Seminarieorganisationen 2betänkande.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:46 Ecklesiastikdepartementet

SQ:

SEMINARIEORGANISATIONEN II BETÄNKANDE AVGIVET AV SEMINARIEUTREDNINGEN

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1957 Kronologisk förteckning

1. N o r d i s k t s a m a r b e t e I n o m n ä r i n g s f o r s k n i n g e n . S t a t s r å d e t s t r y c k e r i , Helsingfors. 28 s. H. 2. J O och k o m m u n e r n a . K i h l s t r ö m . 80 s. J u . 3. Fullfölj ds b e g r ä n s n i n g i s k a t t e m å l . I d u n . 146 s. F i . 4. Oljelagring. K i h l s t r ö m . 117 s. H. 5. K r i g s s k a d a å e g e n d o m . I d u n . 188 s. H . 6. S t a t e n s i n s t i t u t s för f o l k h ä l s a n a r b e t s u p p g i f t e r o c h o r g a n i s a t i o n . V i c t o r P e t t e r s o n . 191 s. I. 7. F ö r b ä t t r a d p e n s i o n e r i n g . I d u n . 260 s. S. 8. J o r d b r u k s f ö r s t ä r k a n d e m e d s k o g . K i h l s t r ö m . 416 s. J o . 9. ö r l o g s v a r v e n s o r g a n i s a t i o n m . m . V i c t o r P e t t e r s o n . 320 s. F ö . 10. B a l a n s e r a d e x p a n s i o n . B i l a g o r . M a r c u s . 197 s. F i . 11. F o r d r i n g s p r e s k r i p t i o n m . m . I d u n . 198 s. J u . 12. S t o m m a t e r i a l f r å n j o r d - o c h s t e n i n d u s t r i n . I d u n . 234 s. S. 13. D e n s t a t l i g a i n d i r e k t a b e s k a t t n i n g e n . K i h l s t r ö m . 423 s. FL 14. B e r o e n d e u p p d r a g s t a g a r e . B e c k m a n . 139 s. S. 15. F ö r s a m l i n g s l a g . I d u n . 413 s. E. 16. R e m i s s y t t r a n d e n ö v e r a l l m ä n n a p e n s i o n s b e r e d ningens betänkande om förbättrad pensionering. I d u n . 424 s. S. 17. M a r k v å r d och e r o s i o n s s k y d d . I d u n . 82 s. J o . 18. T r a f i k s ä k e r h e t . 2. I d u n . 493 s. K. 19. B i s k o p s v a l . G u m m e s s o n . 129 s. E. 20. U t r e d n i n g m e d förslag till n y v e t e r i n ä r t a x a m . m. S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 80 s. J o . 21. F ö r e n k l a d b y g g n a d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 292 s. K. 22. R e m i s s y t t r a n d e n . — B a l a n s e r a d e x p a n s i o n . M a r cus. 331 s. F i . 23. K a n s l i s t e r i a d m i n i s t r a t i v t j ä n s t . Kihlström. 128 s. C. 24. D e n a k a d e m i s k a u n d e r v i s n i n g e n . F o r s k a r r e k r y t e r i n g e n . Haeggström. 223 s. E. 25. Statliga b e t o n g b e s t ä m m e l s e r . Del 2 a. I d u n . 23 s. K. 26. Statliga f ö r e t a g s f o r m e r . 4. S t a t e n s v a t t e n f a l l s v e r k . I d u n . 159 s. Fi. 27. Ä r k e b i s k o p s v a l . Biskopsvalkommitténs betänk a n d e . Del 2. G u m m e s s o n . 47 s. E. 28. L ä r a r u t b i l d n i n g e n p å d e t h u s l i g a o m r å d e t . I d u n . 304 s. E. 29. M ö n s t r i n g o c h r e g i s t r e r i n g av sjöfolk. I d u n . 310 s. H. 30. S t r ö ä n g a r . K i h l s t r ö m . 156 s. J o . 31. B o s t ä d e r för å l d r i n g a r o c h i n v a l i d e r . I d u n . 117 s. S. 32. S t a t e n s skogsskolor. I d u n . 111 s. J o . 33. A l l m ä n f a m i l j e r å d g i v n i n g . K i h l s t r ö m . 220 s. S. 34. S t a d s - o c h h ä r a d s f ä n g e l s e r . I d u n . 32 s. J u . 35. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e i m a n l i g slöjd. K i h l s t r ö m . 180 s. E. 36. T r a f i k f ö r s ä k r i n g . K i h l s t r ö m . 185 s. J u . 37. N o r d i s k t e k o n o m i s k t s a m a r b e t e . A l l m ä n del. B e c k m a n . 137 s. H. 38. Offentlig f ö r e v i s n i n g a v d j u r . K i h l s t r ö m . 176 s. Jn. 39. S j ö m a n s s k a t t . I d u n . 152 s. F i . 40. P s y k i s k b a r n a - och u n g d o m s v å r d . I d u n . 197. s. I. 41. I d r o t t e n o c h s a m h ä l l e t . I d u n . 259 s. H . 42. L o n e - o c h s k a t t e g r u p p e r i n g a r n a . I d u n . 96 s. C. 43. I n d r a g n i n g a v o f ö r t j ä n t j o r d v ä r d e s t e g r i n g . I d u n . 611 s. J u . 44. F ö r e n k l a d b o s t a d s l å n g i v n i n g . I d u n . 167 s. S.

45. F ö r s a m l i n g s l a g för S t o c k h o l m . I d u n . 101 s. E. 46. S e m i n a r i e o r g a n i s a t i o n e n II. I d u n . 366 s. E.

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t e j a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till det d e p a r t e m e n t , u n d e r v i l k e t u t r e d n i n g e n avgivits, t. e x . E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e mentet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:46 Ecklesiastikdepartementet

SEMINARIE ORGANISATIONEN o Betänkande avgivet av

Seminarieutredningen

IDUNS T R Y C K E R I A K T I E B O L A G S T O C K H O L M 1957

ESSELTE

AB

Innehåll Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet Utredningens

förslag

A. Förslag till stadga för folkskoleseminarierna

9 B. Förslag till kungörelse angående vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare G. Förslag till kungörelse angående externa övningsskoleklasser

71 75

D. Förslag till kungörelse angående behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan E. Förslag till undervisningsplan för utbildning av folkskollärare

78 83

F. Förslag till undervisningsplan för vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare 189 Utredningens motivering 1. kap. Utbildning av folkskollärare 1. Motivering till ny undervisningsplan 2. Inträdesfordringar och inträdesprövning 3. Undervisningsplan 4. Praktisk lärarutbildning

200 200 203 208 238

2. kap.

254 254 266

Övningsskolan 1. Nuvarande anordningar 2. Övningsskolans storlek och inre organisation

3. kap. Lärarpersonalen 1. Lektorskompetensen 2. Lärare i historia och samhällskunskap 3. Lärare i trädgårdsskötsel 4 Lärare i hushållsgöromål

277 277 278 279 282

4. kap. Vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare 1. Historik och nuvarande förhållanden 2. Utredningens förslag

283 283 286

5. kap. Övriga frågor 290 1. Hushållsgöromål 290 2. Kompletteringskurser i fysik och matematik för elever på fyraårig linje 290 3. Betygssättningen i biologi med hälsolära i folkskollärarexamen på den tvååriga linjen 291 4. Vissa frågor angående folkskollärar- och s m å s k o l l ä r a r b e t y g e n . . . . 292 5. Meritvärderingskungörelsen 294 6. Samhällskunskap på småskollärarlinjerna 296 7. Frivillig kurs i franska eller tyska för elever på småskollärarlinje 296 8. Tilläggskurs i kvinnlig slöjd för småskollärare 297

4 6. kap. Motivering till de särskilda författningsförslagen 299 1. Stadga för folkskoleseminarierna 299 2. Kungörelse angående vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare 326 3. Kungörelse angående externa övningsskoleklasser 328 4. Kungörelse angående behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan 331 7. kap. Kostnadsberäkningar

8. kap. Sammanfattning

348 Bilagor Bilaga 1. Beräkning av totala handledararvodet till en handledare, i vars klass det meddelas praktisk lärarutbildning i samma omfattning som i en övningsskoleavdelning 353 Bilaga 2. Fördelning av övningsskoleklasser på lågstadium och högre stadium 355 Bilaga 3. Beräkning av anslag till handledararvoden vid en elevnärvaro av 52 procent i övningsskoleklasserna 358 Bilaga 4. Jämförelse mellan lönekostnaden för en övningsskoleklass och en handledareklass, som utnyttjas för den praktiska lärarutbildningen i samma omfattning som en övningsskoleklass 362

Till Herr Statsrådet för Kungl.

och

Chefen

Ecklesiastikdepartementet

I sitt den 13 juni 1956 överlämnade betänkande »Seminarieorganisationen I» rörande småskollärarutbildningen och seminarieorganisationens framtida omfattning anmälde seminarieutredningen, att den senare skulle avlämna ett betänkande angående folkskollärarutbildningen, vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare samt stadga för seminarierna. Genom beslut den 25 mars 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt seminarieutredningen att verkställa en allmän översyn av gällande stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna. Efter framställning av seminarieutredningen tillkallade departementschefen utöver förut tillkallade experter, rektorn vid folkskoleseminariet i Jönköping Börje Svensson, rektorn vid småskoleseminariet i Skara Eric Nilsson, övningsskolläraren vid folkskoleseminariet i Umeå Ruth Levander, och småskolläraren i Hälsingborgs skoldistrikt Ingeborg Sondén, den 30 januari 1956 rektorn vid Guldhedens folkskoleseminarium i Göteborg Bengt Bolin samt den 15 juni 1956 övningsskolläraren vid folkskoleseminariet i Lund Alf Kahnberg att såsom experter biträda utredningen. Vidare tillkallade departementschefen efter framställning av seminarieutredningen den 5 maj 1956 följande personer att, räknat från och med den 1 maj 1956, såsom experter stå till utredningens förfogande vid dess översyn av gällande undervisningsplan för folkskoleseminarierna, nämligen övningsläraren vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping Britta Appelgren, numera lektorn vid lärarhögskolan i Stockholm Bertil Boren, numera lektorn vid lärarhögskolan i Stockholm Lennart Dalen, övningsläraren vid Annedals folkskoleseminarium i Göteborg Arvid Ekerot, lektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm Carl Ernolv, numera lektorn vid lärarhögskolan i Stockholm Gietta Frykholm, övningsläraren vid folkskoleseminariet i Lund Arne Larsson, rektorn vid Annedals folkskoleseminarium i Göteborg Rikard Lindahl, numera lektorn vid lärarhögskolan i

6 Stockholm Henning Lindström, övningsläraren vid folkskoleseminariet i Uppsala Birger Oldermark, numera lektorn vid lärarhögskolan i Stockholm Bo Sternås, lektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm Nils Sylvan, numera rektorn vid folkskoleseminariet i Uppsala Olof Sörndal, numera lektorn vid lärarhögskolan i Stockholm Sven Thore, numera lektorn vid lärarhögskolan i Stockholm Ivar Thorén, övningsläraren vid folkskoleseminariet i Karlstad Börje Tolgfors samt lektorn vid folkskoleseminariet i Uppsala Erik Vanas. För att tagas i övervägande vid fullgörandet av uppdraget har beträffande i detta betänkande behandlade frågor till seminarieutredningen överlämnats följande handlingar: den 21 januari 1955 två särskilda framställningar av Svenska seminarielärarföreningen och Sveriges småskollärarinneförbund rörande särskild utbildningslinje för småskollärare, som önskar utbilda sig till folkskollärare; den 25 mars 1955 framställning av dåvarande rektor vid folkskoleseminariet i Kristianstad i fråga om undervisningen i samhällslära vid folkskoleseminarierna ; den 25 mars 1955 framställning av kollegiet vid folkskoleseminariet i Lund angående metodikundervisningen vid folkskoleseminarierna; den 25 mars 1955 framställning av Sveriges folkskollärarinneförbund angående undervisningen i hushållsgöromål vid folkskoleseminarierna, i vilken fråga jämväl Målsmännens riksförbund och Svenska facklärarförbundet inkommit med skrivelser; den 11 maj 1955 framställning av skolöverstyrelsen angående återbesättande av ordinarie lärartjänster i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna i Luleå och Lund; den 14 maj 1955 framställning av matematikkonferensen vid folkskoleseminariet för manliga elever i Linköping angående matematikundervisningen på studentlinje vid folkskoleseminarium; den 26 juni 1956 skrivelse från provinsialläkaren K. E. Ramquist angående skyldigheten för bl. a. inträdessökande till seminarium att förete läkarintyg; samt den 27 oktober 1956 framställning av Seminariernas elevförbund angående införande av obligatoriskt medlemskap i elevkåren vid lärarutbildningsanstalterna. Till seminarieutredningen har vidare inkommit ett antal skrivelser från myndigheter, organisationer och enskilda. Utredningen redovisar dessa skrivelser i själva betänkandet. Seminarieutredningen har avgivit följande remissutlåtanden: den 20 augusti 1956 över framställning från Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund angående folkskollärarutbildningen; samt

den 11 oktober 1956 över framställning av styrelsen för Seminariernas övningslärarförening angående tillkallande av representant för övningslärarna att såsom expert stå till utredningens förfogande. Då seminarieutredningen nu slutfört sitt arbete, får utredningen vördsamt överlämna förevarande betänkande. Stockholm den 17 december 1957

Edgar Sjödahl Gustaf Sundelin

Erik

Brevner i Lars

Ingvar

U T R E D N I N G E N S FORSLAG

A . Förslag till stadga för folkskoleseminarierna

I. Seminariernas ändamål och organisation 1§ Folkskoleseminarierna ha till ändamål att utbilda folkskollärare och småskollärare. Utbildningen avslutas med folkskollärarexamen och småskollärarexamen. 2 §

Folkskoleseminarierna äro avsedda för såväl manliga som kvinnliga elever. Närmare föreskrifter rörande intagning av manliga elever på småskollärarlinje meddelas av skolöverstyrelsen. 3 §

Vid folkskoleseminarierna finnas följande linjer: fyraårig folkskollärarlinje och tvåårig folkskollärarlinje samt treårig småskollärarlinje och tvåårig sinåskollärarlinje. Beträffande vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare gäller vad därom är särskilt stadgat. 4 § Vid varje seminarium skall finnas en övningsskola, vars lärjungar skola utgöras av såväl gossar som flickor. 5§ Vad i denna stadga sägs om folkskola äger motsvarande tillämpning beträffande enhetsskola. II. Utbildningens anordning 1. Undervisningens omfattning

6 § Vid seminariet meddelas dels undervisning i de ämnen, som angivas i undervisningsplanerna, dels ock praktisk utbildning för läraryrket.

10 7 § 1 mom. Elev, som företer vitsord från universitet, högskola eller annan utbildningsanstalt, vilket motsvarar fordringarna för vinnande av behörighet till anställning såsom lärare i visst ämne eller viss ämnesgren vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk, skall, om han så önskar, vara befriad från deltagande i undervisning i det ämne eller den ämnesgren, vitsordet avser; dock att befrielse icke må gälla ämnet psykologi och pedagogik i dess helhet. 2 mom. Elev, som företer intyg från någon staten tillhörande eller under statens kontroll stående läroanstalt om godkända insikter och färdigheter i visst ämne, vilka av rektor efter hörande av vederbörande lärare prövas fullt motsvara seminariets kurs i ämnet eller viss del av densamma, kan, om han så önskar, i den utsträckning, som av rektor bestämmes, befrias från deltagande i undervisningen i det ämne eller den ämnesgren, vitsordet avser. 3 mom. Elev, som erhållit befrielse från undervisning i något ämne på grund av föreskrifterna i denna paragraf, skall dock deltaga i denna undervisning, så snart den rör ämnets metodik. Befrielse från deltagande i undervisningsövningarna i ämnet må icke medgivas. 4 mom. Elev, som önskar sådan befrielse från undervisning, som avses i denna paragraf, skall snarast möjligt vid läsårets början hos rektor göra anmälan därom. 8 § Elev må, om han så önskar, av rektor efter hörande av vederbörande lärare k u n n a befrias från undervisningen antingen i en av ämnesgrenarna sång och instrumentalmusik eller, därest sjukdom eller lyte eller annan omständighet hindrar eleven att förvärva föreskriven färdighet, i den praktiska delen av ämnet gymnastik med lek och idrott. Elev bör dock såvitt möjligt deltaga i undervisningsövningarna i ifrågavarande ämne. Med avseende på den sålunda befriades godkännande vid flyttning och i examen gäller vad i 36 och 53 §§ är stadgat.

2. Undervisningsplan och arbetsordning

9 § Undervisningen för seminariets elever ordnas med huvudsaklig ledning av undervisningsplaner, fastställda av Kungl. Maj :t. Vederbörande ämneskonferens äger dock rätt att vidtaga mindre ändringar beträffande lärokurserna. Därjämte äger rektor rätt att efter lärarkollegiets tillstyrkan vidtaga de jämkningar med avseende på timtal, som

11 kunna vara önskliga, exempelvis för vinnande av koncentration i undervisningen och ett mera självständigt och fritt arbetssätt för eleverna. 10 § 1 mom. Rektor skall efter hörande av kollegiet eller efter samråd med vederbörande lärare för varje läsår eller, om så prövas lämpligt, för viss del därav uppgöra och bestämma: a) plan för arbetets fördelning mellan seminariets lärare, upptagande såväl deras tjänstgöring på lärorummet som ock deras huvudsakliga åligganden i övrigt; b) arbetsordning (schema) med uppgift om arbetet för varje lektion under veckan samt om vederbörande lärares namn. 2 mom. Skolöverstyrelsen må, efter framställning från rektor och kollegium, medgiva försök med ändrad timplan. 3 mom. Förslag till arbetets fördelning bör, så vitt möjligt, vara för lärarna tillgängligt före nästföregående vårtermins slut. 4 mom. Arbetsordningen skall vara anslagen i varje lärorum. 11 § 1 mom. Rektor äger vidtaga de tillfälliga förändringar i den bestämda arbetsordningen, vilka äro betingade av förfall för lärare eller av särskilda anordningar i undervisningssyfte eller ock av annan anledning. 2 mom. Studieutflykt och studiebesök, som icke upptager längre tid än den, som är på arbetsordningen anvisad åt ämnet, må vederbörande lärare efter eget beprövande anordna, sedan han därom lämnat rektor meddelande. Planeras studieutflykten eller studiebesöket taga längre tid i anspråk, göres hos rektor framställning om utflyktens anordnande.

3. Undervisningsmedel

12 § 1 mom. Seminariet bör vara väl försett med den materiel och den utrustning i övrigt, som erfordras för ett ändamålsenligt bedrivande av undervisningen i de olika ämnena. 2 mom. Vid seminariet skall finnas ett bibliotek, avsett för seminariets lärare och elever. Detta bibliotek bör omfatta såväl facklitteratur som skönlitteratur med särskilt hänsynstagande till sådana ämnesområden, i vilka undervisning lämnas. Samlingar av de vanliga läroböckerna och handledningarna i de olika skolämnena böra finnas tillgängliga. Där så erfordras, anordnas ett för lärarna avsett referensbibliotek, innehållande uppslagsböcker och andra böcker, som oftare behöva rådfrågas. 3 mom. Exemplar av denna stadga och gällande undervisningsplaner skola finnas tillgängliga i seminariets bibliotek.

12 13 § Om införande av nya läroböcker på seminariestadiet beslutar vederbörande ämneskonferens. Ämneskonferensens beslut skall underställas rektor, som, därest han icke finner sig kunna godkänna det, skall hänskjuta ärendet till avgörande av skolöverstyrelsen. 4. Lärotider in. in.

14 § 1 mom. Läsåret, som fördelas på två terminer, nämligen hösttermin och vårtermin, börjar, därest icke särskilda omständigheter föranleda undantag, i augusti och slutar i juni. 2 mom. Läsåret omfattar trettionio veckor, däri inberäknat tid för inträdes- och flyttningsprövningar. Bektor bestämmer om fördelning av läsåret på höst- och vårtermin samt om dagarna för terminernas början och slut. Om sitt beslut skall rektor underrätta skolöverstyrelsen. Den övriga delen av året utgöres av allmänna ferier. Lärarna skall lämna rektor uppgift om sin adress under ferierna. Med avseende på beräkningen av sådana avlöningsmedel, som skola utgå efter läsår, skall läsåret anses börja den dag, då höstterminens inträdesoch flyttningsprövningar vid seminariet taga sin början. 3 mom. I läsåret inräknas den ledighet, som vid början och slutet av varje termin oundgängligen må erfordras för skolarbetets början och avslutning, ävensom den ledighet, som lämnas eleverna från och med torsdagen före påsk till och med nästfoljande onsdag samt från och med lördagen före pingst till och med nästf oljande tisdag. Därest i något särskilt fall, för vinnande av lämpligare fördelning av elevernas ledighet under vårterminen, en sådan åtgärd skulle befinnas ändamålsenlig, må efter rektors beprövande ledigheten under torsdagen före påsk, söckendagarna efter påsk och sockendagarna vid pingst kunna helt eller delvis utbytas mot annan ledighet av motsvarande längd under loppet av samma termin. Avslutas läsåret före pingstdagen, må i stället för den sedvanliga ledigheten vid pingst kunna lämnas ledighet två dagar under vårterminens lopp. 4 mom. För hela seminariet gemensam ledighet från undervisningen skall av rektor dessutom lämnas under sammanlagt minst fem, högst sju dagar under läsåret. 5 mom. För att bereda lärare tillfälle att under pågående termin deltaga i auskultations- eller instruktionsdagar eller göra studiebesök i andra skolor må rektor inställa undervisningen under högst tre dagar för varje lärare och läsår. 15 § 1 mom. För högtidlighållande av någon betydelsefull minnesdag eller för annat särskilt ändamål må rektor kunna samla seminariets elever och lär-

13 jungar och i sammanhang därmed lämna den ledighet från undervisningen, som anses skälig. 2 mom. För elevernas deltagande i av seminariet anordnade studiebesök, studie- eller idrottsutflykter må rektor i erforderlig utsträckning inställa undervisningen enligt arbetsordningen. 16 § 1 mom. Undervisningen fördelas på lektioner, av vilka var och en omfattar fyrtiofem minuter. 2 mom. Arbetsordningen skall så uppgöras, att elevernas arbetsbörda i möjligaste mån j ä m n t fördelas på veckans arbetsdagar och att överansträngning undvikes. 3 mom. Mellan lektionerna skall lämnas en rast på i regel tio minuter. Där undervisningens art så kräver, må rektor för särskilt fall eller ämne bestämma annan fördelning av lektioner och raster. 4 mom. I det dagliga arbetet skall, om arbetets art ej lägger hinder i vägen därför, efter tredje eller fjärde undervisningstimmen göras ett uppehåll om minst 45 minuter (måltidsrast), dock att denna rast på lördagar må kunna avkortas med högst 15 minuter. 5 mom. Där så prövas nödigt, må lärare efter rektors medgivande kunna använda tid utom den fastställda arbetsordningen till att med enskild elev eller mindre grupp av elever företaga kort granskning av undervisningsövning, i vilken eleven eller elevgruppen deltagit. 6 mom. Från de i denna paragraf givna bestämmelserna må skolöverstyrelsen, om särskilda skäl därtill äro, kunna medgiva avvikelser. 17 § Vid läsårets början samlas seminariets lärare och elever på utsatt dag och timme. Rektor gör de erinringar och lämnar de meddelanden han finner erforderliga. Därjämte förrättas upprop med eleverna. 18 § Vid slutet av vårterminen förrättas offentlig årsavslutning med seminariets elever. 5. Intagning, inträdesfordringar och inträdesprövning

19 § Intagning i seminarium må, med de undantag som nämnas i 33 §, ske endast i samband med inträdesprövning. 20 §

1 mom. För inträde i fyraårig folkskollärarlinje och treårig småskollärarlinje fordras:

14 a) att före ingången av det år, då inträde önskas, icke ha uppnått trettio år, men att under nämnda år uppnå lägst aderton år, om inträde önskas i första klassen, nitton år, om inträde önskas i andra klassen, och tjugo år, om inträde önskas i högre klass, dock att skolöverstyrelsen, om särskilda skäl föreligga, äger medgiva inträde vid lägre eller högre ålder; b) att om sökanden ej haft smittkoppor, ha undergått vederbörlig skyddskoppympning eller blivit därifrån lagligen undantagen; c) att vara fri från sådan sjukdom eller så beskaffat lyte, som k a n utgöra hinder för framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet eller menligt inverka på andra elever eller göra sökanden olämplig för läraryrket; samt d) att uppfylla de i 26 § angivna fordringarna. 2 mom. För inträde i tvåårig folkskollärarlinje och tvåårig småskollärarlinje fordras: a) att före ingången av det år, då inträde önskas, icke ha uppnått trettio år, men att under nämnda år uppnå lägst nitton år, dock att skolöverstyrelsen, där särskilda skäl föreligga, äger medgiva inträde vid lägre eller högre ålder; b) att uppfylla de i 1 mom. b) och c) angivna villkoren; c) att ha avlagt studentexamen och i sådan examen eller i därefter genomgången fyllnadsprövning till sådan examen ha erhållit godkända vitsord på sätt i 29 § sägs; d) att i övrigt uppfylla de i 29 § angivna fordringarna. 21 § 1 mom. Ansökning om inträde skall ingivas till rektor av sökande till treårig eller fyraårig linje senast den 30 april och av sökande till tvåårig linje senast den 10 juli det år, då inträde önskas. Rektor äger dock i särskilda fall medgiva, att ansökning må ingivas senare än vad sålunda stadgats. 2 mom. Vid ansökningen skola fogas följande handlingar: a) åldersbetyg; b) vederbörligt intyg om förhållande, som avses i 20 § 1 mom. b ) ; c) sökandens egen förklaring angående hans hälsotillstånd, avfattad enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär; d) om inträde önskas i fyraårig eller treårig linje: betyg över avlagd r e a examen eller senast erhållna skolbetyg samt där så erfordras redogörelse för de studier, sökanden bedrivit såsom förberedelse för inträdesprövninger; om inträde önskas i tvåårig linje: betyg över studentexamen samt, däreft sökanden undergått fyllnadsprövning till denna examen, betyg över sådai prövning; e) betyg över tidigare tjänstgöring som lärare eller utbildning för läraryrket; samt

15 f) de övriga handlingar sökanden önskar åberopa, varvid, om sökanden åberopar deltagande i folkbildningsarbete, socialt arbete eller annan praktisk verksamhet, arten och omfattningen av denna verksamhet böra uppgivas. Betyg och intyg böra ingivas i behörigen styrkta avskrifter. Sökande är skyldig att på anfordran uppvisa originalhandiingar. 22 § 1 mom. Finner rektor vid granskning av förklaring angående hälsotillstånd, att sökande redan på grund av denna kan bedömas såsom från hälsosynpunkt olämplig eller mindre lämplig för läraryrket, skall rektor efter samråd med seminarieläkaren besluta, huruvida sådan sökande omedelbart skall förvägras inträde eller skall anmodas komplettera sina ansökningshandlingar med visst läkarutlåtande eller skall uppmanas infinna sig till särskild undersökning hos seminarieläkaren. Finner rektor, att sökande av skäl, som nyss sagts, bör förvägras inträde eller att ytterligare läkarutlåtande bör infordras, skall han ofördröjligen underrätta denne härom. 2 mom. Sökande, som enligt 27 och 30 §§ befunnits böra vinna inträde, skall inom av rektor bestämd tid förete läkarredogörelse, avfattad enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär och utfärdad tidigast sex månader före nämnda tidpunkt. Omedelbart efter det läkarredogörelse inkommit, skall seminarieläkaren granska denna. Finner seminarieläkaren därvid anledning till anmärkning, skall han anmäla detta för rektor, vilken beslutar om åtgärd, som i 1 mom. sägs. 23 §

Är antalet sökande avsevärt större än det antal, som må intagas, och kan i sådant fall redan på grund av ansökningshandlingarna förutses, att vissa sökande vid jämförelse med övriga icke kunna vinna inträde det läsår ansökningen avser, äger rektor besluta, att dessa sökande icke må deltaga i inträdesprövningen. Så snart ske kan, skola dessa underrättas om beslutet. Erforderliga tillämpningsföreskrifter meddelas av skolöverstyrelsen. 24 §

1 mom. Inträdesprövningen till fyraårig och treårig linje förlägges till vårterminens slut. Den skall i regel omfatta åtta prövningsdagar, med rätt för skolöverstyrelsen att förlänga denna tid, samt förrättas i av rektor uppgjord ordning. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må inträdesprövning enligt skolöverstyrelsens bestämmande kunna anordnas jämväl vid höstterminens början.

16 Rektor skall i god tid skriftligen underrätta sökande om den tidpunkt, då denne har att infinna sig vid seminariet för att undergå prövning. 2 mom. Samtliga sökande prövas i musik i enlighet med i 25 § angivna fordringar och skola undergå prov i lämplighet för läraryrket. Lämplighetsproven utformas i enlighet med av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar. 3 mom. Sökande, som avlagt realexamen eller på sätt skolöverstyrelsen föreskriver, styrker sig äga däremot svarande kunskaper, prövas endast i sådana ämnen, där han ej har godkända vitsord. Den som erhållit avgångsbetyg från enhetsskolans klass 9 g och 9 a äger att tillgodoräkna sig detta på sätt därom är särskilt stadgat. 4 mom. För sökande, som icke enligt 3 mom. är befriad från prövning, skall prövningen omfatta: a) Skriftliga prov, bestående av uppsatsprov, prov i engelska och räkneprov, samt skriftligt besvarande av frågor, fallande inom området för de i 25 § nämnda läroämnenas kurser; skolande detta prov förekomma i de ämnen och i den utsträckning, som rektor efter samråd med de i prövningen deltagande lärarna finner lämpligt. Prövning för inträde i treårig linje skall dock icke omfatta skriftligt prov i engelska. För vartdera av uppsats- och räkneproven medgives en tid av fyra timmar och för provet i engelska tre timmar. Uppgifterna för de skriftliga proven bestämmas av rektor efter förslag av vederbörande lärare. b) Muntliga prov, omfattande förhör i de läroämnen och inom de kurser, som i 25 § nämnas. Vid proven bör den prövande läraren taga hänsyn till sökandens i 21 § 2 mom. d) omförmälda redogörelse för sina förberedande studier och till innehållet i de läroböcker, som sökanden vid dessa studier använt. Rektor äger rätt att efter samråd med de i prövningen deltagande lärarna från de muntliga proven utesluta inträdessökande, vilkens uppsatsprov icke godkänts. Därvid bör även tagas hänsyn till den sökandes räkneprov. c) Prov i teckning i enlighet med i 25 § angivna fordringar. 5 mom. Skolöverstyrelsen äger föreskriva eller efter framställning av rektor medgiva, att visst prov av annan art anordnas utöver vad i denna paragraf föreskrivits. 25 § För godkänt vitsord vid inträde i fyraårig eller treårig linjes första klass skall fordras: i kristendomskunskap: kännedom om det viktigaste av de bibliska böckernas innehåll med särskilt beaktande av den israelitiska religionens utveckling, Jesu verksamhet

17 och förkunnelse samt kristendomens grundläggningstid enligt Apostlagärningarna och valda stycken av Pauli brev, kännedom om huvuddragen av kristendomens, kyrkans och missionens historia med huvudvikten lagd vid nutida förhållanden och vid utvecklingen i vårt eget land, någon kunskap om de främmande religioner, med vilka kristendomen kommit i beröring, insikt i den kristna tros- och livsåskådningen, någon kännedom om svenska kyrkans psalmbok och gudstjänst samt om kyrkoåret; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i modersmålet: kännedom om det viktigaste av form- och satsläran, säkerhet i rättskrivning, färdighet i att läsa väl samt i muntlig och skriftlig framställning, någon förmåga att använda uppslagsböcker samt att jämföra olika källor, någon kännedom om svensk litteratur från 1800- och 1900-talen, förvärvad genom läsning av några av våra främsta författares viktigaste verk, någon förmåga att läsa och förstå dansk och norsk litteratur, någon kännedom om språkbruk, språkriktighet och stilarter; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i engelska: förmåga att läsa och förstå lätt engelsk text, någon färdighet att uppfatta enkel och tydligt talad engelska och att aktivt använda sitt ordförråd muntligt och skriftligt; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i historia med samhällslära: kännedom om allmän och svensk historia från äldsta till nuvarande tid, elementär kännedom om folkrörelser och politiska partier, om huvuddragen av samhällets ekonomiska och sociala byggnad, om samhällsstruktur och socialgrupper, om kommunernas verksamhet, om demokratiens innebörd och huvudproblem samt om grunddragen av Sveriges statsförfattning, förvaltning och rättsväsen; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i geografi: insikt i Sveriges geografi, översikt över topografien, landytans förändring och klimatet, växt- och djurgeografi, naturtillgångar, näringsliv, befolkningsförhållanden, viktigare orter, samfärdsmedel, indelning i landskap och län, kännedom om våra nordiska grannländers geografi jämförd med Sveriges geografi, kännedom om det övriga Europas och de främmande världsdelarnas geografi, 2—709254

18 kännedom om jordens form och om världshaven, kännedom om avbildning genom kartan; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i matematik: insikt och färdighet i räkning med hela tal — positiva och negativa — decimalbråk och allmänna bråk, kännedom om räkning med bokstavsuttryck, användning av enklare formler, ekvationer och ekvationssystem av första graden, räkning med kvadratrötter samt grafisk framställning, kännedom om viktigare geometriska begrepp och satser såsom olika slag av vinklar, vinkelsumman i en triangel, parallella linjer, trianglars kongruens och likformighet, längdskala och ytskala, konstruktion av höjd, median och bissektris, satsen om den rätvinkliga triangeln, cirkelns geometri, något om likformighet samt enklare planimetriska och stereometriska beräkningar, insikt i procent- och promilleberäkning, blandningsräkning, medelvärdesberäkningar, kännedom om räkning med främmande landers mynt, obligationer och växlar; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i biologi med hälsolära: kännedom om djurrikets huvudgrupper, husdjurens egenskaper och skötsel samt deras roll i produktionen, kännedom om växtrikets huvudgrupper, växternas livsföreteelser, jordbrukets växter, våra vanligare trädslag inom skogsbruket, ogräs, skadeinsekter och växtsjukdomar, kännedom om Sveriges viktigaste växt- och djursamhällen samt grundlig kännedom om en bygds växt- och djursamhällen, kännedom om naturskydd och naturvård, kännedom om människokroppens byggnad och funktioner, cellen och dess liv, kännedom om hälsoläran, såsom bostadshygien, födans rätta sammansättning, verkan av olika gifter (kaffe, te, tobak, alkohol), infektionssjukdomar, social hälsovård, sexualfrågor, någon kännedom om ärftlighetslärans grunder; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i fysik: insikter i fysikens grundenheter, längd- och volymmätning, vägning, kraftens sammansättning, de enkla rörelselagarna, mekaniskt arbete, olika energiformer, de viktigaste egenskaperna hos vätskor och gaser, insikter i kroppars utvidgning, temperaturmätning, de olika aggregationstillståndens fysik, värmets spridning, värmemotorer och elementär meteorologi, insikter i läran om permanenta magneter, magnetfält, jordens magne-

19 tiska fält, galvaniska element och ackumulatorer, den elektriska strömmens magnetiska verkningar, värmeverkningar, elektrisk energi och effekt, induktionslagarna med tillämpning på elektriska maskiner, kännedom om ljudets natur och utbredning, ljusets utbredning, reflexion och brytning, belysningslagen, bildalstring i enkla optiska instrument samt någon kännedom om olika slag av strålning, kännedom om himlakropparnas skenbara och verkliga rörelser, almanackan och tideräkningen; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i kemi: kännedom om kemiska grundbegrepp såsom grundämne, förening och blandning, oxidation och reduktion, syror och baser, neutralisation, innebörden av enkla kemiska formler, grunderna av elektrolys, några organiska ämnesgrupper, några kemiska industrier; allt i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan; i teckning: någon förmåga att genom teckning efter föremål och ur fantasien ådagalägga uppfattning av enklare former; i musik: förmåga att sjunga någon enkel sång eller psalm efter eget val eller på annat sätt ådagalagt musikaliskt gehör. 26 §

För inträde i fyraårig eller treårig linjes första klass fordras godkänt vitsord i samtliga i 25 § nämnda ämnen samt godkända inträdesprov. Dock må till elev k u n n a antagas inträdessökande, som blivit underkänd i högst ett ämne, därest han erhållit godkänt vitsord i modersmålet och matematik. Avsaknad av godkänt vitsord skall i varje fall vid bedömandet uppvägas av sökandens i övrigt ådagalagda begåvning eller av visad lämplighet för läraryrket. 27 § 1 mom. Efter avslutad inträdesprövning till fyraårig och treårig linjes första klass sammanträder ett kollegium, bestående av rektor och de lärare, som förrättat prövningen, varjämte seminarieläkaren i den mån så finnes erforderligt, kallas att deltaga i kollegiets överläggningar. Sedan vitsord över de avlagda proven avgivits, har kollegiet att med tillämpning av h ä r givna föreskrifter dels förklara, vilka sökande som befunnits böra vinna inträde, dels ock bestämma, i vilken ordning dessa med iakttagande av vad i 3 mom. sägs, k u n n a intagas. 2 mom. Såsom vitsord över inträdesproven användas de betygsuttryck, som äro angivna i 34 § 2 mom. Vitsorden införas i den längd över inträdessökande, som omförmäles i 96 §.

20 3 mom. Kunna ej alla till inträde godkända mottagas, skall företräde lämnas dem, som genom vitsord i examina och vid inträdesprövning ådagalagt större mognad och kunskaper och visat sig vara mest lämpliga för läraryrket, varvid hänsyn jämväl må tagas till den erfarenhet, som sökande k a n ha vunnit genom deltagande i folkbildningsarbete, socialt arbete eller annan praktisk verksamhet. £ mom. Sedan seminarieläkaren granskat i 22 § 2 mom. omförmälda läkarredogörelser, skall rektor med iakttagande av den av kollegiet enligt 1 mom. uppgjorda ordningen bestämma, vilka sökande som skola intagas. 28 § 1 mom. Inträdesprövningen till tvåårig linje förrättas vid höstterminens början i av rektor uppgjord ordning och skall i regel omfatta två dagar, med rätt för skolöverstyrelsen att förlänga denna tid. Rektor skall i god tid skriftligen underrätta sökanden om den tidpunkt, då denne har att infinna sig vid seminariet för att undergå prövning. 2 mom. Den, som söker inträde i tvåårig linjes första klass, prövas i musik och skall undergå prov i lämplighet för läraryrket. För godkänt vitsord i musik fordras någon kännedom om musiklärans elementer samt någon färdighet i enklare tonträffning och i spelning av lättare koraler på orgelharmonium, piano eller violin. Lämplighetsproven utformas i enlighet med av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar. 3 mom. För sökande, som i gymnastik med lek och idrott saknar godk ä n t vitsord i studentexamen eller i fyllnadsprövning till denna examen, anordnas inträdesprövning, avseende att utröna, huruvida sökanden äger nödig förutsättning att i nämnda ämne tillgodogöra sig undervisningen på den tvååriga linjen. 4 mom. Såsom vitsord över inträdesproven användas de betygsuttryck, som äro angivna i 34 § 2 mom. Vitsorden införas i den längd över inträdessökande, som omförmäles i 96 §. 29 § 1 mom. För inträde i tvåårig folkskollärarlinjes första klass skall fordras, att sökanden dels i studentexamen på gymnasiets allmänna linje, latineller reallinje eller i fyllnadsprövning till denna examen erhållit godkända vitsord i kristendomskunskap, svensk skrivning, svenska språket och litteraturen, historia med samhällslära och teckning samt minst ett främmande levande språk ävensom i minst tre av följande fem ämnen, nämligen geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi, dock att kravet på godkända vitsord i matematik och kemi skall anses uppfyllt även av den, som erhållit minst vitsordet godkänd vid flyttning, i matematik till ring II 3 och III 4 på allmänna linjen och reallinjen och i kemi till ring III 3 och IV4 på

21 allmänna linjens sociala gren, dels i gymnastik med lek och idrott antingen erhållit godkänt vitsord i nämnda examen, respektive fyllnadsprövning, eller undergått godkänt inträdesprov, som i 28 § 3 mom. sägs, dels undergått godkänt inträdesprov i musik, dels ock blivit godkänd i de lämplighetsprov varom i 28 § 2 mom. stadgas. Undantag må dock kunna göras för ett av ämnena musik och, därest sjukdom eller lyte hindrat sökanden att förvärva godkänt vitsord, gymnastik med lek och idrott. 2 mom. För inträde i tvåårig småskollärarlinjes första klass skall fordras, att sökanden dels i studentexamen på gymnasiets allmänna linje, latin- eller reallinje eller i fyllnadsprövning till denna examen erhållit godkända vitsord i kristendomskunskap, svensk skrivning, svenska språket och litteraturen, historia med samhällslära, teckning samt minst ett främmande levande språk ävensom i minst ett av följande tre ämnen, n ä m ligen geografi, matematik och biologi med hälsolära, dock att kravet p å godkända vitsord i matematik och kemi skall anses uppfyllt även av den, som erhållit minst vitsordet Godkänd vid flyttning, i matematik till ring II 3 och III 4 på allmänna linjen och reallinjen och i kemi till ring III 3 och IV4 p å allmänna linjens sociala gren, dels i gymnastik med lek och idrott antingen erhållit godkänt vitsord i nämnda examen, respektive fyllnadsprövning, eller undergått godkänt inträdesprov, som i 28 § 3 mom. sägs, dels i studentexamen eller realexamen erhållit godkända vitsord i fysik och kemi eller på sätt skolöverstyrelsen föreskriver, styrker sig äga mot realexamen svarande k u n skaper, dels undergått godkänt inträdesprov i musik, dels ock blivit godkänd i de lämplighetsprov, varom i 28 § 2 mom. stadgas. Undantag må dock k u n n a göras för ett av ämnena musik och, därest sjukdom eller lyte hindrat sökanden att förvärva godkänt vitsord, gymnastik med lek och idrott. 3 mom. Avsaknad av godkänt vitsord skall i varje fall vid bedömandet uppvägas av sökandens i övrigt ådagalagda insikter och färdigheter eller visad lämplighet som lärare. 4 mom. Vitsord i studentexamen eller i fyllnadsprövning till samma examen kan ersättas av vitsord i motsvarande ämne i akademisk examen. 30 § 1 mom. Efter avslutad inträdesprövning till tvåårig linjes första klass sammanträder ett kollegium, bestående av rektor, de lärare, som förrättat prövningen, samt de lärare, som under läsåret skola bestrida undervisningen å den tvååriga linjen, varjämte seminarieläkaren i den mån så finnes erforderligt, kallas att deltaga i kollegiets överläggningar. Kollegiet h a r att med tillämpning av här givna föreskrifter dels förklara, vilka sökande som befunnits böra vinna inträde, dels ock bestämma, i vilken ordning dessa med iakttagande av vad i 2 mom. sägs, kunna intagas. 2 mom. Kunna ej alla till inträde godkända sökande mottagas, skall företräde lämnas dem, som genom vitsord i examina och vid inträdesprövning

22 ådagalagt större mognad och kunskaper och visat sig vara mest lämpliga för läraryrket, varvid hänsyn jämväl må tagas till den erfarenhet, som sökande kan ha vunnit genom deltagande i folkbildningsarbete, socialt arbete eller annan praktisk verksamhet. 3 mom. Sedan seminarieläkaren granskat i 22 § 2 mom. omförmälda läkarredogörelser, skall rektor med iakttagande av den av kollegiet enligt 1 mom. uppgjorda ordningen bestämma, vilka sökande som skola intagas. 31 § 1 mom. För inträde i annan klass än den första fordras, att inträdessökande visar sig uppfylla inträdesfordringarna till första klassen av vederbörande linje samt därjämte äga godkänd insikt och färdighet i den eller de föregående klassernas lärokurser; dock må undantag därvid kunna göras i den utsträckning, som jämlikt 36 § är medgivet vid flyttning från lägre klass till högre. 2 mom. För intagning i högsta klassen av vederbörande linje fordras därjämte, att sökanden under minst två terminer med goda vitsord vid någon under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt bestritt tjänstgöring, till art och omfattning i huvudsak motsvarande full tjänstgöring för lärare vid läroanstalten i fråga, eller ock i vad avser folkskollärarlinje avlagt småskollärarexamen. Dock må skolöverstyrelsen kunna i särskilda fall medgiva undantag från det sålunda stadgade villkoret om viss tids tjänstgöring. 3 mom. Vid intagning av elever i annan klass än den första skall för övrigt i tillämpliga delar gälla, vad som är föreskrivet rörande intagning av elever i första klassen. 32 § 1 mom. Där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda förhållanden medgiver undantag, må i varje klass eller avdelning av klass icke intagas flera elever, än att hela antalet samtidigt undervisade uppgår till högst tjugofyra. 2 mom. Vid intagningen tillses, att platser hållas tillgängliga för de elever, som förut tillhöra seminariet och vid slutet av vårterminen icke blivit uppflyttade till högre klass, vare sig dessa komma att kvarstanna i klassen eller efter i 37 § omförmäld prövning vid höstterminens början erhålla flyttning till högre klass. 33 § 1 mom. Den, som vid ett seminarium blivit till inträde godkänd men icke där kunnat intagas på grund av bristande utrymme, må, efter skolöverstyrelsens beprövande, kunna samma år utan förnyad inträdesprövning intagas vid annat seminarium, där utrymmet så medgiver. 2 mom. Skulle vid början av höstterminen eller dessförinnan visa sig, att vid seminariet finnes utrymme för flera elever än de, som redan inta-

23 gits, äger rektor att med ledning av ovan givna bestämmelser bland dem, som befunnits böra vinna inträde men på grund av bristande utrymme ej blivit intagna, i den ordning kollegiet bestämt, till elever antaga så många, som enligt givna föreskrifter ytterligare kunna mottagas. 3 mom. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, m å skolöverstyrelsen kunna medgiva den, som varit elev vid seminarium men därifrån avgått, rätt att åter intagas vid seminarium utan undergående av inträdesprövning. 4 mom. Skolöverstyrelsen må ock, där särskilda skäl föreligga, kunna medgiva, att elev vid ett seminarium må utan inträdesprövning vinna inträde vid annat seminarium. 6. Flyttning samt avgång utan examen

34 § 1 mom. Vid slutet av varje termin avgiver kollegiet vitsord över elevs uppförande och ordning med något av uttrycken Mycket gott (A), Gott (B) och Mindre gott (C) för uppförande samt Mycket god (A), God (B) och Mindre god (C) för ordning. 2 mom. Vid slutet av varje läsår samt i högsta klassen även vid slutet av höstterminen avgiver vederbörande lärare i kollegiet vitsord över elevs insikter och färdigheter i de olika ämnena, varvid användas uttrycken Berömlig (A = 3), Med utmärkt beröm godkänd (a = 272), Med beröm godkänd (AB = 2), Icke utan beröm godkänd ( B a = 1 7 » ) , Godkänd (B = 1), Icke fullt godkänd (BC = 0) samt Icke godkänd (C = 0). I fråga om ämnet modersmålet skola på fyraårig och treårig linje vitsord givas dels för svensk skrivning, dels för insikter i svenska språket och litteraturen. På tvåårig linje skall vitsord endast givas för insikter i svenska språket och litteraturen. I sång och instrumentalmusik givas särskilda vitsord. I gymnastik med lek och idrott bedömas färdighet och insikt med särskilda vitsord. Har elev jämlikt 7 eller 8 §§ varit befriad från undervisning i ämne eller ämnesgren, skall han icke erhålla vitsord däri. 3 mom. Vid slutet av varje termin i högsta klassen bestämmes vitsord över undervisningsskicklighet i kollegium av rektor och de lärare, som under läsåret handlett eleven vid hans undervisningsövningar. Härvid användas samma uttryck som för vitsord över insikter och färdigheter. Dock må utöver nämnda uttryck även användas uttrycken Med gott beröm godkänd (AB+ = 2,2) och Med icke fullt beröm godkänd ( A B — = 1,8). 4 mom. Högsta betygsgraden må endast komma till användning, när synnerliga skäl tala därför. 5 mom. Är vitsord beroende av två eller flera lärares bedömande och ha dessa icke enats om gemensamt vitsord, bestämmes sådant genom omröst-

24 ning mellan sagda lärare, varvid i händelse av lika röstetal rektor har utslagsröst eller om han icke deltagit i omröstningen fäller avgörandet. 35 § 1 mom. De vitsord, som tilldelats elever, införas i betygslängd enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. 2 mom. Vid slutet av varje läsår samt i högsta klassen jämväl vid slutet av höstterminen erhåller elev, såvida icke utskrivningsbetyg skall utfärdas för honom, ett av klassföreståndaren undertecknat betyg, upprättat enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Vid vitsords avgivande må dock efter beslut av kollegiet tentamensbok användas i enlighet med av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar. Vitsord i uppförande och ordning avgivet under termin, då elev icke erhåller betyg, skola icke införas i betygslängden, men anteckning skall göras i kollegiets protokoll. Om elev tilldelas annat vitsord än Mycket gott eller Mycket god, skall rektor underrätta honom härom. 36 § 1 mom. Vid slutet av läsåret fattar kollegiet beslut rörande elevernas flyttning från lägre till högre klass. 2 mom. För flyttning fordras godkänt vitsord i samtliga på timplanen för vederbörande klass, respektive i kompletteringskurs, upptagna obligatoriska ämnen, vari betyg skall givas; dock må undantag därvid kunna göras antingen för musik, respektive en av ämnesgrenarna sång och instrumentalmusik, eller för slöjd eller ock, såvida sjukdom eller lyte eller annan omständighet hindrat eleven att förvärva föreskriven färdighet, för gymnastik med lek och idrott ämnesgrenen färdighet. Elev, som visat synnerlig studiebegåvning och lämplighet för läraryrket men som på grund av sjukdom eller lyte eller annan omständighet hindrats att förvärva föreskriven färdighet i gymnastik med lek och idrott, må kunna flyttas till högre klass, även om han därjämte saknar godkänt vitsord i ett av övriga nyss angivna ämnen. Avsaknad av godkänt vitsord skall i varje fall uppvägas av elevens i övrigt ådagalagda insikter och färdigheter eller visad lämplighet för läraryrket. Har elev jämlikt 7 § varit befriad från undervisning i ämne eller ämnesgren och på grund härav icke erhållit vitsord däri, skall sådan befrielse vid flyttning gälla lika med godkänt vitsord i ifrågavarande ämne eller ämnesgren. 37 §

1 mom. Elev, som vid vårterminens slut icke blivit flyttad till högre klass, äger, därest han så önskar, att vid höstterminens början undergå prövning i det eller de ämnen, i vilka han vid vårterminens slut erhållit lägre vitsord

25 än Godkänd. Efter avslutad prövning beslutar kollegiet angående elevens flyttning i enlighet med bestämmelserna i 36 §. 2 mom. Flyttningsprövning anställes i av rektor uppgjord ordning och må omfatta högst två dagar. Äger inträdesprövning rum vid höstterminens början, skall flyttningsprövning förläggas till samma dagar. 38 § 1 mom. Elev, som tillhört samma klass under fyra terminer men likväl icke befinnes äga de insikter och färdigheter, som fordras för flyttning till högre klass, eller icke uppfyller fordringarna för godkänd examen, skall, såvida ej kollegiet finner sjukdom eller andra särskilda skäl böra föranleda undantag, vara skild från seminariet. 2 mom. Från seminariet skild skall även den elev anses vara, a) som med anmält och av rektor godkänt förfall varit frånvarande från seminariet under en sammanhängande tid motsvarande mer än två läsår; b) som utan av rektor godkänt förfall uteblivit från undervisningen under en sammanhängande tid av mer än två veckor. 3 mom. Finner kollegiet, att elev är uppenbart olämplig för läraryrket och att han därför bör skiljas från seminariet, skall, därest icke föreskrifterna i denna paragraf eller 45 och 49 §§ kunna tillämpas, framställning göras hos skolöverstyrelsen, som beslutar i ärendet. 39 § ö n s k a r elev avgå från seminariet utan examen, skall han därom hos rektor göra anmälan. Rektor äger att för honom, liksom även för enligt 38 och 49 §§ avgången elev, som så önskar, på grund av senast bestämda vitsord utfärda utskrivningsbetyg i enlighet med av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Om ändring i det åt elev sålunda tilldelade vitsordet för uppförande ifrågasattes, skall dock utskrivningsbetyg icke meddelas, förrän kollegiet fattat nytt beslut angående sagda vitsord. För elev, som avgår, innan han en hel termin tillhört seminariet, må utskrivningsbetyg upptaga vitsord endast över uppförande och ordning.

7. Ordning och tukt

40 §

Elev skall såväl inom som utom seminariet iakttaga ett föredömligt uppförande. Han bör städse erinra sig de särskilda förpliktelser, som åligga den, vilken utbildar sig för lärarens ansvarsfulla uppgift. I sin befattning med lärjungarna i övningsskolan skall han betrakta sig såsom lärare med medansvarighet i lärjungarnas undervisning och uppfostran.

41 § 1 mom. Elev skall på bestämd tid infinna sig vid seminariet vid terminens början, såvida han ej hos rektor anmält förfall, som av denne godkännes. Han skall ställa sig till noggrann efterrättelse seminariets arbetsordning och allmänna ordningsföreskrifter. Till lektionerna skall han infinna sig på utsatt tid och må icke utan giltigt förfall eller givet tillstånd utebliva från dem. 2 mom. Behöver elev för någon sin angelägenhet ledighet från undervisningen, skall han begära sådan hos rektor, såvida icke denne för särskilda fall bestämt annan ordning för erhållande av sådan ledighet. 3 mom. I fråga rörande elevs värnpliktstjänstgöring och dennas inverkan på hans arbete vid seminariet bör han inhämta råd och upplysningar av rektor. 42 § Elev skall med varsamhet handhava seminariets undervisningsmateriel och övriga tillhörigheter. Sker genom elevs vållande skada därå, ersattes den ofördröj ligen av den skyldige, därest icke rektor på grund av särskilda omständigheter finner skäligt befria honom från ersättningsskyldighet. 43 § 1 mom. Eleverna vid varje seminarium bilda en elevkår, vilken de äro skyldiga att tillhöra. 2 mom. Elevkårens ändamål är att främja god ordning bland eleverna samt att tillvarataga deras intressen. 3 mom. För handhavandet av sina angelägenheter skall elevkåren välja en styrelse, elevråd. Uppgift om elevrådets sammansättning skall meddelas rektor. 4 mom. Varje klassavdelning skall utse en förtroendeman, som har att föra avdelningens talan samt gå rektor, klassföreståndare och övriga lärare tillhanda i ärenden, som röra avdelningen. 44 § 1 mom. Gör elev sig skyldig till mindre förseelse eller olämpligt uppträdande, skall vederbörande lärare eller klassföreståndare söka på lämpligt sätt för honom klargöra vikten av att han ändrar sitt uppförande. Vid upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande liksom vid allvarligare förseelse tillkommer det rektor att, då så erfordras i samarbete med klassföreståndaren, annan lärare eller seminarieläkaren, genom personligt samtal med eleven söka utröna orsakerna till det dåliga uppförandet samt att med ledning av vad därvid framkommit söka vinna rättelse genom åtgärder, avpassade efter elevens sinnesart, mognad och övriga individuella förhållanden.

27 2 mom. Vinnes ej syftet med åtgärder, som i 1 mom. sagts, skall rektor, om kollegiet så beslutar, tilldela elev varning. Tilldelas omyndig elev varning, skall rektor snarast underrätta elevens målsman om beslutet. 45 § 1 mom. Ha åtgärder enligt 44 § varit utan åsyftad verkan eller har elevs uppförande varit sådant, att han på grund härav icke anses böra åtnjuta undervisning vid seminariet, skall fråga om elevens förvisning från seminariet upptagas i kollegiet av rektor eller annan ledamot av kollegiet. Om vid frågans upptagande i kollegiet minst en fjärdedel av ledamöterna finner, att fråga om förvisning bör prövas, skall rektor i samråd med seminarieläkaren föranstalta om den ytterligare utredning, som må vara erforderlig. Därjämte skall rektor omedelbart underrätta eleven och om denne är omyndig jämväl elevens målsman. Rektor äger, om skäl därtill föreligga, bestämma, att eleven i avvaktan på utgången av utredningen tills vidare icke må deltaga i undervisningen. 2 mom. Till sammanträde med kollegiet angående förvisning skall seminarieläkaren kallas. Denne äger rätt att deltaga i kollegiets handläggning av ärendet men icke i dess beslut samt att få sin mening antecknad till kollegiets protokoll. Innan kollegiet beslutar i ärendet, skall eleven eller, om denne är omyndig, elevens målsman erhålla tillfälle att uttala sig om vad som åberopas mot eleven. Elev må därvid påfordra närvaro av medlem av elevrådet eller annan medlem av elevkåren samt den lärare han önskar. Då fråga är om brottslig gärning, bör resultatet av inledd polis- eller åklagarundersökning eller av påbörjad rättegång i regel avvaktas. Under inga omständigheter må förvisning grundas på brottslig gärning, för vilken eleven står under åtal, med mindre han erkänt gärningen eller av allmän underrätt befunnits skyldig därtill. 3 mom. Finner kollegiet, att eleven bör förvisas, skall kollegiet till skolöverstyrelsen för prövning och avgörande hänskjuta frågan därom. Kollegiet skall därvid föreslå den tid, som förvisningen bör avse. Samtidigt skall kollegiet besluta, om eleven i avvaktan på skolöverstyrelsens beslut må deltaga i undervisningen eller icke. Kollegiets protokoll i ärendet skall upptaga redogörelse för utredningen jämte kollegiets motivering för dess hemställan. Utdrag ur protokollet skall av rektor snarast översändas till skolöverstyrelsen. Samtidigt skall eleven eller, om han är omyndig, elevens målsman mot mottagningsbevis tillställas avskrift av nämnda handlingar jämte anvisning, att yttrande i ärendet må ingivas till skolöverstyrelsen inom tre veckor från erhållen del av kollegiets protokoll. Till rektor inkommet mottagningsbevis skall ofördröj ligen översändas till överstyrelsen.

28 4 mom. Ärendet upptages så snart ske kan av överstyrelsen till avgörande. Dess beslut meddelas omedelbart rektor och eleven eller, om denne är omyndig, elevens målsman. Förvisas omyndig elev, skall rektor, om ej särskilda skäl föranleda undantag, underrätta barnavårdsnämnden i elevens hemkommun om beslutet. 5 mom. Förvisning innebär skyldighet för eleven att avgå från seminariet samt hinder för honom att under viss tid tillhöra detta. Tiden för förvisning må bestämmas till högst tre terminer utöver den, då beslutet fattas. Under förvisningstiden må elev icke vinna inträde vid annat folkskoleseminarium. 8. Sundhetsanordningar

46 §

Arbetet vid seminarierna skall i sin helhet anordnas och utföras med hänsyn till elevernas hälsa och fysiska förutsättningar. Därvid böra särskilt vidtagas åtgärder, vilka kunna vara ägnade att hos eleverna förebygga överansträngning. 47 §

I fråga om uppvärmning, luftväxling, belysning och renhållning av seminariets lokaler skall rektor, i samråd med seminarieläkaren, meddela föreskrifter och tillse, att dessa noggrant efterlevas. 48 § 1 mom. Elev är skyldig underkasta sig de i 108 § omförmälda läkarundersökningarna, och skall vid bestämmande av deltagande i eller befrielse från viss del av undervisningen hänsyn tagas till resultatet av dessa undersökningar. 2 mom. Det är elev medgivet att i varje sin hälsoangelägenhet kostnadsfritt hänvända sig till seminarieläkaren. 49 § Elev, vilken befinnes lida av sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig för seminariearbetet eller kan menligt inverka på andra elever, skall, om kollegiet efter av seminarieläkaren avgivet skriftligt utlåtande så beslutar, vara skyldig att avgå från seminariet. På begäran må rektor avgiva intyg om anledningen till avgången. 50 § 1 mom. Vid fall av smittsam sjukdom, lungsäcksinflammation eller knölros bland eleverna eller inom deras närmaste omgivning skall underrättelse därom ofördröj ligen meddelas rektor, vilken i samråd med seminarieläkaren äger vidtaga nödiga försiktighetsåtgärder.

29 2 mom. Elev, som på grund av smittsam sjukdom varit avstängd från undervisningen, må ej återvända till seminariet, förrän han för rektor företett av seminarieläkaren utfärdat skriftligt medgivande.

III. Examen 51 § Mot slutet av vårterminen sammanträder kollegiet för att bestämma vitsord i folkskollärarexamen och småskollärarexamen. Skolöverstyrelsen äger medgiva, att examen avlägges även på annan tid. Rektor skall underrätta skolöverstyrelsen om dagen för examenskollegium. 52 § 1 mom. Vitsord i examen bestämmas i enlighet med vad i 34 § är föreskrivet. Därvid skola vitsorden över uppförande och ordning företrädesvis avse det senaste läsåret. Såsom vitsord användas de uttryck som föreskrivas i34§. Vitsord gives jämväl i ämne, som förekommit i kompletteringskurs, dock icke i hushållsgöromål. 1 ämne, som icke förekommit på timplanen för högsta klassen eller i kompletteringskurs i nämnda klass, gives det vitsord eleven erhållit vid flyttning från den klass, där undervisning i ämnet senast meddelats. Vitsord i välskrivning bestämmes med hänsyn dels till det vitsord i ämnet, som eleven erhållit vid flyttning från den klass, där undervisning i ämnet senast meddelats, dels ock till elevens handstil vid de skriftliga arbetena under det senaste läsåret. Vitsorden införas i särskild examenslängd, enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. 2 mom. Elev, som enligt 8 § under större delen av det senaste läsåret varit befriad från undervisningen i ämne eller ämnesgren, erhåller icke vitsord däri. 3 mom. För elev, som enligt 7 § varit befriad från undervisningen i ämne eller ämnesgren och på grund därav icke erhåller vitsord däri i examen, skall såväl i examenslängden som på hans folkskollärarbetyg eller småskollärarbetyg anteckning göras om anledningen till befrielsen. 4 mom. Elev på studentlinje, som deltagit i behörighetskurs i engelska, m å om han så önskar i stället för överföring av betyg, givet i studentexamen eller vid flyttning till gymnasiets näst högsta ring, kunna erhålla betyg i folkskollärar- eller småskollärarexamen i ämnet, oavsett om han vunnit behörighet att undervisa i ämnet eller icke. Likaså bör i fråga om den fyraåriga och den treåriga linjen vid avgivande av betyg i engelska i folkskollärar- och småskollärarexamen hänsyn kunna tagas till vederbörande elevs deltagande

30 i behörighetskursen i engelska i tredje och fjärde klass på den fyraåriga och andra och tredje klass på den treåriga linjen. 53 § 1 mom. Elev skall i examen godkännas, därest han erhållit minst vitsordet Gott för uppförande och Godkänd för undervisningsskicklighet samt genom sina vid examenskollegiet erhållna vitsord eller eljest, på sätt i 7 § sägs, genom företedda betyg ådagalagt godkända insikter och färdigheter i samtliga på timplanen upptagna obligatoriska ämnen, vilka enligt 52 § skola betygsättas. 2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas, må elev kunna godkännas, ändock han saknar godkänt vitsord antingen i musik (sång eller instrumentalmusik eller båda dessa ämnesgrenar) eller i slöjd eller ock i gymnastik med lek och idrott ämnesgrenen färdighet. 3 mom. I övrigt väl meriterad elev, som visat synnerlig studiebegåvning och lämplighet för läraryrket, må kunna i examen godkännas, även om han icke erhållit godkänt vitsord i gymnastik med lek och idrott ämnesgrenen färdighet samt därutöver i ett annat av de i 2 mom. nämnda ämnena. 4 mom. Avsaknad av godkänt vitsord skall i varje fall uppvägas av elevens i övrigt ådagalagda insikter, färdigheter och undervisningsskicklighet. 54 § 1 mom. Betyg över folkskollärarexamen och småskollärarexamen utfärdas av rektor enligt av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar och fastställt formulär. 2 mom. Elev, som icke blivit godkänd i folkskollärarexamen eller småskollärarexamen, må, om han det önskar, utbekomma vanligt betyg eller ock sådant utskrivningsbetyg, som omförmäles i 39 §. 55 § 1 mom. Den, som avlagt folkskollärarexamen eller småskollärarexamen, äger rätt att undergå efterprövning i samtliga till examen hörande ämnen eller ämnesgrenar. Sådan prövning må dock vad angår ämne, däri minst vitsordet Godkänd erhållits i examen, avläggas tidigast ett år efter examens avläggande. 2 mom. Rätt att undergå efterprövning i undervisningsskicklighet tillkommer den, som efter avlagd examen under en tid av sammanlagt minst tre läsår vid folkskola eller annan under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt bestritt tjänstgöring, som till omfattningen minst motsvarar full tjänstgöring vid läroanstalten i fråga. 3 mom. Anmälan till efterprövning skall göras hos rektor vid något folkskoleseminarium. Vid anmälan skall fogas behörigen styrkt avskrift av sökandens folkskollärarbetyg eller småskollärarbetyg. Har sökande förut un-

31 dergått efterprövning, skall behörigen styrkt avskrift av betyg över sådan prövning bifogas. Det åligger rektor att inom två veckor till skolöverstyrelsen insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande. 56 § 1 mom. Efterprövning skall ske vid det seminarium, som skolöverstyrelsen i varje särskilt fall anvisar, samt äga rum senast vid utgången av kalenderåret näst efter det år, varunder anvisning av skolöverstyrelsen meddelats. Efterprövningar i läro- eller övningsämne, respektive ämnesgren, förläggas till minst två av skolöverstyrelsen för varje termin bestämda perioder, dock med rätt för vederbörande rektor att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva efterprövning även på annan tid. Den, som för efterprövning erhållit hänvisning till visst seminarium, skall i god tid med rektor därstädes överenskomma om tiden för prövningens förrättande. Efterprövning i undervisningsskicklighet sker på tid, som rektor bestämmer. 2 mom. Prövning i läro- eller övningsämne, respektive ämnesgren, förrättas av vid seminariet anställd lärare, som rektor därom anmodar, och i den ordning, som rektor efter samråd med läraren bestämmer. Vid prövningen skall rektor eller annan av rektor utsedd lärare närvara. Är rektor prövningsförrättare, skall den lärare närvara, som kollegiet därtill utser. 3 mom. Efterprövning i undervisningsskicklighet sker i minst tre av folkskolans ämnen. Prov i varje ämne bedömes av rektor jämte minst två av seminariets lärare, som av rektor därtill utses. 4 mom. Vitsord över efterprövning skall antecknas i särskild liggare. Vid bestämmande av vitsord över efterprövning i undervisningsskicklighet skall dock särskilt protokoll föras. Den prövande meddelas betyg enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Anteckning om efterprövning skall av rektor göras på den examinerades folkskollärarbetyg eller småskollärarbetyg. 5 mom. Vid prövningen närvarande lärare äger efter prövningens slut framställa de erinringar, vartill han k a n finna anledning, och skall i sådant fall anteckning därom av rektor göras i liggaren eller när det gäller prövning i undervisningsskicklighet i särskilt protokoll. 57 § 1 mom. Den som anmäler sig till efterprövning i läro- eller övningsämne skall erlägga dels 9 kronor, som tillfalla rektor vid det seminarium, där efterprövning sker, dels 38 kronor för varje ämne, i vilket h a n önskar undergå sådan prövning. Av sistnämnda belopp skola 28 kronor tilldelas den prövningsförrättande läraren och 10 kronor rektor eller annan lärare, som varit närvarande vid prövningen. Även om anmälan avser blott gren av ett ämne, skall avgift erläggas såsom för helt ämne. För efterprövning i undervisningsskicklighet erläggas dels 13 kronor,

32 vilka tillfalla rektor som ersättning för uppgörande av plan för efterprövningen och för expeditionsarbete i samband med denna, dels 115 kronor att fördelas mellan rektor och övriga bedömande lärare enligt grunder, som meddelas av skolöverstyrelsen. 2 mom. Skulle efterprövning icke äga rum inom fastställd tid, må efter hos rektor inom samma tid gjord framställning erlagda avgifter, med undantag av 9 kronor, som tillfalla rektor, återbetalas. Göres icke sådan framställning inom behörig tid, må rektor använda ifrågavarande medel för att främja någon seminariets uppgift. 3 mom. över sådana avgifter, som i denna paragraf omförmälas, skall rektor föra liggare, i vilken influtna avgifter utkvitteras av vederbörande eller redovisas medelst kvitto. 58 § De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpning av de i 55—57 §§ givna bestämmelserna, meddelas av skolöverstyrelsen.

IV. Övningsskolan 59 § övningsskolan omfattar dels statliga avdelningar (interna övningsskoleklasser), dels avdelningar tillhörande det kommunala skolväsendet (externa övningsskoleklasser). Den bör vara så anordnad, att den kan, så långt omständigheterna medgiva, utgöra mönster för en god skola samt i behövlig omfattning bereda seminarieeleverna tillfälle till praktisk utbildning. De interna övningsskoleklasserna stå under samma styrelse som seminariet. Beträffande de externa övningsskoleklasserna gäller vad därom är särskilt stadgat. 60 § 1 mom. övningsskolan skall omfatta klasserna 1—8 av folkskolan och där så befinnes lämpligt även klass 9. Vid seminarium med enbart småskollärarutbildning skall övningsskolan omfatta minst klasserna 1—4 av folkskolan. Antalet klasser eller klassavdelningar bestämmes av skolöverstyrelsen på förslag av rektor inom ramen av tillgängliga anslag. 2 mom. Elevantalet i övningsskoleklasser bör i regel vara 20 i klasserna 1—3 och i klasser av B 1-formen samt 24 i klasserna 4—9 av A-formen. 3 mom. Varje klassavdelning skall förestås av den lärare vid seminariet, klassföreståndare, som rektor därtill utser. 4 mom. Beträffande lärotider m. m. skall för den interna övningsskolan i tillämpliga delar gälla, vad som är föreskrivet i 14—18 §§; dock att beträffande omfattningen av den dagliga lärotiden för varje lärjunge skall gälla vad därom i folkskolestadgan är föreskrivet.

33 61 § 1 mom. Barn må intagas i övningsskolan tidigast det kalenderår, under vilket det fyller sju år. Rektor må dock i särskilda fall i samråd med seminarieläkaren kunna medgiva intagning av barn, som först under nästkommande kalenderhalvår fyller sju år, om det efter läkarundersökning och prövning i övrigt befinnes vara väl skolmoget. Rektor avgör i samråd med vederbörande skolstyrelse, vilka barn som skola intagas i övningsskolan. 2 mom. Rektor skall till vederbörande skolstyrelse dels omedelbart anmäla, vilka barn som intagits i övningsskolan eller avgått därifrån, dels årligen lämna förteckning på de i övningsskolan undervisade barnen. 62 § 1 mom. Efter samråd med övningsskolans lärare och övriga lärare, som handleda seminariets elever vid deras praktiska undervisningsövningar, skall rektor, med huvudsaklig ledning av gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, upprätta undervisningsplan och arbetsordning för övningsskolan. 2 mom. Överläggning om de i övningsskolan förekommande ämnenas behandling samt därmed sammanhängande frågor sker på sätt därom är stadgat i 118—120 §§. 3 mom. Om införande av nya läroböcker beslutar den konferens, som omförmäles i 118 §. Konferensens beslut skall underställas rektor, som därest han finner sig icke kunna godkänna detsamma, skall hänskjuta ärendet till avgörande av skolöverstyrelsen. Beträffande antagandet av läroböcker gäller vad därom är särskilt stadgat. Det åligger nämnda konferens att, när skolöverstyrelsen så påfordrar, undersöka lämpligheten av vid övningsskolan använd lärobok. 63 §

Minst en gång varje termin sammanträda på kallelse av rektor de lärare, som undervisa i samma avdelning av övningsskolan, till klasskonferens för att utbyta erfarenheter och åsikter om de särskilda lärjungarna med avseende på deras individuella läggning, deras ordning, uppförande och framsteg samt för att rådgöra om deras behandling och bedömande. Härvid skall rektor vara ordförande och klassföreståndaren föredragande. Vid dylikt sammanträde skall seminarieläkaren närvara, då omständigheterna sådant påkalla. 64 §

Om lärjunge i övningsskolan företer tecken på psykisk efterblivenhet, psykopati eller annan psykisk abnormitet eller sjukdom, skall han underkastas undersökning av seminarieläkaren. Skulle lärjungen av dylik eller 3—709254

34 annan orsak visa sig olämplig för undervisningen i övningsskolan, skall rektor efter samråd med seminarieläkaren och vederbörande lärare i övningsskolan överenskomma med vederbörande skolstyrelse om hans förflyttande till annan för honom mera lämplig skola. 65 § Vitsord över lärjungarnas ordning och uppförande bestämmas på förslag av klassföreståndaren av kollegiet vid i 114 § 2 mom. omförmält sammanträde. 66 § 1 mom. övningsskolan bör vara väl försedd med den materiel och den utrustning i övrigt, som erfordras för ett ändamålsenligt bedrivande av undervisningen i de olika ämnena. 2 mom. Vid varje seminarium skall finnas ett för övningsskolans lärjungar avsett bibliotek. Detta bör innehålla för lärjungar på olika åldersstadier lämplig litteratur, såväl barn- och ungdomsböcker som facklitteratur, uppslagsböcker och tidskrifter. Därjämte böra finnas särskilda klassbibliotek. 67 § Ordningsregler för övningsskolan utfärdas av rektor i samråd med övningsskolans lärare. 68 § Dagbok och examenskatalog för övningsskolans klasser föras av klassföreståndarna enligt för folkskolan gällande föreskrifter. 69 § I övrigt skola i fråga om övningsskolan och dess lärarpersonal, där ej i denna stadga eller eljest annorlunda förordnas, i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i folkskolestadgan.

V. Befattningshavare 1. Lärarpersonalen

70 § 1 mom. Vid folkskoleseminarierna äro till det antal, som för varje seminarium i vederbörlig ordning bestämmes, anställda följande ordinarie lärare, nämligen rektorer, lektorer, övningslärare och övningsskollärare. 2 mom. Förutom i 1 mom. omförmälda lärarkrafter anställas i mån av behov och tillgång på medel extra ordinarie lärare, extra lärare och annan icke-ordinarie lärarpersonal. Därest skolöverstyrelsen icke annorlunda bestämmer, skall rektor, såvitt möjligt före den 1 maj varje år, med avseende på nästf oljande läsår eller

35 viss del därav till överstyrelsen inkomma med förslag rörande anställande av icke-ordinarie lärarpersonal vid vederbörande seminarium. 3 mom. Efter prövning av i föregående moment omförmält förslag bestämmer skolöverstyrelsen, inom gränserna av för ändamålet tillgängliga anslag och med iakttagande av de föreskrifter i ämnet, som må ha meddelats av Kungl. Maj :t, om och i vilken utsträckning icke-ordinarie lärarkrafter skola tjänstgöra vid de särskilda seminarierna. 4 mom. Vad i denna stadga sägs om lärare, gäller lärare i övningsämne endast i den mån det icke står i strid med vad som är särskilt stadgat beträffande övningslärare. 71 § I fråga om ledighet och vikarie för rektor och annan lärare skall gälla: 1) Rektor äger själv bestämma tiden för uttagande av honom tillkommande semester, såvitt avser ferietid, och förordna vikarie för sålunda bestämd tid. Beslut om dylik semester och vikarie skall omedelbart skriftligen anmälas till skolöverstyrelsen. Semester i övrigt och annan ledighet för rektor beviljas av skolöverstyrelsen, som jämväl i dylikt fall förordnar vikarie, dock att vikariatslöneförordnande meddelas av Kungl. Maj :t. 2) Rektor må bevilja annan lärare ledighet för kortare tid än en termin, inberäknat omedelbart förut åtnjuten tjänstledighet. Annan ledighet för lärare beviljas av skolöverstyrelsen. 3) I fråga om ledighet för lärare, som underkastas av skolöverstyrelsen föreskriven läkarundersökning, gäller vad därom är särskilt stadgat. 4) Lärartjänst (utom rektorstjänst), som är ledig eller vars innehavare är tjänstledig, bestrides, enligt de närmare bestämmelser skolöverstyrelsen meddelar, på sätt i 83 § sägs eller genom anställande av icke-ordinarie lärare eller medelst vikariatsförordnande på sätt i statens allmänna avlöningsreglemente sägs. Om bestridande av tjänst på sätt i nästföregående stycke sägs, beslutar rektor i fall, då rektor beviljat ledighet eller dä tjänst blivit ledig under löpande termin, i sistnämnda fall dock högst beträffande tid till och med utgången av terminen. Eljest beslutar skolöverstyrelsen efter förslag av rektor, dock att i fråga om vikariatslöneförordnande gäller vad i avlöningsreglementet föreskrives. 5) över beslut jämlikt 1) om förordnande av vikarie för rektor och över beslut jämlikt 4) om sättet för bestridande av lärartjänst må besvär ej anföras. 72 § 1 mom. Om anställning av extra ordinarie lektor äro särskilda bestämmelser meddelade. 2 mom. Extra ordinarie adjunkt i lönegrad Ae 21 antages av skolöver-

36 styrelsen för tjänstgöring vid statens undervisningsväsende eller, då särskilda förhållanden därtill föranleda, vid visst eller vissa slag av läroanstalter. Antagningen sker efter ledigförklarande i Post- och Inrikes Tidningar och efter ansökan hos överstyrelsen, vilken utfärdar de närmare föreskrifter, som i sådant hänseende kunna befinnas erforderliga. Såsom här avsedd adjunkt må antagas allenast den, som är behörig till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk. 3 mom. Till extra ordinarie övningsskollärare i lönegrad Ae 19 må antagas endast den, som innehar behörighet till motsvarande ordinarie tjänst. Antagningen sker efter ansökan hos skolöverstyrelsen, som utfärdar de närmare föreskrifter, vilka i sådant hänseende kunna befinnas erforderliga, och skall avse tjänstgöring vid statens undervisningsväsende eller vid visst eller vissa slag av läroanstalter. 4 mom. Extra ordinarie lärare, som avses i 2 och 3 mom., förordnas av skolöverstyrelsen efter förslag av rektor att för läsår eller annorlunda bestämd tid tjänstgöra vid den eller de läroanstalter, vid vilka läraren med hänsyn till föreliggande behov av icke-ordinarie lärarkrafter ävensom andra omständigheter befinnes lämpligen kunna tjänstgöra. 5 mom. Annan icke-ordinarie lärare än som avses i 1—3 mom. förordnas av rektor för kortare tid än en termin, inberäknat förordnande som tidigare må hava meddelats för del av terminen, samt eljest av skolöverstyrelsen efter förslag av rektor. I fråga om antagande av lärare i läroämnen att vara lärare i reglerad befordringsgång, behörighetsvillkor för dylikt antagande och anställningsform för lärare i befordringsgång gälla särskilda föreskrifter. Till extra lärare utanför reglerad befordringsgång må endast den förordnas, vilken innehar sådan teoretisk utbildning, som erfordras för behörighet till ordinarie tjänst av närmast motsvarande slag, eller därest sådan tjänst icke finnes, vilken av skolöverstyrelsen förklarats behörig att erhålla förordnande som extra lärare. 6 mom. över beslut, varigenom icke-ordinarie lärare förordnas att tjänstgöra vid viss eller vissa läroanstalter, må besvär icke anföras. 73 § Rektor skall på tider, som skolöverstyrelsen bestämmer, till överstyrelsen insända meddelande angående av honom fattade beslut om ledigheter och förordnanden samt är i övrigt skyldig att vid sådana ärendens behandling ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som överstyrelsen kan finna skäl meddela. 74 § 1 mom. Beträffande avlönings- och pensionsförmåner samt villkoren för deras åtnjutande gäller vad därom är särskilt stadgat.

37 2 mom. Angående till- och avträdande av tjänstebostad åt rektor samt övriga härmed sammanhängande förhållanden skall gälla vad därom särskilt stadgas. 75 § Beslut om placering och uppflyttning i löneklass meddelas av skolöverstyrelsen, där ej överstyrelsen för viss grupp av dylika ärenden bemyndigat rektor besluta i detta hänseende. 76 § 1 mom. Vid ansökning till prästerlig tjänst räknar varje på ordinarie stat uppförd lärare i läroämne vid seminarium från den dag, då han tillträtt lärarbefattningen, prästerliga tj anstår i enlighet med de i 10 § lagen den 7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster och i övergångsbestämmelserna till samma lag fastställda grunderna. 2 mom. Icke-ordinarie lärare i läroämne med full tjänstgöring vid seminarium, vilken uppnått tjugotre års ålder, räknar jämväl prästerliga tjänstår på sätt i 1 mom. sägs. Den, som tjänstgjort blott en termin, räknar tjanstår endast för den verkliga tjänstgöringstiden. Den åter, som två eller flera terminer efter varandra varit anställd vid seminarium, äger att i sin tjänstålder inberäkna även de på varje termin följande ferierna. 77 § Angående rätt att med befattning vid folkskoleseminarium förena annan tjänstebefattning, uppdrag m. m. gäller vad därom är särskilt stadgat. 78 §

Avsked meddelas för rektorer och lektorer av Kungl. Maj :t samt för Övriga ordinarie lärare av skolöverstyrelsen. Entledigande av icke-ordinarie lärare meddelas av den myndighet, som anställt läraren. Angående avgång från tjänst gäller för lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna i övrigt vad därom är eller kan bliva särskilt stadgat. 79 § Beträffande anställande av pensionerad tjänsteman såsom lärare gälla särskilda bestämmelser.

2. Lärares åligganden

80 § 1 mom. Varje lärare skall efter bästa förmåga bidraga till förverkligandet av läroanstaltens uppgift. 2 mom. Lärare skall sorgfälligt aktgiva på sitt yrkes förpliktelser, vinnlägga sig om ett gott samarbete med rektor och medlärare samt ställa sig till

noggrann efterrättelse vad honom åligger enligt denna stadga och vad eljest föreskrives honom i tjänsten. I sin verksamhet bör han alltid låta sig ledas av plikttrohet och rättrådighet samt söka vara ett föredöme för elever och lärjungar. I sitt förhållande till seminariets elever bör han alltid erinra sig de särskilda förpliktelser, vilka åligga den, som har att handleda vuxen ungdom, vilken förbereder sig för läraryrket. 81 § 1 mom. Lektor och övningslärare är skyldig att vid seminariet och, i den mån sådant befinnes lämpligt, även vid övningsskolan meddela undervisning i de ämnen, som höra till hans befattning, ävensom i metodik samt att medverka i den praktiska lärarutbildningen, och må annan undervisning kunna åläggas honom, endast då undervisningens behöriga uppehållande gör sådant nödvändigt. Lärare i teckning är skyldig att, där sådant av rektor prövas lämpligt, meddela undervisning i välskrivning. 2 mom. övningsskollärare är skyldig att meddela undervisning i de uti övningsskolan förekommande ämnena och i metodik samt att medverka i den praktiska lärarutbildningen. 82 § 1 mom. Rektor är skyldig meddela undervisning högst åtta veckotimmar. Antalet veckotimmar bestämmes av skolöverstyrelsen. 2 mom. Lektor är skyldig meddela undervisning lägst 18 veckotimmar. 3 mom. övningsskollärare är skyldig meddela undervisning 22—26 veckotimmar. 4 mom. Icke-ordinarie lärare i läroämne med huvudsaklig tjänstgöring på seminariestadiet är skyldig meddela undervisning i samma omfattning som lektor. För icke ordinarie övningsskollärare gäller samma undervisningsskyldighet som för ordinarie övningsskollärare. Annan icke-ordinarie lärare är skyldig meddela undervisning i den omfattning, som för varje särskilt fall bestämmes. 5 mom. I lärares tjänstgöringsskyldighet ingå även vissa särskilda åligganden, såsom förrättande av morgonandakt, granskning av skriftliga arbeten, laborationsredogörelser m. m., samt uppdrag att vara klassföreståndare, föreståndare för institution eller att i övrigt vårda undervisningsmateriel. 6 mom. Inom de i 1—4 mom. stadgade gränserna och med iakttagande av övriga i denna paragraf givna föreskrifter bestämmes för varje särskild lärare undervisningstiden med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet och omfattningen av den tid, som erfordras för fullgörande av de i 5 mom. omförmälda särskilda åliggandena.

39 7 mom. Förutom i övrigt stadgad undervisningsskyldighet åligger det varje lärare att i den mån som förhållandena det påkalla, efter av rektor uppgjord fördelning utöva uppsikt vid skrivningar och andra arbeten, som seminariets elever och lärjungar eller dit hänvisade prövande utföra vid seminariet, ävensom att under raster eller eljest, då sådant kan påfordras, lämna rektor nödigt biträde vid tillsynen över ordningen vid seminariet. Likaså åligger det varje lärare att efter av rektor uppgjord plan biträda vid inträdes- och flyttningsprövningar. 8 mom. För övningsskollärare, vilkens tid i större utsträckning tages i anspråk för lärarkandidaters handledning eller som fått sig ålagt ett avsevärt drygare arbete av den art, som i 5 mom. omförmäles, eller annat därmed jämförligt arbete utom den egentliga undervisningstiden, må, där förhållandena sådant medgiva, de i 3—4 mom. stadgade lägsta timtalen kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med mera än två veckotimmar. 83 § Vid tillfälligt förfall för lärare böra övriga lärare under de två första dagarna av den tid, som vederbörande kan komma att vara hindrad att tjänstgöra, efter anmodan av rektor utan särskild ersättning gå tillhanda med det biträde, som kan påkallas för undervisningens uppehållande. 84 § Lärare är skyldig underkasta sig den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i åligganden, som kan bliva honom ålagd. När rektor så prövar erforderligt för vinnande av koncentration i undervisningen eller för annan för undervisningens bedrivande lämplig anordning, är lärare skyldig att underkasta sig sådan fördelning av honom åliggande undervisningsskyldighet, att denna under en del av läsåret kommer att omfatta ett större och under en annan del av läsåret ett däremot svarande mindre antal veckotimmar än i medeltal beräknats. 85 § 1 mom. Till undervisningsmaterielen hörande föremål skola med ansvar vårdas samt förtecknas av de lärare, som rektor därtill utser. Lärare, som erhållit uppdrag att vara institutionsföreståndare, skall övervaka institutionens utrustning, vård och underhåll samt i övrigt biträda rektor i angelägenheter, som röra institution och samlingar. 2 mom. Gymnastiklärare bör noga vaka över att gymnastikredskapen är i fullgott skick, och omedelbart för rektor anmäla förefintliga brister. 3 mom. Utlåning av till undervisningsmaterielen eller till seminariets samlingar hörande föremål må vara tillåten endast med tillstånd av rektor, dock att dyrbarare föremål ej må utlånas utan tillstånd av rektor och

40 kollegium samt endast till offentliga bibliotek eller andra institutioner, som ansvara för att de med säkerhet förvaras. 86 § 1 mom. Lärare vid seminarium, där egentlig lärarkurs är anordnad, är pliktig att, i den mån så erfordras, biträda vid lärarkandidaters handledning, medverka vid kurser, föreläsningar, diskussioner och övningar, som ingå i förberedande eller egentlig lärarkurs, samt i övrigt deltaga i lärarkandidaternas utbildning. 2 mom. Lärare vid seminarium, där undervisningsprov avlägges, är skyldig att deltaga i sådant provs anordnande och bedömande. 87 § 1 mom. Lärare, som av rektor erhåller uppdrag att såsom klassföreståndare ha den närmaste tillsynen över eleverna i viss klassavdelning, åligger i denna egenskap: a) att söka vinna en närmare personlig kännedom om elevernas individuella läggning, uppförande, flit och framsteg i studier samt deras övriga personliga förhållanden; b) att ägna uppmärksamhet åt elevernas hälsotillstånd, särskilt med hänsyn till faran för överansträngning; att vid inträffade fall bland elever av smittsam sjukdom (dock ej vanlig luftvägsinfektion) samt lungsäcksinflammation och knölros omedelbart härom underrätta seminariesköterskan eller seminarieläkaren; att till endera av dessa omedelbart meddela, om elev av sjukdom hindrats besöka seminariet under längre tid än sex dagar i följd, mellanliggande sön- och helgdagar inräknade; samt tillhålla sådan elev att om möjligt infinna sig vid seminarieläkarens närmast följande mottagning; c) att vid klasskonferens, där sådan förekommer, vara föredragande och protokollförare; d) att övervaka, att klassbok föres på av skolöverstyrelsen föreskrivet sätt; e) att föra betygslängd och utskriva betyg efter av skolöverstyrelsen fastställda formulär; samt f) att för övrigt gå rektor tillhanda med råd och upplysningar angående eleverna. 2 mom. Inträder förfall för klassföreståndaren, äger rektor att åt annan lärare uppdraga hans åligganden. 3 mom. I fråga om klassföreståndare i övningsskolan gäller i tillämpliga delar föreskrifterna i folkskolestadgan. 88 § Lärare skall inställa sig vid seminariet på utsatt tid vid termins början. Till på arbetsordningen upptagen lektion skall han infinna sig punktligt

41 och m å icke utan giltig orsak avkorta den för undervisningen bestämda tiden, vare sig arbetet försiggår å lärorummet eller annorstädes. Utan rektors medgivande må han icke avvika från den fastställda arbetsordningen eller anmoda någon att i sitt ställe fullgöra åliggande, som tillkommer honom.

3. Rektors ämbete

89 § Rektor har ledningen av seminariet sig anförtrodd, och det åligger honom att i alla avseenden söka verka för seminariets bästa, varvid han särskilt bör söka främja utvecklingen av seminariets lärarutbildande verksamhet. 90 § 1 mom. Rektor åligger att vaka över att undervisningen ändamålsenligt fortgår efter gällande föreskrifter ävensom att lärare och övriga tjänstemän fullgöra sina skyldigheter. Rektor bör därför tid efter annan besöka seminariets olika klasser och avdelningar, närvara vid lärares undervisning och meddela de råd och anvisningar, han finner påkallade, under beaktande, att den enskilde läraren må erhålla den självständighet i arbetet, som är förenlig med läroanstaltens verksamhet i det hela. Han bör därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt den praktiska lärarutbildningen. 2 mom. Om försummelse eller överträdelse från befattningshavares sida blivit av rektor själv iakttagen eller eljest kommit till hans kännedom, skall rektor, efter företagen undersökning, antingen, så vitt ske kan, söka åstadkomma rättelse eller ock anmäla förhållandet hos vederbörande myndighet. 3 mom. Rektor skall efter samråd med kollegiet och elevrådet utfärda allmänna föreskrifter angående ordningen vid seminariet. 4 mom. Med biträde av vederbörande klassföreståndare och övriga lärare skall rektor utöva uppsikt över att eleverna iakttaga god ordning och ett värdigt uppförande. 5 mom. Åt elevernas hälsotillstånd och åt sundhetsförhållandena vid läroanstalten skall rektor med biträde av seminariesköterskan och seminarieläkaren ägna synnerlig uppmärksamhet. Särskilt skall han tillse, att eleverna icke vid undervisningen eller genom därmed sammanhängande arbete överansträngas. 6 mom. över seminariets övningsskola skall rektor utöva noggrann tillsyn och övervaka, att dess lärjungar erhålla den andliga och kroppsliga fostran och vård, som en god skola bör giva. Han bör i detta syfte söka samarbete med stadens skolstyrelse, så att övningsskolans barn må komma

42 i åtnjutande av de förmåner av social, hygienisk eller annan art, som tillkomma barnen i stadens folkskolor. 7 mom. Rektor skall varje läsdag, såvida förhållandena sådant medgiva, på bestämd och genom anslag angiven mottagningstid vara inom seminariet tillgänglig för eleverna och allmänheten. 91 § Rektor skall vid lämplig tidpunkt före folkskollärarexamen och småskollärarexamen allvarligt erinra de avgående eleverna om de förpliktelser och det ansvar, de åtaga sig genom att taga anställning som lärare. Han skall också hos dem inskärpa deras plikt att lojalt följa gällande undervisningsplan och att icke minst i fråga om undervisningen i kristendomskunskap iakttaga varsamhet, allvar och tolerans i överensstämmelse med den för ämnet givna målsättningen. 92 § Vid seminarium med praktisk lärarkurs skall rektor taga den befattning med den praktiska lärarkursen, som är eller må varda särskilt stadgad. 93 § 1 mom. Tjänstgöringsbetyg åt lärare skall senast inom fjorton dagar, efter det han därom gjort framställning, utfärdas av rektor enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär, dock med rättighet för rektor att göra de tillägg, till vilka särskilda omständigheter kunna föranleda. Tjänstgöringsbetyget skall avse tiden från och med den dag, då läraren tillträtt tjänstgöringen, eller, därest tjänstgöringsbetyg vid seminariet redan förut blivit för honom utfärdat, den tid han därefter tjänstgjort. Vid kortare tjänstgöring må i stället för tjänstgöringsbetyg utfärdas tjänstgöringsintyg enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. 2 mom. Rektor skall föra förteckning över de av honom enligt 1 mom. utfärdade betygen och intygen samt förvara avskrift av dessa på rektorsexpeditionen. 94 § Då så utan större olägenhet kan ske, må rektor lämna den, som vill taga kännedom om arbetet vid seminariet, tillfälle att där åhöra undervisningen. 95 § Rektor åligger att efter av skolöverstyrelsen fastställd plan upprätta och utdela dels före den 1 oktober katalog över lärare och elever, dels ock vid läsårets slut eller senast en månad därefter årsredogörelse för seminariets verksamhet. Av såväl katalogen som årsredogörelsen skall han snarast möjligt översända till ecklesiastikdepartementet tre exemplar och till skolöverstyrelsen det antal exemplar, som överstyrelsen bestämmer. Seminariets lärare och elever skola erhålla var sitt exemplar av katalogen och

43 årsredogörelsen, varjämte tre exemplar därav skola tillställas ett vart av övriga folkskoleseminarier. Rektor skall även senast sex veckor efter vårterminens slut till skolöverstyrelsen insända läkarens årsberättelse. Inom en månad efter vårterminens början skall rektor till skolöverstyrelsen insända uppgift rörande ändringar i eller tillägg till katalogen. 96 § För fullgörande av de till seminariets expedition hörande göromålen är rektor ansvarig, och åligger det honom i detta avseende: 1) att ansvara för kollegiets protokoll samt ombesörja uppsättning av utgående expeditioner; 2) att mottaga inkommande handlingar samt tillse, att föreskrivna uppgifter och andra utgående expeditioner bliva behörigen avsända; 3) att över inkommande handlingar samt utgående expeditioner m. m. föra diarium efter av skolöverstyrelsen fastställt formulär; 4) att muntligen eller skriftligen tillhandagå inträdessökande med erforderliga upplysningar; 5) att enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär föra längd över samtliga inträdessökande samt att till inträdessökande, som ej blivit i seminariet intagen, utlämna eller under uppgiven adress återsända av denne inlämnade ansökningshandlingar; 6) att efter av skolöverstyrelsen fastställt formulär föra in- och utskrivningsbok samt övriga stadgade längder; 7) att enligt givna föreskrifter föra tjänstematrikel; 8) att ordna och förvara protokoll, konceptskrivelser, inkomna handlingar, diarier, längder, räkenskapsböcker, arbetsordningar, kataloger, redogörelser med mera dylikt samt att enligt givna föreskrifter föra förteckning över seminariets arkiv; 9) att till skolöverstyrelsen insända förutom vad eljest är eller kan bliva föreskrivet: a) så snart ske k a n uppgift om dagarna för terminernas början och slut samt för årsavslutningen; b) före september månads utgång varje år uppgift enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär om antalet inträdessökande vid senaste inträdesprövning och antalet elever vid läsårets början; c) så snart ske kan de för läsåret eller lästerminen gällande arbetsordningarna för seminariet och övningsskolan; d) senast en månad efter läsårets slut avskrift av längder och protokoll upprättade för årets folkskollärarexamen och småskollärarexamen; e) inom av skolöverstyrelsen fastställd tid föreskrivna statistiska uppgifter; 10) att tillställa ett vart av övriga folkskoleseminarier ett exemplar av gällande arbetsordning; samt

44 11) att till vederbörande skolstyrelse inom stadgad tid ingiva föreskrivna uppgifter angående övningsskolan samt anmälningar enligt 61 § 2 mom. 97 § 1 mom. Seminariets byggnader och anläggningar i övrigt ävensom inventarier, böcker och undervisningsmateriel stå under rektors tillsyn och vård. 2 mom. Rörande byggnadsstyrelsens befattning med seminariets byggnader är särskilt stadgat. 3 mom. Oförutsedda reparationer, som ej utan olägenhet kunna uppskjutas, må rektor med anlitande av på byggnadsstyrelsens generalplan för ändamålet uppförda belopp kunna låta verkställa för seminariets räkning; ägande rektor att i mån av behov rekvirera de sålunda erforderliga medlen hos byggnadsstyrelsen. 98 § 1 mom. Rektor har att på eget initiativ eller efter förslag av lärare, konferens, seminarieläkare eller elever besluta om inköp av inventarier, undervisningsmateriel och böcker. 2 mom. Inventarier, undervisningsmateriel och böcker, som förbrukats eller eljest icke äro användbara, må av rektor avskrivas. 3 mom. Uppstår fråga om försäljning av förslitna eller oanvändbara inventarier eller böcker ävensom av försliten eller oanvändbar undervisningsmateriel, må rektor besluta om dylik försäljning för ett belopp av sammanlagt högst 500 kronor under ett och samma budgetår, övriga ärenden angående försäljning och annan överlåtelse av inventarier, undervisningsmateriel och böcker prövas och avgöras av skolöverstyrelsen. Inflytande försäljningsmedel skola tillföras seminariets anslag till materiel, böcker m. m. 99 § 1 mom. Det åligger rektor att i föreskriven ordning rekvirera och uppbära för seminariet anvisade anslag av allmänna medel samt ansvara för att de användas för avsedda ändamål. Han skall ock inom föreskriven tid till skolöverstyrelsen inlämna förslag rörande erforderliga anslag för seminariet. 2 mom. Gåvomedel skola noggrant användas efter givarens föreskrift och förvaltas av rektor, där ej annorlunda är bestämt. 100 § 1 mom. Av vederbörande länsstyrelse utsedd person skall verkställa inventering a) sista söckendagen av varje räkenskapsår, sedan in- och utbetalningar för dagen upphört eller, där hinder härför möter, första söckendagen av

45 nästf oljande räkenskapsår, innan in- och utbetalningar för dagen tagit sin början: av seminariets kassabehållning samt värde- och säkerhetshandlingar; b) vid ombyte av rektor: av seminariets kassor och värdehandlingar samt andra tillhörigheter; ävensom c) i övrigt minst en gång under varje budgetår på tid, som omedelbart före inventeringen tillkännagives för redogöraren. Över inventering skall protokoll upprättas och bifogas räkenskaperna. 2 mom. Angående sättet för uppgörande av seminariets räkenskaper samt den offentliga kontrollen av desamma gäller för övrigt i tillämpliga delar vad därom är eller kan bliva stadgat för rikets allmänna läroverk. 101 § 1 mom. Om anslag för anlitande av biträdespersonal på rektorsexpeditionen äro särskilda bestämmelser meddelade. 2 mom. För varje extra ordinarie kansliskrivar-, kontorist- eller kanslibiträdestjänst på rektorsexpeditionen bestämmer skolöverstyrelsen, med iakttagande av stadgandena i 10 § statens allmänna avlöningsreglemente med tilläggsbestämmelser, omfattningen av den tjänstinnehavaren åliggande tjänstgöringen. 3 mom. Om tillsättning av tjänst som avses i 2 mom. föreskrives i 141 §. Annan personal på rektorsexpeditionen anställes av rektor, med iakttagande av de särskilda föreskrifter, som må meddelas av överstyrelsen. 4 mom. Överstyrelsen äger föreskriva, att tjänst som avses i 2 mom. skall under viss tid uppehållas av extra tjänsteman i av överstyrelsen bestämd lönegrad. 5 mom. Beslut om placering och uppflyttning i löneklass meddelas av överstyrelsen, där ej överstyrelsen för viss grupp av dylika ärenden bemyndigat rektor besluta i detta hänseende. 6 mom. I fråga om inplacering i lönegrad av biträdestjänst inom reglerad befordringsgång gäller vad därom särskilt stadgas. 7 mom. Befattningshavare tillkommande semester ävensom annan ledighet för befattningshavare beviljas av rektor. 8 mom. Entledigande av befattningshavare meddelas av rektor. 9 mom. Före tillträdande av extra ordinarie eller extra tjänst eller aspiranttjänst skall tjänsteman •— även om han företett läkarintyg enligt 141 § -—- förete läkarintyg över genomgången undersökning avseende lungtuberkulos. 102 § Skulle för något fall i fråga om seminariets angelägenheter bestämd föreskrift saknas, skall rektor anmäla förhållandet hos skolöverstyrelsen, som förordnar, hur i ärendet skall förfaras; ägande emellertid rektor att tills vidare meddela erforderlig föreskrift.

46 103 § 1 mom. Rektorerna skola, då Kungl. Maj :t på framställning av skolöverstyrelsen finner sådant påkallat, mot den ersättning, som av Kungl. Maj :t bestämmes, sammanträda för överläggning om folkskoleseminariernas angelägenheter. 2 mom. När sådant av skolöverstyrelsen påkallas, skall rektor för överläggning rörande frågor, som angå folkskoleseminarierna eller något av dem, infinna sig till sammanträde med överstyrelsen eller med en eller flera av dess ledamöter, därvid han äger åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente enligt gällande resereglemente med tilläggsbestämmelser. 104 § Är rektorstjänst ledig eller inträffar för dess innehavare laga förfall, är vid seminariet i tjänsten äldste lektor pliktig att bestrida rektorsgöromålen, intill dess skolöverstyrelsen förordnat vikarie.

4. Bibliotekarie

105 § 1 mom. Vid varje seminarium skall för vården av seminariets bibliotek finnas en bibliotekarie. Denne förordnas av rektor, i enlighet med av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar, för högst sex år bland de vid seminariet tjänstgörande lärare, vilka, efter det förordnandet kungjorts ledigt genom anslag i seminariet, hos rektor anmält sig vilja ifrågakomma till sådant förordnande. Skolöverstyrelsen äger medgiva, att till bibliotekarie utses annan för uppgiften särskilt skickad person. Rektor må dessutom på samma sätt utse biträdande bibliotekarie eller särskild föreståndare för övningsskolans bibliotek. 2 mom. Rektor beviljar bibliotekarie tjänstledighet samt förordnar vikarie på bibliotekariebefattning. Rektor bestämmer jämväl avlöningen såväl för den ledige som för vikarien, dock att det på ledighetstiden belöpande anslaget till bibliotekariearvode icke må överskridas. 106 § 1 mom. Bibliotekarie åligger: a) att vårda biblioteket och arbeta för att dess bokbestånd kompletteras och förnyas, så att biblioteket på bästa sätt tjänar sitt ändamål; b) att upprätta och föra följande kataloger: accessionskatalog, vari nyförvärvade böcker och handskrifter upptagas i den ordning, de inkomma; nominalkatalog, vari böckerna upptagas i alfabetisk ordning; samt realkatalog, vari de förtecknas efter olika kunskapsarter; c) att verkställa beslutade bokinköp samt minst en gång i terminen skriftligen avfatta en redogörelse för till biblioteket gjorda förvärv, av

47 vilken redogörelse ett exemplar hålles tillgängligt i biblioteket och ett annat i kollegierummet; d) att i samråd med rektor ombesörja inbindning av biblioteket tillhörande böcker samt att draga försorg om att dess handskrifter, planscher och tryckalster på ändamålsenligt sätt ordnas och förvaras; e) att övervaka, att nödiga åtgärder för renhållning och skydd av biblioteket och dess inventarier vidtagas; f) att under terminerna och, så vitt möjlig är, även under ferierna eller någon del av desamma på tid, som rektor på förslag av bibliotekarien bestämmer, hålla biblioteket öppet till begagnande för lärare och elever; g) att ombesörja utlåning av bibliotekets böcker, varvid iakttages, att seminariets lärare och elever och vad beträffar övningsskolans bibliotek även dess lärjungar utan borgen äga rätt till boklån; h) att kontrollera utlåningen; i) att på lämpligt sätt underrätta låntagare, att han är ansvarig för de böcker han lånat samt skyldig ersätta bok, som han förlorat eller skadat; j) att övervaka, att vid varje läsårs slut alla sedan föregående läsårs utgång utlånade böcker återställas samt att, om någon önskar behålla låntaget arbete utöver sagda tid, detsamma då uppvisas och lånet förnyas. 2 mom. Bibliotekarie är skyldig att efter rektors anmodan meddela undervisning i bibliotekskunskap åt seminariets elever. Där så befinnes lämpligt, må rektor uppdraga åt annan person, som genomgått därför lämplig utbildning, att meddela denna undervisning.

5. Läkare och sköterska

107 § i mom. Vid varje folkskoleseminarium anställes medelst förordnande för högst sex år en seminarieläkare. Befattningen ledigförklaras, därest icke skolöverstyrelsen på framställning av rektor prövar densamma böra i annan ordning tillsättas, genom rektors försorg i Post- och Inrikes Tidningar, varefter rektor har att med eget yttrande insända ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen, som tillsätter befattningen. Vid antagning av seminarieläkare bör i främsta rummet tagas hänsyn till erfarenhet och ådagalagd skicklighet i vad rör skolhygien och allmän hälsovård ävensom till specialutbildning i ämnen av särskild betydelse för tjänstgöring såsom seminarieläkare och till personlig lämplighet för befattningen. 2 mom. Om seminarieläkare är i behov av ledighet, äger rektor bevilja sådan för högst en termin samt under ledigheten förordna vikarie. Avser ledigheten ensam för sig eller tillsammans med omedelbart förut åtnjuten ledighet tid utöver en termin, skall ärendet underställas skolöverstyrelsens prövning. Angående avlöning såväl för den ledige som för vikarien

48 bestämmer den myndighet, som meddelat ledigheten och utfärdat förordnandet, dock att det på ledighetstiden belöpande anslaget till läkararvode ej må överskridas. Är seminarieläkarbefattning ledig, må rektor förordna vikarie, dock för högst en termin, och därvid bestämma avlöningen för vikarien inom nyssnämnda gräns. 3 mom. Vid varje seminarium skall finnas en seminariesköterska med anställning på heltid eller deltid. Om tillsättning av tjänst som seminariesköterska med heltidsanställning stadgas i 142 §. Beträffande tillsättning av befattning som seminariesköterska med deltidsanställning skola bestämmelserna ovan i 1 mom. äga motsvarande tillämpning. Heltidsanställd sköterska tjänstgör efter skolöverstyrelsens bestämmande i flera läroanstalter med ett sammanlagt lärjungeantal av 1 500—2 500. Deltidsanställd sköterska tjänstgör vid en eller flera läroanstalter enligt av skolöverstyrelsen särskilt utfärdade bestämmelser. Deltidsanställd seminariesköterska skall under två veckor vid läsårets början tjänstgöra såsom vid heltidstjänst och därefter under läsåret vid seminarier med folkskollärarutbildning 4 timmar i veckan, fördelade på två dagar och vid övriga seminarier 2 timmar en dag i veckan. Därest nämnda tjänstgöringstid med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning skulle befinnas otillräcklig, må skolöverstyrelsen efter framställning av rektor medgiva skälig utökning av sköterskans tjänstgöringstid. I fråga om ledighet för seminariesköterska och vikarie å seminariesköterskebefattning skola de i 2 mom. meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning. 108 § Seminarieläkaren åligger att vidtaga åtgärder för bevarande av seminarieelevernas hälsa och att på sätt nedan angives bestrida deras sjukvård. Han skall även med uppmärksamhet följa övningsskolans lärjungar med avseende på deras själsliga och kroppsliga utveckling, aktgiva på deras hälsotillstånd samt i samarbete med rektor, lärare, seminariesköterska och målsmän vidtaga erforderliga och lämpliga åtgärder för bevarande av lärjungarnas hälsa och för deras fostrande till sunda levnadsvanor. För sådant ändamål tillkommer det honom: 1) att med avseende på elevers intagning utföra den granskning, kostnadsfritt anställa den undersökning samt avgiva det yttrande, som i 22 § sägs; 2) att årligen snarast möjligt efter höstterminens början undersöka samtliga seminarieelever, alla i övningsskolan nyinskrivna lärjungar samt vartannat år alla lärjungar, varvid seminariesköterskan och, beträffande övningsskolans lärjungar, gymnastiklärare, vederbörande klassföreståndare och målsmän böra närvara i den mån så befinnes lämpligt;

49 3) att minst en gång i veckan på tid, som rektor efter läkarens förslag bestämmer, vara inom seminariebyggnaden — eller inom annan lokal, som skolöverstyrelsen, då särskilda skäl föreligga och under förutsättning att merkostnad ej åsamkas statsverket, bestämmer — tillstädes för undersökning och behandling av elever samt för undersökning av lärjungar i övningsskolan, som äro klena, sjuka eller sjukdomshotade eller vilka till undersökning hänvisats av rektor, lärare eller seminariesköterska, eller lärjungar, vilka läkaren i övrigt finner vara i behov av dylik undersökning och rådgivning, ävensom för rådgivning åt målsmän i fråga om barnens hälsotillstånd; 4) att även eljest, därest av hälsoskäl någon seminarieelev eller lärjunge i övningsskolan av rektor till honom hänvisas, kostnadsfritt verkställa undersökning samt till rektor lämna meddelande om resultatet därav, ävensom i övrigt gå rektor tillhanda med de råd, som seminarieelevernas och lärjungarnas i övningsskolan hälsotillstånd och sundhetsanordningarna vid seminariet k u n n a påkalla; 5) att vid iakttagna fall av sjukdom bland övningsskolans lärjungar giva de första vårdhänvisningarna och meddela de råd och anvisningar till botande av sjukdom, som utan nämnvärd tidsutdräkt kunna lämnas vid mottagningarna, då behov av kontinuerlig vård sedermera icke kan förväntas komma att föreligga, ävensom att vid i seminariet inträffade olycksfall och fall av plötslig sjukdom bland elever och övningsskolans lärjungar, där så kan ske, lämna tillfällig vård; 6) att vid fall av smittsam sjukdom, knölros och lungsäcksinflamination bland tjänstinnehavare, lärarkandidater, seminarieelever eller övningsskolans lärjungar eller deras närmaste omgivning lämna rektor nödiga råd och vidtaga vederbörliga åtgärder för att hindra smittans spridning samt kostnadsfritt utfärda i 50 § 2 mom. omförmälda intyg; 7) att för seminarieelever och övningsskolans lärjungar föra av skolöverstyrelsen fastställt hälsokort — i förekommande fall även tilläggskort — som skola följa lärjunge vid övergång till annan skola och därvid översändas till vederbörande rektor; 8) att kostnadsfritt vårda seminarieelev, som vid inträffat sjukdomsfall rådfrågar honom vid mottagning eller vid vistelse för sjukdom i sin på seminarieorten belägna bostad; 9) att vid seminarieelevernas inträde i seminariet med biträde av seminariesköterska underkasta de elever, som icke förut nyligen tuberkulinprövats, dylik undersökning, varvid de negativt reagerande tillrådas vaccination emot tuberkulos och de positivt reagerande remitteras till lungröntgenfotografering, där sådan icke nyligen utförts; att ombesörja, att de negativt reagerande elever, som icke vaccinerats, tuberkulinprövas på nytt vid början av varje läsår och vid slutet av sista läsåret samt vid uppträdande positiv reaktion lungröntgenfotograf eras; 4—709254

50 att ombesörja, att de positivt reagerande eleverna vid början av varje läsår göras till föremål för lungundersökning och lungröntgenfotograferas vid slutet av sista läsåret, varefter undersökningsresultatet skall meddelas rektor; att kontrollera, att lärarkandidater vid påbörjande av egentlig lärarkurs äro undersökta med avseende på tuberkulos, vilken undersökning även skall omfatta lungröntgenfotografering, och ofördröjligen underrätta rektor om huru därmed förhåller sig, samt i samband därmed tillråda mot tuberkulin negativt reagerande lärarkandidater vaccination mot tuberkulos; 10) att, då befattningshavare vid seminariet på grund av tuberkulos och därmed förenad smittrisk av seminarieläkaren avråtts från att förbliva i tjänstgöring, omedelbart anmäla detta för rektor; 11) att med biträde av seminariesköterska utföra tuberkulinprövning på alla nyinskrivna och övriga lärjungar i övningsskolan, vilkas tuberkulinreaktion icke är känd, varvid de negativt reagerande tillrådas vaccination; att årligen verkställa förnyad tuberkulinprövning med förut negativt reagerande och att efter beprövande remittera positivt reagerande till röntgenfotografering av lungorna; 12) att, då sådant erfordras, snarast från sjukhus, läkare och målsmän begära upplysningar rörande lärjungar, vilka antagas lida av smittsam sjukdom; 13) att med det biträde han kan erhålla av seminariesköterska eller därtill villig lärare, i första hand biologi- eller teckningslärare, undersöka nyinskrivna seminarieelever samt lärjungar i övningsskolans högsta klass med avseende på deras färgsinne, där sådan undersökning icke förut företagits; 14) att tillhandagå rektor eller vederbörande klassföreståndare med den första rådgivningen rörande lärjungar i övningsskolan, som visa mera påfallande psykisk särart eller som ha särskilt stora svårigheter att följa undervisningen; 15) att underrätta rektor och vederbörande klassföreståndare om anmärkningsvärda sjukdomsfall bland seminarieelever och övningsskolans lärjungar; 16) att, då arbetsbok som avses i 27 § arbetarskyddslagen utfärdas för lärjunge, i arbetsboken införa vederbörligt läkarintyg och föreskrivna anteckningar samt att i övrigt, där medicinska skäl det påfordra, biträda vid lärjungarnas yrkesvägledning; 17) att taga kännedom om den arbetsordning, som tillämpas vid seminariet, samt att, därest densamma ur hygienisk synpunkt befinnes giva anledning till anmärkning, anmäla sådant för rektor ävensom ofördröjligen underrätta rektor om de fall av överansträngning han kan finna förekomma bland seminariets elever eller övningsskolans lärjungar; 18) att på kallelse av rektor deltaga i kollegiets sammanträden efter av-

51 slutade inträdesprövningar samt vid behandling av sådana frågor, som angivas i 112 § 3 mom., ävensom i sådan konferens, varom förmäles i 63 och 121 §§; 19) att, där rektor efter samråd med vederbörande ämneskonferens så prövar lämpligt, mot särskilt arvode enligt av skolöverstyrelsen fastställda grunder samt på tid och sätt, som rektor och läkaren gemensamt bestämma, meddela eleverna undervisning i hygieniska frågor; 20) att minst en gång i terminen besiktiga seminariets lokaler och därvid ägna sin uppmärksamhet bland annat åt renhållning, luftväxling, uppvärmning, belysning, tvätt- och dricksanordningar och bekvämlighetsanordningar samt hålla rektor underrättad om den hygieniska inspektionens resultat, att lika ofta taga kännedom om de gymnastiska övningarnas utförande och att i samråd med gymnastikläraren uttaga lärjungar till särskild hållningsrättande gymnastik; 21) att såsom seminariesköterskans närmaste förman leda och övervaka hennes verksamhet; 22) att för varje läsår enligt av skolöverstyrelsen fastställd plan avgiva redogörelse för den skolhygieniska verksamheten vid seminariet och senast en månad efter läsårets slut överlämna årsberättelsen till rektor, som har att inom sex veckor efter läsårets slut insända densamma till skolöverstyrelsen; 23) att ordna och förvara samtliga handlingar rörande hälsotillståndet hos seminariets elever och övningsskolans lärjungar; samt 24) att, därest icke annan sakkunnig i hygieniska frågor tillkallas, vid uppförande av nya och förändringar av gamla seminariebyggnader tillse, att hygienens fordringar iakttagas. 109 § Seminariesköterskan skall under seminarieläkarens närmaste förmanskap och i enlighet med hans instruktioner deltaga i hälso- och sjukvården för seminarieleverna. Hon skall i möjligaste mån följa lärjungarnas i övningsskolan själsliga och kroppsliga utveckling samt aktgiva på deras hälsotillstånd och i samarbete med lärare, seminarieläkare och målsmän vidtaga åtgärder för att bevara deras hälsa och fostra dem till sunda levnadsvanor. Det tillkommer henne för sådant ändamål: a) att enligt i 107 § 3 mom. givna bestämmelser och på tider, fastställda av rektor i samråd med seminarieläkaren, vara inom seminariebyggnaden tillstädes; b) att vid behov för inhämtande av upplysningar och avgivande av råd i hälsovårdande syfte avlägga besök i bostaden hos lärjungar på seminarieorten; samt c) att vid i seminariet inträffade olycksfall eller fall av plötslig sjukdom, där så ske kan, lämna tillfällig vård samt vårdhänvisningar.

52 110 § Befattningshavare vid seminariet, som vet sig lida av eller ha lidit av lungtuberkulos, vare skyldig att snarast underrätta seminarieläkaren härom. Vid misstanke om tuberkulos bör befattningshavare hänvända sig till verksläkaren för att av honom undersökas eller hänvisas till undersökning. Befattningshavare vare därvid skyldig att snarast meddela seminarieläkaren undersökningsresultatet, som bör föreligga i form av skriftligt intyg. Skulle han för befarad smittrisk på grund av tuberkulos av seminarieläkaren tillrådas avbryta sin tjänstgöring men dock önska kvarbliva i tjänst, vare han skyldig att omedelbart delgiva rektor och seminarieläkare detta. Befattningshavare, som reagerar negativt för tuberkulin, bör tillrådas låta vaccinera sig emot tuberkulos.

6. Vaktmästare och värmeskötare

111 § 1 mom. Vid folkskoleseminarierna äro till det antal, som för varje seminarium i vederbörlig ordning bestämmes, anställda ordinarie och extra ordinarie vaktmästare samt värmeskötare. För varje vaktmästare och värmeskötare skall finnas en instruktion, som, i anslutning till normalinstruktion av skolöverstyrelsen, efter vederbörande befattningshavares hörande fastställes av seminariets rektor. 1 fråga öm placering och uppflyttning i löneklass gäller för vaktmästare och värmeskötare vad därom i 75 § sägs om lärare. Vaktmästare och värmeskötare tillkommande semester ävensom annan ledighet för dessa beviljas av rektor. Vikarie på vakant vaktmästar- eller värmeskötartjänst förordnas av rektor, utom då fråga är om förordnande, som i 143 § 1 mom. sägs. Envar vaktmästare och värmeskötare skall, där så erfordras för beredande av semester åt annan vaktmästare eller värmeskötare vid seminariet ävensom i övrigt enligt rektors bestämmande, vara skyldig att, utan särskild ersättning utöver den honom eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan vaktmästar- eller värmeskötarbefattning vid seminariet. Avsked för ordinarie vaktmästare och värmeskötare samt entledigande av extra ordinarie sådan befattningshavare meddelas av rektor. 2 mom. Rektor äger anställa övrig för seminariets betjäning behövlig personal och för densamma uppgöra instruktion samt bestämma dess avlöningsförmåner. 3 mom. Befattningshavare, som i 2 mom. avses, skall vid tjänstens tillträde förete läkarintyg över genomgången undersökning avseende lungtuberkulos.

53 7. Kollegium

112 § 1 mom. Ledamot av kollegium är rektor och varje vid seminariet tjänstgörande ordinarie lärare, extra ordinarie lärare och extra lärare ävensom den, som är förordnad att såsom vikarie för sådan lärare bestrida hela dennes tjänstgöring. 2 mom. Lärare, som icke enligt 1 mom. är ledamot av kollegiet, äger deltaga i dess överläggningar och beslut vid behandling av frågor angående undervisning, ordning och tukt. Vid behandling av andra ärenden må rektor, om han finner skäl därtill, tillkalla sådan lärare att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. 3 mom. Seminarieläkaren skall deltaga i kollegiets överläggningar och beslut i frågor rörande hälsotillståndet och sundhetsförhållandena vid läroanstalten samt bör deltaga i dess överläggningar och beslut, då fråga är om förvisning av elev. I andra frågor äger han deltaga i överläggningarna men ej i besluten. 4 mom. Rörande sammansättningen av det kollegium, som sammanträder efter avslutad inträdesprövning, är föreskrivet i 27 och 30 §§. 5 mom. Ej må befattningshavare, som blivit kallad till kollegiets sammanträde, utan giltigt förfall utebliva därifrån. 6 mom. Deltagare i kollegiesammanträde bör iakttaga diskretion beträffande det som förekommit under överläggningarna. Kollegiet kan i särskilt fall besluta, att vad vid sammanträde förekommit rörande elevs enskilda förhållande ej må yppas för obehöriga. 113 § Sammanträden med kollegiet hållas på kallelse av rektor, när han så prövar nödigt. Vid förekommande anledning äger jämväl medlem av skolöverstyrelsen genom rektor sammankalla kollegiet. 114 § 1 mom. Vid början av varje termin, så snart ske kan, sammanträder kollegiet för att överlägga om sådana frågor, som stå i samband med arbetsordningen och undervisningen. 2 mom. Vid varje termins slut sammanträder kollegiet för att avgiva vitsord över elevernas uppförande och ordning ävensom för övriga vitsords bestämmande på sätt i 34 § närmare angives. Vid vårterminens slut skall kollegiet därjämte besluta angående flyttning från lägre till högre klass. Vid sistnämnda tillfälle bestämmas i enlighet med 65 § vitsorden över ordning och uppförande för övningsskolans lärjungar. 3 mom. Efter avslutad inträdesprövning samt vid folkskollärarexamen och småskollärarexamen hålles kollegiesammanträde på sätt i 27, 30 och 51 §§ sägs.

54 115 § 1 mom. Omkring mitten av varje termin och när rektor så finner erforderligt, sammankallar denne kollegiet för att bereda lärarna tillfälle att utbyta erfarenheter och åsikter om eleverna med avseende på dessas individuella läggning, uppförande, ordning och framsteg i studier samt deras övriga personliga förhållanden; att i samband härmed rådgöra om de särskilda elevernas behandling och bedömande; att överenskomma om sådan anordning av förhör på större delar av lärokursen, att anhopning av dylika förhör i olika ämnen till samma tidpunkt undvikes. Enskildheter beträffande elevs personliga förhållanden må tagas till protokollet endast i de särskilda fall, då kollegiet så beslutar. 2 mom. Behandlingen av de i 1 mom. omnämnda ärendena må, i de fall kollegiet så prövar lämpligt, helt eller delvis för viss tid överflyttas på sådan klasskonferens, varom förmäles i 121 §. 116 § 1 mom. Vid fråga om avgivandet av vitsordet Mindre gott för uppförande åt avgående elev eller om varning eller förslag om förvisning av elev är kollegiet icke beslutmässigt, såvida icke minst två tredjedelar av dem, som enligt 112 § 1 mom. äro ledamöter av kollegiet, äro närvarande. 2 mom. För beslutmässighet i övriga ärenden fordras, att mera än hälften av dem, som enligt 112 § skola deltaga i avgörande av de olika ärendena, är tillstädes. 3 mom. Ändring i kollegiets beslut må sökas hos skolöverstyrelsen genom besvär, vilka skola hava inkommit till överstyrelsen inom tre veckor från erhållen del av beslutet. 117 §

1 mom. Rektor skall vara ordförande vid kollegiets sammanträden, såvida icke medlem av skolöverstyrelsen är närvarande och önskar leda förhandlingarna. 2 mom. Föredragande vid kollegiets sammanträden är rektor, såvida han icke i fråga om särskilt ärende därom anmodat annan ledamot av kollegiet. 3 mom. Vid början av varje sammanträde utser kollegiet två av sina medlemmar att jämte rektor justera det vid sammanträdet förda protokollet. Protokollet bör senast en vecka efter sammanträdet föreligga justerat. 4 mom. Val skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar. Mellan lika röstetal skiljer lotten. I övrigt skall omröstningen inom kollegiet vara öppen, varvid i händelse av lika röstetal ordföranden äger utslagsröst. 5 mom. Det åligger rektor att övervaka, att de av kollegiet beslutade åtgärderna verkställas; dock att rektor, därest han anser sig ej kunna biträda kollegiets beslut, må kunna underställa detsamma skolöverstyrelsens prövning.

55 8. Konferenser

118 § 1 mom. De lärare, vilka undervisa i samma ämne, skola på kallelse av rektor tid efter annan sammanträda till ämneskonferens. Därvid bör tillses, att på lämpliga tider under loppet av varje läsår alla ämnen bliva föremål för behandling på dylik konferens antingen vart för sig eller i samband med annat ämne. 2 mom. Ämneskonferens i särskilt ämne tillkommer: a) att med huvudsaklig ledning av undervisningsplanen närmare bestämma lärokurser för varje klass eller avdelning inom seminariet och övningsskolan, angiva, vilka delar av övningsskolans kurser lämpligen kunna genomgås vid undervisningsövningarna, uppgöra plan för ämnets metodiska behandling på olika stadier samt överlägga om anordnandet i övrigt av seminarieelevernas studier i ämnet, särskilt i fråga om lämpliga uppgifter för individuella studier; b) att till rektor avgiva förslag om inköp av böcker och annan undervisningsmateriel samt överlägga om för undervisningen erforderlig läsebokslitteratur; c) att, då behov av ny lärobok föreligger, i sådant ärende fatta beslut; samt d) att i övrigt samråda om för ämnets behandling viktigare frågor och avgiva de yttranden, som kunna komma att infordras. 3 mom. Därest vid ett seminarium all undervisning i ett ämne bestrides av allenast en lärare, skall om denne lärare i tillämpliga delar gälla vad om ämneskonferens är stadgat. 119 § Lärare i ämnen, som äga närmare samband med varandra eller eljest påkalla gemensam konferens, böra, när så erfordras, på kallelse av rektor sammanträda och rådgöra om lämpligaste sättet att behandla dessa ämnen; skolande därvid i främsta rummet uppmärksammas vikten av att, då undervisningen inom de olika ämnena gäller besläktade eller för ämnena gemensamma partier, anordning träffas för ändamålsenlig behandling av samma lärostoff samt att i allmänhet de olika ämnena komma att på lämpligt sätt komplettera och stödja varandra. 120 § Lärare, som meddela metodikundervisning, leda elevernas undervisningsövningar eller mottaga elever för auskultation, böra tid efter annan på kallelse av rektor sammanträda till praktikkonferens för att rådgöra om den praktiska lärarutbildningen. Vid behandling av viss fråga må rektor kalla endast de lärare, som beröras av denna.

56 121 § I de fall kollegiet så prövar lämpligt, skola de i 115 § 1 mom. omnämnda ärendena behandlas av särskilda klasskonferenser, till vilka rektor kallar de lärare, som undervisa i samma seminarieklass eller avdelning, samt, där han så finner behövligt, även andra vid läroanstalten tjänstgörande lärare ävensom seminarieläkaren. Om sådan konferens gäller i tillämpliga delar, vad i nämnda moment är stadgat angående kollegiets handläggning av ifrågavarande ärenden. 122 § Konferenser för överläggning om lärjungarna i övningsskolans särskilda avdelningar hållas på sätt i 63 § är stadgat. 123 § 1 mom. Ämneskonferens, gemensam konferens och praktikkonferens ledes av rektor eller den av de i konferensen deltagande lärarna, som rektor därom anmodar. Vid klasskonferens skall rektor vara ordförande och vederbörande klassföreståndare föredragande. Protokollet föres av den bland de i sammanträdet deltagande lärarna, som dessa därtill utse, och justeras av ordföranden jämte en justeringsman, om sådan utsetts. Vid klasskonferens föres protokollet dock alltid av klassföreståndaren. Protokollet bör inom två veckor avlämnas till rektor. 2 mom. Beslut, som fattas av konferens, kräver för sin giltighet rektors godkännande, varom anteckning göres i protokollet. 3 mom. Det åligger beträffande ämneskonferens, gemensam konferens och praktikkonferens vederbörande ordförande, i fråga om klasskonferens klassföreståndare samt i fråga om konferens rörande övningsskolans lärjungar föreståndaren för vederbörande avdelning att, i vad på dem kan ankomma, på lämpligt sätt ombesörja verkställandet av de beslutade åtgärderna. På rektor ankommer att vaka häröver. 4 mom. Ej må den, som enligt ovan givna bestämmelser blivit kallad till konferens, utan giltigt förfall utebliva därifrån.

VI. Tillsättning av tjänster 1. Rektorstjänst

124 § För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium fordras dels att innehava ordinarie lärarbefattning i läroämne vid någon till statens undervisningsväsende hörande läroanstalt eller vid högre kommunal skola eller vid privatläroverk, som avses i stadgan för de statsunderstödda privatläroverken, eller vid statsunderstött handelsgymnasium, dels ock att innehava behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium.

57 Behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium tillkommer ock chef för eller ledamot av skolöverstyrelsen, vilken varit ordinarie lärare i läroämne vid någon i föregående stycke avsedd läroanstalt samt äger behörighet till ordinarie lärartjänst i läroämne vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. 125 § 1 mom. Rektorstjänst vid folkskoleseminarium tillsättes av Kungl. Maj :t genom förordnande på sex år, därest icke särskilda förhållanden föranleda, att förordnandet meddelas för kortare tid. Har rektorsförordnande icke omfattat sex år eller har under löpande förordnandeperiod rektorstjänst blivit ledig, meddelas första gången därefter förordnande å tjänsten allenast för högst den tid, som återstår till utgången av de rektorsförordnanden vid folkskoleseminarierna, vilka meddelats för sex år. 2 mom. Senast fem månader innan rektorsförordnande löper till ända, skall skolöverstyrelsen hos Kungl. Maj :t göra anmälan därom, och äger skolöverstyrelsen, om den så anser lämpligt, föreslå förnyelse av förordnandet. 3 mom. Därest icke Kungl. Maj :t efter sådant förslag, som i 2 mom. sägs, finner skäl meddela förnyat förordnande, ävensom eljest vid ledighet på rektorsbefattning, skall skolöverstyrelsen utfärda kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes Tidningar samt genom anslag i sin lokal med tillkännagivande, att den, som önskar komma i åtanke vid tjänstens tillsättande, skall senast tre veckor från den dag, då kungörelsen blivit intagen i nämnda tidning, hos överstyrelsen göra anmälan därom med bifogande av vederbörligen styrkt meritförteckning och övriga handlingar, genom vilka han önskar ådagalägga sin behörighet och lämplighet. Sedan anmälningstiden utgått och de inkomna anmälningshandlingarna blivit prövade, skall överstyrelsen till Kungl. Maj :t insända nämnda handlingar och därvid på anförda grunder förorda den av de anmälda, vilken finnes lämpligast med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresmannen för ett folkskoleseminarium, eller ock, där sådant förord icke anses böra lämnas åt någon av de anmälda, avgiva förslag på annan till tjänsten behörig och lämplig person. 4 mom. Angående tillsättande av rektorstjänst utan tjänstens ledigförklarande skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 140 § 1 mom. 5 mom. över förslag och förord, som avses i 2—4 mom., må besvär icke anföras. 126 § Innehar rektor vid statlig läroanstalt, vid högre kommunal skola eller vid privatläroverk, som avses i stadgan för de statsunderstödda privatläroverken, eller vid statsunderstött handelsgymnasium ordinarie lärartjänst vid

58 folkskoleseminarium, föres lärartjänsten över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesattes. Inträder rektor i utövning av den över stat uppförda tjänsten, skall denna i den ordning, Kungl. Maj :t på förslag av skolöverstyrelsen bestämmer, återföras på stat.

2. Ordinarie lektorstjänst

127 § 1 mom. Då vid folkskoleseminarium befintlig lektorstjänst blivit eller beräknas bliva ledig, skall rektor till skolöverstyrelsen insända underrättelse härom jämte uppgift om de läroämnen, som tjänsten omfattar. Dylik underrättelse skall insändas, då tjänsten beräknas bliva ledig genom innehavarens pensionering, nio månader före den beräknade tidpunkten för ledigheten och eljest ofördröjligen. Såvida icke föreskrivits, att tjänsten icke skall återbesättas, skall rektor samtidigt eller så snart ske kan, efter hörande av kollegiet, till överstyrelsen avgiva förslag angående de ämnen, i vilka den blivande innehavaren av tjänsten bör undervisa, varvid, om tjänsten anses böra medföra undervisningsskyldighet företrädesvis i visst ämne, sådant skall tillkännagivas. Tilllika skall lämnas översikt av det antal undervisningstimmar inom samtliga läroämnen, som bestrides av ordinarie lärare i läroämnen eller deras vikarier ävensom av övriga icke-ordinarie lärare, samt anföras de särskilda skäl, varpå förslaget grundar sig. Vid avgivande av sådant förslag iakttages, att lektorstjänst i regel bör omfatta ett eller tvä ämnen. I sistnämnda fall böra ämnena förenas väsentligen med hänsyn till sin inbördes samhörighet, dock att nödigt avseende även må fästas vid seminariets förhandenvarande behov av lärarkraft i visst ämne, ävensom därvid att varje å seminariets timplan upptaget läroämne om möjligt bör ingå i någon av seminariets lektorstjänster. Vad i föregående stycken sägs, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tillsättning av nyinrättad lektorstjänst. 2 mom. Efter prövning av det i 1 mom. omförmälda förslaget bestämmer skolöverstyrelsen, vilka läroämnen den lediga tjänsten skall omfatta, och utfärdar därpå kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes Tidningar och genom anslag i överstyrelsens lokal. Därest tjänsten anses böra medföra undervisningsskyldighet företrädesvis i visst ämne, skall sådant vid ledigförklarandet angivas. 3 mom. Den, som vill ifrågakomma till den sålunda ledigförklarade tjänten, har att senast tre veckor från den dag, då kungörelsen blivit intagen i tidning, som i 2 mom. sägs, till skolöverstyrelsen ingiva sin till Kungl. Maj :t ställda ansökning med därtill hörande handlingar.

59 128 § 1 mom. För behörighet till lektorstjänst fordras, a) att vid ansökningstidens utgång ha uppnått tjugotre års ålder; b) att vara fri från sjukdom och lyte, som gör den sökande olämplig för läraryrket; c) att vara känd för hedrande vandel; d) att i enlighet med bestämmelserna i 2 mom. ha styrkt sig äga grundlig insikt i de ämnen, som höra till den sökta tjänsten; samt e) att genom tjänstgöring vid i 3 mom. omförmälda läroanstalter ha förvärvat nödig erfarenhet som lärare. 2 mom. Beträffande teoretisk och praktisk utbildning för läraryrket fordras, att a) antingen uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid allmänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar, samt att därjämte ha, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teologisk eller filosofisk fakultet avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov, b) eller i fråga om teoretisk utbildning uppfylla villkoren för behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk samt att därjämte ha avlagt folkskollärarexamen och, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teologisk eller filosofisk fakultet vederbörligen godkänt disputationsprov, c) eller ock med hänsyn till genom vetenskapliga insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet ådalagd lämplighet för ämneslärartjänst vid lärarutbildningsanstalt ha av Kungl. Maj :t efter skolöverstyrelsens hörande blivit förklarad behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium i det eller de ämnen, som höra till den sökta tjänsten. Beträffande behörighet enligt a) eller b) till lektorstjänst, vari ämnet psykologi och pedogogik ingår, gäller, att detta läroämne skall i filosofisk ämbetsexamen, avlagd enligt stadgan den 25 september 1953 (nr 610) angående filosofiska examina, motsvaras av huvudämnet psykologi och pedagogik med minst betyget Med beröm godkänd i båda examensämnena samt att läroämnet må i filosofisk ämbetsexamen, avlagd enligt äldre bestämmelser, motsvaras av endast examensämnet pedagogik ävensom att läroämnet skall i filosofie licentiatexamen motsvaras av examensämnet pedagogik eller psykologi. Beträffande behörighet enligt a) eller b) till lektorstjänst, vari ämnet samhällskunskap ingår, gäller, att detta läroämne skall i filosofisk ämbetsexamen avlagd enligt den stadga, som i föregående stycke sägs, motsvaras av huvudämnet statskunskap och nationalekonomi samt att läroämnet må i filosofisk ämbetsexamen, avlagd enligt äldre bestämmelser, motsvaras av endast examensämnet historia ävensom att läroämnet skall i filosofie licentiatexamen motsvaras av examensämnet statskunskap eller nationalekonomi. Beträffande behörighet enligt a) eller b) till lektorstjänst, vari ämnet his-

60 toria ingår, gäller att detta läroämne skall i filosofisk ämbetsexamen avlagd enligt den stadga, som i nästföregående stycke sägs, motsvaras av huvudämnet historia. 3 mom. Beträffande föregående tjänstgöring fordras att ha vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, kommunalt gymnasium, kommunal realskola, praktisk kommunal realskola, kommunal flickskola, statsunderstött privatläroverk eller annat enskilt läroverk, som genom särskilt beslut av Kungl. Maj :t ställts under omedelbart inseende av skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning, folkskoleseminarium, småskoleseminarium, högre tekniskt läroverk eller motsvarande äldre skolform, statsunderstött handelsgymnasium, statsunderstödd folkhögskola, högre folkskola, försöksskolas högstadium, i folkskola inbyggd realskollinje, sjöbefälsskola, sjökrigsskolan, krigsflygskolan (flygkrigsskolan), flygvapnets aspirantskola, försvarets läroverk, underofficersskola, försvarets stamskolor, försvarets manskapsskolor eller skeppsgosseskola hava under minst två läsår med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt 82 § åligger lektor, eller ha såsom svensk lektor vid utländskt universitet eller såsom biträdande lärare, docent eller innehavare av eller vikarie å högre lärartjänst än docenttjänst vid universitet eller högskola under minst lika lång tid fullgjort undervisning, vilken i fråga om universitetslektor och biträdande lärare omfattat i medeltal minst sex undervisningstimmar i veckan och i övriga fall haft minst den omfattning, som stadgats, vad angår docent, för innehavare av docentstipendium eller docenttjänst (dock ej forskardocenttjänst) samt eljest för innehavare av den ifrågavarande tjänsten, därvid tjänstgöring av olika slag må kunna sammanräknas. 4 mom. Överstyrelsen må, då omständigheterna därtill föranleda, på gjord framställning förklara sökanden behörig till lektorstjänst utan hinder därav, att han ej fullgjort den i 3 mom. stadgade tjänstgöringen. 129 § Beträffande praktisk lärarkurs och rätt för lärare att, efter anmälan hos skolöverstyrelsen, avlägga undervisningsprov gäller vad därom särskilt stadgas. 130 § Sökande till lektorstjänst skall vid ansökningen foga behörigen styrkt merit- och tjänsteförteckning enligt formulär, som av skolöverstyrelsen fastställes, ävensom a) betyg över vederbörliga examina och andra föreskrivna kunskapsprov, b) vitsord över genomgången praktisk lärarkurs, där sådan fordras för behörighet, c) betyg över sådan tjänstgöring, som i 128 § 3 mom. är föreskriven,

61 d) därest icke sistnämnda betyg avser de senaste sex månaderna före ansökningstidens utgång, annat vederbörligt intyg över verksamhet för sagda tid, e) uppgift om föregående befattningar, utgivna arbeten, av offentliga myndigheter erhållna betyg samt andra omständigheter, vilka sökanden vill åberopa såsom befordringsskäl. Efter anmodan skall sökanden förete: vederbörligt åldersbetyg, vederbörligt läkarintyg för vinnande av anställning i statens tjänst enligt vad därom är särskilt stadgat och övriga handlingar, som skolöverstyrelsen finner skäl infordra. Betyg och intyg böra företes i behörigen styrkt avskrift. Skolöverstyrelsen äger bestämma, att sökande må, i stället för att vid ansökningen foga de i första stycket föreskrivna handlingarna, hänvisa till i överstyrelsens merithandlingsarkiv förvarade handlingar enligt de närmare föreskrifter överstyrelsen meddelar. 131 § 1 mom. Sedan ansökningstiden gått till ända, åligger det skolöverstyrelsen — därest överstyrelsen icke finner sig böra i enlighet med vad i 5 och 6 mom. här nedan sägs, ånyo förklara tjänsten till ansökan ledig eller låta anstå med åtgärder för dess återbesättande — att, efter prövning av ansökningshandlingarna och efter det vederbörande rektor satts i tillfälle att inom utsatt tid avgiva yttrande, till Kungl. Maj:t insända nämnda handlingar jämte förslag å den av de sökande, som på anförda grunder anses böra främst komma i åtanke till den lediga tjänsten. 2 mom. Vid avgivande av sådant förslag, som i 1 mom. omförmäles, skall i första hand tillses, att de villkor som innehållas i 128 §, blivit uppfyllda, och skola därjämte såsom befordringsgrunder i följande ordning — med de undantag som nedan angivas — gälla: a) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning; b) lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som höra till den ifrågavarande tjänsten, och i pedagogik; samt c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring dels såsom lärare vid läroanstalter, som omförmälas i 128 § 3 mom. första stycket, dels såsom lärare i folkskola, dels vid universitet eller högskola såsom befattningshavare, som avses i nämnda moment andra stycket, och såsom forskardocent, dels ock — enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t — vid universitet eller högskola såsom assistent eller amanuens eller vid försvarets forskningsanstalt, varjämte skälig hänsyn må tagas till väl vitsordad lärartjänstgöring vid annan under inseende av skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning stående läroanstalt än här nämnts. Vid tillämpningen av dessa befordringsgrunder skall i varje fall särskild

hänsyn tagas till sådana förtjänster, som ådagalägga sökandens lämplighet såsom lärare vid lärarutbildningsanstalt. Avseende bör därvid även fästas vid avlagd folkskollärarexamen samt förtjänstfullt skriftställarskap av praktisk-pedagogisk art. 3 mom. Då ordinarie lärare söker lektorstjänst vid folkskoleseminarium och därvid har att räkna sig till godo en längre tjänstetid, bör vid utnämningen skälig hänsyn även tagas till behovet av yngre och friskare krafter för tjänstens bestridande. 4 mom. Sådant förslag på lärare, som i 1 mom. omförmäles, skall offentliggöras genom anslag i skolöverstyrelsens lokal samt genom tillkännagivande i Post- och Inrikes Tidningar. 5 mom. Om blott en eller två behöriga sökande anmält sig till ledigförklarad tjänst, må skolöverstyrelsen, därest den finner de sökandes kompetens mindre tillfredsställande, ånyo förklara tjänsten ledig. 6 mom. Har ingen behörig sökande anmält sig till ledigförklarad lärarbefattning, ankommer det på skolöverstyrelsen att antingen omedelbart ånyo ledigförklara befattningen eller låta anstå med åtgärder för dess återbesättande, dock högst för en tid av ett år, räknat från ansökningstidens utgång. 132 § över förslag, som omförmäles i 131 §, må sökande kunna hos Kungl. Maj :t anföra besvär i den ordning, som föreskrives i den för skolöverstyrelsen gällande instruktionen. 133 § Lektorstjänst tillsättes av Kungl. Maj :t genom fullmakt.

3. övningslärartjänst

134 § Beträffande övningslärartjänst gäller vad därom är särskilt stadgat. 4. Ordinarie övningsskollärartjänst

135 § 1 mom. Då övningsskollärartjänst blivit eller beräknas bliva ledig, skall rektor till skolöverstyrelsen insända underrättelse härom. Dylik underrättelse skall insändas, då tjänsten beräknas bliva ledig genom innehavarens pensionering, nio månader före den beräknade tidpunkten för ledigheten och eljest ofördröjligen. 2 mom. Skolöverstyrelsen utfärdar kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes Tidningar och genom anslag i överstyrelsens lokal, överstyrelsen må vid ledigförklarandet angiva, att tjänsten skall avse undervisning i kläs-

63 serna 1—3 inom övningsskolan. Innan sådant beslut meddelas, skall skolöverstyrelsen höra rektor och kollegiet. 3 mom. Den som vill ifrågakomma till ledigförklarad övningsskollärartjänst, har att senast tre veckor från den dag, då kungörelsen blivit intagen i den tidning, som i 2 mom. sägs, till skolöverstyrelsen ingiva sin ansökning med därtill hörande handlingar. 136 § 1 mom. Sökande till övningsskollärartjänst skall a) vid ansökningstidens utgång ha uppnått tjugotre års ålder; b) vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig för läraryrket; c) vara behörig för anställning som ordinarie folkskollärare eller, därest tjänsten ledigförklarats att avse undervisning i klasserna 1—3 inom övningsskolan, såsom ordinarie småskollärare; samt d) hava efter avlagd folkskollärarexamen eller småskollärarexamen under minst fyra läsår med nit och skicklighet tjänstgjort med full tjänstgöring som lärare vid folkskola. 2 mom. Skolöverstyrelsen äger dels i särskilt fall medgiva, att den i 1 mom. omförmälda tjänstgöringen må ersättas av annan, som kan anses därmed likvärdig, dels ock, då omständigheterna därtill föranleda, på gjord framställning förklara sökande behörig till övningsskollärartjänst, utan hinder därav att sökanden ej fullgjort hela den i sagda moment stadgade tjänstgöringen. 137 § Sökande till övningsskollärartjänst skall vid ansökningen foga behörigen styrkt merit- och tjänsteförteckning enligt formulär, som av skolöverstyrelsen fastställes, ävensom a) betyg över vederbörlig examen, b) vederbörligt, inom de senaste sex månaderna före ansökningstidens utgång utfärdat tjänstgöringsbetyg eller, därest den sökande icke under nämnda tid varit i tjänst anställd, annat vederbörligt intyg över verksamhet, c) uppgift om föregående befattningar, utgivna arbeten, av offentliga myndigheter erhållna betyg samt andra omständigheter, vilka sökanden vill åberopa såsom befordringsskäl. Efter anmodan skall sökande förete: vederbörligt åldersbetyg, vederbörligt läkarintyg för vinnande av anställning i statens tjänst enligt vad därom är särskilt stadgat och övriga handlingar, som skolöverstyrelsen finner skäl infordra. Betyg och intyg böra företes i behörigen styrkt avskrift.

64 138 § 1 mom. Sedan ansökningstiden utgått, åligger det skolöverstyrelsen — därest överstyrelsen icke finner sig böra i enlighet med vad i 4 och 5 mom. här nedan sägs, ånyo förklara tjänsten till ansökan ledig eller låta anstå med åtgärder för dess återbesättande — att, efter prövning av ansökningshandlingarna och efter det vederbörande rektor inom utsatt tid och med tillämpning av de i 139 § angivna grunderna däröver avgivit yttrande, med tillämpning av samma grunder tillsätta tjänsten. 2 mom. över tillsättningen, som kungöres i Post- och Inrikes Tidningar samt genom anslag i skolöverstyrelsens lokal, må sökande i den ordning, som i 132 § sägs, kunna hos Kungl. Maj:t anföra besvär. 3 mom. Fullmakt å övningsskollärartjänst må icke utfärdas, förrän tillsättningen vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den dag, då tillsättningen skett; dock att, om Kungl. Maj :t i anledning av besvär finner annan sökande än den av skolöverstyrelsen tillsatte böra erhålla tjänsten, fullmakten dateras för den dag, då Kungl. Maj:t prövat besvären. 4 mom. Om blott en eller två behöriga sökande anmält sig till ledigförklarad tjänst, må skolöverstyrelsen, därest den finner de sökandes kompetens mindre tillfredsställande, ånyo förklara tjänsten ledig. 5 mom. Har ingen behörig sökande anmält sig till ledigförklarad övningsskollärarbefattning, ankommer det på skolöverstyrelsen att antingen omedelbart ånyo ledigförklara befattningen eller låta anstå med åtgärder för dess återbesättande, dock högst för en tid av ett år, räknat från ansökningstidens utgång. 139 § 1 mom. Vid tillsättning av övningsskollärartjänst skola såsom befordringsgrunder i följande ordning gälla: a) undervisningsskicklighet och nit samt sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem upprätthålla ordning ävensom lämplighet för de särskilda uppgifter, som äro förenade med övningsskollärarbefattning; b) genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat sätt ådagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans ämnen samt eljest i ämnen, som kunna vara av betydelse för tjänsten, ävensom förtjänstfullt skriftställarskap av vetenskaplig eller praktisk-pedagogisk art; samt c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring, särskilt i folkskola, fortsättningsskola samt övningsskola vid folkskoleseminarium eller småskoleseminarium. 2 mom. Då ordinarie lärare vid folkskola eller ordinarie övningsskollärare söker övningsskollärartjänst vid folkskoleseminarium och därvid har att räkna sig till godo en längre tjänstetid, bör vid tillsättningen även tagas skälig hänsyn till behovet av yngre och friskare krafter för tjänstens bestridande.

65 5. Gemensamma bestämmelser angående lärartjänster

140 § 1 mom. Skulle i visst fall utsikt finnas att till ledig lärartjänst vid folkskoleseminarium förvärva lärare, som, med hänsyn till läroanstaltens art och uppgift samt den lediga tjänstens beskaffenhet, synes i särskild grad skicklig och lämplig, må skolöverstyrelsen, oavsett om förslag därom blivit av vederbörande rektor väckt eller ej, kunna, utan tjänstens ledigförklarande och utan hinder av övriga föreskrifter, i fråga om tjänst, som av Kungl. Maj:t tillsattes, hos Kungl. Maj:t föreslå sådan lärare till innehavare av tjänsten och i fråga om annan tjänst kalla den ifrågasatta läraren till innehavare av tjänsten. Har förslag till dylik åtgärd väckts inom skolöverstyrelsen, skall i fråga om annan befattning än rektorstjänst vederbörande rektor sättas i tillfälle att yttra sig. I händelse förslag, som nu är sagt, göres av skolöverstyrelsen hos Kungl. Maj :t, skola vid framställningen fogas handlingar, som styrka den föreslagnes skicklighet och lämplighet för tjänsten, ävensom av honom avgivet yttrande, att han är villig att mottaga densamma. 2 mom. I det fall att ingen behörig sökande vid ansökningstidens utgång anmält sig till ledigförklarad lärartjänst vid folkskoleseminarium, må skolöverstyrelsen, om den därtill finner anledning, kunna, efter rektors hörande, hos Kungl. Maj:t till tjänstens erhållande föreslå viss person, som på grund av föregående verksamhet och ådagalagda egenskaper anses vara skicklig och lämplig till den ifrågavarande lärartjänsten, även om han icke fullgjort de för behörighet till tjänsten föreskrivna villkoren. Vid sådant förslag böra fogas dels handlingar, som styrka den föreslagnes skicklighet och lämplighet för tjänsten, dels av honom avgivet yttrande, att han är villig mottaga tjänsten. 3 mom. Där ej vid tillsättande av lärartjänst, som avses i 127—139 §§ annorlunda förordnas, skall tjänsten tillträdas den 1 januari eller den 1 juli, som infaller närmast efter dagen för Kungl. Maj :ts beslut eller, där tjänsten tillsatts av skolöverstyrelsen, då antingen överstyrelsens beslut vunnit laga kraft eller Kungl. Maj :t fattat beslut i anledning av över överstyrelsens beslut anförda besvär. 6. Extra ordinarie kansliskrivar-, kontorist- och kanslibiträdestjänster

141 § 1 mom. Ledigbliven extra ordinarie kansliskrivar-, kontorist- eller kanslibiträdestjänst må icke återbesättas utan tillstånd av skolöverstyrelsen. 2 mom. Då ledig tjänst skall tillsättas, skall rektor utfärda kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes Tidningar och medelst anslag i läroanstalten, med angivande av tre veckors ansökningstid, räknat från den dag kungörelsen intagits i nämnda tidning. 5—709254

66 3 mom. Ansökan till den ledigförklarade tjänsten ingives till rektor. Vid ansökningen skola fogas de handlingar, varigenom sökanden vill ådagalägga sin lämplighet för tjänsten. Intyg eller betyg skola företes i behörigen bestyrkt avskrift; dock må handlingar kunna ingivas i original. Efter anmodan skall sökanden jämväl förete åldersbetyg och vederbörligt läkarintyg för vinnande av anställning i statens tjänst. 4 mom. Sedan ansökningstiden utgått, skall rektor — utom i fall som avses i 7 mom. — utse den av de sökande, som finnes böra främst komina i fråga. 5 mom. Över tillsättningen, som kungöres i Post- och Inrikes Tidningar samt genom anslag i läroanstalten, må sökande kunna hos skolöverstyrelsen anföra besvär senast tre veckor från den dag, då tillsättningen kungjorts i nämnda tidning. 6 mom. Antagningsbevis må icke utfärdas, förrän tillsättningen vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den dag, då tillsättningen skett; dock att, om efter besvär annan sökande än den av rektor tillsatte befinnes böra erhålla tjänsten, antagningsbeviset dateras den dag målet slutligt avgjorts. 7 mom. Har ingen sökande anmält sig till tjänsten, skall denna ånyo kungöras ledig. Finner rektor ingen av de sökande lämplig för tjänsten, må rektor efter skolöverstyrelsens medgivande ånyo ledigförklara tjänsten. 7. Ordinarie seminarieskötersketjänst

142 § 1 mom. Åtgärder för tillsättande av ordinarie seminarieskötersketjänst skola av rektor inledas fyra månader före ledighet på tjänsten och ofördröjligen, om tjänsten oförutsett blivit ledig. 2 mom. Rektor skall utfärda kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes Tidningar och medelst anslag i seminariet, med angivande av tre veckors ansökningstid, räknat från den dag kungörelsen intagits i nämnda tidning. Anstånd med ledigförklarande må meddelas av skolöverstyrelsen. 3 mom. Ansökning ställes till skolöverstyrelsen och ingives till rektor. Vid ansökningen skola fogas intyg om genomgången utbildning, uppgift om föregående anställningar, erhållna betyg samt andra handlingar, varigenom sökanden vill ådagalägga sin lämplighet för tjänsten. Efter anmodan skall sökande förete åldersbetyg och vederbörligt läkarintyg för vinnande av anställning i statens tjänst. Intyg eller betyg bör företes i behörigen styrkt avskrift. 4 mom. Sedan ansökningstiden utgått, skall rektor jämte eget yttrande över de sökande insända handlingarna i ärendet till skolöverstyrelsen. 5 mom. Tjänsten tillsättes av skolöverstyrelsen. Vid tillsättningen bör i främsta rummet tagas hänsyn till erfarenhet och

67 ådagalagd skicklighet i vad rör skolhygien och allmän hälsovård ävensom till specialutbildning i ämnen av särskild betydelse för tjänstgöring såsom seminariesköterska och till personlig lämplighet för tjänsten. Tillsättningen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt genom anslag i seminariet. Konstitutorial må icke utfärdas, förrän tillsättningen vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den dag, då tillsättningen skett; dock att om efter besvär annan sökande än den, som ursprungligen utsetts, befinnes böra erhålla tjänsten, konstitutorialet dateras den dag målet slutligt avgjorts. 6 mom. Anses ingen av de sökande lämplig för ledigförklarad tjänst, må skolöverstyrelsen föreskriva, att tjänsten skall ånyo kungöras ledig. Har ingen sökande anmält sig till ledigförklarad tjänst, skall denna ånyo kungöras ledig, såvida icke skolöverstyrelsen medgiver, att därmed må anstå. 8. Vaktmästar- och värmeskötartjänst

143 § 1 mom. Åtgärder för tillsättande av ordinarie vaktmästar- eller värmeskötartjänst skola av rektor inledas fyra månader före ledighet på tjänsten och ofördröjligen, om tjänsten oförutsett blivit ledig. Rektor skall därvid besluta, huruvida tjänsten skall besättas med ordinarie innehavare eller tills vidare uppehållas på förordnande. Sådant förordnande att uppehålla tjänsten må endast efter medgivande av skolöverstyrelsen avse kortare tid än tre månader eller längre tid än ett år. 2 mom. Rektor skall utfärda kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes Tidningar och genom anslag i seminariet, med angivande av tre veckors ansökningstid, räknat från den dag kungörelsen intagits i nämnda tidning. Av kungörelsen skall i övrigt framgå tjänstens art och, i förekommande fall, att tjänsten skall tills vidare under i kungörelsen angiven tid uppehållas på förordnande. 3 mom. Anstånd med ledigförklarande må meddelas av skolöverstyrelsen. 4 mom. Ansökan till ledigförklarad tjänst ingives till rektor. Vid ansökningen skola fogas intyg om genomgångna utbildningskurser, uppgift om föregående anställningar, erhållna betyg samt andra handlingar, varigenom sökanden vill ådagalägga sin lämplighet för tjänsten. Efter anmodan skall sökanden jämväl förete åldersbetyg och vederbörligt läkarintyg för vinnande av anställning i statens tjänst. Intyg eller betyg bör företes i behörigen styrkt avskrift. 5 mom. Sedan ansökningstiden utgått, skall rektor — utom i fall som avses i 8 mom. — tillsätta den sökande, som finnes böra främst komma i fråga.

68 6 mom. över tillsättningen, som kungöres i Post- och Inrikes Tidningar samt genom anslag i seminariet, må sökande kunna hos skolöverstyrelsen anföra besvär senast tre veckor från den dag, då tillsättningen kungjorts i nämnda tidning. 7 mom. Konstitutorial på vaktmästar- eller värmeskötartjänst må icke utfärdas, förrän tillsättningen vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den dag, då tillsättningen skett; dock att, om efter besvär annan sökande än den av rektor tillsatte befinnes böra erhålla tjänsten, konstitutorialet dateras den dag målet slutligt avgjorts. 8 mom. Har ingen sökande anmält sig till ledigförklarad tjänst, skall denna ånyo kungöras ledig. Finner rektor ingen av de sökande lämplig för tjänsten, må rektor efter skolöverstyrelsens medgivande ånyo ledigförklara tjänsten. 9 mom. Om den, som på förordnande, varom i 1 mom. sägs, uppehållit vaktmästar- eller värmeskötartjänst, befinnes lämplig för sysslan, skall rektor utse honom att efter förordnandetidens utgång vara ordinarie innehavare av tjänsten. 10 mom. Vad ovan stadgats angående tillsättning av ordinarie vaktmästar- och värmeskötartjänst samt utfärdande av konstitutorial skall i tillämpliga delar gälla beträffande extra ordinarie dylik tjänst och antagningsbevis för innehavare av sådan tjänst.

VII. Seminariets styrelse 144 § överinseendet över folkskoleseminarierna tillkommer skolöverstyrelsen. 145 § Det åligger skolöverstyrelsen att med folkskoleseminarierna taga den befattning, som, förutom vad i denna stadga sägs, föreskrives i den för överstyrelsen gällande instruktionen. 146 § 1 mom. Den skolöverstyrelsen jämlikt för överstyrelsen gällande instruktion åliggande inspektionen över folkskoleseminarierna avser att förskaffa överstyrelsen kännedom om seminariernas tillstånd och behov, att övervaka, att gällande författningar vid dem efterlevas, samt att genom upplysningar och råd understödja och främja det vid seminarierna bedrivna arbetet. 2 mom. Vid besök i seminarium äger inspektionsförrättaren fritt och obehindrat tillträde till seminariet i dess helhet och till alla dess handlingar ävensom rätt att av rektor och övriga vid seminariet anställda be-

69 fattningshavare erhålla alla de upplysningar, som kunna främja syftet med besöket. 3 mom. I anledning av de under inspektionen gjorda iakttagelserna äger inspektionsförrättaren att dels göra muntliga erinringar till de vid seminariet anställda befattningshavarna, dels ock, där han så finner lämpligt, tillställa rektor en skriftlig promemoria; börande han dock dessförinnan, därest frågan är av större vikt, underställa densamma skolöverstyrelsens prövning och avgörande. Inspektionsförrättaren må även, när han anser det ändamålsenligt, låta sammankalla de vid seminariet anställda befattningshavarna eller vissa av dem för att överlägga med dem eller meddela dem de anvisningar och råd, till vilka han finner sig befogad, och må han därvid såsom ordförande leda förhandlingarna. 147 § Skolöverstyrelsen har att i överensstämmelse med därom av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter vidtaga åtgärder för anordningen och fortgången av arbetet vid seminarium med egentlig lärarkurs ävensom att med uppmärksamhet följa detta arbete och därvid söka befordra tillgodogörandet av de rön och erfarenheter, vilka den pedagogiska vetenskapen med avseende på en ändamålsenlig lärarutbildning kan giva vid handen. 148 § Vid utfärdande av tjänstgöringsbetyg för rektor har skolöverstyrelsen att förfara i huvudsaklig överensstämmelse med vad om tjänstgöringsbetyg för lärare vid folkskoleseminarium är stadgat. 149 § Beträffande åtal mot och disciplinär bestraffning av befattningshavare vid folkskoleseminarium skola bestämmelserna i 23—27 §§ allmänna verkstadgan äga motsvarande tillämpning. Befogenhet, som där avses, utövas av skolöverstyrelsen. 150 § I övrigt tillkommer det skolöverstyrelsen att i enlighet med dess instruktion och andra gällande föreskrifter antingen omedelbart vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som kunna finnas erforderliga, för att folkskoleseminarierna skola motsvara sitt ändamål.

övergångsbestämmelser 1. Denna stadga skall, med de undantag som angivas under 2, träda i kraft den Genom denna stadga upphävas stadgan den 18 juni 1937 (nr 535) för folkskoleseminarierna samt stadgan den 21 januari 1938 (nr 42) för små-

70 skoleseminarierna så ock vad i övrigt i föreskrifter för folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna finnes stridande mot den nya stadgans bestämmelser. Förekommer i författning eller eljest hänvisning till författningsrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya stadgan, skall denna bestämmelse i stället tillämpas. 2. Genom stadgan göres icke ändring beträffande ansöknings- eller besvärstid, som börjat löpa före dagen för stadgans ikraftträdande. 3. Med de ärenden, vilkas handläggning påbörjats före denna stadgas ikraftträdande, skall förfaras efter hittills gällande bestämmelser. 4. Bestämmelserna rörande undervisningsämnen, befrielse från viss undervisning, flyttning och examen skola tillämpas successivt, i den mån den nya organisationen genomföres. 5. De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med införandet av den nya stadgan, meddelas av skolöverstyrelsen.

B . F ö r s l a g till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e v i d a r e u t b i l d n i n g a v s m å s k o l l ä r a r e till folkskollärare

1 §• Vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare organiseras såsom en tvåårig linje vid folkskoleseminarium. 2 §. 1 mom. Undervisningen ordnas med huvudsaklig ledning av en av Kungl. Maj :t fastställd undervisningsplan. 2 mom. Småskollärare, som vinner inträde i andra klassen, skall deltaga i den metodikundervisning, som meddelas i första klassen. 3 §. 1 mom. För inträde i vidareutbildningslinje fordras: a) att före ingången av det år, då inträde önskas, icke ha uppnått trettiofem år; b) att vara fri från sådan sjukdom eller så beskaffat lyte, som kan utgöra hinder för framgångsrikt bedrivande av studiearbetet eller menligt inverka på andra elever eller göra sökanden olämplig för läraryrket; c) att ha avlagt småskollärarexamen och i sådan examen eller i därefter genomgången efterprövning till samma examen ha erhållit de vitsord som i 5 § sägs; d) att vid tiden för ansökningstidens utgång ha efter avlagd småskollärarexamen med goda vitsord tjänstgjort som lärare i folkskola eller annan under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt under en tid av sammanlagt minst tre läsår. 2 mom. Då särskilda skäl därtill föranleda, äger skolöverstyrelsen medgiva sökande inträde oaktat de under 1 mom. a) och d) angivna fordringarna icke äro uppfyllda. 4 §. 1 mom. Ansökning om inträde skall ingivas till rektor senast den 30 april det år, då inträde önskas. Rektor äger dock i särskilda fall medgiva, att ansökning må ingivas senare, än vad som sålunda stadgats. 2 mom. Vid ansökningen skola fogas följande handlingar:

72 a) åldersbetyg; b) av legitimerad läkare enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär lämnat läkarintyg; c) betyg över småskollärarexamen samt, därest sökanden undergått efterprövning till nämnda examen, betyg över sådan prövning; d) vederbörligt tjänstgöringsbetyg; e) därest sökanden icke under de senaste sex månaderna före ansökningstidens utgång haft anställning som lärare, annat vederbörligt intyg över verksamhet; samt f) de övriga handlingar sökanden önskar åberopa. Betyg och intyg böra ingivas i behörigen styrkta avskrifter. Sökande är skyldig att på anfordran uppvisa originalhandlingar. 5 §. 1 mom. För inträde i första klass fordras, att sökanden i småskollärarexamen eller i efterprövning till nämnda examen erhållit minst vitsordet Med beröm godkänd i undervisningsskicklighet, i genomsnitt minst vitsordet Med beröm godkänd i de uti examen ingående läroämnena samt minst vitsordet Godkänd i de uti examen ingående övningsämnena. 2 mom. Där särskilda skäl därtill föranleda, äger skolöverstyrelsen medgiva undantag från i 1 mom. givna föreskrifter. 6 §• 1 mom. Omedelbart efter ansökningstidens utgång skall rektor till seminarieläkaren för granskning överlämna de inkomna läkarintygen, varefter rektor med ledning av den verkställda granskningen och i samråd med läkaren avgör, vilka av de sökande som, utan att underkastas särskild av seminarieläkaren verkställd undersökning, med hänsyn till stadgandet i 3 § 1 mom. b) icke böra såsom elever mottagas, varefter dessa genom rektors försorg omedelbart härom underrättas. 2 mom. Senast en månad efter ansökningstidens utgång sammanträder ett kollegium, bestående av rektor och de lärare, som under läsåret bestritt undervisningen i den fyraåriga folkskollärarlinjens två högsta klasser och å den tvååriga folkskollärarlinjen, varjämte seminarieläkaren i den mån så finnes erforderligt, kallas att deltaga i kollegiets överläggningar. Kollegiet har att med tillämpning av givna föreskrifter dels förklara, vilka sökande som befunnits behöriga att vinna inträde, dels ock bestämma, vilka av dessa som skola intagas. 3 mom. Såvida icke skolöverstyrelsen på grund av särskilda förhållanden medgiver undantag, må i vidareutbildningslinjes första klass intagas högst 24 elever. 4 mom. Kunna ej alla till inträde godkända sökande mottagas, skall företräde lämnas dem, som ådagalagt större mognad och kunskaper och visat

73 sig vara särskilt lämpliga såsom lärare, varvid hänsyn jämväl må tagas till den erfarenhet, som sökande kan ha vunnit genom deltagande i folkbildningsarbete, socialt arbete eller annan praktisk verksamhet. 7 §. 1 mom. För inträde i andra klass fordras att uppfylla kraven för inträde i första klassen samt att vid inträdesprövning till andra klassen eller vid särskild prövning, varom i 8 § stadgas, ha erhållit minst vitsordet Godkänd i samtliga på timplanen för första klassen upptagna obligatoriska ämnen. I ämnet engelska skola fordringarna motsvara kraven på vitsordet Godkänd i engelska på den fyraåriga linjen. 2 mom. Småskollärare, som avlagt studentexamen, kan befrias från i 1 mom. nämnd prövning i ämnena kristendomskunskap, svensk skrivning, svenska språket och litteraturen, engelska och historia, såvida vederbörande i studentexamen eller i fyllnadsprövning till denna examen erhållit godkända vitsord i dessa ämnen. Från prövning i ämnena geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi kan vidare den befrias, som i nämnda ämnen erhållit godkända vitsord i studentexamen respektive fyllnadsprövning till denna examen enligt 1933 års kursplaner eller enligt 1954 års kursplaner eller vad beträffar matematik och kemi vid flyttning enligt sistnämnda kursplaner, i ämnet matematik till ring II 3 och III 4 på allmänna linjen och reallinjen och i ämnet kemi till ring III 3 och IV4 på allmänna linjens sociala gren. 3 mom. Inträdesprövning förrättas vid höstterminens början i av rektor fastställd ordning. Rektor skall i god tid skriftligen underrätta sökanden om den tidpunkt, då han har att infinna sig vid seminariet för att undergå prövning. 4 mom. Vid intagning av elever i andra klassen skall för övrigt i tillämpliga delar gälla, vad som är föreskrivet rörande intagning av elever i första klassen. 8 §• 1 mom. Särskild prövning kan omfatta ett eller flera av de på timplanen för första klassen upptagna obligatoriska ämnena. 2 mom. Anmälan till särskild prövning skall göras hos rektor vid något folkskoleseminarium. Vid anmälan skall fogas de i 4 § 2 mom. angivna handlingarna. Har sökande förut undergått särskild prövning, skall behörigen styrkt avskrift av betyg över sådan prövning bifogas. Det åligger rektor att inom två veckor till skolöverstyrelsen insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande. 3 mom. Särskild prövning skall ske vid det folkskoleseminarium, som skolöverstyrelsen i varje särskilt fall anvisar, samt äga r u m senast vid utgången av kalenderåret näst efter det år, varunder anvisning av skolöverstyrelsen meddelats.

74 4 mom. Särskild prövning förlägges till samma perioder som efterprövningar i läro- och övningsämne. 5 mom. Vitsord från särskild prövning i ämne, som avslutas i första klass, skall införas på folkskollärarbetyget såsom vitsord i examen i vederbörande ämne. 6 mom. Beträffande särskild prövning skola i övrigt i tillämpliga delar gälla föreskrifterna om efterprövning till folkskollärarexamen och småskollärarexamen. 9 §• I övrigt skola i fråga om vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare i tillämpliga delar gälla stadgan för folkskoleseminarierna.

Denna kungörelse träder i kraft den Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 2 april 1937 med provisoriska föreskrifter angående seminarielinje för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.

C. Förslag till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e e x t e r n a övningsskoleklasser

1 § I stad med folkskoleseminarium må i folkskolan inrättas externa övningsskoleklasser, i vilka övningsskollärare tjänstgöra. 2 §

Antalet externa övningsskoleklasser bestämmes av skolöverstyrelsen på förslag av rektor inom ramen av tillgängliga anslag. 3 § 1 mom. Skolstyrelse i stad, i vilken folkskoleseminarium är beläget, är skyldig ställa erforderligt antal folkskoleklasser till förfogande såsom externa övningsskoleklasser. Fördelningen av klasser på olika åldersstadier skall ske med hänsyn till den praktiska lärarutbildningens behov. Om möjligt bör de externa övningsskoleklasserna placeras vid samma skolanläggning i seminariets närhet. 2 mom. Före maj månads utgång bör samråd ske mellan skolchefen i kommunen och seminariets rektor för att förbereda beslut angående i 1 mom. angivna frågor. 4 § I de externa övningsskoleklasserna ombesörjer seminariet all undervisning, och lärjungarna äro i pedagogiskt och disciplinärt avseende underställda seminariets rektor och kollegium. 5 § Skolstyrelsen har att för de externa övningsskoleklasserna upplåta ändamålsenliga lokaler och tillhandahålla normal utrustning av undervisningsmateriel samt bibliotek. 6 § 1 mom. Skolstyrelsen ombesörjer efter samråd med seminariets rektor barnbespisning, fri skolmateriel, hälsovård jämte övrig skolsocial verksamhet. 2 mom. Lärjungarna i de externa övningsskoleklasserna redovisas av skolstyrelsen.

76 7 § 7 mom. Seminariets rektor skall efter samråd med skolstyrelsen fastställa lärotider m. m. för de externa övningsskoleklasserna, varvid i tilllämpliga delar skall gälla, vad som är föreskrivet i 14—18 §§ stadgan för folkskoleseminarierna; dock att beträffande omfattningen av den dagliga lärotiden för varje lärjunge skall gälla, vad därom i folkskolestadgan är föreskrivet. 2 mom. De externa övningsskoleklassernas läsår bör om möjligt börja och sluta" samtidigt med läsåret i folkskolan i seminariestaden. Avvikelse härifrån må kunna göras för inträdesprövningar till seminariet i början av höstterminen. 8 § 1 mom. Elevantalet i externa övningsskoleklasser bör i regel vara 20 i klasserna 1—3 och i klasser av B 1-formen samt 24 i klasserna 4—9 av A-formen. 2 mom. Beräkningen av antalet läraravdelningar i folkskolan i seminariestaden enligt gällande bestämmelser skall ske med hänsyn till att elevantalet i de externa övningsskoleklasserna bestämts i enlighet med vad i 1 mom. föreskrives. 9 § 1 mom. Den i seminariestaden tillämpade undervisningsplanen skall huvudsakligen följas. Rektor må efter kollegiets hörande kunna vidtaga mindre ändringar, varom skolstyrelsen skall underrättas. 2 mom. Om införande av nya läroböcker beslutar den konferens, som omförmäles i 118 § stadgan för folkskoleseminarierna. Sedan konferensbeslut blivit stadfäst, skall rektor meddela detta till skolstyrelsen. 10 § 1 mom. Vid handläggning inom skolstyrelsen eller dess avdelningar av frågor, som beröra de externa övningsskoleklasserna, skall seminariets rektor beredas tillfälle att närvara, varvid han äger rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. 2 mom. Vid tillämpning i övrigt av denna kungörelse bör samråd ske med skolstyrelsen. 11 § Skolöverstyrelsen äger meddela de närmare anvisningar, som kunna erfordras för tillämpningen av denna kungörelse. 12 § 1 mom. Vad i denna kungörelse sägs om folkskola gäller i tillämpliga delar om enhetsskola.

77 2 mom. Vad i stadgan för folkskoleseminarierna sägs om seminarieläkare gäller i tillämpliga delar skolläkare i folkskola. 3 mom. I övrigt skola ifråga om de externa övningsskoleklasserna och dess lärarpersonal i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i stadgan för folkskoleseminarierna.

Denna kungörelse träder i kraft den

D . F ö r s l a g till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e b e h ö r i g h e t a t t u n d e r v i s a i f r ä m m a n d e s p r å k i folkskolan

Kungl. Maj :t har funnit gott att, med ändring av nu gällande föreskrifter i ämnet, meddela följande bestämmelser angående behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan. 1 § Behörighet att undervisa i främmande språk (engelska och tyska) i folkskolan tillkommer: a) examinerad folkskollärare och småskollärare, som avlagt godkänd tentamen för lägst betyget Godkänd i det främmande språket för akademisk examen, b) den, som erhållit ett enligt bestämmelserna i denna kungörelse av rektor vid folkskoleseminarium eller högre allmänt läroverk efter särskild prövning utfärdat intyg, att han befunnits äga kompetens att undervisa i det främmande språket i folkskolan (kompetensintyg), dock att dylikt intyg för elev vid folkskoleseminarium medför behörighet först efter avlagd folkskollärarexamen eller småskollärarexamen samt c) den, som av skolöverstyrelsen erhållit sådan behörighet. Berättigad att undergå prövning för erhållande av kompetensintyg är dels examinerad folkskollärare, dels examinerad småskollärare, dels ele> vid folkskoleseminarium, dels ock den, som på grund av särskilda skäl av skolöverstyrelsen erhållit tillstånd därtill. 2§ Prövning för erhållande av kompetensintyg skall verkställas vid folkskoleseminarium av den lärare i det främmande språket, som rektor utser, och vid högre allmänt läroverk av huvudläraren i det främmande språket. Därvid skola följande fordringar gälla: a) Korrekt uttal av de i det främmande språket ingående språkljuden. Säker kännedom om vanligare ords uttal. En vid sammanhängande tal eller uppläsning i det väsentliga riktig intonation. b) Kännedom om talorganens verksamhet vid språkljudens bildning. c) Då fråga är om engelska: färdighet i att läsa och skriva ljudskrift. d) Gott ordförråd.

79 e) Redovisning av textkurs, omfattande 1 200—1 300 oktavsidor. f) Förmåga att förstå och till god svenska översätta okänd, medelsvår text. g) Förmåga att samtala om vardagliga ting på det främmande språket samt att leda en enklare talövning. h) Det främmande språkets skolgrammatik väl inhämtad. i) Med lägst vitsordet Godkänd bedömt skriftligt prov enligt bestämmelserna för skriftligt prov (obligatoriskt eller frivilligt) i det främmande språket vid fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen eller särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen. Examinand, som högst fem år före ingången av det kalenderhalvår, under vilket prövningen skall äga rum, avlagt godkänt skriftligt prov i ifrågavarande ämne i studentexamen eller i fullbordad godkänd fyllnadsprövning i ämnet efter avlagd studentexamen eller i fullbordad godkänd särskild prövning i ämnet enligt fordringarna för studentexamen, är befriad från prövning enligt denna punkt. j) Grunderna av undervisningsmetodiken i ämnet. 3 § 1 mom. Prövning enligt 2 § skall äga r u m under samma tidsperioder som fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen vid läroverken. Anmälan till prövning skall göras hos rektor senast fyra veckor före början av den fyllnadsprövningsperiod, under vilken prövning skall verkställas. I anmälan, som jämväl bör innehålla uppgift om bostadsadress, skall angivas, att den avser prövning för erhållande av kompetensintyg, och vid densamma skall fogas behörigen styrkt avskrift av betyg över avlagd folkskollärarexamen eller småskollärarexamen eller intyg om att sökanden är elev vid folkskoleseminarium eller av skolöverstyrelsen enligt 1 § andra stycket meddelat tillstånd. Sökande, som önskar befrielse från skriftligt prov, skall dessutom bifoga avskrift av betyg över avlagd studentexamen, över fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen eller över särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen, i förekommande fall kompletterad med utdrag ur examenskatalog, upptagande vitsord för skriftligt prov i det ämne, som prövningen avser. Vidare skall uppgift om den lästa textkursen lämnas. Det åligger rektor att inom en vecka till skolöverstyrelsen insända anmälningshandlingarna jämte förteckning i två exemplar över de anmälda i enlighet med av skolöverstyrelsen därom givna föreskrifter. Har anmälan inkommit till rektor senare än nu är sagt, bestämmer skolöverstyrelsen, huruvida vederbörande må tillåtas undergå prövning. 2 mom. Prövning skall ske vid det folkskoleseminarium eller läroverk, som överstyrelsen för varje examinand anvisar, och förrättas på den tid och i den ordning, som av rektor efter samråd med den prövningsförrättande läraren bestämmes. Ingår i prövningen skriftligt prov, skall detta prövas

80 och bedömas samfällt av den prövningsförrättande läraren och en annan lärare, som kollegiet inom sig utsett. Om ingen till medbedömare kompetent lärare finnes inom kollegiet, äger kollegiet därtill utse kompetent och villig lärare vid annan läroanstalt på samma ort. Uppstå mellan den prövningsförrättande läraren och medbedömaren olika meningar, hänskjutes bedömandet till rektor, eller, om han redan deltagit i prövningen, till annan av kollegiet utsedd lärare, och gälle den mening, som denne biträder, eller det mellanliggande vitsord, som han må bestämma. Den muntliga prövningen förrättas i närvaro av rektor eller av rektor utsedd lärare och skall äga rum under samma prövningsperiod som det skriftliga provet, då sådant skall ingå i prövningen. 4 § 1 mom. Behörighetskurs i engelska anordnas för elever vid folkskoleseminarium. Berättigade att deltaga äro alla elever med vitsordet Godkänd i engelska i studentexamen eller vid flyttning till klass III 4 samt elever i klass II3, som visa sig äga mot vitsordet Godkänd i engelska vid flyttning till klass IIP svarande kunskaper. 2 mom. De elever, som önska deltaga i behörighetskurs, skola anmäla sig hos rektor omedelbart efter uppropet vid höstterminens början. För att kurs skall få anordnas, fordras, att minst fem elever deltaga i undervisningen. Antalet elever per undervisningsavdelning får ej överstiga 24 och antalet undervisningsavdelningar får ej överstiga antalet klassavdelningar inom klasserna II 3 , III 3 , IIP, IV4, I2 och II 2 . 3 mom. Om elev på grund av deltagande i flera kompletteringskurser samtidigt eller eljest på grund av stor arbetsbörda och bristande förkunskaper i engelska ej synes äga förutsättningar att deltaga i behörighetskurs, ankommer det på rektor att i samråd med klassföreståndaren, läraren i engelska och om så anses lämpligt även seminarieläkaren avgöra om sådan elevs deltagande i kursen. 4 mom. Undervisningen skall omfatta sammanlagt 5 veckotimmar, varav 3 i näst högsta klassen samt 2 veckotimmar i avgångsklassen. I sistnämnda klass koncentreras undervisningen till första hälften av läsåret. Utöver denna undervisning erhålla eleverna praktisk utbildning. 5 mom. Elever, som deltaga i behörighetskurs vid seminariet, skola anmäla sig för prövning till sista prövningsperioden under kursens tredje termin och därvid lämna de intyg, betygsavskrifter och uppgifter, som i enlighet med vad som föreskrives i 3 § 1 mom. kunna vara erforderliga. 6 mom. I 5 mom. omnämnd prövning skall anordnas utan kostnad för eleverna. Elev må undergå behörighetsprövning tidigare under kursen, om förutsättningar härför föreligga. För sådan elev liksom för elev, som önskar undergå behörighetsprövning, ehuru h a n tillhör annan klass än avgångsklass, skola i denna kungörelse givna bestämmelser angående anmälan, prövning och prövningsavgifter helt tillämpas.

81 7 mom. Det skriftliga provet avlägges och bedömes i enlighet med i 2 § i) och 3 § 2 mom. givna bestämmelser. Den muntliga prövningen skall förrättas av vederbörande lärare under dennes lektionstid vid slutet av kursen. 5 § 1 mom. över prövningar för erhållande av kompetensintyg skall vid läroanstalten föras särskild liggare enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Den vid prövning av andra än seminariets elever närvarande läraren äger framställa de erinringar, vartill han kan finna anledning, och skall i sådant fall anteckning därom av rektor göras i liggaren. Uppgift om förrättade prövningar skall av rektor ingivas till skolöverstyrelsen i enlighet med därom av överstyrelsen utfärdade föreskrifter. Skriftligt prov skall förvaras vid läroanstalten under en tid av fem år. 2 mom. Åt examinand, som vid prövningen befunnits uppfylla de i 2 § angivna fordringarna, skall rektor utfärda kompetensintyg enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Häri skall angivas, att intyget för elev vid folkskoleseminarium medför behörighet att undervisa i det främmande språket i folkskolan först efter det eleven avlagt folkskollärarexamen eller småskollärarexamen. 6§ 1 mom. Den, som anmäler sig till prövning för erhållande av kompetensintyg utan att deltaga i behörighetskurs, anordnad i klasserna III 3 , IV* och IP vid folkskoleseminarium eller deltagit i sådan kurs utan att ha erhållit kompetensintyg, skall därvid erlägga dels 9 kronor, som tillfalla rektor vid den läroanstalt, där prövningen äger rum, dels ock 32 kronor, av vilka 22 kronor tilldelas den prövningsförrättande läraren och 10 kronor den enligt 3 § vid prövningen närvarande. Om skriftligt prov ingår i prövningen, erlägges härför vid anmälan särskild avgift med 18 kronor, av vilka 13 kronor tilldelas den prövningsförrättande läraren och 5 kronor den lärare, som enligt 3 § varit medbedömare av det skriftliga provet. För skriftligt prov, utfört av elev, som i klasserna III 3 , IV4 och II 2 vid folkskoleseminarium deltager i behörighetskurs, må till medbedömare, som rektor finner icke skäligen k u n n a åläggas att utan ersättning medverka vid skriftligt prov, ur den i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal utgå ersättning med belopp, som för medbedömare angives i denna kungörelse. 2 mom. Examinand, som icke under den fyllnadsprövningsperiod, till vilken han anmält sig till prövning för erhållande av kompetensintyg, undergått skriftlig prövning, i det fall sådan erfordras, äger återbekomma erlagda avgifter med undantag av den rektor enligt 1 mom. tillkommande avgiften, om framställning därom göres hos rektor under löpande räkenskapsår. Motsvarande gäller beträffande avgift för muntlig prövning, därest examinand 6—709254

82 senast dagen före den härför utsatta tiden anmält sig vilja avstå från prövningen. Göres ej framställning om återfående av avgifter inom behörig tid, skola desamma vid folkskoleseminarium av rektor användas för att främja någon läroanstaltens uppgift och vid läroverk tillfalla understöds- och premiekassan. 3 mom. Erlagda avgifter skola antecknas i den i 5 § 1 mom. omnämnda liggaren, däri utbetalade avgifter kvitteras av vederbörande eller redovisas medelst kvitto. 7 § Prövning för erhållande av kompetensintyg må tillgodoräknas såsom prov för efterprövning till folkskollärarexamen eller småskollärarexamen och fyllnadsprövning till studentexamen, under förutsättning att densamma ägt rum i de båda förstnämnda fallen vid folkskoleseminarium och i det sistnämnda fallet vid högre allmänt läroverk. För den skull skall i anmälan enligt 3 § angivas, att anmälan även avser efterprövning respektive fyllnadsprövning. I nu avsedda fall skola gällande bestämmelser rörande sådan efterprövning respektive fyllnadsprövning äga tillämpning, i den mån de ej strida mot föreskrifterna i denna kungörelse, dock att de för efterprövning och fyllnadsprövning fastställda avgifterna ej skola erläggas. 8§ Vad i denna kungörelse stadgas beträffande folkskoleseminarium, skall i tillämpliga delar gälla även för lärarhögskola.

Denna kungörelse träder i kraft den Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 18 april 1947 (nr 149) angående behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan. Med de ärenden rörande behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan, vilkas handläggning påbörjats före denna kungörelses ikraftträdande, skall förfaras efter därförinnan gällande bestämmelser.

E . Förslag till undervisningsplan

för utbildning av folkskollärare

I. Allmänna anvisningar 1. Arbetet inom seminariet bör så ordnas, att elevernas självverksamhet tages i anspråk i största möjliga utsträckning. Friare arbetsformer, såsom elevföredrag eller andra individuella uppgifter, grupparbeten, diskussioner, studiecirkelövningar, elevlaborationer, demonstrationer, museibesök, studieutfärder, föreläsningar med efterföljande samtal, individuell undervisning och handledning och dylikt, bör därför, allt efter de olika ämnenas art, begagnas som medel vid seminariearbetet. Ett levande och aktivt studieintresse bör väckas och underhållas hos de blivande lärarna. I samband med undervisningen i de särskilda ämnena bör eleverna erhålla nödiga anvisningar angående användandet av seminariebiblioteket och offentliga bibliotek på seminarieorten. Seminariets bibliotek bör vara rikligt försett med den kurslitteratur, som användes i undervisningen. 2. För underlättande av studiearbetet må koncentrationsläsning inom timplanens ram tillämpas, varvid olika ämnen växelvis under viss eller vissa delar av läsåret erhåller ett större timtal och under andra tider läses under ett mindre antal timmar eller helt nedlägges. Härvid iakttages, att undervisningstimmarna för de ämnen, vilkas studium är beroende av årstiden, huvudsakligen förlägges till den för undervisningens bedrivande lämpligaste tiden. 3. Undervisningen bör bedrivas på ett sådant sätt, att eleverna får respekt för kunskaper och fostras till tankeklarhet, saklighet och oväld i omdömet. Lärarna skall visa tolerans mot oliktänkande och städse sträva efter att vidga blickfältet och ge en allsidig och fördomsfri kulturkontakt. På detta sätt främjar undervisningen bäst elevernas personliga utveckling och bidrar till att skapa förståelse och respekt för olika uppfattningar och livsåskådningar. Viktigt är också att eleverna under utbildningstiden får vana vid samarbete. 4. Såväl undervisningen som den praktiska lärarutbildningen bör, så långt det är möjligt, erhålla en individualiserad samt efter elevernas utvecklingsståndpunkt avpassad läggning. Vid den praktiska lärarutbildningen bör särskilt beaktas, att klasslärarens huvuduppgift inte endast är meddelandet av kunskaper utan även en allmän fostran av de unga. Det är

84 betydelsefullt, att båda dessa moment uppmärksammas under den tid, som är anslagen till den praktiska lärarutbildningen. Undervisningen i de särskilda ämnena skall planläggas och bedrivas med hänsyn till elevernas före inträdet inhämtade kunskaper och färdigheter. Skulle härvid i fråga om något kursmoment repetition befinnas erforderlig, bör denna inriktas på för lärarutbildningens mål väsentliga synpunkter. Vid undervisningen i de olika ämnena bör hänsyn ständigt tagas till vad som är av särskild betydelse för elevernas framtida lärarverksamhet i folkskolan, utan att därför studiemålet alltför snävt begränsas. En grundlig kännedom om vårt samhällsliv bör eftersträvas. Vid elevernas experiment, demonstrationer och laborationer bör särskild uppmärksamhet ägnas åt sådana försök, som kan komma till användning vid arbetet i folkskolan. 5. Elevernas studieresultat skall på lämpligt sätt kontrolleras. Kunskapskontrollen bör inte taga alltför mycken tid i anspråk av den till de olika ämnena anslagna tiden. Vidare bör kunskapskontrollen i de olika ämnena planläggas så, att anhopning av förhör undvikes. 6. Behandlingen av sådana kursmoment, vilka på olika sätt berör två eller flera ämnen, bör för uppnående av önskvärd och nödvändig koncentration noga planläggas vid gemensam ämneskonferens. 7. Vid undervisningen i metodik bör metodikundervisningens olika grenar, allmän metodik, de olika läro- och övningsämnenas metodik, ämnesmetodik, metodik för samordning av undervisningen i olika kunskaps- och övningsämnen, samordningsmetodik, metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik, metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, praktikmetodik, beaktas och samordnas vid konferenser med samtliga i metodik undervisande lärare. I seminariets bibliotek och i lokaler för särskild undervisning bör finnas metodiska handledningar i flera exemplar, lämplig preparationslitteratur samt i folkskolan gängse läro- och läseböcker. Vid undervisningen i ämnesmetodik bör särskild uppmärksamhet ägnas åt klasserna 4—8 i folkskolan. Vid genomgången av de olika ämneskurserna inom folkskolan beaktas kursernas avvägning efter lärjungarnas åldersstadium och det för deras ålder lämpliga arbetssättet. I samband därmed bör behandlas den i folkskolan använda läro- och läsebokslitteraturen. Ämnesmetodiken för klasserna 1—3 bör begränsas till centrala områden, såsom läs-, skriv- och räkneundervisningen, samt särskilt inriktas på undervisningen i klass 3. Ämneskurserna i klass 9 i folkskolan bör också i någon m å n belysas. Undervisningen i metodik bör meddelas av den lärare, som är bäst skickad därför. Om så befinnes lämpligt, kan metodikundervisningen i ett ämne fördelas mellan olika lärare. 8. Den praktiska lärarutbildningen förlägges huvudsakligen till folksko-

85 lans klasser 4—8. Ett mindre antal auskultationer och undervisningsövningar bör förläggas till klasserna 1—3, företrädesvis klass 3. Auskultationer och undervisningsövningar må även i någon utsträckning förläggas till klass 9. De praktiska övningarna planeras så, att eleverna får ta del av olika arbetssätt, varvid även undervisningen i flerklassiga avdelningar bör beaktas. Tillfälle bör beredas dem att använda de tekniska hjälpmedel och den undervisningsmateriel, som behandlas i metodikundervisningen. Klasslärarens uppgifter studeras och övas under auskultationer, undervisningsövningar och i synnerhet under särskilda klasslärarövningar, då en elev under några dagar helt eller till en väsentlig del omhänderhar undervisningen i en klass. De olika momenten av den praktiska lärarutbildningen planlägges efter konferens med metodiklärarna och de lärare, som medverkar i undervisningsövningar av olika former. 9. Vid utformningen av studiegången för den tvååriga linjen, som är avsedd för studenter, bör hänsyn tagas till den studieerfarenhet, som dessa förvärvat genom sina gymnasiestudier. Den komplettering, som erfordras i de olika ämnena, skall direkt inriktas på vad den blivande folkskolläraren behöver för sin yrkesutövning. Undervisningen i metodik och den praktiska lärarutbildningen skall vara av samma omfattning som i klasserna III och IV på den fyraåriga linjen.

II. Timplaner I nedanstående tabeller angives antalet veckotimmar. Siffrorna inom parentes anger den tid, som av angivet veckotimtal skall ägnas åt metodikundervisning. Anmärkningar till timplanerna

1. Till tid utom timplanen förlägges: frivillig kurs i franska eller tyska för elever på fyraårig linje, 3 veckotimmar i klass I4 och 2 veckotimmar i klass II 4 , sammanlagt 5 veckotimmar; frivillig kurs i finska, 3 veckotimmar i klasserna I4 och I2 och 2 veckotimmar i klasserna II 4 och II 2 , sammanlagt 5 veckotimmar; frivillig kurs i engelska för behörighet att undervisa i engelska i folkskolan, 3 veckotimmar i klasserna III 4 och I2 och 2 veckotimmar i klasserna IV4 och II 2 , sammanlagt 5 veckotimmar; här ovan nämnda kurser anordnas under förutsättning, att minst fem elever beräknas deltaga, och då möjligheter därtill föreligger, bör samläsning ordnas för elever på såväl folkskollärar- som småskollärarlinjer; frivillig teckning under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i veck a n på varje linje; körsång under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i veckan på varje linje;

86 Timplan för fyraårig folkskollärarlinje Ämne Kristendomskunskap. Modersmålet Bibliotekskunskap. . . Engelska Historia Samhällskunskap.. . . Geografi Psykologi och pedagogik Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi Teckning Välskrivning Musik Gymnastik med lek och idrott Slöjd, manlig Slöjd, kvinnlig Summa

Klass I

Klass II

Klass I I I

Klass IV

Summa

3 4

2 3

— —

2 3

(1) (%)

14 (1H) y2 -

(H)

(3/4)

— —

y2

-

5 3

— —

4 2

— —

—

(%)

(y2)

— (1)

—

—

4 1

—

(y2)

(%)

(1) (1)

—

—

—

3 2

— —

—

2 1

y2

-

—

—

3 4 4

— — —

—

Praktisk lärarutbildning: Metodik Auskultationer och undervisningsövningar 1

2 4 4 4 35

— — — — —

12d*

[2]

Totalsumma (auskultationer och undervisningsövningar frånräknade)

36 Totalsumma

—

—

(y2)

3 5 9

(%) (3/4) —

s

(iy2)

7 6 4 7

(1) (1) (1) —

y2

-

—

— —

—

13 8 8

— — —

—

—

—

2 +18a 1

[3]

[2]

2+2 +

[3]

—

—

3 5 + [2]

(1)

1 3

2 Summa

7 (1)

30 + [3]

54d*

[9]

2+

[14]

3+

[9]

5 + 2 + [14]

—

21+[9]

—

122+ [14]

6 dagar motsvarar 1 veckotimme. Gruppövningar och auskultationer.

individuell undervisning i instrumentalmusik och, i den mån så är nödigt, i sång, sammanlagt 5 lärartimmar i veckan i varje klass på fyraårig linje och sammanlagt 6 lärartimmar i veckan i varje klass på tvåårig linje; frivillig orkesterspelning under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i veckan på varje linje; kurs i tal- och röstvård med för eleverna individuellt skiftande timtal; simundervisning, obligatorisk intill dess att vissa grundläggande prov avlagts och därefter frivillig, sammanlagt 1 lärartimme i veckan på varje linje; frivillig gymnastik med lek och idrott under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i veckan på varje linje; frivillig kurs i trädgårdsskötsel, l1/* veckotimme under vårterminen i kläs-

87 Timplan

för tvåårig Klass I

Klass II

2 2

i

a)

(1)

2y 2

<%)

—

i

(y2)

iy 2

-

sy 2 y2

3 4 4

— — —

4 7

Ämne Kristendomskunskap Modersmålet Bibliotekskunskap Historia Samhällskunskap Geografi Psykologi och pedagogik Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi Teckning Välskrivning Musik Gymnastik med lek och idrott Slöjd, manlig Slöjd, kvinnlig Summa

y2 y2

Totalsumma (auskultationer och undervisningsövningar frånräknade) Totalsumma 1 2

(y 2 ) (y 2 ) 3

i

( /4)

iy 2 i i i 2

(i y2) (y 2 )

a) a)

y2 2 4 4 4 27

Praktisk lärarutbildning: Metodik 2 Auskultationer och undervisnings1 övningar 2+18a1 Summa

folkskollärarlinje

—

3 4

(1)

y2 y2 2y 2 i 9

(y 2 ) (%) (%)

iy 2 2 1 1

ay2)

(iy 2 ) (i) (i)

a)

3 [3]

[3]

31 +

[3]

2+2 +

22 Summa

54a 1 3+

[9]

2+

[9]

5 + 2 2 + [12]

[12]

—

—

25 +

[9]

56+

[12]

6 dagar motsvarar 1 veckotimme Gruppövningar och auskultationer.

s e r n a II 4 och I 2 och 1 7 2 v e c k o t i m m e u n d e r h ö s t t e r m i n e n i k l a s s e r n a III 4 och II 2 , s a m m a n l a g t l1j2 v e c k o t i m m e . 2. O m u n d e r v i s n i n g e n i ett eller flera ä m n e n o r g a n i s e r a s så, a t t a n t a l e t n o r m a l a s t u d i e v e c k o r för l ä r o - och ö v n i n g s ä m n e n u n d e r s t i g e r 30 p e r å r , skall a n t a l e t v e c k o t i m m a r i r e s p e k t i v e ä m n e n ö k a s i p r o p o r t i o n till m i n s k n i n g e n av a n t a l e t n o r m a l a s t u d i e v e c k o r . A n t a l e t effektiva v e c k o t i m m a r e r h å l l e s g e n o m a t t m u l t i p l i c e r a a n t a l e t v e c k o t i m m a r enligt t i m p l a n e n m e d 30 och d i v i d e r a m e d a n t a l e t n o r m a l a s t u d i e v e c k o r . Det så e r h å l l n a v e c k o t i m t a l e t för v a r j e ä m n e a v r u n d a s till n ä r m a s t l i g g a n d e 1ji v e c k o t i m t a l . Det ö k a d e a n t a l e t u n d e r v i s n i n g s t i m m a r u n d e r de n o r m a l a s t u d i e v e c k o r n a enligt o v a n a n g i v n a a n v i s n i n g a r k a n efter k o l l e g i e b e s l u t h e l t eller delvis a n v ä n d a s för g r u p p u n d e r v i s n i n g och i n d i v i d u e l l h a n d l e d n i n g . 3. Det v e c k o t i m t a l , s o m s k a l l ä g n a s åt m e t o d i k , skall a n g i v a s p å a r b e t s ordningen. 4. F ö r a t t m ö j l i g g ö r a de f r i a r e a r b e t s f o r m e r , s o m o m n ä m n e s i p u n k t 1 i A l l m ä n n a a n v i s n i n g a r , m å k l a s s e n , d å e l e v a n t a l e t ä r s t ö r r e ä n 16, h e l t eller delvis, u n d e r ett a n t a l l e k t i o n s t i m m a r , s o m av s k o l ö v e r s t y r e l s e n p å r e k t o r s

88 förslag bestämmes, vara uppdelad i två eller flera grupper, som undervisas var för sig på olika tider. Likaså bör vid den frivilliga undervisningen i franska, tyska eller finska eleverna kunna undervisas i två skilda grupper, om så är behövligt med hänsyn till elevernas olika förkunskaper. 5. För elever på den tvååriga linjen anordnas kompletteringskurser i ämnena geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi. Kompletteringskurs är i klass I2 obligatorisk för elev, som inte äger godkänt vitsord i nämnda ämnen i studentexamen respektive fyllnadsprövning till denna examen eller vid flyttning till angiven ring enligt följande sammanställning. Ä m n e Linjer och gren Geografi

Latinlinje: Halvklassiska grenen, Helklassiska grenen. . Allmän linje: Sociala grenen Språkliga grenen . Reallinjen: Biologiska grenen. Matematiska grenen.

Biologi med hälsolära

Matematik

Fysik

Kemi

I I P , IV 4 4

II», III I P , III 4 s II 3 , III 4 s I P , III 4

s = godkänt vitsord i studentexamen. I P , I I P , III 4 , IV 4 = godkänt vitsord vid flyttning till angiven rinf

För elever, som i gymnasiet har undervisats enligt äldre undervisningsplaner, gäller, att kompletteringskurs är obligatorisk för dem, som inte äger godkänt vitsord i studentexamen, respektive fyllnadsprövning till sådan examen i matematik (på latingymnasium, respektive allmän kurs eller specialkurs på realgymnasium), geografi, biologi med hälsolära, fysik och kemi. Elev må icke utan skolöverstyrelsens medgivande deltaga i flera än två kompletteringskurser under sin seminarietid. III. Kursplaner och anvisningar Anvisningarna har utformats med särskild tanke på den fyraåriga linjen men gäller även för den tvååriga linjen. Kristendomskunskap

Fyraårig

linje

Klass I, 3 veckotimmar. Religionshistorisk översikt. Bibelkunskap: Gamla testamentets religions- och litteraturhistoria med särskild hänsyn till den

89 israelitiska religionens förhållande till andra religioner i F r ä m r e Orienten. Nya testamentets tillkomst och innehåll med särskilt studium av evangelierna, apostlagärningarna, den paulinska litteraturen, i synnerhet Romarbrevet och Galaterbrevet. Klass II, 2 veckotimmar. Huvuddragen av kristendomens historia med särskilt beaktande av sammanhangen, idéerna och strömningarna, fromhetslivet, kristendomens förhållande till kultur- och samhällslivet. Religionsfrihetens framväxande. Kristendomen i nutiden: de kristna huvudkyrkorna, världsmissionen och de ekumeniska strävandena. Svenska kyrkans organisation, gudstjänstordning och psalmbok. Orientering om de viktigaste frikyrkosamfunden. Kyrkoåret. Klass III, 2 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Kristen tro och etik i anknytning till studiet av nytestamentliga texter. Religionspsykologiska spörsmål. Aktuella livsåskådningsfrågor. Metodik: Några viktiga moment ur Gamla testamentet. Ett urval berättelser om Jesu liv och apostlarnas verksamhet. Genomgång av Jesu tal och liknelser. Viktiga moment av kristendomens historia. Tvåårig

linje

Klass I, 2 veckotimmar. Översikt av Gamla testamentets religions- och litteraturhistoria. Nya testamentets tillkomst och innehåll med särskilt studium av evangelierna, apostlagärningarna, den paulinska litteraturen, i synnerhet Romarbrevet och Galaterbrevet. Kristendomen i nutiden: de kristna huvudkyrkorna, världsmissionen och de ekumeniska strävandena. Svenska kyrkans organisation, gudstjänstordning och psalmbok. Orientering om de viktigaste frikyrkosamfunden. Kyrkoåret. Sammanfattning av kristen tro och etik. Religionspsykologiska spörsmål. Aktuella livsåskådningsfrågor. Klass II, 1 veckotimme. Metodik: som för klass III på den fyraåriga linjen. Anvisningar 1. Kristendomsundervisningen har till syfte att ge de blivande lärarna dels ämneskunskaper, dels insikter och färdigheter i ämnets metodiska behandling. Seminariet måste därför söka ge dem goda kunskaper om kristendomens urkunder, idéinnehåll, utveckling och nutida betydelse och livsformer samt ge dem övning i att på ett för olika stadier i folkskolan lämpligt sätt själva meddela kristendomskunskap. 2. Vid undervisningen i bibelkunskap är det betydelsefullt, att eleverna får en inblick i vetenskaplig bibelsyn. De behöver denna som bakgrund, så att de i sin kommande undervisning ej låser fast barnen i en snäv bokstavstro. Blivande lärare behöver också vara rustade att besvara kritiska frågor från barnen.

90 Lika angeläget är, att eleverna får en praktisk inblick i vad en religiös bibelsyn innebär. De bör lära sig att söka det religiösa och etiska budskap, som en text, en bok eller en gestalt har att bära fram till nya generationer i deras livssituation. Gamla testamentet göres till föremål för huvudsakligen religionshistoriskt studium, så att eleverna därigenom får en uppfattning om kristendomens idéhistoriska bakgrund. Detta studium stödjes och berikas genom inblickar i de samtida kananeiska, babyloniska och persiska religionerna. Genom en kortfattad litteraturhistorisk behandling av Gamla testamentets skrifter bör ges någon inblick i Gamla testamentets litterära och allmänkulturella värden. Vid studiet av bibeln skall huvudvikten läggas vid Nya testamentet som den urkund vilken berättar om kristendomens uppkomst och idéinnehåll. Därvid bör evangeliernas berättelser om Jesu liv och förkunnelse i främsta rummet studeras. Exempel på kursmoment, lämpade för föreläsningar eller studieuppgifter IV olika slag. Gamla testamentet: Förmosaisk religion. Utgrävningarna i Främre Orienten och vad de gett den religionshistoriska forskningen. Mose och ökentidens religion. Den religiösa och sociala utvecklingen efter bosättningen i Kanaan. Det sakrala kungadömets plats i Gamla testamentets religion. Gudsbildens och etikens förändring, ett längdsnitt genom Gamla testamentet. Nya testamentet: Det religiösa, sociala och politiska läget i senjudendomen. En kortfattad redogörelse för den s. k. synoptiska frågan. Jesu Gudsuppfattning med särskild hänsyn till Lukasevangeliet. Jesu utsagor om sig själv. Guds rike i Jesu förkunnelse. Evangeliets livssyn. Tolkningen av Jesu lidande och död i evangelierna och hos Paulus. Grundtankarna i Pauli förkunnelse och lära, framställda med ledning av Romarbrevet och Galaterbrevet. 3. För att kunna behandla huvuddragen av kristendomens historia kräves en stark reducering av stoffet och en målmedveten inriktning på det väsentliga. Undervisningen måste främst visa på sammanhangen, idé- och tankeströmningarna, kristendomens insats i västerlandets historia. Av största betydelse är, att man ständigt drar linjer från det förflutna till nutiden, så att eleverna ser, hur kristendomen varit med om att skapa den andliga situation, i vilken vi står, och så att de lättare kan förstå företeelser i nuet genom kännedom om deras uppkomst eller om deras paralleller i gången tid. De viktigaste momenten i gamla tidens och medeltidens historia är kristendomens utgestaltning under grekisk-hellenistisk påverkan, de ekumeniska symbola, Augustinus åskådning, germanernas kristnande, den medeltida mystiken och klosterordnarnas framväxt och betydelse. I nya tidens historia medtages några fylligare person- och tidsskildringar, främst av Luther, Calvin, Loyola, Francke, Wesley, Carey, Schweitzer samt några svenska förgrundsgestalter. Tyngdpunkten måste dock läggas vid de evan-

91 geliska kyrkornas och katolicismens viktigaste tankar samt det karaktäristiska för riktningar som pietism och upplysning. Religionsfrihetens ställriing under olika tider och nu gällande lagstiftning härom bör särskilt beaktas. Till den kristna nutidsorienteringen hör utöver de viktiga moment, som omnämnes i kursplanen, aktuella tilldragelser inom kristenheten. Nutidsorienteringen erbjuder tacksamma uppgifter för elevföredrag, vilka i viss utsträckning kan bygga på direkta fältstudier. Kyrkohistoriska urkunder bör givetvis studeras, bland dem psalmboken som en av de viktigaste. Psalmer kan genom att sjungas förmedla en levande atmosfär från personligheter och andliga strömningar. Exempel på kursmoment, lämpade för föreläsningar och studieuppgifter av olika slag. Kampen i fornkyrkan mot främmande inflytande. De ekumeniska symbola. Franciskus av Assisi. Augustinus som en portalgestalt i det kristna tänkandets historia. Tankar om tro och vetande, nåden och gärningarna, kyrkan och den enskilde, vilka karaktäriserar den romerskkatolska kyrkans frälsningsbudskap, människouppfattning och inställning till samhälle och kulturliv. Luthers utveckling till reformator och hans religiösa grundtankar. Upplysningen och religionen. Den religiösa brytningen mellan pietism och herrnhutism å ena sidan och den lutherska ortodoxien å andra. Toleranstanken och humanitetsidealet. Väckelserörelsernas historia. Religiösa och ideella rörelser under 1800-talet mot bakgrund av samhällets successiva förändring. Den liberala teologien fram till nutiden. Det andliga nutidsläget. Nutida kyrkliga arbetsformer. 4. Studiet av religionshistoriskt stoff bör främst syfta till att belysa vissa religiösa föreställningar och bruk: gudsföreställningar, bön, offer, askes, skuldmedvetande, försoning, religiös etik etc. Lämpligast torde vara att placera kursen i religionshistoria vid början av höstterminen i klass I, eftersom eleverna då kommer att möta ett i stort sett för dem nytt stoff, behandlat ur nya synpunkter, vilket kan väcka och stimulera deras intresse för ämnet i dess helhet. Exempel på kursmoment, lämpade för föreläsningar och studieuppgifter av olika slag. Utmärkande drag i primitiv religion. Vissa kultiska företeelser och religiösa föreställningar i Främre Orientens religioner (babylonisk-assyrisk, kananeisk, israelitisk och egyptisk religion). En överblick över de indiska religionerna med tonvikt lagd på grundsynen i indiskt tänkande. Judendomen. Islam. 5. Den kristna nutidsorienteringen kan ge synnerligen betydelsefulla aspekter på ämnet i dess helhet och bör icke begränsas till förmån för historiska moment av lärokursen. Det är viktigt, att eleverna får en bred orientering om det andliga nutidsläget: aktuell idédebatt, nutida livsåskådningsfrågor, kristna gemenskapssträvanden. Svenska kyrkans organisation, arbetssätt och församlingsliv bör särskilt uppmärksammas. 6. Insikter i religionspsykologi är av stort värde för förståelsen av per-

92 söner och företeelser såväl i bibelns värld som i kristendomens historia. Än viktigare är det för en blivande lärare att veta något om utvecklingen av barns religiösa och etiska föreställningar. I samråd med läraren i psykologi bör därför religionspsykologiska spörsmål i lämpliga sammanhang tas upp till behandling. Exempel på ämnen, lämpade för föreläsningar och studieuppgifter av olika slag. De religiösa föreställningarna hos barn. Individuella psykologiska betingelser för religiös påverkan av olika slag. Religionspsykologiska aspekter på framträdande gestalter i bibelns och kristendomens historia. 7. Kristen tro och etik bör genomgås i form av samtal och diskussioner. Centrala kristna trosfrågor och etiska problem diskuteras i samband med studium av nytestamentliga texter och med aktuell anknytning till det nutida samhälls- och kulturlivet. Härvid ägnas stor uppmärksamhet åt hur man för folkskolans elever kan inom deras erfarenhetsområden framställa och åskådliggöra kristen tro och kristet liv i funktion. Vidare bör nykterhetsfrågan behandlas med särskild vikt lagd vid den samhälleliga innebörden i denna fråga. Livsåskådningsfrågor bör icke behandlas konfessionellt-dogmatiskt. Läraren har ej rätt att göra propaganda för en viss kristendomstyp utan bör sakligt framlägga sina åsikter och värderingar med strävan att visa dessas positiva sidor. Fördenskull behöver han ej vara opersonlig. Den respekt han visar andras ståndpunkter, har han rätt att begära även för sin egen. Även när det gäller kristen nutidsorientering och religionspsykologi, bör studiearbetet ske i form av samtal och diskussioner i mindre grupper, där de enskilda eleverna får tillfälle att i en trängre krets framlägga personliga åsikter och problem. Sådana samtal kan vara av stor betydelse för enskilda och kan i hög grad berika undervisningen. 8. Metodik. Utöver vad som angives i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, bör följande beaktas. När ett avsnitt behandlats och läraraspiranterna fått de stora linjerna och sammanhangen, bör det tas upp som elevuppgifter för metodisk-pedagogisk genomgång, varvid läraraspiranterna förvärvar även den för undervisningen nödvändiga detaljkunskapen. På detta sätt bör ämnesstudium och metodikundervisning komplettera och stödja varandra. Då så sker, framväxer organiskt för eleverna lämpliga studieuppgifter av såväl teoretisk som praktisk karaktär. Exempel på uppgifter. Bibelkunskap: En översikt över Palestina med förslag till lämpliga arbetskartor. Seder och bruk, bostäder, inventarier, kläder etc. i Palestina på Jesu tid. En plan för läsning av texter ur Gamla testamentet i allmänbildande syfte, varvid urvalet göres med hänsyn till främst i skönlitteraturen förekommande bilder, symboler, personer etc. ur Gamla testamentet. Konkreta förslag hur man med olika arbetssätt kan gå igenom julens

93 texter. Hur man i julspel kan förbinda texter, psalmer och sånger, som i den kristna traditionen är förbundna med varandra. Förslag till utnyttjande av Kristus-legender, sagor och berättelser kring julens texter. Samtal om bönen på olika klasstadier. Någon av underberättelserna, metodiskt tillrättalagd. Passionstiden i bibeln, psalmboken, litteraturen, konsten och musiken. Exempel på Jesu liknelser i anslutning till centrala tankar, t. ex. Guds kärlek och omsorg, förlåtelse, barmhärtighet, tjänaresinne. Kristendomens historia: Exempel på hur man kan gestalta en personskildring. Dramatisering av ett livsöde eller ett händelseförlopp. Helg och högtid i en svensk socken vid mitten av 1800-talet. Kyrkans sociala insats under medeltiden, på 1600-talet, i nutiden. Religions- och missionshistoria: En plan för undervisning om missionen. Arbetet på en missionsstation med skola och sjukhus (bildband, film e t c ) . Hur m a n på högstadiet med användande av olika arbetssätt kan orientera om exempelvis Indiens religiösa liv. Morgonandakten: Läraraspiranterna bör få klart för sig, att morgonandakten inte är en del av skolans kunskapsmeddelelse utan är avsedd för inre samling och andakt. Kring temat psalmsång, kort citat ur bibeln eller annan kristen litteratur och bön kan morgonandakterna utformas med rik variation. Möjligheterna till kör- och växelläsning bör tidvis utnyttjas. I metodikundervisningen genomgås olika sätt att utgestalta morgonandakten samt ges anvisning om hjälplitteratur. Det är angeläget, att eleverna uppmärksammas på och genom övningar görs förtrogna med psalmbokens och kyrkoårets rika möjligheter att på alla stadier underlätta och berika såväl kristendomsundervisningen som de gemensamma andakterna i skolan. Modersmålet

Fyraårig

linje

Klass I, 4 veckotimmar. Praktiska anvisningar i studieteknik. Läsning och diskussion av svensk litteratur fr. o. m. Viktor Rydberg, därav ett par verk i obeskuret skick. Fornisländsk prosa. Något verk från antiken (utdrag ur Homeros eller ett antikt d r a m a ) . Bibeln som litterärt dokument. Något modernt utländskt verk i översättning. Norsk (eller dansk) litteratur i original. Litteraturhistoriska och kulturhistoriska upplysningar i anslutning till läst text. Fria litteraturstudier. Svensk ljudlära. Erforderlig repetition och utvidgning av realskolans kurs i svensk språklära. Språkriktighetsfrågor i anslutning till undervisningen i muntlig och skriftlig framställning. Tal och skrift. Enklare sakprosa. Uttalsvård, välläsningsövningar, dramatisk framställning, övningar i aktivt lyssnande. Korta anföranden om egna upplevelser. Beskrivningar. Demonstrationer av föremål, planscher och annan undervisningsmateriel.

94 Enkla arbetsbeskrivningar. Referat av aktuella artiklar i tidningar och tidskrifter. övningar i skriftlig framställning i form av uppsatser, skisser och stilistiska arbetsuppgifter. Diskussion av duplicerade uppsatser. Klass II, 3 veckotimmar. Läsning av prov på svensk litteratur från äldsta tid t. o. m. 1800. Några eddasånger. Utblick över och prov på utländsk litteratur från samma tid. Läsning av minst ett par moderna svenska verk och något modernt utländskt verk i översättning. Dansk (eller norsk) litteratur i original. Litteraturhistoria i anslutning till de lästa texterna. Fria litteraturstudier. Språk- och stilhistoria i anslutning till litteraturläsningen. Svenska språkets släktskapsförhållanden. Arvord, lånord, främmande ord. Ordbildning. Betydelseförändringar. Ortnamn, personnamn, etymologier av kulturhistoriskt intresse. Riksspråk och dialekter. Normativ stilistik som i föregående klass. Något mer avancerad sakprosa. Uttalsvård, välläsningsövningar, dramatisk framställning, övningar i aktivt lyssnande. Propagerande och argumenterande anföranden. Intervjuer med yrkesmän eller med kamrater. Samtalsgrupper. Skriftlig framställning som i föregående klass men med skärpning av uppgifternas svårighetsgrad. Klass III, 3 veckotimmar, varav 1/2 veckotimme metodik. Läsning av svensk litteratur fr. o. m. romantiken t. o. m. Strindberg med vikten lagd vid någon författare eller genre i form av studiecirkelövningar. Prov på utländsk litteratur från samma tid. Dansk och norsk litteratur i original. Litteraturhistoria i anslutning till lästa texter. Fria litteraturstudier. Språk- och stilhistoria i anslutning till de lästa texterna. Frågor rörande språkutveckling och språkvård. Stilarter och stilfrågor i anslutning till analys av nusvensk prosa. Den normativa stilistiken (en sammanfattning). Sakprosa i essayform (kulturhistoria, litterär kritik e t c ) . Uttalsvård, välläsningsövningar, dramatisk framställning, övningar i aktivt lyssnande. Något längre anföranden. Diskussioner, handledning i mötesteknik. Övningar i att berätta för barn. Aktivt deltagande i studiecirkelövningar. Skriftlig framställning som i föregående klasser. Metodik: muntlig framställning, läsning. Klass IV, 4 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Läsning av nyare svensk och utländsk litteratur (även finsk och nyisländsk) i form av fria litteraturstudier och i samband med deltagande i studiecirkelövningar. Litteraturhistoria i anslutning till lästa texter. En översikt av viktigare barn- och ungdomslitteratur. Dansk och norsk litteratur i original. Sakprosa som i föregående klasser. Språkutveckling och språkvård, särskilt med hänsyn till strävanden och tendenser i aktuell svenska. Språkriktighetsproblemet. Valda problem i

95 anslutning till aktuell grammatisk debatt. Språket ur psykologisk och social synpunkt. Rättning och bedömning av uppsatser av barn på olika åldersstadier; felanalys. Uttalsvård, välläsningsövningar, dramatisk framställning, övningar i aktivt lyssnande. Aktivt deltagande i studiecirkelövningar. Skriftlig framställning som i föregående klasser. Metodik: läsning (avslutad), danska och norska, rättskrivning, skriftlig framställning, språklära. Tvåårig

linje

Klass I, 2 veckotimmar, varav Va veckotimme metodik. Praktiska anvisningar i studieteknik. Läsning av nyare svensk och utländsk litteratur i form av fria litteraturstudier och deltagande i studiecirkelövningar. Dansk och norsk litteratur i original. Sakprosa. Svensk ljudlära. Riksspråk och dialekter. Frågor rörande språkutveckling, språkvård och språkriktighet, särskilt med hänsyn till aktuell debatt och tendenser i modern svenska. Viktigare grammatiska problem i samband med en repetition av svensk språklära. Uttalsvård och välläsningsövningar. Korta anföranden. Övningar i att berätta för barn. Kortare övningar i skriftlig framställning, särskilt med inriktning på förmågan att skriva för barn. Metodik som för klass III 4 . Klass II, 2 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Litteraturläsning som i föregående klass. Därtill en översikt av viktigare barn- och ungdomslitteratur. Frågor rörande språkvård och språkriktighet. Därtill analys av fel i barnuppsatser. Uttalsvård och välläsningsövningar. Korta anföranden, övningar i att berätta för barn. Skriftliga övningar som i föregående klass. Metodik som för klass IV4. Anvisningar 1. Undervisningen avser främst att utbilda lärare i modersmålet. De metodiska synpunkterna måste fördenskull ständigt hållas aktuella. Det är lämpligt att vid studiet av t. ex. svensk språklära parallellt läsa någon lärobok, avsedd för folkskolan, att vid litteraturläsningen något dröja vid verk, som ingår i folkskolans kurs e t c , och att därvid ställa frågan hur det genomgångna k a n presenteras för barn och göras levande för dem. I det sammanhanget måste understrykas, att läraren bör i sin egen undervisning söka beakta, vad som gäller som ett krav på modersmålsundervis-

96 ningen redan i folkskolan: ämnet får ej sönderfalla i skilda delmoment (läsning, muntlig framställning, skriftlig framställning e t c ) , som saknar samband med varandra, utan måste framstå som en enhet. Med orienteringsämnena måste kontinuerlig och intim kontakt upprätthållas. Det är i betydande utsträckning från dem, som modersmålsläraren hämtar det realstoff, som han har att röra sig med. Inte minst betydelsefull är samverkan med undervisningen i engelska. Kunskaper i ett främmande språk ger bakgrund åt studiet av det egna språkets struktur, och vidare bör i litteraturundervisningen den litteratur som läses i engelska beaktas. Även med övningsämnena bör samverkan ske: bildande konst och musik ger modersmålsläraren rika möjligheter att mer allsidigt belysa strömningar inom litteraturen och att karakterisera enskilda verk; en teckning är ofta ett nödvändigt komplement till en muntlig eller skriftlig framställning etc. 2. Litteraturundervisningen avser främst att leda eleverna till verklig litteraturförståelse och till aktiv läsning, för att de sedan i sin tur skall kunna gynnsamt påverka sina elevers läsvanor. a) Urvalet av skönlitteratur måste avpassas efter klassens mognadsgrad och lärarens intressen och kan ej låsas fast i bestämda kurser. Tyngdpunkten skall dock i varje fall läggas på nyare svensk och utländsk litteratur, där eleverna möter miljöer och människor, som de känner igen, situationer och problem, som de upplever som sina egna. Även när studierna, som i klasserna II* och III 4 , följer en kronologisk linje och avser att ge en samlad bild av litteraturens utveckling, bör läraren, när tillfälle erbjuder sig, bryta tidsramen för att genom paralleller ur modern litteratur belysa, h u r motiv återkommer, hur problem förnyas e t c Eleverna bör om möjligt få erfara, att stor dikt är tidlös och att liv i detta sammanhang ej är detsamma som journalistisk aktualitet. I de lägre klasserna bör till behandling väljas verk (svenska och utländska romaner och skådespel), som är lättillgängliga och instruktiva, när det gäller att lära ut konsten att med utbyte läsa en bok. Dessa introduktionsverk läses avsnittsvis av eleverna, och lektionerna får karaktären av samtal kring de lästa partierna. Vid sidan av denna klassläsning bör på alla stadier förekomma fri läsning, helst i samband med anordnande av en läsecirkel eller ett klassbibliotek. Läraren bör på allt sätt stimulera elevernas fria läsning men får inte alltför påtagligt dirigera den och än mindre — i form av redovisningstvång — söka inordna den i kursen. Detta hindrar dock icke, att han till diskussion tar upp verk, som flertalet av eleverna har läst. Under de tre första åren vid seminariet bör eleverna genom klassläsning och fri läsning ha förvärvat en ej alltför obetydlig beläsenhet. Den bör omfatta ej bara sådana verk, som sedvanligen läses i våra högre skolor (Mäster Olof, Hemsöborna, Gösta Berlings saga, Jerusalem I, Martin Bircks ungdom, Markurells i Wadköping, Snörmakare Lekholm får en idé, Näss-

97 lorna blomma e t c ) , utan även — med mera individuella variationer •— senare författare (Lagerkvist, Eyvind Johnson, Fridegård, Aurell, Arnér, Dagerman, Ahlin, Sara Lidman e t c ) . Av speciell vikt är, att de nationella synpunkterna ej ensidigt odlas utan att även utländska författare, särskilt de stora impulsgivarna, får sin plats i planen: Dostojevski och Tolstoy, Scott och Dickens, Balzac och Flaubert e t c bör för åtminstone flertalet elever vara mer än tomma namn. Självfallet måste stor uppmärksamhet ägnas dansk och norsk litteratur både vid klassläsningen och vid den fria läsningen. Friare arbetsformer (grupparbete o. d.) bör varsamt introduceras i de lägre klasserna, i klass III* mer systematiskt införas och i klass IV4 vara den normala arbetsformen. Här bör litteraturstudiet helst drivas helt i studiecirkelövningens form. En klassavdelning kan lämpligen organiseras som två studiecirklar. Möjligheterna att finna uppgifter torde vara snart sagt outtömliga. Man kan välja en författare, en genre, en motivkrets etc. Några förslag: några barndomsskildringar (Rousseau, Strindberg, Hjalmar Söderberg, Moa Martinson osv.), nordisk folklivsskildring (Björnson, Kivi, Ernst Ahlgren, Nexö, Laxness osv.), naturalism och expressionism i dramat (Strindberg, Lagerkvist), generationsmotsättningens problem hos några författare, några olika romantyper. Om förutsättningar finns, kan sambandet mellan modern konst och modern dikt vara ett lämpligt ämne. Även stilfrågor bör tas upp till behandling, t. ex. pastischens konst, svensk prosa från olika tider. Lämpligt kan också vara att ägna sig åt barn- och ungdomsböcker från olika tid, åt en stilistisk jämförelse mellan olika upplagor av Folkskolans läsebok, åt en granskning av ordförråd och framställningssätt i några läse- och läroböcker eller åt att för skolbruk utarbeta en litterär rapsodi, avsedd för ett bestämt åldersstadium. Ryggraden i allt litteraturstudium bör vara en antologi, som är tillräckligt utförlig för att möjliggöra ett urval efter klassens förutsättningar och lärarens intressen och som ger fylliga prov på — eventuellt kompletteras med — utomnordisk litteratur. Även för studiet av dansk och norsk litteratur kräves en antologi. Särskilt när det gäller lyrik och äldre litteratur, är antologiläsning en nödvändighet. Läraren måste emellertid noggrant akta sig för att låta antologien bli ett slags exempelsamling till den litteraturhistoriska läroboken. Denna skall huvudsakligen tjänstgöra som uppslagsbok. Litteraturen skall stå i centrum, och allt som ej leder fram till litteraturförståelse och litteraturupplevelse bör läraren undvika att ta upp. Den aktuella debatten om dikttolkningens mål och medel bör eleverna få en inblick i. Med hjälp av grammofon- och magnetofoninspelningar kan litterära upplevelser förmedlas till eleverna. b) Begreppet litteratur får ej fattas snävt skönlitterärt. Betydande filosofer, psykologer, historiker och naturvetenskapsmän tas upp i samband 7—709254

98 med genomgången av litteraturens historia. Därvid är det lämpligt, att eleverna får stifta bekantskap med korta utdrag ur deras skrifter. Dessutom — och det är det väsentliga — bör förebildlig modern sakprosa studeras på alla stadier. Lämpligt är, att detta studium anknytes till en antologi, som ger ett mångsidigt urval och som är försedd med studieanvisningar. I samband med studiet av sakprosa orienteras eleverna i olika typer av läsning (studieläsning, överblicksläsning, skumläsning etc.) och får så tidigt som möjligt i klasserna I* och I2 en relativt utförlig handledning i studieteknik. c) Av en folkskollärare måste man kräva en viss beläsenhet i barn- och ungdomslitteratur. De stora klassikerna (Robinson Kruse, Gullivers resor, Skattkammaren, Kim, Huckleberry Finn, Nils Holgersson e t c ) liksom senare verk (av Astrid Lindgren, Åke Holmberg, Linklater, Kästner etc.) bör tas upp till behandling. En översikt av barn- och ungdomsbokens litteraturhistoria från folksagorna till modern tid bör ges. d) För att vidga elevernas beläsenhet kan det vara lämpligt att till ferieläsning rekommendera viktigare verk, däribland även barn- och ungdomsböcker. En sådan rekommendation kan ges redan vid intagningen av elever vid vårterminens slut. 3. En lärare måste k u n n a tala väl och medryckande och läsa upp en text på ett fängslande sätt. Övningar i muntlig framställning tillhör därför det centrala i all lärarutbildning. Visserligen ger det dagliga skolarbetet tillfällen till muntlig framställning i naturliga talsituationer, men därutöver krävs systematiska övningar, planmässigt utformade på lång sikt. Grundläggande är kraven på god talteknik (röstläge, röststyrka och artikulation), och uttalsvården får icke eftersättas. Övningar i välläsning med alltmer skärpta krav på naturlighet i tonfall, tydlighet i uttal, god frasering och betoning samt väl avvägt tempo bör ofta förekomma. Skådespel, som ingår i litteraturkursen, bör helt eller delvis — efter noggrann förberedelse •— föredragas med fördelade roller och antydd aktion. Vid de egentliga talövningarna gäller det för läraren att se till, att varje elev får många tillfällen att framträda. Anförandena måste vara mycket korta (högst fem minuter) och till en början —- innan eleverna övervunnit de naturliga hämningarna och blivit hemmastadda i katedern — behandla mycket enkla berättande och beskrivande ämnen om självupplevda ting. Först så småningom övergår man till mer krävande ämnen (demonstrationer, referat, argumenterande anföranden). Ämnena bör väljas så, att de förefaller eleverna angelägna och intressanta. Arbetet bör inte — och behöver inte — få karaktären av en rent formell angelägenhet. Varje elev har alltid något att berätta om och lära ut; händelser i och utom skolan ger ständigt uppslag. Någon gång under sin seminarietid bör varje elev få tillfälle att fram-

99 träda med ett något längre anförande (dock högst 20 min.). Ämnen för dessa föredrag bör om möjligt väljas så, att de kompletterar undervisningen i modersmålet och dess metodik. Om diskussionerna skall vara av något värde, bör eleverna i förväg ha fått lära sig grunderna för diskussionsteknik. Diskussioner skall ej läggas in för tidigt, och till en början bör de få karaktären av samtal inom en mindre grupp: 4—5 elever utbyter under några minuter tankar i en aktuell fråga. Till muntlig framställning hör även konsten att fråga. Intervjuerna har därför sin givna plats i undervisningsplanen. De bör ibland ordnas så, att hela klassen framställer frågor till någon utomstående, som gästar seminariet, eller till någon kamrat, som är speciellt sakkunnig på något område. Syftet med utfrågningen är från elevernas sida att samla material till en framställning i muntlig eller skriftlig form. Härigenom aktiveras åhörarna. Överhuvudtaget kan det vara lämpligt att skapa aktivitet i lyssnandet genom att låta några av eleverna efter ett anförande (särskilt om det gäller en arbetsbeskrivning, en demonstration e. d.) ge en sammanfattning av vad talaren sagt. Tillvägagångssättet ger läraren en uppfattning om i hur hög grad anförandet fyllt sin uppgift. Övningarna i att berätta för barn bör i största möjliga utsträckning förläggas till övningsskoleklass. Vid all undervisning i muntlig framställning är magnetofonen till stor nytta. Inte minst kan upptagningar av föredrag och diskussioner i radio ge ett utmärkt demonstrations- och studiematerial. 4. Undervisningen i skriftlig framställning syftar främst till att lära eleverna att i skrift uttrycka sig exakt och logiskt oanfäktbart i en språkriktig, stilistiskt j ä m n form. Därjämte vill den ge eleverna tillfälle att — gärna i novellistisk utformning — ge uttryck åt sina tankar och stämningar. Arbetet bör bedrivas dels som kortare skriftliga framställningar och stilistiska arbetsuppgifter (utförda under ämnets lärotimmar), dels som uppsatsskrivning av traditionell typ. Vad ämnesgivningen beträffar, skall läraren självfallet efter en genomtänkt plan gå från det enkla och konkreta till det svåra och abstrakta, från berättelser och beskrivningar till ämnen av utredande art, från uppsatser, som väsentligen grundar sig på en källas framställning, till sådana, där uppgiften är att sammanställa fakta och synpunkter ur två eller flera källor, från enkla referatuppgifter till mera krävande osv. Antalet längre uppsatser bör i klasserna I*, II 4 , III 4 och IV4 vara omkring 6, 5, 4 och 4. Även när det gäller undervisningen i skriftlig framställning, måste de praktiska utbildningskraven beaktas. Eleverna bör först och främst lära sig att på ett förebildligt sätt behandla ämnen av den typ, som de kommer att ge sina elever: berättelser och konkreta beskrivningar. Denna art av ämnen måste därför odlas under hela studietiden. Även utredande

100 ämnen kan ges en formulering, som anknyter till det blivande yrkets krav. Uppgiften bör ofta vara att skriva så, att framställningen blir tillgänglig för ungdomliga läsare och kan gälla att redogöra för off-sidereglerna, att beskriva pjäsernas gång i schack, att i ord och bild redogöra för en lek, att i några meningar utreda innebörden i ett ordspråk, att till enkla och klara ord översätta ett diagram etc. Också åtskilliga av de stilistiska arbetsuppgifterna kan ha ett liknande syfte: att omarbeta en sida ur en äldre översättning av t. ex. Robinson Kruse till en språkform, som är tillgänglig för nutida ungdom, att bearbeta ett stycke grumlig prosa så, att tankegången framstår klar och tydlig; att omarbeta en propagandistiskt färgad framställning så, att den blir neutral och objektiv. Undervisningen i uppsatsteori bör anknyta till konkreta exempel på uppsatser, som författats av jämnåriga. Särskilt givande är det att till jämförande studium ta upp olikartade framställningar av ett och samma tema. Viktigt är, att eleverna får rätta och bedöma barnuppsatser från olika åldersstadier. 5. Undervisningen i språklära avser att under ständig fördjupning av realskolans kunskaper leda eleverna till en nyanserad uppfattning av språkets liv och väsen. Man börjar i klass I4 med en framställning av den svenska ljudläran och ger en översikt av svenskans ljudförråd, accentförhållanden etc. I samband därmed behandlar man praktiska frågor rörande uttalsvård, diskuterar möjligheten och önskvärdheten av att bortarbeta dialektala egenheter, tar upp detalj spörsmål (t. ex. di — dom) och principfrågor (fult och vackert i språket, skriftspråksuttal etc.) och når så småningom fram till frågan om vad som menas med gott svenskt uttal och vad begreppet rikstalspråk innebär. I första klass ges även en grundlig repetition av realskolans kurs i svensk språklära, främst form- och satslära. Redan av den anledningen, att gällande undervisningsplan föreskriver, att i folkskolan skall läsas en rätt avsevärd kurs i svensk språklära (inte minst som stöd åt undervisningen i engelska), är det nödvändigt, att eleverna är säkra i formoch satslära och behärskar den grammatiska terminologien. Till en början förenklar man medvetet framställningen, för att linjerna skall vara klara, men så småningom inför man eleverna i den aktuella grammatiska debatten och låter dem på levande språkmaterial erfara, att gränserna mellan olika ordklasser och olika satsdelar kan vara ganska flytande, att levande språk ej låter sig restlöst infångas i de traditionella grammatiska kategoriernas nät, att åtskillig problematik döljer sig bakom till synes enkla företeelser etc. De språkriktighetsfrågor, som under hela studietiden tas upp i samband med övningar i muntlig och skriftlig framställning, skall självfallet ha ett praktiskt syfte, men under lärotidens gång bör undervisningen för-

101 djupas och leda fram till en diskussion av språkriktighetsproblemet ur principiell synpunkt och till ett dryftande av möjligheterna att avsiktligt påverka språkutvecklingen. Studiet av svenska språkets historia får ej vara avslutad i och med det att eleverna får en föreställning om hur svenska språket byggts upp genom lån och impulser utifrån och hur formsystemet under århundradenas lopp — främst genom analogiförändringar — brutits sönder, utan detta studium bör ledas fram till vår tid. Genom iakttagelser på levande språk i tal och skrift (inte minst tidningarnas språk) bör eleverna få en föreställning om tendenser och strävanden i den aktuella svenskan (ordförråd, ordbildning, betydelseförändringar, sats- och meningsbyggnad etc.) och föras till insikt om att vårt språk just nu befinner sig i snabb förändring. Den historiska bakgrunden till vår ortografi och vår interpunktion ges i samband med en framställning av rättstavningsstriden. Även vid studiet av stilarterna kan eleverna konstatera, att gränserna flyter och att termer som högprosa, normalprosa och lågprosa ej motsvaras av klart avgränsade fack. Motsatspar som personlig och opersonlig stil, färgad och objektiv framställning bör klargöras i samband med stilistisk analys av texter. Gruppspråk av skilda slag (slang, idrottens språk, yrkesspråk etc.) bör tagas upp till behandling. Uppmärksamhet skall också ägnas barnets språkliga utveckling och analys av fel i barnuppsatser ingå som ett viktigt led i undervisningen. Överhuvudtaget bör eleverna vid studietidens slut äga större förutsättningar att självständigt ta ställning till språkliga frågor. De bör ha fostrats till ansvar inför språket och bibringats förståelse för att de i sin kommande gärning har att göra en insats i språkvårdens tjänst. 6. Studiet av danska och norska syftar främst till att lära eleverna förstå det talade och skrivna språket. De väsentliga dragen av uttalet måste genomgås, därför att kunskaper häri underlättar förståelsen av talet. Däremot skall eleverna självfallet inte sträva efter att lära sig tala idiomatisk danska och norska. Systematiskt grammatikstudium bör ej förekomma; däremot bör läraren till behandling ta upp särföreteelser i fråga om ordböjning, ordförråd etc. Läsning av dansk och norsk litteratur på originalspråket (även tidningar) bör förekomma i alla klasser och danska och norska dikter, noveller, skådespel och romaner ingå i litteraturkursen både vid klassläsning och fri läsning. Genom en relativt omfattande läsning övervinner eleverna det initialmotstånd, som dansk och norsk text erbjuder, och målet bör vara att få dem att läsa dansk och norsk litteratur utan att överhuvudtaget reflektera över att språket ej är svenska. Erforderliga upplysningar om den danska och norska litteraturens historia bör lämnas i samband med studiet av dansk och norsk litteratur liksom i

102 samband med läsning av svensk litteratur. Likaså ges en redogörelse för de nordiska språkens förhållanden till varandra och för en sådan företeelse som den norska språkstriden. Alla möjligheter till assistentundervisning bör tillvaratagas. Grammofoninspelningar och magnetofonupptagningar är givetvis till stor hjälp vid studiet av danska och norska. 7. Metodik. Utöver vad som angives i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, bör följande beaktas. Undervisningen bör inledas med en allmän översikt av modersmålsundervisningens mål och metoder väsentligen i klasserna 4—8. Därvid exemplifieras, i hur hög grad ämnet sammanhänger med övriga ämnen på schemat. Vid genomgången av de olika delmomenten beaktas, hur de stöder varandra. Viktigare läro- och läseböcker och mer betydande metodisk litteratur (ej blott tidskriftsuppsatser utan även större vetenskapliga undersökningar) tas upp till jämförande studium, demonstreras och refereras. Följande moment bör särskilt behandlas vid metodikundervisningen: a) Muntlig framställning: metoder att öva tydlighet i artikulationen och bortarbeta störande dialektala egenheter och mindre komplicerade talfel; olika arbetsformer; vardagslivets talsituationer; dramatisk framställning (även improviserad); samtal i anslutning till textläsning; hur m a n förbereder anförande av olika slag och korta diskussionsinlägg; kritikens anordning. b) Läsning: läsmekanik och lässvårigheter; högläsning och tyst läsning; studieläsning och andra läsformer; metoder att uppöva läshastigheten utan att försumma kraven på förståelse; former för redovisning av det lästa; behandling av skönlitterära texter; synpunkter på litteratururvalet; barnens fria läsning; metoder att stimulera barnens läslust och att bibringa dem goda läsvanor; nyare undersökningar om ungdomens läsintressen; anvisningar för tidningsläsning. I detta sammanhang behandlas lämpligen frågor rörande ordförråd, ordförståelse etc. c) Rättskrivning: rättstavningsförmågans psykologi; frekvensmätningarnas metod och det praktiska värdet av dem; användning av individuella metoder; övningar att använda ordlista och deras anordning. d) Skriftlig framställning: psykologiska synpunkter på ämnesgivningen; h u r en skriftlig framställning förberedes; olika ämnestyper och arbetsformer; korrigering och bedömning av barnuppsatser; olika former för genomgång av uppsatser; brevskrivning, skrivelser av praktisk art; klasstidningar och andra former för grupparbete. e) Språklära: formella och funktionella synpunkter; analytisk och laborativ metod; språkbyggnadsövningarnas anordning; konkretion i undervisningen. f) Danska och norska: råd och anvisningar för undervisningens bedrivande.

103 g) Bokkunskap: alfabetiseringsövningar; övningar att använda register och ordlista samt sådana uppslagsverk som telefonkatalog, tidtabell och almanack, på ett högre stadium även Statistisk årsbok; viktigare allmänna uppslagsböcker; övningar i att begagna bibliotekskataloger och överhuvudtaget hitta i och utnyttja ett bibliotek; tillämpningsövningar i form av »kommenterande läsning» etc. Bibliotekskunskap

Fyraårig

linje

Klass I, Va veckotimme. Orientering i seminariets och övningsskolans bibliotek. Översiktlig genomgång av klassifikationssystemet. Olika slag av kataloger. De viktigaste katalogiseringsreglerna. Utlåningssystem. Principerna för bokurval för folk- och skolbibliotek. Bibliografiska hjälpmedel för bokurvalet. Viktigare uppslagsböcker, övningar i att använda bibliografier och uppslagsböcker. Grunddragen av vårt folkbiblioteksväsen och det allmänna folkbildningsarbetets organisation. Bokkunskap i skolan. Jämförande studium av handledningar och läroböcker. Biblioteket i undervisningens tjänst. Organiserandet av klassbibliotek. Tvåårig

linje

Klass I, V2 veckotimme. Som för klass I4. Anvisningar Biblioteket bör intaga en central plats i skolans arbete på alla stadier och i snart sagt alla ämnen. Bibliotekskunskap (bokkunskap) är därför under hela skoltiden en angelägenhet ej blott för modersmålsläraren och bör ingå som ett moment ej endast i modersmålsundervisningen. Självfallet leder dock modersmålet mer än andra ämnen eleverna in i böckernas värld. Bibliotekskunskap i naturligt sammanhang ger hemskrivningar och biblioteksskrivningar, förberedelser till föredrag, de fria studierna e t c Detta utesluter inte, att bibliotekstekniska övningar läggs in, när tiden medger. I sitt blivande yrke skall seminarieeleverna ge barnen förutsättningar att finna sig till rätta inte blott i skolbiblioteket utan även i de vuxnas bibliotek och måste givetvis själva vara väl hemmastadda där. Engelska

Fyraårig

linje

Klass I, 5 veckotimmar. Uttalsvård. Läsning av modern prosa och några representativa dikter. Kursivläsning. Hörövningar. Talövningar, dels i anslutning till texten, dels fria. Muntliga reproduktioner och korta referat. Realia.

104 Fraseologi och synonymik. Notiser om ordbildning. Grammatik: formlära och syntax utförligare genomgångna. Tillämpningsövningar. Skrivningar. Klass II, 4 veckotimmar. Uttalsvård. Läsning av skönlitterär och annan prosa av moderna brittiska och amerikanska författare, däri inbegripet något arbete med pedagogiskt innehåll samt några representativa dikter. Utvidgad kursivläsning. Någon tidningstext. Språkliga och litterära upplysningar i anslutning till texten. Realia. Referat samt föredrag och/eller diskussioner. Fraseologi och synonymik. Ordbildning. Grammatik: syntaxen avslutad och erforderliga partier av grammatiken repeterade, särskilt i samband med skrivningarna. Skrivningar. Anvisningar 1. Undervisningen i engelska har till uppgift att på grundval av det i realskolan inhämtade eller jämförliga kunskaper ge eleverna ett vårdat uttal, god läsfärdighet, förmåga att uppfatta talad engelska, ökad färdighet att tala och skriva språket samt en viss orientering i de engelsktalande ländernas litteratur och kulturella förhållanden. Två synpunkter gör sig gällande vid planläggningen och genomförandet av studiekursen i det viktigaste främmande språket. Den ena är, att undervisningen måste ge en tillräckligt bärkraftig grund för vidare studier, den andra, att elevernas inriktning på läraryrket och i många fall fortsatta studier för behörighetsprov gör det önskvärt, att en viss hänsyn tages till det för nybörjarstadiets undervisning väsentliga och att metodiska vinkar och råd inflikas i det dagliga arbetet redan på detta stadium, där så osökt låter sig göra. Detta senare kan ske i synnerhet under uttalsundervisningen, talövningarna och grammatikstudiet. I fråga om uttalet kan elementära regler för ljudbildningen och rättandet av uttalsfel ges; talövningarna k a n delvis läggas så, att de ger vägledning för elevernas kommande undervisning genom att inriktas på korrekt frågeteknik och sådant enkelt men korrekt samtalsspråk, som bör användas vid de första årens engelska lektioner; under grammatikmomenten slutligen torde många tillfällen ges till förklaringar och övningar, som direkt kan komma nybörjarundervisningen till godo. 2. Textläsning och textbehandling utgör medelpunkten i undervisningen. Behandlingen av texterna bör såväl vid förhör och kommentar av hemuppgifter som vid kursivläsning omväxlande vara intensiv, med noggrant studium av språket, särskilt ord- och frasförrådet, och extensiv, syftande till uppövning av förmågan att snabbare uppfatta det lästa och överblicka ett större sammanhang. Eftersom det talade språket i de flesta fall torde vara ett minst lika effektivt sätt att inprägla betydelser och fixera innehållet som genomgående översättning, bör engelskan i stor utsträckning användas vid textbehandlingen. Förhör av hemuppgifter och kontroll av förståelsen vid kursivläsning bör så långt det är lämpligt och möjligt ske genom utfråg-

105 ning och referat på engelska. Då så anses behövligt, bör eleverna emellertid, både vad hemuppgifter och kursivläsning beträffar, få tillfälle att genom stickprov och omsorgsfull översättning av valda smärre partier visa, att de har riktigt uppfattat texten; förmågan att läsa litteratur har allt att vinna på noggrannhet i fråga om ordens och konstruktionernas innebörd. Oklara och ungefärliga föreställningar om ordens betydelse och de syntaktiska sammanhangen bör motarbetas. Detta gäller särskilt det gängse abstrakta ordförrådet, som är viktigt för förståelsen av t. ex. populärvetenskaplig litteratur. Kursivläsning bör förekomma ej för sparsamt redan under första året och under det andra i allt mer ökad omfattning. Den bör läggas så, att den å ena sidan stimulerar till och främjar fortsatt läsning på egen hand, å den andra ger ett väl sovrat tillskott till elevernas ord- och frasförråd. Vid kursivläsning gjorda påpekanden bör antecknas av eleverna och följande lektion i korthet förhöras, t. ex. i talövningsform, så att de ger ett bestående resultat. Behandlingen av texterna bör ej vara uteslutande språklig. Då en berättelse eller ett kapitel i en roman genom sin form eller sitt innehåll inbjuder till det, kan det med fördel behandlas ur litterär synpunkt, utan eller med ett minimum av språklig analys, ungefär som ett stycke svensk prosa under en modersmålstimme, om ock i enklare former. Likaså kan uppsatser om realia diskuteras igenom på ett sätt, som både gör innehållet rättvisa och ger eleverna tillfälle att använda det ordförråd det bygger på. Vid läsning av poesi kan det vara lämpligt, att läraren först ger en kort inledning samt nödiga ordförklaringar och stilistiska påpekanden, så långt det går på det främmande språket, och därefter låter dikten verka genom sin egen kraft. Svårare dikter behöver dessutom översättas, helt eller delvis. Slutmomentet kan bli vårdad uppläsning inför klassen av någon elev som läser väl. Individuella deklamations- eller uppläsningsuppgifter kan bli ett uppskattat inslag; de bör förberedas genom anvisningar av läraren. Vid i hemmet förberedd extensiv läsning av t. ex. en roman bör de större avsnitt, som varje gång behandlas, åtminstone under andra året kunna bli föremål för analys av handlingen, karaktärerna, tidsbakgrunden och skildringssättet, gärna så att diskussionen leder fram till en om ock begränsad helhetsbild av författaren. Här liksom annars, bör uppläggningen av diskussionen och formuleringen av frågorna vara sådana, att eleverna med sina begränsade resurser verkligen kan deltaga i samtalet. Detta utesluter inte, att läraren då och då ger kortare inledningar eller överblickar, så att eleverna vänjes vid att följa en sammanhängande framställning. Anvisningar om bruket av lexikon bör ges, likaså om hur anteckningar bör föras vid förberedande av hemuppgifter (»glosböcker»). Bruket av enspråkiga lexika med enkla orddefinitioner bör uppmuntras, t. ex. genom övningar i ordförklaringar på det främmande språket, då och då anpassade efter nybörjarundervisningens krav.

106 För textvalet kan uppställas som ett allmänt önskemål, att lärjungarna får göra bekantskap med värdefull modern engelsk och amerikansk prosa, skönlitterär såväl som pedagogisk-psykologisk och aktualitetsbetonad (tidningar och tidskrifter), samt några prov på poesi. Den första terminens text bör vara relativt lätt, så att den till svårighetsgraden inte för mycket skiljer sig från de böcker eleverna gjort bekantskap med i realskolans sista klass och med behållning kan utnyttjas utan översättning av texterna i deras helhet. Senare kan svårigheterna stegras, dock med beaktande av att texterna både till innehåll och språk bör vara tillräckligt lättillgängliga för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig dem utan alltför stora svårigheter. Det arbete av pedagogiskt innehåll, som läses det sista året, bör vara ett populärvetenskapligt verk av den art, att det kan intressera eleverna såväl genom lättfattligt och fängslande innehåll som genom klart och enkelt språk. Vid läsning av amerikanska författare bör upplysningar lämnas om avvikelser från brittisk engelska i det amerikanska språkbruket. 3. I en kursplan, som har till syfte att ge eleverna god läsfärdighet, bör realia ha ett ej alltför snävt begränsat utrymme. I realskolan har det väl huvudsakligen varit vardagslivets seder och bruk samt vissa delar av den materiella kulturen, som behandlats. På seminariet bör även litterära, i vidare mening kulturella samt sociala förhållanden uppmärksammas och förklaras som ett led i textbehandlingen. Undervisningssystemet i Storbritannien och Förenta staterna kan t. ex. förutsättas intressera blivande lärare, och vid behandlingen därav bör ej blott de mera pittoreska traditionella skolformerna, t. ex. public schools, omnämnas utan ännu mera de moderna strävandena och den sociala omvälvning som skett även på undervisningens område. Över huvud bör det vara läraren angeläget att, så ofta texten eller omständigheterna i övrigt ger anledning därtill, på ett konkret och lättfattligt sätt göra eleverna bekanta med engelsk geografi och med karakteristiska drag i anglosaxisk kultur och anglosaxiska tänkesätt. 4. Hör- och talövningar bör flitigt bedrivas, så att eleverna efter hand med lätthet uppfattar det talade språket och som en naturlig sak uttrycker sig, åtminstone i enkla former, på engelska. Ur denna synpunkt är det av vikt, att undervisningen gradvis lägges så, att lektionerna, med vissa undantag, t. ex. beträffande den mera teoretiska grammatikbehandlingen, föres på engelska. Sin givna plats har det främmande språket, såsom redan påpekats, vid textläsningen, men även i andra sammanhang, t. ex. i fråga om »classroom activities» och realia, bör engelskan vara undervisningsspråket. Mera fria talövningar, gärna för det praktiska livets behov, kan anordnas i anslutning till en bok av typen »Brush up your English» eller på annat sätt. I klasser med mera försigkomna elever kan eventuellt en eller annan klassdiskussion över något för alla elever intresseväckande ämne anordnas under det sista året.

107 Vid talövningar för befästande av former och konstruktioner bör i regel korrekthet eftersträvas, i andra fall kan rättandet av språkfel begränsas till det nödvändigaste, så att eleverna inte hämmas i sina försök att uttrycka sig på det främmande språket. Eleverna bör då och då få kortare individuella referatuppgifter, t. ex. något kapitel ur en skönlitterär eller populärvetenskaplig bok, en tidskriftsartikel e. d. Försigkomna elever kan få pröva sina krafter på mera självständiga föredrag, t. ex. över ämnen i samband med den lästa kursen. Härvid bör läraren vara dem behjälplig med litteraturanvisningar till arbeten på det främmande språket. Språket i referat och föredrag skall vara enkelt, ledigt och naturligt, och eleverna bör få anvisningar om hur de skall transponera källornas eventuellt litterära språk till mera vardaglig stil. Anteckningar om huvudpunkter (»stolpar») bör få användas, men innanläsning från manuskript bör ej vara tillåten annat än i undantagsfall. 5. Stor vikt måste givetvis läggas vid uttalet och därvid ej blott vid ljudoch orduttalet utan även vid betydelsen av att en riktig uppfattning av texten får uttryck i korrekt frasering och intonation. I fråga om ljud- och orduttalet bör det i realskolan inhämtade befästas och kompletteras, t. ex. genom att läraren, åtminstone i vissa väsentliga avseenden, ger eleverna överblick och sammanhang i de varandra motsägande företeelser, varpå det engelska språket är så rikt. Lätt förväxlingsbara ord påpekas och övas. Noggrannhet i uttalet bör eftersträvas under alla lektionsmoment, såväl grammatik och konversation som innanläsning, och detta ej blott genom kritik i efterhand utan också genom förebyggande åtgärder. Relativt långsam, synnerligen vårdad uppläsning bör omväxla med likaledes omsorgsfull läsning i mera naturligt taltempo. Kvarstående individuella fel bör uppmärksammas och rättas till genom individuell behandling. Korrekt frasering är viktig för klar och uttrycksfull läsning och kan då och då övas genom att paustecken utsattes i texten. Intonationen övas genom lärarens förläsning, eventuellt körläsning, utsättande av intonationstecken över raderna och med hjälp av bandinspelningsapparat och grammofon. De senare användes för eftersägning, både i längre sammanhang och mening för mening, samt för hörövningar; bandinspelningsapparaten dessutom för kontroll av elevernas eget uttal. Alla nu nämnda moment främjas genom att läraren och klassen då och då lyssnar med slutna böcker till en elevs läsning och sedan avger sina omdömen om tydlighet, korrekthet, frasering o. s. v. För att vänja eleverna vid ett frimodigt uppträdande och otvunget bruk av språket bör högläsning inför klassen vara ett stående inslag i arbetet. 6. I fråga om grammatiken bör realskolekunskaperna, särskilt i syntaxen men även i formläran, befästas och utvidgas. En viss vikt bör, som redan påpekats, läggas vid det för den elementära undervisningen nödvändiga. Grammatikstudiet kan ske antingen mera systematiskt eller i samband med

108 översättningsövningar, skrivningar och textläsning, men alltid så, att grammatiken blir medel, inte mål för undervisningen. Ett alltför energiskt bedrivet grammatiserande på den lästa texten bör t. ex. undvikas, då det lätt kan motverka det för textläsningen primära syftet, nämligen att skapa intresse för själva innehållet. Detta utesluter dock inte, att läraren förbereder kapitel, som skall behandlas, och fullföljer inlärandet av genomgångna företeelser med iakttagelser på texten. Vissa företeelser, som är av mindre vikt för den aktiva språkbehärskningen, kan vara väsentliga för en rätt förståelse av texten och bör uppmärksammas ur denna synpunkt. Hit hör t. ex. svårare fall av betydelseskiljande »some» och »any», hjälpverbet »will» och »would» med betydelse av »bruka», transitiva verb använda intransitivt och tvärtom, svårare fall av ing-formen använd som verbalsubstantiv, t. ex. gerundium i passivum, i futurum och av modala hjälpverb, satsförkortningar med ingform eller perfekt particip etc. Vanligare fall inom ordbildningsläran hör till de aktiva kunskaperna, mindre frekventa kan läsas passivt. 7. Skrivningar, omfattande längre tid, bör anordnas i begränsat antal, exempelvis högst 4 halvdagsskrivningar per läsår. Eljest bör skrivningar väsentligen förläggas till ämnets dubbeltimmar. För sådana kortare skrivningar passar reproduktion, kortare uppsatser och fristående version, eventuellt kombinerad med hörövning, varvid ett stycke prosa först skrives ned efter diktamen och sedan översättes till svenska. Med hänsyn till seminariernas friare studiesätt ligger det nära till hands att pröva olika former för de skriftliga övningarna: lexikonöversättning från svenska till engelska (åtminstone en per läsår), kombinerad skrivning, tredelat prov, reproduktion eller på detta högre stadium längre referat och uppsats. Det är emellertid tillrådligt att inte använda för många olika typer av skrivning inom en och samma klass, eftersom för stark splittring kan menligt inverka på resultatet. Vid uppsatsskrivning är det lämpligt att till en början ge ämnen i anslutning till läst litteratur eller i klassen diskuterade förhållanden för att sedan övergå till friare former. Uppgifter av t. ex. två olika slag vid en del eller alla skrivningar, eventuellt med undantag för lexikonskrivningar, ger olika begåvningstyper möjlighet att komma mer till sin rätt, än om blott en skrivningstyp förelägges klassen. Vid bedömning av reproduktioner, referat och uppsatser bör stor vikt fästas vid fylligheten i framställningen och omväxling i ordförrådet. Torftiga eller enformiga prestationer bör åtminstone under den senare delen av kursen inte godtagas, även om de skulle vara utan svårare språkliga fel. 8. Betyget i det främmande språket bör grunda sig på lärjungens kunskaper i ämnet i dess helhet. En ej alltför markerad svaghet i skrivning får inte vara avgörande för underkännande; å andra sidan bör inte en överlägsenhet i skrivning premieras för högt på bekostnad av andra viktiga sidor av språket, t. ex. uttalet och förmågan att uppfatta och använda det talade språket..

109 Behörighetskurs i engelska språket

Klass III"- och I2, 3 veckotimmar, klass /V 4 och IP, 4 veckotimmar under förra hälften av läsåret. Läs- och uttalsövningar, syftande till ett i allt väsentligt korrekt ljud- och orduttal och säker behandling av detta även vid framträdande inför klass samt till vårdat framförande med god frasering vid läsning och tal. De viktigaste dragen i den engelska intonationen i teori och tillämpning. De vanligaste olikheterna mellan amerikanskt och engelskt uttal. Allmän och engelsk ljudlära i den omfattning, som kräves för de första årens undervisning i folkskolan. Läsning och skrivning av ljudskrift. Textläsning, delvis kursivt och som referat, av något skönlitterärt verk av en framstående modern engelskspråkig författare eller någon realiebetonad text eller bådadera. Omsorgsfullt enskilt studium av föreskriven textkurs, i vilken kan ingå de gemensamt behandlade verken. Hör- och talövningar. Referat och föredrag. Övningar i utfrågning av text och i ledande av andra talövningar. Grammatik: komplettering och befästande av tidigare inhämtade kunskaper i anslutning till textläsning och skriftliga övningar. Realia, litteraturhistoriska upplysningar, fraseologi, synonymer och ordbildning i samband med de övriga kursmomenten eller mera fristående. Skrivningar i erforderlig omfattning. Metodik. Anvisningar 1. De metodiska föreskrifterna för den obligatoriska undervisningen i engelska språket vid seminarierna bör i tillämpliga delar gälla även för behörighetskurserna. Vissa kursmoment, särskilt textläsning, måste av eleverna delvis inhämtas genom studier under ferierna. 2. Ett i allt väsentligt korrekt uttal bör visserligen vara en förutsättning för deltagande i kursen, men icke desto mindre är det antagligt, att åtskilligt i såväl ljud- som orduttal behöver justeras och att större säkerhet behöver vinnas. Lärarens egen undervisning kompletteras genom avlyssning av grammofon- och bandinspelningar med åtföljande analys och eftersägning. Särskilt torde användning av grammofon eller bandinspelningar till gängse nybörjar- och fortsättningsböcker vara av värde som vägledning för undervisningsmetodiken. Det kan också vara instruktivt att som ett led i uttalsundervisningen låta kursdeltagarna få lyssna till dramatik eller poesi, intalad av engelska författare eller skådespelare. Kursdeltagarna bör också en å två gånger under kursens lopp få tala in på band både förberedda och oförberedda textstycken, av vilka man för jämförelses skull kan ha en intal-

110 ning gjord av en engelsman. En snabb genomgång av en nybörjarboks ordförråd ur uttalssynpunkt med särskilt beaktande av dubbelformer, reduktion av vokaler, betoning, svåra ord m. m. k a n även visa sig vara behövlig. Det är viktigt, att eleverna lär sig att iakttaga både sitt eget och lärjungarnas uttal. Det senare kan kanske bäst ske genom analys av bandupptagningar av lärjungarnas läsning. Härvid bör kursdeltagarna få påpeka felen och föreslå, hur de skall rättas. 3. I fonetik bör eleverna bibringas en säker kännedom om den engelska ljudbildningen och dess förhållande till den svenska. På samma gång bör de varnas för att undervisa alltför teoretiskt; fonetiken skall för läraren vara en hjälp att lättfattligt klargöra ett ljuds rätta bildning. Vid jämförelse mellan svenska och engelska ljud är det viktigt att framhålla benägenheten för ljudsubstitution och att särskilt noggrant öva den riktiga engelska artikulationen. Det kan också vara på sin plats att diskutera fördelar och nackdelar med att vid utlärandet av de engelska ljuden utgå från närmast motsvarande svenska ljud. Eleverna bör också uppmanas att som lärare iakttaga den svenska dialekten på den ort, där de tjänstgör, och de speciella svårigheter för engelskan som denna dialekt kan erbjuda. Åskådlighet bör eftersträvas genom att eleverna får experimentera med olika läpp- och tungställningar och iakttaga verkningarna samt genom användning av diagram och fotografiska eller schematiska avbildningar av talorganen. De grundläggande reglerna för den engelska intonationen bör inläras väl och övas, bl. a. med hjälp av grammofon och magnetofon. Utom intonationstyperna i påståenden, frågor och utrop bör man även uppmärksamma stigtonen i uppräkningar och i bisatser, som föregår en huvudsats, samt sådana speciella förhållanden i svenska dialekter, som slår särskilt kraftigt igenom i den engelska satsmelodien. Eleverna bör göras förtrogna med de viktigaste skillnaderna mellan amerikanskt och engelskt uttal, gärna belysta med grammofon- eller bandinspelningar. Goda engelska och amerikanska filmer är även ett utmärkt studiematerial, som kan diskuteras i klassen. Det teoretiska studiet av fonetiken bör hela tiden gå hand i hand med den metodiska tillämpningen. Om engelsk assistentlärare handhar en del av undervisningen, bör mycket av uttalsvården och den tillämpade fonetiken kunna överlåtas på honom efter anvisningar av kursläraren. Övningarna i att läsa och skriva ljudskrift kan börja, så snart det viktigaste av fonetikkursen genomgåtts. De bör omfatta både transkription efter tryckt förlaga och nedteckning efter diktamen. Efter anvisningar av läraren torde eleverna själva kunna inhämta en avsevärd del av denna färdighet med hjälp av någon nybörjarbok med längre sammanhängande partier i ljudskrift jämte något engelskt arbete. Till kursen i fonetik med tillämpningsövningar och ljudskrift torde behöva

Ill anslås 20 a 25 timmar. Efter det kursen avslutats, bör så snart som möjligt följa tentamen på denna del av kursen. Denna kan vara skriftlig eller muntlig eller bådadera. 4. Den föreskrivna textkursen på 1 200—1 300 sidor måste till största delen inhämtas av eleverna på egen hand, och det ankommer på läraren att vid kursens början ge deltagarna anvisningar om textstudierna. Härvid torde det vara nödvändigt att något orientera dem i den moderna engelskspråkiga prosalitteraturen och råda dem vid valet av böcker. Företrädesvis bör läsas arbeten av framstående författare, som representerar nyare engelsk och amerikansk litteratur, men även äldre klassiker, t. ex. Dickens eller Hardy, bör till någon del kunna ingå i textkursen. Eventuellt kan läraren förelägga klassen några mönsterlistor, omfattande t. ex. en å två romaner, en a två novellsamlingar, ett drama, en bok om realia på något hundratal sidor samt någon bok för studium av vardagsspråket. Urvalet bör ske i samråd med läraren, och man bör göra klart för eleverna, att de valda böckerna å ena sidan ej bör vara för lätta, så att de inte ger det nödvändiga ord- och frasförrådet, å andra sidan ej heller för svåra, så att läsningen h ä m m a s otillbörligt. Böcker för realskolestadiet bör inte godtagas; däremot k a n det vara lämpligt, att någon kommenterad upplaga för det högre gymnasiestadiet ingår i kursen. Den föreskrivna textkursen skall läsas noggrant; möjligen kan något hundratal sidor läsas mera kursivt, dock i varje fall så, att eleverna får en klar uppfattning om innehåll, miljöer och karaktärer. Kursdeltagarna bör uppmuntras att i mån av tid mera kursivt läsa god underhållningslitteratur utöver den föreskrivna kursen. Litteraturläsningen bör i det hela inriktas på noggrant penetrerande av texten, men detta kan delvis ske i andra former än genom översättning, t. ex. genom samtal om och referat av texten. Textbehandlingen bör sålunda i stor utsträckning ske på det främmande språket, dock med beaktande av föreskriften om »förmåga att förstå och till god svenska översätta okänd medelsvår text». Detta syfte torde också göra det nödvändigt, att någon tid anslås till kursivläsning. Ordförklaringar på det främmande språket, både från lärarens och elevernas sida, bör flitigt bedrivas. Läraren bör därvid lämna anvisning på olika sätt att förklara ord utan hjälp av svenskan samt på för detta syfte lämpliga enspråkiga lexika och sedan ge gemensamma eller individuella uppgifter för hemarbetet. Enspråkiga lexika bör rekommenderas även för läsningen av någon del av den individuella textkursen. Man bör beakta de vanliga principerna för bildning av ord av germanskt och franskt, latinskt eller grekiskt ursprung. Engelskans olika motsvarigheter till svenska sammansatta ord beaktas. Synonymer, i synnerhet de för vardagsspråket behövliga, studeras med hjälp av lexikon och någon kortfattad synonymordbok, som anskaffas av eleverna.

112 Stor vikt bör läggas vid att eleverna säkert inhämtar det centrala ordförrådet, och även ur denna synpunkt kan det vara lämpligt att på något sätt en snabb genomgång göres av en nybörjar- och en fortsättningsbok. 5. Den engelska konversationen kan, utom till textstudiet, anslutas till undervisningen om realia samt till grammatik- och skrivningsundervisningen men bör också förekomma som fristående övningar. Referat och kortare föredrag ger eleverna vana att tala inför klassen. Språkriktigheten bör därvid uppmärksammas; fel mot den elementära grammatiken och vokabulären bör beivras. Förmågan att leda en enklare talövning prövas väl bäst under serielektionerna, men det torde också vara nödvändigt, att eleverna under själva kursen dels får anvisningar om hur sådana samtal skall ledas, dels i så stor utsträckning som möjligt beredes tillfälle att med kamraterna som lärjungar hålla en sådan kortare lektionsövning som förberedelse till sina serielektioner. Utfrågningstekniken kan, efter anvisningar av läraren, åtminstone delvis studeras av eleverna på egen hand i en nybörjarbok med många frågor till läsestyckena. 6. I erforderlig utsträckning bör de tidigare inhämtade grammatiska kunskaperna kompletteras och befästas, särskilt i samband med skriftliga övningar. Under sista terminen kan det vara lämpligt med en översiktlig repetition för slutprovet. Vikt bör läggas vid förmågan att tillämpa grammatikens regler i exempel och, när det gäller elementära företeelser, även vid elevernas förmåga att själva ge exempel. Formläran och sådan elementär syntax, som ingår i tidigare årskurser, bör eleverna säkert behärska både teoretiskt och praktiskt. Undervisningen härom torde i viss utsträckning kunna ske på engelska. I många fall erbjuder sig osökta tillfällen att lägga undervisningen så, att den ger vinkar om det metodiska förfaringssättet vid undervisning på nybörjarstadiet. 7. Eleverna i klasserna III 4 och IV4 samt de elever i I2 och II 2 , som skall avlägga skriftligt prov, övas i de i studentexamen förekommande skrivningstyperna i den utsträckning, som anses behövligt. Till en början kan den kombinerade skrivningstypen med fördel utformas i anslutning till den övriga undervisningen, särskilt textläsningen. Skrivningar, omfattande längre tid, bör anordnas i begränsat antal, dock högst två per termin. 8. Metodik, omkring 1/2 veckotimme. Uppgifter om metodiska framställningar, läroböcker och bredvidläsningsböcker. Lärarens egen lektionsförberedelse. Uttal och intonation övas bl. a. med hjälp av grammofon och bandinspelningar; text: glosförhör, stickprov, konversation; grammatik: uppläggning, anknytning till redan genomgånget

113 material, förhör; genomgång av ny läxa; tillämpningsövningar; planläggning av lektionens gång. Läxläsningsteknik: grundlig preparation av hemuppgiften i skolan, tillvägagångssättet för ordförrådets inlärning, högläsning i hemmet. Olika undervisningsmetoder. Uttalsundervisning: talorganens funktion, ljudbildningsexperiment, den första uttalsundervisningen, nyckelord för de olika ljuden, körläsning, individuell läsning, ljudskriftens användning, olika hjälpmedel, uttal och stavning, intonation och frasering. Textbehandling: orientering i ett par sinsemellan olika nybörjarböcker som demonstration av olika metoder, texten i centrum, de två etapperna »gamla läxan och nya läxan», vikten av grundlig preparation av textläxan, översättning (huvudsakligen kontroll, ej självändamål), stickprov, återöversättning, andra metoder (intensiv utfrågning, memorering, referat), utfrågningsteknik, ordförklaring på det främmande språket, textläxornas längd, årskursens omfattning, realia i anslutning till texten. Talövningar: grundlig inarbetning av lärobokens stoff genom frågor och svar, vikten av att även eleverna får fråga, friare samtalsövningar på grundval av illustrationer i läroboken eller planscher och med utgångspunkt från situationer i klassen, vikten av att talövningar ej avbrytes av grammatiska och andra utredningar på svenska. Grammatik: begränsning av stoffet och anpassning efter åldersstadiet, grammatikstoffets inarbetning i textbehandlingen, övning genom analogibildning och exempel eller enligt regler, särskilda anvisningar för behandlingen av vissa svåra kapitel, svenska eller engelska som undervisningsspråk vid grammatikundervisningen (olika förutsättningar vid genomgång av nytt stoff, förhör och inövning), tidpunkten för den grammatiska lärobokens insättande. Skrivning: behovet och nyttan av skriftliga övningar, skriftliga övningar en organisk del av undervisningen lika väl som muntliga, vikten av att skrivningen betraktas mera som övning än som prov, vikten av att skrivövningarna nära anslutes till den använda undervisningsmetoden och till genomgånget stoff, anpassning efter olika lärjungars språkbegåvning och kunskapsnivå i klasser med heterogent elevmaterial, olika slag av skrivövningar, rättning, genomgång och betygssättning. Betygssättning: vikten av allsidig bedömning med beaktande av de olika sidorna av språkfärdigheten. Stimulerande inslag: sånger, lekar, korsord m. m. Tekniska hjälpmedel. 9. Det skriftliga provet anordnas och bedömes enligt de särskilda bestämmelserna för behörighetsprövningen. Den muntliga prövningen av seminariets egna elever i behörighetskursen bör, då så är lämpligt, uppdelas på flera tentamina. 8—709254

114 Den föreskrivna textkursen bör förhöras tämligen noggrant genom innanläsning och stickprov på ordförrådet eller översättning av valda smärre partier. Det kan också vara lämpligt, att examinanden får på engelska redogöra för innehållet i någon av de lästa böckerna, för ett mänskligt eller socialt problem, som behandlas där, en karaktärsteckning eller någon sida av engelskt liv, som belyses av boken. Den okända texten bör vara av ungefär samma svårighetsgrad som de svårare texterna i den muntliga prövningen i studentexamen. Det är tillrådligt, att examinanden får några minuter på sig till att förbereda läsning och översättning av den okända texten. Förmågan att samtala på det främmande språket kan prövas i samband med textförhöret eller genom mera fristående konversation om situationer ur vardagslivet, om resor, familjeliv, högtider, examinandens framtidsplaner o. s. v. Förmågan att leda en enklare talövning kan bedömas vid under kursen anordnat lektionsprov eller vid själva förhöret. I båda fallen bör examinanden få några minuters tid för förberedelse. Examinands kunskaper i grammatik, särskilt i formlära och elementär syntax, redovisas skriftligt eller muntligt, genom deltentamen mot kursens slut eller vid själva slutprovet.

Tyska

Fyraårig

linje

Klass I, 3 veckotimmar. Läsning av valda moderna författare, delvis kursivt. Fraseologi, synonymik och ordbildning. Hör- och talövningar. Muntliga reproduktioner. Grammatik: repetition av viktiga delar av formläran; syntaxen utförligare behandlad. Skriftliga tillämpningsövningar. Klass II, 2 veckotimmar. Delvis mera extensiv läsning av valda författare, även kursivt, samt några representativa dikter. Fraseologi, synonymik och ordbildning. Hör- och talövningar. Muntliga reproduktioner och korta referat. Realia. Grammatik: repetition av formläran och syntaxen. Skriftliga tillämpningsövningar. Anvisningar 1. Den frivilliga undervisningen i tyska har till uppgift att på grundval av det i realskolan inhämtade eller motsvarande kunskaper ge eleverna fortsatt uttalsvård, förmåga att läsa lättare text samt någon färdighet i språkets muntliga och skriftliga bruk. För undervisningens planläggande och bedrivande hänvisas i tillämpliga delar till de metodiska anvisningarna för engelska språket, varvid bör beaktas, dels att målet i samtliga delar av ämnet måste sättas lägre än för detta språk, dels att undervisningen för elev eller elever, som så önskar, skall leda fram till den kunskapsstandard, som fordras för flyttning till gymnasiets näst högsta ring.

115 2. Textläsning och textbehandling bör vara medelpunkten i undervisningen. Både intensiv och, särskilt under andra året, extensiv läsning bör förekomma. Det torde icke möta allvarligare hinder att i tyska såväl som i engelska huvudsakligen använda det främmande språket vid förhör och kommentar av texten. Men det tyska språkets egenart gör, att översättning ej sällan blir nödvändig för full förståelse, t. ex. i fråga om längre periodiska meningsbildningar, sammanhanget mellan kasus och satsdelar, konjunktiv, mera abstrakt framställning etc. Det bör ej vara uteslutet, att litterärt värdefulla texter och realiebetonade framställningar behandlas mera med tanke på innehållet, d. v. s. med litterär eller saklig analys, än på språkformen. Anvisningar om bruket av lexikon bör ges, likaså om hur anteckningar bör föras vid förberedande av hemuppgifter (»glosböcker»). Bruket av enspråkiga lexika med enkla orddefinitioner bör uppmuntras, t. ex. genom ordförklaringar på det främmande språket. Textvalet bör vara sådant, att lärjungarna i första hand får göra bekantskap med värdefull modern prosa från det tyska språkområdet, huvudsakligen skönlitterär men även realie- och aktualitetsbetonad, samt några prov på klassisk och modern poesi. Något klassiskt prosaverk från senare delen av 1800-talet, t. ex. av Gottfried Keller, torde även kunna medhinnas av mera försigkomna elever. Den första terminens text bör vara relativt lätt; sedan kan svårighetsgraden stegras. 3. I fråga om realia bör det vara läraren angeläget att, så ofta texten eller omständigheterna i övrigt ger anledning därtill, på ett konkret och lättfattligt sätt göra eleverna bekanta med det tyska språkområdets kultur, geografi och samhällsförhållanden. 4. Hör- och talövningar bör flitigt bedrivas, så att eleverna efter hand lär sig uppfatta det talade språket och som en naturlig sak uttrycker sig, låt vara i enkla former, på tyska. Ur denna synpunkt är det av vikt, att undervisningen föres på tyska, dock till en början med beaktande av möjligen varierande förutsättningar hos olika elever att tillgodogöra sig den. Undantag måste i regel göras för den mera teoretiska grammatikundervisningen, medan den praktiska inövningen ofta sker lika bra på det främmande språket. Sin givna plats har det främmande språket, som redan påpekats, vid textläsningen, men även i andra sammanhang, t. ex. i fråga om »classroom activities» och realia, bör tyskan vara undervisningsspråket. Vid talövningar för befästande av former och konstruktioner bör korrekthet eftersträvas, i andra fall kan rättandet av språkfel begränsas till det nödvändigaste, så att inte eleverna hämmas i sina försök att uttrycka sig på det främmande språket. Eleverna bör då och då få korta individuella referatuppgifter, t. ex. någon berättelse eller ett kapitel ur någon roman, en tidskriftsartikel e. d. Språket i dessa referat bör vara enkelt och naturligt.

116 5. Uttalet måste ständigt uppmärksammas och därvid ej blott ljud- och orduttalet utan även betydelsen av att en riktig uppfattning av texten får uttryck i korrekt frasering och intonation. Kvarstående individuella fel, t. ex. störande ljudsubstitution, rättas till genom individuell behandling. Grammofon och bandspelare bör användas. 6. Grammatiken bör vara ett medel för språkstudiet, inte mål. Aktiv behärskning bör begäras endast i fråga om det väsentligaste grammatiska stoffet. Därutöver behandlas företeelser, som är av betydelse för en rätt förståelse av text. Det är emellertid av synnerlig vikt, att säkra kunskaper vidmakthålles i fråga om själva böjningssystemet och de i realskolan inhämtade grundläggande delarna av syntaxen. Syntaktiska företeelser i övrigt genomgås och övas med fördel i anslutning till texten men torde i vissa fall, t. ex. kasusläran och konjunktiven, senare böra sammanfattas i en systematisk översikt. Ensidigt grammatiserande textbehandling bör undvikas. Vanliga fall av ordbildningsläran hör till de aktiva kunskaperna, mindre vanliga till de passiva. 7. Skriftliga tillämpningsövningar av olika slag torde i regel kunna förläggas till ämnets egna timmar. Med tanke på eventuella prövningar enligt fordringarna för flyttning till gymnasiets näst högsta ring bör dock, om förhållandena medger det, ett mindre antal skrivningar av kombinerad typ anordnas under den termin, då dessa prövningar skall äga rum. Skrivningarna får ej vara avgörande för betygssättningen, som huvudsakligen bör grunda sig på elevernas prestationer i övrigt, men det är å andra sidan klart, att de kan vara av ett visst värde vid uppskattningen av elevernas språksinne, ordförråd och förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Betyg över prövning enligt fordringarna för flyttning till gymnasiets näst högsta ring sättes i överensstämmelse med läroverksstadgans föreskrifter. 8. I undervisningsgrupper med litet deltagarantal bör en rätt stark individualisering av arbetet kunna åstadkommas, dels genom anpassning av undervisningen efter olika elevers behov, dels t. ex. genom något talrikare referatuppgifter av olika slag, uppläsning av dikter etc. Härvid, liksom över huvud taget i detta frivilliga ämne, bör dock tillses, att lärjungarnas arbetsbörda inte blir för tung. Franska

Fyraårig

linje

Klass I, 3 veckotimmar. Uttals- och läsövningar. Läsning av lätt text. Hör- och talövningar. Diktamen av såväl läst text som enkel okänd text. Formlära: repetition av tidigare lästa partier och avslutning av formläran i övrigt (särskild vikt lagd vid pronomen och oregelbundna verb). Syntax i anslutning till läst text. Muntliga och skriftliga tillämpningsövningar.

117 Klass II, 2 veckotimmar. Fortsatt uttalsvård. Läsning av modern fransk text, delvis kursivt, däri inbegripet någon lättare uppsats med pedagogiskt innehåll. Diktamen. Realia. Grammatik: repetition av formläran; syntax i anslutning till läst text. Tillämpningsövningar. Anvisningar 1. Den frivilliga undervisningen i franska har till uppgift att på grundval av det i realskolan inhämtade eller jämförliga kunskaper bibringa eleverna förmåga att med korrekt uttal läsa lättare fransk text och att i någon mån uppfatta talad franska samt någon färdighet att tala språket; dessutom att giva dem någon orientering i Frankrikes geografi och i franska förhållanden. I klasser, där ett större eller mindre antal elever på grund av bristande förkunskaper behöver mera elementär undervisning eller där skillnaden i kunskapsnivå mellan olika elever är stor, kan det bli nödvändigt att radikalt individualisera undervisningen eller att, om förhållandena det medgiver, dela upp klassen i två undervisningsavdelningar. I detta fall börjar mindre försigkomna elever med en mera elementär kurs. Elever, som har läst franska i flera år och har sina kunskaper presenta, å andra sidan, går vidare särskilt i textläsning, men även i grammatik, hör- och talövningar och referat. 2. Det första året behöver ganska mycken tid anslås till uttalsövningar. Elevernas läsning såväl vid läxpreparation som vid förhör sker lämpligen till en början efter lärarens förläsning. Körläsning är att rekommendera jämte individuell läsning. Grammofonskivor och bandinspelningar användes med fördel, i synnerhet för intonationsövningar. 3. Textläsning och textbehandling bör vara medelpunkten i undervisningen och underlaget såväl för uttalsövningar och talövningar som för inhämtandet av ordförråd och grammatiska kunskaper. I den mån det är möjligt, bör textbehandlingen ske på franska, dock ej med uppgivande av kravet på riktig uppfattning av det lästa; så snart det är av behovet påkallat, bör denna kontrolleras genom översättning till svenska. Grundlig aktivering på franska av hemläxor och memorering av valda stycken bör åtminstone under den första tiden vara målet för arbetet med texten; under studiekursens senare del kan man övergå till omväxlande intensivt och extensivt textstudium, delvis kursivt, med en viss färdighet att läsa även okänd, lätt text som mål. Anvisningar om bruket av lexikon bör ges, likaså om hur anteckningar bör göras vid förberedande av hemuppgifter (»glosböcker»). Textvalet. I sådana fall, där en del elevers tidigare franska studier ligger något eller några år tillbaka i tiden, kan det vara behövligt att börja med repetition av valda delar av en nybörjarbok. Ofta torde nybörjarboken ej vara avslutad, och även då är det lämpligt att låta den bli första läseboken. I övrigt kan för det första årets textstudium väljas en andra läsebok, avsedd att i större utsträckning än den första förmedla bekantskapen med den fram-

118 mande miljön och med viktiga moment i landets historia och folkliv. I avdelningar med mer försigkomna elever k a n man även omedelbart efter nybörjarboken övergå till lättläst prosa i form av kortare noveller av skilda författare eller något större verk av en författare. För den fortsatta textläsningen väljes huvudsakligen skönlitterär prosa av moderna författare. 4. I fråga om realia bör det vara läraren angeläget att, så ofta texten eller omständigheterna i övrigt ger anledning därtill, på ett konkret och lättfattligt sätt göra eleverna bekanta med Frankrikes geografi och kultur och franska samhällsförhållanden. 5. Hör- och talövningar. Läraren bör tala franska så mycket som möjligt under lektionerna och låta eleverna få tala, besvara frågor på franska och själva formulera frågor. I början mycket elementärt hållna, kan dessa övningar efter hand utvidgas till mer avancerade talövningar över läst text, planscher, grammofon- och bandinspelningar etc. 6. Grammatiken bör vara ett medel, inte ett mål för undervisningen. Texten bör alltid vara det primära. Grammatikstudiet måste därför begränsas till det verkligt väsentliga, såväl i formlära som i syntax. Å andra sidan bör i synnerhet beträffande formläran eftersträvas full säkerhet i förståelsen och en viss säkerhet i användningen av de olika ordklassernas, särskilt verbens, former, eftersom detta är förutsättningen för en riktig texttolkning. Det är tillrådligt, att ämneskonferensen gör upp en plan för grammatikkursens omfång och dess fördelning på båda åren. 7. Skriftliga tillämpningsövningar bör användas i viss utsträckning som ett praktiskt sätt att inöva ordförråd och grammatik. Dessutom bör ej för sällan anordnas diktamensövningar, syftande till att träna upp elevernas förmåga att uppfatta det talade språket och nedskriva fransk text. Då och då kan diktamen kombineras med översättning till svenska av det upplästa stycket. Dessa tillämpnings- och diktamensövningar bör ej ha karaktären av prov, men det är å andra sidan klart, att särskilt de senare kan vara av värde vid uppskattningen av elevernas språkuppfattning och allmänna kännedom om språket. 8. Eftersom franska är ett frivilligt ämne, bör det tillses, att elevernas arbetsbelastning inte blir för tung. 9. I övrigt hänvisas i tillämpliga delar till de metodiska anvisningarna i engelska och tyska. Finska

Fyraårig

linje

Klass I, 3 veckotimmar. Uttalsövningar. Läsning av lättare text. Elementär finsk grammatik. I anslutning till nämnda element olikheterna mellan högfinskan och tornedalsdialekten. Rättstavningsövningar. Hör- och tal-

119 övningar. I anslutning till textläsningen särskilt uppmärksammande av det abstrakta ordförrådet. Enkla skriftliga övningar. I samband med textläsningen personnotiser och meddelanden om litteraturens allmänkulturella och sociala bakgrund. Klass II, 2 veckotimmar. Läsning av texter av skönlitterär och aktualitetsbetonad art (dagstidningar, lärartidskrifter o. d.). Grammatik och rättstavningsövningar som i föregående klass och sammanfattande översikt. Enkla skriftliga övningar (brevskrivning o. d.) under ämnets lärotimmar. Korta språkhistoriska meddelanden. Hör- och talövningar. Särskilt ordstudium över företeelser på skolans arbetsfält. I samband med textläsningen notiser och meddelanden som i föregående klass samt kort översikt över det finska skolväsendets organisation. Tvåårig linje Klass I, 3 veckotimmar. Som för klass I4. Klass II, 3 veckotimmar. Som för klass II 4 . Anvisningar. 1. Undervisningen i finska på folkskollärarlinjen har till huvudsaklig uppgift att tillgodose det pedagogiska behovet av viss kunskap i finska hos lärarna i finsktalande gränstrakter. Det är vidare ett samnordiskt intresse, att det inom vårt land finns personer, som är i stånd att läsa och tala bildat finskt högspråk samt på finska hjälpligt uttrycka sig i skrift. 2. Det bör förutsättas, att eleverna redan vid studiernas början äger färdighet att tala den finska dialekt, som förekommer inom Sverige, helst som ämnet är frivilligt och återhållsamhet med hemuppgifter därför måste eftersträvas. 3. Oundgängligt är, att studiet av grammatik och ortografi beredes tillräckligt utrymme. Med hänsyn till elevernas blivande arbetsområde torde särskild uppmärksamhet böra ägnas det praktisk-pedagogiska språkets ordförråd. 4. Läsningen av finsk litteratur bör väljas så, att den i görlig mån återspeglar den specifikt finska kulturtraditionen. 5. Med hänsyn till elevernas förkunskaper i språket bör lektionerna i regel genomgående k u n n a föras på finska. I hör- och talövningarna bör ibland ingå referat och korta anföranden. Det anförande en elev håller, tolkas av en annan till svenska fras för fras. Även tolkning i omvänd ordning någon gång innebär en övning för det praktiska livets situationer. Historia

Fyraårig linje Klass I, 3 veckotimmar, översikt av den allmänna historien från äldsta tid till omkring år 1720 med koncentration till de stora epokerna och de

120 karakteristiska dragen för dessa som bakgrund till studiet av samnordisk och svensk historia under motsvarande tid, varvid givetvis den svenska historien erhåller en fylligare behandling i intimt samband med genomgången av de övriga nordiska ländernas historia under samma perioder. I anslutning härtill studium av seminarieortens fornminnen, historiska minnesmärken, museisamlingar, folktraditioner och lokalhistoria. Orientering om arkeologiens, kulturminnesvårdens och hembygdsvårdens mål och metoder. Orientering om historievetenskapens arbetsmaterial och metoder. Klass II, 2 veckotimmar, översikt av den allmänna historien från omkring år 1720 till omkring år 1870 med koncentration till de stora epokerna och de karakteristiska dragen för dessa som bakgrund till studiet av motsvarande perioder i samnordisk och svensk historia, varvid Sveriges historia behandlas på sätt som för klass I angives. Fortsatt studium av seminarieortens historiska minnesmärken, museisamlingar, folktraditioner och lokalhistoria i anslutning härtill. Klass III, 2 veckotimmar, varav Va veckotimme metodik. Allmän, nordisk och svensk historia från omkring år 1870 till våra dagar med lämplig anknytning till ämnet samhällskunskap i samma klass. Metodik. Tvåårig

linje

Klass I, 1/2 veckotimme. Metodik. Anvisningar 1. Undervisningens mål på den fyraåriga linjen bör vara tvåfaldigt. Eleverna skall dels bibringas ett visst mått av historisk allmänbildning, dels förberedas för sin kommande pedagogiska uppgift. 2. Historisk allmänbildning innebär — utom vissa oundgängliga fasta kunskaper — förmåga av historisk överblick, sinne för historiskt perspektiv, blick för sambandet mellan det förflutna och det närvarande, insikt att bedöma en historisk företeelse utifrån dess egna förutsättningar, förmåga av kritisk värdering. 3. Undervisningen inriktas på studiet av i första rummet svensk historia, i andra rummet samnordisk historia och i tredje rummet europeisk och utomeuropeisk historia. Studiet av den allmänna historien bör präglas av en strävan att komplettera det europeiska perspektivet med ett utomeuropeiskt. Härvid bör särskilt beaktas sådana moment, som varit av avgörande betydelse och ömsesidigt påverkat Europa och de främmande världsdelarna i den världshistoriska utvecklingen vid olika tidpunkter (t. ex. de stora geografiska upptäcktsfärderna och kolonialväldenas uppkomst vid nya tidens början, koloniernas roll i den europeiska maktpolitiken, de nordamerikanska och latinamerikanska koloniernas frigörelse, de europeiska

121 makternas imperialistiska politik under 1800-talets lopp, de utomeuropeiska folkens befrielsekamp). Sveriges yttre och inre utveckling studeras i dess växelverkan med andra staters, så att yttre inflytanden och egna karakteristiska särdrag tydligt framträder. Uppmärksamhet bör därvid ägnas de förutvarande danska och norska landskapens historia före den svenska tiden. 4. Vid behandlingen av det historiska stoffet, som självfallet sker synkronistiskt, bör studiet koncentreras kring de stora epokerna och de karakteristiska dragen för dessa ur politisk, ekonomisk, social, rättslig och kulturhistorisk synpunkt, så att eleverna får en klar uppfattning om förhärskande utvecklingslinjer och väsentliga problem. Härvid bör särskild vikt läggas vid sambandet och samspelet mellan händelser och händelseförlopp, varigenom elevernas förmåga av historisk överblick uppövas och deras sinne för historiska orsakssammanhang fördjupas. Då undervisningen således inte i främsta rummet bör inriktas på en kvantitativ utvidgning av förut inhämtade kunskaper, finns inom den angivna ramen möjlighet att behandla vissa sidor av en historisk epok mera summariskt, medan man fördjupar sig i andra, som kan vara belysande för de historiska förändringarna, bidraga till vidgad förståelse för vår egen tid, dess samhällsförhållanden och politiska liv eller vara särskilt givande ur stoffsynpunkt eller för metodisk eller pedagogisk bearbetning. Eleverna bör lära sig förstå en tid, ett lands och ett folks öden utifrån de historiska betingelserna. De bör fostras till objektiv bedömning av historiska företeelser och personligheter. Ensidiga betraktelsesätt bör undvikas. Inte minst viktigt är, att de utomeuropeiska folkens historiska öden blir belysta med hänsyn till dessa folks egna historiska förutsättningar. 5. Undervisningen i historia bör syfta till att väcka och uppöva elevernas sinne för historisk kritik. De bör därför erhålla kännedom om arkeologiens och historievetenskapens arbetsmaterial och forskningsmetoder. De bör konfronteras med valda källkritiska problem och få tillfälle att själva studera källpublikationer för skolbruk, diskutera och värdera ett historiskt källmaterial, så att de erhåller åtminstone elementära begrepp om den vetenskapliga forskning, som utgör grundvalen för handböckernas och läroböckernas sammanfattningar. I undervisningen bör också klart komma till uttryck, att historiska händelser, företeelser och personligheter är föremål för en fortlöpande omvärdering, inte bara från tid till annan utan även från forskare till forskare. Också den egna lärobokens framställning bör bli föremål för kritisk värdering. Komparativa studier av olika läroböcker kan härvid vara en nyttig övning. 6. Ur yrkesutbildningens synpunkt behöver eleverna äga kännedom om sådant åskådligt och belysande stoff, som kan göra deras egen undervisning instruktiv, levande och intresseväckande. De måste därjämte övas att disponera detta enkelt, klart och överskådligt. Träning i förmågan att dispo-

122 nera ingår j u härvid som ett självfallet led i fostran till historisk allmänbildning. Däremot torde det inte vara möjligt att under seminarietiden bibringa eleverna all den detaljkunskap, som de kan behöva för sin egen undervisning. Utöver det mått av fast detaljkunskap, som man måste kräva, för att de historiska utvecklingslinjerna skall vara nödtorftigt underbyggda, torde man få inskränka kravet på ytterligare detaljkunskap till vad enskilda elever kan inhämta genom individuella uppgifter eller gruppstudier. Därutöver får man nöja sig med att länka elevernas uppmärksamhet på eller med dem diskutera sådana händelser, företeelser och personligheter, som vanligen behandlas i folkskolans undervisning. Anvisning om vägar till historisk detaljkunskap jämte övning att använda olika slag av handböcker torde härvid vara viktigare än inprägling av en mängd detaljer. För att eleverna skall erhålla uppslag av metodisk art bör läraren målmedvetet utnyttja olika slag av konkretiserande undervisning (berättande och beskrivande) och konkretiserande undervisningsmateriel (tidslinjer med symboler, synkronistiska eller på annat sätt sammanfattande översikter, diagram, kartor — även kartskisser på tavlan — teckningar, planscher, bilder, bildband, film, faksimilereproduktioner, modeller). Betydelsefullt är också studiet av seminarieortens fornminnen, historiska minnesmärken och lokalhistoria. I samband härmed kan det vara lämpligt, att eleverna får utarbeta en kortfattad arbetsbok, vilken kan tjäna till ledning för deras egen undervisning i hembygdens historia. 7. Arbetssättet bör i största möjliga utsträckning baseras på elevernas självverksamhet i form av individuella uppgifter, gruppstudier och studiecirkelövningar. Förutsättningen härför är att eleverna bibringas en god studieteknik. Till en början torde det vara lämpligast, att läraren själv med utgångspunkt från läroboken visar, hur man går till väga för att skilja på väsentligt och oväsentligt, att följa en utvecklingslinje, att sammanfatta och överblicka mera komplicerade sammanhang. Eleverna kan sedan gemensamt bearbeta och sammanfatta ett avsnitt, varefter resultatet diskuteras under lärarens ledning. Olika avsnitt kan uppdelas på olika studiegrupper, som framlägger sina resultat, vilka diskuteras av lärare och samtliga elever gemensamt. Sedan eleverna vunnit en viss studieteknisk vana, torde man åt dem kunna överlämna att på egen hand inhämta vissa partier av kursen. Eleverna bör övas i konkret framställning, varvid uppgifterna omväxlande bör behandla historiska personligheter, politiska händelser, sociala, ekonomiska och kulturhistoriska företeelser. Grupp studierna kan omfatta uppgifter av olika slag, t. ex. att insamla och sammanföra stoff från olika källor, att jämföra sakinnehållet i olika källor, att jämföra olika framställningar med avseende på uppfattningssätt och värdering, att granska olika läroböckers behandling av ett och samma tidsavsnitt, att studera källkritiska problem. Där lämpligt sammanställt stu-

123 diematerial med goda handledningar finns att tillgå, kan studiecirkelövningar anordnas. 8. Metodik. Utöver vad som angives i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, bör följande beaktas. Eleverna i klass III 4 och klass I2 erhåller vid den speciella undervisningen i metodik en sammanfattning av de metodiska synpunkterna. Vid den systematiska genomgången av metodiken på båda linjerna bör bl. a. följande moment beaktas och diskuteras: olika metoder för tidsbegreppets klargörande; anvisningar om preparationslitteratur; berättande och beskrivande teknik; sammanfattning av konkretiserande hjälpmedel som kartor, planscher, bilder, bildband, film, faksimilereproduktioner, modeller, dramatiseringar, skolradio; planering och ledning av exkursioner; översikt av den metodiska litteraturen. Samhällskunskap

Fyraårig

linje

Klass III, 3 veckotimmar, varav 3/« veckotimme metodik. Olika styrelseformer, främst demokrati och diktatur. Sveriges statsförfattning och statsförvaltning; i samband därmed något om de viktigaste främmande ländernas statsförfattningar. Den svenska kommunalförvaltningens organisation och uppgifter. Politiska, fackliga, ekonomiska och ideella organisationer. Pressen och opinionsbildningen. Internationellt samarbete. Försvaret. Rättsväsendet. Socialpolitik och sociala frågor. Samhällets struktur. Levnadsstandard och levnadsförhållanden. Viktigare problem och sammanhang i samhällsekonomien. Metodik: översikt av folkskolans kurs i samhällskunskap med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Yrkesvägledning. Tvåårig

linje

Klass II, 2^2 veckotimmar, varav klass III 4 .

/4 veckotimme metodik.

Som för

Anvisningar 1. Undervisningen i ämnet samhällskunskap bör på grundval av tidigare inhämtade kunskaper bedrivas från nya utgångspunkter, med nya dispositionslinjer och med tillägg av nya fakta. Vid undervisningen måste dels vissa nödvändiga fakta genomgås, dels eleverna läras att handskas med dessa, att sätta in dem i sitt sammanhang. Det är en avvägningsfråga, huru mycket av lärarens undervisning som skall läggas på kunskapsförmedlingen. Vilka fakta som skall tagas upp vid lärarens undervisning, får denne bedöma under hänsynstagande bl. a. till elevernas förkunskaper. En avsevärd del av kunskapsinhämtandet bör kunna ske genom kursivläsning på

124 egen hand, särskilt på den tvååriga linjen, för att så många lektioner som möjligt skall kunna användas på annat sätt. 2. Även om det är nödvändigt att låta eleverna inhämta viktiga fakta, får undervisningen icke inriktas på att hålla dessa ständigt aktuella. De skall kunna rekonstrueras, eventuellt med tillhjälp av uppslagsböcker o. d., men framför allt skall eleverna lära sig att arbeta med dessa fakta och de publikationer, där de finns upptagna. Eleverna skall därför orienteras om sådan litteratur, ur vilken sakuppgifter kan hämtas, såsom editioner av grundlagarna, kommunallagarna och andra lagar. De bör även k ä n n a till och kunna använda svensk författningssamling, riksdagstryck, statens offentliga utredningar, statistisk årsbok, statskalendern samt statsliggaren. Den praktiska orienteringen i samhället bör tillgodoses genom väl förberedda studiebesök. Emellanåt bör kommunala och statliga tjänstemän, förtroendemän eller andra experter på olika ämnesområden kunna anlitas för att belysa olika samhällsproblem. 3. Vid undervisningen bör det kritiska tänkandet i samhällsfrågor uppmuntras. Olika argument för och emot en uppfattning eller en samhällsföreteelse bör framföras. I klassen kan diskuteras t. ex. ledare ur tidningar av olika politisk färg, behandlande samma fråga. Det komparativa perspektivet måste eftersträvas. Jämförelser med andra länder bör göras på väsentliga punkter. 4. Undervisningen bör vara åskådlig. Belysande och verklighetstrogna exempel måste eftersträvas som illustrationer till mera allmänna påståenden. 5. Utvecklingssynpunkter behöver ej i nämnvärd grad framhävas, enär detta sker vid undervisningen i historia. Det väsentliga är kunskap om hur samhället i dag fungerar. 6. Undervisningen bör ägnas åt att belysa de viktigare delarna av ämnet och läggas så, att den stimulerar eleverna att själva diskutera fram sammanhangen. Möjligheterna till grupparbete, individuella arbetsuppgifter, diskussioner och studiecirkelövningar bör utnyttjas. Ett sådant undervisningssätt fordrar ett rikhaltigt bibliotek med flera exemplar av samma arbete. En god planläggning från lärarens sida är nödvändig. Han måste söka ut viktiga och för ändamålet passande problem samt lämplig litteratur. Eleverna måste få orientering om vad biblioteket innehåller. 7. Demokratiens problem behandlas bäst under jämförelser med diktaturerna. Eleverna bör få en klar uppfattning om de gemensamma ideal, som ligger till grund för vårt samhällsliv, trots de olika meningar, som gör sig gällande vid lösningen av många problem. Vid genomgång av opinionsbildningen kan den traditionella behandlingen av de politiska partierna med fördel ersättas av studier rörande olika målsättningar i utrikespolitik, socialpolitik, ekonomisk politik o. s. v. samt

125 vissa konkreta frågor, t. ex. jordbrukspolitiken och den fulla sysselsättningen. Tekniska hjälpmedel för masspåverkan, tidningspress, böcker, radio och film uppmärksammas. Organisationernas roll i vårt samhällsliv bör ägnas stor uppmärksamhet. 8. Regering och riksdag kan behandlas med utgångspunkt från ett lagstiftningsärende eller från statsverkspropositionen. Härvid uppmärksammas maktförhållandet mellan de båda statsorganen enligt regeringsformen och i praxis, konseljen och statsrådsberedningen, remissväsendet, proceduren i riksdagen, utskottens roll, remissdebatten, partilinjernas betydelse vid avgörandena o. s. v. Statsförvaltningens arbetsformer och offentlighetsprincipen behandlas; likaså statstjänstemännens ställning, gärna i relation till övriga medborgargruppers. Med utgångspunkt från behandlingen av problemet centralisation — decentralisation diskuteras kommunernas uppgifter, såsom samhällsplanering, socialvård, barnavård, sjukvård, skolväsende. 9. Undervisningen om socialpolitiken får icke drunkna i detaljer. Sålunda bör t. ex. behandlingen av de olika förmånerna främst ägnas åt principiella frågor: skälen för att förmånerna är allmänna eller inkomstprövade, skatte- eller avgiftsfinansierade o. d. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt barn- och ungdomsfrågor, varvid skolsociala åtgärder beaktas. Vidare behandlas samhällets barnavård och ungdomsskydd samt ungdomsbrottsligheten. Vid behandlingen av alkoholfrågan uppmärksammas framförallt de sociala aspekterna, t. ex. alkoholkonsumtionens omfattning och sociala verkningar, åtgärder för att hålla denna konsumtion tillbaka och för att bekämpa följderna av alkoholmissbruk. 10. Familjerätten bör särskilt uppmärksammas, och äktenskap, föräldrar och barn, arv och testamente behandlas. 11. Vid behandling av momentet brott och straff uppmärksammas brottslighetens orsaker, frekvensen av olika slags brott, straffets uppgift och samhällets reaktion mot brottslingar. 12. Samhällets struktur, levnadsstandarden inom olika befolkningsgrupper, konsumtionen och inkomstfördelningen kan lämpligen inleda de ekonomiska studierna. Då folkskolans undervisning i ekonomi i stor utsträckning kretsar kring den enskilde och familjen, bör uppmärksamhet ägnas hithörande problem. Penningväsendet, bank- och försäkringsväsendet, sparandet, prisbildningen, inflation och deflation bör studeras. Likaså statens ekonomiska politik. Härvid uppmärksammas aktuella problem, såsom skattepolitiken, räntepolitiken, investeringsbegränsningen, den fulla sysselsättningen, priskontrollen, budgetpolitiken, jordbrukspolitiken samt statens utgifter och inkomster. Detta kursavsnitt ger rika tillfällen till problembehandling under

126 diskussioner och studiecirkelövningar. I samband med sådana meningsutbyten får eleverna också tillfälle till praktiska övningar att leda mötesförhandlingar och skriva diskussionsprotokoll. 13. I fråga om internationellt samarbete måste givetvis Förenta Nationerna, Europarådet samt Nordiska rådet behandlas, men även andra internationella organisationer av mera allmänt intresse beröres. De problem, som dessa organisationer söker lösa, samt de svårigheter som möter, diskuteras. Det arbete, som Förenta Nationernas underorganisationer utför, uppmärksammas särskilt, icke minst tekniskt bistånd till underutvecklade länder. I samband med det internationella samarbetet bör vårt försvar behandlas. 14. Metodiken bör förutom vad som i allmänna anvisningar och speciella anvisningarna för ämnesmetodiken anges, omfatta följande moment: lärooch läseböcker, bredvidläsningslitteratur, tidningar; användningen av konkretiserande hjälpmedel, kartor, planscher, bilder, bildband, filmer, skolradio; planering och ledning av studiebesök; lämpliga individuella eller grupparbetsuppgifter; anvisningar om metodisk litteratur och preparationslitteratur. Av den till metodik anslagna tiden avses omkring x/4 veckotimme för undervisning i yrkesvägledningens metodik. Denna undervisning meddelas av den härför mest skickade läraren. Följande moment bör upptas till behandling: yrkesvägledningens uppgifter och mål, material vid yrkesorienterande undervisning, yrkesvägledningens arbetsformer, anlagsbedömning. För att belysa yrkesvägledningen sedd ur ungdomsförmedlingens synvinkel bör föreståndaren för länets ungdomsförmedling kunna kallas att hålla ett par föreläsningar. Geografi

Fyraårig

linje

Klass I, 2 veckotimmar. Hembygdsstudium, avseende seminarieortens och den omgivande bygdens geografiskt typiska drag. Kartkunskap. Huvuddragen av jordens morfologi. Klimatlära, vegetationszoner och jordartsbälten. Kort översikt av världsproduktionen och världssamfärdseln. Befolkningsproblem, folktäthet, levnadsstandard, raser, språk. översiktlig framställning av världsdelarnas och särskilt Europas geografi. Mera ingående studium av några länder, som ur geografisk, ekonomisk, politisk eller annan synpunkt erbjuder särskilt intresse. Studiebesök och studieutflykter. Klass II, 3 veckotimmar, varav 3/4 veckotimme metodik. Sveriges och de nordiska grannländernas geografi i samband med grunddragen av deras geologiska historia, klimatiska och hydrografiska förhållanden samt med särskild vikt lagd på näringslivet och bebyggelsen. Viktigare delar av berg-

127 artsläran samt endogena och exogena krafter med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Tätorter, omland, migration. Metodik. Studiebesök och studieutflykter. Tvåårig

linje

Klass I, 1 veckotimme, varav 3/4 veckotimme metodik. Hembygdsstudium, avseende seminarieortens och den omgivande bygdens geografiskt typiska drag. Kartkunskap. Metodik. Studiebesök och studieutflykter. Klass I, kompletteringskurs, 3 veckotimmar. Huvuddragen av jordens morfologi. Klimatlära, vegetationszoner och jordartsbälten. Kort översikt av världsproduktionen och världssamfärdseln. Befolkningsproblem, levnadsstandard. Mera ingående studium av några länder, som ur geografisk, ekonomisk, politisk eller annan synpunkt erbjuder särskilt intresse. Sveriges och de nordiska grannländernas geografi i samband med grunddragen av deras geologiska historia, klimatiska och hydrografiska förhållanden samt med särskild vikt lagd på näringslivet och bebyggelsen. Viktigare delar av bergartsläran samt endogena och exogena krafter med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Tätorter, omland, migration. Studiebesök och studieutflykter. Anvisningar 1. Geografistudierna inledes lämpligen med hembygdsstudier, som bör grundas på elevernas under studieutfärder och studiebesök gjorda iakttagelser. Genom sådana studier kan en grund läggas för den följande undervisningen. 2. I samband med genomgången av jordens morfologi ges en kort överblick av jordens uppbyggnad som himlakropp, den geologiska historien, kontinenternas uppkomst, bergskedje- och peneplanbildning samt sekulär landhöjning och landsänkning. 3. I fråga om världsproduktionen bör företrädesvis energitillgångarna samt de viktigaste kulturväxterna och mineralen upptagas till behandling. 4. Eleverna bör få en aktuell och samlad orientering i ett av vår tids mest brännande internationella problem: befolkningens snabba tillväxt, försörjningsmöjligheter och växlande levnadsstandard. 5. Behandlingen av folktäthet och levnadsstandard skall belysa, att dessa faktorer ej bara är avhängiga av de lokala naturförhållandena och tillgången på råvaror utan ofta i ännu högre grad av befolkningens kultur, sociala struktur, värderingar och livsinställning. Härvid får emellertid under inga förhållanden någon värdebedömning av olika folkslag göras.

128 6. Under kartkunskap behandlas olika kartors förmåga att återge terrängformer, strandkonturer, bebyggelse, kommunikationsleder m. m., varvid tillgängliga topografiska kartor i olika skalor bör jämföras med geologiska och ekonomiska kartor samt sjökort. Enkla kartritningsövningar. 7. Vårterminen i klass I bör helt ägnas åt regionalgeografiska studier, varvid arbetet i främsta rummet inriktas mot att vidga och fördjupa tidigare inhämtade kunskaper. Särskilt viktiga utomnordiska länder göres i samband härmed till föremål för mera ingående studium. Urvalet av länder och geografiska miljöer sker med hänsynstagande till vad som kan bli föremål för särskilt intresse i folkskolan. Genom att de enskilda länderna behandlas i samband med respektive världsdelar kan de insättas i ett vidare sammanhang och väsentliga geografiska drag och egenheter belyses klarare. En betydande del av dessa regionalgeografiska studier bör bedrivas av eleverna själva, gruppvis eller individuellt, under lärarens ledning. Läraren själv kan därvid lämpligen först med klassen i dess helhet ta upp något enstaka land till behandling, vilket får tjäna som förebild för hur ett dylikt kursavsnitt skall genomgås av eleverna själva. Självstudierna bör ej bestå enbart i läsning av kapitel i viss lärobok utan dessutom i lämplig utsträckning baseras på lätt tillgänglig uppslagslitteratur, statistiska publikationer, atlaser, tidskriftsuppsatser och tidningsartiklar. Härvid observeras företrädesvis spörsmål gällande näringslivet och befolkningens levnadsförhållanden. 8. Studieutflykter och studiebesök bör ges stort utrymme. Genom morfologiska fältstudier och besök vid representativa jordbruk, industri- och kommunikationsanläggningar erhåller eleverna bäst konkret studiestoff, som kan bearbetas under lektioner och självstudier och därunder sättas in i ett större och geografiskt väsentligt sammanhang. Genom exkursioner vinner eleverna också direkt personlig erfarenhet av viktigare företeelser, om vilka de en gång själva skall undervisa, får i praktiken se hur skolexkursioner bör organiseras och genomföras, samt övas i hur en ny hembygd lämpligen bör studeras. 9. Vid genomgången av kursen i klimatlära bör huvudvikten läggas på lufthavets värmeekonomi. Den allmänna cirkulationsbilden, cyklonmodellen samt övriga allmänna frontfenomen bör behandlas. Eleverna kan själva göra väderleksiakttagelser, avläsa temperatur, lufttryck, nederbörd, vindriktning och vindstyrka samt bedöma molnighetsgrad och molntyper. Iakttagelserna bör göras på bestämt klockslag en längre period, journalföras och sammanställas i diagramform. För att de lokala väderleksiakttagelserna skall bli inplacerade i ett större sammanhang, bör de jämföras med väderlekskartorna i de större dagliga tidningarna. En annan metod är att meteorologiska kartor för en viss månad studeras i ett sammanhang, till exempel radions månatliga väderleksöversikter. 10. Studiet av näringslivet — detta gäller såväl svenska och nordiska för-

129 hållanden som allmänt — bör endast i begränsad omfattning inriktas mot en hopsamling och sammanställning av ekonomisk-geografiska notiser. Mängden av fakta blir eljest snart oöverskådlig för eleverna. Av grundläggande betydelse är, att viktigare sidor av själva den ekonomisk-geografiska mekanismen exemplifieras och klarlägges. Liksom nationalekonomin kan geografin härvidlag i viss utsträckning laborera med modeller och starkt förenklade resonemang, t. ex. en diskussion om näringslivets allmänna förutsättningar med utgångspunkt från cirkeln konsumtion —produktion—distribution, produktionszonernas utformning omkring en isolerad stad, prisändringars inverkan på produktionszonerna, lokaliseringen av olika slags varuframställning med hänsyn till produktionskostnaderna. 11. Ett av huvudmålen för undervisningen om Sveriges naturgeografi bör vara, att eleverna lär sig identifiera och tolka vanliga kvartärgeologiska terrängformer och företeelser, t. ex. rundhällar, åsbildningar, olika slags raoränavlagringar, havs- och sjösediment, strandlinjer. Studier och analys av landskapsbilder och kartor av skilda slag har härvid en viktig uppgift att fylla som stöd för och komplettering av studieutflykter. 12. Det allmänna studiet av tätorter, omland och migration kan på samma sätt lämpligen börja med utgångspunkt från seminarieortens förhållanden. Delvis i samband med studieutflykter klarlägges dess bebyggelseförhållanden (tätortens gränser mot glesare bebyggelse, förorter och kommunikationsleder, stadsplan, näringsstruktur, inre differentiering med citybildning e t c ) , olika slag av omland (resandetäthet med buss, tåg och båt, isokroner, telefonområde o. s. v.) samt flyttningsrörelser till och från seminarieorten. 13. Ämnet geografi erbjuder redan genom sin natur rika möjligheter till friare arbetsformer. I anslutning till exkursionerna kan eleverna övas i att genom skissritningar, anteckningar över gjorda intervjuer och lärarens demonstrationer samt samlande av prover av skilda slag i minnet befästa sina iakttagelser. Åtskilliga kursmoment lämpar sig väl för att kombineras med övningar i ritning av kartor, framställning av diagram, elevdiskussioner och studiecirkelarbete. I samarbete med undervisningen i teckning och slöjd k a n likaså anordnas övningar i åskådliggörande av olika geografiska företeelser och instruktiva områden genom teckningar och reliefer i sandlåda och plastisk massa. 14. I metodikundervisningen bör även metodiken för ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar beaktas. Hembygdsstudiet bör grundas på studieutflykter i seminarieorten och bör i första rummet syfta mot att ge de blivande folkskollärarna utbildning för undervisning i de geografiskt betonade momenten i ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar, så att de efter avlagd examen på egen hand kan studera och undervisa om den hembygd, där undervisningen bedrives. 15. Utöver vad som anges i de allmänna anvisningarna och de speciella O.—709254

130 anvisningarna för ämnesmetodiken, kan följande frågor upptagas till särskild behandling i metodikundervisningen: a) Viktigare kartprojektioner med hänsyn till kartornas växlande användbarhet och tillförlitlighet vid i folkskolan förekommande övningar i kartläsning, längdmätningar, storleksjämförelser och lägesstudier; i folkskolan använda kartböcker och allmänt använda väggkartor; kartanalys; praktiska kartläsningsövningar. b) Ritning av kartskisser, profilteckning, arbeten i sandlåda, användning av plastiskt material; i anslutning härtill praktiska övningar. c) Namngeografi och stoffurval, speciella inlärningssvårigheter, lärostoffets systematisering. d) Anvisningar om preparationslitteratur och metodisk litteratur. e) Erforderlig utrustning för geografiundervisningen, materielvård. Psykologi och pedagogik

Fyraårig

linje

Klass III, 4 veckotimmar. Psykologins uppgift och mål. Grunddragen av den allmänna psykologin i samband med laborationer i huvudsak omfattande följande moment: sinnes-, varseblivnings-, föreställnings- och uppmärksamhetspsykologi, inlärningspsykologi, minne, tänkande, problemlösning. Behov och motiv. Känslolivet: emotioner, sentiment och attityder. Intelligens och begåvning. Arbete och trötthet. Allmän undervisningslära. Pedagogikens historia t. o. m. Rousseau. Klass IV, 5 veckotimmar. Intelligens- och anlagsundersökningar. Yrkesrådgivning. Kunskapsprövningar: standardprov, diagnostiska prov, betygssättning. I samband härmed pedagogisk statistik. Utvecklingspsykologi. Arv och miljö. Utvecklingshämningar och skolsvårigheter. Därvid behandlas även skolmognads- och differentieringsproblemens svårigheter i fråga om läsning, skrivning och räkning. Karaktär och personlighet. Psykisk hälsa och sjukdom. Socialpsykologi. Uppfostringsproblem. Pedagogiska åtgärder i fråga om barn med beteenderubbningar. Disciplinproblemet. Vissa skolhygieniska frågor. Lärarpersonligheten. Läraryrkets arbetshygien. Pedagogikens historia från och med Pestalozzi till vår tid. Modern reformpedagogik. Kortfattad framställning av svenska folkskolans historia. Korta upplysningar om skolväsendet i några andra länder. Tvåårig

linje

Klass I, 4 veckotimmar. Som för klass III 4 . Klass II, 5 veckotimmar. Som för klass IV4.

131 Anvisningar 1. Studierna i psykologi och pedagogik syftar till att göra seminarieeleverna väl skickade för lärarens yrke. Denna allmänna målsättning gäller emellertid för alla ämnen på seminariets timplan. Det specifika för pedagogikstudiernas mål är, att den studerande skall få kunskaper om och lära sig förstå de metoder och tillvägagångssätt, som skall användas, för att skolans fostran och undervisning skall bli så framgångsrik som möjligt. I den m å n så är möjligt bör studierna även syfta till att ge de blivande lärarna en klarare uppfattning om sig själva och om den roll läraren spelar i barnens undervisning och fostran. Denna mer specifika målsättning för pedagogikstudierna förutsätter kännedom om barnets kroppsliga, psykiska och sociala växt och utveckling inte endast under förskoleåldern och skolåldern utan också under puberteten och adolescensen. Därjämte erfordras goda kunskaper om undervisnings- och uppfostringsmetodernas psykologiska grundvalar: inlärningens och vanebildningens psykologi. Läraren bör också ha kännedom om de vanligaste anpassnings- och inlärningssvårigheternas symtom och orsaker. Han bör kunna skapa och utnyttja kontakter med föräldrar, målsmän, läkare, kuratorer och andra och ha förmåga att urskilja relevanta observationer, när det är fråga om remittering till olika barnavårdande institutioner. 2. Beträffande litteraturanvisningarna må rent allmänt poängteras, att eleverna utöver den rena kurslitteraturen även bör göra sig förtrogna med den skönlitteratur, som behandlar barn och barns utveckling. Detta är ett så pass viktigt moment, att varje psykologilärare bör förelägga eleverna vissa skönlitterära verk om barn som obligatoriska. 3. Den ordning, i vilken momenten står uppräknade i kursplanen, anger inte deras tidsföljd. Sålunda är det ju mycket vanligt, framför allt utomlands, att undervisningen i psykologi, efter en inledande orientering om psykologins mål och metoder, börjar med reaktionernas och handlingens psykologi, fortsätter med behov, motiv och emotioner och slutar med sinnespsykologi. Läraren har givetvis full frihet i detta avseende. Han kan mycket väl börja höstterminen i respektive klasser med pedagogikens historia. Den allmänna undervisningsläran bör komma tidigt, så att eleverna får nytta av den i sin praktik. 4. Studierna i klasserna III 4 och I2 bör ligga på experimentell bas. Som exempel på laborationsuppgifter kan n ä m n a s : sinnespsykologi, särskilt med hänsyn till syn och hörsel (färgblandning, ögats uttröttning, efterbilder, storlekskonstansen, experiment med tonhöjder på gränsen till och över det för mänskligt öra hörbara, resonansexperiment), takistoskopförsök (uppmärksamhet, minne), inlärningsförsök (labyrinter, meningslösa stavelser), psyko-galvaniska reflexen (i anslutning till associationsförsök), serial reproduktion, reaktionstidsförsök, praktisk begåvning (Alexander's

132 Performance Test, Minnesota montage), vänsterhänthetstestning, försök över begreppsbildningen, gestaltfenomen på varseblivningens område, försök med ergograf. Vid experimenten kan klassen delas i två grupper. Experimenten bör följas av redogörelser, vilka i sin utformning bör vara så standardiserade som möjligt. Detta underlättar lärarens kontroll och elevernas arbete. Alla experiment kan inte utföras av eleverna under laborationerna utan får göras som demonstrationsförsök inför hela klassen. En del kan också sparas till sista året, i synnerhet visningar av psykologiska filmer. Experiment och träning i enklare testning får i huvudsak hänskjutas till avslutningsklassen. I laborationsserien bör ingå vanliga experiment i sinnes- och varseblivningspsykologi, gestalt-psykologi, inlärning, minne, uppmärksamhet etc. Experiment över mer komplexa företeelser såsom motivation, känsloreaktioner o. dyl. får förmedlas genom film i den mån sådan kan erhållas. Experimentens målsättning skall vara klar och distinkt. Sålunda skall de sinnes- och varseblivningspsykologiska experimenten ge kunskap om hur varseblivningar bygges upp med bidrag från olika sinnen och inte endast från synen. Även blinda har varseblivningar. Inlärningsexperimenten bör låta eleverna åskådligt erfara, att en enkel inlärningssituation kan vara ett problem, som en del individer inte kan lösa. Det dagliga skolarbetets paralleller till inlärningsexperimenten påpekas. Eleverna bör få tillfälle att iakttaga, hur fel bortarbetas, hur stereotypier och affektiva reaktioner utvecklas, h u r en inlärningskurva konstrueras och hur insikt uppkommer. Försöken med ergografen kan utvidgas till betydelsefulla studier över trötthetsproblemen. Experimenten bör alltid under diskussioner efteråt kommenteras och anvisningar ges om tillämpliga ställen i litteraturen. 5. De enklaste statistiska grundbegreppen (medeltal, standarddeviation samt frekvensfördelningar) måste genomgås i samband med experimenten, även om den egentliga statistikkursen förlägges till klasserna IV4 och II 2 . Olika inlärningskurvor gör eleverna också bekantskap med i experimenten. Man kan näppeligen genomföra en experimentell undervisning, utan att eleverna får lära sig några enkla statistiska begrepp. 6. Gestaltpsykologin namnes inte som som ett särskilt moment i kursplanen men bör självfallet beredas ett relativt brett utrymme i varseblivningspsykologin liksom också i inlärnings- och tankepsykologin. Detta är av särskild vikt, om undervisningen på traditionellt sätt börjar med sinnespsykologi och enkla reaktioner. 7. De svåraste momenten i kursplanen för klasserna III 4 och I2 är inlärningens, motivens och känslolivets psykologi jämte begåvningsläran. Dessa moment torde därför ta den längsta tiden i anspråk. Känslobindningar och attityder bör exempelvis behandlas ingående, så att eleverna får förståelse för hur fördomar och värderingar uppkommer, hur konflikter uppstår och utvecklas. Dessa företeelser behandlas visserligen senare i klasserna IV*

133 2

och II i samband med utvecklingspsykologin, men deras allmänpsykologiska bakgrund bör klarläggas i klasserna III 4 och I2. 8. Djurpsykologin upptas inte som ett speciellt kursmoment, men erfarenheterna från denna forskning är oumbärliga för en rätt förståelse av bl. a. inlärningslagarna. 9. Vid studierna i pedagogikens historia bör inte en historisk fullständighet eftersträvas. Snarare bör det vara bilder ur pedagogikens historia, ägnade att belysa sambandet mellan skolans verksamhet och samhällslivet i övrigt. Som exempel må nämnas medborgarnas behov av utbildning, förändringarna i skolans målsättning under olika samhällsförhållanden, de reformpedagogiska idéernas uppkomst och utveckling etc. Därjämte bör de nyskapande pionjärernas insatser skildras och ställas i relation till dels den tid de levde i, dels nutida strömningar. I stor utsträckning kan kursen i pedagogikens historia läggas som självstudium. 10. Vid behandling av skolväsendet i andra länder ägnas särskild uppmärksamhet åt skolväsendet i de nordiska grannländerna. Upplysningar bör även ges om skolförhållandena i länder som U. S. A. och England. 11. Undervisningen rörande yrkesrådgivning bör omfatta yrkesvalets och anlagsorienteringens psykologi. 12. Det utvecklingspsykologiska momentet i klasserna IV4 och IP kan givetvis inte begränsas till utvecklingsföreteelserna under skolåldern. Spädbarns- och förskoleårens avgörande inflytande på individens utveckling måste grundligt penetreras beträffande sådana funktioner som varseblivning, fantasi, språk, känslo- och handlingsliv etc. Ett betydande intresse måste också ägnas åt övergångsåldern och den redan i femte och sjätte klass framträdande förpuberteten. Ungdomsårens psykologi behandlas översiktligt. 13. Problemet arv och miljö diskuteras som bakgrund till utvecklingshämningarnas psykologi och pedagogik. Därefter behandlas skolmognadsproblemet, som icke begränsas enbart till nybörjarna, intellektuell efterblivenhet, tal-, läs- och skrivsvårigheter, hörselsvaga barn, synsvaga barn. Särskilt viktigt är, att de pedagogiska åtgärderna vid olika former av utvecklingshämning får en ingående behandling. Vanliga former av psykonervösa besvär hos b a r n uppmärksammas, och de möjligheter läraren har att komma tillrätta med dessa besvär exemplifieras. De ängsliga barnens reaktioner och svårigheter, hittills ofta obeaktade i utbildningen, ägnas ett särskilt studium. Finns specialister för behandling av barn med ovan nämnda utvecklingshämningar och besvär att tillgå, är det lämpligt, att de anlitas för att komplettera lärarens framställning. Studiebesök på institutioner för handikapade barn är också värdefulla. 14. Olika metoder för karaktärsfostran bör ingående diskuteras, såsom vanor, exempel, suggestion, belöning, straff, befallning, förbud, råd, samtal med barn etc. Såsom särskilt viktiga moment i detta avseende bör klassrumsarbetets organisation och lärarens uppträdande diskuteras. Läxans

134 funktion och rätta användning förtjänar att behandlas ur förevarande synpunkt. Härvid lämnas även synpunkter på studieteknik. 15. Momentet skolhygien bör omfatta sådana problem som kursplanens och schemats uppläggning, barnens hemuppgifter, sovtid, skolsvårigheter, trötthetssymptom, skolsalens utrustning ur hygienisk synpunkt. 16. I samband med en kort kurs i socialpsykologi, eventuellt med kursivläsning av ett mindre socialpsykologiskt arbete, orienteras eleverna om lärarens kontakt med föräldrar och målsmän, barnet i klass-situationen, gruppbildning, sociogram. 17. Vid behandling av intelligens- och anlagsundersökningar bör alla elever få god orientering om testningens mål och medel. När exempelvis vänsterhäntheten behandlas, bör demonstrationerna åtföljas av diskussion om dessa prövningars pedagogiska aspekter. Systematisk träning i testningens teknik kan självfallet inte organiseras annat än för en eller annan elev. 18. Studiecirkelövningarna i avslutningsklasserna får begränsas till mindre uppgifter. Som exempel på ämnen kan nämnas: barnskildringar; barnteckningar; barndomstidens bildskapande; barnens litterära intressen; barniakttagelser; analys av ord, som uttrycker känslor, sinnesstämningar, affekter; folkskolans differentieringsproblem; konstruktion av kunskapstest; korrelationsberäkning mellan resultat av intelligenstestning, standardprov och betyg jämte diskussion av de individuella prestationerna; skattningsschema, läraromdöme och betyg; intelligens och social miljö; kvar sittningsproblemet; metodiska problem; referat av ref ormpedagogiska arbeten; disciplinproblemet; skolkningsproblemet; vittnesutsagor och barnlögner; ungdomsbrottsligheten; folkskolans mål och arbetsmetoder. Matematik

Fyrårig linje Klass I, 4 veckotimmar. Repetition och utvidgning av realskolans kurs i bokstavsräkning och ekvationslära. Grafisk framställning, funktionslära och praktisk analys. Något om rötter, potenser och logaritmer. Repetition och någon utvidgning av realskolans kurs i syntetisk plangeometri och planimetri. Klass II, 3 veckotimmar, varav 1j2 veckotimme metodik. Funktionslära och praktisk analys. Grunderna av trigonometri. Rymdgeometri. Serier, sammansatt ränta. Metodik: aritmetik. Klass III, 1 veckotimme metodik. Översikt av olika lektionstyper, systematisk genomgång av folkskolans kurs i matematik. Tvåårig linje Klass I, l 1 ^ veckotimme metodik. Aritmetik, översikt av olika lektionstyper. Systematisk genomgång av folkskolans kurs i matematik.

135 Klass I, kompletteringskurs 4 veckotimmar. Repetition och någon utvidgning av realskolans k u r s i bokstavsräkning och ekvationslära. Grafisk framställning, funktionslära och praktisk analys. Något om rötter, potenser och logaritmer. Repetition och någon utvidgning av realskolans kurs i syntetisk plangeometri, planimetri och rymdgeometri. Grunderna av trigonometri. Något om serier och sammansatt ränta.

Anvisningar 1. Algebra. Räkning med algebraiska uttryck må övas i den utsträckning, som kräves för generella resonemang samt härledning och användning av formler inom tillämpningsområdena och i andra ämnen. Vid behandlingen av ekvationer av första graden med en eller flera obekanta bör även enkla bokstavsekvationer beaktas. Talområdets utvidgning till negativa tal och irrationella tal behandlas, även imaginära tal bör omnämnas. Räkning med kvadratrötter och deras närmevärden övas. Några satser och problem inom ekvationsläran behandlas, t. ex. följande: Ekvationer av andra graden, huvudsakligen sifferekvationer. Sambandet mellan rötter och koefficienter till en ekvation av andra graden. Uppdelning av andragradspolynom i faktorer. Lösning av en ekvation med högra ledet = 0 genom vänstra ledets uppdelning i faktorer. Ekvationssystem av högre grad, där endast en ekvation är av andra graden. Tillämpningsuppgifter, huvudsakligen på planimetri. Högre rötter behandlas som potenser. 10-potenser må också kunna användas i stället för logaritmer. Räknestickan och dess användning. Begreppet serie införes; därutöver ges endast en allmän orientering om aritmetiska och geometriska serier samt deras summering jämte enkla tillämpningsuppgifter på sammansatt ränta. 2. Grafisk framställning, funktionslära och praktisk analys. Insikt och färdighet i grafisk framställning är av stor betydelse för studierna i en rad ämnen. Bland moment, som kan upptagas till behandling, märkes: uppritning och studium av olika slag av diagram, såsom polygon- och kurvdiagram, stapeldiagram, ytdiagram och bildenhetsdiagram. Annan bildframställning för kvantitativa jämförelser. Funktionsläran bör på grund av sin allmänbildande betydelse och med hänsyn till tillämpningarna på olika matematiska och naturvetenskapliga områden intaga en central plats i matematikundervisningen. Följande moment behandlas: Funktionsbegreppet. Rätvinkliga koordinater och deras användning för åskådliggörande av funktionssamband. Räta linjers ekvation, k-formeln. Studium av olika slag av funktioner genom uppritning punktvis av de motsvarande kurvorna. Något om kontinuitet, gränsvärden, asymptoter samt andragradsfunktioners maxima och minima.

136 I den praktiska analysen behandlas grafisk lösning av olika slags ekvationer och ekvationsysstem, innefattande även förstoring av diagram och lösning med uppgiven noggrannhet. Hit skulle också kunna föras överslagsberäkning samt noggrannhetsberäkningar vid räkning med olika slag av närmevärden. 3. Geometri. Geometriundervisningen bör syfta till att dels ge en uppfattning om geometriens logiska uppbyggnad, dels ge insikt och färdighet i enkla planimetriska, trigonometriska och rymdgeometriska beräkningar. Följande kursmoment behandlas: Kortfattad översiktlig repetition av realskolans kurs i syntetisk plangeometri. Några geometriska problem i historisk belysning. Repetition av realskolans kurs i planimetri samt någon utvidgning av densamma genom behandling av några nya satser (t. ex. in- och omskrivna cirklar, bisektrissatsen, kordasatsen). Definition av de trigonometriska funktionerna för vinklar <180°. Enkla praktiska tillämpningsuppgifter. Triangelteoremen behandlas däremot icke. Rymdgeometrisk översikt, huvudsakligen behandlande de grundläggande formlerna för beräkning av kroppars ytor och volymer. 4. I kompletteringskursen på den tvååriga linjen är det nödvändigt att koncentrera framställningen till de mest centrala områdena av kursen. Vissa av den fyraåriga linjens kursmoment måste därför ges en översiktlig behandling. Följande kursmoment bör i första hand ges reducerad omfattning: ekvationslära; rötter och potenser, som studeras uteslutande som introduktion till logaritmer; planimetri, där huvudvikten bör läggas på att befästa realskolans kurs samt serier och sammansatt ränta. 5. Metodik. Metodikkursen bör förutom vad som anges i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, omfatta en orientering om undervisningen i matematik under de tre första skolåren samt en grundlig behandling av folkskolans kurs i matematik i klasserna 4—8. Matematiken som ett moment i samlad undervisning bör beaktas och olika intresseområden diskuteras, likaså samverkan med undervisningen i andra ämnen. Matematikundervisningens allmänna metodik och dess beroende av olika faktorer — skolstadium, ämnesområde, klassundervisning, individuell undervisning etc. — behandlas. Olika lektionstyper diskuteras. Frågor rörande grundkurs och överkurs ägnas särskild uppmärksamhet. Den i metodik ingående kursen i aritmetik bör syfta till att ge grundlig insikt och ökad färdighet. Den bör på grund av sitt intresse ur lärarutbildningssynpunkt ges en relativt bred utformning. Sammanhang bör eftersträvas mellan undervisningen i aritmetik och i räknemetodik. Bland moment, som bör upptagas till behandling, må nämnas: De hela talen (talsystem, talord, talbeteckning). Tallinjen. De fyra räknesätten med hela tal jämte olika metoder och uppställningar för deras skriftliga utförande. Primtalen. Delbarhetssatser. Kontrollmetoder. Bråkbegreppet. De fyra räkne-

137 sätten med allmänna bråk och decimalbråk. Sortförvandlingar. Förhållandebegreppet. Proportionalitet. De speciella metodiska spörsmålen bör behandlas med utgångspunkt från olika arbeten på området, och framställningen i ett antal olika räkneläror bör studeras. Betydelse av en fast terminologi och enhetlighet i beteckningar och uppställningar vid olika räkneoperationers genomförande bör understrykas. Olika slag av räknemateriel och dess användning behandlas. Additions-, subtraktions-, multiplikations- och divisionstabellerna samt metoderna för deras inlärande och inövande genomgås. Principerna för huvudräkning diskuteras. Olika slag av tillämpningsproblem och med dem förknippade metodiska frågor behandlas. Något utrymme bör också beredas åt några endast på högstadiet förekommande kursmoment: algebra, ekvationslära, kvadratrötter. Geometriundervisningens metodik studeras. Olika former av arbetsövningar (matematiska laborationer) diskuteras. Olika slag av prov, deras ändamål, byggnad och räckvidd behandlas; särskild uppmärksamhet ägnas standardproven. Några glimtar ur den svenska räkneundervisningens historia bör ges. Eleverna bör på olika sätt genom litteraturreferat, grupparbete och individuellt arbete komma i kontakt med aktuella metodiska och psykologiska undersökningar och problem av intresse för matematikundervisningen. 6. Skriftliga prov. De skriftliga proven bör vara av två slag, dels ett valfritt antal kursmomentprov av företrädesvis diagnostisk karaktär, förlagda till ämnets egna timmar, dels högst två halvdagsskrivningar per termin spännande över större kursområden i klasserna I4 och II 4 samt I2 (kompletteringskurs). Biologi med hälsolära

Fyraårig

linje

Klass II, 2 veckotimmar. Naturstudier. Huvuddragen av växtsystematiken. Viktigare djurtyper och huvuddragen av djur systemet. Växt- och djurekologi. Viktigare mikroorganismer och deras biologiska betydelse. Klass III, 3 veckotimmar, varav 1j2 veckotimme metodik. Naturstudier. Studium av huvudtyper av seminarieortens växtsamhällen. Svenska växtoch djursamhällen samt huvuddragen av allmän växt- och djurgeografi. Växtanatomi med cellära. Växtfysiologi med tillämpningar, havens och sjöarnas produktionsbiologi. Embryologi, ryggradsdjurens fosterutveckling. Ärftlighetslära med tillämpningar. Paleontologisk översikt. Huvuddragen av utvecklingsläran. Biologiens tillämpning inom växtodling, husdjursskötsel, sjukdomsbekämpning m. m. Naturvård. Metodik. Klass IV, 2 veckotimmar, varav 1/2 veckotimme metodik. Valda kapitel u r människans anatomi och fysiologi. Hygien. Sexualkunskap. Metodik.

138 Tvåårig

linje

Klass I, 1 veckotimme, varav 1/2 veckotimme metodik. Naturstudier. Huvuddragen av växtsystematiken. Viktigare djurtyper. Metodik. Klass II, 1 veckotimme, varav */a veckotimme metodik. Naturstudier. Studium av huvudtyper av seminarieortens växtsamhällen. Svenska växt- ocl djursamhällen samt huvuddragen av allmän växt- och djurgeografi. Naturvård. Sexualkunskap. Metodik. Klass I, kompletteringskurs, 3 veckotimmar. Naturstudier. Växt- och djurekologi. Viktigare mikroorganismer och deras biologiska betydelse. Ärftlighetslära med tillämpningar. Paleontologisk översikt. Huvuddragen av utvecklingsläran. Valda kapitel ur människans anatomi och fysiologi. Hygien. Anvisningar 1. Naturstudierna måste inta en central ställning i utbildningen. Eleverna måste lära sig att se i naturen och känna igen det sedda. Artkännedom får bli ett medel att väcka naturintresset och en förutsättning för en djupare kunskap om naturen och inlevelse i densamma. Växtstudierna inledes lämpligen med studium av nyttoväxter i seminarieträdgård och på åker samt ogräs. I parker studeras vanliga träd, buskar och prydnadsväxter. Inledande studier över växtsamhällen. Huvudvikten lägges vid igenkännandet av arterna, men även ekologiska problem beaktas. Pollinationsbiologi, frukt- och fröspridning samt vegetativ förökning studeras. Anpassningsföreteelser, t. ex. förberedelse för övervintring, iakttages. Artkännedom kräver återupplivande av realskolekunskaper i organografi samt övning i växtbestämning. Kryptogamexkursioner bör anordnas, varvid studeras och inläres vanliga ätliga och giftiga svampar, valda typer för grupperna ormbunkar, fräkenväxter, lummerväxter, mossor och lavar. Elevernas självverksamhet tages i anspråk genom insamlingsarbete under exkursionerna samt anordning av utställningar av det insamlade materialet. Vid varje seminarium bör finnas ett för eleverna tillgängligt studieherbarium. Artkännedomen bör inte bli alltför omfattande och därmed betungande för eleverna. Den obligatoriska artkännedomen bör begränsas till högst 200 växter, i vilket antal inräknas såväl fanerogamer som kryptogamer. Djurstudierna inledes lämpligen med insektsstudier i samband med pollinationsbiologin. Fågelstudierna är lämpligast att påbörja under senhösten och vintern, då endast stannfåglarna finns kvar. Korta besök i seminariets omgivningar, i parker, vid öppet vatten i fågeldammar och hamnar eller vid

139 vattenfall och forsar, ger rika studiemöjligheter. Fågelbordets fåglar bör även uppmärksammas. Strykfåglars och eventuella invasionsarters uppträdande studeras, och de näringsbiologiska orsakerna diskuteras. På våren studeras flyttfåglarna i stort sett i den ordning de anländer. Fortlöpande anteckningar göres Över de olika arternas ankomsttid, och de vanligaste arternas sång studeras och läres för igenkännande. Hithörande ekologiska problem beaktas. Artkännedom beträffande djur måste liksom ifråga om växter begränsas. Fordringarna bör inte ställas högre, än att eleverna skall känna igen de flesta däggdjuren, 60 fåglar (omkring 20 fågelläten), ett mindre antal kräldjur och groddj ur, 30 fiskar, 50 insekter och ett begränsat antal övriga ryggradslösa djur. Det kan vara lämpligt, att eleven själv lägger fram en lista på de arter, som han anser sig känna igen. Under våren studeras även växterna; förutom artkännedom även groning, lövsprickning m. m. Ekologiska studier i samband med vårens framskridande. Djurlivet i stillastående vatten studeras såväl i naturen som genom insamlat material i laboratoriet. Det stora kretsloppet i naturen med kemiska reaktioner av uppbyggande och nedbrytande art belyses, varvid sambandet mellan växter och djur samt mellan högre och lägre organismer betonas. Inom många avsnitt finnes moment, som ingår i kursen i hembygdskunskap och som bör behandlas med tanke härpå. Naturstudier bör således förläggas till alla årstider. I viss omfattning bör naturstudierna organiseras på samma sätt, som de lämpligen kan anordnas i folkskolan. 2. För att belysa biologiska företeelser, som inte direkt k a n studeras i naturen, anordnas försök, som demonstreras eller utföres som elevlaborationer. Försöken bör anordnas på sådant sätt, att de blir förebildliga för biologiundervisningen i folkskolan. Det är väsentligt, att undervisningen bedrives så, att eleverna vänjes vid att använda biologisk undervisningsmateriel. 3. Eleverna bör föra anteckningar över de försök, som utföres. I begränsad omfattning bör fullständiga laborationsredogörelser utarbetas. Såväl gjorda anteckningar som fullständiga laborationsredogörelser bör innehålla en kort framställning av försökens anordnande och utförande jämte en sammanfattning av resultaten. 4. De växtsystematiska studierna bör anslutas till naturstudierna. Studiet av de fanerogama växterna bör inte syfta till en systematisk fullständighet. Till behandling upptages ett urval av de fanerogama familjerna, varvid i främsta rummet väljes sådana, som är av intresse från biologisk synpunkt eller vilka omfatta viktiga, framför allt inhemska kulturväxter. I samband härmed bör en utförlig behandling ägnas åt betydelsefulla gagnväxter.

140 Vid genomgången av de kryptogama växterna bör liksom för de fanerogama växterna ej eftersträvas någon systematisk fullständighet. 5. Studiet av viktigare dj urtyper och huvuddragen av djur systemet bör grundas på av eleverna själva utförda fysiologiska försök, dissektioner och mikroskopiska observationer. Någon systematisk fullständighet bör inte eftersträvas. I främsta rummet bör djurens inre byggnad studeras, varvid huvudvikten lägges vid byggnaden av de organsystem, som är av betydelse för förståelsen av utvecklingsläran. Den yttre byggnaden torde i viss utsträckning kunna räknas till de kunskaper, som eleverna har förvärvat före inträdet i seminariet. Ryggradsdjuren bör med hänsyn till folkskolans kurser behandlas mera utförligt, varvid särskilt intresse bör ägnas åt de viktigaste husdjuren. Jämsides med studiet av de olika djurgrupperna gives en kort översikt av djur systemet. 6. Studiet av växtekologiska företeelser bör ske i anslutning till naturstudier och kan lämpligen omfatta blombiologi, pollenöverföring och befruktning, spridningsbiologi samt växternas övervintring. Bland andra betydelsefulla problem, som kan tagas upp i detta sammanhang, kan nämnas växternas anpassning till olika värme-, ljus- och vattenförhållanden samt till olika substrat. Under exkursioner och lektionstimmar i naturen iakttages t. ex. ljus- och skuggväxter, xerofyter och hygrofyter, kalcifiler och kalcifober, trädens bladmosaik, vattenväxternas organisation och havssträndernas algbälten. Liknande anpassningsproblem från den arktiska och tropiska växtvärlden må beaktas. Bland hithörande problem, som ingår i inträdesfordringarna till fyraårig linje, kan t. ex. följande moment ånyo tagas upp: symbios och parasitism, lianer och epifyter. 7. Studiet av djurekologiska företeelser kan lämpligen ske i samband med behandlingen av de olika djurtyperna. Bland företeelser, som särskilt bör upptagas till behandling, må nämnas sådana, som har sammanhang med djurens föda, djurens rörelsesätt, omgivande medium, fortplantning och skydd mot yttre faror. Följande frågor bör också uppmärksammas: spridningsbiologi, parasitism och symbios, generationsväxling, yngelvård samt även djurens skadlighet respektive nytta för människan. 8. Viktigare mikroorganismer och deras biologiska betydelse bör beaktas med hänsyn till den stora betydelse mikroorganismerna fått i det nutida samhället. Som exempel namnes: jästsvamparnas verksamhet och betydelse, antibiotika, markbakteriernas roll i naturens hushållning, planktonfloran och dess betydelse, biologisk vattenrening. 9. Svenska växt- och djursamhällen studeras med utgångspunkt från förhållandena på seminarieorten. Som lämpliga studieobjekt kan n ä m n a s : våra viktigaste skogssamhällen; växt- och djursamhällen på åker och äng, i och vid sjöar och myrar. Undersökningarna i naturen kan lämpligen kompletteras med studier i akvarier och terrarier. 10. Huvuddragen av allmän växt- och djurgeografi bör omfatta en kort

141 översikt av växt- och djurgeografiska områden, som ingår i folkskolans kursplaner. Särskild vikt bör läggas vid den svenska växt- och djurvärldens invandringshistoria. 11. Av växtanatomi med cellära bör i främsta rummet medtagas moment, som är av betydelse för förståelsen av växtfysiologien. Studiet av växternas byggnad bör i största möjliga utsträckning bygga på elevernas egna mikroskopiska observationer. Eleverna bör själva få tillverka en del av de preparat, som studeras. 12. Den växtfysiologiska kursen bör vara en komplettering av de kunskaper, som förvärvats före seminariestudierna. Som exempel på kursmoment namnes: rötternas vatten- och närsaltupptagningar, vattentransport och transpiration, kolsyreassimilation, andning, tillväxt, växternas rörelse. Växtfysiologiska kursen bör i största utsträckning grundas på försök under elevlaborationer. I samband med växtfysiologien lämnas en kort översikt över kolets och kvävets kretslopp i naturen. Vidare bör ges en klar framställning av de gröna växternas roll som producenter av organisk substans samt djurens, människornas och de heterotrofa växternas roll som konsumenter. Växtfysiologiens tillämpningar inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel bör belysas. I samband härmed behandlas inledningsvis vissa problem ur markläran, t. ex. markens fysikaliska och kemiska egenskaper, olika jordarters vattenabsorberande förmåga, markens fauna och mikroflora, näringshalt, lufthalt, ämnesomsättningen i marken, växternas beroende av markens egenskaper. Därefter behandlas olika växters näringsbehov, behov av ljus och fuktighet, markberedning, dränering, vattning, gödsling, särskilt konstgödselns revolutionerande betydelse, ogräs- och parasitbekämpning, skördens förvaring, skogsföryngring, röjning och gallring. Havens och sjöarnas stora betydelse i naturens hushållning bör belysas. 13. Kursen i embryologi bör inte vara alltför omfattande och kan behandlas parallellt med genomgången av olika djurtyper eller också fristående. Ryggradsdjurens embryonala utveckling bör studeras huvudsakligen i anslutning till några få typer, lansettfisk, fisk, groda, fågel och däggdjur. Ett särskilt lämpligt studieobjekt är hönsägget, vars utveckling kan studeras i olika ruvningsstadier, gärna i samband med studiebesök i hönseri. Som grundval för undervisningen i sexualkunskap bör behandlas de stora dragen i däggdjurens inklusive människans fosterutveckling. 14. Studiet av ärftlighetslära avser att belysa de fundamentala lagarna och ge exempel på den moderna ärftlighetsforskningens resultat. Följande moment kan lämpligen behandlas: celldelningsprocessen, kromosomerna och deras betydelse som ärftlighetsbärare, skillnaden mellan anlag och egen-

142 skaper, arv och miljö, mendelska lagarna, tillämpningar inom växt- och djurförädling samt på människan. 15. De utvecklingshistoriska synpunkterna bör i olika sammanhang beaktas, t. ex. vid genomgången av de högre kryptogamernas och fanerogamernas generationsväxling samt av ryggradsdjurens organsystem. I den paleontologiska översikten bör lämpligen de viktigaste fossila växt- och djurtyperna medtagas som en grund för en enhetlig bild av utvecklingen. Det är även önskvärt med en översiktlig redogörelse för vår kännedom om människosläktets utveckling. I korthet behandlas de teorier, som framställts för att förklara utvecklingsförloppet och dess orsaker. 16. Biologiens tillämpning inom växtodling, husdjursskötsel, sjukdomsbekämpning behandlas lämpligen i samband med tillämpliga kursmoment och studiebesök. Jakt- och viltvård samt fiskerifrågor diskuteras. 17. Vikten av naturvård och djurskydd måste noga beaktas. 18. Valda kapitel ur människans anatomi och fysiologi avser att komplettera de kunskaper, som eleverna förvärvat före inträdet i seminariet. Som exempel på kursmoment, som bör fördjupas, må n ä m n a s : ämnesomsättningen, fortplantningsbiologin, blodet och dess egenskaper, blodomloppet och blodtrycket samt nervsystemet och sinnesorganen. I så stor utsträckning som möjligt bör behandlingen av de föreslagna kursmomenten grunda sig på elevlaborationer. 19. Kursen i hygien avser att komplettera de kunskaper eleverna förvärvat före inträdet i seminariet. Som exempel på kursmoment, som bör förekomma, kan nämnas: födoämneshygien, inklusive kalorifrågor och vitaminfrågor, elementär bakteriologi och virologi, omfattande bl. a. smittspridning, vaccinering och serumbehandling, vissa vanliga sjukdomar, sjukdomsdiagnostiska medel och medicinska behandlingsmetoder, kända till namnet och gagnet av en större allmänhet; klädedräktens hygien; vatten- och bostadshygien; speciella skolhygieniska spörsmål; personlig hygien, såsom renlighet, mat och dryck, kroppsrörelse och frisk luft samt vila och sömn; socialhygien såsom barnavård, folktandvård, dispensärvård. Alkoholproblemet skall särskilt uppmärksammas. Därvid bör behandlas alkoholens inverkan på de olika organen och deras funktioner, alkoholförbrukningens sammanhang med dödlighet, brottslighet och olycksfall samt alkoholismen som sjukdom. Rörande den närmare behandlingen av dessa frågor hänvisas till särskilt utgivna handledningar. Vådan av tobaksmissbruk, särskilt för barn och ungdom, bör behandlas, varvid hänvisas till särskilt utfärdade föreskrifter. Bruket av kaffe och te och dessa gifters inverkan på olika organ och deras funktioner bör klarläggas. Beträffande skolhygieniska frågor hänvisas till utfärdade föreskrifter. 20. Kursen i sexualkunskap bör omfatta studium av utfärdade föreskrifter och bör delvis ingå i metodikundervisningen. Åhörande av typlektioner

143 bör om möjligt ordnas. Eleverna bör få öva sig i att själva referera och diskutera lämpliga artiklar i facklitteratur, t. ex. könssjukdomar, abortproblemet och sterilisering. 21. Vissa kursmoment i hygien och sexualkunskap bör kunna brytas ut ur kursen och behandlas av särskilda specialister. 22. Metodikkursen bör förutom vad som anges i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, omfatta övningar i att leda studieutflykter, utföra demonstrationer och leda laborationer. Det bör understrykas, att undervisningen i biologi i största möjliga utsträckning skall grundas på barnens egna iakttagelser i naturen. Det torde vara lämpligt att utdela övningsuppgifter av olika slag och låta eleverna gruppvis under lärarens ledning utarbeta förslag till hur respektive uppgifter skall lösas inför en klass. Dessa uppgifter kan sedan redovisas för kamraterna i form av fingerade lektioner, föredrag med demonstrationer eller ledande av exkursioner. Vid undervisningen i metodik varnas för ensidighet, t. ex. att endast följa lärogången i en enda lärobok eller att endast använda en viss typ av undervisningsmateriel. I metodikundervisningen bör meddelas anvisningar om anordnande och vård av biologiska samlingar, av akvarier m. m. I begränsad omfattning bör i metodikundervisningen ingå övningar i insamlings-, preparerings- och konserveringsarbeten. Uppgifter om preparationslitteratur och metodiska handledningar bör lämnas. Vid diskussioner om hur ett naturkunskapsrum planlägges, bör gällande anvisningar beaktas. Fysik Fyraårig

linje

Klass II, 4 veckotimmar. Något om materiens byggnad. Enheter. Valda delar av läran om fasta kroppars, vätskors och gasers jämvikt och rörelse, belysta med exempel från det dagliga livet. Energi- och effektenheter. Utvidgningslära, temperaturmätning. Kalorimetri och övergång mellan olika aggregationstillstånd. Värmetransport. Energiformer. Något om förbränningsmotorer. Meteorologi. Det magnetiska fältet kring en permanent magnet, det jordmagnetiska fältet, deklination och inklination. Elektriska grundfenomen: laddning, den elektriska strömmens magnetiska, kemiska och termiska verkningar, spänning, potential, resistans, termoelektricitet. Elektriska mätinstrument. Ohms och Kirchhoffs lagar. Joules lag. Elektromagnetisk induktion, växelströmmar, transformatorer och något om elektriska maskiner. Något om elektromagnetiska svängningar. Distribution av elektrisk energi. Något om svängningar och vågrörelser. Akustiska grundfenomen: tonhöjd, tonstyrka, klang, ljudets utbredning och reflexion, resonans. Något

144 om musikinstrument. Något om mätning av buller, ljudisolering och rumsakustik. Klass III, 2 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Ljusets utbredning, reflexion, refraktion och dispersion. Speglar och linser. Fotometri. Optiska instrument. Något om ljusets interferens, böjning och polarisation. Olika slag av strålning. Något om atomfysik och atomenergi. Valda delar av astronomi: solens, månens och stjärnornas skenbara rörelse; astronomiska instrument; solsystemet; tideräkningen; något om den celesta astronomien. Metodik: laborativ genomgång av folkskolans fysikkurs till och med klass 8, övningar i skötsel och vård av fysikaliska apparater. Tvåårig

linje

Klass I, 1 veckotimme. Metodik, som för klass III 4 . Klass I, kompletteringskurs, 3 veckotimmar. Valda delar av kursen för 4 4 klasserna II och III . Anvisningar 1. Undervisningen bör sikta mot att ge utbildning för undervisning i fysik till och med klass 8 i folkskolan samt en viss fysikalisk allmänbildning och kunskap om fysikens betydelse för samhällets utveckling och bestånd. Betydelsefulla fysikaliska uppfinningars och upptäckters inflytande på kulturutvecklingen bör diskuteras. Tekniska detaljer bör inte inkräkta på tiden. Förståelsen av principerna är långt viktigare. 2. Iakttagelser av naturfenomen samt utförda försök och analys av dessa skall utgöra det centrala i undervisningen. Försöken bör i så stor utsträckning som möjligt få formen av elevlaborationer och elevdemonstrationer. I de fall, då en sådan anordning inte är möjlig, utföres försöken av läraren själv, gärna med biträde av en eller flera elever. Försöken bör anordnas på sådant sätt, att de blir förebildliga för fysikundervisningen i folkskolan. 3. Eleverna bör föra noggranna anteckningar över de försök, som utföres. I begränsad omfattning bör fullständiga laborationsprotokoll utarbetas. Såväl anteckningarna som protokollen bör innehålla en kort framställning av försökens anordnande och utförande jämte en sammanfattning av resultaten. Då kvantitativa försök utföres, bör noggrannheten i de avlästa värdena och i resultaten diskuteras. 4. I någon omfattning bör räkning av enkla övningsexempel förekomma för att belysa och inprägla väsentliga lagar inom fysiken, övningsexemplen bör företrädesvis väljas inom det dagliga livets område. 5. Eleverna bör övas i att använda någon eller några handböcker med fysikaliska tabeller. 6. Vid behandling av kursen bör energiprincipen vara det centrala och stoffet grupperas däromkring.

145 7. Momentet »Något om materiens byggnad» bör ge en inblick i vår uppfattning om materiens byggnad med utgångspunkt från modern atomteori. De tre aggregationstillstånden behandlas. Olika enhetssystem klarlägges, och de olika grundenheterna repeteras med utgångspunkt från gällande författningsbestämmelser. Begreppen arbete, energi och effekt genomgås grundligt. Som exempel på fysikaliska företeelser i det praktiska livet, som kan behandlas i jämvikts- och rörelseläran, må nämnas: vägning, volymbestämning, mätning av krafter, tyngdpunktsbestämning, tidmätning, hävstången, blocket, lutande planet, skruven, kilen, kugghjulsutväxling, frigångsanordningen på en cykel, vattenledningskranen, kullager, rullager, styranordningen på en bil, växellådan i en bil, mekanismen hos en symaskin, personhissen, accelerationsbegreppet, kraftbegreppet, fritt fall, centrifugalapparater såsom torkmaskin och mjölkseparator, hydraulisk press, kommunicerande rör, vattenledningssystem, vattenståndsrör, vattenådror i marken, vattenlåset, vattenhjulet, vattenturbinen, Arkimedes princip med tillämpningar, ytspänning, oljors utbredning på vatten, vattnets uppsugande i porösa ämnen, strömlinjer, barometern, manometern, häverten, vattenpumpar, cykelpumpen, vindkraftens användning, Arkimedes princip för gaser, ballonger. Principen för flygmaskiner, reaplan, raketer, satelliter. 8. Utvidgningsläran bör inte ges alltför stort utrymme. Principen för temperaturmätning genomgås. Huvudvikten av utvidgningsläran bör läggas på konsekvenserna av volymförändringar, t. ex. solvittring, solventiler, bimetallapparater, täthetsändring, tjäle i jorden. Med hänsyn till kursen i meteorologi behandlas täthetsförändringar hos vatten och luft och dessa ändringars betydelse för uppkomsten av vindar. Kalorimetri och övergång mellan olika aggregationstillstånd bör, liksom utvidgningsläran, inte få alltför stort utrymme. Detta avsnitt behandlas lämpligen med utgångspunkt från energiprincipen och från naturfenomenen. Betydelsen av vattnets stora specifika värme bör diskuteras. Som exempel på företeelser och tillämpningar, som må beaktas, k a n n ä m n a s : volymökning då vatten fryser till is, luftens fuktighet, kokkärl, tryckkokare, kylskåp. Värmetransport behandlas med utgångspunkt från enkla försök, som belyser företeelserna i naturen och det dagliga livet. Som exempel kan n ä m n a s : värmeströmmar i vatten och luft, olika ämnens värmeledningsförmåga, våra kläders funktion, djurens skydd mot kyla, solvärmets absorption i jorden med åtföljande utstrålning, luftens och molnens roll som skydd mot värmeutstrålning från jorden (jämförelse med förhållanden på m å n e n ) , värmeledningsisoleringsförmågan hos olika byggnadsmaterial, olika uppvärmningssystem av bostäder (centraluppvärmning), varmvattensystem, utstrålningens och absorptionens beroende av ytans beskaffenhet. 10—709254

146 Sambandet mellan mekanisk energi och värmeenergi belyses. Principerna för ångmaskinen, ångturbinen och förbränningsmotorn repeteras, och dessa maskiners betydelse för kulturutvecklingen diskuteras. I kursmomentet meteorologi bör eleverna lämpligen själva samla och sammanställa några meteorologiska iakttagelser, såsom lufttryck, temperatur, vindriktning, luftens fuktighet, molntyper. Sammanställning av meteorologiska uppgifter för väderleksförutsägelser diskuteras. 9. Det magnetiska fältets egenskaper belyses med av eleverna själva utförda experiment. Det jordmagnetiska fältet, deklination och inklination behandlas endast experimentellt. De elektriska grundfenomenen behandlas med utgångspunkt från atomens byggnad. De elektrostatiska försöken bör inte givas alltför stort utrymme. Den elektriska strömmen bör vara huvudföremål för undervisningen i elektricitetsläran. Magnetfältet omkring en strömgenomfluten ledare studeras och med utgångspunkt därifrån magnetfält kring permanenta magneter. Elektrolys, galvaniska element och ackumulatorer genomgås lämpligen i anslutning till den praktiska användningen. Den elektriska strömmens värmeverkningar behandlas liksom elektrolys i anslutning till den praktiska tillämpningen. Spänning bör behandlas med utgångspunkt från energibegreppet. Definition av enheterna för strömstyrka, spänning och resistans bör ske med utgångspunkt från MKSA-systemet. Som praktiska arbetsenheter kan de förutvarande internationella enheterna för strömstyrka, resistans och spänning införas. Termoelektricitet bör beaktas. Några av de viktigaste principerna för elektriska mätinstrument behandlas. Ohms, Kirchhoffs och Joules lagar belyses med experiment och med övningsexempel. Grunderna för magnetisk induktion genomgås med utgångspunkt från energiprincipen. Grunderna för uppkomsten av växelströmmen genomgås experimentellt. Transformatorn behandlas i anslutning till den praktiska användningen. Verkningssättet hos en växelströmsgenerator, en likströmsgenerator, en trefasgenerator, en likströmsmotor, en enfas växelströmsmotor och en trefasmotor klarlägges. Elektromagnetiska svängningar demonstreras med av läraren utförda försök. Distribution av elektrisk energi bör lämpligen belysas genom en redogörelse för förhållandena på seminarieorten. I samband därmed bör säkerhetsföreskrifter för användning av elektrisk energi diskuteras, t. ex. något om lagbestämmelser för el-ledningar i boningshus, säkerhetsproppar, S-märkt materiel. Som exempel på den elektriska energiens användning utöver vad som tidigare angivits, kan n ä m n a s : förnickling, glödlampor, doppvärmare, elektriska kastruller, strykjärn, elspisar, elektriska motorer i olika apparater i hemmet, elektrisk svetsning, elektrisk tågdrift, elektriska maskiner i industrien, elektriska smältugnar, telegraf, telefon, radio, television och radar. 10. Läran om svängningar och vågrörelser behandlas kortfattat. Akustikens grundfenomen, tonhöjd, tonstyrka, klang och resonans belyses inom

147 fysikkursen under studium av det fysikaliska skeendet. Ljudets utbredning och reflexion diskuteras med utgångspunkt från företeelser i det praktiska livet såsom tidsskillnaden mellan blixt och knall vid åska, eko, ekolodning. Buller i trafiken kan ge anledning till diskussion om bullermätningar. Anvisningar för ökad ljudisolering bör diskuteras. Rumsakustiska problem bör diskuteras med utgångspunkt från lärosalen och samlingssalen i skolan. Enkla iakttagelser kan göras. 11. Ljusets rätlinjiga utbredning och någon metod för bestämning av ljushastigheten diskuteras. Reflexions- och brytningslagarna genomgås. Ljusets dispersion behandlas kortfattat i samband med i naturen och praktiska livet förekommande företeelser såsom regnbågen, ljusbrytning i glasprismor. Konstruktionen av strålgången och användning av spegelformeln vid speglar och linsformeln vid linser bör endast avse de vanligast förekommande fallen. Begreppet dioptri bör inläras. Något om linsfel bör nämnas. De fotometriska grundbegreppen, betydelsen av lämplig belysning, belysningsmätning vid fotografering diskuteras. Strålgången i en kamera, olika typer av projektionsapparater, lupp, mikroskop och någon typ av kikare bör genomgås. Optisk avståndsmätning k a n diskuteras. Strålgången i ögat och optiska ögonfel behandlas. Ljuset som en vågrörelse visas experimentellt med interferens, böjnings- och polarisationsförsök. Någon bestämning av ljusets våglängd bör göras. Olika slag av elektromagnetisk strålning behandlas. Röntgenstrålningens stora betydelse bör understrykas. Det atomfysikaliska kursmomentet koncentreras till en översikt över atomens byggnad. Olika typer av spektra, korpuskulär strålning, radioaktiv strålning och atomkärnans byggnad belyses med experiment. Principen för framställning av atomenergi diskuteras. 12. Astronomikursen bör inledas med en serie observationer, som eleverna själva bör utföra, innan kursen behandlas. Som exempel kan n ä m n a s : bestämning av solhöjden vid olika tider under en dag, solhöjden vid middag under olika årstider, observation av månens faser och av månens rörelse bland stjärnorna, någon planets rörelse på stjärnhimlen, de vanligaste stjärnbilderna och observation av månen och någon planet med en astronomisk tub. Med de gjorda observationerna som underlag behandlas solens, månens och stjärnornas skenbara rörelser. En kortfattad genomgång av några astronomiska instrument bör lämpligen ingå i kursen. Vid behandlingen av solsystemet klarlägges först jordens dagliga och årliga rörelse samt årstiderna. Månens rörelse och en beskrivning av förhållandena på månens yta bör behandlas. Ortsbestämning bör inläras. Därefter följer lämpligen en översikt av solens och planeternas rörelser och fysikaliska egenskaper. Tideräkningen, tidsekvationen, tidsskillnaden och bestämning av tid bör ägnas uppmärksamhet. Eleverna skall lära sig att känna till de vanligaste stjärnbilderna. Något om världsbilden genom tiderna. Avstånd i världs-

148 rymden, stjärnornas fysikaliska egenskaper, vintergatssystem och nebulosor bör behandlas för att belysa vår nuvarande uppfattning av världsalltet. 13. I anslutning till behandling av olika kursmoment bör man lämna historiska notiser för att belysa utvecklingen. 14. Vid genomgången av kompletteringskursen bör studenternas olika förkunskaper beaktas, och vidare bör en hastigare studiegång kunna påräknas, enär eleverna under gymnasieåren bör ha skaffat sig en viss vana att bedriva mera självständiga studier. 15. Metodikkursen bör förutom vad som anges i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, omfatta en laborativ genomgång av folkskolans fysikkurs. Det torde vara lämpligt att utdela demonstrationsuppgifter och låta eleverna gruppvis med hjälp av litteraturanvisningar och under lärarens ledning utarbeta förslag till hur respektive fenomen med enkla hjälpmedel och teckningar skall kunna förklaras för folkskolans lärjungar. Dessa uppgifter redovisas sedan för k a m r a t e r n a antingen i form av fingerade lektioner eller som föredrag med demonstrationer. Vid undervisningen i metodik bör man undvika att ensidigt följa lärogången i endast en lärobok eller att använda blott en viss typ av undervisningsmateriel. Vid övningarna i skötsel av fysikaliska apparater bör eleverna läras att avhjälpa mindre fel. Förfärdigande av några enkla apparater eller annan enkel undervisningsmateriel för fysikundervisning bör om möjligt ingå i metodikkursen. Den elektriska installationen i fysiklärosalen bör demonstreras. Uppgifter om inköpskällor för fysikapparater och handledningslitteratur bör lämnas. Anvisningar för laborationer i fysik i vanlig lärosal bör givas. Kemi

Fyraårig

linje

Klass I, 3 veckotimmar. Några viktiga metalloider och metaller samt deras mest betydelsefulla föreningar. Lagar och teorier i begränsad omfattning. Den organiska kemins ämnesgrupper och dess viktigaste ämnen. Kemiska företeelser och ämnesgrupper, som har praktisk betydelse för hem och hushåll, jordbruk och teknik eller är av aktuellt intresse med hänsyn till vår uppfattning om naturens byggnad. Något om vanliga mineral och bergarter. Viktigare kemiska industrier. Klass III, 1 veckotimme. Metodik. Tvåårig

linje

Klass I, 1 veckotimme. Metodik. Experimentell genomgång av folkskolans kemikurs. Klass I, kompletteringskurs, 3 veckotimmar. Kursen för klass I4.

149 Anvisningar 1. Undervisningen bör sikta mot att ge utbildning för undervisning i kemi i folkskolan samt en viss kemisk allmänbildning och kunskap om kemiens betydelse för samhällets utveckling och bestånd. Betydelsefulla kemiska upptäckters inflytande på kulturutvecklingen bör diskuteras. 2. Undervisningen bör åskådliggöras genom experiment, förevisning av kemiska preparat och tekniska produkter. Experimenten bör ständigt vara det centrala i undervisningen. De bör i så stor utsträckning som möjligt få formen av elevlaborationer och elevdemonstrationer. I de fall, då en sådan anordning inte är möjlig, utföres experimenten av läraren själv, gärna med biträde av en eller flera elever. Experimenten bör anordnas på sådant sätt, att de blir förebildliga för kemiundervisningen i folkskolan. 3. Elevernas laborationer bör vara enkla och huvudsakligen omfatta försök för klarläggande av grunderna av reaktionsläran. Eleverna bör föra noggranna anteckningar över de försök, som utföres. 4. Kemikursen inledes lämpligen med en orientering om atomernas byggnad för att man skall kunna förklara begreppet kemisk bindning. Med utgångspunkt härifrån behandlas de vanligaste grundämnena och deras viktigaste föreningar. 5. Av metalloiderna studeras förutom väte och syre även klor, svavel, kväve, fosfor, kisel och kol. Bland metallerna lägges den största vikten vid järn, koppar och aluminium. Behandlingen av metalloidernas och metallernas kemi bör begränsas till det allra mest väsentliga, särskilt bör sådana ämnen och ämnesgrupper uppmärksammas, som har betydelse för näringsliv, hem och hushåll eller ligger till grund för viktiga kemiska industrier. 6. Av lagar och teorier bör främst följande moment behandlas: Avogadros lag, lagen om kemisk jämvikt tillämpad på homogena gasjämvikter, svaga syrors vattenlösningar och fällningar. 7. Vid studiet av den organiska kemin koncentreras uppmärksamheten likaså till ämnen med praktisk användning. 8. Exempel på kemiska processer, ämnen och ämnesgrupper, som har praktiskt och tekniskt intresse är: j ä r n och järnframställning, murbruk, cement, betong, gips, glas och lergods, konstgödselämnen, torrdestillation, bränslen och förbränning, fetter och fettindustrier, tvättmedel, cellulosaprodukter, sprängämnen, polymerisation, kondensation och plaster. 9. Endast de vanligen förekommande mineralerna och bergarterna tages upp till behandling. 10. Av viktigare kemiska industrier behandlas endast sådana, som har betydelse för vårt eget näringsliv. 11. Det är stimulerande och värdefullt att ge utblickar på den moderna kemins arbetsmetoder och forskningsresultat inom olika aktuella områden,

150 såsom makromolekylernas, isotopforskningens eller läkemedelskemins arbetsfält. 12. Utöver vad som anges i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, bör följande synpunkter beaktas. Metodikundervisningens främsta uppgift är att göra eleverna fullt förtrogna med den kemiska materiel och de undervisningsexperiment, som kommer till användning i folkskolan. Som exempel på experiment, som eleverna bör utföra, må från den oorganiska kemin n ä m n a s : framställning av svavel järn, svavelkoppar, syre, väte och klor; undersökning av luftens och vattnets beståndsdelar; oxidations- och reduktionsförsök; enkla elektrolyser; försök med natrium, kalium, kalcium och dessa metallers hydroxider; undersökning av de vanligaste syrorna; framställning av salter enligt olika metoder; försök med koldioxid, murbruk;' undersökning av soda, bikarbonat och vattenglas; etsning av glas; några jonreaktioner och analysövningar rörande negativa joner och undersökning av några vanliga mineral och bergarter. I organisk kemi utföres försök rörande framställning av metan och acetylen, reagens på omättade föreningar, alkoholer och sockerarter, framställning av karbonsyror och estrar, förtvålning av fett, sönderdelning av poly- och disackarider, torrdestillation av trä samt några modellförsök i fråga om plasttillverkning. Flertalet av de uppräknade experimenten torde med fördel kunna utföras i samband med genomgången av kursen, varvid de metodiska momenten bör behandlas i anslutning därtill. Anvisningar gives om förvaring och vård av materiel och kemikalier. Beredning av lösningar och reagens praktiseras. Särskild omsorg nedlägges på att lära eleverna att handskas med nödig försiktighet och respekt med ämnen, som verkar frätande, är giftiga eller explosiva eller vilkas handhavande över huvudtaget kan vara förenat med riskmoment. En orientering om åtgärder vid kemiska skador bör lämnas.

Teckning

Fyraårig

linje

Klass I, 2 veckotimmar. Orientering i ämnet. Övningar för den skapande aktivitetens frigörelse — rytmiska övningar, ornamental komposition i anslutning till de frigörande och rytmiska övningarna. Förutsättningslös teckning i olika material. Dekorativ komposition. Textning. Naturstudier. Studier av människokroppens mått och proportioner. Modellering. Konsthistoria. Färgkunskap. Linearritning: enkla geometriska konstruktioner, skalor, enkel projektionsritning. Perspektivlära. Materialkännedom och materialvård. Metodik.

151 Klass II, 2 veckotimmar. Illustrationsövningar i olika material. Dekorativ komposition med tillämpningsövningar. Naturstudier med inriktning på konstnärlig komposition. Perspektivteckning efter naturen. Grupparbeten, övningar med rent estetiskt syfte. Konsthistoria. Färgkunskap. Linearritning: tillämpade uppgifter. Perspektivlära. Tavelteckning. Materialkännedom och materialvård. Metodik. Klass III, 1 veckotimme. Fortsatta teckningsövningar. Utnyttjande av fotografiskt material. Psykologiska synpunkter på barnteckning. Tavelteckning. Kartor, åskådningsbilder. övningar med rent estetiskt syfte. Konsthistoria. Materialkännedom och materialvård. Metodik. Klass IV, 2 veckotimmar. Naturstudier med inriktning på konstnärlig komposition. Dekorativ komposition med tillämpningar. Modellering och skulpterande. Grupparbeten, övningar med estetiskt syfte. Fritt valda kompositioner i valfritt material. Konsthistoria. Färgkunskap. Barnteckningsanalys. Synpunkter på betygssättning med tillämpningsövningar. Tavelteckning. Åskådningsbilder. Materialkännedom och materialvård. Metodik. Tvåårig

linje

Klass I, 2 veckotimmar. Orientering i ämnet, övningar för den skapande aktivitetens frigörelse — rytmiska övningar, ornamental komposition i anslutning till de frigörande och rytmiska övningarna. Förutsättningslös teckning i olika material. Dekorativ komposition med tillämpningsövningar. Någon övning i textning. Naturstudier. Studier av människokroppens mått och proportioner. Modellering. Grupparbeten, övningar med rent estetiskt syfte. Konsthistoria. Färgkunskap. Utnyttjande av fotografiskt bildmaterial. Psykologiska synpunkter på barnteckning. Tavelteckning. Kartor, åskådningsbilder. Materialkännedom och materialvård. Metodik. Klass II, IVa veckotimme. Illustrationsövningar i olika material. Dekorativ komposition med tillämpningsövningar. Naturstudier i anslutning till synpunkter på konstnärlig komposition. Modellering och skulpterande. Grupparbeten. Övningar med estetiskt syfte. Fritt valda kompositioner i valfritt material. Konsthistoria. Färgkunskap. Barnteckningsanalys. Synpunkter på betygssättning jämte tillämpningsövningar. Tavelteckning. Åskådningsbilder. Materialkännedom och materialvård. Metodik. Anvisningar 1. Målet för teckningsundervisningen bör vara att ge eleverna personlig färdighet i beskrivande och förklarande teckning (pedagogisk teckning),

152 att uppmuntra dem till egen skapande verksamhet, att utveckla deras sinne för estetiska värden samt att ge dem en översikt av skilda metodiska synpunkter på barnens fria skapande och på teckning som ett instrument för kunskapsinhämtande. 2. Orienteringen i ämnet bör omfatta: teckningen som uttrycksmedel för barnet och som medel att inhämta eller meddela kunskaper. Vidare ges en kort översikt över teckningsundervisningens utveckling. 3. Alla inledande övningar i dekorativ komposition bör ta sikte på hur dekorativ verkan kan uppstå och med vilka medel den skapas. När eleverna fått tillräcklig erfarenhet, bör dekorativ komposition alltid utföras med bestämt syfte och vara bunden av material och teknik. 4. Naturstudierna är en del av den fria skapande verksamheten, anpassad efter personliga förutsättningar, men har också grundläggande betydelse för färdighet i beskrivande och förklarande teckning. I det förra fallet bör studierna bedrivas med inriktning på konstnärlig komposition. I det senare studeras i första hand det tekniska förfaringssättet, innefattande skisserings- och kontrollmetoder. 5. Studier av människokroppens mått och proportioner sker med klipp och fria tillämpningar, allt i klippapper. 6. Modellering och arbete i skulpturmaterial. Eleverna bör någon gång få pröva enkla metoder att utnyttja lera och pappersmassa som modelleringsmaterial. Det är önskvärt, att de får lära känna både de metoder, som måste komma till användning vid arbete med barnen, och de mera komplicerade förfaringssätt, som kan krävas för fria kompositioner i dessa material. Skulptering i sådant material som styvt papper, gips, porös betong samt skulpturliknande kompositioner i järntråd och peddigrotting ger erfarenheter av värde både för barnens fria skapande och för konstnärliga syften. 7. Grupparbeten i målning bör anordnas främst för att ge eleverna erfarenhet av material och metodik, som lämpar sig för sådan verksamhet. Det är önskvärt, att eleverna uppmuntras att på experimentell väg söka sig fram till goda och enkla lösningar av illustrationsuppgifter i anslutning till hembygdsundervisningen eller bestämda intresseområden. 8. övningar med rent estetiskt syfte bör organiseras. Som exempel kan anföras: dekorativ uppställning av föremål, en grupp tavlor på en utställningsvägg, en del av en barnteckningsutställning, dekorativt blomsterarrangemang, möbleringsförslag till vardagsrum. 9. Hur kulturströmningar avspeglas i konsten, bör bli föremål för studier och iakttagelser. Det bör vara värdefullt att fästa elevernas uppmärksamhet på likheterna mellan s. k. primitiv konst och barnteckning. Utställningar av konst från olika epoker bör utnyttjas för orientering om konstnärliga problem. Konstens roll i samhället och den estetiska och ekonomiska värderingen av konst bör också diskuteras.

153 På fyraårig linje bör ges en översiktlig orientering över konstepokerna med tyngdpunkten på konstnärliga problem. Undervisningen i konsthistoria måste på 2-årig linje få ett mindre antal timmar än på 4-årig linje. 10. Utställningar av konst, konsthantverk, heminredning, barnteckningar samt museibesök bör utnyttjas också för att ge eleverna någon erfarenhet av demonstrationsteknik. 11. Färgkunskap. Den teoretiska färgläran bör genomgås i förenklad form. Det är värdefullt, att elevernas färgkunskap grundas på upplevelse av färgens emotionella verkan och att färgblandningsteknik studeras. Under alla omstädigheter bör ensidigt teoretisk framställning undvikas. 12. Linearritning, som endast förekommer på fyraårig linje, bör ur metodisk synpunkt behandlas även i klass I2. Uppgifterna i klass II 4 bör kunna bygga på planering av eget hem eller sommarstuga. Konstruktionsperspektivet bör betraktas som ett praktiskt hjälpmedel men utgör också ett visst stöd för undervisningen i frihandsperspektiv. Projektionsritningen bör vara av enkel karaktär, t. ex. vertikal- och horisontalprojektion av enklare geometriska kroppar som kuben, pyramiden, könen, cylindern. Som avslutning på projektionsritningen kan utföras en arbetsritning av en enkel trä- eller metallsak med måttanvisningar. Beträffande frihandsperspektivet bör jämförelse göras mellan seendet och den konstruerade perspektivbilden. Närrums- och fjärrumsperspektivet demonstreras, tecknas och diskuteras. Metodiska synpunkter på perspektivundervisningen bör meddelas i samband med dessa övningar. 13. För undervisningen i teckning liksom i flera andra av skolans ämnen är fotografiskt material ur bildtidningar och tidskrifter av värde. Eleverna bör intresseras för ett gott bildurval i sin undervisning och övas i bildanalys. Montage och förvaring demonstreras. Både estetiska och metodiska synpunkter framföres och diskuteras. 14. Barnets arbetssätt vid fritt skapande, dess inställning till uppgiften och dess speciella form av engagemang bör studeras under praktiklektioner, vid barnteckningsutställningar och genom barnteckningsanalys. I näst högsta klassen bör de yttre förutsättningar, som möjliggör fri, skapande verksamhet i skolan, diskuteras. Färgmaterialets och pappersformatets betydelse på olika stadier bör belysas. En orientering om sambandet mellan personlighet och bildmässig uttrycksform bör lämnas. I avslutningsklassen bör i stort sett samma problem tas upp till diskussion vid analys av barn- och ungdomsteckningar. Analyserade teckningar bör representera hela utvecklingskurvan från klotter till den vuxnes framställningssätt. 15. Beskrivande och förklarande teckning (pedagogisk teckning) är ett av lärarens naturligaste hjälpmedel vid undervisningen i skolans olika

154 ämnen. Teckningsundervisningen vid seminariet bör därför också ge personlig färdighet i uppgifter av praktisk art. Arbetsuppgifterna bör dels utföras som tavelteckning, med och utan föregående preparation, dels i direkt anslutning till elevernas praktiktjänstgöring. Parallellperspektiv bör användas både i blyertsteckning och på tavlan. Kartor och åskådningsbilder bör utföras i samband med praktiktjänstgöringen och tidsbesparande metoder användas. 16. Materialkännedom innefattar praktiska synpunkter på förvaring och underhåll av material, tillblandning av täckfärger, användning av bindemedel och deras egenskaper. 17. I metodikundervisningen bör utöver vad som anges i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, följande synpunkter beaktas. Vid den metodiska genomgången av kursmomenten bör bl. a. noga klargöras övningens karaktär och syfte, hur barnen skall utnyttja den teknik övningen kräver, hur de bör handskas med materialet samt hur läraren bör organisera lektionen. Eleverna bör speciellt under den första delen av utbildningstiden få stifta bekantskap med sådana material, som kan komma till användning i folkskolan. Material och teknik bör senare kunna väljas fritt. Mot slutet av utbildningstiden är det önskvärt, att eleverna får tillfälle att ägna litet mera tid åt ett eller ett par områden, där de individuella förutsättningarna bäst kommer till sin rätt. Elevernas egen skapande verksamhet måste nödvändigtvis omfatta både fri komposition, dekorativ formgivning och naturskildring. Läraren i folkskolan skall leda barnens fria skapande. Ett av syftena med undervisningen på seminariet är därför att ge de blivande lärarna rika erfarenheter av egen skapande verksamhet med utgångspunkt från de skiftande individuella förutsättningarna. övningar i stimulering är av stor vikt. De kan lämpligen utföras inför fingerad klass över i förväg givna ämnen. Flera dylika kan medhinnas under en lektionstimme. Dessa ämnen utgör ett utmärkt material för diskussion. I samband med en översikt över arbetsuppgifter för folkskolans klasser 4—8, vilken bör förläggas till slutet av näst sista utbildningsåret, ges exempel på hur olika slag av uppgifter behandlas på olika stadier. Sådana lektioner bör också förekomma i samband med den metodik, som ges vid början av en praktikperiod. I avslutningsklassen bör i stort sett samma problem tas upp till diskussion vid analys av barn- och ungdomsteckningar. Analyserade teckningar bör representera hela utvecklingskurvan från klotter till den vuxnes framställningssätt. Eleverna bör själva uppgöra förslag till arbetsuppgifter, lämpade för olika stadier.

155 Synpunkter bör ges på den praktiska teckning, som folkskolans elever utför i samband med undervisningen i skolans övriga ämnen. 18. Undervisningen i frivillig teckning bör vara lämplig för elever, som önskar råd och anvisningar vid förberedelser till lektioner i övningsskolan. Elever, som har speciella intressen liggande inom teckningsämnets område, bör också beredas tillfälle att odla dessa under lärares ledning. Välskrivning

Fyraårig

linje

Klass I, x/2 veckotimme. Orientering angående skrivning och skrivundervisning. Rådgivning beträffande den personliga handstilen. Tekniska hjälpmedel. Skrivningens hygien. Skrivgymnastiska och rytmiska övningar, övningar i förskriftstil. Metodik. Tvåårig

linje

Klass I, Va veckotimme. Som för klass I4. Anvisningar 1. Undervisningen i välskrivning avser att ge eleverna säkerhet att skriva en korrekt förskrift. Vården av elevernas egen handstil måste uppmärksammas. Vid utbildningen måste förutsättas, att alla seminarieelever kan skriva med höger hand. 2. Olika skrivmetoder demonstreras och jämföres. En enkel, tättskriven och lättläst skrivstil övas. De vänsterhänta barnens problem diskuteras. 3. Tekniska hjälpmedel för skrivningen diskuteras, exempelvis blyertspennan och dess hårdhetsgrad, skruvpennor, kulpennor, reservoarpennor, olika typer av pennstift. Pennhållning, skrivställning, arm-, hand- och fingerrörelser demonstreras. 4. Om den till välskrivning anslagna tiden icke medger inövning av en så god förskriftstil och handstil, som är önskvärd, kan eleverna erhålla uppgifter för fortsatta övningar under sin återstående seminarietid. 5. Utöver vad som anges i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, bör följande beaktas ifråga om metodikundervisningen. Metodiska synpunkter på skrivning bör illustreras med hjälp av skrivlag från övningsskoleklasser. Eleverna bör få tillfälle att granska skrivböcker, föreslå metoder att avhjälpa iakttagna fel, bedöma vilka felaktigheter som har större eller mindre betydelse för handstilens tydlighet samt betygssätta handstilar. 6. Om så anses behövligt, kan i samband med teckningsundervisningen i klass III 4 de metodiska synpunkterna på undervisningen i välskrivning ånyo genomgås.

156 Musik

Fyraårig

linje

Klass I, 2 veckotimmar. Allmänna kursmoment. Andnings- och röstorganens byggnad, funktion och vård. Talteknikens grunder. Språkljudens bildning. Tonbildningsövningar och andningsövningar. Musikaliska grundbegrepp: melodi, harmoni, rytm, tonhöjd, ljudstyrka, klangfärg och resonans. Rumsakustik. Sång. Tonbildningsövningar, gehörsträning och melodiläsning. Rytmiska övningar i förening med taktering. Nyanseringsövningar. Enkla musikdiktat. Förberedande övning i rytmisk och melodisk improvisation. Instuderande efter noter av enklare koraler och unisona sånger, lämpade för folkskolans lägre klasser. Sånglekar. Kanonsånger och förberedande övningar i annan flerstämmig sång. Stamsånger. Musikkunskap. Huvuddragen av den allmänna musikläran: notskrift; läran om rytm, takt och accent; olika taktarter; musikens föredragstecken; dur- och mollskalor; tonarter. Musikhistorisk orientering i samband med musiklyssnande. Metodik. Orientering om sångundervisningen på lågstadiet; rytmorkesterns och melodiinstrumentens användning samt musiklyssnandet under de första skolåren. Klass II, 2 veckotimmar. Sång. Tonbildningsövningar, gehörsträning och melodiläsning. Rytmiska övningar i förening med taktering. Musikdiktat. Dirigering. Rytmisk och melodisk improvisation. Unison och flerstämmig sång. Koralsång. Sånger för folkskolans mellanstadium. Stamsånger. Musikkunskap. Intervallära. Ackordlärans grunder. Kadenser. Enkel tvåstämmig sats i anknytning till övade melodier. Skriftlig transponering av skolsånger. Musikhistorisk orientering i samband med musiklyssnande. Den musikaliska formlärans grunder. Musikinstrumenten. Metodik. Sångundervisningen och musiklyssnandet på folkskolans mellanstadium. Materiel för rytmiska och melodiska övningar. Klass III, 1 veckotimme. Sång. Fortsatta studier enligt kursplanen i sång för klass II*. Sånger för folkskolans högre klasser. Sånger med textlig anknytning till andra läroämnen. Valda delar ur svenska mässan. Musikkunskap. Tre- och fyrstämmig sats. Modulation. Enkel harmonisering av skolsånger. Melodisk och harmonisk analys av sånger och koraler. Musikhistoria med formlära. Metodik. Sångundervisning, musikhistoria med formlära i folkskolans högre klasser. Fingerade sånglektioner. Klass IV, 2 veckotimmar. Sång. Fortsatta studier enligt kursplanen i sång för klass III 4 . Några vokala konstformer. Musikkunskap. Kyrkotonarterna. Fortsatt övning i harmonisering av

157 enkla skolsånger. Musikhistoria med formlära. Nutida musik. Orgelharmoniet och dess vård. Metodik. Olika sångundervisningsmetoder. Frivillig musikundervisning i skolan. Allmän musikmetodik. Instrumentalmusik. Klass I4, II*, III 4 och IV*, 5 lärartimmar i veckan för varje klassavdelning, övningar på orgelharmonium eller piano eller eventuellt violin eller andra melodiinstrument. Inövning av koraler och skolsånger, preludieanvisningar; enkla ackompanjemang; stamsånger. Körsång, 1 veckotimme gemensam för elever från klasserna I4—IV4. Orkesterövningar, 1 veckotimme gemensam för elever från klasserna I4—IV4. Tvåårig

linje

Klass I, 2 veckotimmar. Allmänna kursmoment. Som för klass I4. Sång. Tonbildningsövningar, gehörsträning och melodiläsning. Rytmiska övningar i förening med taktering. Nyanseringsövningar. Musikdiktat. Dirigering. Koraler och unisona sånger, lämpade för folkskolans låg- och mellanstadium. Sånglekar. Kanonsång och annan flerstämmig sång. Stamsånger. Musikkunskap. Huvuddragen av den allmänna musikläran: notskrift; läran om rytm, takt och accent; olika taktarter; musikens föredragstecken; dur- och mollskalor; tonarter. Intervall- och ackordlära. Kadenser. Enkel tvåstämmig sats i anknytning till inövade melodier. Skriftlig transponering av skolsånger. Musikhistoria och musikalisk formlära. Musikinstrumenten. Metodik. Sångundervisningen och musiklyssnandet på folkskolans lågoch mellanstadium. Rytmorkesterns och melodiinstrumentens användning. Klass II, 2 veckotimmar. Sång. Fortsatta studier enligt kursplanen i sång för klass I2. Sånger för folkskolans högre klasser. Sånger med textlig anknytning till andra läroämnen. Valda delar ur svenska mässan. Några vokala konstformer. Musikkunskap. Tre- och fyrstämmig sats. Modulation. Enkel harmonisering av skolsånger. Melodisk och harmonisk analys av skolsånger och koraler. Kyrkotonarterna. Musikhistoria med forinlära. Nutida musik. Orgelharmoniet och dess vård. Metodik. Sångundervisningen, musiklyssnandet och musikhistoria med formlära i folkskolans högre klasser. Olika sångundervisningsmetoder. Materiel för rytmiska och melodiska övningar. Frivillig musikundervisning i skolan. Allmän musikmetodik. Instrumentalmusik. Klass I2 och II 2 , 6 lärartimmar i veckan för varje klassavdelning. Som för klasserna på den fyraåriga linjen. Körsång. 1 veckotimme gemensam för elever från klasserna I2 och II 2 .

158 Orkesterövningar. I« och II 2 .

1 veckotimme gemensam för elever från

klasserna

Anvisningar 1. Med hänsyn till att eleverna, vare sig de vunnit inträde på den fyraåriga eller på den tvååriga linjen, har olika förkunskaper och färdigheter torde det vara nödvändigt att på båda linjerna börja med en repetition av förut genomgångna kursmoment. För att göra en sådan repetition intresseväckande och ändamålsenlig kan huvudvikten läggas vid pedagogiska anvisningar av metodisk karaktär. Förut inhämtade kunskaper om andnings- och röstorganens byggnad, funktion och vård fördjupas. De i kursplanen nämnda musikaliska grundbegreppen klarlägges genom demonstrationer och övningar. 2. Tonbildningsövningarna avser att hjälpa eleverna till ett fonetiskt riktigt uttal samt en fri och naturlig ton vid tal och sång. Vid all tonbildning bör sambandet med talteknikens grundprinciper framhållas. Röstvården bör f. ö. ej inskränkas till speciella övningar utan noggrant beaktas vid all sångutövning. Det är betydelsefullt, att anvisningar lämnas om sätten att avhjälpa de vanligaste röst- och talfelen. Eleverna bör dessutom bibringas god kännedom om barnröstens speciella karaktär under olika åldersstadier. Målbrottstidens röstproblem ägnas därvid särskild uppmärksamhet. 3. Gehörssångens metodik med praktiska tillämpningsövningar, gehörsträning, bör bli föremål för grundlig genomgång, inte minst med tanke på gehörssvaga elever. Förberedande övningar i melodiläsning kan ingå som delmoment i gehörsövningarna. Melodiläsningen bör syfta till att utveckla elevernas förmåga att sjunga enkla melodier efter notskrift samt uppfatta vissa melodiska och rytmiska motiv, frasering m. m. Enkla musikdiktat bör förekomma. Dessa kan lämpligen växa fram som resultat av kombinerade gehörs- och melodiläsningsövningar. 4. De rytmiska övningarna utformas och sättes helst i samband med de sånger, som inläres. De s. k. rytmstavelserna kan här vara till god hjälp. Grupparbete med olika rytminstrument kan fostra till rytmisk självständighet. När de rytmiska grundformerna inlärts, bör eleverna inspireras till rytmiska improvisationer. En både lärorik och intressant uppgift är att försöka upptäcka en dikts språkliga rytm och omskriva den i motsvarande notvärden. De rytmiska och melodiska improvisationerna syftar till att aktivisera och utveckla elevernas känsla för rytm och tonhöjd samt stimulera till enkla musikaliska uttryck av melodisk karaktär. Denna undervisning kan så småningom leda fram till kompositionsförsök av vokal eller instrumental art.

159 Vid lämpliga tillfällen övas i grupper med och utan stöd av instrument. Alla teoretiska moment som genomgås bör praktiskt tillämpas och syfta till att göra eleverna väl förtrogna med det tonmaterial, som de senare i sin musikundervisning måste handskas med. 5. Vid instuderandet av sånger bör stor omsorg nedläggas på att lära eleverna olika metoder för gehörsmässigt inlärande. Eleverna bör göras förtrogna med melodiläsningens metodik. 6. Som förberedande övning till dirigering genomgås olika metoder för angivande av rytmering (melodirytmen) och taktering (taktslag). Takteringsfigurerna för två-, tre-, fyr- och sextakt inläres. Praktiska övningar till sång, piano eller grammofonmusik. Förberedande taktslag, avslag och olika upptakter behandlas. 7. Enär sång inte förekommer enbart på därför avsedda timmar utan närhelst den kan ge omväxling och inspiration i skolans arbete, bör repertoaren i viss utsträckning väljas så, att sångerna innehållsmässigt anknyter till olika ämnen. Valda delar av musiken och sången vid högmässo- och skolgudstjänster genomgås. 8. De vanligaste vokala konstformerna kan antingen bli föremål för jämförande analys eller också kan de under musikhistoriska framställningar behandlas i samband med de stilepoker, under vilka de olika formerna först uppträdde som konstformer. De former, som därvid i första hand bör förekomma, är motett, madrigal, mässa, kanon, hymn, koral, folkvisa, lied, romans, ballad, opera, oratorium, kantat, recitativ, arioso och aria. 9. Den melodiska analysen förberedes redan vid den första gehörsträningen, när eleverna får uppleva anspänningen i en stigande och avspänningen i en fallande intervall. Begreppen stigande och fallande rytm har eleverna lärt känna under rytmövningarna och rytmimprovisationerna. Om man låter gehörsövningarna och musikdiktaten omfatta sexton »rutor» (senare i undervisningen kallade takter), har man skapat ett utgångsläge för melodisk analys, där begreppen tema, fras, för- och eftersats samt motiv successivt kan växa fram. Till den melodiska analysen hör även den del av formläran, som omfattar barformen och den två- och tredelade liedformen. Den harmoniska analysen syftar till att hos eleverna skapa teoretiska förutsättningar för ackordsättning av enkla melodier. Man börjar helst med kadensbildningar, slopar gärna ackordsättning till upptakter, påpekar lämpliga och olämpliga ackordföljder, byggda företrädesvis på huvudtreklanger, påvisar att ackordväxling inte onödigtvis bör ske inom takten men gärna mellan takterna, att i förenklad ackordsättning växlingen kan reduceras till starkt eller halvstarkt betonade taktdelar samt ger anvisning om de spellägen, i vilka dessa ackord bör utföras på ett tangentinstrument.

160 10. Undervisningen i musikhistoria avser att förmedla praktisk k ä n n e dom om skilda epokers musik. I detta syfte bör illustrationsmaterialet vara så rikhaltigt som möjligt. Härvid beaktas såväl den tekniska apparaturens möjligheter (radio, grammofon, magnetofon och film), som, icke mindre, elevernas egen förmåga att själva bidra med praktiska demonstrationer. Vid den historiska framställningen bör musiken insättas i sitt allmänkulturella sammanhang. Anknytning sker härvid naturligen till undervisningen i andra ämnen såsom historia samt litteratur- och konsthistoria. I den musikhistoriska undervisningen inordnas framställningen av den musikaliska formlärans grunder, de vanligaste musikaliska konstformerna samt instrumentens historia. 11. Efter teoretiskt studium av intervalläran bör de inhämtade k u n skaperna bli föremål för praktisk tillämpning. Eleverna övas att i notskrift överföra en melodi från en tonart till en annan. Inom ackordläran genomgås treklangen, främst huvudtreklangerna, samt grunderna för två-, tre- och fyrstämmig sats med huvudsyfte att bibringa eleverna förmågan att förse en enkel melodi med ackordiskt underlag. Av kadenserna genomgås huvudsakligen hel- och halvkadens. Deras interpunkterande uppgift i musiken framhålles och visas genom analys av kompositioner. 12. Orgelharmoniets vård och skötsel bör ingå som ett moment för att göra eleverna förtrogna med instrumentets byggnad och ge anvisningar om vanligare, smärre fels avhjälpande. 13. Utöver vad som anges i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, bör följande anvisningar beaktas. Metodiska anvisningar bör i allmänhet givas vid genomgången av varje nytt kursmoment. Det är dock nödvändigt, att några gånger varje termin anslå tid till ett mer speciellt studium av rent metodiska spörsmål. Eleverna bör också få tillfälle att i praktiken omsätta sina lärdomar. Korta, fingerade lektioner kan hållas av eleverna med kritik och metodiska råd av läraren. Magnetofonen är i detta avseende ett utomordentligt hjälpmedel. Olika skolsångsmetoder bör behandlas. Det viktigaste är emellertid, att eleverna får lära sig att så grundligt som möjligt behärska ett arbetssätt. Detta bör vara avpassat efter lärjungarnas ålder och förmåga. Det bör vidare skapa förutsättningar för en fantasifull och glädjebetonad sångundervisning. Mycken omsorg bör nedläggas på att lära eleverna olika sätt för gehörsmässigt inövande av sånger. Sångens utnyttjande vid undervisningen i andra ämnen bör uppmärksammas. De metodiska problemen i sångundervisningen beträffande sångsvaga barn bör genomgås. Särskild omsorg bör läggas vid råd och anvisningar för hur lärare med mindre goda musikaliska förutsättningar skall kunna undervisa i musik på ett tillfredsställande sätt.

161 14. Målet för undervisningen i instrumentalmusik är att bibringa eleverna sådan instrumental färdighet, som erfordras för ledandet av barnens sång i skolan. Med hänsyn till att elevernas förkunskaper i instrumentalmusik är mycket skiftande, torde inte någon enhetlig plan för denna undervisning k u n n a givas. Undervisningen bör därför främst inriktas på det speciella skolinstrumentet, orgelharmoniet. Emellertid bör beträffande elever med svaga eller inga förkunskaper de grundläggande studierna bedrivas på piano. Musikläraren bör uppmuntra eleverna att lära sig olika melodiinstrument. Eleverna kan t. ex. uppmuntras att lära sig spela blockflöjt, vartill tid för handledning torde kunna tagas från ordinarie klasstimmar i musik. Redan förvärvade dylika kunskaper bör på lämpligt sätt tillvaratagas och även inverka vid bedömningen av elevernas allmänna framsteg i instrumentalmusik. När en elev nöjaktigt genomgått kursen i orgelspelning, bör han, om han så önskar, få ägna sig helt åt piano, violin eller annat instrument. Värdet av ensemblespel bör framhållas, och eleverna bör kunna erhålla råd, litteraturanvisningar m. m. för detta ändamål. De rika möjligheter, som kombination av sång och spel erbjuder, bör uppmärksammas. Instrumentalundervisningen bör ordnas så, att eleverna beredes tillfälle att erhålla sådan undervisning varje vecka. 15. Elever, som avlagt organist- och kantorsexamen, bör kunna befrias från instrumentalundervisning. Det bör dessutom stå musikläraren fritt att i samråd med rektor något minska uppspelningstiden, dock till lägst 5 minuter per vecka för de elever, som äger nöjaktiga förkunskaper i instrumentalmusik. Den på detta sätt inbesparade lektionstiden bör utnyttjas dels i form av gruppundervisning för nybörjare i klass I och dels till individuell undervisning med förlängd uppspelningstid för de elever, som musikaliskt sett är i behov härav. För de elever, som anmäler sig till de vid seminarierna anordnade kyrkomusikerkurserna, bör musikläraren kunna i samråd med rektor samordna den ordinarie uppspelningstiden med den tid, som tillkommer vederbörande i egenskap av kyrkomusikerelev. Sådan förlängd uppspelning bör ske på elevens fritid. 16. Elev med godkänt vitsord i vokalmusik bör beredas tillfälle att aktivt deltaga i körsång. Förberedande övningar bör äga rum i samband med den vanliga sångundervisningen i form av enkla kanons och melodikombinationer. Därefter övergår man till tvåstämmiga sånger i enkla sättningar, varvid hela klassen bör inlära båda stämmorna, som vid samsjungning alternerande sjungs av de båda sånggrupperna. I den gemensamma körsången bör samtliga elever deltaga, som därtill äger musikaliska förutsättningar. Sångvalet bör ske med hänsyn till elevmaterialets 11—709254

162 kvalifikationer men bör alltid syfta till att göra eleverna förtrogna med olika stilepoker och kompositionsformer inom vokalmusiken. 17. Den frivilliga orkesterspelningen bör omfatta övningar i både mindre och större ensembler, t. ex. duo, trio, kvartett och kvintett för såväl stråksom blåsinstrument. Dessa mindre ensembler bör efter hand utbyggas till en mera fullständig orkester. 18. Till stöd för den aktiva musikutövningen rekommenderas musiklyssnande med hjälp av radio, grammofon och bandspelningsapparat eller genom konsertbesök. Gymnastik med lek och idrott

Fyraårig

linje

Klass I, 3 veckotimmar. Praktik. Gymnastik: dagövningar för seminarieelevernas personliga färdighet, idrottsgymnastik i anslutning till idrotten, gymnastik med bollar och hopprep, grundläggande färdighetsövningar på matta. Lek och bollspel: sånglekar och enkla folkdanser, smålekar, bollekar, bollteknik, större bollspel och terränglekar. Fri idrott: grundläggande teknikutbildning i för folkskolans lärjungar lämpliga idrottsgrenar. Simning: bröstsim, ryggsim. Skridskoåkning: elementär skridskoåkning samt smålekar. Skidlöpning: längdlöpning, utförsåkning, skidvård. Orientering: stegning och avståndsbedömning, kartläsning från utsiktspunkt, kartläsningsvandringar, punktorientering. Trafikkunskap: praktiska trafiklektioner. Ledarutbildning: enkla ställningar och rörelser samt genomgångna lekar. Teori och metodik. Orientering om gymnastik-, lek- och idrottsutbildningen vid seminariet, ämnets omfattning och betydelse i folkskolan, litteraturanvisningar. Principerna för träning, anvisningar för personlig hygien i samband med kroppsövningar, klädsel och utrustning. Kort översikt av övningsförrådet. Den gymnastiska namnlärans viktigaste definitioner. Principerna för den gymnastiska och idrottsliga lektionens byggnad, dagövningens sammansättning. Kommando- och ledarteknik. Orientering: kartans och kompassens användande, uppträdande i skog och mark — »naturvett». Regler för övade lekar och bollspel. Försiktighetsåtgärder vid gymnastik, lek och idrott. Klass II, 4 veckotimmar. Praktik. Gymnastik: dagövningar för folkskolans klasser 4—6 och i någon utsträckning 1—3, idrottsgymnastik i anslutning till idrotten, rytmisk gymnastik, fortsatt utbildning i bollgymnastik, mattövningar, grundläggande färdighetsövningar i räck. Lek och bollspel: sånglekar och enkla folkdanser, smålekar, bollekar, större bollspel och terränglekar. Fri idrott: repetition av tidigare genomgångna grenar och i samband därmed funktionärsutbildning, tekniken i inomhusgrenarna (höjdoch längdhopp utan anlopp). Simning: fortsatta simövningar, övningar i

163 livräddning och konstgjord andning. Skridskoåkning: fortsatta övningar, livräddning på is och iskunskap. Skidlöpning: fortsatta övningar, barnskidskolans övningsförråd. Orientering: repetition och enkla tävlingar, rapportorientering, banläggning. Ledarutbildning: ledande av dagövningar, företrädesvis för folkskolans klasser 4—6, och idrottsgymnastik, instruktion av genomgångna lekar och bollspel, funktionsnärsövningar i fri idrott och orientering, medverkan vid övningsskolans friluftsdagar. Teori och metodik. Kort översikt över gymnastikens och idrottens historia. Den fysiska fostrans mål och medel. Lekens plats och uppgift i skolans fysiska fostran. Anatomi: vävnaderna, viktigare muskler och ledgångar, vanliga »idrottsskador», ryggradens byggnad och funktion, hållningen. Principerna för instruktion och övning i gymnastik med lek och idrott. Krav på ledaren. Friidrott och orientering i folkskolan, tävlingsregler, funktionärsskap. Regler för övade lekar och bollspel. Klass III, 3 veckotimmar. Praktik. Gymnastik: dagövningar för folkskolan, företrädesvis dess högre klasser, fotgymnastik, gymnastik med tunnband och käglor, grundläggande färdighetsövningar i romerska ringar. Lek och bollspel: repetition av smålekar, bollekar och bollteknik, större bollspel. Fri idrott: fortsatta övningar, stavhopp, spjut- och diskuskastning, häcklöpning. Skridskoåkning och skidlöpning: fortsatta övningar. Ledarutbildning: ledande av dagövningar för folkskolan, ledande av genomgångna sånglekar och folkdanser, tjänstgöring som instruktörer och domare vid bollspel, funktionärsövning vid tävlingar i fri idrott, orientering, vinteridrott m. m., medverkan vid övningsskolans friluftsdagar. Teori och metodik. Synpunkter på val och ledande av kroppsövningar för olika åldrar och kön. Rytmiskt arbetssätt — musik till gymnastik. Avspänning som princip i gymnastik- och idrottsarbetet. Principer för provtagning och tävlingar i folkskolan. Hållningsfel och hållningsrättande övningar. Vinteridrotten i folkskolan, tävlingsregler, funktionärsskap. Trafikundervisningen i folkskolan, genomgång av gällande anvisningar. Friluftsdagarnas organisation i folkskolan, genomgång av gällande anvisningar. Regler för övade lekar och bollspel. Klass IV, 3 veckotimmar. Praktik. Gymnastik: fortsatta dagövningar för folkskolan, dagövningar för flerklassiga avdelningar, proven för ungdomens gymnastikmärken. Ledarutbildning: repetition av lekar, bollspel, friidrottsgrenar, skid- och skridskoövningar m. m. som instruktionsuppgifter, ledande av övningsskolans friluftsdagar, tjänstgöring som domare och funktionärer vid tävlingar för skolungdom. Teori och metodik. Genomgång av gällande anvisningar för undervisningen i gymnastik med lek och idrott. Gymnastik i olika skolformer och i skolor utan gymnastiksal. Gymnastiksalens och skolgårdens utrustning och planering, fasta orienteringskontroller, terräng- och skidbanor etc. Materielkännedom och möjligheter att få anslag till redskap och anläggningar

164 för gymnastik och idrott. Film- och litteraturanvisningar. Kursverksamhet och fortbildningsmöjligheter. Gymnastik- och idrottsmärken som hjälpmedel i undervisningen. Den frivilliga gymnastikens och idrottens organisation. Skolidrottsföreningens arbetsuppgifter, fritidsgruppernas organisation. Simundervisningen i folkskolan, organisation, försiktighetsåtgärder vid gymnastik- och idrottsövningar samt bad och simning. Skolhygieniska frågor, samarbetet mellan lärare, skolläkare och skolsköterska. Tvåårig

linje

Klass I, 4 veckotimmar. Huvudsakligen som för klasserna I4 och II*. Klass II, 3 veckotimmar. Huvudsakligen som för klasserna III* och IV*. Anvisningar 1. Undervisningen i gymnastik med lek och idrott har till främsta uppgift att lära seminariets elever att leda barnens övningar i ämnet gymnastik med lek och idrott men avser också att samtidigt ge eleverna själva den avkoppling och motion, som de behöver under studieåren vid seminariet. Viktigt är, att undervisningen ger dem en god uppfattning om det stora rörelsebehovet hos folkskolans barn. Meningen med de olika övningarna och lekarna, deras rätta stegringsföljd och betydelsen av att lektionerna organiseras väl bör klart framgå av undervisningen. Bäst bibringas eleverna den rätta uppfattningen härom, genom att de själva får utföra de övningar och lekar, som är lämpliga och mest lustbetonade för folkskolans barn. Undervisningen skall genom teoretiskt, metodiskt och praktiskt arbete i ämnets olika grenar ge eleverna en sådan ledarutbildning, att de sedan som lärare i sin tur har förutsättningar att förverkliga den målsättning, som anges i undervisningsplanen för folkskolan. 2. Den del av teoriundervisningen, som behandlar övningsförrådet, bör om möjligt allt efter övningens art förläggas till gymnastiksalen, simhallen, idrottsplatsen eller terrängen, så att demonstrationer kan ske i samband med genomgången. Vägledande bör vara, att praktiska övningar, teori och metodiska anvisningar i anslutning till dem meddelas samtidigt. I viss utsträckning är lektioner med uteslutande teoretisk undervisning nödvändiga, men deras antal bör begränsas. De rent gymnastiska demonstrationerna bör visa metoder för att vinna lämplig stegring av övningarnas svårighetsgrad. Särskild vikt bör läggas vid åtgärder, varigenom olyckshändelser kan förebyggas. 3. Den gymnastiska terminologien bör behandlas med sikte på elevernas praktiska användning därav. Emellertid kan den inte helt förbigås men bör begränsas till de vanligast förekommande uttrycken och termerna och lämpligen inläras genom att eleverna får tyda redan skrivna gymnastiska dagövningar.

165 4. Anatomiundervisningen bör göras praktisk med hänsyn tagen till rörelseläran och muskelarbetet under kroppsövningar. Den bör däremot inte inriktas på ett detaljerat inlärande av anatomiska begrepp och benämningar. I samband med anatomiundervisningen beröres de vanligast förekommande skadorna och deras behandling. Fysiologiundervisningen har främst till syfte att ge eleverna en uppfattning om trötthetsproblemen och om träningens betydelse för goda idrottsresultat och undvikande av skador. För att undvika dubbelläsning bör gymnastikläraren planera undervisningen i anatomi och fysiologi i samråd med biologiläraren. 5. Själva gymnastikutbildningen bör i första hand bestå av praktisktmetodiskt arbete, som går ut på att ge eleverna en god rörelseskolning, personlig färdighet i gymnastik med lösa handredskap såsom bollar och hopprep, personlig färdighet i prestationsövningar och kännedom om deras metodiska stegring, ansträngningsgrad och riskmoment samt förståelse för gymnastikundervisningens planläggning och organisation. Stor vikt bör läggas på den praktiska utbildningen och den metodiska stegringen av friluftsgrenarna, som för lärare på sådana platser, där gymnastiksal saknas, måste bli den huvudsakliga verksamheten på gymnastiktimmarna. Dessutom ingår dessa grenar i friluftsdagarnas program i samtliga skolor. Någon tid bör även ägnas åt klassrumsgymnastik. I allmänhet bör det räcka med demonstrationer av s. k. 1 O-minutersprogram. 6. Grundläggande färdighetsövningar med räck bedrives endast med de manliga eleverna. I större bollspel som långboll, handboll, rundboll, volleyboll, basketboll, fotboll, bandy och ishockey, deltager de kvinnliga eleverna, när det gäller fotboll, bandy och ishockey endast så mycket som är nödvändigt, för att de skall kunna förstå spelens regler. I fri idrott bör övningarna med kvinnliga elever i fråga om stavhopp, spjut- och diskuskastning inskränkas till huvudsakligen demonstrationer och genomgång av regler. Då möjligheterna till övningslektioner med barn är relativt begränsade, är det av vikt, att seminarieeleverna får ha undervisningsövningar även med varandra, övningar i att på egen hand instruera efter färdigställda, företrädesvis av skolöverstyrelsen utgivna gymnastikprogram, inlägges i klass II* och följande klasser. I avslutningsklasserna kan ledarutbildningen lämpligen ordnas som instruktionsövningar av genomgångna lekar och färdigheter i gymnastik, idrott och bollspel. I ledarutbildningen bör även ingå funktionärsövningar vid provtagning och tävlingar. Vid bollspel bör eleverna få tillfälle till övning som domare. Anvisningar rörande betygssättningen i ämnet bör ges. 7. Information bör lämnas angående folkskolans friluftsdagar, deras planläggning och genomförande. Vid övningsskolans friluftsverksamhet bör eleverna beredas tillfälle att organisera och leda friluftsverksamhet. Härvid bör de om möjligt få arbeta med barn på olika åldersstadier och helst såväl sommar- som vintertid.

166 8. Eleverna bör lära sig bröst- och ryggsimmets teknik samt ha kännedom om dess metodik. För att nå detta mål utnyttjas huvudsakligen den extra veckotimme på varje linje, som är anslagen till simundervisning. Elev är skyldig att deltaga i denna undervisning, tills han förvärvat simkunnighet, exempelvis 100 m bröstsim och 25 m ryggsim, såvida icke rektor finner skäl meddela honom befrielse. För elever som så önskar och i den mån förhållandena det medger, må även meddelas simlärarutbildning. Den frivilliga simningen bör huvudsakligen inriktas på sådan utbildning. Det är betydelsefullt, att denna sker i överensstämmelse med simorganisationernas kompetensfordringar. Undervisningsövningar med nybörjare är nödvändiga. Dessutom bör varje elev äga någon färdighet i livräddning samt kunskaper om båt- och badvett, islivräddning och isvett. 9. Trafikundervisningen måste beredas relativt stort utrymme i utbildningen och anpassas efter de förhållanden, som trafikens utveckling fört med sig. Det är nödvändigt, att seminarieeleverna även övas praktiskt och får tillfälle att tjänstgöra som instruktörer och funktionärer vid övningsskolans trafikövningar och tävlingar. De bör också få tillfälle att se och använda olika hjälpmedel för trafikundervisningen som trafikspel, planscher, broschyrer, filmer, filmband etc. 10. I frivillig gymnastik med lek och idrott står det eleverna fritt att deltaga sporadiskt. Under de frivilliga timmarna kan eleverna beredas tillfälle till i första hand motionsgymnastik och övningar för att utveckla den personliga färdigheten. Därjämte kan den anslagna tiden i viss utsträckning användas för mera avancerade övningar för elitgymnaster liksom för elevernas förberedelse till undervisningsövningar. Den bör däremot ej användas för utbildning av ledare i den frivilliga gymnastikrörelsen. 11. Upplysningar bör lämnas om lämplig undervisningsmateriel för ämnet och var den kan anskaffas. Anvisningar bör också lämnas på lämplig litteratur, film och filmslingor, bildband och ljusbilder. Särskilt film och filmslingor är utomordentliga hjälpmedel. Vidare bör eleverna informeras om fortbildningsmöjligheter genom sommar- och vinterkurser. 12. Vid genomgång av frågor rörande samarbete med skolläkare bör framhållas, att befrielse från deltagande i undervisningen i gymnastik, vare sig fullständigt eller till en del, bör ske i samråd mellan lärare, skolläkare och skolsköterska. 13. Rytmikundervisning bör meddelas. Då eleverna i seminariet i regel är musikaliska och kan traktera något instrument, finns goda möjlig] eter att utbilda dem i rytmik, varav de kan ha nytta som lärare. Även folkdanserna, vilka bör ingå som en självklar del av undervisningen, uppövar rytmkänslan. 14. Den möjlighet att byta ut en veckotimme mot en veckas friluftsövningar som allmänna anvisningarna, punkt 2, medger, torde lämpligen utnyttjas i klass II* och I2 vid höstterminens början, vårterminens slut eller

167 under vintern. I den utsträckning så är möjligt, bör eleverna erhålla utbildning i vinteridrott. 15. P å den tvååriga linjen bör kursplanerna avpassas efter de kunskaper och färdigheter, som eleverna tidigare förvärvat. Manlig slöjd

Fyraårig

linje

Klass I, 4 veckotimmar. Grundläggande arbetsmoment inom träslöjden i anslutning till förfärdigande av enkla föremål. Mångsidig slöjd. Ytbehandling. Slöjdteckning, materialkunskap, verktygs- och maskinkunskap, övningar i maskin- och verktygsvård. Metodik. Klass II, 4 veckotimmar. Grundläggande arbetsmoment inom metallslöjden i anslutning till förfärdigande av enkla föremål och kompletterande arbeten till träslöjden. Fortsatt behandling av kursmomenten i klass I4. Metodik. Tvåårig

linje

Klass I, 4 veckotimmar. Som för klass I4. Klass II, 4 veckotimmar. Som för klass II 4 . Anvisningar 1. Undervisningen i manlig slöjd avser att ge de manliga eleverna utbildning för undervisning i gosslöjd i folkskolan, att uppöva deras allmänna händighet, att utveckla deras praktiska omdöme och förmåga till självständigt skapande samt att vidga deras förståelse för form, färg och kvalitet samt för slöjdens betydelse som ett ämne i den allmänna uppfostrans tjänst. 2. Träslöjden bör betraktas som huvudslöjdarten. I samband med förfärdigande av enkla föremål, som kan utföras i folkskolorna, bör de grundläggande arbetsmomenten inövas. I främsta rummet må sådana slöjdföremål väljas, som är brukbara i hemmen eller i arbetslivet, vid lekar och friluftsliv eller för undervisningsändamål. 3. I metallslöjden bör i samband med förfärdigande av enkla föremål, som kan tillverkas i folkskolan, eller av kompletteringsdetaljer till föremål, som tillverkas i trä, de grundläggande arbetsmomenten inövas. 4. Under benämningen mångsidig slöjd inryms förutom pappslöjd och materielslöjd sådant praktiskt arbete, som inte direkt kan inordnas under trä- och metallslöjd. Den mångsidiga slöjden får blott taga en begränsad tid i anspråk, högst 1 veckotimme under två terminer. I pappslöjden bör enkla föremål förfärdigas i anslutning till övning i klippning, skärning i kartong och klistring. Enkel bindning och lagning av böcker kan förekomma.

168 Materielslöjden syftar till framställning av materiel, som kan tjäna undervisningen i andra ämnen. Som exempel kan n ä m n a s : i historia modeller av vapen, verktyg och redskap, ett medeltida kloster, ett av vasatidens slott; i geografi och hembygdskunskap modeller av en akvedukt, en brokonstruktion, en sluss, en kyrka, en skola, en järnväg; i matematik olika typer av trianglar, reguljära månghörningar, reguljära mångsidingar; i fysik våg, enkla elektriska instrument, enkel kikare; i gymnastik med lek och idrott materiel till olika friluftslekar;' i musik tamburin, lilltambi, triangel och i trafikundervisningen olika trafikmärken, modeller av gatukorsningar för demonstrationsändamål. Den på lågstadiet förekommande slöjdarten småslöjd bör något belysas, övningar i att utföra några enkla föremål, som lärjungar i folkskolan lämpligen kan tillverka, bör förekomma. Pyntsaker för högtider och enkla smycken kan förfärdigas. Någon övning i hemvårdsuppgifter bör förekomma, t. ex. lagning av möbler; uppsättning av klädkrokar och gardiner; justering av lås- och gångjärn; skärning och borrning av glas och montering av elektrisk materiel. Vid montering av elektrisk materiel bör provningsföreskrifterna beträffande elektrisk armatur noga beaktas. Anvisningar skall lämnas om hur elektriska arbeten skall utföras på under slöjden tillverkad armatur och att S-märkt elektrisk materiel användes. 5. I anslutning till förfärdigande av olika föremål genomgås olika ytbehandlingsmetoder, som användes inom slöjdundervisningen i folkskolan, varvid deras skyddande verkan bör framhållas. Nya metoder för ytbehandling bör uppmärksammas. 6. Eleverna måste göras uppmärksamma på att en ritning av något slag bör ligga till grund för ett slöjdarbete. Vid undervisningen i slöjdteckning bör samarbete ske med teckningslärarna. 7. Materialkunskapen bör meddelas i samband med materialets användning. Dessutom bör en kort sammanfattande framställning förekomma, varvid olika träsorter och olika metallers och ytbehandlingsmedels egenskaper och användning belyses. 8. Verktygs- och maskinkunskap meddelas i samband med användningen av de olika handverktygen och maskinerna. Det är betydelsefullt, att verktygen och maskinerna användes på sådant sätt, att deras möjligheter kan fullt utnyttjas. Verktygens och maskinernas konstruktion bör beaktas. Det är angeläget, att undervisning meddelas om de skyddsåtgärder, som måste vidtagas vid användning av olika verktyg och maskiner. Arbetarskyddslagens bestämmelser, vilka gäller även för folkskoleseminarium med manliga elever, genomgås. Genomgång av lämpliga säkerhetsföreskrifter bör ske och efterlevnaden av givna föreskrifter övervakas. 9. Eleverna bör genom praktiska övningar få god kännedom om vården av verktyg och maskiner. Enkla verktygsreparationer bör kunna ingå i

169 verktygsvården, och särskilda övningar i handverktygens underhåll, särskilt slipning av hyveljärn, stämjärn, hål järn, kniv och sickling, bör förekomma. 10. Utöver vad som sägs i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, bör beaktas, att metodikundervisningen väves in i den övriga undervisningen. Särskilt bör dock följande moment uppmärksammas: grupparbetets organisation och samverkan med andra ämnen, slöjdlokalens inredning och utrustning, verktygsvård, skyddsåtgärder, materialanskaffning, slöjdundervisningen för vänsterhänta barn, vikten av rätta arbetsställningar och god belysning. Det bör också betonas, att skolslöjden bör få olika karaktär i olika bygder och anpassas till ortens arbetsliv, bl. a. den hemslöjd, som där förekommer. Kvinnlig slöjd

Fyraårig

linje

Klass I, 4 veckotimmar. Virkning. Stickning. Mångsidig slöjd. Symaskinens användning och skötsel och andra tekniska hjälpmedel. Hand- och maskinsömnad. Märkningar och annan prydnadssöm. Metodik. Klass II, 4 veckotimmar. Materialkännedom. Kläd- och textilvård. Klädsömnad. Uppläggning av textilbudget. Metodik. Tvåårig

linje

Klass I, 4 veckotimmar. Som för klass I*. Klass II, 4 veckotimmar. Som för klass II 4 . Anvisningar 1. Undervisningen avser att ge de kvinnliga eleverna färdighet att undervisa i kvinnlig slöjd i folkskolan. Slöjdundervisningens mål bör klarläggas för eleverna. Man bör framhålla slöjdens betydelse, då det gäller att stimulera barnens skaparglädje och utveckla deras känsla för färg, form och kvalitet. Möjligheterna till såväl självständigt individuellt arbete som till samarbete genom olika slag av grupparbeten bör tillvaratagas. Stor vikt bör läggas vid rätta arbetsställningar, god belysning, lämpliga redskap och deras användning samt val av material med hänsyn till barnens förmåga och till de arbetsuppgifter som föreligger. Betydelsen av att ha tillgång till nödiga förvaringsutrymmen för material, redskap och barnens arbeten bör framhållas. 2. Virkning och stickning bör omfatta förfärdigande av föremål, som är lämpliga som elevarbeten i folkskolan. Eleverna bör efter beskrivning sticka t. ex. en vante och en raggsocka.

170 3. Den mångsidiga slöjden bör bl. a. omfatta förfärdigande av några föremål, som ingår i småslöjden i klass 3 i folkskolan, såsom troll, kastdockor och mascotar av garn, bokomslag, plånbok, saxetui, skinkpinnar m. m. Förutom vanlig slöjdmaterial kan användas papper, bast, spån, peddigrotting, vaxduk, galon, piprensare, kork m. m. I kursmomentet mångsidig slöjd bör också ingå undervisning i träslöjd, omkring 10—12 lektionstimmar. Undervisningen i träslöjd bör i främsta rummet omfatta användning av enkla handverktyg, mätnings- och spikningsövningar, sågning, målning av hyvlat virke, limning, uppsättning av klädkrokar, gardiner m. m. Eleverna bör i samband med den mångsidiga slöjden få någon kännedom om hemslöjdsföreningarnas organisation och arbetssätt. 4. Vid genomgången av symaskinens användning och skötsel bör såväl elektriska maskiner som trampmaskiner behandlas. Den tekniska utvecklingen på detta område bör beaktas. Lämplig utrustning för tillklippning, provning, strykning och pressning genomgås. 5. Hand- och maskinsömnaden bör omfatta förfärdigande av föremål, som utföres i folkskolan, varvid olika arbetsmoment inövas. Eleverna kan t. ex. sy ett förkläde, ett par shorts, en enkel nattdräkt eller ett örngott. I samband därmed göres tyg- och kostnadsberäkningar. Det är önskvärt, att ett par olika modeller av varje sort sys inom samma slöjdavdelning, så att tillvägagångssätt och detaljer på de olika modellerna kan demonstreras och diskuteras. Eleverna får därigenom ta del av något mer än de själva hinner sy. Monogram och övrig ornering, lämplig för linnesömnad, bör eleverna själva få komponera. Samarbete med teckningsundervisningen bör ske. 6. Kännedom om de viktigaste textila råvarorna samt undersökning av textilmaterial med hänsyn till ursprung, kvalitet och övriga egenskaper kan lämpligen ordnas i form av elevföredrag, eftersom materialkunskap även ingår i den övriga utbildningen. Nya material demonstreras och prövas. Vid val av material till arbeten är det av vikt, att det svarar mot den prestationsförmåga, som lärjungarna har under olika utvecklingsstadier. Upplysning om inköpskällor för olika slag av material lämnas eleverna. Lämpliga filmband visas. Studiebesök göres på museer, utställningar och fabriker. 7. Till kläd- och textilvård hör genomgång av lämpliga förvaringsutrymmen, vädring, borstning, fläckurtagning och pressning, förebyggande klädvård samt stoppning, lappning och lagning för hand och på maskin. Vikten av klädvård ur hygienisk och ekonomisk synpunkt bör särskilt framhållas. 8. I klädsömnaden ingår måttagning, färdiga mönsters användning — förstoring och förminskning —, tyg- och kostnadsberäkning, tillklippning, provning och pressning. Varje elev bör sy en enkel bomullsklänning eller något enkelt plagg av ylle. Både klänningen och ylleplagget bör vara så

171 enkla i modell och utförande, att de är lämpliga att sys av elever i folkskolan. 9. Uppläggning av textilbudget bör omfatta klädbudget för en familj och ett hems linneförråd. 10. Hemarbete får inte åläggas eleverna. 11. Metodikundervisningen bör utöver vad som anges i allmänna anvisningar och speciella anvisningar för ämnesmetodiken, omfatta en genomarbetning av folkskolans kurs i kvinnlig slöjd. Det är av stor betydelse, att eleverna får kännedom om arbeten lämpade för folkskolans olika klasser och åldersstadier och genom detta lära sig förstå den metodiska stegringen i arbetsuppgifterna. Härigenom blir praktiskt taget all undervisning metodik. De olika metodiska momenten för grundläggande sömnadsdetaljer bör noga genomgås. Som exempel på sådana detaljer kan nämnas: vikning, nålning, tråckling och fällning, kastning, knapp- och bandisättning, fällsöm, knapphål, tillklippning, skarv och användning av snedremsa, olika sprund, enklare prydnadssömmar, såsom förstygn med kastning, efterstygn, stjälkstygn, korsstygn, myrgång, enkel hålsöm och plattsöm. Anvisningar om utgivna metodiska handledningar bör lämnas. Det bör dock betonas, att undervisningen i folkskolan inte får bindas vid vissa serier. Vid utarbetandet av förslag till lämpliga arbetsuppgifter bör hänsyn tagas till att arbetena är för barnen tilltalande och verkligt användbara samt aktuella. Eleverna bör läras att variera modellerna. Nyheter på det textila området, som går att omsätta i skolarbetet, bör prövas. Slöjdundervisningen för vänsterhänta barn bör beaktas. Det bör särskilt betonas, att skolslöjden bör få olika karaktär i olika bygder och anpassas till ortens arbetsliv, bl. a. den hemslöjd som där förekommer. Litteratur, planschverk och mode journaler jämte annan åskådningsmateriel bör demonstreras. Trädgårdsskötsel

Fyraårig

linje

Klass II, 3/4 veckotimme, varav Va veckotimme teoretisk undervisning under vintermånaderna och 1 veckotimme praktiska övningar under vårmånaderna. Teoretisk undervisning. Människan och kulturväxterna. Hemträdgårdens, skolträdgårdens och typ växtodlingens planläggning. Jord och gödsel, jordbehandling, sådd och plantering. Praktiska övningar. Beskärning av fruktträd och prydnadsbuskar. Förökning och omplantering av krukväxter. Jordens gödsling och vårbearbetning. Sådd och plantering av köksväxter. Sådd av annuella prydnadsväxter. Växtetikettering. Demonstration av vårblommande växter.

172 Klass III, 3/4 veckotimme, varav 1 veckotimme praktiska övningar under höstmånaderna och Va veckotimme teoretisk undervisning under vintermånaderna. Praktiska övningar. Demonstration av höstblommande växter. Studiebesök i skolträdgård. Plantering av blomsterlökar för drivning i klassrum. Skörd och förvaring av frukt och köksväxter. Jordens höstbearbetning. Teoretisk undervisning. Odling av köksväxter, blomsterväxter, bär- och fruktväxter, anpassade för skolträdgården. Skolträdgårdens arbetskalender. Tvåårig

linje

Klass I, 3/4 veckotimme. Som för klass II 4 . Klass II, 3/4 veckotimme. Som för klass III 4 . Anvisningar 1. Den teoretiska undervisningen (omkring 16 lektionstimmar) förlägges till vintermånaderna. Vissa moment, såsom växtkännedom, skötsel av rumsväxter och plantering av blomsterlökar i k r u k a för drivning i klassrum, förutsattes bli behandlade under vår och höst på tid, som är anslagen till praktiska övningar. Kort orientering om den svenska trädgårdsodlingens historia (klostren, slottsträdgården e t c ) . Hemträdgårdens planläggning: grunderna för planlösning, inhägnad, gångar och plattstigar, prydnadsträdgården, ekonomiträdgården med köksväxt-, bär- och fruktodling, barnens trädgård m. m. Skolträdgårdens och typväxtodlingens planläggning: planlösning; gruppering av typväxter; planläggning av barnens enskilda och gemensamma odlingar; anskaffning av fröer och växtmaterial m. m. Kortfattad översikt över jordtyper och gödselmedel; jordbehandling under vår, sommar och höst; sådd och plantering samt ogräsbekämpning. Kortfattad översikt över odlingen av viktigare köks-, blomster-, bär- och fruktväxter. Skolträdgårdens arbetskalender: en kronologisk översikt över de löpande arbetena i en skolträdgård. 2. De praktiska övningarna förlägges till seminarieträdgården under våroch höstmånaderna med omkring 32 elevtimmar. Undervisningen bör ske i grupper om högst 12 elever. De praktiska övningarna bör helst anordnas som dubbellektioner. Den nödvändiga växtkännedomen förutsattes inhämtas under tid, som är anslagen till praktiska övningar. Eleverna bör sålunda beredas tillfälle att studera de vanligaste frukt- och bärväxterna, prydnadsväxter av olika slag — träd, buskar, perenner, utplanteringsväxter och annueller — köksväxter samt de i typväxtodlingen för en skolträdgård ingående växtslagen. Samtliga växtslag skall vara etiketterade.

173 Under vårmånaderna demonstreras och övas beskärning av vedartade växter, läggning av blomsterknölar i kruka samt omplantering av krukväxter; övning i jordens gödsling och iordningställande för sådd och plantering, sådd av köksväxter och annuella prydnadsväxter samt växtetikettering; demonstration av vårblommande växter. Under höstmånaderna genomgås de viktigaste av de eftersommar- och höstblommande prydnadsväxterna, växtmaterialet i typväxtodlingen liksom prydnadsträd och prydnadsbuskar. Studiebesök göres i en närbelägen skolträdgård. Plantering av blomsterlökar i kruka samt nedsättning för vinterförvaring demonstreras och övas. Drivningen bör ske i seminariets klassrum och lärosalar. I samband med arbetet med fruktens skörd och förvaring demonstreras de vanligaste äpple- och päronsorterna. Seminarieeleverna bör planlägga och anordna en mindre utställning av frukt, som hålles tillgänglig för samtliga seminarie- och övningsskoleklasser. Vid skörd av köksväxter bör lämpligt material utväljas för fröodling. Materialet utplanteras följande vår. Demonstration av kompostering av växtavfall. övning i jordens bearbetning.

Praktisk lärarutbildning

Fyraårig

linje

Klass IP. Auskultationer 12 dagar. Klass IIP. Metodik, 2 veckotimmar. Allmän metodik, 1j2 veckotimme. Folkskolans uppgift: fostran och undervisning. Arbetssättet i folkskolan: klassundervisning, olika former av individualiserad undervisning, samlad undervisning. Timplaner. Kursplaner. Undervisningens organiserande. Inlärningsmetoder. Läraren i klassen. Disciplinproblem. Ämnesmetodik (antal veckotimmar för respektive ämnen angives i timplanen). Genomgång av respektive ämnens metodiska behandling främst med hänsyn till gällande lärokurser i klasserna 4—8 i folkskolan. Någon inblick i undervisningen i klasserna 1—3, företrädesvis klass 3, samt i klass 9. Behandling av olika arbetsformer, som är lämpliga för respektive ämnen. Grupparbete och individualiserade arbetsformer. Koncentrationsläsning. Samordning mellan olika ämnen med hänsyn till samlad undervisning. Grundkurs och överkurs, översikt över läse- och lärobokslitteraturen. Uppgifter om preparationslitteratur och metodisk litteratur. Synpunkter på anordnandet av studieutflykter och exkursioner. Planläggning av lektioner. Kunskapskontroll med hänsyn till de olika läro- och övningsämnenas särart. Metodiska synpunkter på olika hjälpmedels användning. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälp1 medel, teknisk metodik, /2 veckotimme. Användning, skötsel och vård av tekniska hjälpmedel vid undervisningen, såsom dupliceringsapparater, epidiaskop, småbildsprojektor, filmprojektor, radiogrammofon, magnetofon.

174 övningar i att sköta de olika apparaterna. Metodiska anvisningar. Undervisningen meddelas i erforderlig utsträckning gruppvis. Metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, praktikmetodik, 1 veckotimme. Anvisningar för auskultationer och undervisningsövningar, planläggning av kursmoment och lektioner, elevernas övriga uppgifter i klassen, olika undervisningsmetoder. Diskussion av arbetet i klassen. Pedagogiska och metodiska frågor aktualiserade vid auskultationer och undervisningsövningar. Barniakttagelser. Barnens självverksamhet. Fostran och undervisning, ansvar och samarbete. Undervisningen meddelas i erforderlig utsträckning gruppvis. Auskultationer och undervisningsövningar. Auskultationer med övningslektioner, 18 dagar. Gruppauskultationer och gruppövningar, 2 veckotimmar. Varje elev håller i näst högsta klassen sammanlagt omkring 30 lektioner. Klass IV. Metodik, 3 veckotimmar. Allmän metodik, 1/2 veckotimme. Fortsatt behandling av tim- och kursplanen för folkskolan. Differentiering inom klassen, förstärkningsundervisning. Flerklassiga undervisningsavdelningar. Specialundervisning. Gällande föreskrifter för hemuppgifter, k u n skapskontroll och betygssättning. Skolförfattningar. Skoladministrativt arbete. Skolsociala anordningar. Skola och hem. Ämnesmetodik. Som för klass III 4 . Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik, Va veckotimme. Fortsatta övningar i att använda de i föregående klass genomgångna tekniska hjälpmedlen. Skötsel och vård av arbets- och undervisningsmateriel i allmänhet i läro- och övningsämnen, inredning av materielrum, inköp av undervisningsmateriel, skolsalens inredning. Allmänna metodiska anvisningar för användning av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel. Undervisningen meddelas i erforderlig utsträckning gruppvis. Metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, praktikmetodik, lx/a veckotimme. Kursplanering. Planläggning av lektioner. Diskussion av elevernas arbete i klassen. Pedagogiska och metodiska frågor aktualiserade vid auskultationer och undervisningsövningar. Individualiserade undervisningsformer. Undervisning i flerklassiga avdelningar. Undervisning av barn med tal-, läs- och skrivsvårigheter. Klasslärarens speciella uppgifter. Aktuella skolsociala frågor och disciplinfrågor. Användning av skolans boksamlingar. Undervisningen meddelas i erforderlig utsträckning gruppvis. 1 Den samlade undervisningens metodik, samordningsmetodik, /2 veckotimme. Principer för den samlade undervisningen. Planering och demonstrationer av intresse- och arbetsområden. Översikt över lämpliga hjälpmedel och lämplig undervisningsmateriel. Auskultationer och undervisningsövningar. Auskultationer med undervisningsövningar 48 dagar. Särskilda klasslärarövningar 6 dagar. Varje elev håller i avslutningsklassen sammanlagt omkring 66 lektioner

175 Tvåårig

linje

Klass I. Metodik, 2 veckotimmar. Som för klass III 4 . Auskultationer och undervisningsövningar. Som för klass III 4 . Klass II. Metodik, 3 veckotimmar. Som för klass IV4. Auskultationer och undervisningsövningar. Som för klass IV4. Anvisningar 1. Allmänna synpunkter. Den praktiska lärarutbildningen börjar med auskultationer. Under dessa bör eleverna inriktas på att göra barniakttagelser samt uppmärksamma lärarens sätt att behandla barnen. I begränsad omfattning bör eleverna beredas tillfälle att biträda läraren i hans arbete. Sedan eleven biträtt handledaren och samlat egen erfarenhet, bör han tilldelas självständiga arbetsuppgifter, t. ex. att ta hand om enskilda elever eller en grupp elever i en viss situation. Därefter bör eleven hålla s. k. övningslektioner, då h a n omhänderhar undervisningen helt i en klass en hel lektionstimme eller en del därav, övningslektioner kan hållas antingen i samband med auskultationer eller i form av gruppövningar eller serieövningar. Vid gruppövningar håller eleverna i en grupp i allmänhet enstaka lektioner. Under serieövningar omhänderhar däremot eleven undervisningen i ett ämne eller i en grupp av ämnen under en följd av lektioner. Såväl gruppövningar som serieövningar kan förläggas i samband med auskultationer. Övningslektionerna, vilka inte betygsättes, bör efter hand övergå i betygsatta lektioner. Mot slutet av den praktiska lärarutbildningen bör inläggas särskilda klasslärarövningar, då eleven under några dagar i följd omhänderhar klasslärarens arbetsuppgifter. Som grund för avgångsbetyget i undervisningsskicklighet bör ligga elevernas arbete under serieövningar och klasslärarövningar, utförda under sista utbildningsåret. Metodik 2. Den allmänna metodiken omfattar frågor, som hör intimt samman med läroämnet psykologi och pedagogik. Inom detta ämne behandlas undervisningens grunder med utgångspunkt från den vetenskapliga forskningens resultat. I den allmänna metodiken bör de allmänna principerna belysas genom diskussion av gällande stadgor och undervisningsplaner. Det är av vikt, att nya rön beaktas. Aktuella metodiska och pedagogiska spörsmål bör tagas upp till diskussion, så att eleven inte efter avslutade studier står främmande inför den pedagogiska idédebatten. Det är nödvändigt, att eleverna får klart för sig, att debatten alltid går vidare och att de inte går ut från seminariet som färdiga lärare. Skolans huvuduppgifter, fostran och undervisning, bör i olika sammanhang diskuteras med utgångspunkt från gällande undervisningsplaner.

176 I klass III 4 behandlas t. ex. sådana frågor som klassundervisning, gruppundervisning, annat individuellt arbete, aktivitetsbetonade undervisningsmetoder, grupparbete och samlad undervisning. Eleven bör göras förtrogen med gällande föreskrifter i timplaner, kursplaner och metodiska anvisningar. Om det låter sig göra, bör de olika arbetsformerna demonstreras, vilket lämpligen kan ske i samband med auskultationer. Åskådligheten i undervisningen och barnens självverksamhet bör diskuteras. Planläggning av lektioner och kursavsnitt bör behandlas grundligt. Inlärningstekniska frågor diskuteras och exemplifieras. Disciplinfrågor på olika åldersstadier diskuteras. I klass IV* fortsätter den allmänna metodiken med speciella problem. Vid den fortsatta behandlingen av tim- och kursplaner för folkskolan bör exempelvis följande moment beaktas: differentieringsproblem, förstärkningsanordningar, periodläsning, lärjungarnas självverksamhet, åskådlighet i undervisningen. Undervisningen i flerklassiga avdelningar genomgås i anslutning till gällande föreskrifter; kursväxling och tysta övningar behandlas och demonstreras under auskultationer. Hjälpklassundervisningen och annan specialundervisning diskuteras. Förhållandena vid specialundervisning behandlas med utgångspunkt från de teoretiska synpunkter, som lämnats på dessa problem i undervisningen i modersmålet samt i psykologi och pedagogik. Auskultationer förlägges till olika specialklasser och till särskild specialundervisning. Hemuppgifter, olika former för kunskapsprövningar, diagnostiska prov, standardprov, betygssättning och flyttning diskuteras med utgångspunkt från den behandling, som dessa frågor fått i ämnet psykologi och pedagogik. För den enskilde läraren väsentliga delar av gällande stadgor behandlas. Skoladministrativt arbete belyses lämpligast med exempel. Eleverna bör beredas tillfälle att fylla i olika typer av blanketter och föra klassjournal för en folkskoleklass. Formerna för tillsättning av lärartjänster genomgås. Samarbetet mellan skola och hem diskuteras, och aktuella fall tages upp till behandling. Eleverna bör beredas tillfälle att närvara vid föräldramöten. 3. I ämnesmetodiken bör de enskilda ämnenas särart komina till uttryck. Olika specialister inom seminariets lärarkår kan och bör anlitas för speciella frågor. Det är dock mycket betydelsefullt, att undervisningen i de olika ämnena samordnas genom samråd mellan respektive lärare. Undervisningen på olika stadier bör diskuteras. Väsentliga och metodiskt sett besvärliga delar av gängse kurser för folkskolan bör behandlas, varvid möjligheter till grupparbete och andra individualiserade arbetsmetoder bör beaktas. För metodik i övningsämnena har ingen särskild tid angivits. Den metodiska behandlingen av respektive ämnen bör ske parallellt med den övriga undervisningen. Samordning med de teoretiska läroämnena bör äga rum. Olika hjälpmedel och modern undervisningsmateriel demonstreras, och

177 eleverna bör också beredas tillfälle till övning därmed. I främsta r u m m e t bör ämnesmetodiken inriktas på klasserna 4—8. Med hänsyn till att folkskollärare bör ha en viss kännedom om de kunskaper och färdigheter, som meddelas i klasserna 1—3, bör eleverna få en inblick i kurserna på detta stadium. Eftersom den obligatoriska skolan i allt större omfattning blir nioårig, bör eleverna med hänsyn till målsättningen för undervisningen i klasserna 4—8 få en inblick i undervisningen även i klass 9. 4. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik. Under höstterminen i klass III* bör eleverna lära sig att handha de enklaste tekniska hjälpmedlen. Olika typer av dupliceringsapparater bör i första hand demonstreras. Enkla apparater bör därvid inte förbises. Konstruktionsprinciperna för epidiaskop och småbildsprojektorer bör genomgås. Allt för mycken tid bör inte ägnas åt de rent tekniska detaljerna. Följande moment bör tagas upp till behandling: skötsel och vård av apparater, rengöring, lämpliga förvaringssätt; anvisningar för framställning av handgjorda genomskinliga bilder och fotografiska diapositiv; utbyte av lampor och omställning av apparater för anslutning till olika elektriska spänningar; övningar i att läsa anvisningar för olika apparattyper; igenkänningstecken för växelström, likström och allström. Beträffande stum- och ljudfilmsprojektorer, som lämpligen genomgås i klass III*, är det väsentligt, att tillräckligt omfattande manuella övningar sker i insättning av film samt i återspolning. Någon detaljerad genomgång av konstruktionen för radioapparater, grammofoner och magnetofoner bör inte förekomma. Manuella övningar i att sköta apparaterna bör dominera. Olika typer av magnetofoner och grammofoner bör genomgås. Vidare bör följande moment behandlas: mörkläggningsanordningar, vägguttag för elektrisk energi, projektionsdukar, anvisningar om filmarkiv, allmänna metodiska föreskrifter i anslutning till utgivna anvisningar. Den speciella användningen av apparaterna inom olika läro- och övningsämnen behandlas i samband med ämnesmetodiken. I klass IV4 bör en sammanfattande repetition äga rum av de i klass III* genomgångna apparaterna. Repetitionen bör ske i form av övningar i att använda apparaterna under metodiklektioner men först och främst i samband med undervisningsövningar i olika former. Eleverna bör beredas tillfälle att under några dagar sköta ett materielrum. Särskilt bör ordningens betydelse betonas och vikten av att söndrig och försliten materiel ersattes eller återställes i fullgott skick. Inredning av materielrum diskuteras, och olika typer av föredömliga materielrum demonstreras. Allmänna metodiska anvisningar för användning av undervisningsmaterielen bör diskuteras. Den för respektive läro- och övningsämnen erforderliga speciella materielen och dess användning bör behandlas under ämnesmetodiken. An1 2 — 709254

178 visningar för inköp av materiel bör ges, och materielvårdarens uppgifter diskuteras. Skolsalens ändamålsenliga inredning och tekniska utrustning diskuteiras med utgångspunkt från gällande normer och anvisningar. Ny undervisningsmateriel och nya tekniska hjälpmedel demonstreras v i d lämpliga tillfällen. Med hänsyn till de speciella förhållandena vid undervisningen i t e k nisk metodik bör denna undervisning i stor omfattning meddelas gruppvis. Tab. 1 visar en plan för den tekniska metodikens organisation. Planen är dock endast avsedd att tjäna som exempel. Tabell 1. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik Gruppindelning och elevtimmar Moment i den tekniska metodiken

a) Dupliceringsapparater, skötsel och vård b) Projektionsapparater, skötsel, vård och metodiska anvisningar c) Filmprojektorer, skötsel, vård och metodiska anvisningar d) Radioapparater och grammofoner, skötsel, vård och metodik e) Magnetofoner, skötsel, vård och metodiska anvisningar f) Undervisningsmateriel, förvaring, skötsel, vård och metodik g) Skolsalens inredning och tekniska utrustning h) Aktuella nyheter Summa timmar

Antal grupper

Lektionstimmar Hel klass per grupp

Elevtimmar

Lärartimmair

2 2

2 3

2 3

4 6

—

—

—

Sammanfattning: Elevtimmar, 1 veckotimme, varav % veckotimme i klass I I I och % veckotimme i klass IV. Lärartimmar, 3 veckotimmar.

5. Metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, praktikmetodik. Praktikmetodiken i klass II 4 bör vara en inledning till elevernas auskultationer. Den bör börja med några helklasslektioner, då målsättningen för den praktiska lärarutbildningen klarlägges. En redogörelse bör i samband därmed lämnas för övningsskolans organisation jämte en överblick över seminarieortens skolorganisation. Eleverna bör därvid erhålla konkreta anvisningar för effektivt auskultationsarbete, under vilket barniakttagelserna, som genomföres i samarbete med läraren i psykologi och pedagogik, är ett betydelsefullt moment. Speciella anvisningar för systematiska observationer av barn bör meddelas. Förutom direkta barniakttagelser bör även andra speciella arbetsuppgifter tilldelas de auskulte-

179 rande eleverna, t. ex. att under en eller flera lektioner inrikta uppmärksamheten på frågeformulering, förhörsteknik, genomgång av nya kursmoment, repetitioner, hur barnens uppmärksamhet inriktas på väsentligheter i kursen. Planläggning av såväl enstaka lektioner som längre k u r s avsnitt bör ske. Eleverna bör i samband med praktikmetodiken på lämpligt sätt redovisa sina iakttagelser under auskultationerna. Praktikmetodiken i klass I2 bör inledas på sätt, som ovan angivits för klass II 4 . I tab. 2 visas ett exempel på hur praktikmetodiken i klass II* lämpligen kan organiseras. Tabell 2. Praktikmetodik i klass IP Auskultationsdagar Lektioner med i följd hel seminarieklass Före första auskultationsperioden 6 6

Lektioner per elevgrupp (6 grupper)

Elevlektioner

Lärartimmar

1 3 3

4 3 3

9 18 18

Summa

3 I klass III* fortsätter den i klass II 4 påbörjade praktikmetodiken. Med beaktande av de anvisningar, som lämnats i sistnämnda klass, meddelas helklassvis anvisningar för auskultationer och undervisningsövningar. I samband därmed diskuteras planläggning av lektioner med utgångspunkt från konkreta exempel. Såväl av elever som av lärare hållna lektioner bör diskuteras. Barnens behov av aktivt arbete bör belysas, och i anknytning till vad som händer i klassen bör sådana problem som fostran—undervisning och ansvar—samarbete tagas upp till behandling. I samband med auskultationerna bör eleverna erhålla speciella uppgifter som i klass II 4 . I övrig metodikundervisning behandlade undervisningsformer diskuteras med utgångspunkt från demonstrationslektioner. Under Tabell 3. Praktikmetodik

i klass III* Elevtimmar

Lärartimmar

Lektionsinnehåll

Antal grupper

Förberedande anvisningar Metodik i samband med auskultationer 6 + 6 + 6 dagar Metodik i samband med gruppauskultationer, 6 perioder (se tab. 4)

2 12

3y2

Summa

—

—

Sammanfattning: Elevtimmar, 1 veckotimme. Lärartimmar, 6 veckotimmar.

per period

under läsåret

per period

under läsåret 6

—

180 metodiklektionerna bör elever, som auskulterar i olika övningsskoleklasser, beredas tillfälle att utbyta erfarenheter och diskutera aktuella pedagogiska problem. I tab. 3 och 4 visas ett exempel på hur praktikmetodiken lämpligen k a n organiseras i klass III*. Tabell 4. Praktikmetodik i samband med gruppauskultationer och gruppövningar i klass III* Elevtimmar Vecka i perioden

1 2 3 4 5

Lärartimmax

Elevgrupper A

B

C

D

y2

y2

y2

1 E

F

y2

y2

A—C D—F —

K

i

l Summa

i

i

i

i

3y2

i

—

—

-

3 2 6

i —

17 Under praktikmetodiken i klass IV4 bör inte enbart rent pedagogiska frågor u t a n även skolsociala problem och aktuella disciplinfall diskuteras. Klasslärarens många uppgifter belyses med utgångspunkt från vad som händer i klassen. Lärarens kontakter med hemmen och med kommunala institutioner bör tagas upp till behandling. Elever, som vid olika tillfällen auskulterat i en och samma klass, bör i samband med praktikmetodiken få tillfälle att under ett läsår utbyta sina erfarenheter för att härigenom få en uppfattning om hur undervisningsarbetet fortskridit i klassen. Individualiserande undervisningsmetoder bör ägnas särskild uppmärksamhet. Problem i samband med undervisningen i flerklassiga avdelningar behandlas i samband med auskultationer i B-skolor. Behandlingen av barn med särskilda inlärningssvårigheter, särskilt tal-, läs- och skrivsvårigheter, bör diskuteras. Lämpliga sätt för att i undervisningen använda en skolas boksamlingar, såväl det gemensamma biblioteket som klassbiblioteken, bör ägnas särskild uppmärksamhet. Med utgångspunkt från kursplanen för auskultationer och undervisningsövningar och anvisningarna för deras anordnande lämnas i tab. 5 och 6 exempel på hur praktikmetodiken kan organiseras. 6. Den samlade undervisningens metodik, samordningsmetodik, avser i främsta rummet att på grundval av den metodikundervisning, som har meddelats i olika läro- och övningsämnen, ge exempel på hur samlad undervisning kan organiseras. Större delen av undervisningen bör anslås till planering och praktisk demonstration av olika intresse- och arbetsområden. Betydelsen av att belysa ett av särskilda händelser och omständigheter aktualiserat lärostoff bör framhållas. Planeringen av kursavsnitt kan ut-

181 Tabell 5. Praktikmetodik

Lektionsinnehåll

Antal elevgrupper

Metodik i samband med auskultationer och undervisningsövningar 8 veckor (se tab. 6) Metodik vid auskultationer vid special-

4 12

Lärartimmar

Elevtimmar per period

under läsåret

per period

under läsåret

1 1 2

8 8 16

1 4 24

8 32 192

6 1

5 8

30 8

—

—

—

270 Diskussion om aktuella problem Summa

i klass IV*

Sammanfattning: Elevtimmar, 1 % veckotimme. Lärartimmar, 9 veckotimmar. Tabell 6. Praktikmetodik

i klass IV*

Elevtimmar Elevgrupper

Dag under veckan

1 2 3 4 5 6

y4

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

klass

LärarHel- timmar klass 1

% % 1 Summa

1 4

12 1 2 2 12 29

1 En helklasstimme kan förläggas antingen före auskultationernas början eller andra dagen i auskultationsveckan.

formas som grupparbeten. Varje elevgrupp bör planera ett par arbetsområden, företrädesvis för klasserna 4—6, för att sedan genomföra det utarbetade förslaget under undervisningsövningar. Såväl utarbetade planer som erfarenheter från de praktiska demonstrationerna diskuteras. Vid ämneskonferensens detaljplanering av kursen i samordningsmetodiken bör samråd äga r u m med lärarna i samtliga läro- och övningsämnen samt i metodik. Auskultationer

och

undervisningsövningar

7. Vid auskultationer i klass II 4 uppdelas lämpligen eleverna i 6 grupper med 4 elever per grupp. Besöken förlägges lämpligen till övningsskoleklasserna 3—6 och bör för varje elev vid varje auskultationstillfälle omfatta minst 3 dagar i följd, dock minst en 6-dagarsperiod. Alternativt kan halvdagsauskultationer förekomma i viss utsträckning. Dock iakttages alltid, att den sammanlagda tiden för auskultationer blir oförändrad och att auskultationerna fördelas likformigt över schemats olika timmar. I anvis-

182 ningarna för praktikmetodiken lämnas exempel på arbetsuppgifter vid auskultationerna. Seminarieeleven bör i begränsad omfattning beredas tillfälle att biträda läraren, dock utan att helt övertaga undervisningen. 8. I klass III 4 bör heldagsauskultationerna för varje elev i regel omfatta tre 6-dagarsperioder. Antingen bör hela eller halva klassen auskultera samtidigt. Två elever kan lämpligen auskultera samtidigt i samma klass. Under auskultationerna göres barniakttagelser, varjämte elevernas uppmärksamhet inriktas på klasslärarens arbete som i föregående klass. Arbete med metodiska detaljuppgifter och kursplaneringsuppgifter av olika slag bör förekomma med utgångspunkt från studium av veckouppgifter och årskurser för ifrågavarande övningsskoleklass. Eleverna börjar med att biträda läraren i hans arbete. Sedan övertar de undervisningen själva, en del av en lektion eller en hel lektion, och håller då s. k. övningslektioner, vilka inte betygsättes. Varje elev bör under dessa auskultationer hålla omkring 24 övningslektioner. Det är av vikt, att seminarieeleverna beredes tillfälle att lära känna lärjungarna i respektive auskultationsklasser, innan övningslektionerna hålles, övningslektionerna bör således ligga under senare delen av varje auskultationsperiod. Gruppauskultationer och gruppövningar, 2 veckotimmar, bör i medeltal omfatta 1 veckotimme gruppauskultationer och 1 veckotimme gruppövningar eller halva läsåret 2 veckotimmar gruppauskultationer och halva läsåret 2 veckotimmar gruppövningar. Vid gruppauskultationer indelas klassen efter förhållandena i 6, 4 eller 2 grupper. Gruppauskultationerna avser i främsta rummet att bereda eleverna tillfälle att följa, hur olika kursavsnitt behandlas, t. ex. särskilt viktiga moment i modersmålet och matematik. Vid gruppövningarna kan klassen indelas i 6 grupper med 4 elever per grupp och läsåret i 6 perioder. Fördelas gruppövningarna över hela läsåret, håller varje elev i medeltal 1 lektion per period. Koncentreras däremot gruppövningarna till halva läsåret, håller varje elev i medeltal 2 lektioner per period. I båda fallen beräknas antalet av varje elev hållna lektioner till sammanlagt 6 per läsår. Varje gruppövningsperiod skall börja med en av klassläraren hållen s. k. handledarlektion. För att befordra ökad koncentration i arbetet kan gruppauskultationerna och gruppövningarna eller bådadera utbytas mot heldagsauskultationer med övningslektioner i begränsad omfattning. En veckotimme skall då beräknas motsvara 6 dagar under ett läsår. Vid den omräkning av antalet veckotimmar i respektive ämnen, som härvid blir nödvändig, skall bestämmelserna i punkt 2 i Anmärkningar till timplanerna tillämpas. Varje elev i klass III 4 bör, oberoende av vilken plan som följes vid den praktiska lärarutbildningen, hålla sammanlagt omkring 30 lektioner. 9. I klass IV4 bör varje auskultationstillfälle omfatta 6—12 dagar i följd utom vid auskultationer i olika typer av specialklasser.

183 Under sammanlagt 42 dagar, varav minst 6 dagar i B-skolor, om möjligt i B 2- och B 3-skolor, anordnas auskultationer eller auskultationer med undervisningsövningar, företrädesvis serieövningar. Varje elev, som deltager i engelsk behörighetskurs, beräknas då hålla omkring 44 lektioner, fördelade på 11—12 serier om 3—6 lektioner per serie, och varje elev, som inte deltager i engelsk behörighetskurs, beräknas hålla i medeltal 40 lektioner, fördelade på 9—10 kortare serier om 3—6 lektioner. Därjämte bör högst 6 dagar, i den mån möjligheter därtill gives, anslås för auskultationer i specialklasser, för studier av särskild specialundervisning samt för studiebesök i andra skolor, t. ex. skolor för blinda och döva, yrkesskolor eller internatskolor. Under de 6 dagar, som ytterligare anslås för särskilda klasslärarövningar, beräknas varje elev hålla omkring 24 lektioner. Med hänsyn till elevernas arbetsbelastning torde det inte vara tillrådligt, att eleverna under klasslärarövningarna övertager all undervisning i en klass. Klasslärarövningarna bör föregås av auskultationer i den klassavdelning, där övningarna skall äga rum. Under den period, då en elev har särskilda klasslärarövningar, bör han beredas tillfälle till övningar i att omhänderha klassbiblioteket och deltaga i skötseln av det för alla lärjungar gemensamma biblioteket. Vid auskultationer i samband med undervisningsövningar kan lämpligen två elever auskultera samtidigt. Vid auskultationer i olika typer av specialklasser och vid studiebesök i andra skolor kan ett större antal elever, 4 eller 6, auskultera samtidigt. Varje elev, som deltager i engelsk behörighetskurs, beräknas i avslutningsklassen hålla sammanlagt omkring 68 lektioner, och varje elev, som inte deltager i engelsk behörighetskurs, sammanlagt omkring 64 lektioner. Totala antalet lektioner, som varje elev beräknas hålla under sin utbildningstid, blir således för elev, som deltager i engelsk behörighetskurs, sammanlagt omkring 98 och för annan elev sammanlagt omkring 94 eller i medeltal sammanlagt omkring 96. 10. Huvuddelen av antalet auskultationer och undervisningsövningar bör vid fördelningen på olika stadier av folkskolan förläggas till klasserna 4—8. Auskultationer och elevlektioner bör endast till en mindre del förläggas till klasserna 1—3, företrädesvis klass 3, och till klass 9 i de fall, då sistnämnda klass ingår i övningsskolans organisation. Vid fördelningen av elevlektioner på olika läro- och övningsämnen bör tillses, att i regel varje elev beredes tillfälle att undervisa i varje på folkskolans timplan förekommande ämne. De flesta elevlektionerna bör dock anslås till ämnena modersmålet och matematik med fördelning på klasser tillhörande olika åldersstadier. I klass II 4 bör eleverna företrädesvis auskultera i klasserna 3—6.

184 I klass III 4 förlägges auskultationer och elevlektioner företrädesvis till klasserna 4—6 men även till klasserna 1—3, särskilt till klass 3. I klass IV4 förlägges auskultationer och elevlektioner företrädesvis till klasserna 4—8 samt ett mindre antal till klasserna 1—3, huvudsakligen klass 3, och eventuellt till klass 9. I tab. 7 visas ett exempel på en för klass III 4 avsedd plan för undervisningsövningarnas fördelning på olika ämnen och stadier och i tab. 8 ett exempel på för klass IV4 avsedd plan. För elever, som ej deltager i undervisningsövningar i engelska, kan antalet elevlektioner exempelvis i modersmålet och matematik ökas med två per ämne. Sammanlagda antalet elevlektioner för dessa elever bör då uppgå till omkring 64. Såsom i annat sammanhang har påpekats, bör i folkskolan en samordning mellan olika undervisningsämnen äga rum, samlad undervisning. Härvid kan lämpligen elevlektioner i ett eller flera orienteringsämnen och lämpliga övningsämnen samordnas med elevlektioner i modersmålet. Tabell 7. Elevlektioner i klass III* Klasser i övningsskolan

Ämnen

(1—)3 Kristendomskunskap Modersmålet Historia Samhällskunskap Geografi Naturkunskap Hembygdskunskap med arbetsövningar Matematik Teckning Musik Gymnastik med lek och idrott Slöjd (m. eller kv.) Summa

2 2 1 7

Summa

4—6 2 8 2 1 2 1 5 l1 (l) 1

2 10 2 1 2 1 2 7 1

1 1

30 Teckning eller musik.

11. Med utgångspunkt från i kursplanen med anvisningar för klass IV4 givna riktlinjer för undervisningsövningar och auskultationer av olika slag har följande sammanställning gjorts som exempel på planläggning. A. Den praktiska lärarutbildningen i klass IV4 fördelas på fyra praktikperioder; två på 12 dagar och två på 15 dagar. B. Klassen indelas i 6 grupper (1—6) med fyra elever per grupp (1—4). Varje elev tilldelas ett nummer med två siffror; första siffran anger den grupp, som eleven tillhör, och den andra elevens nummer inom gruppen. Elev 32 betyder således elev nummer 2 i grupp 3.

185 Tabell 8. Elevlektioner i klass IV* Klasser i övningsskolan

Ämnen 3

(1—)3 Kristendomskunskap Modersmålet Engelska Historia 1 Samhällskunskap 1 Geografi 1 Naturkunskap 1 , biologi fysik eller k e m i . . . . Matematik 2 Teckning Musik Gymnastik med lek och idrott Slöjd

7—8 (9)

4 6 4 3 3 (4) 3 (3) 6

6 4 (3) (3) 4 (3) 3 5

(5)

4 Summa

Summa

4—6

4 16 8 3 3 4 3 O

3 3 4 3

11 3 3 4 3

1 Ettdera av ämnena historia, samhällskunskap, geografi eller naturkunskap kan utbytas mot hembygdskunskap. 2 Teckning kan utbytas mot arbetsövningar i samband med hembygdskunskap. 3 Antal lektioner inom parentes betyder alternativt förslag.

Följande förkortningar användes: d = dagar, a-|-uö = auskultationer med undervisningsövningar, ab = auskultationer i B-skolor, om möjligt i B2- och B3-skolor, med eller utan undervisningsövningar, klö = särskilda klasslärarövningar, asp = auskultationer i specialklasser jämte studiebesök i andra skolor. C. Fördelningen av de olika momenten på olika perioder av den praktiska lärarutbildningen kan ske enligt planen i tab. 9 a—c. Tabell 9a. Fördelning

av olika utbildningsmoment

Period 1 2 3 4

praktikperioder

Elev 11 12 13 14

14 11 12 13

13 14 11 12

12 13 14 11

21 22 23 24

24 21 22 23

23 24 21 22

22 23 24 21

12d

6d a +uö 6d aB

12d

6d a +uö 6d asp

12d

6d a +uö 6d aB

12d

6d a +uo 6d asp

1—2 a +uö

3—4

på fyra

9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d aB

a +uö 9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d asp

a +uö 9d a +uö 6d klö

9d a +uo 6d aB

a + uo 9d a +uö 6d klö

9d a +uo 6d asp

186 Tabell 9b. Fördelning av olika utbildningsmoment på fyra praktikperioder Period 1 2 3 4

Elev 31 32 33 34

34 31 32 33

33 34 31 32

32 33 34 31

41 42 43 44

44 41 42 43

43 44 41 42

42 43 44 41

12d

6d a +uö 6d aB

12d

6d a +uö 6d asp

12d

6d a +uö 6d aB

12d

6d a +uö 6d asp

1—2 a +uö

3—4

9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d aB

a +uö 9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d asp

a +uö 9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d aB

a +uö 9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d asp

Tabell 9c. Fördelning av olika utbildningsmoment på fyra praktikperioder Period 1 2 3 4

1—2

3—4

Elev 51 52 53 54

54 51 52 53

53 54 51 52

52 53 54 51

61 62 63 64

64 61 62 63

63 64 61 62

62 63 64 61

12d

6d a +uö 6d aB

12d

6d a +uö 6d asp

12d

6d a +uö 6d aB

12d

6d a +uö 6d asp

a +uö 9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d aB

a +uö 9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d asp

a +uö 9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d aB

a +uö 9d a +uö 6d klö

9d a +uö 6d asp

Exempel: elev 34 har under praktikperiod 1 auskultationer med undervisningsövningar sammanlagt 12 dagar, varav 6 dagar i B-skolor; under praktikperiod 2 auskultationer med undervisningsövningar 12 dagar; under praktikperiod 3 auskultationer med undervisningsövningar 9 dagar samt auskultationer i specialklasser och andra skolor 6 dagar; under praktikperiod 4 auskultationer med undervisningsövningar 9 dagar samt särskilda klasslärarövningar 6 dagar. Vid auskultationer med undervisningsövningar arbetar två elever i samma klass. En elev med udda nummer i en grupp kombineras med en elev med j ä m n t nummer i en annan grupp, t. ex. elev nummer 21 med elev nummer 42. Genom en sådan kombination blir den elev, som skall ha särskilda klasslärarövningar, ensam i klassen, när sådana övningar börjar under perioderna 3 och 4. Den andra eleven är samtidigt upptagen av antingen besök i B-skolor eller auskultationer i specialklasser jämte studiebesök i andra skolor.

187 D. Med utgångspunkt från fördelningen av auskultationer och elevlektioner på olika läro- och övningsämnen (tab. 8) och från planen i punkt C (tab. 9) kan elevlektioner för en grupp om 4 elever ordnas enligt tab. 10. I modersmålet bör varje elev utöver lektioner under särskilda klasslärarövningar tilldelas två serieövningar i lämplig kombination med andra ämnen och i matematik utöver klasslärarövningarna en serieövning. Utöver serierna i de båda nämnda ämnena bör varje elev fullgöra 8 serieövningar bland följande undervisningsämnen: kristendomskunskap, engelska, historia, samhällskunskap, geografi, naturkunskap, biologi, fysik eller kemi, teckning, musik, gymnastik med lek och idrott samt slöjd. Varje elev, som deltager i engelsk behörighetskurs, bör i engelska ha antingen 2 serieövningar eller 1 serieövning jämte lektioner under klasslärarövningarna. Under klasslärarövningarna bör varje elev utöver lektioner i modersmålet och matematik ha lektioner företrädesvis i de ämnen, som inte ingår i hans serieövningar. Enligt den uppgjorda planen i tab. 10 för en grupp (nr 1) tilldelas varje elev med engelsk behörighetskurs serieövningar på 44 och klasslärarövningar på omkring 24 lektioner. För andra grupper måste man räkna med andra ämneskombinationer alltefter tillgången på övningsskoleklasser och handledareklasser. Tabell 10. Elevlektioner för en grupp elever under den praktiska utbildningen i 7 V4 Elev

Period 1 2 3 4

1—2

3—4

11 12 13 14

14 11 12 13

13 14 11 12

12 13 14 11

12d, a +uö Modersmålet Engelska Historia Gymnastik m. lek och idrott

6d, a + u ö 6d, aB Matematik Kristendomsk. Teckning

12d, a +uö Modersmålet Engelska Geografi Musik

6d, a + u ö 6d, asp Naturkunskap (biologi) Slöjd

9d, a + u ö Modersmålet 6d, klö

9d, a +uö 6d, aB Matematik Kristendomsk. Naturkunskap (fysik eller kemi) Teckning

9d, a + u ö Modersmålet 6d, klö

9d, a + u ö 6d, asp Samhällskunskap Naturkunskap (biologi) Slöjd

Exempel: elev nr 12 har första praktikperioden under 6 dagar auskultationer, varunder han håller sammanlagt omkring 6 lektioner i naturkunskap och slöjd samt under 6 dagar auskultationer i specialklasser eller studiebesök i andra skolor. Under andra perioden har samma elev auskul-

188 tationer med undervisningsövningar 12 dagar, varunder han håller sammanlagt omkring 16 lektioner i ämnena modersmålet, engelska, historia och gymnastik med lek och idrott. Under tredje perioden har eleven under 15 dagar sammanlagt auskultationer och undervisningsövningar, varunder han håller sammanlagt omkring 16 lektioner i ämnena matematik, kristendomskunskap, fysik eller kemi, och teckning. Under fjärde perioden har eleven först under 9 dagar auskultationer, varunder h a n har en serie i modersmålet omfattande omkring 6 lektioner. Han fortsätter därefter i samma klass med klasslärarövningar under 6 dagar, varunder han har omkring 24 lektioner företrädesvis i ämnena modersmålet, engelska, samhällskunskap, geografi, matematik och musik.

F . F ö r s l a g till u n d e r v i s n i n g s p l a n för v i d a r e u t b i l d n i n g a v s m å s k o l l ä r a r e till folkskollärare

I. Allmänna anvisningar Vid utformningen av studiegången för vidareutbildningslinjen har särskild hänsyn tagits till den teoretiska och praktiska utbildning, som småskollärarna förvärvat under sina seminariestudier. I övrigt gäller allmänna anvisningar till undervisningsplan för utbildning av folkskollärare i tillämpliga delar. II. Timplan I nedanstående tabell angives antalet veckotimmar. Siffrorna inom parentes anger den tid, som av angivet veckotimtal skall ägnas åt metodikundervisning. Timplan för vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare Ämne Kristendomskunskap Modersmålet Bibliotekskunskap Engelska Historia Samhällskunskap Geografi Psykologi och pedagogik Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi Teckning Musik Gymnastik med lek och idrott

Klass I

Klass II

Summa

1 2

1 (1) 2 (1)

(1) (1)

4 4 (%) 2 (%) 5 (1) 3

Summa

2 (y 2 )

iy2 5 (1)

3 (y 2 ) 2 (1)

3 (y2)

3 y2 (i)

is y4

i 2

2 42 d 1 [7]

Summa 29

(y2) (%) (y2)

i y2

2 2 3

Praktisk lärarutbildning: Metodik Auskultationer och undervisningsövningar.... Totalsumma

y4

2 +[7] 20 y4

5 (1) 3y2(D 2 3 5 46 y4 3 [7] 3 + [7] 49 y4

+ [71 1

6 dagar motsvarar 1 veckotimme.

190 Anmärkningar till timplanen

1. Till tid utom timplanen förlägges: kurs i engelska, 4 veckotimmar i klass I, för elev, som ej har godkänt vitsord i engelska i realexamen, i fyllnadsprövning till denna examen eller i särskild prövning enligt fordringarna för realexamen, eller på sätt skolöverstyrelsen föreskriver styrker sig äga däremot svarande kunskaper; frivillig kurs i engelska för behörighet att undervisa i engelska i folkskolan, 3 veckotimmar i klass I och 2 veckotimmar i klass II, sammanlagt 5 veckotimmar; för tillträde till den frivilliga behörighetskursen i engelska krävs antingen realexamenskunskaper i engelska samt godkänt vitsord i den frivilliga kursen i engelska på småskollärarlinje eller att sökanden på sätt skolöverstyrelsen föreskriver, styrker sig äga däremot svarande kunskaper; frivillig veckan;

teckning

under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i

körsång under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i veckan; individuell undervisning i instrumentalmusik, sammanlagt högst 5 lärartimmar i veckan för varje klass; frivillig orkesterspelning i veckan;

under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme

frivillig gymnastik med lek och idrott under lärares ledning, sammanlagt 1 lärartimme i veckan. 2. Om undervisningen i ett eller flera ämnen organiseras så, att antalet normala studieveckor för läro- och övningsämnen understiger 30 per år, skall antalet veckotimmar i respektive ämnen ökas i proportion till minskningen av antalet normala studieveckor. Antalet effektiva veckotimmar erhålles genom att multiplicera antalet veckotimmar enligt timplanen med 30 och dividera med antalet normala studieveckor. Det så erhållna veckotimtalet för varje ämne avrundas till närmast liggande V* veckotimtal. Det ökade antalet undervisningstimmar under de normala studieveckorna enligt ovan angivna anvisningar kan efter kollegiebeslut helt eller delvis användas för gruppundervisning och individuell handledning. 3. För att möjliggöra friare arbetsformer, må klassen, då elevantalet är större än 16, helt eller delvis under ett antal lektionstimmar, som av skolöverstyrelsen på rektors förslag bestämmes, vara uppdelad i två eller flera grupper, som undervisas var för sig på olika tider. III. Kursplaner I fråga om anvisningar till kursplanerna hänvisas till anvisningar, som utformats till kursplanerna för utbildning av folkskollärare.

191 Kristendomskunskap

Klass I, 1 veckotimme. Religionspsykologiska spörsmål. Bibelkunskap: valda delar av evangelierna. Kristendomen i nutiden: de kristna huvudkyrkorna, världsmissionen och de ekumeniska strävandena. Klass II, 1 veckotimme. Metodik: några viktiga moment ur Gamla testamentet; ett urval berättelser om Jesu liv och apostlarnas verksamhet; genomgång av Jesu tal och liknelser; viktiga moment av kristendomens historia; den kristna tros- och livsåskådningen; allt med anknytning till folkskolans kurser för klasserna 4—8. Modersmålet

Klass I, 2 veckotimmar. Läsning av nyare svensk och utländsk litteratur i form av fria litteraturstudier och deltagande i studiecirkelövningar. Dansk och norsk litteratur i original. Sakprosa. Språk- och stilhistoria. Svenska språkets släktskapsförhållanden. Arvord, lånord, främmande ord. Ordbildning. Betydelseförändringar. Ortnamn, personnamn, etymologi av kulturhistoriskt intresse. Övningar i muntlig framställning. Kortare övningar i skriftlig framställning, särskilt med inriktning på förmågan att skriva för barn. Några uppsatser. Klass II, 2 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Litteraturläsning som i föregående klass. Frågor rörande språkutveckling, språkvård och språkriktighet, särskilt med hänsyn till aktuell debatt och tendenser i modern svenska. Rättning och bedömning av uppsatser av barn på olika åldersstadier; felanalys. Övningar i muntlig framställning. Skriftlig framställning som i föregående klass. Metodik: muntlig framställning, läsning, danska och norska, rättskrivning, skriftlig framställning, språklära. Bibliotekskunskap

Klass II, 1/4 veckotimme. Principerna för bokurval för folk- och skolbibliotek. Bibliografiska hjälpmedel för bokurvalet. Grunddragen av vårt folkbiblioteksväsen och det allmänna folkbildningsarbetets organisation. Bokkunskap i skolan. Jämförande studium av handledningar och läroböcker. Biblioteket i undervisningens tjänst. Organiserandet av klassbibliotek. Engelska

Klass I, 4 veckotimmar. Uttalsvård. Läsning av skönlitterär och annan prosa av moderna brittiska och amerikanska författare, däri inbegripet

192 något arbete eller någon uppsats med pedagogiskt innehåll samt några representativa dikter. Kursivläsning. Hörövningar. Talövningar, dels i anslutning till texten, dels fria. Realia. Fraseologi och synonymik. Ordbildning. Grammatik: formlära och syntax i erforderlig utsträckning. Skrivningar. Historia

Klass I, 4 veckotimmar, varav 1/2 veckotimme metodik. Fördjupad behandling av viktigare partier av den allmänna historien under nyare tiden som bakgrund till ett vidgat studium av samnordisk och svensk historia under motsvarande tid, varvid givetvis den svenska historien erhåller en fylligare behandling i intimt samband med genomgången av de övriga nordiska ländernas historia under samma perioder. Orientering om arkeologiens, kulturminnesvårdens och hembygdsvårdens mål och metoder. Orientering om historievetenskapens arbetsmaterial och metoder. Metodik. Samhällskunskap

Klass II, 2 veckotimmar, varav % veckotimme metodik. Politiska, fackliga, ekonomiska och ideella organisationer. Pressen och opinionsbildningen. Internationellt samarbete. Försvaret. Rättsväsendet. Samhällets struktur. Levnadsstandard och levnadsförhållanden. Viktigare problem och sammanhang i samhällsekonomien. Nykterhetsfrågan. Metodik: översikt av folkskolans kurs i samhällskunskap med särskild hänsyn till ämnets metodiska behandling. Yrkesvägledning. Geografi

Klass I, 2 veckotimmar, varav 1/2 veckotimme metodik. Huvuddragen av jordens morfologi. Viktigare delar av bergartsläran samt endogena och exogena krafter med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Klimatlära, vegetationszoner och jordartsbälten, utvidgad kurs. Kort översikt av världsproduktionen och världssamfärdseln. Något om befolkningsproblem, folktäthet, levnadsstandard, raser och språk. översiktlig framställning av världsdelarna. Mera ingående studium av några länder, som ur geografisk, ekonomisk, politisk eller annan synpunkt erbjuder särskilt intresse. Metodik. Studiebesök och studieutflykter. Psykologi och pedagogik

Klass II, \Vz veckotimme. Fördjupad behandling av följande moment: karaktär och personlighet; lärarpersonligheten; läraryrkets arbetshygien. Socialpsykologi. Intelligens- och anlagsundersökningar. Kunskapsprövningar: standardprov, diagnostiska prov, betygssättning. Problem rörande barn i övergångsåldern. Pedagogisk statistik. Yrkesrådgivning.

193 Matematik

Klass I, 5 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Ekvationslära. Grafisk framställning, funktionslära och praktisk analys. Något om rötter, potenser och logaritmer. Något utvidgad kurs i syntetisk plangeometri och planimetri. Grunderna av trigonometri. Rymdgeometri. Något om serier. Metodik. Biologi med hälsolära

Klass II, 3 veckotimmar, varav y% veckotimme metodik. Naturstudier. Huvuddragen av växtsystematiken och djursystematiken. Växt- och djurekologi. Viktigare mikroorganismer och deras biologiska betydelse. Kort översikt över svenska växt- och djursamhällen. Växtfysiologi med tillämpningar, havens och sjöarnas produktionsbiologi. Något utvidgad kurs i ärftlighetslära. Paleontologisk översikt. Biologiens tillämpning inom växtodling, husdjursskötsel, sjukdomsbekämpning m. m. Naturvård. Något utvidgad kurs i hygien och sexualkunskap. Metodik. Fysik

Klass I, 3 veckotimmar. Något om materiens byggnad. Enheter. Valda delar av läran om fasta kroppars, vätskors och gasers jämvikt och rörelse. Energi- och effektenheter. Utvidgad kurs i värmelära. Energiformer. Meteorologi. Det magnetiska fältet kring en permanent magnet, det jordmagnetiska fältet, deklination och inklination. Elektrisk laddning. Den elektriska strömmens magnetiska, kemiska och ter miska verkningar. Spänning, potential. Resistans. Termoelektricitet. Elektriska mätinstrument. Ohms och Kirchhoffs lagar. Joules lag. Elektromagnetisk induktion, växelströmmar, transformatorer och något om elektriska maskiner. Något om elektromagnetiska svängningar. Distribution av elektrisk energi. Något om svängningar och vågrörelser. Akustiska grundfenomen: tonhöjd, tonstyrka, klang, ljudets utbredning och reflexion, resonans. Något om musikinstrument. Något om mätningar av buller, ljudisolering och rumsakustik. Klass II, 2 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Ljusets utbredning, reflexion, refraktion och dispersion. Fotometri. Optiska instrument. Något om ljusets interferens, böjning och polarisation. Olika slag av strålning. Något om atomfysik och atomenergi. Utvidgad k u r s i astronomi. Metodik: experimentell genomgång av folkskolans kurs i fysik. 13—709254

194 Kemi

Klass II, 3 veckotimmar, varav 1 veckotimme metodik. Några viktiga metalloider och metaller samt deras mest betydelsefulla föreningar. Lagar och teorier i begränsad omfattning. Den organiska kemins ämnesgrnpper och dess viktigaste ämnen. Kemiska företeelser och ämnesgrupper, som har praktisk betydelse för hem och hushåll, jordbruk och teknik eller är av aktuellt intresse med hänsyn till vår uppfattning om naturens byggnad. Något om vanliga mineral och bergarter. Viktigare kemiska industrier. Metodik: experimentell genomgång av folkskolans kemikurs.

Teckning

Klass I, 2 veckotimmar. Vattenfärgsmålning. Grupparbeten. Linearritning. Konsthistorisk orientering. Behandling av barnteckningspsykologiska och estetiska problem. Genomgång av metodiska frågor rörande undervisningen i folkskolans klasser 4—8.

Musik

Klass I, 2 veckotimmar. Allmänna kursmoment. Kort översikt jämte utvidgning av tidigare genomgången k u r s : andnings- och röstorganens byggnad, funktion och vård; talteknikens grunder; språkljudens bildning; tonbildningsövningar och andningsövningar; musikaliska grundbegrepp, melodi, harmoni, rytm, tonhöjd, ljudstyrka, klangfärg och resonans; r u m s akustik. Sång. Sånger för folkskolans mellanstadium och högstadium. Sånger med textlig anknytning till andra läroämnen. Musikkunskap. Musikhistorisk orientering i samband med musiklyssnande. Den musikaliska formlärans grunder. Musikinstrument. Enkel harmonisering av skolsånger. Metodik. Sångundervisningen och musiklyssnandet på mellanstadiet och högstadiet i folkskolan. Materiel för rytmiska och melodiska övningar. Fingerade sånglektioner. Klass II, 1 veckotimme. Sång. Fortsatta studier enligt kursplanen i sång för klass I. Några vokala konstformer. Musikkunskap. Fortsatta studier enligt kursplanen i musikkunskap för klass I. Kyrkotonarter. Nutida musik. Orgelharmoniet och dess vård. Metodik. Olika sångundervisningsmetoder. Frivillig musikundervisning i skolan. Allmän musikmetodik. Instrumentalmusik. Klass I och II, högst 5 lärartimmar i veckan för varje klassavdelning. Övningar på orgelharmonium eller piano eventuellt violin eller andra melodiinstrument. Inövning av koraler och skolsånger för klasserna 4—8.

195 Körsång, 1 veckotimme. Övningar, gemensamma med elever från andra seminarieklasser. Orkester, 1 veckotimme. Övningar, gemensamma med elever från andra seminarieklasser. Gymnastik med lek och idrott

Klass I, 3 veckotimmar. Praktik. Gymnastik: dagövningar för folkskolans klasser 4—6; fotgymnastik; rytmisk gymnastik; gymnastik med tunnband och käglor; bollgymnastik. Lek och bollspel: smålekar, bollekar och bollteknik, större bollspel. Fri idrott: teknikutbildning i för folkskolans lärjungar lämpliga idrottsgrenar. Ledarutbildning. Simning och livräddning. Skridskoåkning och skidlöpning. Orientering. Teori och

metodik.

Principerna för den gymnastiska och idrottsliga lektionens byggnad, dagövningens sammansättning. Rytmiskt arbetssätt — musik till gymnastik. Lekens plats och uppgift i skolans fysiska fostran. Regler för övade lekar och bollspel. Fri idrott och orientering i folkskolan, tävlingsregler, funktionärsskap. Vinteridrott, trafikundervisning, simundervisning och friluftsverksamhet i folkskolan; genomgång av gällande anvisningar. Försiktighetsåtgärder vid gymnastik- och idrottsövningar och vid bad och simning. Klass II, 2 veckotimmar. Praktik. Gymnastik: dagövningar för folkskolan, företrädesvis dess högre klasser; dagövningar för en- och flerklassiga avdelningar. Lek och bollspel: repetition av i föregående klass övade lekar och spel. Fri idrott: fortsatta övningar. Ledarutbildning. Vinteridrott. Teori och

metodik

Synpunkter på val av kroppsövningar för olika åldrar och kön och ledande av dem. Principer för provtagning och tävlingar i folkskolan. Hållningsfel och hållningsrättande övningar. Genomgång av gällande anvisningar för undervisningen i gymnastik med lek och idrott. Gymnastik i olika skolformer. Gymnastiksalens och skolgårdens utrustning och planering, fasta orienteringskontroller, terräng- och skidbanor. Materielkännedom, film- och litteraturanvisningar. Skolhygieniska frågor, samarbetet mellan lärare, skolläkare och skolsköterska. Praktisk lärarutbildning

Klass I. Metodik, 1 veckotimme. Allmän metodik, 1/2 veckotimme. Folkskolans uppgift: fostran och undervisning. Arbetssättet i klasserna 4 (3) — 8 (9) : klassundervisning, olika former av individualiserad undervisning,

196 samlad undervisning. Timplaner. Kursplaner. Undervisningens organiserande. Inlärningsmetoder. Differentiering inom klassen, förstärkningsundervisning. Flerklassiga undervisningsavdelningar. Specialundervisning. Metodik i välskrivning. Ämnesmetodik (antal veckotimmar för respektive ämnen angives i timplanen). Genomgång av respektive ämnens metodiska behandling med h ä n syn till gällande lärokurser i klasserna 4—8 i folkskolan. Någon inblick i undervisningen i klass 3 och 9. Behandling av olika arbetsformer, som är lämpliga för respektive ämnen. Grupparbete och andra individualiserade arbetsformer. Koncentrationsläsning. Samverkan och samordning mellan olika ämnen med hänsyn till samlad undervisning. Grundkurs och överkurs, översikt över läse- och lärobokslitteraturen. Uppgifter om preparationslitteratur och metodisk litteratur. Synpunkter på anordnandet av studieutflykter och exkursioner. Planläggning av lektioner. Kunskapskontroll med hänsyn till de olika undervisningsämnenas särart. Metodiska synpunkter på användningen av olika hjälpmedel. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik, % veckotimme. Användning, skötsel och vård av tekniska hjälpmedel vid undervisningen, såsom dupliceringsapparater, epidiaskop, småbildsprojektorer, filmprojektorer, radiogrammofoner, magnetofoner. Övningar i att sköta de olika apparaterna. Skötsel och vård av arbets- och undervisningsmateriel i allmänhet i olika undervisningsämnen, inredning av materielrum, inköp av undervisningsmateriel, skolsalens inredning. Allmänna metodiska anvisningar för användning av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel. Undervisningen meddelas i erforderlig utsträckning gruppvis. Klass II. Metodik, 2 veckotimmar. Allmän metodik, 1/i veckotimme. Disciplinproblem. Kunskapskontroll och betygssättning. Skolförfattningar. Något om skoladministrativt arbete och skolsociala anordningar. Skola och hem. Metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, prak1 tikmetodik, l /* veckotimme. Kursplanering. Planläggning av lektioner. Diskussion av elevernas arbete i klassen. Pedagogiska och metodiska frågor, aktualiserade vid auskultationer och undervisningsövningar. Individualiserade undervisningsformer. Undervisning i flerklassiga avdelningar. Undervisning av barn med tal-, läs- och skrivsvårigheter. Klasslärarens speciella uppgifter. Aktuella skolsociala frågor och disciplinfrågor. Användning av skolans boksamlingar. Undervisningen meddelas i erforderlig utsträckning gruppvis. Den samlade undervisningens metodik, samordningsmetodik, V2 veckotimme. Principer för den samlade undervisningen. Planering och demonstration av intresse- och arbetsområden, översikt över lämpliga hjälpmedel och lämplig undervisningsmateriel.

197 Auskultationer och undervisningsövningar. Auskultationer med undervisningsövningar 36 dagar. Särskilda klasslärarövningar 6 dagar. Varje elev håller sammanlagt omkring 54 lektioner. Anvisningar 1, Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik. Med hänsyn till de speciella förhållandena vid undervisningen i teknisk metodik bör denna undervisning meddelas gruppvis. I tab. 1 visas ett exempel på hur den tekniska metodiken kan organiseras. Tabell 1. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik Gruppindelning och elevtimmar Moment i den tekniska metodiken

a) Dupliceringsapparater, skötsel och vård b) Projektionsapparater, skötsel, vård och metodiska anvisningar c) Filmprojektorer, skötsel, vård och metodiska anvisningar d) Radioapparater och grammofoner, skötsel, vård och metodik e) Magnetofoner, skötsel, vård och metodiska anvisningar f) Undervisningsmateriel, förvaring, skötsel, vård och metodik g) Skolsalens inredning och tekniska utrustning h) Aktuella nyheter Summa timmar

Antal grupper

Lektionstimmar per grupp

6 Hel klass

Elevtimmar

Lärartimmar

2 2

1 1

1 1

2 2

—

—

—

Sammanfattning: Elevtimmar, y> veckotimme Lärartimmar, 1 y2 veckotimme I tab. 2 och 3 visas ett exempel på hur praktikmetodiken lämpligen kan organiseras. 3. Varje auskultationstillfälle bör omfatta 6—12 dagar i följd utom vid auskultationer i olika typer av specialklasser. Under sammanlagt 30 dagar, varav minst 6 dagar i följd i B-skolor, om möjligt i B 2- och B 3-skolor, anordnas auskultationer eller auskultationer med undervisningsövningar, företrädesvis serieövningar. Varje elev beräknas hålla i medeltal 30 lektioner fördelade på 7—8 kortare serier om 3—6 lektioner. Därjämte bör högst 6 dagar, i den mån möjligheter därtill gives, anslås för auskultationer i specialklasser, för studier i andra skolor, t. ex. skolor för blinda och döva, yrkesskolor eller internatskolor.

198 Tabell 2. Praktikmetodik

i klass II Elevtimmar

Antal grupper

Lektionsinnehåll

Förberedande anvisningar

per period

under läsåret

1 1 2

1 2 6 6 12

1 2 1 4 12

i

Metodik i samband med auskultationer f och undervisningsövningar. 6 veckor< (se t a b . 3) \ Metodik vid auskultationer vid specialundervisning Diskussion om aktuella problem

6 2

per period

under läsåret

1 4 24

1 4 6 24 144 30 16

5 8

—

Summa

Lärartimmar

—

—

% klass

Hel klass 1

225 Sammanfattning: Elevtimmar, 1 % veckotimmar Lärartimmar, 7% veckotimmar Tabell 3. Praktikmetodik

i klass II

Elevtimmar Dag under veckan

1 2 3 4 5 6 Summa

Elevgrupper A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

1 1

y2

Vz 1

1 4

1 Lärartimmar

12 1 2 2

— 12

1 En helklasstimme kan förläggas antingen före auskultationernas början eller andra dagen i auskultationsveckan.

Under de 6 dagar, som anslås för särskilda klasslärarövningar, beräknas varje elev hålla omkring 24 lektioner. Med hänsyn till elevernas arbetsbelastning torde det inte vara tillrådligt, att eleverna under klasslärarövningarna övertager all undervisning i en klass. Klasslärarövningar bör föregås av auskultationer i den klassavdelning, där övningarna skall äga rum. Under de perioder, då eleven har särskilda klasslärarövningar, bör han beredas tillfälle till övningar i att omhänderha klassbiblioteket och deltaga i skötseln av det för alla lärjungar gemensamma biblioteket. 4. Auskultationer och undervisningsövningar bör förläggas till klasserna 4—8. Endast en mindre del bör förläggas till klass 9 i de fall, då sistnämnda klass ingår i övningsskolans organisation. Vid fördelning av elevlektioner på olika undervisningsämnen bör hänsyn tagas till den erfarenhet av undervisning eleverna förvärvat genom sitt tidigare lärararbete. I regel bör varje elev beredas tillfälle att undervisa i varje

199 i klasserna 4—8 förekommande ämne. I tab. 4 visas ett exempel på en plan för undervisningsövningarnas fördelning på olika ämnen och stadier. Tabell 4. Elevlektioner i klass II. Stadium övningsskolan 1

Ämnen

Summa

4—6

7—9

Kristendomskunskap . . Modersmålet Historia Samhällskunskap Geografi Naturkunskap, biologi, fysik eller kemi Matematik Teckning Musik Gymnastik med lek och idrott

4 6 4 (4) 4 3 (3) 6 3 3

(4) 6 (4) 4 (4) (3) 3 5 (3) (3)

4 12 4 4 4 3 3 11 3 3

(3)

3 Summa

1 Parentes anger alternativ till angivet timtal i närliggande kolumn. Vid uppgörande av organisationsplan för undervisningsövningarna bör en samordning mellan elevlektionerna äga rum, så att samlad undervisning kan bedrivas. Härvid kan lämpligen elevlektioner i ett eller flera orienteringsämnen samordnas med elevlektioner i modersmålet.

U T R E D N I N G E N S MOTIVERING

FÖRSTA K A P I T L E T Utbildning av folkskollärare

1. Motivering till ny undervisningsplan I underdånig skrivelse den 8 februari 1955 hemställde skolöverstyrelsen, att Kungl. Maj :t ville låta föranstalta om en översyn av stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna, och anförde därvid olika skäl, som gjorde en sådan översyn erforderlig. Den 25 mars 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt seminarieutredningen att verkställa denna översyn. Utredningen anför här nedan de orsaker, som enligt dess mening gör en översyn av undervisningsplanen påkallad. Utbildningen vid folkskoleseminarierna regleras genom bestämmelserna i stadgan för folkskoleseminarierna den 18 juni 1937 (kk 1937:535) och kungörelsen samma dag (kk 1937:659) angående undervisningsplan för folkskoleseminarierna jämte senare gjorda ändringar och tillägg. Under de tjugo år, som förflutit, sedan stadgan och undervisningsplanen utfärdades, har en hel del kritik framförts mot utbildningen, reformförslag framlagts och försöksvis prövats liksom även vissa reformer genomförts, vilket allt är helt naturligt, eftersom all undervisning såväl till innehållet som formen för bedrivandet kontinuerligt måste anpassas efter vetenskapens framsteg och den praktiska erfarenhetens rön. I skrivelse till Konungen den 3 mars 1947 hemställde 1946 års skolkornmission, att vid seminarierna måtte få anställas vissa försök med ändrat intagningsförfarande, varvid bl. a. alla inträdessökande skulle genomgå en lämplighetsprövning, till vilken man vid bedömningen av de inträdessökande skulle taga ungefär lika stor hänsyn som till vitsorden i studentexamensämnena respektive realexamensämnena jämte vitsorden vid prövning i teckning, musik och slöjd. Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 15 augusti 1947 bemyndigat skolöverstyrelsen att lämna seminarierna medgivande att anställa försök med ändrat intagningsförfarande, har sådana försök pågått sedan höstterminen 1947. Till överstyrelsen ingivna redogörelser över dessa försök har genom överstyrelsens försorg gjorts till föremål för bearbetning, som föranlett överstyrelsen att utfärda mer enhetliga bestämmelser för prövningarnas anordnande vid de olika seminarierna.

201 Såsom utredningen framhåller i annat sammanhang, bör enligt nu gällande stadga och anvisningar till undervisningsplanen elevernas självverksamhet utnyttjas och friare arbetsformer tillämpas, önskemål som även 1946 års skolkommission poängterade men som på grund av det stora antalet schemabundna timmar varit svåra att omsätta i praktiken. Efter framställning av skolöverstyrelsen den 26 januari 1951 lämnade emellertid Kungl. Maj :t sitt medgivande till att vid seminarierna fick från och med läsåret 1951/52 anordnas försök med ändrad timplan, under förutsättning att försöken ej föranledde ökade kostnader för statsverket. Alltsedan dess har vid seminarierna sådana försök pågått i större eller mindre utsträckning. Vid åtskilliga seminarier har man genom nedskärning av antalet schemabundna timmar velat inte bara skapa bättre förutsättningar för ett friare studiesätt utan också bereda större utrymme för den praktiska utbildningen, som man i övrigt, så långt det varit görligt, till tiden försökt skilja från den teoretiska utbildningen. Vidare har man vid en del seminarier försökt minska antalet samtidigt lästa ämnen genom att koncentrera studiet av vissa ämnen till ett eller två läsår. I underdåniga skrivelser av den 19 maj och 17 juni 1948 framlade 1946 års skolkommission vissa förslag om provisorisk omläggning av utbildningen vid folkskoleseminarierna, varvid kommissionen bl. a. framhöll önskvärdheten av en fördjupning av studierna i psykologi och pedagogik samt en mera grundlig pedagogisk-metodisk genomarbetning av folkskolans kurser. Skolöverstyrelsen tillstyrkte också i sitt yttrande den 26 november 1948 skolkommissionens förslag i det väsentliga, men någon proposition i ärendet har ej förelagts riksdagen. Med stöd av ovan nämnda kungl. brev den 13 april 1951 angående försök med ändrad timplan har emellertid vid flera seminarier undervisningen i ämnet psykologi och pedagogik liksom även i vissa andra ämnen lagts om och förstärkts. Vidare har större vikt tillmätts den metodiska genomgången av folkskolans lärokurser. För undervisningen i metodik har det sedan budgetåret 1953/54 under folkskoleseminariernas avlöningsanslag utgående beloppet till försök med metodisk handledning, enhetsskolans arbetsmetoder och liknande anordningar varit av stor betydelse. För användningen av detta belopp lämnas uppgifter i seminariernas årsredogörelser, där man finner, att medlen disponerats på olika sätt vid olika seminarier men så, att utbildningen i olika avseenden förstärkts. Utöver den obligatoriska undervisningen i engelska på den fyraåriga linjen infördes från och med läsåret 1947/48 på båda linjerna en frivillig kurs i engelska, som avsåg att ge de elever, vilka önskade deltaga i kursen, behörighet att undervisa i engelska i folkskolan. Ehuru denna k u r s inneburit en betydande ökning av arbetet för deltagarna, har den vunnit stor anslutning bland eleverna.

202 Den 22 juli 1949 medgav Kungl. Maj :t efter framställning av skolöverstyrelsen den 1 juli samma år att från och med läsåret 1949/50 vid seminarierna finge anordnas vissa försök beträffande terminsbetyg och tentamensböcker, folk- och småskollärarexamens anordning samt morgonandakten. Med stöd av detta medgivande har sålunda vid många seminarier betyg vid höstterminens slut avskaffats i samtliga klasser utom avgångsklasser, och vidare har man vid en del seminarier infört tentamensböcker. I folkskollärarexamen har vid samtliga seminarier den skriftliga prövningen bestående av en uppsats över ett ämne av pedagogisk natur avskaffats liksom den muntliga prövningen i minst tre läroämnen. Slutligen har morgonandakten, vilket utredningen i annat sammanhang redogör för, givits obligatorisk karaktär endast två gånger i veckan. Den kartläggning över försöksanordningar, som gjorts här ovan, torde ge vid handen, att under det senaste decenniet en mycket livlig försöksverksamhet vuxit fram vid seminarierna. De olika försöken har dock nu pågått så länge, att tiden är inne för en bedömning av resultaten. Utredningen har också funnit, att de reformförslag och försök, som omnämnts, är av sådan betydelse och omfattning, att en i väsentliga delar genomgripande omarbetning av nu gällande undervisningsplan för folkskoleseminarierna måste företagas. De enskilda seminariernas rön och erfarenhet av skilda försök bör också, om de givit positiva resultat, komma samtliga seminarier till godo. För en översyn av gällande undervisningsplan föreligger även andra vägande skäl. Sålunda har genom kungörelserna 1953: 370 och 1954: 649 nya timplaner utfärdats för gymnasierna, och den 26 februari 1954 har Kungl. Maj :t fastställt nya kursplaner för gymnasiet, vilka tim- och kursplaner måst beaktas, när det gällt utformningen av tim- och kursplaner för seminariernas studentlinje. På liknande sätt har vid uppgörandet av undervisningsplan för den fyraåriga linjen hänsyn tagits till de nya timplaner för realskolan, som föreligger i kungörelsen 1950: 60, och de nya kursplaner för samma skolform, som Kungl. Maj:t fastställt den 3 februari 1950. Likaså har av skolöverstyrelsen i oktober 1955 fastställda timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola krävt beaktande. Även kursplanerna för mellanskollärarutbildningen vid lärarhögskolan har uppmärksammats. Utredningen har också beaktat de nya tim- och kursplanerna för sjuårig folkskola enligt kungörelsen 1954: 570 och de anvisningar till dessa, som skolöverstyrelsen utfärdat 1955. Det successiva införandet av enhetsskolan innebär, att under en troligen ganska lång övergångstid undervisningen i klasserna 7—8 kommer att meddelas av folkskollärare, vilket måst inverka på utformningen av folkskoleseminariernas undervisningsplan i flera ämnen. Utöver här nämnda frågor, som lett till en ganska genomgripande omarbetning av undervisningsplanen för folkskoleseminarierna, tillkommer

203 en hel del detaljproblem, som måst uppmärksammas. Som exempel skall här endast nämnas frågan om samhällslärans ställning som särskilt ämne, trädgårdsskötselns omläggning till frivilligt ämne och avförandet av hushållsgöromål som ämne på tim- och kursplanerna. Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund har i skrivelse till Konungen den 5 juni 1956 gemensamt framfört vissa önskemål beträffande folkskollärarutbildningen, vilken skrivelse sedermera remitterats till utredningen. De av folkskollärarförbunden framförda synpunkterna har också beaktats av utredningen, som i sitt förslag kunnat tillgodose de flesta av de framställda önskemålen. Omarbetningen av den nu gällande undervisningsplanen har i själva verket blivit så genomgripande, att det av utredningen framlagda förslaget närmast kan betecknas som en i jämförelse med 1937 års undervisningsplan i väsentliga delar helt ny sådan.

2. Inträdesfordringar och inträdesprövning Fyraårig linje

För att vinna inträde i första klass på den nuvarande fyraåriga linjen fordras ifråga om ålder att före det kalenderår, då inträde sökes, ha fyllt 16 men inte 26 år. För inträde i tvååriga linjen är åldersgränserna 18 och 28 år. Undantag kan dock medgivas av skolöverstyrelsen. Den inträdessökande skall bl. a. vara känd för gott uppförande, vara fri från sådan sjukdom och sådant lyte, som medför olämplighet för seminariearbetet och för läraryrket, samt ha undergått godkända inträdesprov. Utredningen föreslår, att övre åldersgränsen för inträde i den fyraåriga linjen höjes till 30 år. Enligt vad utredningen inhämtat, har nämligen skolöverstyrelsen regelbundet lämnat dispens upp till 30 år, och intrycken från seminarierna av dessa äldre elever har övervägande varit goda. Beträffande den nedre åldersgränsen anser utredningen det i princip önskvärt, att en folkskollärare med hänsyn till det stora ansvar, som är förknippat med yrket, uppnått myndig ålder före sitt inträde i detta. Även med hänsyn till att en större mognad och erfarenhet, än den sexton- och sjuttonåringar i allmänhet vunnit, måste krävas av seminarieelever för att de skall kunna tillgodogöra sig undervisningen vid ett seminarium, får det anses som angeläget, att den nedre åldersgränsen höjes. Utredningen har också i sitt första betänkande föreslagit en höjning av den nedre åldersgränsen för inträde i den treåriga linjen till 18 år (s. 84). Dessutom vill utredningen i detta sammanhang erinra om att inträdesåldern vid förskoleseminarierna, vilka har en tvåårig utbildning, är tjugo år. Det stora flertalet av de inträdessökande h a r numera avlagt realexamen eller genomgått flickskolans sjunde klass. Under sådana förhållanden kan något års uppehåll i studierna knappast medföra någon nämnvärd nedgång i antalet sökande. Tiden mellan real-

204 examens avläggande och inträdet vid seminariet bör aspiranterna givetvis använda för att skaffa sig erfarenhet av praktiskt arbete. I främsta r u m met bör verksamhet bland barn och ungdom komma ifråga, i varje fall som en sysselsättning under fritid. Det får anses som synnerligen värdefullt, att en blivande lärare överhuvudtaget deltagit i något yrkesarbete av vilket slag det än må vara, såvida arbetet gett aspiranten möjlighet att k o m m a i kontakt med människor. Samtidigt som aspiranterna under denna tid vinner mognad och skaffar sig kännedom om yrkesarbete, får de tid att närmare pröva sig själva och sitt yrkesval. Då härtill kommer, att som av tab. 1 framgår, under de senaste åren medianåldern för eleverna vid början av höstterminen i första klassen varit inemot 20 år, anser sig utredningen böra föreslå 18 år som den nedre åldersgränsen, dock med rätt för skolöverstyrelsen att medge dispens, då särskilda skäl föreligger. Den nuvarande formuleringen av § 22 i stadgan för folkskoleseminarierna »att före ingången av nämnda år (det år, då inträde sökes) hava fyllt Tabell 1. Elevernas ålder i klass I* vid folkskoleseminarierna den 1/10 resp. år År

Antal

Medelvärde

Median

Medelavvikelse

Övre kvartil

Undre kvartil

Kvartilvidd

Typvärde

1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956

145 240 309 479 755 845 847 773 805 775 673 523 455 288

21,11 20,98 20,91 20,58 20,33 20,34 20,46 20,60 20,77 20,63 20,65 20,92 20,85 21,18

20,78 20,50 20,54 19,69 19,41 19,32 19,35 19,55 19,54 19,44 19,48 19,78 19,68 20,30

2,57 2,50 2,73 2,93 3,04 3,04 3,28 3,18 3,43 3,50 3,30 3,59 3,35 3,72

22,68 22,70 22,48 22,38 21,92 22,08 22,32 22,47 22,81 22,39 22,47 22,86 22,81 22,99

18,97 19,04 18,78 18,34 18,11 18,16 18,10 18,26 18,26 18,12 18,27 18,25 18,32 18,27

3,71 3,66 3,70 4,04 3,81 3,92 4,22 4,21 4,55 4,27 4,20 4,61 4,49 4,72

18,25 20,25 20,25 18,25 18,25 18,25 18,25 18,25 18,25 18,25 18,25 18,25 18,25 18,25

sexton år» har emellertid vållat missförstånd, varför åldersgränsen lämpligen bör mera direkt anknytas till själva året för inträde. Utredningen föreslår därför, att bestämmelserna får den innebörden, att vederbörande under inträdesåret uppnår lägst 18 år. Enligt nuvarande stadga fordras för inträde i fyraåriga linjen godkända skriftliga och muntliga inträdesprov i läroämnen samt prov i teckning, välskrivning, sång och slöjd. Skolöverstyrelsen kan medgiva, att dessutom visst prov av annan art anordnas. Beträffande läroämnena fordras kunskaper i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan. Undantag härifrån utgör ämnet fysik, där det ifråga om vissa delar av ämnet endast fordras kunskaper i överensstämmelse med kursplanen för folkskola av A-formen. Vidare kräves ej

205 heller kunskaper i tyska och franska. Utredningen anser, att fysiken inte bör intaga någon särställning utan att även i detta ämne realexamenskunskaper bör krävas. I fråga om främmande språk bör som hittills fordras kunskaper i engelska i huvudsaklig överensstämmelse med realskolans kursplan. Antalet inträdessökande på fyraårig linje med realexamen eller därmed i intagningshänseende likställd utbildning har under senare år ständigt ökat. Den skärpning av fordringarna, som föreslagits, synes inte medföra någon risk för otillräcklig rekrytering. Utredningen föreslår, att för inträde i den fyraåriga linjen skall ifråga om läroämnen fordras avlagd realexamen eller motsvarande kunskaper. Det skall alltså ej ovillkorligen krävas realexamen, utan kunskaperna skall i likhet med vad nu gäller kunna redovisas även på annat sätt. I övrigt välmeriterade och lämpliga sökande skall således även i framtiden kunna vinna tillträde till folkskollärarutbildning. Enligt utredningens förslag må till elev kunna antagas sökande, som blivit underkänd i högst ett ämne, såvida han erhållit godkänt vitsord i modersmålet och matematik. Härvid skall dock avsaknad av godkänt vitsord vid bedömandet uppvägas av sökandens i övrigt ådagalagda begåvning och av visad lämplighet för läraryrket. Utredningen har ansett sig härvidlag böra något skärpa de nuvarande bestämmelserna, som medger inträde för sökande, som blivit underkänd i högst ett läroämne och högst ett övningsämne. Om sökande skulle intagas med bristande kunskaper i mer än ett ämne, torde han endast med svårighet kunna följa med arbetet i seminariet och samtidigt reparera sina brister. Med hänsyn till den majoritet av inträdessökande, som avlagt realexamen eller motsvarande, skulle m a n kunna tänka sig en skärpning av inträdeskraven till lägst godkänt vitsord i samtliga ämnen. Utredningen har emellertid ej velat gå så långt för att inte utestänga begåvade och för läraryrket synnerligen lämpliga sökande, som inte erhållit godkänt vitsord för insikter i något läroämne eller för färdigheter i något övningsämne, varvid dock alltid erfordras godkänt vitsord i modersmålet och matematik. I realiteten har konkurrensen vid intagningarna gjort, att sökande med underbetyg i något ämne kunnat vinna inträde endast i undantagsfall, då särskilt vägande skäl förelegat. 1 övningsämnena är inträdesfordringarna i nuvarande stadga angivna u t a n jämförelse med någon särskild skolform. Fordringarna är rätt små, och det kunde ifrågasättas, om inte kraven i vissa övningsämnen borde skärpas. Utredningen har emellertid funnit, att även om kraven kan te sig blygsamma med den formulering som de erhållit, torde det knappast vara lämpligt att skärpa fordringarna, då man härigenom skulle kunna utestänga sökande, som visserligen i något övningsämne av olika anledningar ej fyller föreskrivna krav men i övriga avseenden är synnerligen lämpliga för yrket.

206 Under hänvisning till vad utredningen i sitt första betänkande anfört rörande inträdesprövningarnas anordning vid småskoleseminarierna (s. 87 f.), vill utredningen även ifråga om inträde i den fyraåriga linjen föreslå, att sökande med realexamen eller motsvarande endast prövas i sådana kunskapsämnen, där de ej har godkända vitsord, och att bestämmelse härom införes i stadgan. Vad beträffar övningsämnena skulle utredningen i enlighet med vad den angett i sitt första betänkande (s. 87), uppta frågan om ändrade inträdesfordringar i ämnena teckning och musik till förnyat övervägande. Utredningen har funnit, att den bör föreslå slopandet av inträdesprov i teckning. Det finns enligt utredningens uppfattning inte något skäl för att bibehålla inträdesprov i detta ämne. Liksom i kunskapsämnen bör man ifråga om teckning acceptera de avlämnande skolornas vitsord utan att uppställa krav utöver vad som fordras i realexamen eller motsvarande. Detta innebär, att seminarieutredningen intar samma ståndpunkt, även när det gäller inträdesprov på småskollärarlinjerna. I musik torde det alltjämt böra krävas inträdesprov, genom vilka m a n bör få en uppfattning om sökandenas musikaliska förutsättningar. I realskolans avslutningsklass utgöres nämligen kursen huvudsakligen av rent teoretiska moment, vilket gör, att det i realexamen givna vitsordet i musik ej alltid torde innefatta ett omdöme om en sökandes musikaliska begåvning. Vad ämnet slöjd beträffar, kräves enligt nu gällande stadga av manlig inträdessökande färdighet i användningen av de vanligaste verktygen för träslöjd och av kvinnlig inträdessökande färdighet i stickning och enkel linnesömnad. Under de senaste åren har emellertid skolöverstyrelsen med Kungl. Maj:ts bemyndigande föreskrivit, att provet huvudsakligen skall avse att utröna sökandens allmänna händighet. Då det torde vara tveksamt, om något vinnes med ett så utformat prov, vill utredningen föreslå, att provet i slöjd utgår. Utredningen vill vidare föreslå, att avgångsbetyg från enhetsskolans klass 9 g och 9 a såväl som vitsord, vilka sökande erhållit vid flyttning till ring II 4 eller högre ring av gymnasiet, bedömes i enlighet med vad utredningen anfört rörande sökande till den treåriga linjen (Seminarieorganisationen I, s. 88). Slutligen anser utredningen, att lämplighetsprov bör förekomma, varvid utformningen av dessa prov tills vidare bör överlåtas åt skolöverstyrelsen, enär försöksverksamheten härvidlag ännu inte avslutats. Beträffande den närmare utformningen av utredningens förslag hänvisas till förslaget till stadga för folkskoleseminarierna. Vid seminarium med såväl fyraårig som treårig linje bör sökande, om han blivit godkänd för inträde på endera linjen men icke intagen, äga rätt att för inträde på den andra linjen tillgodoräkna sig erhållna vitsord, som om de var givna vid inträdesprövning till ifrågavarande linje, dock under förutsättning att sökande i sina ansökningshandlingar anmält sin önskan härom.

207 Tvåårig linje

I likhet med vad som föreslagits för den fyraåriga linjen, vill utredningen föreslå, att den övre åldersgränsen för inträde i första klass på den tvååriga linjen sättes till 30 år. Berättigade till inträde på tvåårig linje bör vara sökande, som avlagt studentexamen. Intagning bör även kunna grundas på avgångsexamen från gymnasielinje vid högre tekniskt läroverk eller avgångsexamen från specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, varvid dock vissa kompletteringar blir nödvändiga. Kompletteringskurserna utgör för närvarande en synnerligen besvärande belastning för utbildningen vid seminarierna. Skolkommissionen föreslog i sitt betänkande angående den första lärarhögskolan, att kompletteringskurserna helt skulle avföras från schemat och ersättas av propedeutiska kurser. För att lätta elevernas arbetsbörda och skapa ökat utrymme för självständiga studier borde givetvis erforderliga kompletteringar av studentbetyget vara fullgjorda före lärarutbildningens början. Med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna torde emellertid ett sådant krav ej för närvarande kunna uppställas. Utredningen föreslår därför, att sökande skall ha möjlighet att under seminarietiden genomgå kompletteringskurser i högst två av ämnena geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi. Sådana bestämmelser har också utfärdats av Kungl. Maj :t i brev den 3 juni 1955 rörande tillämpningen av § 30 mom. 1 stadgan för folkskoleseminarierna i fråga om sådan studentexamen eller fyllnadsprövning, som grundas på 1954 års kursplaner för gymnasiet. I teckning och gymnastik med lek och idrott bör det vara tillräckligt, att sökanden erhållit godkända vitsord i studentexamen. I musik bör däremot inträdesprov anordnas. Utredningen anser det nämligen nödvändigt, att man försöker utröna de sökandes förutsättningar för att i detta ämne tillägna sig föreskrivna insikter och färdigheter. Visserligen bör elever, som på gymnasiet utöver den obligatoriska undervisningen i musik deltagit i instrumentalmusik och körsång, ha fått vidgade förutsättningar att tillägna sig seminariets undervisning. Med hänsyn till den erfarenhet man har från studentlinjen vid folkskoleseminarierna, hyser dock utredningen farhågor för att det föreslagna veckotimtalet kan vara knappt. Erforderlig utbildning torde emellertid kunna medhinnas på två år, om för inträde fordras någon kännedom om musiklärans elementer samt någon färdighet i enklare tonträffning och i spelning av lättare koraler på orgelharmonium, piano eller violin och dessutom tiden för individuell undervisning i enlighet med utredningens förslag utökas från 5 till 6 lärartimmar. Slutligen bör lämplighetsprov förekomma i samma utsträckning som vid intagning i fyraårig linje. Beträffande detaljerna i utredningens förslag hänvisas även här till förslaget till stadga för folkskoleseminarierna.

208 3. Undervisningsplan Allmänna anvisningar

I allmänna anvisningar till nu gällande undervisningsplan för folkskoleseminarierna framhålles bland annat, att koncentration i arbetets planläggning bör ske, att elevernas självverksamhet så mycket som möjligt tages i anspråk och att friare arbetsformer tillämpas allt efter undervisningsämnenas art. Enligt kungörelsen den 18 juni 1937 angående undervisningsplan för folkskoleseminarierna erhöll rektor rätt att efter kollegiets beslut vidtaga de justeringar i fråga om timtalen, som kunde vara önskvärda för vinnande av koncentration i undervisningen och ett mera självständigt och fritt arbetssätt för eleverna. Vid ett par seminarier har också sedan läsåret 1945/46 anordnats vissa försök med ändrad timplan. Ämnesträngseln och det stora antalet schemabundna timmar synes dock ha varit svåra hinder för att mera allmänt genomföra ett arbetssätt av friare och självständigare karaktär. Genom kungl. brev den 13 april 1951 angående försök vid folkoch småskoleseminarierna med ändrad timplan m. m. erhöll seminarierna möjlighet att ändra timplanen, under förutsättning att därav ej föranleddes ökade kostnader för statsverket. Härvid skall skolöverstyrelsen efter förslag av rektor fastställa timplan för seminarium, som önskar bedriva försöksverksamhet. Vid många seminarier började också en försöksverksamhet, som avser att genom något beskurna timplaner och friare disposition av lärarkrafter ge eleverna tid för mer självständigt bedrivna studier. På flera håll har goda resultat uppnåtts. Utredningen anser för sin del det vara mycket väsentligt, att studiearbetet vid seminarierna verkligen ges möjligheter att bedrivas enligt de riktlinjer, som här nämnts. Enligt utredningens mening bör arbetet vid seminarierna i så stor omfattning som möjligt vara lagt på fria och självständiga studier. Undervisningen bör därför framförallt anordnas som studiecirkelövningar och laborationer och endast i viss utsträckning som föreläsningar. Utredningen har valt benämningen studiecirkelövning i stället för den understundom använda benämningen seminarieövning, som möjligen kan förorsaka missförstånd. Föreläsningarnas antal bör begränsas till det nödvändiga. Undervisning i form av föreläsningar kan vara lämplig, då det gäller att ge t. ex. en sammanfattning av under en längre period genomgånget stoff, en introduktion till ett ännu ej behandlat kursavsnitt eller en allsidig belysning av någon problemställning. Nödiga fakta bör emellertid eleverna på egen hand inhämta; att föreläsningsvis behandla en kursbok, även om det sker med utvidgning av ett eller annat moment, får i många ämnen anses vara alltför tidsödande och tillika föga stimulerande. Givet är, att studiet av vissa ämnen måste få en annan utformning. Sålunda kan i fysik och kemi studiecirkelövningen inte bli den dominerande metoden. Här måste läraren under

209 lektionstimmarna i allmänhet föreläsningsvis gå igenom kursavsnitten efter kursboken, varjämte demonstrationsexperimenten blir den vanligaste arbetsformen. Utredningen vill därför allt efter undervisningsämnenas art rekommendera studiecirkelövningar och laborationsövningar som en för vuxna elever särskilt lämpad arbetsform. Dessa undervisningsformer, särskilt studiecirkelövningen, ger eleverna möjlighet att diskussionsvis framlägga kunskapsstoff och erfarenheter, som de under ett mer självständigt bedrivet arbete kunnat tillägna sig. Man kan emellertid på grund av den begränsade utbildningstiden inte kräva alltför omfattande förberedelser för dessa övningar. Studiebesök och studieutflykter är också undervisningsformer, som i många ämnen bör ges ett betydande utrymme inom respektive ämnens veckotimtal. Även grupparbeten av olika slag bör komma till användning som arbetsformer inom seminarieundervisningen. Den erfarenhet eleverna skaffar sig genom sådana övningar, kan ge dem stimulans att i sitt eget undervisningsarbete genomföra en undervisning av denna typ. Dessutom lär de sig genom grupparbeten såväl som genom studiecirkelövningar och laborationer på vilka sätt och med vilka hjälpmedel man skaffar sig kunskaper. Utredningen vill i detta sammanhang understryka bibliotekets betydelse i utbildningsarbetet. Eleverna bör redan i början av första utbildningsåret erhålla anvisningar angående användandet inte blott av seminariebiblioteket utan även av offentliga bibliotek på seminarieorten. Som ett led i strävandena efter ett friare arbetssätt ingick till för några år sedan det s. k. enskilda arbetet, som till och med läsåret 1950/51 var obligatoriskt för eleverna i klasserna III 4 , IV4, I2 och II 2 . Skolöverstyrelsen påpekade emellertid 1951 i skrivelse till Konungen angående försök med ändrad timplan m. m. vid folk- och småskoleseminarierna, att det enskilda arbetet inte längre syntes fylla den uppgift det ursprungligen var avsett för, sedan seminarierna mer och mer sökte tillämpa ett friare studiesätt. Uppgifter från seminarierna visade, att eleverna i stor utsträckning använde sig av det enskilda arbetet för att möjliggöra betygshöjning, särskilt i sådana examensämnen, i vilka vitsorden vid meritvärdering ger dubbel poäng, eller för att förbättra sina kunskaper i ämnen, som de hade svårigheter med. Detta överensstämde knappast med det ursprungliga syftet med det enskilda arbetet. På sätt utredningen redogjort för i sitt förra betänkande (s. 91), fick skolöverstyrelsen bestämma, huruvida och i vilken utsträckning det obligatoriska enskilda arbetet skulle upphöra eller bibehållas i modifierad form. Då numera det enskilda arbetet praktiskt taget försvunnit och då utredningen genomgående försökt ordna seminariearbetet så, att elevernas självverksamhet tages i anspråk, föreslår utredningen, att det »enskilda arbetet» avskaffas vid folkskoleseminarierna. Värdet av att en blivande lärare vänjes vid självständiga studier k a n 14—709254

210 knappast överskattas. De många studieämnen, som måste ingå i seminariernas utbildningsprogram, och den relativt begränsade studietiden gör det emellertid icke möjligt att reducera antalet schemabundna timmar så kraftigt, som i och för sig vore önskvärt. Här måste en noggrann avvägning ske. Då man inte får riskera, att lärokursernas omfång och innehåll alltför mycket minskas och studieresultaten försämras, kan det schemabundna timtalet för undervisning icke i alltför hög grad begränsas. De naturvetenskapliga ämnenas egenart omöjliggör i och för sig en alltför stor timtalsreduktion, eftersom experiment och laborationer kräver mycket tid. Ett visst mått av muntlig undervisning är också behövligt. En lärare bör i sin muntliga undervisning ge överblickar, ställa och utreda problem, lämna orientering över och dra upp riktlinjer för studiet av nya kunskapsområden. Slutligen får man inte heller förbise den stimulans till fruktbärande studier, som en lärare genom sin personlighet kan meddela sina elever. Utredningen anser det vara av vikt, att vid undervisningen i de olika ämnena hänsyn ständigt tages till vad som är av särskild betydelse för lärarverksamheten i folkskolan, utan att därför studiemålet alltför snävt begränsas. En verklig yrkesutbildning bör eftersträvas, utan att allmänbildningskravet eftersattes. Vid val av metod för kunskapskontroll bör stor frihet lämnas åt de olika lärarna. Utredningen önskar understryka vikten av att icke alltför mycket tid tages i anspråk för kunskapskontroll, så att tiden för den mera omedelbara undervisningen reduceras. Därför föreslår utredningen också, att det i de allmänna anvisningarna varnas för att för mycket tid anslås till kunskapskontroll. Med hänsyn till elevernas arbetsbörda är det vidare ofrånkomligt, att tiden för kunskapskontrollen i de olika ämnena planlägges så, att anhopning av förhör kan undvikas. Till en del kan kontroll av att eleverna inhämtat föreskrivna kunskaper, ske i samband med de diskussioner av olika problem, som förekommer under den muntliga undervisningen. Likaså bör i undervisningsämnen, där demonstrationsexperiment, laborationsskicklighet och iakttagelseförmåga är av väsentlig betydelse, elevernas prestationer i dessa avseenden beaktas vid bedömningen. I viss utsträckning kan kunskapskontroll ske skriftligt, sedan ett större kursavsnitt inhämtats, men ett ensidigt användande av skriftliga förhör bör undvikas. Kurserna i de olika ämnena griper ofta in i varandra. För att undvika onödig dubbelbehandling av kursmoment, som berör två eller flera ämnen, är det nödvändigt, att en noggrann planläggning sker vid gemensamma ämneskonferenser. Sålunda bör exempelvis vid behandlingen av nykterhetsfrågan en samordning ske mellan ämnena kristendomskunskap, samhällskunskap och biologi med hälsolära med noga beaktande av att alla nödvändiga moment medtages i undervisningen och en allsidig belysning av denna fråga sker.

211 Under de senaste åren har metodikundervisningen vid seminarierna alltmer förstärkts, särskilt med hjälp av anslaget till försök med metodisk handledning, enhetsskolans arbetsmetoder och liknande anordningar. En mängd skiftande benämningar har använts på de olika momenten inom metodikundervisningen. För att åstadkomma en enhetlig terminologi på detta område föreslår utredningen i likhet med vad den gjort i sitt första betänkande (s. 8 och 113 ff.), att metodikundervisningens olika moment med hänsyn till innehåll fördelas på allmän metodik, ämnesmetodik, metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik, och metodik i anslutning till auskultationer och undervisningsövningar, praktikmetodik. Utredningen har funnit sig böra tillägga ytterligare en gren av metodik, nämligen samordningsmetodik, eftersom särskild metodik för samordning av undervisningen i olika kunskaps- och övningsämnen bör erhålla tillräckligt beaktande. Metodikundervisningens omfattning och innehåll diskuteras utförligt i samband med behandlingen av den praktiska lärarutbildningen. Enligt gällande stadga för folkskoleseminarierna skall övningsskolan omfatta folkskolans olika stadier. Självfallet är, att allteftersom enhetsskolan genomföres på de olika seminarieorterna seminariernas övningsskolor kommer att omfatta klasserna 1—9. Detta behöver inte innebära, att ett seminariums interna övningsskola omfattar samtliga nämnda klasser. Det skulle antagligen på de flesta platser ställa sig svårt att inom den interna övningsskolans ram organisera högstadiets samtliga parallella avdelningar. Det väsentliga är, att man inom den interna och externa övningsskolan samt de till seminariet knutna särskilda handledaravdelningarna har tillgång till samtliga de klasser, som erfordras för seminarieelevernas praktiska utbildning. Det har hittills icke funnits några preciserade anvisningar om hur elevernas undervisningsövningar bör fördelas på övningsskolans olika klasser. Utredningen anser, att det i undervisningsplanen bör ingå anvisningar härom. Enligt utredningens förslag skall den praktiska folkskollärarutbildningen förläggas huvudsakligen till folkskolans klasser 4—8, folkskollärarnas egentliga arbetsområde. Eftersom det är värdefullt, att en blivande folkskollärare lär känna arbetet på lågstadiet, bl. a. därför att han alltjämt i vissa landsbygdsskolor kan få sin tjänstgöring förlagd till detta stadium, bör en del auskultationer och ett begränsat antal undervisningsövningar förläggas även till folkskolans lägre klasser, företrädesvis till klass 3. Auskultationer och lektioner må även i någon utsträckning kunna placeras i klass 9. Utredningen inför beträffande vissa undervisningsövningar en ny benämning, särskilda klasslärarövningar (se Seminarieorganisationen I, s. 70 o. 121 f.), för att beteckna de övningar, under vilka en elev under några dagar helt eller till en väsentlig del omhänderhar undervisningen i en klass.

212 Timplaner

Den nuvarande timplanen för den fyraåriga linjen upptar i klass I4 39^2, II 38y 2 , III 4 37 y2 och IV4 29V2 veckotimmar eller sammanlagt 145 veckotimmar. På den tvååriga linjen upptar timplanen för klass I2 34 % och för klass II2 31 veckotimmar eller sammanlagt 65V2 veckotimmar. Viss undervisning är förlagd till tid utom timplanen. På varje linje tillkommer sålunda per vecka för frivillig teckning 2 lärartimmar, körsång 1 lärartimme, frivillig orkesterspelning 1 lärartimme, frivillig gymnastik med lek och idrott 1 lärartimme, simundervisning 1 lärartimme och för varje klass individuell undervisning i instrumentalmusik och sång 5 lärartimmar. Den frivilliga behörighetskursen i engelska omfattar 3 veckotimmar i klass III 4 och I2 samt \x/2 veckotimme i klass IV4 och II 2 . På den fyraåriga linjen tillkommer för frivillig kurs i franska eller tyska 3 veckotimmar i klass I4 och 2 veckotimmar i klass II 4 . Utöver detta tillkommer för studentlinje de s. k. kompletteringskurserna. Eftersom sökande för närvarande kan vinna inträde i seminarium med godkänt vitsord i studentexamen i endast två av ämnena matematik, geografi, biologi med hälsolära, fysik och kemi, måste han som elev deltaga i en, två eller tre kompletteringskurser, alltefter det antal ämnen han saknar. I ämnet matematik omfattar kompletteringskursen 4 och i övriga nämnda ämnen 3 veckotimmar. Deltagandet i körsång, i individuell undervisning i musik och i simning är obligatoriskt. Om en elev på fyraårig linje skulle beredas tillfälle att deltaga i undervisningen i samtliga frivilliga ämnen, som skulle vara schematekniskt möjligt, skulle det sammanlagda veckotimtalet uppgå till omkring 172 eller per läsår i genomsnitt till omkring 43 veckotimmar. På den tvååriga linjen skulle motsvarande veckotimtal utgöra omkring 80 eller per läsår i genomsnitt omkring 40 veckotimmar, varvid dock ej medräknats kompletteringskurser, vilka för varje elev i genomsnitt torde innebära en höjning med 2 x / 2 veckotimmar per läsår. Understundom kan det också inträffa, att några serielektioner och auskultationer i övningsskolan förlägges till för eleverna lediga timmar på schemat. Dessutom måste ofta nog såväl anvisningar rörande grupplektioner, serieövningar och klasslärarövningar liksom kritik av dessa övningar ske på tid, som icke är upptagen på schemat. Även om flertalet elever skulle önska deltaga i all frivillig undervisning, torde dock såväl schematekniska svårigheter som den allför stora arbetsbördan lägga hinder i vägen härför. Medeltimtalet för en elev torde emellertid kunna uppskattas till omkring 40 veckotimmar per läsår, om man, som här bör ske, vid beräkningarna utgår från i stadgan föreskrivet timtal. De senaste årens försöksverksamhet har dock gjort, att man vid flertalet seminarier skurit ned timtalen i en del ämnen eller också helt schablonmässigt reducerat timtalen för samtliga ämnen. Den vinst i timmar, som härigenom uppstått, har dock på många håll använts för en utökning av antalet praktik4

213 timmar. Likaledes har försöken med metodisk handledning m. m. krävt tid, som tagits från ämnen, som fått sitt timtal nedskuret. Elevernas arbetsbörda torde därför i realiteten inte ha reducerats, inte heller i nämnvärd omfattning deras schemabundna tid. Som i utredningens första betänkande påpekas (s. 94), torde bland allmänna läroanstalter endast folk- och småskoleseminarier samt de tekniska gymnasierna före 1957 års undervisningsplan kunna uppvisa en så omfattande schemabunden tid. Utredningen har redan framhållit som något väsentligt, att vid seminarierna en omläggning av arbetssättet sker i riktning mot självständiga och friare studier. Det hinder som ämnesträngseln och det stora antalet schemabundna timmar hittills utgjort för en sådan omläggning, kan givetvis icke övervinnas med mindre än att vissa ämnen och vissa kursmoment, som de blivande lärarna ej direkt har behov av för sin kommande undervisning, skares bort. Å andra sidan krävs det, att en del nytillkomna ämnesmoment behandlas, att metodikundervisningen utökas och den praktiska utbildningen erhåller vidgat utrymme, särskilt i avgångsklasserna. För att en reduktion av timtalet skall kunna ske, är det därför nödvändigt, att antalet schemabundna timmar begränsas i ämnen, där ett friare arbetssätt är mer ändamålsenligt än en traditionell undervisningsform. Inom vissa ämnen kan rätt omfattande partier av kursen inhämtas genom enskilda studier. Det beskurna timtalet kompenseras också genom att utredningen föreslår en uppdelning av klassavdelning på två eller flera grupper i större utsträckning än hittills kunnat ske. För flertalet elever på studentlinjen är antalet schemabundna timmar i viss utsträckning beroende av antalet kompletteringskurser. Från och med våren 1957 föres den nya gymnasieorganisationen ined dess allmänna linje för första gången upp till studentexamen. Man borde då kunna förvänta, att ett större antal studenter än tidigare har valt en för folkskolläraryrket lämplig ämneskombination. Denna omständighet kan tillsammans med den av seminarieutredningen föreslagna beskärningen av timtalet skapa större möjligheter för ett friare studiesätt. Det av utredningen föreslagna antalet veckotimmar för de obligatoriska enskilda läro- och övningsämnena inklusive metodik uppgår på den fyraåriga linjen till 120 mot för närvarande 139V2. Motsvarande veckotimtal för den tvååriga linjen är 54 och 59 V2. Minskningen utgör följaktligen på den fyraåriga linjen 19V2 och på den tvååriga 5V2 veckotimmar. Nedskärningen k a n måhända anses som relativt blygsam, men utredningen har trots allvarliga försök icke kunnat gå längre härvidlag för att icke riskera, att lärokursernas omfång och innehåll minskas och studieresultatet försämras. Metodikundervisningen har, som tidigare påpekats, under de senaste åren väsentligt utbyggts. Utredningen anser, att den bör ytterligare utbyggas. Den metodikundervisning, som är av mer allmän natur, föreslås erhålla på timplanen 5 veckotimmar mot nu 21/2 veckotimmar på den fyraåriga linjen

214 och 5 veckotimmar mot nu omkring 21/2 på den tvååriga linjen. I dessa metodiktimmar har inlagts moment, som nu i viss omfattning meddelas med hjälp av det särskilda anslaget till försök med metodisk handledning m. m., såsom materielvård, tekniska hjälpmedel och metodik i anslutning till undervisningsövningar. Till den metodik, som ägnas åt de särskilda läro- och övningsämnena och som lämpligen bör angivas på schemat, anslås i den nuvarande undervisningsplanen för den fyraåriga linjen i regel inte någon särskild tid. Utredningen anser det ändamålsenligt att inom parentes direkt angiva det antal veckotimmar, som på båda linjerna skall ägnas åt metodisk behandling av folkskolans kurs i respektive läroämnen. Utredningen är fullt medveten om att metodikundervisning förekommer i viss utsträckning under lektionerna i respektive ämnen. Vid genomgång av olika kursmoment bör, där så är lämpligt, lämnas synpunkter på behandlingen av motsvarande kursmoment i folkskolan. Den till metodik särskilt anslagna tiden för de olika läroämnena bör ägnas åt en mera systematisk metodisk genomgång av folkskolans kurser för framförallt klasserna 4—8. Det är nödvändigt, att läraren i ämnesmetodik själv undervisar i övningsskolan eller tidigare har skaffat sig grundlig erfarenhet av arbetet i folkskolan. Utredningen vill framhålla, att metodikundervisningen bör meddelas av den lärare, som är bäst skickad härför. Det är inte nödvändigt, att metodikundervisningen meddelas av vid seminariet heltidsanställda lärare, utan denna undervisning kan anförtros åt annan härför särskilt skickad lärare vid seminarieortens övriga skolor. I timplanen för ämnena teckning, välskrivning, musik, slöjd och gymnastik med lek och idrott har utredningen inte funnit skäl att angiva tid för metodikundervisningen, då denna är intimt förknippad med undervisningen i övrigt. Om så befinnes lämpligt, må beträffande dessa såväl som övriga ämnen något eller några metodiska moment brytas ur den övriga undervisningen och anförtros åt särskild specialist. Vid fördelningen av de olika utbildningsmomenten på den fyraåriga linjens olika årsklasser har utredningen försökt att så mycket som möjligt sammantränga ämnesstudierna till de första två åren. Sålunda ägnas det första året uteslutande åt sådana studier. Under andra studieåret anslås 12 dagar till auskultationer, för att eleverna skall få en inblick i en lärares arbetsuppgifter. Under tredje studieåret påbörjas jämsides med fortsatta ämnesstudier en planmässig praktisk lärarutbildning, omfattande metodik, auskultationer och gruppövningar. I avgångsklassen upptar den praktiska utbildningen en betydande del av utrymmet på timplanen, under det att antalet schemabundna timmar för ämnesstudier är av mindre omfattning. På timplanen har ämnet historia med samhällslära uppdelats i två ämnen, nämligen historia och samhällskunskap, vilket senare ämne tidigare benämnts samhällslära. Ämnet biblioteksskötsel har fått benämningen

215 bibliotekskunskap. Ämnena trädgårdsskötsel och hushållsgöromål har utgått som obligatoriska ämnen. Trädgårdsskötsel kvarstår dock som frivilligt ämne med 1 1/2 veckotimme. Beträffande skälen för dessa förändringar hänvisar utredningen till specialmotiveringarna för ifrågavarande ämnen. Beteckningen "Praktisk lärarutbildning: metodik, gruppövningar" har utbytts mot "Praktisk lärarutbildning: metodik, auskultationer och undervisningsövningar." Utredningen har gång efter annan återkommit till vikten av att eleverna erhåller tid i tillräcklig omfattning för ett mer fritt och självständigt arbetssätt. I den fyraåriga linjens två högsta klasser bör ett sådant studiesätt kunna tillämpas. Även i de båda första klasserna bör det eftersträvas, även om man på detta stadium måste iakttaga en viss försiktighet, enär åtskilliga elever vid intagningen i seminariet torde sakna erfarenhet av en sådan studieform. Utredningen förutsätter emellertid, att friare arbetsmetoder prövas på ett så tidigt stadium som möjligt. Utredningen har bibehållit den frivilliga undervisningen i tyska och franska men däremot slopat den frivilliga undervisningen i engelska i klasserna I4 och II4, som hitintills kunnat tjäna som alternativ till den frivilliga undervisningen i tyska eller franska. Dessutom önskar utredningen införa frivillig kurs i finska, 3 veckotimmar i klass I4 och I2 och 2 veckotimmar i klass II 4 och II 2 . Denna kurs i finska anser utredningen kunna anordnas vid något av våra nordligaste seminarier. I övrigt föreslår utredningen frivillig undervisning i samma ämnen och i ungefärligen samma omfattning som hittills. Den frivilliga undervisningen diskuteras under respektive ämnen i avsnittet angående kursplaner och anvisningar. Utredningen, som i sitt förslag till nya bestämmelser angående behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan avser, att vid seminarierna anordnad behörighetskurs i engelska språket skall stå öppen även för elever på småskollärarlinjer, förutsätter, att i sådan kurs, för vars anordnande kräves minst fem deltagande elever, samläsning ordnas för elever från såväl folkskollärar- som småskollärarlinjer, då möjlighet härtill föreligger. Den individuella undervisningen i instrumentalmusik bör enligt utredningens mening helst förläggas på sådant sätt, att den inte stör undervisningen i andra ämnen. Då annan anordning icke kan träffas, må den emellertid kunna förläggas till timmar, då klassavdelningen är upptagen med arbete, som icke oavbrutet kräver gemensam undervisning. Det torde knappast kunna undvikas, att vissa olägenheter uppstår genom att en del elever är frånvarande på grund av uppspelning. I viss utsträckning torde sådant avbräck för ämnen, som beröres härav, kunna inskränkas genom att uppspelningstimmarna förlägges till samma tider som klassavdelningen har undervisning i musik, vilket dock förutsätter skilda lärare i musik och i den individuella undervisningen i instrumentalmusik. Detta torde

216 emellertid innebära en mindre nackdel i jämförelse med den störning som uppspelningen eljest medför. Frivillig kurs för utbildande av kyrkomusiker må kunna anordnas vid seminarierna med det antal timmar, som skolöverstyrelsen för varje läsår fastställer för ifrågakommande seminarier. En av de oftast återkommande anmärkningarna mot det hittillsvarande studiesättet vid seminarierna har gällt det förhållandet, att teoretisk och praktisk utbildning måste bedrivas samtidigt. Härav har följt, att seminarieelev för serieövningar och i viss utsträckning även för gruppövningar i externa övningsskoleklasser ofta måste vara frånvarande från lektioner i sin klass. Vidare måste han till en och samma dag förbereda såväl den övningslektion han själv skall hålla, som de lektioner han i sin egen klass skall deltaga i. Man kan heller inte säga, att övningsundervisningen på ett tillfredsställande sätt varit inplacerad i övningsklassernas arbete. Både gruppövningar och serieövningar är vanligen inriktade på endast ett ämne åt gången. Under gruppövningarna är eleverna ofta med om endast en av veckans lektioner i ämnet. Härigenom äventyras sammanhanget i undervisningen, varjämte elevernas kännedom om klassens arbete och de enskilda lärjungarna måste bli mycket ofullständig. Utredningen förordar i detta hänseende bestämt en annan uppläggning än den hittillsvarande och anser, att den teoretiska utbildningen bör så långt möjligt är skiljas från den praktiska. Även de på schemat upptagna veckotimmarna för auskultationer och undervisningsövningar bör kunna förläggas till andra tidsperioder än undervisningen i läro- och övningsämnen. För att emellertid denna undervisning skall få i det närmaste samma timtal till sitt förfogande, oberoende av hur auskultationer och undervisningsövningar ordnas, har utredningen föreslagit vissa regler för omräkning av antalet veckotimmar i respektive ämnen. Om dessa regler följes, får de olika ämnena praktiskt taget alltid samma effektiva timtal. Utredningen har i sitt första betänkande framlagt förslag till omräkning av veckotimtalen och hänvisar därför till tabellerna 5, 6 och 7 på sidorna 124, 125 och 126 i nämnda betänkande. Där har emellertid utredningen uteslutande uppehållit sig vid ett utbyte av lektioner, avsedda för undervisningsövningar, men givet är, att det angivna förfaringssättet kan användas beträffande varje ämne, t. ex. om det gäller att utbyta 1 veckotimme gymnastik med lek och idrott mot en sammanhängande veckas friluftsövningar. Utredningen har på olika sätt försökt skapa bättre förutsättningar för friare arbetsformer. Redan i den nuvarande undervisningsplanen finns möjligheter att i geografi, naturvetenskapliga ämnen, biblioteksskötsel, teckning, musik och slöjd uppdela klassen i två grupper, som undervisas var för sig på olika tider. I slöjd samt i fysik och kemi tillämpas praktiskt taget alltid uppdelning av klassen. I de övriga ämnena sker delning av

217 klassen något olika. Vid några seminarier ordnas uppdelning i så stor utsträckning som möjligt under motivering, att det då gives tillfälle till en mera individualiserad undervisning. Genom att särskilda medel anslagits för försök med metodisk handledning, enhetsskolans arbetsmetoder och liknande anordningar, har man kunnat uppdela klassen i två grupper även i andra än här nämnda ämnen. Vid laborationer i psykologi och pedagogik liksom vid undervisning i kristendomskunskap och modersmålet har man således vid några seminarier prövat en viss uppdelning av klassen. Utredningen anser, att de möjligheter som nu finns för delning av klassen i två undervisningsgrupper, bör utsträckas till att allt efter ämnenas art i mer eller mindre begränsad omfattning gälla samtliga undervisningsämnen. Vissa avsnitt av metodikundervisningen nödvändiggör en uppdelning av klassen i betydligt mindre grupper än halvklass. Undervisningen om tekniska hjälpmedel och praktikmetodiken förutsätter understundom undervisningsgrupper på 2—4 elever. I de till kursplanen fogade anvisningarna finns exempel härpå. Den möjlighet, som nu finns att med hänsyn till elevernas olika förkunskaper dela klassen vid den frivilliga undervisningen i franska eller tyska, bör bibehållas och även gälla frivillig undervisning i finska. Utredningen förutsätter, att denna möjlighet inrymmes under de mer allmänna föreskrifterna om delning av klassen i två eller flera grupper. Beträffande undervisningen i finska kan man förutsätta, att vid Haparandaseminariet de elever, som deltager i den frivilliga undervisningen i detta ämne, redan vid inträdet i seminariet i viss utsträckning behärskar språket. Därför måste målsättningen för undervisningen där bli en annan än vid andra seminarier, där eleverna kanske inte äger några som helst förkunskaper i finska. I kurserna i finska bör elever från såväl småskollärar- som förskollärarlinjerna gemensamt åtnjuta undervisning.

Kursplaner och anvisningar

Vid utarbetandet av kursplaner och anvisningar till dessa har utredningen haft tillgång till särskilda specialister för de olika ämnena. De av specialisterna utarbetade planerna har legat till grund för det förslag till kursplan, som utredningen framlägger. Beträffande de olika läro- och övningsämnena har utredningen sökt väga mellan ämneskunskaper och färdigheter å ena sidan samt metodik å den andra. Metodikundervisningen i de olika ämnena måste bygga på fasta ämneskunskaper och väl uppövade färdigheter. Ämnesmetodiken kan i m å n g a fall inte helt skiljas från den övriga undervisningen. Metodiska anvisningar bör, såsom påpekats i annat sammanhang, alltid lämnas, när de genomgångna kursmomenten kan ge anledning därtill.

218 I den följande diskussionen om kursplanerna göres jämförelser med de nuvarande utbildningslinjerna. För att underlätta jämförelsen mellan de av utredningen föreslagna timplanerna och de nu gällande återges de senare här nedan. 4-årig linje Ämnen

Klass II

Klass I Kristendomskunskap . Modersmålet Matematik Historia med samhällslära Samhällslära Geografi Biologi med hälsolära . . . Fysik Kemi Engelska Psykologi och pedagogik Biblioteksskötsel Summa

Summa

Klass I

9 14

Klass II

Summa

iy 2 i

sy 2 4

11 2% 2 2y2 4

2 2 2% 2 3

22 y2

84i/ 2

y. ny 2

ioy 2

iy 2

3y 2

15%

6 7% 6% 4y2 9 8

2 2 4

2 2 2

13 1 1%

i

Summa 39 y2

y2

y2

2 8 2 5 m 10kv8 m 5 kv 2 kv 4 kv4

1 SM

2y2 I 4y2 |

I 38 y2 I 37 y2 | 29 y2 |

52 y2

2y2 sy 2 8 145

y2

4 1*4 3y 2 4 m 9 kv 6 kv 4

m21kvl9 m 5 kv 4

Praktisk lärarutbildning: metodik gruppövningar Totalsumma

Klass Klass IV III

2 5 2%

Teckning 2 Välskrivning Musik Trädgårdsskötsel Slöjd m 4 kv 2 Hushållsgöromål kv 4 Gymnastik med lek och idrott m 6 kv 4 Summa

2-årig linje

m10kv9

iey 2

30 y2

4y 2 2

3 3%

ey 2

ey 2

7y2 5% 13 65 y2

34 y2

| 31

Kristendomskunskap I kristendomskunskap föreslår utredningen på den fyraåriga linjen 7 veckotimmar och på den tvååriga linjen 3 veckotimmar, vilket således innebär en reduktion av det nuvarande timtalet med 2, respektive V2 veckotimmar. Ämnet kristendomskunskap har i jämförelse med andra ämnen haft en stark ställning på seminariernas schema. Man har också med all rätt framhållit, att det är svårt att undervisa i detta ämne. Vidare har bibelkunskapen krävt särskild uppmärksamhet, eftersom detta moment inte ansetts tillräckligt företrätt i läroverkens undervisning. I fråga om den tvååriga linjen framhöll dock skolkommissionen i sitt förslag till provisorisk omläggning av utbildningen vid folkskoleseminariernas studentlinje

219 (1948), att m a n "inte med fog" kunde påstå, "att gymnasieutbildningen i kristendomskunskap erbjuder en svagare grund för lärarutbildningen än gymnasieutbildningen i många andra ämnen." I de senaste kursplanerna för såväl flickskola, realskola som gymnasium har bibelkunskapen ägnats större uppmärksamhet än tidigare, varför man har all anledning att för framtiden hos de inträdessökande förvänta bättre förkunskaper i nämnda avseende. Vidare bör vid undervisningen i seminariet det gammaltestamentliga stoffet begränsas till förmån för det nytestamentliga i analogi med vad som enligt de senaste undervisningsplanerna föreskrivits beträffande undervisningen i folkskolan. Bibelstudiet bör koncentreras kring Jesu person och förkunnelse samt den apostoliska tidens personligheter och tankegångar. Kyrkohistorien bör ses i samband med den allmänna kulturutvecklingen och huvudvikten läggas vid de skeden, som är betydelsefulla för kristendomens utgestaltning. Religionsfrihetens framväxande och den nu gällande lagstiftningen i denna fråga måste beaktas. Som nytt moment har tillkommit behandling av religionspsykologiska spörsmål, vilket bör kunna bidraga till att ge eleverna ökad kännedom om utvecklingen av barns religiösa och etiska föreställningar. För metodik föreslår utredningen 1 veckotimme på vardera linjen, vilket kanske kan synas vara mycket. Utredningen har dock funnit, att ett lägre timtal inte ger tillräcklig tid för behandling av ämnets olika moment. Undervisningen i kristendomskunskap i folkskolan måste få olika utformning på de skilda stadierna. Metodikundervisningen skall för övrigt inte blott ge anvisningar om uppläggning av lektioner utan även söka skapa förståelse för barnens inställning till religiösa frågor. Barn till föräldrar, som tillhör olika trossamfund eller är konfessionslösa, kan i en skolklass skapa svårlösta problem, som den unge läraren måste lära sig att bemästra. Modersmålet För såväl den fyraåriga som den tvååriga linjen föreslås oförändrat timtal, nämligen 14 respektive 4 veckotimmar. Ämnets starka ställning betingas av den dominerande plats modersmålet har på folkskolans timplan och alla de olika moment, som det omfattar och vilka vart och ett kräver sin speciella behandling, icke minst rent metodiskt. Utredningen har också ansett det nödvändigt med en förstärkning av metodiken, vars timtal på båda linjerna fixerats till IMJ veckotimme. I själva verket har följaktligen en viss inknappning av tiden för ämnesbehandlingen skett. Utredningen har ansett, att särskild vikt bör läggas vid moment som ljudlära, dialekter, muntlig framställning, ortografiska principer och problem rörande språkutveckling och språkvård. Det får också anses som nödvändigt, att svensk språklära får en relativt grundlig behandling på båda linjerna. Sedan läsning av danska och norska texter fått en mer

220 markerad plats i folkskolans kursplan än tidigare, måste tillräcklig tid anslås för studium av dessa språk, vilket ifråga om den tvååriga linjen utgör ett nytt kursmoment. Beträffande tal- och röstvård önskar utredningen framföra samma synpunkter, som den framlagt rörande detta utbildningsmoment på småskollärarlinjerna (Seminarieorganisationen I, s. 101), framförallt vikten av att kurser i tal- och röstvård anordnas för vid seminarierna tjänstgörande modersmålslärare och musiklärare. Det får nämligen anses som önskvärt, att tal- och röstvård ingår i modersmålsundervisningen, eventuellt musikundervisningen. Så länge nämnda lärarkategorier ej är utbildade för ifrågavarande uppgift, torde emellertid liksom hittills kurser, ledda av utomstående personer, böra anordnas. Framförallt med tanke på den personlighetsbildande betydelse som litteraturläsningen har, får denna sida av modersmålsundervisningen icke eftersättas. Det bör också beaktas, att litteraturläsningen i kursplanen för folkskolans klasser 7—8 fått ett ganska stort utrymme. Av världslitteraturen bör inte bara något enstaka klassiskt verk läsas utan även ett par arbeten av moderna författare, representerande olika tankeriktning och livsåskådning, vilket innebär, att ett nytt moment tillförts kursplanen. Även om större delen av litteraturläsningen bedrives som självständiga studier, måste tillräcklig tid anslås för diskussioner och studiecirkelövningar. Den för metodik anslagna tiden omfattar jämväl den metodiska behandlingen av ämnet bokkunskap. Bibliotekskunskap Utredningen föreslår för båda linjerna samma timtal, xh veckotimme, som i den nuvarande undervisningsplanen är fastställt för biblioteksskötsel. Kursinnehållet i bibliotekskunskap är i stort sett detsamma som i ämnet biblioteksskötsel enligt nuvarande undervisningsplan. Som nya moment har dock tillkommit "biblioteket i undervisningens tjänst" och "organiserandet av klassbibliotek". Den metodiska behandlingen av ämnet bokkunskap har förts till ämnet modersmålet. Ämnesnamnet biblioteksskötsel har utbytts mot bibliotekskunskap i analogi med vedertagna ämnesnamn som kristendomskunskap, hembygdskunskap, naturkunskap etc. Engelska För engelska på den fyraåriga linjen föreslås 9 veckotimmar, således samma timtal som i den nuvarande undervisningsplanen. Under det att timtalet för närvarande är fördelat på klasserna I4, II 4 och III 4 med 4, 3 och 2 veckotimmar, föreslår utredningen, att timtalet fördelas på klass I* med 5 veckotimmar och klass II 4 med 4 veckotimmar. Genom denna anordning, som försöksvis prövats vid några seminarier, vinnes en för studierna fördelaktig koncentration. Vidare medför denna studiegång, att de elever som

221 i klass IIP påbörjar den engelska behörighetskursen, är bättre rustade för sina fortsatta studier. Undervisningen i ämnet har till uppgift att på grundval av i realskolan inhämtade eller jämförliga kunskaper ge eleverna god läsfärdighet, förmåga att uppfatta talad engelska samt ökad färdighet att tala och skriva språket, överhuvudtaget bör undervisningen ge en god grund för fortsatta studier. Att ifrågasätta en reduktion av timtalet är icke tänkbart, snarare skulle möjligen någon höjning kunna anses motiverad, eftersom utredningen föreslår ett slopande av den s. k. frivilliga undervisningen i engelska. Emellertid innebär koncentration av ämnesstudiet till två år liksom ökade möjligheter till delning av klass, att undervisningen kan bedrivas med en effektivitet, som säkerligen torde uppväga bortfallet av den frivilliga undervisningen, i vilken samtliga elever ändå icke deltager. Man torde också för framtiden hos eleverna kunna räkna med bättre förkunskaper i engelska. Under textläsningen bör eleverna få tillfälle att göra bekantskap med något arbete av pedagogiskt innehåll, varigenom de kan erhålla impulser för studium av pedagogisk och psykologisk litteratur på engelska. Behörighetskursen

i engelska

Vid seminarierna omfattar för närvarande den frivilliga kursen för vinnande av behörighet att undervisa i engelska i folkskolan sammanlagt 4^2 veckotimmar, varav 3 i var och en av klasserna III 4 och I2 samt l1/^ veckotimme i var och en av klasserna IV4 och IP. I avgångsklasserna koncentreras undervisningen till höstterminen, varigenom hela kursen blir sammandragen till tre terminer. I k k 1947:149 föreskrives för erhållande av behörighet bl. a. en redovisning av minst 1 000 oktavsidor engelsk text samt med lägst vitsordet Godkänd bedömt skriftligt prov enligt bestämmelserna för skriftligt prov (obligatoriskt eller frivilligt) i det engelska språket i studentexamen, fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen eller särskild prövning enligt fordringarna för nämnda examen. I allmänhet läses under kursen något metodiskt arbete, vartill kommer auskultation och undervisningsövningar i övningsskolans klasser. Praktikens omfattning är emellertid för närvarande till timtalet varierande vid de olika seminarierna. Man torde dock kunna räkna med att vid de flesta seminarier varje elev får tillfälle att auskultera samt hålla en undervisningsserie på mellan 3 och 8 lektioner. Med hänsyn till det stora behovet av lärare med utbildning i engelska h a r utredningen ingående diskuterat möjligheten av att låta den engelska behörighetskursen ingå som obligatoriskt ämne i folkskollärarutbildningen. Härigenom skulle man även kunna eliminera olägenheten av att en klassl ä r a r e utan kompetens i engelska är nödsakad att, redan då eleverna befinner sig i klass 5, avstå undervisningen i engelska åt annan lärare. Utredningen har emellertid funnit, att man i varje fall för närvarande icke

222 kan göra den engelska behörighetskursen obligatorisk, något som icke heller har skett vid lärarhögskolan eller ens diskuterats av realskoleutredningen. Det torde icke vara möjligt att inom ramen av den n u v a r a n d e fyraåriga respektive tvååriga utbildningen öka samtliga elevers arbetsbörda med ytterligare ett obligatoriskt ämne av så krävande art som behörighetskursen i engelska, så mycket mindre som denna kurs enligt realskoleutredningens uppfattning, vilken delas av seminarieutredningen, bör förstärkas. Hur krävande redan det nuvarande utbildningsprogrammet är, framgår tydligt av den omständigheten att, enligt uppgift från skolöverstyrelsen, av till behörighetsprövning i engelska språket läsåret 1954/55 h ä n visade 900 seminarieelever 190 underkändes. Man får inte heller bortse från att en del elever under kursens gång, i allmänhet redan under första terminen, avbryter undervisningen, enär de funnit den alltför betungande. Realskoleutredningen har, som redan nämnts, framhållit, att behörighetskursen måste förstärkas. Skälet härtill är framförallt det, att behörighetskursen i engelska — egentligen avsedd för lärare med undervisning i engelska i folkskolans klasser 7 och 8, då sådan undervisning meddelas endast i dessa klasser — skall ligga till grund för en undervisning i engelska inom klasserna 5 och 6, på vilket underlag vidare studier kominer att bygga. Den förstärkning av utbildningen, som realskoleutredningen föreslår, skulle ske på följande sätt. För tillträde till kursen borde fordras av elev på fyraårig linje gott uttal och betyget Med beröm godkänd i engelska språket vid flyttning till klass III 4 och av elev på tvåårig linje gott uttal och betyget Icke utan beröm godkänd i ämnet i studentexamen eller vid motsvarande prövning. Elev på fyraårig linje skulle inte medges tillträde till kursen, om han ej deltagit i den frivilliga undervisningen i engelska i klasserna I4 och II 4 . Den praktiska utbildningen borde utbyggas så, att varje deltagare i kursen vore skyldig att auskultera 10—12 timmar i klasserna 5 och 6 samt hålla en undervisningsserie på 6—8 timmar eller två serier på 4 timmar vardera. Kursens timtal borde förstärkas med 3 veckotimmar under vårterminen i avgångsklasserna, textkursen ökas till 1 200 å 1 300 oktavsidor och graderade kompetensintyg utfärdas, varvid en tregradig skala med vitsorden Godkänd, Med beröm godkänd och Berömlig skulle användas. Seminarieutredningen delar realskoleutredningens uppfattning, att behörighetskursen på lämpligt sätt förstärkes, men anser inte, att denna förstärkning bör ske genom fastställande av de av realskoleutredningen föreslagna minimifordringarna för tillträde till kursen. Behovet av lärare med behörighet är redan nu stort och kommer under de närmaste åren att bli än större, varför det vore mindre välbetänkt att genom restriktiva bestämmelser från kursen utestänga elever, som hyser intresse för att skaffa sig behörighet. I princip bör kursen stå öppen för alla med vitsordet God-

223 4

känd i engelska vid flyttning till klass III eller i studentexamen, men rektor bör som hittills ha möjlighet att efter samråd med klassföreståndaren, läraren i engelska och om så är påkallat även seminarieläkaren kunna förvägra tillträde till kursen för elev, som i samband med komplettering av studentexamen eller eljest har en särskilt betungande arbetsbörda. Seminarieutredningen föreslår avskaffandet av den s. k. frivilliga engelskan i klasserna I4 och II4, vari eleverna kan deltaga i stället för i den frivilliga undervisningen i tyska eller franska. Den förbättring av kunskapsunderlaget hos elever på fyraårig linje, som realskoleutredningen tänkt sig genom att göra denna frivilliga engelska obligatorisk för elever, som ämnar deltaga i behörighetskursen, torde emellertid kunna vinnas genom seminarieutredningens förslag, att dels undervisningen i engelska koncentreras till klasserna I4 och II 4 och alltså är avslutad före deltagandet i behörighetskursen, dels klassavdelning må kunna delas i två grupper. Man torde också kunna förutsätta, att den väntade skärpta konkurrensen om platserna vid seminarierna kommer att medföra ett förbättrat kunskapsunderlag även i engelska. Utredningen har försökt minska arbetsbelastningen i klasserna III 4 och IV4 genom att inskränka antalet ämnen i dessa klasser. På den tvååriga linjen kommer likaså studieämnena att bli färre, eftersom antalet kompletteringskurser blir mindre. Man kan följaktligen förutsätta, att förbättrade möjligheter härigenom skapas för eleverna att tillgodogöra sig behörighetskursen. I likhet med realskoleutredningen anser seminarieutredningen det mindre lämpligt att komplettera behörighetskursen med en obligatorisk somm a r k u r s . Realskoleutredningen har härvidlag framhållit, att i den mån seminarierna ersattes med lärarhögskolor, torde det bli synnerligen svårt att förstärka behörighetskursen med obligatorisk sommarkurs, enär läsåret vid lärarhögskolan är längre och en del av ferierna upptages av kurser i gymnastik och slöjd. Seminarieutredningen anser sig inte kunna förorda sommarkurs i engelska framförallt av det skälet, att sommaren mellan klasserna III 4 och IV4, I2 och II 2 till större delen måste användas av eleverna för läsning av den engelska textkursen. Även andra ämnen kan kräva tid för feriestudier, för vilka i vad avser elever på den tvååriga linjen endast en sommar står till buds. Enär arbetet i avgångsklasserna får anses vara särskilt betungande under vårterminen, kan seminarieutredningen icke förorda realskolutredningens förslag om förlängning av behörighetskursen till att omfatta jämväl nämnda termin. Däremot anser sig seminarieutredningen kunna föreslå en ökning av timtalet med 1/2 veckotimme i avgångsklassen, vilket skulle inneb ä r a 4 veckotimmars undervisning under höstterminen i denna klass. Tillskottet i tid torde framförallt böra användas för konversationsövningar,

224 tillämpad fonetik och realia, vilken undervisning helst bör anförtros infödda engelska lärare, ett arrangemang som numera torde kunna praktiseras i flertalet seminariestäder. Vidare anser sig seminarieutredningen i likhet med realskoleutredningen kunna föreslå en utökning av textkursen från 1 000 till 1 200 å 1 300 oktavsidor. Eftersom den praktiska utbildningen till sin omfattning är mycket varierande vid de olika seminarierna, vill seminarieutredningen i likhet med realskoleutredningen föreslå, att utbildningen i detta avseende utbygges och göres mer enhetlig. Sålunda bör varje elev vara skyldig att auskultera omkring 10 timmar och hålla en undervisningsserie på 4—8 timmar, eventuellt utbytt mot två serier på sammanlagt högst 8 timmar. Praktiken bör helst förläggas till klasserna 5 och 6. Då emellertid dessa klassavdelningar kan bli alltför hårt belastade av övningsundervisning, bör även klasserna 7 och 8 kunna komma ifråga för praktiska övningar. För att underlätta studierna i engelska bör i den utsträckning så är möjligt deltentamina anordnas. Sålunda kan t. ex. kursen i fonetik redovisas, långt innan sluttentamen äger rum etc. Realskoleutredningen har slutligen föreslagit, att prestationerna i behörighetskursen skulle graderas. Förslaget har övervägts av seminarieutredningen, som dock icke anser sig kunna biträda det, eftersom betyget i engelska i folkskollärarexamen redan nu kan höjas, när det resultat vederbörande elev uppnår under behörighetskursen, motiverar detta. Seminarieutredningen vill slutligen föreslå, att behörighetskurserna skall stå öppna även för elever på småskollärarlinjerna, i första hand för elever på den tvååriga studentlinjen. Eftersom elever på den treåriga småskollärarlinjen vid behörighetskursens början, d. v. s. höstterminen i klass IP, vid seminariet åtnjutit undervisning i engelska under endast 3 veckotimmar i klass I8, bör tillträde till kursen för sådana elever meddelas endast för så vitt vederbörande äger erforderliga förkunskaper, vilket bör prövas i varje särskilt fall. I fråga om behörighetskursen i engelska föreslår seminarieutredningen således: att kursen står öppen för alla elever med vitsordet Godkänd i engelska vid flyttning till klass III 4 eller i studentexamen; att kursen skall stå öppen även för elever på småskollärarlinjerna, i första hand för elever på den tvååriga studentlinjen och i övrigt för elever, som äger nödiga förutsättningar för deltagande i kursen, vilket bör prövas i varje särskilt fall; att timtalet i avgångsklasserna ökas med V2 veckotimme, avsedd framförallt för konversationsövningar, tillämpad fonetik och realia; att textkursen utökas till 1 200 å 1 300 oktavsidor; att den praktiska utbildningen bör omfatta omkring 10 timmars auskultation och en undervisningsserie på 4—8 timmar, eventuellt utbytt mot två serier på sammanlagt högst 8 timmar, i klasserna 5—8; samt att i den utsträckning så är möjligt deltentamina anordnas.

225 Franska eller

tyska

Ämnet franska (eller tyska) föreslås av utredningen erhålla samma timtal och fördelning på klasser som i den nuvarande timplanen, d. v. s. 3 veckotimmar i klass I4 och 2 veckotimmar i klass II 4 . Det måste ur allmänbildningssynpunkt såväl som ur vidareutbildningssynpunkt anses som värdefullt, att eleverna på fyraårig linje får tillfälle att skaffa sig vidgade kunskaper i fler språk än i engelska. Likaså bör elever, som före inträdet vid seminariet ej studerat annat språk än engelska, ha möjlighet att läsa ytterligare ett språk. På grund härav anser utredningen det vara synnerligen motiverat, att som hittills frivillig undervisning i franska (eller tyska) alltjämt finns upptagen på seminariernas timplan. I enlighet med k k 1953: 626 skall folkskollärare, som erhållit vitsord om godkända insikter från frivillig undervisning vid seminariet i franska eller tyska språket, om undervisningen grundats på realexamenskunskaper, anses äga kunskaper i ifrågavarande språk, motsvarande fordringarna för flyttning till det allmänna gymnasiets näst högsta ring, vilket kan vara av betydelse för hans tillträde till akademiska studier. Enligt kungl. brev den 28 november 1952 må elev å fyraårig linje, vilken avlagt realexamen, omfattande franska eller tyska, samt under minst två terminer vid seminariet deltagit i frivillig undervisning i ettdera av dessa ämnen, inför vederbörande lärare därstädes kunna undergå prövning i ämnet enligt fordringarna för flyttning till gymnasiets näst högsta årsklass, varom förmäles i § 110 mom. 2 och 3 läroverksstadgan, överstyrelsen har den 19 februari 1953 utfärdat särskilda föreskrifter rörande sådan prövning. Utredningen vill här erinra om att dessa bestämmelser numera bör äga giltighet endast ifråga om ämnet tyska, eftersom ämnet franska sedan 1954 erhållit en annan placering på timplanen.

Finska Även om de ursprungligen enbart finskspråkiga barnen efter genomgång av lågstadiet förvärvat hjälplig insikt i svenska språket för att kunna följa undervisningen i högre klasser, får det ändå anses vara av stort pedagogiskt värde, om läraren på mellan- och högstadiet äger sådana kunskaper i finska, att han förstår de speciella svårigheter vid behandlingen av svenska språket i tal och skrift, som gränsbygdens barn har att övervinna. Vidare är insikter i finska språket ett i och för sig angeläget bildningsintresse för lärare i gränsbygden. Det får nämligen anses som ett allmänt samnordiskt intresse, att det i de skilda länderna, inte minst bland lärare, finns personer med kunskap om grannländernas språk och kultur. Vidare kan en finskkunnig folkskollärare i gränsbygden mot Finland göra en lokal kulturinsats i någon form av frivilligt folkbildningsarbete med svenska eller finska som studie15—709254

226 objekt. Därtill kommer slutligen den nytta av kunskap i finska, som en lärare i det tvåspråkiga området alltid har i umgänget med befolkningen. Kursplanen syftar till att bibringa eleverna förmåga att läsa och tala finska ävensom att ge dem någon färdighet i språkets skriftliga bruk. Realia bör erhålla ett sådant utrymme, att eleverna får någon kännedom om finskt kulturliv genom tiderna. Med hänsyn till att ämnet är frivilligt, bör fordringarna vara måttfulla och arbetsbelastningen hållas inom rimliga gränser. Historia Utredningen föreslår för ämnet 7 veckotimmar på den fyraåriga linjen, medan nu gällande timplan, som inte skiljer mellan historia och samhällslära, för dessa ämnen har ett sammanlagt timantal av 11 veckotimmar. Samhällsläran, som under namnet samhällskunskap föreslås bli självständigt ämne, torde ha krävt ungefär 4 av nämnda 11 veckotimmar. Av föreslagna 7 veckotimmar är % veckotimme avsedd för metodik. Det av utredningen föreslagna timtalet torde inte kunna beskäras, om eleverna på den fyraåriga linjen skall hinna inhämta kunskaper, som motsvarar kunskapsstandarden på den tvååriga linjen. Det är också nödvändigt, att eleverna får kännedom om historiska arbetsmetoder och kritisk värdering samt vetskap om hur de historiska värderingarna växlat genom tiderna. Som ett nytt moment har tillkommit studium av seminarieortens fornminnen, historiska minnesmärken, museisamlingar m. m., varigenom eleverna erhåller en orientering om de möjligheter, som i allmänhet kan finnas för ett sådant studium. Då ämnet historia inte torde erbjuda samma metodiska svårigheter som t. ex. ämnena modersmålet och matematik, bör 1/2 veckotimme vara tillräcklig för metodik. Samhällskunskap Utredningen föreslår för den fyraåriga linjen 3 och för den tvååriga linjen 21/£ veckotimmar mot för närvarande i ämnet samhällslära omkring 3V2 veckotimmar på den fyraåriga och 4 veckotimmar på den tvååriga linjen. Ämnet samhällslära har i de senaste kursplanerna för läroverken erhållit en förstärkt ställning såväl i realskolan som i gymnasiet. Utredningen har därför ansett det möjligt att något reducera timtalet, varvid också hänsyn tagits till att åtskilliga partier av ämnet mycket väl lämpar sig för självständiga studier. Av den tid, som anslagits för metodik, avses omkring 1/4 veckotimme för undervisning i yrkesvägledningens metodik, enär yrkesvägledning numera ingår i folkskolans ämneskrets och det därför är väsentligt, att någon tid ägnas detta kursmoment. Målet för undervisningen i samhällskunskap är framförallt att lära eleverna känna och förstå det nutida samhället i dess struktur, uppgifter och arbetsformer. Det har därför synts utredningen naturligt, att ämnet på den

227 fyraåriga linjen skiljes från ämnet historia och ges en självständig plats på timplanen. Så har ju redan skett i folkskolan, folkhögskolan och handelsgymnasiet. Den äldre benämningen samhällslära föreslår utredningen ersatt med samhällskunskap i analogi med andra ämnesnamn som t. ex. kristendomskunskap. I 1955 års undervisningsplan för rikets folkskolor har man också infört benämningen samhällskunskap. Undervisningen i yrkesvägledningens metodik bör på lämpligast möjliga sätt samordnas med undervisningen i pedagogik, i vilket ämne ingår momentet yrkesrådgivning. Med den omfattning yrkesvägledningen fått i kursplanen för enhetsskolans högstadium, får man förutsätta, att undervisningen där meddelas av yrkesvalslärare, som genomgått speciell kurs rörande yrkesvägledning. I underdånig skrivelse den 21 januari 1955 har dåvarande rektorn vid folkskoleseminariet i Kristianstad, Olof Sörndal, föreslagit, att samhällsläran skiljes från historien och göres till ett särskilt ämne benämnt samhällskunskap samt att ämnets veckotimtal på fyraåriga linjen ökas till 4. Denna skrivelse har sedermera överlämnats till utredningen. Utredningens ståndpunktstagande till de i skrivelsen framförda förslagen framgår av vad ovan anförts. Geografi Timplansförslaget för den fyraåriga linjen upptar 5 veckotimmar, vilket innebär en minskning med 1 veckotimme i jämförelse med den nuvarande linjens timtal. Minskningen motiveras dels med den allmänna timplansreduktion, som åsyftar att ge eleverna mera tid för egna studier, och dels med höjda inträdesfordringar i geografi och ändrade kursplaner i detta ämne i realskolan. Kursen i realskolans avslutningsklass, som beh a n d l a r Nordens geografi ur olika synpunkter, utgör ett betydligt bättre underlag för fortsatta geografistudier i seminariet än den kurs de nuvarande inträdesfordringarna omfattar. Enligt dessa fordras endast sådana kunskaper om Sveriges geografi, som motsvarar kursen för folkskola av A-f<orm. Utredningen anser det lämpligt, att geografistudierna börjar med ett studium av hembygden. Undervisningen bör planeras så, att eleverna uppövats i att göra iakttagelser, samla material och bearbeta detsamma. I metodikundervisningen bör ingå anvisningar om och övningar i att leda studiebesök och studieutfärder. Av den fysiska geografin har endast centrala moment medtagits, som oundgängligen behövs för den blivande lärarens yrkesutövning. Vid behandlingen av olika länders geografi inriktas undervisningen på att ^vidga och fördjupa tidigare inhämtade kunskaper. Veckotimtalet tillåter inte en grundligare behandling av alla länder och världsdelar. Behandlingen

228 av de kursavsnitt, som blir föremål för en grundligare genomarbetning, m å utgöra en förebild för hur ett kursavsnitt skall genomgås. Näringsgeografiska spörsmål och världssamfärdseln har beaktats särskilt med hänsyn till samhällsutvecklingen och de tekniska framstegen. Metodikundervisningen bör i viss omfattning inriktas mot undervisningen i hembygdskunskap med arbetsövningar i klass 3, varför omkring 1/4 veckotimme bör anslås härtill, övrig metodikundervisning bör avse typbehandling av olika geografiska kursavsnitt. På den tvååriga linjen har utöver 3/4 veckotimme anslagits 1/4 veckotimme till hembygdsstudier. Utredningen har ansett det vara nödvändigt med hänsyn till att alla studenter bör erhålla någon kännedom om undervisningen i hembygdskunskap. Vid planläggningen av kompletteringskursen har hänsyn tagits till gymnasiets kurs i geografi i ringarna P och II 4 . Kursen avser att komplettera de kunskaper studenterna erhållit i ringarna I3 eller II 4 , och syftar direkt mot att ge de blivande lärarna vad de i detta ämne kan behöva för sin yrkesutbildning. Psykologi

och pedagogik

Utredningen föreslår, att ämnet psykologi och pedagogik på såväl den fyraåriga som den tvååriga linjen erhåller 9 veckotimmar, således 1 veckotimme mer än vad nu är fallet. Såväl psykologien som pedagogiken är vetenskaper, som under de senaste åren starkt expanderat och tillfört undervisningsämnet en mängd nytt stoff, som en lärare bör känna till. Vidare måste, eftersom folkskollärarnas arbetsområde kommer att omfatta också klasserna 7 och 8, speciell uppmärksamhet ägnas åt problem, som särskilt berör barn i nämnda åldersklasser. Av ämnet har psykologidelen något utvidgats, och viss tid bör anslås åt laborationer. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt inlärningsfrågor och intelligens- och anlagsundersökningar. En elementär kurs i pedagogisk statistik har medtagits, enär vissa kunskaper inom detta område är nödvändiga, om man skall kunna tillgodogöra sig den moderna psykologiska och pedagogiska litteraturen. Större uppmärksamhet än tidigare måste också ägnas åt de psykologiska aspekterna på momentet yrkesrådgivning, som numera tillhör folkskolans ämneskrets. Några moment, som ingår i den nuvarande kursen, såsom folkskolans organisation, skolsociala frågor och tillämpningsföreskrifter om kunskapsprövningar, standardprov och betygssättning, har överförts till allmän metodik. Tilläggen till den nuvarande kursen är dock av väsentligt större omfattning än de moment, som överförts till allmän metodik. Ämneskonferenserna bör i detalj planera, var olika kursavsnitt lämpligen skall behandlas. Den tvååriga linjens kurs i psykologi och pedagogik överensstämmer helt med den fyraåriga linjens. Även om en del av de intagna studenterna genom gymnasiekursen i filosofi erhållit vissa förkunskaper i psykologi, torde det

229 på grund av ämnets vikt vara lämpligt att ge psykologien och pedagogiken samma utrymme på båda linjerna. Matematik På den fyraåriga linjen har veckotimtalet i ämnet matematik minskats med V2 veckotimme från 8% till 8 veckotimmar. Utredningen har försökt begränsa kursinnehållet, så att de delar av den nuvarande kursen, som inte erfordras för undervisningen i folkskolan, tagits bort. Följande kursmoment har reducerats: andragradsekvationer, trigonometri och serier. Elementär kurs i matematisk statistik har ombildats till en kurs i pedagogisk statistik och överförts till ämnet psykologi och pedagogik. Kursen i funktionslära och grafisk representation av funktionssamband har något ökats. Den egentliga matematikkursen på den fyraåriga linjen har förlagts till klasserna I4 och II 4 . Kursen i klass III 4 omfattar enbart- metodik. Utredningen har ansett det lämpligt att förlägga ämneskursen i matematik till de två första studieåren, eftersom kunskaper i matematik utöver realexamenskunskaper erfordras för inhämtandet av kursen i andra ämnen såsom fysik och kemi. Undervisningen i metodik har beretts större utrymme än vad nu är fallet. En systematisk genomgång av matematikkursen från folkskolans klass 3 till och med klass 8 bör därvid eftersträvas. Såväl ämnes- som metodikkursen har inriktats på att ge de blivande folkskollärarna grundliga kunskaper i de moment, som ingår i folkskolans matematikkurs. Undervisningen bör ha till mål att befästa och utvidga tidigare inhämtade kunskaper, så att eleverna erhåller en klar uppfattning om de olika räkneoperationernas innebörd. Betydelsen av en fast terminologi och av enhetlighet i uppställningen vid olika räkneoperationer har särskilt understrukits. I fråga om kunskapskontrollen anser utredningen, att den bör vara av två slag, dels kursmomentprov av företrädesvis diagnostisk karaktär förlagda till ämnets egna timmar, dels högst två halvdagsskrivningar per termin spännande över större kursområden i vardera av klasserna I4 och II 4 . På grund av ämnesträngseln på den tvååriga linjen har utredningen bibehållit veckotimtalet för kompletteringskursen, 4 veckotimmar. Enligt den nva gymnasieorganisationen blir det huvudsakligen studenter från latinlinjen, som kominer att deltaga i kursen. Dessa studenter har inte läst någon matematik under de tre sista studieåren i gymnasiet, varför kompletteringskursen måste börja med en översiktlig repetition av realskolans kurs. Vissa nya kursmoment måste dessutom ges en översiktlig behandling, såsom framgår av kursplanen och anvisningarna. Till utredningen har överlämnats en underdånig skrivelse från ämneskonferensen i matematik vid folkskoleseminariet för manliga elever i Linköping angående undervisningen i matematik på studentlinjen. Konferen-

230 sen föreslår, att den nuvarande kompletteringskursen i matematik avskaffas samt att matematik införes på timplanen för den tvååriga linjen som obligatoriskt ämne med minst 3 veckotimmar i klass I2. Utredningen har tagit del av skrivelsen och föreslår, att inga andra åtgärder vidtages än dem, som utredningen har föreslagit i denna fråga, nämligen en ökning av tiden för metodikundervisningen från % veckotimme till 1% veckotimme. Biologi med

hälsolära

P å den fyraåriga linjen har veckotimtalet reducerats från iy% till 7. Samtidigt har trädgårdsskötsel, som i viss omfattning kan anses ha varit ett stödämne till biologi med hälsolära, blivit ett frivilligt ämne. Den kontakt med naturen, som seminarieeleverna fått under lektionerna i ämnet trädgårdsskötsel, bör kompenseras genom intensifierade naturstudier. Minskningen av timtalet med en halv veckotimme har helt betingats av utredningens strävan att reducera den schemabundna tiden. De nya inträdesfordringarna i biologi med hälsolära, som utgår från realskolans kurs i ämnet, ger i vissa avseenden en bättre grund för fortsatta studier, vilket särskilt gäller kursen i realskolans avslutningsklass. Den för folkskoleseminarierna gällande kursplanen i biologi med hälsolära har varit föremål för en noggrann sovring, så att kursavsnitt, som varken är av betydelse för den blivande läraren eller äger ett påtagligt allmänbildningsvärde, har tagits bort. Nya kursmoment, som tar sikte på nya moment i folkskolans undervisningsplan i ämnet biologi med hälsolära, har inarbetats. Utredningen har varit synnerligen angelägen om att betona betydelsen av naturstudier. Det bör övervägas, om det inte är metodiskt riktigt att vid undervisningen använda de metoder, som lämpar sig för undervisningen i folkskolan. Studierna bör organiseras på sådant sätt, att en lärare, när han kommer till en ny ort, har förutsättningar att studera den nya bygdens natur. Utredningen anser, att studieutflykter om möjligt bör organiseras så, att de inte inkräktar på den tid, som är anslagen till andra ämnen. Vid schemaläggning kan t. ex. dubbellektioner i biologi och geografi läggas efter varandra, så att för dessa båda ämnen erhålles en sammanhängande tid av 4 lektionstimmar. För biologi och geografi gemensamma studieutflykter om 4 lektionstimmar kan då ordnas, utan att studieutflykten inkräktar på andra ämnen. Om en sådan anordning av schematekniska skäl skulle vara omöjlig, kan, såsom nu ofta är fallet, studieutflykter anordnas genom att lärarna byter lektionstimmar. Utredningen vill även peka på den möjlighet, som kommer att finnas enligt punkt 2 i anmärkningar till timplanerna. Det på timplanen upptagna veckotimtalet kan minskas t. ex. med 1 veckotimme, varigenom studieutflykter kan ordnas under sammanlagt 6 dagar, likformigt fördelade på de olika veckodagarna. Det är till stor hjälp för eleverna, om de skaffar sig egna samlingar, t. ex. ett herbarium eller en fjärilsamling. Läraren bör lämna dem, som så önskar,

231 behövlig handledning för uppläggandet av samlingar. Insamlingsarbete bör doctc inte åläggas eleverna. Beträffande de krav på artkunskap, som angivits i anvisningarna, har utredningen i stort sett utgått från nu gängse fordringar. I de angivna antalen arter skall även allmänt förekommande växter och djur medräknas. Utredningen förutsätter, att undervisningen i största möjliga utsträckning bedrives laborativt. Eleverna bör genom experiment och demonstrationer vänja sig vid att handskas med den många gånger ömtåliga och dyrbara uncervisningsmaterielen. Utredningen har i anvisningarna understrukit vikten av att alkoholproblemet blir allsidigt belyst, varvid samarbete bör äga rum mellan lärarna i biologi med hälsolära, kristendomskunskap och samhällskunskap. Likaså har utredningen särskilt beaktat, att de blivande lärarna skall få ingående kännedom om tobaksbrukets vådor. Beträffande undervisningen i skolhygien, hälsolära och sexualkunskap bör övervägas, om inte någon del av denna undervisning lämpligen bör överlåtas åt särskilda specialister. På den tvååriga linjen har det även skett en reduktion av antalet veckotimmar från 3, varav 1 veckotimme metodik, till 2. Kursen i biologi med hälsolära för gymnasiet har i de nya kursplanerna fått en utformning, som ger bättre kunskapsunderlag för den blivande folkskolläraren än tidigare gymnasiekurs i ämnet. Sålunda har en student numera bättre kännedom än tidigare om t. ex. jordens livsmedelsförsörjning, ärftlighetsforskningens betydelse för jord- och skogsbruk samt mikroorganismernas roll. Dessutom förekommer på reallinjens biologiska gren ett för den blivande folkskolläraren betydelsefullt kursmoment, nämligen elementär artkännedom med kunskapskontroll. Naturstudierna måste på den tvååriga linjen liksom på den fyraåriga få en dominerande plats i biologiundervisningen. Kompletteringskursen omfattar sådana centrala moment av den fyraåriga linjens kurs, som inte ingått i gymnasiekursen för ring I8 eller I4 och II 4 . Metodikundervisningen bör uppta till behandling såväl den biologiska delen av undervisningen i hembygdskunskap med arbetsövningar som biologi med hälsolära i ämnet naturkunskap. Fysik På den fyraåriga linjen har en mindre reduktion av veckotimtalet skett. Förslaget upptar 6 veckotimmar i stället för tidigare 6y2. De föreslagna inträdesfordringarna har ställts högre än de nuvarande, varför m a n i fortsättningen torde kunna räkna med bättre förkunskaper i fysik hos eleverna. Kursen har förlagts till klasserna II 4 och III 4 . Härigenom får eleverna tillfälle att i klass I4 och II 4 inhämta för studiet av ämnet fysik nödiga kunskaper i matematik. Kursen avser att fördjupa och utvidga förut inhämtad

232 kurs. Utvidgningen har skett inom centrala kursavsnitt, varigenom eleverna kan tillägna sig en mera ingående kunskap om det fysikaliska skeendet. Utredningen har i anvisningarna betonat betydelsen av att undervisningen i största möjliga utsträckning bedrivs laborativt. Eleverna beredes då tillfälle att utföra enkla laborationsövningar och öva sig i att utföra demonstrationsexperiment. Vidare får eleverna vänja sig vid att handskas med fysikaliska apparater. Fysikens tillämpning i det dagliga livet har betonats mer än i tidigare kursplaner. Icke aktuella kursmoment har utgallrats. Nya moment, som är av fundamental betydelse för vår uppfattning om materiens och universums byggnad, har beaktats. I anvisningarna har föreskrivits, att definitionerna av enheterna för strömstyrka, spänning och resistans bör ske med utgångspunkt från MKSAsystemet. Detta bör inte hindra, att de förutvarande internationella enheterna införes som praktiska arbetsenheter. Kompletteringskursen kan endast omfatta centrala moment av den fyraåriga linjens kurs. De studenter, som avlagt studentexamen på latinlinjen, har inte deltagit i någon fysikundervisning utöver den, som omfattar realskolans kurs. Den studieerfarenhet, som de förvärvat under gymnasieåren, torde dock underlätta fysikstudierna. Metodikkursen omfattar en laborativ genomgång av folkskolans fysikkurs. Med hänsyn till kompletteringskursen i fysik på studentlinjen bör om möjligt metodikkursen på denna linje förläggas till vårterminen. Deltagarna i kompletteringskursen gives då tillfälle att före den metodiska behandlingen av olika kursmoment inhämta nödiga kunskaper.

Kemi För att bereda ökade möjligheter för seminarieelevernas egna studier har utredningen reducerat veckotimtalet från 43/s till 4. På studentlinjen är den anslagna tiden oförändrad. Kursen avser att vidga och fördjupa tidigare inhämtade kunskaper. Utvidgningen sker inom de områden av kemin, som behandlas i folkskolans kurs. Huvuddragen av den kemisk-tekniska industrien och vissa områden inom kemien av väsentligt allmänbildningsvärde har medtagits. Vidare har utredningen ansett det vara stimulerande och värdefullt för eleverna att få någon kännedom om den kemiska vetenskapens senaste forskningsresultat av praktiskt och aktuellt intresse eller av betydelse för vår uppfattning om naturens byggnad. Härvidlag bör en samordning ske med undervisningen i fysik. Utredningen har i anvisningarna understrukit betydelsen av laborativ undervisning. Eleverna bör så mycket som möjligt vänjas vid att handskas med kemisk undervisningsmateriel.

233 Metodikundervisningen avser en systematisk genomgång av folkskolans kurs. Var och en av eleverna bör utföra varje försök, som normalt kan beräknas ingå i folkskolans kurs till och med klass 8. Teckning Ämnet teckning har på den nuvarande fyraåriga linjen 8 veckotimmar och på den tvååriga linjen 3^2 veckotimmar. Utredningen föreslår 7 respektive 3^2 veckotimmar, vilket således innebär en reduktion med 1 veckotimme på den fyraåriga linjen. Denna reduktion torde vara av mindre betydelse, enär ämnet i såväl realskolan som flickskolan fått en målsättning, som bättre än tidigare torde kunna ge en god grund för utbildningen i seminariet. Utredningen har velat tilldela ämnet ett relativt högt timtal, enär teckningen äger ett betydande allmänbildningsvärde, kan utveckla elevens manuella färdighet och vidga hans konstförståelse. Dessutom är teckningen ett värdefullt hjälpmedel för undervisningen i så gott som alla ämnen och är av speciell betydelse för den samlade undervisningen. Metodiken bör enligt utredningens uppfattning invävas i den övriga undervisningen. Den frivilliga teckningen, 1 lärartimme i veckan på varje linje, bör bibehållas. Utredningen vill dock framhålla, att deltagandet verkligen skall vara frivilligt. Välskrivning Utredningen, som önskar understryka vikten av att undervisningen i välskrivning effektiveras i våra skolor, föreslår för båda linjerna samma timtal, V2 veckotimme, som i den nuvarande undervisningsplanen. Kursinnehållet är i det närmaste detsamma. För eleverna i klass III 4 har utredningen föreslagit, att om så är behövligt, en repetition av kursen, särskilt den metodiska delen, anordnas i samband med undervisningen i teckning. Enär eleverna i klass I4 ännu inte fått den kontakt med undervisningsarbetet, som torde vara behövlig för att de skall hysa tillräckligt intresse för välskrivningens metodiska problem, borde välskrivningsundervisningen på den fyraåriga linjen helst ha förlagts till klass III 4 . Då emellertid timtalet i denna klass inte gärna kan utökas, om eleverna skall få nödig tid för självständiga studier, finner utredningen det vara lämpligt, att en viss genomgång av särskilt de metodiska momenten förlägges till teckningsundervisningen i klass IIP. Musik Timplansförslaget för den fyraåriga linjen upptar sammanlagt 7 veckotimmar, vilket innebär en minskning med 1 veckotimme i jämförelse med den nuvarande linjens timtal. Minskningen motiveras med den allmänna timplansreduktionen, som syftar mot att ge eleverna mera tid för egna studier. Man torde dessutom kunna räkna med att de på fyraårig linje in-

234 tagna eleverna genomsnittligt kommer att ha något bättre förkunskaper än vad som hittills varit fallet, eftersom ett större antal elever avlagt realexamen. Ämnet musik kan mer än något annat ämne sägas inta en särställning med hänsyn till att en »omusikalisk» elev har stora svårigheter att tillgodogöra sig seminariets musikundervisning. Det är därför lämpligt, att undervisningen i största möjliga omfattning individualiseras eller meddelas gruppvis. Liksom hittills föreligger det enligt utredningens förslag möjlighet att i erforderlig utsträckning dela klassen i två undervisningsgrupper. I sitt första betänkande var utredningen inte beredd att ta slutlig ställning till inträdesfordringarna i musik. Efter förnyat övervägande har utredningen kommit till den uppfattningen, att inträdeskraven i musik bör vara desamma för inträde på såväl fyraårig folkskollärarlinje som treårig småskollärarlinje. Utredningen avvisar tanken på att göra inträdesfordringarna kategoriska, d. v. s. att musiksvaga inträdessökande skall vägras inträde. Den tvååriga linjens timplan är oförändrad, sammanlagt 4 veckotimmar. För inträde på denna linje förutsattes vidare de nuvarande inträdesvillkoren gälla beträffande färdigheter och teoretiska kunskaper. Med hänsyn till den knappa tiden på den tvååriga linjen upptager kursplanen företrädesvis centrala moment av den fyraåriga linjens kursplan. För att erforderlig utbildning skall kunna medhinnas, är det dock viktigt, att föreskrivna inträdeskrav verkligen uppfylls. Utredningen förordar, att övningar i tal- och röstvård förlägges till musiklektionerna, under förutsättning att vederbörande lärare äger för sådan undervisning lämplig utbildning. Då metodikundervisningen är intimt förknippad med övrig undervisning, har utredningen inte angivit någon särskild tid därtill. I kursen för avslutningsklassen ingår en sammanfattning av studiegången i folkskolan. Individuell undervisning i instrumentalmusik omfattar på den fyraåriga linjen sammanlagt 20 lärartimmar per vecka, vilket innebär, att varje elev 20 x 32 \ —s ) 27 lektionstimmars individuell 24 ) undervisning under seminarietiden. Den individuella undervisningen i instrumentalmusik på den tvååriga linjen omfattar blott 12 lärartimmar per vecka, vilket innebär, att varje 12 x 32 \ •• = ) 16 lektionstimmars individuell undervisning under seminarietiden. På varje linje föreslås körsången omfatta 1 veckotimme, gemensam för alla klasser. Utredningen har avstått från att föreskriva någon kursplan för körsång men har i anvisningarna framfört vissa synpunkter, som bör beaktas vid körsångsövningarna.

(

(

235 F5r frivillig orkesterspelning har utredningen för varje linje föreslagit 1 lärartimme per vecka. Liksom för körsången har utredningen inte föreskrivit några kurser utan har i anvisningarna blott anfört några allmänna synpunkter. Utredningen anser det synnerligen värdefullt, att så många elever som möjligt deltager i orkesterövningarna. De elever, som anmält sig för deltagande i den frivilliga orkesterspelningen, bör inte utan giltig anledning utebliva från övningarna, enär frånvaro av en eller flera elever helt kan omöjliggöra en orkesterövning. Gymnastik

med lek och idrott

Timplansförslaget upptar för den fyraåriga linjen 13 veckotimmar och för den tvååriga 7 veckotimmar mot i gällande timplan för den fyraåriga linjen 21 veckotimmar för manliga och 19 för kvinnliga elever och för den tvååriga linjen 10 respektive 9 veckotimmar. Till detta kommer simundervisning med 1 lärartimme i veckan på varje linje och frivillig gymnastik med lek och idrott likaledes 1 lärartimme på varje linje. De föreslagna timtalen innebär en reduktion av de nuvarande men torde trots detta enligt utredningens mening vara tillräckliga för att ge eleverna en fullt tillfredsställande utbildning i ämnet. Det är onekligen på grund av ämnets skiftande moment svårt att bli en skicklig undervisare i gymnastik med lek och idrott, men som redan skolkommissionen framhöll i sitt förslag till provisorisk omläggning av utbildningen vid folkskoleseminariernas studentlinje, måste man i ämnet gymnastik liksom i övriga ämnen bemöda sig om att ej ställa annat än rimliga fordringar på eleverna. Eftersom man i folkskolans undervisning i gymnastik måste undvika övningar, som kan innebära risker för lärjungarnas hälsa, bör man i seminariets undervisning begränsa övningarna till sådana som eleverna utan alltför stor svårighet kan lära sig. Genom en klar målsättning för undervisningen och en förståndig sovring av de nuvarande kursmomenten torde goda resultat kunna uppnås med de av utredningen föreslagna timtalen. Undervisningen skall i främsta r u m m e t ha till syfte att lära eleverna leda barnens gymnastik, lek och idrott och ge dem färdighet i och kännedom om övningar, som är avpassade för barnen i folkskolan. Samtidigt skall givetvis seminarieeleverna erhålla avkoppling och rekreation under lektionerna. Den rena motionsgymnastiken för elevernas egen räkning får däremot — med undantag för klasserna P och IP, där någon tid härför bör kunna avsättas — i viss utsträckning förläggas till lektionstimmarna för frivillig gymnastik. Av den teoretiska delen av ämnet bör en del stoff kunna utmönstras. Terminologien kan t. ex. inskränkas till de allra viktigaste definitionerna. Av den vid åtskilliga seminarier sedan flera år bedrivna försöksverksamheten har framgått, att man i ämnet gymnastik med lek och idrott kan uppnå goda resultat även med ett starkt beskuret timtal. Man får heller inte bortse från att utredningens förslag

236 om delning av klass i två eller flera grupper under ett lämpligt antal timmar innebär, att undervisningens effektivitet ökas. Liksom beträffande den frivilliga teckningen vill utredningen påpeka, att deltagandet i motsvarande undervisning i gymnastik med lek och idrott verkligen skall vara frivilligt. Det i den nuvarande kursplanen upptagna momentet Anvisningar angående första hjälpen vid olycksfall har utgått, enär denna undervisning numera meddelas under kursen i brandskydd och olycksfallsvård. Några skäl för olikhet i timantal för manliga och kvinnliga elever anser utredningen ej föreligga. Manlig slöjd På den fyraåriga linjen har i ämnet manlig slöjd veckotimtalet minskats med 2 veckotimmar från 10 till 8 veckotimmar. På den tvååriga linjen har veckotimtalet minskats med 1 veckotimme från 9 till 8 veckotimmar. Enligt utredningens förslag är det således samma veckotimtal på såväl den fyraåriga som den tvååriga linjen. Utredningen vill motivera detta med att förkunskaperna hos eleverna på båda linjerna är desamma. Minskningen av veckotimtalen motiveras dels med den allmänna timplansreduktionen, som syftar mot att ge eleverna mera tid för egna studier, och dels med att man framdeles torde kunna räkna med bättre färdighet hos de inträdessökande. Manlig slöjd har nämligen blivit ett obligatoriskt ämne såväl i folkskolan som i läroverken. I utredningens förslag till ny stadga för folkskoleseminarierna har föreskrift om inträdesprövning i manlig slöjd utgått. Utredningen förutsätter, att samtliga manliga inträdessökande redan i folkskola eller i realskola förvärvat de grundläggande färdigheter, som erfordras för att de skall kunna tillgodogöra sig seminariets undervisning. Seminariets kurs bygger på folkskolans och realskolans kurs i manlig slöjd. En prövning av den nuvarande kursen har skett. Utredningen har inte ansett det nödvändigt att föreskriva särskilda timtal för de olika kursmomenten. Träslöjden bör dock betraktas som huvudslöjdart. De blivande folkskollärarna torde i främsta rummet komma att undervisa i manlig slöjd i klasserna 4—6, där träslöjden dominerar i slöjdundervisningen. I högre klasser torde framdeles slöjdundervisningen komma att omhänderhas av särskilt utbildade slöjdlärare. Utredningen har övervägt, huruvida undervisningen i manlig slöjd skall vara obligatorisk eller frivillig. Eftersom undervisningen i manlig slöjd i stor omfattning på såväl landsbygden som i tätorterna omhänderhas och kommer att omhänderhas av folkskollärare, har utredningen ansett det nödvändigt att göra undervisningen i manlig slöjd obligatorisk för alla manliga elever.

237 I sina anvisningar har utredningen särskilt betonat verktygsvården. Vården av verktygen är för en lärare i manlig slöjd en primär uppgift. Utredningen har i kursplanen inte föreskrivit någon särskild metodikkurs. Praktiskt taget all undervisning i slöjd kan emellertid betraktas som metodikundervisning. Utredningen vill särskilt påpeka, att undervisningen i manlig slöjd inte enbart syftar mot att vara en utbildning för undervisning i slöjd utan även har till uppgift att uppöva den allmänna händigheten. Kvinnlig

slöjd

Timplansförslaget för såväl den fyraåriga som den tvååriga linjen upptar sammanlagt 8 veckotimmar, vilket innebär oförändrat timtal på den fyraåriga linjen och en ökning med 2 veckotimmar på den tvååriga linjen. Förkunskaperna hos eleverna på båda linjerna kan anses vara lika, varför undervisningens omfattning också bör vara densamma. Utredningen utgår ifrån att alla inträdessökande förvärvat de färdigheter, som inövas antingen i realskolan eller i folkskolans högre klasser. Som en konsekvens därav föreslår utredningen, att inträdesprövningar i kvinnlig slöjd inte längre skall äga rum. Utredningen har i sitt första betänkande inte heller föreslagit några prövningar i kvinnlig slöjd för inträde på småskollärarlinje. Textilslöjden bör vara huvudslöjdarten. Utbildningen för undervisning i småslöjd för klass 3 har dock beaktats. Med hänsyn till undervisningsmetoderna i folkskolan har utredningen ansett det lämpligt, att ett mindre antal timmar ägnas åt arbetsmoment, som ingår i ämnet manlig slöjd, företrädesvis användning av enkla handverktyg. Utredningen har övervägt, huruvida eleverna skall kunna åläggas hemarbete i kvinnlig slöjd. Då hemarbete inte förekommer i manlig slöjd och då utredningen anser, att den föreskrivna kursen i kvinnlig slöjd skall kunna inhämtas under lektionstid, har utredningen i anvisningarna föreskrivit, att hemarbete inte får åläggas eleverna. Liksom beträffande manlig slöjd har utredningen övervägt, om ämnet kvinnlig slöjd skall vara obligatoriskt eller frivilligt. Med hänsyn till att ett inte ringa antal kvinnliga folkskollärare för närvarande och även framdeles kommer att undervisa i kvinnlig slöjd, har utredningen ansett, att undervisningen i kvinnlig slöjd skall vara obligatorisk för kvinnliga elever på folkskollärarlinje. Utredningen har inte angivit någon särskild tid till metodik. Utredningen är nämligen av den uppfattningen, att praktiskt taget all undervisning i kvinnlig slöjd mer eller mindre omfattar metodik. Trädgårdsskötsel Med anledning av att de flesta lärarna inte kommer att undervisa i trädgårdsskötsel, har utredningen inte ansett skäl längre föreligga för att ge

238 trädgårdsskötsel karaktär av ett obligatoriskt undervisningsämne. Därtill kommer också hänsyn till ämnesträngseln på timplanen. Trädgårdsskötsel upptar nu 5 veckotimmar på den fyraåriga linjens timplan och 3 % veckotimmar på den tvååriga linjens. Utredningen föreslår, att ämnet anordnas som en frivillig kurs för elever i klasserna IP och IIP samt i klasserna I2 och II 2 med 3A veckotimme i var och en av de nämnda klasserna. Undervisningen bör planeras så, att deltagarna får vara med om en växtperiod. Undervisningen i II 4 och I2 förlägges till vårterminen med 1 undervisningstimme teori per vecka under vintermånaderna och 2 undervisningstimmar praktiska övningar per vecka under vårmånaderna. Undervisningen i III 4 och II 2 förlägges till höstterminen med 2 undervisningstimmar praktiska övningar per vecka under första hälften av terminen och 1 undervisningstimme teori per vecka under den senare delen av höstterminen. Vid uppläggningen av kursen i biologi med hälsolära har beaktats, att ämnet trädgårdsskötsel inte längre är ett obligatoriskt ämne. De för eleverna som blivande biologilärare nödvändiga kursmoment, vilka nu inryms under ämnet trädgårdsskötsel, har överförts till ämnet biologi med hälsolära. Den kontakt, som seminarieeleverna i ämnet trädgårdsskötsel fått med naturen, bör enligt utredningens uppfattning kompenseras genom ökade naturstudier i ämnet biologi med hälsolära. Utredningen anser, att frivillig kurs i ämnet bör anordnas, om sammanlagt minst 5 elever deltager från klasserna II 4 och I2. Utredningens förslag, att ämnet trädgårdsskötsel skall vara ett frivilligt ämne får inte tolkas så, att behovet av en seminarieträdgård bortfaller. En seminarieträdgård erfordras under alla omständigheter för undervisningen i biologi med hälsolära och för hembygdskunskap med arbetsövningar. Då man kan förmoda, att antalet elever, som kommer att deltaga i undervisningen i ämnet trädgårdsskötsel, ej blir särskilt stort, torde framdeles ett mindre område vara tillräckligt för odlingsförsök.

4. Praktisk lärarutbildning Den praktiska lärarutbildningen, vilken omfattar metodik, auskultationer och undervisningsövningar, är enligt utredningens förslag förstärkt jämfört med nu gällande undervisningsplan. På grund av ämnesträngseln på timplanen torde det enligt utredningens uppfattning inte vara möjligt att ytterligare utöka den praktiska lärarutbildningen, med mindre än att studietiden på båda linjerna förlänges. Utredningen har, såsom det redovisas för i dess första betänkande (s. 129 f), inte ansett sig kunna för seminariernas del föreslå sådan praktikanttjänstgöring, som nu ingår som ett moment i den praktiska lärarutbildningen vid lärarhögskolans mellanskollärarlinje. Det är därför mycket väsentligt, att den praktiska lärarutbildningen inom folkskoleseminarierna göres så allsidig och fullständig som

239 möj.igt inom den begränsade tidsramen för seminariernas folkskollärarutbrdning. Metodik

I gällande undervisningsplan för folkskoleseminarierna finns, utom vad under de särskilda ämnena angives, endast kortfattade anvisningar för metodikundervisningen. På den nuvarande studentlinjen anges dock för ett antal ämnen särskild tid för ämnesmetodiken, vilket däremot inte är fallet på den fyraåriga linjen. En uppfattning om vad som borde behandlas under den nu till metodik anslagna tiden, torde kunna erhållas av det av 1932 års seminariesakkunniga utarbetade förslaget till anvisningar till ordning för den praktiska lärarutbildningen (SOU 1935:44, s. 286—288). Huvudsakligen innehåller dessa anvisningar moment, som nu inryms under rubrikerna allmän metodik och praktikmetodik. Endast i ringa omfattning skulle uppmärksamhet ägnas även åt kursplan och anvisningar i Undervisningsplan för rikets folkskolor med hänsyn såväl till olika ämnen som till skilda skolformer. Alltsedan tillkomsten av nuvarande undervisningsplan har man emellertid vid seminarierna brottats med svårigheter att under den till metodik anslagna tiden hinna med de moment, som bör upptagas till behandling. Utredningens förslag innebär därför en förstärkning av metodikundervisningen. Formellt kan ökningen synas vara större än vad den i verkligheten är. Man måste emellertid beakta den ökning och den effektivisering av metodikundervisningen, som under provisoriska former möjliggjorts tack vare anslag till försök med metodisk handledning m. m. Undervisningen i metodik har därvid omgestaltats. Man har sålunda eftersträvat en mera planmässig undervisning än tidigare samt prövat nya former för denna undervisning. I utredningens förslag har de erfarenheter, som vunnits under den vid folkskoleseminarierna pågående försöksverksamheten, tillgodogjorts. Såsom framhållits i avsnittet »Allmänna anvisningar» har utredningen föreslagit, att metodikundervisningen skall fördelas på allmän metodik, ämnesmetodik, samordningsmetodik, teknisk metodik och praktikmetodik. Beträffande benämningarna hänvisar utredningen till sitt första betänkande (s. 113—114). Utöver de i nämnda betänkande angivna beteckningarna för olika slag av metodik har utredningen infört beteckningen samordningsmetodik, vari inrymmes den samlade undervisningens metodik på vilket stadium den än må förekomma. Kursinnehållet för de olika formerna av metodikundervisning är delvis detsamma som för småskollärarutbildningen. Vissa för lågstadiet speciella kursmoment har dock utgått för att bereda utrymme för nya för folkskolans högre klasser speciella kursmoment. Till den allmänna metodiken har bland annat förts disciplinfrågan och undervisning i flerklassiga avdelningar.

240 För ämnesmetodiken har i nuvarande undervisningsplan inte angivits särskild tid utom för några ämnen på studentlinjen. Utredningen har ansett det lämpligt, att ämnesmetodiken får sig tilldelad ett bestämt veckotimtal. Vidare vill utredningen framhålla angelägenheten av att ämnesmetodiken liksom all annan metodik fördelas mellan de lärare, som är bäst skickade härför. Ämnesmetodiklektionerna bör på lämpligt sätt markeras på arbetsordningen. Metodik i handhavandet av undervisningsmateriel och tekniska hjälpmedel, teknisk metodik, har huvudsakligen fått samma utformning som för småskollärarlinjen. Utredningen vill understryka, att det är viktigt, att eleverna lär sig använda och vårda den undervisningsmateriel och de apparater, som förekommer vid undervisningen i folkskolan. Eleverna bör under undervisningsövningarna beredas tillfälle att använda ändamålsenlig undervisningsmateriel och moderna tekniska hjälpmedel. Med hänsyn till de speciella förhållandena vid undervisningen i teknisk metodik är det nödvändigt, att denna undervisning i stor omfattning meddelas gruppvis. Den samlade undervisningens metodik, samordningsmetodik, är redan nu införd vid seminarierna men inryms under en mängd olika benämningar. I flera fall har denna undervisning anordnats för medel från anslaget till metodisk handledning, enhetsskolans arbetsmetoder m. m. Med hänsyn till vad som i den nya undervisningsplanen för rikets folkskolor sägs om samlad undervisning har utredningen ansett, att särskild tid bör beredas för detta slag av metodik. Utredningen vill dock understryka vikten av att de i samordningsmetodiken teoretiskt genomgångna frågorna under auskultationer i övningsskolan praktiskt demonstreras. Beträffande metodik i anslutning till undervisningsövningar och auskultationer, praktikmetodik, hänvisar utredningen till de synpunkter, som framförts i dess första betänkande (s. 114). Utredningen vill emellertid här särskilt betona betydelsen av att klassen vid denna undervisning i erforderlig utsträckning uppdelas i grupper. Om undervisningen till större delen förlägges till hel eller halv klass, fyller den ej sitt syfte. Under lektionerna i praktikmetodik bör till diskussion framförallt upptas undervisningsproblem, som de enskilda eleverna möter under sin praktik, och en sådan diskussion, som närmast får formen av samtal, ger avsett utbyte, endast om den föres i smärre grupper. Där metodikundervisningen försöksvis ordnats enligt de i anvisningarna givna riktlinjerna, har erfarenheterna härav varit synnerligen goda. Enligt utredningens förslag börjar metodikundervisningen på den fyraåriga linjen i klass II med praktikmetodik. Denna metodikundervisning har inte upptagits på timplanen, eftersom undervisningen helt bör anordnas i omedelbar anslutning till auskultationer. För eleverna beräknas den uppgå till knappt % veckotimme. Någon motsvarande tid till metodikundervisning i klass I på den tvååriga linjen finns inte. Utredningen har emeller-

241 tid funnit det värdefullt, att eleverna på den fyraåriga linjen så tidigt som mej ligt kommer i kontakt med metodiska frågor. Praktikmetodiken i klasserna IIP och I2 har tilldelats samma timtal, vilket innebär, att vissa av de moment, som tages upp till behandling i klass IP, måste genomgås under den tid, som anslagits till metodik i klass I2. Utredningen har således i realiteten föreslagit % veckotimme mer praktikmetodik på den fyraåriga linjer, än på den tvååriga. Utredningen anser nämligen, att en utökning av praktikmetodiken i klass I2 inte är möjlig med hänsyn till den hårt ansträngda timplanen. Utredningen har funnit det lämpligt att på den fyraåriga linjen förlägga den allmänna metodiken till klasserna III och IV och på den tvååriga linjen till båda klasserna. Det finns inom den allmänna metodiken moment, som bör behandlas så tidigt som möjligt, medan däremot andra moment torde kunna anstå, tills eleverna vunnit en viss erfarenhet av undervisning. Det är av vikt, att ämnesmetodiken meddelas vid lämplig tidpunkt. Denna fråga kan blott lösas efter samråd mellan lärarna, som leder undervisningsövningarna, lärarna, som undervisar i metodik, och ämneslärarna. Den tekniska metodiken fördelas på de båda sista utbildningsåren. Erfarenheten har visat, att allt under det att undervisningsövningarna fortskrider, stegras elevernas intresse för materielfrågor och deras behov av att använda och behärska de tekniska hjälpmedlen. Utredningen vill varna för allt för mycket teoretiserande i metodikundervisningen. Under auskultationer och undervisningsövningar bör eleverna få möta de problem, som behandlas i metodikundervisningen. I den mån det är möjligt, bör t. ex. speciella undervisningsmetoder demonstreras. Problem inom den allmänna metodiken bör behandlas med utgångspunkt från förhållandena inom övningsskolan och folkskolan på seminarieorten. Aktuella metodiska problem bör behandlas och eleverna bör beredas tillfälle alt deltaga i den pedagogiska debatten, så att de inte står främmande inför dagens skolproblem, när de kommer ut som lärare.

Auskultationer och undervisningsövningar

Utredningen har i sitt första betänkande (s. 116) definierat benämningarna undervisningsövningar, gruppövningar, serieövningar och klasslärarövningar. Utredningen har emellertid nu på en punkt ändrat sin terminologi. I remissyttrandena angående utredningens första betänkande har viss kritik riktats mot benämningen klasslärarövningar, enär alla undervisningsövningar kan sägas vara klasslärarövningar. Uttrycket klasslärarövningar har därför ersatts med benämningen särskilda klasslärarövningar. För att undvika missförstånd vill utredningen här förtydliga sin användning av vissa beteckningar. Elevlektion kallas varje lektion, som hålles av en elev. Handledarelektion kallas varje lektion, som hålles av lärare 16—709254

242 i elevs närvaro. Auskultationslektion kallas varje lektion, som åhöres av elever, vare sig lektionen hålles av lärare eller elev. Enligt gällande undervisningsplan för såväl fyraårig som tvåårig linje omfattar auskultationerna, som benämnes heldagsbesök, sammanlagt 16 dagar i övningsskolan. Auskultationer förekommer ävenledes i samband med gruppövningar och serieövningar. Därutöver tillkommer besök i andra läroanstalter. Från och med läsåret 1947/48 har särskilt anslag beviljats för auskultationer i B2- och B3-skolor, sammanlagt omkring 12 dagar. Enligt från folkskoleseminarierna infordrade uppgifter för läsåret 1954/55 är antalet askultationsdagar, i vilka då inräknas heldagsbesök i övningsskolans klasser, handledareklasser, B-skolor och andra läroanstalter, större än det i undervisningsplanen föreskrivna minimiantalet. Någon säker uppgift om antalet auskultationsdagar står inte att erhålla, enär serieövningar och särskilda klasslärarövningar vid flera folkskoleseminarier förlägges under auskultationsdagarna. Med utgångspunkt från den nuvarande undervisningsplanens bestämmelser kan det antal auskultationslektioner, som varje elev på såväl den fyraåriga som den tvååriga linjen åhör, uppskattas till 215. Under dessa lektioner hör eleven sina handledare ungefär 126 lektioner och sina kamrater omkring 89 lektioner. (Se tab. 8 och 9.) Heldagsbesöken i övningsskolans klasser och i särskilda handledareklasser anordnas vid några folkskoleseminarier på sätt undervisningsplanen föreskriver. Vid de andra folkskoleseminarierna har genom de möjligheter till försöksverksamhet, som skapats genom det kungl. brevet den 13 april 1951, andra anordningar för auskultationer kunnat prövas. Enligt gällande undervisningsplan skall heldagsbesöken i övningsskolans klasser ordnas på så sätt, att enskilda elever lämnar undervisningen enligt schema för att i stället auskultera i en övningsskoleklass. Denna anordning innebär, att minst en elev alltid är frånvarande under den schemabundna undervisningen. Besök i andra skolor ordnas i allmänhet samtidigt för hela klassen. I den nu gällande undervisningsplanen för folkskoleseminarierna finns inte några närmare anvisningar för dessa besök. I viss omfattning torde dessa ordnas på det sätt 1932 års seminariesakkunniga tänkt sig (SOU 1935:44, s. 287): »Besöken i andra läroanstalter omfatta dels, i anslutningtill undervisningen i psykologi och pedagogik, besök i olika slag av skolor, däribland även, där tillfälle därtill gives, kindergarten, hjälpklasser, klasser för hörselsvaga och synsvaga samt abnormskolor, dels hospitering av enskilda elever under viss sammanhängande tid i folk- och fortsättningsskolor. Den sammanslagna tiden för dessa besök bör uppgå till omkring 3 veckor. Hospiteringen i andra skolor må, helt eller delvis, kunna förläggas antingen till sommarferien före den sista seminarieklassen eller till höstterminen i nämnda klass. Den bör genom rektors försorg anordnas i huvud-

243 saklig överensstämmelse med anvisningarna för heldagsbesöken. Rektor har att med vederbörande skolmyndigheter träffa de överenskommelser, som visa sig erforderliga för ordnande av denna del av elevernas utbildning.» Undervisningsövningarna omfattar enligt gällande undervisningsplan övningslektioner under heldagsbesöken i övningsskolan, gruppövningar och serieövningar. I 1932 års seminariesakkunnigas förslag till anvisningar för den praktiska lärarutbildningen (SOU 1935:44, s. 286) föreslås även, att elev i avgångsklassen »må någon dag under de sista heldagsbesöken sköta skolavdelningen på eget ansvar och bestrida all undervisning, med undantag av den, som tillkommer annan elev». Den sistnämnda typen av undervisningsövningar motsvarar närmast, vad utredningen har kallat särskilda klasslärarövningar. I den nuvarande undervisningsplanen för folkskoleseminarierna anges inte, hur många övningslektioner en elev bör hålla under heldagsbesöken i övningsskolan. Med utgångspunkt från diskussionen om den praktiska lärarutbildningen i nyssnämnda 1932 års betänkande (s. 64 och 77) torde emellertid antalet övningslektioner härunder kunna beräknas uppgå till omkring 10 per elev på såväl fyraårig som tvåårig linje. Gruppövningarna på den fyraåriga linjen skall enligt undervisningsplanen börja under vårterminen i klass II med i medeltal 1 veckotimme för varje grupp om 4—5 elever. I klass III på samma linje omfattar gruppövningarna \x/2 veckotimme för varje grupp om 3—4 elever och i klass IV 31/2 veckotimmar för varje grupp om 3—4 elever. Enligt de i undervisningsplanen givna riktlinjerna kan antalet gruppövningslektioner per elev i andra klassen uppskattas till 3, i tredje klassen till 12 och i fjärde klassen till 28, således sammanlagt 43 gruppövningslektioner per elev (se tab. 8). Gruppövningarna på den tvååriga folkskollärarlinjen skall enligt undervisningsplanen omfatta i klass I i medeltal 2 veckotimmar för varje grupp om 3—4 elever och i klass II i medeltal 3 % veckotimmar för varje grupp om 3—4 elever. Antalet gruppövningslektioner per elev uppskattas i första klassen till 16 och i andra klassen till 28, således sammanlagt 44 gruppövningslektioner per elev (se tab. 9). Serieövningarna omfattar enligt undervisningsplanen på båda linjerna två serier om sammanlagt 16 lektioner. Totala antalet lektioner, som en elev enligt undervisningsplanen skall hålla på den fyraåriga linjen, beräknas uppgå till 72 och på den tvååriga linjen till 73. De inkomna svaren på en rundfråga till de olika folkskoleseminarierna under våren 1955 angående det antal lektioner, som varje elev verkligen håller, visar att antalet av eleverna hållna lektioner på båda linjerna uppgår till i medeltal omkring 85, vari även ingår övningslektioner under besöken i lägre skolformer, företrädesvis B2- och B3-skolor. Undersökningen visade, att eleverna under sina två veckor långa besök i B2- och B3-skolor i medeltal håller en övnings-

244 lektion per dag, d. v. s. sammanlagt omkring 12 lektioner. F r å n r ä k n a s dessa 12 övningslektioner, blir medeltalet lektioner per elev omkring 73, vilket överensstämmer med undervisningsplanens bestämmelser. Tillkomsten av nu gällande undervisningsplan för folkskoleseminarierna medförde en betydande förbättring av den praktiska lärarutbildningen, bland annat därigenom att gruppernas storlek vid gruppövningarna minskades. Det finns dock vissa brister, som är gemensamma för undervisningsplanen för såväl folk- som småskoleseminarierna och som utredningen har påpekat i sitt första betänkande (s. 118). Erfarenheten från arbetet vid folkskoleseminarierna visar, att undervisningsplanen för den praktiska lärarutbildningen bör ge möjligheter att till tiden skilja den teoretiska utbildningen från den praktiska. De nya föreskrifterna bör således möjliggöra auskultationer för hel eller halv klass samtidigt. Under den försöksverksamhet, som sedan 1951 bedrivits vid flera folkskoleseminarier, har olika former för auskultationer och undervisningsövningar prövats. Gruppövningar i avgångsklasser har avskaffats och ersatts med serieövningar, ofta i samband med auskultationer. Vidare har försök med särskilda klasslärarövningar gjorts. I de fall, då man helt övergått till serieövningar i samband med auskultationer, har man således förlagt serieövningar till tid, då schemabunden läsning inte pågår. Där ett sådant system införts, vill man inte i något fall gå tillbaka till systemet med gruppövningar. Utvecklingen visar alltså, att gruppövningarnas antal minskar och serieövningarnas ökar. För övrigt vill utredningen i denna fråga hänvisa till vad utredningen anfört i sitt första betänkande (s. 119). Försöksverksamheten med auskultationer och undervisningsövningar har utformats på olika sätt vid de skilda folkskoleseminarierna. En del seminarier har anordnat auskultationer med undervisningsövningar i sammanhängande perioder om 14 dagar, under vilka all annan undervisning inställts. Andra seminarier har haft auskultationer med undervisningsövningar under 5 dagar i två på varandra följande veckor; under den sjätte arbetsdagen har undervisning ägt rum, företrädesvis i vissa övningsämnen. Något seminarium har periodvis ägnat halva dagen åt auskultationer med undervisningsövningar och återstoden av dagen åt annan undervisning. Dessa nya former för den praktiska lärarutbildningen synes alltmer komina till användning. Antalet elevlektioner har något ökat liksom antalet auskultationslektioner. Gruppövningsgrupperna om 3—5 elever har spaltats upp, så att eleverna varit i övningsklasserna två och två eller en och en. Eleverna har således i mindre omfattning fått höra sina kamrater. I stället har antalet handledarelektioner ökat. Eleverna har också på ett helt annat sätt än tidigare beretts tillfälle att ta del av lärarens fostrande uppgifter. Den praktiska lärarutbildningens utformning och omfattning diskuterades av 1945 års seminariesakkunniga. De förslag, som dessa framställde och som låg till grund för 1947 års riksdagsbeslut, innebar en utökning av an-

245 talet övningsskollärare i proportion till det ökade elevantalet i seminarieklasserna. Vid samma riksdag höjdes anslagen till handledararvoden för förläggande av auskultationer och undervisningsövningar till seminarieortens folkskolor samt anvisades särskilda anslag för förläggande av auskultationer till B2- och B3-skolor. Under 1948 framlade 1946 års skolkommission förslag om provisorisk omläggning av utbildningen på såväl studentlinjen som den fyraåriga linjen. Härvid föreslogs även viss förstärkning av den praktiska lärarutbildningen. Bland annat borde ett års aspiranttjänstgöring införas för eleverna. Den praktiska lärarutbildningen behandlades sedermera av skolkommissionen i dess betänkande »Den första lärarhögskolan» (SOU 1952:33). Vid lärarhögskolan i Stockholm, som började sin verksamhet läsåret 1956/57, synes även den praktiska lärarutbildningen för mellanskollärare ha blivit förstärkt jämfört med motsvarande utbildning enligt 1937 års undervisningsplan för folkskoleseminarierna. I programmet för den praktiska lärarutbildningen vid lärarhögskolan ingår en termins praktikanttjänstgöring. Eftersom utredningen inte anser sig kunna föreslå någon sådan praktikanttjänstgöring för seminariernas del, måste alla praktiska lärarutbildningsmoment inrymmas i utredningens förslag angående auskultationer och undervisningsövningar. Utredningen har vid utarbetandet av sitt förslag till kursplan och anvisningar för auskultationer och undervisningsövningar tagit hänsyn till de resultat, som försöksverksamheten vid folkskoleseminarierna givit. Det av utredningen föreslagna antalet auskultationer och undervisningsövningar är större än det nu föreskrivna och i allmänhet vid folkskoleseminarierna förekommande. På den fyraåriga linjen förlägges 12 auskultationsdagar till klass II och 18 till klass III. I klass IV har auskultationer sammanförts med undervisningsövningar och omfattar 48 dagar. På den tvååriga linjen förlägges 12 auskultationsdagar till klass I och i klass II har liksom i klass IV4 auskultationer sammanförts med undervisningsövningar, omfattande tillsammans 48 dagar. Utredningen beräknar, att under auskultationer normalt 2 elever samtidigt besöker samma övningsklass. De planlagda undervisningsövningarna avses börja i klass III på den fyraåriga linjen och i klass I på den tvååriga. Under auskultationerna i klass II 4 bör övningsundervisning i någon utsträckning kunna förekomma. Eleverna kan som övning ta hand om en grupp barn eller under en lektion överta en viss del av undervisningen. I klass III 4 och klass I2 bör övningslektioner förekomma under auskultationerna. Utredningen har ansett det lämpligt, att två elever auskultera samtidigt i varje klass. Varje elev beräknas hålla sammanlagt omkring 24 lektioner. Då utredningen beräknar, att i övningsklassen under 18 dagar förekommer omkring (6 x 18 = ) 108 lektioner, håller seminarieeleverna

246 48 av dessa lektioner. Varje elev åhör då handledarna 60 lektioner och sin k a m r a t 24 lektioner. Att öka antalet elever i gruppen anser utredningen mindre lämpligt. Om en grupp bestod av t. ex. tre elever, skulle varje elev få höra handledarna endast under 36 lektioner men däremot sina k a m r a t e r under 48 lektioner. Utredningen vill understryka vikten av att eleverna i så stor utsträckning som möjligt får höra sina handledare. Till gruppauskultationer och gruppövningar har i klass IIP och i klass I2 anslagits i medeltal 2 veckotimmar. Varje elev beräknas därunder hålla 6 lektioner. Gruppauskultationerna avser bland annat att bereda eleverna tillfälle att under några veckor följa undervisningen i ett eller flera ämnen. Om så befinnes lämpligt, kan gruppövningar och gruppauskultationer koncentreras till olika perioder av läsåret. Enligt utredningens förslag till »Anmärkningar till timplanerna» punkt 2 kan gruppövningar och gruppauskultationer koncentreras till två veckor, under vilken tid övrig undervisning inställes. Utredningen föreslår, att vid gruppövningar och gruppauskultationer varje grupp skall bestå av 4 elever, vilket innebär en ökning av antalet elever per grupp i förhållande till föreskrifterna i nuvarande undervisningsplan, enligt vilken i nämnda seminarieklasser förutsattes 3—4 elever per grupp. Utredningen anser, att föreskriften om 4 elever per grupp är nödvändig. I annat fall kommer antalet övningsskoleklasser att öka. Vid gruppauskultationer kan, om förhållandena det medger, varje grupp bestå av fler än 4 elever. Med ett elevantal av 4 per grupp kommer således klassen att delas i 6 grupper. En gruppövningsperiod med en veckotimme bör då omfatta minst 5 lektioner. Handledaren håller första veckan en s. k. handledarelektion, och under de därpå följande veckorna håller eleverna sina lektioner. Varje elev håller under läsåret 6 lektioner. I avgångsklassen på såväl den fyraåriga som den tvååriga linjen har undervisningsövningarna fått samma utformning. Undervisningsövningarna i form av serieövningar uppgår under auskultationsperioderna sammanlagt till omkring 42 lektioner. Undervisningsövningar i form av särskilda klasslärarövningar anordnas under 6 dagar i följd, varvid varje elev beräknas hålla högst 24 lektioner. Varje elev beräknas således hålla sammanlagt omkring 96 lektioner. Under auskultationer med serieövningar bör antalet elever i varje klass begränsas till 2 per övningsklass. Ett större antal elever per klass är pedagogiskt inte försvarbart, eftersom eleverna i så fall i alltför stor omfattning måste höra på varandra. Vid klasslärarövningarna bör varje elev vara ensam i klassen med handledaren. De särskilda klasslärarövningarna bör komma under senare delen av seminarieutbildningen, sedan de olika momenten av klasslärarens arbetsuppgifter behandlats i metodikundervisningen och inövats under gruppövningar och serieövningar. De särskilda klasslärarövningarna förlägges därför lämpligen till sista terminen i avslutningsklassen och bör föregås av minst en veckas auskultationer, så att seminarieeleven beredes tillfälle att lära känna klassens allmänna standard och de enskilda barnen.

247 Enligt utredningens förslag till anvisningar bör huvuddelen av antalet auskultationer och undervisningsövningar förläggas till klasserna 4—8, vilket stadium kommer att bli folkskollärarnas egentliga arbetsområde. Undervisningen i klass 3 kommer att successivt övertagas av småskollärare. De blivande folkskollärarna bör dock äga en viss kännedom om undervisningen i klasserna 1—3. Under en lång tid framåt kommer folkskollärare att få undervisa i dessa klasser, särskilt i klass 3 i skolor av Bl-formen. Vidare är det av stor betydelse, att folkskollärare med undervisning i klass 4 och högre klasser har kännedom om kurser och arbetssätt på lågstadiet, så att kontinuitet kan skapas i arbetet. Endast i mindre omfattning undervisar folkskollärare i klass 9. Det är endast på några större orter, som folkskolan är nioårig. Inom enhetsskolans högstadium, klasserna 7—9, undervisar däremot ett icke ringa antal folkskollärare såväl med som utan vidareutbildning. Flera skolledare inom försöksverksamheten med nioårig enhetsskola anser, att för vissa elevgrupper ett klasslärarsystem, antingen renodlat eller i modifierad form, bör tillämpas. Undervisningen i en klass skulle härvid omhänderhas av t. ex. 2—3 lärare med klasslärarutbildning jämte viss vidareutbildning på var sitt område. En av lärarna skulle vidare vara klassföreståndare. Utvecklingen synes peka mot att klasslärarbefattningar på enhetsskolans högstadium kominer att i viss utsträckning uppehållas av folkskollärare med vidareutbildning. I sitt den 22 oktober 1957 avlämnade betänkande (stencilerat) har 1957 års lärarutredning bland annat föreslagit, att särskilda klasslärartjänster skall inrättas på enhetsskolans högstadium från och med den 1 juli 1959. Med hänsyn till rådande förhållanden anser utredningen, att övningsundervisning måste anordnas för seminarieeleverna i klasserna 7 och 8 samt om så är möjligt i viss utsträckning i klass 9. Denna fråga bör dock omprövas i samband med prövningen av de åtgärder, som föreslagits i fråga om klasslärare på enhetsskolans högstadium. Utredningen har vidare ansett det nödvändigt att i anvisningarna lämna vissa direktiv för fördelning av elevlektioner på olika läro- och övningsämnen. I regel bör varje elev beredas tillfälle att om så är möjligt undervisa i varje på folkskolans timplan förekommande ämne, som ingår i lärarens kompetensområde. De flesta lektionerna bör dock anslås till ämnena modersmålet och matematik med hänsyn till dessa ämnens stora timtal i folkskolan. Elever, som deltager i engelsk behörighetskurs, skall beredas tillfälle till undervisningsövningar i engelska, varför dessa elver får ett något större antal elevlektioner än övriga. För att inte göra skillnaden alltför stor h a r utredningen föreslagit, att för elever, som ej deltager i undervisningsövningar i engelska, antalet elevlektioner kan ökas i exempelvis modersmålet och matematik. De i tabellform givna sammanställningarna av undervisningsövningarnas fördelning på olika ämnen bör betraktas som exempel på lämplig fördelning och får därför ej uppfattas som mönster, vilka rigoröst bör följas.

248 Tabell 2. Fyraårig linje Auskultationer och undervisningsövningar 9 veckor, friluftsövningar 3 dagar, exkursioner i biologi 3 dagar Enligt kursplanen

10 vtr utbytes

Ämne vtr

summa lekt.

5 3/4

7 1/4

2 1/4 + 3 d

2 3/4

....

2 3

62 93

2 3/4 3 3/4+3d

58 7 9 + 1 8 = 97

Summa

24 1/2+6d

47 + 45 1

2 1/4 + 1 1/21

47+451

Kristendomskunskap Modersmålet Bibliotekskunskap Engelska Historia Samhällskunskap Geografi Psykologi och pedagogik Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi Teckning Välskrivning Musik Gymnastik med lek och idrott Slöjd, manlig Slöjd, kvinnlig

Praktisk lärarutbildning: 11/2 + 1 1/21 Metodik Auskultationer och undervisningsövningar 54 d (9)

vtr

summa lekt.

47 + 18 = 65 58

54 d

324 Summa

1 1 / 2 + (9)

2 1/4 + 54 d

371 Totalsumma

19 1/2+ (9)

26 3/4 + 60 d

922 Praktikmetodik medräknas inte.

Planläggningen av auskultationer och undervisningsövningar kan vålla vissa svårigheter. Utredningen har därför i anvisningarna givit ett exempel på en lämplig planläggning. Fördelningen av det antal dagar, som står till buds för den praktiska lärarutbildningen, kan givetvis ske på annat sätt. Utredningen anser det dock angeläget, att grundprincipen respekteras, nämligen att auskultationer med undervisningsövningar jämte praktikmetodik till tiden skiljes från den teoretiska lärarutbildningen. Genomförandet av utredningens förslag förutsätter, att erforderligt antal övningsskoleklasser och särskilda handledareklasser inrättas. Anslagen till särskilda handledare måste med hänsyn till anordnandet av praktikperioder kunna delas upp på ett så stort antal handledare, som erfordras för den praktiska utbildningens behov. Enligt anmärkningar till timplanerna skall, om antalet effektiva studieveckor understiger 30, de i timplanerna angivna veckotimtalen ökas i proportion till minskningen. I sitt första betänkande (s. 122) har utredningen gjort beräkningar av antalet effektiva studieveckor. Beräkningarna gäller i

249 Tabell

3. Tvåårig

linje

Auskultationer och undervisningsövningar 9 veckor, friluftsövningar 3 dagar, exkursioner i biologi 3 dagar Enligt kursplanen

19 vtr utbytes

Ämne summa lekt.

vtr

summa lekt.

31 62

1 1/2 2 3/4

32 58

2 1/2

3 1/2

7 1/4

l+3d

21 + 18 = 39

1 1/2

2 1/4

2 3

62 93

2 3/4 3 3/4 + 3 d

58 79 + 18 = 97

5 3/4

301/2 + 6 d

47 + 45 1

2 1/4 + 1 1/21

47+451 324

vtr Kristendomskunskap Modersmålet Bibliotekskunskap Historia Samhällskunskap Geografi Psykologi och pedagogik Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi Teckning Välskrivning Musik Gymnastik med lek och idrott Slöjd, manlig Slöjd, kvinnlig

1 J

Summa Praktisk lärarutbildning: Metodik 11/2 + 1 1/21 Auskultationer och undervisningsövningar 54 d (9)

54 d

Summa

1 1/2+ (9)

2 1/4 + 54 d

371 Totalsumma

23 1/2+ (9)

32 3/4 + 60 d

1049 Praktikmetodik medräknas inte.

stort sett även för folkskoleseminarierna. Tiden för inträdesprövningarna har dock ökats, enär inträdesprövningar i allmänhet äger rum både vid vårterminens slut och höstterminens början. I avslutningsklasserna torde man kunna räkna med högst 30—31 effektiva studieveckor. För att visa, hur de i anmärkningarna till timplanerna givna föreskrifterna om ökning av veckotimtalen med hänsyn till den praktiska lärarutbildningen inverkar på timplanen för avslutningsklasserna, har utredningen sammanställt tab. 2 och 3. Antalet effektiva studieveckor antages vara 31. Till den praktiska lärarutbildningen anslås 9 veckor, till friluftsdagar 3 dagar och till exkursioner exempelvis i biologi 3 dagar. Antalet effektiva studieveckor blir då 31 — 10 = 21. Veckotimtalen i ämnena gymnastik med lek och idrott och i biologi minskas med vardera 1/2 veckotimme från 4:1/i till 3 3/4 respektive från 2 3/4 till 2 1/4 veckotimmar. Praktikmetodiken koncentreras till praktikperioder och omräknas således inte. Av tabellerna framgår, att några större differenser mellan antalet effektiva lektionstimmar inte uppstår. De små variationer, som förekommer, lig-

250 ger inom de felgränser, som kan uppkomma vid en olikformig fördelning av lovdagar på olika veckodagar. Den av utredningen föreslagna praktiska lärarutbildningen ställer stora krav på organisationen av auskultationer och undervisningsövningar. Det är därför nödvändigt, att varje seminarium disponerar ett tillräckligt stort antal övningsklasser. Utredningen vill med ett exempel visa, hur den praktiska lärarutbildningen kan organiseras vid ett seminarium med en treårig småskollärarlinje, en fyraårig folkskollärarlinje och en tvåårig folkskollärarlinje, således sammanlagt 9 seminarieklasser. Vid planläggningen räknar utredningen med 32 effektiva studieveckor för övningsskolan. Antalet övningsskoleklasser antages vara 23, varav 7 tillhör lågstadiet och 16 högre stadium. Antalet handledaravdelningar beräknas på följande sätt. Ur tab. 4 Tabell 4. Antal elevlektioner och handledarelektioner Klass

Antal elevlektioner

Sm P Sm I P Sm I I P F I4 F II 4 F III4 F IV 4 Fs P Fs I P Summa

Antal handledarelektioner

576 1 368

360 864 2 052

720 1 584 720 1 584

432 936 2 448 936 2 448

6 552

10 476

Tabell 5. Antal elevlektioner och handledarelektioner, som skall tilldelas särskilda handledare Antal övningsskoleklasser på lågstadiet nt = 7 Antal övningsskoleklasser på högre stadium n 2 = 16 1. Antal enligt t a b . 4 2. Antal på lågstadium 7 X 192 och 7 x 307 3. Antal på högre stadium 1 6 x 2 3 0 och 1 6 x 3 6 8 4. Till särskilda handledare. . (rad 1 — rad 2 — rad 3) 2 5. Anslag till handledarearvoden (c x 7,50 kr. och d x 5,00 kr.)

Antal elevlektioner (c)

handledarelektioner (d)

6 552

10 476

1 344

2 149

3 680 1528

5 888 *2 439

6. Summa kronor (rad 5, kolumn 2 + kolumn 3) 1 Antalet elevlektioner och handledare motsvarar 7,2 övningsskoleklasser. 2 Antal lektioner enligt rad 1 minskat med antalet lektioner enligt rad 2 och rad 3.

251 erhålles antalet elevlektioner och antalet handledarelektioner (se bilaga 3, tab. 1). Med hjälp av tab. 5 beräknas det antal elevlektioner och handledarelektioner, som skall tilldelas särskilt arvoderade handledare (se bilaga 3, tab. 2). Övningsskoleklasserna antages vara fördelade på följande sätt. Lågstadiet: 2 avdelningar av var och en av klasserna 1, 2 och 3 samt en avdelning 1—2. Högre stadium: 3 avdelningar av var och en av klasserna 4, 5 och 6, två avdelningar av vardera klasserna 7 och 8, en avdelning 3—4, en avdelning 5—6 samt en specialklass. Övningsskolans klasser kan kompletteras med 7 särskilda handledareklasser, om man beräknar, att varje handledareklass skall utnyttjas för den praktiska lärarutbildningen i samma omfattning som en övningsskoleklass. I tab. 6 sammanfattas antalet elevlektioner och handledarelektioner samt behovet av övningsklasser vid varje tillfälle, då auskultationer och undervisningsövningar äger rum. Av tabellen framgår, att det erfordras sammanlagt 506 praktikveckor med hundraprocentig elevnärvaro, om gruppövningar och gruppauskultationer koncentreras till hela veckor. Om så icke är fallet, erfordras det 470 praktikveckor med hundraprocentig elevnärvaro jämte 6 klasser för gruppövningar och auskultationer. I förra fallet tages klasserna i anspråk i medeltal 16—17 veckor per läsår, vilket motsvarar 52 procents belastning av övningsskolans klasser per läsår. I det senare fallet, då 6 klasser i medeltal avskiljes för gruppauskultationer och gruppövningar, tages övriga klasser i anspråk omkring 18 veckor per läsår. Av organisatoriska skäl måste kanske någon övningsklass tas i anspråk upp till omkring 20 veckor per läsår. I tab. 7 visas ett exempel på hur undervisningsövningar och auskultationer kan planeras för ett seminarium med en treårig småskollärarlinje, en fyraårig folkskollärarlinje och en tvåårig folkskollärarlinje. Gruppövningar och gruppauskultationer har koncentrerats till hela veckor. Det största antalet övningsklasser, som utnyttjas samtidigt, är 28.

252 Tabell

Klass

Sm I Sm II Sm I I I

Sm F II F III F IV

F Fs

I

Fs II

Fs 1

6. Översikt

över behov

Auskultationer och undervisningsövningar 1

Auskultationer Gruppövn. + gruppausk. konc. till 2 veckor Auskultationer + uö Auskultationer + uö

av övningsklasser, elevlektioner (It = lektionstimmar)

Antal Antal Antal dagar veckor klasser

}u

3 7 2

12 12

Auskultationer + klö + asp

18 42 12

Summa

16 Auskultationer Gruppövn. + gruppausk. konc. till 2 veckor Auskultationer + uö Auskultationer + uö Auskultationer + uö + asp. Auskultationer + klö + asp

18 30 12

Summa

96 Gruppövn. + gruppausk. konc. till 2 veckor Auskultationer + uö Auskultationer + uö Auskultationer + uö + asp. Auskultationer + klö + asp

18 30 12

Summa

uö = undervisningsövningar klö = särskilda klasslärarövningar asp = auskultation i specialklass

handledarelektioner

Antal Au + Antal Antal Antal hand- Elevuö elevprak- elever ledare- närper lekvaro tikper lektioner veckor klass vecka tioner i It i It i It i It

12 Totalsumma

och

{* 36 84 24 6

2 2 1 4

30 2 30 30 30 30 30

174 6

3 5 2 2

12 12 9+1 12+3+1

36 60 20

u

2 2 36 2,6 f 36 1,2,6 { 36

3 5 2

12 12 9+1

36 60 20

12+3+1

—

160 506

2 2 2, 6 1,2,6 •

—

36 36 36

648 1 08 432 960 1 560 2 52 72 408 f 312 18 \ 180 1 944 3 276 5 22 432

1 144

11 584 2 448 4 03 6 12

2 304

3 816

1 29

11 584 2 418 4 03

—

2 304

3 384

5 68

6 552 10 476 17 02.

253 Tabell 7. Tidsschema för auskultationer Sm

och

undervisningsövningar Fs

F

Vecka 1

Summa P

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

17 a 17 b 18 a 18 b 19 a 19 b 20 a 20 b 21 a 21 b 22 a 22 b 23 a 23 b 24 a 24 b 25 a 25 b 26 a 26 b

6 6

IP

IIP

II4

III4

IP

6 6 12 12 12 10

12 10 12 12 12

12 10 12 10

27 b 28 a 28 b 29 a 29 b 30 a 30 b 31 a 31 b 32 a 32 b S u m m a 2 | 12

2 P

6 6 12 12 12 15 15

12 12 6 6 6 6 12 12 12 16 16

12 12 12 15 15

12 12 12 16 16

12 12

12 12

12 12 12 16 16 12 12

12 12 12 12

12 12 48

a = de tre första dagarna i veckan b = de tre sista dagarna i veckan Antal övningsklasser per hela veckor.

6 12 6 6 12 12 12 22 12 10 12 12 12 22 12 16 9 12 6 9 9 9 13 y2 i 3 y% 6 14 14 6 14 14 12 i 3 y2

7y2

12 12 12 16 16

27 a

1 IV4

6 12 12 8 14 6 6 8 8 12 12 6 6 6 6 506

ANDRA

KAPITLET

Övningsskolan

1. Nuvarande anordningar Enligt gällande stadga för folkskoleseminarierna § 69 skall övningsskolan omfatta en småskola och en egentlig folkskola samt, där förhållandena det medgiver, en folkskolans högre avdelning och en fortsättningsskola. Övningsskolans nuvarande organisation vid folkskoleseminarierna har i stort sett bestämts av 1947 års riksdag på grundval av 1945 års seminariesakkunnigas utredningar. Antalet övningsskoleklasser bestämmes varje år av riksdagen genom dess beslut om antalet ordinarie och extra ordinarie övningsskollärartjänster. Den övningsskola, som beskrives i stadgan, är vad utredningen kallar intern övningsskola (Seminarieorganisationen I, s. 134). Enligt stadgan skall övningsskolan vara så anordnad, att den kan dels, så långt omständigheterna medgiver, utgöra mönster för en god skola, dels ock i behövlig omfattning bereda seminarieeleverna tillfälle till praktisk utbildning för folkskolläraryrket. År 1947 beslöt riksdagen inrättandet av extra ordinarie övningsskollärartjänster vid seminarieortens folkskolor. Härigenom skapades möjligheter för att tillgodose behovet av övningsskoleklasser vid folkskoleseminarierna genom användandet av folkskoleklasser. Dessa klasser kallas numera allmänt externa övningsskoleklasser. Dessutom har seminarierna erhållit anslag för att förlägga vissa lektionsövningar, särskilt s. k. serieövningar, till klassavdelningar vid folkskolorna på seminarieorten samt anslag för att bereda möjlighet för seminarieeleverna att göra studiebesök i andra skolor, särskilt B 2- och B 3-skolor. De folk- och småskollärare, som i de sistnämnda fallen anlitats för den praktiska lärarutbildningen, har kallats handledare, och deras klasser har kallats handledareklasser eller särskilda handledareklasser. De arvoden, som utgått till handledarna, har betecknats handledararvoden. Den praktiska lärarutbildningen är alltså nu organiserad så, att den kan bedrivas i interna övningsskoleklasser, den interna övningsskolan, i externa övningsskoleklasser, den externa övningsskolan, samt i särskilda handledareklasser. Enligt den av 1936 års riksdag (skrivelse nr 347) på grundval av 1932 års seminariesakkunnigas förslag beslutade organisationen av folkskoleseminarierna skulle vid ett folkskoleseminarium med en fyraårig linje finnas 5 övningsskoleavdelningar och vid ett folkskoleseminarium med en fyraårig

255 linje och en tvåårig linje 9 övningsskoleavdelningar. När senare folkskoleseminarier med två fyraåriga linjer inrättades, räknade man med att det vid ett sådant seminarium skulle finnas 10 övningsskoleavdelningar. Provårsseminarierna skulle förses med ytterligare 2 övningsskoleavdelningar. Senare erhöll folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stockholm ännu en övningsskoleavdelning med anledning av den dit förlagda hjälpklasslärarkursen. Enligt 1936 års organisation beräknades, att varje elev på fyraårig linje skulle hålla sammanlagt omkring 72 lektioner och varje elev på tvåårig linje sammanlagt omkring 73 lektioner. Beräknar man, att övningsskolan kan utnyttjas under 32 veckor per läsår, och är elevantalet i varje seminarieklass 24, erhålles följande antal elevlektioner per övningsskoleklass och vecka: 72 x 24 folkskoleseminarium med en eller två fyraåriga linier = 1 0 , 8 och J ö J 32x5 (72 + 73^ x 24 folkskoleseminarium med en fyraårig och en tvåårig linje = 12,1. SÅ x 9 Någon förklaring till den stora differensen mellan antalet elevlektioner per övningsklass och vecka går inte att finna i förefintliga handlingar. Gällande undervisningsplan föreskriver heldagsbesök av enskilda elever i övningsskolans klasser. Det torde vara av intresse att få en uppfattning om h u r mycket heldagsbesöken belastar övningsskolans klasser. Varje elev såväl på den fyraåriga linjen som på studentlinjen skall fullgöra sammanlagt 16 heldagsbesök. Antalet heldagsbesök per klassavdelning i övningsskolan blir då i ett folkskoleseminarium med en eller två fyraåriga linjer

= 76,8 5 dagar och i ett folkskoleseminarium med en fyraårig och en tvåårig linje 2x16x24 = 85 dagar. För att få en uppfattning om totala elevnärvaron i övningsskolans klasser har utredningen omräknat antalet heldagsbesök till lektionstimmar, varvid man räknat med i medeltal 6 lektioner per dag. I tab. 8, 9 och 10 sammanställes elevnärvaro och antalet undervisningsövningar för dels en fyraårig och dels en tvåårig linje. Detaljerna i tabellerna har uppgjorts på grundval av nu gällande undervisningsplan och det uttalande, som 1932 års seminariesakkunniga gjort om den praktiska lärarutbildningens anordning. Såsom framgår av tabellerna, har auskultationslektionerna uppdelats på av handledare (lärare i interna och externa övningsskolor och särskilda handledare) hållna lektioner, handledarelektioner, och på av elever hållna lektioner, elevlektioner. Vid utvidgningen av folkskoleseminarieorganisationen i mitten av 1940talet utökades antalet klassavdelningar och höjdes elevantalet i klasserna. Genom beslut av 1946 och 1947 års riksdagar inrättades flera nya folkskoleseminarier. På grundval av 1945 års seminariesakkunnigas förslag fattade 1947 års riksdag beslut om en utökning av de äldre folkskoleseminariernas övningsskolor och dessutom om övningsskolornas organisation vid de ny-

256 Tabell 8. översikt över handledarelektioner, elevlektioner och elevnärvaro i övningsskolan fyraårig linje enligt 1937 års undervisningsplan för folkskoleseminarierna

pc

(It = lektionstimmar, d = dagar) Gruppövningar

Heldagsbesök

Elevnärvaro It

Seminarieklass

Elev eller övningsskoleklass

IP IIP IV 4

Elev

6 4 6

36 24 36

3 2 8

15 48 5 112

3 12 28

9 9 24 10 56

Summa

89 IP

IIP

IV 4

1 Serieövningar

2 2

i d

i It

3 Elev- Elev- Elevleknärlektioner 1 varo tioner It It It

5 Övningsskoleklass

144 3 96 3 144

864 576 3 864

72 48 4 192

90 384 6 896

Summa

2 304

1 370 1 032

6 Auskultationer Elev- ElevElevnärlekAv ele- Av hand- lekvaro tioner ver håll- led, håll- tioner It It na lekt. na lekt.

72 '288 '672

n

»14 14 52

5 7 16

144 336 1G 1 248

95 96 2 14

36 34 13 56 126 15

810 624 15 896

15 8

384 384

384 384

—

Sumi

2 330

1 728 '4 05

Enligt 1932 års seminariesakkunnigas betänkande (SOU 1935: 44) s. 64 10 övningslektioner + 3 övnii lektioner i trädgårdsskötsel 24 elever per klass 3 2 4 x 6 d = 144 d, 2 4 x 4 d = 96 d, 2 4 x 2 4 It = 576 It, 2 4 x 3 6 It = 864 It 4 2 4 x 3 It = 72 It, 2 4 x 2 It = 4 8 It, 24 x 8 It = 192 It 5 1 veckotimme, 3 perioder å 5 veckor = 3 x 5 =• 15 It, 1 y2 veckotimme, 8 perioder ä 4 veckor 8 x 4 x 1 * / 48 It, 3y<> veckotimme, 8 perioder å 4 veckor = 8 x 4 x 3 % = 112 It 6 6 grupper 6 x 1 5 It = 90 It, 8 grupper 8 x 48 It = 384 It, 8 x 1 1 2 It = 896 It 7 2 4 x 3 It = 72 It, 2 4 x 1 2 It = 288 It, 2 4 x 2 8 It = 672 It 8 2 4 x 1 6 It = 384 It 9 3 perioder, 4 elever i varje grupp; varje elev hör sina kamrater 3 It varje period 3 x 3 = 9 10 8 perioder, 3 elever i varje grupp; varje elev hör sina kamrater 2 It varje period per veckotimme, veckotimme i III 3 , 3y 2 veckotimme i IV 4 8 x 1 x/2 X 2 It = 24 It, 8 x 3 J / 2 x 2 It = 56 it 11 Heldagsbesök, varvid varje elev håller 3 lektioner (36—3) + handledarelektioner i samband med grupp ningar 3 = (36 — 3) + 3 = 36 It 12 Heldagsbesök, varvid varje elev håller 2 lektioner (24—2) + handledarelektioner i samband med gru övningar 12 = (24 — 2 ) + 12 = 34 It 13 Heldagsbesök varvid varje elev håller 8 lektioner (36 — 8) + handledarelektioner i samband med gru övningar 28 = (36 — 8) + 28 = 56 It 14 3 + 3 = 6 It, 2 + 12 = 14 It, 8 + 28 + 16 = 52 It 15 (864 — 72) + (90 — 72) = 792 + 1 8 =810 It, (576 — 48) + (389 — 288) = 528 + 96 = 624 It, 192) + (896 — 672) = 672 + 224 = 896 It is 72 + 72 = 144 It, 48 + 288 = 336 It, 192 + 672 + 384 = 1 248 It 2

ibell 9.

Översikt över handledarelektioner, elevlektioner och elevnärvaro i övningsskolan tvåårig linje enligt 1937 års undervisningsplan för folkskoleseminarierna (It = lektionstimmar, d = dagar)

Elev eller övningsskoleklass

bemilarieklass

I2 II 2

Elev Summa

J2

IP

2 2

Övningsskoleklass Summa

i d

i It

10 6

60 36

16 3

240 3144 384

1440 3 864 2 304

en

Elevnärvaro It

Auskultationer Elev- Elev- Elev- Elev- ElevElevnärlekleknärlekAv ele- Av hand- lek- Summa tioner 1 varo tioner varo tioner ver håll- led, håll- tioner It It It It It na lekt. na lekt. 5 8

4 4

120 192 312

5 64 112

96 3

Serieövningar

Gruppövningar

Heldagsbesök

på

6 6

512 896

7 7

384 672

1 408 1 056

n71 56

16 28

32 56

—

124 164

504 1248

1 952 2 144

88 13

21 52

1 448 14 896

2 344

1 752 4 096

Enligt 1932 års seminariesakkunnigas betänkande (SOU 1935: 44) s. 64 10 övningslektioner + 3 övningslektioner i trädgårdsskötsel 24 elever per klass 24 X 10 d = 240 d, 24 X 6 d = 144 d, 24 x 60 It = 1 440 It, 24 x 36 It = 864 It 2 4 x 5 = 120 It, 2 4 x 8 It = 192 It 2 veckotimmar, 8 perioder å 4 veckor, 8 x 4 x 2 = 6 4 It, 3 y2 veckotimmar, 8 perioder å 4 veckor, 8 x

ixsy2

= ii2 it

8 x 6 4 It = 512 It, 8 x 1 1 2 It = 896 It 2 4 x 1 6 It = 384 It, 2 4 x 2 8 It = 672 It 2 4 x 1 6 = 384 It 8 perioder, 2 veckotimmar. Under varje period hör varje elev sina kamrater 4 It = 8 x 4 = 32 It 8 perioder, 3 % veckotimmar. Under varje period hör varje elev sina kamrater 7 It = 8 x 7 = 56 It Heldagsbesök ( 6 0 — 5 ) + handledarelektioner i samband med gruppövningar 1 6 = (60 — 5) + 16 = 71 It Heldagsbesök (36 — 8) + handledarelektioner i samband med gruppövningar 28 = (36 — 8) + 28 = 56 It (1 440 — 120) + (512 — 384) = 1 320 + 128 = 1 448 It ^864 — 192) + (896 — 672) = 672 + 224 = 896 It 120 + 384 = 504 It 192 + 672 + 384 = 1 248 It

—709254

258 inrättade folkskoleseminarierna. De nya övningsskoleklasser, som erfordrades vid de äldre folkskoleseminarierna, kunde inte inrymmas i respektive seminariers lokaler, och de nyinrättade folkskoleseminarierna hade överhuvudtaget inga lokaler för övningsskoleklasser. Då inrättades de ovan nämnda övningsskollärartjänsterna vid seminarieortens folkskolor, varigenom de externa övningsskoleklasserna tillkom. Tabell 10. Sammanfattning av handledarlektioner och elevlektioner uttryckt i lektionstimmar för ett seminarium med två fyraåriga linjer och ett seminarium med en fyraårig linje och en tvåårig linje enligt 1936 års riksdagsbeslut, varvid läsåret beräknas omfatta 32 effektiva läsveckor Arbetsuppgifter för övningsskoleklass Elevnärvaro i övningsskolan . Antal handledarelektioner. . . . Antal elevlektioner Antal övningsskoleklasser.... Antal handledarelektioner per övningsskoleklass och vecka Antal elevlektioner per övningsskoleklass och vecka 1 .

Seminarietyp 4+4

2+4

8 116 4 660 3 456 10

8 154 4 674 3 480 9

14,6

16,2

10,8

12,1

1 Under dessa elevlektioner förekommer även i viss omfattning auskultationer.

I tab. 11 återfinns en sammanställning av antalet klassavdelningar i övningsskolan vid olika folkskoleseminarietyper enligt 1947 års riksdagsbeslut. Genom detta beslut ökades antalet avdelningar med anledning av ökat elevantal i seminarieklasserna. Tabell

11.

Övningsskolans

organisation dagsbeslut

enligt

1947 års

Seminarietyp

Antal övningsskoleklasser

4+2 4+4 4 + 2 + 2 4 + 4 + 2 2 + 2 + 2

12 13 17 18 16

riks-

Därutöver skulle det finnas två övningsskollärartjänster vid varje provårsseminarium och ytterligare en vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stockholm med anledning av den dit förlagda hjälpklasslärarkursen.

Sedan 1947 har elevantalet på den fyraåriga folkskollärarlinjen och på såväl den tvååriga som den treåriga småskollärarlinjen sänkts till 24 elever per avdelning. Minskningen av elevantalet per avdelning har möjliggjort en

259 förbättring och effektivisering av undervisningen. Särskilt den praktiska utbildningen har gynnats, eftersom de olika seminarierna trots denna minskning fått behålla sina övningsskollärartjänster och anslag till handledararvoden. I prop. 1947: 230 framhålles, att det oaktat utökningen av antalet övningsskoleklasser kommer att kvarstå svårigheter att på ett rationellt sätt anordna den praktiska lärarutbildningen. Det påpekades att trängseln av övningslektioner på övningsskolans schema störde barnens arbetsro. För att lätta trycket på övningsskolorna höjde man de tidigare till de olika seminarierna utgående anslagen till förläggande av serieövningar i folkskoleklasser, som icke eljest är anknutna till seminarierna. Dessutom anvisades medel till arvoden åt lärare vid skolor av lägre skolform för handledning av seminarieelever. Under åren närmast efter 1947 räknade man med att en handledare med ett arvode på 800 kronor skulle medverka vid den praktiska lärarutbildningen i samma utsträckning som en övningsskollärare. Etappvis har folkskoleseminarierna tilldelats ökade anslag för att vid den praktiska lärarutbildningen kunna utnyttja seminarieorternas folkskolor. Under läsåret 1955/56 beräknades ett handledararvode på 1 000 kronor utgöra ersättning för en medverkan i den praktiska lärarutbildningen i ovan nämnda omfattning. Från och med läsåret 1956/57 gällde nya regler för handledararvoden. Enligt dessa kunde under vissa omständigheter en handledare, som utförde en övningsskollärares åligganden, arvoderas med 2 000 kronor. Beträffande arvodering till handledare föreskrev skolöverstyrelsen 1956, med tillämpning tillsvidare från och med budgetåret 1956/57, att ersättning till handledare i regel skulle utgå såsom arvode för undervisningstimme med följande belopp: för serier och gruppövningar 6 kronor per timme, för auskultering 4 kronor per timme. Beträffande arvodering till handledare, som tjänstgör i B 2- och B 3-avdeIningar, gällde budgetåret 1956/57 följande anvisningar. Arvode till handledare beräknades efter 40 kronor per vecka, då endast en elev auskulterade, och 30 kronor per vecka och elev, då två elever auskulterade samtidigt. I de fall, då skolöverstyrelsen på därom gjord framställning medgav, att extra ordinarie övningsskollärartjänst vid folkskola icke tillsattes och rektor sålunda enligt givna bestämmelser i stället för sådan icke tillsatt tjänst ägde disponera 2 000 kronor för läsåret att användas till handledararvoden, föreskrev skolöverstyrelsen, att beloppet skulle disponeras på samma sätt som övriga anslag till handledararvoden, såvida icke hela beloppet utgick till arvode för läsår åt folk- eller småskollärare med uppgifter i stort sett motsvarande vad som åligger en övningsskollärare. De anslag till handledararvoden, som tilldelades seminarierna läsåret 1955/56 liksom det föregående året, var i riksstaten upptagna under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och har angivits till

260 storlek. Skolöverstyrelsen har därefter fördelat anslagen till de olika seminarierna efter föreliggande behov. Läsåret 1956/57 beräknades arvodena till handledarna enligt följande föreskrift i kungl. brev den 1 juni 1956. »Till arvoden åt sådana handledare för den praktiska lärarutbildningen, vilka äro anställda vid kommunala skolor och ej äro förordnade såsom extra ordinarie övningsskollärare, må för varje elev under dennes utbildningstid i de två klasserna på studentlinjen respektive de två högsta klasserna på den fyraåriga linjen disponeras sammanlagt 250 kronor.» Inom såväl folk- som småskoleseminarierna har med stöd av kungl. brev den 13 april 1951 bedrivits en omfattande försöksverksamhet, som i främsta rummet tagit sikte på en reformering av den praktiska lärarutbildningen. Redan innan sistnämnda brev utfärdades, hade vid några seminarier en omgestaltning av den praktiska lärarutbildningen påbörjats. Försöksverksamheten inom seminarierna har under de senaste åren ytterligare ökat i omfattning, sedan såväl folk- som småskoleseminarierna erhållit särskilda anslag till försök med metodisk handledning, enhetsskolans arbetsmetoder och liknande anordningar. I stor utsträckning har undervisningsövningar och den metodik, som meddelas i omedelbar anslutning till auskultationer Tabell 12. Antalet seminarieklasser och övningsskollärartjänster vid folkskoleseminarierna läsåret 1955/56 Antal seminarieavdelningar Folkskoleseminarium 3

Falun Gävle Göteborg k v . . . . Göteborg m . . . . Härnösand Jönköping Kalmar Karlstad Kristianstad.... Linköping kv. . . Linköping m . . . Luleå Lund Stockholm kv . . Stockholm m . . . Umeå Växjö 1 Varav 2

Ö vningsskollärartj änster

II 4

III 4

IV 4

I2

II 2

1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 2 1 2

1 2 1 1 2 1 1 2 2 1 2 2 1 1 1 2 1 2

1 2 1 1 2 1 1 2 2 1 2 2 1 1 1 2 1 2

2 1 2 1 1 1 1 1 1 1 2 1 2 2 2 1 2

2 2 1 1 1 1 1 1 1 1 2 2 2 1 2

eo

11 4 8 11 5

2 6 4

8 12 2

2 3 3

11 9 11 10

1 2 3 7

10 11

2 2

eo vid folkskola

Summa

4 3 5 5 6 12 3 3 8 12 6 7 6 3 17 6 6 13

17 13 17 16 13 12 13 18 13 12 18 18 20 20 17 18 19 13

Anmärkningar

X

i 2

två övningsskollärartjänster med hänsyn till praktisk lärarkurs. Varav två övningsskollärartjänster med hänsyn till praktisk lärarkurs och en tjänst med hänsyn till hjälpklasslärarkurs. 3 Folkskoleseminariet i Hälsingborg, som nedlagts 1956, har inte medtagits.

261 och undervisningsövningar, gynnats av detta anslag. Arvoden till handledare har således i begränsad omfattning även utgått av det sistnämnda anslaget. Utredningen har gjort en undersökning av omfattningen av auskultationer och antalet elevlektioner vid folkskoleseminarierna. Denna visar, att omfattningen av auskultationerna är något större, än vad gällande bestämmelser föreskriver, 16 dagar i övningsskolan enligt undervisningsplanen jämte 12 dagar i andra skolor. Medeltalet elevlektioner vid de olika folkskoleseminarierna blir emellertid omkring 85, svarande mot undervisningsplanens 72—73 lektioner ökat med det antal övningslektioner, som hålles under auskultationerna i andra skolor, omkring 12 övningslektioner. I tab. 12—15 har utredningen sammanställt antalet elevlektioner, auskultationslektioner, övningsskollärartjänster och handledararvoden vid folkskoleseminarierna under läsåren 1955/56 och 1956/57 för att ge en uppfattning av övningsskolans belastning under olika förhållanden. Hänsyn har tagits till elevernas besök i lägre skolformer. I tab. 12 sammanställes primärmaterialet för tab. 13, som avser förhållandena läsåret 1955/56. I denna beräknas belastningen på övningsskolans Tabell 13. Belastning av övningsskolan vid folkskoleseminarierna läsåret 1955/56; anslagen till studiebesök i B2- och B3-skolor har frånräknats

Folkskoleseminarium

Elevlektioner

Handledararvoden Antal ElevHandövMot- Summa lektioledare- ningsövner per svaranlekskolningsklass tioner lärar- Anslag de an- klasser och tal övtjänster vecka ningsklasser

Falun Gävle Göteborg k v . . . . Göteborg m . . . .

5 816 4 044 5 816 3 772

7 794 6 349 7 794 5 062

Härnösand Jönköping Kalmar Karlstad Kristianstad.... Linköping kv. . . Linköping m. . . . Luleå Lund

5 356 3 772 3 772 5 356 3 900 3 772 5 944 5 500 5 816

6 582 5 062 5 062 6 582 5 539 5 062 8 271 7 392 7 794

Stockholm kv . .

5 816

7 794

Stockholm m . . . Umeå Uppsala

5 816 5500 5 816

7 794 7 392 7 794

Växj ö

3 456

4 660

17 13 17 14 + (2) 13 12 13 18 13 12 18 18 18 + (2) 17 + (3) 17 18 17 + (2) 13

Handledare- Elevlektio- närvaro per ner per klass klass och och vecka vecka

5 000 3 000 6 000 4 000

5,0 3,0 6,0 4,0

22,0 16,0 23,0 18,0

8,3 7,9 7,9 6,5

11,1 12,4 10,6 8,8

19,4 20,3 18,5 15,3

9 000 3 500 3 000 4 500 3 000 3 500 5 500 4 500 4 500

9,0 3,5 3,0 4,5 3,0 3,5 5,5 4,5 4,5

22,0 15,5 16,0 22,5 16,0 15,5 23,5 22,5 22,5

7,6 7,6 7,4 7,4 7,6 7,6 7,9 7,6 8,1

9,3 10,2 9,9 9,1 10,8 10,2 11,0 10,3 10,8

16,9 17,8 17,3 16,5 18,4 17,8 18,9 17,9 18,9

8 500

8,5

25,5

8,1

9,6

17,7

5 500 4 500 5 500

5,5 4,5 5,5

22,5 22,5 22,5

8,1 7,6 8,1

10,8 10,3 10,8

18,9 17,9 18,9

3 000

3,0

16,0

6,8

9,1

15,9

Medeltal

7,7

10,3

18,0

262 klasser med elevlektioner och handledarelektioner. Vid beräkningarna har hänsyn tagits till föreskrivet elevantal i klasserna, varvid utredningen i klasserna II 4 —IV 4 räknat med 24 elever i varje klass, i klasserna I 2 och II 2 med i medeltal 28 elever i varje klass. I tab. 14 har införts primärmaterial för tab. 15. I dessa tabeller förutsattes, att handledare arvoderas med 6 kronor per timme för serier och gruppövningar och med 4 kronor för auskultering samt att handledare i B2- och B3-avdelningar arvoderas med 40 kronor per vecka, då endast en elev auskulterar och 30 kronor per vecka och elev, då två elever auskulterar samtidigt. Vid beräkningar av kostnaderna för auskultationer i B2- och B3-avdelningar har utredningen räknat med ett medelvärde, d. v. s. hälften av eleverna auskulterar var för sig och hälften två och två. I tab. 15 beräknas totala handledararvodet till en handledare, i vars klass det meddelas praktisk utbildning i samma omfattning som i en övningsskoleavdelning. Beräkningarna har genomförts i bilaga 1. Motsvarigheten till tab. 13 återfinns för småskoleseminarierna i utredningens första betänkande s. 137 tab. 12, och i utvidgad form i tab. 16. I tab. 17 har för småskoleseminarierna utförts samma beräkningar som i tab. 15 för folkskoleseminarierna. Tabell 14. Antal elever i seminarieklasser och antal övningsskoleklasser vid folkskoleseminarierna läsåret 1956/57 Antal elever i seminarieavdelningarna Folkskoleseminarium 3

Falun Gävle Göteborg k v . . . Göteborg m . . . Härnösand.... Jönköping Kalmar Karlstad Kristianstad. . . Linköping kv. . Linköping m . . Luleå Lund Stockholm kv . Umeå Uppsala Växjö 1

II 4 I I P

IV4

23 24 25 25 21 24 24 48 25 23 25 48 21 22 24 23 24

25 53 26 26 54 25 26 52 54 25 50 50 24 22 55 25 50

27 •18 23 23 20 23 23 23 23 23 25 47 24 25 46 24 46

IP

28 25 52 26 26 26 28 52 59 52 26 26 24 25 26

58 29 59 29 29 30 30 29 30 30 57 29 60 61 28 59

Öningsskollärartjänster

Summa elever i III 4 , IV 4 , I 2 , II 2 138 155 160 104 129 104 107 156 166 78 184 152 134 132 154 134 96

11 4 8 11 5 8 12 2

11 9 11 10 10 11

eo vid folkskola

Summa

4 3 5 5 6 12 3 3 8 12 6 7 6 3 6 6 13

17 13 17 16 13 12 13 18 13 12 18 18 20 20 18 19 13

Anmärkningar

Varav t v å övningsskollärartjänster med hänsyn till praktisk lärarkurs. Varav t v å övningsskollärartjänster med hänsyn till praktisk lärarkurs och en med hänsyn till hjälpklasslärarkurs. 3 Folkskoleseminariet för manliga elever i Stockholm har inte medtagits, enär detta seminarium är under avveckling. 2

PS73

!—I

Hi

£ S J! S O 15

cocooTfcoooco-^OTHincicococoioco coc»iHt>oomosc<iooooaicoN-*0)^ lOcoocococ-ÄinaiD-THCoco-^coT^ioo cNcococacoiNcacacocacocNCMCJCJcacN

> "2 C3 (A ! H C M * p r- t/3

Q O N o m T f M o o o i M o w c ^ t ^ (O o in q T-Tt>c^C^COTfcOcil>^ci1COCMT^COT-ri>' OrtnrtrHTlTlNTHTllNO)NNOt(Nrt

> 3 cS - Ö +j !:

Ti

OOMOWrfMOOOMOCO N f ; W ©in « ^T^incococ^co^^cQ^"o-^-^io-*-*

^ «

H

P

C3 oo

Tj 03 T3 C3

cot>-^caoi>comooococoi>i>omo

-H>

a

cS it C

<

Ä 2

~

fi 2

<w o

CJ

oo o H h Tf M O o oo H o m w q o roo 00 N r i M r T O" Q TH co t>-" H oT oo oT » oo i>

"o

rt

^

p.

< ao ~ -J3

o

,1

«

ini>coincoooc3cai>t>^cQi>oco^o i ^ c ^ c o c o ^ c T o o i ^ r ^ o c o ^ c r i ^ r - ^ r - - i> t> co

C O C O C ^ G I O T - I T H C ^ C O - ^ T H C J I M C J T H C O I M

+J > -ii r-

TfHt-lTfnOOOTlMNfflNffltOCOOlrt T-icocooooc^oocNcoco-^caoocoooo

p

fi ,2 « 3 o

b |

00 T3

cS rj

r3 C a P^cs

<s> P

o m o o i o o m o o o o o o o o o o HCOfflTl<OOTfHOHC»OOOTl(OT(HT)<

« ;3 pq £) J2

örEi

—i i i i .

I

<-> C o Ö "P S

cS « Hl P

<

cS ^

>

i <o

H

»

O

N ^ T f O O H O l O T t i m O t O M i - i H ^ H O O

CO

TJ cu _0

K «

cMcocjcDOcDO-^i^cocNajC^TfcMr^co

c^coi>-^coc<icooococaooooooi>ooi>co

lOM'tMOOOMt^^COONiOLONinO o o o a j c o i o c o o m ^ t ^ o o j o o o o o i o THmoocjOO^fcocococoi-ii-iinT-ioo cocoi>mmmmooi>coooi>cococococo oocococJocacacaoo-^-^ooooocooocQ i N i n H ^ M ^ M O O O O t D O N N i O C I H cNcoooi>oi>i>i>coTHO>ncNcacocMco inioinninnnioinnMninioioi.oco

M 3

• p QD6D

Hi <-, CS . - J . VJ CO r« r-i .P .P . O O « ft 5 ^ P 3 ft ft . . i , - -J p OJ Ä .a -2 : S P « 3 : S : S °C3 T3 S °fS g ;0 fi>^2 S^rSTl . 2 2 - p ^ , 2 p " aå f t ;X CS :C3 : 0 l O -CS Q k °5 « j H . 5 5 fi 3 3 fi< cs :

264 N C B N O N O O I H e >• o e o ri H. p,-— o W :C3 Hi

%

o u

, g

H

% fi

&

J = C S H 5 P O C S O O

K ^

CO »o

^

r l 2 .2 ^"Ti

>

OiocqcaoocNinco n

• * co in" co io • * • *

CN-^-^OOTfoOrfin i>oor^ooi>cx?oooo

o CD

»c <-1

S- .Pp 0c0s

CO O CO l >

,5 > 3 S_

I

,

.

i H3 u <2 3 > «> *> : b 00 v t> CS CD . P cS h >TJ g H

i S-S

CS

oo

• H T f T f ^ T f C O ^ l O

• *

oo oo r>o o oo oo oo oo o o mo o o o o m

J5 — i i T3 tö P g

THTf^lMTflCO^in

3 3

oo P CD . P Hi P CS

s

=§2

2 s

mt^omcs'ft^o

H N N H C N T f N M

G T f W h ^ h *o AS to oo

•^^OCOOCOTfcN

C

i Öl

c 3 a, c 03 >ö CD _©

;> i CD CD •& C H » O W H 3

O O J C O C J C D C J C J C J

I>OI>COI>COOI> cNinmcoincomco

(MCNCOOOCOOOCNCO H i o o t o o t o m c o i n c s o o o f f l f f l o o

eq HCOCOCNCOCNCO'*

T-iCO-<tiM-*CSlCOTji

c

il .IE

M — CS *3 fi p 5

7£3

B-

_ :cS O p . f i OO. Hi : 0 00 crt _ '*"•

3 «£ o

JX. X X i-J J J J r/1 w r^ 55 oo >

rS

I

;/:

O

-! 73 00 J ,

o° pp cn «ä g3 S: o E o > 3 is 'fi :o3 5 1 6 a •*

Hi ^ <?

P CD .P= +" - f i PS " «

H r" to >

omi>cMi>cNOco cMiociciaicjcaTf 03 0 0 0 ( 0 0 0 0 0 0 CNCJCNCMCNCMlMCa

O T ^ o i n o i>inco l>COCOOCOI>COI>

-H>

H, cS

fi

CS 1 3 p

cS ' Ö

CS ^

q ^ o w o M n n

O

c o cs c

< ,p « J >

CJ

o " l> ^ " i> co" CO CO

> M f-, :CS :Q oo :CS - r 7

I i-, tO W L P Hi oo r- ^ j

H fi > ^

°£

, ^ H . \ "^ H I v j r^ M *£ • S f i C S - ^ f i C D C S -,fi tjO ftr 3 cS T3 Ä 2 ^ O CD

i>cqoi>ococo-* 00 CO O I> O TH oo" o HrlrtrlrlMrlrl OOCOCNCOOCCOCO CN H f i i H CN CO" TH" CN

<

i>ocoincoocoT-i COO[>COl>OOCOI>

.2

<J o 1-3

I

ft' Hi

I 00

^ > . ' . 2 fi ° cs < J CD

*

l>CO00CMO0THCNt^

coocococoin(Ni> ^ • ^ » 0 ) 0 0

o mo o o o m o mcMmommom

CS __ T3

I>i-II>OI>CNCOCN

.3 3

mi>omo-<*i>o

"P 03 C Hi

CM C<l T H CM • * CM OM

is

_i CS

0 ) ^ 0 0

03 - f i

o ^

•<t m i> -^ i>

"tfTfCNCDCacO-'tCN ö H I .-, *• p 03 ^ P CS T3 OJ O

o o o o o o o o

I > O I > C O I > C O O I >

cNincocococoinco CMCacOOOCOOOOMCO

>

i a>

5^a

i-imoMi>car>inc<i i n o o o o o o o •HflCOrtCOrHflCO

ro FS .°

COCMCOOOCOOCNI> f ) t ^ 0 ) ^ 0 ) ^ t > 0 )

-2"0 ^ 3

c

p CS Hl «

^_ cs a

C/3 CD

Hl 00 00 it CS :CS ' f i ft

cs

PS :CS

2ä

. P3 0 0 . _

2 -<! c :2 a 2 =c« x' >>itSz£

J J C/3 C/3 00 !>

266 Vid jämförelse mellan antalet elevlektioner per klass för läsåren 1955/56, tab. 13, och 1956/57, tab. 15, finner man, att under det senare året har vid folkskoleseminarierna antalet elevlektioner per klass och vecka ökat något, medan antalet auskultationer per klass har minskat något. Avvikelserna är i båda fallen så små, att man kan säga, att förhållandena är praktiskt taget lika. Vid en jämförelse mellan övningsskoleklassernas belastning vid de olika folkskoleseminarierna under de båda nämnda åren finner man en jämnare belastning för läsåret 1955/56 än för läsåret 1956/57. Det innebär, att den beräkningsgrund för fördelningen av handledararvoden, som tillämpades för läsåret 1955/56, bättre motsvarar de verkliga förhållandena än den beräkningsgrund, som tillämpades läsåret 1956/57. Det framgår av såväl tab. 13 som tab. 15, att elevnärvaron uppgår till omkring 17,9 lektionstimmar per klass och vecka. Detta innebär, att elevnärvaron numera i övningsklasserna på folkskolestadiet uppgår till omkring 50 procent av den effektiva lästiden under 32 veckor av läsåret. Vid jämförelse mellan tab. 16 och 17 för småskoleseminarierna finner man, att belastningen på övningsskolan är betydligt mindre läsåret 1956/57 än föregående läsår. De nya bestämmelserna för beräkning av anslag till handledararvoden har verkat i gynnsam riktning. Ökningen av anslagen till småskoleseminarierna innebar, att en del seminarier fick en ökning svarande mot 2 till 3 övninssskoleavdelningar. En jämförelse mellan folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna läsåret 1956/57 ger till resultat, att antalet elevlektioner per klass i övningsskolan var mindre vid småskoleseminarierna än vid folkskoleseminarierna. Antalet auskultationer var däremot större i småskoleseminariernas övningsskolor än i folkskoleseminariernas. Den totala elevnärvaron visade sig vara något större i småskoleseminariernas övningsskolor (omkring 65 procent) än i folkskoleseminariernas (omkring 50 procent). I de sista kolumnerna i tab. 15 och 17 har beräknats, hur stort arvode som med de läsåret 1956/57 gällande arvoderingsreglerna skulle tilldelas en handledare, i vars klass det förlägges praktisk lärarutbildning i samma omfattning som i en övningsskoleklass vid de olika seminarierna. Såsom framgår av tabellerna fluktuerar dessa värden rätt avsevärt. Den nya beräkningsgrunden av anslag till handledararvoden är enligt utredningens uppfattning inte tillräckligt elastisk för att tillgodose växlingar mellan olika antal seminarieavdelningar.

2. Övningsskolans storlek och inre organisation Utredningen har i sitt första betänkande redogjort för sin uppfattning om organisationen av övningsskolorna. Utredningen vill ånyo understryka, bur viktigt det är för en lärarutbildningsanstalt att ha en övningsskola, som är

267 administrativt införlivad med anstalten. De interna och externa övningsskoleklasserna bör i lämplig omfattning kompletteras med särskilda handledareklasser. Det är av betydelse, att seminariets rektor kan förfoga över de externa övningsskoleklasserna på i huvudsak samma sätt som över de interna. Utredningen har därför föreslagit, att en särskild författning utfärdas, som reglerar förhållandena för de externa övningsskoleklasserna. Till och med läsåret 1955/56 har det utgått vissa anslag till lärare, som tjänstgör som handledare vid seminarieelevernas studiebesök i B2- och B3skolor. Från och med läsåret 1956/57 har dessa anslag sammanförts med övriga anslag till handledararvoden. Utredningen anser, att det framdeles inte finns anledning att skilja på anslag till olika slag av auskultationer och undervisningsövningar. Det bör till varje seminarium utgå ett anslag till handledararvoden beräknat efter det behov, som föreligger. Utredningen har inte förbisett värdet av studiebesöken utan har i sitt förslag till undervisningsplan föreskrivit studiebesök i B-skolor. För beräkning av antalet övningsskoleklasser och handledareklasser i ett seminarium är det nödvändigt att avgöra, hur mycket en klass kan belastas med auskultationer och undervisningsövningar. Utredningen har diskuterat detta problem i sitt första betänkande, s. 138, och har därvid framhållit, att enligt dess uppfattning auskultationer i och för sig inte torde vara särskilt betungande för arbetet i övningsskoleklasserna men att man med hänsyn till barnen inte kan förlägga alltför inånga undervisningsövningar till en övningsskoleavdelning. Det framhålles ofta, att det i övningsskoleklasser skall uppvisas en föredömlig undervisning. Övningsskollärarna bör därför själva ha hand om undervisningen i sådan omfattning, att de kan pröva nya metoder och ha möjlighet till ett friare arbetssätt. Därtill vill utredningen nu tillägga, att det bör tillmätas stor vikt, att läraren får tillfälle att handleda sin klass så mycket, att det uppfostrande momentet blir tillgodosett. I tab. 12—17 har utredningen försökt ge en uppfattning om den nuvarande belastningen av övningsskoleklasserna. Härvid har utredningen inte tagit hänsyn till belastningen genom efterprövningar i undervisningsskicklighet, vilka vid en slutgiltig bedömning av belastningen inte kan förbises. Det torde vara av intresse att se, hur denna fråga lösts vid lärarhögskolan. Övningsskolan för mellanskollärarutbildningen kominer att omfatta sex parallellavdelningar inom var och en av klasserna 3—6 jämte en läsklinik och två specialklasser. Dessutom föreslogs i 1957 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, s. 431, att för praktisk utbildning utanför lärarhögskolan under utbildningstiden, praktikterminen inberäknad, skulle få disponeras högst 780 kronor för varje mellanskollärarkandidat. Härvid skulle utgå samma belopp för auskultationer i B-skolor som i A-skolor. För att anordna undervisningsövningar på högstadiet i annan skola än övningsskolan föreslogs utöver det nämnda beloppet, 780 kronor, ett belopp av högst 250

268 Tabell

18.

Översikt

Seminarieklass

Elev eller övningsskolan

II* III* IV*

Elev

över elevlektioner,

handledarelektioner och elevnärvaro utredningens förslag (It = lektionstimmar, d = dagar)

Heldagsauskultationer Övningslektioner Serieövningar Klasslärarövningar Elevnärvaro d 2

12 18 *54

2 72 108 4 324

3 Summa II*

x

Övnings-

III* 1 skolan IV* »

Summa 1

Elevnärvaro It

3 Gruppauskultationer

linje

enl

Elevnärvaro It

Gruppövningar

Auskultationer

ElevElev- Elev- Elev- Elev- Elevleknärleknärlek- Av ele- Av hand- lek- Summ tioner varo tioner varo tioner ver håll- led, håll- tioner na lekt. na lekt. It It It It It io72 5 5

24 66

432 5 1 296 576 *4 032 5 1 584

5 760

2 160

42 9 42

n 12

96 216

30 66

16J 324

72 216 *612 3

på fyraårig

180 180

432 936 " 2 448

432 720 1 65É 1 584 4 032

3 816

2 304

612C

24 elever per klass 4 elever samtidigt i samma grupp, 6 It per dag, 6 grupper, 6 x 12 d = 72 d, 6 X 12 It = 72 It, 6 x 72 It 432 It 3 2 elever samtidigt i samma grupp, 6 It per dag, 12 grupper, 1 8 x 6 It = 108 It, 1 2 x 1 8 d = 216 d, 12 108 It = 1 296 It * Enligt plan för den praktiska lärarutbildningen 12 + 12 + 9 + 9 = 42 dagars auskultationer med seri övningar, 2 elever i varje grupp, varje elev håller 42 lektioner, 12 grupper. Elevnärvaro 1 2 x 4 2 x 6 = 3 0 It, varav 1 008 elevlektioner och 3 024 — 1 008 = 2 016 handledarelektioner. Klasslärarövningar 6 d, '. elevlektioner per klass. Elevnärvaro 2 4 x 3 6 = 864 It, varav 576 elevlektioner och 2 4 x 1 2 = 288 handledar lektioner. Auskultationer i specialklasser 6 dagar, 6 elever i varje grupp. Elevnärvaro 4 x 6 x 6 = 144 ] Sammanlagda antalet elevlektioner 1 008 + 576 = 1 584 It. Sammanlagda antalet handledarelektion 2 016 + 288 + 144 = 2 448 It. Sammanlagd elevnäravaro 3 024 + 864 + 144 = 4 032 It. 5 24 x 24 It = 576 It, 24 x 66 It = 1 584 It. 6 Gruppövningar 1 veckotimme, 4 elever i varje grupp, 6 perioder, 4 elevlektioner + 1 handledarelektion pi grupp och per period. 6 X 5 It = 30 It, 6 X 30 It = 180 It 7 24 x 6 = 1 4 4 8 Heldagsbesök 24 dagar (2 elever per grupp) + gruppövningar 6 x 3 = 24 + 18 = 42 it 9 Heldagsbesök 42 dagar (2 elever per grupp) 42 It 10 Heldagsbesök, 4 elever per grupp, hör handledare 72 It 6 x 72 = 432 It 11 Heldagsbesök (108 — 2 x 2 4 ) + gruppauskultationer, 30 + gruppövningar 6 = 60 + 30 + 6 = 96 It 12 Heldagsbesök med serieövningar (324 — 8 4 — 24 = 2 1 6 It) 13 (1 296 — 576) + 180 + (180 — 144) = 936 It " 4 032 — 1 584 = 2 448 2

abell 19. Översikt över elevlektioner, handledarelektioner och elevnärvaro på tvåårig linje enligt utredningens förslag (It = lektionstimmar, d = dagar)

Semiklass

I2 II 2

Elev eller övningsskolan

Heldagsauskultationer Övningslektioner Serieövningar Klasslärarövningar Elevnärvaro d

Elevnärvaro It

18 *54

Elev Summa

2 I » ÖvningsII 2 » skolan Summa

216 *612 828

i- 1 * Se noterna till tab. 18.

5 5

432 3

Elevnärvaro It

Grupp-

Auskultationer

ElevElev- Elev- Elev- Elev- ElevAv eleAv handlek- Summa leknärleknärlektioner varo tioner varo tioner ver håll- led, håll- tioner na lekt. na lekt. It It It It It

108 *324

72 3

Gruppauskultationer

folkskollärar-

24 66

1 296 576 *4 032 5 1 584

5 328

2 160

30 30

180 180

6 6

144 144

8 9

n

42 42

96 216

30 66

168 324

13 14

936 2 448

720 1 656 1 584 4 032

3 384

2 304

5 688

270 Tabell 20. Översikt över elevlektioner, handledarelektioner och elevnärvaro pä treårig linje enligt utredningens förslag (It = lektionstimmar, d = dagar)

Elev eller övningsskolan

Klass

I3 II 3 III3

Heldagsauskultationer övningslektioner Serieövningar Klasslärarövningar Elevnärvaro d 2

60 90 *270

420 I ÖvningsII 3 a skolan 1 III3 »

72 216 *684

2 360 1 080 *3 420

Summa

4 860

3 Elevnärvaro It

Gr j p p -

Auskultationer

ElevElev- Elev- Elev- ElevAv hand- lek- Summ närleknärlek- Av elevaro tioner varo tioner ver håll- led, håll- tioner na lekt. na lekt. It 6 It It 6 It 6

12 18 *54 3

Elev Summa

3 Elev- Elevnärlekvaro tioner It It 5

Gruppauskultationer

5 5

18 57

432 1 368 1 800

småskollärc

—

—

—

36 40

180 ISO

6 6

60 90 173

24 57

6C 15C 27C

48C

360 864 2 052

36C 576 1 44 C 1 368 3 420

3 276

1 944

144 144

—

5 220

24 elever per klass; 5 lektioner per dag i övningsskolan 4 elever i varje grupp, 6 grupper, 6 x 60 = 360 It, 6 x 1 2 = 72 d 2 elever samtidigt i klassen, 12 grupper, 1 2 x 9 0 = 1 080 It, 1 2 x 1 8 = 216 It * Auskultationer i specialklasser 6 dagar, 4 elever i varje grupp, 6 grupper, elevnärvaro = handledarela tioner, 6 x 6 = 3 6 d, 6 x 5 x 6 = 180 It. Auskultationer med serieövningar 42 dagar, 2 elever i varje kläs 12 grupper, varje elev håller 40 It, elevnärvaro = 1 2 x 4 2 = 504 d; 1 2 x 4 2 x 5 = 2520 It; elevlektionc 24 x 40 = 960 It; handledarelektioner 2 520 — 960 = 1 560 It. Klasslärarövningar + auskultationer 6 dagar, elev ensam i klassen, elevnärvaro 2 4 x 6 = 144 dagar; 24 30 It = 720 It; elevlektioner 2 4 x 1 7 It = 408 It, handledarelektioner = 720 — 408 = 312 It Sammanlagt: Elevnärvaro 36 + 504 + 144 = 684 d, 180 + 2 520 + 720 = 3 420 It Elevlektioner 960 + 408 = 1 368 It Handledarelektioner 180 + 1 560 + 312 = 2 052 It 5 24 x 18 = 432 It, 24 x 57 = 1 368 It 6 Gruppauskultationer 4 elever i varje grupp, 6 grupper, 6 perioder. Gruppövningar 4 elever i varje grup] 6 grupper, 6 perioder, 6 handledarelektioner, varje elev hör sina kamrater 3 It varje period, således san manlagt 18 It, 6 x 30 = 180 It, 24 x 6 = 144 It 7 Heldagsövningar (90 — 2 x 1 8 ) , gruppauskultationer 30, gruppövningar 6 = 54 + 30 + 6 = 90 8 Heldagsövningar (270 — 2 x 4 0 — 17) = 173 It 9 Handledarelektioner (1 080 — 432) + 180 + 36 = 864 10 3 420 — 1 368 = 2 052 2 3

'abell 21. Översikt över elevlektioner, handledarelektioner och elevnärvaro på tvåårig linje enligt utredningens förslag (It = lektionstimmar, d = dagar)

Klass

I2 II 2

Elev eller övningsskolan

Heldagsauskultationer Övningslektioner Serieövningar Klasslärarövningar Elevnärvaro d

Elever Summa

I 2 1 ÖvningsII 2 * skolan Summa

Elev- Elevnärlekvaro tioner It It 5

3 18 *54

3 90 *270

216 *684 900

*—10 Se noterna till tab. 20.

5 5

5 1 080 432 *3 420 5 1 368

1 800

Elevnärvaro It

Grupp-

Auskultationer

ElevElev- Elev- Elev- ElevAv ele- Av hand- lek- Summa närleknärlekvaro tioner varo tioner ver håll- led, håll- tioner na lekt. na lekt. It 6 It 6 It 6 It

18 57

4 500

Gruppauskultationer

småskollärar-

—

30 6

30 30

—

•180

—

6 6

7 8

36 40 76

144 144

—

7 90 173

24 57

150 270

9 864 2 052

576 1 440 1 368 3 420

2 916

1 944 4 860

272 kronor per övningsserie. Dessa förslag bifölls sedermera av riksdagen med den ändringen, att beloppet på 780 kronor höjdes till 950 kronor och beloppet på 250 kronor till 300 kronor. Av nämnda belopp 950 kronor torde 600 beräknas till handledning under praktikterminen. Det återstår följaktligen till auskultationer i kommunala klasser 350 + 300 = 650 kronor per lärarkandidat. Lärarhögskolan skulle således för utbildning av 96 mellanskollärarkandidater i direkt samband med utbildningen vid lärarhögskolan disponera 26 övningsskoleklasser och en läsklinik jämte anslag till handledare vid lärarhögskolan 62 400 kr (96 x 650). Härtill skulle komma anslag till lärare som tjänstgör som handledare under praktikantterminen 57 600 kr (96 x 600). Sammanlagt disponeras sålunda 120 000 kronor för arvoden till handledare. Vid lärarhögskolan är den praktiska lärarutbildningen fördelad dels på undervisningsövningar och auskultationer i direkt anknytning till den teoretiska utbildningen och dels på en praktiktermin. Eftersom utredningen, såsom framhålles i annat sammanhang, inte anser sig kunna föreslå någon praktiktermin, kommer vid folkskoleseminarierna den praktiska lärarutbildningen att helt organiseras i direkt anknytning till den teoretiska utbildningen. Detta innebär, att det ställs stora krav på den praktiska utbildningen vid seminarierna, vilket måste beaktas vid bestämmandet av antalet övningsskoleavdelningar och handledararvoden. I sitt första betänkande föreslog utredningen, att utbildning av såväl folksom småskollärare skulle äga rum vid flertalet seminarier samt att organisationen av de enskilda seminarierna skulle kunna ändras allt efter föreliggande behov av folk- och småskollärare. Med hänsyn härtill är det nödvändigt, att övningsskolans organisation äger en viss elasticitet. Detta kan uppnås genom att anslag till handledare utgår automatiskt efter förefintligt behov av undervisningsövningar och auskultationer. Med utgångspunkt i vad utredningen föreslagit beträffande den praktiska lärarutbildningens ordnande, sammanställes i tab. 18 och 19 behovet av elevlektioner och handledarelektioner för förskollärarlinjerna och i tab. 20 och 21 för småskollärarlinjerna. I samtliga tabeller räknar utredningen med, att den praktiska lärarutbildningen på båda linjerna sammanförs till praktikperioder under sista utbildningsåret. I tab. 22 sammanställes antalet elevlektioner och handledarelektioner per seminarieavdelning i olika klasser. Vid bedömandet av belastningen av övningsskolan utgår utredningen från den nuvarande belastningen vid folkskoleseminarierna, d. v. s. en elevnärvaro på omkring 52 procent, se bilaga 3. Enligt nu gällande undervisningsplan för folkskolan skulle således antalet lektioner med seminarieelever närvarande i klassen uppgå till omkring 17 per vecka, varvid hänsyn tagits till de kunskaps- och övningsämnen, som förekommer i samband med den praktiska lärarutbildningen. I olika sammanhang har det framhållits, att det skul-

273 Tabell 22. Förteckning över elevlektioner och handledarelektioner per seminarieavdelning i olika klasser Handledarelektioner

Elevlektioner Klass

I* IP III* IV* FI2 Fil2 I» II 3 III3 SmI 2 SmlP

per läsår

per vecka 1

720 1 584 720 1 584

22,5 49,5 22,5 49,5

576 1 368 576 1 368

18,0 42,8 18,0 42,8

per läsår

per vecka 1

432 936 2 448 936 2 448 360 864 2 052 864 2 052

13,5 29,3 76,5 29,3 76,5 11,3 27,0 64,1 27,0 64,1

32 effektiva läsveckor per läsår. F = folkskollärarlinje. Sm «=» småskollärarlinje.

le v a r a s y n n e r l i g e n v ä r d e f u l l t , o m ö v n i n g s s k o l a n k u n d e g ö r a s så stor, a t t n å g o n k l a s s a v d e l n i n g k u n d e frigöras för e n b a r t a u s k u l t a t i o n e r . I d e s s a k l a s s a v d e l n i n g a r skulle d å o l i k a slag av n y a r e u n d e r v i s n i n g s f o r m e r k u n n a p r ö v a s och d e m o n s t r e r a s u t a n s t ö r a n d e i n v e r k a n av elevlektioner. U t r e d n i n g e n gen o m f ö r d o c k s i n a b e r ä k n i n g a r m e d o f ö r ä n d r a d b e l a s t n i n g a v 52 p r o c e n t p å ö v n i n g s s k o l a n , således m e d en g e n o m s n i t t l i g e l e v n ä r v a r o p å 17,2 l e k t i o n s t i m m a r per vecka. Tabell 23. Antalet

Linje

2-årig f.-linje 3-årig sm.-linje 1 2-årig sm.-linje 1

elevlektioner och handledarelektioner olika linjer

för

Handledarelektioner

Elevlektioner

Handl.lekt. Elevlekt.

3 816 3 384 3 276 2 916

2 304 2 304 1 944 1 944

1,66 1,47 1,69 1,50

Medelvärde

1,6

1 Enbart auskultationer, serieövningar och klasslärarövningar i avslutningsklasserna. I t a b . 23 b e r ä k n a s f ö r h å l l a n d e t m e l l a n h a n d l e d a r e l e k t i o n e r , d. v. s. s å d a n a a u s k u l t a t i o n s l e k t i o n e r , s o m l ä r a r e n i k l a s s e n s j ä l v h å l l e r , och elevlektioner. G e n o m s n i t t l i g t blir f ö r h å l l a n d e t 1,6. O m e l e v n ä r v a r o n i ö v n i n g s s k o l a n s k l a s ser u p p g å r till i m e d e l t a l 17,2 l e k t i o n s t i m m a r p e r v e c k a och k l a s s , k o m m e r m e d u t g å n g s p u n k t f r å n m e d e l v ä r d e t 1,6 a n t a l e t e l e v l e k t i o n e r a t t u p p g å till i m e d e l t a l 6,62 och a n t a l e t h a n d l e d a r e l e k t i o n e r till 10,58. U t r e d n i n g e n r ä k 18—709254

nar då på lågstadiet med en elevnärvaro av i medeltal 15,6 lektioner per vecka och klass fördelade på 6,0 elevlektioner och 9,6 handledarelektioner och på högre stadium med en elevnärvaro av 18,7 lektioner per vecka och klass, fördelade på 7,2 elevlektioner och 11,5 handledarelektioner. Såsom tidigare har påpekats, är det angeläget, att anslag till handledararvoden utgår efter föreliggande behov. Den från och med budgetåret 1956/57 tillämpade automatiska beräkningen ger, som framgår av tab. 15 och 17, en mycket ojämn belastning av övningsskolans klasser. Om denna metod skulle accepteras, borde också antalet övningsskollärartjänster regleras automatiskt. Då en sådan anordning inte torde kunna realiseras, framlägges i bilaga 3 ett förslag till beräkning av anslag till handledararvoden med utgångspunkt från ett fast antal övningsskollärartjänster vid varje seminarium. Vid fastställandet av det antal övningsskollärartjänster, som bör finnas vid de olika seminarierna, har tidigare hänsyn endast tagits till antalet elevlektioner. Utredningen tar emellertid såsom ovan påpekats vid sina beräkningar hänsyn till såväl elevlektioner som handledarelektioner. Enligt 1936 års seminarieorganisation blev antalet elevlektioner per övningsskoleklass 10,8 för ett seminarium av typen 4 + 4 och 12,1 för typen 4 + 2. Skulle 1936 års bestämmelser tillämpas, erfordras för en fyraårig linje 2 x 2 304

.

.

•' '

....

...

2 x 2 304

.A

..

—-——— = 6,6 och for en tvåårig folkskollärarlinje ————• == 6,0 ov61 x 10,8 32 x 12,1 ningsskollärartj änster. Vid de seminarier, som de närmaste åren skall utbilda huvudsakligen småskollärare, torde antalet övningsskollärare kunna vara något lägre än vid seminarier, som huvudsakligen utbildar folkskollärare, enär behovet av särskilda handledare utöver övningsskollärare är större vid småskollärarutbildning än vid folkskollärarutbildning. I sitt första betänkande har utredningen föreslagit 6 övningsskollärare per treårig linje, varvid utredningen räknar med att varje elev håller 81 lektioner under sin seminarietid. Med samma belastning på övningsskolan skulle för en fyraårig folkskollärarlinje eller en tvåårig folkskollärarlinje med 96 lektioner per elev erfordras 96 x 6 minst — — — = 7,1 övningsskollärare per linje. Med utgångspunkt härifrån 81 och från vad som ovan sagts angående antalet övningsskollärare vid olika seminarier föreslår utredningen, att för varje folkskollärarlinje beräknas 7,5 övningsskollärare. För ett seminarium med en fyraårig och en tvåårig folkskollärarlinje skulle då erfordras 15 övningsskollärare. Utredningen föreslår det antal övningsskoleavdelningar, som framgår av tab. 24. Därvid räknar utredningen med att fyraåriga folkskollärarlinjer, tvååriga folkskollärarlinjer samt småskollärarlinjer förekommer parallellt med varandra. Vid ett folkskoleseminarium med enbart småskollärarutbildning föreslår utredningen ett något mindre antal övningsskoleavdelningar. Vid beräkningen av antalet övningsskoleavdelningar har utredningen även

275 Tabell 24 Antal övningsskoleavdelningar Antal seminarieavdelningar

3 6 7 8 9 10

Vid den nya typen av folkskoleseminarier

15 18 20 23 25

Vid folkskoleseminarium med enbart småskollärarutbildning 6 12 14 16 18

beaktat kostnaderna för övningsskoleavdelningar och särskilda handledareavdelningar. Såsom framgår av bilaga 4 blir det inga större kostnadsdifferenser mellan en övningsskoleklass och en handledareklass. Utöver vad som föreslagits i tab. 24, bör vid folkskoleseminarium med praktisk lärarkurs finnas 2 övningsskollärartjänster. Om vid seminarium anordnas speciella kurser, t. ex. hjälpklasslärarkurs, bör efter särskild framställning övningsskollärartjänster för det speciella ändamålet kunna inrättas. Vid de seminarier, där enbart småskollärare kommer att utbildas, bör övningsskolan i främsta rummet omfatta klasserna 1—3 eller 1—4 beroende på skolväsendets organisation på seminarieorten. Ett begränsat antal interna eller externa avdelningar av klasser på högre stadium, särskilt klass 4, bör även finnas, så att de blivande småskollärarna genom auskultationer ges tillfälle att i viss utsträckning följa undervisningen på mellanstadiet. I klass 4 kan i viss omfattning även elevlektioner förekomma. Vid seminarier, där såväl småskollärarutbildning som folkskollärarutbildning kommer att äga rum, bör övningsskolan omfatta klasserna 1—8 och om så befinnes lämpligt även klass 9. Organisationen av övningsskolan måste bli beroende av skolorganisationen på seminarieorten. På seminarieorter, där undervisningen i den allmänna skolan är organiserad enligt timplan och huvudmoment för försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, bör övningsskolan omfatta samtliga tre stadier. Beträffande övningsundervisning i klasserna 7—9 hänvisar utredningen till vad den anfört härom på s. 247. Organisationen av högstadiet bör ske i samråd med den kommunala skolledningen. Såsom föreskrivits för den praktiska lärarutbildningen, skall auskultationer och undervisningsövningar förläggas även till högre klasser än klass 6. Vid val av klasser bör all hänsyn tagas till den undervisning, som blivande folkskollärare kan komma att bedriva. övningsskolan bör i den utsträckning, som förhållandena medger, förläggas till seminariets lokaler, interna övningsskoleklasser. De externa övningsskoleklasserna bör om möjligt förläggas till en skolenhet, som ligger så nära

276 seminariet som möjligt. Utredningen vill på denna punkt ansluta sig till det uttalande, som 1945 års seminariesakkunniga gjorde ifråga om externa övningsskoleklasser: »Det mest ändamålsenliga vore sannolikt, att en hel folkskolebyggnads samtliga klasser bildade ett komplement till övningsskolan och ställdes under seminariets ledning». De sakkunniga ansåg sig dock inte då kunna föreslå en sådan åtgärd. Seminarieutredningen anser, att om möjligheter finns för en sådan anordning, bör den prövas. Vidare föreslår utredningen en särskild kungörelse angående organisationen av de externa övningsskoleklasserna. Kungörelsen skall reglera förhållandena mellan seminariets ledning och den kommunala skolledningen. Klasser av Bl-formen bör förekomma antingen i den interna eller den externa övningsskolan. Vidare bör vid varje seminarium anordnas en läsklass, eller om förhållandena inte medger det, en läsklinik. Dessutom bör övervägas, på vad sätt en hjälpklass kan knytas till varje seminarium.

TREDJE KAPITLET Lärarpersonalen

1. Lektorskompetensen Alltsedan 1918 bestrides undervisningen i läroämnen vid folkskoleseminarierna av lektorer. För behörighet till lektorstjänst fordras beträffande teoretisk och praktisk utbildning, antingen att sökande uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid allmänt läroverk i det eller de ämnen den sökta tjänsten omfattar, samt att därjämte ha, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teologisk eller filosofisk fakultet avlagt godkänt disputationsprov, eller att sökande, som med hänsyn till vetenskapliga insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet visat sig lämplig för ämneslärartjänst vid lärarutbildningsanstalt, blivit av Kungl. Maj :t förklarad behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium i det eller de ämnen, som hör till den sökta tjänsten. I skolkommissionens betänkande Den första lärarhögskolan framhålles, att det är önskvärt, att vid lärarhögskolan tjänstgörande lektorer i psykologi och i högstadiets metodik innehar docentkompetens. Även om utredningen icke anser sig kunna ställa så höga fordringar, vill den understryka vikten av att seminarierna såsom varande lärarutbildningsanstalter erhåller ämneslärare med de bästa möjliga kvalifikationer. Vid tillsättandet av ämneslärartjänster bör man sålunda taga hänsyn till såväl goda vetenskapliga meriter som föredömlig förmåga att undervisa. Det får inte heller förbises, att seminariernas elever nått mogen ålder och ställer höga krav på den undervisning, som meddelas dem. Av höstterminen 1956 vid folkskoleseminarierna intagna 782 elever, inskrevs icke mindre än 494 på studentlinjerna. I prop. 1957: 123 beräknas, att hälften av de elever, som intages läsåret 1957/58, utgöres av studenter. Det krävs en rik fond av kunskaper för att vid undervisning av elever i tjugoårsåldern och med relativt omfattande förkunskaper vid urvalet av lärostoff kunna få fram det väsentliga utan att därvid förlora helhetssynen. Efter noggrant övervägande har utredningen av skäl, som här ovan anförts, ansett sig böra föreslå, att de nuvarande kompetenskraven förblir oförändrade. Utredningen har vid sitt ställningstagande icke förbisett den omständigheten, att det för närvarande råder en viss brist på lektorskompetenta lärare, som avlagt disputationsprov. Den inplacering av lärare på den nya löneplanen, som riksdagen i år fastställt, kommer emellertid med en viss sanno-

278 likhet att stimulera licentiater till att avlägga disputationsprov. Lektorer, som disputerat, har placerats i lönegrad Ao 26, lektorer med filosofie licentiatexamen i Ao 24 och adjunkter högst i Ao 23. Enligt den nya löneplanen utgör skillnaden mellan adjunkt och lektor med licentiatexamen endast en lönegrad mot tidigare två. Man har därför möjligen anledning att förvänta, att studerande med förutsättningar för fortsatt vetenskapligt arbete i större utsträckning än för närvarande kommer att avsluta sina studier med disputation i stället för med licentiatexamen. Det kan också ifrågasättas, huruvida det på grund av en måhända tillfällig bristsituation är lämpligt att sänka kompetenskraven. Utredningen föreslår inte någon ändring av det medgivande, som föreligger i den nuvarande stadgan § 136 mom. 2 b, varigenom sökande, som icke disputerat, med hänsyn till särskilda meriter kan bli förklarad behörig av Kungl. Maj:t. Sökande, som tack vare vetenskapliga insikter, pedagogisk utbildning och skicklighet att undervisa ådagalagt sin lämplighet, bör sålunda kunna påräkna behörighet till lektorstjänst. Därför bör man inte vid bedömandet av olika sökandes meriter vid tillsättning av viss tjänst bortse från en sökande, som ådagalagt en dokumenterad skicklighet som undervisare, endast därför att han icke disputerat. Vid bedömningen bör olika slag av meriter vägas mot varandra. I detta sammanhang vill utredningen framhålla angelägenheten av att undervisningen vid seminarierna i största möjliga utsträckning handhas av ordinarie lektorer, och hänvisar till vad den härom anfört i sitt första betänkande (s. 144). 2. Lärare i historia och samhällskunskap Nödvändigheten av goda kunskaper om samhällslivet framstår allt klarare i det moderna samhället och allt fler krav på vidgad och bättre undervisning härom i våra skolor har framkommit i offentlig debatt. För att ge ämnet samhällskunskap en starkare ställning i folkskollärarutbildningen föreslår utredningen i motiveringen till ämnet, att samhällskunskapen skiljes från ämnet historia även på den fyraåriga linjen. På seminariernas timplan bör alltså historia och samhällskunskap upptagas som två skilda ämnen. I lärarutbildningen vid universiteten har samhällskunskapen mer eller mindre varit ett bihang till ämnet historia. Enligt 15 § 1953 års stadga angående filosofiska examina motsvaras läroämnet historia med samhällslära av huvudämnena historia och statskunskap eller historia och nationalekonomi. För filosofisk ämbetsexamen fordras beträffande dessa huvudämnen, att den studerande erhållit minst betyget Med beröm godkänd i historia och minst betyget Godkänd i statskunskap respektive nationalekonomi. Vidare krävs en särskild k u r s i samhällskunskap med huvudvikten lagd vid nationalekonomi respektive statskunskap. Det är alltså inte möjligt att få behörighet enbart i läroämnet samhällslära. Rådande ordning har

279 bidragit till att den funktionella delen av ämnet samhällslära blivit eftersatt och ofta svår för historikerna att undervisa om. Vidare måste de ekonomiska elementen få större plats både i utbildningen och vid undervisningen i skolorna. Särskilt vid lärarutbildningsanstalter är det därför viktigt, att lärarna i samhällskunskap har grundlig specialutbildning för sitt ämne. Det torde emellertid vara mindre lämpligt att skapa ett nytt universitetsämne samhällskunskap med element från olika nu existerande universitetsämnen. Utredningen föreslår emellertid universitetsämnena statskunskap och nationalekonomi som en lämplig kombination för lärare i samhällskunskap. Dessa ämnen torde nämligen i huvudsak täcka det nya läroämnet. För behörighet till lektorstjänst, vari ämnet samhällskunskap ingår, bör alltså gälla, att detta läroämne skall i filosofisk ämbetsexamen avlagd enligt 1953 års stadga motsvaras av huvudämnet statskunskap och nationalekonomi. (Se stadgeförslaget 127 § 2 mom.) I filosofie licentiatexamen bör läroämnet motsvaras av examensämnet statskunskap eller nationalekonomi. För godkänd filosofisk ämbetsexamen bör fordras, att den studerande erhållit minst betyget Med beröm godkänd i ettdera av de båda ämnena och minst betyget Godkänd i det andra. Läroämnet samhällskunskap skall alltså bygga på fördjupade kunskaper i ett av ämnena. Vid seminarierna bör enligt utredningen undervisningen i ämnena historia och samhällskunskap inte nödvändigtvis handhas av samme lärare. Med den här skisserade uppläggningen av studierna för läroämnet samhällskunskap bör även t. ex. ämneskombinationen geografi och samhällskunskap vara tänkbar. Därest läroämnena historia och samhällskunskap skiljas åt, bör det för undervisning i historia givetvis vara tillräckligt med fördjupade kunskaper enbart i detta ämne. Utredningen föreslår därför, att för behörighet till lektorstjänst, vari ämnet historia ingår, bör gälla, att detta läroämne i filosofisk ämbetsexamen avlagd enligt nyssnämnda stadga motsvaras av huvudämnet historia. (Se stadgeförslaget 127 § 2 mom.) Med denna nya uppläggning bör vid seminarierna även ämneskombinationen modersmålet och historia utan obligatorisk kompetens i samhällskunskap vara tänkbar. Som en följd av vad utredningen sålunda föreslagit, måste utöver föreslagna ändringar i seminariestadgan även vissa ändringar och tillägg göras i 15 och 17 §§ 1953 års stadga angående filosofiska examina.

3. Lärare i trädgårdsskötsel I kungl. brev den 30 juni 1952 föreskrev Kungl. Maj:t bland annat, att vid uppkommande ledighet å ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium tjänsten icke finge återbesättas utan Kungl. Maj :ts medgivande. Enligt departementschefen (prop. 1952: 140, s. 48) bör medgivande lämnas, endast om det efter verkställd undersök-

280 ning skulle befinnas, att trädgårdslärare med heltidstjänstgöring och med för sådan tjänst avsedd kompetens är erforderlig. För behörighet till lärartjänst i trädgårdsskötsel fordras enligt stadgan för folkskoleseminarierna § 140 bland annat att ha avlagt avgångsexamen vid högre trädgårdskursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Enligt samma stadga § 94 mom. 3 är lärare i trädgårdsskötsel pliktig att undervisa i medeltal 11 veckotimmar under läsåret, med skyldighet att under den tid av året, som lämpar sig för handledning i trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill 36 veckotimmar. Vidare åligger det enligt § 95 trädgårdslärare att ägna seminarieträdgården nödig skötsel och vård. Efter framställningar från vederbörande rektorsämbeten hemställde skolöverstyrelsen i november 1953 hos Kungl. Maj :t, att lärartjänsterna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna i Luleå och Lund måtte återbesättas med ordinarie innehavare. Båda tjänsterna blev lediga från den 1 juli 1954. Överstyrelsen ansåg, att ett klart behov av heltidstjänstgörande lärare förelåg vid båda seminarierna. I remissyttrande ansåg statskontoret, att en fullständig kartläggning av trädgårdslärarnas tjänstgöring borde ske, innan ärendet avgjordes. Vidare ifrågasattes, om inte undervisningsskyldigheten kunde vidgas. Sedan ärendet återremitterats till skolöverstyrelsen anförde överstyrelsen i utlåtande i januari 1955 i huvudsak följande. Uppgifter hade införskaffats från de 13 folkskoleseminarier, där ordinarie eller extra ordinarie lärare fanns (vid de övriga 6 provisoriska seminarierna handhades undervisningen av timlärare). Enligt gällande undervisningsplan upptar trädgårdsskötsel följande antal veckotimmar, nämligen på fyraårig linje 1, 2 och 2 veckotimmar i respektive klass I, II och III och på studentlinjen 2 och 1 */» veckotimmar i respektive klass I och II. Vid praktiskt arbete får emellertid klassavdelning uppdelas på två grupper, som undervisas var för sig. Det maximala faktiska veckotimtalet på de båda linjerna blir således på fyraårig linje tillhopa 7,5 veckotimmar och på studentlinje tillhopa 5 veckotimmar. Härtill kominer tid för undervisning i trädgårdsskötsel i övningsskolan. Luleå hade två fyraåriga linjer och en studentlinje, varför sammanlagda undervisningstiden kunde uppskattas till (2 x 7,5 + 5 = ) 20 veckotimmar. Verkliga timtalet var också 20 veckotimmar, varav 11 var obligatoriska för läraren och 9 timlärartimmar. Lund hade en fyraårig linje och två studentlinjer, varför sammanlagda undervisningstiden kunde uppskattas till (7,5 + 2 x 5 = ) 17,5 veckotimmar. Verkliga timtalet var 18,5 (cirka 1 timmes undervisning i övningsskolan), varav 11 var obligatoriska och 7,5 timlärartimmar. Skolöverstyrelsen påpekar emellertid, att det utöver den direkta undervisningsskyldigheten ålåg lärarna att ägna seminarieträdgården nödig

281 skötsel och vård och att det är denna dubbla uppgift, som ursprungligen motiverat inrättandet av heltidstjänster för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna. Under budgetåret 1952/53 uppskattades antalet arbetstimmar för nödig skötsel och vård av seminarieträdgården till lägst 519 och högst 1 700 timmar vid de olika seminarierna. Med hänsyn härtill kom överstyrelsen till den uppfattningen, att det icke vore oskäligt att höja lärarnas undervisningsskyldighet från nu i medeltal 11 timmar under läsåret till i medeltal 12—15 veckotimmar. Vid förhandlingar med seminarielärarföreningen i november 1954 förklarade föreningen, att en ändring av undervisningsskyldigheten endast kunde diskuteras under förutsättning, att frågan sammankopplades med lönefrågan. Överstyrelsen anser det angeläget, att de nuvarande behörighetsvillkoren för trädgårdslärartjänst vidmakthålles, då de utgör förutsättningen för att undervisningen skall kunna bedrivas på önskvärd nivå. Den nuvarande lönegradsplaceringen Ca 23 har emellertid medfört vissa rekryteringssvårigheter. Sålunda har hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter Ca 29 och ämneslärare vid trädgårdsskolor och fruktodlingar Ca 27. Skolöverstyrelsen framhåller, att ämnets ställning i folkskollärarutbildningen under senare år varit föremål för diskussion. Skolkommissionen föreslog sålunda, att ämnet skulle bli frivilligt vid den första lärarhögskolan. I sitt yttrande över lärarhögskolebetänkandet fann sig överstyrelsen om än med beklagande och med viss tvekan kunna acceptera skolkommissionens förslag i detta avseende. Detta accepterades även av departementschefen. Skolkommissionen förutsätter, att ämnet vid lärarhögskolan kommer att sakna ordinarie lärare, och beräknar ett behov av minst 60 lärartimmar. Avslutningsvis förklarar överstyrelsen, att det kan tänkas, att ämnet så småningom göres frivilligt även vid folkskoleseminarierna. Då emellertid de större seminarierna är utrustade med betydande trädgårdsanläggningar, som kräver omfattande skötsel och vård, räknar överstyrelsen med att heltidstjänster allt framgent kominer att erfordras, även om lärarens undervisningstimmar skulle komma att minska i jämförelse med nuvarande förhållanden. P å grund av det anförda hemställer överstyrelsen, dels att Kungl. Maj :t måtte medgiva, att de båda ordinarie tjänsterna i Luleå och Lund må återbesättas, dels att det vid en eventuell ändrad lönegradsplacering för lärarna måtte övervägas, om inte undervisningsskyldigheten för dem bör höjas till i medeltal 12—15 veckotimmar under läsåret. I förnyat utlåtande i mars 1955 anser statskontoret det med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört rörande ovissheten om ämnets framtida ställning, uteslutet, att tjänsterna i Lund och Luleå besättas med ordinarie

282 innehavare. Behovet av arbetskraft för skötsel och vård av trädgårdarna synes böra tillgodoses i annan ordning. För undervisningen bör anlitas timlärare, eller, där så kan ske, anställas extra lärare, vilka förslagsvis bör placeras i Cg 19. Genom beslut den 11 maj 1955 har ärendet överlämnats till seminarieutredningen för att tagas i beaktande vid fullgörandet av utredningens uppdrag. Enligt utredningens förslag till undervisningsplan för folkskollärarutbildningen skall trädgårdsskötsel inte längre vara ett obligatoriskt ämne. Liksom vid den första lärarhögskolan skall ämnet endast vara frivilligt och få ett reducerat timtal till sitt förfogande. Med hänsyn härtill finner utredningen det inte motiverat, att undervisningen i ämnet handhaves av ordinarie lärare. Inte heller torde skötseln och vården av seminarieträdgårdarna kunna motivera bibehållandet av heltidstjänster för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoléseminarierna. I detta sammanhang vill utredningen förorda, att den vid seminarierna bedrivna handelsträdgårdsrörelsen avvecklas. Nödvändig skötsel och vård av trädgårdarna torde vidare kunna handhas av mindre kvalificerad personal än de nuvarande trädgårdslärarna. För tillsyn av trädgårdarna bör dock liksom nu vid småskoleseminarierna visst arvode k u n n a utgå. För undervisningen i ämnet bör även såsom vid dessa seminarier anlitas timlärare. Med hänsyn till vad sålunda anförts, föreslår utredningen, att de båda ordinarie tjänsterna i Luleå och Lund icke återbesattes, övriga ordinarie lärartjänster i trädgårdsskötsel vid seminarierna bör placeras på övergångsstat med skyldighet för innehavaren att fullgöra fyllnadstjänstgöring vid ortens skolor. 4. Lärare i hushållsgöromål Beträffande hushållsgöromål föreslår utredningen, att ämnet inte längre skall upptagas på timplanen för folkskollärarutbildningen. På småskollärarlinjerna föreslås hushållsgöromål endast förekomma som kompletteringskurs för elever, som inte tidigare genomgått kurs i ämnet. Inte heller ämnet hushållsgöromål kan således motivera bibehållande av heltidstjänster vid seminarierna. Utredningen föreslår därför, att samtliga ordinarie lärartjänster i hushållsgöromål föres över stat. Fortsättningsvis bör dessa lärare lämpligen fullgöra sin undervisningsskyldighet vid seminariernas övningsskolor. Vidare bör de anförtros den undervisning i hemkunskap, som utredningen föreslår skall införas på småskollärarlinjerna. I framtiden bör emellertid denna undervisning i hemkunskap helt kunna handhas av timlärare. Slutligen bör givetvis lärarna i hushållsgöromål övergångsvis även leda kompletteringskursen i hushållsgöromål.

FJÄRDE

KAPITLET

Vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare

1. Historik och nuvarande förhållanden Redan folkundervisningskommittén föreslog i sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande, att en vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare skulle anordnas, enligt kommitténs mening som en treårig kurs. Frågan var även med anledning av vissa motioner vid två olika tillfällen i början av 1920-talet föremål för riksdagsbehandling, och skolöverstyrelsen utarbetade 1922 och 1925 förslag till en sådan vidareutbildning. I ett den 24 augusti 1931 särskilt avgivet betänkande behandlades frågan av 1929 års seminariesakkunniga. Som skäl för att anordna vidareutbildning för småskollärare framfördes bland annat, att det stod i överensstämmelse med folkskolans intresse och med billighetens fordringar, om det bereddes möjligheter för härför lämpade och villiga småskollärare att genomgå en seminariekurs, som gav dem kompetens för ordinarie tjänst vid folkskola, utan att de behövde söka vinna inträde i fyraårig linje vid folkskoleseminarium och genomgå linjens samtliga fyra klasser. De förslag till utbildningskurs, som framlades av folkundervisningskommittén och av skolöverstyrelsen 1922 och 1925 samt vidare av 1929 års seminariesakkunniga och av överstyrelsen i yttrande över dessa sakkunnigas betänkande, skilde sig i regel endast ifråga om detaljer från varandra. Enligt 1925 års förslag skulle kursen vara tvåårig. För inträde fordrades på visst sätt kvalificerad småskollärarexamen samt goda vitsord från minst två års tjänstgöring i små- eller folkskolor. Slutligen krävdes godkänt inträdesprov. Även 1932 års seminariesakkunniga, som anslöt sig till de tidigare förslagen om en kurs för vidareutbildning, föreslog en tvåårig studiegång, dock under förutsättning att en förberedande kurs på 6 veckor, omfattande undervisning i ämnena matematik, fysik, kemi och engelska, föregick de egentliga studierna. Dessa skulle inte få påbörjas, förrän eleverna efter genomgång av den förberedande kursen ytterligare tjänstgjort vid små- eller folkskola under ett år. En på visst sätt kvalificerad småskollärarexamen borde krävas och dessutom en sammanlagd tjänstgöringstid av två år. Själva inträdesproven skulle till tiden förläggas före den förberedande kursen. Beträffande undervisningsplanen för den föreslagna kursen förutsatte de sakkunniga, att

284 kursmoment, som angavs i kursplanen för småskoleseminarierna, skulle behandlas mera översiktligt, under det att tyngdpunkten skulle förläggas till sådana partier, som ej ingick i småskollärarutbildningen. I prop. 1936: 100 förklarade dåvarande departementschefen, att de sakkunnigas förslag i allt väsentligt kunde läggas till grund för den fortsatta behandlingen av frågan, varefter Kungl. Maj :t, sedan 1936 års riksdag beslutat inrätta en tvåårig utbildningskurs vid seminariet i Falun, utfärdade en kungörelse med provisoriska föreskrifter angående seminarielinje för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (kk 1937: 102; ändrad kk 1939: 217), vilken kungörelse fortfarande gäller. Undervisningsplan för kursen utfärdades den 5 augusti 1938 av skolöverstyrelsen, som den 5 maj 1939 fastställde smärre ändringar i planen. Vid folkskoleseminariet i Falun utbildades i enlighet med den utfärdade undervisningsplanen småskollärare till folkskollärare under åren 1937/1943. Antalet inskrivna elever och avlagda examina under de olika åren framgår av följande översikt. .. , T Läsår

Förberedande , kursen

,Första . klassen

Andra ,klassen ,

„ Examina

1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43

24 24 11 0 0 0

— 21 19 13 1 0

—

—

18 12

18 12 7 1

7 1

Som av denna statistik framgår, blev kursen inte alls så frekventerad, som man från början hade väntat sig. Åren 1940/43 intogs inte några elever i den förberedande kursen. Orsaken till det bristande intresset för kursen var med all sannolikhet den, att den utfärdade timplanen inte på ett tillfredsställande sätt var anpassad efter elevernas tidigare inhämtade kunskaper och gjorda pedagogiska erfarenheter. Den vid seminariet i Falun inrättade linjen fick tydligen inte den för en utbildning av småskollärare till folkskollärare lämpliga formen. Behovet av en sådan utbildningskurs är dock för närvarande minst lika stort som tidigare. Småskollärarna saknar sådana möjligheter till vidareutbildning, som står andra lärarkategorier till buds. Om småskollärarnas intresse för vidareutbildning vittnar bl. a. på rektorsexpeditionerna vid folkskoleseminarierna ofta återkommande förfrågningar om möjligheter för en småskollärare att avlägga folkskollärarexamen på kortare tid än fyra år. Inträde i annan klass än den första på fyraåriga linjen har småskollärare inte lyckats vinna utom i relativt sällsynta fall, eftersom förutsättningen härför varit, att någon plats i en högre klass funnits ledig. Den vid folkskoleseminarierna pågående försöksverksamheten med bl. a. koncentration av studiet i vissa ämnen till

285 klass I4 har också inneburit hinder för inträde i högre klass. På grund av platsbrist har det varit svårt även för en småskollärare med studentexamen att på ett år nå fram till folkskollärarexamen på studentlinje. De småskollärare, som önskat utbilda sig till folkskollärare, har därför i allmänhet måst söka inträde i första klassen av den fyraåriga linjen, även om de i vissa fall k u n n a t genomgå seminariet på kortare tid än fyra år. I sitt principbetänkande (SOU 1948:27, s. 381) uttalade 1946 års skolkommission önskvärdheten av att en »form av förstärkt utbildning anordnas för dem av småskolans lärare, som önskar förvärva kompetens för tjänstgöring på mellanskolestadiet». Förslaget ingick som ett led i skolkommissionens strävan att eliminera de historiskt betingade skrankorna mellan de olika lärarkategorierna i den svenska skolan och skapa möjligheter för varje lärare, till vilket skolstadium hans kompetens än hänvisade honom, att genom vidareutbildning avancera till undervisning på högre skolstadier. Kommissionen ansåg, att »en ettårig utbildning vid lärarhögskolan, innefattande dels för dem som så behöver, en komplettering av ämneskunskaperna, dels en pedagogisk metodisk utbildning för mellanskolestadiet, i stort sett bör motsvara, vad som erfordras». Departementschefen förklarade emellertid i prop. 1950: 219, att han ansåg det ovisst, huruvida lärarhögskolan skulle kunna meddela småskollärare kompetens för tjänstgöring på mellanskolestadiet, så länge utbildningskraven för de blivande småskollärarna måste hållas lägre än skolkommissionen tänkt sig. Till dessa synpunkter anslöt sig också särskilda utskottet (utlåtande 1950: 4). Sedan skolkommissionen genom kungl. brev den 13 april 1951 erhållit i uppdrag att »överväga, huruvida och i vad mån utbildning av småskollärare för tjänstgöring på mellanstadiet» skulle kunna förläggas till lärarhögskola, anförde skolkommissionen i sitt betänkande Den första lärarhögskolan (SOU 1952:33) i huvudsak följande. Eftersom småskollärarutbildningen för lång tid framåt syntes komma att bygga på realexamen jämte ett gymnasialt studieår eller sammanlagt en tioårig skolgång och icke, som kommissionen föreslagit, en elvaårig skolgång, måste en ettårig vidareutbildning av småskollärare anses alltför kort. Snarare borde en tvåårig utbildning vara behövlig. Den gymnasiala utbildningen torde aspiranterna lämpligen kunna erhålla vid de planerade gymnasierna för vuxna, varefter den återstående delen av utbildningen borde kunna medhinnas under det studieår, som kommissionen ursprungligen beräknat för hela utbildningen. Eftersom sraåskolläraren under sin yrkesutbildning i stort sett inhämtat kunskaperna i psykologi och pedagogik, borde studiet av läroämnen kunna inskränkas till vissa skolämnen, nämligen kristendomskunskap, modersmålet, samhällskunskap och biologi med hälsolära. Härtill skulle komma vidareutbildning i övningsämnen, metodik utbildning för mellanstadiet samt kompletterande undervisningsövningar på detta stadium. Beträffande de småskollärare, som utbildas vid de nuvarande småskole-

286 seminarierna, föreslog skolkommissionen, att vidareutbildningen i dess helhet skulle förläggas till något folkskoleseminarium med fyraårig linje, vilket förslag skolöverstyrelsen i sitt yttrande över lärarhögskolebetänkandet biträdde. I prop. 1954:209 förklarade departementschefen, att utbildningen av småskollärare till mellanskollärare i och för sig var en naturlig uppgift för lärarhögskolan, men eftersom denna utbildning borde baseras på treårig småskollärarutbildning, behövde frågan ännu inte aktualiseras. Motsvarande vidareutbildning för småskollärare, utexaminerade från de nuvarande småskoleseminarierna, borde prövas i annat sammanhang, eftersom skolkommissionen ansett, att den bäst borde förläggas till något folkskoleseminarium med fyraårig utbildningslinje. Här skall slutligen erinras om att Svenska seminarielärarföreningen och Sveriges småskollärarinneförbund var för sig i underdåniga skrivelser av den 16 respektive 17 juni 1954 gjort framställning om att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen inrättandet av utbildningskurs för småskollärare, som önskar utbilda sig till folkskollärare. Skrivelserna åtföljdes av ett förslag till sådan utbildningskurs. Genom beslut den 21 januari 1955 har Kungl. Maj :t överlämnat ansökningarna till seminarieutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt utredningen lämnade uppdraget.

2. Utredningens förslag Den av riksdagen beslutade treåriga småskoliärarutbildningen skall börja genomföras först läsåret 1961/62. På den nya treåriga linjen kommer således examen att avläggas första gången våren 1964. För att fullgöra den av utredningen föreslagna obligatoriska tjänstgöringen före inträde i vidareutbildningslinje, tre läsår, skulle därefter erfordras tiden fram till hösten 1967. Med anledning härav har utredningen endast utarbetat förslag till vidareutbildning avsedd för dem som genomgått en tvåårig småskollärarutbildning av äldre typ. Vid uppgörandet av timplanen har utredningen liksom i fråga om timplanen för folkskollärarutbildningen strävat efter att nedbringa antalet schemabundna timmar för att undervisningsmetoder, som bygger på självverksamhet hos eleverna och friare arbetssätt, skall komma till användning. Auskultationer och undervisningsövningar har helt förlagts till klass II, där antalet schemabundna timmar är relativt lågt. Den teoretiska undervisningen har, så långt det varit möjligt, koncentrerats till klass I. Utredningen har genom en sådan fördelning också velat skapa möjligheter för småskollärare att vid sidan av sin tjänstgöring läsa in och efter hand genomgå prövning på kurserna i de ämnen, som finns upptagna på timplanen för första klassen. I sitt stadgeförslag för vidareutbildningen föreslår utredningen bestämmelser om sådan prövning. Småskollärare, som i nämnda prövning

287 erhållit godkända vitsord i samtliga på timplanen för första klassen upptagna ämnen, må kunna vinna inträde i andra klassen och sålunda avlägga folkskollärarexamen efter ett års seminariestudier. Undervisningen i samtliga frivilliga ämnen liksom även i körsång bör förläggas så, att den meddelas tillsammans med elever från annan linje, såvida icke antalet deltagare är så stort, att särskild undervisning för de i vidareutbildningen deltagande eleverna bör anordnas. Vid uppgörandet av förslag till kursplaner har utredningen ansett det vara angeläget, att kursmoment som finns upptagna i kursplanerna för utbildning av småskollärare ej på nytt genomgås, annat än då en fördjupad och utvidgad behandling av kursavsnitten är behövlig. I vissa ämnen, t. ex. i kristendomskunskap, är de olika kursmomenten enligt kursplanerna för småskoleseminarierna av år 1938 egentligen desamma, som återfinnes i kursplanerna för folkskoleseminarierna av år 1937. Det är då av vikt, att kursplanen för vidareutbildningen upptager dels sådana nya moment som utredningen inlagt i sitt förslag till kursplaner för folkskollärarutbildningen, dels andra moment, som visserligen tidigare behandlats under elevernas utbildning till småskollärare men som kräver en utförligare genomgång med hänsyn till de krav som måste ställas på undervisningen i klasserna 4—8. Beträffande flertalet ämnen gäller, att utredningen i kursplanerna upptagit just moment, som är av vikt för undervisningen i nämnda klasser. Det ligger i sakens natur, att man under sådana förhållanden ej kan tänka sig en metodiskt följdriktig och sammanhängande ämnesbehandling. Därför har utredningen också stannat vid att till behandling i undervisningen i allmänhet föreslå valda partier av de olika ämnena. Självfallet måste den metodiska genomgången av folkskolans kurser för klasserna 4—8 anses som synnerligen viktig. En sådan genomgång innebär ju också en utvidgning av själva kunskapsstoffet. I ämnet kristendomskunskap får den metodiska genomgången av folkskolans kurser för klasserna 4—8 anses som det viktigaste momentet, vartill kommer religionspsykologi och en viss fördjupning i studierna av momenten bibelkunskap och kyrkohistoria. Kursen i ämnet modersmålet omfattar språkliga moment, som ej behandlats i kursplanen för småskoleseminarierna, övningar i muntlig och skriftlig framställning samt läsning framför allt av modern litteratur, sistnämnda moment av vikt med tanke på litteraturläsningen i klasserna 7—8. Slutligen kräver metodikstudiet en icke obetydlig tid. Undervisningen i engelska avser att ge eleverna god läsfärdighet, vårdat uttal, förmåga att uppfatta talad engelska och tillfredsställande färdighet att tala och skriva språket. Målsättningen är densamma som för den fyraåriga folkskollärarlinjen. Ämnet historia med samhällslära har i likhet med vad som föreslagits för den fyraåriga linjen, uppdelats på ämnena historia och samhällskunskap, i

288 vilka ämnen förutom genomgång av metodiska frågor en fördjupad behandling av viktigare ämnespartier är nödvändig. I ämnet geografi upptar kursplanen huvudsakligen fördjupning av kursmoment, som tidigare har behandlats. Den fysiska geografin har något utvidgats. Översiktlig framställning av världsdelarna ingår som nytt kursmoment. I psykologi och pedagogik upptar kursplanen huvudsakligen sådana moment, som tidigare ej behandlats i undervisningen vid småskoleseminarierna utan hänför sig till de uppgifter, som är särskilt förknippade med en folkskollärares arbetsområde. En kurs i pedagogisk statistik har medtagits. Matematikkursen bygger vidare på de kursmoment, som inhämtats under småskollärarutbildningen. Därför har utredningen medtagit endast kursmoment, som erfordras för undervisningen i folkskolans klasser 4—8. I ämnet biologi med hälsolära lägges stor vikt vid naturstudier. De upptagna kursmomenten är till största delen nya moment, som inte ingår i småskollärarutbildningen. I ämnena fysik och kemi upptar kursplanerna till största delen den fyraåriga linjens kursmoment, enär kurserna i fysik och kemi i nu gällande kursplaner för småskollärarutbildningen är relativt korta. Med hänsyn till den studieerfarenhet, som eleverna tidigare förvärvat, har utredningen dock ansett sig kunna föreslå ett något mindre timtal än på den fyraåriga linjen. Såväl i teckning som i gymnastik med lek och idrott bör den metodiska genomgången få en betydande plats, och i det senare ämnet måste utbildningen främst syfta till att lära eleverna leda barnens övningar. För ämnet välskrivning erforderlig metodik meddelas på tid, som anslagits för allmän metodik. I ämnet musik upptar kursplanen dels moment, som ingår i småskollärarutbildningen men som med hänsyn till undervisningen i folkskolans klasser 4—8 bör erhålla en fylligare behandling, och dels nya kursmoment, som direkt tar sikte på undervisningen i klasserna 4—8. Metodikundervisningen har getts stort utrymme. Varje klass har tilldelats lärartimmar i instrumentalmusik, så att eleverna beredes tillfälle att vidareutbilda sig på orgel och piano jämsides med violin eller något annat melodiinstrument. Eleverna beredes även tillfälle att deltaga i orkesterövningar och körsång. Den praktiska lärarutbildningen är ett komplement till den tidigare under småskollärarutbildningen erhållna. Metodikundervisningen har förlagts såväl till klass I som till klass II men auskultationer och undervisningsövningar blott till klass II. Den praktiska lärarutbildningen är utformad för undervisningen i folkskolans klasser 4—8 men även i någon utsträckning för undervisning i klass 9. Genom sin småskollärarutbildning och genom sin tjänstgöring på lågstadiet bör eleverna ha förvärvat tillräcklig erfarenhet av undervisningen i klasserna 1—3. Metodikundervisningen bör särskilt betona skillnaden mellan undervisningen på högre sta-

289 dium och lågstadiet, så att eleverna blir fullt förtrogna med de problem, som möter dem vid undervisningen i klasserna 4—8 (9). Omfattningen av auskultationer och undervisningsövningar har beräknats till 42 dagar, varvid varje elev beräknas hålla sammanlagt omkring 54 lektioner, vilket är något mindre, än vad en elev håller på den fyraåriga linjen på motsvarande stadium. Det lägre antalet lektioner torde mer än väl anses vara kompenserat av den lärarerfarenhet, som eleverna tidigare har förvärvat. Utredningen har inte föreslagit några särskilda anvisningar för de olika undervisningsämnena och för de flesta momenten i den praktiska lärarutbildningen utan hänvisar till anvisningarna för den fyraåriga folkskollärarutbildningen. För några kursmoment i den praktiska lärarutbildningen har föreslagits särskilda anvisningar, enär anvisningarna för den fyraåriga folkskollärarutbildningen icke direkt kan tillämpas på vidareutbildningslinjen.

19— 709254

FEMTE

KAPITLET

Övriga frågor

I detta kapitel har utredningen samlat vissa frågor, vilka visserligen inte äger något närmare sammanhang men vilka inte lämpligen kunnat behandlas annorstädes i betänkandet. 1. Hushållsgöromål I underdånig skrivelse den 12 november 1954 har Sveriges folkskollärarinneförbund hemställt, att undervisningen i hushållsgöromål måtte utgå ur seminariernas kursplan. Denna skrivelse har sedermera överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt utredningen givna uppdraget att verkställa översyn av gällande stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna. I frågan har även Målsmännens riksförbund och Svenska facklärarförbundet inkommit med skrivelser. Utredningen föreslår, att ämnet hushållsgöromål, som för närvarande är obligatoriskt för de kvinnliga eleverna och tilldelats 4 veckotimmar, utgår från timplanen. Sedan utredningen övervägt möjligheterna för ett eventuellt bibehållande av ämnet, har den funnit, att skäl härför icke föreligger. Kvinnliga elever bör numera före inträdet i seminariet tack vare de nya kursplanerna i hemkunskap och hushållsgöromål för folkskola, realskola och flickskola i allmänhet ha erhållit undervisning i ämnet. Härtill kommer, att i folkskolan undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål meddelas av fackutbildade skolkökslärarinnor. Det torde icke föreligga tillräckliga skäl för att på seminariernas utbildningsprogram i fortsättningen medtaga detta ämne. Ämnet finns ej heller upptaget på timplanen för mellanskollärarutbildningen vid lärarhögskolan. Vissa delar av ämnet, som kan vara av betydelse för en folkskollärares arbete, t. ex. momenten hemmets ekonomi liksom näringsfysiologi, torde kunna inrymmas i samhällskunskap och biologi med hälsolära. 2. Kompletteringskurser i fysik och matematik för elever på fyraårig linje Sedan lektorn Edvin Ferner i skrivelse till skolöverstyrelsen framfört förslag om anordnande av frivilliga kompletteringskurser i matematik och fysik för elever på fyraårig linje, har skolöverstyrelsen överlämnat ärendet till seminarieutredningen.

291 Syftet med de av Ferner föreslagna kurserna skulle närmast vara att bereda eleverna på fyraårig linje möjlighet att efter avlagd folkskollärarexamen skaffa sig vidareutbildning till lärare i matematik och fysik genom befordringskurser eller universitetsstudier, varifrån de för närvarande i allmänhet får anses vara utestängda på grund av bristande förkunskaper i nämnda ämnen. Ferner har framhållit, att medan de humanistiskt begåvade eleverna vid seminarierna har möjligheter till frivilliga studier i engelska, tyska och franska, saknas motsvarande förmåner för de naturvetenskapligt orienterade eleverna. Kurserna skulle enligt Ferners förslag ifråga om matematik omfatta 1 veckotimme under tre år och ifråga om fysik 1 veckotimme under två år. Seminarieutredningen, som övervägt Ferners förslag, anser sig inte kunna biträda detta. Utredningen har så långt det varit möjligt, strävat efter att genom en begränsning av kurs- och timplaner skapa en för eleverna lugnare arbetstakt än den som för närvarande i allmänhet förekommer vid seminarierna. Även om det på grund av det stora behovet av lärare i matematik och fysik på realskolestadiet eller motsvarande stadium inom enhetsskolan vore önskvärt, att sådana kurser kunde komma till stånd, ligger det utanför utredningens uppgifter att försöka lösa detta problem. Vad beträffar undervisningen i engelska vid seminarierna, vill utredningen framhålla, att detta språk tillhör folkskolans ämneskrets och därför nödvändigtvis måste beredas tillräckligt utrymme på timplanen. Kunskaper i tyska och franska får betraktas som nyttiga hjälpmedel för en folkskollärares egna pedagogiska studier, varför tillfälle till något ökad utbildning i dessa ämnen bör erbjudas eleverna på den fyraåriga linjen. Enligt utredningens mening går det inte att pressa in de av Ferner föreslagna kurserna under läsårets gång. De naturvetenskapligt orienterade elevernas intresse för vidgade studier i matematik och fysik kan under sådana förhållanden knappast tillgodoses på annat sätt än genom frivilliga kurser under ferietid. Även deltagandet i korrespondenskurser erbjuder möjligheter att tillgodose intresset för dylika studier.

3. Betygssättningen i biologi med hälsolära i folkskollärarexamen på den tvååriga linjen Enligt skolöverstyrelsens cirkulär den 16 augusti 1940 skall på folkskollärarbetyget i ämnet biologi med hälsolära införas det vitsord, som eleven h a r erhållit vid undervisningen i seminariet. Beträffande detta ämne kan olika fall av betygsgivning vara möjliga. Om en elev har vitsord i biologi med hälsolära i sitt studentbetyg, skall han i detta ämne i folkskollärarexamen erhålla det vitsord, som givits honom i den obligatoriska kursen i klass I2. Vid meritvärdering av folkskollärarbetyget tages således i nämnda fall endast hänsyn till en del av de kun-

292 skaper, som läraren har förvärvat i ämnet. Flera lärare i biologi med hälsolära förfäktar den åsikten, att vid avgivande av vitsord i ämnet i klass P hänsyn skall tagas till i studentexamen erhållet vitsord. Om en elev inte erhållit vitsord i studentexamen i biologi med hälsolära, skall han under sin seminarietid deltaga dels i kompletteringskurs i biologi med hälsolära och dels i den obligatoriska undervisningen i ämnet. I terminslängderna införes vanligen två skilda betyg. Ofta låter läraren elevens prestationer i de båda kurserna ömsesidigt påverka varandra, så att samma vitsord erhålles i var och en av de båda kurserna. Flera lärare anser emellertid, att på folkskollärarbetyget skall införas det vitsord, som eleven erhållit i den obligatoriska kursen. Eftersom hänsyn inte skall tas till vitsordet i biologi med hälsolära i studentexamen, bör inte heller hänsyn tas till vitsord i kompletteringskurs i ämnet. Genom ett sådant förfaringssätt blir de i folkskollärarexamen på studentlinjen givna vitsorden i biologi med hälsolära jämförbara med varandra. Såsom framgår av vad nu sagts, synes viss oklarhet råda beträffande betygssättningen i ämnet. Från ämneskonferensen i biologi med hälsolära vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Göteborg gjordes 1953 i denna fråga en särskild framställning till skolöverstyrelsen. Ämneskonferensen ifrågasatte, huruvida det icke vore lämpligt, att på folkskollärarbetyget infördes dels vitsord givet i studentexamen, respektive kompletteringskurs, dels vitsord, som erhållits vid den för samtliga elever gemensamma undervisningen i biologi med hälsolära. Flertalet kollegier vid folkskoleseminarierna har tillstyrkt det framlagda förslaget. Med hänsyn till den oklarhet, som råder, föreslår seminarieutredningen, att i ämnet biologi med hälsolära i folkskollärarexamen på folkskollärarbetyget införes dels vitsord, avgivet i den för samtliga elever på den tvååriga linjen gemensamma kursen i biologi med hälsolära, samt dels vitsord, avgivet i studentexamen eller i fyllnadsprövning till studentexamen eller vitsord avgivet i kompletteringskurs. Vid meritvärderingen bör vidare de båda vitsorden sammanläggas, varefter summan delas med två. 4. Vissa frågor angående folkskollärar- och småskollärarbetygen Vilka vitsord som skall överföras på folkskollärarbetyget för från tvåårig linje utexaminerad elev, bestämmes för närvarande med hjälp av bland annat de av skolöverstyrelsen i cirkulär den 16 augusti 1940 meddelade anvisningarna. Sedan den nya undervisningsplanen för gymnasierna tillkommit, är emellertid dessa anvisningar föråldrade. Med hänsyn härtill och till att utredningen föreslår vissa ändringar av folkskollärarutbildningen, har utredningen utarbetat förslag till nya anvisningar.

293 Beträffande ämnet biologi med hälsolära får utredningen hänvisa till vad som anförts under närmast föregående avsnitt. Slutligen har utredningen även utarbetat förslag till motsvarande anvisningar beträffande den nytillkomna tvååriga småskollärarlinjen för studenter. Utredningens förslag: Fo Ikskollärarbe ty ge t På folkskollärarbetyg, givet på den tvååriga linjen, skall införas: 1. Vitsord givna i studentexamen eller i fyllnadsprövning till denna examen i ämnena modersmålet, ämnesgrenen svensk skrivning, historia med samhällslära och engelska. 2. Vitsord enligt följande sammanställning, givna i ämnena tyska och franska i studentexamen eller i fyllnadsprövning till denna examen eller då inte något av nämnda ämnen eller endast ett av dem förekommit i studentexamen det i gymnasiet sist erhållna vitsordet med angivande av vilken kurs, som avses. Linje och gren Allmänna linjen Sociala grenen Språkliga g r e n e n . . . . Latinlinjen Halvklassiska grenen Helklassiska grenen.. Reallinjen Biologiska grenen. . . Matematiska grenen .

Tyska

III*, II 3 IV* t, III 3 t s

Franska

IV«, III 3 st s

st

IV*, III 3 st III*, II 3 IV* t, III 3 t

IV*, III s st

III*, II 3 IV* t, III 3 t III*, II 3 IV* t, III 3 t

IV*, III 3 st IV*, III 3 st

s

II 3 , III 3 , III*, IV* = godkänt vitsord vid flyttning till angiven ring. s = godkänt vitsord i studentexamen, t = tilläggskurs.

3. Vitsord enligt följande sammanställning i ämnena geografi, biologi med hälsolära, matematik, fysik och kemi med angivande av vilken kurs som avses. 4. Vitsord, givet efter genomgången obligatorisk kompletteringskurs. 5. Om elev under sin seminarietid undergått fyllnadsprövning till studentexamen i något av ovan nämnda ämnen vitsordet från denna prövning. Fyllnadsprövningen skall dock vara fullgjord senast vid början av den termin, då obligatorisk kompletteringskurs i vederbörande ämne begynt.

294 Linjer och gren

Allmänna linjen Sociala grenen

Geografi

Matematik

s

s III*, II 3 III*, II 3

Språkliga g r e n e n . . .

s

Latinlinjen Halvklassiska grenen Helklassiska grenen.

sf sf

Reallinjen Biologiska grenen. .

sf

Matematiska grenen

sf

s III*, II 3 s III*, II 3

Biologi med hälsolära

Fysik

Kemi

s

sf

IV*, I I I 3

sf

sf sf

—

s

s

s

sf

s

s

—

s = godkänt vitsord i studentexamen. sf = godkänt vitsord i frivilligt ämne i studentexamen. II3, III 3 , III*, IV* = godkänt vitsord vid flyttning till angiven ring.

6. I ämnet biologi med hälsolära förutom vitsord, givet efter genomgången obligatorisk kurs vid seminariet, vitsord givet i studentexamen, vid fyllnadsprövning till denna examen eller efter genomgången kompletteringskurs. Småskollärarbetyget På småskollärarbetyg, givet på den tvååriga linjen, skall införas: 1. Vitsord, givna i studentexamen eller i fyllnadsprövning till denna examen i ämnena modersmålet, ämnesgrenen svensk skrivning, engelska och historia med samhällslära. 2. = punkt 2 folkskollärarbetyget. 3. Vitsord givna enligt följande sammanställning i ämnena geografi, biologi med hälsolära, matematik, fysik och kemi med angivande av vilken kurs, som avses. 4. = punkt 4 folkskollärarbetyget. 5. = punkt 5 folkskollärarbetyget. 6. I ämnena geografi, matematik, biologi med hälsolära förutom vitsord, givna efter genomgångna obligatoriska kurser vid seminariet, vitsord, givna i studentexamen, vid fyllnadsprövning till denna examen eller efter genomgången obligatorisk kompletteringskurs.

5. Meritvärderingskungörelsen Därest de av seminarieutredningen framlagda förslagen genomföres, måste vissa ändringar vidtagas i skolöverstyrelsens kungörelse med anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av folk- och småskollärar-

295 tjänster (SFS 1946: 593). Utredningen anser det emellertid inte ingå i dess uppdrag att utarbeta förslag till dessa ändringar utan vill endast påpeka, varför en omarbetning av kungörelsen blir nödvändig. Ämnet trädgårdsskötsel föreslås utgå som ett obligatoriskt ämne på f ö r skollärarlinjerna. I ämnet modersmålet bör på den fyraåriga linjen två vitsord avgivas, det ena i svensk skrivning och det andra i svenska språket och litteraturen. På den tvååriga linjen bör däremot vitsord ges endast i svenska språket och litteraturen. Till folkskollärarbetyget överföres dock från studentbetyget vitsordet i svensk skrivning. Även på den fyraåriga linjen bör historia med samhällslära uppdelas i två ämnen, nämligen historia och samhällskunskap. Beträffande undervisningsskicklighet föreslås två nya vitsord, nämligen Med gott beröm godkänd och Med icke fullt beröm godkänd. Med anledning av att engelska numera är ett obligatoriskt ämne på mellanstadiet, bör vid meritvärderingen hänsyn tagas till genomgången kurs i engelska för behörighet att undervisa i engelska i folkskolan. På folkskollärarbetyget för elever från den tvååriga linjen bör i ämnet biologi med hälsolära införas dels vitsord, avgivet i den för samtliga elever gemensamma kursen, dels vitsord, avgivet i studentexamen eller i fyllnadsprövning till studentexamen eller avgivet i kompletteringskurs. Vid meritvärderingen bör de båda vitsorden sammanläggas, varefter summan delas med två. Enligt nuvarande bestämmelser skall för eleverna på den tvååriga linjen vissa vitsord, som givits i studentexamen, överföras på folkskollärarbety-

Linje och gren

Allmänna linjen Sociala grenen Språkliga grenen. . . Latinlinjen Halvklassiska grenen Helklassiska grenen. Reallinjen Biologiska grenen . . Matematiska grenen

Biologi med hälsolära

Fysik

Kemi

s III*, II s III*, II 3

s

sf

IV*, I I I s

s

—

—

sf III*, II 3 sf III*, I I s

—

sf

—

—

sf III*, I I s sf III*, II 3

s III*, II 3 s III*, I I s

Geografi

Matematik

s s

sf

" s sf

s III*, II 3 s III*, II 3

s = godkänt vitsord i studentexamen. sf = godkänt vitsord i frivilligt ämne i studentexamen. I I 3 , III 3 , III*, IV* = godkänt vitsord vid flyttning till angiven ring.

s III*, I I s s III*, I I s

296 get. Vid meritvärderingen får dessa vitsord samma poängvärde som vitsord givna på den fyraåriga linjen och efter genomgångna kompletteringskurser på den tvååriga linjen. De vitsord, som på så sätt får samma poängvärde, avser vitsord på kurser av mycket olika omfång. De största differenserna torde föreligga i ämnena matematik, fysik och kemi. Utredningen ifrågasätter om inte vitsord, som erhållits på en mer omfångsrik kurs, bör erhålla en högre poäng än vitsord på en mindre kurs. Likaså bör det övervägas, om inte betyg i vissa ämnen, som ingår i studentexamen på latinlinjen och allmänna linjen och som är av betydelse för undervisningen i folkskolan, bör tillgodoräknas vid fastställandet av meritvärderingspoäng. Slutligen vill utredningen framhålla, att även det av utredningen framlagda förslaget till utbildning av småskollärare kominer att medföra vissa problem beträffande meritvärderingen. Sålunda skall engelska bli ett obligatoriskt ämne för samtliga elever. Vidare tillkommer en särskild linje för sökande med studentexamen. Slutligen bör, som framhålles i nästa avsnitt, även på småskollärarlinjerna ämnet samhällslära skiljas från historia och ges en självständig ställning på timplanen under benämningen samhällskunskap. 6. Samhällskunskap på småskollärarlinjerna Enligt utredningens förslag i dess första betänkande (s. 24) har ämnet historia med samhällslära på den treåriga linjen erhållit sammanlagt 7 veckotimmar, varav 3/4 veckotimme metodik, fördelade med 3 veckotimmar i klass I, 2, varav t / 4 veckotimme metodik, i klass II och 2, varav % veckotimme metodik, i klass III. På den tvååriga linjen erhåller ämnet sammanlagt 3 veckotimmar, varav 3/4 veckotimme metodik, förlagda till klass II. Liksom beträffande förskollärarlinjerna vill utredningen nu föreslå, att benämningen samhällskunskap införes även på småskollärarlinjerna. Det synes vidare utredningen lämpligt, att ämnet även här skiljes från ämnet historia och ges en självständig ställning på timplanen. Samhällskunskap bör därvid tilldelas 2 veckotimmar, varav % veckotimme metodik, och förläggas till klass IIP och IP. Ämnet historia får då på den treåriga linjen 3 veckotimmar i klass P och 2, varav 1/i veckotimme metodik, i klass IP. På den tvååriga linjen får historia 1 veckotimme, varav */« veckotimme metodik, i klass II.

7. Frivillig kurs i franska eller tyska för elever på småskollärarlinje Ämnet franska (eller tyska) föreslås av utredningen på fyraårig linje för utbildning av folkskollärare erhålla samma timtal och fördelning på klasser som i den nuvarande timplanen, d. v. s. 3 veckotimmar i klass P

297 och 2 veckotimmar i klass IP. Utredningen har i sin motivering härför bl. a. anfört, att det ur allmänbildningssynpunkt såväl som ur vidareutbildningssynpunkt måste anses som värdefullt, att eleverna får tillfälle att skaffa sig vidgade kunskaper i fler språk än i engelska, liksom det får anses angeläget, att elever, som före inträdet i seminariet ej studerat annat språk än engelska, får möjlighet att läsa ytterligare ett språk. Samma argumentering äger sin giltighet även beträffande elever på treårig småskoleseminarielinje. Elever på denna linje bör därför ha möjlighet att i klass P och IP genomgå frivillig kurs i franska eller tyska med samma timtal, som föreslagits för den fyraåriga linjen, d. v. s. 3 veckotimmar i klass P och 2 veckotimmar i klass IP. Lämpligen torde denna kurs vid folkskoleseminarier med såväl fyraårig folkskollärarlinje som treårig småskollärarlinje anordnas gemensamt för elever från de båda linjerna. För att kurs skall anordnas, bör sammanlagt minst 5 elever deltaga. Eleverna bör kunna uppdelas i två grupper, om så anses behövligt med hänsyn till elevernas olika förkunskaper, dock under förutsättning att antalet elever i varje grupp uppgår till minst 5. Skolöverstyrelsen bör på grund av särskilda omständigheter kunna medgiva lägre antal elever per grupp.

8. Tilläggskurs i kvinnlig slöjd för småskollärare I sitt första betänkande (s. 111) framhöll utredningen, att av ämnet kvinnlig slöjd särskilt intresserade småskollärare borde beredas tillfälle att genom sommarkurser i slöjd förvärva erforderlig kompetens för undervisning i kvinnlig slöjd utöver lågstadiet inom folkskolan. Såsom redovisats i utredningens första betänkande (s. 110) fanns läsåret 1954/55 i riket med undantag av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle sammanlagt 11 446 småskollärare, av vilka 3 508 undervisade i kvinnlig slöjd i den egentliga folkskolan. Av dessa lärare fullgjorde 611 slöjdundervisningen som fyllnadstjänstgöring. Utredningen hyste inför dessa siffror en viss tvekan att ändra målsättningen för den kvinnliga slöjden. Utredningen ansåg dock, att den föreslagna timplanen var så ansträngd, att den inte tillät lärarutbildning annat än för lågstadiet. Efter förnyat övervägande föreslår utredningen, att under sommarferierna anordnas tilläggskurser i kvinnlig slöjd, omfattande 128 lektionstimmar, vilket motsvarar 4 veckotimmar, för elever, som flyttats till klass III på treårig linje och till klass II på tvåårig småskollärarlinje. Vidare föreslår utredningen nu, att tilläggskurser omfattande samma antal lektionstimmar anordnas under somrarna för småskollärare, som avlagt examen enligt den av utredningen föreslagna kursplanen. Tilläggskurser i kvinnlig slöjd för småskollärare bör anordnas, om minst 12 lärare anmäler sig.

298 Kurserna bör förläggas till folkskoleseminarierna. Likaledes bör tilläggskurser i kvinnlig slöjd för elever på småskollärarlinje anordnas vid varje seminarium, där minst 12 elever anmäler sig för deltagande. Utredningen föreslår Kursplan

för tilläggskurs

följande i kvinnlig

slöjd för

småskollärare.

Omfattning: 128 lektionstimmar. Hand- och maskinsömnad. Materialkunskap. Kläd- och textilvård. Uppläggning av textilbudget. Metodik. Anvisningar 1. Kursen avser att på grundval av kursen för treårig och tvåårig småskollärarlinje ge utbildning för undervisning i kvinnlig slöjd i folkskolan. 2. De anvisningar, som gäller för ämnet kvinnlig slöjd på folkskollärarlinje, bör i tillämpliga delar gälla även för tilläggskursen. 3. I samband med genomgången av kursmomentet hand- och maskinsömnad kan lämpligen utförligare upplysningar lämnas om användningen och skötseln av såväl symaskinen som andra tekniska hjälpmedel. 4. Kursmomentet materialkunskap bör i främsta rummet avse att vidga elevernas kunskap om textilmaterial. 5. Metodikundervisningen, som meddelas i samband med övrig undervisning, bör behandla flickslöjden i högre klasser än klass 3.

SJÄTTE KAPITLET Motivering till de särskilda författningsförslagen

1. Stadga för folkskoleseminarierna Allmän motivering

För seminarierna gäller för närvarande stadgan den 18 juni 1937 för folkskoleseminarierna och stadgan den 21 januari 1938 för småskoleseminarierna. Båda stadgorna följer samma uppläggning och skiljer sig egentligen endast i de delar, som reglerar för folkskollärar- respektive småskollärarutbildningen speciella förhållanden. Båda stadgorna grundar sig på förslag av 1932 års seminariesakkunniga och har alltså i huvudsak tillkommit för ungefär 25 år sedan. Såsom framgår av inledningen, har Kungl. Maj :t den 25 mars 1955 uppdragit åt seminarieutredningen att verkställa en allmän översyn av bland annat gällande stadga för folkskoleseminarierna. I sitt första betänkande har utredningen utarbetat ett förslag till de ändringar i stadgan för småskoleseminarierna, som skulle erfordras vid ett genomförande av det förslag till småskollärarutbildning, som utredningen där framlagt. Samtidigt förklarade emellertid utredningen, att den hade för avsikt att utarbeta förslag till en gemensam stadga för både folk- och småskollärarutbildningen. Detta förslag kunde emellertid inte framläggas, förrän utredningen slutfört sitt uppdrag i vad det avsåg folkskollärarutbildningen. Sedan detta uppdrag fullgjorts, har utredningen utarbetat förslag till stadga för den nya form av utbildningsanstalter, folkskoleseminarier, som utredningen själv föreslagit, i stället för att föreslå nödiga ändringar och tillägg i gällande stadgor. Då riksdagen numera beslutat, att utbildningen av folkoch småskollärare skall kunna ske vid gemensamma läroanstalter, torde det vidare icke föreligga några skäl för att bibehålla en stadga för vardera utbildningsformen. Den av utredningen föreslagna stadgan avser att reglera både folk- och småskollärarutbildningen. Förslaget bygger på en sammanarbetning av de två nu gällande stadgorna. Detta arbete har väsentligt underlättats därav, att stadgorna är i stort sett likalydande. Genom utredningens förslag till treårig småskollärarutbildning och översynen av folkskollärarutbildningen har vidare skillnaden mellan de båda utbildningslinjerna blivit mindre markant. Sålunda har även de avsnitt, som nu skiljer sig mest från varandra, särskilt bestämmelserna

300 om inträdesfordringar, i allt väsentligt kunnat bli gällande för båda utbildningsformerna. Åtskilliga bestämmelser angående seminarierna, som nu finns spridda i olika kungl. brev, har inarbetats i förslaget. Utredningen anser nämligen, att flertalet bestämmelser, som bör utarbetas av Kungl. Maj :t, bör återfinnas i själva stadgan. Genom förslaget har således antalet kungl. brev av stadgereglerande art betydligt inskränkts. Utvecklingen vid seminarierna — särskilt den livliga försöksverksamheten under 1940- och 1950-talen — har medfört, att ett flertal bestämmelser i de nuvarande stadgorna inte längre tillämpas utan blivit ersatta med föreskrifter i olika kungl. brev. Dylika föråldrade stadganden har givetvis utmönstrats och ersatts med gällande bestämmelser. Utredningens arbete har givetvis även inneburit en viss språklig översyn av gällande föreskrifter. Sålunda har enligt utredningens uppfattning föråldrade uttryckssätt ersatts med moderna. För att tillgodose kravet på ökat rättsskydd inom seminariernas jurisdiktion har utredningen i stadgeförslaget intagit relativt utförliga regler om disciplinärt förfarande beträffande eleverna. Vidare har beträffande seminariets befattningshavare införts en föreskrift, att allmänna verksstadgans bestämmelser om åtal och disciplinär bestraffning skall gälla. Utredningen föreslår inspektorsinstitutionens avskaffande. Med anledning härav har några bestämmelser angående inspektor inte medtagits i förslaget. Slutligen vill utredningen påpeka, att skolförfattningssakkunnigas ännu ej avlämnade förslag till en blivande skolstadga kan medföra vissa ändringar i seminarieutredningens författningsförslag. Närmare motivering för förslagets olika paragrafer framgår av följande specialmotivering. Specialmotivering

I det följande användes bland annat dessa förkortningar: SF = Kungl. Maj:ts stadga den 18 juni 1937 (nr 535) för folkskolesemirierna; SS = Kungl. Maj:ts stadga den 21 januari 1938 (nr 42) för småskoleseminarierna; SL = Kungl. Maj :ts förnyade stadga den 17 mars 1933 (nr 109) för rikets allmänna läroverk; Del I = Seminarieorganisationen I. 1 § Denna paragraf motsvarar SF § 1 och SS § 1. Sedan småskollärarna börjat övertaga undervisningen i klass 3 i folkskolan, är begreppen folkskola och småskola inte längre entydiga. Vidare anställes småskollärare numera endast i ringa omfattning som biträdande

301 lärare, och de mindre folkskolorna är en skolform i utdöende. Med hänsyn härtill finner utredningen det mest adekvat att ange seminariernas ändamål på sätt föreslagits. 2 § Paragrafen motsvarar SF § 2 och SS § 2. Beträffande manliga elever på småskollärarlinje hänvisas till motiveringen Del I s. 182. 3 § Denna paragraf motsvarar SF § 3 och SS § 3. 4 § Paragrafen motsvarar SF § 4 och SS § 4. Jämför även SF § 69 mom. 2 och SS § 66 mom. 2. 6 §

Innehållet i denna paragraf överensstämmer i sak med bestämmelserna i SF § 6 : 1 och 2 samt SS § 6 : 1 och 2. Katalogen i nuvarande mom. 1 har ersatts med en allmän hänvisning till undervisningsplanerna. 7 § Paragrafen motsvarar SF § 7 och SS § 7. Enligt utredningen bör enligt 1 mom. viss befrielse från undervisningen i psykologi och pedagogik kunna lämnas alltefter omfånget av de kurser, som vederbörande förut inhämtat. Beträffande gymnastik med lek och idrott bör vidare elev, som uppfyller här givna förutsättningar, kunna i motsats till vad nu är fallet befrias såväl från den praktiska som den teoretiska undervisningen. Bestämmelserna i SF § 7: 2 och SS § 7: 1 liksom den av utredningen i dess första betänkande föreslagna ändringen i SS § 7 mom. 2 har inte medtagits, då utredningen anser, att de där angivna möjligheterna till befrielse inrymmes under 2 mom. i förslaget. Prövningen har vidare överlämnats åt rektor efter hörande av vederbörande lärare och bör kunna omfatta varje på timplanen upptaget ämne. 8§ Paragrafen motsvarar SF § 8 och SS § 8. Utredningen anser, att elev endast i undantagsfall bör befrias från undervisningsövningarna. Slöjd bör vara obligatoriskt för samtliga elever, då det numera blivit ett obligatoriskt ämne i folkskolan. I musik bör befrielse kunna meddelas endast i en av ämnesgrenarna sång och instrumentalmusik. Även här har prövningen överlämnats åt rektor efter hörande av vederbörande lärare.

302 9§ Då utredningen föreslår, att det »enskilda arbetet» skall avskaffas vid seminarierna, har någon motsvarighet till SF § 9 och SS § 9 icke medtagit». Se vidare s. 209 samt Del I s. 90 f. Första stycket motsvarar SF § 10 och SS § 10. Beträffande andra stycket har utredningen funnit lämpligt att till själva stadgan överföra de bestämmelser om möjligheter till ändring och jämkning, som nu finns enligt k k den 18 juni 1937 (nr 659) angående undervisningsplan för folkskoleseminarierna och k k den 21 januari 1938 (nr 43) angående undervisningsplan för småskoleseminarierna. 10 § Denna paragraf motsvarar SF § 11 och SS § 11. För att få bättre överensstämmelse mellan stadgan och de verkliga förhållandena föreslår utredningen, att förslaget till arbetsfördelning och schema skall bestämmas efter hörande av kollegiet eller efter samråd med vederbörande lärare. 11 § Paragrafen överensstämmer med SF § 12 och SS § 12. I andra momentet har utredningen infört benämningarna studieutflykt och studiebesök. Utredningen vill här framhålla vikten av att schemat uppgöres på sådant sätt, att det skapas möjligheter att anordna till tiden mera begränsade studieutflykter och studiebesök. 12 § Denna paragraf motsvarar SF § 13 och SS § 13. Utredningen har i 2 mom. framhållit vikten av, att samlingar av vanliga läroböcker och handledningar i de olika skolämnena finns tillgängliga. Vid ett seminarium kan givetvis en därför lämpad del av boksamlingen deponeras på de olika institutionerna. I 3 mom. har intagits en bestämmelse med anledning av att utredningen inte funnit det av behovet påkallat, att varje nyinskriven elev erhåller ett exemplar av stadgan, såsom nu föreskrives i SF § 35 och SS § 32. Utredningen motiverar detta sitt iörslag med de icke oväsentliga kostnaderna. Däremot bör såväl stadgan som gällande undervisningsplaner i tillbörligt antal exemplar finnas tillgängliga i biblioteket. 13 § Paragrafen överensstämmer med SF § 14 och SS § 14. Till förtydligande har tillagts, att bestämmelsen gäller nya läroböcker på seminariestadiet. 14 § Denna paragraf överensstämmer med SF § 15 och SS § 15. I 3 mom. har befogenheten att bestämma tid för ledighet överlämnats till

303 rektor med hänsyn till att beslut härom bör ske i samråd med andra skolmyndigheter på orten. 5 mom. har i huvudsak utformats enligt SL § 18: 4 andra stycket. 15 § Paragrafen motsvarar SF § 16: 1 och 2 samt SS § 16: 1 och 2. Som en följd av utredningens förslag att avskaffa samtliga prov i själva lärarexamen bortfaller ledighet för förberedelse till examen. Enligt nuvarande stadgor (SF § 17 och SS § 17) är elevernas deltagande i morgonandakten obligatoriskt. I skrivelse till Konungen den 1 juli 1949 anhöll skolöverstyrelsen om bemyndigande att på därom av rektor vid folkeller småskoleseminarium efter kollegiets beslut gjord framställning medgiva, att morgonandakten gjordes frivillig eller ordnades på ett mera fritt sätt än dittills hade skett. Den 22 juli 1949 erhöll skolöverstyrelsen bemyndigande att medgiva seminarier, som därom gjort framställning, rätt att försöksvis göra vissa av veckans morgonandakter frivilliga och andra obligatoriska. Sedan från åtskilliga seminarier framställts önskemål om mera preciserade bestämmelser, föreskrev överstyrelsen den 30 augusti 1950, att från och med läsåret 1950/51 antalet obligatoriska morgonandakter tills vidare fick inskränkas till minst två i veckan. Efter kollegiets hörande ägde rektor att besluta, i vilken omfattning övriga morgonandakter skulle vara obligatoriska eller frivilliga eller helt inställas. Sedan läsåret 1950/51 har seminarierna i allmänhet anordnat två obligatoriska morgonandakter per vecka. I den allmänna diskussionen kring morgonandakternas anordnande i skolorna har emellertid under senare år önskemål framställts om slopandet av de obligatoriska andaktsstunderna. I skrivelse till skolöverstyrelsen den 24 oktober 1955 har också vissa av ledamöterna i kollegiet vid folkskoleseminariet i Luleå framställt samma önskemål beträffande morgonandakterna vid seminarierna. Sedan utredningen övervägt frågan, har den funnit det bäst överensstämma med vad som bl. a. i anvisningar till Undervisningsplan för rikets folkskolor framhålles om neutralitet i religiösa frågor (a. a. s. 10 f.), att morgonandakternas karaktär av ett obligatoriskt åliggande för eleverna slopas. Vid undervisningen i kristendomskunskap bör de metodiska problem, som hör samman med morgonandaktens anordning i folkskolan, tagas upp till behandling. Under förutsättning att utredningens förslag till omläggning av den praktiska utbildningen genomföres, kommer eleverna att under sammanhängande perioder dag för dag närvara vid och så småningom själva leda morgonandakterna i övningsskolan. I själva verket torde elevernas deltagande i dessa morgonandakter bli av i det närmaste lika stor omfattning som det nuvarande obligatoriska deltagandet i seminariets morgonandakter.

304 Utredningen vill också framhålla, att vid seminarierna förekommande föreningar med ideellt och kristligt program bör beredas möjlighet att tillsammans med intresserade lärare anordna helt frivilliga morgonandakter för eleverna.

16 § Innehållet i denna paragraf överensstämmer i huvudsak med SF § 18 och SS § 18. Med hänsyn till koncentrationsläsning, den praktiska lärarutbildningens anordnande m. m. anser utredningen, att större frihet bör lämnas vid uppgörandet av arbetsordningen, varför nuvarande mom. 2 uteslutits. Minimitiden för måltidsrast har nedskurits närmast med tanke på seminarierna i de större städerna. 17 § Denna paragraf motsvarar SF § 19 och SS § 19. Då det ofta kan vara lämpligt att förrätta upprop med varje klassavdelning för sig, har en omredigering gjorts. 18 § Paragrafen motsvarar SF § 20 och SS § 20. Enligt utredningens bestämda uppfattning är det nödvändigt, att så stor del av läsåret som möjligt användes till studier. Utredningen anser det därför mindre lämpligt, att det i stadgan föreskrives, att årsavslutning skall hållas före inträdesprövningen. Redan nu förlägges undervisning i brandskydd och olycksfallsvård till tiden för inträdesprövningen. Möjligheten bör hållas öppen att förlägga viss undervisning till denna tid. Det bör därför lämnas seminarierna frihet att förlägga årsavslutningen till lämplig tidpunkt vid slutet av vårterminen. Då utredningen föreslår, att inspektoraten avskaffas, bör lämpligen rektor bestämma tid för årsavslutningen. 19 § Denna paragraf överensstämmer med SF § 21 och SS § 21. 20 § Paragrafen motsvarar SF § 22 och SS § 22. Beträffande motiven för paragrafen hänvisas till framställningen på s. 203 och Del I s. 84. 21 § Denna paragraf motsvarar SF § 23 och SS § 23. I 1 mom. har ansökningstiden förkortats från 10 maj till 30 april beträffande treårig och fyraårig linje och från 1 augusti till 10 juli beträffande

305 tvåårig linje för att ge seminariernas expeditioner mer tid att förbereda intagningen. Jämför även kungl. brev den 10 januari 1957, vari föreskrives, att under år 1957 ansökning om inträde skall ingivas senast den 30 april respektive den 10 juli. Med hänsyn till att intygen rörande sökandens uppförande erfarenhetsmässigt knappast torde ha någon funktion att fylla, har utredningen inte medtagit någon bestämmelse härom. För att bespara sökandena besvär och kostnader samt även för att minska läkarnas arbetsbörda har utredningen ansett det tillfyllest, att sökande på detta förberedande stadium bifogar en egen förklaring angående sitt hälsotillstånd. Utredningen vill erinra om det stora antalet sökande till seminarierna som ofta mångdubbelt överstiger det antal, som kan antagas. 1 detta sammanhang vill utredningen erinra om att provinsialläkaren K. E. Ramqvist i skrivelse till skolöverstyrelsen framfört vissa synpunkter rörande skyldigheten för, bland andra, inträdessökande till seminarium att förete läkarintyg. Denna skrivelse har sedermera överlämnats till utredningen. Genom vad utredningen föreslagit i denna paragraf, torde de i skrivelsen framförda önskemålen i huvudsak ha vunnit beaktande. 2 mom. d) och e) har utformats enligt 7 § kungörelsen den 13 april 1956 (nr 138) med vissa bestämmelser angående lärarhögskolan i Stockholm. 22 § Paragrafen motsvarar SF § 24 och SS § 24. Det stora flertalet förklaringar angående hälsotillstånd torde kunna granskas av rektor ensam utan biträde av seminarieläkaren. I 2 mom. har utredningen infört föreskrift om att sökande, som enligt 27 eller 30 §§ befunnits böra vinna inträde, skall inom viss tid förete läkarredogörelse. Vidare stadgas här om seminarieläkarens befattning med dessa läkarredogörelser. 23 §

Vid lärarhögskolan i Stockholm kan rektor avvisa sökande, som redan på grund av ansökningshandlingarna kan förutses inte bli intagen. Denna möjlighet att på ett tidigt stadium gallra bland de sökande finns inte enligt gällande stadga. Då antalet sökande till seminarierna länge varit avsevärt större än det antal, som kunnat intagas, skulle ett avvisningsförfarande i hög grad minska seminariernas arbetsbörda och även förorsaka många sökande mindre besvär och kostnader. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att seminarierna i detta avseende likställes med lärarhögskolan. Paragrafen har utformats enligt 8 § kungörelsen den 13 april 1956 med vissa bestämmelser angående lärarhögskolan i Stockholm. Enligt nyssn ä m n d a kungl. brev den 10 januari 1957 kan här nämnda avvisningsförfararande tillämpas även vid intagning i seminarierna under år 1957. 20

306 24 § Denna paragraf motsvarar SF § 25 och SS § 25. Som framgår av motiveringen för 18 §, anser utredningen det kunna ifrågasättas, om årsavslutningen städse bör förrättas före inträdesprövningen. Med anledning härav torde det inte längre böra föreskrivas, att någon viss tid må förflyta mellan årsavslutningen och dagen för inträdesprövningens början. Då antalet sökande med avgångsbetyg från enhetsskolans klass 9 g och 9 a kommer att öka år från år, har utredningen funnit det lämpligt att i denna paragraf medtaga en hänvisning till bestämmelserna angående dessa betygs meritvärde. För det skriftliga provet i engelska har medgivits en tid av tre timmar eller samma tid, som medgives vid dylikt prov i realexamen. Beträffande motiven i övrigt för paragrafen hänvisas till framställningen på s. 203 och Del I s. 84 ff. 25 § Paragrafen motsvarar SF § 26 och SS § 26. Beträffande motiven hänvisas till framställningen på s. 204 och Del I s. 84 ff. 26 §

Denna paragraf motsvarar SF § 27 och SS § 27. Utredningen vill begränsa antalet underkända ämnen till endast ett, alltså antingen ett läroämne eller ett övningsämne. Denna ståndpunkt motiveras med att det visat sig svårt för elever med underkända inträdesprov att under seminarietiden kompensera dessa brister utan att åsidosatta de egentliga seminariestudierna. 27 § Paragrafen motsvarar SF § 28 och SS § 28. Utredningen har inte funnit det av behovet påkallat, att en gymnastiklärare alltid deltager i intagningskollegiet, varför någon bestämmelse härom inte medtagits. 3 mom. har utformats enligt 10 § fjärde stycket kungörelsen den 13 april 1956 med vissa bestämmelser angående lärarhögskolan i Stockholm. I 22 § stadgas, att sökande, som enligt denna paragraf befunnits behörig att intagas, inom viss tid skall förete läkarredogörelse. Med anledning härav har utredningen funnit det lämpligt, att rektor äger besluta, vilka sökande som skall intagas. Givetvis skall rektor härvid följa den av kollegiet uppgjorda turordningen. Bestämmelser härom har intagits i 4 mom. 28 §

Denna paragraf motsvarar SF § 29. Beträffande motiven för paragrafen hänvisas till framställning på s. 207 och Del I s. 89.

307 29 § Paragrafen motsvarar SF § 30. Inträdesfordringarna till tvåårig folkskollärarlinje är beträffande läroämnena utformade enligt kungl. brev den 3 juni 1955 angående villkor för inträde i studentlinjes första klass vid folkskoleseminarierna fr. o. m. år 1957 (avser sådan studentexamen eller fyllnadsprövning, som grundas på 1954 års kursplaner för gymnasiet). Beträffande denna paragraf hänvisas i övrigt till framställningen på s. 207 och Del I s. 89. 30 §

Denna paragraf motsvarar SF § 31. Beträffande motiven hänvisas till vad ovan anförts under 27 §. 31 § Paragrafen överensstämmer med SF § 32 och SS § 29. I 2 mom. har bestämmelsen om högre lärarinneseminariet i Stockholm uteslutits. 32 §

Paragrafen överensstämmer med SF 33 § och SS 30 §. 33 §

Denna paragraf överensstämmer med SF § 34 och SS § 31. Utredningen har emellertid funnit det lämpligt, att rektor och icke kollegiet äger besluta om sådan intagning, som avses i 2 mom. Rektor skall därvid följa den av kollegiet enligt 27 och 30 §§ uppgjorda turordningen. 34 § Paragrafen motsvarar SF § 36 och SS § 33. I kungl. brev den 22 juli 1949 har skolöverstyrelsen bemyndigats att bland annat medgiva, att höstterminsbetygen försöksvis från och med läsåret 1949/50 avskaffas i samtliga klasser vid visst folk- eller småskoleseminarium. Vidare kan överstyrelsen medgiva, att vitsorden i uppförande och ordning försöksvis inte medtages i terminsbetygen samt att betyg i undervisningsskicklighet inte ges i klass II*. Enligt vad utredningen inhämtat, har erfarenheterna av försöken med dessa anordningar övervägande varit goda. Utredningen anser det därför lämpligt, att bestämmelser härom intages i själva stadgan. Utredningen föreslår emellertid, att höstterminsbetygen i högsta klassen bibehålles, då det är önskvärt, att eleverna denna termin får kännedom om sin ställning. Beträffande vitsord över elevs uppförande och ordning föreslår utredningen, att kollegiet avgiver sådant vitsord vid slutet av varje termin. Vitsord över undervisningsskicklighet bör däremot endast bestämm a s vid slutet av varje termin i högsta klassen.

308 Med hänsyn till vad sålunda anförts, har bestämmelserna i de nuvarande stadgorna omredigerats. Beträffande betygsuttrycken för insikter och färdigheter föreslår utredningen, att det nuvarande uttrycket Otillräcklig utbytes mot Icke godkänd (jfr k k den 15 juni 1956 med vissa bestämmelser angående högre tekniska läroverk 23 § 2 mom.). Utredningen föreslår, att i ämnet modersmålet två vitsord skall avgivas, det ena i svensk skrivning, det andra i svenska språket och litteraturen. Enligt läroverksstadgan skall en sådan uppdelning av ämnet ske i realskolans två högsta klasser, i gymnasiet och i studentexamen. Det torde vara obestridligt, att för åtskilliga elever en dylik fördelning av vitsord kan vara stimulerande i studiearbetet. Sålunda kan en elev, som t. ex. uppnår endast tämligen medelmåttiga vitsord på sina skriftliga arbeten men däremot uppvisar goda resultat av sina språkliga och litterära studier, med den föreslagna ämnesdelningen få ett gott vitsord för sina insikter i svenska språket och litteraturen; för en annan elev kan betygssättningen på de båda olika ämnesdelarna bli den motsatta. På de tvååriga linjerna bör enligt utredningens uppfattning vitsord ges endast i svenska språket och litteraturen. Praxis beträffande längre skrivningar är nämligen mycket olika vid de olika folkskoleseminarierna. Då emellertid elever, utexaminerade på tvåårig linje, bör erhålla vitsord i svensk skrivning liksom elever, som avlagt examen på den fyraåriga och den treåriga linjen, bör till folkskollärarbetyget och småskollärarbetyget överföras det vitsord, som elev på tvåårig linje erhållit i svensk skrivning i studentexamen. I en del andra ämnen, t. ex. geografi och kemi, sker också ett överförande av vitsord från studentbetyget till folkskollärarbetyget. Enligt skolöverstyrelsens kungörelse den 6 september 1946 (nr 593) med anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av folk- och småskollärartjänster skall vid värdering av det i examen meddelade vitsordet för undervisningsskicklighet detta vitsord multipliceras med 10. Vitsordet för undervisningsskicklighet tillmätes sålunda en särskild betydelse vid tillsättande av lärartjänster. I praktiken har vidare AB tenderat att bli normalbetyg i folkskollärar-, respektive småskollärarexamen. Nuvarande stadgor har inga vitsord mellan a och AB respektive mellan AB och Ba. Då det i praktiken ofta förelegat behov av att i någon mån kunna sprida vitsorden, föreslår utredningen, att beträffande undervisningsskicklighet två nya uttryck införes, nämligen Med gott beröm godkänd (AB + = 2,2) och Med icke fullt beröm godkänd (AB — = 1 , 8 ) . Enligt utredningens uppfattning bör, även när det gäller folkskollärarlinjer, rektor ha rätt att deltaga i omröstning vid bestämmandet av vitsord över undervisningsskicklighet och icke såsom nu endast i händelse av lika röstetal fälla avgörandet.

309 I 4 mom. har utredningen föreslagit en något mildare formulering än i nuvarande mom. 3 andra stycket.

I detta sammanhang har utredningen funnit det lämpligt att behandla en framställning angående kontroll av metodikundervisningen och en skrivelse rörande meddelande av betyg i undervisningsskicklighet. I skrivelse den 11 juni 1954 har kollegiet vid folkskoleseminariet i Lund hos skolöverstyrelsen föreslagit, att vid seminarierna en viss kontroll av metodikundervisningens resultat bör ske, lämpligast på så sätt att för såväl flyttning inom seminariet som för godkännande i folkskollärarexamen skulle fordras vitsord om att vid seminariet meddelade kurser i allmän och speciell metodik blivit tillfredsställande inhämtade. Som skäl för sin framställning anför kollegiet den stora betydelse för lärarutbildningen, som måste tillmätas undervisningen i metodik, vilket förhållande icke på något sätt markeras i den nuvarande stadgans bestämmelser angående flyttning till högre klass eller godkännande i folkskollärarexamen. Sedan Kungl. Maj :t överlämnat nämnda skrivelse till utredningen att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag, får utredningen anföra följande. Det torde vara obestridligt, att man vid seminarierna under senare år kunnat märka en viss tendens att skärpa kunskapskontrollen genom förhör och skrivningar i de ämnen, i vilka vitsord skall avgivas i terminsbetyg och folkskollärarbetyg. Att under sådana förhållanden införa betygssättning i alla de olika grenar, som inrymmes i metodikundervisningen, kan icke utredningen finna tillrådligt. Det skulle öka det jäkt, som vid seminarierna understundom gjort studierna pressande på grund av alltför ofta återkommande deltentamina. Med hänsyn till den vikt, som med rätta tillmätes metodikundervisningen, anser utredningen det dock kunna vara lämpligt, att i den mån man vid seminarierna inför tentamensböcker, kollegiet må kunna besluta, att i vederbörande elevs tentamensbok göres en anteckning om att eleven på ett tillfredsställande sätt deltagit i genomgången av olika metodikkurser. Till utredningen har inkommit skrivelse den 25 januari 1957 från Seminariernas elevförbund med önskemål om införandet av enhetliga bestämmelser för meddelande till eleverna av betyg i undervisningsskicklighet efter avslutad undervisningsperiod. Elevförbundet uttalar i sin skrivelse en önskan, att elev i avgångsklass bör ha rätt att få veta det sammanfattande betyg, som satts på lektionerna, så snart undervisningsperioden är avslutad. Utredningen, som upptagit denna fråga till övervägande, har emellertid icke ansett sig k u n n a föreslå en sådan föreskrift. När det slutliga och sammanfattande betyget i undervisningsskicklighet fastställes vid läsårets slut, innebär det inte, att det sker efter en mekanisk sammanräkning av de olika delbetygen. Ofta kan en på olika sätt dokumenterad lämplighet för lärar-

310 yrket bli av betydelse, utan att den kommit till direkt uttryck i de siffermässiga delbetygen. Den kritik, som följer på en elevlektion eller en serie, bör givetvis vara så pass utförlig och klart formulerad, att eleven inte behöver sväva i tvivelsmål om hur hans prestation utfallit, vare sig han lyckats eller misslyckats. Såväl positiva som negativa sidor bör dragas fram och vad som erfordras av uppmuntran delges lektionshållaren. Att omedelbart fastställa ett betyg torde av flera skäl vara svårt. En handledare behöver tid för eftertanke och övervägande. Han måste sätta betyget så, att det står i relation till andra elevers prestationer under terminen. Ett betyg på en klasslärarövning k a n inte fastställas förrän efter konferens med de lärare, som handlett eleven, och ett betyg på en serieövning omfattande flera lektioner måste värderas på ett annat sätt än en enda gruppövningslektion. Skulle handledaren vara skyldig att omedelbart meddela eleven ett preciserat betyg, föreligger det alltid en risk, att han, om han tvekar mellan två betyg, av försiktighetsskäl väljer det lägre. Slutligen får ej heller förbises, att delgivandet av alla de delbetyg, som slutligen sammantagna utgör terminsbetyget, säkerligen skulle leda till ökat jäkt i arbetet vid seminarierna. Erfarenheten har också visat, att ett dylikt delgivande verkat störande på undervisningsarbetet. Under den praktiska lärarkursen för ämneslärare förekommer det inte heller, att några delbetyg meddelas lärarkandidaterna. 35 § Denna paragraf motsvarar SF § 37 och SS § 34. Med anledning av att utredningen föreslår, att terminsbetygen avskaffas, har termen terminslängd i 1 mom. utbytts mot betygslängd. Enligt ovannämnda kungl. brev den 22 juli 1949 kan skolöverstyrelsen medgiva, att vid visst seminarium tentamensböcker försöksvis införes. Möjligheten att använda tentamensbok bör enligt utredningens mening bibehållas. Dock bör det överlämnas åt vederbörande kollegium att besluta härom. I 2 mom. sista stycket har införts vissa bestämmelser angående vitsord i uppförande och ordning avgivet under termin, då elev icke erhåller betyg. Utredningen har bland annat funnit det lämpligt, att elev alltid underrättas, om han häri tilldelats annat vitsord än Mycket gott eller Mycket god. 36 §

Paragrafen överensstämmer med SF § 38 och SS § 35. Utredningen anser dock, att för flyttning alltid skall fordras godkänt vitsord i gymnastik med lek och idrott ämnesgrenen insikt. Då vitsord i undervisningsskicklighet enligt 34 § bestämmes först i högsta klassen, kan bestämmelserna i nuvarande mom. 3 utgå.

311 37 § Paragrafen överensstämmer i stort sett med SF § 39 och SS § 36. Sista meningen har fått en något allmännare formulering. 38 § Denna paragraf motsvarar SF § 40 och SS § 37. Utredningen har funnit det rimligt, att den i 2 mom. a) angivna tiden utsträckes till två läsår. 39 § Paragrafen överensstämmer i huvudsak med SF § 41 och SS § 38, dock med vissa ändringar av formell art eller i förtydligande syfte. 40—42 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 42—44 och SS §§ 39—41. Utredningen har inte medtagit någon bestämmelse om skyldighet för elev att biträda bibliotekarie och vederbörande lärare i skötande och vård av bibliotek och materiel (SF § 44 mom. 1 och SS § 41 mom. 1). Utredningen anser nämligen, att seminariearbetet är så hårt, att elev inte bör åläggas dylika uppgifter. 43 § I denna paragraf har införts vissa bestämmelser om elevkåren och dess representation. I skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har seminariernas elevförbund i oktober 1956 gjort framställning om obligatoriskt medlemskap i respektive seminariums elevkår. Denna skrivelse har sedermera överlämnats till utredningen. Sedan länge har de studerande vid universitet och högskolor varit skyldiga att tillhöra vederbörande studentkår. Utredningen föreslår, att en liknande skyldighet införes även vid seminarierna. Genom elevrådet k a n eleverna effektivt framföra sina synpunkter och önskemål. Härigenom skapas tillika ett mera officiellt kontaktorgan för eleverna. De nuvarande bestämmelserna om ordningsmän i SF § 45 och SS § 42 har utbytts mot föreskrifter om förtroendeman för varje klassavdelning. 44 och 45 §§ För att tillgodose kravet på ökat rättsskydd inom seminariernas jurisdiktion har utredningen i dessa paragrafer intagit regler om disciplinärt förfarande beträffande eleverna motsvarande dem, som infördes vid läroverken 1954. Dessa bestämmelser ersätter de nuvarande i SF §§ 46—49 och SS §§ 43—46. Genom den nya lydelsen torde även vikten av hänsynstagande till orsakerna till dåligt uppförande av elev och av adekvat behandling av eleverna tydligare komma till uttryck.

312 I 45 § 2 mom. har utredningen medtagit en bestämmelse om att elev äger påfordra närvaro av medlem av elevrådet eller annan medlem av elevkåren och den lärare han önskar. Paragraferna har utformats i enlighet med innehållet i SL §§ 53 och 54 samt kungörelsen den 15 juni 1956 med vissa bestämmelser angående högre tekniska läroverk 35 och 36 §§. 46—50 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 50, 55, 52, 53 och 54 samt SS §§ 47, 52, 49, 50 och 51. Paragraferna har närmast utformats i enlighet med SL § 55: 1; §§ 59, 62, 63 och 64. 51—58 §§ I ovannämnda kungl. brev den 22 juli 1949 har skolöverstyrelsen bemyndigats att på framställning av vederbörande seminarium medgiva, att skriftliga och muntliga prov i folk- och småskollärarexamen försöksvis avskaffas. Examen har sålunda kommit att omfatta enbart undervisningsprov. I praktiken torde emellertid dessa undervisningsprov inte ha någon egentlig funktion. Med anledning härav föreslår utredningen, att samtliga prov i examen avskaffas. Enligt utredningens förslag skulle examen alltså endast komma att bestå i att vederbörande elev erhåller sitt examensbetyg. Lämpligen bör överlämnandet av examensbetygen förläggas till årsavslutningen. Därest alla examensprov avskaffas, kommer seminariernas arbetsbörda att minska under slutet av vårterminen. Genom att slopa provet i undervisningsskicklighet kominer vidare övningsskolan att få en välbehövlig avlastning. Genomsnittligt kan man räkna med att den nya formen av examen medför en tidsvinst av ungefär en vecka för seminariet och övningsskolan. 51 och 52 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF § 62 och SS § 59. Enligt kungl. brev den 26 oktober 1951 äger skolöverstyrelsen tills vidare pröva och avgöra ärenden angående anordnande av examen på annan tid än som föreskrives i stadgorna (SF § 56: 1 och SS § 53: 1). Denna möjlighet bör enligt utredningen bibehållas, men bestämmelserna därom torde intagas i själva stadgan. Då enligt utredningens förslag varken enskilt arbete eller hushållsgöromål skall förekomma vid seminarierna, har bestämmelser härom inte medtagits. Det har emellertid ansetts lämpligt föreskriva, att vitsord icke skall givas i kompletteringskursen i hushållsgöromål. Beträffande 52 § 4 mom. hänvisas till skolöverstyrelsens cirkulär den 14 december 1948.

313 53 § Paragrafen motsvarar SF § 63 och SS § 60. I likhet med vad som föreslagits under 36 § anser utredningen, att samtliga elever även i examen skall ha godkänt vitsord i gymnastik med lek och idrott ämnesgrenen insikt. De nuvarande bestämmelserna angående kompensation i vitsord har utelämnats (SF § 6 3 : 4 sista meningen och SS § 5 9 : 4 sista meningen). Seminarierna bör nämligen ha större frihet att avgöra, vilka elever som skall godkännas i examen, och icke vara bundna av vissa matematiska regler. 54 § Paragrafen motsvarar SF § 64 och SS § 61. 55—57 §§ Dessa paragrafer överensstämmer i stort sett med SF §§ 65—67 och SS §§ 62—64. Enligt nuvarande bestämmelser kan efterprövning endast avläggas en gång i varje ämne och en gång i undervisningsskicklighet. Dessa bestämmelser finner utredningen alltför stränga. Studerande vid universitet kan sålunda i allmänhet påfordra efterprövning ett flertal gånger, liksom den som avlagt godkänd studentexamen äger rätt att undergå ett obegränsat antal fyllnadsprövningar. Med anledning härav föreslår utredningen, att bestämmelserna om antalet efterprövningar slopas. Däremot anser utredningen, att minimitiden mellan avlagd examen och efterprövning i undervisningsskicklighet bör utsträckas till tre år, varigenom vederbörande lärare bör kunna få större erfarenhet. Beträffande 4 mom. (SF § 66: 4 och SS § 63: 4) föreslår utredningen, att vid bestämmandet av vitsord över undervisningsskicklighet särskilt protokoll skall föras. I 57 § har införts de nya belopp, som enligt kungl. brev den 6 juni 1957 skall tillämpas från och med den 1 juli 1957. Vid treårig småskollärarutbildning föreligger enligt utredningen icke längre någon anledning att bibehålla de nuvarande olika anmälningsavgifterna för efterprövning efter folkskollärar- och småskollärarexamen. I förslaget har därför inte medtagits några alternativa belopp. 58 § Motsvarande bestämmelser finnes nu beträffande efterprövning i undervisningsskicklighet i SF § 67: 3 sista meningen och SS § 63: 3 sista meningen. 59—69 §§ I utredningens förslag till bestämmelser angående övningsskolan har i större utsträckning än i nuvarande stadgor hänvisning skett till föreskrifterna i folkskolestadgan (SF § 81, SS § 78 samt stadgeförslaget 69 §).

314 Stadgeförslaget avser främst de s. k. interna övningsskoleklasserna. Beträffande de s. k. externa övningsskoleklasserna har utredningen sammanfört vissa bestämmelser i en särskild kungörelse. Seminariestadgans bestämmelser skall dock gälla för de externa övningsskoleklasserna i den omfattning, som angives i denna kungörelse. Efter tillkomsten av skolstyrelselagen bör termerna skolråd och folkskolestyrelse utbytas mot termen skolstyrelse. 59 § Paragrafen motsvarar SF § 68 och SS § 65. Då numera även klasser i folkskolan normalt utnyttjas för den praktiska lärarutbildningen, anser utredningen, att detta bör framgå av stadgan. Beträffande innehållet i övrigt i denna paragraf hänvisas till framställningen på 254 ff. och Del I s. 133 ff. 60 §

Denna paragraf motsvarar SF § 69 och SS § 66. Som framhållits i kommentaren till 1 §, är begreppen småskola och folkskola inte längre entydiga, varför övningsskolans omfattning bör anges på sätt utredningen föreslagit. Enligt utredningens bestämda uppfattning bör övningsskolan i princip omfatta en enhetsskola med klasserna 1—9, med hänsyn till att såväl folkskollärar- som småskollärarutbildning kommer att finnas vid nästan alla seminarier. Vid seminarier med enbart småskollärarutbildning kommer i främsta rummet klasserna 1—3 att erfordras. Utredningen finner det emellertid önskvärt, att vid dylikt seminarium den interna övningsskolan eller i vart fall de externa övningsskoleavdelningarna påbygges med ytterligare någon klass. Bestämmelsen i SF § 69: 2 och SS § 66: 2 har överförts till 4 § i förslaget. Lärjungeantalet i övningsskoleklasserna har i allmänhet varit lägre än normalt i folkskoleklasserna. Praxis har varit omkring 25 lärjungar per klassavdelning. Detta har framförallt betingats av pedagogiska skäl. Några bestämmelser angående antalet lärjungar i övningsskoleklasserna finns inte i nu gällande stadgor. Utredningen har emellertid funnit det önskvärt, att en föreskrift härom intages i stadgan, varför ett nytt 2 mom. införts. Jämför även motiveringen till 8 § i förslaget till kungörelse angående externa övningsskoleklasser. Beträffande motiven för denna paragraf hänvisas vidare till framställningen på s. 275 och Del I s. 141. 61—65 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 70—73 och § 74: 1 samt SS §§ 67—70 och § 7 1 : 1 . Beträffande 63 § har här benämningen klasskonferens införts.

315 66 § Paragrafen motsvarar SF § 77 och SS § 74. Utredningen har funnit det lämpligt att här införa ett nytt moment motsvarande 12 § 1 mom. i förslaget. Med hänsyn till bibliotekets centrala ställning i övningsskolan har utredningen ansett det nödvändigt att i 2 mom. närmare precisera, vad övningsskolans bibliotek bör omfatta. 67—69 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 78, 80 och 81 samt SS §§ 75, 77 och 78. 70 §

Paragrafen motsvarar SF § 82 och SS § 79. Beträffande förteckningen på ordinarie lärare i 1 mom. har utredningen för undvikande av missförstånd funnit det lämpligt att endast medtaga vederbörande tjänstebeteckningar. I detta sammanhang har utredningen övervägt att i stadgan införa den för övningsskollärarna oftast använda titeln seminarielärare. Utredningen har emellertid efter en viss tvekan funnit, att den nuvarande officiella tjänstetiteln bör kvarstå. Utredningen har övervägt, huruvida behov föreligger vid samseminarierna och de kvinnliga seminarierna av sådan kvinnlig tillsynslärare eller kvinnlig sakkunnig, varom talas i SL § 119 mom. 3. Emellertid har utredningen inte ansett, att dylika förordnanden behöver införas vid seminarierna. 71 § Denna paragraf motsvarar SF § 83 och SS § 80. Paragrafen har utformats i enlighet med SL § 121. Bestämmelsen angående semester för lärare i trädgårdsskötsel har inte medtagits (jfr framställningen s. 282). 72 § Paragrafen motsvarar SF § 84 (SS § 81). Då enligt utredningens förslag samtliga ordinarie ämneslärare skall ha lektorskompetens, har i 2 mom. sista stycket inte medtagits någon hänvisning till behörighetsbestämmelserna för adjunkt vid småskoleseminarium. Utredningen har funnit det lämpligt att i stadgan införa bestämmelser om anställning av extra ordinarie övningsskollärare även vid folkskola. Med anledning härav har 3 mom. första stycket fått sådan utformning, att det avser extra ordinarie övningsskollärare såväl vid seminarium som vid folkskola. I 3 mom. har vidare bestämmelsen om extra ordinarie lärare i trädgårdsskötsel uteslutits. (Se framställningen s. 282.)

316 73—75 §§ Dessa paragrafer överensstämmer med SF §§ 86—88 och SS §§ 83—85. 76 §

Paragrafen motsvarar SF § 89. Endast mindre ändringar av formell art har gjorts. 77 §

Denna paragraf överensstämmer med SF § 90 (SS § 86). 78 §

Första stycket överensstämmer med SF § 91 mom. 1. (SS § 87 mom. 1). Andra stycket har utformats i enlighet med SL § 128 andra stycket. 79 § Denna paragraf är ny och har utformats i enlighet med SL § 129. 80 §

Paragrafen motsvarar SF § 92 mom. 1 och mom. 2 första och andra styckena samt SS § 88 mom. 1 och mom. 2 första och andra styckena. Endast en viss modernisering av texten har verkställts. 81 § Denna paragraf motsvarar SF § 93 och SS § 89. Uttrycket »leda seminarieelevernas undervisningsövningar» har ersatts med det något vidare begreppet »medverka i den praktiska lärarutbildningen». 82 §

1—6 och 8 mom. motsvarar SF § 94 mom. 1, 2, 4—7 och 9 (SS § 90) samt 7 mom. SF § 96 (SS § 92). Enligt kungl. brev den 24 maj 1957 må skolöverstyrelsen efter framställning i varje särskilt fall medgiva rektor vid folkskoleseminarium den lättnad i eller befrielse från undervisningsskyldighet, som kan befinnas påkallad av arbetet med organiserandet och ledandet av seminariet. F r å n skolöverstyrelsen har utredningen inhämtat, att under läsåret 1956/57 ingen rektor vid folkskoleseminarierna haft högre tjänstgöringsskyldighet än fyra veckotimmar samt ingen rektor vid småskoleseminarium högre än åtta veckotimmar. Med anledning härav bör 1 mom. få den föreslagna lydelsen. Som en följd av förslaget torde någon motsvarighet till SF § 94 mom. 8 inte erfordras. I prop. 1957: 183, s. 9, föreslås bland annat, att med heltidstjänst i läroämnen på seminariestadiet skall vara förenad en undervisningsskyldighet av lägst 18 veckotimmar. I medeltal bör undervisningsskyldigheten på heltidstjänst omfatta 21 veckotimmar, dock att vid folkskoleseminarium där

317 egentlig lärarkurs är anordnad, medeltalet skall utgöra 20,5 veckotimmar. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda erforderliga anvisningar. Med hänsyn härtill bör 2 och 8 mom. ändras på sätt framgår av stadgeförslaget. Såsom närmare framgår av framställningen på s. 282, anser utredningen det icke längre erforderligt med ordinarie lärare i trädgårdsskötsel. Som en följd härav har några bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet för sådan lärare icke medtagits (se SF § 94 mom. 3 och § 95 samt SS § 91). I samband med förslaget till 82 § 5 och 8 mom. har utredningen diskuterat frågan, hur materielen i övningsskolan lämpligen skall förvaltas. Denna materiel är nämligen numera av stor omfattning och kräver mycket tid, onl den skall rätt vårdas, särskilt med tanke på det stora antal lärare och elever, som dagligen måste begagna sig därav. Vidare representerar materielen betydande värden. Det är därför önskvärt, att någon av lärarna i övningsskolan närmast ansvarar för övningsskolans materielförråd och vården därav samt går rektor tillhanda därmed. För detta arbete bör ifrågavarande lärare kompenseras genom nedsättning av undervisningsskyldigheten i enlighet med 8 mom. 83 och 84 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 97 och 98 samt SS §§ 93 och 94. I 83 § har utredningen funnit det lämpligt att i enlighet med SL § 132 mom. 5 utbyta ordet skola mot böra. 85 § 1 och 2 mom. motsvarar SF § 99 och SS § 95. I l mom. har utredningen infört skyldighet för vederbörande lärare att även förteckna undervisningsmaterielen. Med anledning härav har utredningen funnit det lämpligt att slopa den rektor nu formellt åliggande direkta skyldigheten att föra förteckning över all seminariets egendom. Se kommentaren till 98 §. En nyhet är även de i detta moment införda bestämmelserna om institutionsföreståndares skyldigheter. Bestämmelser härom har hittills saknats. Då utredningen anser det viktigt, att gymnastikredskapen kontinuerligt besiktigas, har 2 mom. erhållit ny lydelse. I 3 mom. har medtagits vissa bestämmelser angående utlåning av undervisningsmateriel m. m. Momentet har utformats i enlighet med SL § 137 mom. 2. 86 § Paragrafen motsvarar SF § 100 (SS § 96). 1 mom. har utformats i enlighet med SL § 138 mom. 1. 87 §

Denna paragraf motsvarar SF § 101 och SS § 97. Utredningen har funnit det lämpligt att i denna paragraf endast medtaga bestämmelser om klassföre-

318 ståndare i seminarieklasserna. Med anledning härav har beträffande övningsskolan i 3 mom. införts en hänvisning till tillämpliga delar av föreskrifterna i folkskolestadgan. Se kommentaren till 59—69 §§. Då utredningen inte funnit det av behovet påkallat med så utförliga bestämmelser angående klassföreståndarens kontroll av eleverna som i nuvarande stadgor, har motsvarande bestämmelser i förslaget avsevärt förenklats. Någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen, att vid manligt seminarium manlig lärare bör utses till klassföreståndare och vid kvinnligt seminarium kvinnlig lärare, har inte medtagits, då utredningen i princip anser, att samtliga seminarier bör vara samseminarier. 88 § Paragrafen överensstämmer med SF § 92 mom. 3 samt SS § 88 mom. 3. 89 och 90 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 102 och 103 samt SS §§ 98 och 99. I 89 § har utredningen velat betona, att rektor särskilt skall söka främja den praktiska lärarutbildningen. 90 § 1 mom. har utformats med SL § 140 mom. 1 som förebild. Med den formulering 2 mom. fått i förslaget, kommer momentet att avse försummelser och överträdelser från samtliga befattningshavares sida och icke såsom nu enbart från lärares sida. Jämför även 149 § och kommentaren till denna. I 3 mom. har bestämmelse införts, att rektor skall samråda med elevrådet. Se 43 § jämte kommentar. I 5 mom. har utredningen funnit det lämpligt att även medtaga seminariesköterskan. Beträffande 6 mom. bör observeras, att i avtalet mellan Kungl. Maj:t och Kronan samt Stockholms stad angående den till lärarhögskolan i Fredhäll knutna övningsskolan eleverna vid denna skola på stadens bekostnad åtnjuter samma sociala förmåner som övriga elever i enhetsskolor i Stockholm. 91 § Till denna paragraf har överförts de nuvarande föreskrifterna i SF § 5 andra stycket och SS § 5 andra stycket. 92 § Denna paragraf är ny och har utformats i enlighet med SL § 151. 93 § Paragrafen motsvarar SF § 104 och SS § 100. I 1 mom. har införts en bestämmelse om tjänstgöringsintyg och i 2 mom. vissa föreskrifter angående förteckning och förvaring av betyg och intyg. Tilläggen har utformats i enlighet med SL § 141 mom. 1 andra stycket och mom. 2. Bestämmelserna om tjänstgöringsbetyg för rektor har överförts till 148 § i förslaget.

319 94 och 95 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 105 och 106 samt SS §§ 101 och 102. Tiden för katalogens utdelning har i 95 § fastställts till en bestämd tid, nämligen före den 1 oktober. 96 § Paragrafen motsvarar SF § 107 och SS § 103. 1)—3) har utformats i enlighet med SL § 147 mom. 1 a ) — c ) . Då utredningen föreslår, att inspektoratet vid seminarierna avskaffas, har någon motsvarighet till nuvarande mom. 10 inte medtagits. Enligt vad utredningen erfarit, har det visat sig värdefullt för ett seminarium att ha tillgång till andra seminariers arbetsordning. Med anledning härav har i 10 mom. införts en föreskrift om skyldighet att tillställa övriga seminarier denna. 97—99 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 108—110 och SS §§ 104—106. Beträffande 98 § har bland förslagsställarna även medtagits eleverna. Bestämmelserna i förutvarande mom. 2 har flyttats till 85 §. Jämför motiveringen till denna paragraf. Med anledning av penningvärdets förändring bör det i nuvarande 4 mom. angivna beloppet höjas till 500 kronor. 100 § Paragrafen motsvarar SF § 111 och SS § 107. Utredningen har funnit det lämpligt, att inspektorsinstitutionen avskaffas vid seminarierna. Med anledning härav måste den i 1 mom. föreskrivna inventeringen verkställas av annan myndighet. Efter närmare överväganden har utredningen funnit den enklaste lösningen vara, att vederbörande länsstyrelse utser någon att verkställa inventering. Vid seminarium, som ej är beläget i residensstad, bör länsstyrelsen kunna utse lämplig person på seminarieorten. 101 § Denna paragraf motsvarar SF § 112 och SS § 108. Utredningen har emellertid funnit det lämpligt att här införa lika utförliga föreskrifter angående biträdespersonal på rektorsexpeditionen som i SL § 149. För närvarande regleras i paragrafen behandlade frågor genom kungl. brev den 27 mars 1954. 102 § Paragrafen överensstämmer med SF § 166 och SS § 160. Enligt utredningen bör paragrafen placeras bland föreskrifterna angående rektors ämbete. 103 § Denna paragraf motsvarar SF § 113 och SS § 109. I 2 mom. anser utredningen det lämpligare föreskriva, att överläggning skall röra frågor, som

320 angår folkskoleseminarierna, och icke såsom i de nuvarande stadgorna folkundervisningen. 104 § Utredningen har funnit sig böra förorda, att de nuvarande bestämmelserna i SF § 85 (SS § 82) överföres till avsnittet angående rektors ämbete. 105 och 106 §§ Paragraferna motsvarar SF §§ 114 och 115 samt SS §§ 110 och 111. Bestämmelserna angående katalog i 106 § 1 mom. b) har utformats i enlighet med SL § 156 a ) . I samma paragraf 1 mom. i) har stadgandet om låntagares ansvar gjorts något utförligare. I 2 mom. har benämningen biblioteksskötsel utbytts mot bibliotekskunskap. Då det på sina ställen kan vara lämpligt att anförtro undervisningen i bibliotekskunskap åt någon utomstående, t. ex. någon vid bibliotek anställd person, har i 2 mom. införts en bestämmelse härom. 107—109 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 116—117 a och SS §§ 112—113 a. Då det synes sannolikt, att även heltidsanställda skolsköterskor kommer att knytas till seminarierna — senast i anslagsäskandena för budgetåret 1958/59 har skolöverstyrelsen gjort framställning härom — har i 107 § medtagits bestämmelser om dylik sköterska. Paragrafen har i stort sett utformats i enlighet med SL § 157 mom. 1, 2 och 4. Till 107 § 3 mom. har vidare överförts de i kungl. brev den 6 juni 1957 meddelade bestämmelserna angående deltidsanställd seminariesköterskas tjänstgöringsskyldighet. Beträffande 108 § 2) förordar utredningen, att alla lärjungar skall undersökas av seminarieläkaren vartannat år. Enligt utredningen bör seminarieläkaren ha möjlighet att förlägga sin mottagning utanför seminariet. En bestämmelse härom har därför intagits i 3). 1 9 ) har införts ett nytt stycke angående lärarkandidater. Detta stycke har utformats i enlighet med SL § 158 mom. 1 g). Slutligen har 20) utformats i enlighet med sistnämnda paragraf mom. 1 n ) . Beträffande 109 § har a)—c) utformats i enlighet med SL § 158 mom. 3 a ) — c ) . Utredningen har nämligen funnit de nuvarande föreskrifterna något knapphändiga. 110 § Denna paragraf motsvarar SF § 92 mom. 2 tredje stycket och SS § 88 mom. 2 tredje stycket. Då paragrafen emellertid angår samtliga befattningshavare vid seminariet, har utredningen ansett det lämpligare, att den överföres hit.

321 111 § Utredningen har ansett det lämpligt, att föreskrifterna angående vaktmästare och värmeskötare placeras på detta ställe i stadgan. Paragrafen motsvarar SF § 131 och SS § 127. Författningsrummet har utformats i enlighet med SL § 159, varigenom 3 mom. tillkommit. Då utredningen i 149 § infört en allmän hänvisning till allmänna verksstadgans bestämmelser om åtal och disciplinär bestraffning samt föreslagit, att befogenhet, som avses i dessa bestämmelser, skall utövas av skolöverstyrelsen, har någon motsvarighet till nuvarande föreskrifter om rektors disciplinära myndighet inte medtagits. 112—117 §§ Bestämmelserna angående kollegium motsvarar i stort sett SF §§ 118— 123 och SS §§ 114—119. Bland ledamöterna i kollegiet i 112 § 1 mom. har utredningen inte medtagit aspiranter. Vid seminarierna bör nämligen enligt utredningens bestämda uppfattning endast tjänstgöra fullt utbildade lärare med tillräcklig egen erfarenhet av undervisning. Vidare kan det knappast anses lämpligt, att aspirant skall kunna deltaga i principiella beslut angående lärarutbildningen. Då seminarieläkaren inte torde deltaga i kollegiesammanträdet för behandling av schemaförslaget, har bestämmelser om att kalla honom till detta sammanträde uteslutits i 3 mom. Beträffande övriga i momentet särskilt omnämnda frågor förordar utredningen, att seminarieläkaren skall deltaga i kollegiets överläggningar och beslut och icke såsom nu endast kallas att närvara. I 5 mom. har orden lärare och seminarieläkare utbytts mot det vidare begreppet befattningshavare. Då det måste anses önskvärt, att deltagare i kollegiesammanträde iakttar diskretion beträffande det, som förekommit under överläggningarna, har en bestämmelse därom införts i 6 mom. Av hänsyn till elevernas enskilda förhållanden, t. ex. i fråga om uppförande, bör kollegiet vidare kunn a i särskilt fall besluta, att vad vid sammanträde förekommit ej må yppas för obehöriga. Beträffande 113 § har bestämmelsen om att inspektor skall underrättas uteslutits. I 114 § har 1 mom. omformulerats, så att innehållet närmare överensstämmer med de verkliga förhållandena. På grund av tidsnöd torde nämligen kollegiet ytterst sällan höras angående schemaförslaget. Omredigeringen av 3 mom. sammanhänger med utredningens förslag att avskaffa all prövning i examen. Enligt utredningens uppfattning bör rektor kunna sammankalla sådant kollegium, som avses i 115 §, även vid annan tidpunkt än omkring mitten av varje termin. Utredningen har därför här infört en bestämmelse härom. 21—709254

322 I 116 § 1 mom. har införts samma bestämmelse för beslutmässighet som i SL § 162 mom. 1. Tredje mom. har utformats i enlighet med SL § 164, varigenom således besvärstiden i samtliga fall utgör tre veckor från erhållen del av beslutet. Beträffande 117 § 1 mom. har orden »eller inspektor» borttagits. I 3 mom. har utredningen inte funnit det av behovet påkallat att bibehålla den nuvarande föreskriften angående protokollering av särskilt yttrande av kollegieledamot. Vidare har i sista meningen ordet skall utbytts mot bör. Ibland torde det nämligen inte vara möjligt, att protokollet kan föreligga färdigt för justering inom en vecka. 118—123 §§ I dessa paragrafer har föreskrifterna angående konferenser systematiserats i större omfattning än i nuvarande stadgor. Vidare har samtliga bestämmelser om ledande av konferens, protokoll, godkännande av beslut, verkställande av beslutade åtgärder samt skyldighet att närvara sammanförts i 123 §. 118 § 1 och 3 mom. motsvarar SF § 124 mom. 1 och 3 samt SS § 120 mom. 1 och 3. Andra mom. motsvarar SF § 125 och SS § 121. 119 § Paragrafen motsvarar SF § 126 och SS § 122 och har utformats med SL § 167 som förebild. Av den nya lydelsen framgår tydligt, att rektor skall sammankalla även här omnämnd gemensam konferens. 120 § Denna paragraf motsvarar närmast SF § 127 och SS § 123. Utredningen föreslår, att för här avsedd konferens termen praktikkonferens införes. 121 och 122 §§ Paragraferna motsvarar SF § 128 mom. 1 och § 129 samt SS § 124 mom. 1 och § 125. 124—126 §§ Dessa paragrafer motsvarar SF §§ 132—134 (SS §§ 128—130). I 124 och 126 §§ har bland de där uppräknade läroanstalterna även medtagits statsunderstött handelsgymnasium. I 125 § har 3—5 mom. i huvudsak utformats i enlighet med SL § 173 mom. 3—5. Den i 5 mom. införda bestämmelsen är ny för seminarierna. Motsvarande bestämmelse infördes i läroverksstadgan år 1954.

323 127—133 §§ Beträffande dessa paragrafer hänvisas till framställningen på s. 277 och Del I s. 142 ff. 127 § Paragrafen motsvarar SF § 135. Första mom. har utformats med SL § 175 samt 2 och 3 mom. med SL § 176 som förebild. Beträffande det i 1 mom. andra stycket omförmälda förslaget har utredningen funnit det lämpligare, att rektor hör hela kollegiet och icke såsom nu endast lärarna i läroämnen. I 3 mom. har ansökningstiden fastställts till tre veckor. 128 § Denna paragraf motsvarar SF § 136. I 1 mom. har utredningen inte medtagit de nuvarande föreskrifterna om allvar och stadga i karaktären samt foglighet i lynnet och förmåga att lätt och tydligt meddela undervisning. Erfarenhetsmässigt torde detta stadgande knappast ha haft någon funktion att fylla. Undervisningsförmågan torde framgå av företedda betyg, och övriga föreskrifter torde lätt kunna bli underlag för ett godtyckligt bedömande. För behörighet till seminarieadjunktstjänst fordras enligt SS § 132 beträffande praktisk utbildning att antingen hava genomgått praktisk lärarkurs eller hava avlagt folkskollärarexamen. Utredningen finner det rimligt och lämpligt, att denna valmöjlighet införes beträffande lektorstjänst vid folkskoleseminarium, varför ett tillägg härom infogats i 2 mom. Utredningen har i detta sammanhang diskuterat frågan, om även avlagd småskollärarexamen bör kunna ersätta genomgången praktisk lärarkurs, men inte ansett sig böra framställa förslag därom. I 2 mom. föreslår utredningen vidare två tillägg angående lektorstjänst, vari ämnet samhällskunskap ingår, och sådan tjänst, vari ämnet historia ingår. Beträffande dessa tillägg hänvisas till framställningen på s. 278. Beträffande 3 mom. har utredningen funnit det av behovet påkallat att införa den fullständiga katalogen över läroanstalter, som nu finnes i SL § 177 8). 129 § Paragrafen motsvarar SF § 137 och har omformulerats i enlighet med SL § 179. 130 § Denna paragraf motsvarar SF § 138. Innehållet har omredigerats i enlighet med SL § 180. I sista meningen har officiellt öppnats möjlighet för sökande att hänvisa till i skolöverstyrelsens merithandlingsarkiv förvarade handlingar. Förfarandet har nämligen hittills endast tillämpats enligt praxis.

324 131 § Paragrafen motsvarar SF § 139 mom. 1—3 och 6 (SS § 134 mom. 1—3 och 6). Paragrafen har i huvudsak redigerats i enlighet med SL § 181 mom. 1, 2, 4—7. Beträffande 2 mom. c) har utredningen funnit det lämpligt att fullständiga förteckningen i enlighet med SL § 181 mom. 2 c). 132 § Denna paragraf motsvarar SF § 139 mom. 4 (SS § 134 mom. 4) och har omredigerats i enlighet med SL § 182. Se även instruktionen för skolöverstyrelsen (kk 1952: 661) 48 §. 133 § Paragrafen överensstämmer med SF § 139 mom. 5 (SS § 134 mom. 5).

Såsom framgår av framställningen på s. 282, finner utredningen det inte längre av behovet påkallat att bibehålla ordinarie lärartjänster i trädgårdsskötsel vid seminarierna. Med anledning härav har någon motsvarighet till SF § 140 inte medtagits i stadgeförslaget. Se även kommentaren till 82 §. 134 § Paragrafen motsvarar SF §§ 141—144 och SS §§ 135—139. 135 och 136 §§ Beträffande dessa paragrafer hänvisas till del I s. 145 ff. 135 § Paragrafen motsvarar SF § 145 och SS § 140. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid paragrafen innehålla en fullständig beskrivning av ledigförklarandet av övningsskollärartjänst, varför någon hänvisning till bestämmelserna angående lektorstjänst icke längre medtagits. I 3 mom. har den numera gängse ansökningstiden tre veckor införts. 136 § Denna paragraf motsvarar SF § 146 och SS § 141. I 1 mom. har införts ett nytt stycke b) angående sökandens hälsotillstånd. Jämför 128 § 1 mom. b) i stadgeförslaget. 137 § Paragrafen motsvarar SF § 147 och SS § 142 men har redigerats med SL § 180 som förebild.

325 138 § Denna paragraf motsvarar SF § 148 och SS § 143. Nuvarande mom. 4 har omredigerats i enlighet med SL § 181 mom. 6 och 7. Se även 131 § 5 och 6 mom. i stadgeförslaget. 139 § Paragrafen motsvarar SF § 149 och SS § 144. I 1 mom. b) har gjorts ett tillägg angående förtjänstfullt skriftställarskap. Jämför även stadgeförslaget 131 § 2 mom.

Då de gemensamma bestämmelserna under femte avsnittet endast gäller lärartjänster, har utredningen funnit det lämpligt att ändra rubriken på sätt framgår av stadgeförslaget. 140 § Paragrafen överensstämmer i stort sett med SF § 150 och SS § 145. 141 och 142 §§ Dessa paragrafer är nya och har tillkommit som en omedelbar följd av vad utredningen föreslagit under 101 § respektive 107 § 3 mom. Paragraferna har i stort sett utformats i enlighet med SL § 188 respektive 189. Beträffande 141 § se även kungl. brev den 27 mars 1954. Även rubriken före respektive paragraf har avfattats i enlighet med läroverksstadgan. 143 § Paragrafen motsvarar SF § 150 a och SS § 145 a. I 2 mom. och 6 mom. har införts den numera gängse ansöknings- och besvärstiden tre veckor. 4 mom. h a r redigerats i enlighet med SL § 190 mom. 4.

Då SF §§ 151—155 samt SS §§ 146—150 tidigare upphävts, har utredningen funnit det lämpligt att i stadgeförslaget icke medtaga några föreskrifter angående stipendier, varför någon motsvarighet till SF § 156 och SS § 151 inte medtagits.

I samband med att föregående års höstriksdag antog lagen angående skolstyrelse, avskaffades inspektoraten vid läroverken. Med anledning h ä r a v och då de inte heller för seminariernas verksamhet har någon betydelse har utredningen funnit det lämpligt, att inspektorsinstitutionen avskaffas även vid seminarierna, varför några bestämmelser om inspektor inte medtagits. Kap. VII behandlar sålunda endast skolöverstyrelsens befattning med folkskoleseminarierna.

326 144—150 §§ Dessa paragrafer har i stort sett redigerats i enlighet med SL §§ 191— 193 och 195—198. 144 och 145 §§ Paragraferna motsvarar SF § 157 och SS § 152. 146 § Denna paragraf är ny och har utformats i enlighet med SL § 193. 147 § Paragrafen motsvarar SF § 158 och har avfattats enligt SL § 195. 148 § Till denna paragraf har överförts de nuvarande föreskrifterna i SF § 104 mom. 2 och SS § 100 mom. 2. Utformningen har skett i enlighet med SL § 196. 149 § Paragrafen motsvarar SF § 159 och SS § 153. Utredningen har emellertid funnit det lämpligt att här införa en allmän hänvisning till allmänna verkstadgans bestämmelser angående åtal och disciplinär bestraffning (kk 1955: 3). Se även kommentaren till 90 och 111 §§. 150 § Denna paragraf överensstämmer helt med SF § 160 och SS § 154.

2. Kungörelse angående vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare Liksom i kungörelsen den 2 april 1937 med provisoriska föreskrifter angående seminarielinje för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (kk 1937: 102) har i seminarieutredningens förslag endast medtagits sådana föreskrifter, som är erforderliga utöver bestämmelserna i stadgan för folkskoleseminarierna. Förslaget avser således i likhet med 1937 års kungörelse närmast att reglera intagning i vidareutbildningslinje, medan själva undervisningen skall ordnas med ledning av undervisningsplan för vidareutbildning av småskollärare. I 1 § fastslås, att vidareutbildningen skall vara tvåårig och förläggas till folkskoleseminarium. Av organisatoriska och ekonomiska skäl torde det vara lämpligt att koncentrera vidareutbildningen till ett eller flera seminarier allt efter behovet av dylik utbildning. För att elever, som önskar vidareutbilda sig på ett år, skall erhålla samma undervisning i metodik som övriga elever, har utredningen i 2 § 2 mom. medtagit en föreskrift om att sådana elever skall deltaga i den metodik-

327 undervisning, som meddelas i första klassen. Enligt utredningens uppfattning torde det vara schematekniskt möjligt med en sådan anordning. Enligt § 2 kk 1937: 102 fordras, att inträdessökande ännu icke har fyllt 32 år eller, om sökande avlagt småskollärarexamen vid treårigt seminarium, 33 år. Utredningen föreslår, att åldersgränsen höjes till 35 år. Såsom utredningen tidigare påpekat, har nämligen vid seminarierna intrycken av äldre elever övervägande varit goda. I 3 § i förslaget föreskrives vidare, att sökande före utbildningens början skall ha med goda vitsord tjänstgjort vid folkskola eller annan under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt under sammanlagt minst tre år. Under denna tid bör en småskollärare ha förvärvat tillräcklig erfarenhet av läraryrket för att vidareutbildningen skall kunna genomföras på två år. 4 § motsvarar i stort sett § 3 kk 1937: 102. Datum för ansökning är detsamma, som utredningen föreslagit för ansökning till fyraårig eller treårig linje. I motsats till vad som föreslagits beträffande övriga seminarielinjer, bör läkarintyg lämnas redan vid ansökningen. Antalet sökande torde nämligen inte bli så stort, att det kan motivera det förfaringssätt utredningen föreslagit vid intagning av elever i övriga seminarielinjer. (Se stadgeförslaget 21 § jämte motivering.) Utredningen har inte funnit det av behovet påkallat, att inträdesprövning anordnas. Intagning bör kunna ske med ledning av ingivna handlingar. I 1937 års kungörelse § 5 uppställes vissa minimikrav för inträde. Sålunda föreskrives minst vitsordet Med beröm godkänd i undervisningsskicklighet i småskollärarexamen, i genomsnitt minst vitsordet Med beröm godkänd i de i examen ingående kunskapsämnena samt minst vitsordet Godkänd i övningsämnena. Utredningen föreslår i 5 § samma inträdesvillkor med undantag av övningsämnena, där utredningen anser det vara tillräckligt med i genomsnitt minst vitsordet Godkänd. 6 § har utformats med § 6 kk 1937: 102 som förebild. Då någon inträdesprövning inte förekommer vid intagning i vidareutbildningslinjes första klass, bör intagningskollegiet emellertid lämpligen bestå av rektor och de lärare, som under läsåret undervisat i den fyraåriga linjens två högsta klasser och å den tvååriga folkskollärarlinjen, vilka stadier närmast motsvarar vidareutbildningslinjen. Beträffande 4 mom. har utredningen övervägt, om meritvärderingsföreskrifterna skulle kunna tillämpas vid intagningen i vidareutbildningslinje. Utredningen har emellertid avstått härifrån. Kollegiet bör nämligen inte bindas vid alltför snäva föreskrifter. Såsom utredningen påpekar i motiveringen till undervisningsplanen för vidareutbildning, har utredningen fördelat den teoretiska undervisningen så, att det skall vara möjligt för småskollärare att avlägga folkskollärarexamen efter ett års seminariestudier. Småskollärare skall alltså vid sidan av sin tjänstgöring kunna läsa in kurserna i de ämnen, som finns upptagna på timplanen för första klassen. Enligt utredningen bör sökande kunna

328 välja mellan att på en gång undergå prövning på första klassens kurser eller genomgå prövning efter hand. För efterhandsprövning, vilken k a n omfatta ett eller flera ämnen, föreslår utredningen benämningen särskild prövning. Bestämmelser om inträde i andra klass har intagits i 7 och 8 §§. Beträffande särskild prövning har utredningen funnit det viktigt, att denna erhåller en viss officiell prägel. Då sådan prövning närmast är att jämföra med efterprövning, föreslår utredningen, att bestämmelserna om efterprövning i allt väsentligt blir gällande även för särskild prövning. De vitsord, som erhålles vid inträdesprövning respektive särskild prövning, överföres nämligen sedermera till folkskollärarbetyget.

3. Kungörelse angående externa övningsskoleklasser Några bestämmelser angående de externa övningsskoleavdelningarna har hittills inte funnits. Uppkommande frågor har emellertid lösts i samarbetets tecken mellan seminariets rektor och den kommunale skolledaren. Även med den bästa samarbetsvilja har det dock inte kunnat undgås, att den dubbla administrationen — dels kommunal, dels statlig — försvårat ett fullt planmässigt arbete och även verkat besvärande för lärarna. Det enda man haft att utgå från, är vissa uttalanden av departementschefen vid 1947 års riksdag angående anställande av övningsskollärare vid seminarieortens folkskolor. (Se 1947 års statsverksprop., bilagan åttonde huvudtiteln, s. 345 f., och prop. 1947: 230, s. 22 f.) Enligt utredningens bestämda uppfattning skulle hela systemet med externa övningsskoleklasser erhålla en betydligt fastare form, om det fanns föreskrifter, som på väsentliga punkter reglerade rektors och den kommunale skolledarens arbetsuppgifter och befogenheter. Med anledning av vad sålunda anförts, föreslår utredningen, att en särskild kungörelse utfärdas med det innehåll, som framgår av utredningens förslag. Vid utarbetandet av sitt förslag har utredningen i huvudsak följt propositionerna till 1947 års riksdag samt det betänkande av 1945 års seminariesakkunniga (daterat den 21 januari 1947, stencilerat), som legat till grund för departementschefens uttalanden på denna punkt. Vidare har givetvis den praxis, som utvecklats angående de externa övningsskoleavdelningarna, uppmärksammats. Förslaget innebär därför i allt väsentligt endast en kodifiering av vad som nu tillämpas. Då genom förslaget seminariekommunerna ålägges vissa förpliktelser, torde kungörelsen böra underställas riksdagen.

1 § Med den formulering paragrafen fått har frågan om vederbörande övningsskollärares anställningsform lämnats öppen.

329 2 § Paragrafen har utformats i enlighet med SS § 66 mom. 1 sista meningen. I realiteten blir det riksdagen, som i sista hand bestämmer antalet externa övningsskoleklasser. Paragrafens formulering utesluter inte den nuvarande möjligheten att utbyta extra ordinarie övningsskollärartjänst mot handledararvoden. 3 §

I denna paragraf föreskrives en direkt skyldighet för seminariekommunen att upplåta erforderligt antal folkskoleklasser för övningsundervisning. Av praktiska skäl har utredningen låtit skyldigheten närmast åligga skolstyrelsen. Enligt skolstyrelselagen 5 § skall nämligen skolstyrelsen vara styrelse för det obligatoriska skolväsendet i kommuner och därtill k n u t e n verksamhet. De två sista meningarna av 3 § 1 mom. innehåller föreskrifter av rent praktiskt innehåll, vilka utredningen funnit nödvändiga att medtaga. Erfarenhetsmässigt har det visat sig fördelaktigt med en bestämd tidpunkt för förberedelse av beslut, som här avses, varför utredningen i 2 mom. medtagit en bestämmelse härom. 4 §

För att det pedagogiska arbetet i övningsskolan skall bli så effektivt som möjligt, bör övningsskollärare vid folkskola i pedagogiska frågor vara helt underställd seminariets rektor. Vad angår disciplinfrågor, gäller paragrafen närmast frågor av den omfattningen, att klassläraren anser det lämpligt att hänskjuta avgörandet till överordnad myndighet. Enligt utredningen är det önskvärt, att det vid svårare disciplinfall förfares på samma sätt som i de interna övningsskoleklasserna. I en extern övningsskoleklass är det inte enbart övningsskollärare, som undervisar, u t a n även övningslärare och ämneslärare. Då den kommunale skolledaren i allmänhet inte har några kontakter med dessa lärare, bör disciplinfrågorna avgöras i seminariets regi. Därigenom kan även övningslärare och ämneslärare beredas tillfälle att lämna sina synpunkter vid bedömning av svårare förseelser. 5 § Enligt 1945 års seminariesakkunnigas ovannämnda betänkande 1947 s. 27 borde ansvaret för lokaler, renhållning, hälsovård, barnbespisning, skolmateriel, undervisningsstatistik m. m. vila på folkskolestyrelsen respektive överläraren, eftersom de externa avdelningarna fortfarande skulle ha sina lokaler i folkskolan. Vidare ansåg departementschefen i prop. 1947:230 s. 29, att ersättning av statsmedel inte skulle utgå till seminariekommun för kostnader för underhåll m. m. av skollokaler, som nyttjas av dessa

330 klasser. Praxis har sedermera i huvudsak följt dessa uttalanden. Innehållet i paragrafen överensstämmer därför i stort sett med vad som hittills tilllämpats. 6 §

Innehållet i denna paragraf överensstämmer helt med gällande praxis. I detta sammanhang bör observeras, att i avtalet mellan Kungl. Maj:t och Kronan samt Stockholms stad angående den till lärarhögskolan i Fredhäll knutna övningsskolan eleverna vid denna skola på stadens bekostnad åtnjuter samma sociala förmåner som övriga elever i enhetsskolor i Stockholm. Vidare svarar staden för inköp av böcker till skolbiblioteket på samma sätt som till andra skolbibliotek. Se även motiveringen till 5 §. 7 §

Innehållet i denna paragraf överensstämmer med gällande praxis. Utredningen anser det emellertid önskvärt, att bestämmelser om lärotid m. m. intages i denna kungörelse. 8 §

I de interna övningsskoleklasserna är i allmänhet lärjungeantalet betydligt lägre än normalt i folkskoleklasserna. Att belasta en övningsskoleklass med så stort antal barn, som gällande föreskrifter för folkskolan stadgar, har visat sig olämpligt ur pedagogisk synpunkt. I cirkulär 1951: 5 från skolöverstyrelsen (Aktuellt från skolöverstyrelsen 1951, nr 2, s. 41) angives vissa riktlinjer för en minskning av elevantalet i folkskoleavdelningar, som utgör övningsklasser för seminarieelever. Cirkuläret innehåller ingen direkt föreskrift om hur stort elevantalet skall vara i dylika folkskoleavdelningar. Sådana särskilda förhållanden anses emellertid föreligga, som avses i punkt III i anvisningarna till kk 1947:234 respektive punkt 6 i anvisningarna till kk 1950: 137. Med stöd av dessa anvisningar har det även varit möjligt för folkskolinspektörerna att i viss mån medgiva ett reducerat antal elever i övningsskoleklasser. Praxis har varit omkring 25 elever per klassavdelning. Detta antal ansåg även skolkommissionen lämpligt i sitt betänkande om den första lärarhögskolan. Utredningen anser det emellertid önskvärt, att antalet lärjungar angives på sätt, som framgår av 1 mom. En alltför liten klassavdelning ger knappast någon kontakt med arbetsförhållandena i vanliga folkskolor. 9 § Även innehållet i 1 mom. överensstämmer med gällande praxis. Beträffande 2 mom. kan det pedagogiska arbetet i övningsskolan hämmas, om övningsskolan skall använda samma läroböcker som seminariestadens övriga skolor. Det är nämligen av stor vikt, att valet av läroböcker ligger hos den pedagogiska ledningen. Vidare anses det lämpligt, att de olika

331 övningsskoleklasserna kan använda olika läroböcker. Utredningen anser det därför önskvärt med en bestämmelse, som överlämnar valet av läroböcker till ämneskonferensen. 10 § För att övningsskolan inte skall isoleras från det övriga skolväsendet, är det angeläget, att seminariets rektor beredes tillfälle att närvara vid skolstyrelsens behandling av frågor, som rör de externa övningsskoleklasserna. Givetvis bör rektor därvid äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Jämför även skolstyrelselagen 13 §. I 2 mom. har utredningen medtagit en bestämmelse om samråd mellan seminariet och skolstyrelsen för att ytterligare understryka, att alla frågor angående de externa övningsklasserna bör lösas på överenskommelsens väg. 12 § I specialmotiveringen till folkskoleseminariestadgan 59—69 §§ har utredningen påpekat, att stadgan främst avser de s. k. interna övningsskoleavdelningarna men att dess föreskrifter dock gäller för de externa avdelningarna i den omfattning, som angives i denna kungörelse. Med anledning härav har utredningen funnit det lämpligt att i 3 mom. intaga en allmän hänvisning till stadgan för folkskoleseminarierna.

4. Kungörelse angående behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan Genom stadgan angående filosofiska examina den 25 september 1953 infördes i fråga om filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen ett nytt vitsord, nämligen Försvarlig (en halv betygsenhet). Då för detta betyg ännu icke utfärdats någon kursplan, anser sig utredningen icke kunna ta ställning till frågan huruvida även detta vitsord skall anses medföra behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan. Utredningen föreslår, att även examinerad småskollärare, som avlagt godkänd tentamen för lägst betyget Godkänd i det främmande språket för akademisk examen, skall erhålla behörighet att undervisa i det främmande språket liksom att examinerad småskollärare skall vara berättigad att undergå prövning för erhållande av kompetensintyg. Hitintills har examinerad småskollärare erhållit rätt att undergå behörighetsprövning först efter framställning till skolöverstyrelsen, som i enlighet med vad som stadgats i 1 § kk 1947: 149 kunnat meddela tillstånd, då »särskilda skäl» förelegat. För att den som ej avlagt folkskollärarexamen, skall bli förklarad berättigad att undergå prövning, har skolöverstyrelsen krävt, att vederbörande kunnat uppvisa godkända vitsord i studentexamen eller i särskild prövning enligt fordringarna för denna examen i

332 ämnena kristendomskunskap, modersmålet, historia med samhällslära samt i ett främmande levande språk. I och med det att sökande uppfyllt dessa fordringar, har skolöverstyrelsen ansett, att vederbörande ägt den allmänbildning och den allmänna språkliga orientering, som borde vara förutsättningar för erhållande av behörighet. Seminarieutredningen har för sin del funnit, att några betänkligheter inför förslaget om att låta examinerad småskollärare undergå behörighetsprövning knappast föreligger. Utredningen har föreslagit en treårig utbildning efter realexamen eller motsvarande och en tvåårig utbildning efter studentexamen för dem som ämnar utbilda sig till småskollärare. Under sådana förhållanden torde farhågor för att småskollärare, utexaminerade enligt den nya undervisningsplanen, ej skulle äga nödiga förutsättningar för erhållande av behörighet, vara undanröjda. Vad beträffar småskollärare, som utexaminerats enligt 1938 års undervisningsplan, anser utredningen inte heller, att några särskilda krav behöver uppställas, eftersom dessa lärare har dels sin examen och dels vid tiden för behörighetsprövningen ofta en relativt lång tjänstgöring bakom sig, varför de måste anses äga tillräckliga förutsättningar för att få undergå behörighetsprövning. Beträffande de ändringar som föreslås ifråga om fordringarna i behörighetsprövning, hänvisar utredningen till sin motivering rörande behörighetskursen i engelska vid seminarierna. Här skall endast nämnas, att utredningen diskuterat ett eventuellt uteslutande av fjärde punkten i § 2, där som ett krav föreskrives »gott ordförråd», eftersom denna formulering hos en del lärare synes ha vållat en viss osäkerhet om innebörden. Utredningen har emellertid låtit formuleringen kvarstå oförändrad, enär betydelsen av uttrycket framgår av vad som anges i punkterna e, f, g och h. Vad i förslaget till ny kungörelse införts rörande anordnandet av behörighetskurs vid seminarierna, utgör en sammanställning av tidigare av skolöverstyrelsen i olika omgångar utfärdade bestämmelser rörande sådan kurs. Nytt är emellertid förslaget om att elever på småskollärarlinjerna skall ges möjlighet att deltaga i behörighetskurs vid seminarium. Rörande detta förslag hänvisar utredningen dels till vad den anfört härom i motiveringen till behörighetskursen i engelska vid seminarierna, dels till vad den här ovan andragit beträffande utbildningen av småskollärare. Enär i realskolepropositionen 1956: 123 förutsattes, att seminarieutredningen yttrar sig om behörighetskursernas anordning och kraven i behörighetsprövningen, vill utredningen här utöver vad den i motiveringen till behörighetskursen i engelska anför, även något beröra frågan om de på privat initiativ anordnade kurserna. Det torde vara svårt att överhuvudtaget ingripa i planläggningen av dessa privata kurser. Eventuella farhågor för att utbildningen vid dem ej skulle nå paritet med den som erhålles vid de vid seminarierna anordnade kurserna, torde knappast vara befogade.

333 Själva prövningarna förrättas nämligen av personer, som utsetts av skolöverstyrelsen. Visserligen meddelas vid de privata kurserna inte någon praktisk utbildning, enär sådan svårligen torde kunna ordnas, men å andra sidan har de vid seminarierna under senare år utexaminerade eleverna auskulterat i sådan omfattning, att de i allmänhet torde ha tillägnat sig en viss kännedom även om undervisningen i engelska i folkskolan. Vad beträffar äldre lärare, torde de ha skaffat sig en allmän pedagogisk erfarenhet, som kan anses uppväga avsaknaden av speciella undervisningsövningar i engelska. Studiet av en handledning rörande grunderna av undervisningsmetodiken i ämnet tillhör också kursfordringarna. Slutligen bör även nämnas, att vid de s. k. ettbetygskurserna i engelska ingen särskild praktisk utbildning är ordnad. Som i 8 § föreslås skall kungörelsen i tillämpliga delar gälla även för lärarhögskola. När i kungörelsen talas om kollegium, skall ifråga om lärarhögskola därmed avses avdelningskollegium.

SJUNDE

KAPITLET

Kostnadsberäkningar

Utredningen avser inte att framlägga en fullständig kostnadsplan för utbildning av folkskollärare och småskollärare utan begränsar sina kostnadsberäkningar till de nya förslag och de ändringsförslag, som utredningen framlägger i andra delen av sitt betänkande. Utredningen tar således i sina beräkningar inte med kostnaden för administration, lokaler, materiel och utbildning av småskollärare. Däremot har utredningen försökt analysera lönekostnaderna för utbildning av folkskollärare och gjort jämförelse med de nuvarande kostnaderna. Det hade av flera skäl varit önskvärt med en fullständig kostnadsberäkning, varvid hänsyn skulle ha tagits till kostnader såväl för lokaler, administration och materiel som för utbildning av småskollärare och vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare. Då den av riksdagen beslutade treåriga småskollärarutbildningen emellertid icke skall börja genomföras förrän läsåret 1961/62, avstår utredningen från att göra en fullständig kostnadsberäkning.

I. För fyraårig och tvåårig linje gemensamma kostnadsfrågor Förutsättningar för beräkningarna: 1. Undervisningen i läroämnen uppehälles av lektorer i lönegrad Ao 26, löneklass 28. Till läroämnen har ävenledes förts undervisningen i metodik, ehuru den i viss utsträckning kommer att omhänderhas av övningsskollärare. Å andra sidan brukar lektorerna meddela någon undervisning i övningsskolans klasser. Detta medför en utjämning av kostnaderna, varför utredningen inte ansett sig behöva beakta nämnda förhållande vid beräkning av kostnaderna för den praktiska lärarutbildningen. 2. Medelundervisningsskyldigheten för lektor beräknas vara 21 veckotimmar enligt den preliminära överenskommelse, som träffats mellan civiloch ecklesiastikdepartementen å ena sidan samt seminarieämneslärarnas organisation å den andra. Vid beräkningarna tages ingen hänsyn till rektors undervisningsskyldighet. 3. Det antal veckotimmar, som kommer att finnas utöver hela tjänster, beräknas utgöra undervisning, som vederbörande lärare meddelar utöver full tjänstgöring.

335 4. Undervisningsskyldigheten för övningslärare med full tjänstgöring är 27 veckotimmar. Lönegrads- och löneklassplaceringar framgår av tabellerna nedan. 5. Medelundervisningsskyldigheten för övningsskollärare förutsattes vara 24 veckotimmar, övningsskollärarna beräknas vara placerade i lönegrad Ao 19, löneklass 21. 6. För att få en uppfattning av kostnaden för auskultationer och undervisningsövningar försöker utredningen beräkna den del av kostnaden för en övningsskoleklass, som kan tillskrivas auskultationerna och undervisningsövningarna. Beräkningarna göres för klasserna 4 och 6 i folkskolan. Antalet lärarveckotimmar i de båda klasserna finns angivet i bilaga 4, tab. 1. Utredningen beräknar lärarlönekostnaderna för dels en övningsskoleklass och dels en normal folkskoleklass. I bilaga 4 har lärarlönekostnader för ett par övningsskoleklasser beräknats. När övningsskolläraren är placerad i lönegrad A 19, löneklass 21, uppgår kostnaden för klass 4 till 28 816 kronor och för klass 6 till 32 802 kronor. Lärarlönekostnaden per lärjunge i en klass med 24 lärjungar blir således i 4:e klassen 1 201 kronor och i 6:e klassen 1 367 kronor. Motsvarande uppgift för samma klasser i folkskolan kan inte utläsas ur bilaga 4, enär där nämnda klasser förutsattes vara handledareklasser. Nedanstående kostnadssammanställningar har gjorts under följande förutsättningar. a) Folkskolläraren placeras i lönegrad A 16, löneklass 18. b) Enligt kk 1947:234 beräknas lärjungetalet per klass till 30. Utredningen har ansett det riktigast att följa bestämmelserna i denna kungörelse med hänsyn till 1957 års riksdags beslut om en gradvis återgång till 1947 års kungörelse. c) I klass 4 uppehälles undervisningen i läroämnen samt i övningsämnena teckning, musik och gymnastik med lek och idrott av klassläraren, i manlig slöjd av övningslärare i lönegrad A 12, löneklass 14, och i kvinnlig slöjd av övningslärare i lönegrad A l l , löneklass 13. d) I klass 6 uppehälles undervisningen i läroämnen av klassläraren och i övningsämnen av respektive övningslärare med följande lönegrads- och löneklassplaceringar: teckning, musik och gymnastik med lek och idrott lönegrad A 15, löneklass 17, och i manlig slöjd av övningslärare i lönegrad A 12, löneklass 14, och i kvinnlig slöjd av övningslärare i lönegrad A 11, löneklass 13. Kostnaderna för auskultationer och undervisningsövningar per lärjunge i övningsskolan kan uppskattas i klass 4 till 1 201 — 703 = 498 kronor (lärarlönekostnad per lärjunge i övningsskoleklass minus lärarlönekostnad per lärjunge i folkskoleklass) och i klass 6 till 1367 — 813 = 554 kronor.

336 Tabell 25. Lärarlönekostnader (3- ort) Ämnen

Klass 4

Läroämnen Teckning | 17 484 Musik Gymnastik m. 1. o. i . . . . 4 x 4 6 5 = 1 860 Slöjd m 4 x 4 3 9 = 1 756 Slöjd k v

Klass 6 17 484 + 546 1 1 5 x 5 5 1 = 2 755 4 x 4 6 5 = 1 860 4 x 4 3 9 = 1 756

Summa kronor

21 100

24 401

Lärarlönekostnader per lärjunge i kronor. . . .

1 Undervisning i engelska.

Utredningen uppskattar således kostnaden för auskultationer och under498 + 554 visningsövningar per lärjunge i övningsskolan till = 526 kronor. Å

Kostnaden per övningsskoleklass för auskultationer och undervisningsövningar uppgår då till (24 X 526 = ) 12 624 kronor. Av bilaga 4 framgår, att man inte kan räkna med några större kostnadsskillnader vid användning av övningsskoleklasser eller handledareklasser. Utredningen förutsätter därför vid de fortsatta beräkningarna, att kostnaden per övningsskoleklass bli lägre. Eftersom utredningen inte tagit ställning till övningsskolans organisation på enhetsskolans högstadium, framlägger utredningen inte heller några uppgifter om kostnaden för auskultationer och undervisningsövningar på detta stadium. Om beräkningar gjordes även för enhetsskolans högstadium, skulle kostnaden per övningsskoleklass bli lägre. Eftersom utredningen inte tagit ställning till övningsskolans organisation på enhetsskolans högstadium, framlägger utredningen inte heller några uppgifter om kostnaden för auskultationer och undervisningsövningar på detta stadium. 7. Behovet av övningsskoleklasser för fyraårig och tvåårig folkskollärarlinje beräknas på följande sätt. I tab. 22 i kapitlet om övningsskolan har antalet elevlektioner och handledarelektioner per klass angivits. Enligt utredningens förslag skall till högre stadium normalt kunna förläggas 230 elevlektioner och 368 handledarelektioner och till lågstadium 192 elevlektioner och 307 handledarelektioner. Vidare föreslår utredningen 7,5 övningsskollärare per folkskollärarlinje. Med utgångspunkt därifrån k a n med hjälp av bilaga 2 antalet handledareklasser beräknas. Man finner då, att det erfordras 2,9 handledareklasser. Totala behovet av övningsklasser på den fyraåriga linjen blir då 7,5 + 2,9 = 10,4. För närvarande finns det sammanlagt 6,6 + 2,7 = 9,3 övningsklasser, ökningen blir således för varje fyraårig linje 10,4 — 9,3 = 1,1 övningsklasser (tab. 26). Kostnadsökningen uppgår till 1,1 X 12 624 = 13 886 kronor.

337 Tabell 26.

Fyraårig folkskollärarlinje. Auskultationer underv isningsövn ingår

Avdelning

1937 års u-plan

SU:s u-plan

Övningsskoleavdelningar Handledareavdelningar 1 .

6,6 2,7

7,5 2,9

Summa

9,3

10,4

och

1 Handledareavdelningarna förutsattes vara engagerade i den praktiska lärarutbildningen i samma omfattning som en övningsskoleavdelning.

För varje tvåårig folkskollärarlinje föreslår utredningen 7,5 övningsskollärare. Behovet av handledareklasser beräknas enligt bilaga 2. Behovet av handledare uppgår till 2,4, således sammanlagt 9,9 övningsklasser. För närvarande finns det sammanlagt (6 + 2 , 7 = ) 8,7 övningklasser (tab. 27). Ökningen av antalet övningsklasser på tvåårig folkskollärarlinje blir då 9,9 — 8,7 = 1,2. Kostnadsökningen uppgår till 1,2 X 12 624 = 15 149 kronor. Tabell

27.

Tvåårig folkskollärarlinje. Auskultationer undervisn ingsövn ingår

Avdelningar

1937 års u-plan

SU:s u-plan

Övningsskoleavdelningar Handledareavdelningar 1

6,0 2,7

7,5 2,4

Summa

8,7

9,9

och

1 Handledareavdelningarna förutsattes vara engagerade i den praktiska lärarutbildningen i samma omfattning som en övningsskoleavdelning.

I I . Kostnadsberäkning för den fyraåriga folkskollärarlinjen I tab. 28 finns en sammanställning av antalet veckotimmar för obligatoriska läroämnen. Delning av klasserna framgår av tabellen. Antalet veckotimmar avser alltså här och i följande tabeller lärartimmar. I tab. 29 finns en sammanställning av antalet veckotimmar för de obligatoriska övningsämnena på timplanen. I tab. 30 finns en sammanställning av antalet veckotimmar i läroämnen och övningsämnen, förlagda till tid utom timplanen. I tab. 31 sammanställes kostnaderna för en fyraårig linje enligt 1937 års undervisningsplan och enligt den av utredningen föreslagna. Ur sista kolumnen kan man avläsa, att totala antalet veckotimmar minskar med 3 och att antalet övningsklasser ökar med 1,1. Lönekostnaden för den av utredningen föreslagna utbildningen skulle enligt de gjorda beräkningarna öka med (437 090 — 402 849 = ) 34 241 kronor per fyraårig linje. 22—709254

338 "O -H <S

_

« ft c S 'it

S

W f t V

P

CO

TH

+

+

^ D00 1

+<

X

-^ "« o cu

F «i

CJ

iH

ft 3

+„ +

."-Ttr^ X X

IM

+ -*<co

+ .+

no

[3

-*• X

X <M

IM

w

50 O

C cu

X

C

X

X

X

(M

X

X

Ä!

•^ o

••«.

ös t.

3 G t,

ft Ö

ÖS

h,

U5

X

•3 CO

os CM

CM m CM

CM

CM

+ "«* X

s

-S

X

CM

<

^ .2

Éj

sä

OX)

C

W

o

eu

fa

^H

^4

^

339 u

c

fi

SCOT;

«c3 C os ft

oo P to

CM

-*«

I

+

T - I C O O O | C M - *

I I I

in

I I

I

'

O CO CO 00 00

ft 9 us

p C/3

„

CO ''t "^ ^

^f

co co co ^

^f

+

=o Tt< x

-*»

CM OS T H 0 0 O

-^

> t.

=n

ft.

C C3

OS CM

ä

cu Q

-C5

h

ft co m m CM CM

ort

r-~

CO OS TH

co m m ^ •<*

X X **• ^ n t c o M T i " < t ^ H

+

+

it it <* <» £ c KJ CI

rH

••o

00 " °Cö

3 ^>>,i22 5

§ OOcooo £

tea

PH

340 Tabell

30.

Fyraårig

folkskollärarlinje.

Undervisning

1937 års u-plan

Ämnen

Läroämnen Tyska Franska Finska Engelska; behörighet

förlagd

till tid utom

SU:s u-plan

Skillnad SU:s u-plan — 1937 års u-plan

3 (I 4 ) + 2 (II 4 ) = 5 3 (I 4 ) + 2 (II 4 ) = 5 3 (I 4 ) + 2 (II 4 ) = 5 3 (I 4 ) + 2 ( I I 4 ) = 5 3 (I 4 ) + 2 (II 4 ) =(5) 3 (in4) + iy2(iv4) ( 2 x 1 + 2 ) ( 2 x 1 + 1 ) 4 (III 4 ) + 3 (IV 4 ) = 4*/ 2 = 7 Summa

timplanen

(5)

+

2y2

i 4 y2

17 + (5)

2y 2 + (5)

Övningsåmnen Teckning fr Körsång Orkester Individuell instrumentalmusik Simundervisning Gymnastik fr

2 1 1 20 1 1

1 1 1 20 1 1

-

i

Summa

—

i

t

pektive iskning antalet otimma

tn

t

rn(N CO CM

fi

- # CM

«* m r i co

TH

+ |

|

,— •—, l > CM

OS

ö to .G . AJ *-^ os — > o *-"

CM

| l+ |

C3 <U

ca

>

3 CO •*

00 CO

o T-l

CM

oo .

O

TH

B g CO

Hsi E

t> in CM

00 CO CM CO CO

1 o

T*

o o OS

OS 1 -OS* CM

o

T-l OS CM

,_, lCO> co

CM 0 0

° 1 "<* Os ^1

• *

l>

CM

00 T-l

CO -#

OS

o

in os

i n CM

[ >

CO CO

co

CO CO

Os

•

*

CO

T-l

fi rt ft 3

Lön för hela tjäns ter

CS

°

^^^

° 1 11OS CM

o CM

co

1 I |

^^^ ^,~,

Antal överskjutande vtr

I

CO TH

m CM O •"Cf

1 He» CM 1

He»

H* OS

CO

CO

TH_ 1 —,'—' 1

< ' '

m

! H CO

TH

^ l 11 1

1-1

.

1* 3*

I>

r*»

Os I > CO

CO TH T - l T-l

ca

s 2 3 OO .

CM

I>

CM T-l

0 0 CO O CM T-l TH O 0 0 CM CM CM CM CM CM CM T H % "—'„

Ant hel tjän tei

r—1 1 ca ca us

CM OS

00 CM CM

as c/s

fi ^« P ^ •O

P

t

i

CO 00

4)

He» CM

He»r}<

1 CM _ T

co

0 0 CO CM T - I

OS Tp 00 CM O

o T-l

1 CM OS T*

CM CO O

<* m i>

CM •<* CM o co OS OS CO CM O 1 CO 00 -<f

O O CM

CM T-l

CO CM

CO T-l

CM

CM

m co

co o

O CO 00

o • « * CM O 0 0 OS CO CM l > r f CO 0 0

l> CO

"*

CM

Tt<

Os O CM CM

1 CO

°-* 11

rf

CM TH

-tfO •<*o CM CM I > T *

•«*

o

• f

ca

ft

•2 ^ : 0 :fe 0 * OS . c 3 O) * , _-p

1-H

3 c/s

H

°CB

CM OS CM

'—^^

! > •

t>

• *

o

O CM

^

, - s ^ . 0 0 C 0 ~ 0 CM T H T - I O 0 0 X CM CM CM CM CM CM CM T - I

CO in CO

1 CO

p a Antal överskjutande vtr

I> CO OS 1-H

US

%

:0 ,3

— ca

«

i us

3. n "ti +-1 3 >

<

He» Tf

CO

|

He» He» CO - r f 0 0 TH

fi as C

2 •3

He>

I>

i n oo TH TH

<* l > 1

TH

T-I

T-l

~1 11 '

"* co

CM 0 0 • < * Tj» T-l

o

O CO

-te»

oj

l > CO

CO i ^ OS CM

G

CO

CS OS CO CM CM CM

H fi 52 c /^ «> S ,3 ca . 3 ca - ^

+

OS CM

+

„

m

it

c c 2P 2 2.2

ca

J J h

S

3 CD . 3 US r -

CC

"O lITi U

i

o

51 3

US

*us

O

J->

OS ^ CM CM

it

.

~

2 2 ^ fi 5

o

00 O CM CO

G

ft

CS

"•*

p^

ca

-*» 00 T-l

.

Ant hel; tjän tei

c

h

CV)

3 CO OS T-l

äroä äroä eckn

C

1 co CS 1 o TH

1 |

.

fH «cs te

+

—_ J

2 ^ 3 ^2

O oo X H <

ca

2 2 00

US

O

2 +-> •> O r, .3 "3 fi •Cl

ca

O

> K fe < <

342 I I I . Kostnadsberäkning för den tvååriga folkskollärarlinjen I tab. 32 återfinns en sammanställning av antalet veckotimmar i de obligatoriska läroämnena. Delning av klasserna framgår av tabellen. Antalet veckotimmar avser sålunda här och i följande tabeller lärartimmar. I tab. 33 finns en sammanställning av antalet veckotimmar i de obligatoriska övningsämnena på timplanen. I tab. 34 finns en sammanställning av antalet veckotimmar i läroämnen och övningsämnen, som är förlagda till tid utom timplanen. Tabell 32. Tvåårig folkskollärarlinje. Läroämnen och metodik 1937 års u-plan

Skillnad SU:s-uplan 1937 års Summa u-plan

SU:s-u-plan

Ämnen II 2

I»

n i

2 3 1

Kristendomskunskap

P

Summa

Bibliotekskunskap. . . (2 X i) Historia i Samhällskunskap.. . . 4 Geografi 3+(2xl) H Psykologi och 4 pedagogik 4 2+ i Matematik 2 (2x2)4+3 (2x1)2 3 (2x1) 2 Fysik Kemi 3+(2xl) 2 Metodik Am 2 i Metodik Tm

IP

3i 4 1 i 4 4*

( 2 x 1 + 1 ) 3 (2x1) 2 (2x1+1) 3 (2x1+1) 3 (2 x i ) 1 ( 2 x i + i) J ( 2 x 1 + H ) 3i 3+(2xl) 2

5 6 1

+ Ii + 2

i Si 5

+ — +

i i i

8 4f 9 5 5 2*

(2x1+3)5 4 + ( 2 x l + i)2J 3+(2xl)2 3+(2xl)2 3+(2xl)2 ( 2 x i + i) | (3xi) 1J (6X1) 6

(2x1+4) 6

+ + —

3 11 2

( 2 x i + i) 1 (3X|) Ii (6xli) 9 (2 X i) 1

11 6* 7 5 5 Ii 3 15 1

25*

76*

+ 24i

Skillnader SU:s u-pla —1937 år u-plan

Metodik Sm 34J

Summa

17*

(2x1)

51}

|

+ 18

Tabell 33. Tvåårig folkskollärarlinje. övningsämnen SU:s u-plan

1937 års u-plan Ämnen

Teckning Välskrivning Musik Slöjd m Slöjd kv Hushållsgöromål k v . Trädgårdsskötsel.... Summa 1 2

P

IP

Summa

P

IP

Summa

(2x2) 4 i (1+2x1) 3 5 4 5 2 4 (1+2x1) 3

(2xli) 3

(2xli) 3

(1 + 2 x 1 ) 3 5 5 4 4

(2x2) 4 (2xi)l (2+2xi) 3 4 4 4 4

(1 + 2 X i) 2

30i

56i

Utgår. Till tid utom timplanen.

i 6 10 9 9 6 4

1 (2+2xi) 3 3 3 4 4

i 2

(i+2xi) H 25*

i 2

6 7 7 8 8

+

i

— — — + —

3 2 1 2 4

2i

—

2i

46i

— 10

.

(i+2xi) 21i

343 Tabell 34. Tvåårig folkskollärarlinje. Undervisning förlagd till tid utom timplanen Ämnen

1937 års u-plan

SU:s u-plan

Läroämnen Finska Engelska; behörighet

3 (P) + 2 (IP)=(5) 3(1») + i y 2 ( i i 2 ) = 4y 2 ( 2 x 1 + 2 ) ( 2 x 1 + 1 ) 4 (P) + 3 (IP) = 7 3 3 Geografi kk 3 3 Biologi m. h. k k . . . . 4 4 Matematik kk 3 Fysik kk 3 3 3 Kemi kk Summa

Övningsämnen Teckning fr Körsång Orkester Individuell instrumentalmusik Simundervisning. . . . Summa

20% 2

Hl2 10 J

2 3 + (5)

i}.

Skillnad SU:s u-plan — 1937 års u-plan

(5)

+ 2y2

+ 2y2 —

i

+

+

12 J

i}'

i}*

344 ing tive ning talet r

^

c r* it

fi

-e

it

>

£

to

ca

<u u

3 B

> ca

l> CM

+ I> O

ca

2 2 3

in

TH

He.^1 T f CM TH

+

IS

fi ^

0 0 O CM 0 0 CO O CO CM 0 0 c o • * CO

m m ••

in T-l co oT-l os

i> Tt< I>

0 0 O CM 0 0 CD O CO CM 0 0 0 0 -<* CO

Tt<

H

ii Sä

^

ä , « % i O : o as . 3 as P « H r f ] Ä ^

1 |

O 00 Tf l > OS OS Tf CM

TH 1 |

O 1

^r os 1

Qi

00 "3

.'

i

•+•>

m Tco o cs H T-I

O CO l> O co

0 0 co C S T H ' O ' O O * 1 CM CM CM CM CM T H 1 w w — < w

as

t)

H*

^

£

3 > T? 2 > •< us

A!

= 0 "us

r—1

ca ca + s «

^ ä

^

'3 ^ •S £ c£ <

m T-l

o CO

m T-l

00 CO l>

CM

m CM m

CO

w 1 H N

OS O CO CO CM T I T - I

**

1 1

CM

I

1 1

I I I 1 I

H* CO CO OS O CO CO l > CM CM T H T - I

|

1 1 H»°l

1 |

CM OS e»

ca

m

2 2

T f O CM m CM O Os OS CM OS T J I CO 0 0 CM T H T * I CO I > CO 0 0 0 0

l> O

o i>

CO CM CO 0 0 CM T-I

o

CM CO CM

C/3

TH

m

fi ^

Tt< Os

c o

h

CM m OS CM OS r f - * CO O

CM

o 1

CO 00 CO 0 0 CO CM CO 0 0 CM TH T-l T H

•J «« 3 :2, + J

I

1 CM 00 OS O

00 OS

o

•0H in

I os

1>

o

T H

CM

T-I

o

c . ca w ^

CS

o 1-1

T-I

*"< •<* o

ft

m 00

1 °° 1 l> OS

£

5 3:2,2

3 ca

CO

C/3

fi £ :0 £ P -*

P

T—(

m m

'ft 3

cc

1 + 1 + 1 1 *"+

™

GO

3 ca

CM

OS CS oo i>

o CM

3 US

i "us

•<a

:0

rt

i> CO os TH

P M d =«

i H:

i 3

« - Ö J-,

H* OS

os oo

T-I

m

TH

CM

T-I

rf

1 1

m |

i

•—<

ca

4-1

0 0 CO O T - I O 0 0 0 0 CO CM CM CM CM CM T H T H T H

!

ca

us

(-.

,

S-t

3 *> .5 *> <3 -B i S , - ^

"* (_ G •>

•< ,_, o ca

H

CO

Mill

«H< He» He» TH O o s co T H m T - I CM T H m CM

r* m

oo"

« - i Ifl :- p

— . co~co—co ,— co co, _ co i > co co + + + + + CO CM

CJ, - i

CM •<*

co co co co co co co co co co

G as 3

3 os 3 CD _S

2 2

:ca :ca o o >!? us :ca :ca S . 3

— —

H:

G

it

fi 0)

' l>

.^

:-J c t C CJ2 4 :> 0 3

3 m

A ca :0 it u £G P < < P

a :*43 + 22 T3

it

> > ' P .SS '•t

a

. 3 , us

J J h g O ( o S H < !

•—

:S T )

ca

i")

ca

345 I tab. 35 sammanställes kostnaderna för en tvåårig folkskollärarlinje enligt 1937 års undervisningsplan och den av utredningen föreslagna. Ur den sista kolumnen i tabellen kan man avläsa, att antalet veckotimmar ökar med 18 och att antalet övningsklasser ökar med 1,2. Lönekostnaden för den av utredningen föreslagna utbildningen skulle enligt de gjorda beräkningarna öka med (310 853 — 262 1 0 7 = ) 48 746 kronor per tvåårig folkskollärarlinje.

IV. Kostnadsberäkning för vidareutbildningslinjen för utbildning av småskollärare till folkskollärare I tab. 36 finns en sammanställning av antalet veckotimmar i olika undervisningsämnen. Delning av klasserna framgår av tabellen. Antalet veckotimmar avser således här antalet lärartimmar. Varje elev beräknas hålla omkring 54 lektioner. Sammanlagda antalet för en avdelning uppgår till (24 x 54 = ) 1 296 elevlektioner. Antalet handledarelektioner bräknas vara 1,6 gånger större än antalet elevlektioner, således 2 074. Med utgångspunkt från den belastning av övningsskolan, 52 procents elevnärvaro, som varit förutsättningen för beräkningen av antalet övningsskoleavdelningar för de fyraåriga och tvååriga folkskollärarlinjerna, Tabell 36. Vidareutbildningslinje för småskollärare till folkskollärare. Lärartimmar Ämne

Kristendomskunskap Modersmålet Bibliotekskunskap Engelska Engelska, tilläggskurs Engelska, behörighet Historia Samhällskunskap Geografi Psykologi och pedagogik . . . Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi

Antal elevtimmar

SU:s u-plan Klass I

Klass II

Summa lärartimmar

2 4

V, + 2xVa=lV s

i/ 2 + 2 x V 2 = l 1 / 2 1+2x1=3

4 4 5 4 2 2

1+2x3=7 4 2+2x1=4 3+2x1=5

5 3 5

4+2x1=6

1+2x1=3

1+2x1=3 1+2x1=3

1+2x1=3 l + 2xVa=2 2x3 = 6

3V.

2 + 1 fr Teckning 2 x 2 + 1 fr= 5 3 + 2 1 + 10 2 1 + 2 x 1 + 2 + 5 = 1 0 Musik Gymnastik med lek och idrott 5 + 1 fr 2+2x1+1= 5 Metodik Am Metodik Tm Metodik P m Metodik Sm

2xV 4 = V.

3 U

Vi

i/ 4 + 2 x 1 / 4 = *U 3 x V . = IV2

1+2x2=5 2x2 = 4 2x31/2=7

2 x V i - Va 1

6 x l / 4 = 7 /2

2xV«=l

7 4 7 5 3 3 2 6 5 10 7 5 17

2x1+5=7 1+2x1=3

3 IV* IV2 7V. 1

1 lärartimme per vecka för körsångsövningar och 1 lärartimme per vecka för orkesterövningar. 2 5 lärartimmar per vecka för individuell undervisning i instrumentalmusik.

346 föreligger ett behov av 5,6 övningsskoleavdelningar per vidareutbildningslinje. I tab. 37 sammanställes kostnaderna för en vidareutbildningslinje. Lönekostnaden för en sådan linje belöper sig på 205 000 kronor. Tabell 37. Lönekostnad för vidareutbildningslinje för småskollärare till folkskollärare Antal Antal överAntal veckoskju- Löne- Lönetjänstimtande grad klass 2 ter mar timmar

Ämne

Läroämnen 1

79 3 / 4

Teckning Musik Gymnastik Ausk + uö

5 17 8 5,63 Summa

16 3 /4

5 17 8

28 (23) (20) (21) (20)

Lön för hela tjänster

Timarvode

Summa

98 070

16 197

114 267

3 260 11730 5 216

3 260 11730 5 216 70 694

36 403

205 167

70 694 168 764

1 2 3

Inklusive metodik. För hel tjänst (inom parentes för timarvode). Antalet övningsskoleavdelningar, Kostnaden per övningsskoleavdelning har beräknats uppgå till 12 624 kronor.

V. Sammanfattande synpunkter Vid konstruktionen av timplanen och särskilt vid utarbetandet av förslaget till den praktiska lärarutbildningen har utredningen inarbetat de kursmoment, vari undervisning nu meddelas med hjälp av det anslag på 200 000 kronor, som innevarande budgetår utgår till försök med metodisk handledning, enhetsskolans arbetsmetoder och liknande anordningar på såväl folkskollärar- som småskollärarlinjerna. Sista budgetåret (1956/57), då detta belopp var uppdelat på folkskollärarutbildningen och småskollärarutbildningen, utgick 150 000 kronor till de dåvarande folkskoleseminarierna och 50 000 kronor till de dåvarande småskoleseminarierna. Under förutsättning att de av utredningen föreslagna undervisningsplanerna antages, föreslår utredningen, att det nämnda anslaget inte längre skall utgå. Således kan man för folkskollärarutbildningen räkna med en årlig besparing av 150 000 kronor. För att få en uppskattning av den totala kostnadsökningen för ett helt budgetår i fråga om löner, har utredningen valt att beräkna kostnaderna för ett budgetår, då det finns 12 fullständiga fyraåriga linjer och 10 fullständiga tvååriga linjer. (Skolöverstyrelsen föreslår för läsåret 1958/59 en intagning av 12 avdelningar i fyraårig linje och 10 avdelningar i tvåårig linje.) I nedanstående tabell sammanställes lärarlönekostnaderna under för-

347 utsättning, dels att den nuvarande undervisningsplanen skulle gälla och dels att den av utredningen föreslagna undervisningsplanen skulle tilllämpas. Tabell 38 Lönekostnad Linje

Tvåårig

Antal

1937 års u-plan

SU:s u-plan

Kostnadsökning

12 10

H 834 188 2 2 621 070

x

5 245 080 3 108 530

410 892 487 460

Summa

7 455 258

8 353 610

898 352

Avgår nu utgående anslag till för ;ök med metodisk handledning, enhetsrloptårpt 19fifi/R7 150 nOO kr.1» skolans arbetsmetoder m. m.

150 000 748 352

1 2

12 x lönekostnaden per linje (tab. 31). 12 X 402 849 = 4 834 188 samt 12 X 437 090 = 5 245 080. 10 x lönekostnaden per linje (tab. 35). 10 x 262 107 = 2 621 070 samt 10 X 310 853 = 3 108 530.

Beräkningarna omfattar sammanlagt 68 avdelningar (12 X 4 + 10 X 2 = 68). Medelkostnadsökningen per avdelning kan således uppskattas till '748 352 352 _ \ /748 = 11 005 kronor

V 68

/

Kostnadsökningen hänför sig dels till förstärkningen av den praktiska lärarutbildningen och dels till utredningens förslag om delning av seminarieklasserna i större omfattning än tidigare. I detta sammanhang vill utredningen slutligen påpeka, att den icke ansett sig kunna föreslå någon praktikanttjänstgöring för seminariernas del. Den av utredningen föreslagna förstärkningen av den praktiska lärarutbildningen kommer således att bli avsevärt mindre kostnadskrävande än den praktiska utbildningen vid lärarhögskolan.

ÅTTONDE

KAPITLET

Sammanfattning

Stadga för folkskoleseminarierna Utredningen har utarbetat förslag till stadga för den nya formen av folkskoleseminarier. Stadgan avser att reglera både folk- och småskollärarutbildningen. Den nedre åldersgränsen för inträde i fyraårig folkskollärarlinje föreslås höjd från 16 till 18 år. För inträde i fyraårig linje skall ifråga om läroämnen fordras avlagd realexamen eller motsvarande kunskaper. Detta innebär en viss skärpning av nu gällande fordringar beträffande ämnet fysik. Inträdesprovet i slöjd avskaffas. Morgonandaktens karaktär av ett obligatoriskt åliggande för eleverna bör upphöra. Utredningen föreslår, att samtliga prov i examen avskaffas. Examen kommer alltså att bestå i att examenskollegium hålles och i att vederbörande elev erhåller sitt examensbetyg. Efterprövning bör kunna avläggas mer än en gång i varje ämne liksom i undervisningsskicklighet. Relativt utförliga regler om disciplinärt förfarande beträffande eleverna har medtagits. Vidare har beträffande seminariets befattningshavare införts en föreskrift, att allmänna verksstadgans bestämmelser om åtal och disciplinär bestraffning skall gälla. Medlemskap i respektive elevkår skall vara obligatoriskt för eleverna. Inspektorsinstitutionen vid seminarierna föreslås avskaffad.

Undervisningsplan för utbildning av folkskollärare Utredningen har genomgående försökt ordna seminariearbetet så, att elevernas självverksamhet tages i anspråk och friare arbetsformer kan tillämpas. För att eleverna skall få mer tid till egna studier, har utredningen strävat efter att skära ned antalet schemabundna timmar. Vidare har möjligheterna att till tiden skilja den teoretiska utbildningen från den praktiska ytterligare utökats. På den fyraåriga linjen har utredningen försökt att så mycket som möjligt koncentrera ämnesstudierna till de första två åren. Undervisningen bör framförallt anordnas som studiecirkelövningar och laborationer, och antalet föreläsningar bör begränsas till det nödvändiga. Den

349 möjlighet, som nu finns att dela seminarieklassen i två undervisningsgrupper, bör principiellt utsträckas till att kunna gälla samtliga undervisningsämnen. På timplanen har ämnet historia med samhällslära uppdelats i två ämnen, nämligen historia och samhällskunskap. Ämnet hushållsgöromål har utgått, och trädgårdsskötsel kvarstår endast som frivilligt ämne. Frivillig undervisning i finska bör införas även på folkskollärarlinjerna. Den frivilliga undervisningen i engelska har däremot slopats. Kristendomskunskap får på den fyraåriga linjen två veckotimmar mindre än nu. Psykologi och pedagogik erhåller 1 veckotimme mer än nu, och psykologidelen av ämnet är något utvidgad. Timtalet i gymnastik med lek och idrott har avsevärt reducerats. Möjlighet bör finnas att utbyta en veckotimme gymnastik mot en veckas friluftsövningar. Även manlig slöjd har fått något mindre tid till sitt förfogande. I kvinnlig slöjd får hemarbete inte åläggas eleverna. Kursen för vinnande av behörighet att undervisa i engelska i folkskolan bör förstärkas. Sålunda föreslås, att timtalet i avgångsklassen ökas med x /2 veckotimme, att textkursen utökas från 1 000 till 1 200 å 1 300 oktavsidor samt att den praktiska utbildningen utbygges och göres enhetlig. Vidare föreslås, att kursen skall stå öppen även för elever på småskollärarlinjerna. Den praktiska lärarutbildningen har förstärkts. Utredningen anser sig dock inte kunna föreslå någon praktikanttjänstgöring för seminariernas del. Antalet veckotimmar metodik föreslås bli utökat. En mera planmässig undervisning i metodik bör eftersträvas. Utredningen framlägger även förslag till enhetlig terminologi för metodikundervisningens olika moment. Totala antalet lektioner, som en elev skall hålla enligt nuvarande undervisningsplan, beräknas uppgå till 72 på den fyraåriga linjen och 73 på den tvååriga jämte ett tiotal övningslektioner på vardera linjen vid auskultationer i B 2- och B 3-skolor. Antalet bör på båda linjerna ökas till omkring 96 per elev. Huvuddelen av antalet auskultationer och undervisningsövningar bör förläggas till klasserna 4—8 i folkskolan. Då antalet övningslektioner per elev ökas till 96, måste även antalet övningsskoleklasser utökas. Utredningen föreslår, att för varje folkskollärarlinje beräknas 7,5 övningsklasser. Några bestämmelser angående de externa övningsskoleavdelningarna har hittills inte funnits. Utredningen har utarbetat förslag till en särskild kungörelse, som avser att på väsentliga punkter reglera förhållandet mellan seminariets ledning och den kommunala skolledningen. Med hänsyn till att ämnet hushållsgöromål avskaffas på folkskollärarlinjerna och trädgårdsskötsel inskränkes till en frivillig kurs, kan dessa

350 ämnen inte motivera bibehållande av heltidstjänster vid seminarierna. Undervisningen bör helt kunna handhas av timlärare.

Vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare Utredningen föreslår en tvåårig vidareutbildningslinje för småskollärare avsedd för dem som genomgått en tvåårig småskollärarutbildning av äldre typ. Även på denna linje har antalet schemabundna veckotimmar nedbringats för att undervisningsmetoder, som bygger på självverksamhet hos eleverna, skall komma till användning. Den teoretiska undervisningen har, så långt det varit möjligt, koncentrerats till första klassen. Kursmoment, som finns upptagna i kursplanen för utbildning av småskollärare, bör ej på nytt genomgås, annat än då fördjupad och utvidgad behandling av kursavsnitten är behövlig. Den praktiska lärarutbildningen skall förläggas uteslutande till folkskolans klasser 4—8 (9). Småskollärare skall ha möjlighet att vid sidan av sin tjänstgöring kunna läsa in och efter hand genomgå prövning på första årets kurser för att sedan avlägga folkskollärarexamen efter ett års seminariestudier.

Kostnadsberäkningar Utredningen har begränsat sina kostnadsberäkningar till att endast avse kostnader för lärarpersonalen. Den av utredningen föreslagna folkskollärarutbildningen beräknas medföra ökade kostnader för en fyraårig linje med 34 241 kronor och för en tvåårig linje med 48 746 kronor. Lönekostnaden för en linje för vidareutbildning av småskollärare till folkskollärare beräknas till 205 000 kronor per år. Den totala lönekostnadsökningen för ett budgetår då det finns 12 fullständiga fyraåriga linjer och 10 fullständiga tvååriga linjer beräknas till 748 352 kronor. Medelkostnadsökningen per avdelning uppskattas härvid till 11 005 kronor. Kostnadsökningen hänför sig till förstärkningen av den praktiska lärarutbildningen och till utredningens förslag om delning av seminarieklasserna i större omfattning än för närvarande. Då utredningen inte anser sig kunna föreslå någon praktikanttjänstgöring för seminariernas del, kommer emellertid den föreslagna förstärkningen av den praktiska lärarutbildningen att bli avsevärt mindre kostnadskrävande än den praktiska utbildningen vid lärarhögskolan.

BILAGOR

Bilaga

1.

Beräkning av totala handledararvodet till en handledare, i vars klass det meddelas praktisk lärarutbildning i samma omfattning som i en övningsskoleavdelning

Vid beräkningarna, som gäller för läsåret 1956/57, förutsattes, a t t handledare arvoderas med 6 kronor per lektionstimme för serier och gruppövningar och med 4 kronor för auskultering samt att handledare i B2- och B3-avdelningar arvoderas med 40 kronor per vecka, då endast en elev auskulterar, och 30 kronor per vecka och elev, då två elever auskulterar samtidigt. Vid beräkningarna av kostnaderna för auskultationer i B2- och B3-avdelningar förutsattes ett medelvärde, d. v. s. hälften av eleverna auskulterar var för sig och hälften t v å och två. Följande beteckningar införes: a = antalet elevlektioner per linje; ka = antalet av lärare hållna auskultationslektioner, s. k. handledarelektioner (k är en proportionalitetsfaktor); b = anslaget till handledararvoden; vid beräkningarna förutsattes, a t t förhållandet mellan antalet handledarelektioner och antalet elevlektioner är detsamma för övningsskoleavdelningar och handledareavdelningar; c = arvodet till lärare i B2- och B3-skolor; x = antalet elevlektioner, som arvoderas ur anslaget till handledare; k x = antalet handledarelektioner, som arvoderas ur anslaget till handledare; y = antalet elevlektioner per övningsskoleavdelning; ky = antalet handledarelektioner per övningsskoleavdelning och per år; n = antalet övningsskollärare. För elevlektioner uppställes ekvationen: a

= ny + x För av lärare hållna auskultationslektioner uppställes ekvationen:

ak = nky + kx För beräkningen av x uppställes ekvationen: b

= c + x6 + kx4

x

=

b—c 6 + 4k5

y beräknas: y

a—x -n-;

= =

Som exempel kan här tagas en tvåårig folkskollärarlinje med 24 elever per klass. Totala anslaget till handledararvoden uppgår till 24 x 250 = 6 000 kr. För auskultationer jämte övningslektioner i B2- och B3-skolor avsattes antingen 2 X 12 x x 60 = 1 440 kr, varvid t v å elever beräknas auskultera samtidigt, eller 2 x 24 x X 40 = 1920, varvid endast en elev auskulterar i en klass. Vid beräkningen antages, a t t hälften av eleverna auskulterar var för sig och hälften t v å och två. 23

354 Man erhåller således: a

- 1752;

k

-ITSS-1'341

b

= 6000;

c

=

n

= 6;

1440 + 1920 = 1680; 2

_ 6000—-1680. 6 + 4x1,34'

=

x

= 417; 1752—417

y y

6 =223;

k y = 223 x 1,34 =» 299; Med hjälp härav kan man beräkna hur stort sammanlagda arvodesbeloppet (A) bör vara till en handledare, i vars avdelning det meddelas praktisk lärarutbildning i samma omfattning som i en övningsskoleavdelning. A = 223 x 6 + 299 x 4 - 2 534 kronor. Dessa beräkningar har legat till grund för beräkningarna i t a b . 15. Börje

Svensson

Bilaga

Fördelning

av övningsskoleklasser

på lågstadium

och högre

2.

stadium

Med lågstadium avses klasserna 1—3 och med högre stadium klasserna 4—9. Klass 3—4 räknas till högre stadium. Läsåren 1955/56 och 1956/57 fanns vid folkskoleseminarierna det antal övningsskollärartjänster och särskilda handledaravdelningar, som angives i t a b . 1. Folkskoleseminariet i Hälsingborg medräknas icke. Tabell

1.

Antal

övningsklasser

Tjänster

Summa Totalsumma

,

1955/56

1956/57

123 39 125

123 39 125

72,6

359,6

I katalogerna för folkskoleseminarierna läsåret 1955/56 redovisas 278 övningsklasser, varav 86 var förlagda till lågstadiet och övriga 192 till högre stadium. Man finner vidare, a t t ytterst få handledare tjänstgjorde på lågstadiet, vilket är naturligt med hänsyn till folkskoleseminariernas stora behov av handledare på mellanstadiet och högstadiet. Föres handledareklasserna och i katalogerna icke n ä r m a r e angivna övningsklasser till högre stadium, finner man sålunda läsåret 1955/56 vid folkskoleseminarierna omkring 86 övningsklasser förlagda till lågstadiet och omkring (192 + 95 = ) 287 övningsklasser förlagda till högre stadium. Förhållandena är likartade läsåret 1956/57. I a n n a t sammanhang har utredningen fastställt antalet lektioner, som kan disponeras för den praktiska lärarutbildningen, nämligen p å lågstadium 30 per vecka och på högre stadium 36 per vecka. Medeltalet av det antal lektionstimmar per vecka, som kan disponeras för den praktiska lärarutbildningen, k a n alltså beräknas sålunda: a) E n b a r t redovisade övningsskoleklasser medtages. 86 x 30 + 1 9 2 x 36 278

9492 278

34,14

86 x 3 0 + 2 8 7 x 36 _ 12912 373 ~ 373

34,61

b) Samtliga övningsklasser medtages.

D e t senare värdet torde vara mera sannolikt än det förra. Vid de förutvarande småskoleseminarierna kan man räkna med a t t 75 procent av övningsskoleklasserna tillhörde lågstadiet och 25 procent högre stadium. Medel-

356 talet av det antal lektionstimmar per vecka, som kan disponeras för den praktiska lärarutbildningen, blir sålunda: 3/4 x 30 + y4 x 36 = 31,5 I t a b . 12 och 13 samt 14 och 15 har angivits antalet elevlektioner, handledarelektioner och elevnärvaro läsåren 1955/56 och 1956/57. I t a b . 2 sammanställes belastningen av övningsklasserna, elevnärvaro, elevlektioner och handledarelektioner. De i tabellen angivna siffrorna anger belastningen uttryckt i procent. Tabell 2. Praktisk lärarutbildning I.

II.

1955/56

1956/57

29,8 22,2 52,0

28,6 22,8 51,4

45,4 25,7 71,1

39,1 22,5 61,6

Folkskoleseminarierna: (Alla övningsklasser medräknas) Handledarelektioner

Småskoleseminarierna: Handledarelektioner Elevlektioner

I t a b . 3 lämnas en översikt över antalet elevlektioner och handledarelektioner samt elevnärvaro per vecka vid olika belastning av övningsskolan. I t a b . 4 sammanställs antalet elevlektioner, handledarelektioner och elevnärvarot i m m a r per läsår. Vidare har i samma tabell för några typer av folkskoleseminarier beräknats antalet övningsklasser (övningsskoleklasser + handledareklasser) vid olika belastning av övningsskolan. För att belysa utredningens förslag beträffande antalet övningsklasser kan ett folkskoleseminarium, som har en fyraårig och en tvåårig folkskollärarlinje, tjäna som exempel. Sålunda kunde vid folkskoleseminariet i Kalmar läsåret 1955/56 antalet övningsklasser beräknas vara 19 och läsåret 1956/57 19,5. Enligt utredningens förslag om en elevnärvaro på 52 procent skulle antalet övningsklasser endast öka till 20, trots a t t antalet lektioner per elev ökar från 84 till omkring 96. Tabell 3. översikt över antal elevlektioner (elt), handledarelektioner (hit) och elevnärvaro (en) vid olika belastning av övningsskolan. Antalet för praktisk lärarutbildning disponibla lektioner på lågstadiet maximalt 30 och på högre stadium maximalt 36, i medeltal maximalt 33 Belastning i %

Lågstadiet

Högre stadium

Medeltal

elt

hit

en

elt

hit

en

elt

hit

en

elt

hit

en

16,9 17,7 18,5 19,3 20,0 20,8 21,6 22,3 23,1

27,1 28,3 29,5 30,7 32,0 33,2 34,4 35,7 36,9

44 46 48 50 52 54 56 58 60

5,1 5,3 5,6 5,8 6,0 6,2 6,5 6,7 6,9

8,1 8,5 8,8 9,2 9,6 10,0 10,3 10,7 11,1

13,2 13,8 14,4 15,0 15,6 16,2 16,8 17,4 18,0

6,1 6,4 6,7 6,9 7,2 7,5 7,8 8,0 8,3

9,7 10,2 10,6 11,1 11,5 11,9 12,4 12,9 13,3

15,8 16,6 17,3 18,0 18,7 19,4 20,2 20,9 21,6

5,6 5,9 6,1 6,4 6,6 6,9 7,2 7,4 7,6

8,9 9,4 9,7 10,1 10,6 10,9 11,3 11,8 12,2

14,5 15,2 15,9 16,5 17,2 17,8 18,5 19,2 19,8

357 Tabell 4. Översikt över elevlektioner (elt) och handledarelektioner (hit) per läsår samt beräknat antal övningsklasser vid olika belastning av övningsskolan vid olika typer av seminarier Belastning i

Antal elt per läsår 1

Antal hit per läsår 1

Antal övningsklasser 4 2 ( P — I 4 —IV 4 I * _ I V III 3 ) F ( P - I P ) I 3 — I I P

%

Lågst.

Högre stad.

Medelt.

Lågst.

Högre stad.

Medelt.

44 46 48 50 52 54 56 58 60

163 170 179 186 192 198 208 214 221

195 205 214 221 230 240 250 256 266

179 186 195 205 211 221 227 237 243

261 272 286 295 307 317 333 342 354

312 328 342 354 368 384 397 410 426

286 298 312 325 339 351 364 379 389

Summa elevlektioner 1

23,9 22,9 21,7 20,9 20,2 19,6 18,7 18,2 17,6

23,6 22,5 21,5 20,8 20,0 19,2 18,4 18,0 17,3

23,7 22,8 21,8 20,7 20,1 19,2 18,5 18,0 17,5

(3 888) (4 608)

(4 248)

Schablonmässigt beräknat med faktorn 1,6. Börje

Svensson

Bilaga

Beräkning

av anslag

till handledararvoden vid en elevnärvaro i övningsskoleklasserna

av 52

3,

procent

Vid beräkningarna tages hänsyn till a t t i övningsskolor klassavdelningar p å lågstadiet har ett lägre veckotimtal än klassavdelningar på högre stadium. Utredningen anser, a t t elevnärvaron på lågstadiet k a n uppgå till 15,6 och på högre stadium till 18,7 lektionstimmar per vecka och klassavdelning. Beräkningarna kan genomföras antingen med antalet lektionstimmar per år, alternativ I, eller med antalet veckotimmar per år, alternativ II. Alternativ I. 1. För varje seminarium beräknas med utgångspunkt från det antal seminarieklassavdelningar, som seminariet har det aktuella läsåret, behovet av antalet elevlektioner, a, och antalet handledarelektioner, b. 2. Antalet klassavdelningar på lågstadiet i övningsskolan = n x och p å högre stadium = n 2 . Sammanlagda antalet övningsskoleavdelningar, n = nx + n 2 . 3. Under läsåret förlägges till varje klassavdelning på lågstadiet i övningsskolan 192 ( = 3 2 x 6,0) elevlektioner och 307 ( = 3 2 x 9,6) handledarelektioner och till varje klassavdelning på högre stadium 230 ( = 32 x 7,2) elevlektioner och 368 ( = 32 x 11,5) handledarelektioner. Om man inte gör någon skillnad mellan lågstadium och högre stadium, kan under läsåret till varje övningsskoleklassavdelning förläggas 211 ( = 3 2 x 6,6) elevlektioner och 339 ( = 32 x 10,6) handledarelektioner. Vid dessa delberäkningar har antagits, att övningsskolan kan utnyttjas 32 veckor för den praktiska lärarutbildningen. Antalet elevlektioner och handledarelektioner per vecka och övningsskoleavdelningar har angivits i tab. 15. 4. Antalet elevlektioner, som kan förläggas till övningsskolans klassavdelningar, är n x x 192 + n 2 x 230, och antalet handledarelektioner är n x x 307 + n 2 x 368. Om man inte gör någon skillnad mellan lågstadium och högre stadium, blir antalet elevlektioner n x 211 och antalet handledarelektioner n x 339. 5. Antalet elevlektioner, som skall förläggas till särskilda handledareklasser, = c och antalet handledarelektioner = d. c = a—(n x x 192 + n 2 x 230) d = b — ( % x 307 + n 2 x 368) eller c = a — n x 211 d = b — n x 339 6. Anslaget A till handledare beräknas med hjälp av följande formel: A = c x x +

dxy,

där x är arvodet för elevlektioner och y för handledarelektioner. 7. E n handledare, som har samma antal elevlektioner och handledarelektioner, som normalt förekommer i en övningsskoleavdelning på motsvarande stadium, erhåller: p å lågstadiet Aj = 192 x x + 307 x y kronor

359 och på högstadiet A2 = 230 x x + 368 x y kronor, eller därest hänsyn icke tages till stadium A = 211 x x + 339 x y. Enligt skolöverstyrelsens föreskrifter om handledararvodenas storlek läsåret 1S57/58 uppgår dessa arvoden till: Ax = 192 x 7,5 + 307 x 5 = 2 975 kronor A2 = 230 x 7,5 + 368 x 5 = 3 565 kronor eller därest hänsyn icke tages till stadium A = 211 x 7,5 + 339 x 5 = 3 278 kronor. Enligt föreskrifterna för läsåret 1956/57 skulle beloppen då ha belöpt sig på: A, = 192 x 6 + 307 x 4 = 2 380 kronor A2 = 230 x 6 + 368 x 4 = 2 852 kronor A = 211 x 6 + 339 x 4 = 2 622 kronor. Alternativ II. 1. För varje seminarium beräknas med utgångspunkt från det antal seminarieklassavdelningar, som ett seminarium har det aktuella läsåret, behovet av elevlektioner, uttryckt i veckotimmar (e), och antalet handledarelektioner, uttryckt i veckotimmar (f). 2. Antalet klassavdelningar på lågstadiet i övningsskolan = % och på högre stadium = n2. Sammanlagda antalet övningsskoleavdelningar, n = nx + n2. 3. Under läsåret förlägges till varje övningsskoleklassavdelning på lågstadiet 6,0 veckotimmar elevlektioner och 9,6 veckotimmar handledarelektioner och till varje övningsskoleklassavdelning på högre stadium 7,2 veckotimmar elevlektioner och 11,5 veckotimmar handledarelektioner. Vid de fortsatta beräkningarna förutsattes, att övningsskolan kan utnyttjas 32 veckor under läsåret. 4. Antalet elevlektioner uttryckt i veckotimmar, som kan förläggas till övningsskolans klassavdelningar, blir då nx x 6,0 + n2 x 7,2 och antalet handledareavdelningar uttryckt i veckotimmar nx x 9,6 + n2 x 11,5. 5. Antalet elevlektioner uttryckt i veckotimmar, som skall förläggas till särskilda handledareklasser = g och antalet handledarelektioner uttryckt i veckotimmar = h g = e—(nx x 6,0 + n2 x 7,2) h = f— (nx x 9,6 + n2 x 11,5) 6. Anslaget A till handledare beräknas med följande formel A = g x 32 x x + h x 32 x y, där x är arvodet för elevlektioner och y arvodet för handledarelektioner. 7. Beräkningarna ger samma resultat, som erhålles med den i punkt 7 enligt alternativ I använda uträkningen. Exempel: Ett seminarium omfattar ett läsår följande seminarieavdelningar: I3, II 3 , III 3 , II 4 , III 4 och F II 2 . Arvodet till handledare för elevlektioner uppgår till 7,50 kr och för handledarelektioner till 5 kr. Vid seminariet finns det 15 övningsskoleklasser, varav 5 på lågstadiet och 10 på högre stadium.

360 Tabell 1. Elevlektioner och handledarelektioner (se tab. 22) Elevlektioner

Handledarelektioner

Klass

Sm P . . Sm I P Sm I I P F II 4 F III 4 F IP Summa

per läsår

per vecka

576 1 368

18,0 42,8

720 1 584 4 248

per läsår

per vecka

22,5 49,5

360 864 2 052 432 936 2 448

11,3 27,0 64,1 13,5 29,3 76,5

132,8

7 092

221,7

Till klassavdelningar i övningsskolan kan förläggas 5 x 192 + 10 x 230 = 3 260 elevlektioner och 5 x 307 + 10 x 368 = 5 215 handledarelektioner. För särskilda handledare återstår 4 248 — 3 260 = 988 elevlektioner och 7 092 — 5 215 = 1 877 handledarelektioner. Enligt arvodesföreskrifterna för läsåret 1957/58 erfordras följande anslag till handledararvoden: 988 x 7,5 + 1877 x 5 = 16 795 kronor. För att underlätta beräkningen av anslagen till handledararvoden föreslås följande planer för beräkningen. Tabell 2 a. Beräkning av anslag till handledararvoden Klass

Antal avdelningar

Sm I Sm II Sm III Sms I Sms II F I F II F III F IV Fs I Fs II Summa

Antal elevlektioner

Antal handledarelektioner

361 Tabell 2 b. Antal

Antal övningsskoleklasser på lågstadium, nx = Antal övningsskoleklasser på högre stadium, n 2 =

elevlektioner (c)

handledarelektion er (d)

1. Antal enligt tabell a 2. Antal p å lågstadium n i X l 9 2 och n x x 3 0 7 3. Antal p å högre stadium n 2 x 2 3 0 och n 2 x 3 6 8 . 4. Till särskilda handledare 1 5. Anslag till handledararvoden ( e x 7,50 kr och d x 5,00 kr) 6. Summa kronor ( = rad 5, kolumn 2 + kolumn 3) 1

Antal lektioner enligt rad 1 minskat med antalet lektioner enligt rad 2 och rad 3. Börje

Svensson

Bilaga

Jämförelse mellan lönekostnaden för en övningsskoleklass klass, som utnyttjas för den praktiska lärarutbildningen som en övningsskoleklass

och en i samma

4.

handledareomfattning

1. Man bör kunna räkna med samma elevantal per övningsklass, oberoende av om det är en övningsskoleklass eller en särskild handledareklass. Enligt kungörelsen 1950: 137, anvisningar till § 4 p u n k t 6, bör nämligen vid beräkning av elevantalet i folkskolans klasser skälig hänsyn tagas till särskilda förhållanden inom skoldistriktet. Skolöverstyrelsen har i cirkulär den 27 november 1950 (Aktuellt från skolöverstyrelsen 1951, s. 41, cirkulär 5) hänvisat till denna möjlighet och ansett det befogat, att vid fastställandet av antalet läraravdelningar i skolområden med övningsklasser givna föreskrifter om antalet elever per klassavdelning tillämpas mindre restriktivt. I flera fall har folkskolinspektörerna medgivit en minskning av elevantalet i handledareavdelningar. Elevantalet i externa övningsskoleklasser har hitintills varit något större än i interna övningsskoleklasser. 2. Enligt ovan nämnda cirkulär från skolöverstyrelsen kan efter framställning från vederbörande skolstyrelse efter samråd med seminariets rektor arvoderade handledare erhålla nedsättning av sin undervisningsskyldighet. Överstyrelsen har medgivit nedsättning av undervisningsskyldigheten till lägst 26 veckotimmar för såväl folk- som småskollärare. 3. I nedanstående t a b . 2 och 3 angives kostnaden för undervisningen i en övningsskoleklass och en handledareklass, varvid den arvoderade handledarens undervisningsskyldighet nedsatts till 26 veckotimmar. Beräkningen genomföres dels för klass 4 och dels för klass 6 i folkskolan. Antalet lärartimmar per vecka i de båda klasserna framgår av nedanstående sammanställning (tab. 1). Tabell 1. Antal lärartimmar Ämnen

Klass 4

Läroämnen Teckning Musik Gymnastik med lek och idrott. Slöjd m Slöjd kv

23 2 2 3 4 4

per vecka Klass 6 24 + 2 x 3 = 30 1 1 1 3 4 4

Delning av klassen vid undervisningen i matematik 1 vte och i engelska 2 vtr. Såväl övningsskolläraren som handledaren antages vara folkskollärare. Övningsskoleklass: Övningsskollärarens undervisningsskyldighet har satts till 24 veckotimmar och omfattar läroämnen. Beräkningen genomföres under förutsättning a t t de överskjut a n d e veckotimmarna uppehälles av övningsskollärare som tilläggstimmar och av övningslärare.

363 Tabell 2 (1957 års löner, ortsgrupp 3) Klass 4

Lönegrad

Löneklass

Årslön

Ao 19

18 492

Ae 20

6 Klass 6

Tilläggsarvoden

Summa

^ x ö l Ö = 3 696 8 X 551 = 4 408

26 596

19 572

8 104

27 676

20 712

8 104

28 816

22 23

21 924 23 196

8 104 8 104

30 028 31 300

Tilläggsarvoden 3 6 x 6 8 5 = 4 110 ^ x ö l ö = 3 080 2 8 X 551 = 4 408 4 6 X 725 = 4 350 7 7 488 s 6 X 767 = 4 602 7 7 488 8 12 090 8 12 090

Summa

30 090 31410 32 802 34 014 35 286

1 CT 19, teckning, musik, gymnastik med lek och idrott. Såväl högre som lägre arvode kan förekomma. Möjliga arvoden är CT 15—CT 21. CT 19 är ett sannolikt värde. 2 CT 17, slöjd, manlig och kvinnlig. Möjliga arvoden är CT 11—CT 18. 3 BT 19, läroämnen. 4 BT 20, läroämnen. 5 BT 21, läroämnen. 6 Tjänstetidsbefordran. 7 7 488 = 3 080 + 4 408; se ovanstående beräkningar för löneklass 19. 8 12 090 = 4 602 + 7 488; se ovanstående beräkningar för löneklass 21.

Handledareklass, i vilken folkskollärare tjänstgör: Handledarens undervisningsskyldighet har satts till 26 veckotimmar och omfattar läroämnen. Beräkningen genomföres under antagande, att de överskjutande veckotimmarna uppehälles av folkskollärare och övningslärare vid folkskola och seminarium. Tabell 3 (1957 års löner, ortsgrupp 3) Klass 4

Lönegrad

Löneklass

Årslön

Ao 16

15 612

Tilläggsarvoden 2 3 4

Ae 17 5 1 CT 2

17 18 19 20

16 524 17 484 18 492 19 572

4 x 5 5 1 = 2 204 4 X 465 = 1 860 4 X 439 = 1 756 8

5 820 8 5 820 8 5 820 8 5 820

Klass 6 Summa 6

24 600 25 512 26 472 27 480 28 560

Tilläggsarvoden

Summa 7

H X 520 = 2 080 2 5 x 5 5 1 = 2 755 3 4 X 465 = 1 860 4 4 x 4 3 9 = 1756 »8 451 »8 451 »8 451 »8 451

27 777 28 689 29 649 30 657 31 737

16, läroämne i folkskolan. CT 17, del av tjänst i teckning, musik och gymnastik med lek och idrott. I de fall dessa timmar ingår som fyllnadstjänstgöring i seminarieövningslärarnas undervisning blir kostnaden högre. 3 CT 14, del av tjänst i manlig slöjd. Möjliga arvoden är CT 12—CT 18. 4 CT 13, del av tjänst i kvinnlig slöjd. Möjliga arvoden är CT 11—CT 18. 5 Tjänstetidsbefordran. 6 I summan ingår handledararvode 3 168 kronor. 7 I summan ingår handledararvode 3 168 kronor samt tillägg för undervisning i engelska 546 kronor, sammanlagt 3 714 kronor. 8 5 820 = 2 204 + 1 860 + 1 756; se ovanstående beräkningar för löneklass 16. 9 8 451 = 2 080 + 2 755 + 1 860 + 1 756; se ovanstående beräkningar för löneklass 16.

364 I summan inräknas handledararvodet med utgångspunkt från förhållandena läsåret 1956/57, vilket innebär, att till en handledareklass, som utnyttjas i s a m m a omfattning som en övningsskoleklass, skall förläggas 223 elevlektioner och 299 h a n d ledarelektioner. E t t fullt handledararvode skulle då belöpa sig på 223 x 7,50 + + 299 x 5 = 1673 + 1495 = 3 168 kronor. Till en handledare i klass 6 b e r ä k n a s även utgå ett tillägg på 546 kronor för undervisningen i engelska. 4. I nedanstående t a b . 4 och 5 kan kostnadsskillnaden mellan olika lönegradsoch löneklasskombinationer avläsas. Kostnadsskillnad, som ej markerats med något tecken, innebär att kostnaden för övningsskollärartjänst är större än för handledare. Minustecken anger, att kostnaden för handledare är större än för övningsskollärartjänst. Tabell 4, klass 4 ^^^^ Handledare^^^\_^ klass övnings- ^ ^ ^ ^ ^ skoleklass ^ ^ \ ^ + 19: 19 + 19: 20 + 19: 20 + 19:22 + 20:23

—16: 16

—16: 17

—16: 18

1 996 3 076 4 216 5 428 6 700

1 084 2 164 3 304 4 516 5 788

124 1 204 2 344 3 556 4 828

—16: 19

—17: 20

—

884 196 1 336 2 548 3 820

— 1 964 — 884 256 1 468 2 740

—16: 19

—17: 20

—

— 1 647 — 327 1 065 2 277 3 549

Tabell 5, klass 6 ^^-^^ Handledare^^^^^ klass övnings- ^ ^ - ^ ^ ^ skoleklass "^^^ + 19-19 + 19: 20 + 19: 21 + 19: 22 + 20: 23

—16: 16

—16: 17

—16: 18

2 313 3 633 5 025 6 237 7 509

1 401 2 721 4 113 5 325 6 597

441 1 761 3 153 4 365 5 637

567 753 2 145 3 357 4 629

Som framgår av tabellerna kan kostnadsskillnaden variera för klass 4 mellan 6 700 kronor och — 1 964 kronor och för klass 6 mellan 7 509 kronor och — 1 647 kronor. Arvoderade folkskollärare i högre löneklasser med en nedsättning av undervisningsskyldigheten med 4 veckotimmar drager något större kostnader än övningsskollärare i lägre löneklasser. I allmänhet torde det vara så, att som handledare utses folkskollärare med omfattande lärarerfarenhet. Därför torde kostnadsskillnaderna i kolumnerna 16:19 och 17:20 bli mer sannolika än skillnaderna i kolumnerna 16:16 och 16:17. Dessutom torde handledare kunna anses ersätta yngre övningsskollärare, varför kostnaderna på raderna 19:19 och 19:20 är mer sannolika än kostnaden på raden 19:22 och 20:23 Det mest sannolika torde vara, a t t det inte medför någon kostnadsökning med övningsskoleklasser, om m a n jämför med kostnaderna för folkskoleklasser på högre stadium. 5. Under denna punkt genomföres motsvarande beräkningar för det fall, då undervisningen är förlagd till lågstadiet. Kostnaden beräknas här för 28 lektionstimmar per vecka. I tab. 6 beräknas kostnaden för en övningsskoleklass, där undervisningen uppehälles av övningsskollärare både i lönegrad A 19 och A 13.

365 Tabell 6 (1957 års löner, 3 ort) Lönegrad

Löneklass

Årslön

4 CT-arvoden CT 19 1

Summa

Ao 19

19 20 21 22 23 13 14 15 16 17

18 492 19 572 20 712 21 924 23 196 13 164 13 944 14 736 15 612 16 524

4 x 6 1 6 = 2 464 4 x 6 1 6 = 2 464 4 x 6 1 6 = 2 464 4 x 6 1 6 = 2 464 4 x 6 1 6 = 2 464 4 x 6 1 6 = 2 464 4 x 6 1 6 = 2 464 4 x 6 1 6 = 2 464 4 x 6 1 6 = 2 464 4 x 6 1 6 = 2 464

20 956 22 036 23 176 24 388 25 660 15 628 16 408 17 200 18 076 18 988

Ae 20 Ao 13

Ae 14 1

Se tab. 2.

I tab. 7 beräknas kostnaden för en lågstadieklass, klass 1 eller 2. Handledararvodet utgår efter samma normer som för folkskollärare. Tabell 7 (1957 års löner, 3 ort) Lönegrad

Löneklass

Årslön

2 BT-arvoden 1 BT7

Handl. arvode

Summa

Ao 10

10 11 12 13 14

11 160 11 748 12 432 13 164 13 944

2 X 354 = 708 2 X 354 = 708 2 X 354 = 708 2 x 3 5 4 = 708 2 x 3 5 4 = 708

3 168 3 168 3 168 3 168 3 168

15 036 15 624 16 308 17 040 17 820

Ae 11 1

Undervisningen uppehälles av småskollärare.

I t a b . 8 sammanställes kostnadsskillnaden mellan olika lönegrads- och löneklasskombinationer för övningsskollärare och handledare. Tabell 8 \ ^ Handledare^"^--^^ klassÖvnings- ^ ^ \ ^ ^ skoleklass "~"~-\.

—10: 10

—10: 11

—10: 12

—10: 13

—11:14

+ + + + + + + + + +

5 920 7 000 8 140 9 352 10 624 592 1 372 2 164 3 040 3 952

5 332 6 412 7 552 8 764 10 036 4 784 1 576 2 452 3 364

4 648 5 728 6 868 8 080 9 352 — 680 + 100 892 1 768 2 680

3 916 4 996 6 136 7 348 8 620 — 1412 — 632 + 160 1 036 1 948

3 136 4 216 5 356 6 568 7 840 — 2 192 — 1 412 — 620 + 256 1 168

19-19 19-20 19: 21 19-22 20-23 13: 13 13: 14 13; 15 13: 16 14: 17

366 Som framgår av tab. 8 kan kostnadsskillnaden mellan övningsskollärare i lönegrad A 19 och småskollärare som handledare variera mellan 10 624 kronor och 3 136 kronor. Av samma tabell framgår, att kostnadsskillnaden mellan övningsskollärare i lönegrad A 13 (småskollärare) och ifrågavarande handledarekategori varierar mellan 3 952 kronor och —2 192 kronor. Av tabellen torde man kunna draga den slutsatsen, att användandet av handledare på lågstadiet förorsakar större kostnader än övningsskollärare i lönegrad A 13. Börje Svensson

KUNGL. BI BL.

2 1 uLX 1957

sVA

Statens offentliga utredningar 1957 Systematisk

förteckning

(Siffrorna Inom klamrner beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen.)

Atimän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. JO och komnunema. [2] Fordringspreikriptlon m. m. [11] Förenklad byggnadslagstiftning. [21] Stads- och hiradsfängelser. [34] Offentlig förvisning av djur. [38] Sjömansskat. [39] Indragning «V oförtjänt jordvärdestegring. [43]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruks förstärkande med skog. [8] Markvård och erosionsskydd. [17] Utredning med förslag till ny veterinärtaxa m. m. [201 Ströängar. [30] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Statsföråttning. Allmän statsförvaltning. Statens instiuts för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation [6] Kanslister 1 »dministrativ tjänst. [23]

Industri. Stommaterial från Jord- och stenindustrin. [12] Statliga betongbestämmelser. Del 2 a. [25] '; Handel och sjöfart. Mönstring och registrering av sjöfolk. [28]

Kommunalförvaltning.

Staten och kommunernas finansväsen. Fullföljdsbeg"änsning 1 skattemål. [3] Den statliga ndirekta beskattningen. [13] Statliga föreagsformer. 4. Statens vattenfallsverk.

Kommnnikationsväsen. Trafiksäkerhet. 2. [18]

[26]

Bank-, kredit- och penningvägen.

Lone- och slattegrupperingarna. [42]

PoUtL

Försäkrings väsen. Krigsskada å egendom. [S] Trafikförsäkring. [36]

Nationalekonomi och socialpolitik. Allmänna pinsionberedningen. 1. Förbättrad pensionering, f] 2. Remissyttranden. [16] 1955 års långtdsutredning. 2. Balanserad expansion. Bilagor. [10 3. Remissyttranden. 122] Beroende uiPdragstagare. [14] Bostäder för åldringar och invalider. [31] Allmän familerådgivning. [33] Förenklad btstadslångivning. [44] Hälso- och sjukvård. Nordiskt sanarbete inom näringsforskningen. [1] Psykisk barn»- och ungdomsvård. [40] Allmänt näringsväsen. Oljelagring. '•]

Kyr ko väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Församlingslag. [15] Bis köps valkommittén. 1. Biskopsval. [19] 2. .Ärkebiskopsval. [27] Den akademiska undervisningen. Forskarffekcry teringen. [24] Lärarutbildningen på det husliga omridet. [281] Statens skogsskolor. [32] Utbildning av lärare i manlig slöjd. [35] Idrotten och samhället. [41] Församlingslag för Stockholm. [45] Seminarieorganisationen II. [46] Försvars väsen. örlogsvarvens organisation m. m. [9]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiskt ekonomiskt samarbete. Allmän del.. [[37]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1957