('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 1

Nr 97

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 22 feb­ ruari 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); 2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt 3) lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen grundar sig på 1956 års kommunalskatterevisions betän­ kande med förslag till nya kommunala ortsavdrag (SOU 1956:41). I pro­ positionen föreslås en höjning av de kommunala ortsavdragen till i paritet med de vid den statliga beskattningen nu gällande ortsavdragen och att även i övrigt en direkt anpassning sker av de kommunala ortsavdragen till det statliga ortsavdragssystemet. Detta innebär bland annat att ett särskilt ortsavdrag för ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn föreslås infört även vid den kommunala beskattningen. Höjningen av orts­ avdragen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1958 och första gången tillämpas i fråga om den preliminära skatten för år 1958 och vid 1959 års taxering.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 97

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Höjningen av ortsavdragen skall förbindas med statliga bidrag till kom­ munerna. Under en första övergångstid av tre år — åren 1958, 1959 och 1960 — skall statsbidraget utgå till alla kommuner och då i princip utgöra full kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda inkomst­ minskningen. Under de därefter följande fem åren — åren 1961—1965 — föreslås att statsbidraget skall successivt minskas i en del kommuner samt i de beträffande tillgången på skatteunderlag bäst ställda kommunerna helt avvecklas. Frågan om en fortsatt reducering eller avveckling av stats­ bidraget i de kommuner, i vilka bidraget vid 1965 års utgång inte helt in­ dragit, avses skola utredas i samband med frågan om en allmän kommu­ nal skatteutjämning. Kostnaderna under den tid fullt statsbidrag skall utgå beräknas till cirka 500 miljoner kronor för år. Statens nettoutgift för ortsavdragsreformen blir emellertid lägre beroende på att avdraget för kommunalskatt vid statsbeskattningen minskar. Nettoutgiften kan beräknas till cirka 425 miljo­ ner kronor för år. Vid utgången av 8-årsperioden beräknas statsbidraget ha reducerats till cirka 200 miljoner kronor för år. Nettoutgiften blir på mot­ svarande sätt lägre. Den nu utgående provisoriska skatteersättningen till kommunerna i an­ ledning av 1950 års ortsavdragsreform föreslås skola inarbetas i det nya statsbidraget. Ersättningen föreslås skola reduceras enligt samma grun­ der som skall gälla för det nya statsbidraget. Maximibeloppet för det särskilda avdraget för nedsatt skatteförmåga vid den kommunala taxeringen föreslås skola bestämmas till 3 000 kronor eller samma belopp, som nu gäller vid den statliga taxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 ur 1957 3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. och 50 § 2 mom. kommunalskatte­ lagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 50 § punkterna 1 och 2 samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 mom. Skattskyldig fysisk-------- ---------------nedan sägs. Skattskyldig, som under beskatt­ Skattskyldig, som under beskatt­ ningsåret varit gift och levt tillsam­ ningsåret varit gift och levt tillsam­ mans med andra maken, åtnjuter mans med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med följan­ kommunalt ortsavdrag med följan­ de belopp, nämligen i ortsgrupp I de belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i ortsgrupp III 1 840 kronor, kronor, i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor. ortsgrupp V 4 000 kronor, Skattskyldig, som---------------------- - stycke sägs. Annan skattskyldig än i andra Gift skattskyldig, som under be­ och tredje styckena sagts äger åt­ skattningsåret icke levt tillsammans njuta kommunalt ortsavdrag med med andra maken, ävensom annan följande belopp, nämligen i orts- ogift skattskyldig än som avses i grupp I 1 180 kronor, i ortsgrupp 11 nästföregående stycke, äger, därest 1 230 kronor, i ortsgrupp 111 1 290 han haft hemmavarande eller av kronor, i ortsgrupp IV 1 340 kronor den skattskyldige helt eller delvis och i ortsgrupp V 1 400 kronor. underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnju­ ta kommunalt ortsavdrag med föl­ jande belopp, nämligen i ortsgrupp 1 2 520 kronor, i ortsgrupp 11 2 640 kronor, i ortsgrupp 111 2 760 kronor, i ortsgrupp IV 2 880 kronor och i ortsgrupp 1' 3 000 kronor. Har skatt­ skyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket allmänt barnbidrag utgått

1 Senaste lydelse av 48 § 2 mom. se 1950:252, av 50 § 2 mom. se 1957:00 och av punk­ terna 1 och 2 av anvisningarna till 50 § se 1956:88.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

men vilket icke stått under hans

vårdnad, äger han, därest han helt

eller delvis underhållit barnet, lika­

ledes åtnjuta ortsavdrag efter vad

i detta stycke sägs, dock endast om

den skattskyldige icke levt tillsam­

mans med den som har vårdnaden

om barnet.

Annan skattskyldig än i andra,

tredje eller fjärde stycket sägs (en­

samstående) äger åtnjuta kom­

munalt ortsavdrag med följande be­

lopp, nämligen i ortsgrupp I 1 680

kronor, i ortsgrupp 11 1 760 kronor,

i ortsgrupp III 1 840 kronor, i orts­

grupp IV 1 920 kronor och i orts­

grupp V 2 000 kronor.

2 mom. För fysisk------------ kronor, , bortfaller. Finnes skattskyldigs skatteförmå- Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava va­ ga under beskattningsåret hava va­ rit väsentligen nedsatt till följd av rit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när­ ålderdom, underhåll av andra när­ stående än barn, för vilka den stående än barn, för vilka den skatt­ skattskyldige ägt tillgodonjuta all­ skyldige ägt tillgodonjuta allmänt mänt barnbidrag, eller annan där­ barnbidrag, eller annan därmed jäm­ med jämförlig omständighet, må ef­ förlig omständighet, må efter taxe­ ter taxeringsnämndens eller, om be­ ringsnämndens eller, om besvär an­ svär anförts eller ock särskild fram­ förts eller ock särskild framställning ställning därom gjorts senast den därom gjorts senast den 30 juni året 30 juni året näst efter taxeringsåret, näst efter taxeringsåret, prövnings­ prövningsnämndens beprövande den nämndens beprövande den skatt­ skattskyldiges taxerade inkomst skyldiges taxerade inkomst minskas, minskas, förutom med kommunalt förutom med kommunalt ortsav­ ortsavdrag, med ytterligare ett efter drag, med ytterligare ett efter om­ omständigheterna avpassat belopp, ständigheterna avpassat belopp, dock dock högst 5000 kronor. högst 3 000 kronor. Om skattskyldigs ■ — ovan sägs. Skattskyldig, vars ------stycket förmäles. Vad härefter------ beskattningsbar inkomst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 5

Anvisningar

1. Den skattskyldiges---------------------------- inkomsten åtnjutits. Den myndighet---------------------------- särskilda fallet. Normalbeloppen för---------------------------- förvärvskällan tjänst. Vid bestämning-------- —---------------i inkomsten. Fråga om —-------------------------- förmåners värde. Har den —- —----------------- därtill föranleda. Har den —• — —------------- skattemyndighetens beslut. Har den skattskyldige icke haft Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom be­ högre inkomst än det för honom be­ räknade existensminimibeloppet och räknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhål­ har detta befunnits bero av förhål­ lande, varom i 50 § 2 mom. tredje lande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas nedsatt skatteförmåga medgivas med

med så stort belopp, dock högst så stort belopp, dock högst 3 000

5 000 kronor, att den skattskyldige kronor, att den skattskyldige icke

icke påföres beskattningsbar in­ påföres beskattningsbar inkomst. komst. Är inkomsten högre än nyss sagts Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, dock högst med så stort belopp, dock högst

5 000 kronor, att större skatt icke 3 000 kronor, att större skatt icke

kommer att uttagas än att inkoms­ kommer att uttagas än att inkoms­ ten, minskad med skatten, uppgår ten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum. till beloppet av existensminimum. Nedsatt arbetsförmåga---------------- — — normal arbetsinkomst. 2. Därest skattskyldig varit för 2. Därest skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av sin försörjning helt beroende av vad han i form av folkpension eller vad han i form av folkpension eller i 50 § omförmält änke- eller änk- i 50 § omförmält änke- eller änklingsbidrag uppburit, bör den taxe­ lingsbidrag uppburit, bör den taxe­ rade inkomsten regelmässigt mins­ rade inkomsten regelmässigt mins­ kas med ett belopp motsvarande vad kas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst han sålunda uppburit, dock högst

5 000 kronor. Om den skattskyldige 3 000 kronor. Om den skattskyldige

mot låg avgift vistats å sjukhus eller mot låg avgift vistats å sjukhus eller

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

annan anstalt eller om hans lev­ annan anstalt eller om hans levnads­ nadskostnader rönt inverkan av an­ kostnader rönt inverkan av annan nan därmed jämförlig omständig­ därmed jämförlig omständighet, bör het, bör det belopp, varmed den taxe­ det belopp, varmed den taxerade in­ rade inkomsten enligt vad nyss komsten enligt vad nyss sagts må sagts må minskas, jämkas med hän­ minskas, jämkas med hänsyn där­ syn därtill. till. Om skattskyldig----------------------- — nedsatt skatteförmåga. Därest folkpensionen----------------- - därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1958 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 7

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 inom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Finnes skattskyldigs skatteförmå- Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen nedsatt av ga hava varit väsentligen nedsatt av anledning, varom i 50 § 2 mom. anledning, varom i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommu­ andra, tredje eller fjärde stycket nalskattelagen förmäles, må efter kommunalskattelagen förmäles, må taxeringsnämndens eller, om besvär efter taxeringsnämndens eller, om anförts eller ock särskild framställ­ besvär anförts eller ock särskild ning därom gjorts senast den 30 framställning därom gjorts senast juni året näst efter taxeringsåret, den 30 juni året näst efter taxerings­ prövningsnämndens beprövande den året, prövningsnämndens beprövan­ skattskyldiges taxerade inkomst de den skattskyldiges taxerade in­ minskas, förutom med statligt orts- komst minskas, förutom med stat­ avdrag, med ytterligare ett efter om­ ligt ortsavdrag, med ytterligare ett ständigheterna avpassat belopp, efter omständigheterna avpassat be­ dock högst 3 000 kronor. lopp, dock högst 3 000 kronor, Vad härefter------------ beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre be­ stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1958 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1957:00.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Förslag

till

lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfallighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att beträffande kommun, landstingskommun eller annan samfällighet, som äger beskattnings­ rätt, medelsbehovet skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster, täckas genom utdebitering i förhållande till de skattekronor och skatteören, vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering påförts de skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat för åren 1958—1965 bestämmelserna i 2—4 §§ gälla.

2 §•

Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1958 och 1959, skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som beräknas skola hava påförts de skattskyldiga vid 1957 respektive 1958 års taxering, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag, vilka genom lagen den -------------om ändring i kommunalskattelagen fastställts att gälla från och med 1959 års taxering, med tillägg — utom i fråga om tingslag — av det antal skattekronor, som staten skall tillskjuta i anledning av 1957 års ortsavdragsreform.

3 §. Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1960—1965, skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg — utom i fråga om tingslag — av det antal skattekronor, som staten skall till­ skjuta i anledning av ortsavdragsreformen.

4 §• Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957 9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 februari 1957.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , E rics ­ son , A ndersson , P ersson , L indell , L indström , L indholm , N äsgård , K ling .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga rörande höjning av ortsavdragen vid taxering till kommunal inkomstskatt m. m. och anför

därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1955 tillkalla­ des numera chefen för finansdepartementets rättsavdelning, kammarrätts­ rådet Carl Åbjörnsson (ordförande), ledamöterna av riksdagens första kam­ mare, lantbrukaren Gustaf Elofsson och studiesekreteraren Eric Holmqvist, stadsfullmäktiges i Göteborg ordförande, överläraren Ernst Jungen, direktö­ ren i Svenska landskommunernas förbund Sven Järdler, ledamoten av riks­ dagens första kammare, lantbrukaren Gunnar Spetz, samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, sågverksarbetaren Olof Wiklund och hemmans­ ägaren Carl östlund, att såsom sakkunniga inom finansdepartementet verk­ ställa utredning av frågan rörande höjning av ortsavdragen vid taxering till kommunal inkomstskatt. I direktiven för de sakkunniga anfördes bland annat följande. De kommunala ortsavdragen uppgår inte tillnärmelsevis till vad som kan anses motsvara levnadskostnadsminimum. Från åtskilliga synpunkter är detta sedan länge uppmärksammade förhållande en mycket stor olägenhet. Det saknas i princip varje som helst bärande grund för att uttaga, eller söka uttaga, skatt av den, vars inkomstförhållanden inte medger mer än en täck­ ning av de allra mest ofrånkomliga utgifterna för försörjningen. Det saknas även enligt min mening tillräckliga skäl för att avkräva den mindre inkomst­ tagaren relativt sett mer än den större inkomsttagaren vid den kommunala beskattningen än som ansetts böra ifrågakomma vid den statliga beskatt­ ningen. Den nuvarande ordningen med otillräckliga kommunala ortsavdrag har också nödvändiggjort i princip mindre tilltalande regler om avdrag för ömmande omständigheter samt i inte ringa omfattning nödgat till avskriv­ ning av oguldna kommunala skatter, något som med gällande ordning inne­ burit att staten på en omväg lämnat kommunerna kompensation för vad de

10 Kungl. Maj. ts proposition nr .97 år 1957

minsta inkomsttagarna inte mäktat erlägga av påförda kommunala utskylder. Den stora spännvidden mellan de statliga och de kommunala avdragen är också i och för sig otillfredsställande. Den är bl. a. ägnad komplicera källskatteuppbörden samt nödvändiggör i åtskilliga fall jämkning av källskalteavdragen. I den omständigheten att de kommunala avdragen inte kun­ nat följa de statliga ligger även, såsom konstaterats vid utredningen om sänkningen av statsskatten, det förnämsta hindret mot en eljest önskvärd uppräkning av de statliga ortsavdragen. Om det hlir möjligt att företa skattesänkningar utöver dem som nu är omedelbart aktuella, bör därför enligt min uppfattning en höjning av de kommunala ortsavdragen komma i främsta rummet. Eu sådan reform möter emellertid svårbemästrade problem. Det främsta är att reformen kommer att medföra ett avsevärt bortfall av skatteunderlag för kommunerna och det är självfallet denna omständighet, som tidigare stått hindrande i vägen för en reform. Om än från vissa synpunkter erinringar kan riktas mot att staten i större omfattning än vad nu är fallet lämnar kommunerna kompensation för bortfallet av skatteunderlag, torde detta å ena sidan vara en ofrånkomlig förutsättning för en reform samt å andra sidan inte väcka större betänkligheter än vad det nuvarande syste­ met innebär.

I direktiven erinrades vidare att i 1955 års statsskatterevisions betänkande med förslag till ändrade statliga skatteskalor redovisats vissa beräkningar angående storleken av det inkomstbortfall, som skulle uppstå för kom­ munerna vid en höjning av de kommunala ortsavdragen under förutsättning att den kommunala utdebiteringen behölls oförändrad. Ur direktiven må i detta avseende återgivas följande. Enligt ett alternativ, innebärande en höjning av det kommunala ortsavdraget i högsta ortsgrupp till 3 000 kronor för gifta och till 2 000 kronor för ogifta samt en häremot svarande höjning av avdragen i övriga ortsgrupper, skulle skattebortfallet år 1957 bli omkring 287 miljoner kronor. Om avdraget för gifta i högsta ortsgrupp höjdes till 4 000 kronor och för ogifta till 2 000 kronor samt avdragen i övriga ortsgrupper uppräknades i mot­ svarande mån, skulle man enligt revisionen få räkna med en kostnad av ca 458 miljoner kronor.

Det anfördes vidare i direktiven. Slutmålet för en reform av de kommunala ortsavdragen bör vara att uppnå paritet mellan de kommunala och de statliga avdragen. De nyss åter­ givna siffrorna ger emellertid en antydan om storleken av de kostnader, varom fråga är. Det kan därför vara tveksamt om man på en gång kan genomföra en sådan åtgärd. Möjligen bör man räkna med att såsom en första etapp verkställa en något mindre höjning av ortsavdragen, exempelvis av den omfattning som framgår av det första av statsskatterevisionens an­ givna alternativ. Vid en utredning av möjligheterna att höja de kommunala ortsavdragen bör även klarläggas i vilken utsträckning staten bör lämna kommunerna ersättning för det av en sådan reform föranledda bortfallet av skatteunderlag. Jag vill i detta sammanhang erinra om att kostnaderna för 1950 års kommunala ortsavdragsreform uppdelades mellan staten och kommunerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1957 11

Statsbidrag skulle utgå i sådan omfattning, att den sammanlagda utdebite­ ringen till kommun och landsting inte skulle behöva höjas med mer än högst en krona. Det förtjänar uppmärksammas att frågan om en höjning av de kommu­ nala ortsavdragen numera är i viss mån i annat läge än tidigare. Den sär­ skilda kommunala fastighetsskatten debiteras inte längre för sig. I stället skall vid fastighetsägarens inkomsttaxering beräknas ett garantibelopp för fastighet, vilket bl. a. innebär att en höjning av ortsavdraget kan komma fastighetsägaren till godo. I den mån kommunerna själva skulle svara för kostnaderna, behöver man således inte såsom vid 1950 års reform räkna med den särskilda övervältringen av skattebördan på fastighetsägarna. Att detta i sin mån bör kunna underlätta en reform på förevarande område är tvdligt. Å^andra sidan bör beaktas, att en höjning av de kommunala ortsavdragen bör vara att se som ett led i en allmän skattesänkning med särskild tonvikt på de mindre inkomsttagarna. Den avsedda effekten skulle till en del gå förlorad, om kommunerna föranleddes att besluta mera betydande utdebiteringshöjningar. Detta utgör självfallet det avgörande skälet för att en höj­ ning av ortsavdragen måste förenas med bidrag från staten till kommunerna. Vad sistnämnda fråga angår är till en början angeläget understryka vik­ ten av att kommunernas rätt till kompensation av statsmedel så utformas, att därigenom inte någon inskränkning i kommunernas självbestämmande­ rätt blir följden. En faktisk rätt till kompenserande statsbidrag bör med andra ord medges, och dessa bidrag bör i kommunens inkomststat få samma karaktär som skatteinkomster från kommunmedlemmarna. Någon skälighetsprövning eller annan prövning, som skulle kunna ge sken av ett be­ roendeförhållande, bör alltså inte ifrågakomma. Måhända kan vid en närmare undersökning befinnas, att man inte utan vidare kan efterbilda det statsbidragssystem, som infördes vid 1950 års kommunala ortsavdragsreform. Sambandet mellan nämnda bidragssystem och de bidrag, som bör utgå vid en höjning av de kommunala ortsavdragen, är emellertid sådant, att de olika bidragen bör om möjligt sammanarbetas till ett enhetligt system. Härför talar även att det 1950 beslutade bidrags­ systemet gavs i viss män provisorisk karaktär. Vid de nya reglernas ut­ formning bör största möjliga enkelhet eftersträvas. Det bör sålunda prövas, om bidraget kan beräknas på grundval av antalet invånare i vederbörande kommun, i förhållande till det uträknade antalet skattekronor el. likn. Huruvida bidraget kan beräknas på grundval av läget vid reformens ikraft­ trädande eller om periodvisa omräkningar efter någon mer schablonartad regel blir erforderliga, får även prövas under utredningens gång. Liksom fallet var vid 1950 års reform, torde anledning knappast föreligga att över­ väga olika regler för kommuner med olika bärkraft. Gällande bestämmelser om bidrag till skattetyngda kommuner synes sålunda kunna lämnas åsido, i den mån de inte direkt beröres av de nu aktuella frågorna. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1956 års kommunnlskatterevision, har med skrivelse den 25 oktober 1950 avlämnat betänkande med för­ slag till nya kommunala ortsavdrag (SOU 1956:41). De vid betänkandet fogade författningsförslagen torde såsom Bihang 1 fa fogas vid delta pro­ tokoll. över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen,

12 Kungi. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, riksskatte­ nämnden, skattelindringsnämnden, centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, allmänna statsbidragsutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommuner­ nas förbund, Svenska landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorgani­ sation, Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska företaga­ res riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksför­ eningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges häradsskrivarförening och Föreningen Sveriges kronokainrerare. Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar ett av delegerade för nämnda organisationer samt för Stockholms handelskam­ mare och Svenska försäkringsbolagens riksförbund upprättat yttrande. Nämnda yttrande, i vilket jämväl Svenska arbetsgivareföreningen och Sve­ riges grossistförbund förklarat sig instämma, betecknas i fortsättningen så­ som avgivet av näringslivets skattedelegation. överståthållarämbetet har vid sitt utlåtande fogat ett från Stockholms stad infordrat yttrande, varjämte flertalet länsstyrelser överlämnat yttran­ den från kommuner, lokala skattemyndigheter m. fl.

Jag har redan i årets finansplan meddelat, att jag hade för avsikt att senare föreslå, att proposition avlåtes till årets riksdag angående en kom­ munal ortsavdragsreform i syfte att åstadkomma en allmän skattesänk­ ning med tonvikt på de mindre inkomsttagarna. Jag upptar nu denna fråga till behandling.

II. Gällande bestämmelser

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela be­ skattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag, vars storlek bestämmes med hänsyn till dels levnadskostnadernas höjd i hemortskommunen dels också den skatt­ skyldiges försörjningsbörda. Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket i ortsgrupper, vilkas antal från och med den 1 januari 1954 tills vidare utgör fyra (II—V). För skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsam­

Kungi. Maj. ts proposition nr 97 år 1957 13

mans med andra maken, utgör ortsavdraget för helt år räknat i ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (var­ med jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta ortsavdrag med samma belopp som tillkommer gift med andra maken sammanlevande skattskyldig. För annan skattskyldig utgör ortsavdraget för helt år räknat 1 230 kronor i ortsgrupp II, 1 290 kronor i ortsgrupp III, 1 340 kronor i ortsgrupp IV och 1 400 kronor i ortsgrupp V. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt endast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt orts­ avdrag, som för varje kalendermånad, varunder den skattskyldige varit här i riket bosatt, utgör 1/n av avdraget för helt år. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

Nu gällande kommunala ortsavdrag har fastställts genom beslut av 1950 års riksdag (prop. 241/1950; BevU 57/1950). Till grund för beslutet låg en utredning av ortsavdragskommittén (SOU 1950: 5).

I följande sammanställning lämnas en jämförelse mellan de kommunala ortsavdragen och de vid den statliga beskattningen nu gällande ortsavdragen, vilka fastställts genom 1952 års riksdags beslut och som första gången tillämpats vid källskatteuttaget för år 1953 och vid 1954 års taxering.

Kommunala ortsavdrag Statliga ortsavdrag Ortsgrupp Ortsgrupp II III IV V II III IV V

Ensam skattskyldig med barn ... 2 640 2 760 2 880 3 000

Med gift skattskyldig jämställes sådan ogift skattskyldig med hemmava­ rande barn, vilken nyss nämnts och som haft husföreståndarinna hos sig anställd. Av sammanställningen framgår att vid den statliga beskattningen ett särskilt ortsavdrag finnes för ensam skattskyldig med underhållsskyldighet mot barn. Med sådan skattskyldig avses gift skattskyldig, som under beskatt­ ningsåret inte levt tillsammans med andra maken, och annan ogift skatt­ skyldig än som i föregående stycke sagts, vilken haft hemmavarande barn

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat. Om bar­ net inte stått under den skattskyldiges vårdnad kan sådant avdrag åt­ njutas om den skattskyldige inte levt tillsammans med den, som har vårdnaden om barnet. Någon motsvarighet till detta avdrag finnes inte vid den kommunala beskattningen. Ifrågavarande skattskyldiga medges vid den kommunala beskattningen samma ortsavdrag som ensamstående utan försörjningsplikt mot barn. Beträffande de kommunala och statliga ortsavdragens inbördes förhål­ lande må följande ytterligare anmärkas. Såväl i fråga om de kommunala som de statliga ortsavdragen är spänn­ vidden mellan avdragen i högsta ortsgrupp och lägsta tillämpade ortsgrupp (ortsgrupp II) 12 %, räknad på avdragsbeloppet i högsta ortsgrupp. Spänn­ vidden är densamma både för äkta makar och för ensamstående skattskyl­ diga med eller utan barn. Intervallen mellan avdragen i de olika ortsgrupperna motsvarar ungefär 4 %. Att mindre avsteg härvidlag måst göras be­ ror på önskemålet att bestämma ortsavdragen till jämna tal. I fråga om spännvidden mellan de kommunala ortsavdragen, å ena sidan, och de statliga, å andra sidan, gäller att det kommunala avdraget för gift skattskyldig endast uppgår till hälften av motsvarande statliga ortsavdrag. För ensamstående skattskyldig är däremot det kommunala ortsavdraget ungefär två tredjedelar av det statliga avdraget. Att därjämte vid den stat­ liga beskattningen finnes ett särskilt avdrag för ensam skattskyldig med underhållsskyldighet mot barn, till vilket avdrag någon motsvarighet inte finnes vid den kommunala beskattningen, har nyss berörts. Avvägningen av ortsavdragen mellan gift och ensamstående skattskyldig är också olika vid de båda beskattningsformerna. Vid den kommunala be­ skattningen utgör sålunda ortsavdraget för ogift skattskyldig i runt tal två tredjedelar av avdraget för gift skattskyldig, medan vid den statliga be­ skattningen avdraget för ogift skattskyldig utgör hälften av avdraget för gift. Såsom framgår av den tidigare omnämnda sammanställningen uppgår därför avdragen för gift skattskyldig vid den kommunala beskattningen till samma belopp som avdragen för ogift skattskyldig vid den statliga be­ skattningen.

Ett komplement till ortsavdragen utgör de särskilda avdragen för nedsatt skatteförmåga. Vid den kommunala beskattningen gäller — enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen — att sådant avdrag må be­ viljas skattskyldig, vars skatteförmåga finnes under beskattningsåret ha varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyl­ dige ägt åtnjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omstän­ dighet (s. k. ömmande omständigheter). Enligt tredje stycket av samma

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 15

moment kan även skattskyldig, vars inkomst — efter avdrag av därå belöpande skatt — på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omstän­ dighet understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) utöver ortsavdrag erhålla särskilt avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga. I båda fallen utgår avdraget efter särskild prövning. Avdraget är maximerat till 5 000 kronor. Enligt fjärde stycket av nämnda moment skall skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension eller av bidrag, som avses i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn — därest sär­ skilda omständigheter inte till annat föranleder — anses ha haft sådan nedsatt skatteförmåga, som omförmäles i andra stycket. Det angivna maximibeloppet 5 000 kronor har fastställts genom beslut av 1956 års riksdag. Bestämmelserna skall tillämpas första gången vid 1957 års taxering. Tidigare var maximibeloppet 3 000 kronor. Närmare föreskrifter angående bestämmande av extra avdrag för ned­ satt skatteförmåga meddelas för vissa fall i anvisningarna till 50 § kom­ munalskattelagen. Enligt dessa föreskrifter gäller bland annat att den myndighet Kungl. Maj :t därtill förordnar skall fastställa normalbelopp för existensminimum för olika delar av riket, avsedda att tjäna till ledning vid bestämmande av existensminimum i det särskilda fallet. Enligt Kungl. Maj:ts förordnande den 8 juni 1951 ankommer denna uppgift på centrala uppbördsnämnden. Ett liknande avdragssystem gäller beträffande den statliga beskattningen. I 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt stadgas sålunda att skattskyldig, vars skatteförmåga anses ha varit väsentligen nedsatt av anledning, varom i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket kom­ munalskattelagen förmäles, må efter särskild prövning utöver ortsavdrag erhålla ytterligare ett avdrag med högst 3 000 kronor. Bestämmelserna i 41 § 2 mom. uppbördsförordningen ansluter till de nu nämnda stadgandena i kommunalskattelagen och förordningen om stat­ lig inkomstskatt. Enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen äger lokal skattemyndighet efter ansökan av skattskyldig medge befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag. Sådan befrielse eller nedsättning må beviljas, om det belopp, som skulle återslå sedan skatteavdrag gjorts, understi­ ger vad den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Nedsättning av skatteavdrag för preliminär skatt kan dock inte medges annat än vid nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjnings­ börda eller i annat därmed jämförligt läge. Det belopp, som motsvarar den skattskyldiges existensminimum, skall beräknas med ledning dels av be­ stämmelserna i 50 § 2 mom. kommunalskatlelagen och anvisningarna till

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

denna paragraf dels ock av de normalbelopp för existensminimum, som fastställes med stöd av nämnda lagrum. Om den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av lokal skattemyndighet åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den prelimi­ nära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, gäller enligt anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen, att vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse inte bör ske från det av nämnda myndighet fastställda existensminimi­ beloppet såvida inte nya omständigheter framkommit. Hänsyn till nedsatt skatteförmåga tages även vid beräkning av preliminär B-skatt och vid jämkning av preliminär skatt. Av 10 § andra stycket uppbördsförordningen framgår, att preliminär A-skatt inte skall utgå för folkpension enligt lagen om folkpensionering.

Slutligen må beröras bestämmelserna om skattepliktsgränsen och deklarationspliktsgränsen, vilka bestämmelser äger direkt samband med reglerna om de kommunala ortsavdragens storlek. Enligt stadgande i 51 § kommunalskattelagen inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt, då den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor. Detta stadgande äger tillämpning från och med innevarande års taxering. För tidigare års taxeringar har gällt att för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, skatteplikt till kommunal inkomstskatt i hemortskom­ munen inträtt då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgått till minst 20 kronor. Beträffande deklarationsplikten gäller att därest fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, haft bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor, vilka bruttointäkter uppgått till sammanlagt minst 1 200 kronor, han är skyldig att utan anmaning till ledning för egen taxering avge självdeklaration.

III. Sammanfattning av kommunalskatterevisionens förslag

Revisionen föreslår att de kommunala ortsavdragen skall höjas till samma belopp som nu gällande statliga ortsavdrag och att även i övrigt en direkt anpassning skall ske till det statliga ortsavdragssystemet. Detta innebär sålunda att ett särskilt ortsavdrag för ensamma skattskyldiga med under­ hållsskyldighet mot barn föreslås infört även vid den kommunala beskatt­ ningen. Enligt revisionens mening tillgodoses därigenom önskemålen om en särskild lindring i skattebördan för dessa skattskyldiga. Ortsavdragen för gift skattskyldig skall i enlighet härmed bestämmas till

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 7957 17

följande belopp, nämligen 3 520 kronor i ortsgrupp II, 3 680 kronor i ortsgrupp III, 3 840 kronor i ortsgrupp IV och 4 000 kronor i ortsgrupp V. För­ slaget innebär en fördubbling av nu gällande kommunala ortsavdrag för gifta skattskyldiga. Ortsavdragen för ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn föreslås skola fastställas till följande belopp, nämligen 2 640 kronor i ortsgrupp II, 2 760 kronor i ortsgrupp III, 2 880 kronor i ortsgrupp IV och 3 000 kronor i ortsgrupp V. Då dessa skattskyldiga för närvarande åtnjuter samma kommunala ortsavdrag som andra ogifta och ensamstående skatt­ skyldiga, innebär förslaget mer än en lördubbling av för dessa skattskyldiga nu gällande avdrag. För övriga ogifta och ensamstående skattskyldiga föreslår revisionen ortsavdrag med följande belopp, nämligen 1 760 kronor i ortsgrupp II, 1 840 kronor i ortsgrupp III, 1 920 kronor i ortsgrupp IV och 2 000 kronor i orts­ grupp V. Förslaget innebär eu förhöjning med cirka 43 % av nu gällande kommunala ortsavdrag för denna kategori av skattskyldiga. Revisionen erinrar, att avvägningen av ortsavdragen mellan gift och ogift skattskyldig för närvarande är en annan vid den kommunala beskattningen än vid den statliga. Genom att enligt revisionens förslag en uppräkning av de kommunala ortsavdragen skall ske till i nivå med nu gällande statliga avdrag kommer skattelättnaden att bli proportionsvis större för gifta än för ogifta skattskyldiga. Revisionen anser det välmotiverat att tyngdpunkten vid en höjning av de kommunala ortsavdragen förlägges till familjerna. Revisionen framhåller att den föreslagna höjningen av de kommunala ortsavdragen medför att inkomsttagare med mycket små inkomster helt be­ frias från kommunal skatt. Enligt revisionens mening är emellertid i dagens läge syftet med en kommunal ortsavdragsreform inte enbart att förhindra att inkomsttagare under existensminimum påföres skatt utan även att mera allmänt åstadkomma en lättnad i det kommunala skattetrycket. Förutsätt­ ningen för att reformen skall kunna få denna effekt anser revisionen vara o att man kompenserar kommunerna för det minskade skatteunderlaget i en sådan utsträckning alt kommunerna kan bibehålla sina utdebiteringar oför­ ändrade. Revisionen påpekar härvidlag att om kommunerna till följd av ortsavdragshöjningen skulle tvingas fastställa högre utdebiteringar än som skulle ha tillämpats om ortsavdragen varit oförändrade, detta skulle med­ föra att inkomsttagarna i de lägsta inkomstskikten visserligen skulle er­ hålla en skattelättnad men att inkomsttagarna i de däröver liggande skikten i stället finge vidkännas eu skatteskärpning. Ortsavdragshöjningens avsedda effekt att åstadkomma en generell skattesänkning för fysiska personer skulle härigenom enligt revisionens uppfattning gå förlorad. För att ortsavdragshöjningen inte skall få de nu antydda konsekvenserna hör enligt revisionens uppfattning staten i betydande omfattning taga på sig kostnaderna för ortsavdragshöjningen. Revisionen anser att ett statligt 2- Il i ha n g till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 97

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

bidrag, åtminstone under en övergångsperiod, är en avgörande förutsättning för att det uppställda önskemålet om en allmän skattesänkning skall kunna realiseras. Detta statliga bidrag bör närmast ha till syfte att möjliggöra för kommunerna att själva anpassa sig efter de nya högre ortsavdragen. En sådan anpassning underlättas enligt revisionens mening bland annat genom en forvantad fortgående förbättring av det kommunala skatteunderlaget. Det statliga bidraget bör utgå till i princip samtliga kommuner och kom­ munala samfälligheter under en viss övergångstid. För åren 1958—1960 bör bidiaget avvägas så att detsamma utgör full kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda inkomstminskningen. Under åren 1961__1965 föreslås statsbidraget skola successivt minskas i en del kommuner samt i de beträffande tillgången på skatteunderlag bäst ställda kommunerna helt avvecklas. Frågan om en fortsatt reducering eller avveckling av statsbidra­ get i de kommuner, i vilka vid bidragstidens utgång bidraget inte helt indragits, bör enligt revisionens mening under bidragstiden bli föremål för en förnyad utredning. Revisionen anser att härvidlag ett nära samband föieligger med frågan om en allmän kommunal skatteutjämning. Statens totala kostnader för statsbidraget till kommunerna vid full kom­ pensation för inkomstminskningen till följd av ortsavdragshöjningen beräk­ nas av revisionen till 480 milj. kronor per år. Med hänsyn till den höjning av statsskatten, som blir en följd av det minskade kommunalskatteavdraget vid den statliga taxeringen, beräknas emellertid statens nettokostnader vid ortsavdragsreformens ikraftträdande komma att uppgå till endast 413 milj. kronor per år. Kostnaderna för statsbidraget beräknas efter reduceringen av detsamma uppgå till i runt tal 200 milj. kronor per år. Statens nettoutgift kommer av skäl som nyss anförts, att bli lägre. Det har inte ingått i revisio­ nens uppdrag att taga ställning till huruvida ur statsfinansiell eller sam­ hällsekonomisk synpunkt utrymme föreligger för angivna kostnader. Det nya statsbidraget föreslås skola utformas på ett sådant sätt att sta­ ten for varje bidragsår garanterar kommunerna ett visst skatteunderlag, som tillsammans med det skatteunderlag, som föreligger enligt veder­ börlig taxering med tillämpning av de nya ortsavdragen, i vanlig ordning deltar i den kommunala repartiseringen. Statsbidraget anpassas härigenom till de varje år fastställda kommunala utdebiteringssatserna. Utbetalningen av statsbidi aget föreslås skola anknytas till nu gällande regler om utbetal­ ning av kommunalskattemedlen. Särskilda bestämmelser blir därför erfor­ derliga beträffande kommuns och annan kommunal samfällighets utdebiteling av skatt för de år, under vilka bidrag föreslås skola utgå, och revisionen framlägger förslag till sådana bestämmelser. Den nu utgående provisoriska skatteersättningen till kommunerna i an­ ledning av 1950 års kommunala ortsavdragsreform, 46,8 milj. kronor, före­ slås skola inordnas i det nya statsbidraget, varvid ersättningen föreslås skola reduceras enligt samma grunder som skall gälla för det nya bidraget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 19

I samband med att revisionen föreslår att de kommunala ortsavdragen skall bestämmas till samma nivå som gällande statliga ortsavdrag, har revi­ sionen föreslagit, att maximibeloppet för det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga vid den kommunala beskattningen skall bestämmas till samma belopp som vid den statliga beskattningen eller alltså 3 000 kronor. Ortsavdragshöjningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1958 och första gången tillämpas vid källskatteuttaget för år 1958 och vid 1959 års taxering. Revisionens förslag är enhälligt.

IV. Behovet av och förutsättningarna för en kommunal ortsavdragsreform

Revisionen I fråga om ortsavdragens uppgift i skattesystemet erinrar revisionen att ortsavdragen främst avsett att från beskattning undanta de allra lägsta inkomstskikten, där inkomsterna inte uppgår till högre belopp än som oundgängligen erfordras för inkomsttagarens uppehälle (existensminimum). Ortsavdragen är vidare ett medel för att differentiera skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga och efter olika orters dyrhet. Ortsavdragens avsedda funktion att från beskattning undanta den del av den skattskyldiges inkomst, som motsvarar existensminimum, har emel­ lertid inte kunnat upprätthållas. Detta gäller enligt revisionens mening sär­ skilt de kommunala ortsavdragen, vilka alltid varit lägre än de statliga. Revisionen framhåller härvidlag att om man konsekvent vill bygga inkomst­ beskattningen på principen att från beskattning undanta vad som erfordras för livets nödtorft, det inte finns någon bärande grund för att existensmini­ mum skall sättas lägre vid konmiunalbeskattningen än vid statsbeskattningen. Enligt revisionens mening föreligger inte några delade meningar om be­ hovet i och för sig av en höjning av de kommunala ortsavdragen. För en sådan höjning talar inte bara den omständigheten att avdragen på grund av sin otillräcklighet inte kan fylla sin funktion att från beskattning utesluta de allra lägsta inkomstskikten. I ett allmänt skattesänkningsprogram, i vilket tyngdpunkten skall läggas på de mindre inkomsttagarna, har enligt revisionens mening en reformering av de kommunala ortsavdragen sin givna plats. Revisionen erinrar att det vid genomförandet av 1956 års statsskattereform också understrukits att en mera påtaglig skattelättnad i de lägre inkomstskikten endast kan åstadkommas genom ortsavdragshöjningar. Revisionen visar att av den sammanlagda skatt, som de mindre inkomst­ tagarna har ett erlägga, huvuddelen utgöres av kommunal skatt. För alt när­ mare belysa det kommunala och det statliga skattetrycket i vissa lägre

20 Kangl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

inkomstskikt har revisionen gjort en sammanställning angående inkomst­ skattens nuvarande fördelning på kommunalskatt och statsskatt i dessa inkomstlägen. Denna sammanställning redovisas i följande tabell.

Inkomstskattens nuvarande fördelning på kommunalskatt och statsskatt i vissa inkomst­ lagen (ortsgrupp III; kommunal utdebitering 12 kronor)

Gift Ensamstående Kommunal­ Kommunal­ Års­ skattens skattens inkomst Kommunal­ Kommunal­ Statsskatt procentuella Statsskatt procentuella i kronor skatt skatt i kronor andel i den i kronor andel i den

Beträffande gifta skattskyldiga är det sålunda först vid årsinkomster på omkring 20 000 kronor, som den totala skatten är lika fördelad på statsskatt och kommunalskatt. För högre årsinkomster avtar successivt kommunal­ skattens andel i den totala skatten. I fråga om ensamstående skattskyldiga är tendensen densamma, ehuru jämviktsläget för dessa skattskyldiga upp­ nås redan vid en årsinkomst av cirka 10 000 kronor. Revisionen anser att en reformering av de kommunala ortsavdragen bör ses mot bakgrunden av den sänkning av statsskatten, som genomfördes vid 1956 års riksdag. Revisionen anför härvidlag. Tyngdpunkten av skattesänkningen vid denna reform låg på de mindre inkomsttagarna. Av det totalbelopp i skattelättnad, 375 milj. kronor, som denna reform beräknades medföra, kom sålunda inte mindre än cirka 145 milj. kronor på inkomsttagare med årsinkomst upp till 12 000 kronor och omkring 135 milj. kronor på inkomsttagare med mellan 12 000 och 20 000 kronors årsinkomst. Om man ser till de individuella verkningarna av refor­ men blev emellertid skattesänkningen ganska begränsad i de lägre inkomst­ skikten. Ett par exempel må här anföras. En gift inkomsttagare med års­ inkomst av 6 000, 8 000 respektive 10 000 kronor fick sin statsskatt sänkt med 31, 70 respektive 109 kronor. En ensamstående skattskyldig i motsva­ rande inkomstlägen fick en skattesänkning med 74, 95 respektive 100 kronor. Vid statsskattereformens genomförande framhölls att det främsta hindret för en ytterligare sänkning i de mindre inkomsttagarnas skattebörda låg i de nuvarande kommunala ortsavdragens låga belopp. En höjning av de kom­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 21

munala ortsavdragen ger — under förutsättning att kommunerna kom­ penseras för det genom höjningen förorsakade inkomstbortfallet helt andra möjligheter att åstadkomma en lättnad i skattetrycket för det stora flertalet inkomsttagare. En gift skattskyldig skulle sålunda med en höjning av de kommunala ortsavdragen till samma belopp som de statliga erhalla en sänkning av sin kommunalskatt med omkring 200 kronor (ortsgrupp III; utdebitering 12 kronor per skattekrona). Sänkningen av kommunal­ skatten blir — om man bortser från de allra lägsta inkomstskikten, där kommunalskatten inte uppgår till det angivna beloppet — lika i kronor räknad för alla skattebetalare inom kommunen. I detta sammanhang bort­ ses från den effekt i fråga om den totala skatten, som föranleds av att av­ drag medges vid statsbeskattningen för erlagd kommunalskatt.

Revisionen framhåller att en höjning av de kommunala ortsavdragen självfallet medför att inkomsttagare med mycket små inkomster helt be­ frias från kommunal skatt. Syftet med en kommunal ortsavdragsreform anser revisionen i dagens läge emellertid inte enbart vara att förhindra att inkomsttagare under existensminimum påföres skatt utan även att mera all­ mänt åstadkomma en lättnad i det kommunala skattetrycket. Föi utsätt­ ningarna för att så skall kunna ske är emellertid enligt revisionens uppfatt­ ning att man vidtar åtgärder, som medför att kommunerna trots det till följd av ortsavdragshöjningen minskade skatteunderlaget kan bibehålla sina utdebiteringar oförändrade. Skulle nämligen kommunerna till följd av ortsavdragshöj ningen nödgas besluta högre utdebiteringar än som skulle ha tillämpats om ortsavdragen hade varit oförändrade, kommer detta att medföra att inkomsttagarna i de lägsta inkomstskikten visserligen erhåller en skattelättnad men att inkomsttagare i däröver liggande skikt i stället får vidkännas en skärpning i sin totala skatt. Avgörande för vid vilka in­ komster en viss ortsavdragshöjning medför en skatteskärpning i stället för en skattelättnad är, påpekar revisionen, helt utdebiteringshöjningens om­ fattning. Ju större utdebiteringshöjning, som måste tillgripas för att täcka inkomstbortfallet, i desto lägre inkomstlägen kommer inkomsttagarna att drabbas av en skatteskärpning. Av det av revisionen redovisade tabellmaterialet framgår att om kommu­ nerna vid en uppräkning av de kommunala ortsavdragen till i paritet med de statliga skulle nödgas höja utdebiteringarna, detta skulle medföra skatte­ skärpning vid följande årsinkomster (ortsgrupp III; nuvarande kommunal utdebitering 12 kronor).

Utdebite- Skatteskärpning inträder vid ringsökning en ungefärlig ärsinkomst av

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Göres höjningen av ortsavdragen mindre, inträder vid samma utdebite­ ringsökningar skatteskärpningen i lägre inkomstlägen än de nyss nämnda. I ett senare avsnitt kommer närmare att redovisas hur det kommunala skatteunderlaget påverkas vid en höjning av ortsavdragen. Redan här må emellertid påpekas att en höjning av de kommunala ortsavdragen till samma belopp som de statliga kommer att förorsaka höjningar av de kommunala utdebiteringarna med ända upp till 4 kronor 88 öre. Skatteskärpning skulle sålunda komma att inträda i ännu lägre inkomstlägen än vad som anges i den nyss återgivna tabellen. Därest det till följd av ortsavdragshöjningen minskade skatteunderlaget måste kompenseras genom höjda utdebiteringar, skulle, konstaterar revi­ sionen, ortsavdragsreformens avsedda effekt att åstadkomma en generell skattesänkning för alla fysiska personer till väsentlig del gå förlorad. Revi­ sionen anser därför att staten i betydande omfattning måste taga på sig kostnaderna för ortsavdragshöjningen. Revisionen framhåller att även om det inte med fog kan göras gällande att kommunerna allt framgent skall äga rätt att utdebitera på ett skatteunderlag, som framräknats på grundval av en gång för alla fastlåsta ortsavdrag, ett statligt bidrag dock är en avgörande förutsättning för att det uppställda önskemålet om en allmän sänkning av kommunalskatten skall kunna realiseras. Såsom närmare kommer att anges i det följande utgår revisionen härvidlag från att staten till en början helt och därefter under ett antal ar i viss omfattning kompenserar kommunerna för det inkomstbortfall, som ortsavdragshöjningen medför.

Från dessa allmänna utgångspunkter har revisionen bedömt frågan om ortsavdragshöjningens omfattning. I sammanhanget påpekas att revisio­ nen inte haft att taga ställning till huruvida ur statsfinansiell eller samhälls­ ekonomisk synpunkt utrymme föreligger för att genomföra den ifrågasatta höjningen. Revisionen har lämnat en ingående redogörelse angående verkningarna både för de skattskyldiga och för kommunerna av fyra olika alternativ för en höjning av de kommunala ortsavdragen (alternativ A—D). Ortsavdragens storlek i de olika alternativen i jämförelse med nu gällande ortsavdrag framgår av sammanställningen å s. 23. Reträffande de olika alternativen framhåller revisionen med utgångs­ punkt från avdragen i ortsgrupp V följande. Alt. A innebär, att ortsavdrag för ensamstående höjs med 400 kronor till 1 800 kronor. Genom att avdraget för gift skattskyldig gjorts en och en halv gång så stort som avdraget för ensamstående eller höjts från 2 000 till 2 700 kronor har den nu gällande avvägningen mellan avdragen för ensamstå­ ende och gifta skattskyldiga vid den kommunala taxeringen bibehållits. För ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn har förutsatts samma ortsavdrag som för ensamstående skattskyldig. Ortsavdragen får i detta alternativ något lägre realvärde än de nuvarande avdragsbeloppen

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 97 är 1957

Detta avdrag har konstruerats på samma sätt som vid den statliga beskatt­ ningen och är en och en halv gång så stort som avdraget för ensamstående eller 2 700 kronor. I alt. D slutligen uppgår de kommunala ortsavdragen till samma belopp som nu gällande statliga avdrag eller 2 000 kronor för ensamstående och 4 000 kronor för gifta skattskyldiga. Även för ensamma skattskyldiga med barn har i detta alternativ upptagits ortsavdrag med samma belopp som vid den statliga taxeringen, 3 000 kronor. Alternativet innebär alltså full­ ständig paritet mellan kommunala och statliga ortsavdrag.

Den av revisionen verkställda statistiska undersökningen utvisar att skattebortfallet för kommunerna vid höjda ortsavdrag kan beräknas till 203 milj. kronor vid ortsavdrag enligt alt. A, 293 milj. kronor vid ortsavdrag enligt alt. B, 373 milj. kronor vid ortsavdrag enligt alt. C och 480 milj. kronor vid ortsavdrag enligt alt. D. Dessa belopp anger också storleken av det statsbidrag, som vid olika ortsavdragsalternativ måste utgå till kom­ munerna för att utgöra full kompensation. På grund av det minskade kom­ munalskatteavdraget vid den statliga taxeringen ökar emellertid den stat­ liga inkomstskatten. Denna ökning har beräknats till 28 milj. kronor i alt. A, 40 milj. kronor i alt. B, 52 milj. kronor i alt. C och 67 milj. kronor i alt. D. Statens nettokostnader vid full kompensation till kommunerna för skatteunderlagsminskningen beräknas därför bli i alt. A 175 milj. kronor, i alt. B 253 milj. kronor, i alt. C 321 milj. kronor och i alt. D 413 milj. kronor. Revisionen framhåller, att den vid sina undersökningar om de olika ortsavdragsalternativens verkningar blivit övertygad om att en höjning av de kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga avdragen nu bör genom­ föras. Enligt revisionens mening åstadkommes först härigenom en effektiv lindring i den kommunala skattebördan, varjämte man samtidigt uppnår den ökade balans i hela skattesystemet, som enhetliga ortsavdrag skulle medföra. Revisionen förordar därför att de kommunala ortsavdragen fast­ ställes enligt ovan angivna alt. D, d. v. s. till samma belopp som nu gällande statliga avdrag. Revisionen har därvid utgått från att staten genom stats­ bidrag till kommunerna tillskjuter medel i sådan omfattning, att ortsavdragshöjningens avsedda effekt att åstadkomma en skattesänkning för alla inkomsttagare inte går förlorad. Tabeller, belysande de individuella verkningarna av revisionens förslag, torde få som Bihang 2 fogas till detta protokoll. Beräkningarna bygger på den förutsättningen att den kommunala utdebiteringen kan hållas oför­ ändrad. Revisionen framhåller att en höjning av de kommunala ortsavdragen en­ ligt dess förslag medför att gifta skattskyldiga med en årsinkomst under­ stigande inemot 18 000 kronor får en reell skattelättnad jämfört med det skattetryck, som förelåg för ifrågavarande skattskyldiga i motsvarande inkomstnivå år 1947. För ensamstående skattskyldiga kommer skattetrycket

Kungi. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 25

att fortfarande ligga över 1947 års nivå men för de lägre inkomstskikten blir skatteskärpningen väsentligt mindre framträdande än vad den eljest skulle ha varit.

Revisionen har slutligen något berört frågan om en indexreglering av ortsavdragen. Revisionen anför. Under senare år, bland annat vid innevarande års riksdag, har i motioner till riksdagen framställts yrkanden om utredning rörande möjligheterna att motverka sådana förändringar i skattetrycket, som orsakas av inträffade penningvärdesförändringar. Detta syfte skulle, har det sagts, bland annat kunna åstadkommas genom att ortsavdragsbeloppen automatiskt förändras med hänsyn till levnadskostnaderna. I och för sig skulle onekligen en anpassning av ortsavdragen till rådande levnadskostnader vara en reform av stort värde. I sitt betänkande 40/1956 har emellertid bevillningsutskottet pekat på de konsekvenser, som en så­ dan reform skulle få på källskattesystemet och beskattningsreglerna över huvud taget samt på statsverkets hudgetberäkningar. För de kommunala ortsavdragens del tillkommer därjämte att en indexreglering av ortsavdra­ gen knappast kan införas förrän frågan om den kommunala skatteutjäm­ ningen blivit löst.

Remissyttrandena På några undantag när tillstyrker remissinstanserna i princip eller läm­ nar utan erinran revisionens förslag att på en gång höja de kommunala ortsavdragen till i paritet med de statliga avdragen. Allmänt vitsordas att den föreslagna höjningen kommer att medföra en välbehövlig skattelättnad för särskilt de mindre inkomsttagarna ävensom större enhetlighet och reda samt ökad balans i hela skattesystemet till fördel för såväl de skattskyldiga som taxerings- och uppbördsmyndigheterna. På sina håll — även i sådana yttranden, vilka inte direkt avstyrker revisionens förslag — uttalas viss tveksamhet om de statsfinansiella och samhällsekonomiska möjligheterna att i dagens läge genomföra den föreslagna ortsavdragshöjningen. Några remissinstanser ger uttryck åt farhågor för att den föreslagna reformen och den därtill knutna kompensationen till kommunerna kommer att på lång sikt medföra att den statliga beskattningen måste öka eller att en önskvärd lindring i denna beskattning förhindras, vilket i sin tur skulle innebära en viss skatteövervältring mellan inkomsttagarna. En partiell reform, innebärande en mindre höjning än vad revisionen föreslagit, förordas på olika grunder av statskontoret, näringslivets skattedelegation, Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges fastighetsägareförbund. Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska företagares riksförbund och Sveriges köpmannaförbund anser av olika skäl att en re­ formering av ortsavdragen hör anstå.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Av innehållet i remissyttrandena må här återges följande. Socialstyrelsen, som finner det tillfredsställande alt tiden nu ansetts mo­ gen för en höjning av de kommunala ortsavdragen, förklarar emellertid att styrelsens tillstyrkan till revisionens förslag inte innebär, att styrelsen an­ ser frågan om ortsavdragens utformning och storlek vara mer eller mindre slutgiltigt löst med den föreslagna reformen. Ehuru denna medför en inte ringa förbättring för olika grupper av skattskyldiga — framför allt för ensamstående skattskyldiga med försörjningsplikt mot barn — bör det enligt styrelsens mening hållas i sikte, att de nuvarande statliga ortsavdragen är väsentligt lägre än de existensminimibelopp, som fastställts av centrala uppbördsnämnden. Dessa belopp är i sin tur inte oväsentligt lägre än dem som t. ex. Stockholms stads socialvårdsmyndigheter tillämpar såsom existens­ minimum vid bedömningen av ärenden rörande socialhjälp. Enligt styrel­ sens mening hör frågan om en höjning av de statliga och kommunala orts­ avdragen till en nivå i bättre överensstämmelse med existensminimum till de angelägna reformkraven på skatteväsendets område, sedan det nu före­ stående förslaget genomförts.

Kammarrätten erinrar även att de gällande statliga ortsavdragen med hänsyn till nuvarande penningvärde inte alls kan anses så tillmätta, att de i normalfall garanterar skäligt existensminimum. En ytterligare höjning av ortsavdragen kunde därför snart nog aktualiseras. Kammarrätten finner det emellertid i och för sig önskvärt att samma ortsavdragsregler blir gäl­ lande vid den kommunala taxeringen som vid den statliga och anför.

Att alltsedan ortsavdragen infördes i skattelagstiftningen de kommunala ortsavdragen understigit de statliga har — såsom revisionen framhållit — sammanhängt med förhållandena särskilt inom vissa landskommuner, inom vilka högre ortsavdrag skulle lett till en kraftig beskärning av skatteunder­ laget och framtvingat en hård beskattning av ett fåtal skattskyldiga med högre eller medelstora inkomster. De kommunala ortsavdragens bestäm­ mande till belopp, som icke uppgått till vad som varit att anse såsom existensminimum, har emellertid i stor utsträckning medfört beskattning av inkomster, som legat under detta minimum. Olägenheterna härav hava under senare år, under vilka ett kraftigt penningvärdefall inträffat utan att ortsavdragen blivit i motsvarande mån höjda, "alltmer framträtt. De kom­ munala ortsavdragens eftersläpning i förhållande till levnadskostnadernas förändring har över huvud haft den verkan, att den kommunala beskatt­ ningens relativa tryck avsevärt drabbat de mindre och även de medelstora inkomsterna. Det framstår därför som ett i och för sig angeläget önskemål att åt de kommunala ortsavdragen gives sådant reellt värde, att de kunna fylla sin egentliga uppgift, nämligen att från inkomstbeskattning undantaga vad som oundgängligen erfordras för tillfredsställande av de elementära levnadsbehoven. Den inkomst, som av sådan anledning anses böra gå fri från beskattning, hör rimligen icke vara lägre vid den kommunala än vid den statliga beskattningen, helst som det kommunala skatteuttaget i lägre inkomstskikt genomsnittligt är av ungefär samma procentuella storlek vid de

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957 27

båda beskattningsformerna. Kammarrätten finner det förty välgrundat att de kommunala ortsavdragen bringas i nivå med de statliga. Förutom skäl av principiell art tala givetvis också praktiska synpunkter för införande av enhetliga ortsavdrag vid den statliga och den kommunala taxeringen. Förslagets genomförande skulle nämligen medföra icke oväsent­ liga förenklingar för taxering och uppbörd. Ehuru de skattskyldiga icke vid upprättande av självdeklaration behöva handskas med ortsavdrag, kunna enhetliga ortsavdragsregler för deras del tänkas underlätta uträkningen av den blivande slutliga skatten å inkomsten, vilket är av betydelse för vin­ nande av bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt.

Liknande synpunkter anlägges av skattelindringsnåmnden, flertalet läns­ styrelser samt Svenska landstingsförbundet. Några av de nämnda remiss­ instanserna påpekar emellertid att de vid sitt ställningstagande till ortsavdragshöjningens omfattning därmed inte ingått på frågan om en höj­ ning av avdragen till i paritet med de statliga avdragen är statsfinansiellt genomförbar. Länsstyrelsen i Jönköpings län erinrar att frågan om att bereda skatte­ lättnader i de lägsta inkomstskikten undersökts i samband med de änd­ ringar av den statliga inkomstskatteskalan, som skedde 1952 och 1956, men att det då visade sig att frågan inte lämpligen kunde lösas genom ändringar i skalan för den statliga beskattningen utan i stället var en ortsavdragsfråga. Om man önskar ge skattelättnader åt dem, vilkas inkomster ligger inom eller nära existensminimum, är enligt länsstyrelsens mening en höj­ ning av ortsavdragen den rätta vägen. Länsstyrelsen framhåller vidare att då de kommunala ortsavdragen senast fastställdes stod det klart att de mycket ofullständigt skulle fylla uppgiften att från beskattning undanta sådana inkomsttagare, som saknade ekono­ misk förmåga att betala skatt. Genom penningvärdeförsämringen under 1951 och de följande åren har de i detta avseende blivit helt otillräckliga, något som ofta visar sig bland annat i besvären hos prövningsnämnden. En­ ligt länsstyrelsens mening vållar den bristande jämvikten mellan statliga och kommunala ortsavdrag på det hela taget en snedbelastning i beskatt­ ningen, som blivit alltmera besvärande. Det är — även ur praktisk syn­ punkt — föga lyckligt att skatt uttages på inkomster som saknar skatte­ kraft i egentlig mening. Att de kommunala ortsavdragen nu föreslås bli höjda anses därför som en nödvändig reform. Särskilt tillfredsställande finner länsstyrelsen det vara att avdragen föreslås bli lika stora som de statliga avdragen och att revisionen sålunda på denna punkt funnit sig kunna laga steget fullt ut. Därmed skulle enligt länsstyrelsens uppfattning mycket vara vunnet i fråga om ortsavdragssystemets balans. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Älvsborgs län, som dessutom yttrar, att det från taxeringsmyndigheternas sida länge varit ett

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

önskemål att få till stånd enhetliga ortsavdrag vid taxeringen. Den anpass­ ning, som även i övrigt föreslagits mellan de båda ortsavdragssystemen, innebär enligt länsstyrelsens mening en stor förbättring. Den åsyftade överensstämmelsen mellan ortsavdragen måste medföra en förenkling i taxeringsproceduren och ett underlättande för de skattskyldiga att själva beräkna sin skatt. Länsstyrelsen erinrar vidare att det hävdats att den hittills rådande bristande kongruensen mellan det statliga och det kom­ munala ortsavdragssystemet orsakat så många problem inom beskatt­ ningen, att den menligt inverkat på skattesystemets balans. Ett genomfö­ rande av revisionens förslag skulle därför eliminera allvarliga olägenheter och göra skattesystemet mindre svåröverskådligt. De organisatoriska och praktiska fördelarna av lika ortsavdrag vid be­ skattningen understrykes även av statens organisationsnämnd och Sveriges håradsskrivarf örening. Några av de remissinstanser, vilka tillstyrkt revisionens förslag, har be­ rört den i direktiven för de sakkunnigas uppdrag omnämnda frågan an­ gående en etappvis skeende höjning av de kommunala ortsavdragen upp till i paritet med de statliga. Överståthållarämbetet anför sålunda att några delade meningar om angelägenheten av den föreslagna reformen inte torde föreligga. De redan från början otillräckliga kommunala ortsavdragen har genom penningvärdets successiva fall kommit att i alltmer betydande mån understiga levnadskostnadsminima. Ur denna synpunkt är en höjning av ortsavdragen önskvärd. Med hänsyn till storleken av levnadskostnadsminima och för att en lättnad i taxerings- och uppbördsarbetet jämväl skall kunna vinnas torde en mindre höjning av de kommunala ortsavdragen än till i nivå med de statliga avdragen inte böra ifrågakomma. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att fördelarna med den föreslagna reformen skulle i hög grad äventyras, om de eftersläpande kommunala ortsavdragen inte på en gång lyftes upp till samma belopp som de statliga. Samtidigt som länsstyrelsen tillstyrker revisionens förslag, framhåller länsstyrelsen därför angelägenheten av att höjningen sker på en gång. Den tidigare utvecklingen har för övrigt enligt länsstyrelsens mening tydligt visat svårigheterna att återhämta eftersläpningen i fråga om de kommunala ortsavdragen. Läns­ styrelserna i Malmöhus och Norrbottens län anlägger i stort sett liknande synpunkter. Styrelsen för Svenska stadsförbundet, som tillstyrker att de kommunala avdragen skall höjas till i paritet med de statliga, anför.

Man torde numera på de flesta håll vara ense om att en snar sådan re­ form är angelägen. Styrelsen har icke något att erinra mot att en sådan åt­ gärd genomföres på en gång. Ett sådant förfaringssätt torde vara att före­ draga framför den tidigare praktiserade metoden att genomföra skatterefor­ mer etappvis. Härigenom får man en klarare inblick i reformens finansiella betydelse för kommunerna och staten. Styrelsen delar även de sakkunnigas

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 29

uppfattning att man först genom en höjning av de kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga avdragen åstadkommer en effektiv lindring i den kommunala skattebördan för de lägre inkomsttagarna och i vart fall under en övergångsperiod jämväl för övriga skattskyldiga. Samtidigt upp­ nås då den ökade balans i hela skattesystemet som enhetliga ortsavdrag skulle medföra. Om man beaktar den totala skattebelastningen på samhälls­ medlemmarna torde emellertid slutresultatet av reformen i stort sett in­ skränka sig till en omfördelning av skattebördorna.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser det önskvärt att full överensstämmelse i fråga om ortsavdragen åvägabringas vid den kom­ munala och den statliga beskattningen och anför i anslutning härtill. Man kunde tänka sig att den eftersträvade likformigheten skulle åstad­ kommas stegvis genom ett antal med vissa års mellanrum återkommande reformer av samma slag som den år 1950 beslutade. Ur kommunala syn­ punkter skulle dock en sådan utväg knappast vara att rekommendera. Det skulle nämligen vara att befara att kommunerna vid varje sådan delreform skulle få tåla en som rimlig ansedd minskning i skatteunderlaget utan att få någon kompensation. Delreformernas ekonomiska verkningar skulle därigenom bli svåröverskådliga. Förbundet tillstyrker därför att steget nu tages fullt ut och att de kom­ munala ortsavdragen helt anpassas till de nuvarande statliga. Någon auto­ matisk samordning för all framtid av de kommunala och de statliga orts­ avdragen ställer sig förbundet dock avvisande till. En höjning av de kom­ munala ortsavdragen är nämligen enligt förbundets mening förenad med helt andra problem än en höjning av de statliga ortsavdragen. Tjänstemännens centralorganisation anser att det kan diskuteras huru­ vida höjningen av ortsavdragen skall ske på en gång upp till den nivå, som motsvaras av de statliga avdragen, eller om reformen skall genomföras i etapper. Organisationen, som ansluter sig till den i direktiven angivna mål­ sättningen om lika ortsavdrag vid den kommunala och den statliga beskatt­ ningen, framhåller dock att ett realiserande av denna princip är förenat med konsekvenser i ekonomiskt avseende. Vid bedömningen av de olika alter­ nativ till höjning av de kommunala ortsavdragen, som revisionen redovisat, anses emellertid det av revisionen förordade förslaget vara att föredra. Den större nettokostnad, som detta förslag medför i jämförelse med alternativ, som endast innebär etapplösningar, anser organisationen inte vara av den storleksordningen alt den uppväger fördelen av en enhetlig ordning i vad gäller ortsavdragens konstruktion. I fråga om förslagets ekonomiska kon­ sekvenser anmärker emellertid organisationen att statens ökade kostnader för kompensationen till kommunerna måste föranleda en motsvarande höj­ ning av den statliga beskattningen eller hindra en med nämnda belopp eljest möjlig skattesänkning. Det hade därför enligt organisationens mening varit önskvärt om den totala effekten av den inkomstomfördelning, som revisio­ nens förslag innebure, hade belysts.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Av de remissinstanser, som tillstyrkt revisionens förslag, har även läns­ styrelserna i Södermanlands samt Göteborgs och Bohus län ävensom Svensk industriförening något berört de statsfinansiella förutsättningarna för ett genomförande av förslaget. Förstnämnda länsstyrelse framhåller sålunda att en förutsättning för reformen bör vara att ortsavdragshöjningen genom­ föres så att den inte får till följd kommunala utdebiteringshöjningar, vilka skulle innebära ett överflyttande av skattebördan på flertalet skattskyldiga med inkomster av en sadan storleksordning, att även efter höjningen be­ skattningsbar inkomst förefinnes. Det bör vidare enligt samma länsstyrelses mening förutsättas, att de statliga bidrag, som föreslås skola utgå till kom­ munerna, inte skall täckas genom höjda statliga skatter i större omfattning än som motsvaras av den lindring i kommunalskatten, som genom den föreslagna reformen kommer olika skattskyldiga till del. Skulle ett sådant övervältrande av skattebördan likväl inte kunna undvikas, måste enligt länsstyrelsens mening sådana utvägar prövas att en höjning av den sam­ manlagda uttaxeringen inte erfordras. Länsstyrelsen anser att det då ligger närmast till hands att man stannar för ett lägre ortsavdragsalternativ. Svensk industriförening anför att åtskilliga skattskyldiga med låg in­ komst, t. ex. småföretagare, kommer att beredas en mycket påtaglig lättnad genom den föreslagna reformen. Emellertid finnes enligt föreningens me­ ning viss anledning till tvekan, eftersom det inte torde vara alldeles osanno­ likt att en så pass kraftig allmän kommunalskattesänkning på längre sikt kan medföra en ökning av den statliga beskattningen. Revisionen har visser­ ligen förutsatt att kommunerna själva skulle anpassa sig efter de nya högre ortsavdragen och presumerat en fortgående förbättring av det kommunala skatteunderlaget. Denna förbättring förefaller föreningen sannolik om man ser på det senaste årtiondets utveckling men beror självfallet av konjunk­ turutvecklingen. Om denna kan inga säkra prognoser göras och det finnes enligt föreningens mening ingenting som utesluter att vårt land på längre sikt skulle kunna drabbas av en konjunkturnedgång. I ett sådant läge är det uppenbart att den statliga beskattningen måste skärpas men det är, framhåller föreningen, även tänkbart att så även kan komma att ske om man inte ytterst strikt faslslar att den nu föreslagna sänkningen av kom­ munalskatten inte får direkt eller indirekt föranleda en höjning av stats­ skatten. Skulle så ske förefaller det föreningen vara skäligen meningslöst att genomföra den föreslagna reformen, enär resultatet i praktiken då en­ dast blir en övervältring av skattebördan från en inkomstgrupp till andra grupper. Den grupp, som därvid torde bli svårast drabbad, är enligt föreningens mening medelklassen, till vilken föreningen räknar småindustrin. Riksskattenämnden intar en mera tveksam inställning till en höjning av de kommunala ortsavdragen och anför. Ur de synpunkter riksskattenämnden i första hand har att betrakta frå­ gan om storleken av ortsavdragen, finnes det icke någon anledning att hava

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 31

skilda belopp för statliga och kommunala ortsavdrag. Då ändamålet med ortsavdragen rent principiellt är att från beskattning undantaga en viss lägsta inkomst, som anses nödvändig för den skattskyldiges existens, synes det rimligt att de kommunala och de statliga ortsavdragen äro lika. Det är vidare ägnat att förenkla taxerings- och debiteringsarbetet att dessa orts­ avdrag överensstämma. Ur de nu nämnda synpunkterna är det önskvärt att den föreslagna reformen genomföres. Emellertid synas vissa förhållanden, som stå i samband med en höjning av de kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga, böra närmare beröras. De inkomsttagare, som ba inkomster understigande av centrala uppbördsnämnden fastställt existensminimum eller som kunna erhålla extra avdrag för s. k. ömmande omständigheter, synas i stor utsträckning komma att i realiteten icke bliva berörda av reformen. Detta beror på att summan av ortsavdraget och högsta extra avdrag kommer att vara lika stor före som efter reformen. Sin största skattelindrande betydelse torde reformen därför komma att få i de inkomstklasser, som ligga närmast över orts­ avdragen. Därjämte komma de höjda ortsavdragen givetvis att medföra total skattebefrielse för den grupp av skattskyldiga, som har lägre inkoms­ ter än det föreslagna ortsavdraget. Frågan om vilka kategorier av inkomst­ tagare som höra till sistnämnda grupp är ur beskattningssynpunkt av be­ tydande intresse. Bland annat höra hit de fall där föräldrars inkomster på ett eller annat sätt överflyttats på barn. I detta sammanhang må erinras om att landsorganisationen i yttrande angående förslag till nya skatteskalor (se proposition nr 88/1956 sid. 15) uttalat att de lägsta inkomstskikten icke böra komma i åtnjutande av oproportionerligt höga skattelättnader utan en ingående analys av dessa gruppers skattekraft. En sådan undersökning synes böra komma till stånd. En annan sådan följd av högre ortsavdrag, som bör uppmärksammas i detta sammanhang, är att den »tröskel» som nu finnes vid övre gränsen för de statliga ortsavdragen kommer att bliva högre, om de kommunala orts­ avdragen bringas i paritet med de statliga, och att till följd härav progres­ sionen blir stor i dessa låga inkomstskikt. Den nuvarande olikheten mellan statliga och kommunala ortsavdrag innebär i detta hänseende en mjukare övergång. Vidare kan anföras, att en viss stegring i beskattningens allmänna progressivitet uppkommer som följd av att enligt förslaget den totala skatten, i kronor räknat, minskar mera i lägre inkomstklasser än i högre (se sid. 241 i betänkandet). Sveriges lantbruksförbund anför liknande synpunkter och framhåller dessutom att kommunernas nuvarande finansiella ställning med stora an­ språk på investeringar och små lånemöjligheter pekar på att tidpunkten för ett genomförande av den föreslagna reformen nu är mindre väl vald. Avvecklingen av garantiskatten kan dessutom i vissa kommuner åstad­ komma sådana rubbningar i kommunernas finanser, att dessa inte kan bära den ytterligare skatteförlust, som ökade ortsavdrag medför. Eftersom staten förutsatts skola taga på sig kostnaderna för ortsavdragshöjningen, måste ju detta också enligt förbundets mening medföra, att staten måste taga ut skattemedel genom ökade statsskatter eller genom alt inte minska

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

de nu utgående. Förbundet anser att härigenom en skatteövervältring kan ske — troligen på de progressivt beskattade —- i en omfattning som man inte känner. Vid vägningen av för- och nackdelar av den föreslagna refor­ men har förbundet dock kommit till den uppfattningen, att revisionens för­ slag bör genomföras på det sätt revisionen föreslagit. En i viss mån tveksam inställning redovisas av Kooperativa förbundet, som framhåller att förbundet tidigare i sitt yttrande över 1955 års statsskatterevisions förslag uttalat sig för en höjning av de kommunala ortsavdragen. Förbundet vill därför i princip tillstyrka att en viss höjning av avdragen sker i överensstämmelse med direktiven, vilka tar sikte på att i främsta rummet lätta den direkta skattebördan för de små och minsta in­ komsttagarna. Den samhällsekonomiska situationen är emellertid enligt för­ bundets mening så ansträngd att mera betydande skattesänkningar kan be­ faras medföra risker för ett skärpt inflationstryck. Det framstår därför som angeläget att en ingående prövning sker av frågan huruvida revisionens maximialternativ är praktiskt genomförbart. Skulle det vid en sådan pröv­ ning visa sig att av samhällsekonomiska och statsfinansiella skäl en nedprutning bör ske, förordar förbundet att största möjliga hänsyn tages till barnfamiljernas ekonomiska intressen.

En mindre höjning av ortsavdragen än den revisionen föreslagit förordas — såsom tidigare nämnts — uttryckligen av statskonto­ ret, näringslivets skattedelegation, Landsorganisationen, Sveriges akademi­ kers centralorganisation och Sveriges fastighetsägareförbund. De båda först­ nämnda remissinstanserna föreslår, att höjningen skall begränsas till det av revisionen redovisade lägsta ortsavdragsalternativet. Landsorganisatio­ nen och Sveriges akademikers centralorganisation framför däremot egna förslag till höjning av ortsavdragen, medan Sveriges fastighetsägareförbund inte intar någon bestämd ståndpunkt i fråga om höjningens storlek. Statskontoret framhåller, att ett genomförande av revisionens förslag vis­ serligen skulle medföra en kommunal skattesänkning av inte oväsentlig omfattning men att samtidigt en ökning av den statliga beskattningen åt­ minstone på lång sikt svårligen synes kunna undvikas. Med hänsyn till statsskatternas progressiva natur torde härvid inte obetydliga skatteövervältringsproblem uppkomma. Statskontoret anser därför att en reform av de kommunala ortsavdragen i första hand bör inriktas på en sådan höjning, som kommunerna skulle kunna bära utan speciell kompensation från sta­ tens sida. Därest likväl det av revisionen framlagda förslaget till kompen­ sation åt kommunerna prövas böra läggas till grund för en avdragshöjning, bör i varje fall högre avdragshöjning än enligt revisionens lägsta alternativ inte nu beslutas. Näringslivets skattedelegation anlägger i stort sett samma synpunkter som riksskattenämnden samt tillägger — under hänvisning till den bety-

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 33

dande merbelastning å statsverket under en obestämd tid framåt, som den föreslagna kompensationen till kommunerna anses komma att medföra — att det är tvivelaktigt om förslaget vid sådant förhållande kan anses innebära en skattelindring eller allenast en omfördelning av skattebördan. Delegatio­ nen erinrar vidare, att de skatteeffekter, som skulle uppkomma efter ett genomförande av revisionens förslag, bestyrker att de nuvarande bristerna i skattesystemet inte kan avhjälpas genom enstaka ändringar i skatteförfattningarna utan att härför kräves en genomgripande omläggning av skatte­ systemet, främst innefattande en generell lättnad i det direkta skattetrycket. Ändringarna synes framför allt böra inriktas på att mildra verkningarna av de nuvarande marginalskattesatserna i de statliga inkomstskatteskalorna. Delegationens yttrande utmynnar i en hemställan att revisionens förslag inte måtte genomföras, att en allsidig utredning igångsättes, syftande till en genomgripande omläggning av den statliga beskattningen ävensom till så­ dana ändringar i bestämmelserna rörande kommunernas beskattningsunder­ lag, som kan befinnas påkallade och utan oskälig belastning av statsverket möjliga att genomföra, samt att denna utredning, som även bör omfatta en analys av de lägsta inkomsttagarnas skattekraft, måtte bedrivas med sådan skyndsamhet att därpå grundade förslag kan föreläggas 1958 års riksdag. Delegationen ställer sig emellertid inte avvisande till varje tanke på en omedelbar höjning av de kommunala ortsavdragen. Med hänsyn till att det kommunala skatteunderlaget stegrats väsentligt mer än vad levnadskost­ naderna stigit samt till kommunernas finansiella ställning i övrigt är det enligt delegationens uppfattning sannolikt att en höjning av ortsavdragen enligt revisionens lägsta alternativ i flertalet kommuner inte skulle behöva föranleda någon höjning av utdebiteringen utan endast få till följd att en eljest möjlig sänkning måste utebli. Under inga omständigheter bör höj­ ningen därför få föranleda annat statligt stöd till kommunerna än som må kunna komma i fråga enligt förordningen den 18 maj 1951 angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner. Landsorganisationen framhåller att en höjning av de kommunala orts­ avdragen är motiverad redan av det skälet att avdragens realvärde under­ gått en betydande försämring sedan avdragen senast fastställdes. Skäl kan därutöver anföras för eu anpassning mellan de kommunala och de statliga avdragen. Men landsorganisationen är tveksam om en sådan anpassning bör ske på en gång och detta främst av två skäl. Organisationen anför. Dels kan den samhällsekonomiska situationen vara sådan, att en skatte­ sänkning av för full paritet erforderlig storlek kan bedömas som för till­ fället olämplig, dels kan det finnas uppgifter av högre angelägenhetsgrad för samhällets inkomstomfördelande politik än eu höjning av de kommu­ nala ortsavdragen till full paritet med de statliga. I sitt för ett år sedan avgivna yttrande över 1955 års statsskatterevisions betänkande anslöt sig LO till den uppfattning, som finansministern uttalat i 1956 års statsverksproposition, nämligen atl en skattesänkning i ett läge, 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 97

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

karakteriserat av övertryck i samhällsekonomin, skulle accentuera en bris­ tande samhällsekonomisk balans. LO kan inte finna, att underlaget för en dylik bedömning sedan dess har förändrats på ett avgörande sätt. Samhälls­ ekonomiska överväganden talar sålunda enligt LO:s uppfattning emot tan­ ken att nu höja ortsavdragen mera än som kan vara motiverat av en önskan om att återställa de kommunala ortsavdragens realvärde. Inte heller rättviseskäl synes kunna åberopas för full anpassning av de kommunala ortsavdragen till de statliga, så länge inte barnfamiljerna er­ hållit full kompensation för den förlust, som de åsamkats genom barnbidra­ gens starkt minskade realvärde. I sitt nyss omnämnda yttrande påtalade LO det förhållandet, att bland de grupper med låga inkomster, som i första hand skulle gynnas av en sänkning av den statliga inkomstskatten, åter­ fanns ett betydande antal skattskyldiga med jämförelsevis god skatteförmåga. LO ansåg det tveksamt om ekonomiska lättnader i första hand borde vinnas genom skattesänkning och förordade en expertutredning i syfte att vinna en mera fullständig belysning av frågan om bärkraften och behovet av skattelättnader i de lägre inkomstskikten. Vad LO uttalat vid detta till­ fälle har sin tillämpbarhet även på det nu föreliggande förslaget till höjning av de kommunala ortsavdragen. Inte heller 1956 års kommunalskatterevision har nämligen ägnat någon uppmärksamhet åt denna enligt LO:s me­ ning grundläggande fråga. Landsorganisationen uttalar därför viss tveksamhet gentemot revisionens förslag och förordar i stället att höjningen begränsas till vad som är moti­ verat av den sedan år 1950 inträffade penningvärdeförsämringen. Organi­ sationen föreslår att ortsavdraget för gift i ortsgrupp V höjes till 3 000 kronor och avdraget för ensamstående utan försörjningsskyldighet i samma ortsgrupp till 1 800 kronor. För ensamma skattskyldiga med underhålls­ skyldighet mot barn föreslås avdraget i nämnda ortsgrupp höjt till samma belopp som för gift skattskyldig eller 3 000 kronor, d. v. s. i enlighet med revisionens förslag. Motsvarande höjning bör ske av avdragen i övriga ortsgrupper. Statens kostnader vid full kompensation till kommunerna för skattebortfallet beräknar landsorganisationen komma att med cirka 180 milj. kronor understiga kostnaderna för det av revisionen förordade ortsavdragsalternativet. Om det totala utrymmet för skattesänkningar skulle möjliggöra en höjning av statsutgifterna av den storlek, som revisionens förslag förutsätter, bör enligt landsorganisationens mening dess förslag till höjda ortsavdrag kombineras med ökat stöd till barnfamiljerna, antingen genom en höjning av de allmänna barnbidragen utöver vad som nu plane­ rats eller genom kompensation för den höjning av hyreskostnaderna, som barnfamiljerna kan bli utsatta för till följd av en kommande avveckling av de generella bostadssubventionerna. Sveriges akademikers centralorganisation anser det uppenbart att revi­ sionens förslag jämfört med en sänkning av uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten till 90, vilken sänkning kostnadsinässigt ungefär­ ligen skulle motsvara den föreslagna kompensationen till kommunerna i initialstadiet, inte leder till en skattesänkning för alla, utan i stället innebär

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957 35

en skatteövervältring från vissa grupper av skattskyldiga till andra grupper. Denna omfördelning av skattebördan är enligt organisationens mening till särskild nackdel för den kvalificerade arbetskraften. Den högskoleutbil­ dade arbetskraften, som redan vore missgynnad i skatteavseende, skulle komma att ytterligare missgynnas. Samhällsekonomiskt skulle reformen medföra stora risker för ökad kommunal utgiftsexpansion. Den reella skatteprogressiviteten skulle vidare enligt organisationens mening skärpas på ett olyckligt sätt. Ur vissa synpunkter ter det sig enligt organisationens mening tilltalande att de kommunala ortsavdragen göres lika stora som de statliga men organisationen anser att revisionen överdrivit betydelsen av denna likställighet. Inte heller kan argumenten att existensminimum inte bör beskattas eller att starka skäl talar för en skattesänkning för de lägsta inkomsttagarna tillmätas avgörande betydelse. Behovet av skattelättnader för de personer, som registreras i de lägsta inkomstskikten, är inte heller klarlagt. Mot denna bakgrund anser sig organisationen inte kunna tillstyrka att revisionens förslag genomföres i oförändrat skick. Med hänsyn till pen­ ningvärdeförsämringen anser organisationen dock att en viss höjning av de kommunala ortsavdragen kan vara motiverad, varvid en systematisering av avdragen bör ske enligt samma principer som gäller för de statliga. Orga­ nisationen föreslår, att det kommunala ortsavdraget för gift höjes till 3 000 kronor, för ensamstående skattskyldig med underhållsskyldighet mot barn till 2 250 kronor och för ensamstående till 1 500 kronor, allt avseende skatt­ skyldig i ortsgrupp V, och att motsvarande höjning sker i övriga ortsgrupper. Höjningen anses kunna genomföras utan höjning av de kommunala utdebiteringarna under förutsättning att kommunerna ålägger sig utgiftsbegränsningar och för en mera realistisk avgiftspolitik. Organisationen an­ för slutligen att om det av revisionen uppställda målet om en skattesänk­ ning för alla skall i realiteten kunna uppnås från mera långsiktiga utgångs­ punkter, en höjning av de kommunala ortsavdragen bör kombineras med en samtidig sänkning av uttagningsprocenten för den statliga inkomstskat­ ten till 90. Sveriges fastighetsägareförbund noterar visserligen med tillfredsställelse att genom den omläggning av fastighetsbeskattningen, som ägt rum, en skattskyldig, som redovisar inkomst av fast egendom, blivit i fråga om det kommunala ortsavdraget likställd med andra skattskyldiga, men enligt för­ bundets mening innebär detta dock endast att en av de med fastighetsbe­ skattningen förbundna orättvisorna blivit eliminerad. Samma skäl, som talar för en höjning av de kommunala ortsavdragen i syfte att tillgodose de mindre inkomsttagarna, anser förbundet principiellt kunna åberopas till stöd för att någon extra skattebelastning av fastigheter inte bör ifrågakomma. Enligt förbundets mening bör det vara ett mera primärt intresse att av­ skaffa ett system, som innebär beskattning av obefintlig inkomst, än alt åstadkomma lindring i beskattningen av inkomst, som dock faktiskt

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

finnes, särskilt som de nu gällande reglerna om avdrag för ömmande om­ ständigheter i stor utsträckning torde möjliggöra undantagande från be­ skattning. Förbundet anser därför att en reform i fråga om de kommunala ortsavdragen inte bör genomföras annat än i samband med fastighetsskat­ tens avskaffande. Förbundet anser vidare att revisionens förslag inte inne­ bär en skatteminskning utan en övervältring under en lång övergångstid av en inte oväsentlig del av den kommunala skattebördan mellan olika skatt­ skyldiga, varjämte förslaget skulle medföra en omvandling — såvitt avser kompensationen från staten till kommunerna under vissa år — av den pro­ portionella kommunala skatten till en progressiv. En verklig skattelättnad anser förbundet endast kan uppnås genom en beskärning av kostnaderna i den offentliga hushållningen. Strävandena i denna riktning främjas enligt förbundets mening inte, såvitt angår kommunerna, om staten tar på sig någon del av kommunernas kostnader. Förbundet anser därför riktigare att nu endast medge en mindre höjning av de kommunala ortsavdragen och endast i en mycket begränsad skala samt då ett dokumenterat behov föreligger bereda kommunerna täckning för det minskade skatteunderlaget.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska företagares riksförbund och Sveriges köpmannaförbund anser den föreslagna refor­ meringen av de kommunala ortsavdragen i princip motiverad men för­ ordar, att reformen skall anstå. Enligt hantverks- och små­ industriorganisationens mening bör, innan den föreslagna åtgärden genom­ föres, en allmän översyn ske av hela skattesystemet i syfte att åstadkomma en automatiskt verkande anpassning till penningvärdeförsämringen. Sven­ ska företagares riksförbund anser att reformen inte bör träda i kraft förrän näringslivet beretts tillfälle konsolidera sin ekonomiska ställning, vilket en­ ligt förbundets mening kan ske genom en sänkning av företagsbeskattningen och ett borttagande av investeringsavgiften. Köpmannaförbundet förklarar för sin del att det framlagda förslaget inte synes vara av sådan angelägenhetsgrad att det nu bör genomföras. Förslaget bör tills vidare få vila medan resultatet av sänkt repartitionstal vid fastighetsbeskattningen avvaktas. Under tiden bör familj ebeskattningen omprövas och i samband därmed en utredning göras angående skattekraften i de lägsta inkomstskikten.

Frågan om en indexreglering av ortsavdragen har berörts av kammarrätten och länsstyrelsen i Malmöhus län. Kammarrätten anför i denna fråga följande. I detta sammanhang vill kammarrätten ifrågasätta, om icke ortsavdragen — såväl de kommunala som de statliga — borde med vissa mellanrum om­ prövas med hänsyn till fortgående förändringar i levnadskostnaderna. Ge­ nom en snabbare anpassning av ortsavdragen efter rådande prisläge skulle den skatteskärpning, som följer av ett försämrat penningvärde, i någon mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 37

kunna undvikas. Infördes en sådan ordning, skulle icke samma anledning längre föreligga för staten att kompensera kommunerna för inkomstbort­ fall till följd av höjda ortsavdrag som hittills.

Departementschefen Vid 1956 års riksdag genomfördes efter förslag i proposition nr 88 en sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer med verkan från och med den 1 januari 1957. Skattesänkningen kom till stånd genom en justering av skatteskalorna och innebar lättnader åt alla skattskyldiga samtidigt som inkomsttagarna i de lägre skikten tillförsäkrades den rela­ tivt största andelen av sänkningen. Det nu framlagda förslaget om en höj­ ning av de kommunala ortsavdragen är att se som en fortsättning på den kommunala sidan av en allmän skattesänkning med tyngdpunkten förlagd till de lägre inkomstskikten. De av kommunalskatterevisionen redovisade undersökningarna visar klart kommunalskattens dominerande roll för inkomsttagarna i lägre inkomst­ skikt. Beträffande gifta skattskyldiga är det först vid årsinkomster på om­ kring 20 000 kronor, som den totala skatten är lika fördelad på statsskatt och kommunalskatt. För ensamstående skattskyldiga är kommunalskatten större än statsskatten för alla inkomsttagare under 10 000 kronor. Ett par exempel som belyser det kommunala skattetrycket må här återgivas (jfr tabellen s. 20). En gift skattskyldig med 6 000 kronors årsinkomst får, om han är bosatt i en kommun (ortsgrupp III) där den kommunala utdebite­ ringen uppgår till 12 kronor, erlägga statsskatt med 156 kronor men kom­ munalskatt med inte mindre än 445 kronor. Uppgår årsinkomsten till 10 000 kronor blir statsskatten 543 kronor och kommunalskatten 925 kronor. I kommuner med högre utdebitering än 12 kronor är kommunalskattens dominans ännu mer framträdande. I den tidigare omnämnda propositionen nr 88 till 1956 års riksdag un­ derströks starkt alt mera betydande skattelättnader för inkomsttagare i de lägre inkomstskikten inte kunde åstadkommas annat än genom en höj­ ning av ortsavdragen och då i första hand de kommunala. Även om den då genomförda sänkningen av statsskatten hade sin tyngdpunkt förlagd till de lägre inkomstskikten uppgick skattesänkningen för den enskilde skatte­ betalaren i dessa inkomstskikt likväl till relativt sett ganska begränsade belopp. En gift inkomsttagare med årsinkomst av 6 000, 8 000 respektive 10 000 kronor fick sålunda sin statsskatt sänkt med 31, 70 respektive 109 kronor. En höjning av de kommunala ortsavdragen ger — under förutsätt­ ning av oförändrad kommunal utdebitering — helt andra möjligheter till skattelättnader i dessa inkomstskikt. Sålunda skulle, såsom tidigare visats, en gift skattskyldig erhålla en sänkning av sin kommunalskatt med om­ kring 220 kronor vid eu höjning av de kommunala ortsavdragen till samma

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

belopp som de statliga. I kommuner med högre utdebitering än 12 kronor blir skattelättnaden i motsvarande mån högre. Kommunalskatterevisionens förslag att på en gång höja de kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga har i princip godtagits av så gott som samtliga myndigheter och organisationer, vilka haft att avgiva ytt­ rande över förslaget. Från en del håll har dock framkommit kritik. I den mån denna är att hänföra till en bedömning av de statsfinansiella konse­ kvenserna av det förordade statsbidragssystemet skall jag strax återkomma därtill. I detta sammanhang avser jag endast att med några ord beröra vissa mera allmänna synpunkter på frågan om behovet av att nu åstadkomma paritet mellan de kommunala och statliga avdragen. I vissa remissyttranden har som skäl mot en höjning av de kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga åberopats att den verkliga skatteförmågan hos inkomsttagarna inom de lägre inkomstskikten inte blivit när­ mare klarlagd. Man torde härmed bland annat ha åsyftat att inom denna grupp återfinnes många yngre ogifta skattebetalare, som av olika anled­ ningar har större skattekraft än vad den nominellt redovisade inkomsten utvisar. I och för sig finns det säkerligen visst fog för ett sådant betrak­ telsesätt. Emellertid skulle, såsom även konnnunalskatterevisionen under­ strukit, en uppräkning av de kommunala ortsavdragen i föreslagen omfatt­ ning medföra att huvudparten av skattesänkningen lägges på familjerna och ensamstående skattskyldiga med försörjningsskyldighet mot barn. Av revisionens beräkningar framgår att en höjning av de kommunala orts­ avdragen till samma belopp som de statliga skulle, under förutsättning av oförändrad kommunal utdebitering, innebära en sänkning av den kom­ munala inkomstskatten med cirka 480 miljoner kronor. Av detta belopp kommer inte mindre än cirka 373 miljoner kronor på gifta skattskyldiga och ensamstående skattskyldiga med försörjningsskyldighet mot barn. Hur mycket av det återstående beloppet 107 miljoner kronor, som belöper på den kategori yngre ogifta personer som åsyftas i remissyttrandena, kan inte med säkerhet avgöras. Det förtjänar emellertid påpekas att kategorien ogifta skattskyldiga självfallet även inrymmer ett stort antal äldre personer, som inte kan anses ha den högre skattekraft som många ungdomar otvivelaktigt besitter. Det nu anförda visar enligt min mening att tillräckliga skäl inte finns för ett generellt påstående att en ortsavdragsreform skulle medföra oproportionerligt stora skattelättnader för sådana skattskyldiga vilka en­ dast har en skenbart låg skattekraft. Från några håll har framhållits att enhetliga ortsavdrag vid den statliga och kommunala beskattningen kommer att medföra att övergången från helt skattefri till skattepliktig inkomst blir mera markerad. I detta förhål­ lande har man velat se en viss olägenhet, ett »tröskelproblem», och menat att den nuvarande ordningen innebär en mjukare övergång. I anledning härav vill jag påpeka, att det ligger i sakens natur att ett system med

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 39

ortsavdrag alltid innebär att skatteplikt inträder när inkomsten överstiger en viss gräns och att lägre inkomster är helt fria från skatt. Någon tröskel skapas inte härigenom eftersom alla får åtnjuta samma avdrag. Man kan självfallet icke bibehålla en beskattning på en inkomst, som man erkänner vara så låg att den inte medger täckning av de allra mest ofrånkomliga ut­ gifterna för försörjningen, endast av den anledningen att den skatt som utgår för skattskyldiga i närmast däröver liggande inkomstskikt då inte skall framstå som en i förhållande till det skattefria bottenskiktet alltför hög belastning. Det avgörande i detta sammanhang är uppenbarligen att en höjning av de kommunala ortsavdragen kommer att medföra en väsentlig skattelättnad såväl för den som nu har en så liten inkomst att den under­ stiger det statliga ortsavdraget som för inkomsttagarna i skikten närmast däröver.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgar har konnnunalskatterevisionen funnit att en kommunal ortsavdragsreform inte kan ge­ nomföras i den av revisionen föreslagna omfattningen utan att staten läm­ nar bidrag till kommunerna. I sådant hänseende har revisionen föreslagit att statsbidrag skall utgå under de tre första åren efter reformens ikraft­ trädande i sådan utsträckning att alla kommuner erhåller full kompensa­ tion för det genom ortsavdragshöjningen förorsakade inkomstbortfallet. Därefter skall under en femårsperiod en reducering av statsbidraget komma till stånd. I ett följande avsnitt kommer det föreslagna statsbidragssystemet att närmare behandlas. 1 anslutning till vissa uttalanden under remiss­ behandlingen vill jag emellertid redan här något beröra statsbidragsgivningens allmänna omfattning. Tidigare har nämnts att statsbidraget under de tre första åren kommer att uppgå till omkring 480 miljoner kronor per år. Med hänsyn till den höj­ ning av statsskatten, som blir en följd av det minskade kommunalskatteav­ draget vid den statliga taxeringen, beräknas statens nettokostnad bli om­ kring 67 miljoner kronor lägre eller sålunda 413 miljoner kronor. Sedan reduceringen genomförts beräknas statens bruttokostnad ha nedgått till cirka 200 miljoner kronor per år. Hur stor nettokostnad detta motsvarar kan inte nu med säkerhet anges. De av revisionen framräknade kostnaderna baserar sig på 1955 års taxeringar och de kommunala utdebiteringssatserna för år 1956. Med hänsyn till att en ortsavdragshöjning kan träda i kraft först den 1 januari 1958 kan det förutses, att kostnaderna blir något högre än vad revisionen angivit. En inom finansdepartementet gjord överslagskalkyl ut­ visar, att bruttokostnaden vid full kompensation för den av revisionen före­ slagna höjningen av ortsavdragen kommer att uppgå till omkring 500 mil­ joner kronor för år och nettokostnaderna till cirka 425 miljoner kronor för år. Till väsentlig del beror de ökade kostnaderna på att fler skattskyldiga på grund av den allmänna inkomstförbättringen beräknas kunna helt ut­

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

nyttja höjningen av ortsavdragen. Någon omräkning av revisionens siffer­ material i dess olika detaljer har emellertid inte verkställts, varför i detta hänseende revisionens beräkningar följts såväl i detta kapitel som i den följande framställningen. I kommunalskatterevisionens uppdrag har inte ingått att taga ställning till huruvida det ur statsfinansiell eller samhällsekonomisk synpunkt föreligger utrymme för att nu genomföra en kommunal ortsavdragsreform i föreslagen omfattning. Frågan härom har närmare behandlats i årets finans­ plan. Denna har gjorts upp med hänsyn tagen bland annat till de kostnader, som uppkommer vid ett genomförande av en ortsavdragsreform i enlighet med kommunalskatterevisionens förslag. I denna del torde jag sålunda få hänvisa till den bedömning som skett i finansplanen. Med hänsyn till att en höjning av de kommunala ortsavdragen kan ske tidigast från den 1 januari 1958 har i årets riksstatsförslag endast upptagits halva årskostnaden för reformen. Under remissbehandlingen har gjorts gällande att den föreslagna höj­ ningen av de kommunala ortsavdragen och den därtill knutna kompensa­ tionen till kommunerna medför en icke godtagbar omfördelning av skatte­ bördan. De som givit uttryck åt denna mening synes hysa den uppfatt­ ningen att det utrymme som nu kan föreligga för en skattesänkning bör utnyttjas för en sänkning av den statliga inkomstskatten. Sålunda fram­ håller t. ex. näringslivets skattedelegation att möjliga ändringar i skatte­ systemet framför allt bör inriktas på att mildra verkningarna av de nuva­ rande marginalskattesatserna i de statliga inkomstskatteskalorna. Sveriges akademikers centralorganisation anser det uppenbart att revisionens förslag jämfört med en sänkning av uttagningsprocenten för den statliga inkomst­ skatten till 90, vilken sänkning kostnadsmässigt ungefärligen skulle mot­ svara den föreslagna kompensationen till kommunerna, inte leder till en skattesänkning för alla utan i stället innebär en skatteövervältring från vissa grupper av skattskyldiga till andra grupper. Enligt min mening förbiser man härvid en väsentlig sida av problemet. Det kan icke råda någon tvekan om alt det är en lättnad i det kommunala skattetrycket såväl i de allra lägsta inkomstskikten som i de stora mellan­ skikten som i dagens läge är den mest angelägna skattereformen. Från prin­ cipiella utgångspunkter kan man naturligtvis hävda att statsmakterna lag­ stiftningsvägen skall fastställa kommunala ortsavdrag, som motsvarar ett skäligt existensminimum, och att det sedan är kommunernas sak att se till att skattetrycket inom kommunerna hålles på en sådan nivå att ortsavdragshöjningen ger den avsedda skattelättnaden. Det är emellertid helt orealis­ tiskt att tro att kommunerna skulle kunna på en gång själva hära ett in­ komstbortfall av den storlek, som det här måste bli fråga om. Vill man genomföra en lättnad i det kommunala skattetrycket, kan detta icke ske på annat sätt än att staten lämnar kommunerna hjälp under en övergångstid

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957 41

för att bereda kommunerna möjlighet att anpassa sig efter förändringen i det kommunala skatteunderlaget. Jag kan inte inse att detta skulle leda till en icke önskvärd omfördelning av skattebördan. En bidragsgivning med detta syfte skiljer sig i princip inte från annan statlig bidragsgivning till kommunerna. I båda fallen är det fråga om att använda medel, som anskaf­ fats genom statlig beskattning, för att bestrida kostnader för kommunal verksamhet och därigenom minska det kommunala skattetrycket. Det borde icke råda några delade meningar om att de nuvarande låga kommunala ortsavdragen medför att de mindre inkomsttagarna får bära en i förhållande till deras skattekraft för stor del av kommunernas utgifter. Mot bakgrunden av detta faktiska förhållande måste väl en kommunal ortsavdragsreform, som genomföres med stöd av statliga bidrag, tvärtemot vad som göres gäl­ lande i vissa remissyttranden, i stället leda till en riktigare fördelning av den totala skattebördan.

Med hänvisning till det anförda vill jag för min del förorda att en kom­ munal ortsavdragsreform nu genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med det av kommunalskatterevisionen framlagda förslaget. Jag tillstyrker sålunda att de kommunala ortsavdragen höjes till samma belopp som nu gällande statliga avdrag och att även i övrigt en direkt anpassning sker till det statliga ortsavdragssystemet. Höjningen bör träda i kraft den 1 januari 1958 och sålunda första gången tillämpas i fråga om den preliminära skat­ ten för år 1958. Kommunerna bör erhålla kompensation i huvudsaklig över­ ensstämmelse med det av revisionen förordade statsbidragssystemet. Jag kommer att i ett följande avsnitt närmare behandla de med statsbidragsgivningen sammanhängande spörsmålen.

V. Ortsavdragens avvägning mellan olika kategorier av skattskyldiga

Revisionen Enligt revisionens förslag skall de kommunala ortsavdragen fastställas till följande belopp.

Ortsgrupp Ortsavdragskategori I II III IV V

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Revisionen framhåller att det bör uppmärksammas att en uppräkning av de kommunala avdragen till i nivå med de statliga medför en proportions­ vis större ökning för de gifta än för de ensamstående. I ortsgrupp V är sålunda för ensamstående skattskyldiga det kommunala ortsavdraget för närvarande 1 400 kronor medan det statliga avdraget är 600 kronor större eller 2 000 kronor. För gifta skattskyldiga i samma ortsgrupp är däremot det statliga avdraget dubbelt så stort som det gällande kommunala avdraget, 4 000 respektive 2 000 kronor. De gifta skattskyldiga får därför vid en höj­ ning av de kommunala avdragen till i nivå med de statliga relativt sett en större ortsavdragshöjning än de ensamstående. Revisionen anser det väl­ motiverat att tyngdpunkten vid en höjning av de kommunala ortsavdragen förlägges till familjerna. Den direkta anpassningen mellan de båda ortsavdragssystemen medför vidare att ett särskilt ortsavdrag för ensamstående med underhållsskyldig­ het mot barn införes även vid den kommunala beskattningen. Enligt revisio­ nens mening tillgodoses härigenom i väsentlig mån önskemålen om en lind­ ring i skattebördan för dessa skattskyldiga, varjämte en lättnad åstadkom­ mes i det praktiska taxeringsarbetet. Revisionen påpekar att den bibehållit den nuvarande spännvidden mellan ortsavdragen i olika ortsgrupper och att spännvidden mellan ortsavdragen i högsta och lägsta tillämpade ortsgrupp (ortsgrupp II ) fortfarande är 12 %. Att revisionen föreslagit ett särskilt avdrag för ortsgrupp I beror på att denna ortsgrupp inte är formellt avskaffad och att stadgandena i 48 § kommunalskattelagen, liksom i 8 § förordningen om statlig inkomstskatt, fortfarande innehåller föreskrifter om avdrag i denna ortsgrupp. Inom revisionen har diskuterats möjligheterna att bestämma ortsavdragen till jämna hundratal kronor. Revisionen anför härvidlag. Ortsavdragsbeloppen skulle onekligen härigenom bli lätthanterligare och detta skulle måhända kunna innebära en viss förenkling i det praktiska taxe­ ringsarbetet. Vi har emellertid avstått från att lägga fram förslag i detta hänseende. Skälen härför har varit, att en dylik avjämning av ortsavdragen åstadkommer både att den nuvarande spännvidden mellan ortsavdragen i högsta och lägsta ortsgrupp vanligtvis blir en annan än nuvarande 12 % samt att den nuvarande principen om 4 % intervall mellan ortsavdragen i olika ortsgrupper helt bryts, varvid i vissa fall ortsavdragen för samma kate­ gori av skattskyldiga kommer alt uppgå till samma belopp i olika ortsgrup­ per. Vidare torde en avjämning av ortsavdragen inte medföra någon mera påtaglig förenkling i taxeringsarbetet så länge inte de taxerade inkomsterna kan avjämnas. Det har emellertid inte ankommit på oss att framlägga för­ slag i sistnämnda hänseende.

Remissyttrandena Revisionens framhållande av att vid en höjning av de kommunala orts­ avdragen till i paritet med de statliga avdragen tyngdpunkten i skattesänkningen kommer att förläggas till familjerna och en­

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 43

samma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn har inte mött någon principiell erinran från remissinstansernas sida. Socialstyrelsen på­ pekar dock i fråga om skattelindringen för familjerna att det bör uppmärk­ sammas att det här är fråga om en skattesänkning för de gifta och att om­ kring hälften av denna stora grupp utgöres av gifta utan hemmavarande barn. Enligt styrelsens mening förtjänar det att framdeles övervägas huru­ vida man inte bör i större utsträckning än som skett i revisionens förslag förlägga tyngdpunkten av en skattesänkning på barnfamiljerna. Liknande synpunkter anlägges av Kooperativa förbundet. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter huruvida inte barnförsörjningskostnadernas beaktande vid beskattningen kan upptas till utredning och prövning i samband med det nyligen framlagda förslaget om avdrag för barns studier. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som tillstyrker revisionens för­ slag i fråga om ortsavdragens storlek, anför. Länsstyrelsen har härmed icke velat taga bestämd ställning till den för beskattningens rättvisa utformning betydelsefulla frågan om ortsavdragens inbördes avvägning. 1949 års skatteutredning har såsom skäl för att det statliga avdraget för ogifta skulle vara hälften så stort som avdraget för gifta — ehuru levnadskostnadsrelationen snarare är 2/3 — hänvisat till att de lägst taxerade, ensamstående inkomsttagarna i stor utsträckning äro ungdomar, vilka ännu icke i egentlig mening trätt ut i förvärvslivet och vilka i allmänhet bo i sina föräldrahem, biträda föräldrarna i deras jord­ bruk o. s. v. Uppenbart är att detta icke äger tillämplighet på alla grupper av ogifta. Säkerligen hava många ungdomar låga levnadskostnader till följd av att de bo hemma, men lika säkert är att denna fördel icke kommer alla ensamma till del. Olika familjers varierande utgiftsbehov vid jämförelse med ensamstående skattskyldiga är ett i detta sammanhang icke betydelse­ löst spörsmål, liksom frågan om ett lämpligt hänsyntagande till vissa ut­ gifter vid sjukdom. Sammanvävningen av frågorna om barnavdrag och barnbidrag medför, att barnfamiljernas beskattningsfråga icke endast är av familjesocial natur utan även måste ses ur beskattningssynpunkt. Det är länsstyrelsens mening, att dessa och andra avvägningsfrågor måste upp­ märksammas i den fortsatta skattepolitiska diskussionen, därvid det kan befinnas att tidigare lösningar måhända behöva omprövas.

Så gott som samtliga remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse med det av revisionen föreslagna särskilda kommunala ortsavdraget för e nsamma skattskyldiga med underhållsskyldighet in o t b a r n. Socialstyrelsen framhåller sålunda att på senare tid i olika sam­ manhang gjorda undersökningar, däribland en av styrelsen utförd statistisk undersökning, klart ådagalagt att denna kategori av skattskyldiga är starkt eftersatt i ekonomiskt hänseende. Den av revisionens förslag föranledda skattelättnaden blir emellertid enligt styrelsens mening trots allt tämligen blygsam och det anses därför angeläget alt denna grupp blir bättre till­ godosedd vid den ytterligare skatterevision som framdeles kan bli möjlig

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

att genomföra. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den föreslagna lindringen i skattebördan för dessa skattskyldiga eliminerar en påtaglig orättvisa i den tidigare avvägningen och att förslaget får ses som ett led i en familjestödjande politik. Enligt länsstyrelsens mening är det ur administra­ tiv och teknisk synpunkt även angeläget att skapa likformighet mellan kommunala och statliga avdrag i detta hänseende. En annan avvägning av det kommunala ortsavdraget för ifrågavarande kategori av skattskyldiga förordas — såsom tidigare nämnts — av Lands­ organisationen, som anser att avdraget bör bestämmas till samma belopp som för gifta skattskyldiga. Viss tveksamhet i fråga om utformningen av det särskilda ortsavdraget för ensamma skattskyldiga med barn uttalas av riksskattenämnden, skattelindringsnämnden samt länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län. Riksskattenämnden anför härvidlag följande. I förevarande fall erhåller vardera av föräldrarna, under förutsättning att de icke levt tillsammans, förhöjt ortsavdrag med 1 000 kronor i ortsgrupp V. Motsvarande bestämmelse föreslås nu till följd av den eftersträvade parite­ ten skola gälla även i fråga om de kommunala ortsavdragen. Det synes emellertid opåkallat att den av föräldrarna, som icke har barnet under sin vårdnad, erhåller förhöjt ortsavdrag. Det i förarbetena till lagstiftningen anförda motivet att denne ej får någon del av allmänna barnbidraget synes icke bärande, enär allmänna barnbidraget får anses minska båda föräld­ rarnas försörjningsbörda. Särskilt anmärkningsvärt torde vara att den av föräldrarna, som icke har vårdnaden, får förhöjt ortsavdrag med 1 000 kro­ nor även i det fall att hans bidrag till barnets vård avsevärt understigit sagda belopp. Om föräldrarna gifta sig försvinna bägges förhöjda orts­ avdrag och avdrag erhålles gemensamt med endast 4 000 kronor i nämnda ortsgrupp i stället för tidigare med sammanlagt 6 000 kronor. Det synes riktigare att åtminstone med avseende på den av föräldrarna, som ej har vårdnaden, taga bort det förhöjda ortsavdraget vid den statliga beskatt­ ningen än att i likformighetens intresse införa detsamma även vid kom­ munalbeskattningen. Det må även anmärkas att bestämmelserna om ifråga­ varande ortsavdrag äro invecklade och i så hög grad komplicera deklarationsformuläret, att de skattskyldiga i mycket stor omfattning missförstå formuläret och till följd härav i förevarande hänseende lämna missvisande upplysningar.

Skattelindringsnämnden erinrar först att man, när anordningen med ett särskilt ortsavdrag för ensamma skattskyldiga med barn år 1952 infördes vid den statliga beskattningen, befann sig i ett tvångsläge, eftersom med en uttagningsprocent av 100 denna grupp av skattebetalare, som skulle be­ skattas efter en annan skala än de samtaxerade gifta, eljest skulle till skill­ nad från andra fått höjd skattebörda. Nämnden anför vidare. Man kan tveka om lämpligheten av att ytterligare bygga ut denna in­ konsekvens i avdragssystemet. Ett liknande tvångsläge som det vid statsbeskattningen föreligger icke nu. Tvärtom skulle enligt förslaget dessa en­ samstående få en större avdragsförhöjning än andra grupper, i ortsgrupp V

Kungl. Maj. ts proposition nr !)7 år 11)57 45

exempelvis från 1 400 kronor till 3 000 kronor, medan för andra ensam­ stående höjningen sker från 1 400 till 2 000 kronor, och för envar av två makar (med eller utan barn) från 1 000 till 2 000 kronor. Utan tvivel kan man, såsom revisionen gjort, till stöd för förslaget åberopa önskemålet att lindra skattebördan för denna grupp skattskyldiga, men enahanda önske­ mål lär med fog också kunna göras gällande till förmån för makar med barn i samma inkomstläge. Förslaget leder till egendomliga ojämnheter. Två makar med barn skulle i ortsgrupp V få ett gemensamt avdrag av 4 000 kronor, men om de flyttade isär eller tog ut skilsmässa skulle icke endast den vårdnadshavande modern erhålla det förhöjda avdraget å 3 000 kronor utan även fadern finge sådant avdrag, därest han i någon mån bidra­ ger till barnets försörjning, alltså tillhopa avdrag å 6 000 kronor. På samma sätt skulle inte endast en ogift moder utan även den ogifte fadern få det förhöjda avdraget å 3 000 kronor, alltså tillhopa 6 000 kronor, så länge de är ogifta och särboende, men så snart de ingår äktenskap, skulle avdraget reduceras till 4 000 kronor. Även om ifrågavarande avdragsproblem har olika sidor, som måste beaktas vid den slutliga avvägningen, kan likväl ifrågasättas, om denna anordning icke skulle innebära ett onödigt och iögonfallande utbyggande av sambeskattningens nackdelar. De ensamstå­ ende mödrarnas problem bör i första hand lösas bidragsvägen. Sker det icke i tillbörlig omfattning, talar måhända socialt ömmande skäl för att den ensamstående, som har vårdnaden för barnet, alltså vanligen modern, får den föreslagna förhöjningen. Den, som endast bidrager till försörj­ ningen, synes däremot icke automatiskt böra erhålla förhöjt avdrag utan förekommande extra avdragsbehov i stället tillgodoses genom avdrag för ömmande omständigheter, därest eljest gällande förutsättningar för dylikt avdrag föreligger. Emot den här ifrågasatta jämkningen kan givetvis göras gällande att man därmed finge en avvikelse från de statliga ortsavdragen. Enhetligheten synes dock hellre böra tillgodoses genom en ändring i lämp­ ligt sammanhang av avdragsregeln vid den statliga beskattningen.

Liknande synpunkter anlägges av länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län. Sistnämnda remissinstans avstyrker direkt det föreslagna högre ortsavdraget för denna kategori av skattskyldiga vid den kommunala beskattningen. Vid den statliga beskattningen bör dock det särskilda av­ draget för dessa skattskyldiga enligt länsstyrelsens mening kvarstå.

Några remissinstanser upptar till behandling den av revisionen berörda frågan om att bestämma ortsavdragen till jämna hundratal kron o r. Länsstyrelsen i Kalmar län fäster sig vid att revisionen påpekat att en dylik avjämning av ortsavdragen skulle åstadkomma en annan spänn­ vidd än nuvarande 12 % och att principen om 4 % intervall mellan orts­ avdragen i olika ortsgrupper helt skulle brytas. Länsstyrelsen fortsätter. Denna invändning anser länsstyrelsen inte ha någon större betydelse, enär variationerna omkring de nu angivna procenttalen icke kunna bli mera avsevärda. Revisionen har emellertid också åberopat, att en avjämning utav ortsavdragen inte skulle medföra någon mera påtaglig förenkling i taxeringsarbetet, så länge inte de taxerade inkomsterna kunna avjämnas. Denna invändning väger betydligt tyngre sin den förra. Länsstyrelsen vill

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

emellertid erinra om, att numera de beskattningsbara inkomsterna för fy­ siska personer skola avjämnas till hundratal kronor. Det synes länsstyrelsen vara lämpligt, om en sådan anordning kunde genomföras, att såväl de taxe­ rade inkomsterna som ortsavdragen kunde bestämmas till jämna hundra­ tal kronor, så att den beskattningsbara inkomsten framstod såsom ett natur­ ligt resultat av skillnaden emellan den taxerade inkomsten och ortsavdra­ gen. Länsstyrelsen anser sig böra hemställa, att det tages under övervägande, huruvida icke det vore möjligt att få till stånd en avjämning av den taxerade inkomsten. Det skulle betyda en förenkling i det praktiska taxeringsförfarandet, som icke alldeles bör lämnas därhän. Summeringen av de taxerade inkomsterna i taxeringslängden skulle rätt avsevärt underlättas, och den räkneoperation, som måste vidtagas för att framräkna den beskattningsbara inkomsten, bleve enklare och borde ge ett säkrare resultat, enär felräk­ ningar sannolikt skulle undvikas i större omfattning, än som nu är fallet.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Uppsala och Väster­ bottens län samt Sveriges häradsskrivarförening.

Departementschefen Kommunalskatterevisionens förslag innebär i fråga om ortsavdragens avvägning mellan olika kategorier skattskyldiga en fullständig anpassning av reglerna om kommunala ortsavdrag till vad som gäller i fråga om de statliga avdragen. I enlighet härmed förordas bland annat att ett särskilt avdrag skall medges vid kommunalbeskattningen för ensam skattskyldig med barn. Detta nya avdrag skall, på samma sätt som nu är fallet vid statsbeskattningen, motsvara ett och ett halvt ortsavdrag för ogift. Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Endast beträffande avvägningen av ortsavdraget för ensam skattskyldig med barn har avvikande meningar framkommit. Sålunda har Landsorganisationen förordat att detta avdrag skall bestämmas till samma belopp som för gift. Härvid bör dock uppmärksammas att Landsorganisationen inte ansett sig kunna förorda full beloppsmässig anpassning av de kommunala ortsavdragen till de statliga utan för gifta föreslagit en höjning av avdraget till endast 3 000 kronor i ortsgrupp V och motsvarande lägre belopp i övriga ortsgrupper. Vidare har i några remissyttranden yrkats att det högre avdraget endast skall tillkomma den som har vårdnaden om barnet. Frågan om beskattningen av ensam skattskyldig med barn har med anled­ ning av väckta motioner behandlats av 1956 års riksdag. Bevillningsutskottet uttalade därvid att en uppspaltning av denna kategori av skattskyldiga skulle komplicera taxeringsarbetet och motverka den eftersträvade enkel­ heten hos taxerings- och uppbördsbestämmelserna. Utskottet avstyrkte motionerna men förutsatte att vid utredningen om de kommunala ortsav­ dragen frågan om likställighet mellan kommunala och statliga ortsavdrag i nu förevarande hänseende skulle komma att prövas. Riksdagen beslöt i enlighet med vad bevillningsutskottet hemställt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 47

För egen del finner jag mig böra biträda revisionens förslag. Jag vill framhålla att något underlag för en omprövning av frågan om höjning av ortsavdragen för ensam skattskyldig med barn utöver vad som nu gäller vid den statliga beskattningen inte föreligger. Vidare bör observeras att om det högre ortsavdraget endast skall tillkomma den som har vårdnaden om barnet bör detta gälla såväl vid den kommunala som den statliga beskattningen. En sådan ändring av bestämmelserna skulle för ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn medföra en väsentlig skärpning av den statliga beskattningen. Detta anser jag inte nu kunna komma i fråga. I anledning av att vissa remissinstanser tagit upp frågan om beaktande av barnförsörjningskostnaderna vid beskattningen får jag erinra om att denna fråga berörts i årets statsverksproposition (Bil. 7: Femte huvudtiteln, punkt 23). Framkomna förslag om återinförande vid beskattningen av sär­ skilda barnavdrag har därvid diskuterats men av olika skäl avvisats. I stället har en inte oväsentlig höjning av de allmänna barnbidragen föreslagits skola komma till stånd samtidigt som den allmänna sänkningen av kommunal­ skatten genomföres. Vidare har även andra åtgärder till stöd för barnfamil­ jerna förordats. Jag finner därför inte anledning att nu ytterligare ingå på frågan om barnavdrag vid beskattningen.

VI. Allmänna synpunkter på frågan om statsbidraget till kommunerna

Revisionen Revisionen har låtit verkställa en omfattande undersökning rörande verk­ ningarna för kommunerna vid en höjning av de kommunala ortsavdragen enligt de tidigare omnämnda fyra olika alternativen. Undersökningen har omfattat 10 % av antalet kommuner i riket, vilka ingår i landsting, eller 90 landskommuner och köpingar samt 13 städer. Vid kommunurvalet har man sökt tillgodose kraven på representativitet i största möjliga mån så att kommuner med olika skattekraft, skattetryck, storlek efter invånarantal, näringskaraktär och dyrhet skulle bli likformigt företrädda. Detta har i sin tur inneburit att samtliga de i undersökningen intagna kommunerna kunnat bilda ett fingerat landstingsområde. Härigenom har det blivit möj­ ligt att beräkna en ortsavdragsreforms verkningar inte endast för de en­ skilda i undersökningen ingående kommunerna utan även för landstingen. Genom en speciell undersökning av verkningarna av höjda ortsavdrag i Stockholm och Göteborg samt med ledning därav verkställda beräkningar för övriga städer utom landsting bar det dessutom blivit möjligt att beräkna en ortsavdragsreforms sandade effekt för rikets samtliga kommuner. Resultatet av dessa beräkningar har redovisats i en vid betänkandet (s. 189—238) fogad bilaga. Följande tabell utvisar de totala förändringarna

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Skatteunderlag Skattekraft Hela kom­

munala ut­ Ortsavdrags- totala antalet minskning antal debiteringen

i det kommunala skatteunderlaget, skattekraften (antal skattekronor per invånare) och utdebiteringen vid olika alternativ för höjda ortsavdrag. Revisionen beräknar att antalet skattskyldiga med till kommunal in­ komstskatt beskattningsbar inkomst vid en höjning av ortsavdragen kom­ mer att minska med omkring 82 000 vid ortsavdrag enligt alt. A, 133 000 enligt alt. B, 126 000 enligt alt. C och 184 000 enligt alt. D. Då antalet skatt­ skyldiga med till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst vid 1955 års taxering utgjort omkring 3,2 miljoner, nedgår alltså antalet skatt­ skyldiga i hela riket vid ortsavdrag enligt alt. A med 2,6 %, enligt alt. B med 4,2 %, enligt alt. C med 3,9 % och enligt alt. D med 5,7 %. Revisionen framhåller vidare att undersökningen utvisat att en ortsavdragshöjning kommer att i skilda hänseenden träffa de enskilda kom­ munerna på ett dem emellan mycket skiftande sätt. Av undersökningen framgår, att vid en höjning av ortsavdragen enligt alternativ D i urvals­ kommunerna den procentuella nedgången i skatteunderlaget kommer att variera mellan 8,8 och 26,7 %, att minskningen i antalet skattekronor per invånare i dessa kommuner kommer att variera mellan 3:84 och 5:81 skattekronor samt att — under förutsättning att det kommunala utdebiteringsbehovet är oförändrat och kompensation inte lämnas för inkomst­ minskningen — det kommunala skattetrycket kommer att öka kraftigt. Denna ökning varierar i urvalskommunerna i fråga om den primärkommu­ nala utdebiteringen mellan 0: 79 och 4: 05 kronor per skattekrona och be­ träffande den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och lands­ ting mellan 1:47 och 4:88 kronor per skattekrona. För landstingens del beräknas den genomsnittliga utdebiteringsökningen vid utebliven kompen­ sation vid höjning av ortsavdragen enligt alt. D till 0: 65 kronor per skatte­ krona. Utdebiteringsökningen i olika landsting varierar mellan 0:41 och 1:17 kronor per skattekrona. Revisionen sammanfattar sina synpunkter i fråga om en ortsavdragsreforms verkningar för de olika kommunerna sålunda. Såsom redan tidigare framhållits kommer en ortsavdragsreform att drabba de enskilda kommunerna på ett mycket skiftande sätt. Detta gäl­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 49

ler vilket alternativ för ortsavdragshöjningen man än väljer. Givetvis blir de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna mindre om man väljer ett ortsavdragsalternativ, där höjningen av ortsavdragen är relativt be­ gränsad, än om man stannar för ett alternativ, där höjningen är större, men variationerna olika kommuner emellan blir ändock i stort sett de­ samma. Vi anser att detta måste särskilt beaktas när det gäller att när­ mare utforma en eventuell kompensation till kommunerna för inkomst­ minskningen till följd av ortsavdragshöj ningen och att bedöma de olika kommunernas möjligheter att så småningom själva bära denna inkomst­ minskning. Den statistiska undersökningen har klarlagt storleken av den ökning i det kommunala skattetrycket, som kan beräknas uppstå vid en höjning av ortsavdragen enligt något av de av oss redovisade olika alternativen. Under förutsättning att kompensation inte lämnas för inkomstminskningen, kan i så gott som samtliga kommuner utdebiteringen beräknas komma att öka kraftigt.

Revisionen erinrar att vid 1950 års ortsavdragsreform kommunerna kom­ penserades för den del av skatteförlusten på grund av ortsavdragens höj­ ning, som kunde beräknas motsvara en utdebiteringshöjning utöver en krona per skattekrona. Statsbidragsreglerna kom därför att utformas på ett sådant sätt att redan från början från statsbidrag undantogs sådana kommuner med ett gott skatteunderlag, där utdebiteringshöjningen till följd av ortsavdragsreformen kunde beräknas bli förhållandevis ringa. Enligt revisionens mening bör statliga bidrag i anledning av en höjning av de kommunala ortsavdragen närmast ha till syfte att möjliggöra för kommunerna att själva anpassa sig efter de nya högre avdragen. Naturligt­ vis sker detta, säger revisionen, även genom en kommunal hushållning, som gör det möjligt för kommunerna att hålla nere utgifterna. Det ligger därför enligt revisionens mening i kommunernas intresse att inrikta sig härpå så att den kommunala skattelättnaden genom höjda ortsavdrag blir bestående. När det gäller att bedöma kommunernas möjligheter att så småningom i en eller annan form bära den av ortsavdragshöj ningen förorsakade in­ komstminskningen måste enligt revisionens mening följande omständig­ heter beaktas. Det förhållandet att en ortsavdragsreform alltid förorsakar en minskning av det skatteunderlag, varmed en kommun eljest haft att räkna, innebär givetvis inte att skatteunderlaget i kommunen för det år, under vilket reformen genomförs eller först verkar, med nödvändighet måste bli mindre än det skatteunderlag, som fanns tillgängligt i kommunen året dessförinnan. Den allmänna inkomstutvecklingen och andra liknande faktorer, som på­ verkar det kommunala skatteunderlaget, kan nämligen medföra en sådan stegring av de till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsterna att trots de höjda ortsavdragen skatteunderlaget kan bibehållas vid sin gamla nivå eller till och med öka. Kommunerna har under senare år i allmänhet kunnat räkna med konti­ nuerligt stigande skatteunderlag. Av efterföljande sammanställning fram- 4 - Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. AV 97

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

går det primärkommunala skatteunderlagets storlek med nu gällande ortsavdrag enligt 1951—1956 års taxeringar.1 Antal skattekronor Ökning i % från

Denna stegring har till viss del haft sin förklaring i den med penning­ värdets förändring sammanhängande höjningen av löner och priser men den har även inneburit en viss realmässig ökning av skatteunderlaget. Av sam­ manställningen framgår att skatteunderlaget enligt 1956 års taxering är i det närmaste 80 % större än skatteunderlaget vid 1951 års taxering. Under denna tid har emellertid levnadskostnadsökningen utgjort endast omkring 32 %. Socialstyrelsens konsumentprisindex har sålunda stigit från 101 (= årsmedeltalet för år 1950) till 133 (= årsmedeltal för år 1955). Den realmässiga ökningen av skatteunderlaget har emellertid, såsom nedan skall närmare beröras, även i betydande mån motsvarats av ökade anspråk på kommunerna. Med nuvarande målsättning för den ekonomiska politiken finns det enligt vår mening anledning anta, att denna realmässiga ökning av det kommu­ nala skatteunderlaget kommer att fortsätta. Detta medför i sin tur att kom­ munerna kan beräknas fa ökade möjligheter att bära den inkomstminsk­ ning, som de höjda ortsavdragen förorsakar. I detta sammanhang må även erinras att en förbättrad taxeringsorganisation kan medverka till en ytter­ ligare ökning av det kommunala skatteunderlaget.------------ Å andra sidan bör emellertid framhållas, alt denna realmässiga ökning av skatteunderlaget vanligtvis inte omedelbart påverkar den kommunala eko­ nomin. I någon mån sammanhänger detta med det nuvarande avräkningsförfarandet mellan staten och kommunerna i fråga om kommunalskatte­ medlen, som ju innebär tva ars eftersläpning i den slutliga regleringen mel­ lan vad kommunerna beslutat skall anskaffas genom utdebitering och vad kommunerna får in på grund av utdehiteringsbeslutet. Det må därjämte erinras om att kommunerna ställts inför ständigt växande utgiftsbehov, vilket till viss del berott på att omfattningen av kom­ munernas uppgifter ökat. Ytterligare anspråk har därför måst ställas på kommunmedlemmarna. Svårigheterna för kommunerna att skära ned ut­ gifterna är också betydande. Visserligen är den kommunala ekonomin nu­ mera — i motsats till vad som förr vanligtvis var förhållandet — uppbyggd på en mera långsiktig planering av utgifterna, vilket i sin tur inneburit att de kommunala utdebiteringssatserna mellan olika år kunnat hållas relativt jämna. Denna långsiktiga planering bygger till väsentliga delar på en jämn utveckling av skatteunderlaget. Detta medför emellertid att det vanligtvis inte finns några marginaler för att möta en opåräknad minskning av skatte­ underlaget. Ett alltför kraftigt och plötsligt ingrepp i den jämna utvecklingen av skatteunderlaget, som t. ex. en höjning av de kommunala orts-

1 1951 och 1952 års siffror bygger på omräkningen av 1951 års skatteunderlag. 1956 års siffror grundar sig på av de lokala skattemyndigheterna till statistiska centralbyrån insända preli­ minära uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 51

avdragen utan kompensation förorsakar, kan därför inte mötas genom ome­ delbara besparingar i den kommunala budgeten utan nödvändiggör i regel en höjning av utdebiteringssatserna. Även om vi har den principiella uppfattningen att — liksom i 1950 års statsbidragssystem — grunden för statsbidraget skall vara att de bättre ställda kommunerna i en eller annan form själva skall bära det av ortsavdragshöjningen förorsakade inkomst­ bortfallet, anser vi det emellertid nödvändigt — för att tillgodose det i direktiven uppställda syftet att reformen är att se som ett led i en allmän skattesänkning — att även inkomsttagarna i dessa kommuner skyddas mot alltför plötsliga höjningar i utdebiteringen, vilka kan omintetgöra ortsavdragshöjningens åsyftade verkan att åstadkomma en generell skatte­ sänkning. Enligt vår mening bör önskemålet att skydda de enskilda skattedragarna från alltför plötsliga höjningar i den kommunala utdebiteringen tillgodoses därigenom att alla kommuner, oavsett om de bär ett dåligt eller ett gott skat­ teunderlag, under en begränsad tid efter ortsavdragsreformens genomföran­ de får ett bidrag av staten som i princip helt svarar mot de mistade inkoms­ terna i anledning av ortsavdragshöjningen. Utgångsläget för ett nytt stats­ bidragssystem blir därför ett annat än vad förhållandet var år 1950, då man redan från början undantog de bäst ställda kommunerna. Vi anser det så­ lunda riktigt att man för tiden efter de första övergångsåren med full kom­ pensation genomför en successiv minskning och i vissa fall fullständig av­ veckling av statsbidraget alltefter kommunernas olika möjligheter att i sinom tid själva bära inkomstbortfallet. Enligt vår mening är det angeläget att de närmare principerna för denna reducering och avveckling fastslås redan när grunderna för det nya statsbidraget dragés upp. Beträffande frågan om under vilken tid det nya statsbidraget skall utgå erinrar revisionen att den undersökt olika alternativ. Revisionen har här­ vidlag slutligen stannat för att förorda en tidrymd av åtta år, varav under de tre första åren, 1958—1960, bidraget i princip bör innefatta full kom­ pensation till kommunerna för inkomstbortfallet. Under de återstående fem åren, 1961—1965, skall bidraget i vissa kommuner successivt minskas eller helt avvecklas. Revisionen förklarar att den vid denna avvägning fäst sär­ skilt avseende vid att kommunerna måste ges skälig tid att anpassa sin ekonomi efter det förändrade läge, som ortsavdragshöjningen medför. Hän­ syn har även tagits till att under senare år genomförts ändringar i skatte­ lagstiftningen, som tillsammantagna medfört eu viss reducering av det kom­ munala skatteunderlaget. Revisionen pekar i detta sammanhang på 1953 års sänkning av repartitionstalet för fastighet, de ändrade grunderna i öv­ rigt för fastighetsbeskattningen samt de vid 1955 års riksdag beslutade förenklingarna i deklarations- och taxeringsförfarandet. När det gällt att närmare fixera den tid, under vilken bidraget bör redu­ ceras, har, framhåller revisionen, särskild hänsyn tagits till att för vissa kommuner med lågt skatteunderlag och dålig bärkraft någon reducering av statsbidraget under ifrågavarande åtta år knappast är möjlig. För dessa kommuners del måste enligt revisionens uppfattning frågan om bidragets fortbestånd och eventuella reducering bedömas ha ett så nära samband med

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

frågan om en allmän kommunal skatteutjämning, att man inte utan att lösa denna fråga kan tänka sig en minskning eller avveckling i dessa kom­ muner av det nu ifrågasatta bidraget. Ifrågavarande kommuner anses näm­ ligen knappast inom överskådlig tid kunna erhålla möjligheter att själva bära inkomstminskningen till följd av de höjda ortsavdragen. Avvecklingen av bidraget i nämnda kommuner måste därför enligt revisionens mening få en sådan konsekvens att staten i annan form bistår kommunerna. Frågan om bidragets fortbestånd, avveckling eller omvandling bör emellertid inte alltför länge hållas öppen. Detta bör, framhåller revisionen, beaktas där­ igenom att man nu endast bestämmer sig för att bidraget till dessa kom­ muner skall utgå under förslagsvis åtta år och att under tiden en förnyad utredning bör komma till stånd. Revisionen anför vidare. För andra kommuner åter, vilka normalt kunnat räkna med ett mycket gott skatteunderlag, finns det enligt vår mening goda förutsättningar för att dessa själva efter en viss övergångstid skall kunna helt bära inkomst­ bortfallet på grund av de höjda ortsavdragen. Dessa kommuner, vilka ofta också har en låg utdebitering, kan knappast heller vid ett framtida lösande av frågan om en allmän kommunal skatteutjämning räkna med statlig hjälp. Statsbidraget till dessa kommuner bör därför successivt av­ vecklas. Under beaktande av att även dessa kommuner under de tre första åren erhållit full kompensation för inkomstbortfallet anser vi att avveck­ lingen av statsbidraget i dessa kommuner bör ske under en tidrymd av fem år. Mellan de nu angivna grupperna av kommuner finns ett stort antal kommuner, där konsekvenserna av en fullständig avveckling av bidraget för närvarande inte kan överblickas. Möjligheter bör dock enligt vår me­ ning föreligga för dessa kommuner att under en femårsperiod bära en del av inkomstbortfallet. Vi anser därför att även i dessa kommuner en successiv reducering av bidraget bör ske alltefter kommunernas olika möjligheter att bära bortfallet. Någon fullständig avveckling av bidraget i dessa kommuner bör emellertid inte nu beslutas utan frågan härom bör närmare övervägas före bidragstidens utgång. Det bör då vara möjligt att betydligt säkrare än nu kunna bedöma vilka konsekvenser en ytterligare minskning eller fullständig avveckling av bidraget i dessa kommuner får.

Revisionen har verkställt en särskild undersökning av verkningarna för kommunerna av den nu utgående provisoriska skatteersättningen i anled­ ning av 1950 års ortsavdragsreform. Denna ersättning, som för närvarande utgår till 120 städer, 840 landskommuner och köpingar, 133 municipalsamhällen och 5 skoldistrikt, vilka omfattar flera kommuner, med ett samman­ lagt belopp av omkring 46,8 milj. kronor, har enligt revisionens mening i bättre ställda kommuner med ett gott skatteunderlag en förhållandevis ringa betydelse för kommunernas ekonomi och utdebiteringssatser. Revi­ sionen anser att om man beslutar sig för ett system med en successiv minskning för vissa kommuner av det nya statsbidraget, detta system bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 53

kombineras med en samtidig likartad minskning av den provisoriska skatteersättningen i dessa kommuner. Minskningen av statsbidraget föreslås skola ske efter förhållandet varje bidragsår mellan å ena sidan skattekraften (antalet skattekronor per in­ vånare) i vederbörande kommun och å andra sidan den genomsnittliga skattekraften i rikets samtliga primärkommuner — medelskattekraften. Enligt revisionens mening är en anknytning till medelskattekraften den lämpligaste metoden när det gäller att bedöma kommunernas sinsemellan mycket skiftande möjligheter att bära inkomstminskningen till följd av de höjda ortsavdragen. Härigenom vinner man, säger revisionen, dessutom den fördelen att reduceringen kan direkt anpassas till storleken varje år av kommunernas skatteunderlag och de förändringar, som sker i detta skatteunderlag mellan olika år.

Remissyttrandena Flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, delar revisionens uppfattning att en avgörande förutsättning för en höjning av de kommunala ortsavdragen är, att staten under en övergångstid läm­ nar kompensation till kommunerna för det bortfall av skatteunderlag, som sker till följd av ortsavdragshöjningen. De flesta remissinstanserna godtar också, i några fall under uttalande av vissa betänkligheter, revi­ sionens förslag om en åttaårig övergångstid, under vilken full kompensa­ tion skall lämnas till alla kommuner under tre år och att därefter under fem år en reducering eller fullständig avveckling skall ske av statsbidraget i vissa kommuner. Flera remissinstanser understryker därvid revisionens uttalande att frågan om den fortsatta avvecklingen eller reduceringen av statsbidraget i de kommuner, i vilka bidraget vid åttaårstidens slut inte helt avvecklats, under denna tid bör utredas och prövas i samband med frågan om anord­ nandet av en efter rationella grunder uppbyggd kommunal skatteutjämning. Ur innehållet i de remissyttranden, som tillstyrker revisionens förslag, må anföras följande. Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar. Om frågan endast gällt ett återställande av de kommunala ortsavdragens reella värde, sådant detta fastställdes år 1950, hade möjligen kunnat ifråga­ sättas det principiellt riktiga i att statsbidrag utgår för reformens genom­ förande. Genom att ortsavdragen förblivit oförändrade trots penningvärdets fall kan det nämligen sägas att kommunerna uttaga skatt på ett i själva verket för stort underlag. När det gäller eu reform av denna omfattning äi det dock uppenbart att de ekonomiska rubbningarna för kommunerna — och därmed också övervältringsproblemen de skattskyldiga emellan bliva så vittgående att de icke kunna tagas utan alt staten träder emellan. Det sy­ nes dock motiverat — e j minst ur den nyss antydda synpunkten att bidiagen endast utgå övergångsvis, tills kommunerna hunnit anpassa sig efter de nya förhållandena. Kommitténs förslag i detta avseende synes väl till­ godose de anspråk, som kommunerna kunna ställa.

54 Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

Länsstyrelsen i Norrbottens län är ense med revisionen att en förutsätt­ ning för att höjda kommunala ortsavdrag skall medföra en allmän skatte­ lättnad är att kommunerna i varje fall under en övergångstid och i mån av behov även därefter genom statsbidrag erhåller kompensation helt eller del­ vis för skattebortfallet. Länsstyrelsen utgår därvid från att som regel skall gälla en hundraprocentig gottgörelse till kommuner med högt skattetryck och förutsätter att de mest skattetyngda kommunerna vid tillämpningen av de nya statsbidragsbestämmelserna erhåller så avpassade bidrag, att höj­ ningen av ortsavdragen inte ens temporärt och inte heller på längre sikt behöver medföra någon höjning av utdebiteringen i dessa kommuner. Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anför. Eu reform, som så avsevärt kommer att beskära vissa kommuners eko­ nomiska resurser, kan inte väntas bli mottagen med någon större entusiasm på kommunalt håll. I kommunalförvaltningens nuvarande utvecklingsskede framstår det som alltmer angeläget med en mera långsiktig ekonomisk pla­ nering. Tvära rubbningar i skatteunderlaget är under dessa förhållanden sär­ skilt förkastliga. Kommunernas ekonomiska överblick försvåras dock såväl av vissa redan genomförda reformer som av påbörjade eller väntade sådana.

Att beskära det kommunala skatteunderlaget utan att ge full kompensa­ tion härför måste därför enligt styrelsens mening te sig äventyrligt i en situation, då den kommunala utgiftsutvecklingen inte låter sig överblickas bättre än för närvarande. Även om den föreslagna utformningen av stats­ bidraget inte ger full kompensation för alla kommuner på lång sikt, anser sig styrelsen dock kunna godta förslaget, eftersom detsamma enligt styrel­ sens mening framtvingar en lösning av det kommunala skatteutjämningsproblemet. Styrelsen förutsätter, att denna fråga utan dröjsmål blir föremål för utredning. Det gäller inte endast att bedöma verkningarna av ortsavdragsreformen. Hela det omfattande problemkomplexet om den lämpliga arbets- och kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna anses i ett sammanhang böra skärskådas. Efter de senaste årtiondenas reformar­ bete, som i fråga om omfattning och genomgripande verkningar saknar varje tidigare motstycke, är det, säger styrelsen, nödvändigt med en grund­ lig översyn av de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna. Svenska landstingsförbundet, som finner att några sakliga skäl inte torde föreligga att i ersättningshänseende behandla landstinget på annat sätt än primärkommunerna, yttrar. Det må i detta sammanhang framhållas, att landstingens ekonomiska ställ­ ning för närvarande kan betecknas som relativt god. Sant är också, att under det senaste decenniet en väsentlig stabilisering av landstingens finansiella ställning kunnat ske. Emellertid utgöras landstingens rörliga tillgångar till en betydande del av reservationer för nya byggnadsföretag, som på grund av rådande restriktioner på byggnadsmarknaden ej kurmat komma till utförande. Sett på längre sikt ter sig den ekonomiska situationen för lands­ tingen väsentligt mörkare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957 55

Hälso- och sjukvården, landstingens huvuduppgift, kommer sålunda att kräva högst betydande insatser. Föreliggande utbyggnadsförslag inom de delar av denna vård, som nu ankomma på landstingen, kräva investeringar inom de närmaste åren, som torde uppgå till betydligt över en miljard kro­ nor. I samma mån som nybyggnaderna bliva färdiga, komma driftkostna­ derna att väsentligt stiga. Härtill kommer att utöver de kostnadsöverflyttningar från staten till landstingen — kustsanatorier, vanföreanstalter in. fl. — som under senare år skett, landstingens övertagande av provinsialläkar­ väsendet och den av staten nu bedrivna sinnessjukvården är starkt ifråga­ satt och nu är föremål för utredning. En ökad insats av landstingen ifråga om alkoholistvårdens ordnande torde också snart komma att krävas. Även på undervisningens område förestå stora uppgifter. Yrkesutbildningens utbyggnad och organisation är till betydande grad en landstingens uppgift, som kommer att kräva stora investeringar och medföra väsentligt ökade driftkostnader inom de närmaste åren. Inför dessa framtidsperspektiv är det naturligt, att landstingen med stort bekymmer skulle emotse det inkomstbortfall, som — därest kompensation härför icke gives — skulle bli följden av den föreslagna höjningen av de kommunala ortsavdragen. De utbyggnadsplaner, som nu föreligga beträf­ fande olika verksamhetsgrenar, äro av en sådan storleksordning, att de näppeligen kunna rymmas inom den nuvarande landstingsskattens ram utan ej oväsentliga skattehöjningar torde bli ofrånkomliga. Skulle härtill komma skattehöjningar för att täcka inkomstbortfallet med hänsyn till ortsavdragens höjning, synes den skattebörda, som landstingen skulle bli nödsakade att belasta det kommunala skatteunderlaget med, bli av en sådan storleks­ ordning, att den med ortsavdragens höjning avsedda skattelättnaden ei skulle uppnås. Några av de remissinstanser, vilka förordat en mindre höjning av de kom­ munala ortsavdragen än till i paritet med de statliga avdragen, motsät­ ter sig även att kommunerna kompenseras för skattebortfallet på det sätt revisionen föreslagit. Statskontoret och näringslivets skattedelegation anser sålunda att kommunerna inte bör kompenseras i vidare mån än som kan ifrågakomma enligt förordningen den 18 maj 1951 angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner. Sveriges akade­ mikers centralorganisation, liksom Sveriges hantverks- och småindustri­ organisation, avstyrker varje form av kompensation. Näringslivets skattedelegation framhåller att det föreliggande förslaget är av utomordentligt stor statsfinansiell räckvidd. De av revisionen beräk­ nade kostnaderna vid full kompensation, för vart och ett av åren 19o8 1960 omkring 500 milj. kronor, utgör enligt delegationens uppfattning inte något maximibelopp utan delta anses kunna komma att överskridas. Även om eu successiv kostnadsminskning förutsättes efter utgången av nämnda treårsperiod, synes merbelastningen å statsverket under obestämd tid framåt bli mycket betydande. Delegationen anser, att man, oavsett statsverkets fi­ nansiella ställning, under alla förhållanden bör undvika att skapa eu situation, som möjliggör för de kommunala organen att för kommunens räkning besluta utgifter, vilka i realiteten får bäras av statsverket och inte

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

alls eller till ringa del av kommunmedlemmarna. Delegationen framhåller vidare att statsmakterna veterligen inte tillförne förbundit ändringar i bestämmelserna om det kommunala skatteunderlaget med en tillnärmel­ sevis så avsevärd belastning å statsverket. I detta avseende hänvisar delega­ tionen till de uttalanden, som skett i prop. 213/1952. Delegationen motsätter sig bestämt att en ändring sker i de principer, som hittills tillämpats. Dele­ gationen anför vidare. Det föreligger enligt vår mening desto mindre anledning att nu frångå dessa principer som kommunerna i allmänhet ingalunda befinner sig i en sådan situation, att något statligt stöd kan anses motiverat. Av det före­ liggande betänkandet (s. 142) framgår, att skatteunderlaget stigit med icke mindre än 80 % från 1951 till 1956 års taxering. Då stegringen^ av levnads­ kostnaderna under samma tid utgjort omkring 32 %, förefaller det sanno­ likt, att de av penningvärdeförsämringen föranledda kostnadsökningarna för kommunerna under samma tid mer än väl uppvägts av stegringen i skat­ teunderlaget. Att så varit fallet bestyrkes ock av vissa uppgifter i bihang 2 till bilaga 1 över inkomsterna till 1956 års statsverksproposition. Beräk­ ningar, baserade på därstädes i tabell 42 (s. 90) lämnade sifferuppgifter giver till resultat, att ökningen av kommunernas fonder under 1955 uppgått till 235 milj. kronor, ökningen av budgetöverskotten (resp. minskningen av budgetunderskott) uppgick under samma år till sammanlagt 66 milj. kronor. Kommunerna skulle således utan att försämra den ekonomiska ställning de hade vid ingången av år 1955 kunnat utdebitera ett 301 milj. kronor lägre belopp sistnämnda år än det varmed de belastat skattebetalaina. Beloppet motsvarar en utdebitering av ungefär en krona per skatte­ krona. Härtill kommer, att kommunernas ekonomiska ställning ytterligare stärkes genom att fastighetsskatten, såsom i proposition nr 93 till 1954 års riksdag angives, på grund av den år 1953 beslutade omläggningen av fastig­ hetsbeskattningen kommer att under år 1957 inflyta till kommunerna dub­ belt.

Sveriges akademikers centralorganisation anser att både ortsavdragsleformen i och för sig och den föreslagna kompensationen till kommunerna måste väcka starka betänkligheter ur samhällsekonomisk synpunkt. Det återhållande moment för den kommunala utgiftsexpansionen, som motstån­ det inom kommunerna mot utdebiteringshöjningar likväl utgör, skulle näm­ ligen enligt organisationens mening försvagas, eftersom ortsavdragsreformen komrae att medföra att utdebiteringshöjningar i mindre utsträck­ ning skulle drabba de stora skikten av kommunernas innevånare.

Några remissinstanser förordar att — liksom förhållandet var vid 1950 års höjning av de kommunala ortsavdragen — kostnaderna för ortsavdragshöjningen redan från början skall delas mellan staten och kommunerna. En sådan lösning förordas av statskontoret under för­ utsättning att statligt stöd i anledning av ortsavdragshöjningen anses böra lämnas. Statsbidrag skulle då utgå till kommunerna i sådan omfattning att utdebiteringen inte skulle behöva höjas med mer än ett visst belopp per

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 57

skattekrona. En liknande uppfattning företrädes av skattelindringsnämnden men utifrån andra utgångspunkter. Nämnden anför. Till en början må understrykas, att ur de synpunkter skattelindrings­ nämnden har att bedöma frågan icke lär finnas någon erinran mot att statsmedel överföras till kommunerna i den omfattning som revisionen föreslagit. Det är däremot svårt att ur nämndens synpunkter biträda för­ slaget att disponera nämnda belopp såsom full kompensation till alla kom­ muner, därest icke i statsbudgeten utöver angivna 480 milj. kr. finnes finansiellt utrymme för att samtidigt tillgodose behovet av vissa trängande skatteutjämnande åtgärder. Det framstår nämligen såsom en väsentligt mera angelägen skattesänkningsuppgift på det kommunala området att lindra skattetrycket för de sämre ställda kommunerna än att även åt de bäst ställda kommunerna ge full kompensation för skatteunderlagsbortfallet till följd av en i och för sig skälig böjning av ortsavdragen. Denna förbättring för de sämre ställda kommunerna bör i första hand och utan större tidsutdräkt ske genom att staten återställer den avsedda skatteutjämnande effekten hos vissa speciella statsbidrag och kommunbidragen till folkpensionskost­ naderna samt provisoriskt förbättrar grunderna för skattelindringsbidragen åt synnerligt skattetyngda kommuner. Såsom en av nämnden utförd under­ sökning visat har den av inflationen framkallade förskjutningen i kost­ nadsfördelningen mellan stat och kommun beträffande de skatteunderlagsgraderade statsbidragen och bidragen till folkpensionskostnaderna i jämförelsevis högre grad drabbat de svagaste kommunerna och sålunda kontinuerligt skärpt skillnaderna i kommunalt skattetryck. Om det finan­ siella utrymmet i statsbudgeten för bidrag till kommunerna sålunda är begränsat, är det nödvändigt att mot varandra väga angelägenheten av att disponera statsmedel för att sänka utdebiteringen i de hårt skattetyngda kommunerna mot angelägenheten av att förebygga mindre höjningar av ut­ debiteringen i de bättre ställda kommunerna.------------ Om del finansiella utrymmet i statsbudgeten för ökade bidrag till kom­ munerna under åren 1958—60 icke överstiger de förut berörda 480 milj. kr. (netto 413 milj. kr.), anser nämnden det vara ett rimligt praktiskt alternativ mot full kompensation för alla kommuner att låta en utdebiteringshöjning av förslagsvis 50 öre slå igenom hos kommuner med rela­ tivt god skattekraft och i stället disponera det sparade beloppet till trängande skattesänkande åtgärder främst hos de sämre ställda kommunerna. Därest gränsen mellan bättre och sämre ställda kommuner, såsom kunde vara na­ turligt, droges vid det antal skattekronor per invånare, som motsvarar me­ delskatteunderlaget för rikets kommuner, skulle ett mycket ansenligt belopp ställas till förfogande för omedelbara skatteutjämnande åtgärder. Måhända bjuder försiktigheten i förevarande läge att icke ifrågasätta, att nämnda utdebiteringshöjning skulle få slå igenom för andra kommuner än sådana, vilkas skattekraft överstiger medelskatteunderlaget i riket med åtminstone 25 procent. Antalet sådana kommuner är relativt ringa (14 städer och unge­ fär samma antal andra kommuner, merendels köpingar med större bolag), men då invånarantalet i några av dem är stort, kan man räkna med all därigenom erhålla tillräckligt finansiellt utrymme för eu omedelbar provi­ sorisk förbättring av grunderna för skattelindringsbidragen och ett återstäl­ lande av den skatteutjämnande effekten hos kommunbidragen till folkpcnsioneringskoslnadcrna. Enligt 1955 års taxeringar, på vilka beräkningarna i betänkandet bygger, utgjorde medelskattcunderlagct i riket per invånare

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

38,46 skattekronor per invånare. De bättre ställda kommuner, för vilka 50öreshöjningen eventuellt skulle få slå igenom redan från början, vore då sådana med mer än 48,08 skattekronor per invånare. Rikets båda största städer ligger över denna gräns — Stockholm med 61,58 och Göteborg med 50,67 skattekronor per invånare — och nämnda begränsning i den fulla kompensationen för enbart Stockholm skulle frigöra ett årligt belopp av 24 milj. kr. För alla de berörda kommunerna skulle besparingen utgöra ca 45 milj. kr. Med hänsyn till den ifrågasatta begränsningens skatteutjämnande syfte torde dock en ytterligare avgränsning vara motiverad, nämligen så att den totala utdebiteringen icke genom den beräknade höj­ ningen å 50 öre finge stiga över visst ordinärt skattetryck, förslagsvis 13 kr./skattekrona. Fem av berörda städer och ungefär lika stor del av de övriga kommunerna skulle då enligt 1956 års utdebiteringssiffror bortfalla, och begränsningen i den fulla kompensationen skulle frigöra ca 30 milj. kr. för år till omedelbara skattelindrande åtgärder.------------ Tekniskt bör den här diskuterade minskningen av kompensationen natur­ ligen infogas i det föreslagna statsbidragssystemet såsom en reduktion av skatteunderlagsbortfallet. Denna reduktion kan lämpligen beräknas till så många skattekronor, som, om de saknats i det skatteunderlag, på vilket ut­ gifterna i 1957 års stat utdebiterats, skulle ha föranlett att preliminär­ skatten för år 1957 höjts med 50 öre (eller det lägre belopp, varmed utdebi­ teringen understiger 13 kr.).

En helt annan linje i kompensationsfrågan ifrågasättes av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Genom en lämpligt avpassad sänk­ ning av den statliga inkomstskatten (eventuellt med någon förskjutning av gränserna för de progressiva uttagen) skulle enligt länsstyrelsens mening de skattskyldiga beredas lättnad i den statliga beskattningen som kompen­ sation för den ökade kommunala utdebitering, som en höjning av de kommu­ nala ortsavdragen till i paritet med de statliga genomsnittligt kunde beräknas medföra. I de mest extrema fallen finge det förutsättas skattelindringsbidrag till skattetyngda kommuner. Så länge den kommunala beskattningen tilllåtes variera kommunerna emellan förefaller det länsstyrelsen ur principiell synpunkt inte alldeles nödvändigt att eftersträva en mera exakt rättvisa. Länsstyrelsen anför vidare. En metod, som skulle eliminera behovet av statsbidrag i direkt form och ändå medgiva en erforderlig höjning av den kommunala utdebiteringen kunde även tänkas genom direkt kompensation vid skattedebiteringen på följande sätt: a) Den kommunala utdebiteringen höjes i erforderlig utsträckning efter undersökning av 1957 års taxering. För varje kommun fastställes i jämna kronor hur stor höjningen blir (1—5 kronor). b) Vid debiteringen angives särskilt å debetsedeln hur stor del av kom­ munalskatten, som orsakats av utdebiteringshöjningen i samband med förändringen av ortsavdraget (exempelvis 50 skattekronor X 3: — =150 kronor). c) Sedan den statliga inkomstskatten uträknats med ledning av de nu gällande tarifferna, vilka alltså icke skola i detta sammanhang omarbetas, reduceras densamma med kommunalskattehöjningen (i exemplet å 150 kro­

Kiingl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 59

nor) varigenom full kompensation för utdebiteringshöjningen erhålles för varje individ. — Genom att kommunalskatt kommer att debiteras med högre belopp kommer den statliga taxerade inkomsten via allmänna avdrag att nedgå, varigenom detta kompensationssystem även kommer att medföra den i direktiven förutsatta allmänna skattelindringen. d) Avveckling av »debiteringsavdraget» kunde ske genom att exempelvis vart tredje år den år 1957 uträknade utdebiteringshöjningen reduceras med en krona. De bäst ställda kommunernas innevånare erhålla då »debiteringsavdrag» endast 3 år under det att de sämst ställda erhålla sådant avdrag i 15 år (3 X 5).

Full kompensation till kommunerna under endast ett år förordas av länsstyrelserna i Kopparbergs och Västernorrlands län samt Svenska företagares riksförbund ävensom i andra hand av närings­ livets skattedelegation och skattelindringsnämnden. Som skäl härför åbero­ pas i huvudsak att anpassningen till de högre ortsavdragen synes kunna ske på kortare tid än vad revisionen gjort gällande och detta särskilt i kommu­ ner med hög skattekraft.

I fråga om den ifrågasatta reduceringen av statsbidraget framhåller riksräkenskapsverket att det måste anses som en brist att en fastare awecklingsplan inte kunnat framläggas. I avsaknad av en sådan plan torde de framtida statsfinansiella konsekvenserna av den föreslagna refor­ men inte kunna helt överblickas. Styrelsen för Svenska stadsförbundet och överståthållarämbetet förklarar sig inte kunna biträda revisionens förslag angående avvecklingen av statsbidraget. Stadsförbundets styrelse anför i denna sak följande. Till en början torde kunna diskuteras huruvida man redan efter en över­ gångsperiod om tre år skall påbörja sådan avveckling av statsbidraget. Enligt styrelsens mening är denna övergångstid alltför kort för att man skall kunna uppnå det angivna syftet med en så friktionsfri övergång som möjligt. Ut­ redningen har i detta sammanhang framhållit, att det finns anledning antaga att den realmässiga ökningen av det kommunala skatteunderlaget kommer att fortsätta samt att kommunerna därigenom kan beräknas få ökade möj­ ligheter att bära den inkomstminskning som de höjda ortsavdragen förorsa­ kar. Man hävdar också, att kommunerna skall kunna anpassa sina utgifter med hänsyn till det framtida skattebortfallet genom ortsavdragsreformen. Emellertid medger man att svårigheterna för kommunerna att skära ned utgifterna är betydande. Styrelsen vill i anslutning till sistnämnda uttalande framhålla, att det för närvarande får anses uteslutet att räkna med att kom­ munerna skulle i någon utsträckning som i förevarande sammanhang har betydelse kunna minska sina utgiftsbehov. Tvärtom synes den hittillsvarande utvecklingen ge vid handen att utgiftsbehovet stiger icke bara i takt med utan snabbare än den allmänna välståndsökningen. Det ständigt ökade trycket på utgiftssidan är ett klart konstaterbart faktum för städernas del och någon anledning att förutsätta en omsvängning i denna tendens torde icke föreligga. Till stöd för denna åsikt kan, vid sidan av allmänt höjda fordringar på de kommunala institutionerna, bl. a. åberopas utvidgade stat­

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

liga anspråk på kommunerna, krav på ökad skattefinansiering av investe­ ringarna samt den fortgående minskningen av statsbidragens realvärde. Den av utredningen ifrågasatta beskärningen av de kommunala utgifterna lär så­ ledes ge upphov till svårlösta problem och skulle komma att ogynnsamt påverka den kommunala reformpolitiken.

Styrelsen påpekar vidare att revisionen genom att låta reduceringen av statsbidraget ske med ledning av kommunernas relativa skattekraft låtit ortsavdragsreformen aktualisera den svårbedömbara frågan om skatte­ utjämning olika kommuner emellan. Styrelsen kan för sin del inte godta förslaget att sammankoppla dessa båda frågor. Det ligger i sakens natur, säger styrelsen, att för bedömningen av denna fråga kräves vida grundligare överväganden än som kunnat ägnas däråt i förevarande sammanhang. Sty­ relsen anser därför att till frågan om och i vilken omfattning statsbidraget skall avvecklas ställning inte bör tagas utan en föregående utredning, som allsidigt klargör verkningarna för kommunerna av en sådan avveckling. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser den föreslagna kompensationstidens längd, tillhopa åtta år, vara väl kort för att kommunerna skall kunna an­ passa sig efter de högre ortsavdragen.

En kraftigare reducering av statsbidraget än den revisionen föreslagit förordas av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Kopparbergs län samt Svenska företagares riksförbund ävensom i andra hand av näringslivets skattedelegation och skattelindringsnämnden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån anför att om vikt skall fästas vid att förlusten i skatteunderlag egentligen är en kommunernas egen sak att ansvara för, man bör redan under åttaårsperioden sikta mot en total avveckling av statsbidraget för ett större antal kommuner. Nära till hands ligger enligt länsstyrelsens mening att statsbidraget i varje fall bör indras i de kommuner, där skattekraften överstiger medelskattekraften. Länsstyrel­ sen framhåller även att farhågorna för att en snabb avveckling av stats­ bidraget skulle kunna leda till skatteskärpningar inte bör överbetonas. Ett flertal faktorer blir dock, säger länsstyrelsen, till sist avgörande för de kom­ munala utdebiteringarnas höjd. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att reduceringen av bidraget under bidragstiden bör ske i en sådan takt, att vid bidragstidens slut bidraget helt upphört i alla andra kommuner än de i fråga om skattekraft allra sämst ställda. Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Svenska företagares riksförbund anser att vid reduceringen av statsbidraget större hänsyn bör tagas till den ökning, som kan ske av skatteunderlaget i en kommun. Förstnämnda remissinstans uttrycker saken så att i samma mån som skatteunderlaget på grund av höjda taxeringar ökar, i samma mån bör statsbidraget kunna minskas, efter­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 61

som kommunerna ändock får täckning för skattebortfallet. Om skatteunder­ laget framdeles bleve lika stort som vid 1957 års taxering, då de nu gäl­ lande ortsavdragen tillämpas, skulle enligt länsstyrelsens mening statsbi­ drag måhända inte behöva ifrågakomma. Skattelind ring snämnden diskuterar i sitt yttrande frågan om hur avveck­ lingen av statsbidraget skall kunna anknytas till lösandet av frågan om en allmän kommunal skatteutjämning och framhåller att det tidigare ansetts vara en utgångspunkt för lösandet av frågan att inte landstingen och sanno­ likt inte heller de kyrkliga kommunerna skulle bli delaktiga av ett allmänt skatteutjämningsbidrag utan att ett sådant endast skulle komma de borger­ liga primärkommunerna till del. Det har vidare ansetts uteslutet att primär­ kommuner, vilkas skattekraft ligger högre än medelskattekraften i riket, kunde komma med. Enligt revisionens förslag skulle reducerat statsbidrag komma att kvarstå i sammanlagt 69 sådana kommuner. Ett förslag att lösa den kommunala skatteutjämningsfrågan med början från år 1966 skulle alltså, säger nämnden, starta med att taga från nämnda primärkommuner, landstingen och de kyrkliga kommunerna deras då kvarstående statsbidrag för att skaffa medel att ge åt verkligt behövande kommuner, försåvitt inte statsmedel i annan ordning kunde ställas till förfogande. Enligt nämndens mening är detta ett olämpligt och politiskt svårbemästrat utgångsläge för lösningen av de kommunala skatte ut jämningsfrågorna. Ett accepterande av revisionens relativt långsamma avskrivning av statsbidraget till och med år 1965 torde enligt nämndens mening med största sannolikhet medföra att varje mera vittsyftande grepp att lösa den kommunala skatteutjämningen måste vänta ytterligare ett antal år efter 1965. En sålunda förlängd över­ gångstid synes även olämplig därför att man i viss mån försvårar möjlighe­ terna att vid behov ytterligare höja ortsavdragens nivå. Om man inte är beredd att taga de nu nämnda konsekvenserna av en förlängd övergångstid, lärer man enligt nämndens mening vara tvungen att välja en snabbare av­ skrivning. Skattelindringsnämnden anser att detta kan ske genom att man genomför en fullständig avveckling av statsbidraget i sådana kommungrup­ per, till vilka skatteutjämningsbidrag kan förutsättas inte komma att utgå. Dit räknar nämnden primärkommuner med skattekraft överstigande medel­ skattekraften i riket. Beträffande en fullständig avveckling av ett statsbidrag till landstingen i anledning av ortsavdragsreformen anför skattelindringsnämnden. Om ett rimligt utgångsläge för lösningen av skatteutjämningsfrågan från och med år 1966 förutsätter, att statsbidraget för landstingens del skall vara helt eller delvis avskrivet, beror på om man anser sig kunna räkna med att detta slag av kommuner skall bli delaktiga av ett allmänt skatteutjämnings­ bidrag. Kan man räkna med att sådant bidrag skall utgå till flertalet av de landsting, vilkas medelskattekraft understiger medelskattekraften i riket, skulle ju 1966 ett kvarstående kompensationsbidrag liksom för de sämre ställda primärkommunerna kunna evalveras i ett skatteutjämningsbidrag.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Om man icke anser detta vara en möjlig lösning utan förutsätter att den all­ männa skatteutjämningen skall utgå endast till primärkommuner efter deras skattekraft och skattetryck, skulle en avskrivning till fullo av lands­ tingsbidragen vara erforderlig för uppnående av ett gynnsamt utgångsläge för skatteutjämningsfrågans lösning fr. o. m. nämnda år. Det är givet att ett skatteutjämningsbidrag till landstingen ur rättvise­ synpunkt kan möta den invändningen, att bidraget skulle komma alla skattebetalarna i landstingsområdet tillgodo, såväl de personer som hör hemma i kommuner med lågt skatteunderlag och hög utdebitering som per­ soner i kommuner med högt skatteunderlag eller låg utdebitering, och att utjämningseffekten blir större, om bidraget ges endast till de ogynnsamt ställda primärkommunerna. En avskrivning av statsbidragen för alla landstingens del skulle givetvis •— i förening med de ständigt vidgade förvaltningsuppgifterna för denna kommungrupp — kunna medföra avsevärda utdebiteringshöjningar, sär­ skilt om skatteunderlaget icke fortsätter att stiga, och härigenom för med­ borgarna i kommuner med svag skattekraft kunna leda till ett alltför högt sammanlagt skattetryck. Svårigheterna för dessa kommuner måste då för­ utsättas under övergångstiden avskärmade genom skattelindringsbidrag en­ ligt de provisoriskt förbättrade grunder, som nämnden förut påyrkat. Nämn­ den förutsätter tillika att, om överflyttande av nya förvaltningsuppgifter på landstingen sker, statsbidragen blir så avvägda att kostnaderna för de nya uppgifterna icke motverkar skatteutjämningen.

Departementschefen Revisionens förslag att samtliga kommuner under de tre första åren efter ortsavdragsreformens genomförande skall erhålla statsbidrag i sådan ut­ sträckning, att bidraget i princip medför full täckning för inkomstbortfallet, har mött invändningar i ett par remissyttranden. Man har därvid bland annat hävdat att kostnaderna för reformen redan från början borde delas mellan staten och kommunerna. Det har i det samman­ hanget framhållits att vid genomförandet av 1950 års ortsavdragsreform en sådan uppdelning ägde rum. Med anledning härav vill jag erinra om att 1950 års reform visserligen byggde på den principen att staten endast delvis skulle kompensera kom­ munerna genom direkta statsbidrag. Samtidigt genomfördes emellertid en jämkning av de statliga skatteskalorna så att inga skattskyldiga skulle behöva vidkännas en skärpning av sin totala skatt. Då det nu göres gäl­ lande, bl. a. av näringslivets skattedelegation, att en bidragsgivning i den ut­ sträckning kommunalskatterevisionen föreslagit, skulle innebära ett från­ gående av tidigare intagna principiella ståndpunkter, vill jag bestämt hävda att så icke är fallet. Frågan gäller i stället i vilken omfattning man avser att åstadkomma en skattelindring genom en höjning av de kommunala ortsavdragen. Redan i direktiven för kommunalskatterevisionen uttalade jag att en

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 63

ortsavdragsreform bör vara att se som ett led i en allmän skattesänkning med särskild tonvikt på de mindre inkomsttagarna. Revisionen har visat att om kommunerna inte skulle kompenseras för inkomstbortfallet, den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landsting kan beräk­ nas komma att i genomsnitt öka med cirka 2 kronor per skattekrona. I de av revisionen speciellt undersökta kommunerna varierar emellertid utde­ biteringsökningen i fråga om den primärkommunala utdebiteringen mellan 0: 79 och 4: 05 kronor per skattekrona samt beträffande den sammanlagda utdebiteringen till primärkommun och landsting mellan 1:47 och 4:88 kronor per skattekrona. I landstingen beräknas den genomsnittliga utde­ biteringsökningen till 0: 65 kronor per skattekrona men ökningen varierar i olika landsting mellan 0: 41 och 1: 17 kronor per skattekrona. Revisionen har framhållit att om man vill upprätthålla målsättningen om en allmän skattesänkning lär det icke finnas någon annan väg att gå än att låta staten vid reformens genomförande ersätta kommunerna för inkomstbortfallet. På något längre sikt bör det däremot finnas goda ut­ sikter till att flertalet kommuner skall kunna anpassa sig till de nya av­ dragen, så att den skattelättnad som en höjning av avdragen nu ger skall bli bestående. Bidraget bör sålunda närmast ha till syfte att underlätta en sådan anpassning. Denna principiella uppfattning om grunden för statsbidragsgivningen har också under remissbehandlingen omfattats av prak­ tiskt taget alla de remissinstanser, som tillstyrkt att statsbidrag skall utgå. Jag kan för egen del instämma i denna uppfattning. Med det nu anförda har jag också tagit ställning till det förslag som fram­ lagts av skattelindringsnämnden. Såsom framgår av den tidigare läm­ nade redogörelsen för nämndens yttrande har nämnden ifrågasatt om icke en viss utdebiteringshöjning borde få slå igenom hos kommuner med rela­ tivt god skattekraft. I likhet med kommunalskatterevisionen anser jag emellertid att även de i fråga om tillgången på skatteunderlag bättre ställda kommunerna bör få skälig tid till anpassning. I annat fall kommer ortsavdragshöjningen att omedelbart leda till ökad kommunal utdebitering och sålunda i dessa kommuner göra skattelättnaden mindre än i andra kom­ muner samt till och med för vissa skattskyldiga medföra en höjd beskatt­ ning. Jag kan sålunda icke biträda nämndens förslag i denna del. Nämnden har i det sammanhanget tagit upp den kommunala skatteutjämningsfrågan. Enligt nämndens mening skulle begränsningen i den fulla kompensationen frigöra medel som omedelbart skulle kunna tagas i an­ språk för skatteutjämnande åtgärder. Kommunalskatterevisionen har i sitt betänkande starkt understrukit att det råder ett nära samband mellan frå­ gan om de mindre bärkraftiga kommunernas möjligheter att anpassa sig till de nya kommunala ortsavdragen och frågan om den kommunala skatteutjämningen i stort. Enligt revisionens mening bör skatteutjämningspro-

04 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 blemen snarast upptagas till prövning. En lösning av dessa problem utgör, framhåller revisionen, en förutsättning för att statsbidraget i anledning av en ortsavdragsreform skall kunna minskas och eventuellt helt avvecklas i de i fråga om tillgången på skatteunderlag svagare kommunerna. Frågan om en effektiv och efter rationella grunder uppbyggd allmän kommunalskatteutjämning hör, det är jag fullt medveten om, i dagens läge till de mera angelägna uppgifterna på kommunalbeskattningens område. I ett visst hänseende kommer en bidragsgivning enligt det system, som kommunalskatterevisionen förordat, att ha skatteutjämnande verkningar. Ut­ redningen föreslår nämligen att den reducering, som skall äga rum under åren 1961—1965, skall ske med beaktande av kommunernas relativa skatte­ kraft. Att därutöver — utan att frågan varit föremål för närmare utred­ ning — redan nu binda sig för direkta åtgärder på detta område är jag emellertid inte beredd till. Jag vill i sammanhanget erinra om att frågan om en effektiv kommunal skatteutjämning behandlades i motioner till 1956 års riksdag. I utlåtande nr 212 uttalade statsutskottet att det ställde sig positivt till kravet på en utredning av hithörande frågor. Med hänsyn till sambandet mellan dessa frågor och frågan om en kommunal ortsavdrags­ reform fann utskottet det dock mest ändamålsenligt att den av utskottet förordade utredningen igångsättes först sedan ortsavdragsreformen beslu­ tats och förutsättningarna i detta hänseende klarlagts. Riksdagen godkände utskottsutlåtandet. Det är min avsikt att så snart riksdagen tagit ställning till frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen och därmed sam­ manhängande statsbidragsfrågor begära bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda frågan om den kommunala skatteutjämningen. Skattelindringsnämnden har förklarat sig anse att ett godtagande av revisionens förslag beträffande statsbidragssystemets allmänna utformning skulle skapa ett olämpligt utgångsläge för en lösning av den kommunala skatteutjämningsfrågan. Jag är angelägen understryka att jag inte upp­ fattat revisionens förslag i detta hänseende på samma sätt som skattelind­ ringsnämnden. Revisionens förslag innebär enligt mitt sätt att se, att en fullständig avveckling av detta bidrag i sinom tid skall kunna ske i alla kommuner. Att revisionen endast föreslagit en avskrivningsplan fram till och med år 1965 beror på att revisionen ansett sig inte kunna för längre tid överblicka kommunernas möjligheter att anpassa sig till de höjda ortsavdra­ gen. Under den första avskrivningsperioden skall statsbidraget helt avveck­ las i de allra bäst ställda kommunerna, vilka ju inte kan räkna med att komma i åtnjutande av ett allmänt skatteutjämningsbidrag. I de kom­ muner åter, där bidraget helt eller delvis finnes kvar år 1965, skall takten i den fortsatta reduceringen bli beroende av de olika åtgärder, som vid denna tidpunkt redan vidtagits eller som då kan komma att vidtagas i skatte­ utjämnande syfte. I den mån en ytterligare avveckling kommer till stånd efter år 1965 för vissa kommuner samtidigt som andra kommuner får ökat stöd

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 65

genom skatteutjämnande åtgärder kan detta inte, såsom skattelindringsnämnden synes mena, rimligen anses innebära en överflyttning av medel från den ena kommunen till den andra.

Såsom tidigare nämnts har stadsförbundet ansett att frågan om redu­ ceringen av statsbidraget borde ytterligare utredas. Stadsförbundet har därvid pekat på de olika omständigheter, som enligt förbundets mening kan försvåra den avsedda anpassningen till de nya ortsavdragen. Förbundet har dessutom ansett att avskrivningsskalans anknytning till kommunernas relativa skattekraft aktualiserat den allmänna skatteutjämningsfrågan. I anledning av vad stadsförbundet anfört vill jag understryka vad jag tidigare anfört, nämligen att det statliga bidraget till kommunerna lämnas för att underlätta kommunernas anpassning till de nya ortsavdragen. I och för sig finns det självfallet ingen grund för att staten för obestämd tid framåt skall kompensera kommunerna för inkomstbortfallet i anledning av ortsavdragshöjningen. I all synnerhet gäller detta de bäst ställda kom­ munerna. Anpassningsmöjligheterna måste emellertid bedömas under hän­ synstagande till kommunernas sinsemellan olika bärkraft. Någon annan godtagbar mätare på bärkraften än den revisionen föreslagit, nämligen antalet skattekronor per invånare, torde icke stå till buds. Jag vill fram­ hålla, att denna mätare på bärkraften hittills godtagits i olika sammanhang, och jag anser det naturligt att så sker även i förevarande avseende.

I fråga om övergångstidens längd innebär revisionens förslag att under åren 1958, 1959 och 1960 bidraget skall utgå till alla kommuner och utgöra full kompensation samt att under de följande fem åren — alltså åren 1961—1965 — bidraget i vissa kommuner skall successivt minskas och i en del fall helt avvecklas. Beträffande först frågan om under vilken tid full kompensation skall utgå har i vissa remissyttranden föreslagits en begränsning av denna tid till ett år. I andra remissyttranden har däremot gjorts gällande att den ifrågavarande tidrymden är för kort för att möjlig­ göra en anpassning av den kommunala ekonomin till de nya ortsavdragen. Då revisionens förslag i denna del får anses utgöra en lämplig avvägning mellan de olika intressen som här påkallar beaktande, anser jag mig kunna biträda förslaget i denna del. Vad sedan angår frågan om det antal år, under vilka den första reduceringen av statsbidraget skall pågå, har de flesta remissinstanserna godtagit förslaget om en femårig avskrivningstid. Skattelindringsnämnden har från sina utgångspunkter förordat en avskriv­ ningstid av sju år, kombinerad med full kompensation under endast ett år. Jag anser mig för min del kunna tillstyrka revisionens förslag.

Under hänvisning till det anförda förordar jag alt statsbidragssystemet i anledning av den kommunala ortsavdragsreformen utformas i huvud- 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

66 Kungi. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

saklig överensstämmelse med vad kommunalskatterevisionen föreslagit. I det följande kommer jag att närmare beröra vissa speciella frågor rörande statsbidragets konstruktion.

VII. De närmare grunderna för beräkning av statsbidraget

A. Omräkning av 1957 och 1958 års skatteunderlag

Revisionen Revisionen framhåller att en omräkning av 1957 och 1958 års skatteunder­ lag torde vara erforderlig för att fastställa utdebiteringssiffrorna för den preliminära skatten för åren 1958 och 1959. Revisionen erinrar därvid att om förslaget till höjda kommunala ortsavdrag genomföres vid 1957 års riksdag, de nya avdragen tidigast kan tillämpas i fråga om 1958 års preli­ minära skatt samt vid 1959 års taxering. Skatteunderlagen vid 1957 och 1958 års taxeringar, vilka skatteunderlag enligt gällande regler för den kommunala utdebiteringens fastställande skall bilda grundvalen för utdebiteringssatserna beträffande 1958 och 1959 års preliminära skatt, kom­ mer därför att fastställas med utgångspunkt från nu gällande ortsavdrag. Vid bestämmandet av dessa utdebiteringssatser måste emellertid beaktas den reducering av skatteunderlagen, som ortsavdragshöjningen medför. I annat fall riskerar man enligt revisionens mening att utdebiteringssiffrorna kan bestämmas till för låga belopp och att kommunerna till följd härav vid kommande avräkning med statsverket i fråga om kommunalskattemedlen kan göra skatteförluster. Om utdebiteringssatserna för åren 1958 och 1959 alltså måste grunda sig på det skatteunderlag, som skulle ha förelegat om de nya ortsavdragen hade gällt redan vid 1957 och 1958 års taxeringar, måste enligt revisionens upp­ fattning kommunerna, när nämnda utdebiteringssatser skall fastställas, ha kännedom om storleken av det statsbidrag, som i princip skall kompensera kommunerna för inkomstbortfallet. För att bestämma detta statsbidrag torde det, anser revisionen, vara erforderligt att i varje kommun inkomstbortfal­ let på något sätt beräknas. Den vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag konstaterade skatteunderlagsminskningen anses kunna utnyttjas för att be­ stämma statsbidraget. Revisionen diskuterar frågan om den sålunda kon­ staterade minskningen skall vara grundläggande för statsbidraget även un­ der de övriga år, då statsbidrag föreslås skola utgå. Revisionen anför här­ vidlag. På grund av olika omständigheter, t. ex. inkomstutvecklingen och föränd­ ringarna i antalet skattskyldiga inom kommunen, blir nämligen skatteunderlagsbortfallet inte exakt detsamma från år till år. Syftet med statsbidragsgivningen vid en ortsavdragsreform kan emellertid inte anses vara att staten allt framgent skall garantera kommunerna en fullständig täckning av det

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 67

bortfall av skatteunderlag, som ortsavdragshöjningen medför. Såsom fram­ hålls i direktiven är avsikten i stället att skydda de enskilda skattebetalarna mot utdebiteringshöjningar, som gör att skattesänkningen går förlorad. En exakt uträkning av bortfallet varje år framstår därför inte som erforderlig. Statsbidragssystemet måste även — liksom andra system för statliga bidrag till kommunerna — röra sig med ett flertal schabloner, där exaktheten måste vika för största möjliga enkelhet i tillämpningen. I direktiven har särskilt underslrukits att det blivande statsbidragssystemet måste vara enkelt. Skulle en årlig omräkning ske av skatteunderlaget, svarar detta föga mot direktivens krav på enkelhet.

Revisionen anser därför att man i ett blivande statsbidragssystem bör utgå från att en omräkning endast behöver ske av 1957 års skatteunderlag. Omräkningen av 1958 års skatteunderlag, vilken — som tidigare nämnts — erfordras med hänsyn till källskatteuttaget under år 1959, behöver enligt revisionens mening inte vara lika noggrann som 1957 års omräkning, efter­ som 1958 års omräkning inte skall vara grundläggande för statsbidraget. Under förutsättning att inte några mera betydelsefulla ändringar i skatte­ lagstiftningen genomföres mellan de båda åren, synes man kunna nöja sig med en tämligen schematisk beräkning, därvid man torde kunna utgå från att skatteunderlagsbortfallet genom de nya ortsavdragen år 1958 är lika stort som det, vilket beräknats vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag.

Omräkningen av 1957 års skatteunderlag föreslås av revisionen skola i stort sett utföras på samma sätt som den omräkning av 1951 års skatte­ underlag, vilken låg till grund för den provisoriska skatteersättningen i an­ ledning av 1950 års ortsavdragsreform. Vissa förenklingar föreslås dock. Enligt den föreslagna metoden skall skatteunderlagsbortfallet bestämmas med utgångspunkt från de till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomster, som fysiska personer och därmed jämställda skattskyldiga på­ förts i sina hemortskommuner vid 1957 års taxering med gällande ortsavdrag. Metoden bygger på att skattskyldiga med ortsavdrag indelas i vissa grupper. Huvudgrupperna är följande. a) Såsom gifta taxerade skattskyldiga med beskattningsbar inkomst större än ortsavdragshöj ningen. b) Sådana gifta eller ogifta skattskyldiga, vilka vid 1957 års taxering äger åtnjuta statligt ortsavdrag enligt föreskrifterna i 8 § 1 mom. fjärde stycket förordningen om statlig inkomstskatt och vilkas till kommunal inkomst­ skatt beskattningsbara inkomster är större än ortsavdragshöjningen. c) Andra såsom ogifta taxerade skattskyldiga än som avses under punkt b) med beskattningsbar inkomst större än ortsavdragshöjningen. d) Skattskyldiga med beskattningsbar inkomst lika med eller mindre än ortsavdragshöjningen. I de tre första grupperna räknas antalet skattskyldiga och det erhållna antalet i varje grupp multipliceras med ortsavdragshöjningen för varje orts-

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

avdragskategori och ortsgrupp. De vid multiplikationen erhållna talen utgör det skatteunderlagsbortfall, som ortsavdragsreformen medför för dessa skattskyldiga. I den fjärde gruppen summeras de beskattningsbara inkoms­ ter, som åsatts ifrågavarande skattskyldiga. Den därvid erhållna summan utgör det av ortsavdragsreformen förorsakade skatteunderlagsbortfallet för denna ortsavdragskategori. Summan av skatteunderlagsbortfallet inom de olika grupperna utgör det totala skatteunderlagsbortfall, som uppstår i ve­ derbörande kommun på grund av de höjda ortsavdragen. Vid omräkningen bör i fråga om samtaxerade äkta makar och skattskyl­ diga med partiella ortsavdrag enligt revisionens mening tillämpas samma regler som år 1951. Då — såsom i det följande kommer att närmare utvecklas — revisionen föreslår att maximibeloppet för det särskilda avdraget för ned­ satt skatteförmåga vid den kommunala taxeringen på grund av ortsavdragshöjningen skall nedsättas från sitt nuvarande provisoriska belopp, 5 000 kro­ nor, till 3 000 kronor, bör vid omräkningen hänsyn tagas till de fall, då skatt­ skyldiga beviljats sådant särskilt avdrag mellan 3 000 och 5 000 kronor. Re­ visionen föreslår att vid omräkningen inte skall medtagas skattskyldiga, som vid 1957 års taxering till kommunal inkomstskatt påförts beskattningsbar in­ komst och därvid beviljats extra avdrag med 4 000 kronor eller högre belopp. För dessa skattskyldiga förutsättes det sålunda vid omräkningen att orts­ avdragsreformen inte föranleder ändring i de beskattningsbara inkomsterna. Revisionen erinrar att man år 1951 ansåg sig från den eljest föreskrivna mera noggranna omräkningen kunna undantaga sådana städer utanför landsting, vilka som exempelvis Stockholm med säkerhet kunde antas inte ifrågakomma till provisorisk skatteersättning. Eftersom revisionen för­ ordar att alla kommuner vid övergången till de nya ortsavdragen skall komma i åtnjutande av statsbidrag, bör enligt revisionens mening de nyss­ nämnda mera detaljerade reglerna för omräkningen tillämpas i alla kom­ muner. Omräkningen föreslås skola — liksom år 1951 — ankomma på de lokala skattemyndigheterna (häradsskrivarna och kronokamrerarna). Omräk­ ningen anses böra vara slutförd i Stockholm den 31 juli och i landet i öv­ rigt den 15 juli 1957. För vt t i någon mån underlätta de lokala skatte­ myndigheternas arbete föreslås tidpunkten för avlämnandet av avskrifterna av 1957 års taxeringslängder till länsstyrelser och kommuner framflyttad från den 15 till den 31 juli 1957. Kostnaderna för omräkningen beräknas — med utgångspunkt från att extra arbetskraft måste anställas med ersättning motsvarande en veckas lön till kanslibiträde — till sammanlagt omkring 60 000 å 70 000 kronor, därav något över hälften belöper på häradsskrivarkontoren och återstoden på de lokala skattemyndigheterna i städer med egen uppbördsförvaltning. Med hänsyn till den ringa kostnad, som uppstår för dessa städer, bör enligt revisionens uppfattning som ett villkor för åtnjutande av statsbidrag i an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 69

ledning av ortsavdragshöjningen föreskrivas, att i stad med egen uppbördsförvaltning den lokala skattemyndigheten skall utan särskild ersättning av statsverket verkställa den erforderliga omräkningen av skatteunderlaget.

Remissyttrandena Revisionens förslag att en omräkning endast skall ske av skatteunder­ laget vid 1957 års taxering för att klarlägga storleken av det skatteunderlagsbortfall, som uppstår genom ortsavdragshöj ningen, tillstyrkes eller läm­ nas utan erinran av samtliga remissinstanser. Styrelsen för Svenska stads­ förbundet uttalar emellertid viss tveksamhet. Styrelsen anför. Måhända kan vissa invändningar resas mot metoden att enbart den vid omräkning av 1957 års skatteunderlag konstaterade skatteunderlagsminskningen skall vara grundläggande för de blivande statsbidragen. Därigenom att skatteunderlagen i kommunerna befinner sig i stadigt stigande medför detta icke den fullständiga kompensation som en årlig omräkning av skatte­ underlaget skulle innebära. De sakkunniga har emellertid mot systemet med en årlig omräkning gjort vissa invändningar av i huvudsak administra­ tiv och teknisk natur. Dessa synpunkter kan enligt styrelsens mening moti­ vera det av de sakkunniga förordade tillvägagångssättet.

Länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län, Sveriges häradsskrivarförening och Föreningen Sveriges kronokamrerare föreslår att tidpunkten för omräk­ ningens slutförande framflyttas till den 31 juli 1957. Länsstyrelsen i Upp­ sala län anför härvidlag att den för omräkningen tillmätta tiden är för knappt tilltagen, om arbetet skall föreligga färdigt till den 15 juli, eftersom det visat sig svårt att få taxeringsarbetet avslutat inom föreskriven tid. Sve­ riges häradsskrivarförening understryker att det merarbete omräkningen innebär, inte utan vidare kan inpressas i de vid denna tid på året synner­ ligen svåra arbetsförhållandena på häradsskrivarkontoren. Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller att ett framflyttande av tidpunkten knappast behöver medföra några nackdelar för berörda parter (kommu­ nala förvaltningar och landsting). Länsstyrelsen i Södermanlands län anser slutligen att revisionen beräk­ nat kostnaderna för omräkningsarbetet till för lågt belopp. Länsstyrelsen anser att för varje häradsskrivarkontor bör anslås två veckors lön till kansli­ biträde.

Departementschefen Revisionens förslag angående omräkning av 1957 och 1958 års skatteun­ derlag, som tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstan­ serna, finner jag mig i huvudsak kunna biträda. Liksom revisionen anser jag att det skatteunderlagsbortfall, som konstateras vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag, bör utgöra grundvalen för statsbidraget i fortsätt­ ningen.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Beträffande omräkningens tekniska utförande har jag inte något att er­ inra mot vad revisionen föreslagit. Bestämmelser härom torde få utfärdas i administrativ ordning. Vissa remissinstanser har förordat att tidpunkten för slutförandet av 1957 års omräkning skall ändras från den 15 till den 31 juli 1957. Då detta inte torde vålla någon egentlig olägenhet och de lokala skattemyndigheterna här­ igenom skulle beredas större möjlighet att inordna omräkningsarbetet i den normala arbetsrutinen, förordar jag att tidpunkten för arbetets avslutande fastställes till den 31 juli 1957. Bevisionens förslag att framflytta tidpunkten för insändande av avskrif­ terna av 1957 års inkomstlängder från den 15 till den 31 juli 1957 samt be­ träffande kostnaderna för omräkningsarbetet har inte föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Jag tillstyrker dessa förslag. I en blivande kun­ görelse om statsbidraget bör som ett villkor för åtnjutande av statsbidrag föreskrivas att i stad med egen uppbördsförvaltning den lokala skattemyn­ digheten skall utan särskild ersättning av statsverket verkställa erforder­ liga omräkningar. Skulle de på statsverket belöpande kostnaderna för omräkningsarbetet, vilka i huvudsak torde komma att belöpa på budgetåret 1957/58, inte kunna rymmas inom vederbörliga anslagsposter i avlöningsstaten för häradsskrivarna för detta budgetår, torde Kungl. Maj :t sedermera få lämna med­ givande till erforderliga överskridanden av dessa poster, vilka inte är maxi­ merade av riksdagen.

B. Den tekniska utformningen av det nya statsbidraget

Revisionen I sitt betänkande diskuterar revisionen olika metoder för utformningen av det nya statsbidragssystemet. Revisionen har därvid undersökt om inte kompensationen till kommunerna skulle kunna ges på ett sådant sätt att staten övertar vissa kommunala kostnader. Men revisionen anför härvidlag. Att inom ramen för nuvarande former för statsbidragsgivning till kom­ munerna kunna åstadkomma ett system, som medför en sådan höjning av statsbidragen till viss eller vissa av kommunerna bedrivna verksam­ hetsgrenar, att de olika kommunerna sinsemellan erhåller en någorlunda riktig kompensation för inkomstbortfallet till följd av de höjda ortsavdragen, anser vi emellertid så gott som utsiktslöst. Ett statsbidragssystem i anledning av en ortsavdragsreform, som i varje fall under de första åren medger kommunerna full kompensation för inkomstbortfallet, torde näm­ ligen — såsom tidigare framhållits — kräva betydande kostnader. Möjlig­ heterna är därför mycket små att finna en kommunal verksamhetsgren, som är så beskaffad, att en eventuell bidragshöjning kan rymmas inom den nuvarande kommunala kostnadsramen utan att staten helt svarar för verksamheten. Den nuvarande statsbidragsgivningen till kommunerna är

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 71

också till sin natur så komplicerad och så oenhetligt uppbyggd, att be­ tydande svårigheter måste möta att i gällande system inarbeta ett stats­ bidrag av den storlek, varom nu är fråga. Skulle staten som en kompen­ sation till kommunerna för en ortsavdragsreform nödgas helt bestrida kostnaderna för en av kommunerna hittills med hjälp av statsmedel be­ driven verksamhetsgren, kan ju detta knappast innebära annat än att staten måste själv överta ansvaret för denna verksamhetsgren. Ett dylikt övertagande måste i sin tur förutsätta omfattande administrativa och orga­ nisatoriska förändringar, vartill ställning inte kan tagas utan tidsödande och ingående undersökningar.

Revisionen berör även möjligheterna att ge kompensationen den formen att staten avstår från de kommunala bidragen till vissa folkpensioneringskostnader. Revisionen uppger att dessa bidrag för budgetåret 1957/58 be­ räknas uppgå till omkring 312 milj. kronor. Om statsbidragsfrågan skulle lösas på detta sätt, kommer emellertid enligt revisionens mening statsbi­ draget att under de första åren inte medge kommunerna full täckning för inkomstbortfallet och framför allt gynna kommuner med hög skattekraft, vilka vanligen är minst känsliga för en ortsavdragshöjning. Det senare följer, säger revisionen, redan av det förhållandet att dessa kommunbidrag är uppbyggda på skattekraften i vederbörande kommun. En lösning efter denna linje anses dessutom inte heller kunna lösa frågan om bidrag till landstingen och municipalsamhällena för det bortfall av skatteunderlag, som för dessa kommuners del kan beräknas uppstå vid en höjning av ortsavdragen. Det frainhålles dessutom att vissa kommuner inte infört kommu­ nala bostadstillägg. För dessa kommuners del skulle ett statsbidragssystem som det nu avhandlade inte få samma verkningar som för övriga kommuner. Revisionen anser därför att ett övertagande från statens sida av vissa kommunala kostnader, från de utgångspunkter revisionen bedömt kompensationsfrågan, inte är en ändamålsenlig åtgärd att lösa denna fråga.

Såsom tidigare anförts har vid den av revisionen verkställda statistiska undersökningen konstaterats, att en höjning av de kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga medför en genomsnittlig minskning av den kommunala skattekraften, mätt i antal skattekronor per invånare, med 5: 26 skattekronor. Revisionen har övervägt att anknyta ett blivande statsbidrag till denna genomsnittliga skattekraftsminskning. Statsbidraget skulle i så fall kunna framräknas genom att multiplicera nämnda belopp, avrundat till 5:20 skattekronor, med folkmängden i kommunen och utdebiteringssatsen. Eventuellt skulle den modifikationen vidtagas att statsbidraget be­ stämdes till 4: 80 i kommuner, tillhörande ortsgrupp II, 5: 00 i ortsgrupp III, 5: 20 i ortsgrupp IV och 5: 40 skattekronor per invånare i kommuner, till­ hörande ortsgrupp V. I det senare fallet skulle, säger revisionen, statsbidra­ get något mildra de ogynnsamma verkningar, som ett statsbidrag beräknat med utgångspunkt från ett lika skattekrontal för alla ortsgrupper bar för

72 Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

kommuner i ortsgrupp V. I kommuner, tillhörande ortsgrupperna II och Hl. skulle bidraget därjämte komma att bättre svara mot den skattekraftsminskning, som vanligen kommer att uppstå i dessa kommuner till följd av de höjda ortsavdragen. I landstingen skulle statsbidraget kunna beräk­ nas efter den ortsgrupp, som kommunerna inom landstingsområdet genom­ snittligen tillhör.

Beträffande detta statsbidragssystems verkningar anför revisionen.

Ett statsbidragssystem, utformat på detta sätt, skulle få betydande admi­ nistrativa fördelar. Systemet bleve enkelt att tillämpa. I princip erfordrades endast kännedom om invånarantalet i kommunen och den utdebiteringssats, efter vilken bidraget skulle beräknas. Härvidlag skulle man ha att välja mellan utdebiteringssatsen för det år, under vilket bidraget skulle utgå, eller den senast gällande utdebiteringssatsen, eller en genomsnittlig utdebitelingssats för en följd av år. Inte heller behövdes någon omräkning av 1957 och 1958 års skatteunderlag för att bestämma statsbidraget eller för att tjäna till ledning vid fastställandet av utdebiteringssatserna för den preli­ minära skatten under åren 1958 och 1959. Dessa skulle nämligen schablon­ mässigt kunna fastställas med utgångspunkt från ett skatteunderlag, som vore respektive 4: 80, 5: 00, 5: 20 och 5: 40 skattekronor per invånare mindre än skatteunderlagen enligt 1957 och 1958 års taxeringar. o I vissa hänseenden skulle emellertid det nu angivna statsbidragssystemet få verkningar, som knappast skulle kunna accepteras. Kommuner, som hade en för riket genomsnittlig skattekraft, finge full kompensation för det bort­ fall av skatteunderlag, som ortsavdragsreformen medförde. Kommuner med en skattekraft över genomsnittet finge själva bära en del av detta bortfall. Ju högre skattekraften vore desto mera finge kommunen själv bära av inkomstminskningen till följd av de höjda ortsavdragen. För de kommuner åter, vilkas skattekraft vore lägre än genomsnittet, komme statsbidraget att uppgå till större belopp än som svarade mot den av ortsavdragsreformen föranledda minskningen i skatteunderlaget. Ju lägre skattekraften vore i förhållande till den genomsnittliga, desto mer komme statsbidraget att över­ stiga det belopp, som svarade mot inkomstbortfallet. Allmänt sett komme statsbidraget att på grund härav få en skatteutjämnande effekt. För en kommun med hög skattekraft skulle emellertid ett statsbidrag enligt de nu angivna grunderna inte kunna förhindra en höjning av utdebiteringen. För kommuner med låg skattekraft komme statsbidraget att medföra att ut­ debiteringen kunde sänkas.

Med hänsyn till de konsekvenser, som ett statsbidragssystem enligt de angivna grunderna skulle få, anser sig revisionen inte kunna förorda det­ samma trots dess betydande administrativa fördelar. Revisionen framhåller att då i de kommuner, vilka har en skattekraft högre än den genomsnittliga, statsbidraget inte medger full täckning för inkomstbortfallet, som en följd härav en utdebiteringshöjning kan bli nödvändig, varvid ortsavdragshöjningens skattesänkande effekt till viss del går förlorad. Systemet anses därför inte kunna förenas med önskemålet om en allmän skattesänkning genom en höjning av de kommunala ortsavdragen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957 73

Såsom tidigare omnämnts anser revisionen att man bör anknyta statsbi­ dragssystemet till den vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag konstate­ rade skatteunderlagsminskningen. Två utvägar synes därvid enligt revisio­ nens uppfattning främst möjliga. Dessa två statsbidragssystem benämner revisionen statsbidrag med ett i kronor bestämt belopp och statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag. Ett statsbidragssystem med ett i kronor bestämt belopp kännetecknas av att statsbidraget redan från början bestämmes till ett visst belopp, i kro­ nor räknat, som antingen utgår ograverat eller successivt minskas. Genom omräkningen av 1957 års skatteunderlag konstateras den minskning av en kommuns skatteunderlag, som ortsavdragshöjningen kan beräknas med­ föra. Denna minskning, som kommer att redovisas i ett visst antal skatte­ kronor, skall sedan omvandlas till ett i kronor bestämt belopp, som i stort sett motsvarar den inkomstminskning, som uppstår genom att kommunen får utdebitera på ett lägre skatteunderlag. Det erfordras därvid att man tar ställning till vilken utdebiteringssats, som i vederbörande kommun skall ligga till grund för statsbidraget. I detta hänseende har man enligt revi­ sionens mening att välja mellan utdebiteringssatsen för ett visst år eller utgå från en genomsnittlig utdebiteringssats för ett antal år. Revisionen anser för sin del att man härvidlag kan utgå från de siffror, som fastställts för den preliminära skatten under åren 1954—1957. Revisionen påpekar att detta system i stort sett är uppbyggt enligt samma grunder, som gällde för den provisoriska skatteersättningen i anledning av 1950 års ortsavdragsreform. Därvid är emellertid att märka att utgångs­ punkten för ett system enligt dessa grunder nu blir en annan än år 1950, då man ansåg att kommunerna själva skulle bära en utdebiteringshöjning av en krona per skattekrona. Ett statsbidragssystem med tillskjutet skatteunderlag innebär att staten varje år, under vilket statsbidraget skall utgå, helt eller delvis garanterar kommunerna det skatteunderlag, som faller bort genom ortsavdragshöjningen. Staten tillskjuter alltså varje år ett visst skatteunderlag, som helt eller delvis svarar mot skatteunderlagsminskningen, och detta skatteunder­ lag deltar i vanlig ordning i den kommunala repartiseringen. Utdebiteringssiffran i kommunen fastställes därför varje år med utgångspunkt från det samlade skatteunderlaget med däri ingående tillskjutet skatteunderlag. Statsbidraget utgår varje år med ett belopp, som med hänsyn till den för respektive år beslutade utdebiteringen svarar mot kommunalskatten på det skatteunderlag, som staten garanterar. Revisionen framhåller att det torde få anses vara till fördel om kom­ munerna vid sina överväganden i skilda hänseenden endast behöver räkna med ett skattekrontal, som representerar det samlade skatteunderlaget. Re­ visionen erinrar vidare att ett statsbidrag med denna utformning kommer alt för varje år anknyta till ett aktuellt utdebiteringsbehov, sådant detta

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 är 1957

återspeglas i den fastställda utdebiteringssatsen. Statsbidraget, som skall representera vad som inom kommunen fallit bort i skatteunderlag på grund av ortsavdragsreformen, anpassas därigenom automatiskt till förändringar i den kommunala utdebiteringen. Ett statsbidragssystem med den nu sist angivna utformningen anses böra medföra att vissa modifikationer sker av stadgandena i 5 kap. 1953 års kommunallag och motsvarande stadganden i övriga kommunallagar. Enligt revisionens mening bör i en särskild lagstiftning regleras hur det kom­ munala utdebiteringsbehovet skall täckas för de år, under vilka statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag utgår. Denna lagstiftning anses böra gälla för sådana kommuner eller andra kommunala samfälligheter, vilka avses skola erhålla statsbidrag i anledning av den föreslagna ortsavdragshöjningen och för vilka det i lag eller annan allmän författning är stadgat, att deras medelsbehov skall, i den mån det inte fylles genom andra inkomster, täckas genom utdebitering i förhållande till det antal skattekronor, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten skattskyldiga. Lagstiftningen förutsättes få följande innehåll. För år, under vilket statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag skall utgå i anledning av ortsavdragsreformen, skall den utdebitering, som skall verk­ ställas för att täcka medelsbehovet för detta år, beräknas i förhållande till det antal skattekronor, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten skatt­ skyldiga, med tillägg för det antal skattekronor staten för nämnda år till­ skjuter. I fråga om utdebiteringen för åren 1958 och 1959 skall dessutom gälla, att utdebiteringen skall fastställas i förhållande till det antal skatte­ kronor, som skulle ha påförts de skattskyldiga vid 1957 respektive 1958 års taxering, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag, som fastställts att gälla från och med 1959 års taxering, med tillägg för det antal skatte­ kronor staten för år 1958 respektive 1959 tillskjuter. Revisionen erinrar vidare att enligt 70 § kommunallagen det åligger kom­ munens styrelse att, sedan utgifts- och inkomststaten fastställts och beslut om utdebitering till församling och skoldistrikt delgivits styrelsen, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen om dels det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering för nästkommande år, dels det sam­ manlagda belopp, som för detta år beslutats till utdebitering på grundval av det löpande årets taxering till kommunal inkomstskatt. Sistnämnda belopp innefattar inte blott den summa, som den borgerliga kommunen beslutat skall utdebiteras i form av preliminär skatt, utan även vad som av den kyrkliga kommunen (församling, pastorat) beslutats till utdebitering. Be­ loppet ligger sedan till grund för beräkningen av det förskott, som kom­ munen skall erhålla av statsverket under det kommande året. Revisionen anför härvidlag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 75

Utav den speciella lagstiftning, som nyss föreslagits, torde följa alt detta sammanlagda belopp kommer att avse vad som för det nästkommande året beslutats till utdebitering på grundval av inte endast det löpande årets taxe­ ring till kommunal inkomstskatt utan jämväl det tillskjutna skatteunder­ laget. Då det sammanlagda beloppet är grundläggande för beräkningen av kommunens förskott å inkomstskatt av statsverket under det kommande året, följer därav att även statsbidraget kommer att utgå som ett förskott. I annat fall måste en uppdelning ske av detta belopp och en sådan uppdel­ ning måste även komma till synes i den kommunala budgeten. Därmed mister man emellertid de fördelar, som med det förevarande statsbidrags­ systemet är förenade med att kommunen i sina olika överväganden endast skall behöva räkna med ett skatteunderlag.

Genom det nu skisserade systemet vinner man dessutom enligt revisio­ nens uppfattning den fördelen, att utbetalningen av statsbidraget, som ju kan sägas vara en del av den kommunala inkomstskatten, kan anslutas till och sammankopplas med det nuvarande systemet för utbetalning till kom­ munerna av dem tillkommande kommunal skatt och att alltså allt vad som kommunen beslutat skall anskaffas genom utdebitering tillhandahålles och utbetalas till kommunen i ett sammanhang. I den redovisningsräkning, som länsstyrelsen enligt 73 § kommunallagen och motsvarande stadganden i övriga kommunallagar har att senast den 8 mars överlämna till kommunen och som avser närmast föregående kalen­ derår, bör statsbidraget därför ingå i samma poster som kommunalskatte­ medlen. Statsbidraget skulle sålunda komma att ingå i kommunens fordran hos statsverket vid ingången av året näst efter det, då beslut fattats om den utdebiteringssats, som är grundläggande för statsbidraget. Genom att utbetalningen av statsbidraget föreslås ske samtidigt med kom­ munalskattemedlen, kommer vid varje utbetalningstillfälle att till den bor­ gerliga kommunen i en post utbetalas vad som i form av allmän kommunal­ skatt och statsbidrag tillfaller såväl den borgerliga som den kyrkliga kom­ munen. Revisionen anser att det liksom i fråga om kommunalskattemedlen torde få ankomma på kommunalnämnd respektive drätselkammare att till kyrkoråd, skolråd eller särskild styrelse överlämna den del av statsbidraget, som tillkommer kyrkliga samfällighet^’. Vid valet mellan de båda statsbidragssystemen förordar revisionen för sin del att statsbidraget bestämmes enligt systemet med tillskjutet skatteunder­ lag och anför.

Systemet med ett i kronor bestämt belopp är i stort sett uppbyggt enligt samma principer, som tillämpades vid 1950 års ortsavdragsreform. Genom att statsbidraget måste grundas på den genomsnittliga utdebiteringssiffran för eu förfluten tid kommer bidraget inte att anpassa sig efter de föränd­ ringar, som kan uppstå i det kommunala utdebiteringsbehovet. Erfarenhe­ terna av 1950 års provisoriska ska nedsättning visar också att ett så kon­ struerat statsbidrag redan efter relativt kort tid framstår som föråldrat.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Systemet med tillskjutet skatteunderlag anger på ett klart sätt själva grunden för statsbidragsgivningen i anledning av ortsavdragsreformen, nämligen att staten »skjuter till», helt eller delvis, det skatteunderlag, som kommunen förlorat genom de höjda ortsavdragen. Genom att statsbidrags­ systemet anknyts till gällande regler för den kommunala utdebiteringens fastställande och kommunalskattemedlens redovisning kommer statsbidra­ get att automatiskt anpassas till de förändringar, som under bidragstiden kan ske i det kommunala utdebiteringsbehovet och i utdebiteringens storlek. Såsom i annat sammanhang kommer att närmare utvecklas medför syste­ met även den praktiska fördelen, att någon omarbetning i allmänhet inte blir erforderlig av nu gällande regler för skattegraderade speciella stats­ bidrag. Systemet torde slutligen till väsentliga delar tillgodose det krav på enkelhet i administrativt hänseende, som uppställts i direktiven för vårt uppdrag. Med hänsyn till de fördelar, som ett statsbidragssystem med tillskjutet skatteunderlag obestridligen har framför ett system med ett i kronor be­ stämt belopp, förordar vi att det nya statsbidraget utformas enligt systemet med tillskjutet skatteunderlag. Vi fäster därvid särskilt avseende vid att detta system på ett säkrare sätt ger kommunerna den kompensation för ortsavdragshöjningen, som vi anser skälig.

Revisionen påpekar att genom att statsbidraget konstruerats på ett så­ dant sätt att det följer med variationerna i de kommunala utdebiteringssatserna mellan olika år, varje förändring i den genomsnittliga utdebite­ ringen i rikets kommuner därför kommer att medföra att statens brutto­ kostnader för statsbidraget under olika år sjunker eller stiger, beroende på förändringarna. Revisionen erinrar att under åren 1952—1956 föränd­ ringarna i den genomsnittliga kommunala utdebiteringen varit mycket små. Revisionen anser det självfallet vanskligt att nu söka bedöma i vilken om­ fattning förändringar under bidragsåren kommer att ske i den genomsnitt­ liga utdebiteringen. Mot bakgrunden av de senaste årens utveckling anser revisionen det dock vara befogat att anta att dessa förändringar inte kom­ mer att bli särskilt stora. Den omständigheten att statsbidraget anknutits till de för varje år fastställda kommunala utdebiteringssatserna anses så­ lunda inte vara ägnad att ur kostnadssynpunkt inge särskilda betänk­ ligheter.

Revisionen föreslår att det skall ankomma på länsstyrelsen att varje år fastställa storleken av det skatteunderlag som skall tillskjutas. Den vid om­ räkningen av 1957 års skatteunderlag konstaterade skatteunderlagsminskningen anses nämligen inte enbart skola bilda grundvalen för det skatte­ underlag, som staten varje år skall tillskjuta. Såsom i det följande kommer att närmare anges bör till det vid omräkningen konstaterade skatteunderlagsbortfallet läggas det antal skattekronor, som den nu utgående provisoriska skatteersättningen representerar, varjämte summan av de båda talen bör i viss utsträckning avjämnas. Då vidare statsbidraget i vissa kommuner efter övergångstiden skall reduceras, måste detta ske på så sätt att det till­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 77

skjutna skatteunderlaget successivt minskas. Dessa beräkningar anses knappast kunna ankonnna på annan myndighet än länsstyrelse. Sedan länsstyrelsen sålunda för varje kommun, till vilken statsbidrag skall utgå, fastställt storleken av det skatteunderlag staten för det kom­ mande året skall tillskjuta, skall vederbörande kommunala myndigheter underrättas härom. Med hänsyn till det kommunala budgetarbetet anser revisionen att denna underrättelse bör ha utgått från länsstyrelsen senast den 31 augusti.

Remissyttrandena Så gott som samtliga remissinstanser, vilka uttalat sig i denna fråga, till­ styrker eller lämnar utan erinran revisionens förslag att statsbidraget skall bestämmas enligt systemet med tillskjutet skatteunderlag och med anknyt­ ning till den för varje bidragsår bestämda utdebiteringen i vederbörande kommun. Allmänt vitsordas att detta system äger betydande fördelar fram­ för ett statsbidrag, som redan från början bestämmes till ett fixt belopp, varvid remissinstanserna särskilt fäst sig vid att det förordade statsbidrags­ systemet på ett säkrare sätt garanterar kommunerna täckning för det in­ komstbortfall, som uppstår genom ortsavdragshöjningen. Skattelindringsnämnden anför sålunda att det föreslagna statsbidrags­ systemet principiellt sett fått en tekniskt lycklig utformning. Systemet torde för kommunernas del te sig enkelt och lättillämpat och det anpassar sig väl efter utdebiteringsbehovets skiftningar. I reglerna för de speciella och all­ männa skatteunderlagsreglerade statsbidragen föranleder det föreslagna systemet enligt nämndens mening även minsta tänkbara anpassningssvå­ righeter. Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund uttalar sin tillfreds­ ställelse med den föreslagna bidragskonstruktionen och framhåller att sy­ stemet med tillskjutet skatteunderlag och anknytningen till den aktuella utdebiteringen liksom avskrivningstabellens utformning i anslutning till medelskattekraften och till de skilda kommunernas relativa skattekraft för respektive år ger en viss garanti för att kommunerna verkligen får det statsbidrag, som avsetts vid bidragets utformning. Å andra sidan uttalar statskontoret en viss tveksamhet mot det förordade systemet, eftersom detta enligt statskontorets mening kunde medföra att kommunerna bleve mindre benägna att genom egna åtgärder minska bidragsbehovet. Den enda remissinstans, som direkt avstyrker revisionens förslag i denna del, är riksräkenskapsverket. Enligt verkets mening kan metoden med till­ skjutet skatteunderlag i vissa lägen tänkas inbjuda till missbruk och detta kanske just i de bättre ställda kommunerna. Metoden med ett i kronor be­ stämt belopp anser riksräkenskapsverket garantera större återhållsamhet vid den kommunala utdebiteringens fastställande. Denna metod är dess­

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

utom lätt att räkna med och ur statsfinansiell synpunkt synes metoden även vara att föredra. Vidare uppkommer inte heller problem i fråga om statsbidragets samordning med den provisoriska skatteersättningen.

Några remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Östergötlands och Västmanlands län, har berört den av revisionen diskuterade möjligheten att anknyta det blivande statsbidraget i anledning av ortsavdragshöjningen till den konstaterade genomsnittliga skattekraftsminskningen för rikets kom­ muner. Förstnämnda länsstyrelse ställer sig emellertid avvisande till meto­ den och anför. Genom ett sådant system skulle man få till stånd en viss skatteutjämning de olika kommunerna emellan men å andra sidan skulle en höjning av utdebiteringssatsen inte kunna undvikas i kommuner med hög skattekraft. Härigenom skulle alltså önskemålet om en allmän skattesänkning genom höjning av de kommunala ortsavdragen inte kunna realiseras. Genom det skisserade systemets skatteutjämnande effekt skulle spännvidden mellan nuvarande höga och låga skattesatser komma att minska. Ett sådant resul­ tat måste i och för sig framstå såsom önskvärt, eftersom det kommunala skattetrycket härigenom skulle bli mera jämnt fördelat. Med hänsyn till det rådande totala skattetrycket torde det emellertid för närvarande få anses vara mera angeläget att samtliga skattskyldiga vinna lättnad även i den kommunala beskattningen än att en viss skatteutjämning olika kommuner emellan åvägabringas till priset av en höjning av de kommunala utskylderna för inkomsttagare i vissa kommuner.

Under förutsättning att man — liksom skedde år 1950 — accepterar tan­ ken, att kommunerna, i varje fall de bärkraftigaste, skulle själva bära åt­ minstone en del av ortsavdragsreformens ekonomiska följder, anser läns­ styrelsen i Västmanlands län emellertid att den angivna metoden med an­ knytning till den genomsnittliga skattekraftsminskningen bör allvarligt övervägas, inte minst med hänsyn till de administrativa fördelar, som me­ toden medför. Att metoden visserligen leder till att statsbidraget blir avvägt med olika belopp i förhållande till kommunernas varierande bärkraft och sålunda får en skatteutjämnande effekt kan länsstyrelsen inte finna vara något i detta sammanhang ovidkommande.

Frågan huruvida den förordade metoden för statsbidraget genom sin anknytning till den för varje år bestämda kommunala utdebiteringen skulle kunna tänkas inbjuda till missbruk från kommunernas sida beröres av — förutom statskontoret och riksräkenskapsverket — länsstyrelserna i Got­ lands och Hallands län, näringslivets skattedelegation och Sveriges hant­ verks- och småindustriorganisation. Näringslivets skattedelegation framhåller sålunda att genom att kommu­ nala utgifter koncentreras till de år, då det av staten tillskjutna skatteun­ derlaget ännu inte i större utsträckning reducerats, utgiftsökningen delvis

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1957 79

synes kunna övervältras på statsverket. Visserligen drabbas under denna tid även kommunmedlemmarna av höjd kommunal utdebitering, men denna återhållande faktor förlorar enligt delegationens mening i betydelse vid planering av kommunens ekonomi på längre sikt, eftersom kommunens ut­ gifter för framtiden kan i motsvarande grad nedbringas. Även om ett dylikt medvetet utnyttjande av statsbidragssystemet måhända kan antas bli täm­ ligen sällsynt, befarar emellertid delegationen att ett statsbidrag av den föreslagna omfattningen skulle verka återhållande på de sparvänliga kraf­ terna inom kommunerna. Delegationen anser därför att en gräns bör sättas för de kostnader, varmed statsverket skall belastas. Till grund för beräk­ ning av statsbidraget bör inte få tillämpas högre utdebitering än den som gällt inom kommunen för visst år eller i medeltal för vissa år före avdragshöj ningen. En liknande uppfattning uttalas av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och länsstyrelsen i Gotlands län, vilka förordar en anknytning till den för år 1957 gällande utdebiteringen. Länsstyrelsen i Hallands län påpekar att om risken för onödigt höga ut­ debiteringar under de närmaste åren efter reformens genomförande skulle bedömas vara så stor, att den nödvändiggör en närmare granskning av de kommunala utgiftsstaterna före statsbidragets fastställande, de väsentligaste fördelarna ur administrativ synpunkt med det föreslagna statsbidragssyste­ met skulle gå förlorade.

Departementschefen Revisionen har redovisat olika metoder för den tekniska utformningen av det nya statsbidragssystemet. Liksom revisionen anser jag att härvidlag i främsta rummet valet bör stå mellan de metoder, vilka revisionen benämner »statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag» och »statsbidrag med ett i kro­ nor bestämt belopp». Revisionen har för sin del förordat den förstnämnda metoden. Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkt systemet med tillskju­ tet skatteunderlag. Även enligt min uppfattning har denna metod vissa bestämda fördelar framför metoden med ett i kronor bestämt belopp. Såsom revisionen framhållit garanterar systemet på ett för kommunerna mer tillfredsställande sätt än ett system med ett i kronor bestämt belopp kom­ munerna en ersättning för det skatteunderlag, som fallit bort till t Öl j d av de höjda ortsavdragen. Mot den angivna metoden kan givetvis åberopas, att densamma kan komma alt medföra eu viss ökning av statsverkets kost­ nader för statsbidraget. Detta blir fallet vid en mera markerad höjning av de kommunala utdebiteringssatserna. Det är självfallet vanskligt att nu söka bedöma i vilken omfattning förändringar under bidragsåren kan komma att ske i den genomsnittliga utdebiteringen. Mot bakgrunden av de senaste årens

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

utveckling finner jag det dock antagligt att dessa förändringar inte kommer att bli särskilt stora. Anknytningen av statsbidraget till de för varje år fast­ ställda kommunala utdebiteringssatserna bör därför enligt min mening inte inge särskilda betänkligheter ur kostnadssynpunkt. Härvid har jag också fäst avseende vid att verkningarna av framtida utdebiteringshöjningar blir mindre allteftersom reduceringen av bidraget genomföres. I några remissyttranden har gjorts gällande att metoden i vissa lägen skulle kunna tänkas inbjuda till missbruk. Detta skulle kunna ske, har man menat, bland annat därigenom att till åren 1958—1960 koncentrerades utgifter, som under vanliga förhållanden skulle ha fördelats på ett större antal år. Farhågorna i detta hänseende är enligt min mening överdrivna. Revisionens beräkningar visar att den föreslagna höjningen av ortsavdragen förorsakar en minskning i det kommunala skatteunderlaget med i genom­ snitt 13,7 procent. I de särskilt undersökta kommunerna varierar minsk­ ningen mellan 8,8 och 26,7 procent. Fn minskning i skatteunderlaget av sistnämnda omfattning ifrågakommer endast i rena undantagsfall. De angivna siffrorna visar, att vid en utdebiteringshöjning i regel allenast en mindre del av det belopp, som uttages genom den höjda utdebiteringen, kommer att falla på statsverket. Den väsentligaste delen kommer under alla förhållanden att drabba de skattskyldiga. Enligt min mening bör detta för­ hållande vara tillräckligt för att hindra det befarade missbruket. Med denna inställning finner jag inte heller anledning föreligga att maximera stats­ bidraget genom en anknytning till den för år 1957 fastställda kommunala utdebiteringen. Under hänvisning till vad nu anförts förordar jag att statsbidragssystemet i enlighet med revisionens förslag utformas efter metoden med tillskjutet skatteunderlag. Det bör ankomma på länsstyrelsen att för varje bidragsår fastställa stor­ leken av det skatteunderlag, som av staten skall tillskjutas. Med hänsyn till det kommunala budgetarbetet har revisionen föreslagit att länsstyrelsens be­ slut skall ha tillställts vederbörande kommun senast den 31 augusti året före bidragsåret. Revisionens förslag bygger i denna del på bestämmelserna i nu gällande taxeringsförordning, enligt vilka taxeringsarbetet i första instans normalt skall vara avslutat den 15 maj. Enligt den nya taxeringsförordningen, vilken skall tillämpas från och med 1958 års taxering, avslutas emel­ lertid arbetet i taxeringsnämnderna först den 30 juni taxeringsåret. Vid vil­ ken tidpunkt de för länsstyrelsens beräkningar grundläggande uppgifterna skall lämnas av de lokala skattemyndigheterna är jag inte nu beredd att di­ rekt angiva. Denna torde få bestämmas i samband med utfärdandet av tilllämpningsföreskrifter till den nya taxeringsförordningen. Taxeringsperiodens förlängning torde emellertid komma att medföra att dessa uppgifter kan lämnas länsstyrelsen först något senare än vad revisionen ansett vara möjligt. Med hänsyn härtill förordar jag att den tidpunkt, då kommu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 81

nerna senast skall ha fått del av länsstyrelsens beslut, framflyttas till den 10 september, vilket torde kunna ske utan egentlig olägenhet för det kom­ munala budgetarbetet. Mot vad revisionen i övrigt anfört har jag inte något att erinra. Statsbi­ dragets utformning såsom ett av staten tillskjutet skatteunderlag medför behov av en särskild lagstiftning angående kommunernas utdebitering för de år, under vilka statsbidrag skall utgå. Förslag till bestämmelser i ämnet har utarbetats inom finansdepartementet och torde få föreläggas riksdagen för antagande.

C. Frågan angående till vilka kommunala bildningar statsbidrag bör utgå

Revisionen Revisionen erinrar att den provisoriska skatteersättningen på grund av 1950 års ortsavdragsreform i princip förbehållits borgerlig primärkommun. Genom statsbidragssystemets allmänna utformning förelåg det nämligen be­ tydande svårigheter att dela upp ersättningen på olika kommunala enheter. Skulle emellertid statsbidraget i anledning av den föreslagna ortsavdragshöjningen utformas i enlighet med något av de båda nyss avhandlade systemen med tillskjutet skatteunderlag eller med i kronor bestämt belopp, anser revisionen att de svårigheter, som ansågs förknippade med fördel­ ningen av den provisoriska skatteersättningen, inte skall behöva uppstå eller i varje fall inte bli så framträdande. Det bör också, säger revisionen, fram­ hållas, att den avsedda effekten av ortsavdragshöj ningen — att åstadkomma en generell skattesänkning för alla skattskyldiga — skulle omintetgöras, om statsbidraget skulle förbehållas t. ex. endast den borgerliga kommunen. Revisionen anför härvidlag. Inom en kommun, som omfattar flera församlingar, kommer nämligen ofta skatteunderlagsbortfallet till följd av ortsavdragshöj ningen att relativt sett bli betydligt större i en församling än i en annan. Om den församling, som får vidkännas det största skatteunderlagsbortfallet, inte erhåller kom­ pensation för detta bortfall och denna kompensation i stället tillerkänns den borgerliga kommunen, kan de skattskyldiga i församlingen till följd av den uteblivna kompensationen få vidkännas en höjning i den kyrkliga utde­ biteringen, som kan väsentligt överstiga den minskning i den borgerliga utdebiteringen, som uppstår därigenom att den borgerliga kommunen får tillgodoräkna sig kompensationen till de olika församlingarna.

För att undvika sådana konsekvenser anser revisionen att statsbidraget i anledning av ortsavdragshöjningen bör så utformas, att det kommer att utgå med vederbörlig del till de olika kommunala enheterna. Därmed förstår re­ visionen sådana kommunala bildningar, som enligt lag eller annan allmän författning skall täcka sitt medelsbehov, i den mån detta inte fylles genom 0 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

82 Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

andra inkomster, genom utdebitering i förhållande till det antal skattekro­ nor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen påförts de inom kommunen skattskyldiga. De kommuner, om vilka det härvidlag i första hand blir fråga, är enligt revisionens uppfattning de bor­ gerliga och kyrkliga primärkommunerna. Övriga kommunala bildningar med självständig beskattningsrätt är landsting, pastorat och annan kyrklig samfällighet som omfattar flera församlingar, skoldistrikt i vilka skolärendena fortfarande är en kyrklig angelägenhet, och municipalsamhällen. Även tingslag utgör en kommunal enhet med självständig beskattningsrätt. Revisionen anser emellertid att tingslagen bör undantas från statsbidrag. Utdebiteringen av tingshusmedel anses nämligen så ringa, att man i detta sammanhang bör kunna bortse från de mycket små utdebiteringshöjningar, som eventuellt kan uppkomma därigenom att utdebiteringen får bestämmas på grundval av ett till följd av ortsavdragshöjningen minskat skatteunder­ lag. Med hänsyn till de konsekvenser, som kan uppstå för de skattskyldiga, bör däremot enligt revisionens mening samtliga övriga av de angivna kom­ munerna och kommunala samfälligheterna i princip tillerkännas statsbidrag i anledning av ortsavdragshöjningen. Revisionen framhåller att i ett system med tillskjutet skatteunderlag stats­ bidraget automatiskt kommer de olika kommunerna och samfälligheterna till godo därigenom att de får fastställa sina utdebiteringssatser på grundval av ett skatteunderlag, som i sig innefattar vad staten tillskjuter. Länssty­ relserna skall årligen fastställa det belopp, som inom vederbörande kommun eller samfällighet skall tillskjutas för det kommande året. Till grund för länsstyrelsernas beslut skall — såsom tidigare anförts — ligga det vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag beräknade bortfallet av skatteun­ derlag. På grund av de i 86 § taxeringsförordningen samt 18 och 20 §§ kungörelsen den 28 september 1928, nr 382, med vissa föreskrifter angående taxeringsförfarandet meddelade bestämmelserna angående taxeringslängdernas uppläggande och förande framkommer direkt vid denna omräkning bortfallet i borgerlig primärkommun, församling och municipalsamhälle. För landstingets del framräknas skatteunderlagsbortfallet genom summe­ ring av de siffror, som erhållits vid omräkningen i de olika kommuner, som tillhör landstingsområdet. Enligt revisionens mening erfordras däremot inte något länsstyrelsens särskilda beslut i fråga om storleken av det skatte­ underlag, som staten skall tillskjuta till kyrkliga samfälligheter. Dessa anses nämligen kunna bygga sina överväganden angående utdebiteringssatserna för det kommande året på de uppgifter angående skatteunderlaget — med däri ingående tillskjutet skatteunderlag — som samfälligheterna erhåller beträffande i dem ingående församlingar eller kommuner. Det bör åligga kyrkorådet i församling att ofördröjligen efter mottagandet av länsstyrelsens beslut underrätta kyrklig samfällighet, i vilken församlingen ingår, om storleken av det tillskjutna skatteunderlaget till församlingen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957 83

Remissyttrandena Revisionens förslag har i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Såsom tidigare anförts under avd. VI. har emellertid skattelindringsnämnden ifrågasatt nödvändigheten av att kompensera lands­ tingen för inkomstminskningen. Nämnden har dock inte direkt avstyrkt revisionens förslag i detta hänseende.

Departementschefen Jag biträder revisionens förslag i denna del. Statsbidrag bör alltså utgå till borgerliga primärkommuner, församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter, municipalsamhällen och landsting. Att, såsom skattelind­ ringsnämnden ifrågasatt, utesluta de senare från statsbidrag anser jag inte vara möjligt om ortsavdragsreformen skall skapa förutsättningar för en allmän kommunal skattesänkning. Utanför statsbidragssystemet faller sålunda endast tingslagen. Den höjning av utdebiteringen till dessa som möjligen kan ifrågakomma blir så liten att man kan helt bortse därifrån i detta sammanhang.

D. Samordningen med den provisoriska skatteersättningen

Revisionen Provisorisk skatteersättning i anledning av 1950 års ortsavdragsreform utgår — såsom tidigare anförts — till borgerliga primärkommuner, munici­ palsamhällen och skoldistrikt, där skolväsendet oinhänderhas som en kyrk­ lig angelägenhet. Revisionen erinrar att i direktiven framhållits, att sam­ bandet mellan den provisoriska skatteersättningen och de bidrag, som nu skulle utgå, vore sådant att de olika bidragen om möjligt borde samman­ föras till elt enhetligt statsbidragssystem. Som ett ytterligare skäl anfördes att 1950 års system erhöll en provisorisk karaktär. Utformas det nya statsbidraget såsom elt i kronor bestämt belopp, vilket utgår till olika kommunala enheter, bör detta sammanförande enligt revi­ sionens uppfattning enklast kunna ske på det sättet att till det nya bidrag, som enligt detta system skall tillkomma de kommuner och andra kommu­ nala samfälligheter, som nu uppbär provisorisk skatteersättning, lägges den nu utgående ersättningen. De sammanförda bidragen kan sedan såväl vid utbetalningen som i samband med den ifrågasatta avvecklingen behandlas som eu enhet. Bestämmes det nya statsbidraget enligt systemet med tillskjutet skatte­ underlag, uppstår däremot vissa problem. I första band gäller det därvid att

84 Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957

taga ställning till efter vilka grunder den provisoriska skatteersättningen skall omvandlas till tillskjutet skatteunderlag. Vidare måste ställning tagas till frågan huruvida det tillskjutna skatteunderlag, som den provisoriska skatteersättningen efter omvandlingen kan sägas representera för den bor­ gerliga primärkommunen, endast skall komma denna kommun till godo eller om detta tillskjutna skatteunderlag även skall åtnjutas av den kyrkli­ ga kommunen. Revisionen föreslår därvid att den nu utgående provisoriska skatteersätt­ ningen skall omvandlas till skatteunderlag på så sätt att bidragsbeloppet divideras med den för år 1957 fastställda kommunala utdebiteringen. Be­ träffande frågeställningen i övrigt anför revisionen.

A ill man sedan att det skatteunderlag, som denna ersättning motsvarar, fortfarande skall förbehållas endast den borgerliga primärkommunen, måste till grund för omvandlingen läggas utdebiteringssatsen för år 1957 till den borgerliga kommunen. Den borgerliga kommunen kommer emellertid där­ igenom att få bygga sina överväganden angående utdebiteringssatsen på ett annat sammanlagt skatteunderlag med däri ingående tillskjutet skatteun­ derlag än vad den kyrkliga kommunen får göra. Eu sådan anordning låter sig emellertid inte väl förenas med det tidigare framförda önskemålet att an­ knyta utbetalningen av ett statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag till nu gällande regler för utbetalning av kommunalskattemedlen och torde över huvud taget omöjliggöra en anknytning till dessa regler. Man skulle därför inte kunna vinna de fördelar, som ett system med tillskjutet skatteunderlag har, varjämte praktiska svårigheter onekligen skulle uppstå, om man inom en och samma kommun skulle nödgas att i olika sammanhang räkna med olika skatteunderlag för den borgerliga och för den kyrkliga kommunen. I detta sammanhang bör måhända framhållas, att man knappast kan utgå från att den kyrkliga kommunen, om den provisoriska skatteersättningen förvandlas till skatteunderlag på sätt som ovan angivits, d. v. s. med beak­ tande endast av utdebiteringssatsen till den borgerliga kommunen, skall kunna bygga sin utdebiteringssats på samma skatteunderlag som den bor­ gerliga kommunen. Skulle så ske, skulle visserligen den borgerliga kommu­ nen få behålla hela den nu utgående provisoriska skatteersättningen, men den kyrkliga kommunen skulle få ett statsbidrag, vilket i sig innefattade en provisorisk skatteersättning, som denna kommun aldrig åtnjutit. Om man däremot till grund för den provisoriska skatteersättningens om­ vandling till skatteunderlag lägger den sammanlagda utdebiteringssatsen inom kommunen för år 1957 till borgerliga och kyrkliga ändamål, vinner man att de borgerliga och kyrkliga kommunerna kan fastställa sina utdebiteringssatser på samma skatteunderlag och att man kan anpassa stats­ bidragssystemet till reglerna om kommunalskattemedlens utbetalning. Den borgerliga kommunen får emellertid härigenom inte full ersättning för den provisoriska skatteersättning, som hittills tillkommit densamma, vilket kan medföra, att utdebiteringssatsen till borgerliga kommunen kan stiga. Denna ökning kommer emellertid att motsvaras av lika stor minskning i utdebi­ teringssatsen till den kyrkliga kommunen därigenom att denna kommun får lika stor del av den provisoriska skatteersättningen som den borgerliga kommunen går miste om.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 85

Revisionen föreslår slutligen särskilda regler för det fall att den kyrkliga kommunen omfattar flera församlingar eller borgerlig kommun omfattar flera församlingar eller andra kyrkliga samfälligheter.

Remissyttrandena Den föreslagna samordningen mellan det nya statsbidraget och den pro­ visoriska skatteersättningen i anledning av 1950 års ortsavdragsreform har i allmänhet lämnats utan erinran eller inte föranlett särskilt uttalande i remissyttrandena. Lämpligheten av den föreslagna samordningen ifrågasättes dock av allmänna statsbidragsutredningen och länsstyrelsen i Gävleborgs län. Enligt dessa remissinstansers mening synes ett sammanförande av de båda bidragen komplicera förfarandet utan att någon egentlig vinst ur förenklingssynpunkt torde uppkomma. För den provisoriska ersättningens av­ veckling bör dock tillämpas samma regler, som föreslagits för det nya stats­ bidraget.

Departementschefen Den av revisionen verkställda undersökningen av den provisoriska skatteersättningens verkningar utvisar att ersättningen i allmänhet har en förhål­ landevis ringa inverkan på de nuvarande kommunala utdebiteringssatsernas storlek. I inte mindre än 737 av de 960 bidragsberättigade primärkommunerna har ersättningen nämligen inneburit en minskning i de kommunala utdebiteringarna för år 1956 med högst 50 öre. Av undersökningen fram­ går emellertid även att i kommuner med svag ekonomisk bärkraft ersätt­ ningen fortfarande har en inte oväsentlig betydelse för den kommunala ekonomin. Förutsättningar torde därför inte föreligga för att nu helt indraga den provisoriska skatteersättningen. Revisionen har föreslagit, att den provisoriska skatteersättningen skall på visst angivet sätt inordnas i det nya statsbidragssystemet. Två remissin­ stanser har uttalat farhågor för att sammanförandet av de båda bidragen skulle komplicera förfarandet. Jag kan inte dela denna uppfattning. Det måste anses i hög grad irrationellt om två olika bidrag skulle utgå till följd av höjningar av ortsavdragen. Sammanförandet innebär ju dessutom en­ dast en engångsåtgärd, som skall vidtas år 1957 när det tillskjutna skatte­ underlaget första gången skall bestämmas. Den provisoriska skatteersättningens omvandling till skatteunderlag sker vidare enligt enkla och scha­ blonmässiga regler. Jag anser mig därför böra biträda vad revisionen i delta hänseende föreslagit. Den av revisionen anvisade metoden för den provisoriska skatteersättningens förvandling till skatteunderlag och infogande i systemet med till­ skjutet skatteunderlag finner jag lämplig. Ett genomförande av förslaget kominer att innebära att den provisoriska skatteersättningen, som nu i sin helhet tillfaller borgerlig primärkommun, delvis kommer att överflyttas till

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

kyrklig kommun. Denna konsekvens torde emellertid inte böra inge betänk­ ligheter. Uppdelningen av ersättningen på borgerlig och kyrklig kommun kommer nämligen i normala fall att inte inverka på den sammanlagda pri­ märkommunala utdebiteringen i vederbörande kommun. Det bör dessutom uppmärksammas att anledningen till att kyrklig kommun inte erhållit pro­ visorisk skatteersättning framför allt berott på de betydande svårigheter som förelegat att på ett rättvist sätt fördela ersättningen mellan borgerlig och kyrklig kommun, när ersättningen skulle bestämmas till visst belopp.

E. Reduceringen av statsbidraget Revisionen Enligt revisionens mening bör den ifrågasatta reduceringen av statsbidra­ get anknytas till ett för vederbörande kommun fastställt bidragsunderlag. Detta bör uppgå till summan av det antal skattekronor, som staten vid full kompensation skall tillskjuta i anledning av den nu ifrågasatta ortsavdragshöjningen, och det antal skattekronor, som den nu utgående provisoriska skatteersättningen representerar. Reduceringen av statsbidraget anses tek­ niskt böra genomföras på ett sådant sätt att bidragsunderlaget successivt minskas. Med hänsyn till att reduceringen — såsom tidigare nämnts -— föreslagits skola ske i förhållande till kommunens relativa skattekraft, d. v. s. förhållandet mellan skattekraften i kommunen och den genomsnitt­ liga skattekraften i rikets samtliga primärkommuner, blir, framhåller revi­ sionen, kommunernas skattekraft av avgörande betydelse när det gäller att närmare utforma den skala, efter vilken reduceringen av statsbidraget skall äga rum. Av följande sammanställning framgår vilken skattekraft olika procenttal av medelskattekraften motsvarar.

Antal skattekronor Antal skattekronor per inv. enligt 1955 per inv. enligt nu­ Procent av års taxering med varande ortsavdrag, medelskattekraften ortsavdrag enligt som motsvarar de i alt. D kol. 2 angivna

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 ur 1957 87

Revisionen har prövat olika alternativ för den skala, efter vilken bidragsunderlaget skall reduceras. Revisionen föreslår för sin del att skalan utfor­ mas på följande sätt, varvid beloppen anger hur stor del av bidragsunderlaget, uttryckt i procent, som av staten skall tillskjutas varje bidragsår.

År med full Avvecklingsår Bidragsgrupp kompensation

Skalan bygger på den principen, att de olika kommunerna skall varje år alltefter sin relativa skattekraft inplaceras i olika bidragsgrupper och att inom varje bidragsgrupp en enhetlig minskning av bidragsunderlaget skall äga rum. När det sedan gällt att bestämma omfattningen utav de olika bidragsgrupperna har revisionen prövat olika möjligheter. I detta hänseende redo­ visas tre olika alternativ, 1: a, 1: b och 1: c. I dessa omfattar de olika bidragsgrupperna kommuner, vilkas skattekraft under respektive bidragsår förhåller sig till medelskattekraften (M) med i det följande angivna pro­ centtal.

Skattekraft i kommunen i förhållande till M (% av M) Bidragsgrupp

Revisionen har närmare undersökt hur rikets samtliga kommuner kan be­ räknas komma att fördela sig på de olika bidragsgrupperna enligt dessa tre alternativ. Till grund för denna undersökning ligger bland annat det antagandet, atl variationerna i skattekraften olika kommuner emellan un­ der vart och ett av de år, då bidragsunderlaget skall reduceras, är desamma som enligt 1955 års taxering. Såvitt revisionen kunnat finna är också mel­

88 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

lan olika år förändringarna kommunerna emellan i deras relativa skatte­ kraft förhållandevis obetydliga. Undersökningens resultat redovisas i föl­ jande tabell.

Landskommuner Samtliga primär­ Municipal- Bi­ Städer Landsting och köpingar kommuner samhällen dragsgrupp l:a l:b l:c l:a l:b l:c l:a l:b l:c l:a l:b l:c l:a l:b l:c

1 231 325 413 i 2 2 232 327 415 i 17 25 31 2 182 190 181 i — 4 183 190 185 i 4 10 14 21 25 3 181 152 142 4 5 10 185 157 152 10 7 2 25 31 42 4 142 114 75 10 23 25 152 137 100 2 5 7 42 29 23 5 75 49 36 25 29 39 100 78 75 7 6 2 23 22 10 6 19 17 18 18 21 13 37 38 31 2 — 2 7 3 1 7 17 18 8 21 13 12 38 31 20 — 2 — 3 1 2

8 57 39 31 53 40 28 no 79 59 3 1 1 7 6 4

904 133 1 037 25 138

Statens kostnader år 1965 för statsbidraget i anledning av den av revisio­ nen ifrågasatta avvecklingen av statsbidraget (inklusive däri ingående pro­ visorisk skatteersättning) beräknas i de olika avvecklingsalternativen till följande belopp.

Kostnaderna för det Kostnaderna för den Av- Den ursprungliga Statsverkets nya statsbidraget, provisoriska skatte­ veck- kostnaden, 526,6 milj. kostnad 479,8 milj. kr, har ersättningen, 46,8 milj. lings- kr, har minskat med år 1965 minskat med kr, har minskat med alternamilj. kr tiv milj. kr i % milj. kr i % milj. kr i %

Revisionen föreslår att minskningen av statsbidraget skall ske i enlighet med alternativet 1: b. Revisionen anför i detta hänseende. När det gäller att välja mellan de nu beskrivna olika avvecklingsalter­ nativen bör i första hand uppmärksammas att en fullständig avveckling av det av oss föreslagna statsbidraget (inkl. den nu utgående provisoriska skatteersättningen) inte skall ske annat än i sådana kommuner, där — såvitt man nu kan bedöma — goda möjligheter bör föreligga för kom­ munerna att successivt bära den inkomstminskning, som reduceringen av statsbidraget medför. Dessutom bör ett hundraprocentigt bidrag hela bidragstiden förbehållas inte blott de kommuner, som nu uppbär skattelindringsbidrag, utan även andra kommuner med mycket låg skattekraft. Även om i vissa av dessa kommuner den nuvarande utdebiteringen — såväl den primärkommunala som den totala — uppgår till belopp, som under­ stiger utdebiteringen i skattelindringskommunerna, är dock i dessa kom­ muner skatteunderlaget så lågt att man inte utan kännbara utdebiteringshöjningar torde kunna möta en reducering av statsbidraget. Ortsavdrags-

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 89

höjningens avsedda verkan att åstadkomma en skattesänkning skulle där­ igenom gå förlorad. Såsom vi tidigare anfört bör frågan om en fortsatt reducering eller avveckling av bidraget i de kommuner, för vilka bidraget enligt vårt förslag inte helt avvecklas, övervägas i samband med en ut­ redning av frågan om en allmän kommunal skatteutjämning. För lösandet av denna fråga torde erfordras att staten bistår de sämst ställda kom­ munerna i betydande omfattning. Avvecklingen av det nu ifragasatta stats­ bidraget bör därför inte drivas så långt att det belopp, som efter avveck­ lingen kvarstår hos kommunerna, är för lågt för att tillsammans med andra åtgärder medge en skälig lösning av skatteutjämningsfrågan. Revisionen visar i ett exempel vilken inverkan den föreslagna reduceringen av statsbidraget under vissa förutsättningar kan få för de kommunala utdebiteringssatserna. I denna del torde få hänvisas till betänkandet (s. 153 —158). Såsom tidigare nämnts förutsätter revisionen att reduceringen av bidragsunderlaget skall ske efter förhållandet mellan å ena sidan skattekraften i vederbörande kommun och å andra sidan den genomsnittliga skattekraften i rikets samtliga primärkommuner samt att varje år, under vilket bidrag skall utgå, den då aktuella relationen mellan kommunens skattekraft och medelskattekraften skall vara avgörande för i vilken omfattning bidragsunderlaget skall reduceras. Revisionen föreslår härvidlag att minskningen av bidragsunderlaget skall ske efter förhållandet mellan skattekraften i kom­ munen enligt taxeringen till kommunal inkomstskatt det år, då statsbidraget för det kommande året skall fastställas, och medelskattekraften enligt samma taxering. Skattekraften i en kommun synes böra bestämmas genom alt det antal skattekronor, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid denna taxering påförts de inom kommunen skattskyldiga, divideras med invånar­ antalet i kommunen vid taxeringsårets början. Vid beräkningarna bör hän­ syn tagas till de indelningsförändringar, som skall träda i kraft vid bidrags­ årets ingång. Hänsyn anses emellertid inte böra tagas till alltför obetydliga indelningsändringar. Arbetet med att uträkna skattekraften i primärkommuner och municipalsamhällen anses böra ankomma på de lokala skattemyndigheterna. Uppgift om skattekraften i dessa kommuner bör sedan tillställas länsstyrelsen (överståthållarämbetet) senast den 31 juli. På länsstyrelsen bör ankomma att granska de lokala skattemyndigheternas uträkningar samt uträkna lands­ tings skattekraft. Revisionen erinrar alt enligt 33 § taxeringskungörelsen det åligger de lokala skattemyndigheterna i länen att senast den 31 juli under taxerings­ året till statistiska centralbyrån insända uppgifter rörande antalet skatte­ kronor och skatteören, som av taxeringsnämnderna påförts enligt kommunalskattelagen i såväl landskommuner och köpingar som städer. Dessa upp­ gifter kan, anser revisionen, utnyttjas även för bestämmande av medel­

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

skattekraften, d. v. s. den genomsnittliga skattekraften i rikets samtliga primärkommuner, under förutsättning att motsvarande uppgifter lämnas av den lokala skattemyndigheten i Stockholm. Revisionen föreslår därför den ändringen i 33 § taxeringskungörelsen att samtliga lokala skattemyndigheter skall lämna där avsedda uppgifter. Det bör sedan ankomma på statistiska centralbyrån att senast den 15 augusti tillställa länsstyrelserna uppgift om medelskattekraften enligt årets taxering till kommunal inkomstskatt. Då uppgift om storleken av det tillskjutna skatteunderlag, som en kommun under nästkommande år skall åtnjuta i anledning av ortsavdragsreformen — enligt vad tidigare angivits — skall vara tillställd kommunens styrelse senast den 31 augusti, har länsstyrelsen två veckor på sig för att bestämma den bidragsgrupp kommunen skall tillhöra. Tiden anses tillräcklig för dessa beräkningar.

Revisionen framhåller att det föreslagna statsbidragssystemet medför att det tillskjutna skatteunderlaget i den borgerliga primärkommunen alltid bör vara lika stort som summan av de skatteunderlag, som skall tillskjutas till de olika församlingar, som ingår i kommunen. Därav anses följa, att om bidragsunderlaget skall reduceras i den borgerliga kommunen, så måste motsvarande minskning ske av bidragsunderlagen i församlingarna. Skatte­ kraften i den borgerliga primärkommunen måste sålunda vara grundläg­ gande även för den takt, enligt vilken bidragsunderlagen i de olika försam­ lingarna skall reduceras. Detta medför att om skattekraften inte är den­ samma inom de olika församlingarna — och detta är nästan alltid förhål­ landet — så kommer den lika reduceringen av bidragsunderlagen att van­ ligtvis innebära, att en församling med låg skattekraft får en större procen­ tuell minskning av sitt totala skatteunderlag än en församling med hög skattekraft. Då den lika reduceringen av bidragsunderlagen kan beräknas komma att endast obetydligt inverka på utdebiteringen i församlingarna, anses emellertid dessa konsekvenser av reduceringsregeln inte böra inge några betänkligheter. Revisionen föreslår därför att under de år reduce­ ring av bidragsunderlaget skall ske, skattekraften i den borgerliga primär­ kommunen skall vara bestämmande för det skatteunderlag, som för dessa år skall tillskjutas till församlingar, som ingår i kommunen. För municipalsamhällena och landstingen anses däremot reduceringen av statsbidraget böra anknytas till förhållandet mellan å ena sidan samhällets och lands­ tingets skattekraft och å andra sidan medelskattekraften.

Remissyttrandena I fråga om den närmare utformningen av den föreslagna reduceringen av statsbidraget har remissinstanserna i allmänhet tillstyrkt eller lämnat utan erinran revisionens förslag. Näringslivets skattedelegcition förordar emel­ lertid att denna utformas i enlighet med revisionens alternativ 1: a. Sknttelindringsnämnden och länsstyrelsen i Blekinge län uttalar sig för en jämk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 ur 1957 91

ning av bidragsgrupperna i avskrivningsskalan. Skattelindringsnämnden föreslår sålunda att grupp 8 uppdelas på tre olika grupper i syfte att åstad­ komma ett enligt nämndens mening mera rättvist fungerande avvecklingssystem. Avskrivningsskalan föreslås bli följande, därvid nämnden förut­ sätter att full kompensation skall utgå till alla kommuner endast år 1958 men att för vissa kommuner avveeklingsperioden skall förlängas med yt­ terligare två år. O

Skattekraft i % Avvecklingsår Bidrags­ av medelskatte­

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter huruvida inte till bidragsgrupp 1 bör hänföras kommuner med skattekraft under 50 % av medelskattekraften och om inte intervallen i bidragsprocenten mellan de olika bidragsgrupperna bör minskas samtidigt som en förlängning sker av avveeklingsperioden. Härigenom skulle enligt länsstyrelsens mening vinnas — förutom viss kost­ nadsbesparing — fördelen av ett efter kommunernas anpassningsmöjlig­ heter bättre avvägt statsbidrag. I

I fråga om den av revisionen föreslagna skyldigheten för den lokala skattemyndigheten i Stockholm att till statistiska centralbyrån årligen senast den 81 juli insända uppgift om skatteunderlaget i staden enligt årets taxering, ävensom om skyldighet för centralbyrån att senast den 15 augusti lämna länsstyrelserna uppgift om medelskattekraften i riket enligt årets taxering påpekar statistiska centralbyrån att en ändring i de angivna tid­ punkterna kan bli erforderlig med anledning av den nyligen antagna nya taxeringsförordningen. Under förutsättning att de lokala skattemyndighe­ terna kan lämna uppgift om skatteunderlaget senast den 31 juli tillstyrkes revisionens förslag. Stockholms stad har inte något att erinra i detta hän­ seende. Länsstyrelsen i Blekinge län och skattelindringsnämnden anser alt den tid av två veckor, som enligt revisionens förslag föreligger för länsstyrel­ serna att fastställa statsbidraget under avveeklingsperioden, är för kort för de erforderliga beräkningarna. Skattelindringsnämnden anser, att man för att vinna tid kan — med bibehållande av systemet i princip — nöjaktigt bygga på relationen mellan kommunens skattekraft och medelskattekraften enligt närmast föregående års taxering.

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

För underlättande av länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas arbete förordar länsstyrelsen i Blekinge län centralt fastställda blanketter, varjämte länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller önskvärdheten av att i blivande tillämpningsföreskrifter förfarandet, särskilt i avvecklingsstadiet, åskådliggöres genom sifferexempel.

Departementschefen De flesta remissinstanserna har godtagit revisionens förslag rörande ut­ formningen av reglerna om reduceringen av statsbidraget. Några remiss­ instanser har emellertid föreslagit en annan uppbyggnad av avskrivningsskalan. Beträffande skattelindringsnämndens förslag vill jag framhålla, att för­ slaget bygger på den förutsättningen att full kompensation endast skall lämnas under ett år och att reduceringen av bidraget skall ske under sju år mot fem år enligt revisionens förslag. Jag har tidigare förklarat mig inte kunna biträda vad nämnden förordat i detta hänseende. Den av nämnden föreslagna avskrivningsskalan kan jag därför inte godtaga. De av länsstyrelsen i Blekinge län föreslagna ändringarna i avskrivnings­ skalan skulle medföra, att ett stort antal kommuner och däribland även sådana med relativt svag ekonomisk bärkraft fick ett väsentligt mindre statsbidrag än enligt revisionens förslag. Då detta i betydande grad skulle försvåra dessa kommuners möjligheter att utan utdebiteringsökning an­ passa sig till de nya ortsavdragen, kan jag inte förorda de föreslagna änd­ ringarna. Med hänvisning till det nu sagda tillstyrker jag revisionens förslag i ifrågavarande hänseende. Sålunda bör reduceringen ske enligt alternativet 1: b. Detta innebär att full kompensation under de ifrågavarande fem åren kommer att utgå till kommuner med en skattekraft understigande 60 jn^ocent av medelskattekraften. För kommuner med större skattekraft redu­ ceras bidraget så att till exempel i fråga om kommuner med en skattekraft överstigande 110 procent av medelskattekraften bidraget helt avvecklas un­ der femårsperioden. Liksom revisionen anser jag att statistiska centralbyrån årligen bör lämna länsstyrelserna underrättelse om medelskattekraften i riket enligt årets taxering. Till grund för denna uppgift skall ligga av samtliga lokala skattemyndigheter lämnade uppgifter angående skatteunderlaget enligt samma års taxering. Vid vilken tidpunkt dessa uppgifter bör lämnas till centralbyrån är jag inte beredd att nu taga ställning till. Denna fråga får närmare prövas i samband med utfärdandet av tillämpningsföreskrifter till den nya taxeringsförordningen. Jag utgår emellertid från att uppgifterna skall ha insänts till centralbyrån i sådan tid att länsstyrelserna senast den 25 augusti kan underrättas om storleken av medelskattekraften. Jag har tidigare förordat att länsstyrelsernas beslut om storleken av till­ skjutet skatteunderlag skall föreligga senast den 10 september. Länsstyrel­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 93

serna har sålunda en tid av något över två veckor till sitt förfogande för att fastställa det tillskjutna skatteunderlaget för de år, under vilka bidraget skall reduceras. Några remissinstanser har förklarat sig anse denna tid vara för kort för att de erforderliga beräkningarna skall kunna medhinnas. En ytterligare framflyttning av den tidpunkt, vid vilken kommunerna skall ha delgivits länsstyrelsens beslut, synes inte möjlig med hänsyn till det kommunala budgetarbetet. Jag anser mig därför inte kunna föreslå någon ändring i detta hänseende.

F. Särskilda frågor rörande statsbidraget Revisionen Av den tidigare beskrivningen av tillvägagångssättet vid omräkningen av 1957 års skatteunderlag framgår, att denna omräkning kommer att bygga på det skatteunderlag, som enligt nämnda års taxering kommer att föreligga i enlighet med taxeringsnämndernas beslut. Därvid uppkommer enligt revisionens mening frågan huruvida hänsyn skall tagas till de ändringar i nämnda skatteunderlag, som upp­ står genom prövningsnämndernas och skattedomstolamas beslut. Revisionen erinrar om att särskilda föreskrifter medde­ lats i detta hänseende beträffande den provisoriska skatteersättningen. Revisionen föreslår för sin del att hänsyn inte skall tagas till de änd­ ringar, som genom sistnämnda beslut kan ske i skatteunderlaget. Revi­ sionen framhåller därvid att eftersom det föreslagna statsbidragssystemet kommer att direkt bygga på det bortfall av skatteunderlag, som ortsavdragshöjningen medför, de faktorer, som kan inverka på statsbidragets belopp, blir betydligt färre än dem som kunde påverka den provisoriska skatteersättningen. En ökning eller minskning eller rent av ett försvin­ nande av en eller annan persons ortsavdrag kommer nämligen enligt revisionens mening att endast obetydligt inverka på det framräknade skatteunderlagsbortfallet. Då dessutom föreslås en viss avjämning av det tillskjutna skatteunderlaget, anser revisionen att det inte finnes anled­ ning att nu föreslå några specialregler liknande dem som föreskrevs i fråga om den provisoriska skatteersättningen.

I syfte att åstadkomma största möjliga enkelhet och underlätta myndig­ heternas arbete föreslår revisionen att under varje bidragsår en a v r u n dning skall ske av det tillskjutna skatteunderlaget, uppåt eller nedåt, till närmast hela hundratal skattekronor. Över länsstyrelsernas beslut beträffande storleken av tillskjutet skatte­ underlag bör enligt revisionens mening klagan få föras genom besvär hos Kungl. Maj:t i finansdepartementet. Revisionen bar ansett att särskilda regler måste meddelas i fråga om statsbidraget för det fall att efter bidragsunderlagets fastställande änd­ ring sker i den k o in m unala indelninge n. Revisionen fö­

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

reslår sålunda att om vid indelningsändring, som innebär delning av kom­ mun, bidragsunderlaget inte redan finnes framräknat för det område, som skall övergå till annan kommun eller ingå i nybildad kommun, underlaget skall uppdelas mellan de av ändringen berörda kommunerna i förhållande till antalet invånare i det aktuella området och den odelade kommunen. En sådan delningsgrund anses ha den fördelen, att andelen i bidragsunderlaget utan svårighet kan bestämmas. Vid totalinförlivning eller sammanläggning av kommuner föreslås att den eller de upphörande kommunernas bidragsunderlag automatiskt skall överflyttas till den ökade eller nybildade kom­ munen. Skattekraften i den ökade, minskade eller nybildade kommunen efter indelningsändringen föreslås skola bli bestämmande för i vad mån reducering av bidragsunderlagen skall ske under de år då statsbidraget enligt revisionens förslag skall minskas eller helt avvecklas. Då enligt revisionens mening obetydliga indelningsändringar inte bör få inverka på statsbidraget, föreslår revisionen att uppdelning av bidrags­ underlaget endast skall verkställas om invånarantalet i berörda kommuner till följd av indelningsändringen ökar eller minskar med 5 procent eller däröver. Revisionen har slutligen berört frågan om statsbidraget vid upplösning av municipalsamhälle. Revisionen påpekar att i ett system med tillskjutet skatteunderlag statsbidraget till municipalsamhället kommer att automa­ tiskt upphöra, eftersom i fortsättningen någon utdebitering inte kommer att fastställas för municipalsamhället. Om på grund av kommunens över­ tagande av municipalsamhällets förpliktelser en utdebiteringshöjning måste vidtas, påpekar revisionen att kommunens statsbidrag kommer att öka eftersom detta skall utgå på grundval av den höjda utdebiteringssatsen. Kommunen anses härigenom erhålla viss kompensation för det indragna statsbidraget till municipalsamhället.

Remissyttrandena Frågan huruvida vid statsbidragets bestämmande hänsyn skall tagas till de ändringar i det kommunala skatteunderlaget, som uppstår genom prövningsnämndernas och skattedomstolarnas beslut, har endast berörts av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen anser det önskvärt att det klart utsäges i vilket stadium skatteunderlaget skall bedömas, d. v. s. i vad mån hänsyn skall tagas till ändringar i de av taxeringsnämnderna påförda taxeringarna. Revisionens förslag om avrundning av det tillskjutna skatteunderlaget till närmast hela hundratal skattekronor har inte föranlett erinran från någon av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Hallands län anser att det inte klart framgår huruvida länsstyrelsernas årliga beslut angående reduktionen av statsbidraget skall kunna överklagas på samma sätt som det ursprungliga beslutet om till­

Kungl. Maj. ts proposition nr !)7 är 1957 95

skjutet skatteunderlag. Då skattekraften i priinärkoinmun uträknas av lokal skattemyndighet och sedan kontrolleras av länsstyrelsen, kan enligt länsstyrelsens uppfattning klagorätt i detta fall måhända synas överflödig. Endast kammarkollegiet har framfört erinringar mot revisionens förslag i fråga om statsbidraget vid indelningsändringar. Kollegiet anför.

I betänkandet har föreslagits, att, där vid indelningsändring som inne­ bär delning av kommun bidragsunderlaget icke redan finnes framräknat för det område som skall övergå till annan kommun eller ingå i nybildad kommun, underlaget skall uppdelas mellan de av ändringen berörda kom­ munerna i förhållande till antalet invånare å det aktuella området och den odelade kommunen. En sådan delningsgrund har den fördelen, att andelen i bidragsunderlaget utan svårighet kan bestämmas. Det synes emellertid kollegiet, att eu uppdelning av underlaget efter invånarantal stundom kan leda till mindre rimliga eller obilliga resultat, i det att folk­ mängden inom ett område av en kommun ingalunda alltid ger en riktig bild av områdets betydelse i skattehänseende i relation till kommunen i övrigt. Områden med ingen eller ringa befolkning kunna utgöra värdefulla skatteobjckt medan ett område med många invånare kan representera en förhållandevis ringa andel av skatteunderlaget. Ett resultat, som betydligt bättre överensstämmer med syftet med bidragsunderlagets uppdelning, erhålles, om till grund för delningen lägges förhållandet mellan skatteunderlaget inom området och inom den odelade kommunen. Även med denna delningsgrund blir i de flesta fall andelen i underlaget lätt att bestämma. I de fall då i det av indelningsändringen berörda området ingår del av fastighet eller del av en av flera fastigheter bestående taxeringsenhet erfordras emellertid eu skönsmässig uppskatt­ ning av antalet på de olika fastighetsdelarna belöpande skattekronor. Detta torde dock icke innebära någon större svårighet, enär i fall som de an­ givna en sådan uppskattning i allmänhet måste företagas i indelningsärendet för bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av indelnings­ ändringen. Härtill kommer att — om såsom kommittén föreslagit obe­ tydliga indelningsändringar icke skola föranleda omräkning av bidrags­ underlaget — de fall, då en dylik skönsmässig bedömning av överflyttningsområdets skatteunderlag kommer att behöva ske, torde bliva få. Bestämmandet av huruvida och i så fall i vilken omfattning en indel­ ningsändring skall föranleda ändring i de för vederbörande kommuner fastställda bidragsunderlagen är ett beslut av samma natur som bestäm­ mandet av de villkor, som Kungl. Maj:t har att fastställa i och för en indelningsändring. Följdriktigast är då, om Kungl. Maj:t i beslutet om indelningsändringen även avgör denna fråga. Om så sker, blir visserligen följden, att det skatteunderlag, som blir avgörande för bidragsunderlagets fördelning mellan kommunerna, endast i sällsynta fall blir det som är gällande för året innan indelningsändringen träder i kraft. Denna om­ ständighet är emellertid av underordnad betydelse, dels emedan språngvisa förändringar av skatteunderlagets fördelning inom en kommun äro sällsynta, och dels enär grundvalen för det av länsstyrelsen för varje år bestämda bidragsunderlaget är det vid omräkningen av 1957 års skatte­ underlag beräknade bortfallet av skatteunderlag och bidragsunderlaget alltså redan under andra året efter reformens ikraftträdande grundar sig på äldre siffror, önskar man kongruens mellan bidragsunderlaget och

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

grunderna för dess fördelning skulle detta kunna ernås genom att för­ delningen alltid skedde på basis av 1957 års skatteunderlag. Enligt kol­ legiets uppfattning är det dock mindre lämpligt att meddela en bindande regel härom, då en sådan ibland torde kunna leda till resultat, som icke synas överensstämma med skälighet och billighet. På grund av det an­ förda föreslår kollegiet, att Kungl. Maj :t i beslut om indelningsändring skall föreskriva, huruvida och i så fall i vilken omfattning ändringen skall föranleda ändring av de för vederbörande kommuner fastställda bidragsunderlagen. Då fråga är om delning av kommun, synes föreskriften endast böra innehålla, med vilket procenttal den minskade kommunens bidragsunderlag skall reduceras och vilken kommun denna kvotdel skall till­ komma. Vid totalinförlivning eller sammanläggning av kommuner synes böra föreskrivas, att den eller de upphörande kommunernas bidragsunderlag skall tillkomma den ökade eller nybildade kommunen. Kommittén har föreslagit, att länsstyrelsen senast den 31 augusti skall ha tillställt kommunens styrelse uppgift om storleken av bidragsunderlaget för det påföljande året. Med anledning härav får kollegiet erinra, att jämlikt 12 § lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning beslut om indelningsändring, som enbart berör ecklesiastik indelning, må meddelas så sent som under augusti månad året innan ändringen skall träda i kraft. Om ett sådant Kungl. Maj:ts beslut gives i slutet av augusti, lärer det icke vara möjligt för länsstyrel­ sen att senast den 31 i samma månad ha lämnat besked om vederbörande församlingars bidragsunderlag för det påföljande året. Kommunalförbundskommittén har emellertid i sitt betänkande SOU 1956: 19 om kom­ munalförbund och indelningsändringar föreslagit sådan ändring av 12 § indelningslagen, att alla beslut om indelningsändringar skola meddelas senast under mars månad året före ändringens ikraftträdande. Kollegiet har i sitt utlåtande över kommunalförbundskommitténs betänkande ut­ talat att tidsfristen mellan ett indelningsbeslut och dess ikraftträdande eventuellt skulle kunna minskas från nio till åtta månader. Mot vad kommittén anfört därom, att en indelningsändring kan med­ föra att en kommuns skattekraft så ändras, att kommunen blir att hän­ föra till annan bidragsgrupp än före indelningsändringen, har kollegiet intet att erinra. Enligt kommittén böra obetydliga indelningsändringar icke medföra ändring i vederbörande kommuners bidragsunderlag. Kommittén har härutinnan föreslagit, att omräkning av bidragsunderlaget skall verkställas, endast därest invånarantalet i de berörda kommunerna till följd av änd­ ringen ökar eller minskar med 5 procent eller däröver. Kollegiet, som tillstyrker, att obetydliga ändringar icke skola beaktas i förevarande sam­ manhang, föreslår i anslutning till vad kollegiet ovan anfört, att den gräns, som därvid skall uppställas, bestämmes till en ökning eller minsk­ ning med 5 procent eller däröver av vederbörande kommuners skatte­ underlag. Denna procentsats torde komma alt i praktiken stämma rätt väl överens med den i indelningsärenden upprätthållna principen, att en kommuns förlust av skatteinkomster i anledning av en indelningsändring icke bör föranleda skatteersättning till kommunen annat än om förlusten beräknas medföra ett ökat utdebiteringsbehov för densamma med mer än 50 öre per skattekrona. Då en fast procentsats ibland torde kunna leda till mindre tillfredsställande resultat, vill kollegiet ifrågasätta om eu sådan bör fastställas under förutsättning att frågan om bidragsunderlagets för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 97

delning avgöres av Kungl. Maj :t i indelningsärendet. Kungl. Maj:t har då att bland övriga villkor pröva om indelningsändringen är av sådan be­ tydelse att den bör medföra ändrad fördelning av bidragsunderlagen. Vad kommittén anfört rörande frågan om statsbidraget vid upplösning av municipalsamhälle föranleder ingen erinran från kollegiets sida.

Departementschefen De särskilda föreskrifter, som utfärdades beträffande omräkning av den provisoriska skatteersättningen i anledning av 1950 års ortsavdragsreform innebar i princip, att ersättningen skulle omräknas därest på grund av prövningsnämnds eller beskattningsdomstols beslut 1951 års skatteunder­ lag i en kommun kom att med minst 5 procent avvika från det skatteunder­ lag, som enligt samma års taxering förelåg i kommunen på grund av veder­ börande taxeringsnämnds beslut. Enligt vad revisionen inhämtat har någon omräkning av de provisoriska skatteersättningarna inte behövt ske på grund av angivna föreskrifter. I likhet med revisionen anser jag att det nu inte finns anledning att be­ träffande det nya statsbidraget föreskriva några specialregler liknande dem som nyss angivits. Hänsyn bör alltså inte tagas till de ändringar i taxering­ arna, som föranledes av prövningsnämndernas eller beskattningsdomstolarnas beslut.

Över länsstyrelsens beslut rörande storleken av det tillskjutna skatte­ underlaget bör, såsom revisionen föreslagit, klagan få föras genom besvär hos Kungl. Maj :t i finansdepartementet. I fråga om besvärstiden in. in. bör de allmänna reglerna om besvär över förvaltande myndighets beslut gälla. Enligt min mening bör samtliga beslut, som länsstyrelsen meddelar i ifråga­ varande hänseende, få överklagas. Dsn av länsstyrelsen i Hallands län ifrågasatta begränsningen i besvärsrätten kan jag därför inte biträda. Frågan om den ändring i regeringsrättslagen, som kan erfordras på grund av att klagan över länsstyrelsens beslut skall prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet, torde få anmälas i annat sammanhang.

Därest ändring under bidragstiden sker i den kommunala indelningen bör detta inverka på statsbidraget till de av indelningsändringen berörda kommunerna. Revisionen har i detta hänseende föreslagit automatiskt ver­ kande regler, vilka i korthet innebär att vid indelningsändring, som avser delning av kommun, bidragsunderlaget skali fördelas efter antalet invå­ nare, som beröres av indelningsändringen. Kammarkollegiet bar mot de föreslagna reglerna anmärkt att dessa stundom skulle kunna leda till för de berörda kommunerna mindre rimliga eller obilliga resultat. Kollegiet har därför föreslagit att hänsyn i stället borde tagas till förhållandet mellan skatteunderlagen inom del område av eu kommun, som beröres av indel­ ningsändringen, och inom den odelade kommunen. 7— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

Jag kan inte biträda denna uppfattning. Bidragsunderlaget grundar sig nämligen på omräkningen av 1957 års skatteunderlag och är uppbyggt med utgångspunkt från det antal skattskyldiga, som kan utnyttja höjningen av ortsavdragen. En uppdelning av bidragsunderlaget efter invånarantal ger därför enligt min mening en mera rättvis grund för fördelningen av bidrags­ underlaget än förhållandet mellan skatteunderlagen. Skulle till exempel skatteunderlaget inom det av indelningsändringen berörda området till väsentlig del härröra från juridiska personer, vilka inte äger åtnjuta ortsavdrag och därför inte heller kunnat utnyttja höjningen av dessa avdrag, måste ju en uppdelning av bidragsunderlaget efter förhållandet mellan skatteunderlagen te sig mindre tillfredsställande. Å andra sidan anser jag liksom kollegiet att frågan huruvida och i vilken omfattning en indelningsändring skall föranleda ändring i bidragsunderlagen inom berörda kommuner bör prövas av Kungl. Maj :t i samband med övriga villkor för indelningsändringen. De av revisionen uppdragna rikt­ linjerna för bidragsunderlagets fördelning bör emellertid av skäl, som nyss anförts, därvid i regel beaktas. Jag delar uppfattningen, att obetydliga indelningsändringar inte bör med­ föra ändring i de berörda kommunernas bidragsunderlag, men anser, att det även i detta hänseende bör få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva frå­ gan. Någon fast regel härvidlag är jag därför inte beredd att nu förorda. I de fall, då en indelningsändring skall medföra ändring i bidragsunder­ lag, torde Kungl. Maj :ts beslut i indelningsärendet böra föreligga i så god tid att länsstyrelsens beslut om storleken av det tillskjutna skatteunder­ laget i de av indelningsändringen berörda kommunerna kan delgivas dessa senast den 10 september.

G. Den budgetmässiga redovisningen

Revisionen Revisionen ifrågasätter huruvida det inte vore mest praktiskt att stats­ bidraget, som skall utbetalas till kommunerna samtidigt med kommunal­ skattemedlen, också slutgiltigt avföres direkt på samma riksstatstitel som dessa medel, d. v. s. inkomsttiteln Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. Några svårigheter att beräkna statsverkets slutliga utgifter för statsbidra­ get anses inte uppstå härigenom, eftersom det förutsättes att länsstyrel­ serna skall lämna riksräkenskapsverket uppgift om storleken av det stats­ bidrag, som för varje bidragsår utbetalats. Något direkt uttryck för kost­ naderna för statsbidraget kommer emellertid inte att erhållas i riksstaten. Anses det emellertid av olika skäl inte lämpligt att inkomsttiteln slut­ giltigt belastas med kostnaderna för statsbidraget, ifrågasätter revisionen en sådan anordning att inkomsttiteln från ett särskilt anslag å riksstatens utgiftssida tillföres ett belopp, motsvarande statsverkets kostnader för stats­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 är 1957 99

bidraget under budgetåret. Utbetalningen av statsbidraget skulle alltså såsom tidigare föreslagits ske direkt på inkomsttiteln men utgiften skulle budgetmässigt täckas genom omföring från det särskilda anslaget till inkomsttiteln. Omföringsåtgärden föreslås i ett dylikt fall skola ankomma på riksräkenskapsverket och verkställas antingen varannan månad i an­ slutning till skatteutbetalningarna till kommunerna eller i samband med riksbokslutets upprättande. Till grund för omföringsåtgärden anses böra ligga av länsstyrelserna lämnade beräkningar rörande storleken av det statsbidrag, som för visst kalenderår skall utbetalas till kommunerna. Dessa uppgifter föreslås skola tillställas riksräkenskapsverket senast den 30 no­ vember året före detta kalenderår. Det särskilda anslaget, som inte kan vid tidpunkten för riksstatens fastställande till beloppet exakt beräknas, bör enligt revisionens mening betecknas som förslagsanslag.

Remissyttrandena Revisionens förslag i fråga om den budgetmässiga redovisningen av det nya statsbidraget har i allmänhet inte föranlett särskilt uttalande från remissinstansernas sida. Statskontoret, riksräkenskapsverket och länssty­ relsen i Värmlands län motsätter sig emellertid att inkomsttiteln Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. slutgiltigt belastas med kostnaderna för statsbidraget. Enligt statskontorets mening bör såsom revisionen i andra hand föreslagit statsbidraget utbetalas från nämnda titel men denna från ett särskilt anslag å riksstatens utgiftssida tillföras ett belopp, motsvarande statsverkets kostnader för statsbidraget.

Riksräkenskapsverket yttrar. Om man väljer metoden med ett i kronor bestämt belopp, bortfalla de tekniska skäl som enligt revisionen skulle tala för att ersättningen direkt eller indirekt redovisas över inkomstskattetiteln. Ett dylikt samordnande skulle enligt riksräkenskapsverkets mening över huvud taget allvarligt kom­ plicera den redan förut invecklade beräkningen av titeln i fråga. Att direkt eller omföringsvis redovisa här ifrågavarande bidrag över denna titel skulle medföra olägenheter även ur andra synpunkter. Ur budgetsynpunkt synes det sålunda föga tilltalande, att ett bidrag av statsmedel skulle redovisas annorledes än över riksstatens utgiftssida. Även i fråga om den realekonomiska fördelningen av utgifterna å driftbudgeten skulle betydande olägenheter uppstå.

Departementschefen Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket m. fl. remissinstanser anfört förordar jag alt kostnaderna för statsbidraget slutgiltigt skall avföras fråu särskilt anslag å riksstatens utgiftssida. Utbetalningen och bokföringen av statsbidraget torde i huvudsak böra ske på det sätt revisionen alternativt föreslagit. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter. Det särskilda anslaget å riksstatens utgiftssida bör av skäl som revisio­

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

nen anfört betecknas som förslagsanslag. Anslaget bör rubriceras som Skatteersättning till kommunerna, m. in. Då den provisoriska skatteersättningen på grund av 1950 års ortsavdragsreform, såsom tidigare nämnts, föreslås skola sammanföras med det nya statsbidraget, erfordras inte något särskilt anslag för denna ersättning. Under samma anslag bör dessutom anvisas medel till bidrag enligt förordningen den 20 april 1951 (nr 219) angående övergångsbidrag i anledning av kommunindelningsreformen. I årets statsverksproposition (Bil. 9: Sjunde huvudtiteln, punkt 68) har, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Provisorisk skatteersättning till kommunerna, in. m. för budgetåret 1957/58 beräknats ett förslagsanslag av 286 800 000 kronor. I nämnda belopp ingår 240 000 000 kronor avseende kostnader för en blivande ortsavdragsreform. Kostnaderna för kalenderåret 1958 för statsbidraget till kommunerna i anledning av den nu föreslagna höjningen av de kommunala ortsavdragen beräknas, såsom jag tidigare nämnt, till omkring 500 000 000 kronor, varav hälften eller omkring 250 000 000 kronor faller på budgetåret 1957/58. Härtill kommer kostna­ derna för den nu utgående provisoriska skatteersättningen, vilken såsom jag nyss föreslagit skall sammanföras med det nya statsbidraget. Kostna­ derna för denna ersättning och övergångsbidragen i anledning av kommun­ indelningsreformen, vilka kostnader kommer att belasta hela budgetåret, beräknas till 46 800 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna under bud­ getåret 1957/58 skulle alltså uppgå till 296 800 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna synes beloppet böra avrundas till förslagsvis 295 000 000 kronor. För nästa budgetår torde sålunda å riksstaten böra äskas ett förslagsanslag till Skatteersättning till kommunerna, m. m. av 295 000 000 kronor. De erforderliga författningsföreskrifterna angående skatteersättningen till kommunerna bör, sedan riksdagen godkänt grunderna för ersättningen, få utfärdas av Kungl. Maj :t i administrativ ordning. I samband därmed torde bestämmelserna rörande den provisoriska skatteersättningen kunna upphävas.

VIII. Vissa speciella frågor

A. Avdraget för ömmande omständigheter och existensminimum

Revisionen Därest de kommunala ortsavdragen höjes på det sätt revisionen föresla­ git, bortfaller skälen för att vid den kommunala taxeringen bibehålla det högre maximibeloppet för avdraget för ömmande omständigheter och exi­ stensminimum, vilket provisoriskt fastställdes år 1956. Revisionen föreslår därför att maximibeloppet, som nu är 5 000 kronor, nedsättes till sin före år 1956 gällande nivå, 3 000 kronor, överensstämmelse kommer härigenom att även i detta hänseende råda med reglerna vid den statliga taxeringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 101

Revisionen framhåller att de särskilda avdragen för existensminimum till­ sammans med de statliga eller kommunala ortsavdragen bildar en ram för de skattefria inkomstbelopp, som kan godkännas vid uttaget av preliminär skatt och den efterföljande taxeringen. Denna ram utgöres för närvarande av summan av statliga ortsavdraget och maximibeloppet för det extra av­ draget vid den statliga taxeringen och motsvaras sålunda i de olika ortsgrupperna av följande belopp.

Belopp i kronor för år i ortsgrupp Ortsavdragskategori II III IV V

4 760 4 840 4 920 5 000 5 640 5 760 5 880 6 000 6 520 6 680 6 840 7 000

Revisionen anser att denna ram är fullt tillräcklig för beviljande av av­ drag för nedsatt skatteförmåga på grund av ömmande omständigheter och existensminimum. Detsamma anser revisionen gälla det särskilda avdraget för folkpensionärer. Revisionen uppger i detta sammanhang att de högsta ut­ gående folkpensionsförmånerna till makar, inklusive kommunala tillägg, vid den tidpunkt då revisionen avgav sitt betänkande, uppgick till i Stock­ holm 5 646 kronor, i Göteborg 5 110 kronor och i Malmö 4 996 kronor, dock att i undantagsfall högre förmåner kunde utgå på grund av särskilt höga bostadskostnader.

Remissyttrandena Samtliga remissinstanser —- på ett undantag när — tillstyrker eller läm­ nar utan erinran revisionens förslag att, under förutsättning att de kom­ munala ortsavdragen höjes till i paritet med de statliga avdragen, maximi­ beloppet för det särskilda avdraget för ömmande omständigheter och exi­ stensminimum vid den kommunala taxeringen sänkes från sitt nuvarande provisoriskt fastställda belopp, 5 000 kronor, till 3 000 kronor. Den enda remissinstans, som anmält avvikande mening i denna del, är centrala uppbördsnämnden. Nämnden erinrar att maximibeloppet för existensminimum på grund av den från och med år 1956 gällande lagstiftningen kunnat höjas till summan av det statliga ortsavdraget och det högsta vid den statliga taxe­ ringen medgivna extra avdraget och anför. Det vore emellertid enligt centrala uppbördsnämndens mening önskvärt om denna ram kunde ytterligare vidgas. Nämnden ifrågasätter därför om icke nu gällande högsta gräns för extra avdrag vid kommunala taxeringen, 5 000 kronor, kunde bibehållas och motsvarande avdrag vid statsbeskattningen höjas till samma nivå. Eu höjning av normalbeloppen utöver nu gällande synes visserligen för närvarande icke aktuell, men om eu vidare ram införes skulle möjlighet hållas öppen för nämnden att företaga den höjning av normalbeloppen, som kan bli nödvändig vid ytterligare pris­

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 7957

stegringar. För familjer med flera barn skulle i ett sådant läge högre nor­ malbelopp vara nödvändiga. Viss tveksamhet kan möjligen råda om en höjning av gränsen för det extra avdraget med hänsyn till detsammas utnyttjande vid taxeringen. Er­ farenheten torde emellertid ge vid handen att beskattningsnämnderna i regel ställa sig restriktiva då fråga är om medgivande av extra avdrag.

Vissa remissinstanser har påtalat den olikhet, som trots den eftersträvade pariteten mellan avdragsreglerna vid den kommunala och den statliga be­ skattningen, likväl vid ett godtagande av revisionens förslag beträffande maximibeloppet för det särskilda avdraget synes komma att föreligga i fråga om folkpensionärernas möjlighet till skattefrihet för folkpensions­ förmåner. Riksskattenämnden anför härvidlag. Bestämmelserna om ortsavdrag vid den statliga och kommunala beskatt­ ningen böra efter reformens genomförande vara helt överensstämmande. Emellertid har revisionen föreslagit att 50 § 2 mom. fjärde stycket kommu­ nalskattelagen — till vilket stadgande motsvarighet icke finnes i förord­ ningen om statlig inkomstskatt (jfr 9 § 2 mom. andra stycket) — alltjämt skall bibehållas. Stadgandet innebär att skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension in. in. skall — därest sär­ skilda omständigheter icke till annat föranleda — erhålla extra avdrag för s. k. ömmande omständigheter. Därest stadgandet anses obehövligt vid statsbeskattningen, bör det, om reformen genomföres, kunna slopas vid kommunalbeskattningen. Anses stadgandet likväl böra bibehållas, synes detsamma böra införas även i förordningen om statlig inkomstskatt. Vid tillkomsten av denna bestämmelse voro folkpensionerna så låga i förhål­ lande till de statliga ortsavdragen, att motsvarande föreskrift icke erford­ rades med avseende på den statliga inkomstskatten. Sedan folkpensionerna höjts, förekommer det emellertid att personer utan annan inkomst än folk­ pension kunna påföras statlig inkomstskatt. I allmänhet torde man anse att denna obligatoriska föreskrift i kommunalskattelagen om beviljande av extra avdrag icke utan vidare kan tillämpas även beträffande den statliga beskattningen. Ofta har man i stället sökt undvika påförande av statlig inkomstskatt i dessa fall genom att medgiva särskilt avdrag för sjukdom, hög ålder eller dylikt. Det synes därför lämpligt, att bestämmelsen införes även vid statsbeskattningen. Att i stället nu borttaga densamma ur kom­ munalskattelagen och därmed öka skatten för folkpensionärerna vore mindre tilltalande med tanke på att förevarande reform syftar till en skattelindring för samtliga inkomsttagare. Med den storlek folkpensionerna numera fått kan det emellertid ifråga­ sättas om det är principiellt riktigt att försätta folkpensionärerna i särställ­ ning med avseende å beskattningen. I de fall skatteförmågan verkligen är nedsatt på grund av sjukdom, hög ålder eller dylikt, kan avdrag för öm­ mande omständigheter beviljas. Verkningarna av det nuvarande generella avdraget äro icke fullt tillfredsställande. Det upphör icke helt att utgå förrän den totala inkomsten närmar sig folkpensionens dubbla belopp (jfr uttrycket »till huvudsaklig del» i lagtexten), vilket efter de senaste höj­ ningarna av folkpensionsförmånerna innebär att extra avdrag obligatoriskt skall medgivas även i inkomstskikt ej oväsentligt över dem man eljest an­

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 103

sett angeläget undantaga från beskattning. Skäl synas därför föreligga att vid lämpligt tillfälle, exempelvis i samband med uppkommande fråga om ytter­ ligare höjning av folkpensionerna, till omprövning upptaga spörsmålet huru­ vida föreskrift om obligatorisk skattelindring för folkpensionärer alltjämt skall finnas och — om så anses vara fallet — i vad mån nuvarande bestäm­ melse bör ändras. Liknande synpunkter anföres av överståthållarämbetet samt länsstyrel­ serna i Uppsala, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Malmöhus län. Sistnämnda länsstyrelse håller emellertid före att det vore mera följdrik­ tigt och även ur skatteteknisk synpunkt lämpligare att stadgandet i kom­ munalskattelagen om skattebefrielse för folkpensionärer upphävdes. En­ ligt länsstyrelsens uppfattning skulle man härigenom — utan att i princip förändra folkpensionärernas rätt — uppnå en mera likformig tillämpning av reglerna om extra avdrag.

Departementschefen Såsom revisionen framhållit höjdes vid föregående års riksdag maximi­ beloppet för det särskilda avdraget för nedsatt skatteförmåga vid den kommunala taxeringen provisoriskt från 3 000 till 5 000 kronor i avvaktan på eu reformering av de kommunala ortsavdragen. Höjningen var erfor­ derlig för att på grund av de ökade levnadskostnaderna medge tillräckligt utrymme för skattebefrielse i ömmande fall. Någon motsvarande höjning gjordes inte av avdraget vid statsbeskattningen, eftersom ortsavdragen vid denna beskattning är betydligt högre än vid den kommunala beskattningen. Genomföres förslaget om en höjning av de kommunala ortsavdragen till i nivå med de statliga avdragen bör, på sätt revisionen föreslagit, det extra avdraget bestämmas till 3 000 kronor såväl vid kommunaltaxeringen som vid statstaxeringen. Jag tillstyrker alltså att maximibeloppet vid konimunaltaxeringen nedsättes till 3 000 kronor.

Enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen skall skatt­ skyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, i regel anses ha haft sådan nedsatt skatteförmåga, som omförmäles i andra stycket av samma moment. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall därför sådan skattskyldig medges extra avdrag för ömmande omständig­ heter. Genom hänvisning i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt gäller i huvudsak samma bestämmelser om extra avdrag vid taxeringen till statsskatt som enligt kommunalskattelagen. I sistnämnda lagrum hänvisas dock inte till 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen. Vissa remissinstanser har ifrågasatt huruvida de nu gällande bestämmel­ serna i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt ger möjlighet att vid den statliga beskattningen bevilja skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension, liknande av­

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957

drag för nedsatt skatteförmåga som vid den kommunala beskattningen. Med anledning härav får jag erinra att när stadgandena om skattebefrielse för folkpensionärer år 1948 infördes i kommunalskattelagen, folkpensions­ förmånerna uppgick till så låga belopp, att motsvarande föreskrifter som 1 kommunalskattelagen inte ansågs erforderliga vid den statliga beskatt­ ningen med hänsyn till de statliga ortsavdragens dåvarande storlek. Det framhölls emellertid i prop. 224/1948 att om särskilt bostadstillägg utgick, detta kunde medföra att folkpensionsförmånerna, om än till blott en mindre del, kunde bli föremål för beskattning. Behovet av en ändring i de för den statliga beskattningen gällande bestämmelserna ansågs dock obe­ tydligt, eftersom beskattningsnämnderna redan enligt dessa bestämmelser hade tillagts möjlighet att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga, en möjlighet som, framhölls det i propositionen, nämnderna givetvis borde begagna sig av, när så ansågs påkallat. Det nu anförda torde visa att redan från början avsikten varit att folk­ pensionärerna skulle befrias från skatt i samma utsträckning vid den stat­ liga beskattningen som vid den kommunala. För att undanröja förekom­ mande tveksamhet härutinnan anser jag det dock lämpligt att nyssnämnda bestämmelser i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomst­ skatt kompletteras med en hänvisning även till fjärde stycket av 50 § 2 mom. kommunalskattelagen.

B. Deklarationspliktsgränsen

Revisionen Revisionen framhåller att i taxerings- och beskattningshänseende ett direkt samband föreligger mellan å ena sidan ortsavdragens storlek och å andra sidan storleken av dels den inkomst, vid vilken deklarationsplikt, d. v. s. skyldighet att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna vederbörlig självdeklaration, inträder, och dels den taxerade inkomst, som föranleder att skattskyldig skall uppföras i inkomstlängd. Indirekt har orts­ avdragens storlek även betydelse i fråga om skyldighet att erlägga folkpen­ sionsavgift och sjukförsäkringsavgift samt beträffande storleken av den inkomst, vid vilken grundsjukpenning enligt sjukförsäkringslagen börjar att utgå. Revisionen anför vidare. Den av oss föreslagna höjningen av de kommunala ortsavdragen innebär, att lägsta ortsavdragsbelopp, som skall tillämpas vid taxeringen, kommer att uppgå till 1 760 kronor, motsvarande ortsavdrag för ensamstående skatt­ skyldig i ortsgrupp II. Med hänsyn till reglerna om den beskattningsbara inkomstens avjämning till närmast lägre hela hundratal kronor kommer emellertid en ensamstående skattskyldig i denna ortsgrupp — under förut­ sättning, att han varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret — att påföras beskattningsbar inkomst först då den taxerade inkomsten uppgår till ett belopp, som är 100 kronor större än ortsavdraget, eller 1 860 kronor.

Kungi. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 105

Revisionen förklarar med anledning härav att den finner naturligt, att om en ortsavdragshöjning genomföres i enlighet med dess förslag, deklarationspliktsgränsen bör höjas till 1 800 kronor. Därav skulle följa att i in­ komstlängderna endast skulle upptas sådana skattskyldiga, vilkas taxerade inkomster uppgår till minst detta belopp. Emellertid uppstår vid en dylik höjning av deklarationspliktsgränsen vissa problem beträffande folkpen­ sions- och sjukförsäkringsavgifterna. Genom att inkomstlängderna inte kommer att redovisa andra skattskyldiga än dem, vilkas till statlig inkomst­ skatt taxerade inkomster uppgår till minst 1 800 kronor, kommer personer, vilkas inkomster understiger detta belopp, att inte kunna påföras dylika avgifter. Vidare kan skyldigheten att tillhöra sjukpenningförsäkringen, vil­ ken skyldighet enligt sjukförsäkringslagen inträder vid en årsinkomst av 1 200 kronor, svårligen kontrolleras. Om gränsen för avgiftspliktens in­ träde skulle höjas till 1 800 kronors taxerad inkomst, skulle dessutom denna gräns komma att sammanfalla med den nedersta gränsen för försäkring för tilläggssjukpenning. Vilka konsekvenser detta kan medföra i fråga om sjuk­ försäkringens allmänna uppbyggnad och i fråga om kostnaderna för stats­ verket vid en förändrad avgiftspliktsgräns har emellertid undandragit sig revisionens bedömande. Revisionen erinrar att om den föreslagna kommunala ortsavdragsreformen genomföres vid 1957 års riksdag, en ändring av deklarationsplikts­ gränsen inte blir aktuell förrän tidigast vid 1959 års taxering. Revisionen anser det vara möjligt att dessförinnan utreda frågan om vilka åtgärder, som påkallas i folkpensionerings- och sjukförsäkringshänseende, om dekla­ rationspliktsgränsen skulle höjas till 1 800 kronor. Först när en sådan ut­ redning föreligger bör därför frågan om deklarationspliktsgränsen upptagas till prövning.

Remissyttrandena De remissinstanser, som uttalat sig i denna fråga, är i allmänhet överens med revisionen, att en höjning av deklarationspliktsgränsen bör anstå in­ till dess utredning verkställts angående vilka åtgärder, som påkallas i folk­ pensionerings- och sjukförsäkringshänseende av en dylik höjning. Pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten berör emellertid i sina yttran­ den vilka konsekvenser ortsavdragshöjningen kan beräknas få i ifråga­ varande hänseenden. Pensionsstyrelsen ställer sig sålunda tveksam gentemot att nu avgittspliktiga personer med inkomst mellan 1 200 och 1 800 kronor skulle be­ frias från skyldigheten att erlägga avgifter till folkpensioneringen. Ett inte ringa antal i arbetsför ålder, vilkas inkomst inte skulle föranleda taxering vid minst 1 800 kronors inkomst, intar enligt styrelsens mening en sådan ställning i jämförelse med många andra med högre taxerad inkomst, att

106 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1951

deras undantagande från avgiftsplikt skulle te sig föga rättvist. Styrelsen erinrar vidare att minimiavgiften vid en taxerad inkomst av 1 800 kronor skulle med nuvarande procentsats i regel komma att uppgå till 45 kronor och att det därför uppstår en »tröskel» med detta belopp mellan dem som har 1 800 kronors taxerad inkomst och dem som har lägre inkomst. Om avgiftsprocenten skulle höjas ytterligare, kan minimiavgiften bli så hög att den tvära övergången från avgiftsfrihet till avgiftsplikt framstår som skä­ ligen omotiverad. Styrelsen framhåller dessutom att den lägsta pensions­ avgiften för närvarande i regel är 30 kronor och att intet hindrar, att skat­ ten till stat och kommun för överåriga och andra inte avgiftspliktiga un­ derstiger detta belopp. Som skäl för att upphäva deldarationsplikten för och att inte taxera personer i avgiftspliktig ålder kan därför enligt styrel­ sens mening numera knappast åberopas, att pensionsavgiften i ifrågava­ rande inkomstlägen är alltför ringa för att motivera detta förfarande. Sty­ relsen anser vidare alt därest en höjning av pensionsavgiftsprocenten genom­ föres, varom förslag torde kunna förväntas av allmänna pensionsberedningen, sådana skäl för en ändring kommer att ytterligare försvagas. Sty­ relsen anser därför att en höjning av gränsen för skyldighet att erlägga folkpensionsavgift för närvarande inte bör vidtas. Riksför säkring sanstalt en anför. Enligt riksförsäkringsanstaltens mening framstår det såsom en uppen­ bar nackdel, att sjukkassorna vid en höjning av deklarationspliktsgränsen till 1 800 kronor komma att få minskade möjligheter till kontroll av med­ lems tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Detta förhållande synes dock i och för sig icke böra utgöra hinder för en dylik höjning, därest ur skatte­ teknisk synpunkt väsentliga skäl tala härför. Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål ur sjukförsäkringens syn­ punkt bör avgörande betydelse tillmätas möjligheten att utforma tillfreds­ ställande avgiftsbestämmelser och till dessa anknutna statsbidragsbestämmelser. Storleken av en sjukkassemedlems taxerade inkomst är av betydelse icke blott för hans skyldighet enligt 33 § andra och tredje styckena sjukförsäk­ ringslagen att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen och i förekommande fall för försäkringen för grundsjukpenning utan även för storleken av av­ giftsbeloppet. Enligt 3o § första stycket sjukförsäkringslagen må nämligen medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsför säkringen och för försäk­ ringen för grundsjukpenning icke överstiga två procent av hans taxerade inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser, varvid i fråga om medlem, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser å vardera maken skall anses belöpa hälften av makar­ nas sammanlagda taxerade inkomst. Med nyssnämnda regler äro förknippade två i sjukförsäkringslagen före­ skrivna former av statsbidrag till de allmänna sjukkassorna. Enligt 43 § utgår avgittslindringsbidrag med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift vid debitering av slutlig skatt nedsatts till följd av vad i 35 § första stycket stad­ gas. Enligt 44 § utgår avgiftsersättningsbidrag med 10 kronor för varje

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1957 107

medlem, som vid debitering av slutlig skatt icke påförts avgift för sjukvårdsförsäkringen till följd av vad i 33 § andra stycket stadgas. Till belysning av reglernas innebörd må följande anföras. Genomsnittsavgiften för samtliga kassor i landet uppgår för sjukvårdsförsäkring till 34 kronor och för försäkring för grundsjukpenning till 31 kronor. Om en medlem, tillhörande sjukpenningklass 1 i en kassa med sådana avgifter, har en taxerad inkomst å minst 3 250 kronor och icke är folkpensionär debiteras medlemmen båda dessa avgifter å tillhopa 65 kronor. Uppgår medlemmens taxerade inkomst till lägre belopp, dock till minst 1 200 kronor, debiteras medlemmen ett avgiftsbelopp, motsvarande två procent av den taxerade inkomsten, medan mellanskillnaden upp till 65 kronor utbetalas till kassan i form av avgiftslindringsbidrag. Är den taxerade inkomsten exakt 1 200 kronor, tillkommer kassan sålunda i av­ gift 24 kronor och i avgiftslindringsbidrag 41 kronor. Om slutligen med­ lemmens taxerade inkomst understiger 1 200 kronor, debiteras han icke någon avgift. Kassan erhåller i sistnämnda fall endast ett avgiftsersättningsbidrag å 10 kronor. En höjning av gränsen för avgiftsplikten från 1 200 kronor till 1 800 kronors taxerad inkomst skulle följaktligen för statsverkets del leda till en minskning av utgifterna för avgiftslindringsbidrag och en ökning av utgifterna för avgiftsersättningsbidrag, vilken ökning dock skulle väsent­ ligt understiga förenämnda utgiftsminskning, samt för sjukkassornas del medföra minskat statsbidrag och minskad avgiftsintäkt. Någon närmare beräkning av härav föranledda ändringar av statens utgifter och sjukkas­ sornas inkomster är icke möjlig att verkställa med ledning av för när­ varande tillgängligt material. En grov uppskattning synes dock giva vid handen, att statsbidragsutgifterna skulle minska med 3 å 4 miljoner kronor och att sjukkassornas inkomster skulle minska med 7 å 8 miljoner kronor, allt för år räknat. Någon höjning av avgiftspliktsgränsen till 1 800 kronor med bibehål­ lande av i övrigt oförändrade avgifts- och statsbidragsbestämmelser synes med hänsyn till det anförda icke böra ifrågakomma. Det synes emellertid kunna övervägas att vid en dylik höjning vidtaga även sådana ändringar i avgifts- och statsbidragsbestämmelserna, att några mera betydande ekonomiska konsekvenser för statsverket och för sjuk­ kassorna icke uppkomma. Sålunda synes kunna ifrågasättas att höja avgiftsersättningsbidraget och att slopa den regel, som innebär befrielse för sjukpenningförsäkrad medlem med taxerad inkomst under visst belopp från skyldighet att erlägga avgift för försäkringen för grundsjukpenning. Därest sjukpenningförsäkrad medlem alltid ålägges att betala avgift för grundsjukpenning om än med reducerat belopp, torde risken minska för att medlemmar genom felaktiga uppgifter eller underlåtenhet att anmäla inkomständring förskaffa sig en sjukpenningförsäkring, vartill de ej äro berättigade. Riksförsäkringsanstalten anser sig emellertid icke för närvarande kunna taga närmare ställning till föreliggande spörsmål. Ehuru den allmänna sjukförsäkringen varit i kraft i två år, har nämligen någon mera ingående kännedom om utfallet av avgiftsbestämmelserna och de därmed samman­ hängande statsbidragsbestämmelserna ännu icke kunnat vinnas. Avgif­ terna för år 1955, det första verksamhetsåret, ha upptagits såsom slutlig skatt enligl 1956 års taxering. Det åligger lokal skattemyndighet att före

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 195i

taxeringsårets utgång lämna riksförsäkringsanstalten vissa i 10 a § 3 mom. tillämpningskungörelsen till uppbördsförordningen närmare angivna upp­ gifter angående avgiftsdebiteringen. Ett stort antal lokala skattemyndig­ heter ha ännu icke inkommit med sådana uppgifter. I betänkandet uttalas, att en ändring av deklarationspliktsgränsen icke blir aktuell förrän tidigast vid 1959 års taxering och att det därför bör vara möjligt att dessförinnan utreda vilka åtgärder, som påkallas i bl. a. sjukförsäkringshänseende, om deklarationspliktsgränsen höjes på tidigare an­ givet sätt. Riksförsäkringsanstalten har intet att erinra mot att en sådan utredning kommer till stånd i fråga om avgifts- och statsbidragsbestämmelserna. Resultatet av en sådan utredning synes emellertid böra redovisas i så god tid, att ett eventuellt förslag om ändring av sjukförsäkringslagen kan föreläggas 1958 års riksdag, därest en ändring av deklarationsplikts­ gränsen ifrågasättes redan fr. o. m. 1959 års taxering. Riksförsäkringsanstalten vill slutligen framhålla, att anstalten icke anser frågan om höjning av deklarationspliktsgränsen böra ge anledning till en omprövning av den obligatoriska sjukpenningförsäkringens konstruktion, exempelvis genom en höjning av den i 7 § första stycket sjukförsäkrings­ lagen angivna inkomstgränsen från 1 200 kronor till 1 800 kronor. En sådan ändring skulle få vittgående konsekvenser, icke minst i statsfinansiellt hän­ seende, och berör icke blott sjukförsäkringslagen utan även yrkesskadeför­ säkringslagen och militärersättningsförordningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att man redan i samband med genom­ förandet av ortsavdragsreformen bör taga ställning till deklarationsplikts­ gränsen, och tillstyrker att gränsen höjes till 1 800 kronor. Länsstyrelsen i Gotlands län ställer sig däremot tveksam till en höjning. Enligt länsstyrel­ sens mening skulle detta medföra olägenheter för beskattningsnämnderna därigenom att kontrollmöjligheterna skulle försvåras och ett omfattande anmaningsförfarande skulle bli påkallat, vilket knappast skulle minska be­ sväret för allmänheten. Statens organisationsnämnd framhåller vikten av att den möjlighet till arbetsbesparingar, som en höjning av deklarationspliktsgränsen skulle med­ föra, till fullo utnyttjas. Föreningen Sveriges kronokamrerare erinrar slutligen att en ändring i fråga om folkpensions- och sjukförsäkringsavgifterna, som påkallas därav att deklarationspliktsgränsen skulle höjas från och med 1959 års taxe­ ring, återverkar på den preliminära beskattningen och därför får betydelse redan under år 1958.

Departementschefen En ändring av deklarationspliktsgränsen kan, såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen, få betydande konsekvenser i folkpensioneringsoch sjukförsäkringshänseende. Jag är därför inte beredd att nu förorda nå­ gon ändring. Enligt vad jag under hand inhämtat kommer inom social­ departementet en utredning att verkställas rörande de åtgärder, som blir

Kungl. Mcij:ts proposition nr 97 år 1957 109

erforderliga i folkpensionerings- och sjukförsäkringshänseende vid en höj­ ning av deklarationspliktsgränsen. Så snart denna utredning föreligger torde frågan om denna gräns få upptagas till prövning.

C. De skatteunderlagsgraderade statsbidragen

Revisionen Revisionen erinrar att den minskning av de kommunala skatteunderlagen, som höjda ortsavdrag medför, självfallet kommer att inverka på så­ dana statsbidrag till speciella kommunala ändamål, där bidragens storlek är direkt beroende av skatteunderlaget i vederbörande kommun. I följande statsbidragsförfattningar är statsbidraget skatteunderlagsgraderat, nämligen kungörelsen den 31 december 1945 (nr 882) angående statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet; kungörelsen den 28 juni 1946 (nr 553) angående statsbidrag till anord­ nande av skolmåltider; kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 411) angående statsbidrag till vissa plankostnader; kungörelsen den 27 maj 1949 (nr 278) angående vissa statliga och stats­ understödda åtgärder vid arbetslöshet; kungörelsen den 13 februari 1953 (nr 40) angående statsbidrag till vattenoch avloppsanläggningar med därtill hörande föreskrifter i Kungl. brev samma dag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med vissa närmare grun­ der för beräkning av statsbidraget; kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 339) om statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem; samt kungörelsen den 15 juni 1956 (nr 383) angående statsbidrag till bygg­ nadsarbeten för vissa högre skolor. Ett speciellt statsbidrag, som av naturliga skäl är skatteunderlagsgraderat, är det s. k. skaltelindringsbidraget åt synnerligt skattetyngda kommuner, som utgår jämlikt förordningen den 18 maj 1951 (nr 278). Vissa kommunala bidrag till statliga utgifter är även skatteunderlags­ graderade. Så är fallet med de bidrag, som utgår enligt lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen, lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn och lagen samma dag (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn. I samtliga av de angivna författningarna bestämmes bidraget efter en viss bidragsskala, som på ett eller annat sätt är anknuten till skattekraften i vederbörande kommun. Revisionen framhåller att vid oförändrade bidragsskalor minskningen

Ilo Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

av det kommunala skatteunderlaget medför ökade statsbidrag till kom­ munerna och minskade kommunala bidrag till staten. Om man vill för­ hindra dylika verkningar av ortsavdragsreformen, måste särskilda åtgärder vidtas. Därest man utformar kompensationen till kommunerna i anledning av denna reform såsom ett av staten under en följd av år tillskjutet skatte­ underlag samt låter de speciella statsbidragen respektive kommunbidragen bygga på summan av det skatteunderlag, som föreligger enligt vederbö­ rande års taxering, och det skatteunderlag, som staten skall tillskjuta, upp­ når man enligt revisionens mening i princip samma effekt i fråga om statsoch kommunbidragen som om ortsavdragshöjningen inte hade ägt rum. Man skulle sålunda, säger revisionen, inte behöva ändra bidragsskalorna i de olika statsbidragsförfattningarna utan det vore tillräckligt om man medde­ lade en särskild föreskrift att vid beräknandet av skatteunderlag eller skat­ tekraft enligt någon av de nämnda bidragsförfattningarna till det skatteun­ derlag, som föreligger på grund av vederbörande års taxering, skall läggas det skatteunderlag, som staten på grund av ortsavdragsreformen tillskjuter. Revisionen framhåller emellertid att detta relativt enkla sätt att lösa frå­ gan om ortsavdragsreformens inverkan på de skatteunderlagsgraderade bi­ dragen kompliceras därav att i det tillskjutna skatteunderlaget ingår den nu utgående, till skatteunderlag omvandlade provisoriska skatteersättningen. Den del av det tillskjutna skatteunderlaget, som denna ersättning represen­ terar, motsvaras nämligen inte av något skatteunderlagsbortfall för kom­ munerna i anledning av den nu aktuella ortsavdragsreformen. Konsekven­ sen av att den provisoriska skatteersättningen ingår i det skatteunderlag, vartill hänsyn skulle tagas vid beräknandet av de speciella stats- och kom­ munbidragen, blir, säger revisionen, den att statsbidragen kommer att minska och kommunbidragen att öka i förhållande till vad som nu gäller. Dessa verkningar får emellertid enligt revisionens mening ringa ekonomisk räckvidd och kommer endast att obetydligt påverka de kommunala utdebite­ ringarna. Revisionen anser därför att frågan om ortsavdragsreformens inverkan på de speciella skatteunderlagsgraderade statsbidragen i princip bör lösas på nyss angivet sätt. Å andra sidan framhåller revisionen att de skatte­ underlagsgraderade bidragen påverkas först år 1960. Det bör enligt revi­ sionens mening därför vara möjligt att före detta år närmare undersöka om man genom en mindre jämkning av bidragsskalorna eller på annat sätt kan undvika de nyss antydda konsekvenserna av det av revisionen för­ ordade statsbidragssystemet.

Remissyttrandena Frågan om ortsavdragshöj ningens inverkan på de skatteunderlagsgrade­ rade statsbidragen har endast berörts av allmänna statsbidragsutredningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 in

Utredningen erinrar därvid, alt utredningen i sitt den 3 december 1956 av­ givna betänkande om förenklad statsbidragsgivning till primärkommuner­ nas kapitalutgifter föreslagit, att i de fall skatteunderlagsdifferentiering skall förekomma vid anläggningsbidrag differentieringen skall ske enligt en viss formel. Denna formel innebär, framhåller utredningen, att sådana ändringar i de enskilda kommunernas skatteunderlag, vilka sammanhänger med en allmän förskjutning av det genomsnittliga skatteunderlaget i riket, inte medför ändring av statsbidragsprocenten. Även om det nya statsbidra­ get i anledning av ortsavdragsreformen icke skulle komma att utformas såsom ett tillskjutet skatteunderlag, skulle den nämnda formeln kunna tillämpas oförändrad.

Departementschefen Vad revisionen föreslagit i fråga om de skatteunderlagsgraderade stats­ bidragen och de kommunala bidragen till folkpensioneringskostnaderna m. m. finner jag mig i princip kunna godtaga. De erforderliga författningsföreskrifterna torde få utfärdas i administrativ ordning. Revisionen har ifrågasatt huruvida inte den provisoriska skatteersättningens omvandling till skatteunderlag bör föranleda viss justering av bidragsskalor m. in. i fråga om de skatteunderlagsgraderade bidragen. Vad först angår eventuella ändringar i grunderna för det allmänna skattelindringsbidraget torde frågan härom få upptagas till övervägande vid den av mig tidigare omnämnda utredningen rörande den kommunala skatteutjämningen. Beträffande övriga skatteunderlagsgraderade statsbidrag och kom­ munala bidrag torde desamma komma att påverkas i så ringa grad att nå­ gon justering inte torde vara behövlig.

D. Förslagen till författningsändringar

Förslaget till ändringar i kommunalskattelagen 48 §. Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter ändring av bestämmelserna i 2 mom. tredje stycket om ortsavdrag för skattskyldig, vilken haft husförestån­ darinna hos sig anställd. Samtidigt föreslår länsstyrelsen att samma änd­ ring sker av stadgandena i 8 § 1 mom. tredje stycket förordningen om statlig inkomstskatt. Länsstyrelsen anför. Enligt dessa bestämmelsers nu gällande lydelse äger skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, därest han varit ogift och haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, rätt att åtnjuta ortsavdrag med belopp, som mot­ svarar vad som skolat åtnjutas av gift skattskyldig. Med ogift skattskyldig skall i nu förevarande hänseende likställas skattskyldig, som under be­ skattningsåret varit änkling, änka eller frånskild. Ortsavdrag såsom för

112 Kungl. Mcij:ts proposition nr 97 år 1957

gift skattskyldig kan däremot icke beviljas sådan skattskyldig, som under beskattningsåret väl varit gift men icke sammanlevat med andre maken, oaktat den skattskyldige haft husföreståndarinna hos sig anställd och till­ lika haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag före­ legat. Länsstyrelsen kan för sin del icke finna något sakligt skäl för att sådan skattskyldig, i vad gäller rätten till ortsavdrag, skall behandlas annorlunda än ogift skattskyldig och får förty hemställa, att sådan änd­ ring måtte vidtagas av de förenämnda bestämmelserna, att ortsavdrag såsom för gift skattskyldig må tillkomma jämväl gift med andre maken icke sammanlevande skattskyldig, som haft husföreståndarinna och hem­ mavarande barn för vilka rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

Anvisningar till 62 §. Riksskattenämnden och överståthållarämbetet framhåller att eftertaxeringsbestämmelserna numera överförts från inkomst- och förmögenhetsskatteförfattningarna till taxeringsförordningen. Ifrågavarande anvisning bör därför knappast längre upptas i kommunalskattelagen. Innehållet i anvisningen är därjämte tämligen självklart och densamma torde därför kunna helt uteslutas.

Departementschefen De av länsstyrelsen i Örebro län ifrågasatta ändringarna av bestämmel­ serna om ortsavdrag för skattskyldig, vilken haft husföreståndarinna hos sig anställd, är jag inte beredd att nu taga ställning till. Frågan berör näm­ ligen spörsmålet när äkta makar, som levt åtskilda utan att rättslig sepa­ ration förelegat, skall samtaxeras eller särtaxeras. Denna fråga torde få övervägas i annat sammanhang. Anvisningarna till 62 § kommunalskattelagen har i prop. nr 29 till inne­ varande års riksdag föreslagits skola upphöra att gälla från och med den 1 januari 1958. Sedan riksdagen numera bifallit detta förslag är den av re­ visionen föreslagna ändringen i dessa anvisningar inte längre aktuell.

IX. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 septem­ ber 1928 (nr 370), 2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. för­ ordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 113

3) lag med särskilda bestämmelser om kommuns, lands­ tingskommuns och annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958 — 1965, dels, med godkännande av i det föregående angivna all­ männa grunder för statsbidrag till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen, bemyndiga Kungl. Maj :t att ut­ färda föreskrifter i ämnet, dels godkänna vad i det föregående förordats beträffande vissa skatteunderlagsgraderade statsbidrag för speciella än­ damål och vissa kommunala bidrag till statliga utgifter samt bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda härför erforderliga föreskrifter, dels ock under sjunde huvudtiteln å riksstaten för bud­ getåret 1957/58 till Skatteersättning till kommunerna, m. m. anvisa ett förslagsanslag av 295 000 000 kronor. Med bifall till denna av statsrådets övriga le­ damöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposi­ tion av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Bengt Resare

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 97

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Bihang 1

Kommunalskatterevisionens förslag

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 inom. och 50 § 2 mom. kommunalskatte­ lagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 50 § punkterna 1. och 2. samt 62 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

48 §. 2 mom. Skattskyldig fysisk------------ nedan sägs. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i ortsgrupp V 4 000 kronor. Skattskyldig, som-------------stycke sägs. Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med undra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföre­ gående stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skatt­ skyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 520 kronor, i ortsgrupp II 2 640 kronor, i ortsgrupp III 2 760 kronor, i ortsgrupp IV 2 880 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket allmänt barnbidrag utgått men vilket icke stått under hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis under­ hållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den skattskyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden om barnet. Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs (ensam­ stående) äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med följande belopp, näm­ ligen i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

1 Senaste lydelse av 48 § 2 mom. se 1950:252; av 50 § 2 mom. och punkterna 1. och 2. av anvisningarna till 50 § se 1956:88 samt av anvisningarna till 62 § se 1955:122.

Knngl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 115

50 §. 2 mom. För fysisk-------------kronor, bortfaller. Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålder­ dom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig om­ ständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor. Om skattskyldigs-------------ovan sägs. Skattskyldig, vars------------- stycket förmäles. Vad härefter-------------beskattningsbar inkomst.

Anvisningar till 50 §. 1. Den skattskyldiges — -------- inkomsten åtnjutits. Den myndighet-------------särskilda fallet. Normalbeloppen för-------- — förvärvskällan tjänst. Vid bestämning-------------i inkomsten. Fråga om-------- --—• förmåners värde. Har den------------därtill föranleda. Har den-------- —- skattemyndighetens beslut. Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom be­ räknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhål­ lande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för ned­ satt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, dock högst 3 000 kronor, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar inkomst. År inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, dock högst 3 000 kro­ nor, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum. Nedsatt arbetsförmåga------------ normal arbetsinkomst. 2. Därest skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av vad han i form av folkpension eller i 50 § omförmält änke- eller änklingsbidrag uppburit, bör den taxerade inkomsten regelmässigt minskas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kro­ nor. Om den skattskyldige mot låg avgift vistats å sjukhus eller annan anstalt eller om hans levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet, bör det belopp, varmed den taxerade inkomsten enligt vad nyss sagts må minskas, jämkas med hänsyn härtill. Om skattskyldig------------- nedsatt skatteförmåga. Därest folkpensionen------------- därtill föranleda.

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

till 62 §. Till ledning — — — följande exempel. En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år 1959 för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 2 000 kronor. Hans beskattningsbara inkomst blir då med tillämpning av bestämmelserna i 48 och 50 §§ 200 kronor. År 1960 upptäckes, att deklarationen varit fel­ aktig, i det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av 2 800 kronor. Den beskattningsbara inkomsten hade alltså med tillämp­ ning av nyssnämnda lagrum år 1959 rätteligen bort vara 1 000 kronor, och till eftertaxering år 1960 skall upptagas ett belopp av 1 000 — 200 = 800 kronor. Detta belopp upptages — utan sammanblandning med den beskattningsbara inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas — i 1960 års taxeringslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om efter­ taxering för år 1958 eller tidigare år.

Kuncjl. Maj. ts proposition nr 97 år 1957 117

Förslag

till

Lag .

med särskilda bestämmelser om kommuns och annan kommunal samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att kommuns eller annan kommunal samfällighets medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster, täckas genom utdebitering i förhållande till de skattekronor och skatteören, vilka enligt bestämmelserna i kommunal­ skattelagen vid senaste taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat för åren 1958—1965 följande särskilda bestämmelser gälla. Den utdebitering, som skall verkställas för att täcka medelsbehovet för åren 1958—1965, skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid närmast föregående års taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten skatt­ skyldiga, med tillägg av det antal skattekronor som staten för åren 1958— 1965 tillskjuter enligt bestämmelserna i kungörelsen den —-------- angå­ ende skatteersättning i anledning av 1957 års kommunala ortsavdragsreform. I fråga om utdebiteringen för åren 1958 och 1959 skall dock gälla, att utdebiteringen skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som beräknas skola hava påförts de skattskyldiga vid 1957 respektive 1958 års taxeringar, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag, vilka genom lagen den -—- — -— om ändring i kommunalskattelagen fastställts att gälla från och med 1959 års taxering, med tillägg av det antal skattekronor som staten enligt bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse tillskjuter för år 1958 respektive 1959. Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Bihang 2

Tabeller belysande de individuella verkningarna av en höjning av de kommunala ortsavdragen till i paritet med de statliga avdragen

Beräkningsgrunder Vid skatteuträkningen har den angivna årsinkomsten minskats — för­ utom med ortsavdrag och avdrag för kommunala utskylder — med 450 kronor för gift skattskyldig samt med 300 kronor för övriga skattskyldiga. Nämnda belopp avser att schablonmässigt täcka kostnader för intäkternas förvärvande, andra allmänna avdrag än för kommunala utskylder samt avjämningen av beskattningsbar inkomst till helt hundratal kronor. Skatt åren 1956 och 1957 avser den på inkomståret 1956 respektive 1957 belöpande skatten (preliminär skatt för åren 1956 och 1957). Vid uträk­ ningen av den kommunala inkomstskatten har alltså ortsavdragen enligt gällande grunder tillämpats och den kommunala utdebiteringen har som regel antagits vara 12 kronor per skattekrona. Den statliga inkomstskatten har för år 1956 uträknats efter de grunder, som gäller t. o. in. 1957 års taxe­ ring, med uttagningsprocenten 110, medan skatten för år 1957 uträknats med tillämpning av de vid 1956 års riksdag antagna nya skatteskalorna med uttagningsprocenten 100. Beträffande gift skattskgldig har inkomsten förutsatts vara intjänad av mannen ensam. Med total skatt avses kommunal och statlig inkomstskatt. Beräkningarna bygger på den förutsättningen att den kommunala utde­ biteringen kan hållas oförändrad.

Tab. 1. Minskning av total skatt genom höjning av de kommunala ortsavdragen enligt alt. D. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III

Skatteminskning i kronor Skatteminskning i procent Års­ inkomst Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona kr 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00 18,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00 18,00 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

3 000 57 71 85 99 114 128 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 4 000 137 171 205 239 274 308 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 5 000 130 163 196 230 262 295 45,1 48,5 51,0 53,1 54,5 55,7 6 000 131 163 197 229 262 295 27,9 30,5 32,8 34,3 35,7 36,9

8 000 130 163 197 230 262 294 15,6 17,5 19,0 20,2 21,2 21,9 10 000 130 163 196 230 262 295 10,9 12,2 13,4 14,3 15,0 15,7 12 000 131 163 197 229 262 295 8,4 9,4 10,4 11,0 11,7 12,2 15 000 121 151 184 214 244 275 5,5 6,2 7,0 7,5 8,0 8,4 18 000 107 132 163 205 232 261 3,5 4,0 4,6 5,4 5,8 6,1

20 000 106 132 162 189 214 242 2,9 3,3 3,8 4,2 4,5 4,8 25 000 100 125 152 180 202 229 1,8 2,2 2,5 2,8 3,0 3,2 30 000 91 113 140 164 184 209 1,2 1,4 1,7 1,9 2,1 2,3 50 000 75 93 115 150 166 189 0,4 0,5 0,6 0,8 0,9 1,0 100 000 66 82 103 122 133 153 0,1 0,2 0,2 0,3 0,3 0,3

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957 119

Tab. 2. Minskning av total skatt genom höjning av de kommunala ortsavdragen enligt alt. D. Ensam skattskyldig med barn. Ortsgrupp III

Skatteminskning i kronor Skatteminskning i procent Års­ inkomst Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona kr 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00 18,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00 18,00 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

2 000 33 41 49 57 66 74 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 3 000 113 141 169 197 226 254 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 4 000 104 131 157 183 209 235 38,0 41,3 43,6 45,4 46,9 48,1 5 000 105 131 157 183 210 235 23,0 25,4 27,2 28,7 30,0 31,0 6 000 105 131 157 183 209 235 16,5 18,3 19,8 21,0 22,0 22,8

8 000 97 121 147 171 201 233 9,5 10,7 11,9 12,7 13,8 14,8 10 000 91 114 142 171 195 219 6,0 6,9 8,0 8,9 9,5 10,0 12 000 88 113 139 161 183 205 4,2 5,1 5,8 6,3 6,7 7,1 15 000 85 105 128 149 175 198 2,8 3,3 3,7 4,1 4,6 4,9 18 000 79 99 121 141 159 179 1,9 2,3 2,7 2,9 3,2 3,4

79 99 122 141 159 178 1,6 1,9 2,3 2,5 2,7 2,9 20 000 69 93 115 133 149 168 1,0 1,3 1,5 1,7 1,8 2,0 25 000 30 000 69 86 106 123 138 154 0,8 0,9 1,1 1,2 1,3 1,4 59 73 93 107 128 144 0,3 0,4 0,5 0,5 0,6 0,7 50 000 100 000 53 66 84 97 107 119 0,1 0,1 0,2 0,2 0,2 0,2

Tab. 3. Minskning av total skatt genom höjning av de kommunala ortsavdragen enligt alt. D. Ensamstående skattskyldig. Ortsgrupp III

Skatteminskning i kronor Skatteminskning i procent Års­ inkomst Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona kr 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00 18,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00 18,00 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

2 000 33 41 49 57 66 74 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 3 000 38 48 60 69 78 88 19,6 21,9 24,5 25,6 26,4 27,5 4 000 39 48 60 68 78 88 10,4 11,5 13,0 13,5 14,2 14,9 39 48 59 68 78 88 7,0 7,8 8,7 9,2 9,8 10,2 5 000 39 48 59 68 78 88 5,3 5,9 6,6 7,0 7,4 7,8 6 000

8 000 36 45 56 63 73 82 3,0 3,5 4,0 4,2 4,5 4,8 42 53 60 68 77 1,9 2,3 2,7 2,8 3,0 3,3 10 000 33 32 40 51 57 65 75 1,4 1,6 1,9 2,1 2,2 2,4 12 000 15 000 30 38 49 54 63 71 0,9 1,1 1,3 1,4 1,5 1,7 18 000 28 36 47 51 60 67 0,6 0,8 1,0 1,0 1,1 1,2

26 34 47 52 59 67 0,5 0,6 0,8 0,9 1,0 1,0 20 000 24 30 41 48 56 63 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,7 25 000 24 30 41 44 51 58 0,3 0,3 0,4 0,4 0,5 0,5 30 000 19 26 36 38 44 54 0,1 0,1 0,2 0,2 0,2 0,2 50 000 100 000 17 22 34 34 39 45 0,0 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1

120 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1957

Tab. 4. Sammanlagd skatteminskning på grund av de år 1956 antagna nya statliga inkomstskatteskalorna och en höjning av de kommunala ortsavdragen enligt alt. D

Ortsgrupp III. Kommunal utdebitering 12 kr.

Gift Ensamstående Årsinkomst Total skat Total skat Total skatt efter en re- Skatteminskning Total skatt efter en re- Skatteminskning år 1956 orm e år 1956 form enligt

40 000 13 233 12 635 598 4,5 15 548 15 132 416 2,7 50 000 18 312 17 637 675 3,7 20 904 20 377 527 2,5 60 000 23 868 23 061 807 3,4 26 557 25 889 668 2,5

80 000 35 340 34 314 1 026 2,9 38 234 37 338 896 2,3 100 000 47 420 46 218 1 202 2,5 50 314 49 242 1 072 2,1 200 000 112 784 110 698 2 086 1.8 115 869 113 914 1 955 1,7 300 000 181 984 179 898 2 086 1.1 185 069 183114 1 955 1,1 400 000 251 184 249 098 2 086 0,8 254 269 252 314 1 955 0,8

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 57 702688