna i Stockholms läns södra och norra inspektions­ områden avstyrker nedläggandet av småskoleseminariet i Stockholm. Sta­ tens folkskolinspektörers förbund ifrågasätter om inte lärarbehovet för Stockholm med dess folkrika förorter kräver större kapacitet för särskilt småskollärarutbildningen än utredningen föreslagit. Rektor vid småskoleseminariet i Växjö framhåller bland andra följande skäl för ett bibehållande av seminariet. 1. Småskoleseminariets tomt är 26 664 m2 stor. Här finns utvidgnings­ möjligheter. 2. Den nuvarande byggnaden har väl dimensionerade lokaler, som från början är byggda för seminarieändamål. 3. Så sent som 1948 in­ vesterades inemot 1 miljon kronor i dåtida mynt vid en genomgripande modernisering och tillbyggnad av seminariet. 4. De naturvetenskapliga institutionerna är från början byggda för ett folkskoleseminarium och kan efter komplettering av utrustningen utmärkt tjäna sitt ändamål. 5. Den stora tomten utgöres till större delen av en trädgård i hög kultur. Ingen annan undervisningsanstalt i Växjö har någon trädgård, som duger för undervisningsändamål. 6. Seminariets läge är fördelaktigt. Det ligger i sta­ dens centrum men ändå skyddat för trafikbuller. Folkskolinspektören i Kronobergs läns östra inspektionsområde anser att man inte bör avhända sig de båda goda seminarieanläggningama i Växjö och behålla andra som i många avseenden är mindervärdiga och olämpliga. Samma synpunkter har folkskolinspektören i Älvsborgs läns västra inspek­ tionsområde, som anser det fördelaktigare att lägga ned seminariet i Jön­ köping och öka antalet avdelningar i Växjö. Med hänsyn till att Haparandaseminariet endast omfattar tre avdel­ ningar förordar statskontoret, att detta nedlägges, även om utredningens uppskattningar av antalet erforderliga klassavdelningar i övrigt skulle god­ tagas. Folkskoleseminariet i Jönköping, småskoleseminariet i Landskrona och svenska seminarielärarföreningen anser, att frågan om seminariernas för­ läggning i huvudsak bör lösas med hänsyn till befolkningsunderlag och naturliga rekryteringsområden. Folkskolinspektören i Jönköpings läns östra inspektionsområde har liknande synpunkter. Enligt utredningens förslag blir särskilt Norrland överrepresenterat med klassavdelningar. Vidare har de till indragning föreslagna småskoleseminarierna i Stockholm och Växjö den högsta sökandefrekvensen. Även de båda seminarierna i Växjö anser, att ansökningsfrekvensen bör beaktas i detta sammanhang.

På grundval av de förut redovisade siffrorna i de omräknade tab. 3 och 4 har skolöverstyrelsen även verkställt nya beräkningar av den framtida seminarieorganisationens storlek. Resultatet återgives i tab. 10. Med hänsyn till osäkerhetsmomenten vid de nya beräkningarna finner överstyrelsen det motiverat att vid sitt ståndpunktstagande nu icke in-

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 49

skranka sig till ett snävt fasthållande vid de uppnådda, skenbart exakta resultaten av de gjorda beräkningarna utan vill därutöver söka erhålla en rimlig marginal för eventuella, kalkylmässigt icke förutsedda ökningar av lärarbehovet.

Beträffande intagningen på de olika seminarielinjerna höstter­ minen 1 9 5 7 anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande. Antalet erforderliga avdelningar i klass I2 vid folkskoleseminarierna läs­ året 1957/58 har av seminarieutredningen i tab. 8 beräknats till 20 men skulle enligt tab. 10 uppgå till endast 11. Under hänvisning till vad nyss anförts angående önskvärdheten av en rimlig säkerhetsmarginal anser sig överstyrelsen emellertid nu icke böra föreslå en lägre intagning än som före­ kommit innevarande läsår, nämligen 19 avdelningar. I fråga om antalet avdelningar i klass B innebär de nya beräkningarna en höjning från 10 till 12.1 detta fall rör det sig emellertid om elever, vilka kommer att utexamine­ ras först vårterminen 1961, och en eventuellt för knappt tillmätt intagning kan därför kompenseras genom ett ökat antal avdelningar i klass I" 1959/60. Överstvrelsen finner sig därför i fråga om intagningen i klass I4 höstterminen 1957 kunna stanna vid det nu rent kalkylmässigt erhållna resultatet, nämligen ett antal av 12 avdelningar. Beträffande intagningen i småskoleseminarierna läsåret 1957/58 har semi­ narieutredningen förutsatt, att den 3-åriga utbildningen då påbörjas med 43 avdelningar i klass I3. Den nu verkställda omräkningen leder till ett antal av 42 avdelningar. Överstyrelsen vill i detta fall föreslå en intagning av den omfattning, som anges av utredningens ursprungliga siffra, alltså 43 avdel­ ningar. Den nya 2-åriga utbildningslinjen för studenter skulle enligt båda kalkylerna träda i funktion läsåret 1957/58 med 1 avdelning i klass I2 för att i'fortsättningen konstant omfatta 2 avdelningar i nämnda klass. Under hänvisning till önskvärdheten att erhålla en viss marginal i fråga om exami­ nationen finner överstyrelsen det emellertid motiverat att föreslå 2 avdel­ ningar i klass I2 redan från och med 1957/58.

Skolöverstyrelsen godtager i stort sett utredningens förslag till seminarieorganisation och anser sig till större delen kunna acceptera de motiveringar utredningen redovisar för sina ställningstaganden. Överstyrelsens på senare uppgifter grundade beräkningar visar emellertid, att det behövliga antalet avdelningar under perioden 1956/64 bör sättas något högre än utredningen föreslagit, i genomsnitt till 163 avdelningar per år. För att ytterligare öka elasticiteten hos seminarieorganisationen anser överstyrelsen det önskvärt om man åtminstone vid ett par seminarieorter hade möjlighet att låta ned­ skärningen ske gradvis och efter behov. Med hänsyn härtill anser över­ styrelsen det inte vara tillrådligt att omedelbart lägga ned ett av de fyra seminarierna i Härnösand och Växjö. Indragningen bör komma till stånd genom en så småningom skeende samordning av de bada seminarierna i vardera staden, varvid dock från början förutsättes, att folkskoleseminariet skall bilda kärnan i den kvarblivande organisationen. Därvid bör givet­ vis av staten ägda fastigheter komma till användning. 4 — Ilihang till riksdagens protokoll 11)37. 1 samt Nr 123.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

V. Kostnadsberäkningar

1. Utredningen

Om ett folkskoleseminarium och tre småskoleseminarier nedlägges, med­ för detta givetvis betydande årliga besparingar. Emellertid kommer den av utredningen föreslagna förstärkningen av småskollärarutbildningen att medföra vissa kostnadsökningar vid de förutvarande småskoleseminarierna. För att erhålla fullt jämförbara siffror har utredningen vid sina beräk­ ningar genomgående utgått från siffror för budgetåret 1955/56. Vidare baseras beräkningarna på lönenivån vid utgången av år 1955. Budgetåret 1955/56 beräknades totalkostnaden för samtliga folkskoleseminarier till 18 798 900 eller i runt tal 18,8 miljoner kronor. Nämnda bud­ getår fanns 19 folkskoleseminarier med sammanlagt 141 klassavdelningar. Den årliga driftskostnaden för en klassavdelning kan alltså uppskattas till 18 8 miljoner kronor. Nedlägges folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping med 6 klassavdelningar torde således besparingen kunna upp­ skattas till --vvf ^ = 0,8 miljoner kronor. 141 J Totalkostnaden för samtliga småskoleseminarier beräknades budgetåret 1955/56 till 4 744 900 eller i runt tal 4,75 miljoner kronor. Antalet små­ skoleseminarier var detta budgetår 9 med sammanlagt 47 klassavdelningar. Om småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö nedlägges, inne­ bär detta, att 16 avdelningar försvinner. Besparingen kan således uppskattas till----—----= 1,62 miljoner kronor.

Årliga besparingen genom nedläggande av de fyra nu nämnda semina­ rierna torde kunna uppskattas till 0,8 -f- 1,62 = 2,42 eller i runt tal 2,4 miljoner kronor. Den småskollärarutbildning, som förlägges till de förutvarande folkskoleseminarierna beräknas inte medföra några ökade årliga kostnader. När den nya organisationen fullständigt genomförts, kan de ökade kost­ naderna för de 31 klassavdelningarna vid de förutvarande småskolesemi­ narierna uppskattas till 31 (jff ~ ^r) = 0,992 eller i runt tal 1 miljon

kronor.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 123 år 1957 51 Besparingen skulle alltså i detta fall kunna uppskattas till 2,4 — 1 = 1,4 miljoner kronor. Utredningen räknar emellertid inte med någon folkskollärarutbildning vid de förutvarande småskoleseminariema förrän fram mot mitten av 1960talet. För tiden dessförinnan räknar utredningen därför endast med de ökade kostnader, som föranledes av utredningens förslag till treårig småskollärarutbildning. För de fem förutvarande småskoleseminariema kan dessa kostnader beräknas på följande sätt. Kostnaden för placering av rektorerna i samma lönegrad som de nuva­ rande rektorerna vid folkskoleseminarierna uppskattas till 5 784 kronor. De 27 ordinarie seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ca 29 vid de fem seminarierna omvandlas till 27 ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ca 33. Vidare omvandlas förslagsvis 5 av de nu sammanlagt 7 extra ordinarie seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ce 29 till ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ca 33. Kostnaden för den höjda ämneslärarkompetensen upp­ skattas till 120 192 kronor. Under en övergångstid torde emellertid åtskilliga ämneslär ar tjänster vara besatta med seminarieadjunkter på övergångsstat. I den mån så sker blir givetvis kostnaderna mindre. Då utredningen föreslår att för varje småskollärarlinje skall beräknas 6 övningsskoleklasser måste ytterligare 29 övningsskollärare anställas. Stats­ verkets merkostnad för dessa 29 lärare beräknas till 143 144 kronor. Kostnaden för ökade möjligheter att meddela undervisningen gruppvis, handledning vid studiebesök i andra skolor samt eventuellt ökat behov av omkostnader, materiel, böcker och utrustning uppskattas till 100 000 kronor. Kostnadsökningen för de fem förutvarande småskoleseminariema kan således sammanlagt beräknas till 5 784 -j- 120 192 -j- 143 144 -{- 100 000 = = 369 120 eller i runt tal 0,4 miljoner kronor. Årliga besparingen under övergångstiden kan således uppskattas till 2,4 — 0,4 r= 2 miljoner kronor, medan den såsom nyss framhållits när organisationen fullständigt genomförts kan uppskattas till 1,4 miljoner kronor. Trots förstärkningen av småskollärarutbildningen medför således den föreslagna omläggningen av seminarieorganisationen icke obetydliga bespa­ ringar. Vid den tidpunkt då även folkskollärarutbildning kan tänkas bli förlagd till de förutvarande småskoleseminariema kommer det vidare antag­ ligen att bli aktuellt att nedlägga ytterligare ett antal seminarier, vilket kommer att medföra ytterligare besparingar för statsverket.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

2. Remissyttranden

Endast ett fåtal myndigheter och organisationer har yttrat sig angående utredningens kostnadsberäkningar. Skolöverstyrelsen anser inte, att de gjorda beräkningarna på längre sikt mera avsevärt kommer att påverkas av de förändringar i seminarieorganisationen, som överstyrelsen förordar. Lönenämnden ifrågasätter, om rektorstjänsten vid det nuvarande småskoleseminariet i Haparanda i dess föreslagna form bör — med hänsyn till dess relativt sett ringa storlek — vara placerad i samma lönegrad som de övriga seminarierna. Vad beträffar de föreslagna övergångsanordningarna i fråga om de nuvarande rektorerna vid de fem småskoleseminarierna för­ utsätter nämnden, att dessa rektorer, om de icke fyller de föreslagna behö­ righetskraven, bibehålies vid sin nuvarande lönegradsplacering i överens­ stämmelse med vad som föreslagits beträffande seminarieadjunktema. Riksräkenskapsverket påpekar, att utredningen icke tagit hänsyn till de avlöningsförstärkningar, som tillkommer de föreslagna rektorerna och ämneslärarna. Dessa förmåner innebär en ytterligare kostnad av drygt 38 000 kronor. Kompetensutredningen anmärker, att de relativt gynnsamma kostnads­ beräkningar utredningen framlagt förbigått den väsentliga kostnadsökning, som utredningens förslag kan väntas föranleda på grund av därmed föl­ jande krav på höjd lönegradsplacering för småskollärare. Dylika krav skulle enligt statskontoret också kunna påverka lönesättningen för andra lärargrupper. Riksräkenskapsverket anser, att kostnaderna för en förhöjd löneställning måste bli av betydande storleksordning.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 53

VI. Departementschefen

Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbild­ ningens ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för småskollärare från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak mot­ svarande realexamen. Enligt detta principbeslut skall alltså småskollärarutbildningen, som nu är tvåårig, förlängas till att omfatta tre år. Seminarieutredningen, som med utgångspunkt i 1950 års beslut närmast haft att utreda frågan angående den lämpliga tidpunkten för genomförande av detta beslut, har emellertid också till saklig prövning upptagit skälen för och mot en förlängning av småskollärarutbildningen. Utredningen har därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuvarande två­ åriga utbildningen behöver avsevärt förstärkas, och utredningen föreslår, att den treåriga utbildningen genomföres från och med läsåret 1957/58. Att på två år ge nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig prak­ tisk utbildning för småskolläramas hittillsvarande arbetsområde, klasserna 1 och 2 i folkskolan, finner utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna dessutom avses skola undervisa i klass 3 samt i viss utsträckning även i klass 4, vilket enligt utredningens mening fordrar ökade kunskaper, större färdigheter och mer omfattande övningsundervisning, måste därför, anser utredningen, en tvåårig utbildningstid vara helt otillräcklig. Utbildningsförhållandena vid småskoleseminarierna är enligt utredningen över huvud taget mycket pressande. Elevernas arbetsbörda är stor och ytterst få läroanstalter har en så omfattande schemabunden undervisning. Utred­ ningen pekar vidare på att den koncentration i undervisningen och frihet i arbetssättet, som föreskrives i undervisningsplanen, inte har kunnat tilllämpas utan stora svårigheter, att eleverna får alltför liten tid över till eftertanke och kompletterande studier och att tid saknas för tillräcklig praktisk utbildning samt att dessutom den effektiva tiden för varje lärooch övningsämne har minskats genom att ett stort antal timmar måste an­ vändas till auskultationer, undervisningsövningar, metodikundervisning in. m. Möjligheterna att beskära kurs- och timplanen för att inom tvåårsrarnen få mer tid till praktisk utbildning är enligt utredningens mening mycket begränsade, något som även visade sig vid en undersökning, som skolkommissionen gjorde 1948. Samtliga skolmyndigheter och lärarorganisationer har vid remissbe­ handlingen ställt sig positiva till utredningens förslag om genomförande av den treåriga utbildningen. Som främsta argument har dessa remissinstanser

54 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

anfört behovet av förstärkt utbildning för undervisning i klass 3 i folk­ skolan. Inom skolöverstyrelsen har dock en ledamot reserverat sig och ansett skäl föreligga till omprövning av 1950 års beslut. Även riksräkenskapsverket ifrågasätter riktigheten av beslutet om treårig utbildning. Statskontoret anser för sin del, att närmare erfarenhet av småskollärarnas tjänstgöring i klass 3 bör avvaktas, innan en mera genomgripande omor­ ganisation av utbildningen genomföres. De skäl, som av utredningen och av flertalet remissinstanser framförts för en förstärkning av småskollärarutbildningen ligger helt i linje med de synpunkter, varpå 1950 års principbeslut grundades. Vid beredningen av förevarande spörsmål har det emellertid icke befunnits lämpligt att i nu­ varande läge ta ställning till frågan om när en treårig utbildning bör ta sin början. Jag är alltså inte beredd att här förorda, att 1950 års beslut angående småskollärarutbildningen genomföres från och med läsåret 1957/58. Jag anser mig för närvarande i stället böra räkna med att elever för småskollärarutbildning under de närmaste åren skall intagas endast på tvååriga utbildningslinjer, dock med undantag för den redan nu treåriga linjen vid Haparandaseminariet. Med hänsyn härtill saknas anledning att i förevarande sammanhang till närmare behandling upptaga utredningens förslag beträffande utformning av en allmän treårig utbildningsgång och därtill direkt anknutna frågor. Jag övergår därför till av utredningen behandlade spörsmål, som är av den naturen, att de kan prövas fristående från frågan om den treåriga utbild­ ningen.

I likhet med skolöverstyrelsen finner jag de skäl, som utredningen anfört för att inte för närvarande förorda införande av praktiktermin vid seminarieutbildningen, vara övertygande. Frågan om praktikanttjänstgöring inom ramen för seminarieutbildningen bör alltså upptagas till förnyad under­ sökning, först när lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin någon tid prövats vid lärarhögskolan.

Beträffande ämneslärarna vid seminarierna föreslår utredningen, att i princip samtliga skall ha lektorskompetens. Som skäl härför åberopas bland annat att de av utredningen föreslagna seminarierna för utbildning av både folk- och småskollärare härigenom skulle få en enhetlig ämneslärarkår. Av organisatoriska skäl är det nödvändigt att nu ta ställning till frågan om gemensamma utbildningsanstalter. Jag kommer i det följande att framlägga förslag härom. Med anledning därav finner jag mig redan här böra ta upp spörsmålet om ämneslärarkompetensen till behandling. Enligt min uppfattning är med avseende på undervisningen av småskol­ lärare — även vid en treårig utbildningsgång med den utformning som ut­ redningen förordat — lektorskompetens icke behövlig i flertalet ämnen. Med hänsyn till den nuvarande lektorsbristen bör vidare största återhåll­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957 55

samhet iakttagas i fråga om utvidgning av lektorsinstitutionen. För lärarna i psykologi och pedagogik synes emellertid sådan kompetens vara önskvärd. Jag förordar därför, att ämneslärarna i detta för småskollärarutbildningen centrala ämne i princip skall ha lektorskompetens. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i sina anslagsäskanden framdeles beakta detta vid beräkningen av erforderligt antal tjänster av olika slag. För behörighet till lektorstjänst vid den nya typen av folkskoleseminarier bör givetvis gälla samma kompetensvillkor som för närvarande vid folkskoleseminarium, d. v. s. att sökanden skall ha avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov. För behörighet till rektorstjänst vid seminarium, där såväl folkskollärare som småskollärare utbildas, bör självfallet gälla samma villkor som nu gäller för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium. Emellertid kommer vid de nuvarande småskoleseminarier, som enligt vad jag i det följande föreslår skall bibehållas med benämningen folkskoleseminarier, under en lång tid framöver att i huvudsak endast utbildas smaskollärare. För dessa seminarier räknar jag tills vidare icke med någon ändring av villkoren för behörighet till rektorstjänst. Enligt min mening talar starka skäl för att småskollärare, som besitter framstående pedagogisk skicklighet, skall kunna anställas såsom ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums övningsskola. Huruvida övningsskollärartjänst avsedd för tjänstgöring på lågstadiet skall ledigförklaras för båda kategorierna av klasslärare eller endast för småskollärarutbildad sökande torde tills vidare böra prövas från fall till fall. Av småskollärare innehavd ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärartjänst torde böra placeras i lönegrad 19. I personalförteck­ ningen för seminarierna torde därför övningsskollärartjänsterna böra upp­ tagas med alternativa lönegradsbeteckningar.

Elevantalets storlek i folk- och småskolans läraravdelningar är avgö­ rande för antalet lärartjänster i folkskolan och är därmed också av största betydelse för bedömningen av utbildningskapaciteten vid seminarierna. I nu förevarande sammanhang är spörsmålet om elevantalet i A (och a)formernas läraravdelningar särskilt aktuellt. Antalet läraravdelningar i folkskolan är innevarande läsår sammanlagt drygt 34 000, varav 21 000 i skolor av A-form. Av A-avdelningarna finnes 46 procent på landsbygden och 54 procent i städerna, av samtliga avdelningar på landsbygden är ungefär hälften av A-form medan i städerna A-avdelningarna utgör närmare 90 procent av totalantalet avdelningar. Angående föreskrifterna om elev­ antalet. i läraravdelningarna får jag här anföra följande. Före 1940 fanns inga egentliga bestämmelser i ämnet. Som ett led i besparingsaktionerna i samband med den förstärkta försvarsberedskapens införande under andra världskriget togs emellertid frågan om en normali­ sering upp och vissa fördelningsgrunder för i första hand A-skolorna beslöts

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

vid 1940 års riksdag. Dessa grunder fick förlängd giltighet år för år fram till 1947, då de sammanfördes i kungörelsen 1947:234 och i de vid denna kungörelse fogade anvisningarna. Enligt anvisningarna bör som regel be­ träffande skolor av A-form iakttagas följande. Om antalet elever vid skola eller skolenhet ej överstiger 1 000, må inom varje årsklass endast inrättas på folkskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 35-tal elever och på småskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 25-tal elever (överskottsmetoden). Jämsides med läraravdelningar av A-form kan jämväl anordnas avdelningar av B 1-form. Inom skolenhet med flera än 1 000 elever bör medeltalet elever i läraravdelningarna icke understiga på folkskolestadiet 30 och på småskolestadiet 24 (medeltalsmetoden). Dessa medeltal skall avse hela folk- respektive småskolestadiet, alltså ej varje årsklass för sig. Detta är således innebörden av 1947 års bestämmelser, som ursprungligen infördes som en krisåtgärd i början av andra världskriget. 1950 blev det emellertid på grund av den rådande lokal- och lärarbristen aktuellt att ytterligare skärpa grunderna för beräkningen av läraravdelningarnas stor­ lek. För att utreda frågan om och i vad mån möjlighet fanns att genom provisoriska åtgärder minska trycket av lokal- och lärarbristen tillkallades vissa sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet. Fn av dessa sakkunniga utarbetad promemoria överlämnades sedermera till statsutskottet. På hem­ ställan av utskottet godkände 1950 års riksdag vissa skärpta bestämmelser för A-skolorna. Dessa sammanfördes i kungörelsen 1950:137. Innebörden av denna kan i korthet anges sålunda, att överskottsmetodens tillämpnings­ område begränsas till skolenheter med mindre än 500 elever samt att medeltalsmetoden skall tillämpas inom skolor eller skolenheter med flera än 500 elever och medeltalet elever i A-skolor höjas på folkskolestadiet från 30 till 32 samt på småskolestadiet från 24 till 26. Utskottet underströk, att dessa anordningar allenast borde erhålla pro­ visorisk karaktär och att de borde avvecklas så snart omständigheterna det medgåve. De provisoriska bestämmelserna skulle få gälla längst till och med utgången av läsåret 1956/57. 1950 års kungörelse har utformats i enlighet härmed och upphör alltså att gälla med utgången av detta läsår. I stället träder 1947 års kungörelse automatiskt åter i kraft. För fortsatt tillämpning av 1950 års kungörelse fordras sålunda nytt riksdagsbeslut. Som jag nämnde är frågan om läraravdelningarnas storlek av största betydelse för behovet av lärare och därmed för de mått och steg staten vidtager för lärarutbildningen. Seminarieutredningen har därför haft anled­ ning att gå in på detta problem. Utredningen har betonat angelägenheten från pedagogiska och skolsociala synpunkter av en återgång till 1947 års kungörelse och har med anledning härav beräknat examinationen av lärare under den förutsättningen, att en återgång sker fördelad på läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62.

Kujigl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 57

Vid remissbehandlingen har endast statskontoret intagit en avvaktande hållning när det gäller en återgång till 1947 års kungörelse. Flertalet re­ missinstanser har yrkat på en snabbare återgång och några har yrkat på längre gående åtgärder än blott en återgång till 1947 års kungörelse. Det dominerande argumentet i praktiskt taget alla yttranden är de uppenbara olägenheter, som i såväl pedagogiskt som disciplinärt avseende följer med alltför stora klasser. Det påpekas också, att en sänkning av elevantalet i läraravdelningarna är en förutsättning för att skolan skall kunna lösa de undervisnings- och fostringsfrågor den fått sig pålagd. I många yttran­ den betecknas en sänkning av elevantalet i klasserna som den viktigaste skolreformen. Möjligheterna att sänka elevantalet i folkskolans lärara vdelningar sam­ manhänger med tillgången på lärare och tillgången på skollokaler. Beträf­ fande lärarfrågan medför en återgång till 1947 års bestämmelser en ökning av antalet läraravdelningar med omkring 480 i folkskolan och med om­ kring 350 i småskolan. Fullt genomförd skulle alltså den minskning av elevantalet i A-skolornas läraravdelningar, som en återgång till 1947 års bestämmelser innebär, medför tillhopa omkring 800 fler lärartjänster. Att producera lärare för en sådan ökning möter från organisatoriska synpunk­ ter inga svårigheter, under förutsättning att den erforderliga ökade exami­ nationen påbörjas vid den tidpunkt och sker i det tempo, som utredningen föreslagit. Den erforderliga ökningen av examinationen kan till yttermera visso ske inom ramen för en under alla omständigheter minskande seminarieorganisation. Denna minskning av lärarutbildningsorganisationen sam­ manhänger med den sjunkande storleken av arskullarna i folkskolealdern. För att belysa detta kan jag peka på resultatet av de beräkningar, som legat till grund för utredningens uppskattning av antalet lärartjänster. Det framtida antalet läraravdelningar i folkskolan enligt utredningens beräkningar framgår av följande sammanställning, som bland annat förut­ sätter att en återgång till 1947 års bestämmelser sker pa sätt utredningen förordat. 1956/57 1959/60 1962/63 1965/66 34 400 33 500 32 300 31 700

Den ökning av antalet lärartjänster i folkskolan, som föranledes av den av utredningen föreslagna återgången till 1947 ars kungörelse, inträffar som framgår av denna sammanställning vid en tid, da under alla omstän­ digheter totalantalet läraravdelningar minskar i folkskolan. Lokalbristen kommer således inte att lägga hinder i vägen för en återgång till 1947 års bestämmelser. 1 detta sammanhang bör emellertid hänsyn tas även till att utbyggnaden av realskolan och jämförliga skolformer, särskilt klasserna 8 och 9 i enhetsskolan, beräknas medföra ett ökat lokalbehov vid denna tid.

58 Kujigl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Jag övergår så till frågan om kostnaderna för en återgång till 1947 års kungörelse. Såsom jag nyss nämnt medför denna ett ökat behov av om­ kring 480 folkskollärare och omkring 350 småskollärare. Statens bidrag till avlöning åt dessa drygt 800 lärare kan med löner enligt den nya löneplanen beräknas till ungefär 11 miljoner kronor årligen. Enligt seminarieutredningens förslag skall övergången fördelas på de tre läsåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62. Merkostnaderna kan beräknas till respektive 3,7, 7,4 och 11 miljoner kronor. Av vad nyss anförts framgår ju emellertid, att den föreslagna återgången till 1947 års bestämmelser till tiden samman­ faller med en markerad nedgång av antalet läraravdelningar. Denna ned­ gång kommer givetvis att återspegla sig i en successiv minskning av utgif­ terna för statsbidrag till lärarlönerna. För att belysa utvecklingen på detta område får jag hänvisa till följande sammanställning. Av denna framgår även en jämförelse mellan statsbidragsutgifterna beräknade på grundval av 1950 och 1947 års kungörelser.

Statsbidrag i miljoner Redovisningsår kronor beräknat på grundval av 1957/58 1959/60 1960/61 1961/62 1966/67

En övergång till 1947 års bestämmelser skulle i jämförelse med fortsatt tillämpning av 1950 års bestämmelser således endast innebära en retar­ derad minskning av statens kostnader för statsbidrag till lärarlöner i folk­ skolan. I likhet med seminarieutredningen och flertalet remissinstanser anser jag det ytterligt angeläget, att elevantalet i folkskolans läraravdelningar minskas. Som en första åtgärd därvidlag bör genomföras en minskning till 1940-talets normaltal. Jag förordar därför, att 1950 års bestämmelser av­ vecklas och en återgång sker till 1947 års kungörelse. Från skolorganisatoriska synpunkter föreligger icke hinder för att återgången genomföres på det sätt, som seminarieutredningen förordat, alltså successivt under treårs­ perioden 1959/60—1961/62. Av statsfinansiella skäl anser jag mig emeller­ tid böra förorda, att återgången fördelas över fyra år, nämligen fyraårspe­ rioden 1959/60—1962/63. En fyraårig övergångsperiod medför i jäm­ förelse med en treårsperiod en besparing i merutgifterna för övergången under de tre första åren med 0,95 miljoner kronor för redovisningsåret 1959/60, 1,9 miljoner kronor för redovisningsåret 1960/61 och 2,75 miljoner kronor för redovisningsåret 1961/62. Med hänsyn till vad jag nu förordat torde bestämmelserna i 1950 års kungörelse böra erhålla förlängd giltighet

Kungl. Maj ds 'proposition nr 123 år 1957 59

intill utgången av läsåret 1958/59. Därefter bör alltså ske en på läsåren 1959/60—1962/63 fördelad övergång till tillämpning av 1947 års kungö­ relse. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöver­ styrelsen meddela de närmare föreskrifter, som fordras för att den sålunda föreslagna övergången skall komma till stånd. Innan jag lämnar denna fråga vill jag slutligen erinra om att inom ecklesiastikdepartementet pågår utredning rörande frågan om elevantalet i klasserna i folkskolans övriga former och i de liögre skolorna. Såvitt gäller folkskolan beräknas denna utredning kunna slutföras under inneva­ rande år. Vad i övrigt gäller utredningens behovsberäkningar har genom dem er­ hållits ett så långt möjligt säkert grepp om de olika faktorer, som bestäm­ mer examinationsbehovet och examinationen beträffande folk- och småskollärare. I likhet med utredningen vill jag dock betona, att de föreliggande beräkningarna liksom över huvud taget alla under övergångstiden före enhetsskolans genomförande verkställda beräkningar rörande lärarbehovet, givetvis måste vidlådas av en viss osäkerhet. Detta förhållande illustreras omedelbart vid en jämförelse mellan utredningens beräkningar och de ett år senare av skolöverstyrelsen verkställda beräkningarna. Vid bestämman­ de av den framtida examinationen måste det nytillkomna statistiska mate­ rial, som kommit till uttryck i skolöverstyrelsens omräkning av utred­ ningens tabeller, beaktas. De av utredningen och skolöverstyrelsen sammanställda tabellerna an­ gående examinationsbehov och examination bygger på den förutsättningen att den treåriga småskollärarutbildningen skulle genomföras från och med läsåret 1957/58 samt att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas på de tre läsåren 1959/62. I det föregående har jag emellertid förklarat, att jag räknar med att elever för småskollärarutbildning under de närmaste åren skall intagas endast på tvååriga utbildningslinjer. Jag har vidare för­ ordat, att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas på de fyra läsåren 1959/63. Jag vill dessutom understryka att, med hänsyn till nyssberörda osäkerhetsmoment i beräkningarna och mot bakgrunden av tidigare erfa­ renheter i detta hänseende, man icke bör underlåta att vid bestämmandet av examinationens omfattning söka skapa ett visst räknemässigt summa­ överskott av lärare, när möjlighet därtill föreligger. I tabellerna 1 och 3 har någon dylik marginal för felberäkningar och oförutsedda behov icke beaktats. En sådan åtgärd är emellertid enligt min mening uppenbarligen påkallad. Beräknas examinationsbehovet och examinationen i enlighet med dessa ställningstaganden erhålles, med i övrigt samma förutsättningar som i tabell 3, följande

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 Tabell 11 A. Folkskollärare

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 61

tionen till sistnämnda läsår, dels ock examinationen på den 2-åriga småskollärarlinjen till läsåret 1959/60. Intagningen på den 2-åriga folkskollärarlinjen reglerar slutligt den totala examinationen av folkskollärare till läsåret 1959/60. På den 4-åriga linjen kommer genom redan bestämd intagning att till detta läsår utexamineras ungefär 410 lärare. Behovet av examination på den 2-åriga linjen har i tabell 11 beräknats till 260. Detta har skett för att eliminera det förutsedda folkskollärarunderskottet från läsåret 1958/59 samt för att skapa ett visst räknemässigt överskott. Hösten 1956 har på den 2-åriga linjen intagits 19 avdelningar. Jag föreslår, att på den 2-åriga folskollärarlinjen hösten 1957 intages 12 avdelningar med 24 elever per avdelning. Detta innebär en minskning med sju intagningsavdelningar på den 2-åriga folkskollärarlinjen. Intagningen på den 4-åriga folkskollärarlinjen hösten 1957 skall bestäm­ mas med sikte på den totala examinationen av folkskollärare till läsåret 1961/62. Enligt tabell 11 bör denna examination vid seminarierna omfatta sammanlagt 300 lärare. Med hänsyn till att minst två avdelningar bör intagas på studentlinjen hösten 1958 förordar jag såsom lämpligt avvägd oförändrad intagning på den 4-åriga folkskollärarlinjen, alltså 12 avdel­ ningar med 24 elever per avdelning, vilket medför en produktion av om­ kring 260 lärare. Elevintagningen på den 2-åriga småskollärarlinjen hösten 1957 reglerar examinationen till läsåret 1959/60. I anslutning till de beräkningar, som redovisats i tabell 11, förordar jag en intagning hösten 1957 av 25 avdel­ ningar på 2-årig linje. Vidare bör liksom hittills 1 avdelning på 3-årig linje intagas vid seminariet i Haparanda. Detta innebär en ökning med 3 intagningsavdelningar på den 2-åriga linjen samt oförändrad elevintagning på den 3-åriga linjen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles efter förslag av skolöverstyrelsen meddela närmare bestämmelser i anledning av vad jag nu anfört rörande elevintagningen på folk- och småskollärarlinjerna.

De i tabellerna 1, 3 och 11 gjorda beräkningarna visar, att examinationsbehovet av folkskollärare under första hälften av 1960-talet kommer att nedgå till omkring tredjedelen av det nuvarande behovet, medan samtidigt examinationsbehovet av småskollärare kommer att öka mycket kraftigt. Inför denna situation vid seminarierna har man att välja antingen att upprätta nya småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier eller att till folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som de existerande småskoleseminarierna icke kan ombesörja. Utredningen har anslutit sig till det senare alternativet men vill också gå ett steg vidare och permanent förlägga all utbildning av folk- och småskollärare till samma lärarutbildningsanstalter och icke endast »inackordera» småskollärarutbild-

62 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

ningen vid vissa folkskoleseminarier. I likhet med utredningen finner jag en dylik samordning rationell. Utan tvekan kommer det från organisatoriska och ekonomiska synpunkter att ställa sig fördelaktigt med endast ett slag av utbildningsanstalter för folkskolans klasslärare. Jag förordar därför, att utbildningen av folk- och småskollärare från och med läsåret 1957/58 skall kunna ske vid gemensamma läroanstalter. I samband därmed bör en enhetlig benämning på seminarierna införas. Jag finner den föreslagna ter­ men folkskoleseminarium lämplig, varför benämningen å kvarstående småskoleseminarier torde böra ändras i enlighet härmed. Jag biträder utredningens förslag om att även män skall äga tillträde till småskollärarutbildning. Detta ligger i linje med vad jag anfört i proposi­ tionen angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärar­ tjänster m. m. (1957: 61), där jag bland annat understrukit, att grundsat­ sen om lika behörighet till befordran för män och kvinnor — vilken ju sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör gälla lärartjänster inom hela det statsunderstödda kommunala skolväsendet. Vad utredningen förordat i fråga om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna föranleder inget annat uttalande från min sida än att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd med bland andra arbetsmarknadsstyrelsen i vederbörliga sammanhang framlägga de förslag, som befinnes erforderliga. För närvarande räknar jag icke med annat än en ungefärlig hälftenfördelning av elevplatserna.

Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning finner jag det icke heller lämpligt att nu fattas något definitivt beslut om seminarieorganisationens framtida dimensionering. En begränsning av nor­ malorganisationen till den omfattning, som utredningen och skolöverstyrel­ sen förordat, synes emellertid under alla förhållanden kunna genomföras. Däremot föreligger icke för närvarande någon anledning att ta upp frågan om en ytterligare sammanpressning av organisationen, även om de beräk­ ningar, som redovisats i tabell 11, tyder på ett lägre antal klassavdelningar vid seminarierna under de närmaste åren, än vad utredningen och skol­ överstyrelsen räknat med. Vad beträffar principerna för seminariernas lokala organisation kan jag i huvudsak ansluta mig till vad utredningen och skolöverstyrelsen anfört och förordat. I första hand bör enligt utredningens mening de seminarier bibehållas, som bäst lämpar sig för utbildning av både folk- och småskol­ lärare. Utredningen har förordat ett avsteg från denna princip, såtillvida som utredningen av speciella skäl föreslagit bibehållande av seminariet i Haparanda. Jag ansluter mig härtill men anser, att starka skäl talar för att även det nuvarande småskoleseminariet i Lycksele bibehålies tills vidare. Från kulturpolitisk synpunkt är det nämligen knappast tilltalande

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 63

att beröva det norrländska inlandet en av dess få högre undervisningsinstitutioner. Det är visserligen riktigt att större delen av Lyckseleseminariets elever rekryteras utom Västerbottens län, men det förhållandet att utbild­ ningsmöjligheterna förlägges dit kan å andra sidan säkerligen skapa ökad förståelse hos seminarieeleverna för övre Norrlands förhållanden. Enligt företagen undersökning har det vidare visat sig möjligt, att om så erfordras förlägga utbildning av sex klassavdelningar till detta seminarium. Då emellertid ett bibehållande av Lyckseleseminariet icke bör medföra att det redan nu — i jämförelse med övriga delar av landet — betydande antalet seminarieutbildningsplatser i Norrland ytterligare ökas, bör en motsva­ rande reduktion ske inom den norrländska seminarieorganisationen. Enligt utredningens förslag skall båda de nuvarande seminarierna i Härnösand bibehållas med plats för normalt 14 klassavdelningar. Enligt min mening bör bibehållandet av Lyckseleseminariet motsvaras av en begränsning av antalet avdelningar i Härnösand, lämpligen på det sättet att det nuva­ rande småskoleseminariet i staden nedlägges. Jag föreslår alltså, att semi­ nariet i Lycksele tills vidare bibehålies, men att småskoleseminariet i Här­ nösand nerlägges. I likhet med Haparandaseminariet bör seminariet i Lyck­ sele endast utbilda småskollärare. Mot förslaget att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping och småskoleseminariet i Stockholm ned­ lägges har jag ingen erinran. Jag ansluter mig vidare till överstyrelsens upp­ fattning, att de båda seminarierna i Växjö bör successivt samordnas till den nya typen av folkskoleseminarium. Med beslut om definitivt nedläg­ gande av något seminarium i Växjö torde därför böra anstå tills vidare. Det förslag, som jag i den föreliggande situationen anser mig kunna framlägga, innebär alltså nedläggande av folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping och småskoleseminariema i Härnösand och Stockholm samt successivt samordnande av de båda seminarierna i Växjö till ett folk­ skoleseminarium. Övriga seminarier bör tills vidare bibehållas. Vid små­ skoleseminariema i Härnösand och Stockholm bör någon elevintagning icke ske i höst. Dessa seminarier bör därför kunna nedläggas med utgången av nästa budgetår. Vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping finnes innevarande läsår avdelningar av klasserna II4—IV4 och II2. Semi­ nariet torde därför böra nedläggas med utgången av budgetåret 1958/59. Beslut om nedläggande av seminarier i enlighet med vad jag här förordat torde böra fattas av årets riksdag. Till de åtgärder, som kan visa sig på­ kallade i fråga om den slutliga avvecklingen av dessa seminarier torde jag få återkomma i samband med anmälan av anslagsäskandena för semina­ rieorganisationen för budgetåret 1958/59. Det torde i första hand böra ankomma på byggnadsstyrelsen att upptaga frågan om den framtida användningen av de lokaler, som friställes med anledning av vad jag nu förordat, ävensom att pröva de övriga lokalfrågor, bland annat i Växjö, som aktualiserats genom övervägandena beträffande

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

seminarieorganisationen. Såvitt gäller småskoleseminariet i Stockholm får jag dock hänvisa till vad jag föreslagit i propositionen 1957: 99, s. 31. Jag vill i detta sammanhang slutligen ange, att jag med hänsyn till de numera förbättrade utbildningsmöjligheterna på realskolestadiet i de nord­ liga gränstrakterna anser att någon med statsmedel bekostad preparandkurs tills vidare icke bör anordnas vid seminariet i Haparanda för inträde på den treåriga småskollärarlinjen där.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att a) godkänna vad jag i det föregående förordat angående minskning av elevantalet i lårarävdelningama vid folk­ skolor av A-formen; b) besluta att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping skall nedläggas vid utgången av budgetåret 1958/59; c) besluta att småskoleseminariet i Härnösand skall ned­ läggas vid utgången av budgetåret 1957/58; d) besluta att småskoleseminariet i Stockholm skall ned­ läggas vid utgången av budgetåret 1957/58.

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957 65

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar. Under åttonde huvudtiteln

är för innevarande budgetår uppförda ett förslagsanslag av 16 948 000 kro­ nor med rubriken Folkskoleseminarierna: Avlöningar (statsliggaren s. 624) och ett förslagsanslag av 4 318 000 kronor benämnt Småskoleseminarierna: Avlöningar (statsliggaren s. 634). För avlöningsändamal vid seminarierna är således för innevarande budgetår anvisade sammanlagt 21 266 000 kronor.

Med hänsyn till att seminarieutredningen föreslagit, att utbildningen av både folk- och småskollärare i princip bör ske vid gemensamma läroanstal­ ter och att seminarierna genomgående bör benämnas folkskoleseminarier, har skolöverstyrelsen gjort gemensamma anslagsberäkningar för de nu­ varande folk- och småskoleseminarierna. Beträffande avlöningsanslagen om tillhopa 21 266 000 kronor hemställer överstyrelsen om en höjning med 819 000 kronor. Härav hänför sig ett belopp av omkring 680 000 kronor till automatiska utgiftsökningar på grund av den allmänna lönehöjningen, löneklassuppflyttningar, anordnande av praktisk lärarkurs vid folkskoleseminariet för manliga elever i Linköping (jfr 1957 års åttonde huvudtitel s. 483) m. m. I övrigt betingas de föreslagna utgiftsförändringarna av följande för­ slag: 1 ) minskning med 5 200 kronor av delposten till arvoden åt seminarieläkare m. m., 2 ) höjning av bibliotekariearvodena med 12 procent, 3 ) höjning av tilläggsarvodena åt lärarna i trädgårdsskötsel, 4 ) ökad medelsanvisning till biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna och justering av gällande beräkningsgrunder m. m., 5) höjning av handledararvodet vid elevernas hospitering i B-skolor.

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande. 1 . Av överstyrelsen under punkten Allmänna läroverken: Avlöningar (jfr 1957 års åttonde huvudtitel s. 467) framlagt förslag om inrättande vid bland annat läroverken i Gävle och Växjö av ordinarie skolskötersketjänster, avsedda även för seminarierna i dessa städer, beräknas medföra en be­ sparing av 5 200 kronor under förevarande post. 3. Överstyrelsen föreslår, att tilläggsarvodet höjes från 475 till 500 kro­ nor vid vart och ett av fyra av de nuvarande småskoleseminarierna och från 240 till 265 kronor vid vart och ett av tre dylika seminarier. 4 . Sedan särskilda sakkunniga inom överstyrelsen verkställt utredning rörande bestämmelserna angående biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna vid de allmänna läroverken samt folk- och småskoleseminarierna framlägger 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1007. 1 sand. Nr 123.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

överstyrelsen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår förslag om änd­ ringar i dessa bestämmelser. Under punkten Allmänna läroverken: Avlö­ ningar i årets åttonde huvudtitel redogöres för överstyrelsens förslag i vad de avser de allmänna läroverken. De nuvarande bestämmelserna angående biträdeshjälpen på rektorsexpe­ ditionerna vid folk- och småskolescminarierna har tilikommit från och med budgetåret 1953/54 genom beslut av 1953 års riksdag. Överstyrelsen fram­ håller inledningsvis, att man redan från början insett, att grunden för be­ räkningen av anslagsbeloppen skulle kunna behöva justeras, sedan någon erfarenhet av organisationen vunnits. På grund av nytillkomna arbetsupp­ gifter, lärarbristen in. m. har rektorernas arbetsbörda ökat såväl kvantita­ tivt som kvalitativt sedan tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna. Arbetet på rektorsexpeditionerna tenderar att öka successivt, så att de administrativa och kamerala uppgifterna numera tar en så stor plats, att rektorerna för att fylla dem nödgas eftersätta sina pedagogiska uppgifter. Enligt nuvarande bestämmelser skall för varje seminarium fastställas ett anslagsbelopp, inom vilket kostnaderna för avlöningsförmåner åt personal, som anlitas för biträde på rektorsexpeditionerna, skall rymmas. Anslags­ beloppet skall beräknas enligt följande grunder: 1400 kronor för varje av­ delning av student linje, 1 250 kronor för varje avdelning av fyraårig linje och småskollärarlinje, 260 kronor för varje övningsskollärartjänst vid se­ minariets övningsskola, 200 kronor för varje dylik tjänst vid seminarieortens folkskolor, 1 250 kronor för lärarkursseminarium samt för real­ skollinje vid övningsskola det belopp, som enligt de för allmänna läroverken i förevarande hänseende gällande grunderna utgår för fristående realskola med samma elevantal som i klasserna 7—9 i övningsskolans realskollinje. Det på angivet sätt beräknade anslagsbeloppet kan av överstyrelsen jäm­ kas uppåt eller nedåt i den mån särskilda omständigheter föranleder därtill. För jämkning uppåt äger överstyrelsen i den utsträckning så erfordras disponera ett belopp motsvarande sammanlagt högst tre procent av sum­ man av de för de olika seminarierna beräknade anslagsbeloppen. Överstyrelsen föreslår, att anslagsbeloppet beräknas med ett fast och ett rörligt belopp. Då vissa arbetsuppgifter kan betraktas som konstanta och oberoende av seminariets storlek, bör det fasta beloppet utgå med ett enhetligt belopp. De rörliga beloppen bör grundas enbart på antalet klass­ avdelningar och beräknas på sådant sätt, att de inkluderar ersättning för allt sådant arbete, som kan anses vara i stort sett lika vid de skilda semi­ narierna. Enligt överstyrelsens förslag bör anslagsbeloppet beräknas enligt följande grunder: vid seminarium för utbildning av folkskollärare eller folk- och småskollärare ett fast belopp av 7 000 kronor och ett rörligt belopp av 1 600 kronor för varje avdelning av tvåårig studentlinje, 1 400 kronor för varje avdelning av fyraårig linje och 1 500 kronor för varje avdelning av treårig linje; vid seminarium för utbildande enbart av småskollärare ett fast belopp av 4 000 kronor och ett rörligt belopp av 1 500 kronor för varje avdelning; för lärarkursseminarium ett fast belopp av 1 500 kronor samt för realskollinje vid övningsskola ett belopp, som motsvarar det rörliga belopp, som enligt de för de allmänna läroverken i förevarande hänseende föreslagna grunderna bör utgå för fristående realskola med samma elevantal som i klasserna 7—9 i övningsskolans realskollinje. Med hänsyn bland annat till den under de närmaste åren väntade stora

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957 67

fluktuationen i antalet klassavdelningar vid seminarierna föreslår över­ styrelsen, att jämkningsproeenten ökas till 10 . Av jämkningsbeloppet bör hälften endast användas för seminarium under omorganisation. Beträffande dispositionen av det för seminariet fastställda anslagsbeloppet föreslår överstyrelsen samma ändringar som för de allmänna läroverken. De av skolöverstyrelsen för folkskoleseminarierna för budgetåret 1955/56 fastställda anslagsbelopp, inom vilka utgifterna för avlöningsförmåner åt personal, som anlitades för biträde på rektorsexpeditionerna skulle rym­ mas, uppgick till sammanlagt 258 780 kronor. För jämkningar uppat av anslagsbeloppen vid vissa folkskoleseminarier disponerades ett belopp av sammanlagt 6 845 kronor. Motsvarande belopp för småskoleseminarierna var 73 610, respektive 2 200 kronor. Därest de av överstyrelsen nu före­ slagna nya grunderna följts vid fastställande av anslagsbeloppen under budgetåret 1955/56, skulle summan av anslagsbeloppen ha uppgått till 351 344 kronor vid folkskoleseminarierna och 106 500 kronor vid smaskoleseminarierna. För budgetåret 1957/58 skulle med tillämpning av de nya grunderna erfordras dels ett belopp av 414 344 kronor, dels för jämk­ ning uppåt med 10 procent av de fastställda anslagsbeloppen 41 400 kronor eller sammanlagt i runt tal 455 000 kronor, varav 52 000 kronor beräknas utgöra rörligt tillägg. . 5 . Enligt gällande bestämmelser skall vid elevernas studiebesök vid sko­ lor företrädesvis av lägre skolform utgå arvode till handledare beräknat efter 40 kronor per vecka, då endast en elev auskulterar, och 30 kronor per vecka och elev, då två elever auskulterar samtidigt. I likhet med vad som föreslagits beträffande mellanskollärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm (1957 års åttonde huvudtitel s. 406) föreslår överstyrelsen, att även i sistnämnda fall skall beräknas 40 kronor per vecka och elev.

Departementschefen

Medelsanvisningen till seminarierna torde i fortsättningen böra samman­ föras under fyra anslag, varav ett till avlöningar, ett till omkostnader, ett till materiel m. m. och ett till utrustning. Med hänsyn till att jag i 1957 års statsverksproposition vid anmälan av anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar (åttonde huvudtiteln s. 465 ff.) icke ifrågasatt någon ändring beträffande antalet ordinarie skolskötersketjänster torde under punkt 1 böra beräknas oförändrat belopp. Under punkt 2 och 3 torde böra beräknas erforderliga medel med anledning av vad chefen för civildepartementet vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor anfört beträffande höjning av vissa arvoden. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har skolöverstyrel­ sen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår framlagt förslag om änd­ ringar i bestämmelserna angående biträdeshjälpen pa rektorsexpeditionerna vid såväl de allmänna läroverken som folk- och småskoleseminarierna. Un­ der punkten Allmänna läroverken: Avlöningar i årets åttonde huvudtitel har jag närmare redogjort för överstyrelsens förslag i vad de avser all­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 71 5. Överstyrelsen beräknar följande utgiftsförändringar: a) kurser i tal- och röstvård (höjning från 600 till 650 kronor per seminarium) _ +1 300 b) föreläsningar i skilda ämnen (650 kronor per seminarium) -j- 2 900

— 10 400

Departementschefen

Mot överstyrelsens förslag under punkt 1 och 2 har jag ingen erinran. Anslagsmedlen till övriga expenser (p. 3) torde böra uppföras med 845 000 kronor, vilket innebär en uppräkning med 56 000 kronor. Utgiftsposten för trädgårdarnas underhåll och skötsel (p. 4) bör enligt min mening höjas till förslagsvis 170 000 kronor, vilket innebär en ökning med 10 200 kronor. Samtidigt räknar jag med att inkomstposten för trädgårdarna bör kunna upp­ räknas med 3 000 kronor till 53 000 kronor. Mot överstyrelsens beräkningar under punkt 5 har jag icke annan erinran än att jag räknar med oföränd­ rad medelsanvisning till psykotekniska inträdesprov. Anslagsmedlen till särskilda kurser och föreläsningar m. m. torde således böra minskas med 11 500 kronor. Under punkt 7 räknar jag med oförändrad medelsanvisning. Överstyrelsens beräkningar under punkt 6 och 8 synes böra godtagas. Enligt vad jag nu förordat torde det sammanförda omkostnadsanslaget för nästa budgetår böra höjas med 75 300 kronor och således uppföras med 1 944 900 kronor eller i avrundat tal 1 945 000 kronor. Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budget­ året 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­ anslag av 1 945 000 kronor.

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. Under åttonde

huvudtiteln är för innevarande budgetår uppförda ett reservationsanslag av 375 000 kronor benämnt Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. (statsliggaren s. 634) och ett reservationsanslag av 83 000 kronor benämnt Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. in. (statsliggaren s. 640). Sam­ manlagt är således för innevarande budgetår anvisade 458 000 kronor för ifrågavarande ändamål. Skolöverstyrelsen hemställer för nästa budgetår om en anslagsförstärkning med sammanlagt 64 000 kronor enligt följande sammanställning.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

1 . Böcker, undervisningsmateriel och inventarier (nu 292 000 ) -f- 50 000 2. Materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål (nu

+ 64 000 Överstyrelsen anför bland annat följande. Om seminarierna på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sin uppgift som tidsenliga lärarutbildningsanstalter, måste de vara försedda med erforderlig modern undervisningsmateriel och fortlöpande kunna komplet­ tera sina bibliotek. Vidare kan seminarierna inte anses ha erhållit nämn­ värd kompensation för den allmänna fördyringen, som slagit igenom bland annat i ökade kostnader för översyn och reparation av befintlig materiel samt i höjda priser på de böcker och den materiel, som skall nyanskaffas.

Departementschefen

Reservationsmedelsbehållningen å ifrågavarande anslag uppgick vid ut­ gången av budgetåren 1953/54, 1954/55 och 1955/56 till sammanlagt res­ pektive 64 669, 93 096 och 110 287 kronor. Med hänsyn härtill anser jag mig böra för nästa budgetår räkna med oförändrad medelsanvisning under det sammanförda reservationsanslaget, vilket alltså bör uppföras med 458 000 kronor. Vid utgången av innevarande budgetår förefintlig behållning å de båda nuvarande materielanslagen torde böra tillföras det nya anslaget. Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 458 000 kronor.

4. Folkskoleseminarierna: Utrustning. För innevarande budgetår

är på riksstaten uppförda ett reservationsanslag av 360 000 kronor med rubriken Folkskoleseminarierna: Utrustning (statsliggaren s. 634) och ett reservationsanslag av 60 000 kronor benämnt Småskoleseminarierna: Ut­ rustning (statsliggaren s. 640). För utrustningsändamål vid seminarierna är alltså anvisade sammanlagt 420 000 kronor. Skolöverstyrelsen föreslår för nästa budgetår en anslagshöjning med sammanlagt 345 000 kronor. I sina anslagsäskanden redogör överstyrelsen närmare för de ändamål vid de olika seminarierna, som bör tillgodoses ur anslaget. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna. Överstyrelsen an­ för därjämte bland annat följande. Överstyrelsen vill framhålla angelägenheten av att seminarierna är väl försedda med sådan utrustning, som modern lärarutbildning kräver. Flera av de äldre seminarierna arbetar på vissa områden med otidsenlig och för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 73

sliten materiel. I lokalbesparande syfte övergår för närvarande många se­ minarier till ämnesrumssystem. Detta kräver utökning och komplettering av undervisningsmaterielen och anskaffning av t. ex. skåp för eleverna. Vid flertalet seminarier behöver såväl seminariets som övningsskolans bib­ liotek kompletteras och upprustas. De musikinstrument, som användes för kyrkomusikerutbildning, utsättes för stark förslitning, varför en ständig komplettering av dessa är nödvändig.

Departementschefen

En viss förstärkning av seminariernas resurser för utrustningsanskaffning är enligt min mening motiverad. Jag förordar därför, att det sammanförda anslaget för nästa budgetår uppföres med 500 000 kronor, vilket innebär en ökning av medelsanvisningen med 80 000 kronor. Vid utgången av innevarande budgetår förefintliga reservationer å de båda nuvarande utrustningsanslagen torde böra tillföras det nya anslaget. Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Folkskoleseminarierna: Utrustning för budget­ året 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reserva­ tionsanslag av 500 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under VI och VII: 1— 4 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Ilans Maj:t Konungen samt förordnar att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Lars Linden

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.