('med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst en\xad ligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 1

Nr 175

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst en­ ligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.; given Stockholm den 13 november 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, 2) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m., 3) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension, m. m., 4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623), 5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272), 6) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469), 7) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, 8) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp, 9) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken, 10) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, 11) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 12) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förord­ ningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och 13) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift, 1 —-Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande administrationen av försäk­ ringen för allmän tilläggspension under det inledande skedet, då förvalt­ ningsuppgifterna främst består i beräkning av pensionsgrundande inkomst, registrering av sådan inkomst och pensionspoäng samt beräkning och upp­ börd av avgifter. Vidare föreslås vissa kompletterande regler för beräk­ ningen av pensionsgrundande inkomst och avgifter. Beräkning av pensionsgrundande inkomst föreslås skola utföras av de lokala skattemyndigheterna, dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, och i Stockholm av överståthållarämbetet. Beräkningen verkställes med ledning av taxeringsmaterialet. Beträffande de regler, som skall tillämpas vid beräk­ ningen av pensionsgrundande inkomst, föreslås bl. a., att avdrag på den för­ säkrades lön för sådana premier, som avser tjänstepensionering vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen, inte skall minska den pensions­ grundande inkomsten. Registrering av pensionsgrundande inkomst samt uträkning och regist­ rering av pensionspoäng föreslås skola ske hos de allmänna centralsjuk­ kassorna. Debitering och uppbörd av arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensione­ ringen samordnas med debiteringen och uppbörden av arbetsgivarnas avgif­ ter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten samt deras bidrag till sjukförsäkringen och moderskapshjälpen. Arbetsgivarna skall årligen lämna särskilda uppgifter för fastställande av underlaget för avgiftsberäkningen. I samband därmed bortfaller viss nuvarande uppgiftsskyldighet. Riksförsäkringsanstalten beräknar avgifterna och bidragen. Upp­ börden sker genom riksförsäkringsanstalten, om summan av avgifterna och bidragen överstiger 1 000 kr., och eljest i samband med de allmänna skat­ terna. De försäkrades egna avgifter uträknas av de lokala skattemyndigheterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 3

och överståthållarämbetet i samband med beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Uppbörden sker i samband med de allmänna skatterna. I propositionen föreslås därjämte en rad författningsändringar i anledning av förslagen rörande tilläggspensioneringens administration m. m. Därvid märkes bl. a. att avgifterna till tilläggspensioneringen skall vara avdrags­ gilla i skattehänseende.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Förordning

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension

Härigenom förordnas som följer.

1 §• För här i riket bosatt försäkrad skall pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension bestämmas av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest han icke haft att erlägga sjömansskatt. Vad nu sagts om lokal skattemyn­ dighet skall i Stockholm avse överståthållarämbetet. För annan försäkrad än som i första stycket sägs skall den pensionsgrun­ dande inkomsten bestämmas av överståthållarämbetet.

2 §•

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan in­ komst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxe­ ring till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäller inkomst för vilken den för­ säkrade haft att erlägga sjömansskatt, med ledning av redares kontroll­ uppgift enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten taxeringsförordningen. Vid taxeringsändring eller eftertaxering skall dock verkställd beräkning av pen­ sionsgrundande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst fem­ hundra kronor. 3 §. Inkomst av anställning, för vilken utomlands bosatt försäkrad icke är skattskyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst ef­ ter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt 1 § har att bestämma den försäkrades pensionsgrundande inkomst. I upp­ giften skall angivas den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form av kost eller bostad. Ett exem-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 o

plar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade. Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt förord­ ningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i nämnda förordning. 4 §• Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om försäkring för allmän tilläggspension, gälla följande. Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad till arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad riksförsäkringsanstalten föreskriver. Vad nyss sagts skall jämväl äga tillämpning beträffande förmån av kost eller bostad, som för­ säkrad åtnjutit under bosättning utomlands. Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, därest kostna­ derna minskade med erhållen kostnadsersättning uppgå till minst fem­ hundra kronor. Riksförsäkringsanstalten äger meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt förordningen om statlig inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse. Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete skall från inkomst av rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsåret. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande under­ skott å sådan jordbruksfastighet, som brukats av den försäkrade.

5 §. Efter anmaning av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, överståthållarämbetet eller lokal skattemyndighet åligger det försäkrad och hans arbetsgivare att i den omfattning och inom den tid, som i anmaningen angi­ vits, meddela de upplysningar, som finnas erforderliga för beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.

6 §.

Förekommer anledning att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänföra belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör in­ komst av anställning, till inkomst av annat förvärvsarbete eller att eljest hänföra visst belopp till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall, där hinder ej möter, den försäkrade beredas tillfälle att yttra sig. Dock vare detta ej nödigt i fråga om misskrivning eller annat uppenbart förbise­ ende eller då eljest yttrande av den försäkrade uppenbarligen icke är erfor­ derligt för frågans bedömande.

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

7 §■ Uppmärksammas att pensionsgrundande inkomst blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart förbiseende eller ovetskap om förhållande som påverkar beräkningen av den pensionsgrun­ dande inkomsten, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig, beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av av­ giftsunderlag enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. belopp, som ingår i in­ komst av anställning, ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderlaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av sjätte året efter det år, som inkomsten avser. Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för för­ säkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas, undanröjas.

8 §•

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör in­ komst av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hän­ förts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hän­ förts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne un­ derrättas om avvikelsen och skälen härför. Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad, vilken icke avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om den beräknade pensionsgrundande inkomsten. Pensionsgrundande inkomst som överståthållarämbetet eller lokal skatte­ myndighet bestämt senast den 20 november under taxeringsåret skall, därest debetsedel å slutlig skatt utfärdas för den försäkrade, angivas å debetsedeln. Har pensionsgrundande inkomst bestämts efter nämnda tidpunkt, skall underrättelse härom sändas till den försäkrade. Har verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändrats, skall un­ derrättelse om ändringen och skälen härför sändas till den försäkrade. Underrättelse enligt första, andra eller fjärde stycket skall innehålla upp­ lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.

9 §• Underrättelse, som avses i 8 § första stycket, skall översändas i rekom­ menderat brev. Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket sägs, skall över­ sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer försän­ delsen såsom obeställbar och förekommer anledning antaga att vederbö­ rande kan anträffas, skall underrättelsen delgivas honom i den ordning 54 § taxeringsförordningen stadgar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 7

10 §.

Handling, som upprättats för beräkning av pensionsgrundande inkomst eller som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förord­ ning, må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och för sin befattning bör erhålla del därav. Ledamot av taxeringsnämnd eller prövningsnämnd må taga del av handling som nyss sagts. Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning åligger honom jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller hand­ ling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upp­ rättats vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom hand­ ling, som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt. Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

11 §■ Över sådant beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst, varom den försäkrade erhållit i 8 § första eller andra stycket angiven un­ derrättelse senast den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras hos riksförsäkringsanstalten senast den 31 oktober under nämnda år. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han er­ hållit underrättelsen efter den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i 8 § tredje stycket sägs, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel eller underrättelse. Över beslut, varigenom överståthållarämbetet eller lokal skattemyndighet ändrat verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst, må besvär anföras hos riksförsäkringsanstalten inom en månad efter det den försäk­ rade erhållit del av beslutet. Besvär skola ingivas eller insändas till den myndighet vars beslut över­ klagas. Nämnda myndighet har att med eget yttrande översända handling­ arna i målet till riksförsäkringsanstalten. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till riksförsäkringsanstalten må dock ej utgöra hinder för besvärens prövning. Klagan över riksförsäkringsanstaltens beslut enligt denna förordning föres hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet inom en månad efter det klaganden erhållit del av beslutet. Över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras. Riksförsäkringsanstaltens, överståthållarämbetets och lokal skattemyndig­ hets beslut lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

12 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndi­ gande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

f,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 9

Förslag

till

Förordning

angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Om arbetsgivares avgifter

Inledande stadganden

1 §•

Angående debitering och uppbörd av avgift från arbetsgivare enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen om yrkes­ skadeförsäkring jämte tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag och avgifts­ tillägg jämlikt 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. skall gälla vad nedan stadgas. Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsanstal­ ten enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning anstalten bestämmer.

2 §•

I denna förordning förstås med arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter och bidrag enligt 1 § första stycket; avgiftsunderlag: belopp varå avgift eller bidrag, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren; utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas. Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till försäkringen för allmän tilläggspension skall med lön enligt denna förordning förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 5 § andra stycket lagen om försäkring för all­ män tilläggspension anses såsom inkomst av anställning.

Avgiftsunderlag och uppgiftsskyldighet m. m. 3 §• Avgiftsunderlag bestämmes av riksförsäkringsanstalten och angives i hela hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

Avlider arbetsgivare, skall för det utgiftsår, då dödsfallet inträffade, av­ giftsunderlag bestämmas för dödsboet efter honom och avse både lön, som den avlidne utgivit, och lön, som utgivits av dödsboet.

4 §• Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av de i 1 § angivna lagarna samt förordningen angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m. gälla föl­ jande. Jämväl såvitt gäller avgiftsunderlag för avgift enligt lagen om yrkes­ skadeförsäkring skall, där fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, bortses från arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året icke uppgått till trehundra kronor, så ock från annan naturaförmån än kost eller bostad. Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas efter regler, som fastställas av riksförsäkringsanstalten. Vad angår dylika förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner till ombordanställt manskap som erlagt sjö­ mansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst. Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i an­ ställningen, må göras i den mån riksförsäkringsanstalten så medgiver. Så­ dant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

5 §• Arbetsgivare, som under ett år utgivit lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst trehundra kronor, är skyldig att nästfoljande år utan anmaning lämna uppgift ( arbetsgivaruppgift ) till ledning för beräk­ ning av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfat­ tas å blankett enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsanstalten. Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett exemplar av de kon­ trolluppgifter, vilka han enligt 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde punkten taxeringsförordningen har att avlämna för inkomsttaxeringen, ävensom av uppgift som avses i 3 § förordningen angående beräkning av pensionsgrun­ dande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension. Be­ frielse från nämnda skyldighet må medgivas av riksförsäkringsanstalten eller, efter Konungens bemyndigande, av myndighet som anstalten be­ stämmer. Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen även­ som hos riksförsäkringsanstalten och sjömansskattekontoret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 11

6 §. Arbetsgivaruppgift skall av annan arbetsgivare än som i andra stycket sägs avlämnas till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde han skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han icke skall taxeras till sådan skatt, han bedrivit sin huvudsakliga verksamhet. Vad nu sagts om lokal skattemyndighet skall i Stockholm avse överståthållarämbetet. Redare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivar­ uppgift till sjömansskattekontoret. Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av januari må­ nad eller, i fråga om redare som avses i nästföregående stycke, före ut­ gången av februari månad året näst efter utgiftsåret. På ansökan av arbetsgivare, som visar att i följd av särskilda omständig­ heter hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid, må myndighet, till vilken arbetsgivaruppgiften skall avlämnas, utsätta annan tid, inom vilken uppgiften skall vara avlämnad.

7 §• Arbetsgivare, som icke inom föreskriven tid avlämnat arbetsgivarupp­ gift eller uppgift som avses i 5 § andra stycket, må anmanas att inkomma med de felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivaruppgift ofullständig, må arbetsgivaren anmanas att komplettera densamma. Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den om­ fattning och inom den tid, som i anmaningen angivits, meddela de upplys­ ningar som finnas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbets­ givaren. För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt denna förordning är arbetsgivare, som avses i 78 § 1 mom. uppbördsförordningen, skyldig att efter anmaning tillhandahålla där angivna handlingar. I fråga om verkställandet av kontrollen skall gälla vad i fjärde stycket nämnda moment sägs. Anmaning som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkringsanstalten, överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet eller föreståndaren för sj ömansskattekontoret. I anmaning må vite föreläggas.

8 §- Överståthållarämbetet, de lokala skattemyndigheterna och sjömansskatte­ kontoret skola på sätt riksförsäkringsanstalten närmare föreskriver utöva kontroll av att uppgiftsskyldigheten enligt denna förordning fullgöres.

9 §■ överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet och sjömansskattekontoret

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

åligger att till riksförsäkringsanstalten inom tid och på sätt anstalten be­ stämmer överlämna det ena exemplaret av inkomna arbetsgivaruppgifter.

10 §.

Har arbetsgivaruppgift ej avlämnats eller kan, på grund av brister i så­ dan uppgift, i bokföring eller i anteckningar om utgivna löner, avgiftsunder­ lag icke tillförlitligen beräknas, skall avgiftsunderlaget uppskattas efter vad med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning finnes skäligt.

11 §.

Förekommer anledning att bestämma avgiftsunderlag med avvikelse från arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräkning av avgiftsunderlag lämnad uppgift, skall där hinder ej möter arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Dock vare detta ej nödigt beträffande felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av arbetsgivaren uppenbarligen icke är erforderligt för frågans bedömande.

12 §.

Har arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräk­ ning av avgiftsunderlag lämnad uppgift icke blivit följd, skall till arbets­ givaren sändas underrättelse om i vilka hänseenden uppgiften frångåtts samt om skälen härför. Har avgiftsunderlag bestämts för arbetsgivare, som underlåtit att lämna uppgift till ledning för beräkning av sådant underlag, skall underrättelse om avgiftsunderlaget sändas till arbetsgivaren.

13 §. Finner riksförsäkringsanstalten, att avgiftsunderlag blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall anstalten, sedan arbetsgivaren erhållit tillfälle att yttra sig, ändra avgifts­ underlaget, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då vid beräkning av pensionsgrundande inkomst belopp, som ingår i avgiftsunderlag, ansetts utgöra inkomst av annat förvärvsarbete eller belopp, som icke hänförts till avgiftsunderlaget, ansetts utgöra inkomst av anställning. Om ändringen skall arbetsgivaren underrättas. Ändring må icke ske efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, må för honom beräknat avgiftsunderlag icke höjas efter utgången av andra året efter det, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

14 §. Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för be­ räkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 13

det följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag för ho­ nom icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall riksförsäkringsanstalten bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas om vad som undandragits är att anse såsom ringa. Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i före­ gående stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräk­ ning av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämp­ ning av 10 §. Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning. Om riksförsäkringsanstaltens beslut skall arbetsgivaren underrättas. Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, påföres avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

15 §. Underrättelse som avses i 12—14 §§ skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut. Underrättelse som nyss sagts ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari vite förelagts, skall översändas i rekommenderat brev med mottagnings­ bevis. Återkommer försändelse som obeställbar och förekommer anledning antaga att vederbörande kan anträffas, skall underrättelsen eller anmaningen delgivas honom i den ordning 54 § taxeringsförordningen stadgar.

Debitering och uppbörd m. m. 16 §. Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsanstalten och påföres i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

17 §. Arbetsgivaravgift uppgående till högst ettusen kronor skall, därest riks­ försäkringsanstalten icke annat bestämmer, påföras i samband med slutlig skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen. Vad nyss sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest anstalten finner skäl därtill föreligga. Riksförsäkringsanstalten skall särskilt för varje uppbördsdistrikt, såvitt

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

gäller Stockholm före den 1 augusti och i övrigt före den 1 september under året näst efter utgiftsåret, lämna vederbörande lokala skattemyndighet upp­ gift om de arbetsgivaravgifter som skola påföras i samband med slutlig skatt.

18 §. Annan arbetsgivaravgift än som avses i 17 § uppbäres av riksförsäkringsanstalten.

19 §. Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, debiteras under året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning å den slut­ liga avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift. Arbetsgivaravgift, som utöver tidigare påförd slutlig avgift skall erläggas på grund av beslut om höjt avgiftsunderlag eller ändrad debitering, påföres såsom tillkommande avgift.

20 §.

Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbets­ givarens under nästföregående år debiterade slutliga avgift. Är den för ut­ giftsåret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget enligt lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension högre eller lägre än procentsatsen för det år som den sålunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn härtill tagas vid bestämmandet av den preliminära avgiften. Har slutlig avgift som avses i föregående stycke icke påförts arbetsgiva­ ren, skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall den preliminära avgiften bestämmas till belopp, vilket beräknas så nära som möjligt komma att motsvara den slutliga avgiften. Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall jämväl göras, därest det kan antagas, att den slutliga avgiften för samma år kommer att avvika från den i första stycket angivna slutliga avgiften med minst en femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning må ske även i annat fall än nyss är sagt, därest skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift och påräknelig slutlig avgift skulle bliva mer betydande eller annan sär­ skild omständighet föreligger.

21 §.

Påförd preliminär avgift må för vinnande av bättre överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften genom jämkning bestämmas att utgå med annat belopp, därest detta över- eller understiger den påförda prelimi­ nära avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning må ske även i annat fall än nyss är sagt, om ändringen av den påförda preliminära av­ giften skulle bliva mer betydande eller annan särskild omständighet före­ ligger.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 15

Jämkning må icke verkställas efter utgiftsårets utgång med mindre den preliminära avgiften därigenom nedsättes. Ansökan om sådan jämkning skall av arbetsgivare ingivas före utgången av april månad året näst efter utgiftsåret.

22 §.

Riksförsäkringsanstalten äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av preliminär avgift. Om den preliminära avgiften finnes böra utgå med högre belopp än som följer av 20 § första stycket eller finnes böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig, innan den preliminära avgiften bestämmes eller jämkning sker. Har uppgift, som arbetsgivare lämnat för beräkning av preliminär avgift eller för jämkning av sådan avgift, frångåtts av riksförsäkringsanstalten, skall arbetsgivaren underrättas om avvikelsen och skälen härför. Beträf­ fande sådan underrättelse skall gälla vad i 15 § stadgas.

23 §. Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år överstiga eller kunna beräknas komma att överstiga tjugufemtusen kronor, är skyldig att snarast till riks­ försäkringsanstalten anmäla ny eller väsentligt utökad verksamhet.

24 §. Under varje år skall arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av riksförsäkringsanstalten, erlägga ett belopp motsvarande skillnaden inellan, å ena sidan, den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift, som debiterats under nästföregående år, och, å andra sidan, den i avräkning mot nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften.

25 §. Belopp som avses i 24 § skall erläggas senast den 18 februari, om det un­ derstiger trehundra kronor, samt eljest med en sjättedel senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december, dock att de delbelopp, som skola erläggas senast den 18 i de fem förstnämnda månaderna, skola avrundas till närmast lägre hela antal kronor, därvid åter­ stoden skall erläggas senast den 18 december. Om det i 24 § avsedda beloppet under det år, då beloppet skall erläggas, ändras genom beslut om jämkning av däri ingående preliminär avgift eller om nedsättning av däri ingående slutlig avgift, skall det belopp, som åter­

står att betala efter beslutet, erläggas i enlighet med vad riksförsäkrings­

anstalten bestämmer, varvid såsom senaste inbetalningsdag eller senaste inbetalningsdagar skall föreskrivas den 18 i månad eller månader, som angivas i föregående stycke och som infalla under återstoden av året.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Det sagda skall även gälla i fråga om preliminär avgift som debiteras under utgiftsåret. Tillkommande avgift skall enligt riksförsäkringsanstaltens bestämmande erläggas senast den 18 i månad eller månader, som angivas i första styc­ ket, dock att avgiften icke må fördelas till betalning vid flera än sex inbetalningstillfällen.

26 §. Riksförsäkringsanstalten må, när synnerliga skäl därtill föreligga, med­ giva anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp, som uppbäres av anstalten och förfaller till betalning efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas. Sedan anstånd meddelats, må det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet icke indrivas under tiden för anståndet, cj heller må restavgift uttagas för beloppet. År arbetsgivare berättigad att utfå för mycket erlagd arbetsgivaravgift, må denna tagas i anspråk för gäldande av arbetsgivaravgift, som med an­ ståndet avses. Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits, skall arbetsgivaren erlägga restavgift å den del av beloppet, som då återstod oguldet.

27 §. Riksförsäkringsanstalten har att utfärda räkning å arbetsgivaravgift, som skall uppbäras av anstalten. Räkning å belopp, som avses i 24 §, skall översändas till arbetsgivaren senast den 18 januari.

28 §. Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, skall, där anstalten ej medgivit annat betalningssätt, erläggas genom inbetalning till anstaltens postgirokonto medelst inbetalningskort, vilka skola vara fogade vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sådant kort sker kost­ nadsfritt.

29 §. Efter den 18 i envar av de i 25 § första stycket angivna månaderna åligger det riksförsäkringsanstalten att upprätta och till vederbörande länsstyrelse för indrivning överlämna uppgift i tre exemplar över avgiftsbelopp, som skolat inbetalas till anstalten men icke erlagts inom föreskriven tid eller, om anstånd beviljats, före anståndstidens utgång. Ogulden del av arbetsgivaravgift skall anses omfatta avgifter och bidrag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 17

som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i arbetsgivaravgiften.

30 §. Vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angående tillämpningen av nämnda förordning stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av restförd skatt, avkortning och avskrivning av skatt samt upprättande av balanslängd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avgiftsbelopp som avses i 29 §; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna förordning tillkommer länsstyrelse eller riksrälcenskapsverket, i stället ut­ övas av riksförsäkringsanstalten. Angående efterkrav och preskription skall vad i 70 och 71 §§ uppbördsförordningen stadgas äga motsvarande tilllämpning, dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda förordning sägs beträffande länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsanstalten.

31 §. Till arbetsgivare, vilken vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd arbetsgivaravgift som uppburits av riksförsäkringsanstalten, skall anstalten utan särskild ansökan återbetala vad denne för mycket erlagt. Häftar arbetsgivaren för restförd arbetsgivaravgift, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna arbets­ givaravgiften jämte restavgift. Äger arbetsgivare på grund av nedsättning av slutlig avgift återbekomma 1 24 § avsett belopp eller del därav och sker återbetalning efter utgången av det år varunder beloppet skolat erläggas, skall arbetsgivaren för tiden från och med den 1 januari nästfoljande år till och med den dag, då återbetalning sker, erhålla ränta efter fem procent för år å vad han äger utfå av beloppet. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor. Vid återbetalning av tillkommande avgift skall vad i tredje stycket sägs äga motsvarande tillämpning, varvid skall iakttagas att, därest avgiften be­ talts i flera poster och återbetalningen avser allenast viss del av det sam­ manlagda avgiftsbeloppet, det för mycket erlagda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist guldits.

Särskilda bestämmelser 32 §. Bestämmelserna i denna förordning äga icke tillämpning å arbetsgivar­ avgift, som staten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare. Dylik av­ gift beräknas och redovisas enligt föreskrifter, vilka meddelas av Konungen. 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

33 §. Den som i handling till ledning för beräkning av avgiftsunderlag uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att för ho­ nom eller den han företräder leda till frihet från arbetsgivaravgift eller till för låg sådan, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Böterna skola vid uppsåtlig gärning bestämmas till högst fem gånger det belopp, som genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle hava undandragits, dock minst etthundra kronor. I fråga om gärning, som begås av grov oaktsamhet, skola böterna bestämmas till högst hälften av vad nyss sagts, men likväl ej lägre än femtio kronor. Den som frivilligt rättar oriktig uppgift vare fri från straff. Den som förskyllt fängelse må, efter omständigheterna, dömas att gälda straffavgift med högst tre gånger det belopp, som undandragits eller kunde hava undandragits. Ådömd straffavgift tillfaller kronan.

34 §. Har arbetsgivare, som är skyldig att utan anmaning avlämna arbetsgivaruppgift, icke behörigen avlämnat sådan uppgift inom föreskriven tid eller avlämnar han arbetsgivaruppgift med så bristfälligt innehåll att den uppen­ barligen icke är ägnad att ligga till grund för beräkning av avgiftsunderlag, straffes med böter, högst trehundra kronor. Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas arbetsgivare som ej fullgör skyldighet att utan anmaning vid arbetsgivaruppgift foga sådan uppgift varom förmäles i 5 § andra stycket. Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias. Brott, som i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas endast efter an­ mälan av riksförsäkringsanstalten.

35 §. Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under etthundra kronor eller över femtusen kronor. Om uttagande av förelagt vite har riksförsäkringsanstalten att göra hem­ ställan hos vederbörande åklagare. Utan sådan hemställan må talan ej väckas.

36 §. Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift påförts honom obehörigen eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse hos riksförsäkringsan­ stalten inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räk­ ning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts icke gälla, om arbetsgivaren erhållit underrättelse som avses i 12—14 §§. Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skatt må ansökningen om rättelse in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 19

givas till den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen av skat­ ten. Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen till riksförsäkringsanstalten.

37 §. Över beslut, varigenom vite förelagts, ävensom över beslut rörande an­ stånd med avlämnande av arbetsgivaruppgift må klagan icke föras.

38 §. Över annat beslut av riksförsäkringsanstalten enligt denna förordning än i 37 § avses må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en månad efter det kla­ ganden erhållit del av beslutet. Över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras. Riksförsäkringsanstaltens beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

Om försäkrads egen avgift

39 §. Avgift enligt 34 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension (t til­ läggspensionsavgift) skall, med iakttagande av vad i 40 § sägs, debiteras och uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen.

40 §. Tilläggspensionsavgift skall vara erlagd före den 1 oktober året näst efter taxeringsåret eller, såvitt gäller i tillkommande skatt ingående tilläggspen­ sionsavgift, inom fyra månader efter utgången av den månad, under vilken den sista av de för skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna in­ fallit. Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt, icke till fullo erlagts inom tid, som i första stycket sägs, skall den slutliga och den tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Innan omdebitering verkställes, skall den försäkrade beredas tillfälle att yttra sig. Om verkställd omdebitering skall den försäkrade underrättas. Sådan underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet, och skall beträffande underrättelsen i övrigt gälla vad i 15 § andra stycket stadgas.

41 §. Skall enligt 9 § första stycket lagen om försäkring för allmän tilläggspen­ sion pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodo­ räknas den försäkrade, oaktat tilläggspensionsavgift för året icke till fullo

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

erlägges inom tid som angives i 40 § första stycket, må riksförsäkringsanstalten efter framställning från den försäkrade eller dödsboet efter ho­ nom medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av avgiften, därest ömmande omständigheter föreligga.

42 §. över beslut om sådan omdebitering som avses i 40 § andra stycket må besvär anföras i den ordning, varom stadgas i 85 § 1 mom. och 86 § uppbördsförordningen.

Gemensamma bestämmelser

43 §. Handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förordning, må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och för sin befattning bör erhålla del därav. Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning ålig­ ger honom, jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom handling, som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt. Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

44 §. Riksförsäkringsanstalten äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan sum­ man av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs under året anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som av dessa avgifter kan enligt av Konungen fastställda grunder beräknas bliva avskrivet på grund av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan avgifter och bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i nyssnämnda avgiftssumma. Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta av veder­ börande länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsanstalten. Belopp, som redovisas visst år, skall fördelas mellan avgifter och bidrag som i 1 § sägs i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i summan av de under nästföregående år debiterade slutliga avgifterna. Riksförsäkringsanstalten må i samma ordning som i första stycket sägs varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de under näst­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 21

föregående år debiterade tilläggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

45 §. De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndi­ gande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1960 med följande undantag och inskränkningar. 1. Bestämmelserna i 3—15 §§ skola äga tillämpning första gången vid beräkning av arbetsgivaravgift för år 1960. 2. Bestämmelserna i 16—31 §§ skola icke gälla beträffande sådana av­ gifter och bidrag för år 1959, som enligt förordningen den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskade­ försäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän sjuk­ försäkring m. m. skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen eller som arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i ömse­ sidigt försäkringsbolag har att erlägga. 3. Preliminär avgift för åren 1960 och 1961 skall, därest icke riksförsäk­ ringsanstalten finner särskild beräkning av avgiften böra ske för vinnande av bättre överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften, utgå för år 1960 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift för år 1958 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt la­ gen om yrkesskadeförsäkring och 2,7 gånger hans bidrag för samma år enligt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt för år 1961 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift för år 1959 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt la­ gen om yrkesskadeförsäkring och 3,3 gånger hans bidrag för samma år en­ ligt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp. 4. Räkning som avses i 27 § andra stycket skall år 1960 översändas till arbetsgivaren senast den 31 januari. 5. Bestämmelserna i 44 § första och tredje styckena skola tillämpas första gången år 1961. 6. Avgiftsbelopp, som enligt 44 § andra stycket inflyta till riksförsäk­ ringsanstalten under åren 1960 och 1961, skola fördelas mellan avgifter och bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i summan av de under år 1961 debiterade slutliga avgifterna.

Har kollektivavtal enligt 37 § lagen om försäkring för allmän tilläggspen­ sion godkänts efter det att arbetsgivaruppgift enligt denna förordning och

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

kontrolluppgifter enligt 37 § taxeringsförordningen avlämnats för år 1960, åligger det arbetsgivare, som är bunden av avtalet, att till riksförsäkringsanstalten senast inom två månader efter godkännandet inkomma med den utredning, som anstalten må finna erforderlig för bestämmande av avgifts­ underlaget för år 1960 i vad avser försäkringen för allmän tilläggspension, ävensom nya kontrolluppgifter för år 1960 beträffande arbetstagare, å vilka avtalet är tillämpligt. Kontrolluppgifterna, som skola avlämnas i två exem­ plar, skola vara märkta på sätt riksförsäkringsanstalten föreskriver. Har avgiftsunderlag för år 1960 redan bestämts för arbetsgivare som nu sagts, skall sådant underlag undanröjas eller ändras efter vad som föranledes av den enligt detta stycke avgivna utredningen. Förordningen den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkrings­ avgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbets­ givare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. skall upphöra att gälla med utgången av år 1959, dock att förordningens bestämmelser även därefter skola tillämpas i fråga om dels upprättande av arbetsgivarförteckning för år 1959, dels ock debitering och uppbörd av sådana avgifter och bidrag för sagda år, som skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen eller som avses i 7 § förstnämnda förordning. Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället gälla den bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 23

Förslag

till

Förordning

angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Redare skall för varje år å vad han under året utgivit i lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad till sådan arbetstagare hos honom, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, er­ lägga avgift enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension samt bidrag jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp enligt vad nedan sägs.

2 §•

Konungen skall fastställa procentsats dels för uttaget av avgiften till försäkringen för allmän tilläggspension, dels ock för uttaget av ett samman­ lagt bidrag till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen. Beslut om de båda procentsatser, som skola tillämpas för visst år, skall fattas under året dessförinnan. För avgiften skall procentsatsen för visst år utgöra en på sätt nedan sägs bestämd andel av den procentsats, som med stöd av 32 § lagen om för­ säkring för allmän tilläggspension fastställts för året. Procentsatsen för bidraget skall utgöra samma andel av de sammanlagda procenttalen enligt 38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 § lagen om moderskapshjälp. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i me­ deltal för den 31 december under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatserna fastställas. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300 registerton. Procentsatserna beräknas med två decimaler. 3 §. Avgiften till försäkringen för allmän tilläggspension utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan därifrån dragits dels ett belopp motsvarande det beräknade genomsnittliga antalet dylika arbetstagare hos

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

honom under året multiplicerat med det i 10 § lagen om försäkring för all­ män tilläggspension omförmälda basbelopp, som gäller vid årets ingång, dels ock för varje arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstigit sju och en halv gånger nämnda basbelopp. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbets­ tagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräk­ nas med en decimal.

4 §• Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat överstigit femtontusen kronor. Härvid skall bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, så ock från arbetstagare, som jämlikt 28 § lagen om allmän sjukförsäkring undantagits från försäkringen för tilläggssjukpenning.

5 §. Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen skall fördelas mellan sjukvårdsförsäkringen, försäkringen för tilläggssjukpenning och moderskapshjälpen i enlighet med förhållandet mellan de i 38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 § lagen om moderskapshjälp angivna procenttalen för bidragen till nämnda ändamål.

6 §•

De närmare föreskrifter som finnas erforderliga för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyn­ digande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 25

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 25 §, 37 § 2 mom. och 39 § 1 mom. taxerings­ förordningen den 23 november 19561, skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till 37 § samma förordning skall fogas ett nytt mo­ ment, betecknat 5 inom., av nedan angiven lydelse.

Allmän s j ä 1 v d e k 1 a r a t i o i -------- — dennes hemortskommun. Allmän självdeklaration skall där­ Allmän självdeklaration skall där­ jämte innehålla de uppgifter, som för jämte innehålla de uppgifter, som särskilda fall föreskrivas i denna för­ för särskilda fall föreskrivas i den­ ordning. na förordning eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension. Har skattskyldig — sådan förmögenhet. Belopp, som----------- — öretal bortfalla.

37 §. 2 m o m. Vid avlämnande - --- -------------iakttagas följande. Avser sådan--------------------- — -— förmånen utgått. I kontrolluppgift, — — — ------traktamentsersättning utgått. Därest vid------------------------ -----som avdragits. I kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall angivas, huruvida arbetsgiva­ ren har att för utgivet belopp erlägga avgift enligt 33 § lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension. Har arbetsgivare-------------- — sålunda uppburits. I kontrolluppgift------------ — preliminär A-skatt. Särskild uppgiftshandling - — —------- före taxeringsåret. Kontrolluppgift, som — -—- ------- till försäkringen.

1 Senaste lydelse av 37 § 2 mom. se SFS 1959:173 och av 39 § 1 mom. se SFS 1958:299.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Uppgift skall avfattas å blankett Uppgift skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär eller å an­ enligt fastställt formulär eller å an­ nan för ändamålet lämpad blankett. nan för ändamålet lämpad blankett. År arbetsgivaren bunden av kollek­ tivavtal enligt 37 § lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension, skall uppgift rörande anställd, å vilken avtalet är tillämpligt, vara märkt på sätt riksskattenämnden föreskriver. 5 mom. Den som har att avläm­ na kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall senast den 31 januari under taxeringsåret till inkomsttagaren översända ett exemplar av uppgiften. Om skyldighet att vid arbetsgivaruppgift, som skall lämnas enligt för­ ordningen angående uppbörd av av­ gifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m., foga kontrolluppgift som nyss sagts stad­ gas i nämnda förordning.

(Nuvarande lydelse) 39 §. 1 mom. I särskilda --------—---------följande uppställning: Uppgiftsskyldig 2 Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse skall avse 1. Den som------------- Den som------------- — till Åtnjutna förmåner, avlämna kontrolluppgift, fälligt arbete. därest icke uppgiftsskyldighet utan anmaning föreligger, med upplys­ ning, då förmånerna av­ se kortare tid än helt år, om den tidrymd, för vil­ ken de åtnjutits. 2. Den som----------- el­ Medlem av arbetslaget Till medlem utgivet ler gruppen. eller gruppen. belopp.

9. Redare. Den som erlagt sjö­ Åtnjutna förmåner. mansskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 27

(Föreslagen lydelse) 39 §. 1 mom. I särskilda--------------------- --------------------- följande uppställning:

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse 1. Den som------------- Den som------------------till- Åtnjutna förmåner, avlämna kontrolluppgift, fälligt arbete. därest icke uppgiftsskyldighet utan anmaning föreligger, med upplys­ ning dels, då förmåner­ na avse kortare tid än helt år, om den tidrymd, för vilken de åtnjutits, och dels huruvida det åligger arbetsgivaren att för förmånerna erlägga avgift enligt 33 § lagen om försäkring för all­ män tilläggspension. 2. Den som----------- el­ Medlem av arbetslaget Till medlem utgivet ler gruppen. eller gruppen. belopp med upplysning huruvida det åligger ar­ betsgivaren att för be­ loppet erlägga avgift en­ ligt 33 § lagen om för­ säkring för allmän till­ läggs pension.

9. Redare. Den som erlagt sjö- Åtnjutna förmåner, mansskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att förordning­ ens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom., 4 § 1 mom., 25 § samt 27 § 1 och 3 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skola er­ hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Med skatt förstås i denna förord­ Med skatt förstås i denna förord­ ning, där icke annat angives, stat­ ning, där icke annat angives, stat­ lig inkomstskatt, statlig förmögen­ lig inkomstskatt, statlig förmögen­ hetsskatt, utskiftningsskatt, ersätt­ hetsskatt, utskiftningsskatt, ersätt­ ningsskatt, kommunal inkomstskatt, ningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering, enligt lagen om folkpensionering sjukförsäkringsavgifter för den obli­ ( folkpensionsavgifter), avgifter en­ gatoriska försäkringen enligt lagen ligt 34 § lagen om försäkring för all­ om allmän sjukförsäkring, arbetsgi­ män tilläggspension (tilläggspenvaravgifter som avses i 2 ^ förord­ sionsavgifter), sjukförsäkringsavgif­ ningen om uppbörd av vissa försäk­ ter för den obligatoriska försäkring­ ringsavgifter enligt lagen om yrkes­ en enligt lagen om allmän sjukför­ skadeförsäkring och av bidrag från säkring, arbetsgivaravgifter som av­ arbetsgivare jämlikt lagen om all­ ses i 17 § förordningen angående män sjukförsäkring m. m., sådana uppbörd av avgifter enligt lagen om byggnadsforskningsavgifter enligt försäkring för allmän tilläggspen­ förordningen angående byggnads- sion, m. m., sådana byggnadsforsk­ forskningsavgift vilka icke uppbäras ningsavgifter enligt förordningen an­ av riksförsäkringsanstalten, även­ gående byggnadsforskningsavgift vil­ som annuiteter å avdikningslån och ka icke uppbäras av riksförsäkrings­ å förskott för avlösning av frälserän- anstalten, ävensom annuiteter å av­ tor. dikningslån och å förskott för avlös­ ning av frälseräntor. Kungl. Maj :t--------------- --------- före skriften avses.

1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom. och 25 § se SFS 1954:340, av 4 § 1 mom. se SFS 1955:125, av 27 § 1 mom. se SFS 1958:300 samt av 27 § 3 mom. se SFS 1957:667.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 29

3 mom. Kvarstående skatt-------------nyss sagts. För visst år erlagd preliminär el­ ler kvarstående skatt i kommun, inom vilken vederbörande år skattskyldig till statlig inkomstskatt, skall anses i första hand utgöra be­ talning av tilläggspensionsavgift för året. 1 fråga om erlagd tillkomman­ de skatt skall motsvarande gälla be­ träffande tilläggspensionsavgift som ingår i den tillkommande skatten. 3 §. 1 mom. I den omfattning nedan 1 m o in. I den omfattning nedan angives skall skattskyldig i kommun, angives skall skattskyldig i kommun, där han kan antagas bliva påförd där han kan antagas bliva påförd slutlig skatt enligt den årliga taxe­ slutlig skatt enligt den årliga taxe­ ringen året näst efter inkomståret, ringen året näst efter inkomståret, utgöra preliminär skatt med belopp, utgöra preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan an­ vilket så nära som möjligt kan an­ tagas motsvara i den slutliga skat­ tagas motsvara i den slutliga skatten ten ingående statlig inkomstskatt, ingående statlig inkomstskatt, stat­ statlig förmögenhetsskatt, pensions­ lig förmögenhetsskatt, folkpensions­ avgift, sjukförsäkringsavgift, kom­ avgift, tilläggspensionsavgift, sjuk­ munal inkomstskatt, landstingsme- försäkringsavgift, kommunal in­ del och tingshusmedel. 4 komstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel. 4 §• 1 m o m. Har lokal------------sådana tabeller. Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kom- att den skattskyldige icke kom­ mer att taxeras för annan inkomst mer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet, samt för förmögenhet, att den skattskyldige icke har att erlägga tilläggspensionsavgift, samt

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl­ dige än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio kro­ nor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och trehundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsva­ rande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna. Tabellerna skola ------------------------- antal kronor.

25 §. Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall iakttagas: att pensionsavgift uträknas med att folkpensionsavgift uträknas tillämpning av 19 § lagen om folk­ med tillämpning av 19 § lagen om pensionering, därvid iakttages att så­ folkpensionering, därvid iakttages att dan avgift icke påföres någon för in­ sådan avgift icke påföres någon för komstår före det, under vilket han inkomstår före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det un­ fyller sjutton år, eller efter det under der vilket han fyllt sextiofem år; vilket han fyllt sextiofem år; att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den procentsats för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret; att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad den i 91 § lagen om allmän sjukförsäkring omförmälda tillsynsmyndigheten bestämmer för in­ komståret med iakttagande tillika av vad i 2 § 4 mom. denna förordning sägs; att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträk­ nas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomst­ året bestämts för utdebitering till vederbörande kommun, municipalsamhälle, landsting och tingslag.

27 §. 1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas: att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten; att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 31

som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fastställts för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kommunala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts att gälla för den slutliga skatten; att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal; att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skat­ ten debiteras; att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomst­ året fastställda procentsatsen för av­ giftsuttaget, därvid öretal bortfaller; att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som ut­ räknats av allmän sjukkassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i 33 och 35 §§ lagen om allmän sjukförsäkring stadgas angående avgiftsplikt och nedsättning av avgift; att makars sjukförsäkringsavgifter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs, i en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst; att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift debi­ teras i en gemensam post; samt att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller. 3 in o m. Överstiger skattskyldigs 3 m o m. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av honom, med minst en femtedel av den slutliga skatten eller med minst den slutliga skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skatt­ tiotusen kronor, skall den skattskyl­ skyldige till statsverket erlägga rän­ dige till statsverket erlägga ränta med ta med nio procent, för en beräknad nio procent, för en beräknad tid av tid av ett år, å den del av det över­ ett år, å den del av det överskjutande skjutande beloppet, som överstiger beloppet, som överstiger ettusen kro­ ettusen kronor; dock att det belopp, nor; dock att det belopp, varå ränta varå ränta sålunda skall beräknas, sålunda skall beräknas, skall avrun­ skall avrundas till närmast lägre das till närmast lägre hundratal kro­ hundratal kronor. Vid bedömande av nor. Vid bedömande av om och med om och med vilket belopp, ränta vilket belopp, ränta skall utgå, skall

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

skall utgå, skall i den slutliga skat­ i den slutliga skatten icke inräknas ten icke inräknas utskiftningsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt ersättningsskatt eller i 1 § omför- eller i 1 § omförmälda avgifter eller mälda avgifter eller annuiteter med annuiteter med undantag av folk­ undantag av pensionsavgift och sjuk­ pensionsavgift, tilläggspensionsavgift försäkringsavgift, ej heller skall i och sjukförsäkringsavgift, ej heller den preliminära skatten inräknas skall i den preliminära skatten inräk­ sådan i 2 mom. under 3) omförmäld nas sådan i 2 mom. under 3) omför­ preliminär skatt, som erlagts efter mäld preliminär skatt, som erlagts den 30 april året näst efter inkomst­ efter den 30 april året näst efter in­ året. komståret. Vadi------ - — —-------------------- omförmäld ränta.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960. I samband där­ med skall iakttagas att preliminär B-skatt för inkomståren 1960 och 1961 må, därest skatten icke beräk­ nas med ledning av preliminär taxe­ ring, bestämmas utan avseende d skyldighet att erlägga tilläggspen­ sionsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 33

Förslag

till

Förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas, att 38 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 19461 skall upphöra att gälla samt att 38 § 3 och 4 mom., 43 § 1 mom. och 62 § 2 mom. samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 mom. Mantalsuppgift och ar­ 3 m o in. Mantalsuppgift skall betsgivareuppgift skola lämnas en­ lämnas enligt av riksbyrån fastställt ligt av riksbyrån fastställda formu­ formulär. Angående vad sådan upp­ lär. Angående vad sådana uppgifter gift skall innehålla förordnar Ko­ skola innehålla förordnar Konungen. nungen. Uppgift, som här avses, må Uppgifter, som här avses, må läm­ lämnas i slutet konvolut försett med nas i slutet konvolut försett med an­ anteckning om namn å den eller de teckning om namn å den eller de personer uppgiften avser. personer uppgiften avser. 4 m o m. Blanketter till mantals- 4 m o m. Blanketter till mantalsuppgifter och arbetsgivareuppgifter uppgifter skola i den ordning Ko­ skola i den ordning Konungen före­ nungen föreskriver på statsverkets skriver på statsverkets bekostnad bekostnad tillhandahållas de upp­ tillhandahållas de uppgiftsskyldiga. giftsskyldiga.

43 §. 1 mom. Det åligger vederbörande 1 mom. Det åligger vederböran­ fastighetsägare eller den i hans stäl­ de fastighetsägare eller den i hans le är att insamla i 38 § 1 och 2 mom. ställe är att insamla i 38 § 1 mom. omförmälda uppgifter för fysiska omförmälda uppgifter för fysiska och juridiska personer inom fastig­ personer inom fastigheten. heten. Uppgifterna skola---------------------— är stadgat. Det åligger------------------------- å konvolutet. Uppgifterna skola------------------------- finnes anordnat * 3

1 Senaste lydelse av 38 § 2—4 mom., 43 § 1 mom. samt 62 § 2 mom. se SFS 1953:93.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959.1 saml. Nr 175

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Uppgiftsskyldig fysisk person, som Uppgiftsskyldig fysisk person, som ej skall mantalsskrivas å viss fastig­ ej skall mantalsskrivas å viss fastig­ het, har att själv inom den i andra het, har att själv inom den i andra stycket stadgade tid till vederböran­ stycket stadgade tid till vederbörande de roteombud, pastor eller insam­ roteombud, pastor eller insamlings­ lingsställe avlämna uppgift, varom ställe avlämna uppgift, varom i 38 § i 38 § 1 och 2 mom. förmäles. 1 mom. förmäles.

62 §• 2 mom. Försummelse att lämna 2 mom. Underlåtenhet att iakt­ sådan arbetsgivareuppgift, varom i taga vad i 41 § stadgas straffes med 38 § 2 mom. förmäles, så ock under­ böter högst trehundra krqnor. låtenhet att iakttaga vad i 41 § stad­ gas straffes med böter högst tre­ hundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock skola äldre bestämmelser gälla i fråga om upp­ gift till mantalsskrivningen för år 1960 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 35

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 38 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjuk­ försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Arbetsgivare är pliktig att erlägga Arbetsgivare är pliktig att erlägga bidrag till kostnaderna för sjuk- bidrag till kostnaderna för sjukvårds­ vårdsförsäkringen och försäkringen försäkringen och försäkringen för för tilläggssjukpenning. Bidraget tilläggssjukpenning. Bidraget skall skall för varje kalenderår utgöra, så­ för varje kalenderår utgöra, såvitt vitt angår sjukvårdsförsäkringen tju­ angår sjukvårdsförsäkringen tjugo­ gofem hundradels procent och beträf­ fem hundradels procent och beträf­ fande försäkringen för tilläggssjuk­ fande försäkringen för tilläggssjuk­ penning åttiofem hundradels pro­ penning åttiofem hundradels pro­ cent, allt av den lön i penningar eller cent, allt av den lön i penningar eller naturaförmåner, som arbetsgivaren naturaförmåner i form av kost eller under året utgivit till sådana hos ho­ bostad, som arbetsgivaren under året nom anställda arbetstagare, som äro utgivit till sådana hos honom anställ­ obligatoriskt försäkrade enligt la­ da arbetstagare, som äro obligato­ gen om yrkesskadeförsäkring. Här­ riskt försäkrade enligt lagen om yr­ vid skall hänsyn icke tagas till ar­ kesskadeförsäkring. Härvid skall betstagare, som jämlikt 28 § un- hänsyn icke tagas till arbetstagare, dantagits från försäkringen för till- vars lön under året ej uppgått till läggssjukpenning eller som är ut­ trehundra kronor eller som jämlikt ländsk sjöman, vilken ej är mantals­ 28 § undantagits från försäkringen skriven i riket, och ej heller till ar­ för tilläggssjukpenning, och ej heller betstagares lön i vad lönen översti­ till arbetstagares lön i vad lönen ger femtontusen kronor för år räk­ överstiger femtontusen kronor för år nat. För beräkning av naturaförmå­ räknat. ner skall gälla vad i 8 § sägs. Grun- Om beräkning av redares bidrag

1 Senaste lydelse av 38 § se SFS 1958:457.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

das försäkringsavgift, som arbetsgi­ avseende lön till vissa sjömän år sär­ varen skall erlägga jämlikt lagen om skilt stadgat. yrkesskadeförsäkring, å särskild be­ räkning av arbetstagares lön, skall den sålunda beräknade lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen av bidrag som i denna paragraf sägs. Angående debitering-------------------- — därom förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960; dock skola äldre be­ stämmelser gälla i fråga om bidrag för år 1959 eller tidigare år.

Knngl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 37

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 21 maj 1954 om moderskaps­ hjälp1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Arbetsgivare är skyldig att för var­ Arbetsgivare är skyldig att för var­ je kalenderår erlägga bidrag till je kalenderår erlägga bidrag till kost­ kostnaderna för tilläggspenning med naderna för tilläggspenning med fyra hundradels procent av den lön fyra hundradels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner, i penningar eller naturaförmåner i som han under året utgivit till så­ form av kost eller bostad, som han dana hos honom anställda arbetsta­ under året utgivit till sådana hos gare, som äro obligatoriskt försäk­ honom anställda arbetstagare, som rade enligt lagen om yrkesskadeför­ äro obligatoriskt försäkrade enligt säkring. I fråga om sådant bidrag lagen om yrkesskadeförsäkring. I skall i övrigt tillämpas vad som i fråga om sådant bidrag skall i öv­ 38 och 39 §§ lagen om allmän sjuk­ rigt tillämpas vad som i 38 och 39 §§ försäkring finnes stadgat om arbets­ lagen om allmän sjukförsäkring fin­ givares bidrag till försäkringen för nes stadgat om arbetsgivares bidrag tilläggssjukpenning. till försäkringen för tilläggssjukpen­ ning, dock att beträffande beräkning av redares bidrag avseende lön till vissa sjömän gäller vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960; dock skola äldre be­ stämmelser gälla i fråga om bidrag för år 1959 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 12 § se SFS 1955:403.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Sist skola, i den män ej bättre Sist skola, i den mån ej bättre rätt rätt äger rum jämlikt 6 §, med äger rum jämlikt 6 §, med förmåns­ förmånsrätt ur gäldenärens egen­ rätt ur gäldenärens egendom så i dom så i fast som löst gäldas med fast som löst gäldas med lika rätt lika rätt sinsemellan: statlig in­ sinsemellan: statlig inkomstskatt, komstskatt, statlig förmögenhets­ statlig förmögenhetsskatt, utskift­ skatt, utskiftningsskatt, ersättnings­ ningsskatt, ersättningsskatt, fond­ skatt, fondskatt, kommunal inkomst­ skatt, kommunal inkomstskatt, skatt, landstingsmedel, tingshusme­ landstingsmedel, tingshusmedel, pen­ del, pensionsavgift enligt lagen om sionsavgift enligt lagen om folkpen­ folkpensionering, sj ukförsäkringsav- sionering, avgift enligt lagen om för­ gift för den obligatoriska försäkring­ säkring för allmän tilläggspension, en enligt lagen om allmän sjukför­ sjukförsäkringsavgift för den obliga­ säkring, bidrag från arbetsgivare toriska försäkringen enligt lagen om jämlikt sistnämnda lag och lagen om allmän sjukförsäkring, bidrag från moderskapshjälp, av statsverket för­ arbetsgivare jämlikt sistnämnda lag skjutna försäkrings- och tilläggsav­ och lagen om moderskapshjälp samt gifter enligt lagen om yrkesskadeför­ avgift för obligatorisk försäkring i säkring samt avgiftstillägg jämlikt riksförsäkringsanstalten enligt lagen lagen angående omreglering av vissa om yrkesskadeförsäkring jämte tillersättningar enligt lagen om försäk­ läggsavgift enligt 39 § sistnämnda ring för olycksfall i arbete m. m„ lag och avgiftstillägg jämlikt lagen samtliga skatter, avgifter och bidrag angående omreglering av vissa er­ dock endast om de enligt verkställd sättningar enligt lagen om försäk­ debitering förfallit till betalning in­ ring för olycksfall i arbete m. m., nan beslutet om egendomens avträ- samtliga skatter, avgifter och bi-

1 Senaste lydelse se SFS 1959:98.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 39

dande till konkurs meddelas men ej drag dock endast om de enligt verk­ tidigare än två år före konkursansök­ ställd debitering förfallit till betal­ ningens ingivande. Förmånsrätt som ning innan beslutet om egendomens nu sagts må dock icke åtnjutas för avträdande till konkurs meddelas utskylder eller avgifter, som påförts men ej tidigare än två år före konpå grund av eftertaxering och som el­ kursansökningens ingivande. För­ jest skolat förfalla till betalning före månsrätt som nu sagts må dock icke den tid, för vilken förmånsrätt enligt åtnjutas för utskylder eller avgif­ första punkten åtnjutes. ter, som påförts på grund av efter­ taxering och som eljest skolat för­ falla till betalning före den tid, för vilken förmånsrätt enligt första punkten åtnjutes. Vad sist stadgats skall även gälla beträffande avgifter eller bidrag, vilka påförts för av­ giftsunderlag som avses i It § för­ ordningen angående uppbörd av av­ gifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. Enahanda förmånsrätt — — tidigare än två år före konkursansökningens ingivande. Förmånsrätt som------ - mer än två år före konkursansökningens ingivande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad tydeke av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna Handlingar

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Till myndighet avlämnade uppgif­ Till myndighet avlämnade uppgif­ ter till ledning för taxering, som av­ ter till ledning för taxering, som av­ ses i taxeringsförordningen, eller el­ ses i taxeringsförordningen, eller el­ jest för beräknande av skatt må ej i jest för beräknande av skatt eller ock andra fall än i vederbörande skatte- för beräknande av pensionsgrundanförfattning stadgas utan den skatt­ de inkomst enligt lagen om försäkring skyldiges samtycke utlämnas till an­ för allmän tilläggspension eller av nan tidigare än tjugu år efter uppgif­ arbetsgivaravgift enligt förordningen tens datum. Vad nu sagts skall även angående uppbörd av avgifter enligt gälla beträffande handling, som upp­ lagen om försäkring för allmän tillrättats av myndighet vid taxerings- läggspension, m. m. må ej i andra kontroll enligt taxeringsförordning­ fall än i därom gällande författning en eller eljest vid skattekontroll, så stadgas utan den skattskyldiges ock beträffande uppteckning av upp­ eller den för allmän tilläggspension gifter, som vid muntlig förhandling försäkrades eller den avgiftsskyldiinför prövningsnämnd lämnats an­ ges samtycke utlämnas till annan gående skattskyldigs förhållanden, tidigare än tjugu år efter uppgif­ om nämnden förordnat att uppteck­ tens datum. Vad nu sagts skall även ningen icke må vara för någon till­ gälla beträffande handling, som upp­ gänglig i vidare mån än som gäller i rättats av myndighet vid taxeringsfråga om självdeklaration. Uppgift, kontroll enligt taxeringsförordningen som av aktiebolag eller ekonomisk eller eljest vid skattekontroll, vid be­ förening lämnats taxeringsmyndig­ räknande av pensionsgrundande in­ het till ledning vid värdesättning av komst eller vid kontroll av uppgift

1 Senaste lydelse av 17 { se SFS 1959:97.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 41

aktier i bolaget eller andelar i för­ för beräknande av arbetsgivaravgift, eningen, må ej utan samtycke av den så ock beträffande uppteckning av som lämnat uppgiften utlämnas till uppgifter, som vid muntlig förhand­ annan tidigare än tjugu år efter upp­ ling inför prövningsnämnd lämnats giftens datum. Är det under pågående angående skattskyldigs förhållanden, utredning rörande någons taxering om nämnden förordnat att uppteck­ av synnerlig vikt att innehållet i kon­ ningen icke må vara för någon till­ trolluppgift eller annan för taxe- gänglig i vidare mån än som gäller i ringskontroll enligt taxeringsförord- fråga om självdeklaration. Uppgift, ningen avsedd handling icke kom­ som av aktiebolag eller ekonomisk mer till den skattskyldiges känne­ förening lämnats taxeringsmyndig­ dom, må myndighet, som innehar het till ledning vid värdesättning av handlingen, vägra att utlämna denna. aktier i bolaget eller andelar i för­ eningen, må ej utan samtycke av den som lämnat uppgiften utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter upp­ giftens datum. Är det under pågående utredning rörande någons taxering av synnerlig vikt att innehållet i kon­ trolluppgift eller annan för taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen avsedd handling icke kommer till den skattskyldiges kännedom, må myndighet, som innehar handlingen, vägra att utlämna denna, Förmögenhetslängd må längdens datum. Handlingar i---------------- handlingens datum.

Denna lag tråder i kraft den 1 ja­ nuari 1960.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 5 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. kom­ munalskattelagen den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till 31 § samma lag* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom. 5 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl dels lotteri­ avses räknas jämväl dels lotteri­ vinst, därest densamma icke jämlikt vinst, därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning, 19 § är frikallad från beskattning, dels ock intäkt genom restitution, dels ock intäkt genom restitu­ avkortning eller avskrivning av så­ tion, avkortning eller avskrivning av dan i slutlig eller tillkommande skatt sådan i slutlig eller tillkommande ingående pensionsavgift enligt lagen skatt ingående folkpensionsavgift el­ om folkpensionering, för vilken av­ ler tilläggspensionsavgift, för vilken drag av den skattskyldige åtnjutits avdrag av den skattskyldige åtnju­ vid tidigare års taxeringar. tits vid tidigare års taxeringar. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

46 §• 2 mom. I hemortskommunen — ------- njuta avdrag: 1) för periodiskt —------- —-------- eller uppfostran; 2) för dels sådan i slutlig eller 2) för dels sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående pen­ tillkommande skatt ingående folk­ sionsavgift enligt lagen om folkpen­ pensionsavgift eller tilläggspensions­ sionering, som under beskattnings­ avgift, som under beskattningsåret året påförts den skattskyldige, dels påförts den skattskyldige, dels ock avgift för pensionsförsäkring, ock avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skatt- försäkring, vilken äges av den skatt-

1 Senaste lydelse av'35 § 5 mom. se SFS 1955:122, av 46 § 2 mom. se SFS 1958:296, av 53 §

1 mom. se SFS 1959:34 och av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se SFS 1954:204.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 43

skyldige själv eller, i förekommande skyldige själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga fall, hans make eller hans omyndiga barn; samt barn; samt 3) för dels--------------------------- allmän sjukförsäkring. Har skattskyldig----------------- — — eller avgiften. Därest skattskyldig — —------- ---------nämnda tid. Avdrag, som----------------------------barnbidrag förelegat.

53 §. 1 mom. Skyldighet att — — — -------------rörelse; samt för sådan i slutlig eller tillkom­ för sådan i slutlig eller tillkom­ mande skatt ingående pensionsav­ mande skatt ingående folkpensions­ gift enligt lagen om folkpensione­ avgift eller tilläggspensionsavgift, ring, som restituerats, avkortats eller som restituerats, avkortats eller av­ avskrivits, i den mån avdrag därför skrivits, i den mån avdrag därför av av den skattskyldige åtnjutits vid den skattskyldige åtnjutits vid tidi­ tidigare års taxeringar; gare års taxeringar; b) staten: b) staten: för inkomst — — -------------—• — — ---- av rörelse; d) akademier samt Nobelstiftelsen, d) akademier samt Nobelstiftel­ så ock allmänna undervisningsverk, sen, så ock allmänna undervisnings­ sådana sammanslutningar av stude­ verk, sådana sammanslutningar av rande vid rikets universitet och hög­ studerande vid rikets universitet och skolor i vilka de studerande enligt högskolor i vilka de studerande en­ gällande stadgar äro skyldiga att ligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus, sven­ vara medlemmar, sjömanshus, sven­ ska skeppshypotekskassan, järnkon­ ska skeppshypotekskassan, järnkon­ toret, så länge kontorets vinstmedel toret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ända­ användas till allmänt nyttiga ända­ mål och kontoret icke lämnar utdel­ mål och kontoret icke lämnar utdel­ ning åt sina delägare, aktiebolaget ning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag, pensionsstiftelser, all­ aktiebolag, allmänna pensionsfon­ männa sjukkassor, understödsför^- den, pensionsstiftelser, allmänna eningar, som icke bedriva till liv­ sj ukkassor, understödsföreningar, försäkring hänförlig verksamhet, som icke bedriva till livförsäkring jämlikt lagen om aktiebolags pen­ hänförlig verksamhet, jämlikt lagen sions- och andra personalstiftelser om aktiebolags pensions- och andra bildade stiftelser för arbetslöshets­ personalstiftelser bildade stiftelser understöd, sjukhjälp eller hjälp vid för arbetslöshetsunderstöd, sjuk­ olycksfall, sådana ömsesidiga för­ hjälp eller hjälp vid olycksfall, så­ säkringsbolag för försäkring av dana ömsesidiga försäkringsbolag

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

egendom, å vilka lagen om försäk­ för försäkring av egendom, å vilka ringsrörelse icke äger tillämpning lagen om försäkringsrörelse icke eller vilkas verksamhetsområden äger tillämpning eller vilkas verk­ falla utanför Stockholm och omfatta samhetsområden falla utanför Stock­ allenast visst län eller del av län, holm och omfatta allenast visst län ävensom sådana ömsesidiga försäk­ eller del av län, ävensom sådana ringsbolag, som avses i lagen om yr­ ömsesidiga försäkringsbolag, som kesskadeförsäkring : avses i lagen om yrkesskadeförsäk­ för inkomst av fastighet; ring: för inkomst av fastighet; e) kyrkor, andra------------------------- eller rörelse.

Anvisningar till 31 §. 1. Med pension förstås dels belopp, 1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäk­ som annorledes än i följd av försäk­ ring utgår på grund av föregående ring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som tjänsteförhållande, dels belopp, som utgår enligt lagen om folkpensione­ utgår enligt lagen om folkpensione­ ring, dels ock belopp som utgår på ring, dels belopp, som utgår enligt grund av pensionsförsäkring vare sig lagen om försäkring för allmän tilldenna tagits i samband med tjänst läggspension, dels ock belopp som ut­ eller annorledes. går på grund av pensionsförsäkring vare sig denna tagits i samband med tjänst eller annorledes. Med pensionsförsäkring------- -—- försäkringen upphör. Ålderspension, som------------anses skälig. Med efterlevandepension -— --------personer leva. Såsom efterlevandepension — — — vara pensionsförsäkring. Vid tillämpningen —--------vid omgifte. Kapitalbelopp, som —--------av efterlevandepensionen. Skall enligt ------------ två år. Med kapitalförsäkring---------------än pensionsförsäkring. Innehåller avtal------------ en kapitalförsäkring. Kan livförsäkring,------------ Kungl. Maj :t. Försäkring, vilken-------------dess ingående. Premiebefrielseförsäkring skall-------------- som huvudförsäkringen. För att------------ med tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1960.

Kangl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 45

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 26 jnli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom . och 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 mom. Från sammanlagda be­ 1 mom. Från sammanlagda be­ loppet av den skattskyldiges inkoms­ loppet av den skattskyldiges inkoms­ ter från olika förvärvskällor får, ter från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske för 22 §, avdrag ske för underskott, som uppkommit vid underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än fastig­ från annan förvärvskälla än fastig­ het och rörelse i utlandet, dock att het och rörelse i utlandet, dock att avdrag icke får göras för underskott avdrag icke får göras för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt, samt att beräkning av sjömansskatt, samt att avdrag för realisationsförlust får gö­ avdrag för realisationsförlust får gö­ ras endast från realisationsvinst eller ras endast från realisationsvinst eller lotterivinst; lotterivinst; slutlig skatt eller fastighetsskatt, slutlig skatt eller fastighetsskatt, som här i riket påförts skattskyldig som här i riket påförts skattskyldig på grund av taxering under året näst på grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga före det taxeringsår, varom fråga är, är, eller sådan här i riket påförd till­ eller sådan här i riket påförd tillkom­ kommande skatt, varå skattskyldig mande skatt, varå skattskyldig un­ under förstnämnda år erhållit debet­ der förstnämnda år erhållit debetse­ sedel, allt till den del skatten skall del, allt till den del skatten skall er­ erläggas till kommun eller annan läggas till kommun eller annan kom­ kommunal samfällighet. munal samfällighet eller avser så-

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se SFS 1958:297 och av 7 § se SFS 1959:35.

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

dan tilläggspensionsavgift, som på­

förts den skattskgldige under året

näst före taxeringsåret och för vilken

avdrag icke åtnjutes enligt nästfol­

jande stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, äger jämväl åtnju­ beskattningsåret, äger jämväl åtnju­ ta avdrag för periodiskt understöd ta avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk ut­ eller därmed jämförlig periodisk ut­ betalning samt för pensionsavgifter betalning samt för folkpensionsav­ enligt lagen om folkpensionering gifter och tilläggspensionsavgifter ävensom för avgifter för pensionsför­ ävensom för avgifter för pensions­ säkring och för annan personförsäk­ försäkring och för annan personför­ ring, allt i den omfattning som i 46 säkring, allt i den omfattning som i § 2 mom. kommunalskattelagen sägs. 46 § 2 mom. kommunalskattelagen sags. Har sådan överlåtande föreningen.

7 §• Från skattskyldighet — — — ävensom hushållningssällskap: för all inkomst; för all inkomst; e) akademier samt Nobelstiftel­ e) akademier samt Nobelstiftel­ sen, så ock allmänna undervisnings­ sen, så ock allmänna undervisnings­ verk, sådana sammanslutningar av verk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande en­ högskolor i vilka de studerande en­ ligt gällande stadgar äro skyldiga att ligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus, sven­ vara medlemmar, sjömanshus, sven­ ska skeppshypotekskassan, järn­ ska skeppshypotekskassan, järn­ kontoret, så länge kontorets vinst­ kontoret, så länge kontorets vinst­ medel användas till allmänt nyttiga medel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebo­ utdelning åt sina delägare, aktiebo­ laget tipstjänst, svenska penninglot­ laget tipstjänst, svenska penninglot­ teriet aktiebolag, pensionsstiftelser, teriet aktiebolag, allmänna pensions­ allmänna sjukkassor, understödsför­ fonden, pensionsstiftelser, allmänna eningar, med undantag för dem, sj ukkassor, understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga med­ med undantag för dem, vilka enligt dela annan kapitalförsäkring än så­ sina stadgar äga meddela annan ka­ dan som omfattar kapitalunderstöd pitalförsäkring än sådan som om­ å högst 500 kronor för medlem, jäm- fattar kapitalunderstöd å högst 500

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 47

likt lagen om aktiebolags pensions- kronor för medlem, jämlikt lagen och andra personalstiftelser bildade om aktiebolags pensions- och andra stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, personalstiftelser bildade stiftelser sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, för arbetslöshetsunderstöd, sjuksådana ömsesidiga försäkringsbolag hjälp eller hjälp vid olycksfall, såför försäkring av egendom, å vilka dana ömsesidiga försäkringsbolag för lagen om försäkringsrörelse icke försäkring av egendom, å vilka lagen äger tillämpning eller vilkas verk- om försäkringsrörelse icke äger tillsamhetsområden falla utanför Stock- lämpning eller vilkas verksamhetsholm och omfatta allenast visst län områden falla utanför Stockholm eller del av län, ävensom sådana om- och omfatta allenast visst län eller sesidiga försäkringsbolag, som avses del av län, ävensom sådana ömsesii lagen om yrkesskadeförsäkring: diga försäkringsbolag, som avses i för all inkomst; lagen om yrkesskadeförsäkring: för all inkomst; f) kyrkor, andra-------------------------- hänförlig verksamhet. Aktiebolag och---------------------- — bolagens verksamhet. Om aktierna-------------------------- lös egendom. Riksskattenämnden må, —--------------------- icke föras. Att personer,-----------------------— samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

48 Kungl. Maj:ls proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 22 maj 1953 angående byggnadsforskningsavgift1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Byggnadsforskningsavgift påföres Byggnadsforskningsavgift påföres av riksförsäkringsanstalten. av riksförsäkringsanstalten. Beträffande byggnadsforsknings- Beträffande byggnadsforskningsavgiften skall i tillämpliga delar gäl­ avgiften skall i tillämpliga delar gäl­ la vad som är stadgat i förordningen la vad i förordningen angående upp­ den 4 juni 195b (nr 3bl) om upp­ börd av avgifter enligt lagen om för­ börd av vissa försäkringsavgifter en­ säkring för allmän tilläggspension, ligt lagen om yrkesskadeförsäkring m. m. är stadgat rörande arbetsgi­ och av bidrag från arbetsgivare jäm­ varavgift. likt lagen om allmän sjukförsäkring m. m., därvid dock i fråga om bygg­ nadsforskningsavgift, som pålägges arbetsgivare, för vilken försäkring icke är gällande i anstalten, skall iakttagas vad i nämnda förordning stadgats rörande avgift, som uttages från arbetsgivare vilken i regel har minst fem arbetstagare i sin tjänst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960; dock skola äldre bestämmelser gälla i fråga om bygg­ nadsforskningsavgift för år 1959 el­ ler tidigare år.

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1958:201.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 ur 1959 49

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å Stockholms slott den 29 oktober 1959.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden

N ilsson , S träng , A ndersson , L indell , L indström , L ange , L indholm , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson .^ af G eijerstam .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om tilläggspensio­ neringens administration och vissa följdförfattningar till lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension samt anför.

Inledning

Lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension 1 förutsätter i vissa hänseenden, att lagens regler kompletteras genom bestäm­ melser i särskilda författningar, antingen beslutade av Konungen och riks­ dagen gemensamt eller utfärdade av Konungen ensam. Sålunda föreskrives i 7 §, att närmare bestämmelser rörande beräkning av de i den pensionsgrundande inkomsten ingående inkomstslagen inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall beslutas av Konungen med riksdagen. Enligt samma paragraf skall särskilda bestämmelser gälla om beräkning av inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt utomlands eller har att erlägga sjömansskatt. Vidare skall Konungen med riksdagen enligt 35 § förordna om debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Det förutsättes också i 33 § att särskilda bestämmelser skall utfärdas rörande grunderna för beräkning av arbetsgivaravgift för lönerna till vissa sjömän. I lagens 55 § återfinnes ett allmänt stadgande om att de närmare föreskrif­ ter, som är erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av pensionsmyndigheten. Bland de frågor, rörande vilka Konungen torde få besluta med stöd av sistnämnda stadgande, märkes förfarandet vid ansökan om pension och prövning av sådan ansö­ kan samt sättet för utbetalning av pensionerna. Åtskilliga av de spörsmål, vilka sålunda måste regleras i särskild ordning, aktualiserar frågan om tilläggspensioneringens administration. Enligt 3 § i lagen handhas försäkringen av den centrala myndighet (pensionsmyndig-

1 Denna lag benämnes i det följande TPL.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 ur 1959

heten) och de lokala organ, som Konungen bestämmer. Konungen äger emellertid jämlikt 62 § förordna, att uppgifter, som enligt lagen skall hand­ has av pensionsmyndigheten, tills vidare skall fullgöras av annan myndig­ het. Genom kungörelse den 28 maj 1959 (nr 294) har Konungen med stöd av 3 § i lagen förordnat, att riksförsäkringsanstalten skall vara pensionsmyndighet. Valet av riksförsäkringsanstalten som pensionsmyndighet får ses mot bakgrunden av att det administrativa arbetet inom tilläggspensioneringen under de tre första åren, då pensioner ännu inte utbetalas, i huvudsak kom­ mer att avse beräkning och registrering av pensionsgrundande inkomster samt debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Socialförsäk­ ringens administrationsnämnd1, som tillsattes i juni 1958 och som utreder och förbereder frågorna om tilläggspensioneringens administration, har med hänsyn till de administrativa arbetsuppgifter som enligt vad nyss sagts kommer att bli aktuella i inledningsskedet som en första etapp i sitt arbete utarbetat förslag rörande dessa uppgifters handhavande m. in. I ett den 23 maj 1959 avgivet betänkande, benämnt Tilläggspensioneringens administra­ tion (SOU 1959: 12), har nämnden sålunda framlagt förslag till förordning om beräkning av pensionsgrundande inkomst in. m. enligt lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension och förordning om uppbörd av arbetsgivares socialförsäkringsavgifter m. m. ävensom föreslagit ändringar i åtskilliga författningar, bl. a. på skatteväsendets och socialförsäkringens område. Frågan om sättet för beräkning av arbetsgivaravgifter för lön till sjömän, som har att erlägga sjömansskatt, har vidare utretts av särskild utrednings­ man — landskamreraren A. Morén — vilken den 19 maj 1959 avgivit en promemoria (stencilerad) med förslag till lag i ämnet m. m. Över nämndens betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av stats­ kontoret, riksräkenskapsverket, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, länssty­ relserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län, järnvägsstyrelsen, gene­ ralpoststyrelsen, telestyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, försva­ rets fabriksstyrelse, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksskattenämn­ den, centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd, uppbördsorganisationskominittén, kommittén för maskinell databehandling, besvärssakkunniga, riksarkivet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareför­ eningen, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och små­ industriorganisation, Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska försäkringsbo­ lags riksförbund, Svenska sjukkasseförbundet, Svenska bankföreningen,

1 Överdirektören R. Broberg, ordförande, borgarrådet Hj. Mehr, generaldirektören Y. Samuels­ son, förste vice talmannen A. Strand och landskamreraren A. Wigert.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 51

Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, So­ cialförsäkringsbolagens förening och Stockholms stad samt, såvitt angår ett av nämnden framlagt förslag till ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken, hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Nedre Norr­ land. Flera remissorgan har vid sina yttranden fogat utlåtanden från under­ ordnade myndigheter och organisationer m. fl. Remissyttranden över promemorian har avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, sjöfartssty­ relsen, järnvägsstyrelsen, kammarrätten, riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd, sjömansskattenämnden, uppbördsorganisationskommittén, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Landsorganisationen i Sverige, Svenska sjukkasseförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet, varvid de fyra sist­ nämnda organisationerna avlämnat ett gemensamt yttrande. Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare behandling.

Översikt av vissa tilläggspensionsbestämmelser

Enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension avser försäkringen att bereda ålders-, förtids- och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till pension grundas på inkomst av förvärvsarbete, vilken inkomst också ligger till grund för beräkningen av avgifter till försäkringen (1 §). Svenska medborgare är försäkrade från och med det kalenderår varunder de fyller 16 år. Detsamma gäller utlänningar, som är mantalsskrivna i Sverige. En person, som inte längre är svensk medborgare eller här i riket mantalsskri­ ven utlänning men som tidigare tillgodoräknats pensionspoäng, anses allt­ jämt vara försäkrad (2 §).

För varje år skall för sådana försäkrade som är svenska medborgare eller här i riket bosatta utlänningar beräknas pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst beräknas dock ej för år varunder den försäkrade avlidit eller för år efter det då han fyllt 65 år. Inte heller beräknas sådan inkomst för tidi­ gare år, då den försäkrade åtnjutit ålderspension från tilläggspensione­ ringen eller invalidpension eller sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen. Utgår invalidpensionen enligt 3 § 2 mom. andra stycket i sistnämnda lag skall dock pensionsgrundande inkomst beräknas. Den pensionsgrundande inkomsten beräknas på grundval av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete (4 §). Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som en försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Har lönen från en och samme arbetsgivare under ett år inte uppgått till 300 kronor räknas den dock inte till inkomst

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

av anställning. Om en försäkrad utfört arbete för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst, kan den försäkrade och den som utgivit ersätt­ ningen komma överens om att ersättningen skall anses som inkomst av anställning, dock endast då fråga är om ersättning i pengar som uppgått till minst 300 kronor under ett år. Vid beräkning av inkomst av anställning tas inte hänsyn till lön eller ersättning från arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller som är utländsk juridisk person, i andra fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av fastighet, som är belägen i Sverige, eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Inte heller tas hänsyn till lön eller ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige eller från person som tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och inte är svensk medborgare (5 §). Med inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedri­ ven rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade själv, samt ersättning i pengar för arbete för annans räkning, allt i den mån inkomsten inte skall hänföras till inkomst av anställning. Om inkomsten av rörelse, av jordbruksfastighet eller av arbete för annans räkning inte uppgår till 500 kronor under ett år, räknas den inte med (6 §). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under ett visst år skall beräknas på grundval av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Gäller taxeringen ett beskattningsår, som inte sammanfaller med ett kalenderår, skall inkomst under beskattnings­ året anses ha åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxe­ ringsåret. Det är förutsatt, att Konungen med riksdagen skall besluta när­ mare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete liksom att särskilda regler skall finnas om beräkning av inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt utomlands eller erlägger sjömansskatt (7 §). Den pensionsgrundande inkomsten utgöres av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan över­ stiger basbeloppet vid årets början. Olika begränsningar gäller dock. Om summan överstiger dubbla basbeloppet, skall den inkomst av annat för­ värvsarbete, som ingår i den överskjutande delen, medräknas bara till två tredjedelar. I första hand skall inkomsten av anställning avräknas mot bas­ beloppet och dubbla basbeloppet. Den del av summan, som överstiger 7 1/3 gånger basbeloppet, skall inte beaktas vid beräkning av den pensionsgrun­ dande inkomsten. Reduktionen skall härvid i första hand göras på inkomsten av annat förvärvsarbete. Både den inkomst av anställning och den inkomst av annat förvärvsarbete, som skall ingå i den pensionsgrundande inkomsten, avrundas till närmast lägre hundratal kronor (8 §). Varje års pensionsgrundande inkomst skall omvandlas i pensionspoäng, som utgöres av den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. Beräkningen göres med två decimaler. I den mån den

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 53

pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvs­ arbete, tillgodoräknas pensionspoäng endast om pensionsavgift till fullo erlagts för den delen av den pensionsgrundande inkomsten. Oavsett om avgiftsbetalningen fullgjorts tillgodoräknas dock poäng för det år, varunder den försäkrade fyller 65 år eller, vid ansökan om annan pension än ålders­ pension från 67 års ålder, för de två år, som föregår det år då pension skall börja utgå. För år då en försäkrad åtnjuter tilläggspension i form av för­ tidspension enligt 16 § (huvudfallet) tillgodoräknas den försäkrade på visst sätt beräknad pensionspoäng, fastän enligt 4 § pensionsgrundande inkomst inte beräknas för honom (9 §). I de fall då pensionspoäng tillgodoräknas oavsett om betalning av egenavgifter fullgjorts eller ej, får den oguldna av­ giften avdragas på utfallande pension (50 §). Basbeloppet utgör 4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Det är indexreglerat och dess aktuella storlek erhålles genom multiplikation av nyss nämnda belopp med ett bråk med det aktuella pensionspristalet enligt folk­ pensioneringslagen i tälj aren och pensionspristalet för december 1957, som var 119, i nämnaren. Avrundning sker till närmaste hundratal kronor

(10 §).

En försäkrad kan göra anmälan om undantagande från försäkringen så­ vitt angår inkomst av annat förvärvsarbete. Sådant undantagande innebär, att hänsyn inte skall tagas till inkomst av annat förvärvsarbete vid beräk­ ning av den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Anmälan om undan­ tagande kan återkallas, sedan den ägt giltighet i 5 år. Har anmälan återkal­ lats kan ingen ny anmälan göras (36 §). En huvudorganisation av arbetstagare kan före den 1 juli 1961 under vissa förutsättningar genom kollektivavtal komma överens med arbetsgivar­ parten om undantagande från försäkringen såvitt rör inkomst av arbete, som avses med avtalet. Sådan inkomst hos en av avtalet bunden arbetsgivare skall inte inräknas i den pensionsgrundande inkomsten för arbetstagare, på vilken avtalet är tillämpligt. Avtalet kan i vissa fall vara tillämpligt även på arbetstagare, som inte är medlem av den avtalsslutande organisationen (37 —39 §§). Kollektivavtal om undantagande skall registreras hos riksförsäkringsanstalten, som prövar om det uppfyller lagens fordringar. Befinnes så ej vara fallet, vägras registrering och avtalet är ogiltigt (40 §).

Rätt till ålderspension föreligger från och med den månad, varunder den försäkrade fyller 67 år, under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräk­ nats honom för minst tre eller, i fråga om utlänning, minst tio år (11 § 1 st.). Ålderspensionen utgör 60 procent av produkten av basbeloppet för den månad, som pensionen avser, och medeltalet av de pensionspoäng, som till­ godoräknats den försäkrade. Om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än 15 år, skall medeltalet beräknas på de 15 högsta poängtalen. Har

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än 30 år, redu­ ceras pensionen med */«„ för varje år, som fattas i detta antal. Om undan­ tagande ägt giltighet för försäkrad eller om han försummat att erlägga egen avgift på inkomst av annat förvärvsarbete, skall hans ålderspension utgöra sextio procent av så stor del av den förut angivna produkten, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade (dock högst 30), och talet 30 ökat med 1 för varje år, för vilket den försäkrade till följd av undantagandet eller avgiftsförsummelsen inte alls tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Det sistnämnda talet 30 får vid denna beräkning dock ej ökas till mer än 50

(12 §).

Den försäkrade äger valfrihet att ta ut ålderspensionen före eller efter den förut angivna generella pensionsåldern. Ålderspensionen får dock upp­ bäras tidigast från och med den månad, då han uppnår 63 års ålder (11 § 2 st.). Om ålderspensionen uttages före eller efter den generella pensionsål­ dern minskas resp. ökas pensionen med 0,6 procent för varje månad som, då pensionen börjar utgå, återstår till resp. förflutit från ingången av den månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. Hänsyn tas därvid dock ej till tid efter den månad, under vilken den försäkrade fyllt 70 år (13 §).

Förtidspension utgår till försäkrad, som på grund av nedsättning i arbets­ förmågan som inträffat efter det han blev försäkrad enligt TPL åtnjuter folkpension i form av invalidpension eller sjukbidrag (dock ej invalidpen­ sion enligt 3 § 2 mom. 2 st. folkpensioneringslagen). Beträffande utlänning förutsättes tillika, att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst 5 år (14 §). År nedsättningen av arbetsförmågan fullständig, utges hel förtids­ pension. I annat fall utges 60 procent av hel förtidspension (15 §). Om den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före det år då folkpensionen började utgå, skall hel för­ tidspension utgå med samma belopp, vartill ålderspensionen skulle uppgå, därest den försäkrade fyllt 67 år och för varje år från och med det, då för­ tidspensionen börjar utgå, till och med det, då han fyller 65 år, antas ha tillgodoräknats pensionspoäng, motsvarande medeltalet av de två högsta poängtalen under nämnda fyraårsperiod. Pension enligt vad nu sagts må dock ej utgå, om undantagande ägde giltighet, då folkpensionen började utgå, samt undantagandet föranlett, att den försäkrade för något av de fyra förutnämnda åren gått förlustig mer än en pensionspoäng (16 §). Har den försäkrade inte rätt till förtidspension enligt de grunder, som angives i 16 §, men skulle han ha varit berättigad till ålderspension, om han uppnått 67 års ålder den månad, då folkpensionen började utgå, skall hel förtidspension utgå med belopp, motsvarande vad den försäkrade skulle ha erhållit i ålderspension, om denna börjat utgå från och med nämnda månad (17 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 55

Familjepension utgår i form av änkepension och barnpension. Änkepen­ sion utgår till änka, som ingått äktenskap med den försäkrade senast den dag då han fyllde 60 år, förutsatt att äktenskapet varat minst 5 år. Hade makarna vid mannens död gemensamma barn, utgår änkepension även om dessa villkor ej är uppfyllda. Barnpension utgår till den försäkrades barn under 19 år (22, 23 och 25 §§). Om endast en efterlevande finnes, som har rätt till familjepension, utgör familjepensionen 40 procent av hel förtidspension, som den försäkrade upp­ bar vid dödsfallet eller skulle ha varit berättigad till vid total förlust av arbetsförmågan, eller, om han uppbar ålderspension vid dödsfallet, av den från 67 år utgående ålderspensionen. För två sådana efterlevande utgör familjepensionernas sammanlagda belopp 50 procent, för tre 60 procent, för fyra 70 procent och för fem eller flera 80 procent av ålders- eller förtids­ pensionen (24, 26 och 27 §§).

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter och avkastning av den med avgifter uppbyggda allmänna pensionsfonden (31 §). Konungen med riksdagen fastställer procentsats för uttaget av avgifter till försäkringen (32 §). Genom lag den 28 maj 1959 (nr 292) har procentsatsen bestämts till 3 för 1960, 4 för 1961, 5 för 1962, 6 för 1963 och 7 för 1964. Beträffande arbetsgivarnas avgifter stadgas, att en arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift efter den för året gällande procentsatsen på summan av vad han under året utgivit till sina arbetstagare i lön i pengar eller natu­ raförmåner eller i annan ersättning i pengar, som enligt överenskommelse mellan honom och den som utfört arbete för hans räkning skall anses såsom inkomst av anställning. Från den nämnda summan skall dock vid avgiftsberäkningen avdragas dels ett belopp motsvarande det vid årets ingång gäl­ lande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året och dels för varje arbetstagare den del av hans lön som för år räknat överstigit 7 1/2 gånger basbeloppet. När dessa beräkningar göres skall en arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas som en hel arbetstagare och en arbetstagare, som varit anställd i mindre omfattning, medräknas blott i motsvarande mån. Om särskilda skäl föreligger kan andra sätt för avgiftens beräkning få användas, om resultatet blir i huvudsak detsamma. Vid all avgiftsberäkning skall man bortse från arbetstagare, som fyllt 65 år före årets ingång, och från arbetstagare, vars lön inte uppgått till 300 kronor. Avgift skall heller inte erläggas i vissa angivna fall, då lönen eller ersätt­ ningen i arbetstagarens hand inte beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Beträffande avgift för lön till vissa sjömän förutsättes att särskilda regler skall gälla (33 §). Om inkomst av annat förvärvsarbete ingår i den pensionsgrundande in­ komsten, skall den försäkrade själv erlägga avgift med den för året gällande

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

procentsatsen på den del av den pensionsgrundande inkomsten, som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete. Befrielse från avgift förutsättes kun­ na förekomma i vissa fall enligt vad därom särskilt kommer att stadgas (34 §). Konungen med riksdagen skall förordna om debitering och uppbörd av avgifterna (35 §).

Klagan över beslut av lokalt pensionsorgan skall föras genom besvär hos riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet. över riksförsäkringsanstaltens beslut föres klagan genom besvär hos Konungen i stats­ rådet. Fullföljd av talan är i regel inte tillåten annat än efter tillstånd av riksförsäkringsanstalten. Besvärstiden regleras genom lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut och utgör tre veckor från det klaganden fick del av beslutet; för menighet är besvärstiden fem veckor. Riksförsäkringsanstaltens och lokalt organs beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan. I fråga om besvär i ärenden, som skall behandlas i av Konungen med riksdagen beslutade för­ fattningar om beräkning av pensionsgrundande inkomst samt om debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen, skall gälla vad i dessa författ­ ningar stadgas (53 §).

TPL träder i kraft den 1 januari 1960. Pension skall dock inte utgå före den 1 januari 1963 (56 §). Enligt lagens övergångsbestämmelser skall för år 1960 pensionsgrundan­ de inkomst ej beräknas för den, som under året fyller 65 år. Inte heller skall avgift beräknas för lön eller annan ersättning till sådan person (58 §). Anmälan om undantagande må med giltighet från och med år 1960 göras under nämnda år samt under första halvåret 1961 (60 §). Försäkrad, som är svensk medborgare och fyller 67 år under år 1963, äger rätt till ålderspension, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för två år. Kravet på 30 pensionsgrundande år för rätt till full ålderspension nedsättes i inledningsskedet till att avse blott 20 år för att under en period av tio år därefter successivt höjas till 30 år (57 §).

Administrativa organ och deras uppgifter m.m.

Administrationsnämndens förslag

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst Frågan vilka organ, som bör anförtros att bestämma pensionsgrundande inkomst, har nämnden bedömt sålunda att man för att erhålla enklast möj­ liga administration lämpligen bör anlita redan befintliga organ. Eftersom tilläggspensioneringen utgör en gren av socialförsäkringen, kan det, anför

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 57

nämnden, synas ligga närmast till hands att låta lokala organ på socialför­ säkringens område beräkna den pensionsgrundande inkomsten. De organ som därvid skulle kunna komma i fråga är pensionsnämnderna och sjuk­ kassorna. Beräkningen av pensionsgrundande inkomst måste emellertid ske under tid, då skattemyndigheterna för sitt arbete behöver ha tillgång till det för beräkningen grundläggande taxeringsmaterialet. Av praktiska skäl torde det därför vara nödvändigt att lägga den nya arbetsuppgiften på organ som är verksamma inom beskaltningsväsendet. Härför talar även den om­ ständigheten, att beräkningen av pensionsgrundande inkomst kräver vana vid att handskas med taxeringsmaterialet. Valet synes sålunda böra stå mellan taxeringsnämnderna och de lokala skattemyndigheterna. I fråga om lämpligheten att anlita taxeringsnämnderna erinrar administrationsnämnden om att statsmakterna så sent som under hösten 1956 beslu­ tade vissa omläggningar av taxeringsarbetet, vilka första gången tillämpats vid 1958 års inkomsttaxering. Med omläggningarna åsyftades bl. a. att under­ lätta arbetet för taxeringsnämndsordförandena för att dessa skulle kunna ägna mera tid åt granskningen av självdeklarationerna. Tiden för taxeringsarbetets bedrivande i första instans förlängdes därvid. Mot bakgrunden härav anser nämnden, att det ej bör komma i fråga att ålägga taxerings­ nämnderna nya omfattande uppgifter vid sidan av taxeringsarbetet. Därtill kommer att många tveksamma frågor kan uppstå vid avgörandet av huruvi­ da viss inkomst skall vara pensionsgrundande såsom inkomst av anställ­ ning eller ej och att det inte kan förutsättas att taxeringsnämnderna skall kunna förvärva tillräcklig kunskap och erfarenhet på detta speciella om­ råde. Vidare kan pensionsgrundande inkomst ofta behöva bestämmas efter det att taxeringsnämnden avslutat sitt arbete. Under åberopande av det anförda förordar administrationsnämnden att den pensionsgrundande inkomsten skall bestämmas av lokal skatte­ myndighet. Vad angår förhållandena i Stockholm finner administra­ tionsnämnden det kunna övervägas att anförtro arbetet med att fastställa pensionsgrundande inkomst åt överståthållarämbetets skatteavdelning i stället för åt den lokala skattemyndigheten därstädes, d. v. s. uppbördsverket i Stockholm. Frågan härom synes emellertid enligt nämndens mening böra ses i samband med frågan om taxeringsorganisationens utformning i Stockholm, som nu är föremål för utredning. Rörande det tekniska förfarandet vid beräkning av pensions­ grundande inkomst förordar administrationsnämnden, att de lokala skatte­ myndigheterna i sitt arbete skall begagna sig av en särskild blankett, be­ nämnd inkomstkort, vartill fogas ett aviseringskort. Å det sistnämnda skall den lokala skattemyndigheten lämna det organ, som handhar registrering­ en av de försäkrades pensionsgrundande inkomster, härför erforderliga uppgifter.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Av praktiska skäl föreslås, att inkomst- och aviseringskorten förses med samma nummer som den försäkrades debetsedel å slutlig skatt samt att korten och slutdebetsedeln tryckes på samma blankett och på folkbok­ föringens länsbyråer förses med tilltryck av identifieringsuppgifter m. m. i samma tryckningsomgång. (Med folkbokföringens länsbyråer avses läns­ styrelsernas folkbokföringsavdelningar och de lokala skattemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.) Efter det nämnda tilltryck skett skiljes inkomst- och aviseringskorten från debetsedlarna och tillställes vederböran­ de lokala skattemyndighet. Beträffande försäkrade, för vilka pensionsgrundande inkomst skall beräknas men som ej är mantalsskrivna här i riket, får inkomst- och aviseringskort upprättas hos den lokala skattemyn­ digheten. När självdeklarationerna successivt återkommer från taxerings­ nämnderna för längdföring hos den lokala skattemyndigheten, påbörjas beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Då så erfordras, verkställes kompletterande utredning. Förekommer anledning att hänföra belopp, som enligt den försäkrades självdeklaration utgör inkomst av anställning, till inkomst av annat förvärvsarbete eller att eljest hänföra visst belopp till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, beredes denne tillfälle att yttra sig, såvida inte hinder härför möter eller fråga är om misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller yttrande av den försäkrade uppen­ barligen ej är erforderligt för frågans bedömande. Sedan den pensionsgrundande inkomsten bestämts, antecknas de för den kommande registreringen erforderliga uppgifterna på aviseringskortet. Om den i självdeklarationen eller eljest av den försäkrade gjorda fördelningen av intäkterna på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbe­ te ej följts, göres anteckning härom på inkomstkortet, varjämte den försäk­ rade underrättas om avvikelsen och skälen härför. Vidare underrättas för­ säkrad, för vilken pensionsgrundande inkomst beräknats utan att han av­ givit allmän självdeklaration, om denna inkomst. Enligt nämndens förslag bör arbetet med att beräkna pensionsgrundande inkomst vara slutfört inom sådan tid, att nyssnämnda underrättelser kan komma vederbörande till­ handa senast den 15 september under taxeringsåret. Därefter sorteras avise­ ringskorten i folkbokföringsnummerordning för uppbördsdistrikt eller efter annan motsvarande indelningsgrund som befinnes lämplig för det organ, som handhar registreringen av pensionsgrundande inkomst. Korten över­ sändes senast den 15 oktober under taxeringsåret till nämnda organ. På debetsedlarna å slutlig skatt antecknas bl. a. vederbörandes taxerade och beskattningsbara inkomster. På samma sätt torde försäkrad, för vilken sådan debetsedel skall utfärdas, böra underrättas om den pensionsgrundan­ de inkomst, som den lokala skattemyndigheten bestämt senast den 20 no­ vember under taxeringsåret. Att denna dag valts såsom tidsgräns samman­ hänger med att beslut om ändrad taxering m. m., som inkommit till den loka­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 59

la skattemyndigheten senast angivna dag, skall beaktas vid debiteringen av slutlig skatt. Då lokal skattemyndighet ändrat tidigare beräknad pensionsgrundande inkomst, sändes meddelande härom till det organ som handhar registrering­ en. Vidare bör den försäkrade underrättas om ändringen och skälen härför. Administrationsnämnden erinrar om att pensionsgrundande inkomst inte skall bestämmas för alla personer, för vilka inkomst- och aviseringskort upprättas. Från beräkningen av pensionsgrundande inkomst skall sålunda undantagas de som under inkomståret fyllt 66 år eller mer eller som under inkomståret avlidit eller åtnjutit ålderspension enligt TPL, invalidpension enligt 3 § 2 mom. första stycket lagen om folkpensionering eller sjukbidrag enligt sistnämnda lag. Vidare skall vid beräkning av pensionsgrundande in­ komst för försäkrad, som under året näst före inkomståret eller tidigare gjort anmälan enligt 36 § TPL om undantagande från försäkringen och som ej återkallat anmälningen, hänsyn inte tagas till inkomst av annat förvärvs­ arbete. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall hänsyn ej heller tagas till lön, som på grund av kollektivavtal enligt 37 § TPL inte grundar rätt till tilläggspension. Administrationsnämndens betänkande upptar för­ slag till praktiska åtgärder för att de lokala skattemyndigheterna skall bli i stånd att uppmärksamma de fall, i vilka pensionsgrundande inkomst av de angivna anledningarna inte skall beräknas. Här må blott nämnas, att då en arbetstagare uppburit lön, som till följd av kollektivavtal enligt 37 § TPL ej skall vara pensionsgrundande, arbetsgivaren föreslås skola lämna kontroll­ uppgift till ledning för arbetstagarens taxering å speciell blankett, varigenom den lokala skattemyndigheten göres uppmärksam på att lönen omfattas av det kollektiva undantagandet. Avsikten är vidare, att jämväl det registre­ rande organet skall föra noteringar rörande de fall, då pensionsgrundande inkomst ej skall beräknas. Om därför den lokala skattemyndigheten av förbiseende beräknar pensionsgrundande inkomst, då så ej skall ske, eller felaktigt underlåter att beräkna sådan inkomst i tro att det föreligger om­ ständighet, som utesluter sådan beräkning, bör misstaget regelmässigt bli tillrättat på initiativ av det registrerande organet. Även om pensionsgrundande inkomst inte beräknats för den försäkrade på grund av att det är fråga om undantagsfall av förut angivet slag eller den försäkrades inkomster inte överstiger basbeloppet med minst 100 kr., skall enligt förslaget det för honom upprättade aviseringskortet likväl över­ sändas till det organ som har att ombesörja registreringen. Därvid bör på kortet ha angivits anledningen till att pensionsgrundande inkomst ej beräk­ nats. Detta får betydelse för bl. a. kontrollen hos det registrerande organet. Individuellt eller kollektivt utträde ur försäkringen medför minskning av de pensionsförmåner som eljest skulle utgå på grundval av registrerad pen­ sionspoäng. Enligt 12 § andra stycket TPL skall sålunda ålderspensionen i

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

angivna fall utgöra endast så stor del av den eljest utgående ålderspensio­ nen, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och talet 30 ökat med 1 för varje år, för vilket den försäkrade till följd av undantagandet inte tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Av det anförda följer att det för beräkningen av pensionsförmånerna skulle vid undantagande från försäkringen räcka med att registrera, att den försäk­ rade under året på grund av undantagandet inte tillgodoräknats pensions­ poäng eller gått förlustig mer än en pensionspoäng. Emellertid torde enligt nämndens mening försiktigheten bjuda att man, för den händelse framdeles skulle beslutas andra regler för beräkning av pensionsförmånerna till följd av utträde, utöver den beräknade inkomsten av anställning och inkomsten av annat förvärvsarbete registrerar dels sådan inkomst som omfattas av kollektivutträde och dels sådan inkomst av annat förvärvsarbete, för vilken egenutträde gäller. Härför talar även statistiska skäl. Man torde nämligen böra ha möjlighet att följa verkningarna av utträdesbestämmelserna. För de lokala skattemyndigheterna innebär vad nu sagts, att uppgifter i samt­ liga nämnda hänseenden skulle behöva antecknas på aviseringskorten. Enligt administrationsnämndens förslag bör inkomstkorten och skriftväx­ ling in. in. i fråga om beräkning av pensionsgrundande inkomst med hänsyn till det nära sambandet med inkomsttaxeringen förvaras i vederbörandes allmänna självdeklaration och i likhet med taxeringsmaterialet förstöras sedan 6 år förflutit efter taxeringsårets utgång.

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst Angående omfattningen av den registrering som erford­ ras inom tilläggspensioneringen påpekar administrationsnämnden, att rät­ ten till tilläggspension och storleken av densamma är beroende av det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och storleken av dessa poäng. Pensionspoängen för varje år erhålles genom att den pensions­ grundande inkomsten för året delas med det vid årets ingång gällande bas­ beloppet. Registreringen skall beträffande varje försäkrad omfatta de upp­ gifter, som erfordras för att vid inträffade försäkringsfall kunna beräkna pensionens storlek enligt de givna bestämmelserna. För denna beräkning måste man alltså ha kännedom om antingen storleken av den pensionsgrun­ dande inkomst, som fastställts för en försäkrad för varje år, som föregått det år, då försäkringsfallet inträffade, eller den pensionspoäng, som tillgodoräk­ nats den försäkrade för varje sådant år. Om den försäkrade omfattats av undantagande enligt 36 eller 37 § TPL eller om han försummat att erlägga avgift på grund av inkomst av annat förvärvsarbete, måste man därutöver ha reda på den pensionsgrundande inkomst, som skulle ha fastställts för den försäkrade, eller den pensionspoäng, som skulle ha tillgodoräknats ho­ nom, därest undantagande eller avgiftsförsummelse ej förekommit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 61

Det enklaste är givetvis, framhåller administrationsnämnden, att re­ gistrera enbart pensionspoängen, vilket är tillräckligt för bedömandet av pensionsrätten och dess omfattning. Registreringen bör emellertid också vara så utförd att den dels ger möjlighet för det registrerande organet att lämna de försäkrade de upplysningar dessa kan vara i behov av, dels också kan tjäna såsom underlag för erforderlig statistik. Med hänsyn till att pen­ sionspoängen allenast anger den sammanlagda pensionsgrundande inkoms­ ten synes det därför erforderligt att registrera den pensionsgrundande in­ komsten fördelad på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs­ arbete. I registret bör sålunda enligt nämndens mening för varje försäkrad införas det av de lokala skattemyndigheterna fattade beslutet rörande hans ifrågavarande inkomst. Eftersom detta beslut skall delges honom får han möjlighet att själv kontrollera registreringens riktighet i förevarande av­ seende. Att å andra sidan årligen registrera enbart den pensionsgrundande inkomsten och låta uträkningen av pensionspoängen anstå till dess behov föreligger av att beräkna pensionsrätten skulle medföra ökat arbete. Sådan beräkning kan bli påkallad inte enbart vid inträffat försäkringsfall utan också vid förfrågningar rörande pensionsrätten. Vid omräkningen av pen­ sionsgrundande inkomst till pensionspoäng måste hänsyn tagas till de olika basbelopp, som kan ha varit gällande för de aktuella åren, och arbets­ uppgiften blir därför tidsödande, om pensionspoängen för en längre tids­ period skall uträknas. Administrationsnämnden föreslår, att det i registret också skall angivas, om det för en försäkrad i åldern 16—65 år inte fastställts någon pensions­ grundande inkomst på grund av att hans arbetsinkomst inte överstigit bas­ beloppet med minst 100 kr. eller av annan anledning. Sådan registrering ger möjlighet till kontroll av att registreringsåtgärd avseende pensionsgrundan­ de inkomst alltid blir vidtagen, då så skall ske. I samband med frågan om fastställande av pensionsgrundande inkomst har tidigare berörts att sådan inkomst i speciella fall inte skall beräknas. Då fall av angiven art förelig­ ger bör detta framgå av registreringen. Detsamma föreslås gälla då försäk­ rad utvandrar eller överföres till boken över obefintliga, vilket som regel medför, att någon pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas. De huvudsakliga registreringsuppgifterna skall enligt förslaget bli försäkrads folkbokföringsnummer och namn och ev. civilstånd, omständighet som föranleder att pensionsgrundande inkomst inte eller ej i full utsträck­ ning skall beräknas samt pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng enligt följande: a) inkomst av anställning, b) sådan inkomst av anställning, som omfattas av undantagande enligt 37 § TPL, c) inkomst av annat för­ värvsarbete, d) sådan inkomst av annat förvärvsarbete, som omfattas av undantagande enligt 36 § TPL, e) tillgodoräknade pensionspoäng, f) sådana pensionspoäng, vilka den försäkrade gått förlustig på grund av undan­ tagande eller avgiftsförsummelse. Därtill kommer de registreringsuppgifter,

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

som kan visa sig erforderliga för registreringssystemets funktion, exempel­ vis nummer å uppbördsdistrikt eller sjukkasseområde. Registrerade uppgifter rörande försäkrad måste kvarstå i registret även om någon aktuell möjlighet inte föreligger för honom att förvärva pensionsgrundande inkomst, vilket exempelvis är fallet med en utlänning, som upphört att vara mantalsskriven i riket. Han kan emellertid i en framtid ånyo bli mantalsskriven i riket och förvärva ytterligare pensionspoäng och han eller hans efterlevande kan komma att söka pension. Även uppgifter rörande avliden försäkrad måste bevaras så länge det inte är uteslutet, att efterlevande kan komma att framställa krav på pensionsrätt.

Beträffande valet av registreringsorgan erinrar administrationsnämnden om ett uttalande av allmänna pensionsberedningen i dess betänkande angående förbättrad pensionering (SOU 1957: 7), enligt vilket man kunde vinna stora fördelar om bokföringen av de pensionsgrundande inkomsterna anförtroddes åt sjukkassorna, oavsett om dessa eljest engagera­ des för pensioneringens räkning eller ej. Beredningen framhöll därvid, att sjukkassorna behövde uppgifter från skattemyndigheterna för kontroll av placeringen i sjukpenningklass, vilket behov skulle kunna tillgodoses i samband med bokföringen av de pensionsgrundande inkomsterna. I sjuk­ kassorna skulle allmänheten lätt kunna ta del av de uppgifter, som ligger till grund för tilläggspensioneringen. Därest registreringen skall ske lokalt synes enligt administrationsnämndens mening andra organ än de allmänna sjukkassorna icke kunna komma i fråga. Sjukkassorna handhar redan nu registreringen av alla vuxna i riket i deras egenskap av sjukkassemedlemmar. För denna registrering erhåller sjukkassorna fortlöpande uppgifter från skilda håll, av vilka många blir av betydelse även för en registrering inom tilläggspensioneringen. I allmänhet är sjukkassorna väl rustade i fråga om personal och lokaler, varför de utan större svårigheter och organisatoriska förändringar torde kunna påtaga sig ifrågavarande registreringsuppgift. Allmänna sjukkassor finnes av två slag, centralsjukkassor och lokalsjuk­ kassor. Centralsjukkassa har till verksamhetsområde antingen en i lands­ ting ej deltagande stad, i undantagsfall även annan stad (s. k. stadscentralsjukkassa), eller ett landstingsområde, i undantagsfall två landstingsområ­ den (s. 1c. länscentralsjulckassa). Länscentralsjukkassas område är indelat i lokalsjukkasseområden, omfattande en eller flera kommuner, med en lokalsjuklcassa för varje sådant område. För närvarande finnes 9 stadscentralsjukkassor, 22 länscentralsjukkassor och 630 lokalsjukkassor. År 1962 torde antalet centralsjukkassor minska till 30 (6 stadscentralsjukkassor och 24 länscentralsjukkassor). Registreringen blir en mycket betydelsefull uppgift, som måste utföras med största noggrannhet och under säker kontroll. Enligt administrations-

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 63

nämndens mening bör man därför undvika att sprida registreringsarbetet på alltför många organ, vilket dessutom skulle medföra ökade kostnader och — såsom av det följande framgår — väsentligt ökat antal omflytt­ ningar av registerkort i anledning av försäkrades flyttningar från en ort till en annan. Enligt nämndens mening bör därför en lokal registrering även inom en länscentralsjukkassas område ske genom centralsjukkassans för­ sorg, oaktat medlemsregistreringen inom sjukförsäkringen på grund av denna försäkrings organisatoriska uppläggning för närvarande ombesörjes av lokalsjukkassorna. Administrationsnämnden har emellertid ansett sig även böra undersöka de fördelar, som en central registrering kan medföra, framför allt genom de större möjligheter som föreligger för ett centralt organ än för lokala or­ gan att utnyttja moderna kontorsmaskiner. En central registrering torde inte lämpligen kunna förläggas till annat organ än pensionsstyrelsen, som enligt nämndens förslag skall ombesörja utbetalningen av tilläggspen­ sionerna. I det följande lämnas en redogörelse i stora drag för hur administra­ tionsnämnden tänkt sig anordnandet av registreringsarbetet enligt de båda nämnda alternativen samt lösningen av de i samband därmed uppkom­ mande problemen.

Vid alternativet med en registrering hos centralsj ukkassorna bör enligt nämndens mening registret utgöras av ver­ tikalkort, kallade pensionskort. För nyuppläggningen av registret och den fortlöpande kompletteringen med identifieringsuppgifter för nytillkom­ mande försäkrade föreslår nämnden ett förfaringssätt överensstämmande med motsvarande arbete vid uppläggandet och förandet av den allmänna sjukförsäkringens medlemsregister. För uppläggningen av registret föreslås alltså, att folkbokföringens länsbyråer medelst de s. k. tryckande registren tilltrycker identifieringsuppgifter å pensionskort för envar, som för år 1960 är mantalsskriven eller vid tiden för tryckningen är enbart kyrkobokförd i riket och som under samma år fyller minst 15 men ej 65 år eller mer. Korten överlämnas till vederbörande centralsjukkassa, som sorterar korten i folkbokföringsnummerföljd antingen genomgående för hela centralsjukkasseområdet eller för varje lokalsjukkasseområde. Sedan länsbyråerna av­ slutat förenämnda tryckningsarbete göres motsvarande tilltryck av iden­ tifieringsuppgifter å pensionskort dels fortlöpande för alla invandrade dels årligen för alla som under året fyller 15 år och som sålunda under det näst­ kommande året skall omfattas av tilläggspensioneringen. Pensionskort för invandrade utlänningar och 15-åringar inplaceras i registret först då veder­ börande blivit omfattad av försäkringen, dvs. i regel vid ingången av året efter det kassan erhållit pensionskortet. Icke mantalsskrivna försäk­ rade, t. ex. svenska medborgare, som invandrat till riket eller som över­

64 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

förts från boken över obefintliga och som sålunda är bosatta här men kan bli mantalsskrivna först nästkommande år, föreslås bli registrerade hos den centralsjukkassa, som de tillhör i egenskap av sjukkassemedlemmar, dvs. centralsjukkassan för den ort där vederbörande är bosatt vid årets ingång eller vid den senare tidpunkt, då försäkringsplikt enligt sjukförsäkrings­ lagen inträder. Pensionskort för försäkrade, som utvandrat eller överförts till boken över obefintliga, föreslås av administrationsnämnden skola bli centralt förvarade hos riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet till dess den försäkrade ånyo får anknytning till viss centralsjukkassa eller kortet, med hänsyn till att uppgifterna på detsamma inte längre behövs, kan för­ störas. En försäkrad som nu sagts kan emellertid vid vistelse utom riket i vissa fall förvärva pensionsgrundande inkomst. I sådan händelse föreslås, att den pensionsgrundande inkomsten skall registreras hos riksförsäkrings­ anstalten. Administrationsnämnden framlägger vidare vissa förslag rörande sättet för överflyttande av pensionskort mellan olika centralsjukkassor på grund av ändringar i de försäkrades mantalsskrivningsort samt rörande kassornas förseende med uppgifter från folkbokföringens länsbyråer och andra för registrets aktualisering m. m. erforderliga uppgifter, varvid i huvudsak de nuvarande förhållandena inom sjukförsäkringen tages som förebild. Försäkrad, som önskar att pensionsgrundande inkomst till följd av in­ komst av annat förvärvsarbete inte skall tillgodoräknas honom, har att en­ ligt 36 § TPL göra anmälan om undantagande. Sådant undantagande kan sedermera återkallas. Vid en lokal registrering genom centralsjukkassornas försorg synes enligt administrationsnämndens mening sådan anmälan även­ som återkallelse av anmälan böra göras hos den centralsjukkassa, i vilken den försäkrade är sjukkassemedlem, dvs. i regel kassan för mantalsskriv­ ningsorten, och för utomlands bosatta hos riksförsäkringsanstalten. An­ mälan eller återkallelsen skall noteras å pensionskortet med angivande av det år från och med vilket anmälan eller återkallelsen skall äga tillämpning. Vidare skall meddelande om undantagandet eller dess upphörande lämnas vederbörande länsbyrå för ändring av den försäkrades personplåt in. in. till ledning för de lokala skattemyndigheterna. Administrationsnämnden framhåller, att det huvudsakliga registreringsarbetet kommer att utgöras av notering på pensionskorten av pensions­ grundande inkomster och pensionspoäng. Registreringsarbetet i förevarande hänseende kommer att bestå i att uppgiften på aviseringskort om fastställd pensionsgrundande inkomst manuellt överföres till motsvarande pensions­ kort, varvid samtidigt pensionspoängen uträknas och noteras på pensions­ kortet. Pensionsgrundande inkomst anges därvid i hundratal kronor, varför högst tre siffror eller — om denna inkomst härleder sig från såväl inkomst av anställning som inkomst av förvärvsarbete -— högst sex siffror behöver

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 65

skrivas. Om inkomst, som eljest skulle varit pensionsgrundande, omfattas av undantagande, markeras detta med ett »U» efter beloppet eller också noteras inkomsten i särskild kolumn, om kortets utrymme så medger. Ut­ räkningen av pensionspoängen sker med ledning av en tabell, som väl rym­ mes på en sida av en blankett i format A 4. Pensionspoäng, varom den försäkrade gått miste till följd av undantagande, noteras i särskild kolumn. Har å pensionskortet markerats att viss omständighet måste beaktas vid fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten, tillses att så skett. Ut­ visar aviseringskort, att försäkrad icke tillgodoräknats någon pensions­ grundande inkomst, noteras även detta å pensionskortet medelst streck eller annan lämplig beteckning. Varje vidtagen registreringsåtgärd kontrol­ leras av annan tjänsteman. Sedan uppgifter från samtliga mottagna aviseringskort överförts till pensionskorten, undersökes om något pensionskort finnes, varå notering avse­ ende pensionsgrundande inkomst för det aktuella inkomståret inte gjorts. Finnes sådant kort eller finnes aviseringskort, vartill motsvarande pensions­ kort saknas, verkställes utredning, i första hand genom förfrågan hos veder­ börande lokala skattemyndighet. Med hänsyn till föreliggande möjligheter att utnyttja olika register hos sjukkassor, länsbyråer, lokala skattemyndig­ heter, pastorsämbeten m. fl. vid utredningsarbetet torde detta enligt administrationsnämndens mening praktiskt taget alltid leda till att korrekt re­ gistrering av den pensionsgrundande inkomsten kan verkställas. Registreringen av den pensionsgrundande inkomsten beräknas —- med hänsyn till att möjligheter torde föreligga inom centralsjukkassorna att temporärt frigöra viss personal från andra arbetsuppgifter och att tillfälligt anställa erfaren kontorspersonal — kunna utföras under en tidrymd av 2 å 3 månader. Då aviseringskorten föreslagits skola överlämnas av de lo­ kala skattemyndigheterna successivt från slutet av september året efter in­ komståret och senast den 15 oktober, bör registreringsarbetet kunna vara avslutat ungefärligen vid årets slut. Pensionsgrundande inkomster för ett visst år skulle sålunda kunna vara färdigregistrerade ungefär ett år efter inkomstårets utgång. Härtill kommer registrering av senare beslutade änd­ ringar av sådana inkomster. Aviseringskorten torde sedan de föranlett registrering kunna användas för kontroll av sjukkassemedlemmarnas klassplaceringar, varigenom den avskrift av inkomstlängden, som nu användes för detta ändamål, torde kunna undvaras. Länscentralsjukkassa bör sålunda översända korten till vederbörande lokalsjukkassor. Aviseringskorten lämpar sig bättre än in­ komstlängden för nämnda kontroll eftersom de i motsats till denna längd separat upptager inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsar­ bete, alltså samma inkomstslag som är av betydelse för klassplaceringen. Aviseringskorten utvisar dock inte inkomstens storlek, då denna understigit basbeloppet, och ej heller inkomster för åldringar och flertalet invalidpen- 5 — Bihnag till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

sionärer. För den fortlöpande kontrollen av klassplacering i dylika fall torde dock andra möjligheter föreligga. På registreringssystemet måste, säger administrationsnämnden, ofrånkom­ ligen ställas det kravet, att det ger full säkerhet för att inga för pensionsrättens bedömande erforderliga uppgifter kan gå förlorade. Skulle sålunda vid den ifrågasatta lokala registreringen ett pensionskort komma på av­ vägar eller en kassas hela register genom brand eller annan olyckshändelse gå förlorat, måste möjligheter till rekonstruktion föreligga. I detta hän­ seende märkes, att uppgift om tidigare pensionsgrundande inkomster fin­ nes dels hos de lokala skattemyndigheterna på de inkomstkort, som använts vid inkomsternas beräkning, dels hos stadscentrai- och lokalsjukkassorna, där aviseringskorten förvaras, vilket givetvis bör ske i annan lokal än den, där pensionsregistret finnes. Det kan övervägas, att dessutom årligen in­ föra uppgifter om pensionsgrundande inkomst i debiteringslängderna, vilka aldrig får förstöras. Med ledning av sjukförsäkringens medlemskort, där medlemmarnas kassatillhörighet för varje kalenderår finnes angiven, eller genom folkbokföringens personakter, i vilka vederbörandes kyrkobokfö­ ringsorter genom åren finnes noterade, kan de för rekonstruktionen erfor­ derliga uppgifterna återfinnas. Det är dock uppenbart, att en rekonstruk­ tion avseende längre tid och omfattande många försäkrade, blir mycket tids- och arbetskrävande. Med hänsyn härtill anser nämnden, att hela pen­ sionsregistret bör mikrofotograferas med vissa tidsmellanrum, förslagsvis vart femte år, varigenom den längsta tid en rekonstruktion behöver avse blir begränsad. Om sådan mikrofotografering sker torde det enligt nämndens mening inte vara behövligt att ange pensionsgrundande inkomster i debiteringslängden, vilket skulle medföra behov av ytterligare kolumner i denna redan nu mycket omfattande längd och ökat arbete för de lokala skattemyn­ digheterna.

Vid alternativet med en registrering hos pensionsstyrelsen kan det enligt administrationsnämndens uppfattning inte komma i fråga att använda ett konventionellt hålkortssystem. Ett för varje för­ säkrad upplagt hålkort kan inte inrymma mer än ett eller ett par års registreringsuppgifter och registret skulle under sådana förhållanden komma att med tiden bestå av ett stort antal hålkort för varje person, vilket skulle göra registret mycket svårarbetat och oöverskådligt. I jämförelse med re­ gistrering enligt automatisk databehandlingsmetod är en registrering efter konventionellt hålkortssystem väsentligt mera personal- och lokalkrävande. Vid en registrering enligt automatisk databehandlingsmetod bör pensions­ registret bestå av ett antal magnetband, i vilka samtliga försäkrade ordnas i folkbokföringsnummerordning. Till dessa registerband överföres registreringsuppgifterna genom hålkort. Utöver de registreringsuppgifter, för vilka tidigare redogjorts, måste vid en central registrering av förevarande slag

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 67

tillkomma varje försäkrads debetsedelsnummer, vilket växlar för varje år. Debetsedelsnumret finnes angivet på aviseringskortet från den lokala skatte­ myndigheten. Endast genom registrering av debetsedelsnumret kan pensionsstyrelsen efter avslutad registrering av pensionsgrundande inkomst få kännedom om den lokala skattemyndighet, som fastställt denna inkomst, eller ha möjlighet att eljest utröna en försäkrads mantalsskrivnings- eller bosättningsort. I registret identifieras de försäkrade genom folkbokföringsnumret och efternamnet, varvid längre efternamn torde kunna anges med allenast de tio första bokstäverna för att begränsa stansningsarbetet. En försäkrads identifieringsuppgifter måste nämligen stansas i varje hålkort, som använ­ des för överföring av uppgifter rörande honom till registerbandet. Omständighet av tidigare berörd art, som medför att pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas eller beräknas endast i begränsad omfattning, markeras genom kodbeteckning. Säkerheten för korrekt registrering tillgodoses, förutom genom kontroll­ stansning av varje hålkort, på så sätt att maskinen vid överföring av nya eller ändrade uppgifter reagerar genom utstansning av signalkort vid bris­ tande överensstämmelser, exempelvis om samma folkbokföringsnummer efterföljes av olika efternamn eller om hålkort upptar pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete för försäkrad, för vilken enligt registrets uppgifter undantagande enligt 36 § TPL är gällande. Maskinen reagerar likaså om vid överföring av pensionsgrundande inkomster någon försäkrad blivit påförd sådan inkomst mer än en gång för samma år eller blivit överhoppad utan att förklarlig anledning härtill, t. ex. dödsfall, tidigare registrerats eller om pensionsgrundande inkomst påföres person, som förut inte finnes intagen i registret. Några särskilda åtgärder för uppläggning av registret erfordras inte. Upp­ läggningen synes kunna ske i samband med den första registreringen av pen­ sionsgrundande inkomst, avseende år 1960. För varje år kommer pensionsstyrelsen att tillställas aviseringskort från lokala skattemyndigheter för alla under nämnda år här i riket mantalsskrivna personer, som under året fyl­ ler 16—65 år. Beträffande alla dessa kommer hålkort att stansas för över­ föring till registret av de pensionsgrundande inkomsterna. Detsamma kom­ mer att gälla utomlands bosatta svenska medborgare, som förvärvat pen­ sionsgrundande inkomst. För sådana invandrade eller från boken över obe­ fintliga överförda personer, som inte upptagits i mantalslängd, kommer med ledning av uppgifter från folkbokföringens länsbyråer afl i särskild ordning stansas hålkort, vilkas uppgifter överföres till registret i samband med re­ gistreringen av pensionsgrundande inkomst. Härigenom blir sålunda regist­ ret fullständigt i personellt hänseende. Pensionsstyrelsen blir för registrets aktualisering i behov av samma upp­ gifter från folkbokföringens länsbyråer, som cenlralsjukkassorna råd lokal

68 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

registrering. I samtliga fall kan länsbyråernas avisering ske i form av avtryckskort. En avisering från länsbyråerna till pensionsstyrelsen förekom­ mer redan nu men skulle genom en central registrering få ökad omfattning. Anmälan om undantagande enligt 36 § TPL och återkallelse av sådan anmälan föreslås vid central registrering skola ställas till pensionsstyrel­ sen, som då också får ombesörja avisering härom till vederbörande länsbyrå för personplåtsändring in. m. För den årliga överföringen av pensionsgrundande inkomster till register­ banden stansas på grundval av de från de lokala skattemyndigheterna över­ sända aviseringskorten ett hålkort för varje försäkrad, för vilken aviseringskort finnes. Pensionspoäng behöver inte uträknas och stansas i hålkortet. Poängen uträknas i databehandlingsmaskinen och införes i registerbanden i samband med överföringen av hålkortens uppgifter till dessa band. Uppgifterna från aviseringskorten måste sorteras innan de kan överföras till registerbanden. Från hålkorten överföres därför uppgifterna successivt till särskilda magnetband för maskinell sortering. Sedan uppgifterna för alla försäkrade, för vilka hålkort stansats, ordnats efter de försäkrades folkbokföringsnunnner i dessa band, som sålunda kommer att omfatta ett års registreringsuppgifter avseende pensionsgrundande inkomst, överföres upp­ gifterna till registerbanden. Sistnämnda band kommer sedan att utöver i banden tidigare registrerade uppgifter innehålla uppgifter om pensionsgrun­ dande inkomster och pensionspoäng för ytterligare ett år. Vid uppgifternas överföring till registerbanden anger databehandlings­ maskinen på tidigare berört sätt genom signalkort förekommande felaktig­ heter i form av utebliven registrering, dubbelregistrering m. m. Utredning måste då verkställas, i regel genom skriftväxling med vederbörande lokala skattemyndighet. Det är särskilt för sådana fall av vikt, att debetsedelsnumret registrerats, eftersom registerbanden i övrigt inte innehåller någon uPP§iU, varigenom en försäkrad kan lokaliseras. Utsökning av uppgifter ur registerbanden kan av arbetstekniska skäl inte ske alltför ofta, sannolikt högst tre å fyra gånger i månaden. För besva­ rande av förfrågningar och även av andra anledningar föreligger emellertid behov av att snabbt kunna få reda på registrerade uppgifter. Med hänsyn härtill bör registerbandens uppgifter årligen i klartext överföras till förteck­ ningar så snart registreringen av pensionsgrundande inkomst för visst år avslutats. Varje års förteckningar kommer sålunda att innehålla alla upp­ gifter från och med försäkringens start till och med det vid förteckningar­ nas tryckning senast registrerade inkomståret samt därutöver alla änd­ ringar, som registrerats intill tiden för denna tryckning. Förteckningarna måste emellertid för att kunna tjäna sitt syfte i fortsättningen manuellt ak­ tualiseras, i vart fall i vad gäller ändringar av tidigare registrerade pensions­ grundande inkomst. Aviseringskorten avses som förut nämnts skola överlämnas till registre-

Kiingl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 69

ringsorganet senast den 15 oktober året efter inkomståret. Med hänsyn till att stansningen av hålkort för överföring till magnetbanden av arbetstekniska skäl anses böra fortgå under ett helt år och då tryckning av de nämnda förteckningarna tar viss tid torde arbetet med registrering av ett års pensionsgrundande inkomster inte vara avslutat förrän omkring två år efter inkomstårets utgång. Om uppgifterna dessförinnan behövs för pröv­ ning av pensionsansökan, kan de hämtas från aviseringskorten, som sor­ terats av de lokala skattemyndigheterna. Även vid central registrering finns möjlighet att tillställa de allmänna sjukkassorna uppgifter om pensionsgrundande inkomst för kontroll av pla­ ceringar i sjukpenningklass. Detta torde böra ske på så sätt, alt speciella förteckningar för varje sjukkassas räkning tryckes successivt allteftersom aviseringskortens uppgifter överförts till de särskilda magnetbanden. Nå­ got översändande av avtryckskorten till kassorna torde vid central registre­ ring inte kunna komma i fråga, eftersom pensionsstyrelsen inte synes kunna avvara aviseringskorten förrän möjligen då registreringen av de pensions­ grundande inkomsterna avslutats. Beträffande säkerheten för att registrerade uppgifter inte går förlorade framhåller administrationsnämnden, att registerbanden kan framställas i två exemplar, vilka bör förvaras i skilda brandsäkra lokaler. Att förteck­ ningar upptagande samtliga registrerade uppgifter årligen tryckes innebär också en betydande trygghet.

Till ledning för sitt ställningstagande i valet mellan de två angivna registreringsmetoderna har administrationsnämnden gjort en beräkning av kostnaderna enligt de båda alternativen. Beräkningarna har haft till syfte att ange storleksordningen av dessa kostnader och innefattar inte något för­ slag om inrättande av de tjänster, varom antagande måste göras i kalkylen. Kostnadsberäkningarna har gjorts med utgångspunkt från att antalet för­ säkrade, för vilka årligen registrering av pensionsgrundande inkomst skall ske, uppgår till 5 000 000. Av dessa beräknas med ledning av tillgänglig inkomststatistik 2 750 000, motsvarande 55 procent, ha pensionsgrundande inkomst, därav 300 000 å 400 000 med pensionsgrundande inkomst av så­ väl anställning som annat förvärvsarbete (blandad inkomst). Antalet för­ säkrade utan pensionsgrundande inkomst kan antagas uppgå till 2 250 000 eller 45 procent. Antalet ändringar för år av tidigare registrerade uppgifter, däri inräknat registrering av nytillkomna försäkrade, har uppskattats till 600 000. Vad gäller kostnaderna vid registrering hos central­ sjukkassorna har administrationsnämnden under medverkan av statens organisationsnämnd låtit med ledning av konstruerade aviseringskort och pensionskort utföra tidsstudier hos Stockholms läns allmänna centralsjukkassa för beräkning av personalkostnaderna för den årliga be­

70 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

räkningen av pensionspoäng jämte registrering av pensionsgrundande in­ komster och poäng. Dessa uppgifter utgör som nämnts den huvudsakliga delen av regis treringsarbetet. På grundval av dessa tidsstudier har administrationsnämnden, efter ve­ derbörlig justering och med sedvanligt tillägg för spilltid, uppskattat den genomsnittliga tidsåtgången för påföring och pensionspoängberäkning samt kollationering till 0,6 minuter per försäkrad. Uppgifter rörande 100 försäk­ rade medhinnes alltså av en befattningshavare på en timme. För 5 000 000 försäkrade åtgår 50 000 arbetstimmar, vilket motsvarar avrundat 29 be­ fattningshavare. Arbetet avses som förut nämnts skola utföras under en tid av 2 å 3 månader med anlitande av hos kassan anställda biträden och av tillfällig, väl kvalificerad arbetskraft. Vid beräkningen av personalkost­ naderna för arbetet har nämnden utgått från lönen till helårsanställda kontorsbiträden. Övriga arbetsuppgifter, vilka torde fördela sig tämligen jämnt över hela året, utgöres i huvudsak av utredningar i anledning av förekommande bris­ tande överensstämmelser, besvarande av förfrågningar från försäkrade, ändringar av tidigare registrerade uppgifter samt överflyttningar av pensionskort och aviseringskort. Beräkningen av den härför erforderliga per­ sonalen är vansklig med hänsyn till att omfattningen av utredningar och förfrågningar är svårbedömlig och att vissa uppgifter, bl. a. registreringsändringar och överflyttningar av pensionskort, kommer att utföras i samma arbetsomgång som motsvarande uppgifter inom sjukförsäkringen. Nämnden räknar emellertid med att varje centralsjukkassas pensionsregister skall förestås av en kontorist, som själv bör handlägga de mest kvalificerade ar­ betsuppgifterna, främst utredningarna och besvarandet av förfrågningar, och leda registreringsarbetet. Därutöver anses inom kassorna erforderligt med kontorsbiträden för rutingöromål och maskinskrivning. Endast hos de allra största kassorna kan dock behov antagas föreligga av heltidsanställda kontorister för de med registreringen sammanhängande göroinålen. Sam­ manlagda antalet erforderliga arbetskrafter i kontoristställning beräknas till 18. Erforderliga antalet kontorsbiträden hos kassorna för de löpande göroinålen uppskattas till i genomsnitt en per kassa eller tillhopa 30. Av dessa kontorister och kontorsbiträden beräknas ungefär halva antalet för egentliga registreringsgöromål såsom ändringar av tidigare registrerade uppgifter och överflyttningar av kort medan återstoden beräknas för för­ frågnings- och upplysningsärenden in. in. I den mån en befattningshavare inom en kassa inte helt kan sysselsättas med berörda göromål torde han kunna utnyttjas för arbetsuppgifter inom sjukförsäkringen. Den del av registreringsarbetet, som avses skola ankomma på riksförsäkringsanstalten, dvs. förvaring av pensionskort för utvandrade och till bo­ ken över obefintliga överförda personer samt registrering av pensionsgrun-

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 71

dande inkomst för ett mindretal av dessa, torde till en början taga ett kansli­ biträde och ett kontorsbiträde i anspråk. Detta centrala register för berörda kategorier torde successivt bli av ganska betydande omfång. Lönekostnaderna för den angivna personalen har enligt 1959 års löne­ nivå och ortsgrupp 4 samt näst högsta löneklassen i varje lönegrad beräk­ nats sålunda.

Årslön per Tjänster Summa kr tjänst, kr

79 887 760

Härtill kommer kostnader för personalens sociala förmåner, vilka antages utgöra 23 procent av lönekostnaderna. Ifrågavarande kostnader upp­ går enligt denna beräkningsgrund till 204 185 kr. Personalkostnaderna kan sålunda uppskattas till (887 760 + 204 185 =) 1 091 945 kr., vilket belopp avrundas till 1 100 000 kr. Vid beräkningen av lokalkostnaderna måste hänsyn tagas till att för pensionsregistrets förvaring erfordras förhållandevis utrymmeskrävande skåp, vilka skall vara brandsäkra därest registret inte förvaras i brandsäkert arkiv. I genomsnitt per kassa uppskattas det ökade lokalbehovet till 25 in2, vilket för 30 kassor gör 750 m2. Efter en hyra av i genomsnitt 80 kr. per m2 kan totalkostnaderna beräknas till 60 000 kr. Kostnaden för mikrofotografering vart femte år har beräknats uppgå till ca 75 000 kr. eller för år 15 000 kr. Härutöver bör beräknas ett belopp av 90 000 kr. för de kostnader i övrigt, som registreringsarbetet medför. Den årliga kostnaden för folkbokföringens tilltryckning av identifieringsupp­ gifter å ca 125 000 pensionskort, vilket kan ske i samma tryckningsomgång som motsvarande tilltryck å sjukkassornas medlemskort, uppgår till ca 1 000 kr. Sammanlagda årskostnaden för lokal registrering skulle alltså kunna beräknas till (1 100 000 + 60 000 + 15 000 + 90 000 + 1 000 =) 1 266 000 kr. Det är emellertid uppenbart, att beräkningarna — även om viss erfarenhet föreligger från liknande arbetsuppgifter inom sjukförsäkringen — inrym­ mer ett visst osäkerhetsmoment. Man torde också böra reservera sig för oförutsedda kostnader. Nämnden anser sig med hänsyn härtill böra öka det nyss angivna beloppet för de sammanlagda årskostnaderna med ca 20 pro­ cent eller till avrundat 1 500 000 kr. Engångskostnaden för registrets uppläggning har av nämnden uppskat­ tats till 800 000 kr.

72 Knngl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Beräkningen av kostnaderna vid registrering hos pensionsstyrelsen har utförts under förutsättning, att pensionsstyrelsen för andra ändamål än registrering, huvudsakligen utbetalningar av folkpensioner och tilläggspensioner, till sitt förfogande har en automatisk databehandlingsanläggning jämte fristående skrivenhet. I fråga om den maskinella utrustningen har beräkningarna rörande maskinbehovet och uppskattade hyreskostnader för maskinerna skett på grundval av uppgif­ ter, som tillhandahållits av pensionsstyrelsen, inom vilken sedan ett par år finnes en särskild avdelning för utredning av frågor avseende ifrågasatt övergång från konventionellt hålkortssystem till automatiskt databehandlingssystem inom pensionsstyrelsens verksamhetsområde. De maskinenheter inom en databehandlingsanläggning, vilka erfordras för registreringsarbetet, beräknas medföra en årshyra av 1 340 000 kr. Dessa maskiner avses dock skola användas i huvudsak för andra arbetsuppgifter än registrering. Under förutsättning att maskinerna för alla de ändamål, för vilka de avses, utnyttjas helt under 2400 timmar för år, skulle timpriset bli 560 kr. Vissa arbeten för registreringen kan emellertid utföras samti­ digt med att anläggningen användes för andra arbetsuppgifter (s. k. spooloperation). Timpriset har i dylika fall beräknats till 280 kr. Ärshyran för skrivenheten beräknas till 310 000 kr. Med fullt utnyttjande av maskinen skulle timpriset bli 130 kr. Kostnaden för de maskinella arbetsoperationerna för registreringen har efter angivna timpris beräknats till 10 timmar å 560 kr., 210 timmar å 280 kr. och 530 timmar å 130 kr. eller tillhopa 133 300 kr. Denna kostnad kommer emellertid att öka allteftersom antalet registrerade uppgifter stiger. Detta gäller särskilt tryckningen av förteckningar för pensionsstyrelsens eget behov, där kostnaden blir ca 25 000 kr. högre för varje ny rad, som genomsnittligt tages i anspråk per försäkrad. I förevarande kalkyl har räk­ nats med två rader per försäkrad, vilket motsvarar förhållandet i mitten av 1960-talet. Beräkningarna av den nu ifrågavarande kostnaden har som förut nämnts utförts under den gynnsamma förutsättningen, att maskinerna helt ut­ nyttjats under 2 400 timmar per år för registreringen och för andra arbetsuPP§ifter och att s. k. spooloperationer kan utföras i den beräknade om­ fattningen. I den mån detta inte blir fallet ökar givetvis kostnaderna. För­ siktigheten torde bjuda, att det förut angivna beloppet 133 300 kr. höjes med ca 25 % eller till avrundat 165 000 kr. Härtill kommer kostnaden för en sorterare och en collator, som erfordras för behandlingen av de hålkort, från vilka uppgifterna överföras till magnetbanden. Ärshyran för dessa maskiner uppskattas till 135 000 kr. Maskinkostnaderna beräknas alltså till sammanlagt (135 000 + 165 000 =) 300 000 kr. Personalkostnaderna avser till en början den årliga stansningen, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 73

beräknas komma att omfatta drygt 145 milj. kolumner, vilka också skall kontrollstansas. Med normal stansningshastighet åtgår härför 30 befatt­ ningshavare. För angivande av kodbeteckningar å det material, som skall stansas, beräknas 6 befattningshavare. För arbetsledning i fråga om stansningsarbetet, systematisering av det omfattande stansningsmaterialet in. m. torde erfordras 3 befattningshavare. Kortmaterialets försortering medelst sorterare och collator beräknas taga 2 befattningshavare i anspråk. Såsom framhållits i samband med kostnadsberäkningen för registrering hos centralsjukkassorna ställer det sig synnerligen vanskligt att bedöma omfattningen av förfrågnings- och utredningsärenden och övriga med re­ gistreringen sammanhängande, i dessa beräkningar förut ej redovisade upp­ gifter. I fråga om nämnda registrering beräknades hälften av den för lö­ pande arbetsuppgifter avsedda personalen, tillhopa 48 befattningshavare, komma att tagas i anspråk för uppgifter, som ligger utanför det egentliga registreringsarbetet. Vid central registrering anses det sannolikt att anta­ let förfrågningar från allmänheten blir inte obetydligt färre med hänsyn till att förfrågningarna som regel måste framställas skriftligen. Å andra sidan torde förfrågningarnas besvarande genomsnittligt ta längre tid, eftersom även svaren som regel måste lämnas skriftligen samt de för svaren erfor­ derliga uppgifterna inte alltid är lika lätt tillgängliga som hos kassorna. Uppgift rörande den senast fastställda pensionsgrundande inkomsten fin­ nes nämligen ej i de förteckningar över registrerade uppgifter, som år­ ligen framställts, utan måste framletas bland inkomna aviseringskort. Vi­ dare måste dessa förteckningar manuellt aktualiseras. Man torde därför vid central registrering böra beräkna samma personal för förfrågningar och utredningar in. in. som vid lokal registrering eller 24 befattningshavare. Med hänsyn till storleken av den personal, som kommer att tagas i an­ språk för registreringen, torde även erfordras en expeditionsvakt. Såsom föreståndare för registreringsavdelningen torde böra finnas en förste byråsekreterare, på vilken bör ankomma att handlägga de mest kvalificerade ut­ rednings- och förfrågningsärendena. Avdelningen skulle alltså komma att uppgå till 67 befattningshavare. Den lämpliga lönegradsplaceringen för denna personal är inte möjlig att nu närmare bedöma med hänsyn framför allt till att en central registrering även i personellt hänseende måste samordnas med pensionsutbetalningen. Nämnden har vid kostnadsberäkningen utgått från den fördelning av perso­ nalen på lönegrader, som framgår av följande uppställning, i vilken löne­ kostnaderna beräknats enligt 1959 års lönenivå och ortsgrupp 5 samt näst högsta klassen inom varje lönegrad. Till den i uppställningen angivna sum­ man bör läggas den på registreringen belöpande andelen av kostnaderna för den för hela databehandlingsanläggningen erforderliga personalen. Denna andel uppskattas av nämnden till 30 000 kr.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Till den sålunda erhållna personalkostnaden kommer kostnaden för per­ sonalens sociala förmåner med 23 procent eller 194 522 kr. Personalkost­ naderna beräknas sålunda till (845 748 + 194 522 =) avrundat 1 040 000 kr. De för registreringen erforderliga lokalerna, vilka kan antagas vara för­ lagda i Stockholm, torde kunna beräknas till samma ytinnehåll som vid lokal registrering eller ca 750 m2, vilket efter ett pris å 100 kr. per m2 skulle innebära en lokalkostnad av ca 75 000 kr. för år. Årlig kostnad för tryck av blanketter till hålkort och förteckningar uppskattas till 60 000 kr. För allmänna förvaltningskostnader har beräknats ett belopp av 90 000 kr. För ökade kostnader för folkbokföringen till följd av avisering till pensionsstyrelsen i ökad omfattning upptages ett belopp av 7 000 kr. Sammanlagda årskostnaden för registreringen hos pensionsstyrelsen skulle sålunda kunna beräknas till (300 000 + 1 040 000 + 75 000 + 60 000 + 90 000 + 7 000 =) 1 572 000 kr. Beräkningen av kostnaderna för denna registrering måste givetvis anses mycket osäker med hänsyn till att erfarenhet av arbetsuppgifterna i väsent­ lig utsträckning saknas. Även i detta fall finner sig nämnden böra upptaga ett »säkerhetstillägg» på ca 20 procent. Årskostnaden finner nämnden sålunda kunna uppskattas till i runt tal 1 900 000 kr. Kostnaderna för registrets uppläggning uppskattas av administrationsnämnden till 210 000 kr., vartill kommer registreringens andel i kostnad för ombyggnad av lokaler för inrymmande av databehandlingsanläggningen, förberedelser för anläggningens utnyttjande (bland annat s. k. program­ mering) m. m. Dessa kostnader har nämnden inte ansett sig kunna ens tillnärmelsevis uppskatta.

Administrationsnämnden har vid övervägande av de skäl, som talar för och emot de båda alternativen för registreringens anordnande, stannat för att registreringsuppgiften bör anförtros åt de allmän­ na centralsjukkassorna, i vart fall vid tilläggspensioneringens igångsättande. Härvid har nämnden fäst mindre avseende vid att kostnads­ jämförelser utvisar en viss skillnad till förmån för registrering hos cen­ tralsjukkassorna. Avgörande har i stället varit, att den lokala registre­ ringen erbjuder bättre service gentemot allmänheten och större möjlig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 75

heter till samarbete mellan registreringsorganet och de lokala skattemyn­ digheterna och folkbokföringens länsbyråer. Vidare framhålles, att vare sig socialförsäkringens framtida administration blir centraliserad eller de­ centraliserad, måste det finnas lokala organ, som kan mottaga och utreda ansökningar om tilläggspension. Dessa organ behöver uppenbarligen i många fall erhålla uppgifter ur registret, vilket kan ske snabbare och lättare om registreringsorganen är lokala. De rent praktiska möjligheterna att ge­ nomföra det ena eller andra registreringssystemet talar enligt administrationsnämndens mening också för alternativet med centralsjukkassorna som registreringsorgan. Enligt vad nämnden inhämtat kommer denna uppgift inte att bereda centralsjukkassorna mera betydande svårigheter. Uppgif­ ten är av relativt begränsad storlek vid jämförelse med de övriga uppgifter, som ankommer på dessa kassor, och den personalökning, som kräves inom varje kassa, är obetydlig. I många kassor torde den nya arbetsuppgiften kunna genomföras utan ökning av lokalutrymmena. Av vad nyss sagts om arbetsuppgiftens storlek i förhållande till centralsjukkassornas andra arbetsuppgifter torde också framgå att en eventuell övergång framdeles till central registrering kommer att endast obetydligt påverka kassornas ad­ ministration. För pensionsstyrelsens del däremot skulle inrättandet av en stor registreringsavdelning redan under år 1961 medföra stora svårigheter med hänsyn till personalrekrytering och lokalanskaffning. Härtill kommer att det är ovisst huruvida pensionsstyrelsen inom erforderlig tid skall äga till­ gång till den maskinella utrustning, som måste förutsättas vid en central registrering. Huruvida det framdeles — sedan en administrativ omläggning av folk­ bokföring och uppbördsväsende kommit till stånd och större erfarenhet vunnits av automatisk databehandlingsmetodik — kan visa sig lämpligt med ett annat registreringssystem, finner administrationsnämnden inte möjligt att nu bedöma. Emellertid framhålles, att även om registreringen till en början sker lokalt efter angivna linjer, möjlighet finnes att senare övergå till annat system.

Organ för debitering och uppbörd av avgifter Vad angår arbetsgivarnas avgift er till den allmänna tilläggs­ pensioneringen tar administrationsnämnden upp allmänna pensionsberedningens förslag att dessa avgifter skall debiteras och uppbäras tillsammans med arbetsgivarnas avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten och deras bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. För sistnämnda avgifter och bidrag gäller för närvarande i huvudsak följande regler. Yrkesskadeförsäkringen är dels obligatorisk och dels frivillig. Den obli­ gatoriska försäkringen omfattar med vissa undantag alla arbetstagare i

76 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

allmän eller enskild tjänst. Försäkringen meddelas antingen i riksförsäkringsanstalten eller i något av de nio ömsesidiga försäkringsbolag som finns för ändamålet. Avgift för försäkringen skall enligt 38 § lagen om yrkesskadeförsäkring bestämmas till belopp som med hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det bedrives, efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt för att täcka den risk som försäkringen avser. Vid försäkring i ömsesidigt för­ säkringsbolag tillägges ett belopp motsvarande omkostnaderna för försäk­ ringen. Utöver försäkringsavgiften är arbetsgivaren enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring skyldig att erlägga tilläggsavgift såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet. Tilläggsavgiften utgör vid försäkring i riksförsäkringsanstalten 5 procent av försäkringsavgiften. Utom yrkesskadeförsäkringsavgiften skall arbetsgivaren erlägga avgift (avgiftstillägg) enligt 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. För år 1959 utgör avgiftstillägget 16 procent av summan av arbetsgivarens försäkringsoch tilläggsavgift till yrkesskadeförsäkringen. Bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna utgår för varje år med 1,1 resp. 0,04 procent av den lön i penningar eller naturaförmåner, som ar­ betsgivaren under året utgivit till sådana hos honom anställda arbetsta­ gare som är obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Härvid skall hänsyn inte tas till utländsk sjöman, vilken ej är man­ talsskriven i riket. Inte heller skall hänsyn tas till arbetstagares lön i vad lönen överstiger 15 000 kr. för år räknat. Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal in­ komstskatt. Grundas försäkringsavgift, som arbetsgivaren skall erlägga enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, på särskild beräkning av arbets­ tagares lön, skall den sålunda beräknade lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen av nu avsedda arbetsgivarbidrag. Beträffande uppbörden av avgifterna för obligatorisk yrkesskadeför­ säkring i riksförsäkringsanstalten och av bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna stadgas i förordningen den 4 juni 1954 (nr 341). För samtliga arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsan­ stalten bestämmes storleken av avgifterna och bidragen av riksförsäkrings­ anstalten. I uppbördshänseende skiljes emellertid mellan arbetsgivare som har i regel minst 5 arbetstagare i sin tjänst (s. k. större arbetsgivare) och övriga arbetsgivare (s. k. mindre arbetsgivare). De större arbetsgivarna inbetalar sina avgifter och bidrag till riksförsäkringsanstalten, medan de mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag uppbäres vid den allmänna skatteuppbörden. Åtskillnaden mellan större och mindre arbetsgivare får även betydelse vid beräkningen av avgifterna och bidragen. För de större arbetsgivarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 77

sker beräkningen med ledning av de verkliga löneutgifterna, varom upp­ gifter lämnas av arbetsgivarna direkt till riksförsäkringsanstalten. De mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag uträknas däremot på grundval av uppgifter om antal dagsverken m. m. och med användande av en tariff, som för olika sysselsättningar anger det sammanlagda avgifts- och bidrags­ beloppet för en årsarbetare och vad därav belöper på yrkesskadeförsäkringsavgiften. Dessa belopp i tariffen uträknas efter vissa antagna medelin­ komster i olika sysselsättningar. De mindre arbetsgivarnas uppgifter läm­ nas på mantalsuppgiften. Med ledning härav upprättar varje lokal skat­ temyndighet en arbetsgivarförteckning över arbetsgivarna inom myndig­ hetens tjänstgöringsområde. Förteckningen överlämnas till riksförsäkrings­ anstalten. De mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag antecknas i arbetsgivarförteckningarna, som därefter återställes till de lokala skattemyndigheterna, som påför arbetsgivarna avgifterna och bidragen i samband med debi­ teringen av slutlig skatt. Avgifter och bidrag från större arbetsgivare uppbäres som tidigare nämnts av riksförsäkringsanstalten. I den mån riksförsäkringsanstalten ej före­ skriver annat är sådan arbetsgivare skyldig att förskottsvis under det kalen­ derår, som avgiften och bidraget avser, å tid som anstalten bestämmer er­ lägga högst det belopp, till vilket summan av avgiften och bidraget kan antagas komma att uppgå. Under exempelvis år 1959 skall på grund härav erläggas ett belopp motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, arbets­ givarens preliminära avgift m. m. för 1959 ökad med hans slutliga avgift m. m. för år 1958 och, å andra sidan, hans preliminärt erlagda avgift m. m. för sistnämnda år. Riksförsäkringsanstalten tillställer vederbörande arbets­ givare en räkning å det belopp som denne har att erlägga. Räkningarna ut­ sändes successivt under året. Betalning skall erläggas senast inom 4 veckor efter det räkningen kommer arbetsgivaren till handa. Det förut sagda gäller inte större och mindre arbetsgivare, som tecknat yrkesskadeförsäkringen i ett ömsesidigt försäkringsbolag. Sådana arbets­ givare lämnar för avgiftsberäkningen m. m. erforderliga uppgifter till bo­ laget. Bolaget ombesörjer påföring och uppbörd av såväl yrkesskadeförsäkringsavgiften som arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskap sför­ säkringarna. Arbetsgivarbidragen redovisas av bolaget till riksförsäkrings­ anstalten.

Administrationsnämnden anför för sin del, att det ur skilda synpunkter ter sig naturligast att arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen debi­ teras och uppbäres i anslutning till yrkesskadeförsäkringsavgifterna och arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. En sådan an­ knytning anses både för arbetsgivarna och det allmänna vara att föredraga framför en särskild uppbörd av de nya avgifterna. Under åberopande härav

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

förordar administrationsnämnden i likhet med allmänna pensionsberedningen, att arbetsgivaravgift till tilläggspensionering­ en, arbetsgivarbidrag till sjuk- och moders k apsförsäkringarna samt arbetsgivares avgift för obligato­ risk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten skall debiteras och uppbäras gemensamt. Därvid förutsätter administrationsnämnden, att i fråga om avgift till tilläggspen­ sioneringen och berörda bidrag skall tillämpas samma förfarande, oavsett om yrkesskadeförsäkringen tagits i riksförsäkringsanstalten eller i ömse­ sidigt försäkringsbolag, som alltså bör befrias från skyldigheten att uppbära arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. Med arbetsgiva­ res avgift för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten avses jämväl den tilläggsavgift och det avgiftstillägg, som han är skyldig erlägga enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring och 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Liksom allmänna pensionsberedningen har administrationsnämnden fun­ nit, att den gemensamma debiteringen och uppbörden kräver åtskilliga änd­ ringar i nuvarande bestämmelser. Nämnden begagnar beteckningen arbets­ givaravgift för summan av varje arbetsgivares avgifter och bidrag som en­ ligt vad nyss sagts bör debiteras och uppbäras tillsammans. Vidare användes beteckningen avgiftsunderlag för det lönebelopp, varå sådan avgift eller sådant bidrag skall beräknas för arbetsgivaren, beteckningen utgiftsår för det kalenderår, för vilket avgiftsunderlag skall beräknas, och beteckningen arbetsgivaruppgift för den uppgift från varje arbetsgivare, som krävs för beräkning av hans arbetsgivaravgift. Såvitt gäller beräkning av avgiftsun­ derlag för avgift till tilläggspensioneringen avses med lön även sådan ersätt­ ning som enligt 5 § andra stycket TPL skall anses utgöra inkomst av an­ ställning. Administrationsnämnden föreslår att arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet helt omlägges. Sålunda förordas att arbetsgivaruppgift skall lämnas till ve­ derbörande lokala skattemyndighet senast den 31 januari året näst efter utgiftsåret. För kontrollen av arbetsgivaruppgifterna är det avsett att i princip varje arbetsgivare skall vara skyldig att vid sin arbetsgivaruppgift foga ett exemplar av de kontrolluppgifter, som lämnas till inkomsttaxe­ ringen. Nämnda kontroll bör lämpligen ske hos de lokala skattemyndighe­ terna. Med hänsyn till lokal skattemyndighets åligganden att mottaga arbets­ givaruppgifterna och kontrollera deras riktighet ligger nära till hands att låta de lokala skattemyndigheterna verkställa debiteringen av ar­ betsgivaravgifterna. Liksom allmänna pensionsberedningen anser emeller­ tid administrationsnämnden en dylik decentralisering av debiteringen inte för närvarande vara möjlig på grund av att den nuvarande beräkningen av

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 79

yrkesskadeförsäkringsavgifterna är så komplicerad. Någon mera bety­ dande förenkling av nämnda beräkning torde inte kunna åstadkommas så länge yrkesskadeförsäkringens handhavande är uppdelat på flera med var­ andra konkurrerande företag. I vart fall under en övergångstid torde det där­ för bli nödvändigt att debiteringen av arbetsgivaravgifterna sker hos riksförsäkringsanstalten. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen beräknas de mindre arbetsgivarnas avgifter för närvarande schablonmässigt med ledning av vissa antagna medellöner i olika sysselsättningar och av arbetsgivaren uppgivet antal anställda och utförda dagsverken. Denna scliablonmetod kan medföra ojämna resultat. Om de verkliga löneutgifterna understiger medellönerna i branschen, vilket kan vara fallet exempelvis beträffande lönerna till lantbrukares hemmavarande barn, får arbetsgivaren sålunda betala för stora avgifter, överstiger utgående löner medellönerna, blir avgif­ terna för låga. Dessa ojämnheter kan accepteras vid nuvarande avgiftsnivå. Med den avsevärda höjning av den totala avgiftsnivån, som tilläggspensio­ neringen medför, blir emellertid schablonmetoden olämplig. I stället före­ slår nämnden att avgifterna för samtliga arbetsgivare beräknas på grund­ val av arbetsgivarens verkliga löneutgifter. I fråga om uppbörden uttalar administrationsnämnden, att skäl kan anföras för att även de större arbetsgivarnas avgifter bör uppbäras i samband med skatten. Sålunda är kostnaderna för denna uppbördsmetod mindre än för den särskilda avgiftsuppbörden hos riksförsäkringsanstalten. Vidare innebär den nuvarande tudelningen av avgiftsuppbörden i och för sig en olägenhet. Emellertid utredes för närvarande inom uppbördsorganisationskommittén bl. a. frågan om uppbördsväsendets administrativa ut­ formning. Att i detta läge vidtaga ändring i förevarande avseende anser nämnden därför ej lämpligt. Det torde inte heller vara möjligt att på den korta tid som står till buds före lagstiftningens ikraftträdande överblicka alla konsekvenser av en sådan överflyttning av avgiftsuppbörden och vidtaga de för densamma erforderliga förberedelserna innefattande bl. a. påföring av preliminära avgifter i samband med debitering av preliminär B-skatt. Vidare framhålles att vid en uppbörd av även de större arbetsgivarnas av­ gifter tillsammans med skatten debiteringsarbetet hos riksförsäkrings­ anstalten inte skulle kunna pågå hela året utan behöva koncentreras till tiden februari—augusti, något som sannolikt skulle medföra betydande svårigheter att under återstoden av året effektivt utnyttja den med debi­ teringen sysselsatta personalen. Med hänsyn härtill förordar administra­ tionsnämnden i likhet med allmänna pensionsberedningen att nuvarande system för avgiftsuppbörden tills vidare behålles. Införandet av tilläggspensioneringen kommer att medföra en betydande höjning av arbetsgivarnas sammanlagda avgifts- och bidragsbelopp för varje arbetstagare. Vid exempelvis ett avgiftsuttag av 7 procent till tilläggspensio­

80 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

neringen och en årslön på 12 000 kr. resp. 30 000 kr. kommer arbetsgivarav­ giften per årsarbetare i mindre farlig verksamhet att stiga från ca 150 till ca 700 kr. resp. från ca 200 till ca 2 000 kr. Om en arbetsgivare haft fyra sådana årsarbetare anställda och gällande gränsdragning mellan större och mindre arbetsgivare tillämpas, skulle arbetsgivaren följaktligen såsom slut­ lig skatt komma att påföras en arbetsgivaravgift å 2 800 kr. resp. 8 000 kr. mot för närvarande 600 resp. 800 kr. En sådan väsentlig stegring av de i slutlig skatt ingående arbetsgivaravgifterna torde enligt nämndens mening kunna accepteras endast om skyldighet införes för även de mindre arbets­ givarna att erlägga avgifterna preliminärt. På grund av de komplikationer, som en sådan föreskrift skulle medföra för bl. a. de lokala skattemyndig­ heterna, förordar administrationsnämnden i stället att gränsdragningen mel­ lan större och mindre arbetsgivare ändras, varvid bör eftersträvas att de i slutlig skatt ingående arbetsgivaravgifterna inte blir beloppsmässigt högre än för närvarande. Administrationsnämnden föreslår därför, att arbetsgivaravgiftens stor­ lek i princip får bli avgörande för huruvida avgiften skall uppbäras av riksförsäkringsanstalten eller vid den allmänna skatteuppbörden. Såsom lämp­ lig beloppsgräns förordas 1 000 kr. Denna gräns bör inte vara ovillkor­ lig. För att förhindra att en arbetsgivare gång efter annan får byta uppbördssystem, föreslås riksförsäkringsanstalten få möjlighet att låta en ar­ betsgivare, som erlagt arbetsgivaravgift för visst år i samband med den allmänna skatteuppbörden, fortsätta därmed även om arbetsgivaravgiften för nästfoljande år skulle komma att överstiga 1 000 kr. Å andra sidan bör arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift tidigare överstigit 1 000 kr. och där­ för uppburits av riksförsäkringsanstalten, kunna bibehållas vid denna uppbördsform om avgiften ett eller annat år skulle nedgå under 1 000 kr. Med den förordade beloppsgränsen beräknas riksförsäkringsanstalten un­ der år 1960 få uppbära arbetsgivaravgift från ca 60 000 arbetsgivare. Den fortgående höjningen av uttagsprocenten beträffande avgifterna till til­ läggspensioneringen medför att antalet arbetsgivare med avgiftsuppbörd hos riksförsäkringsanstalten successivt ökas. Vid ett avgiftsuttag å 7 pro­ cent torde sålunda angivna antal komma att uppgå till omkring 90 000. Vad nu sagts är inte tillämpligt på de arbetsgivarbidrag, vilka staten såsom arbetsgivare har att erlägga. Statens bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna beräknas och redovisas för närvarande enligt före­ skrifter meddelade av Konungen. Vad staten sålunda har att utgiva beräk­ nas på grundval av särskild lönestatistik från de statliga myndigheterna. Varje år bestämmer Konungen de belopp som skall tillföras ifrågavarande försäkringar. Särskilda belopp bestämmes för å ena sidan vart och ett av de affärsdrivande verken samt riksbanken och riksgäldskontoret, vilka har att inbetala beloppen till riksförsäkringsanstalten, och å andra sidan stats­ förvaltningen i övrigt. Beloppet för statsförvaltningen i övrigt överföres

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 81

från ett för ändamålet i riksstaten uppfört anslag. Motsvarande förfarande föreslås av nämnden skola tillämpas såvitt gäller den avgift till tilläggs­ pensioneringen, som staten i egenskap av arbetsgivare har att erlägga.

Beträffande de försäkrades egna avgifter, vilka beräknas i förhållande till den del av den pensionsgrundande inkomsten, som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete, erinrar adnrinistrationsnämnden om att departementschefen vid framläggande av förslaget till TPL (prop. 1959: 100 s. 144) uttalade, att dessa avgifter borde debiteras och uppbäras i samband med de allmänna skatterna. Även enligt administrationsnämndens mening talar övervägande skäl härför. En särskild avgiftsuppbörd måste sålunda medföra väsentligt större merarbete och kostnader samt för­ orsaka olägenheter för de försäkrade såtillvida, att avgifterna sannolikt inte skulle kunna erläggas preliminärt och att ytterligare en debetsedel skulle tillkomma. Nämnden föreslår, att de försäkrades egna avgifter benämnes tilläggspensionsavgifter i anslutning till beteckningen folkpensionsavgifter, som allmänt begagnas för pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering. Tilläggspensionsavgifterna bör enligt förslaget uträknas av de lokala skatte­ myndigheterna samtidigt med beräkningen av den pensionsgrundande in­ komsten och därvid noteras å de för denna beräkning avsedda inkomstkorten. Från inkomstkorten överföres sedan de noterade avgiftsbeloppen till debiteringslängden över slutlig skatt och ingår i denna skatt. Vid en avgiftsuppbörd i samband med den allmänna skatteuppbörden föreslås preliminär tilläggspensionsavgift ingå i den preliminära B-skatten. Avgift, som utöver i slutlig skatt ingående avgift skall påföras vid höjning av den försäkrades inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, debite­ ras och uppbäres som tillkommande skatt. Nämnden förordar alltså att med skatt enligt 1 § uppbördsförordningen jämväl skall förstås tilläggs­ pensionsavgift.

Besvårsförfarandet I fråga om instansordningen vid klagan över lokal skattemyndig­ hets beslut beträffande pensionsgrundande inkomst framhåller administrationsnämnden, att enligt dess förslag riksförsäkringsanstalten skall beräkna de kollektiva arbetsgivaravgifterna till tilläggs­ pensioneringen. Vid beräkningen av dessa avgifter kan uppkomma frågor, huruvida anställningsförhållande i civilrättslig mening föreligger. Avgöran­ dena av dessa frågor kan få betydelse även för beräkningen av pensions­ grundande inkomst. Nämnden anser därför lämpligt, att besvär över lokal skattemyndighets beslut beträffande pensionsgrundande inkomst får an­ föras hos riksförsäkringsanstalten. 6 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

82 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

Beträffande besvärstiden föreslås i viss överensstämmelse med vad som gäller i fråga om besvär över taxeringsnämnds beslut, att besvär över be­ slut, som avser avvikelse från inkomstfördelningen i självdeklaration eller eljest av den försäkrade lämnade uppgifter och varom han erhållit under­ rättelse senast den 15 september under taxeringsåret, skall anföras senast den 15 oktober under nämnda år. Motsvarande föreslås gälla beträffande besvär från försäkrad, som inte avgivit allmän självdeklaration. Har den försäkrade ej erhållit underrättelse om avvikelsen eller om den beräknade pensionsgrundande inkomsten eller har han erhållit underrättelsen efter den 15 september under taxeringsåret, innebär förslaget att besvärstiden skall utlöpa med utgången av året näst efter taxeringsåret. Även härutinnan står nämndens förslag i nära anslutning till besvärsbestämmelserna i fråga om taxeringsnämnds beslut. Vad slutligen angår det fall, att lokal skattemyndighet ändrat tidigare beräknad pensionsgrundande inkomst, för­ ordas att besvären skall anföras inom en månad efter det klaganden erhöll del av beslutet. Riksförsäkringsanstalten skulle alltså i andra instans pröva frågor om pensionsgrundande inkomst samt i första instans beräkna arbetsgivar­ avgifter. När det gäller spörsmålet vart klagan över ri k sför sä k rings­ anstaltens beslut skall få ställas framhåller administration snämn­ den, att det för närvarande gäller olika besvärsregler för yrkesskadeför­ säkringen och för sjuk- och moderskapsförsäkringarna. över riksförsäkringsanstaltens beslut i ärende angående yrkesskadeförsäkring må sålunda klagan föras genom besvär hos försäkringsrådet; försäkringsrådets beslut får ej överklagas. I fråga om sådant ärende angående sjuk- eller moderskapsförsäkring, som genom besvär över sjukkassas beslut förts under riksförsäkringsanstaltens prövning, gäller däremot att klagan föres hos Konungen i statsrådet. Besvär må dock anföras allenast såframt riksför­ säkringsanstalten lämnat tillstånd därtill. Med hänsyn till att hela frå­ gan om besvärsförfarandet inom tilläggspensioneringen är under ompröv­ ning kan vad nämnden föreslår endast få provisorisk karaktär. Under sådana förhållanden anser administrationsnämnden riktigast att låta för­ slagets bestämmelser anknyta till de nu gällande. Valet står därvid mellan att låta arbetsgivarna få anföra besvär över riksförsäkringsanstaltens be­ slut hos Konungen eller hos försäkringsrådet. Med hänsyn till ärendenas karaktär torde besvären, om de skall anföras hos Konungen, böra avgöras av regeringsrätten. Detta skulle i så fall innebära ett avsteg från vad som gäller för besvär över ärenden avseende sjukförsäkringen, vilka avgöres av Konungen i statsrådet. Inte heller kan det anses lämpligt att provisoriskt överföra en arbetsuppgift å regeringsrätten. Med hänsyn härtill finner nämnden övervägande skäl tala för att förevarande provisoriska besvärsbestämmelser ges det innehållet att klagan över riksförsäkringsanstaltens beslut avseende beräkning av pensionsgrundande inkomst och av arbets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 83

givaravgifter skall föras hos försäkringsrådet och att besvärsbestämmelserna även i övrigt utformas i överensstämmelse med yrkesskadeförsäk­ ringslagens besvär sbestämmelser. Beträffande lokal skattemyndighets beslut om debite­ ring av försäkrads egen tilläggspensionsavgift fram­ håller adininistrationsnämnden att, eftersom skatt enligt 1 § uppbördsförordningen även skall avse sådan avgift, besvärsbestämmelserna i uppbördsförordningen kommer att bli tillämpliga i detta fall. Nämnden påpekar, att det sagda inte gäller i fråga om beräkningen av underlaget för avgiften eller således beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete. Klagan över denna beräkning föres på sätt förut nämnts i fråga om besvär över pensionsgrundande inkomst.

Kostnadsfrågor Av de arbetsuppgifter som tillkommer för de lokala skattemyn­ digheterna på grund av tilläggspensioneringen är arbetet med fast­ ställandet av de pensionsgrundande inkomsterna det ojämförligt mest tids­ krävande. Beträffande denna arbetsuppgift har administrationsnämnden under medverkan av statens organisationsnämnd utfört tidsstudier vid länsstyrelsen i Stockholms län. Pensionsgrundande inkomster beräknades därvid på grundval av 1957 års självdeklarationer inom vissa taxeringsdistrikt. På grundval av dessa tidsstudier har nämnden med vederbörliga justeringar och tillägg för spilltid in. in. uppskattat den genomsnittliga tids­ åtgången för beräkning och kollationering av pensionsgrundande inkomst till 4 minuter per deklaration. Antalet utredningsfall har uppskattats till omkring 10 procent av totala antalet deklarationer. Varje utredning har antagits komma att kräva 20 minuter utöver de 4 minuterna för beräkning och kollationering. Detta påverkar tidsåtgången på sätt, som framgår av följande uppställning:

90 deklarationer ä 4 minuter = 360 minuter 10 deklarationer ä 24 minuter = 240 minuter 100 deklarationer = 600 minuter

Den genomsnittliga tiden för behandling av en deklaration har med hän­ syn härtill av nämnden beräknats till 6 minuter, vilket innebär, att en be­ fattningshavare medhinner 10 deklarationer i timmen. Med utgångspunkt från att arbetet i stort sett avses skola utföras under tiden den 15 april— den 15 september, då personalens semester infaller och sommartid tilllämpas, har administrationsnämnden kommit fram till att en befattnings­ havare under nämnda period kan medhinna 6 300 deklarationer. I fögderierna beräknas antalet deklarationer i procent av invånarantalet utgöra 57,3. Under förutsättning att arbetet med tilläggspensioneringsgöro-

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

målen skulle sysselsätta den under förut angivna tidsperiod behövliga per­ sonalen under hela året, anses personalbehovet med utgångspunkt från nämnda procenttal och från de gjorda tidsstudierna kunna beräknas till en befattningshavare per 11 000 invånare. Vid beräkning av det totala be­ hovet av mera fast anställda befattningshavare i fögderierna har sådan befattningshavare ansetts erforderlig, då vederbörande kan beräknas bli fullt sysselsatt minst 80 procent av arbetstid under ifrågavarande tidsperiod. Vid lägre sysselsättningsgrad har räknats med tillfällig biträdespersonal. Efter nu angivna beräkningsgrunder har nämnden beräknat personalbe­ hovet i de 156 fögderierna till 377 fasta befattningshavare och tillfällig arbetskraft motsvarande 20 årsanställda biträden. Inom varje fögderi anses en befattningshavare behövas för ledningen av de ifrågavarande arbetsuppgifterna och för handläggning av främst de mera komplicerade utredningsärendena. Denna befattningshavare bör en­ ligt nämndens mening vara kansliskrivare i 10 lönegraden eller kontorist i 9 lönegraden. Nämnden har med hänsyn till de stora krav som måste ställas på vederbörande i fråga om kunnighet, noggrannhet och omdöme utgått från den högre lönegraden vid kostnadsberäkningarna. I fråga om övriga befattningar har räknats med kanslibiträdestjänster. Eftersom även den tillfälliga personalen bör vara väl kvalificerad, har ersättningen till denna beräknats efter samma grund som för kanslibiträden. Vid bedömningen av personalbehovet i de 32 städerna med egen uppbördsförvaltning konstateras först, att antalet invånare i dessa städer för närvarande uppgår till ca 2 570 000. Antalet avlämnade deklarationer där­ städes kan beräknas uppgå till närmare 65 procent av invånarantalet eller till ca 1 650 000. Den erforderliga personalen beräknas med ledning härav till 262 befattningshavare. Vid kostnadsberäkningarna har nämnden ltgått från att inom varje uppbördsförvaltning minst en av denna personal skall vara kansliskrivare. För större uppbördsförvaltningar har räknats med en kansliskrivare på ungefär fem biträden. För de största uppbördsförvaltningarna har dessutom räknats med en kontor sskrivare i 13 lönegraden för i runt tal tio kansliskrivare och kanslibiträden. I enlighet härmed har den för ifrågavarande uppbördsförvaltningar avsedda personalen vid kostnads­ beräkningarna antagits komma att uppgå till 20 kontorsskrivare, 58 kansli­ skrivare och 204 kanslibiträden. De årliga lönekostnaderna för den ifrågavarande personalen enligt 1959 års lönenivå och ortsgrupp 4 samt efter näst högsta löneklassen i varje löne­ grad har nämnden beräknat på sätt framgår av följande tabell. Härtill kommer kostnader för sociala förmåner, vilka beräknats till 23 procent av lönekostnaderna. För den ifrågavarande personalen skulle en­ ligt nämnda beräkningsgrund kostnaderna för sagda förmåner uppgå till 1 151 384 kr. för år inom fögderiförvaltningen och till 813 615 kr. för år inom städer med egen uppbördsförvaltning. Sammanlagda personalkostna-

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

uppbördsförvaltning. I fögderierna kommer att krävas lokalutrymmen för ytterligare ca 500 personer och i berörda städer för ytterligare ca 300 per­ soner. Härvid bär inräknats även arbetsplatser för de tillfälliga biträden, som blir erforderliga endast några månader om året. Lokalkostnaderna för år räknat skulle efter dessa beräkningsgrunder öka inom fögderierna med ca 350 000 kr. och inom städerna med 240 000 kr. eller med tillhopa 590 000 kr., vilket belopp avrundas till 600 000 kr. för år. Övriga kostnader hos lokala skattemyndigheter anser sig nämnden med grov uppskattning kunna beräkna till 10 procent av de på tilläggspensione­ ringen belöpande kontanta löneförmånerna, vilket för fögderierna innebär en årlig kostnad av 400 000 kr. och för städer med egen uppbördsförvaltning av 300 000 kr. eller av tillhopa 700 000 kr. Hos länsstyrelser in. fl. uppkommer kostnader för tryckning av blanketter till inkomst- och aviseringskort, vilka skall utgöra en del av blanketterna till debetsedlarna å slutlig skatt. Merkostnaden för dessa blan­ ketter uppskattas till 80 000 kr. för år och kostnaden för länsstyrelsernas arbete med att tilltrycka identifieringsuppgifter på korten till 50 000 kr. om året, eller tillhopa 130 000 kr. På länsstyrelsernas uppbördssektioner och hos lokal skattemyndighet i städer med egen uppbördsförvaltning uppkommer visst merarbete genom den kontroll, som erfordras av att de försäkrades tilläggspensionsavgifter erlagts. Arbetskraftsbehovet för införande i debiteringslängd av erlagd preli­ minär B-skatt har på grundval av uppgifter från länsstyrelserna om upp­ skattad tid för nuvarande arbete med införande av preliminär skatt i debite­ ringslängd för hela riket uppskattats till 40 arbetsmånader för biträdespersonal. Antalet undersökningsfall har uppskattats till 30 000 i hela landet. Vid ett antagande, att varje utredning kräver 15 minuter skulle för detta ändamål komma att erfordras 50 arbetsmånader. Det totala biträdesbehovet för dessa arbetsuppgifter vid länsstyrelserna och de lokala skattemyndig­ heterna i städer med egen uppbördsförvaltning skulle sålunda uppgå till 90 biträdesmånader. Årskostnaden härför kan antagas uppgå till i runt tal 75 000 kr., varav 35 procent eller 26 000 kr. beräknas falla på städer med egen uppbördsförvaltning. De sammanlagda årskostnaderna hos lokala skattemyndighe­ ter och länsstyrelser uppgår således enligt nämndens beräkningar till (8 400 000 + 600 000 + 700 000 + 130 000 + 75 000 =) 9 900 000 eller i runt tal 10 milj. kr., varav 4 milj. kr. faller på städer med egen uppbördsförvalt­ ning. Härtill kommer vissa engångskostnader för inventarier in. in., av administrationsnämnden beräknade till 800 000 kronor.

Enligt vad som redovisats i avsnittet om organ för registrering av pensionsgrundande inkomst uppskattar administrationsnämnden de årliga kost­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 87

naderna för centralsj ukkassorna till 1 500 000 kr. och deras en­ gångskostnader till 800 000 kr.

Beträffande riksförsäkringsanstaltens kostnader för debite­ ring och uppbörd av arbetsgivaravgifter in. in. upplyser administrationsnämnden till en början, att det inom riksförsäkringsanstalten år 1958 utar­ betats förslag om övergång från nuvarande i huvudsak manuella metod till hålkortsmetod i fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivares avgifter för yrkesskadeförsäkring i anstalten och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. En sådan omläggning av arbetet beräknas enligt förslaget medföra en årlig nettobesparing på ca 400 000 kr., utgörande skillnaden mellan det belopp, varmed personalkostnaderna väntades minska och den ökade kostnaden för maskinella hjälpmedel in. in. Med utgångspunkt från riksförsäkringsanstaltens beräknade kostnader för arbetet med nuvarande arbetsgivaravgifter m. m. enligt den föreslagna nya metoden har inom an­ stalten beräknats de kostnadsökningar, som skulle uppkomma därest an­ stalten i enlighet med nämndens förslag tillföres uppgiften att debitera och uppbära arbetsgivaravgifter till tilläggspensioneringen. Kostnadsökningen har uppskattats till 900 000 kr., varav 650 000 kr. i lönekostnader för 30 å 35 befattningshavare. Då övergången till hålkortsdebitering i fråga om nuvarande arbetsuppgifter förväntas medföra en kostnadsminskning på om­ kring 400 000 kr., blir emellertid den reella kostnadsökningen för anstal­ ten väsentligt mindre än det angivna beloppet 900 000 kr. För övriga arbetsuppgifter, som ankommer på riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet beräknar nämnden en årlig kostnad av 150 000 kr. och för ökade lokalkostnader 50 000 kr. om året. De sammanlagda årskostnaderna för riksförsäkringsanstalten uppgår så­ ledes till (900 000 + 150 000 + 50 000 =) 1 100 000 kr. Engångskostnaderna för riksförsäkringsanstaltens del uppskattas till 500 000 kr., varav 100 000 för kostnader i samband med anskaffande av hålkortsmaskiner och 400 000 kr. för tryckning och distribution av upplysningsbroschyrer till allmän­ heten.

Administrationsnämnden har bland kostnaderna för tilläggspensione­ ringen även upptagit ett belopp av 500 000 kr. för pensionsstyrels e n s räkning år 1963. Detta belopp avser kostnader för pensionsutbetalningarna, som börjar nämnda år och som lämpligen anses böra ske sam­ tidigt med utbetalning av folkpension och handhavas av pension sstyrelsen.

De av administrationsnämnden i det föregående uppskattade administra­ tionskostnaderna för tilläggspensioneringen av mera stadigvarande natur uppgår till (10 000 000 + 1 500 000 + 1 100 000 + 500 000 =) 13 100 000 kr.

88 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

På längre sikt tillkommer utgifter för prövning och övrigt handhavande av pensionsansökningar, besvärsorganisationen, utbetalningar samt den stati­ stik, som kan tinnas erforderlig. Likaså torde böra beräknas visst belopp så­ som ersättning till postverket för den portofrihet, som förulsättes komma att föreligga i fråga om myndigheternas postförsändelser rörande tilläggs­ pensioneringen. V issa utgifter för förvaltningen av allmänna pensionsfon­ den uppkommer också. Nämnden anser inte möjligt att nu uppskatta de nämnda tillkommande kostnaderna för tilläggspensioneringen, vilka i stor utsträckning framkommer först efter fördelning av gemensamma admi­ nistrationskostnader mellan de olika socialförsäkringarna. Emellertid synes det nämnden vara realistiskt att räkna med att tilläggspensioneringens år­ liga administrationskostnader kommer att på längre sikt utgöra ungefär en procent av de avgifter, som framdeles kan antagas bli erforderliga för för­ säkringens finansiering. I nuvarande penningvärde motsvarar detta en kostnadssumma i storleksordningen 20 milj. kr.

Angående sättet för täckande av administrationskostna­ derna inom tilläggspensioneringen hänvisar administrationsnämnden till att det i prop. 1959: 100 förutsattes, att samtliga kostnader, som föranledes av tilläggspensioneringens förvaltning, skall belasta pensioneringen. Fråga uppkommer emellertid huruvida kostnaderna skall förskjutas av staten resp. av de städer, som har egen uppbördsförvaltning, och förSt i efterhand regleras av pensioneringen eller huruvida tilläggspensioneringen skall suc­ cessivt tillhandahålla medel efter en mera provisorisk beräkning, varvid en definitiv avräkning sker senare. Enligt nämndens mening bör principen vara att staten och de berörda städerna i finansiellt avseende betungas så litet som möjligt av tilläggspensioneringens administration. Detta blir fallet om den sistnämnda metoden för kostnadstäckning begagnas. Nämnden anser sålunda, att denna metod bör användas och att därvid före utgången av varje kvartal en fjärdedel utgives av den ersättning, som enligt provisorisk beräk­ ning belöper på ett visst kalenderår. Då en definitiv avräkning skall ske förutsattes denna komma till stånd snarast möjligt efter kalenderårets utgång. Vad angår de olika kostnader, som redovisats i det föregående, anför nämnden, alt kostnaderna för arbetet inom de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna i första hand kommer att åvila dels staten och dels de städer, som har egen uppbördsförvaltning. Enligt nämndens mening bör ersättningen från tilläggspensioneringen för dessa kostnader kunna utgå efter en schablonmässig beräkning, som anknyter antingen till hela invå­ narantalet eller till antalet invånare i akliv ålder eller till antalet avgivna deklarationer, vilka föranleder prövning för bestämmande av pensionsgrundande inkomst, el. dyl. Emellertid anser nämnden inte lämpligt att innan åtminstone något års erfarenheter föreligger taga mera definitiv ställning

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 89

till detta spörsmål. Intill dess föreslås, att pensioneringen skall tillhanda­ hålla penningmedel successivt efter mera provisoriska grunder. Med hän­ syn till de faktiska uppbördskostnaderna anses en viss differentiering böra ske så att den provisoriska ersättningen för år och invånare räknat fast­ ställes till kr. 1:60 för Stockholm, kr. 1:40 för Göteborg och Malmö och kr. 1: 25 för landet i övrigt. Nämnda beräkningsgrund skulle medföra att pensioneringen skulle från och med år 1961, då de lokala skattemyndighe­ ternas arbetsuppgifter för tilläggspensioneringen begynner, ha att erlägga inemot 10 milj. kr. för år räknat, vilket nära överensstämmer med den kostnad för förevarande ändamål med vilken nämnden räknat i det före­ gående. För kostnaderna av engångsnatur, vilka uppskattats till 0,8 milj. kr., kunde under år 1961 av pensioneringen erläggas kr. 0: 10 per invånare inom resp. områden. Kostnaderna för registreringen m. m. hos de allmänna centralsjukkas­ sorna har i det föregående uppskattats till omkring 1,5 milj. kr. Om ersätt­ ningen för kassornas utgifter provisoriskt fastställes till kr. 0: 15 per år och invånare inom resp. områden skulle till kassorna successivt, i avbidan på en slutreglering, betalas 1,1 milj. kr. för år. Med hänsyn till den bety­ dande säkerhetsmarginal, som nämndens uppskattning torde inrymma, sy­ nes en provisorisk reglering efter nu angiven grund vara godtagbar. I detta fall föreslås, att den provisoriska ersättningen skall utgå först från och med den 1 juli 1961. För kostnader av engångsnatur, beräknade till 0,8 milj. kr., bör även i detta fall kr. 0: 10 per invånare inom resp. kassaområde kunna erläggas under år 1961. Merkostnaderna på grund av tilläggspensioneringen för debiterings- och uppbördsarbetet inom riksförsäkringsanstalten inställer sig redan från och med slutet av år 1959. Med hänsyn härtill kan det bli nödvändigt att under år 1960 utgiva ett något större belopp från tilläggspensioneringen än det förut uppskattade beloppet 1,1 milj. kr. Härutöver bör pensioneringen ersätta de kostnader av engångsnatur, som i det föregående berörts. För pensionsstyrelsen torde några mera väsentliga utgifter för tilläggspensione­ ringen inte uppkomma förrän sista halvåret 1962.

Beträffande redovisningen av statens utgifter för tilläggspensioneringen och den staten tillkommande ersättningen härför uttalar nämnden, att den kan tillgå antingen så att vederbörande anslag uppräknas med de belopp, som för tilläggspensioneringens räkning skall bestridas från anslagen, och att staten tillföres motsvarande belopp å särskild inkomsttitel eller så att anslagsbeloppen fastställes under hänsynstagande till att anslagen såsom särskilda uppbördsmedel tillgodoföres den från tilläggspensioneringen ut­ betalade ersättningen för kostnader, som hänför sig till pensioneringen. Vid valet av alternativ för kostnadsredovisningen torde böra beaktas önskvärd­ heten av att tilläggspensioneringens kostnader inte redovisas i riksstaten.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Denna synpunkt finner nämnden tala för det sistnämnda av de båda nu skisserade alternativen. Grunderna för beräkningen av de ersättningar, som enligt vad förut sagts skall tillkomma statsmyndigheter, vissa städer och de allmänna central­ sjukkassorna, bör enligt nämndens förslag fastställas av Konungen. Det skall sedan ankomma på riksförsäkringsanstalten att i enlighet med dessa grunder fastställa ersättningarnas storlek samt från styrelserna för den allmänna pensionsfonden rekvirera erforderliga medel för ersättningarnas utbetalande.

Yttranden

Allmänt Administrationsnämndens huvudtanke att man till dess en mera slutlig lösning av frågorna om socialförsäkringens administration kan uppnås bör anlita befintliga organ för de förvaltningsuppgifter rörande tilläggspen­ sioneringen, som blir aktuella under de närmaste åren, har vunnit allmänt gillande i remissyttrandena. Länsstyrelsen i Östergötlands län hälsar så­ lunda med tillfredsställelse, att redan befintliga organ kan utnyttjas och att tillskapandet av nya kunnat undvikas. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att utspridningen på många organ visserligen försvårar överskådlighet och skapar samordningsproblem men å andra sidan medför en smidig förvalt­ ningsapparat till rimlig kostnad. Länsstyrelsen har därför intet att i princip erinra mot förslaget. Stockholms stad anser, att frågan om tilläggspensione­ ringens organisation genom förslaget erhållit en i det stora hela mycket god lösning. På liknande sätt uttalar sig länsstyrelsen i Stockholms län och Föreningen Sveriges kronokamrerare. Inte heller statens organisationsnämnd har något att invända mot att de organisatoriska och administrativa frågorna tills vidare löses i huvudsak enligt förslaget. Organisationsnämnden fram­ håller emellertid, att den förordade administrationen av tilläggspensione­ ringen i flera avseenden bör betraktas som en lösning på relativt kort sikt i avvaktan bl. a. på resultatet av administrationsnämndens kommande utred­ ning av frågan om en samordning i administrativt hänseende mellan social­ försäkringens olika grenar. Spörsmålet om användning av automatiska databehandlingsmaskiner inom folkbokförings- och uppbördväsendet kan en­ ligt organisationsnämndens uppfattning även komma att påverka organi­ sationen och det administrativa förfarandet för tilläggspensioneringens del. Sistnämnda synpunkt behandlas även av uppbördsorganisationskommittén, som påpekar att det med hänsyn till pågående utredningar inte varit möjligt för administrationsnämnden att förutse hur en samordning av tilläggspen­ sioneringens administration med ett eventuellt nytt folkbokförings- och uppbördssystem skall kunna åstadkommas. Kommittén framhåller emellertid vikten av att en sådan samordning kommer till stånd. Försäkringsinspek-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 91

tionen betonar, att organisationen fortlöpande måste övervakas och att om en annan uppbyggnad befinnes lämplig den provisoriska anknytningen till olika organ inte får hindra eller försvåra en omläggning. Merkostnaden vid en sådan omorganisation anser inspektionen böra godtagas som ett rimligt pris för att det nya pensionssystemet skall kunna genomföras utan dröjsmål.

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst Remissorganen tillstyrker på ett undantag när administrationsnämndens förslag om att den pensionsgrundande inkomsten skall fastställas av d e lokala skattemyndigheterna. Sålunda yttrar riksräkenskapsverket att, även om denna arbetsuppgift till sin natur närmast synes vara att jämföra med taxering, det av praktiska skäl inte bör ifrågakomma att belasta taxeringsnämnderna med densamma. Kammarrätten finner i lik­ het med administrationsnämnden, att det inte är lämpligt att ålägga taxe­ ringsnämnderna ett så betydande merarbete, som fastställandet av pen­ sionsgrundande inkomst innebär. Detta arbete skulle uppenbarligen i stor utsträckning inkräkta på taxeringsnämndernas egentliga arbetsuppgifter och således stå i strid med de år 1956 beslutade omläggningarna av taxeringsarbetet. Eftersom deklarationerna nu för längdföring överlämnas till de lokala skattemyndigheterna talar enligt kammarrättens mening övervä­ gande skäl för att uppdra åt dessa myndigheter att fastställa pensionsgrun­ dande inkomst trots att detta medför risk för visst dubbelarbete och kolli­ sioner med beskattningsmyndigheternas verksamhet. Särskilt med hänsyn till de arbetsuppgifter, som de lokala skattemyndigheterna redan har på taxeringsväsendets område, är det enligt centrala uppbördsnämndens me­ ning endast följdriktigt att de tas i anspråk även då det gäller beräkning av pensionsgrundande inkomst. Även uppbördsorganisationskommittén fin­ ner administrationsnämndens förslag välbetänkt och anser det vara det ur administrativ synpunkt enda rimliga. Enligt kommitténs mening synes denna lösning lämplig även med hänsyn till att de lokala skattemyndighe­ terna i ett eventuellt nytt folkbokförings- och uppbördssystem kan beräknas få vissa arbetsuppgifter beträffande tilläggspensioneringen. Sveriges häradsskrivarförening citerar ett uttalande av dåvarande chefen för finansde­ partementet i prop. 1953: 100 med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet in. m., enligt vilket yttrande nya uppgifter inte bör åläggas de lokala skattemyndigheterna i andra fall än då detta påkallas av önskemålet att genomföra verkligt betydelsefulla reformer. Enligt föreningens mening får emellertid tilläggspensioneringen anses vara en sådan reform, som för sitt lyckliga genomförande gör anspråk på de lokala skattemyndigheternas helhjärtade medverkan och intresse. Inte heller Föreningen Sveriges kronokamrerare vill motsätta sig att de lokala skattemyndigheterna skall handha fastställandet av pensionsgrundande inkomst och föreningen uttalar, att administrationsnämnden redovisat starka skäl till stöd för sitt förslag.

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Samtliga länsstyrelser, som yttrat sig över betänkandet, tillstyrker för­ slaget om att arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst skall anförtros de lokala skattemyndigheterna. Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar sålunda, att det inte torde finnas någon tvekan om att de lokala skattemyndigheterna är bättre skickade än andra nu befintliga organ att handha denna uppgift. Härför talar enligt länsstyrelsens mening inte blott att dessa myndigheter har god lokal- och personkännedom utan även den omständigheten att det är av vikt, att den myndighet som skall bestämma pensionsgrundande inkomst har insikt i taxeringsfrågor. Länsstyrelsen påpekar, att riksförsäkringsanstalten i egenskap av central pensionsmyndighet skall ha befogenhet att lämna de lokala skattemyndigheterna direktiv i vad gäller arbetet för tilläggspensioneringens räkning. Eftersom de lokala skattemyndigheterna är underställda länsstyrelserna, finnes möjlighet till intressekollisioner. Då emellertid arbetsrutinen på det ifrågavarande områ­ det redan från början blir i detalj preciserad, anser länsstyrelsen att risken för dylika konflikter är starkt begränsad. Sistnämnda problem behandlas även av länsstyrelsen i Värmlands län, som anser att någon begränsning av länsstyrelsernas befogenheter inte bör ifrågakomma. Riksförsäkringsanstaltens befogenheter bör inskränkas till rätten att utfärda råd och anvisningar, medan befälsrätten oinskränkt bör tillkomma länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län kommer den omständigheten att länsstyrelserna ställts utanför den föreslagna organi­ sationen att menligt inverka på dess effektivitet. Länsstyrelsen anser därför, att fördelarna med den föreslagna organisationen på längre sikt inte kan tryggas annat än genom att länsstyrelserna anknytes till de nya arbets­ uppgifterna i lämpliga former. Förslaget att de lokala skattemyndigheterna skall bestämma den pen­ sionsgrundande inkomsten har föranlett yttrande i avstyrkande riktning endast från besvärssakkunniga, som inte finner administrationsnämndens skäl mot att anförtro taxeringsnämnderna denna uppgift bärande. Besvärs­ sakkunniga anser, att den närmast till hands liggande och mest rationella ordningen är att taxeringsnämnderna i samband med taxeringen fastställer de grundläggande beloppen för pensionsgrundade inkomst och att de lokala skattemyndigheterna därefter närmare uträknar densamma med avdrag av basbelopp in. m. Enligt de sakkunnigas mening skulle vidare en bättre instansordning erhållas genom att den bleve densamma som för taxeringsmålen.

Vad särskilt angår förhållandena i Stockholm uttalar riks­ skattenämnden, att det inte finns anledning att splittra skattemyndighe­ ternas uppgifter och att några skäl för att lägga uppgiften att fastställa pen­ sionsgrundande inkomst hos överståthållarämbetets skatteavdelning i stäl­ let för hos Stockholms uppbördsverk inte föreligger. Stockholms stad anser,

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 93

att goda motiv kunde anföras för att anförtro arbetet åt nämnda skatte­ avdelning och yttrar. Arbetet är till sin natur statligt och borde därför om möjligt omhänderhas av ett statligt organ. Frågan om ersättning till staden från statsverket skulle då icke alls få samma räckvidd som när uppbördsverket anlitas för arbetet. Särskilt inför ett förestående förstatligande av uppbördsväsendet borde om möjligt undvikas att lägga nya uppgifter på de kommunala uppbördsverken; ett komplicerande av förstatligandeproceduren torde bli följ­ den. Det kan vidare andragas, att fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten står taxeringsarbetet mycket närmare än det står debiteringsarbetet. Slutligen är det sannolikt, att skatteavdelningen bättre än upp­ bördsverket kan komma till rätta med det sysselsättningsproblem, som anmäler sig genom att viss tid av året icke erfordras den personalförstärk­ ning, som under övrig del av året är nödvändig.

Staden framhåller dock, att ett förläggande av arbetet till överståthållarämbetets skatteavdelning skulle medföra svårbemästrade frågor rörande arbetsgången och andra olägenheter av arbetsteknisk art i förhållandet mel­ lan skatteavdelningen och stadens uppbördsverk. Rikssystemet anses där­ för vara att föredraga även för Stockholms del. Överståthållarämbetet framhåller, att dess skatteavdelning har en annan ställning i förhållande till Stockholms uppbördsverk än länsstyrelserna gentemot de lokala skattemyndigheterna inom länen. Vid den senaste om­ organisationen av taxeringsväsendet uppbyggdes de lokala skattemyndighe­ terna inom länen såsom kombinerade uppbörds- och taxeringsmyndigheter. Sålunda anknöts det nya systemet med taxeringsassistenter till de lokala myndigheterna. Dit har även deklarationsmaterialet (för fysiska personer) förlagts och dit kan allmänheten på orten i första hand vända sig i skatte­ frågor av olika slag. För Stockholms del bibehölls vid taxeringsreformen den kommunala myndigheten vid sina tidigare mera begränsade arbetsuppgif­ ter med debitering, kreditering etc. Överståthållarämbetet har alltså en härutinnan väsentligt annan funktion än länsstyrelserna, som närmast är allmänt övervakande organ. För länens del måste det mot denna bakgrund vara mest ändamålsenligt att förlägga pensionsberäkningen till de lokala myndigheterna. För Stockholms del finnes enligt överståthållarämbetets mening inte något motsvarande skäl för att pensionsberäkningen skulle åläggas den lokala myndigheten. Ämbetet anför att, om bestyret med beräk­ ning av pensionsgrundande inkomst lägges på Stockholms uppbördsverk, detta skulle innebära ett avsteg även från den allmänna principen att icke splittra med varandra nära sammanhängande arbetsuppgifter å olika myn­ digheter. Följden av en dylik splittring skulle bli att i Stockholm tillskapa­ des en annan och väsentligt sämre ordning än som avses skola gälla för riket i övrigt. I stället anser överståthållarämbetet att det finns förutsätt­ ningar att skapa ett enklare, effektivare och mindre kostnadskrävande system, som i huvuddrag skisseras sålunda.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Det synes ligga nära till hands att för Stockholms del låta ämbetets tjänstemän i de s. k. särskilda taxeringsnämnderna samtidigt med att de genomgå deklarationerna ifylla pensionsinkomstkorten, vilka ligga insor­ terade i deklarationerna. Envar tjänsteman behandlar genomsnittligt 10 å 15 deklarationer per dag och merarbetet ter sig ganska oväsentligt, då det kan ske i direkt anslutning till genomgången av deklarationerna. Endast kollationeringen skulle då behöva verkställas av annan tjänsteman, vilket bör kunna ske omedelbart allt eftersom taxeringsarbetet fortskrider. I de särskilda nämnderna handläggas ca 70 000 deklarationer för fysiska perso­ ner. Försöksvis bör även ordförande och kronoombud i lokala taxerings­ nämnder anlitas att, mot någon mindre extra ersättning, utföra samma arbete. Då siffermaterialet i deklarationen och innehållet i löneuppgifterna ändå är aktuellt, bör ifyllandet av inkomstkortet vara relativt mycket mindre arbetskrävande än då någon ny person skall genomgå deklarationsmaterialet. Något väsentligt intrång i taxeringsarbetet torde det icke bli fråga om. Framhållas må att det helt övervägande antalet taxeringsfunktionärer i nämnderna i Stockholm utgöres av statliga och kommunala tjänste­ män, som ha god vana vid blanketter och som i övrigt måste vara fullt kapabla att rätt ifylla pensionsinkomstkorten. Kollationeringsarbetet bör kunna ske fortlöpande och taga sin början i mitten av mars och vara avslu­ tat i mitten av juli, bortsett från särskilda utredningsfall.

Vad angår det tekniska förfarandet vid fastställande av pensionsgrundande inkomst uttalas i en del remissyttranden farhågor för att den tid, inom vilken arbetet skall vara avslutat, tillmätts alltför knappt. Föreningen Sveriges kronokamrerare anser det önskvärt att nämnda tid utsträckes för åstadkommande av arbetsutjämning. Länsstyrelsen i Jämt­ lands län föreslår, att tiden förlänges till den 30 september, och uttalar att uppsorteringen av aviseringskorten likväl bör kunna medhinnas till den 15 oktober. Kronokamreraren i Hälsingborg anser det möjligt att förskjuta sluttiden till den 20 november. Nödvändigheten av att den pensionsgrundande inkomsten angives på debetsedeln å slutlig skatt ifrågasättes av länsstyrelsen i Värmlands län, som förordar, att de försäkrade i stället erhåller underrättelse om den pensions­ grundande inkomsten genom en kopia av aviseringskortet. Föreningen Sve­ riges kronokamrerare anser, att separat uppgift bör kunna utsändas därest noteringen å debetsedeln inte medhunnits, varom i så fall anteckning å debetsedeln bör göras. Riksarkivet ifrågasätter om inte inkomstkorten, som enligt administrationsnämndens förslag skall förstöras efter 6 år, bör bevaras. Härigenom skulle enligt riksarkivets mening naturligare och säkrare möjligheter att rekonstruera pensionskorten erhållas än genom den av nämnden föreslagna mikrofotograferingen.

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst I valet mellan central eller lokal registrering av de pensionsgrundande inkomsterna har det stora flertalet remissorgan stannat för det senare alter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 95

nativet. Administrationsnämndens förslag att registreringen skall handhas av de allmänna centralsj u k kassorna tillstyrkes av statskon­ toret, som anser att en central registrering, särskilt som den skulle samman­ kopplas med automatisk databehandlingsmetod, för närvarande är före­ nad med sådana osäkerhetsmoment att den knappast är tillrådlig. I vart fall måste, innan en central registrering kan ifrågakomma, klarhet först vinnas om linjerna för det framtida folkbokförings- och uppbördsväsendet, varom utredning pågår. Riksförsäkringsanstalten finner administrations­ nämndens skäl för att förorda centralsjukkassorna som registreringsorgan bärande. Likaså ansluter sig Svenska sjukkasseförbundet till nämndens förslag. Förbundet påpekar, att det för dagen endast gäller att planera för ett övergångsskede i avvaktan på ett för hela socialförsäkringen gemensamt system och att det därför synes riktigt att nu välja en anordning, som har förutsättningar både att utan större kostnader och svårigheter utbytas mot en annan vid det slutliga ställningstagandet och att infogas i en slutlig hela socialförsäkringen omfattande organisationsplan. Förbundet framhåller vi­ dare att, även om ännu bättre möjligheter till service gentemot allmänheten måhända skulle kunna ernås med registreringen förlagd till lokalsjukkas­ sorna, övervägande skäl, framför allt säkerhetssynpunkter, talar till förmån för centralsjukkassorna. Länsstyrelsen i Östergötlands län delar helt administrationsnämndens uppfattning att en lokal registrering åtminstone i det inledande skedet är att föredraga framför en central registrering. Även länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker nämndens förslag. Länsstyrelsen i Jämtlands län snuddar vid tanken på länsstyrelserna som registreringsorgan men anser att en önskvärd samordning av socialförsäkringens olika grenar talar emot en sådan anordning. Länsstyrelsen ansluter sig därför till nämndens förslag och åberopar vidare, att kassorna redan nu erhåller uppgifter av betydelse för registreringen och att det är värdefullt för allmänheten att kunna vända sig till kassorna i frågor, som rör den med sjukförsäkringen närbe­ släktade tilläggspensioneringen. Trots tvivel på att sjukkasseorganisationen vunnit erforderlig stadga för uppgifterna med registrering av pensionsgrundande inkomster är länsstyrelsen i Hallands län dock inte beredd att förorda något annat alternativ. Pcnsionsstyrelsen anser övervägande skäl tala för en central registrering men har ingenting att erinra mot att cenlralsjukkassorna tills vidare, till dess pensionsstyrelsen får tillgång till en databehandlingsanläggning av erforderlig kapacitet, handhar registreringen. Även databehandlingskommittén håller för sannolikt, att en automatisk databehandlingsmaskin vid en något senare tidpunkt med fördel kan användas inte blott för registre­ ringen utan även för heräkning av pensionsgrundande inkomst, debitering och uppbörd av avgifter samt pensionsutbetalning. Enligt kommitténs upp­ fattning kan dock väsentliga fördelar av att använda automatisk databe­

96 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

handling för tilläggspensioneringens olika arbetsuppgifter vinnas först genom integrering med ett automatiskt datamaskinsystem för skatter och folkbokföring. Med hänsyn härtill anser kommittén, att administrationsnämndens förslag är en godtagbar lösning under de närmaste åren. Kom­ mittén förutsätter därvid, att ett intensivt undersöknings- och förberedelse­ arbete för övergång till automatisk databehandling samtidigt bedrives. Landsorganisationen ansluter sig också till administrationsnämndens för­ slag men anser att frågan bör hållas öppen för en framtida omprövning, såvida en omorganisation inom andra delar av förvaltningen och utveck­ lingen av databehandlingstekniken kan leda till lägre administrationskost­ nader. Flera av de remissorgan, som förordar en lokal registrering, uttalar sig till förmån för de lokala skattemyndigheterna som registreringsorgan. Så är fallet med riksräkenskapsverket, som framhåller att arbe­ tets omfång skulle kunna nedbringas och att det särskilda aviseringsförfarandet skulle bli överflödigt, om registreringen sker hos de lokala skatte­ myndigheterna. Riksskattenämnden ifrågasätter, om inte de lokala skatte­ myndigheterna från organisatorisk synpunkt är att föredraga som registreringsorgan. Även säkerhets- och servicesynpunkter talar för de lokala skat­ temyndigheterna anser riksskattenämnden och anför som ytterligare skäl, att registreringen bör anförtros åt ett organ, som handlar under statligt ansvar. Vidare framhålles, att den personal hos de lokala skattemyndighe­ terna, som skall syssla med beräkning av pensionsgrundande inkomst, skulle kunna beredas jämnare sysselsättning om registreringen anförtrod­ des åt dessa myndigheter. Liknande synpunkter framföres av centrala uppbördsnämnden, som utgår från att registreringen är en liten arbetsuppgift, lämplig att utföra då andra göroinål inte hindrar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner att starka skäl talar för centralsjukkassorna som registreringsorgan men anser likväl, att registre­ ring hos de lokala skattemyndigheterna bör övervägas. Dessa myndigheter, som utför beräkningen av pensionsgrundande inkomst, har redan de flesta personuppgifter, som erfordras för registreringen, och bör vara bättre skic­ kade än centralsjukkassorna att lämna eventuella upplysningar. Vidare framhålles, att det arbetskrävande arbetet med aviseringskorten bortfaller och att personalen kan beredas sysselsättning under tiden den 15 oktober— den 31 januari, vilket eljest skulle ställa sig svårt. Argument av liknande slag till förmån för registrering hos de lokala skattemyndigheterna åberopas även av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Värmlands län. Även Föreningen Sveriges kronokamrerare anför synpunkter av angivet slag och framhåller särskilt, att de lokala skattemyndigheterna ur allmänhetens syn­ vinkel bör äga företräde framför centralsjukkassorna som registrerings­ organ, eftersom de är sex gånger så många till antalet och allmänheten i stor utsträckning kan förväntas komma att vända sig till de lokala skatte-

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 97

myndigheterna med förfrågningar i pensionsangelägenheter på grund av att debetsedlarna skall innehålla uppgifter om pensionsgrundande inkomst. Uppbördsorganisationskommittén anser det kunna övervägas att låta de lokala skattemyndigheterna ombesörja registreringen till dess denna kan utföras centralt. Kooperativa förbundet framhåller fördelarna med en central registrering och pekar bl. a. på att felmöjligheter vid flyttning mel­ lan olika registreringsområden undgås. Förbundet finner det tänkbart att intill dess en sådan kan komma till stånd förlägga registreringen till de lo­ kala skattemyndigheterna i stället för centralsjukkassorna, vilkas huvud­ uppgifter enligt förbundets mening står betydligt längre från pensioneringen än skattemyndigheternas.

Till förmån för en c e n t r a 1 registrering redan från början utta­ lar sig endast statistiska centralbyrån, som anser att en av centralbyrån för leverans år 1961 beställd databehandlingsmaskin kan användas för ändamålet. Försäkringsinspektionen anser, att en central registrering me­ delst automatisk databehandlingsmetod är vida överlägsen registrering en­ ligt manuell metod. En decentraliserad registrering kommer enligt inspek­ tionens åsikt att försvåra en övergång till en avancerad teknik framdeles. Inspektionen anser, att det hade varit av värde om administrationsnämnden undersökt ett alternativ med central registrering enligt manuell metod såsom en förberedelse för senare övergång till automatisk databehandling. Även Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att de största fördelarna är att söka i en central registrering.

Beträffande förslaget att uträkning av pensionspoäng skall göras i samband med registreringen uttalar länsstyrelsen i Hallands län, att en del arbete kommer att utföras i onödan om uträkningen görs årligen. Länsstyrelsen anser därför att uträkningen bör anstå till dess fråga om utgivande av en pensionsförmån blir aktuell. Kooperativa förbundet finner att goda skäl föreligger för att överflytta beräkningen av pensionspoäng på de organ, som fastställer pensionsgrundande inkomst, dvs. de lokala skatte­ myndigheterna. Förbundet anser vidare, att de försäkrade alltid bör erhålla underrättelse om pensionspoängens storlek. Svenska försäkringsbolags riks­ förbund har en likartad uppfattning. Länsstyrelsen i Stockholms län fin­ ner, att det hör övervägas om inte också den uträknade pensionspoängen bör delgivas den försäkrade på debetsedeln å slutlig skatt, vilket kan ske om registreringen och därmed också poänguträkningen utföres hos de lokala skattemyndigheterna. Enligt länsstyrelsens uppfattning torde en felaktig uträkning inte kunna komma att upptäckas på annat sätt än genom den försäkrades egen kontroll. Liknande synpunkter framföres av centrala uppbördsnämnden och Föreningen Sveriges kronokamrerare. Föreningen utta­ lar, att uträkning av pensionspoäng skulle kunna få laga kraft, om ett be- 7 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

svärsförfarande motsvarande det som gäller beträffande beslut om pensionsgrundande inkomst tillskapas.

Organ för debitering och uppbörd av avgifter Administrationsnämndens förslag i dessa delar har så gott som genom­ gående tillstyrkts eller lämnats utan erinringar i remissyttrandena. Stock­ holms stad säger sig dock med viss tvekan tillstyrka systemet för uppbörd av arbetsgivarnas avgifter. Tudelningen på riksförsäkringsanstalten och de lokala skattemyndigheterna anses medföra olägenheter och staden föreslår, att alternativet med riksförsäkringsanstalten som enda uppbördsmyndighet bör prövas vid utredningen av uppbördsväsendets admi­ nistration. Kooperativa förbundet anser å andra sidan att det bör övervägas om inte bestyret med arbetsgivaravgifterna helt bör överflyttas till de lokala skattemyndigheterna. Nämndens förslag att olika uppbördssystein för arbetsgivaravgifterna skall komma till användning beroende på om avgiften överstiger 1 000 kr. eller ej föranleder försäkringsinspektionen att ifrågasätta, om inte stor­ leken av avgiftsunderlaget i stället för avgiftens belopp bör vara avgörande för skillnaden i uppbördssystem, detta för att alltför stora årliga föränd­ ringar i detta system skall kunna undvikas. Alternativt föreslår inspektio­ nen, att beloppsgränsen höjes i takt med avgiftsuttagsprocentens ökning. Socialförsäkringsbolagens förening anför, att avgiftsdebitering i samband med skatteuppbörd är administrativt enklare, och förordar en höjning av beloppsgränsen till förslagsvis 2 000 kr. För att debiteringssättet skall förbli i princip oförändrat framföres tanken på att gränsen till en början sättes lägre för att därefter successivt höjas. Även Sveriges hantverks- och små­ industriorganisation uttalar sympatier för en höjning av beloppsgränsen, så att avgiftsbetalningen i större utsträckning kan anknytas till skatteinbetal­ ningen, vilket enligt organisationens mening skulle innebära en förenkling för mindre företag. Svenska stadsförbundet finner det angeläget, att kommunernas avgiftsbetalning till tilläggspensioneringen inte får till resultat att staten på kom­ munerna övervältrar någon del av sina hittillsvarande pensionskostnader för vissa kommunala befattningshavare, t. ex. inom det obligatoriska skol­ väsendet. Bestyret med de försäkrades egna avgifter befaras av För­ eningen Sveriges kronokamrerare komma att innebära en inte oväsentlig ökning av de lokala skattemyndigheternas arbete. Stockholms stad finner, att det föreslagna systemet åtminstone för Stockholms del kommer att med­ föra svårtillämpliga och arbetskrävande åtgärder för kontroll av avgifts­ betalningen in. m. Staden anser därför, att det bör övervägas om inte en separat uppbörd leder till mindre arbete och ett säkrare förfarande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 99

Besvärs förfarandet De av administrationsnämnden framlagda förslagen rörande instansord­ ningens utformning i olika fall under tiden till dess en mera slutgiltig orga­ nisation på detta område kan genomföras har i det stora hela inte föranlett några invändningar i remissyttrandena. Sveriges häradsskrivarförening fin­ ner reglerna för anförande av besvär vara enkla men fullt betryggande för rättssäkerheten och vill särskilt uttrycka sin tillfredsställelse över förslaget om att låta de lokala skattemyndigheterna utan omständigt besvärsförfarande rätta uppenbara felaktigheter, som förelupit vid beräkning av pensionsunderlaget, i synnerhet som allmänheten oftast finner en sådan ord­ ning vara den enda naturliga. Önskvärdheten av en enhetlig högsta instans i socialförsäkringsärenden be­ tonas av försåkringsrådet, som beträffande de framlagda förslagen förordar att riksförsäkringsanstalten skall äga rätt att genom underställning bringa sina beslut under försäkringsrådets prövning. Svenska arbetsgivareför­ eningen finner det otympligt, att en försäkrad, som själv har att erlägga av­ gift för sin tilläggspensionering, skall behöva gå olika vägar vid besvär rörande den pensionsgrundande inkomsten och besvär beträffande avgiften. Enligt föreningens mening är det vidare önskvärt att försäkringen i besvärsmål kan företrädas av ett allmänt ombud. Förslag av sistnämnda natur framföres även av riksskattenämnden. En eftergranskning av beslut röran­ de pensionsgrundande inkomst finner bcsvärssakkunniga påkallad i synner­ het under försäkringens första år. Kooperativa förbundet framhåller, att partsrepresentanter bör deltaga i besvärsprövningen, och anser, att en besvärsnämnd skulle innebära en lämplig lösning av denna fråga. Kammarrätten uttalar betänkligheter mot att rättsavgöranden hänskjutes till förvaltande organ men föreslår ingen avvikelse från vad administra­ tionsnämnden förordar. Länsstyrelsen i Värmlands län finner att med för­ slagets utformning i övrigt det enda möjliga är att besvär över beslut om pensionsgrundande inkomst föres hos riksförsäkringsanstalten och vidare till försåkringsrådet, ehuru det är beklagligt att en så viktig del av sam­ hällslivet därigenom går länsstyrelsen förbi. Häremot hävdar länsstyrelsen i Malmöhus län, att länsstyrelserna bör inkopplas som besvärsorgan mellan de lokala skattemyndigheterna och riksförsäkringsanstalten. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning är det naturligt att besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut angående pensionsgrundande inkomst föres hos kam­ marrätten i stället för försåkringsrådet. Överståthållarämbetet påtalar olä­ genheten av att en försäkrad — i olika ordning — kan överklaga såväl in­ komsttaxeringen som beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Ämbetet anser därför, att de besvär, som behandlas av riksförsäkringsanstalten och försåkringsrådet, bör kunna inskränkas till frågor, som berör det civilrätts­ liga arbetstagarbegreppet, och till tekniska spörsmål.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 ; i

Kostnadsfrågor De av administrationsnämnden gjorda beräkningarna rörande perso­ nalåtgång och kostnader har i allmänhet inte rönt några invänd­ ningar annat än på vissa punkter, som främst rör arbetet med faststäl­ lande av pensionsgrundande inkomst. I denna del anför Sveriges lmradsskrivarförening, att föreningen med tillfredsställelse ser att förstärkningen av häradsskrivarkontorens biträdespersonal föreslås bestå av kansliskrivare och kanslibiträden, vilket enligt föreningens mening också är nödvändigt med hänsyn till de nya arbetsuppgifternas krävande natur. Föreningen an­ ser vidare, att den föreslagna kontrollen av arbetsgivarnas uppgifter till ledning vid fastställande av deras avgifter aktualiserar kravet på landskanslister i varje fögderi. Länsstyrelsen i Stockholms lön yttrar, att det maktpåliggande och grannlaga arbete, som består i beräkning av pensions­ grundande inkomst ställer stora krav i fråga om kunnighet, noggrannhet och omdöme på den personal, som skall handha arbetet. Enligt länsstyrelsens mening har administrationsnämnden beaktat detta i sitt förslag. Länssty­ relsen betonar, att lägre grad än kansliskrivare inte bör ifrågakomma för personal, som handhar den närmaste ledningen av arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst, och länsstyrelsen vill ifrågasätta om inte denna befattningshavare i de största fögderierna bör vara kontorsskrivare i lönegrad 13. De rekryteringssvårigheter beträffande biträdespersonal till häradsskrivarkontoren, som gjort sig märkbara på sina håll, förmodar länsstyrelsen kommer att minska genom ökade befordringsmöjligheter. Även riksskattenämnden framhåller, att det är av största vikt att persona­ len på häradsskrivarkontoren äger tillräckliga kvalifikationer, och anser, att lägre löneersättning än den av administrationsnämnden föreslagna inte bör ifrågakomma. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån håller för tro­ ligt, att uträknandet av de pensionsgrundande inkomsterna kommer att kräva det beräknade antalet kvalificerade befattningshavare. Länsstyrelsen befarar dock, att det kan uppstå svårigheter att få fram tillräckligt kvalifi­ cerade biträden i erforderligt antal och att nuvarande personal i brist på konkurrens kan komma att befordras utan att ha de önskvärda kvalifika­ tionerna. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att personalförstärkningen beräk­ nats i knappaste laget och att risk föreligger för att de lokala skattemyn­ digheterna tvingas börja sitt arbete på tilläggspensioneringens område med otillräcklig arbetskraft. Även länsstyrelsen i Hallands län finner det tvivel­ aktigt om arbetet kan medhinnas inom avsedd tid med den föreslagna per­ sonalförstärkningen. I stället för kansliskrivartjänster bör enligt länssty­ relsens mening inrättas tjänster som landskanslister. Sistnämnda förslag framföres också av länsstyrelsen i Malmöhus län, som finner att administrationsnamnden i hög grad överskattat de lokala skattemyndigheternas möj­ ligheter att under ledning av biträdespersonal bedriva en effektiv arbetsgivarkontroll. Länsstyrelsen föreslår därför inrättande av landskanslist-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 101

tjänster för de 93 fögderier, som nu saknar sådana tjänster, ävensom att dessa landskanslister skall kunna inkallas till länsstyrelsen för att vid behov insättas som förstärkning i andra fögderier eller städer med egen uppbördsförvaltning, vilket skulle innebära en smidigare organisation än den föreslagna. Den reduktion av personalbehovet med 20 procent, som administrationsnämnden med hänsyn till den ojämna sysselsättningsgraden un­ der året ansett sig kunna utgå från vid sina beräkningar, finner länsstyrel­ sen orealistisk. Den nämnda 20-procentreduktionen godtages ej heller av Föreningen Sveriges kronokamrerare, som inte håller för osannolikt att administrationsnämnden beräknat antalet undersökningsfall för lågt och tillmätt tiden för deras behandling alltför knappt. Svenska stadsförbundet anser, att per­ sonalbehovet i städer med egen uppbördsförvaltning tilltagits i underkant och att kostnaden för personalens sociala förmåner beräknats för lågt. För­ bundet är också tveksamt huruvida det finnes anledning att beräkna per­ sonalbehovet med 20 procent reduktion. På liknande sätt uttalar sig Stock­ holms och Göteborgs städer samt kronokamreraren i Malmö. Socialförsäkringsbolagens förening anser det nödvändigt med kvalifice­ rad personal för beräkning av pensionsgrundande inkomst och ifrågasätter, om detta beaktats tillräckligt i nämndens förslag. Försäkringsinspektionen yttrar, att inspektionen till fullo inser värdet av sparsamhet och ekonomi men att den samtidigt vill betona, att en underdimensionering av den för tilläggspensioneringens genomförande avsedda förvaltningsapparaten med­ för sådana risker för dålig funktionering att resultatet även från ekonomisk synpunkt kan befaras bli otillfredsställande. Det framstår som ett oefter­ givligt villkor att personalorganisationen för tilläggspensioneringens admi­ nistration blir tillgodosedd i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende. Organisationsformen hör fortlöpande övervakas av ett centralt organ med tillgång till expertis av högsta kvalitet och möjlighet att snabbt ingripa om det skulle börja gnissla i systemet. Den av administrationsnämnden upp­ skattade kostnaden synes enligt inspektionens mening bygga på en väl snålt beräknad personalorganisation, vilken bl. a. knappast upptar någon mera kvalificerad befattning för hithörande arbetsuppgifter hos de olika myndigheterna. Beträffande kostnadernas storlek anför inspektionen för jämförelses skull vissa siffror rörande administrationskostnaderna inom privat försäkring och uppger, att de årliga förvaltningskostnaderna för SPP, avseende omkring 186 000 löntagare och pensionärer, under år 1957 uppgick till 8 milj. kr. Tilläggspensioneringens inverkan på indrivningsväsendet beröres av läns­ styrelsen i Östergötlands län, som förutser en betydande ökning av restförda arbetsgivaravgifter. Enligt länsstyrelsen torde en utbyggnad av indrivnings­ väsendet bli ofrånkomlig, en fråga som inte berörts i administrationsnämndens betänkande. På liknande sätt yttrar sig Stockholms stad. Åtskilliga remissorgan framhåller svårigheterna att i nuvarande läge be­

102 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

döma administrationskostnaderna. Så är fallet med statskontoret, som dock framhåller att även kontorsbiträdesgraden bör komma till användning för personalförstärkningen hos de lokala skattemyndigheterna och att viss per­ sonal bör avses för den ökade bokgranskning, som planeras för kontroll av de större arbetsgivarnas avgiftsskyldighet. Statens organisations nämnd framhåller vikten av att den förhållandevis betydande utökning av perso­ nalorganisationen, som på olika håll inom den statliga förvaltningen krävs för tilläggspensioneringen, sker med försiktighet och att inrättandet av or­ dinarie och extra ordinarie befattningar till en början i möjligaste mån begränsas. Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar, att administrationsnämnden vid sina beräkningar inte tagit hänsyn till behovet av ökade arkiv- och lagerutrymmen, och anser, att kostnaderna för inventarier är för lågt be­ räknade.

Vad angår administrationsnämndens förslag rörande sättet för täc­ kande av administrationskostnaderna har statskontoret om den förordade s. k. nettometoden för redovisande av de kostnader, som sta­ ten får ersatta av tilläggspensioneringen, anfört att nettoanslag förenat med särskild uppbördsrubrik under anslaget tillämpas i ett flertal fall, då det gäller smärre inkomstposter, samt i några fall beträffande viss utredningsoch uppdragsverksamhet, som statliga organ åtar sig för enskild räkning. Beträffande ett flertal andra anslag har emellertid systemet med brutto­ anslag kommit till användning, då statliga organ fullgör en verksamhet som i viss utsträckning bestrides av avgifter eller bidrag från enskilt håll. Motsvarande inkomster redovisas härvid å riksstatens inkomstsida under rubriken Uppbörd i statens verksamhet. Bl. a. redovisas avgifterna för riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets verksamhet i anledning av yr­ kesskadeförsäkringen i denna form. Statskontoret erinrar om att de stat­ liga administrativa uppgifterna i anledning av tilläggspensioneringen icke kommer att skarpt avgränsas från vederbörande myndigheters verksamhet i övrigt. Samma personal kommer att tidvis vara sysselsatt med uppgifter som tillhör tilläggspensioneringen och tidvis med andra, helt statliga upp­ gifter. Med hänsyn till det anförda anser statskontoret, att redovisningsfor­ men med bruttoanslag jämte inkomsttitel på riksstatens inkomstsida är att föredraga. Samma åsikt företrädes av riksräkenskapsverket, som anför att den av nämnden förordade redovisningsmetoden skulle innebära en uppdel­ ning av kostnaderna efter vissa schablonmässigt gjorda beräkningar mel­ lan olika huvudtitlar och utgiftsanslag, vilket försvårar anslagsberäkningen och minskar överskådligheten av de sammanlagda bidragsbeloppen. Riksförsäkringsanstalten förutsätter, att anstalten skall ta del i arbetet att närmare utforma grunderna för ersättningen av tilläggspensioneringens administrationskostnader, och påpekar, att ersättningsfrågorna med undan­ tag av spörsmålet om ersättningen för anstaltens egen verksamhet inte sy­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 103

nes behöva lösas inom den allra närmaste tiden. Svenska stadsförbundet ansluter sig helt till det föreslagna sättet för kostnadstäckningen men an­ ser en uppjustering av den provisoriska ersättningen erforderlig för anpass­ ning till de verkliga kostnaderna. Samma åsikt uttalas av Stockholms stad, som påpekar att någon hänsyn till ökade kostnader för indrivningsväsendet inte tagits i administrationsnämndens beräkningar. Göteborgs stad föreslår en uppjustering av den provisoriska ersättningen för staden till kr. 1: 65 per invånare och kronokamreraren i Malmö en motsvarande höjning för Malmös vidkommande till kr. 1:75. Svenska sjukkasseförbundet ansluter sig till nämndens förslag rörande ersättningen till sjukkassorna men föreslår en viss differentiering av den provisoriska ersättningen efter mönster av vad som föreslås beträffande ersättningen till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna.

Departementschefen

Genom det beslut som fattades vid innevarande riksdags vårsession om införande av en allmän tilläggspensionering togs det avgörande steget mot förverkligandet av en pensionsreform i vårt land, som syftar till att bereda alla ett betryggande ålders-, invalid- och familjeskydd. Tilläggspensione­ ringen har i den antagna lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1960, konstruerats som en lagtekniskt fristående påbyggnad på folkpensio­ neringen, en anordning som betingats av önskemålet att så snart som möj­ ligt kunna sätta tilläggspensioneringen i funktion. Såsom mål för pensions­ reformen har emellertid uppställts att folkpensioneringen skall samman­ gjutas med tilläggspensioneringen till ett enhetligt pensionssystem, som regleras i en och samma lagstiftning. I det reformarbete som härvid före­ står ingår även en successiv ökning av folkpensionsförmånerna, förbätt­ ringar av familjeskyddet och en omdaning av invalidpensioneringen. Vidare aktualiseras frågan om en materiell samordning mellan det nya pensions­ systemet och närliggande socialförsäkringsgrenar, nämligen sjuk- och yr­ kesskadeförsäkringarna. Det angivna reformarbetet avser de materiella bestämmelserna men måste helt naturligt åtföljas av en motsvarande omdaning på det administrativa planet. Här blir målet att åstadkomma en organisatorisk samordning mel­ lan folk- och tilläggspensioneringarna samt mellan dem och närliggande socialförsäkringsgrenar. Åt socialförsäkringens administrationsnämnd har anförtrotts att utreda pensionsreformens administrativa spörsmål. De arbetsuppgifter, vilka ligger inom det reformprogram som här i kort­ het angivits, är mycket omfattande. Vid anmälan i statsrådet av frågan om allmän tilläggspensionering uttalade jag, att ansträngningarna torde böra inriktas på att i vart fall åstadkomma en enhetlig pensionslagstiftning se­ nast till år 1963, dvs. till den tidpunkt då de första tilläggspensionerna skall utbetalas (prop. 1959: 100).

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1959

Innan den i år beslutade lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggs­ pension träder i kraft den 1 januari 1960, måste en mängd frågor rörande pensioneringens administrativa handhavande få en lösning. Av det förut an­ förda följer att någon definitiv organisation av förvaltningsapparaten för den allmänna tilläggspensioneringen inte kan fastställas redan i detta sam­ manhang. Det kan inte heller anses önskvärt att nu skapa en egen admi­ nistrativ organisation för tilläggspensioneringen, eftersom man på längre sikt syftar till en långtgående administrativ samordning med närliggande socialförsäkringsgrenar. För dagen gäller det att på lämpligaste sätt skapa förutsättningar för att föreliggande förvaltningsuppgifter på tilläggspen­ sioneringens område skall kunna fullgöras tillfredsställande under tiden till dess en mera slutgiltig förvaltningsapparat för de olika socialförsäkringsgrenarna kan byggas upp. Socialförsäkringens administrationsnämnd har i sitt betänkande fram­ lagt ett förslag om en sådan provisorisk organisation av tilläggspensione­ ringens förvaltning, som i huvudsak bygger på att redan befintlig admi­ nistration skall utnyttjas för de aktuella arbetsuppgifternas bestridande. Härvid har nämnden strävat efter sådana lösningar, som inte hindrar att man vid den definitiva regleringen väljer andra anordningar än de för in­ ledningsskedet förordade. Kring denna förslagets grundtanke råder allmän uppslutning bland de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över nämndens betänkande. Enligt min uppfattning är det lyckligt att man på detta sätt utan att binda sig för en viss organisation får möjlighet att utan tidsutdräkt sätta tilläggspensioneringen i verket och jag ansluter mig till de principer på vilka administrationsnämndens förslag vilar. Även om några invändningar inte rests mot att i försäkringens inledande skede anlita befintliga myndigheter och organ för dess administrerande spåras dock i en del yttranden en viss oro över att så många olika slags or­ gan enligt administrationsnämndens förslag avses komma att erhålla upp­ gifter på detta fält. Enligt förslaget skall bl. a. de lokala skattemyndighe­ terna fastställa pensionsgrundande inkomst och uträkna avgifter, som den försäkrade själv erlägger, de allmänna centralsjukkassorna registrera pen­ sionsgrundande inkomst och uträkna pensionspoäng, riksförsäkringsanstalten debitera och i viss omfattning uppbära arbetsgivaravgifter samt slutligen pensionsstyrelsen utbetala pensioner, när detta från och med år 1963 blir aktuellt. Det kan onekligen synas som om en alltför långt driven splittring känne­ tecknar arbetsuppgifternas fördelning på olika organ. Förslaget måste dock ses i belysning av det arbete på en enhetlig organisation av socialförsäk­ ringens administration i stort, som härnäst står på administrationsnämn­ dens program. Vid en blick på det nu föreliggande förslaget faller det i ögonen att något uttalande om de organ, som skall pröva ansökningar om tilläggspension, inte gjorts av administrationsnämnden. Avgörandet i denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 105

fråga, som kan anstå till 1962, är intimt förknippat med den omdaning av invalidpensioneringen inom folkpensioneringen, som nu utredes av 1958 års socialförsäkringskommitté och som kommer att påverka även tilläggs­ pensioneringens regler om förtidspension. Så mycket torde kunna sägas om den framtida invalidpensioneringen inom det enhetliga pensionssystem, som folk- och tilläggspensioneringarna kommer att bilda, att prövningen av pensionsansökningar kommer att kräva medverkan av ett kvalificerat organ på det lokala eller regionala planet. Tanken faller härvid närmast på de all­ männa centralsjukkassorna, bl. a. med hänsyn till att en långtgående sam­ ordning mellan pensioneringen och sjukförsäkringen inte kan undvaras. En utveckling mot enhetliga socialförsäkringsorgan för länen och de landstingsfria städerna med de nuvarande centralsjukkassorna som stomme kan således skönjas. Den centrala ledningen av en materiellt och administrativt samordnad socialförsäkring kan givetvis inte i längden vara uppdelad på två ämbetsverk, utan en sammansmältning av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen framstår härvid som en naturlig konsekvens av social­ försäkringens förenhetligande. Om utvecklingen blir denna, vilket synes mig sannolikt, låter sig administrationsnämndens organisationsplan för den första tiden väl förena med en slutlig reglering enligt antydda riktlinjer, och nämndens förslag om fördelningen av arbetsuppgifterna på olika organ är följdriktig. Förslaget innebär samtidigt att en betydande handlingsfrihet bevaras ännu någon tid.

Vid sidan av organ, som kan tänkas ingå i en framtida gemensam social­ försäkringsadministration, förutsättes enligt förslaget att de lokala skatte­ myndigheterna, dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, skall medverka vid handhavandet av den allmänna tilläggspensioneringen. De lokala skatte­ myndigheternas medverkan föreslås i främsta rummet knuten till arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst för de försäkrade. Enligt TPL skall de båda inkomstslagen inkomst av anställ­ ning och inkomst av annat förvärvsarbete, som tillsammans utgör den pen­ sionsgrundande inkomsten, beräknas på grundval av den till statlig in­ komstskatt taxerade inkomsten. Såsom statsmakterna förutsatte vid lagens tillkomst och som närmare skall behandlas i det följande är avsikten att samma uppgiftsmaterial, som ligger till grund vid taxeringen, skall ut­ nyttjas även för den pensionsgrundande inkomstens beräkning. Uppgiftsmaterialet kommer att i viss utsträckning behövas samtidigt såväl för ar­ betet på beskattningssidan som för fastställande av den pensionsgrundande inkomsten. Härav följer att sistnämnda arbetsuppgift knappast kan läggas på något annat organ än ett som har med beskattningsväsendet att göra. Riktigheten av denna uppfattning har lämnats obestridd vid remissbehand­ lingen, och administrationsnämndens förslag att de lokala skattemyndig­ heterna skall få hand om uppgiften har också godtagits. Endast besvärs-

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

sakkunniga har en avvikande mening och förordar i stället taxeringsnämn­ derna. I nuvarande läge synes det inte lämpligt att anförtro taxeringsnämn­ derna den betydande nya uppgift, som beräkningen av pensionsgrundande inkomst innebär. Ett sådant förfarande skulle strida mot de nyligen vid­ tagna åtgärderna att så mycket som möjligt begränsa taxeringsnämndernas verksamhet till sådant arbete, som direkt tar sikte på en effektiv och riktig taxering. Jag förordar därför, att administrationsnämndens förslag genom­ föres som en huvudregel. Vad gäller förhållandena i Stockholm har adininistrationsnämnden utgått från att samma system skall tillämpas där som i landet i övrigt. Nämnden har emellertid uttalat, att det för Stockholms del kan över­ vägas att anförtro arbetet med bestämmande av pensionsgrundande inkomst inte åt den lokala skattemyndigheten dvs. Stockholms stads uppbördsverk utan åt överståthållarämbetets skatteavdelning, men att frågan härom bör ses i samband med spörsmålet om taxeringsorganisationens utformning i Stockholm, som är föremål för utredning, överståthållarämbetet har i sitt remissyttrande uttalat, att det är möjligt att redan nu låta ämbetets skatteavdelning svara för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stock­ holm och därvid anlita taxeringsnämndernas biträde för att med ledning av självdeklarationerna göra en preliminär beräkning av den pensionsgrun­ dande inkomsten på de av administrationsnämnden föreslagna inkomst­ korten. Denna beräkning skulle sedan kontrolleras och slutligt fastställas av för ändamålet anställda tjänstemän hos skatteavdelningen. Enligt över­ ståthållarämbetets mening skulle detta system i Stockholm bli billigare än det av nämnden föreslagna. Även Stockholms stads myndigheter har i sta­ dens remissyttrande uttalat starka sympatier för att arbetet med beräk­ ning av pensionsgrundande inkomst lägges hos överståthållarämbetet. Att staden i yttrandet likväl tillstyrkt det för riket i övrigt förordade systemet även för Stockholms vidkommande sammanhänger med vissa farhågor för arbetstekniska svårigheter med hänsyn till att självdeklarationerna och uPPgiftsmaterialet i övrigt kan behöva anlitas samtidigt av överståthållar­ ämbetets skatteavdelning och uppbördsverket i Stockholm. Vid vissa över­ läggningar, som hållits inom social- och finansdepartementen med företrä­ dare för skatteavdelningen och uppbördsverket, har emellertid dessa svå­ righeter ansetts kunna bemästras. Bl. a. har det framgått, att skatteavdel­ ningens arbete med fastställande av pensionsgrundande inkomst beräknas kunna ske i anslutning till det ordinarie taxeringsarbetet i nämnderna på sådant sätt att någon konkurrens mellan myndigheterna om deklarationsmaterialet inte behöver uppkomma. Erinras må vidare att skatteavdel­ ningen och uppbördsverket från nästa årsskifte kommer att vara inrymda i samma byggnad. Från uppbördsverkets sida är man därför numera benä­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 107

gen att understödja tanken på att ifrågavarande arbete förlägges till över­ ståthållarämbetet . Enligt min mening kan en särställning för Stockholm i nu förevarande hänseende helt naturligt diskuteras, i händelse förhållandena där på ett avgörande sätt skiljer sig från vad som gäller i landet i övrigt. Onekligen är, såsom överståthållarämbetet framhåller, dess skatteavdelnings ställ­ ning i förhållande till uppbördsverket en annan än länsstyrelsernas till de lokala skattemyndigheterna i länen. Den mera direkta medverkan i taxeringsarbetet, som de lokala skattemyndigheterna i länen numera läm­ nar, ingår inte bland de uppgifter, som ankommer på uppbördsverket i Stockholm. I stället har överståthållarämbetets skatteavdelning här att ut­ öva den nyssnämnda verksamhet, som i länen ombesörjes av de lokala skattemyndigheterna. Inom de s. k. särskilda taxeringsnämnderna i Stock­ holm, där omkring 70 000 självdeklarationer för fysiska personer handlägges, bedrives arbetet under medverkan av skatteavdelningens egna tjäns­ temän. I de lokala taxeringsnämnderna, som behandlar det stora flertalet deklarationer, förekommer visserligen inte någon sådan medverkan på tjänstens vägnar, men i fråga om möjligheterna att personellt tillgodose dessa nämnder är Stockholm bättre lottat än riket i övrigt. Ordförandena och kronoombuden i de lokala nämnderna i Stockholm är i största utsträck­ ning till yrket statliga och kommunala tjänstemän, som torde få anses väl lämpade att delta i arbetet med beräkning av pensionsgrundande inkomst. Några svårigheter att vid en utökning av den lokala taxeringsnämndsorganisationen fylla behovet av kvalificerad arbetskraft föreligger enligt över­ ståthållarämbetets uppfattning inte. Med det av ämbetet förordade syste­ met för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skulle ar­ betet kunna vara avslutat redan i juli månad, dvs. tidigare än i länen. Detta medför att även inkomstregistreringen och poängberäkningen kan ske snabbare. Det vill alltså synas som om de speciella förhållandena i Stock­ holm skulle göra den av överståthållarämbetet föreslagna anordningen lämp­ ligare än det för riket i övrigt avsedda systemet. Enligt vad som under hand upplysts från överståthållarämbetets sida kommer den pågående om­ organisationen av ämbetets taxeringsavdelning att underlätta ett infogande i systemet av de nya arbetsuppgifterna rörande tilläggspensioneringen. Jag förordar att överståthållarämbetet får hand om arbetet med att fastställa pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Om denna organisation visar sig mindre ändamålsenlig än vad man nu har anledning att utgå från, synes några större svårigheter att överflytta handläggningen till uppbördsverket inte behöva uppstå. Av de under remissbehandlingen hörda länsstyrelserna har några uttryckt vissa farhågor för att länsstyrelsernas ställning som chefsmyndighet över de lokala skattemyndigheterna skulle lida intrång genom att riksförsäkrings-

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

anstalten får rätt att ge sistnämnda myndigheter direktiv i frågor, som rör arbetet för tilläggspensioneringens räkning. Som länsstyrelsen i Östergöt­ lands län påpekar är emellertid dessa arbetsuppgifter noga reglerade på förhand. Gränsdragningen kring det område, där riksförsäkringsanstalten äger meddela föreskrifter rörande arbetets bedrivande, synes därför knap­ past ägnad att framkalla kompetenskonflikter mellan anstalten och länssty­ relserna. I administrativt hänseende är de lokala skattemyndigheterna gi­ vetvis inte underställda riksförsäkringsanstalten. Vad gäller Stockholm bör riksförsäkringsanstalten äga samma befogenhet att meddela överståthållarämbetet direktiv rörande arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst som tillkommer anstalten i förhållande till de lokala skattemyn­ digheterna.

I fråga om det tekniska förfarandet vid fastställande av pen­ sionsgrundande inkomst har remissmyndigheterna i allmänhet godtagit de av administrationsnämnden uppdragna linjerna. Nämndens förslag bör för­ verkligas, dock med en modifikation på ett par punkter. Enligt förslaget skall arbetet vara avslutat till den 15 september, varefter uppgifter om den pensionsgrundande inkomsten efter sortering skall kunna vara registreringsorganet tillhanda senast den 15 oktober. I anledning av från flera håll under remissbehandlingen uttalade önskemål om förlängning av tiden för arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst vill jag uttala, att detta arbete utan olägenhet synes kunna fortgå till den 30 september. Om aviseringen till registreringsmyndigheten sker successivt allteftersom in­ komstberäkningen är färdig, torde någon försening av arbetet med registre­ ring och beräkning av pensionspoäng inte behöva uppstå. Från ett par remissorgans sida har ifrågasatts om angivandet av den pensionsgrundande inkomsten på debetsedeln å slutlig skatt bör vara ovill­ korligt. Separata uppgifter angående den pensionsgrundande inkomsten an­ ses i viss utsträckning kunna ersätta uppgiften på debetsedeln. Fördelarna med den av administrationsnämnden föreslagna anordningen synes dock vara så stora, att något avsteg från förslaget i denna del inte bör göras. En avvikelse från vad administrationsnämnden föreslagit synes böra göras i en detaljfråga. Nämnden föreslår, att inkomstkort och andra handlingar rörande fastställande av pensionsgrundande inkomst skall förstöras efter samma tid som de allmänna självdeklarationerna. Någon föreskrift härom anser jag dock inte vara erforderlig i detta sammanhang, utan bestämmelser synes kunna meddelas senare i administrativ ordning.

Förekomsten av pensionsgrundande inkomst för vissa år utgör förutsätt­ ning för en försäkrads eller hans efterlevandes rätt till tilläggspension, och

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 109

pensionens storlek är beroende av de pensionsgrundande inkomsternas stor­ lek under ett antal år. Pensionsrätten och pensionens storlek kan också påverkas av om undantagande från försäkringen förekommit för den för­ säkrades del. Uppgifter i dessa hänseenden måste alltså linnas bokförda för varje försäkrad för att anspråk på pension skall kunna prövas. Administrationsnämndens bedömning av i vilken omfattning sådan bokföring, registrering, är erforderlig har allmänt godtagits. Rörande frågan hos vilket organ registreringen bör äga rum har administrationsnämnden ingående prövat dels ett alternativ med registrering hos ett centralt ämbetsverk, pensionsstyrelsen, och dels ett alternativ med registrering hos regionala organ, de allmänna centralsjukkassorna. Möjligheten att utföra registreringen centralt är avhängig av i vad mån den automatiska databehandlingstekniken kan komma till användning för ändamålet. Några härför lämpade automatiska databehandlingsmaskiner finnes för närvarande inte att tillgå inom svensk statsförvaltning. En över­ gång till den nämnda tekniken för folkbokföring och uppbörd sväsende överväges för närvarande inom två statliga kommittéer, uppbördsorganisationskonnnittén och databehandlingskommittén. Den sistnämnda kommittén framhåller, att några väsentliga fördelar med att använda automatisk data­ behandling för tilläggspensioneringen kan vinnas först genom samverkan med ett automatiskt datamaskinsystem för skatter och folkbokföring. Ställ­ ningstagandet i frågan om automatiseringen av folkbokförings- och uppbördsväsendet kommer att dröja ytterligare en tid. Sedan beslut fattats i denna fråga kommer det att förflyta avsevärd tid innan den maskinella utrustningen kan vara i funktion. Databehandlingsteknikens landvinningar bör man om möj ligt tillgodogöra sig även för tilläggspensioneringens administration. En central registre­ ring med utnyttjande av denna teknik synes kunna innebära åtskilliga för­ delar. Så länge frågan om övergång till automatisk databehandling inom folkbokföring och uppbördsväsende inte är avgjord synes det dock inte lämpligt att för den i förhållande till dessa arbetsområden tämligen begrän­ sade uppgift, som registreringen inom tilläggspensioneringen innebär, be­ stämma sig för en databehandlingsmetod och anskaffa maskinell utrust­ ning, som måhända senare inte visar sig användbar för andra ändamål. I likhet med så gott som samtliga remissorgan, som yttrat sig på denna punkt, finner jag därför att, intill dess frågan om användning av databehandlings­ maskiner inom andra grenar av statsverksamheten klarnat, en manuell registreringsmetod med arbetet fördelat på lokala organ bör anlitas. Administrationsnämnden har förordat de allmänna centralsjukkassorna som registreringsorgan, och detta förslag har vunnit instämmanden från ett stort antal remissorgan, bland vilka märkes riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen. I åtskilliga remissyttranden höjes dock röster till för­

no Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

mån för att samma organ, som i regel fastställer pensionsgrundande in­ komst, d. v. s. de lokala skattemyndigheterna, även skall ombesörja registre­ ringen av dessa inkomster och uträkningen av pensionspoäng. Till stöd för detta förslag anföres i huvudsak, att det synes onödigt — särskilt om det blott är fråga om en övergångstid innan en central registrering kommer till stånd — att dra in ytterligare en typ av organ, centralsjukkassorna, i arbe­ tet med tilläggspensioneringen och att arbetet skulle nedbringas vid en registrering hos de lokala skattemyndigheterna, bl. a. genom att aviseringskorten bleve överflödiga. Vidare framhålles, att de lokala skattemyndighe­ ternas utökade personal skulle medhinna registreringen under tid då arbe­ tet med fastställande av pensionsgrundande inkomst inte pågår samt att allmänheten hos ett och samma organ skulle kunna erhålla upplysningar om taxering, pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng. Efter att ha prövat skälen för de olika ståndpunkterna förordar jag, att centralsjukkassorna blir registreringsorgan. Jag har framför allt fäst vikt vid följande omständigheter. Uppgifterna i registret blir avgörande för pensionsrätten och storleken av tilläggspensionen. Registreringen är inte begrän­ sad till ett överförande av uppgifter till pensionskorten sedan arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst avslutats, utan den måste fortgå kontinuerligt med införande av ändrade uppgifter och framtagande av data, som behövs för prövningen av pensionsanspråk in. in. Det är därför tvek­ samt om den för arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst avsedda personalen hos de lokala skattemyndigheterna kan medhinna re­ gistreringen utan intrång på andra viktiga arbetsuppgifter. Förutom beräk­ ningen av pensionsgrundande inkomst bör här särskilt framhållas kontrol­ len av arbetsgivarnas avgiftsskyldighet till försäkringen, vartill jag åter­ kommer i det följande. Centralsjukkassorna har redan förut erfarenhet av arbetet med registerföring inom sjukförsäkringen. En viktig omständighet är att centralsjukkassorna till antalet (ett 30-tal) är långt färre än de lokala skattemyndigheterna (omkring 190) vilket gör att omflyttning av pensionskort mellan olika registreringsorgan till följd av de försäkrades flyttningar behöver ske i betydligt mindre omfattning, om registreringen är förlagd till centralsjukkassorna. Härigenom minskas givetvis de felrisker, som är för­ bundna med att kort tas ut ur och insältes i registren. Den fördel för kon­ trollen av klassplaceringen inom sjukförsäkringen, som blir en följd av att aviseringskorten kan användas för ändamålet, skulle bortfalla om registre­ ringen lägges hos annat organ än kassorna. Centralsjukkassorna är socialförsäkringsorgan, som enligt vad jag i det föregående anfört kan väntas få en betydelsefull ställning i en framtida en­ hetlig socialförsäkringsadministration, och det synes mig sannolikt att kas­ sorna är mera skickade än de lokala skattemyndigheterna att meddela all­ mänheten upplysningar i socialförsäkringsspörsmål. Lokalsjukkassorna

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 111

torde i stor utsträckning kunna fungera som en förmedlande länk mellan allmänheten och centralsjukkassorna. Därest en övergång till central regist­ rering inte skulle komma att ske eller skulle komma att dröja, är det lämp­ ligt att registren finns hos centralsjukkassorna, som kan antagas få upp­ gifter i samband med handläggningen av pensionsansökningar. Om å andra sidan den centrala registreringen förverkligas, utgör registreringsai-betet en så förhållandevis ringa del av centralsjukkassornas uppgifter, att omställ­ ningen torde komma att vålla dem mycket obetydliga svårigheter. Däremot synes man inte på de lokala skattemyndigheterna böra lägga en uppgift, som senare kan komma att fråntagas dem. Det sist sagda bör särskilt ses i samband med möjligheterna att betydande delar av deras nuvarande ar­ betsuppgifter eventuellt skall flyttas över till central, maskinell behandling. Centralsjukkassorna bör alltså vara registreringsorgan inom den allmänna tilläggspensioneringen. Det synes då också lämpligt att, som administrationsnämnden föreslagit, anmälningar om individuellt undantagande från försäkringen enligt 36 § TPL får göras hos centralsjukkassorna. Kassorna är enligt 58 § sjukförsäkringslagen skyldiga att i den mån Konungen så förordnar biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkringsverksamhet. Om det uppdrages åt centralsjukkassorna att medverka i tilläggs­ pensioneringens administration på sätt jag nu förordat, ankommer det på kassorna att anställa erforderlig personal och anskaffa behövlig utrustning. Administrationsnämnden har föreslagit, att vissa registreringsuppgifter avseende försäkrade, som är bosatta utom riket, m. fl. skall handhavas av riksförsäkringsanstalten. Gentemot detta förslag har jag ingenting att er­ inra.

Enligt nämndens förslag skall uträkning av pensionspoäng på grundval av den pensionsgrundande inkomsten för visst år ske hos centralsjukkassorna i samband med införingen i registret. I ett antal remiss­ yttranden förordas, att poänguträkningen göres hos de lokala skattemyn­ digheterna. Några remissorgan gör gällande att uppgift om pensionspoängen bör inflyta i debetsedeln å slutlig skatt på samma sätt som nämnden före­ slagit i fråga om den pensionsgrundande inkomsten. En länsstyrelse anser att poängberäkning inte behöver göras årligen utan att det räcker med att uträkning sker då pension sökes. Poängberäkningen kommer självfallet att göras med tillhjälp av tabeller upprättade med utgångspunkt från det för varje år aktuella basbeloppet. Det skulle bli alltför komplicerat att vid prövningen av en pensionsansökan behöva göra poängberäkningen för ett stort antal år med måhända lika många olika tabeller. Även vid en central registrering skulle motsvarande svårigheter uppstå. En poängberäkning år för år torde alltså böra förordas, och det synes av arbetstekniska skäl lämpligast att den göres hos central­ sjukkassorna.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Onekligen skulle det vara önskvärt om pensionspoängen i likhet med den pensionsgrundande inkomsten kunde delges de försäkrade på debetsedeln å slutlig skatt. Detta skulle möjligen kunna genomföras med den nu före­ slagna registreringsmetoden men däremot inte med en central maskinell registrering. Vid en sådan bör nämligen maskinen utnyttjas för poänguträk­ ningen, vilket gör att uppgifterna dels föreligger först långt sedan debet­ sedlarna utsänts och dels är svåra att årligen framtaga för hela beståndet av försäkrade. Olägenheterna av att de försäkrade inte underrättas om den årliga pensionspoängens storlek bör inte överdrivas. Avgörande för den för­ säkrades rätt gentemot försäkringen är de registrerade pensionsgrundande inkomsterna, om vilka han underrättats. Om det vid uträkning av en pen­ sion befinnes att pensionspoängen för något eller några år är felaktig, kan rättelse utan svårighet vidtagas eftersom även den pensionsgrundande inkomsten registrerats. Vidare bör påpekas, att det är möjligt för den för­ säkrade att själv uträkna sin pensionspoäng genom att dividera den på debetsedeln angivna pensionsgrundande inkomsten med basbeloppet för året. Uppgift om detta belopps storlek bör lämnas på debetsedeln. Administrationsnämnden har föreslagit, att pensionsregistren skall mikrofotograferas vart femte år för att underlätta en rekonstruktion av registren, i händelse en sådan skulle visa sig erforderlig till följd av atl registren till viss del går förlorade eller skadas genom brand el. dyl. För­ slaget står i visst samband med att nämnden ansett att de hos de lokala skattemyndigheterna förvarade inkomstkorten skall förstöras efter 6 år. I det föregående har jag ansett att avgörandet i sistnämnda fråga bör anstå tills vidare. Det synes då ej heller nödvändigt att nu göra något uttalande om behovet av den föreslagna mikrofotograferingen.

Vad angår organen för debitering och uppbörd av av­ gifter till försäkringen för allmän tilläggspension föreslår administra­ tionsnämnden, att arbetsgivarnas avgifter skall debiteras och uppbäras i samma ordning som deras avgifter till obligatorisk yrkesskade­ försäkring i riksförsäkringsanstalten och bidrag till sjuk- och moderskaps* försäkringarna. I vissa avseenden bygger nämndens förslag på det nu tilllämpade förfarandet för debitering och uppbörd av sistnämnda avgifter och bidrag. Sålunda föreslås, att avgifterna till tilläggspensioneringen och yrkes­ skadeförsäkringen samt bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna — gemensamt benämnda arbetsgivaravgift — för de mindre arbetsgivarna skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna, medan uppbörden av de större arbetsgivarnas arbetsgivaravgifter enligt förslaget skall ske direkt genom riksförsäkringsanstaltens försorg. Gränsen mellan mindre och större arbetsgivare föreslås emellertid skola dragas på ett annat sätt än för närvarande. Arbetsgivare med mindre än fem arbetstagare (årsarbe­ tare) betalar nu i regel avgiften i samband med skatteuppbörden och de

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 113

övriga erlägger den direkt till riksförsäkringsanstalten. Enligt nämndens förslag skall avgiftsuppbörden för de arbetsgivare, vilkas årliga arbets­ givaravgift uppgår till högst 1 000 kr., ske i anslutning till skatteuppbörden och direktuppbörd genom riksförsäkringsanstalten tillämpas för de övriga. I de fall arbetsgivare har sina anställda yrkesskadeförsäkrade i ett s. k. socialförsäkringsbolag skall bolaget direkt uppbära avgiften för yrkesskade­ försäkringen, under det att övriga nu ifrågavarande avgifter och bidrag skall uppbäras av riksförsäkringsanstalten. Nämndens förslag beträffande arbetsgivaravgifternas handhavande har i stort sett godtagits under remissbehandlingen. I en del fall har dock påyr­ kats ett större utrymme för avgiftsuppbörd i samband med skatteuppbör­ den. Den fasta beloppsgränsen vid 1 000 kr. mellan de båda uppbördssystemen, vilken medför att antalet arbetsgivare med avgiftsbetalning direkt till riksförsäkringsanstalten ökar med stigande avgiftsuttag, har av administrationsnämnden motiverats med att ett större avgiftsbelopp inte lämpli­ gen bör påföras utan att preliminär betalning föregått. Svårigheterna att anordna preliminär betalning av arbetsgivaravgifter, som uppbäres i sam­ band med de allmänna skatterna, har gjort att nämnden stannat för att låta uppbörden av avgifter över 1 000 kr. verkställas av riksförsäkrings­ anstalten. För att en arbetsgivare inte skall behöva växla mellan olika uppbördssystem under olika år på grund av mera tillfälliga ändringar i den avgiftssumma, som han har att erlägga, öppnar nämndens förslag en möj­ lighet för riksförsäkringsanstalten att medge en arbetsgivare, som enligt huvudregeln skulle övergå från avgiftsbetalning i samband med skatteupp­ börden till betalning direkt till riksförsäkringsanstalten eller vice versa, att bibehållas vid det för honom tidigare gällande uppbördssättet. Enligt min uppfattning innebär administrationsnämndens förslag en lycklig avvägning mellan de olika synpunkter, som påkallar uppmärksam­ het vid bedömandet av den lämpliga organisationen för uppbörden av arbets­ givaravgifterna. Utöver vad förut anförts rörande gränsen mellan de båda föreslagna uppbördssystemen bör uppmärksammas, att en arbetsgivare, som passerat beloppsgränsen och därmed övergått från avgiftsuppbörd i efterhand i samband med skatterna till direktuppbörd genom riksförsäkringsanstal­ ten, kommer att ett senare år få erlägga såväl preliminär avgift för detta år som avgiften för året före övergången. Ju högre gränsbeloppet sättes desto större blir i sådant fall den ekonomiska påfrestningen för arbetsgivaren. Både för arbetsgivarens och försäkringens del synes det fördelaktigast att gränsen sättes förhållandevis lågt. Jag förordar därför att nämndens förslag lägges till grund för utformandet av bestämmelserna på detta område. De avgifter, som staten i egenskap av arbetsgivare har att erlägga till den allmänna tilläggspensioneringen, skall inte uppbäras i den ordning som nyss angivits. Dessa avgifter bör som administrationsnämnden föreslagit beräknas och redovisas enligt särskilda av Konungen fastställda grunder. 8 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Här må nämnas, att den av Svenska stadsförbundet berörda frågan om ar­ betsgivaravgifter för sådana kommunala befattningshavare, för vilkas pen­ sioner staten nu ansvarar, lämpligen synes böra lösas i annat sammanhang. Nämndens förslag att de försäkrades egna avgifter till tillläggspensioneringen skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna har i stort sett godtagits under remissbehandlingen bortsett från att för­ farandet i ett par yttranden befaras medföra en inte obetydlig arbetsökning för de lokala skattemyndigheterna. Det av nämnden förordade uppbördssättet innebär emellertid stora fördelar för de försäkrade, och förslaget bör enligt min mening följas. I det föregående har förordats, att beräkningen av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skall utföras av överståthållarämbetet, vilket medför att även en uträkning av de försäkrades egenavgif­ ter bör göras av ämbetet. Även i detta fall bör avgiften debiteras av den lo­ kala skattemyndigheten, dvs. uppbördsverket.

Besvärsförfarandet i frågor rörande den allmänna tilläggspen­ sioneringen hör till det fält, som erhöll en tillfällig reglering i TPL. Detta har gjort att även de fullföljdsspörsinål, som administrationsnämnden haft att behandla i nu förevarande sammanhang, måste få en provisorisk lös­ ning. Fullföljdsförfarandets gestaltning hör till de ämnen, som för närva­ rande i första hand utredes inom administrationsnämnden. Det är min för­ hoppning, att detta arbete skall kunna slutföras i sådan tid att en mera slutgiltig fullföljdsordning för socialförsäkringen föreligger innan besvärsbestämmelserna i TPL och de nu av administrationsnämnden föreslagna författningarna behövt tillämpas i någon större utsträckning. Det pågå­ ende utredningsarbetet på detta område kommer att ta sikte på en instans­ ordning och ett besvärsförfarande som tillgodoser kraven på sakkunskap och rättssäkerhet. Frågan om inrättandet av en domstol som högsta instans i socialförsäkringsmål blir då aktuell, varvid givetvis frågan om representa­ tion för arbetstagare och arbetsgivare in. fl. i domstolen uppkommer. Huru­ vida även frågor om avgiftsberäkningen bör prövas av domstolen får bli föremål för särskilda överväganden. Besvärsprövningen torde här ofta avse förhållanden som blir bedömda även vid inkomsttaxeringen, t. ex. trovär­ digheten av den avgiftspliktiges bokföring. Det är givetvis angeläget, att dubbelarbete undvikes och att bedömningar av antytt slag sker efter en­ hetliga grunder. Det alternativ som bör prövas i förevarande sammanhang är att i en eller annan form inkoppla den besvärsordning som utformats för taxeringsmålen. Även det i vissa remissyttranden berörda spörsmålet om möjligheten för en representant för försäkringen att överklaga avgörande i socialförsäkringsmål kommer att prövas under utredningsarbetet. Intill dess ett slutligt ställningstagande i fråga om besvärsordningen är möjligt ansluter jag mig till det stora antal remissorgan, som funnit att be­ svärsförfarandet lämpligen kan anordnas på sätt administrationsnämnden föreslagit. Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet måste med den

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 115

erfarenhet de har av bl. a. frågor, som sammanhänger med det civilrätts­ liga arbetstagarbegreppet, anses vara de f. n. mest lämpade att pröva besvär över beslut om pensionsgrundande inkomst. Någon anledning att i detta läge inkoppla länsstyrelserna eller kammarrätten i besvärsordningen torde inte föreligga. Inte heller bör som försäkringsrådet ifrågasatt underställningsinstitutet komma till användning i en fullföljdsordning, som på detta sätt är avsedd att gälla blott under en begränsad tidrymd, när man inte kan bedöma i vad mån ett sådant institut lämpligen bör inrymmas i det nya förfarandet. I anledning av vad överståthållarämbetet anfört i sitt yttrande vill jag framhålla, att taxeringsnämndens inkomstuppskattning vid taxeringen överklagas genom taxeringsbesvär, medan den lokala skatte­ myndighetens fördelning av sagda inkomst på inkomst av anställning, in­ komst av annat förvärvsarbete och inkomst, som inte grundar rätt till tillläggspension, överklagas i den av administrationsnämnden föreslagna ord­ ningen. Ändring av taxeringen skall med vissa undantag, vartill jag åter­ kommer i ett senare avsnitt, föranleda ändring av den pensionsgrundande inkomsten. Detta iakttages ex officio utan att den försäkrade är nödsakad att besvära sig jämväl över beslutet om fastställande av pensionsgrundande inkomst. Den av överståthållarämbetet förordade gränsdragningen mellan taxeringsbesvär och besvär över fastställande av pensionsgrundande inkomst synes då komma att bli tillämpad.

Angående kostnaderna för det av administrationsnämnden före­ slagna administrativa förfarandet har nämnden gjort tämligen utförliga beräkningar som huvudsakligen endast i vad avser personalbehovet, kvalita­ tivt och kvantitativt, rönt invändningar under remissförfarandet. Det ligger i öppen dag, som också påpekas av en del remissorgan, att någon säker bedömning av de omständigheter som påverkar administrationskostnaderna svårligen låter sig göra vid en tidpunkt, då någon praktisk erfarenhet av hur arbetet gestaltar sig ännu inte föreligger. Nämndens beräkningar synes mig dock bygga på så tillförlitliga premisser som kan begäras i nuvarande läge. Jag finner det därför klokast att i huvudsak utgå från nämndens upp­ skattningar då det gäller att ta ställning till det kvantitativa personalbeho­ vet och andra anslagsfrågor. Jag vill betona, att jag därmed inte tagit ställ­ ning till frågan om lönenivå m. m. för ifrågavarande tjänster. Kostnads­ frågorna kommer i vad de angår den statliga förvaltningen att i vederbörlig ordning behandlas under respektive huvudtitlar i nästkommande statsverksproposition, och jag saknar därför anledning att närmare uppehålla mig vid detta ämne. I anledning av försäkringsinspektionens anmärkning att den föreslagna personalorganisationen knappast upptar någon mera kvalificerad befattning för de med tilläggspensioneringen sammanhängande arbetsuppgifterna hos de olika myndigheterna vill jag påpeka, att från och med den 1 oktober 1959 inom riksförsäkringsanstalten inrättats en byrå­ chefs-, en byrådirektörs- och en förste byråsekreterarbefattning, vilka ute­

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

slutande avses för tilläggspensionsarbetet. Inom de lokala skattemyndig­ heterna kommer högsta ledningen av arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst att ligga hos häradsskrivare och kronokamrerare. Vad gäller Stockholm får motsvarande arbetsledning givetvis likaledes ankomma på en befattningshavare i högre tjänsteställning. Administrationsnämnden har beräknat de sammanlagda årliga admi­ nistrationskostnaderna för tilläggspensioneringen i inledningsskedet till drygt 13 milj. kr. Härtill kommer efter några år vissa andra kostnader, bl. a. för prövning av pensionsansökningar, pensionsutbetalningar och besvärsförfarandet. Enligt nämndens mening är det realistiskt att på något längre sikt räkna med årliga administrationskostnader motsvarande unge­ fär en procent av de årliga avgifterna till försäkringen, vilket i nuvarande penningvärde innebär en administrationskostnad i storleksordningen 20 milj. kr. Att denna siffra är dubbelt så hög som den, vartill administrations­ kostnaderna för en författningsreglerad tilläggspensionering uppskattades i allmänna pensionsberedningens betänkande, sammanhänger med att kostnaden för den av statsmakterna nu beslutade försäkringen av flera skäl måste bli högre än för motsvarande pensionering enligt förslaget i beredningens betänkande. Särskilt må framhållas, att beredningsförslaget ifråga om inkomstberäkningen byggde på det skatterättsliga begreppet in­ komst av tjänst, varigenom den taxerade inkomsten av tjänst i allmänhet kunde oförändrad läggas till grund för pensioneringen, under det att TPL bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, vilket nödvändiggör en viss bearbetning av de vid taxeringen framkomna beloppen. Vidare avsåg beredningsförslaget endast anställda under det att TPL i princip medtar alla slag av förvärvsarbetande, vilket medför att antalet försäkrade blir större och att för en del försäkrade uppkommer blandade inkomster samt att individuell debitering och uppbörd av avgifter skall ske i fråga om ett stort antal försäkrade.

Tilläggspensioneringen har enligt vad som förutsattes vid lagstiftningens antagande att med sina egna medel svara för sina administrationskostnader. Staten, städerna med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassorna skall alltså erhålla ersättning från tilläggspensioneringen för de kostnader, som förorsakas dem genom arbetet för pensioneringens räkning. Administra­ tionsnämnden har framlagt förslag rörande sättet för täckande av administrationskostnaderna. Detta förslag bör godtagas. Vad särskilt angår redovisningen i statsbudgeten av de kostnader, som sta­ ten får ersättning för av tilläggspensioneringen, har statskontoret och riksräkenskapsverket i motsats till administrationsnämnden förordat, att brut­ tokostnaderna fördelas på respektive utgiftsanslag och att ersättningen från pensioneringen upptages som en inkomstpost på riksstatens inkomstsida. För egen del finner jag det vara mindre tillfredsställande att tilläggspensio­ neringen, som utgör en från den egentliga statsverksamheten fristående

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 117

försäkring med ett eget finansieringssystem, skall, låt vara endast formellt, påverka riksstatens utgiftssida. I klarhetens intresse vill jag därför tillstyrka administrationsnämndens förslag att vederbörande utgiftsanslag utformas som nettoanslag, så att ersättningen från tilläggspensioneringen omedelbart frånräknas och minskar anslaget med den del av kostnaderna, som hänför sig till pensioneringen. I fråga om den provisoriska ersättning, som enligt förslaget skall utgivas i avbidan på slutlig reglering av kostnadsersättningen, har vissa erinringar framställts av vissa städer med egen uppbördsförvaltning samt Svenska sjukkasseförbundet. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att på för­ slag av riksförsäkringsanstalten, som därvid bör taga kontakt med före­ trädare för berörda parter, meddela föreskrifter i detta avseende. I det före­ gående har föreslagits att överståthållarämbetet skall handha fastställandet av pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Frågan om ersättning till Stock­ holms stad kommer då i ett annat läge. Regler om den slutliga ersättningen från tilläggspensioneringen till stats­ verket, städer med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassor torde få fastställas av Kungl. Maj :t.

Avslutningsvis vill jag beträffande de nu behandlade spörsmålen om de administrativa uppgifternas fullgörande inom tilläggspensioneringen under inledningsskedet än en gång understryka vad administrationsnämnden och flera remissorgan framhållit, nämligen att de här förordade lösningarna är provisoriska och valda med hänsyn till nödvändigheten att snabbt få arbetet i gång på ett tillfredsställande sätt. I den mån erfarenheten av de vidtagna anordningarna och övervägandena under det fortsatta utredningsarbetet ger anledning till ändrade dispositioner står möjligheterna öppna för en om­ prövning.

Författningsförslag m. m.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst

Administrationsnämnden Inledningsvis erinrar administrationsnämnden om att de i pensionsgrun­ dande inkomst ingående båda inkomstslagen inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete som regel skall beräknas på grundval av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt samt att man vid taxering­ en skiljer mellan inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastig­ het, inkomst av rörelse, inkomst av tjänst, inkomst av tillfällig förvärvsverk­ samhet och inkomst av kapital. Av dessa sex inkomstslag blir endast tre aktuella vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst, nämligen inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av rörelse och inkomst av tjänst. Det skatteråttsliga begreppet inkomst av tjänst innefattar, framhåller nämnden, åtskilligt mera än inkomst av anställning i gängse mening. Såsom

118 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

inkomst av tjänst enligt 31 § kommunalskattelagen anses sålunda jämväl ersättning för stadigvarande uppdrag, tillfälligt bedriven vetenskaplig, litte­ rär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, tillfälligt uppdrag såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värde­ ring eller skogsräkning, annan därmed jämförlig inkomstgivande verksam­ het av tillfällig natur ävensom pension, livränta, ersättning som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkringen tagen i samband med tjänst, undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd in. m„ för vilket givaren är berättigad till avdrag vid inkomsttaxeringen. Till inkomst av tjänst räknas även vissa förmåner av anställning i civilrättslig mening, som inte grundar rätt till tilläggspension, nämligen andra natura­ förmåner än kost eller bostad ävensom kostnadsersättningar anvisade vid kommunal eller enskild tjänst. Från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till 300 kr., utgör inkomst av tjänst men grundar ej pensionsrätt som anställningsinkomst. Med lön avses därvid lik­ som eljest summan av kontant lön och värdet av kost- eller bostadsförmån. Vidare erinrar nämnden om att sådan kontant inkomst av tjänst, som för­ säkrad erhållit för arbete för annans räkning utan att anställning förelegat och som uppgått till minst 300 kr. under året, i pensionshänseende anses som inkomst av anställning, om den försäkrade och den som utgivit ersätt­ ningen varit ense därom. Administrationsnämnden framhåller, att bruttoinkomsterna (intäkterna) av tjänst i skatterättslig mening sålunda i pensionshänseende är att hänföra dels till inkomst av anställning såvitt gäller lön i penningar eller natura­ förmåner i form av kost eller bostad, därest denna lön uppgått till minst 300 kr. under året från en och samme arbetsgivare, ävensom kontant ersätt­ ning för uppdrag o. d., då ersättningen under året uppgått till minst 300 kr. och den som utbetalat ersättningen skall erlägga pensionsavgift för denna, dels till inkomst av annat förvärvsarbete såvitt gäller lön eller ersättning av uppdrag o. d. i andra fall än nyss sagts och dels till sådan inkomst som inte medför pensionsrätt. Sistnämnda inkomstslag omfattar andra naturaförmå­ ner av anställning än kost eller bostad, kostnadsersättningar utgivna vid kommunal eller enskild tjänst ävensom ersättningar, vilka inte utgör in­ komst av förvärvsarbete, såsom tävlingsvinst, hittelön o. d., pension, liv­ ränta m. m. Från intäkterna av tjänst äger den skattskyldige jämlikt 33 § kommunal­ skattelagen göra avdrag för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostna­ der för fullgörande av tjänsten. I enlighet härmed får avdrag ske för bl. a. avgifter som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal för vilken den skattskyldige haft att

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 119

själv vidkännas utgift, kostnad för arbetsbiträde som den skattskyldige an­ vänt för tjänsts utförande och som han själv avlönat, förlust å medel för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig, kostnad för resor i tjänsten och kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande. Har den skattskyldige för sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit sig gäld, må ränta å sådan gäld avdragas. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen äger skattskyldig rätt att avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel. Enligt de regler om schablonavdrag som infördes år 1955 får skattskyldig ett avdrag å 100 kr. utan att specificera utgifterna och även om han icke haft några utgifter, överstiger summan av de avdragsgilla utgifterna 100 kr., avrundas avdraget i förekommande fall uppåt till närmaste hela hundratal kronor. Vad angår inkomstbegreppen inom tilläggspensione­ ringen uppehåller sig adininistrationsnämnden först vid frågan om a vdrag för pensionsavgift, som föranledes av en i samband med anställningen ordnad pensionering vid sidan av den allmänna tilläggspen­ sioneringen. Nämnden framhåller, att departementschefen i prop. 1959:100 (s. 87) uttalade sig för att, om avdrag som nyss sagts göres å lönen, endast den lön, som arbetstagaren får uppbära efter avdraget, borde räknas såsom inkomst av anställning. Tillika erinrar nämnden om att det i den till sär­ skilda utskottets utlåtande nr 1 fogade reservation som godtogs av riks­ dagen (s. 112) uttalades tveksamhet på denna punkt och hemställdes om ytterligare överväganden innan förslag till författning i ämnet förelädes riksdagen. Administrationsnämnden har ansett sig böra i sitt förslag utgå från det i propositionen gjorda uttalandet och har tillika framhållit vissa skäl, som talar till förmån för den av departementschefen där intagna ståndpunkten. Nämnden anför emellertid att, eftersom problemet endast i ringa mån är av administrativ natur, nämnden saknar anledning att för egen del taga ställ­ ning till detsamma. Därest en annan lösning än den av departementschefen förordade skulle väljas, bör detta dock enligt nämndens mening föranleda en sådan ändring av praxis inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna att likformighet ernås inom hela socialförsäkringssystemet.

Utöver avdrag för pensionsavgifter enligt vad nu sagts bör enligt nämn­ dens förslag endast förekomma avdrag för kostnader, som arbetstagaren haft att bestrida i anställningen. Fråga skall alltså vara om direkta utgifter i själva arbetet. I de fall den försäkrade erhållit kostnadsersättning från arbetsgivaren bör ersättningen självfallet minska avdraget för de direkta utgifterna i arbetet, eftersom kostnadsersätt­

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

ningen inte skall ingå i bruttoinkomsten av anställning. Kostnader för resor till och från arbetet och för räntor å studielån bör ej inverka på pensionsrätten och därför ej heller avdragas. Nämnden framhåller, att beräkningen av pensionsgrundande inkomst kommer att bli ett mycket omfattande arbete som skall utföras på kort tid. Arbetet kompliceras avsevärt av att vad som skattemässigt utgör inkomst av tjänst vid nämnda beräkning skall fördelas på inkomst av anställning, inkomst av annat förvärvsarbete och inkomst som inte grundar pensionsrätt. En betydande förenkling skulle vinnas om man vid beräkningen får bortse från omkostnader av mindre storleksordning. Med hänsyn härtill föreslår nämnden, att vid beräkningen av inkomst av anställning skall av­ dragas endast sådana direkta utgifter i anställningen som -— i förekom­ mande fall minskade med erhållen kostnadsersättning — uppgår till minst 500 kr. Detta belopp har valts med tanke även på att för vartdera av de tre inkomstslag, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, motsvarande belopp gäller som minimigräns för att inkomstslaget i fråga skall grunda rätt till tilläggspension. Den föreslagna regeln är till de försäkrades förmån.

Den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade nettointäkten av jordbruksfastighet eller av rörelse kommer i regel att vid beräkningen av den försäkrades pensionsgrundande inkomst ingå i inkomsten av annat för­ värvsarbete. I ett par fall kan det dock, som nämnden påpekar, bli nödvän­ digt att till inkomst av anställning överföra inkoms­ ter som beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet eller såsom in­ komst av rörelse. Fråga är här om sådan ersättning för arbete för annans räkning, som den försäkrade enligt praxis anses ha uppburit såsom arbets­ tagare i civilrättslig mening eller som skall anses såsom inkomst av anställ­ ning enligt överenskommelse mellan den försäkrade och den som utgivit ersättningen. Såsom exempel på det förstnämnda fallet nämnes jordbrukares inkomst av skogskörslor i vissa fall. Då inkomst enligt vad nyss sagts i pensionshänseende skall hänföras till inkomst av anställning och inte till inkomst av jordbruksfastighet eller in­ komst av rörelse, kan det, anför nämnden, ibland befinnas nödvändigt med en schablonregel för att bestämma den del av arbetsinkomsten som kan anses utgöra ersättning för omkostnader och som sålunda inte bör grunda rätt till tilläggspension eller ingå i underlaget för arbetsgivaravgiften till tilläggspensioneringen. En sådan schablonregel kan exempelvis bestämmas med ledning av vad som enligt kollektivavtal skall hänföras till ersättning för eget arbete när det gäller beräkning av semesterlön. Föreskrift härom har bl. a. intagits i kollektivavtal berörande skogskörslor. För Norrland och Dalarna gäller härutinnan att 55 procent av ackordsförtjänsten för skogskörare skall anses utgöra ersättning för eget arbete. Under åberopande av det anförda förordar nämnden, att riksförsäkringsanstalten bemyndigas att

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 121

meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som vid inkomsttaxeringen hänföres till intäkt av jordbruks­ fastighet eller intäkt av rörelse.

För det fall att en person driver flera rörelser och för vissa redovisar överskott och för andra underskott skall enligt administrationsnämndens förslag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst tagas i beaktande det eventuellt kvarstående överskottet efter avdrag av underskot­ ten. Motsvarande skall gälla då den försäkrade brukat flera jordbruks­ fastigheter som utgör skilda förvärvskällor. Däremot anses underskott å rörelse inte böra avdragas från överskott å jordbruksfastighet eller under­ skott å jordbruksfastighet avdragas från överskott å rörelse. Detta blir en följd av föreskrifterna i 6 § TPL, att ettvart av de tre i inkomst av annat förvärvsarbete ingående inkomstslagen grundar rätt till pension endast om det överstiger 500 kr. För den händelse vid inkomsttaxeringen införes möj­ lighet till förlustutjämning mellan olika beskattningsår, bör enligt nämn­ dens mening det föreslagna underskottsavdraget likväl avse endast under­ skott för det aktuella beskattningsåret.

Eftersom inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i regel beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt, kommer beräkningen av de båda inkomslslagen att verkställas med ledning av sam­ ma uppgifts material, som ligger till grund för taxeringen, dvs. självdeklarationer och kontrolluppgifter m. in. Administrationsnämnden anser det inte lämpligt att de försäkrade ålägges någon speciell uppgiftsskyldighet för fastställande av pensionsgrundande inkomst utan föreslår, att det skall åligga de lokala skattemyndigheterna att ur självdeklarationerna sammanställa de uppgifter, som är av betydelse för den pensionsgrundande inkomstens beräkning. När det gäller den punkt (E) i självdeklarationsformuläret, som är avsedd för inkomst av tjänst, har emellertid nämnden funnit erforderligt med en viss ytterligare differentiering. Enligt formulärets nu­ varande uppställning uppdelas bruttoinkomsterna (intäkterna) i tre punk­ ter. Under den första (El) skall upptagas alla slags intäkter av anställning, uppdrag och tillfällig förvärvsverksamhet och under de båda övriga punk­ terna pensioner in. in. och periodiska understöd. I likhet med vad som för­ utsattes av departementschefen i prop. 1959: 100 (s. 85) utgår nämn­ den från att man bör göra eu sådan uppdelning av inkomsterna under E 1 att vad som i pensionshänseende är att hänföra till inkomst av anställning lätt kan identifieras. För detta ändamål skulle det enligt nämndens upp­ fattning vara mest ändamålsenligt att dessa intäkter fördelades på tre punkter, omfattande inkomst av anställning, inkomst av annat förvärvs­ arbete resp. inkomst som ej grundar rätt till tilläggspension. I det stora fler­

122 Kungi. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

talet fall torde emellertid nämnda intäkter utgöras av antingen enbart in­ komst av anställning eller av sådan inkomst och kostnadsersättning som ej grundar rätt till tilläggspension. Intäkter som är hänförliga till inkomst av annat förvärvsarbete, torde förekomma i förhållandevis ringa omfattning. Med hänsyn härtill och angelägenheten av att erhålla enklast möjliga deklarationsformulär synes de två sistnämnda punkterna lämpligen böra sam­ manslås. Administrationsnämnden förordar således, att intäkterna under punkt E 1 fördelas i två grupper, den ena avseende vad som i pension shän­ seende är att hänföra till inkomst av anställning och den andra avseende återstoden av de intäkter som för närvarande skall deklareras under punkt E 1. Till den första gruppen skulle komma att hänföras lön (i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad) å minst 300 kr. från en och samme arbetsgivare ävensom kontant ersättning för uppdrag o. d., då ersättningen uppgått till minst 300 kr. och den som utbetalat ersättningen enligt överenskommelse skall erlägga avgift till tilläggspensioneringen för denna. Nettointäkten av jordbruksfastighet och nettointäkten av rörelse skall som regel utan ändring ingå i inkomst av annat förvärvsarbete. Såsom förut framhållits måste emellertid nämnda nettointäkter i vissa fall minskas med inkomstbelopp, som den försäkrade enligt praxis anses ha uppburit såsom arbetstagare i civilrättslig mening eller som skall anses såsom inkomst av anställning enligt överenskommelse mellan den försäkrade och den som ut­ givit ersättningen. Ifrågavarande inkomstbelopp skall i stället hänföras till inkomst av anställning. För att detta skall kunna beaktas vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst, förordar nämnden att den försäkrade får ange dessa inkomstbelopp på särskild plats på jordbruks- resp. rörelsebila­ gan och att han under punkt E 1 i självdeklarationen på lämpligt sätt får markera, att han såsom inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse dekla­ rerat inkomst som i pensionshänseende utgör inkomst av anställning. För det fall att den försäkrade haft sådan inkomst av anställning, som på grund av kollektivavtal enligt 37 § TPL inte blir pensionsgrundande, utta­ lar nämnden, att sådan lön helst borde upptagas i den grupp under Eli deklarationsblanketten, som avser intäkter vilka ej grundar rätt till tilläggs­ pension eller grundar rätt till sådan pension såsom inkomst av annat för­ värvsarbete. Detta anses emellertid avsevärt komplicera deklarationsblan­ ketten och dess ifyllande och förordas därför ej. För att dessa löner inte skall bli behandlade som inkomst av anställning föreslås i stället att man i första hand litar till vederbörande arbetsgivares kontrolluppgifter till taxeringen, vilka uppgifter förutsättes få ett utseende som tydligt skiljer sig från de vanliga kontrolluppgifterna. Eventuellt kan övervägas att veder­ börande löntagare på lämplig plats under punkt E 1 får angiva, att han om­ fattas av sådant kollektivavtal varom här är fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 123

Vad angår de kontrolluppgifter, som arbetsgivarna enligt taxeringsförordningen är skyldiga att lämna till ledning vid inkomsttaxeringen, uttalar administrationsnämnden, att det för kontrollen av att de försäkrade i sina självdeklarationer fördelat sina inkomster riktigt mellan anställningsinkomst och annan inkomst blir nödvändigt att ålägga arbetsgivaren att i kontrolluppgiften ange, huruvida han har att för utgivet belopp erlägga ar­ betsgivaravgift till tilläggspensioneringen. Utom vid arbetsanställning kom­ mer sådan avgiftsplikt att föreligga när den uppgiftsskyldige och inkomst­ tagaren varit ense om att den utgivna ersättningen i pensionshänseende skall anses utgöra inkomst av anställning. Den utökade uppgiftsskyldigheten får betydelse även för kontrollen av de uppgifter som arbetsgivarna skall lämna för beräkningen av arbetsgivaravgiften. Nämnden föreslår även, att det skall införas skyldighet för arbetsgivarna att tillställa arbetstagarna ett exemplar av kontrolluppgifterna. Angående de i det föregående nämnda kontrolluppgifterna beträffande lön, som på grund av kollektivavtal enligt 37 § TPL inte grundar rätt till tilläggspension, förordas att endast blan­ ketter enligt av riksskattenämnden fastställt formulär skall få användas.

För beräkning av pensionsgrundande inkomst krävs särskilda bestäm­ melser i två fall, då de försäkrade inte taxeras för inkomst. Detta gäller anställningsinkomst, för vilken erlagts sjömansskatt eller som en utomlands bosatt försäkrad åtnjutit från arbetsgivare i Sverige för arbete utom riket. Beträffande sjöman föreligger enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten taxeringsförordningen skyldighet för redaren att till inkomsttaxeringen utan anmaning lämna kontrolluppgift beträffande sjömannens kontanta inkomst ombord och den tid för vilken denne erlagt sjömansskatt. Administrations­ nämnden framhåller, att sjömännens pensionsgrundande inkomst, såvitt gäller däri ingående anställningsinkomst för vilken sjömansskatt erlagts, därför kan beräknas med ledning av ifrågavarande kontrolluppgifter utan att uppgiftsskyldigheten behöver ändras. Vederbörande kan ha haft även annan inkomst, som inkomsttaxerats i vanlig ordning. Vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten skall självfallet båda inkomstslagen be­ aktas. Sjömansskatten beräknas enbart på den kontanta lönen och endast denna skall som nyss nämnts angivas på redarnas kontrolluppgifter. Sjö­ männen åtnjuter emellertid regelmässigt naturaförmåner i form av kost och bostad. Värdet härav skall alltså vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten tilläggas den kontanta inkomsten ombord. Nämnden föreslår, att det för hela riket tillämpas enhetliga värden för år eller månad, särskilt för befäl och likställda och särskilt för manskap, och att dessa värden skall be­ stämmas av riksförsäkringsanstalten. Detta förutsättes ske efter samråd med riksskattenämnden och sjömansskattenämnden, i vilken representanter från arbetsgivare och arbetstagare inom sjöfarten ingår såsom ledamöter.

124 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

I fråga om utomlands bosatt försäkrad, som uppbär anställningsinkomst från arbetsgivare i Sverige, måste för arbetsgivaren in­ föras en ny uppgiftsskyldighet för att anställningsinkomsten skall kunna beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade. Uppgiften skall enligt nämndens förslag avlämnas senast den 31 januari året näst efter det, som inkomsten avser, till den myndighet som skall be­ stämma den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Därjämte bör ett exemplar av uppgiften inom samma tid översändas till den försäkrade. För­ mån av kost eller bostad bör värderas enligt föreskrifter av riksförsäkringsanstalten.

På grund av att taxeringen är grundläggande för beräkningen av den pen­ sionsgrundande inkomsten bör ändring av inkomstuppskatt­ ningen vid taxeringen medföra att också den pensionsgrundande inkomsten ändras i överensstämmelse därmed. Denna ändring bör enligt vad föredragande departementschefen anfört i propositionen 1959: 100 (s. 93) göras ex officio av de organ, som får till uppgift att beräkna den pensionsgrundande inkomsten och de däri ingående beståndsdelarna in­ komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. För att und­ vika alltför många ändringar liksom ändringar lång tid efter det att den pensionsgrundande inkomsten beräknats ansåg departementschefen emel­ lertid lämpligt att vissa begränsningar stadgas. Administrationsnämnden framhåller, att ett mycket stort antal taxeringar årligen ändras på grund av anförda besvär men att ändringarna beloppsmässigt ofta är mindre betydande. Av administrativa skäl är det angeläget att begränsa skyldigheten att vid taxeringsändring göra en ny beräkning av vederbörandes pensionsgrundande inkomst. Härutinnan föreslår nämn­ den, att taxeringsändring skall föranleda ändring av förut beräknad pen­ sionsgrundande inkomst endast om denna härigenom höjes eller sänkes med minst 500 kr. Fullföljes taxeringsprocessen till kammarrätten och regeringsrätten, kan det slutliga avgörandet av processen dröja länge. Införes inte någon tids­ begränsning beträffande skyldigheten att vid taxeringsändringar omräkna den pensionsgrundande inkomsten, skulle därför i ett stort antal av de år­ ligen inträffade pensionsfallen frågan om pensionens storlek få hållas öppen under lång tid. Nämnden anser att olägenheterna härav skulle bli betydande och förordar, att endast sådana taxeringsändringar skall iakttagas som beslutats s e n a s t den 30 juni året näst efter taxerings­ året och som därjämte medför att den pensionsgrundande inkomsten höjs eller sänks minst med belopp som nyss sagts. Avgörande blir alltså den tidpunkt då i vanlig ordning anförda besvär till prövningsnämnden skall vara slutbehandlade av nämnden. På så sätt kommer vid anförda be­ svär inkomstuppskattningen i två instanser att som regel ligga till grund

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 125

för storleken av den pensionsgrundande inkomsten. Detta anser nämnden normalt vara tillräckligt betryggande, särskilt som tilläggspensionen be­ stämmes med ledning av inkomsterna under ett stort antal år. Administrationsnäinnden föreslår emellertid en särbestämmelse för det fall att inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av rörelse eller annan in­ komst, som i pensionshänseende ingår i inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, skulle väsentligen nedsättas genom lagakraftvunnet beslut efter den 30 juni året näst efter taxeringsåret. I ett sådant fall skulle det kunna te sig oskäligt att mot den försäkrades vilja av honom utkräva hans pen­ sionsavgift på den tidigare för högt uppskattade inkomsten. Möjlighet bör därför föreligga för den försäkrade att efter ansökan hos den myndighet, som bestämt hans pensionsgrundande inkomst, få denna och pensionsav­ giften nedsatt i enlighet med taxeringsbeslutet. Såsom förutsättning härför förordas, att inkomsten av annat förvärvsarbete nedsättes med minst en femtedel och att ansökan göres inom två månader efter det den försäkrade erhöll del av taxeringsbeslutet.

På grund av dubbel mantalsskrivning eller eljest kan inträffa att försäk­ rad ett år påföres mer än en taxering till statlig inkomstskatt och att till följd härav mer än en pensionsgrundande inkomst för samma år bestämmes för den försäkrade. Om dubbeltaxeringen undanröjes först efter den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skulle med tidi­ gare förordade bestämmelser någon rättelse av de dubbla besluten beträf­ fande den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte kunna göras. Nämn­ den finner det därför nödvändigt med en kompletterande regel av innehåll att, om för ett år mer än en pensionsgrundande inkomst beräknats för för­ säkrad, den pensionsgrundande inkomst som inte bort beräknas skall undanröjas. I ytterligare några fall föreslår administrationsnäinnden möjlighet för den myndighet, som har att bestämma pensionsgrundande inkomst, att rätta sina egna beslut. Detta gäller fall då den pensionsgrundande inkomsten blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Rättelsen bör kunna ske såväl till den försäkrades fördel som till hans nackdel. Är felaktigheten ringa, bör dock skyldighet inte föreligga att rätta felet.

Yttranden Ett antal remissorgan uppehåller sig vid problemen i samband med be­ stämmandet av de inkomstslag, som ingår i den pensionsgrundande inkomsten. Statens organisationsnämnd framhåller, att arbetet med beräk­ ning av pensionsgrundande inkomst torde bli mycket omfattande och i vissa fall komplicerat samt att det kommer att kräva en betydande personal­ insats. På grund härav och med hänsyn till att de försäkrade själva lätt skall

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

kunna kontrollera beräkningarna ifrågasätter organisationsnämnden om inte det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst och begreppet inkomst av anställning i gängse mening bör bringas i närmare överensstämmelse med varandra. Även uppbördsorganisationskommittén påpekar, att oöver­ ensstämmelsen mellan det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst och det civilrättsliga arbetstagarbegreppet jämte de skilda avdragsreglerna i TPL och skatteförfattningarna medför att för inkomsttaxeringen avgörande data inte kan läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Redan med nuvarande tekniska system skapar detta svårigheter, som accen­ tueras vid övergång till ett tekniskt system med automatisk databehand­ ling. Det hade enligt kommitténs mening ur syslemsynpunkt varit fördel­ aktigt om de uppgifter, som ligger till grund för taxeringen, hade kunnat -— utan överflyttning från en förvärvskälla till en annan — läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Särskilt med tanke på övergången till ett modernt tekniskt system vore det av stort värde att komma fram till ett, åtminstone i huvudsak, enhetligt inkomstbegrepp. Kommittén understryker, att man under det fortsatta utredningsarbetet bör ha uppmärksamheten riktad på detta problem. Riksskattenämnden framhåller, att begreppsbestämningarna vid beräk­ ningen av den pensionsgrundande inkomsten och arbetsgivaravgiften är komplicerade och att ett stort behov av vägledande anvisningar föreligger. Den rådgivande verksamhet, som sålunda behövs, bör enligt riksskatte­ nämndens mening anförtros åt ett centralt organ, varvid närmast riksförsäkringsanstalten kommer i fråga. Riksskattenämnden anser dock angelä­ get, att arbetsmarknadens parter blir representerade vid behandlingen av sådana ärenden. Kooperativa förbundet uttalar önskvärdheten av att det i de administrativa författningarna och tillämpningsföreskrifterna skapas större klarhet i avgränsningen mellan pensionsgrundande och icke pensionsgrun­ dande inkomst samt mellan inkomst av anställning och inkomst av annat för­ värvsarbete. Svenska arbetsgivareföreningen påpekar, alt det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, som är av grundläggande betydelse för avgörande av om en inkomst är hänförlig till inkomst av anställning i TPL:s mening, inte är definierat i lag eller författning. Föreningen anser, att det inte kan för­ väntas att de lokala skattemyndigheterna, som i uppbördshänseende har att tillämpa ett vidsträcktare arbetstagarbegrepp, kommer att hålla de båda begreppen i sär. För att bidraga till en enhetlig tillämpning av arbetstagar­ begreppet inom tilläggspensioneringen anser föreningen nödvändigt, att ett för hela riket centralt organ med representanter för arbetsgivare och ar­ betstagare tillskapas med uppgift att i förevarande avseende göra vägle­ dande uttalanden. Samma problem beröres av Socialförsäkringsbolagens förening, som erinrar om de betydande svårigheterna att inom yrkesskade­ försäkringen avgränsa det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Föreningen anser, att omfattande anvisningar rörande arbetstagarbegreppets innebörd

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 127

torde bli nödvändiga. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att man knappast kan nöja sig med en hänvisning till praxis inom sjuk- och yrkes­ skadeförsäkringarna, utan att det samlade materialet bör bearbetas och kompletteras så att någorlunda entydiga regler kan fastställas. Även uppbördsorganisationskommittén och Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller behovet av anvisningar till ledning vid fastställande av pensionsgrundande inkomst.

Vad angår den av administrationsnämnden förutsatta bestämmelsen att det vid beräkningen av inkomst av anställning skall göras avdrag för pensionsavgift, som föranledes av en i samband med anställningen anordnad pensionering vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen och som betalas genom löneavdrag, anför försäkringsinspektionen, att re­ geln ej bör godtagas, enär den allvarligt skulle motverka kompletterande pensionsanordningar och sannolikt medföra annullation eller reduktion avmånga existerande tjänstepensionsförsäkringar. De minsta skadeverkning­ arna torde enligt inspektionens mening framkomma om avgift, som den anställde själv erlägger, inte fråndrages den pensionsgrundande inkomsten. Pensionskostnader som betalas av arbetsgivare synes däremot inte böra medräknas i nämnda inkomst. Alla pensionsavgifter behandlas då lika, vare sig de erlägges genom löneavdrag eller direkt av den anställde. Man får också jämställdhet mellan anställdas pensionsavgifter och pensionsavgifter, som betalas av självständiga yrkesutövare. Kammarrätten finner det be­ tänkligt att personer med lägre pensionsålder än 67 år, som genom pen­ sionsförsäkring i samband med tjänst garderat sig mot inkomstminskning under tiden mellan pensionstillfället och tilläggspensionens inträde, skulle få sin pensionsgrundande inkomst minskad genom pensionsavgiftsavdraget. Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar, att det synes ogörligt att finna en lösning, som tillgodoser alla önskemål. Den av administrations­ nämnden förordade regeln bör dock enligt förbundets mening inte godta­ gas. Förbundet föreslår en lösning liknande den som försäkringsinspektio­ nen angivit och åberopar därvid i huvudsak samma skäl. Förbundet fram­ håller, att problemet har betydelse framför allt under övergångstiden, så länge gynnsamma intjänanderegler tillämpas och låga avgifter uttages. Det påpekas särskilt, att man kan räkna med att en stor del av nuvarande tjänstepensionsförsäkring kommer att behållas, i synnerhet för äldre anställda, som icke kan påräkna full pension genom den allmänna tilläggspensione­ ringen. Skulle man följa nämndens uttalande, skulle detta innebära en in­ direkt fördyring av kostnaderna för kompletterande pensionsanordningar under övergångstiden. På liknande sätt uttalar sig Svenska arbetsgivare­ föreningen. TCO anser, att utgångspunkten måste vara att avgifter till privat pen­ sionering i förevarande avseende behandlas lika, oberoende såväl av pen­

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

sionsförsäkringens anknytning till anställning eller ej som även av sättet för avgifternas inbetalning. Övervägande skäl talar enligt organisationens uppfattning för att alla avgifter till privat pensionering skall utgöra pensionsgrundande inkomst. Om så ej sker kan en tendens uppkomma att an­ ordna erforderliga kompletterande pensionsanordningar utan anknytning till anställningen. En sådan utveckling, som förutsätter en mot avgiften svarande höjning av lönenivån, kan knappast anses önskvärd. Landsorga­ nisationen finner frågan tveksam men förordar med hänsyn till önskvärd­ heten av så enkla regler som möjligt, att bestämmelsen om avdrag för ifrågavarande slags avgifter utgår ur förslaget. Enligt SACO.s mening kan det inte anses rimligt att frågan huruvida den privata pensioneringen har samband med anställning eller inte blir avgörande för vad som räknas till pensionsgrundande inkomst. Organisationen anser därför, att lönen före avdrag för pensionsavgift bör vara pensionsgrundande.

Med tanke bl. a. på den av administrationsnämnden föreslagna regeln att vid bestämmande av inkomst av anställning avdrag för kostnader, som arbetstagaren haft att bestrida i anställningen, skall göras endast om utgiften överstiger 500 kr. anför Sveriges håradsskrivarförening, att de av nämnden förordade schablonreglerna oförbehållsamt tillstyrkes, särskilt som de inte nämnvärt synes kunna påverka den enskil­ des pensionsrätt. Svenska försäkringsbolags riksförbund finner det angelä­ get att korrespondens eftersträvas mellan det lönebelopp som grundar avgiftsskyldighet och det som lägges till grund för bestämmandet av den pensionsgrundande inkomsten. Då tillämpandet av den föreslagna beloppsgränsen sannolikt skulle motverka strävanden i denna riktning, vill för­ bundet förorda att direkta utgifter i anställningen alltid avdrages vid be­ räkningen av inkomst av anställning. Enligt överståthållaråmbetets mening är den av nämnden föreslagna regeln ej helt tillfredsställande. Under ena året kan, anför ämbetet, en särskild kostnadsersättning som den försäkrade äger uppbära lämna överskott vid taxeringen, något som fullt riktigt ej medför förhöjning av den pensionsgrundande inkomsten, medan under ett påföljande år den försäkrade kan ha ådragit sig en särskilt hög utgift så att underskott uppkommer, vilket då kan sänka hans pensionsgrundan­ de inkomst. Enligt ämbetets mening skulle man möjligen kunna begränsa avdragen till de fall, då riksförsäkringsanstalten med stöd av ett av nämn­ den föreslaget stadgande medgivit motsvarande nedsättning av lönen vid beräkning av arbetsgivarens avgift till försäkringen. Även länsstyrelsen i Hallands län anser att förevarande avdragsregel kan få egendomliga kon­ sekvenser i vissa fall. Riksskattenämnden finner det oklart, huruvida sär­ skild omkostnadsersättning i sin helhet eller endast till den del, som den motsvarar avdragsgilla kostnader, skall redovisas som icke pensionsgrun­ dande inkomst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 129

Till förslaget att riksförsäkringsanstalten skall bemyndigas meddela sär­ skilda föreskrifter angående beräkningen av i n k o in s t, som öve rförts till inkomst av anställning från de skatterättsliga in­ komstslagen inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av rörelse, uttalar Landsorganisationen sin anslutning samt anför, att de regler, som redan finns eller framdeles kan komma att inskrivas i olika kollektivavtal för bestämmande av semesterersättning, bör kunna ligga till grund för dessa föreskrifter.

I fråga om det uppgifts material, som erfordras för bestämmande av pensionsgrundande inkomst, anser besvärssakkunniga det vara klart, att förfarandet måste bygga på att uppgifter utan anmaning lämnas av de för­ säkrade själva till ledning för inkomstens bestämmande. Det kan enligt besvärssakkunnigas mening inte gärna komma i fråga att ålägga medbor­ garna att vid sidan av den allmänna självdeklarationen avge en särskild deklaration till ledning för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Ehuru den av administrationsnämnden föreslagna uppställningen av självdeklarationsformuläret gör detta komplicerat, anser överståthållarämbetet, att ett system med en särskild bilaga för beräkning av pensionsgrundande inkomst inte kan tillrådas. Ämbetet anför som exem­ pel på olägenheterna av en dylik anordning bl. a. följande. Ifyllandet av bilagan skulle innebära ett onödigt arbete, många blanketter skulle bli fel ifyllda och underrättelser om avvikelser från de ifyllda uppgifterna skulle behöva utsändas, ifyllandet av bilagorna skulle ofta bli bortglömt, ytterligare en handling skulle granskas och jämföras med självdeklaration och taxe­ ring, ändring vid taxeringen skulle ofta på ett oklart sätt påverka den pen­ sionsgrundande inkomsten, m. in. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser den föreslagna uppdelningen av punkten E i deklarationsformuläret erfor­ derlig för beräkning av pensionsgrundande inkomst men finner dessutom önskvärt med sådan ändring, att det av deklarationen framgår vilka in­ komster som uppburits från samme arbetsgivare. Länsstyrelsen i Koppar­ bergs lån håller för sannolikt, att en längre genomförd uppdelning än nämn­ den föreslagit skulle vålla deklaranterna bekymmer och föranleda misstag samt därigenom öka arbetet för myndigheterna. I motsats till de nu angivna remissorganen finner statskontoret tveksamt, om det är möjligt att inpassa erforderliga uppgifter i deklarationsformulä­ ret. Enligt ämbetsverkets mening förtjänar det därför att övervägas att be­ reda uppgifterna plats på en särskild blankett, i första hand på den s. k. kapitalbilagan. Riksskattenämnden anser, att den förordade uppdelningen av bruttointäkterna under inkomst av tjänst gör deklarationsförfarandet så komplicerat, att förslaget inte kan tillstyrkas. I stället föreslås ett fristående formulär som bilaga till självdeklarationen. 9

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Beträffande administrationsnämndens förslag att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för sjöman, som erlägger sjömansskatt, värdet av fri kost och bostad skall läggas till den kontanta inkomsten ombord an­ ser Sveriges redareförening, att den pensionsgrundande inkomsten bör be­ räknas endast på grundval av det för sjömansskatt uppgivna underlaget.

Av de regler, som administrationsnämnden förordat rörande den omfatt­ ning, i vilken ändring i inkomstuppskattningen vid taxe­ ringen skall påverka den pensionsgrundande inkomsten, har remissorga­ nen i allmänhet inte haft något att invända mot förslaget om att taxeringsändring efter besvär skall få återverka på den pensionsgrundande inkoms­ ten endast om denna därigenom höjes eller sänkes med minst 5 0 0 kr. Att en begränsning av ändringsfallen är påkallad av praktiska skäl finner sålunda länsstyrelsen i Kopparbergs län vara uppenbart. Uppbördsorganisationskommittén anmärker på att förslaget får till följd att de lokala skattemyndigheterna i praktiskt taget samtliga fall av taxeringsändring måste rekvirera och granska handlingarna för att kunna konsta­ tera huruvida ändringen påverkar beräkningen av pensionsgrundande in­ komst. För att undvika detta omfattande arbete bör enligt kommitténs me­ ning frågan om ändring av den beräknade pensionsgrundande inkomsten göras beroende av om taxeringsändringen överstiger eller understiger visst belopp. Kommittén ifrågasätter huruvida inte beloppsgränsen i så fall borde sättas högre än 500 kronor. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att en taxeringsändring i prövningsnämnden kan medföra sådan ändring av in­ komst, som omfattas av undantagande, att pensionsrätten påverkas. I be­ tänkandet är ej utsagt, huruvida sådan ändring skall föranleda justering av den registrerade uppgiften om pensionspoäng, som den försäkrade gått förlustig på grund av undantagande. Länsstyrelsen anser skäl tala för att så sker. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför, att avgörande för huru­ vida taxeringsändring skall medföra ändring av redan beräknad pensions­ grundande inkomst bör vara i vilken grad detta påverkar den försäkrades förvärv av pensionspoäng. Två fall är här av särskild betydelse, nämligen dels om ändringen blir avgörande för huruvida den försäkrade överhuvud­ taget tillgodoräknas pensionspoäng för året, dels -— för försäkrad som har inkomst undantagen från tilläggspensioneringen — om taxeringsändringen blir avgörande för huruvida bestämmelserna i 12 § andra stycket TPL om påföljd av undantagande skall träda i funktion. Inträffar något av dessa fall bör enligt förbundets mening ny beräkning av den pensionsgrundande inkomsten ske även om ändringen skulle bli mindre än 500 kr. Beträffande förslaget att i regel endast taxeringsändringar, som beslutats senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skall kunna föranleda ändring av pensionsgrundande inkomst anför försäkrings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 131

rådet, att även beslut om ändrad taxering efter nämnda tidpunkt ex officio bör beaktas vid bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten. I så­ dant fall bör enligt försäkringsrådets mening också beaktas taxeringshöjningar, som medför höjning av den pensionsgrundande inkomsten med minst en femtedel. Samma ståndpunkt intar länsstyrelsen i Malmöhus lån. Kammarrätten finner det betänkligt att, om en persons taxerade inkomst väsentligt höjes av skattedomstolarna, vederbörande skall sakna möjlighet att få den pensionsgrundande inkomsten höjd. Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter, om inte en efter den 30 juni året efter taxeringsåret skedd taxeringshöjning beträffande inkomst av annat förvärvsarbete bör föranleda omräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Detsamma anser läns­ styrelsen böra gälla vid eftertaxering för inkomst av tjänst, som påföres efter nämnda tidpunkt. Vad Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört i fråga om den nyss­ nämnda 500-kronorsregeln har även avseende på förslaget att taxeringsändringar efter den 30 juni året efter taxeringsåret i regel inte skall på­ verka den pensionsgrundande inkomsten. Om det av administrativa skäl skulle anses omöjligt att utforma bestämmelserna så att hänsyn tages ex officio till taxeringsändringar efter sagda tidpunkt, anser förbundet det under alla förhållanden vara nödvändigt, att den av nämnden föreslagna rätten för en försäkrad att i vissa fall ansöka om ny beräkning av den pen­ sionsgrundande inkomsten utvidgas, så att den även avser inkomst av an­ ställning och gäller också det fall att den taxerade inkomsten höjes. Enligt Svenska arbetsgivareföreningens uppfattning bör en försäkrad, vars taxering nedsättes, inte ha möjlighet att bibehållas vid en för hög pen­ sionsgrundande inkomst, även om han erlägger en däremot svarande högre avgift. Föreningen anser, att den pensionsgrundande inkomsten bör ned­ sättas ex officio, då taxeringen nedsatts, samt att under alla omständigheter den föreslagna regeln att taxeringsändringen skall föranleda nedsättning av inkomsten av annat förvärvsarbete med minst en femtedel för att änd­ ring skall kunna göras efter den 30 juni året efter taxeringsåret bör ändras så att gränsen sättes vid en tiondel av sagda inkomst. Länsstyrelsen i Jämt­ lands lån anser att det förhållandet, att ändring av inkomsten av annat förvärvsarbete efter den 30 juni året efter taxeringsåret förutsätter an­ sökan från den försäkrades sida, strider mot vedertagen uppfattning om det allmännas skyldighet beträffande restitution av skatter och avgifter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar, att taxeringsändringar efter sistnämnda tidpunkt ej bör kunna föranleda ändring av den pensions­ grundande inkomsten om inte denna sänkes med minst 500 kr. Uppbördsorganisationskommittén framhåller, att administrationsnämnden inte ut­ talat sig om på vad sätt eftertaxering, som beslutas senast den 30 juni året efter taxeringsåret, skall påverka den pensionsgrundande inkomsten.

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Departementschefen Vid utarbetandet av sina författningsförslag har administrationsnämnden givetvis haft att rätta sig efter de förutsättningar som finnes uppdragna i den grundläggande lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggspen­ sion. Det har alltså inte ingått i nämndens uppdrag att föreslå ändringar beträffande gränsdragningen kring de pensionsrättsliga begreppen inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Några remissorgan — som haft denna begränsning i nämndens rörelsefrihet klar för sig -— har uttalat önskemål för framtiden om att det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst och det i TPL förekommande begreppet inkomst av anställning skall bringas i närmare samstämmighet med varandra. Självfallet innebär skiljaktigheterna mellan dessa båda begrepp i en hel del fall vissa praktiska olägenheter både för de försäkrade när de skall uppgöra sin självdeklara­ tion och för de myndigheter, som skall bestämma den pensionsgrundande inkomsten. Viktiga skäl, särskilt en strävan att så långt möjligt åväga­ bringa överensstämmelse mellan inkomst, som grundar rätt till pension, och inkomst, som grundlägger avgiftsskyldighet, har dock förelegat för att det pensionsrättsliga begreppet inkomst av anställning bestämts på sätt som skett. Icke desto mindre anser jag det vara angeläget att man, om erfaren­ heterna av den gällande ordningen ger anledning därtill, undersöker möj­ ligheterna att föra de skatterättsliga och pensionsrättsliga inkomstbegrep­ pen närmare varandra. Inkomst av anställning enligt TPL är lön i penningar eller naturaförmå­ ner i form av kost eller bostad, som åtnjutes av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Avgörandet av huruvida en person är att anse som arbets­ tagare skall ske med tillämpning av det s. k. civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Detta begrepp är inte definierat i lag eller författning utan har huvudsakligen utformats vid de allmänna domstolarnas tillämpning av se­ mesterlagen och vissa andra bestämmelser av social skyddslagstiftnings na­ tur samt vid försäkringsrådets tillämpning av yrkesskadeförsäkringslagen. Givet är att den rättspraxis som sålunda utbildats kommer att vara vägle­ dande vid de lokala skattemyndigheternas och överståthållarämbetets avgö­ rande av huruvida en inkomst skall hänföras till inkomst av anställning i samband med fastställande av pensionsgrundande inkomst. Emellertid är det att märka att domstolarnas och försäkringsrådets avgöranden alltid kommer i efterhand, sedan ett visst fall inträffat, i vilket en person gör an­ språk på en viss förmån i egenskap av arbetstagare. Härvid är det möjligt att göra en noggrann utredning av alla de omständigheter, under vilka ve­ derbörande utfört sitt arbete, och på grundval därav ta ställning till frågan om ett arbetstagarförhållande föreligger eller ej. I viss mån annorlunda ställer sig saken vid fastställande av pensionsgrundande inkomst då det gäller att med ledning av ett oftast knapphändigt skriftligt uppgiftsmaterial träffa avgöranden i ett stort antal fall årligen. Såsom flera remiss-

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 133

organ påpekat torde det inte vara möjligt för de myndigheter, som skall beräkna pensionsgrundande inkomst, att på ett någorlunda enhetligt sätt handha tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet utan att centralt utarbetade vägledande föreskrifter är tillgängliga vid arbetet. Med hänsyn härtill bör det ankomma på riksförsäkringsanstalten att utarbeta sådana föreskrifter.

I den proposition, genom vilken förslaget till TPL förelädes riksdagen, uttalade jag, att man vid bestämmande av inkomst av anställning inte borde medräkna arbetstagares lön till den del den motsvarar avdrag för pensionsavgift, som föranledes av en i samband med anställ­ ningen anordnad pensionering vid sidan av den allmänna tilläggspensione­ ringen. Administrationsnämnden har i sitt förslag intagit samma stånd­ punkt. Åtskilliga remissorgan, varibland märkes företrädare för såväl arbetsgivar- som arbetstagarintressen, riktar dock kritik mot förslaget på denna punkt. Vid sin behandling av förslaget till TPL uttalade sig riksdagen för att detta spörsmål gjordes till föremål för ytterligare överväganden i samband med utarbetandet av förslag till författning rörande beräkning av pensions­ grundande inkomst. Till förmån för den av mig i nyssnämnda proposition intagna ståndpunkten talar bl. a. att all kostnad för pensionering, som i samband med anställning anordnas vid sidan av den allmänna tilläggs­ pensioneringen, skulle komma att behandlas lika vare sig kostnaden bestrides av arbetsgivaren utan att den nominella lönens storlek påverkas eller kostnaden helt eller till viss del avdrages på arbetstagarens lön. I samt­ liga fall blir det nettolönen med frånräknande av kostnaden för de kom­ pletterande pensionsanordningarna, som lägges till grund vid den pensions­ grundande inkomstens beräkning. Å andra sidan kan det inte förnekas, att en sålunda utformad regel skulle kunna få en ogynnsam effekt på intresset för dylika kompletterande pensionsanordningar. I den mån arbetstagaren själv skall medverka genom att en viss del av pensionsavgiften avdrages på hans lön, medför detta en minskning av den pensionsgrundande inkoms­ ten och därmed i sinom lid minskad tilläggspension. Just den åtgärd, som skulle leda till utfyllnad av tilläggspensionen, kommer alltså att ytterligare öka behovet av sådan komplettering. Enligt min mening är det av vikt att lagstiftningen inte motverkar intresset för pensionsanordningar, som kom­ pletterar den allmänna tilläggspensioneringen. Särskilt betydelsefullt är detta för de årsklasser, som går i pension under de första åren av tilläggs­ pensioneringens tillvaro, då förmånerna från denna pensionering ännu är förhållandevis låga. De nu anförda omständigheterna har jag vid min för­ nyade prövning av frågan ansett böra bli utslagsgivande. Jag förordar där­ för att, om avdrag för avgift som hänför sig till pensionering anordnad i samband med anställningen göres på den försäkrades lön, något motsva­

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

rande avdrag inte skall göras i samband med fastställande av pensionsgrundande inkomst. Däremot skall pensionskostnad, som arbetsgivaren bestri­ der, inte medräknas vid den pensionsgrundande inkomstens fastställande.

Från en arbetstagares lön skall vid beräkning av den inkomst av anställ­ ning, som skall ingå i den pensionsgrundande inkomsten, i princip göras avdrag för kostnader, som arbetstagaren haft att be­ strida i anställningen. Om arbetstagaren från arbetsgivaren er­ hållit särskild ersättning avsedd att helt eller delvis täcka nämnda kostna­ der, skall dock kostnaderna avdragas från lönen endast i den mån de över­ stiger kostnadsersättningen. Denna är nämligen inte hänförlig till sådan inkomst, som grundar pensionsrätt, och detta gäller vare sig den motsva­ ras av arbetstagarens vid taxeringen avdragsgilla kostnader eller lämnar överskott. Till undvikande av att vederbörande myndigheter vid faststäl­ lande av pensionsgrundande inkomst skall i ett stort antal fall behöva be­ akta avdragsposter, ofta till förhållandevis obetydliga belopp, har administrationsnämnden föreslagit, att avdrag för kostnader i anställningen skall göras endast om utgifterna överstiger 500 kr. Några remissorgan har riktat anmärkningar mot en sådan bestämmelse och gjort gällande, att re­ geln kan få nyckfulla verkningar i vissa fall. Vid bedömandet av denna fråga bör man hålla i minnet att i det stora flertalet självdeklarationer avdragen från redovisad inkomst av tjänst —- både sådana avdrag som hänför sig till direkta utgifter i anställningen och andra som ej skall beaktas i pensionssammanhang — understiger 500 kr. Genom den föreslagna bestämmelsen befrias således myndigheterna i det långt övervägande antalet fall från att närmare granska dessa avdrags­ poster i samband med fastställande av den pensionsgrundande inkomsten. Fördelarna av en sådan regel, som dessutom är till förmån för de försäk­ rade på vilka den blir tillämplig, synes mig så betydande, att eventuella tröskelproblem, som kan uppkomma som en följd av en bestämmelse av denna natur, väger lätt i jämförelse därmed. Jag förordar alltså adininistralionsnämndens förslag härutinnan.

För sådana fall då det vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst blir fråga om att till inkomst av anställning överföra in­ ko m s t e r, som beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet eller in­ komst av rörelse, har administrationsnämnden föreslagit, att riksförsäkringsanstalten skall bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter angå­ ende hur den överförda inkomsten skall beräknas. Sådana föreskrifter blir nödvändiga med hänsyn bl. a. till de avdrag för inkomsternas förvärvande, som skall göras vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Administrationsnämnden har också föreslagit, att om en person driver flera rörelser och för vissa redovisar underskott och för andra överskott,

Kiingl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 135

beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten skall göras med ut­ gångspunkt från det kvarstående överskottet efter avdrag av un­ derskotten. Motsvarande föreslås gälla då en person brukat flera jord­ bruksfastigheter, som utgör skilda förvärvskällor, medan underskott å rö­ relse inte skall avdragas från överskott å jordbruksfastighet eller vice versa. I nu angivna delar har förslaget inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen, och jag vill för egen del också tillstyrka detsamma i dessa hänseenden.

Till grund för beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete -— de båda inkomstslag som ingår i den pensions­ grundande inkomsten — skall enligt TPL läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Enligt vad som förutsattes vid lagstiftningens till­ komst innebär detta bl. a., att nyssnämnda beräkning enligt huvudregeln skall verkställas på grundval av samma uppgifts material, som ligger till grund för taxeringen, och administrationsnämnden har i sitt för­ slag utgått från denna förutsättning. För att underlätta arbetet med fast­ ställande av pensionsgrundande inkomst har nämnden förordat en viss ändring i uppställningen av självdeklarationsformuläret så­ vitt avser punkten E. Inkomst av tjänst, innebärande att sådana inkomster, som är hänförliga till den pensionsrättsliga kategorien inkomst av anställ­ ning, särskiljes från övriga inkomster, som skall redovisas under nämnda punkt i deklarationen. I remissyttrandena har administrationsnämndens uppfattning i allmänhet godtagits. Riksskattenämnden har dock uttalat be­ tänkligheter mot förslaget och förordat, att deklaranterna på en särskild bilaga till självdeklarationen skall införa de uppgifter, som behövs för fast­ ställande av den pensionsgrundande inkomsten. Av olika skäl är det ett angeläget önskemål att undvika ett system med en särskild deklarationsbilaga. Det kan befaras, att sambandet mellan taxe­ ring och fastställande av pensionsgrundande inkomst inte skulle stå klart för deklaranterna utan att skiljaktigheter inte sällan skulle föreligga mel­ lan uppgifterna i deklarationen och i bilagan. En jämförelse mellan de båda handlingarna skulle alltid erfordras. Därjämte måste tillses, att upp­ gifterna i bilagan jämkas med hänsyn till avvikelse från självdeklarationen vid taxeringen. Därest ifyllandet av bilagan skulle underlåtas, skulle likväl den pensionsgrundande inkomsten få fastställas med ledning av självdekla­ rationen, som då inte skulle vara uppställd med tanke härpå. Jag finner sålunda övervägande skäl tala för att den pensionsgrundande inkomsten bestämmes med ledning av uppgifterna i självdeklarationen. Vid överlägg­ ningar med representanter för riksskattenämnden, som har att fastställa självdeklarationsformuläret, har man också förklarat sig beredd att med hänsyn till den nya uppgift, som deklarationerna skall tjäna, underkasta formuläret en omarbetning huvudsakligen efter de riktlinjer, som admi-

136 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

nistrationsnämnden angivit. Härvid bör självfallet riksskattenämnden sam­ råda med riksförsäkringsanstalten. Det bör understrykas, att den här för­ ordade anordningen bygger på förutsättningen att deklarationsformuläret i nu ifrågavarande delar också för framtiden kan bibehållas i den enkla form som administrationsnämnden föreslagit. Den nu förordade ändringen av deklarationsformuläret kan på ett vis sägas strida mot vissa under senare år aktuella strävanden att förenkla detsamma. Man måste dock hålla i min­ net att det något ökade arbete, som på detta sätt krävs av deklaranterna, är föranlett av den betydelsefulla reform till deras fromma, som tilläggspen­ sioneringen utgör. Det bör även betonas att ändringen av deklarationsfor­ muläret inte torde nämnvärt inverka på taxeringsnämndernas arbete. För taxeringen blir det således ovidkommande om tjänsteinkomsten införts un­ der den ena eller andra punkten. Fördelningen får endast betydelse för be­ räkningen av den pensionsgrundande inkomsten.

Vad administrationsnämnden föreslagit om att arbetsgivarna i de kon­ trolluppgifter, som avlämnas till ledning vid inkomsttaxeringen, skall ange huruvida arbetsgivarna för utgivna belopp har att erlägga ar­ betsgivaravgift till tilläggspensioneringen, har inte föranlett någon erinran under remissförfarandet liksom inte heller övriga förslag angående dessa kontrolluppgifter. Jag finner mig också kunna godtaga vad nämnden för­ ordat.

Nämnden har föreslagit, att till grund för beräkningen av inkomst av anställning såsom sjöman skall läggas den kontanta inkomsten ombord med tillägg av vissa av riksförsäkringsanstalten fastställda enhetliga vär­ den för kost och bostad, beräknade särskilt för befäl och likställda och sär­ skilt för manskap. Detta har föranlett Sveriges redareförening att förorda, att den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas på grundval endast av det för sjömansskatten uppgivna underlaget, dvs. den kontanta inkoms­ ten ombord. Härtill är endast att säga att enligt TPL inkomst av anställ­ ning är lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Någon avvikelse från denna regel så att naturaförmånerna inte skulle be­ aktas kan givetvis inte ifrågakomma i detta sammanhang, och nämndens förslag bör alltså följas. Mot förslaget om en särskild uppgiftsskyldighet för arbetsgivarna be­ träffande anställningsinkomst, som från arbetsgivare i Sverige uppbäres av utomlands bosatt försäkrad, har jag ingenting att invända.

Eftersom den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas på grund­ val av taxeringen till statlig inkomstskatt, bör huvudregeln vara att ä n d-

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 137

ring av inkomstuppskattningen vid taxeringen återver­ kar på den pensionsgrundande inkomsten. I överensstämmelse med vad som förutsattes vid tillkomsten av TPL har emellertid administrationsnämnden framlagt förslag om vissa begränsningar härvidlag. Av administrativa skäl är det sålunda önskvärt att de taxeringsändringar till obetydliga be­ lopp, som årligen förekommer i stort antal, inte behöver föranleda omräk­ ning av den pensionsgrundande inkomsten. Med hänsyn härtill har nämn­ den förordat, att taxeringsändring skall medföra ändring av redan beräk­ nad pensionsgrundande inkomst endast om denna därigenom h ö j e s eller sänkes med minst 500 kr. Behovet av en begränsningsregel av detta slag har inte bestritts i remiss­ yttrandena. Ett remissorgan påpekar dock, att även en ringa ändring av den taxerade inkomsten vid en i överensstämmelse därmed gjord ny be­ räkning av pensionsgrundande inkomst skulle kunna inverka på frågan om pensionsgrundande inkomst och därmed pensionspoäng för året alls skall beräknas för den försäkrade eller huruvida undantagen inkomst blir av sådan storlek, att den får betydelse för tillämpligheten av bestämmelserna om påföljd av undantagande. Onekligen vore det tilltalande om en ändrad beräkning av pensionsgrundande inkomst kunde komma till stånd i dylika fall. De praktiska svårigheterna är emellertid härvidlag mycket stora. Det skulle sålunda ställa sig i det närmaste ogörligt för taxeringsorgan och skattedomstolar att utskilja de fall, som av nu nämnd anledning bör överlämnas till de lokala skattemyndigheterna och överståthållarämbetet för ny beräkning av pensionsgrundande inkomst. En genomgång av alla taxeringsändringar hos de sistnämnda myndigheterna skulle medföra att de fördelar, som man vill vinna med 500-kronorsregeln, ginge förlorade. Jag anser därför, att administrationsnämndens förslag bör genomföras, varvid med taxeringsändringar, som göres efter besvär, bör jämställas eftertaxering. En ifrågasatt förändring därhän, att avgörande för om den pensionsgrundande inkomsten skall ändras eller ej bör vara taxeringsändringens storlek och inte storleken av dess inverkan på den pensions­ grundande inkomsten, kan jag inte förorda. Det avgörande bör vara att ändringen av den pensionsgrundande inkomsten får en viss storlek. En taxeringsändring med ett visst belopp kan i olika fall ge vitt skilda resultat när det gäller därav föranledd höjning eller sänkning av den pensions­ grundande inkomsten. Vid successiva taxeringsändringar bör bedömningen av om ändringen medför avvikelse från verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst med minst 500 kr. göras med utgångspunkt från den beräkning av dylik inkomst, som senast fastställts. Om en taxeringsändring i prövningsnämnden föranleder höjning av den pensionsgrundande inkomsten med 400 kr., göres ingen ändrad beräkning av nämnda inkomst. Föranleder en taxe-

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

ringsändring i kammarrätten därefter en ytterligare höjning av den pensionsgrundande inkomsten med 200 kr., göres en ny beräkning av denna inkomst, varigenom den höjes med 600 kr. Därest taxeringsändringen i prövningsnämnden föranleder höjning av den pensionsgrundande inkoms­ ten med 600 kr., göres ny beräkning av sagda inkomst, som höjes med 600 kr. Om sedan en sänkning av den taxerade inkomsten göres i kammar­ rätten, ser man efter hur stor sänkning den föranleder i den senast be­ räknade, med 600 kr. höjda pensionsgrundande inkomsten. Blir denna sänkning mindre än 500 kr., göres ingen ny beräkning av den pensions­ grundande inkomsten. Enligt administrationsnämndens förslag skall vidare endast sådana taxeringsändringar iakttagas ex officio, som beslutats senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret. Normalt skulle alltså prövningsnämndens men däremot inte kammarrättens och regeringsrättens beslut beaktas. För att inte försäkrade, som har att betala sin pensions­ avgift själva, skall behöva mot sin vilja få alltför hög pensionsgrundande inkomst med däremot svarande avgiftsskyldighet föreslås dock att försäk­ rade, för vilka fastställts inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, på särskild ansökan skall kunna få denna inkomst nedsatt på grund av taxeringsändring efter nämnda tidpunkt, om inkomsten i fråga nedsättes med minst en femtedel. Mot förslaget i denna del har under remissbehandlingen riktats kritik i olika avseenden. Administrationsnämndens huvudsakliga skäl för de före­ slagna bestämmelserna har varit att ändringar för långt i efterhand kan komma att påverka redan beviljade och utgående pensioner. Det förefaller mig emellertid som om sistnämnda omständighet tillmätts väl stor bety­ delse. Antalet dylika beslut, som skulle kunna påverka den pensionsgrun­ dande inkomsten, torde inte vara så betydande, att de skulle förorsaka någon större olägenhet för registreringsorganen. Med en grov uppskattning torde det kunna sägas, att antalet beslut av ifrågavarande slag knappast kommer att överstiga 4 000 om året. Endast i en ytterst ringa del av dessa fall lär ändringarna kunna få betydelse för redan utgående pensioner. Med hänsyn till det anförda har jag stannat för att principen om att taxeringsändring skall föranleda ändring ex officio av den pensionsgrun­ dande inkomsten bör gälla även i fråga om taxeringsändring och eftertaxering, som sker genom beslut efter den 30 juni året näst efter taxerings­ året. Utöver den förut behandlade begränsningsregeln att den pensions­ grundande inkomsten skall påverkas med minst 500 kr. synes någon be­ gränsning i fråga om ändringar efter nyssnämnda tidpunkt inte erforderlig.

Administrationsnämndens förslag rörande ändring av pensionsgrundan­ de inkomst då för en försäkrad bestämts mer än en pensions­ grundande inkomst för samma år eller i fall av fe 1 räk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 139

ning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende har ej mött någon gensaga i remissyttrandena och bör godtagas.

Debitering och uppbörd av avgifter

Administrationsnämnden I avsnittet om tilläggspensioneringens administrativa organ har föresla­ gits, att arbetsgivarnas avgifter till denna pensionering skall debiteras och uppbäras tillsammans med deras avgifter för obligatorisk yrkesskadeför­ säkring i riksförsäkringsanstalten och bidrag enligt sjuk- och moderskapsförsäkringarna. Summan av dessa avgifter och bidrag innefattas under be­ nämningen arbetsgivaravgift. Gemensamt för dem är att de skall beräknas på löner till arbetstagare i civilrättslig mening. Arbetsgivaravgif­ ten till tilläggspensioneringen skall därjämte utgå för sådan kontant er­ sättning till försäkrad, som under året utgivits med minst 300 kr. och som enligt överenskommelse mellan den försäkrade och den som utgivit ersätt­ ningen skall anses som inkomst av anställning, oaktat något anställnings­ förhållande inte förelegat. Å andra sidan har från avgiftsunderlaget till tilläggspensioneringen undantagits sådan lön, som utgivits till en och samme arbetstagare och som under året ej uppgått till 300 kr. Med nämnda undantag undgår man att vid många tillfälliga arbeten göra den ofta vanskliga prövningen av om anställning föreligger eller ej och man uppnår en administrativ förenkling. Administrationsnämnden anför, att man går förlustig de fördelar, som man avsett att vinna med ifrågavarande regel, om inte motsvarande regel införes beträffande arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna och avgifterna för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäk­ ringsanstalten. Nämnden förordar därför, att en motsvarande regel skall gälla vid beräkningen av sistnämnda bidrag och avgifter. Härigenom torde ca 180 000 av nuvarande ca 650 000 arbetsgivare komma att befrias från avgiftsplikt. Bortfallet av yrkesskadeförsäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för dessa 180 000 arbetsgivare har beräknats till ca 600 000 kr. eller till något mer än 3 kr. per arbets­ givare. Debiterings- och uppbördskostnaderna för varje arbetsgivare anses överstiga sistnämnda belopp. Med hänsyn till att enligt 41 § lagen om yrkes­ skadeförsäkring grunderna för beräkning av försäkringsavgifter för för­ säkringar i riksförsäkringsanstalten skall bestämmas av Konungen samt till att ifrågavarande undantagsbestämmelse avses skola underställas riks­ dagen, finner nämnden det inte erforderligt att i anledning av vad i före­ varande hänseende föreslagits ändring vidtages i lagen om yrkesskadeför­ säkring. Däremot föreslås ändring i avgiftsbestämmelserna i sjukförsäk­

140 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

ringslagen och lagen om moderskapshjälp i anledning av den förordade begränsningen av avgiftsunderlaget. Vidare föreslår administrationsnämnden, att yrkesskadeförsäkringsavgifterna till riksförsäkringsanstalten och arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna i likhet med avgifterna till tilläggspensione­ ringen skall beräknas endast på utgiven lön i penningar eller naturaför­ måner i form av kost eller bostad. Enligt nämndens uttalande torde det även beträffande de tre förstnämnda försäkringarna endast vara naturaförmånerna kost och bostad som är av praktisk betydelse. Nämnden föreslår, att värdet av naturaförmånerna skall uppskattas efter de regler, som tillämpas vid inkomsttaxeringen. Detta synes enligt nämndens mening inte behöva medföra den konsekvensen att ändrade regler skall gälla vid bestämmande av ersättning vid inträffad yrkesskada. Enligt gällande be­ stämmelser råder nämligen inte full överensstämmelse mellan de förmåner, som beaktas vid avgiftsbestämningen, och de som påverkar storleken av utgående ersättning. Den oöverensstämmelse i förevarande avseende, som föranledes av nämndens förslag, anser nämnden vara utan nämnvärd eko­ nomisk betydelse ur försäkringens synpunkt. Nämnden föreslår därför ingen ändring i yrkesskadeförsäkringslagen. I sjukförsäkringslagen för­ ordas dock den ändringen att inga andra naturaförmåner än kost och bo­ stad skall beaktas när det gäller att bestämma ersättning enligt lagen. Beträffande begreppet lön i penningar yttrar administrationsnämnden, att provision och drickspengar är att hänföra dit. För beräk­ ning av dessa löneformer föreslås att samma grunder som vid inkomst­ taxeringen skall tillämpas. För det sannolikt fåtal fall då sådana beräkningsgrunder inte föreligger, anses riksförsäkringsanstalten böra utfärda särskilda anvisningar för beräkning av avgiftsunderlaget. I överensstämmelse med sitt i nästföregående avsnitt om beräkning av pensionsgrundande inkomst redovisade förslag att vid beräkning av inkomst av tjänst skall göras avdrag för avgifter för pensionering i samband med tjänsten förordar nämnden en motsvarande re­ gel vid beräkning av arbetsgivares avgiftsunderlag. För kostnader som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen bör, anför nämnden, avdrag i princip medgivas vid beräkning av arbetsgivarens avgiftsunderlag. Antalet fall då sådana avdrag kan ifrågakomma torde vara relativt få, eftersom arbetsta­ garna som regel brukar erhålla särskild ersättning för utgifter i anställ­ ningen, när dessa ej betalas direkt av arbetsgivaren. Då kostnadsersättning utgått och beräknats så att den skall täcka tjänsteutgifterna, kan arbetsgi­ varen självfallet ej få avdrag för dessa vid beräkningen av avgiftsunderlaget, eftersom kostnadsersättningen ej ingår i avgiftsunderlaget. Med hänsyn till svårigheterna för arbetsgivarna att beräkna sina arbetstagares utgifter i anställningen och för myndigheterna att kontrollera att för höga utgifter

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 141

ej uppgives, kan administrationsnänmden inte förorda en generell avdragsrätt. Nämnden föreslår i stället att avdrag får ske endast efter medgivande av riksförsäkringsanstalten och under förutsättning att arbetstagarens ut­ gifter uppgår till minst en tiondel av hans lön. Sådant medgivande bör kunna lämnas beträffande arbetstagare i viss verksamhet eller, efter fram­ ställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare. Medgivande beträf­ fande arbetstagare i viss verksamhet synes lämpligt beträffande skogskörare, för vilka ingångna kollektivavtal kan tjäna till ledning för bestäm­ mande av vad som av inkomsten skall anses utgöra ersättning för deras ut­ gifter i tjänsten. Även beträffande exempelvis handelsresande torde sådant medgivande bli aktuellt i vissa fall.

I fråga om arbetsgivarnas skyldighet att lämna upp­ gifter till ledning för bestämmande av arbetsgivaravgift ansluter sig administrationsnämndens förslag i stort sett till vad allmänna pensionsberedningen föreslog. Nämnden förordar således, att arbetsgivare skall vara skyldig att varje år utan anmaning lämna arbetsgivaruppgift till ledning för beräkning av avgiftsunderlag för nästföregående år. Med hänsyn till att vid avgiftsberäkningen skall bortses från arbetstagare, vars lön under året understigit 300 kr., bör dock uppgiftsskyldighet föreligga endast om under året utgiven lön till någon hos arbetsgivaren anställd arbetstagare uppgått till minst 300 kr. Arbetsgivaruppgift föreslås skola avlämnas senast den 31 januari till den lokala skattemyndighet, inom vilkens tjänstgöringsområde arbetsgivaren skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han inte skall taxeras till sådan skatt, han bedrivit sin huvudsakliga verksamhet. Anstånd med avlämnandet bör kunna medgivas av den lokala skattemyndigheten, om arbetsgivaren visar att i följd av särskilda omständigheter hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgiften inom den föreskrivna tiden. Arbetsgivaruppgiften föreslås skola avlämnas i två exemplar på särskild, av riksför­ säkringsanstalten fastställd blankett, som tillhandahålles kostnadsfritt. Det ena exemplaret behövs för de lokala skattemyndigheternas kontroll av uppgiftsskyldighetens fullgörande och det andra för avgiftsberäkningen i riks­ försäkringsanstalten. Nämnden föreslår, att riksförsäkringsanstalten och lokal skattemyndighet skall kunna anmana en arbetsgivare, som försummat att lämna arbetsgivaruppgift eller lämnat ofullständig sådan, att inkomma med arbetsgivaruppgift eller att komplettera avlämnad arbetsgivarupp­ gift och vidare att arbetsgivare och arbetstagare skall vara skyldiga att efter anmaning meddela de upplysningar som befinnes erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren. Det föreslås även att vite skall kunna föreläggas i anmaning. Med den föreslagna uppgiftsskyldigheten föreligger inte längre något behov av att för avgiftsuträkningen erforderliga upplysningar om anlitad arbetskraft lämnas på mantalsuppgiften eller att arbetsgivarförteckningar

142 Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

upprättas. Administrationsnämnden vill emellertid förorda, att vederbö­ rande åtminstone tills vidare under några år får på mantalsblanketten an­ giva, huruvida han till någon hos honom anställd arbetstagare under året utgivit eller beräknas komma att utgiva lön å minst 300 kr., och att det genom lämpligt tilltryck på blanketten erinras om att den som lämnar jakande svar har att lämna arbetsgivaruppgift senast den 31 januari på­ följande år.

Administrationsnämndens förslag rörande kontrollen av arbetsgivar uppgifterna avser ett förfarande, som i första hand är inrik­ tat på en kontroll av att samma löner och ersättningar, som grundar rätt till pension, även kommer att ingå i arbetsgivarens avgiftsunderlag. I det före­ gående har föreslagits, att arbetsgivare till ledning för beräkningen av pensionsgrundande inkomst skall i kontrolluppgifter till inkomsttaxeringen angiva, huruvida arbetsgivaren erlägger avgift för uppgiven ersättning. Nämnden föreslår, att arbetsgivaren skall upprätta ett särskilt exemplar av kontrolluppgiften att bifogas arbetsgivaruppgiften. Dessa nytillkommande kontrolluppgifter skall vara exakt lika med de för inkomsttaxeringen av­ sedda och kan därför utskrivas såsom kopior av dessa. För att göra kontrol­ len i möjligaste mån säker torde i ett antal fall den omgång kontrolluppgif­ ter, som bifogats arbetsgivaruppgiften, böra utbytas eller kontrolleras mot den omgång kontrolluppgifter som avsetts för taxeringsarbetet. I fråga om försäkrade, som är bosatta utomlands och där utfört arbete för en svensk arbetsgivares räkning, bör arbetsgivaren på motsvarande sätt bifoga ett exemplar av den särskilda uppgift, som han enligt vad i det föregående föreslagits skall insända till vederbörande lokala skattemyndighet att tjäna till ledning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäk­ rade. Om arbetsgivaren försummat att vid arbetsgivaruppgiften foga kon­ trolluppgifter eller särskilda uppgifter som nyss sagts föreslås den lokala skattemyndigheten äga anmana arbetsgivaren att fullgöra sin skyldighet. Beträffande sådan anmaning bör gälla detsamma som förut föreslagits i fråga om anmaning att inkomma med arbetsgivaruppgift. Skäl kan enligt nämndens mening anföras för att inskränka den föreslagna skyldigheten att vid arbetsgivaruppgiften foga nyssnämnda kontrolluppgifter och sär­ skilda uppgifter. Särskilt i fråga om de största arbetsgivarna anses det sålunda lämpligare att erforderlig kontroll sker genom granskning av avlöningsbokföringen. Med hänsyn härtill har administrationsnämnden funnit lämpligt, att riksförsäkringsanstalten bemyndigas att medgiva befrielse från nämnda skyldighet. Härigenom kan hänsyn tagas till förhållandena i de enskilda fallen. Kontrollen av arbetsgivaravgifterna med hjälp av kontrolluppgifterna föreslås skola utföras på så vis att de lokala skattemyndigheterna efter en viss sortering och bearbetning av uppgifterna summerar deras belopp för

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 143

varje arbetsgivare och jämför slutsumman med det av honom uppgivna avgiftsunderlaget. Vid bristande överensstämmelse göres därefter en när­ mare utredning. Kontroll i ett annat hänseende blir aktuell i samband med beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Om lön som en arbetstagare uppgivit i sin självdeklaration inte överensstämmer med arbetsgivarens i deklarationen inlagda kontrolluppgift eller kontrolluppgift saknas för dekla­ rerad lön, torde anledning finnas att jämföra denna kontrolluppgift med motsvarande uppgift, som fogats till arbetsgivaruppgiften, resp. att under­ söka huruvida kontrolluppgift för arbetstagaren finnes bilagd arbetsgivar­ uppgiften. Vidare kan utredning, som verkställts i samband med beräkning av pensionsgrundande inkomst, behöva medföra ändring av uppgivet av­ giftsunderlag. Därutöver synes de vid arbetsgivaruppgifterna fogade kon­ trolluppgifterna böra i viss utsträckning jämföras med motsvarande i självdeklarationerna förvarade kontrolluppgifter och vice versa. Den kontroll av arbetsgivaruppgifterna, som kontrolluppgifterna till in­ komsttaxeringen sålunda erbjuder, kan kompletteras med en stickprovsvis gjord jämförelse mellan arbetsgivaruppgifterna och arbetsgivarnas själv­ deklarationer ävensom med bokgranskning. Administrationsnämnden före­ slår därför, att en skyldighet att förete bokföring och anteckningar rörande utbetald lön m. m. införes för kontroll av att arbetsgivare riktigt och full­ ständigt fullgjort sin uppgiftsskyldighet till ledning för beräkning av av­ giftsunderlag. Kontrollen föreslås ske på samma sätt som skatteuppbördskontrollen. Bokgranskningen anses böra utföras av de lokala skattemyn­ digheterna och av den revisionssektion, som finnes inom riksförsäkringsanstalten. Nämnda sektion synes i första hand böra ägna sig åt bokgransk­ ning hos de största arbetsgivarna och framför allt företag, som driver verk­ samhet inom olika delar av riket. På riksförsäkringsanstalten skall slutli­ gen enligt förslaget få ankomma att meddela de lokala skattemyndighe­ terna närmare föreskrifter rörande kontrollen av att arbetsgivarna riktigt och fullständigt fullgör sin uppgiftsskyldighet.

På grundval av arbetsgivaruppgifter och kontrolluppgifter skall riks­ försäkringsanstalten bestämma avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgiften. För den händelse uppgifter inte avlämnas eller är bristfälliga föreslår administrationsnämnden efter mönster från taxeringsförordningen att det skall bli möjligt att verkställa skönsuppskattning av avgiftsunderlag. Enligt administrationsnämndens förslag skall, där hinder härför ej mö­ ter, arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig då fråga uppkommer att bestämma avgiftsunderlag med avvikelse från arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivaren till ledning för beräkning av av­ giftsunderlag lämnad uppgift. Inhämtande av arbetsgivarens yttrande bör dock ej vara erforderligt beträffande felräkning, misskrivning eller annat

144 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av arbetsgivaren uppenbarli­ gen inte är erforderligt för frågans bedömande. Har uppgift som nyss sagts inte blivit följd, skall arbetsgivaren få underrättelse om i vilka hän­ seenden uppgiften frångåtts och om skälen härför. Vidare skall underrät­ telse om påfört avgiftsunderlag sändas till arbetsgivare, som underlåtit att lämna uppgift till ledning för beräkning av sådant underlag.

Inbetalningen av arbetsgivaravgifterna skall enligt administrationsnämndens förslag, som redovisats i avsnittet om de administrativa organen, ske i samband med slutlig skatt om avgiften inte överstiger 1 000 kr. och eljest i särskild ordning till riksförsäkringsanstalten. Administrationsnämnden föreslår, att uppgift om de mindre arbetsgivar­ nas avgifter skall lämnas de lokala skattemyndigheterna av riksför­ säkringsanstalten genom särskilda förteckningar eller på annat lämpligt sätt. För att erhålla en i möjligaste mån jämn arbetsfördelning är det för riksförsäkringsanstalten angeläget, att avgiftsberäkningen får pågå så länge som möjligt. Adininistrationsnämnden föreslår därför att uppgift om de arbetsgivaravgifter, som skall påföras i samband med slutlig skatt, skall särskilt för varje uppbördsdistrikt lämnas vederbörande lokala skattemyn­ dighet, i Stockholm före den 1 augusti och i övrigt före den 1 september.

Vad gäller de större arbetsgivarnas avgifter anför administrationsnämnden, att debiteringsarbetet hos riksförsäkringsanstalten för närvarande pågår hela året för att en jämn sysselsättning av personalen skall kunna erhållas. Räkningarna utsändes successivt allteftersom de fär­ digställes. De första räkningarna blir klara för utsändning i februari året näst efter utgiftsåret och de sista räkningarna i januari påföljande år. I räk­ ningen påföres arbetsgivaren preliminär avgift för det löpande året samt slutlig avgift för nästföregående år, varifrån avräknas den preliminära av­ giften för sistnämnda år. Avgiftsbeloppet skall erläggas till riksförsäkrings­ anstalten inom fyra veckor efter det arbetsgivaren erhållit räkningen. När särskilda skäl därtill prövas föreligga, må riksförsäkringsanstalten dock medge anstånd helt eller delvis med inbetalning av påfört belopp. Mot det nuvarande uppbördssystemet för större arbetsgivare kan enligt nämndens uppfattning invändas, att arbetsgivarna inte blir behandlade lika. De arbetsgivare, som avkräves avgiften i början av året, kan med fog göra gällande att de blir oförmånligt behandlade i förhållande till dem, som får sina räkningar senare på året eller kanske först i början av påföljande år och som således får disponera avgiftsbeloppet i rörelsen avsevärt längre tid utan att erlägga ränta. Med den väsentliga höjning av det sammanlagda avgiftsbeloppet, som avgiften till tilläggspensioneringen medför, anser nämnden att detta inte längre kan accepteras. Nämnden förordar därför, att avgiftsbeloppet fördelas till betalning på sex inbetalningstillfällen i lik­

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 145

het med den preliminära B-skatten. För att åstadkomma enklast möjliga administration blir det därvid nödvändigt att föreskriva vissa senaste inbe­ talningsdagar som är desamma för alla arbetsgivare. Lämpligen anses dessa dagar böra förläggas mellan skatteuppbördsterminerna, så att som senaste inbetalningsdagar för de sex delposterna väljes viss dag i månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december. Som senaste inbetal­ ningsdag i dessa månader anses den 18 vara att föredraga med hänsyn till att arbetsgivare med minst två anställda skall inbetala sina anställdas käll­ skatt senast nämnda dag i de mellanliggande månaderna. Om det belopp som skall utges understiger 300 kr., föreslås dock att det i sin helhet skall erläg­ gas senast den 18 februari. Med den föreslagna fördelningen av avgiftsbetalningen måste man enligt nämnden skjuta ett år på uppbörden av skillnaden mellan den slutliga och den preliminära avgiften. Till följd härav skall exempelvis under år 1965 er­ läggas preliminär avgift för år 1965 ökad med skillnaden mellan den slutliga och den preliminära avgiften för år 1963. Med det för närvarande tillämpade systemet skulle i stället skillnaden mellan den slutliga och den preliminära avgiften för år 1964 ha lagts till den preliminära avgiften för år 1965. Nämn­ den framhåller, att den allmänna skatteuppbörden bygger på samma metod som den föreslagna. Preliminärskatten för år 1963 avräknas sålunda från den slutliga skatten enligt 1964 års taxering och uppkommande kvarstående skatt skall inbetalas under år 1965. Övergången till det nya uppbördssystemet medför att de större arbetsgivarna under år 1960 kommer att få erlägga endast preliminära avgifter för år 1960. Skillnaden mellan den slutliga och den preliminära avgiften för år 1959 får sålunda erläggas först under år 1961. Under år 1960 kommer till följd härav att till riksförsäkringsanstalten inflyta yrkesskadeförsäkringsavgifter och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna med ett lägre belopp än om nu gällande uppbördssystem alltjämt varit tillämpligt. Minskningen av uppbörden beräknas komma att uppgå till ca 35 miljoner kr. Den preliminära avgiften för ett år föreslås — i överensstämmelse med vad som gäller beträffande preliminär B-skatt — normalt skola beräknas till samma belopp som den slutliga avgift, som debiterats under nästföre­ gående år och som avser året före sistnämnda år. Är den för det aktuella året fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen högre eller lägre än procentsatsen för det år som den slutliga avgiften avser, bör emellertid hänsyn härtill tagas vid bestämmandet av den preliminära avgiften. Om arbetsgivaren inte påförts sådan slutlig avgift som nyss sagts, måste särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid förordas, att den preliminära avgiften skall bestämmas till belopp, vilket så nära som möjligt beräknas komma att motsvara den slutliga avgiften för det aktu­ ella året. Särskild beräkning bör jämväl göras, om det kan antas att denna slutliga avgift kommer att avvika från den under nästföregående år debite- 10 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 175

146 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

rade slutliga avgiften med minst en femtedel av sistnämnda avgift. Även i annat fall föreslås särskild beräkning av den preliminära avgiften kunna ske, om skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift och påräknelig slutlig avgift skulle bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger. Även beträffande jämkning av preliminär avgift föreslår administrationsnämnden regler efter förebild av vad som gäller i fråga om pre­ liminär B-skatt. Enligt nämndens förslag skall riksförsäkringsanstalten äga rätt att anmana arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av Preliminär avgift. Om den preliminära avgiften finnes böra utgå med högre belopp än den under nästföregående år debiterade slutliga avgiften eller finnes böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig, innan den preliminära avgiften bestämmes eller jämkning sker. Har riksförsäkringsanstalten frångått uppgift, som arbetsgivare läm­ nat för beräkning av preliminär avgift eller för jämkning av sådan avgift, bör arbetsgivaren underrättas om avvikelsen och skälen härför. Den som påbörjar en verksamhet och omedelbart dessförinnan inte varit skyldig att erlägga arbetsgivaravgift, skall enligt administrationsnämndens förslag i princip vara skyldig att anmäla detta till riksförsäkrings­ anstalten, om verksamheten kan beräknas få en sådan omfattning att hans arbetsgivaravgift skall uppbäras av anstalten. Iakttagandet av en sådan skyldighet torde ligga även i arbetsgivarens eget intresse. Försummar han skyldigheten, riskerar han nämligen att ett kommande år få betala ett dubbelt så högt belopp som han eljest skulle ha behövt erlägga under det året, eftersom någon tidigare påförd preliminär avgift inte finnes att av­ räkna. Anmälningsskyldighet föreslås föreligga, om löneutgifterna för år be­ räknas komma att överstiga visst belopp, förslagsvis 25 000 kr. Sådan skyl­ dighet anses jämväl böra föreligga för redan verksam arbetsgivare, vilkens årliga löneutgifter tidigare understigit 25 000 kr. men beräknas komma att överstiga detta belopp på grund av väsentligt utökad verksamhet eller vil­ kens årliga löneutgifter redan överstiger 25 000 kr. och som väsentligt ut­ ökat sin verksamhet. Administrationsnämnden anser, att behovet av anstånd med avgiftsbetalningen kommer att minska genom förslaget om att avgiftsbeloppen som regel skall erläggas vid sex inbetalningstillfällen under året. Admi­ nistrationsnämnden finner pa grund härav att anstånd i fortsättningen bör medgivas endast när synnerliga skäl därtill prövas föreligga. Sådana skäl torde få anses vara för handen exempelvis då arbetsgivaravgift genom debiteringsfel påförts med för högt belopp. Vidare kan anstånd vara moti­ verat vid arbetsgivares sjukdom eller värnpliktstjänstgöring, då denna med­ fört betalningssvårigheter på grund av att inkomsterna i rörelsen i avsevärd grad varit beroende av arbetsgivarens egen arbetsinsats. Däremot torde säsongmässiga variationer av rörelseinkomsterna eller brist på likvida me­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 147

del i och för sig inte utgöra tillräckliga skäl för anstånd. Anståndstiden synes böra bestämmas till längst två månader efter utgången av den må­ nad, varunder beloppet skolat erläggas. Beviljat anstånd får den verkan att det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet inte skall indrivas under tiden för anståndet. Ej heller skall restavgift uttagas. Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits, bör arbetsgivaren dock vara skyldig erlägga restavgift å den del av beloppet som då återstod oguldet. Är arbetsgivare som beviljats anstånd berättigad utfå för mycket erlagd arbetsgivaravgift, torde denna böra få tagas i anspråk för gäldande av den arbetsgivaravgift som avses med anståndet. Räkningarna på de preliminära och slutliga avgiftsbelopp, som skall er­ läggas under visst kalenderår, föreslås skola översändas senast den 18 janu­ ari samma år eller således en månad före det första inbetalningstillfället. Avgiftsbelopp som inte erlagts inom föreskriven tid eller, om anstånd beviljats, före anståndstidens utgång får enligt förslaget hos vederbörande länsstyrelse anmälas för indrivning genom överlämnande av restlängder eller andra lämpliga indrivningshandlingar. Ogulden del av arbetsgivar­ avgift skall anses omfatta pensionsavgift, yrkesskadeförsäkringsavgift och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingår i arbetsgivaravgiften. Nämnden föreslår, att vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angå­ ende tillämpningen av denna förordning stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av skatt, avkortning och avskrivning av skatt samt upprät­ tande av balanslängd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om restförda avgiftsbelopp. Vidare föreslås uppbördsförordningens bestämmelser om efterkrav och preskription av skatt äga motsvarande tillämpning beträf­ fande arbetsgivaravgift. Den olikheten föreligger dock att vissa åtgärder föreslås ankomma på riksförsäkringsanstalten i stället för på länsstyrelsen. Såvitt gäller arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av riksför­ säkringsanstalten, skall anstalten enligt nämndens förslag utan ansökan från arbetsgivaren restituera för mycket erlagd arbetsgivaravgift. Om ar­ betsgivaren vid restitutionstillfället har att erlägga restförd arbetsgivar­ avgift, bör han av det för mycket erlagda avgiftsbeloppet utfå endast vad som överstiger det oguldna avgiftsbeloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden bör gottskrivas honom såsom betalning av den oguldna arbets­ givaravgiften jämte restavgiften. Administrationsnämnden föreslår, att ar­ betsgivare, som äger återbekomma visst avgiftsbelopp på grund av nedsätt­ ning av slutlig avgift, skall erhålla ränta på det belopp han äger utfå, under förutsättning att återbetalningen sker efter utgången av det år varunder beloppet skolat erläggas. Räntan bör utgå från och med den 1 januari året efter sistnämnda år till och med den dag, då återbetalning sker. Liksom räntan vid vanlig skatterestitution föreslås räntan vid avgiftsåterbetalning utgå med 5 procent.

148 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

Angående det sätt, på vilket debiterade arbetsgivaravgif­ ter bör gottgöras de olika försäkringarna, nämligen tilläggspensioneringen, yrkesskadeförsäkringen samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna, framhåller administrationsnämnden, att riksförsäkringsanstalten beträffande nu utgående sådana avgifter (avgifter till yrkesskade­ försäkringen och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna) äger från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodoföra sig hela beloppet av de avgifter för mindre arbetsgivare, som antecknas i de till de lokala skatte­ myndigheterna översända arbetsgivarförteckningarna, liksom hela beloppet av de avgifter för större arbetsgivare, som överlämnas för indrivning. Avskrivningsförlusterna på grund av bristande betalning bäres alltså av statsverket. Tilläggspensioneringen bör enligt administrationsnämndens mening i princip själv svara för avgiftsförluster till följd av arbetsgivares bristande betalningsförmåga in. m. Anledning att för yrkesskadeförsäkringsavgifterna och arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna tillämpa en annan princip synes inte föreligga. Administrationsnämnden föreslår därför sådan ändring av förevarande bestämmelser, att riksförsäkringsanstalten vad angår de mindre arbetsgivarnas avgifter skall äga tillgodoföra sig endast ett belopp motsvarande skillnaden mellan det i samband med slutlig skatt totalt påförda avgiftsbeloppet för riket och vad som av dessa avgifter erfarenhetsmässigt kan beräknas bli avskrivet på grund av bris­ tande betalning. Grunderna för förlustavdragets beräkning bör lämpligen fastställas av Konungen. Nämnden upplyser, att avskrivningsprocenten för debiterad skatt utgjorde 0,8 procent för inkomståren 1947 och 1948 samt 0,7 procent för inkomståret 1949. För inkomståret 1950 beräknas nämnda procent bli 0,6. För senare år kan uppgift om avskrivningsprocenten inte lämnas på grund av att skatteindrivningen ännu pågår eller, såvitt gäller inkomståret 1951, avslutats så sent att uppgifterna om det slutliga indrivningsresultatet ännu inte hunnit redovisas. Beträffande de restförda arbetsgivaravgifterna för de större arbetsgi­ varna finnes i uppbördsbokföringen exakta uppgifter om vad som indrivits och redovisats till länsstyrelserna. Uppgift kan således för varje år hos riksräkenskapsverket erhållas om totalbeloppet för hela riket av de under året redovisade arbetsgivaravgifter, som influtit efter indrivning. Med hän­ syn härtill anser administrationsnämnden, alt riksförsäkringsanstalten varje år skall få tillgodoföra sig ett belopp motsvarande vad som enligt till riksräkenskapsverket inkomna redovisningar, avseende nästföregående år, erlagts av de restförda arbetsgivaravgifterna. De belopp, som riksförsäkringsanstalten sålunda må tillgodoföra sig, skall enligt nämndens förslag fördelas mellan de olika avgifterna och bidra­ gen i samma proportion som dessa ingår i summan av de arbetsgivaravgif­ ter som anmälts för påföring i samband med slutlig skatt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1959 149

Som framgått av avsnittet om de administrativa organen för tilläggspen­ sioneringen är avsikten att de avgifter, som skall erläggas av de försäkrade själva, tilläggspensionsavgifterna, skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna och ingå i preliminär B-skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt. Enligt 9 § TPL skall pensionspoäng på grundval av pensionsgrundande inkomst till den del denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete beräknas endast såvida tilläggspensionsavgiften till fullo erlagts inom föreskriven tid. Rörande den betalningsfrist, som sålunda bör föreskrivas, föreslår administrationsnämnden, att den skall ut­ löpa vid utgången av september månad året näst efter taxeringsåret. Vad nyss sagts avser normalfallet när tilläggspensionsavgift ingår i slutlig skatt. Tilläggspensionsavgift kan emellertid även komma att ingå i tillkommande skatt. Så blir förhållandet när inkomsten av annat förvärvsarbete än an­ ställning höjes efter den 20 november under taxeringsåret och ytterligare avgift skall erläggas. Avgiftshöjning kan bli aktuell lång tid efter taxe­ ringsårets utgång. En speciell betalningsfrist blir därför nödvändig i fråga om tilläggspensionsavgift som ingår i tillkommande skatt. I detta hänseende föreslår nämnden, att avgiften skall vara erlagd inom 4 månader efter ut­ gången av den månad under vilken den sista av de för skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit. Efter betalningsfristens utgång skall några indrivningsåtgärder ej vid­ tagas för att utfå oguldet avgiftsbelopp. Nämnden påpekar, att då avgiften delvis erlagts, bör vidare det erlagda beloppet inte längre anses utgöra betalning av tilläggspensionsavgift utan gottgöras den försäkrade såsom betalning av ogulden skatt in. in., som uppbäres tillsammans med tilläggs­ pensionsavgiften, eller restitueras i den mån vad som erlagts överstiger beloppet av ogulden skatt in. in. Det erlagda beloppet bör nämligen i angivna fall inte tillfalla försäkringen, eftersom pensionspoäng normalt ej skall beräknas för den inkomst av annat förvärvsarbete, som avgiften avser. För­ summad avgiftsbetalning kan dessutom medföra reduktion av pensionsrätten. Om tilläggspensionsavgift inte till fullo erlagts inom föreskriven tid, skall enligt nämndens förslag avgiftspåföringen undanröjas. Detta föreslås tillgå så att den lokala skattemyndigheten omdebiterar den slutliga och den tillkommande skatt, vari tilläggspensionsavgiften ingår, med uteslutande av avgiften. Innan omdebitering verkställes, bör den för­ säkrade beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Vidare bör den försäkrade underrättas om verkställd omdebitering, över beslutet om omdebitering får besvär anföras i den ordning varom stadgas i 85 § 1 mom. och 86 § uppbördsförordningen. Skulle det efter verkställd omdebitering visa sig, att tillläggspensionsavgiften till fullo erlagts inom föreskriven tid och att omdebitering således ej bort göras, måste avgiften ånyo uppdebiteras. Detta kan emellertid inte ske genom att avgiften, som ju redan är betald, påföres den försäkrade såsom tillkommande skatt. I stället får länsstyrelsen med till-

150 Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

lämpning av 70 § 2 mom. uppbördsförordningen till betalning av den för­ säkrade fastställa ett skattebelopp motsvarande tilläggspensionsavgiften.

Om preliminär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, vari tilläggspensionsavgift ingår, betalas bara till en del, måste man för tillämpning av regeln att pensionspoäng endast tillgodoräk­ nas om tilläggspensionsavgiften till fullo erlagts kunna avgöra i vad mån det erlagda beloppet avser avgiften. Administrationsnämnden anför att, om ej annat stadgas, tilläggspensionsavgift får anses ingå i det oguldna skatte­ beloppet med så stor del därav som svarar mot förhållandet mellan avgiften och det totala skattebeloppet. Härav skulle följa att pensionspoäng skulle beräknas för den försäkrade endast om skatten för det aktuella året till fullo erlagts före den 1 oktober två år senare. Även om endast ett obetydligt delbelopp skulle kvarstå oguldet vid nämnda tidpunkt, skulle den försäk­ rade gå förlustig hela pensionspoängen för året i fråga. Administrationsnämnden anför, att ett krav på full skattebetalning för tillgodoräknande av pensionspoäng skulle medföra ett omfattande bevak­ nings- och rapporteringsarbete för uppbördsmyndigheterna. Vidare yttrar nämnden, att det av materiella skäl måste anses mycket otillfredsställande att för tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst kräva full betal­ ning även av den försäkrades skatt. En gemensam uppbörd av skatt och tilläggspensionsavgift har valts av tekniska skäl och bör därför inte för­ sämra den försäkrades ställning, som i princip bör vara densamma som vid en särskilt anordnad avgiftsuppbörd eller vid en frivilligt tecknad pensions­ försäkring. I sistnämnda båda fall skulle den försäkrade ha frihet att välja mellan inbetalning av pensionsavgiften och inbetalning av skatten, om han saknade medel att betala bådadera. Säkerligen skulle han då regel­ mässigt välja att erlägga pensionsavgiften. Nämnden erinrar även om att en skattskyldig på den tid, då erlagda folkpensionsavgifter bokfördes indi­ viduellt och påverkade folkpensionens storlek, kunde inbetala enbart den pensionsavgift som upptagits på hans kronodebetsedel och få inbetalningen gottskriven som erlagd avgift. Med hänsyn till det anförda förordar nämn­ den en föreskrift i uppbördsförordningen om att erlagd preliminär eller kvarstående skatt för inkomst under visst år i första hand skall anses utgöra betalning av tilläggspensionsavgift för året samt att i fråga om erlagd till­ kommande skatt motsvarande skall gälla beträffande tilläggspensionsavgift som ingår i den tillkommande skatten. En metod för det tekniska förfarandet för utrönande av om erlagd skatt till fullo täcker den debiterade tilläggspensionsavgiften har utarbetats av administrationsnämnden, som tillika föranstaltat om viss försöksverksam­ het på grundval av det föreslagna förfarandet inom två uppbördsdistrikt i Stockholms län, omfattande både landsbygd och tätorter. På grundval av dessa försök anser sig nämnden kunna förutsäga, att antalet fall som skulle medföra omdebitering av skatt torde bli mycket ringa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 151

Enligt vad tidigare anförts skall för de två år som närmast föregått det år, då försäkrad avlidit eller förtidspensionsfall inträffat, pensionspoäng beräknas även om tilläggspensionsavgiften för dessa år inte erlagts. Av­ giften efterskänkes emellertid inte. Är avgiften ogulden vid betalningsfristens utgång, må den enligt 50 § andra stycket TPL avdragas från utgående pen­ sion. Bestämmelserna har utformats på sådant sätt, att möjlighet finnes alt helt eller delvis underlåta att göra avdrag för ogulden avgift. Före betal­ ningsfristens utgång skall påförd tilläggspensionsavgift erläggas vid skatteuppbörden under uppbördstermin eller i samband med indrivning. Då det emellertid i vissa fall kan vara för hårt att utkräva avgiften, har möjlighet ansetts böra föreligga att medge avgiftsbefrielse. Avsikten är att bestäm­ melser härom skall utfärdas i särskild ordning. Administrationsnämnden förordar, att i nu förevarande fall befrielse må medges från erläggande hell eller delvis av tilläggspensionsavgiften, därest ömmande omständigheter föreligger. Därvid förutsättes att framställning om avgiftsbefrielse göres av den försäkrade eller dödsboet efter honom. Behörig myndighet att medge avgiftsbefrielse bör vara riksförsäkringsanstalten intill dess den centrala organisationen beträffande tilläggspensione­ ringen fått sin lösning.

Nämnden föreslår, att överföringen av till äggs pensions­ avgifter till pensioneringen skall tillgå så att riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten varje år tillgodoför sig ett belopp motsvarande summan av de under nästföregående år debiterade tilläggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats. Uppgift om vad riksförsäkringsanstalten sålunda må tillgodoföra sig för pensioneringens räkning kan, sedan erforderliga bokföringsföreskrifter ut­ färdats, lämnas av riksräkenskapsverket.

Utredningsmannen (redares arbetsgivaravgifter i vissa fall) Inledningsvis anför utredningsmannen, att arbetsgivaravgift skall erläg­ gas för löner till i Sverige inte mantalsskrivna utlänningar, som utför arbete i Sverige, trots att pensionsgrundande inkomst inte kan tillgodoräknas dem. Anledningen till att dessa utlänningar inte undantagits från arbetsgivarav­ giften är att ett undantagande skulle leda till att sådan arbetskraft koinme att ställa sig billigare än annan och dessutom skulle medföra vissa prak­ tiska svårigheter, som knappast skulle stå i rimlig proportion till frågans materiella betydelse (prop. 1959: 100 s. 140). När det gäller beräkningen av de kollektiva arbetsgivaravgifterna till för­ säkringen inställer sig vissa speciella problem beträffande lön till sjömän. I denna fråga uttalades i propositionen (s. 143) att den svenska utrikessjöfarten bedrevs i stark konkurrens med andra länders sjöfart. På många svenska fartyg utgjordes en stor del av besättningarna av utlänningar, som

152 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

inte är mantalsskrivna här. Om full pensionsavgift skulle uttagas för samt­ liga anställda på sådana fartyg, skulle redarna åsamkas en betydande kost­ nad, som endast delvis skulle motsvaras av pensionsrätt för svenskt sjöfolk. Det syntes därför böra övervägas att på något sätt begränsa avgiftsuttaget för den svenska utrikessjöfartens del. Med hänsyn härtill hade i 33 § fjärde stycket 'IPL öppnats möjlighet att utfärda särskilda bestämmelser om be­ räkning av avgift för löner till sjömän. Uppgifter om antalet utlänningar på svenska handelsfartyg redovisas år­ ligen av kommerskollegiet i publikationen »Kommersiella meddelanden». Redogörelsen avser förhållandena den 31 december och gäller endast sådana fartyg om minst 300 bruttoregisterton som angivna dag inte var upplagda med besättningen helt eller delvis avmönstrad. Anledningen till att fartyg understigande 300 bruttoregisterton ej medtagits är svårigheten att få full­ ständiga uppgifter för dessa fartyg. Utredningsmannen upplyser, att av den senast utkomna redogörelsen framgår, att den totala bemanningen den 31 december 1957 på samtliga nämnda fartyg var 21 941, varav 7 716 eller 35,2 procent utgjordes av ut­ länningar. För år 1956 var motsvarande siffror 21 453, 7 479 resp. 34,9 pro­ cent. År 1955 utgjorde utlänningarnas procentuella andel 32,0. De ombord­ anställda är i redogörelsen uppdelade på fartyg av olika storlek. I flertalet av de olika storleksgrupperna utgjorde utlänningarna 30 procent eller mer av den totala bemanningen. Mindre andel utlänningar förekom endast i fartygsstorlekarna 300—499, 500—999, 6 000—7 000 och över 20 000 brutto­ ton. De tre förstnämnda storleksgrupperna består till stor del av fartyg i linjefart eller annan reguljär fart mellan Sverige och utlandet. I övriga storleksgrupper och speciellt i de större grupperna torde fartygen i över­ vägande grad gå i fart mellan utländska hamnar. Den i propositionen ifrågasatta begränsningen av avgiftsuttaget för sjö­ fartens del måste få en sådan form, att det inte blir ur avgiftssynpunkt för­ delaktigare för redarna att anställa utländska sjömän än svenska sjömän. Begränsningen av avgiftsuttaget synes därför enligt utredningsmannens me­ ning kunna ske endast på så sätt att en lägre utta g sprocent för arbetsgivaravgiften tillämpas i fråga om sjömän­ nen än beträffande arbetstagare i allmänhet. I princip anses denna lägre uttagsprocent böra avvägas så att det totala avgiftsuttaget för samtliga sjömän blir detsamma som vid ett avgiftsuttag endast för de svenska sjö­ männen men med tillämpning av den vanliga uttagsprocenten. Detta syfte skulle vinnas om uttagsprocenten för sjömännen bestämdes till så stor an­ del av den vanliga uttagsprocenten som svarar mot förhållandet mellan de totala lönesummorna för å ena sidan de svenska sjömännen och å andra si­ dan hela bemanningen. För närvarande saknas emellertid statistik över de totala löneutgifterna inom sjöfarten och deras fördelning på svensk och ut­ ländsk arbetskraft och stora svårigheter torde föreligga att få en tillförlit­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 153

lig sådan statistik. Utredningsmannen anser det därför nödvändigt att be­ stämma uttagsprocenten för sjömännen efter förhållandet mellan antalet svenska sjömän och det totala antalet ombordanställda, vilken metod kan antas medföra i stort sett samma resultat. Den lägre avgiftsprocenten före­ slås skola tillämpas i fråga om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, dvs. beträffande dem som är anställda i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligen nyttjas i närfart eller fjärrfart. Vidare förordar utredningsmannen, att endast en uttagsprocent beträf­ fande sjömän skall bestämmas att gälla såväl närfart som fjärrfart. Med hänsyn till att förhållandet mellan antalet svenska sjömän och det totala antalet ombordanställda snabbt kan ändras förordar utredningsman­ nen, att den lägre uttagsprocenten beträffande sjömännen bestämmes för ett år i taget och att beslutet fattas under året näst före det år, under vilket procentsatsen skall tillämpas. För att undvika större variationer i ut­ tagsprocenten föreslås att denna skall bestämmas utifrån medeltalet för de tre sista åren av de svenska sjömännens procentuella andel av den totala bemanningen. Till ledning för beslutet bör enligt förslaget lämpligen ligga kommerskollegiets statistik beträffande antalet utlänningar på svenska handelsfartyg. Som framgår av vad förut anförts avser denna statistik för­ hållandena den 31 december beträffande fartyg om minst 300 registertons bruttodräktighet. Med hänsyn härtill föreslås, att medeltalsberäkningen skall anknytas till förhållandena på nämnda fartyg den 31 december under ifrågavarande tre år. Eftersom den särskilda uttagsprocenten för sjömän­ nens löner skall utgöra viss andel av den normala av Konung och riksdag gemensamt bestämda uttagsprocenten och denna andel beräknas med led­ ning av statistiska uppgifter, förordas att den särskilda uttagsprocenten för sjömännens löner lämpligen bestämmes av Konungen. Uttagsprocenten an­ ses böra beräknas med en decimal. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att de svenska sjömännens procentuella andel av den totala bemanningen på fartyg om minst 300 brut­ toton utgjorde 68,0 år 1955, 65,1 år 1956 och 64,8 år 1957. För år 1958 finns ännu ej några bemanningssiffror tillgängliga. Om bemanningssiffrorna för åren 1955—1957 skulle läggas till grund för uttagsprocenten beträffande sjömännens löner för år 1960 och den normala uttagsprocenten för nämnda år är 3, skulle procentsatsen beträffande sjömännen vid tillämpning i öv­ rigt av de föreslagna reglerna bli 66/100 av 3 eller således 2,0. I fråga om beräkningen av avgiftsunderlaget föreslår utred­ ningsmannen vissa specialregler. Han framhåller, att redaren för beräkning av basbeloppsavdraget måste lämna uppgift om det genomsnittliga antalet sjömän som varit anställda hos honom under året. Eftersom de ombordan­ ställda regelmässigt åtnjuter förmån av fri kost och bostad, skulle värdet av de av redaren utgivna naturaförmånerna i form av kost eller bostad kun­

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

na erhållas på det enkla sättet att nämnda antal multipliceras med värdet för arbetstagare och år av det fria vivret. Detta förutsätter att samma värde tillämpas för befäl och manskap, eftersom det genomsnittliga antalet sjö­ män eljest måste uppdelas på befäl och på manskap. För att i möjligaste mån förenkla uppgiftsskyldighetens fullgörande och avgiftsunderlagets be­ räkning förordas, att det fria vivret vid avgiftsberäkningen skall värderas enligt samma grunder som skall tillämpas för värderingen av manskapets fria vivre vid bestämmandet av pensionsgrundande inkomst för det aktuella året. Vid avgiftsberäkningen för arbetsgivare i allmänhet skall bortses från arbetstagare, som fyllt 66 år eller mer eller vilkens lön under året från ar­ betsgivaren understigit 300 kr. Med hänsyn till att det inom sjöfarten mera sällan torde förekomma, att de anställda är äldre än 65 år eller från en arbetsgivare under året uppburit kontant lön och naturaförmåner till ett värde understigande 300 kr., anser utredningsmannen att det inte är behöv­ ligt att föreskriva motsvarande undantag vid beräkningen av arbetsgivarav­ gift beträffande sjömännen. Den förhöjning av avgiftsuttaget, som härige­ nom uppkommer, anses bli mycket ringa och torde uppvägas av att det fria vivret för befälet föreslås skola vid avgiftsberäkningen värderas enligt sam­ ma grunder som manskapets fria vivre.

Beträffande reglerna för arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna förordar utredningsmannen vissa för­ ändringar för att bringa dem i överensstämmelse med förslaget rörande avgifterna till tilläggspensioneringen. De ändringar i fråga om yrkesskadeförsäkringsavgifterna som föranledes av utredningsmannens förslag anses ej behöva medföra ändring i yrkesskadeförsäkringslagen.

I anledning av utredningsmannens förslag har administrationsnämnden beträffande redarnas avgifter föreslagit vissa särskilda regler, som behand­ las i specialmotiveringen.

Yttranden Vad administrationsnämnden föreslagit om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter har i det stora hela vunnit gillande i remiss­ yttrandena. Förslaget att man även vid beräkning av avgifterna till yrkes­ skadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten samt arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna skall bortse från lön, som utgivits till en och samme arbetstagare och som under året ej uppgått till 300 k r., samt av naturaförmånerna endast beakta kost eller bostad godtages av riksförsäkringsanstalten. Emellertid kan anstalten inte biträda nämndens argument för att detta inte skulle göra en ändring i yrkesskade­ försäkringslagen erforderlig. Av 38 § yrkesskadeförsäkringslagen torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 155

framgå, att försäkringsavgift skall uttagas med hänsyn tagen till alla de för­ måner i penningar och in natura, å vilka ersättning skall beräknas till arbets­ tagaren i händelse av inträffat försäkringsfall. En ändring blott i de för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv gällande grunderna, vilka enligt 41 § yrkesskadeförsäkringslagen bestämmes av Konungen, an­ ser anstalten inte tillfyllest. Enligt anstaltens mening bör samma avgifts­ underlag för beräkning av försäkringsavgifter gälla inom hela yrkesskade­ försäkringen. De föreslagna begränsningarna av avgiftsunderlaget skulle eljest bl. a. medföra, att försäkringskostnader övervältras på andra arbets­ givare med försäkring i anstalten. Visserligen kunde det ligga nära till hands att antaga, att dessa försäkringskostnader vore av så ringa storlek att de inte påtagligt inverkade på andra arbetsgivares försäkringsavgifter, men i icke ringa omfattning förekommer att en arbetsgivare säsongmässigt sysselsät­ ter stora grupper av korttidsanställd arbetskraft. Skulle riksförsäkringsanstalten i motsats till de s. k. socialförsäkringsbolagen nödgas att undan­ taga här avsedda delar av avgiftsunderlaget vid beräkningen av försäkrings­ avgifter, komme anstalten i särställning gentemot nämnda bolag genom att anstalten måste ta ut kostnader för korttidsanställd arbetskraft från andra arbetsgivare. Med hänsyn till vad nu sagts påyrkar riksförsäkringsanstalten att bestämmelser om undantag, som här avses, införes i yrkes­ skadeförsäkringslagen. Försäkringsrådet ifrågasätter om inte även bestäm­ melserna om beräkningen av ersättningarna från yrkesskadeförsäkringen bör ändras så att med naturaförmåner endast avses kost och bostad. Social­ försäkringsbolagens förening anser emellertid, att väsentliga invändningar inte kan göras emot nämndens förslag i vad avser naturaförmånerna, även om i mindre omfattning en inkongruens teoretiskt skulle kunna uppstå mel­ lan underlaget för avgifter och beräkningen av försäkringsförmån. Beträffande administrationsnämndens förslag att värdet av kost och bo­ stad skall vid avgiftsunderlagets bestämmande uppskattas efter de regler, som tillämpas vid inkomsttaxeringen, anmärker länsstyrelsen i Stockholms län, att jämlikt kommunalskattelagen naturaförmåner skall beräknas enligt ortens pris. På grund härav åsättes olika värde i olika ortsgrupper, och värdet på bostad varierar med hänsyn till bostadens storlek och beskaffen­ het. Då en exakt beräkning efter reglerna vid taxeringen skulle bli alltför invecklad och tidskrävande, förordar länsstyrelsen i förenklingssvfte att vid beräkningen av avgiftsunderlag skall tillämpas en viss schablon med enhetliga värden för år och månad. På likartat sätt uttalar sig överståthållarämbetet, centrala uppbördsnämnden och uppbördsorganisationskommittén. Enligt riksskattenämndens åsikt bör naturaförmånerna i princip be­ räknas lika vid fastställande av arbetsgivaravgift och bestämmande av pensionsgrundande inkomst. Riksskattenämnden anser emellertid, att detta kan vålla praktiska tillämpningssvårigheter och att det måhända blir nöd­ vändigt att vid avgiftsberäkningen använda de i källskattetabellerna scha­

156 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

blonmässigt beräknade värdena. Även Svenska arbetsgivareföreningen un­ derstryker behovet av schabloner vid den ifrågavarande beräkningen. I fråga om förslaget att vid beräkningen av avgiftsunderlaget avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön be­ strida i anställningen, endast skall få ske under särskilda förut­ sättningar framhåller Handelns arbetsgivarorganisation, att fall då kostnads­ avdrag skulle kunna förekomma är betydligt vanligare än vad nämnden synes antaga. Organisationen finner förslaget alltför restriktivt och anser, att regeln om att kostnaderna skall uppgå till en tiondel av lönen för att avdrag skall medgivas bör uppmjukas och kompletteras med en möjlighet att ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet.

Den förordade omläggningen av arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgifter till ledning för bestämmande av arbetsgivar­ avgift anses av statens organisationsnämnd vara ändamålsenlig och inne­ bära en påtaglig förbättring i förhållande till den nu tillämpade ordningen. Sveriges häradsskrivarförening anser, att det bör övervägas om inte arbetsgivaruppgifterna med tillhörande kontrolluppgifter lämpligen bör avläm­ nas i samband med arbetsgivarens självdeklaration. Man vinner då att sortering och numrering av deklarationer och arbetsgivaruppgifter kan ske i samma omgång, varjämte kontrollen av att samtliga arbetsgivaruppgifter lämnats underlättas om en jämförelse med deklarationerna samtidigt kan göras. Vidare kan i viss utsträckning kontrolleras, att i deklarationerna gjorda avdrag för löner överensstämmer med arbetsgivaravgifterna. Svenska arbetsgivareföreningen finner den tid inom vilken uppgifterna skall lämnas alltför knappt tilltagen och anser, att tiden för avlämnande bör kunna ut­ sträckas beträffande kontrolluppgifterna till den 10 februari och vad angår arbetsgivaruppgifterna till utgången av nämnda månad. Föreningen förordar vidare, att arbetsgivare, som begagnar hålkorts- och andra datamaskiner vid avlöningsbokföringen, bör få möjlighet att ersätta arbetsgivaruppgiften med maskinlistor. Sveriges redareförening anser att tiden, inom vilken re­ dare skall avlämna arbetsgivaruppgift, med hänsyn till de speciella förhål­ landena inom sjöfarten bör utsträckas till utgången av mars månad. Möj­ ligheten för de lokala skattemyndigheterna att meddela anstånd med avläm­ nande av arbetsgivaruppgift bör enligt riksförsäkringsanstaltens mening begagnas med största restriktivitet, eftersom tiden för debitering av arbets­ givaravgifter vid sådant anstånd blir relativt begränsad. Anstalten förutsät­ ter att det genom föreskrifter från anstalten skapas garantier för en restrik­ tiv anståndsprövning. Förslaget om att arbetsgivaren på mantal suppgifterna skall angiva, huru­ vida han till någon arbetstagare under året utgivit eller beräknas komma att utgiva lön å minst 300 kr., avvisas av statistiska centralbyrån, som an­ ser att effekten av en sådan bestämmelse kan bli motsatt den åsyftade i

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 157

det att den som lämnat uppgift på mantalsblanketten tror sig ha fullgjort sin skyldighet att avge arbetsgivaruppgift. Även uppbördsorganisationskommittén och statens organisationsnämnd avstyrker förslaget liksom Sveriges häradsskrivarförening, vilken hävdar att en tryckt upplysning på mantals­ blanketten om skyldigheten att avlämna arbetsgivaruppgift bör göra samma nytta.

I fråga om kontrollen av arbetsgivaruppgifterna fram­ håller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att man måste ha klart för sig att åtminstone på landsbygden taxeringen i viss utsträckning sker utan kontrolluppgifter och att avlämnade uppgifter ofta är bristfälliga eller fel­ aktiga. Därför ställer länsstyrelsen sig tveksam till om det av nämnden föreslagna kontrollsystemet är bättre än den inom allmänna pensionsberedningen förordade metoden med jämförelse mellan arbetsgivaruppgifterna och arbetsgivarnas avdrag i självdeklarationerna för utgivna löner. Läns­ styrelsen i Hallands län ifrågasätter om kontrollen av underlaget för beräk­ ning av arbetsgivaravgifter kan anses tillfredsställande med hänsyn till de jämförelsevis höga avgiftsbelopp, som i fortsättningen kommer att påföras arbetsgivarna. Dessa torde i regel vara angelägna att lämna fullständiga löneuppgifter till taxeringen med hänsyn till avdragsrätten för lönekostna­ der. Å andra sidan kan det befaras, att de i en del fall försöker undvika höga arbetsgivaravgifter genom att uppge för lågt avgiftsunderlag. Läns­ styrelsen anser därför värdefullt, att vid kontrollen i första hand konstate­ ras att de till taxeringen avlämnade löneuppgifterna verkligen överensstäm­ mer med de kopior av sådana uppgifter, som skall bifogas arbetsgivaruppgiften. Detta torde emellertid förutsätta, att dessa båda slags kontrollupp­ gifter avlämnas samtidigt och till en och samma myndighet, ehuru sins­ emellan åtskilda. Den här avsedda jämförande kontrollen skulle då kunna utföras, innan taxeringsuppgifterna uppsorteras och i förekommande fall vidarebefordras till annan myndighet, inom vars område löntagaren har sin hemortskommun. Administrationsnämnden har inte närmare angivit, hur denna kontroll eljest skulle kunna verkställas. Hänsyn måste tagas till att de för taxeringen avsedda kontrolluppgifterna så snart som möjligt bör insorteras i vederbörande deklarationer och eventuellt översändas till andra myndigheter, varigenom kontrollen av arbetsgivaruppgifterna på detta sätt försvåras eller omöjliggöres. Den föreslagna kontrollen genom bokgransk­ ning eller jämförelse med självdeklarationerna torde enligt länsstyrelsens uppfattning med hänsyn till personalresurserna endast kunna ifrågakomma stickprovsvis och i ganska ringa utsträckning. Riksskattenämnden påpekar att, om kontrolluppgifterna skall kunna av­ stämmas mot arbetsgivaruppgifterna, det blir erforderligt att i kontrollupp­ gifterna redovisa det belopp, för vilket arbetsgivaren skall erlägga avgift. Riksskattenämnden anmärker vidare, att kontroll genom jämförelse mellan

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

kontrolluppgifter, som bifogas arbetsgivaruppgift, och kontrolluppgifter till inkomsttaxeringen endast kan förekomma, då samtliga kontrolluppgifter lämnas till den myndighet, som mottagit arbetsgivaruppgiften. Detta är inte fallet när den anställde är bosatt på annan ort än den där arbetsgivaren skall taxeras. Sistnämnda påpekande göres också av centrala uppbördsnämnden och länsstyrelsen i Stockholms län, vilka vidare framhåller att administrationsnämnden inte närmare angivit hur kontrollen skall ske av att samtliga arbetsgivaruppgifter avlämnats. Uppbördsorganisationskommittén ifrågasätter om inte åtminstone till en början kontrolluppgifter bör som hitintills lämnas i endast ett exemplar. Samtliga kontrolluppgifter bör i så fall tillställas den lokala skattemyndig­ heten i arbetsgivarens hemortskommun samtidigt med arbetsgivaruppgifterna. Dessa bör vara så utformade att en kontroll, lämpligen genom stick­ prov, kan göras mot kontrolluppgifterna. Det skisserade förfarandet kan visserligen åsamka den lokala skattemyndigheten visst merarbete, bl. a. ge­ nom utsortering och vidarebefordran av kontrolluppgifter för arbetstagare bosatta inom annan lokal skattemyndighets verksamhetsområde. Å andra sidan öppnas enligt kommitténs mening möjlighet för en enkel men sam­ tidigt effektiv kontroll, varjämte uppgiftslämnandet för arbetsgivaren un­ derlättas. Kommittén framhåller vidare angelägenheten av att allt arbete som har att göra med kontroll av uppgiftslämnande in. m. nära samordnas med den motsvarande kontroll som ankommer på annan myndighet, t. ex. länsstyrelse såvitt avser taxeringsväsendet och lokal skattemyndighet vad angår källskatteuppbörden. Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar sig för ett kontrollsystem motsvarande det av uppbördsorganisationskommit­ tén förordade och ifrågasätter därför nödvändigheten av dubbla exemplar av kontrolluppgifterna. Riksräkenskapsverket anför, att försäkringskollektivets speciella kon­ struktion medför att frågan huru och i vilken omfattning revision skall be­ drivas påkallar uppmärksamhet. Ämbetsverket förordar att denna fråga göres till föremål för särskild utredning. Vidare påpekas, att en arbetsgivare numera riskerar att få sin bokföring granskad av flera olika statliga organ, som vartdera bevakar sitt intresse av att vederbörande fullgör sina skyl­ digheter i fråga om taxering, källskatt, avgifter till riksförsäkringsanstalten och skatter till kontrollstyrelsen m. m. Ämbetsverket anser, att det bör eftersträvas att sådan granskning såvitt möjligt samordnas. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter starkt, huruvida fögderierna har tillgång till kvalificerad personal för arbetsgivarkontrollen. Länsstyrel­ sen förordar, att även länsstyrelserna insättes som kontrollorgan. Statens organisationsnämnd framhåller vikten av att noggranna anvisningar utar­ betas för de lokala skattemyndigheternas kontroll av arbetsgivaruppgifterna och att härvid beaktas möjligheterna att begränsa kontrollarbetet genom att tillämpa stickprovsmetoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 159

Enligt Svenska arbetsgivareföreningens uppfattning är den i administrationsnämndens betänkande lämnade redogörelsen beträffande arbetsgivaruppgifterna och deras samordning med kontrolluppgifterna inte tillräcklig för ett ställningstagande från föreningens sida. Föreningen förutsätter, att möjligheten att medge befrielse från skyldighet att foga kontrolluppgifter vid arbetsgivaruppgiften kommer att tillämpas generöst, och ifrågasätter om inte generell dispens bör lämnas för arbetsgivare med minst 100 an­ ställda. Vad härefter angår inbetalningen av arbetsgivaravgifterna har rö­ rande förslaget att de mindre arbetsgivarnas avgifter skall betalas i samband med de allmänna skatterna uttalats önskemål av riksförsäkringsanstalten, att dess uppgifter om ifrågavarande avgifter skall få avlämnas till de lokala skattemyndigheterna vid en senare tidpunkt än den 1 augusti i Stockholm och den 1 september i landet i övrigt, som nämnden föreslagit.

I fråga om de större arbetsgivarnas avgifter anmärker Kooperativa förbundet på att det enligt den föreslagna huvudregeln upp­ ställes såsom förutsättning för särskild beräkning eller jämkning av preli­ minär avgift att den ifrågavarande avvikelsen från den preliminära avgif­ tens belopp skall uppgå till minst en femtedel. Förbundet yttrar, att huvud­ regelns väsentliga betydelse främst torde komma till synes vid mera kris­ artad nedgång i sysselsättningen för företag på områden, som oförskyllt drabbats av konjunkturkriser, t. ex. inom exportindustrierna. För alla före­ tag på sådana områden kan då likviditetssvårigheter väntas uppstå, och en ändring av bestämmelsen, som ger större möjligheter att i en sådan likvidi­ tetskris fullgöra preliminärbetalningarna, är enligt förbundets mening be­ fogad, t. ex. genom att ändra femtedelsregeln till en tiondelsregel och kom­ plettera den med ett minimibelopp av lämplig storlek. Även Svenska arbets­ givareföreningen förordar en tiondelsregel. Föreningen håller vidare före, att bestämmelserna om anstånd med inbetalning av avgift bör mildras. Sär­ skilt anses en anståndstid av två månader vara alltför kort.

Vad angår frågan hur debiterade arbetsgivaravgifter gottgöres de olika socialförsäkringarna avstyrker riksförsäkringsanstalten den av nämnden föreslagna nyheten att riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkring samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna själva skall vidkännas förluster, som uppkommer genom att arbetsgivare inte erlägger på dem ankommande avgifter och bidrag. Anstalten anser att nämnden inte framlagt några skäl för ett frångående av det nuvarande systemet. Vidare erinrar anstalten om att inom allmänna pensionsberedningen förordades, att anstalten vid översändande av restlängd skulle få tillgodoföra sig summan av de däri upptagna avgiftsbeloppen minskad med

160 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

ett belopp, utgörande så stor del av nämnda summa som svarar mot den genomsnittliga avskrivningsprocenten för restförda skatter. Anstalten för­ ordar detta förslag framför nämndens, särskilt emedan det administrativt sett torde bli avsevärt enklare. Riksräkenskapsverket anser, att det skulle vara betydligt enklare om inflytande restantier avseende de större arbets­ givarnas avgifter redovisades av länsstyrelserna direkt till riksförsäkringsanstalten.

Mot den av administrationsnämnden i fråga om tilläggspensionsavgifterna föreslagna regeln att betalningsfristen för erläggande av dylik avgift skall utlöpa med september månad året näst efter taxeringsåret invänder länsstyrelsen i Hallands län, att kontrollen av att avgift erlagts inom föreskriven tid skulle kollidera med debiteringsarbetet och utmätningsmännens därmed sammanhängande granskning för kvittning av överskjutande preliminär skatt mot restförda belopp. Läns­ styrelsen anser det därför önskvärt att betalningsfristen framflyttas till den 31 augusti året näst efter taxeringsåret. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att sådant anstånd med inbetalning av skatt, som medgivits utöver den tid då tilläggspensionsavgift senast skall erläggas, kommer att sakna mening såvitt avser nämnda avgift. Bestämmelserna på denna punkt bör enligt länsstyrelsens mening omprövas. Även Stockholms stad påpekar betalningsfristens inverkan på beslut om anstånd med erläggande av skatt och uttalar, att en justering av anståndsbestämmelserna måhända är på­ kallad.

Därest skatt vari tilläggspensionsavgift ingår betalas endast till en del, skall enligt administrationsnämndens förslag det erlagda beloppet i första hand anses utgöra betalning av tilläggspensionsavgift. Detta förslag vill statskontoret inte motsätta sig. Enligt ämbets­ verkets mening skulle dock en uppdelning av erlagt belopp efter förhål­ landet mellan avgiften och det totala skattebeloppet i och för sig inte vara orimlig. Riksräkenskapsverket finner de av administrationsnämnden an­ förda argumenten för att erlagd skatt i första hand skall avse betalning av tilläggspensionsavgift inte vara hållbara och anser inte förslaget moti­ verat från statsverkets synpunkt. Ämbetsverket föreslår, att egenpensions­ avgifterna skall hållas åtskilda från den övriga uppbörden genom att de påföres debetsedeln på en särskild kupong och förfaller till betalning vid särskilda uppbördsterminer. Försäkringsinspektionen anser, att den mest önskvärda metoden hade varit att så stor del av pensionspoängen, som motsvarar skattebetalningen, tillgodoräknas den försäkrade och beklagar att TPL inte medger detta. Samma åsikt uttalas av Svenska försäkrings­ bolags riksförbund.

Några remissorgan påtalar att det i vissa fall kan bli erforderligt att ändra beräkningen av pensionsgrundande inkomst

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 161

i anledning av beslut om avgiftsunderlag och vice versa. Sålunda uttalar riksskattenämnden, att såväl arbetsgivaravgift som tilläggspensionsavgift kan komma att uttagas för samma inkomst där­ för att riksförsäkringsanstalten vid debitering av arbetsgivaravgift finner att eu inkomst, som vid beräkning av pensionsgrundande inkomst ansetts utgöra inkomst av annat förvärvsarbete, bör hänföras till inkomst av an­ ställning. Riksskattenämnden ifrågasätter, om inte vederbörande myndig­ het bör ha möjlighet att rätta dylika fel. Även Svenska arbetsgivareför­ eningen anser att bestämmelser erfordras för fall av detta slag. Länsstyrel­ sen i Malmöhus län framhåller, att ändring av den pensionsgrundande in­ komsten i förekommande fall bör medföra ändring av avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgiften i viss omfattning men att författningsförslaget inte innehåller några regler härom. Den särskilde utredningsmannens förslag rörande redares arbets­ givaravgifter i vissa fall bär inte föranlett någon invändning under remissbehandlingen.

Departementschefen De förslag, som administrationsnämnden framlagt rörande reglerna för uppbörd av avgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen, bygger i sina huvuddrag på tankegångar, som kommit till uttryck redan i samband med tillkomsten av TPL. Detta gäller bl. a. förslaget att arbetsgivarnas av­ gifter för de anställdas pensionering skall debiteras och uppbäras tillsam­ mans med arbetsgivarnas avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna, varvid samtliga dessa avgifter och bidrag gemensamt benämnes a rbetsgi v aravgift. Arbetsgivarnas avgifter för obligatorisk yrkesska­ deförsäkring, som tagits i något av de s. k. socialförsäkringsbolagen, skall emellertid alltjämt debiteras och uppbäras i särskild ordning. I underlaget för arbetsgivares årliga avgift enligt TPL ingår inte arbets­ tagares lön, som under året e j uppgått till 300 kr., och inte heller sådan del av lön, som utgått in natura i annan form än kost eller bostad. För att underlaget för avgiften för yrkesskadeförsäkring i riks­ försäkringsanstalten och bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna så långt som möjligt skall sammanfalla med avgiftsunderlaget enligt TPL föreslås motsvarande begränsningar i fråga om den lön, å vilken sistnämn­ da avgift och bidrag skall utgå. Detta förslag har inte mött några invänd­ ningar vid remissbehandlingen och jag vill även för egen del ansluta mig till förslaget. I vad mån de förordade begränsningarna av avgiftsunderlaget även bör få återverkan på underlaget för ersättningarna från yrkesskade-, sjuk- och 11 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

moderskapsförsäkringarna har något diskuterats av administrationsnämnden, som förutsätter att endast begränsningsregeln i fråga om naturaför­ månerna skall få slå igenom på ersättningssidan och därvid blott inom sjuk- och moderskapsförsäkringarna men ej inom yrkesskadeförsäkringen. Försäkringsrådet anser däremot att denna regel bör gälla på ersättnings­ sidan även i sistnämnda försäkring. Såväl inom yrkesskadeförsäkringen som inom sjuk- och moderskaps­ försäkringarna föreligger i princip överensstämmelse mellan sådan lön, som beaktas vid bestämmande av försäkringsersättningarna, och sådan lön, å vilken avgift eller arbetsgivarbidrag beräknas. Härmed är emellertid inte sagt att full överensstämmelse i alla avseenden behöver råda. Så är heller inte fallet för närvarande. Vad särskilt angår förslaget att avgift och bi­ drag inte skall uttagas på lön, som under ett år inte uppgått till 300 kr., vill jag understryka, att även om någon motsvarande reduktion inte genom­ föres på ersättningssidan, regeln torde bli till fördel för försäkringarna genom att administrationskostnaderna minskas. Omkring 180 000 arbets­ givare, vilkas löneutgifter under ett år understiger 300 kr., kommer näm­ ligen inte längre att debiteras avgifter och bidrag, och härigenom torde uppbördskostnaderna komma att minskas med större belopp än dessa ar­ betsgivare betalar i avgifter och bidrag. I och för sig är det därför inte nödvändigt att i anledning av den förordade 300-kronorsregeln ändra de bestämmelser, som rör försäkringsförmånernas beräkning, även om det kan förekomma att också arbetsgivare, vilkas årliga löneutgifter är större än 300 kr. men som i större omfattning har korttidsanställda med lägre lön under året hos honom än nämnda belopp, uppnår en viss fördel i avgiftshänseende. Enligt min mening bör man i denna fråga välja den linjen att inte låta nu ifrågavarande, huvudsakligen av tekniska och administra­ tiva skäl påkallade begränsningar av avgiftsunderlaget föranleda någon ändring i reglerna om den försäkrades rätt till ersättning från yrkesskade-, sjuk- eller moderskapsförsäkringarna. Bestämmelserna om den lön, varå arbetsgivarbidrag till sjuk- och moder­ skapsförsäkringarna utgår, är upptagna i lagarna om sjukförsäkring och moderskapshjälp, varför reglerna om att bidrag inte skall utgå på lön under 300 kr. eller andra löneförmåner in natura än kost och bostad gör en ändring i de båda nämnda lagarna nödvändig. Vad gäller yrkesskade­ försäkringslagen är de närmare grunderna för avgiftsberäkningen för för­ säkring i riksförsäkringsanstalten inte angivna i lagen, utan det överläm­ nas åt Konungen att fastställa dessa grunder. Hinder synes mig därför inte föreligga att såsom administrationsnämnden avsett utan ändring i yrkes­ skadeförsäkringslagen genom av Konungen och riksdagen beslutade bestäm­ melser göra de här ifrågavarande begränsningarna av avgiftsunderlaget, såvitt gäller avgift till yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten. Det torde härvid vara lämpligt, att en uttrycklig författningsbestämmelse till­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 163

kommer inte bara om undantaget för lön under 300 kr. utan även om att inga andra naturaförmåner än kost och bostad ingår i avgiftsunderlaget. Värdet av kost och bostad skall enligt nämndens förslag vid bestäm­ mande av avgiftsunderlag uppskattas efter de regler, som tillämpas vid in­ komsttaxeringen. Detta innebär, att olika värden skulle komma att tilllämpas beroende på orten, där förmånerna åtnjutes, m. m. Såsom i flera remissyttranden påpekas torde en sådan ordning bli svårhanterlig. En vär­ dering enligt på förhand fastställda schematiska regler synes därför vara att föredraga. Det torde få ankomma på riksförsäkringsanstalten att efter samråd med riksskattenämnden bestämma dessa regler. I ett tidigare avsnitt har jag förordat, att avdrag för avgifter för pensionering i samband med tjänsten såsom komplette­ ring till den allmänna tilläggspensioneringen inte skall göras vid bestäm­ mande av pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn härtill bör sådant av­ drag inte heller förekomma vid beräkningen av arbetsgivares avgiftsun­ derlag. Detta innebär, att arbetsgivaravgift betalas på den del av arbets­ tagarens lön, som avdragits från lönen såsom avgift till den kompletterande pensioneringen. Kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön be­ strida i anställningen, skall enligt nämndens förslag få avdra­ gas vid avgiftsunderlagets beräkning endast om riksförsäkringsanstalten lämnat medgivande därtill. Sådant medgivande, som kan vara generellt för viss verksamhet, t. ex. arbete med skogskörning, eller avse viss eller vissa arbetstagare, får bara göras om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen. De sålunda föreslagna bestämmelserna ger enligt min mening möjlighet att ta vederbörlig hänsyn till sådana fall, där kost­ nadsavdrag är berättigade, utan att avgiftsberäkningen i en mängd fall kompliceras av mera obetydliga avdrag. Jag tillstyrker förslaget.

Vad administrationsnämnden föreslagit rörande arbetsgivarnas skyldighet att lämna särskilda arbetsgi v aruppgifter till de lokala skattemyndigheterna till ledning för bestämmande av ar­ betsgivaravgift torde som framhållits under remissbehandlingen innebära en betydande förbättring i förhållande till den ordning som nu gäller inom yrkesskade-, sjuk- och inoderskapsförsäkringarna. Jag finner mig därför böra förorda förslaget. En i några remissyttranden ifrågasatt flytt­ ning av tiden för avlämnande av arbetsgivaruppgifter och tillhörande kon­ trolluppgifter till senare tidpunkt än som föreslagits, dvs. den 31 januari och, när det gäller redare som redovisar sjömansskatt, sista dagen i februari, torde inte vara möjlig att genomföra med hänsyn till att tiden för arbetet med avgiftsdebiteringen inom riksförsäkringsanstalten då skulle bli alltför kort. Speciella svårigheter i enskilda fall att avlämna upp­ gifterna vid föreskriven tidpunkt kan beaktas genom den möjlighet att

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

medge anstånd, som står till buds för de myndigheter till vilka uppgif­ terna skall avlämnas. Riksförsäkringsanstalten bör äga möjlighet att i an­ visningar till dessa myndigheter ange riktlinjer för anståndsgivningen. Omläggningen av arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet medför att uppgif­ ter om anlitad arbetskraft inte längre behöver lämnas i samband med man­ talsskrivningen. Administrationsnämnden har dock föreslagit ett icke straffsanktionerat påbud om att vederbörande i mantalsuppgiften skall ange, huruvida han till någon hos honom anställd under året utgivit eller beräk­ nas komma att utge lön å minst 300 kr. I likhet med ett antal remissorgan anser jag eu sådan föreskrift obehövlig och avstyrker därför förslaget härom.

Kontrollen av ar betsgivar uppgifterna måste med hän­ syn till de betydande belopp, vartill arbetsgivaravgifterna kommer att uppgå, ägnas stor uppmärksamhet. Enligt det i allmänna pensionsberedningens betänkande framlagda förslaget om författningsreglerad tilläggspension borde kontrollen bygga på en jämförelse mellan arbetsgivaruppgiften samt arbetsgivarens allmänna självdeklaration med de däri gjorda avdragen för utgivna löner. Administrationsnämnden har i stället föreslagit ett kontroll­ system, inriktat på en granskning av att de löner och ersättningar, som enligt de för inkomsttaxeringen lämnade uppgifterna utgör inkomst av anställning, ingår i det av arbetsgivarna uppgivna underlaget för arbets­ givarnas avgifter. För sådant ändamål föreslås, att vid arbetsgivaruppgiften skall fogas ett exemplar av de särskilda kontrolluppgifter, som arbetsgivaren enligt taxeringsförordningen har att avlämna till ledning vid arbetstagarnas inkomsttaxering. En jämförelse mellan det exemplar av kontrolluppgiften, som bifogas arbetsgivaruppgiften, och det som lämnas för taxeringen blir alltså av särskilt intresse och avses komma att äga rum stickprovsvis. Den av administrationsnämnden föreslagna kontrollmetoden står i god samklang med huvudprincipen i tilläggspensioneringen att de pensionsgrundande lönebeloppen skall motsvaras av de avgiftsgrundande och bör enligt min mening tillämpas. Detta utesluter inte att jämförelsen med av­ dragen för löneutgifter i arbetsgivarnas självdeklarationer i viss utsträck­ ning utnyttjas som ett hjälpmedel vid kontrollen. Såsom i en del remiss­ yttranden anmärkes är den avsedda jämförelsen mellan de kontrollupp­ gifter som bilägges arbetsgivaruppgiften och de som avges till ledning vid de anställdas taxering svår att göra då arbetstagaren taxeras inom området för annan lokal skattemyndighet än där arbetsgivaruppgiften avlämnas. Båda exemplaren av kontrolluppgiften kommer i dylika fall inte att lämnas till samma myndighet. Ett par remissorgan har därför ifrågasatt, om man inte borde nöja sig med ett exemplar av kontrolluppgiften, som lämnades till den lokala skattemyndigheten i arbetsgivarens hemortskommun (i Stock­ holm till överståthållarämbetet). Efter företagen kontroll mot arbetsgivaruppgifterna skulle kontrolluppgifterna därefter i förekommande fall vidare-

Kangl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 165

befordras till de lokala skattemyndigheter, inom vilkas verksamhetsområden arbetstagarna är bosatta. Det kan inte bestridas att svårigheten att avstämma de båda kontrolluppgiftsexemplaren mot varandra i fall, då arbetsgivaruppgiften avlämnas till annan myndighet än kontrolluppgiften till ledning vid inkomsttaxeringen, kan leda till minskad effektivitet hos det föreslagna kontrollsystemet. Vissa möjligheter torde dock finnas att bemästra svårigheterna. Det torde också böra undersökas i vad mån det längre fram kan vara möjligt att lägga om reglerna för var kontrolluppgifterna till ledning vid taxering skall avlämnas. Däremot torde det inte vara tillrådligt att anlita ett och samma exemplar av kontrolluppgiften både för arbetsgivarkontrollen och arbetstagarens taxering. Tiden för arbetsgivarkontrollen torde då bli alltför snävt tilltagen, och en granskning sedan kontrolluppgifterna överlämnats till taxeringsorganen skulle försvåras. De nu behandlade, för arbetsgivarkontrollens lämpliga bedrivande betydelsefulla frågorna bör enligt min mening ägnas ingående uppmärksamhet även i fortsättningen. Det är självfallet av vikt, att personal i erforderlig omfattning finnes att tillgå för det kontrollarbete, som skall utföras hos de lokala skattemyndig­ heterna. Administrationsnämnden har också beräknat personalåtgången hos dessa myndigheter med särskilt beaktande av kontrollverksamhetens betydelse. En viktig anledning till att jag ställt mig avvisande till att andra arbetsuppgifter för tilläggspensioneringens räkning än bestyren med be­ räkning av pensionsgrundande inkomst och arbetsgivarkontrollen lägges på de lokala skattemyndigheterna, har varit omsorgen om att tillräcklig tid skall stå till buds för sistnämnda uppgift. Jag hyser därför goda förhopp­ ningar om att den mera rutinmässiga arbetsgivarkontrollen på ett tillfreds­ ställande sätt skall kunna utföras av de lokala skattemyndigheterna och i Stockholm av överståthållarämbetet. De mera kvalificerade undersökningar­ na för kontroll av att avgiftsskyldigheten behörigen fullgöres torde inte kunna genomföras utan bokföringsgranskning. För detta ändamål torde en utbyggnad av riksförsäkringsanstaltens revisionssektion böra ske. Såsom på­ pekats i ett par remissyttranden löper en arbetsgivare risk att bli under­ kastad revision från det allmännas sida i flera olika avseenden och från skilda organs sida. Givetvis är det i hög grad önskvärt att, om åtgärder av detta slag mot en och samme arbetsgivare övervägs av flera bokföringsgranskande organ, en samordning av de olika myndigheternas handlande äger rum. Det torde därför böra ankomma på en myndighet, som ifrågasät­ ter revision, att samråda med annat organ som kan antagas ha motsvarande intresse. Vad särskilt gäller arbetsgivaravgifterna blir en samverkan med länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas granskning i fråga om källskatteuppbörden påkallad. Från skyldigheten att foga kontrolluppgifter vid arbetsgivaruppgiften skall riksförsäkringsanstalten enligt administrationsnämndens förslag kun-

166 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

na lämna dispens åt arbetsgivare, vars avlöningsbokföring in. m. uppfyller sådana krav att kontrollsynpunkterna ändå blir tillgodosedda. Vid dispensgivningen bör det eftersträvas, att kontrolluppgifter inte fordras då arbets­ tagarnas antal är stort. Generell dispens vid ett visst antal arbetstagare bör dock inte ifrågakomma. En möjlighet till prövning i de särskilda fallen av att de nyssnämnda kraven är uppfyllda bör emellertid hållas öppen. Rö­ rande arbetsgivaruppgifternas utformning torde böra nämnas, att de är av­ sedda att utgöra sammandrag upptagande totalsummor. Att ersätta detta sammandrag med maskinlistor från datamaskiner som föreslagits från ar­ betsgivarhåll har alltså ingen aktualitet.

Beträffande ordningen för inbetalning av arbetsgivarnas avgifter har i det föregående föreslagits, att de mindre arbetsgivarnas av­ gifter skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna. För detta ändamål skall enligt administrationsnämndens förslag riksförsäkringsanstalten efter det att avgifterna uträknats lämna de lokala skattemyndig­ heterna uppgift om avgifternas storlek, i Stockholm före den 1 augusti och i landet i övrigt före den 1 september. Riksförsäkringsanstalten önskar, att de ifrågavarande uppgifterna skall få lämnas senare än sålunda föreslagits. Detta kan dock med hänsyn till den tid som måste stå till de lokala skatte­ myndigheternas förfogande för debetsedlarnas färdigställande inte med­ givas. Administrationsnämndens förslag bör därför följas. När det gäller de större arbetsgivarnas avgifter har i ett par yttranden riktats kritik mot vissa av administrationsnämnden föreslagna regler om de preliminära avgifternas storlek. Enligt dessa bestämmelser, som utformats med motsvarande föreskrifter i uppbördsförordningen rörande preliminär B-skatt som förebild, skall den preliminära avgiften för ett år utgå med samma belopp som den föregående år debiterade slutliga avgiften. Om den slutliga avgiften för det år som den preliminära avgiften avser kan antagas komma att avvika från den på sätt nyss sagts beräknade preliminära avgiften med minst en femtedel av dess belopp, skall dock särskild beräkning av den preliminära avgiften göras. Jämkning av påförd preliminär avgift kan ske, om den slutliga avgift som är att påräkna över- eller understiger den påförda preliminära avgiften med minst en femtedel av densamma. Både särskild beräkning och jämkning av preliminär avgift kan dessutom vid­ tagas, om skillnaden mellan preliminär och slutlig avgift eljest skulle bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger. Kritiken mot de sålunda föreslagna reglerna gör gällande, att dessa är för stränga för arbetsgivarna, varvid föreslås att det enligt huvudregeln skall vara tillräckligt att den slutliga avgiftens avvikelse från den prelimi­ nära kan förväntas uppgå till en tiondel av den senare för att särskild beräk­ ning eller jämkning skall kunna ifrågakomma. För min del anser jag önsk­ värt, att den av administrationsnämnden eftersträvade överensstämmelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 167

med motsvarande bestämmelser i uppbördsförordningen bibehålies. Erfor­ derlig hänsyn till särskilda svårigheter för arbetsgivarna på grund av ned­ åtgående konjunkturer eller andra sådana förhållanden synes mig kunna tagas med tillämpning av de föreslagna reglerna, enligt vilka särskild be­ räkning och jämkning kan förekomma även i andra fall än då femtedelsregeln medger detta. Jag tillstyrker även de föreslagna bestämmelserna om anstånd med betal­ ning av arbetsgivaravgift, vilka likaledes synes ge utrymme för hänsyns­ tagande till speciella omständigheter i de enskilda fallen.

Administrationsnämndens förslag innehåller regler för hur debite­ rade arbetsgivaravgifter gottgöres de olika försäk­ ringar, för vilka arbetsgivaravgifterna upptages. I överensstämmelse med avsikten vid TPL:s tillkomst föreslås, att förluster till följd av bristande betalning skall drabba tilläggspensioneringen. Motsvarande skall enligt förslaget även gälla avgifterna för yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten och bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. För de tre sistnämnda försäkringarna innebär detta en nyhet. För närvarande äger nämligen riksförsäkringsanstalten vid debitering av de mindre arbetsgi­ varnas avgifter och bidrag och vid överlämnande av indrivningshandlingar rörande de större arbetsgivarnas oguldna avgifts- och bidragsbelopp tillgodoföra sig de debiterade eller oguldna beloppen från vederbörligt anslag å riksstaten. Staten svarar alltså för förluster till följd av att debiterade belopp inte erlägges av de betalningsskyldiga. Riksförsäkringsanstalten har för­ ordat bibehållande av det nu tillämpade systemet. Enligt min åsikt är den principiellt riktiga ordningen inom de avgiftsfinansierade delarna av so­ cialförsäkringen att avgiftsförlusterna bäres av försäkringen, och jag an­ sluter mig därför till vad adminislrationsnämnden föreslagit. I fråga om detaljerna för arbetsgivaravgifternas överförande till tilläggspensioneringen och övriga här ifrågavarande försäkringar finner jag att nämndens förslag bör godtagas på ett undantag när. I enlighet med vad riksräkenskapsverket föreslagit bör sådana avgifter från större arbetsgivare, vilka inflyter efter indrivning, av länsstyrelserna redovisas direkt till riksförsäkringsanstalten. Såsom framgår av reglementet angående allmänna pensionsfondens för­ valtning skall riksförsäkringsanstalten överföra de avgifter enligt TPL, som anstalten uppbär eller äger tillgodoföra sig, till de tre styrelserna för fonden. Närmare regler om överförandet torde få utfärdas av Konungen med stöd av 26 § reglementet.

Betalningen av tilläggspensionsavgifterna, dvs. de avgifter som de försäkrade själva har att erlägga å den del av den pensionsgrundande inkomsten som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än an­ ställning, skall enligt TPL vara fullgjord inom föreskriven tid för att pen­

168 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

sionspoäng skall beräknas för nämnda inkomstdel. Administrationsnämnden har beträffande den betalningsfrist som sålunda bör bestäm­ mas föreslagit, att den för avgifter som ingår i slutlig skatt skall utlöpa med utgången av september månad året näst efter taxeringsåret. Den angivna tidpunkten, mot vilken invändning riktats endast från ett håll, synes lämp­ ligt vald och förslaget på denna punkt bör därför följas. Detsamma gäller vad som föreslagits om betalningsfrist för tilläggspensionsavgift, som ingår i tillkommande skatt, nämligen inom fyra månader efter den, varunder den sista uppbördsterminen för skatteinbetalningen infallit. Eftersom tilläggspensionsavgifterna skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna, kommer de i uppbördshänseende att räknas som skatt. Under remissförfa­ randet har påpekats, att anstånd med betalning av skatt kommer alt vara utan verkan för tid efter utgången av september månad året näst efter taxeringsåret såvitt avser tilläggspensionsavgift. Vid meddelande av sådant anstånd synes därför den skattskyldige böra erinras om att anståndet inte innebär undantag från kravet på att tilläggspensionsavgift skall vara erlagd senast vid nyssnämnda tidpunkt.

Med hänsyn till att tilläggspensionsavgifterna uppbördstekniskt räknas till slutlig eller tillkommande skatt måste det, när skatt vari till­ äggspensionsavgift ingår betalas endast till en del, kunna av­ göras i vad mån betalningen hänför sig till avgiften. Administrationsnämnden förordar härutinnan, att erlagt belopp i första hand skall anses utgöra betalning av tilläggspensionsavgiften. Visar sig tilläggspensionsavgiften även med tillämpning härav inte vara till fullo betald när betalningsfristen utgår, skall skatten omdebiteras med uteslutande av tilläggspensionsavgiften. Detta sammanhänger med att enligt TPL avgiften måste vara till fullo er­ lagd för att pensionspoäng skall tillgodoräknas på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete. Någon uppdelning av poängtalet med hänsyn till den omfattning, i vilken avgiften blivit gulden, är alltså inte medgiven. Med hänsyn härtill synes vad administrationsnämnden föreslagit utgöra en lämp­ lig lösning av den föreliggande frågan. Även rättviseskäl talar för nämndens förslag, som ansluter sig till vad som en gång gällt för folkpensionsavgif­ ternas vidkommande. Om en person står i valet mellan att betala premien för en privat försäkring eller sina skatter, är det ingenting som hindrar att han väljer det förra alternativet och därigenom skyddar sin rätt enligt för­ säkringen. Den omständigheten att avgiftsbetalningen för tilläggspensio­ neringen tekniskt sammankopplats med skatteuppbörden bör inte medföra någon ändring i den möjlighet att i första hand låta tillgängliga resurser användas till försäkringsskyddets bibehållande, som nyss skildrats.

Såsom i några remissyttranden framhålles bör möjligheter föreligga att ändra beräkningen av pensionsgrundande inkomst i

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 169

anledning av beslut om avgiftsunderlag och vice ver­ sa. Om en försäkrad vid beräkning av pensionsgrundande inkomst ansetts vara anställd hos en arbetsgivare och inkomsten från denne följaktligen hänförts till inkomst av anställningen men därefter vid fastställande av arbetsgivarens avgiftsunderlag anställning inte ansetts föreligga och sam­ ma inkomst alltså inte föranleder avgiftsskyldighet för arbetsgivaren, bör ändring göras i beräkningen av den försäkrades pensionsgrundande in­ komst, så att det ifrågavarande beloppet överföres från inkomst av an­ ställning till inkomst av annat förvärvsarbete. Detta medför skyldighet för den försäkrade att erlägga tilläggspensionsavgift i samma mån som den från inkomst av annat förvärvsarbete härrörande delen av den pensionsgrundande inkomsten ökas. På motsvarande sätt bör ändring av den pensionsgrun­ dande inkomsten vidtagas, om inkomst som ansetts hänförlig till inkomst av annat förvärvsarbete befinnes skola ingå i arbetsgivarens avgiftsunder­ lag. I sådant fall kommer givetvis den försäkrades skyldighet att betala tilläggspensionsavgift att minskas i motsvarande mån.

I TPL förutsättes att särskilda regler skall gälla för redares arbets­ givaravgifter i vissa fall. Avsikten har varit att göra en reduktion i redarnas avgiftsbörda med hänsyn till att en stor del av den svenska han­ delsflottans bemanning utgöres av utlänningar, som inte får rätt till tilläggs­ pension. Samtidigt vill man undvika sådana regler att det med beaktande av pensionskostnaderna skulle ställa sig billigare för redarna att anlita utländsk arbetskraft än svensk. Den utredningsman, som haft att pröva frågan, har löst problemet på så sätt, att han föreslår en reduktion av pro­ centtalet för avgiftsuttaget å löner till sjömän på fartyg i annan fart än inre fart efter förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela bemanningen på fartyg med en bruttodräktighet av minst 300 registerton. Vad utrednings­ mannen sålunda och i övrigt föreslagit har godtagits under remissförfa­ randet, och jag vill också tillstyrka förslaget, till vars detaljer jag återkom­ mer i det följande.

Specialmotivering

I överensstämmelse med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, har inom socialdepartementet upprättats förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. in., förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs­ pension, m. in., förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 no­ vember 1956 (nr 623), förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272), förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469), lag angående ändrad lydelse av 38 g lagen den

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp. Vidare har på grundval av förslag, som utarbetats av adininistrationsnämnden och som inte närmare berörts i det föregående, inom socialde­ partementet uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken, lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand­ lingar, lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förord­ ningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift. Utöver vad som tidigare anförts torde följande böra nämnas rörande förslagen.

Förslaget till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension

1 §• I administrationsnämndens förslag är reglerna om beräkning av pensions­ grundande inkomst och om de försäkrades egna avgifter till tilläggspensio­ neringen sammanförda i en författning, medan bestämmelserna om arbets­ givarnas avgifter är upptagna i en särskild författning. Vid departementsförslagens utarbetande har det ansetts lämpligare att låta bestämmelserna om beräkning av pensionsgrundande inkomst bilda en förordning för sig samt att i en annan förordning behandla samtliga regler angående avgifter till försäkringen för allmän tilläggspension. Förevarande paragraf upptar reglerna om vilka myndigheter som skall bestämma den pensionsgrundande inkomsten. I överensstämmelse med vad som förordats i den allmänna motiveringen skall detta för här i riket bosatta försäkrade göras av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde vederbörande taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxe­ rats till sådan skatt om han inte haft att erlägga sjömansskatt, dock att i Stockholm överståthållarämbetet träder i den lokala skattemyndighetens ställe. Härvid torde såsom bosatt här i riket få anses varje försäkrad, som under hela eller någon del av det år, vilket beräkningen av pensionsgrun­ dande inkomst avser, varit bosatt härstädes. För andra försäkrade än som nu sagts skall den pensionsgrundande inkomsten beräknas i Stockholm, dvs. av överståthållarämbetet. Det sistnämnda gäller även svenska sjömän, som är bosatta i Danmark och Finland och som enligt gällande bestäm­ melser skall erlägga sjömansskatt som här i riket bosatta sjömän. Överståthållarämbetet och Sveriges redareförening har under remissbe­ handlingen ifrågasatt, att sjömansskattekontoret skulle få till uppgift att beräkna pensionsgrundande inkomst för sjömän. Då det inte torde vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 171

önskvärt att ytterligare en myndighet dragés in i arbetet med fastställande pensionsgrundande inkomst, kan en dylik anordning inte förordas.

2 §•

För denna paragraf, som behandlar förhållandet mellan inkomsttaxering och pensionsgrundande inkomst, har i huvudsak redogjorts i den allmänna motiveringen. Det i paragrafens andra punkt förekommande uttrycket »verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst» har valts med tanke på att omfatta dels det fall att pensionsgrundande inkomst verkligen fast* ställts och dels den situationen att beräkningen inte lett till sådant fast­ ställande på grund av att basbeloppet inte överskridits med minst 100 kr. eller av annan anledning. Om exempelvis av den försäkrades taxering framgår att den inkomst, som skall beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för honom, upp­ går till 3 800 kr., fastställes ingen pensionsgrundande inkomst vid ett bas­ belopp av 4 000 kr. Föranleder en taxeringsändring höjning av beloppet 3 800 kr. med 400 kr., blir heller ingen pensionsgrundande inkomst fast­ ställd, men är den av taxeringsändringen föranledda höjningen 500 kr., fastställes pensionsgrundande inkomst med (4 300 —- 4 000 =) 300 kr. Skulle å andra sidan en pensionsgrundande inkomst av sistnämnda storlek ha fastställts på grundval av den ursprungliga taxeringen och föranleder en taxeringsändring sänkning med 400 kr., står den beräknade pensionsgrun­ dande inkomsten kvar. Blir sänkningen 500 kr., undanröjes däremot den pensionsgrundande inkomsten. Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissyttrande ställt frågan, hur de lokala skattemyndigheterna skall få kännedom om de fall, då taxerings­ ändring skall föranleda ändrad beräkning av pensionsgrundande inkomst. Härtill må anmärkas, att tills vidare handlingarna i alla fall av taxeringsändringar synes få överlämnas till vederbörande lokala skattemyndighet, som omgående granskar desamma och i förekommande fall ändrar beräkningen av pensionsgrundande inkomst, varefter handlingarna återställes till läns­ styrelsen, kammarrätten eller regeringsrätten. 3

3 §• Denna paragraf upptar föreskrifterna om en särskild uppgiftsskyldighet för arbetsgivare rörande lön och annan ersättning, för vilken utomlands bosatt försäkrad inte är skattskyldig i Sverige och beträffande vilken alltså taxeringen inte kan tjäna som ledning vid fastställande av den pensions­ grundande inkomsten. Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om att Kungl. Maj :t enligt 44 § taxeringsförordningen kan föreskriva skyldighet för svensk arbetsgivare att lämna kontrolluppgift för beskattning utom riket av belopp eller förmån, som gottgjorts person i utlandet. Föreningen anser, att i den mån sådan

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

skyldighet föreskrivits, uppgift enligt förevarande paragraf inte tillika bör avfordras arbetsgivaren. Föreskrift enligt 44 § taxeringsförordningen har hittills inte meddelats. Även om så skulle ske, torde det av praktiska skäl inte böra ifrågakomma att låta kontrolluppgift enligt nämnda författningsrum ersätta den särskilda uppgift, som enligt förevarande paragraf skall ligga till grund för bestäm­ mande av pensionsgrundande inkomst.

4 §■ De huvudsakliga bestämmelserna i förevarande paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen. Beträffande den i andra stycket upptagna bestämmelsen om beräkning av värdet av naturaförmåner, som åtnjutits av sjömän eller under bosättning utomlands, har kammarrätten ansett att föreskrifter om beräkningen bör meddelas av sjömansskattenämnden respektive riksskattenämnden. Skäl torde dock ej föreligga att frångå administrationsnämndens förslag att före­ skrifterna i detta liksom i andra fall då kompletterande anvisningar erford­ ras skall utfärdas av riksförsäkringsanstalten. Härvid bör samråd ske med de av kammarrätten omförmälda organen. I anledning av viss under remissförfarandet uttalad tveksamhet må angå­ ende tredje stycket påpekas, att kravet på att försäkrads kostnader i inne­ havd anställning skall uppgå till minst 500 kr. för att medföra avdrag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst inte avser varje särskild anställ­ ning för sig utan gäller inkomstslaget inkomst av anställning som helhet betraktat. 5 §• Enligt denna paragraf åligger det en försäkrad och hans arbetsgivare att för beräknande av den försäkrades pensionsgrundande inkomst på anmaning meddela erforderliga upplysningar till de myndigheter, som har att ta befattning med detta arbete. Till de myndigheter, som äger att utfärda anmaning enligt denna paragraf, hör också försäkringsrådet, som tills vidare är högsta instans i mål om pensionsgrundande inkomst.

6 §• Denna paragraf har utformats efter mönster av 65 § taxeringsförord­ ningen. Något skäl att som Svenska arbetsgivareföreningen föreslagit bereda den försäkrade tillfälle att yttra sig även då självdeklaration ej avlämnats torde icke föreligga. Om beräknad pensionsgrundande inkomst erhåller den försäkrade i dylikt fall underrättelse jämlikt 8 § andra stycket. 7

7 §• Första punkten i första stycket av denna paragraf har i viss mån en före­ bild i 91 § taxeringsförordningen. Enligt denna punkt föreligger möjlighel

Kungl. Maj:is proposition nr Ilo år 1959 173

att ex officio ändra verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst, som blivit felaktig till följd av uppenbart förbiseende eller på grund av att förhållande, som påverkar beräkningen, inte var känt då den pensionsgrun­ dande inkomsten fastställdes. Andra punkten innehåller en i den allmänna motiveringen förordad bestämmelse om ändring av pensionsgrundande in­ komst till följd av beslut avseende avgiftsunderlag för arbetsgivares avgift till tilläggspensioneringen m. fl. socialförsäkringar. En korresponderande bestämmelse återfinnes i 13 § förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. Ändring av beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt förevarande stycke ankom­ mer på den myndighet, som utfört den tidigare beräkningen. Ändring synes inte böra verkställas sedan sex år förflutit efter utgången av det år, som den pensionsgrundande inkomsten avser. En bestämmelse härom återfinnes i första styckets tredje punkt. Andra stycket torde inte tarva närmare kommentar.

8 §■ Förebilder till bestämmelserna i denna paragraf finns, beträffande första och andra styckena i 69 § 1 mom. taxeringsförordningen och såvitt angår femte stycket i 4 mom. första stycket i sistnämnda paragraf. Enligt första stycket i förevarande paragraf erhåller den försäkrade underrättelse i alla fall då avvikelse göres från de uppgifter till ledning vid fastställande av pensionsgrundande inkomst, som den försäkrade lämnat i sin allmänna självdeklaration.

9 §• Reglerna i denna paragraf har viss motsvarighet i 69 § 4 mom. taxerings­ förordningen. Föreskriften att vissa underrättelser skall översändas i rekom­ menderat brev med mottagningsbevis eller delgivas sammanhänger med att besvärstiden i dylika fall enligt It § räknas från delfåendet. De underrättelser som avses i 8 § andra stycket bör lämpligen översändas i vanligt brev med hänsyn till att ett stort antal av dessa underrättelser kommer att avse sjömän och utlandssvenskar, som inte är skyldiga att avge självdeklaration.

10 §. I paragrafen återfinnes föreskrifter om rätt för personer med tjänste­ mannaansvar att ta del av inkomstkort och andra handlingar i ärende angå­ ende bestämmande av pensionsgrundande inkomst. Dessa bestämmelser har utformats efter visst mönster av 73 § uppbördsförordningen och 50 § 1 mom. taxeringsförordningen. Sekretessbestämmelser i förevarande avseende före­ slås, i den mån de riktar sig mot enskilda, bli införda i 17 § lagen om in­ skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

174 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

11 §•

Angående denna paragraf, som innehåller bestämmelserna om fullföljd av talan i ärende enligt denna förordning, torde i huvudsak få hänvisas till den allmänna motiveringen. I anledning av att tiden för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt vad som föreslagits i det föregående ut­ sträckts till den 30 september under taxeringsåret har i första styckets första punkt stadgats att besvärstiden i fall då den försäkrade erhållit underrättelse om beräkningen före nämnda tidpunkt utgår med oktober månad under sagda år. Andra punkten i första stycket har förebild i 99 § taxeringsförordningen. Besvärssakkunniga anser, att besvärstiderna i andra och fjärde styckena bör sättas till tre veckor i överensstämmelse med 1954 års lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut eller möjligen till två månader som i taxeringsmål. Med hänsyn till att enligt yrkesskade- och sjukforsäkringslagarna enmånadstiden gäller för de mål, som besvärsvägen kommer under riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets prövning, synes det dock lämpligast att tills vidare tillämpa samma besvärstid i fråga om beslut, som avses i denna förordning. Bestämmelserna i andra—femte styckena har därför utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 101 § sjukförsäk­ ringslagen och 44 § yrkesskadeförsäkringslagen. Föreskriften att myndighet, som meddelat beslut angående beräkning av pensionsgrundande inkomst, skall översända handlingarna i överklagat mål till riksförsäkringsanstalten innebär inte, att den försäkrades självdeklara­ tion i original skall insändas. Eftersom riksförsäkringsanstalten dock bör äga tillgång till uppgifterna i deklarationen, synes det lämpligt att en kopia av densamma bilägges de till anstalten insända handlingarna.

12 §.

Närmare föreskrifter för tillämpning av förordningen kan meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstal­ ten. Möjligheten att på detta sätt delegera rätten att utfärda tillämpnings­ föreskrifter synes av praktiska skäl nödvändig.

Förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän till— läggspension, m. m.

1 §•

Förordningen innehåller i 1—38 §§ bestämmelser om arbetsgivarnas av­ gifter, i 39—42 §§ regler om de försäkrades egna avgifter och i 43—45 §§ vissa gemensamma bestämmelser. Vad angår föreskrifterna om arbets­ givarnas avgifter har adininistrationsnämnden i sitt förslag eftersträvat likhet med taxerings- och uppbördsförfarandet för de allmänna skatterna, medan besvärssakkunniga i sitt remissyttrande förordat en närmare an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 175

passning till bestämmelserna i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Arbetsgivaravgifternas anknyt­ ning till den indirekta beskattningen synes dock inte så stark, att bestäm­ melserna om förfarandet vid sådan beskattning kan anses lämpligare som förebild för reglerna om arbetsgivaravgifternas debitering och uppbörd än taxerings- och uppbördsförordningarnas bestämmelser. Administrationsnämndens förslag har därför i huvudsak följts vid departementsförslagets utarbetande. Förordningens 1 §, som motsvarar 1 § i förordningen den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkes­ skadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. in., anger att uppbörden är gemensam för arbetsgivarnas avgifter enligt TPL, bidrag enligt lagarna om sjukförsäkring och moderskapshjälp samt avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten jämte vissa i anslutning därtill utgående tilläggsavgifter. 1 motsats till administrationsnämndens förslag nämner departementsförslaget inte särskilt avgifter och bidrag, som avses i den särskilda förord­ ningen angående redares avgift enligt lagen om försäkring för allmän tillläggspension, m. m. Dessa avgifter och bidrag är nämligen till sin natur avgifter enligt TPL och bidrag jämlikt lagarna om sjukförsäkring och moder sk ap sh j älp.

2 §•

Denna paragraf innehåller vissa definitioner. Termen utgiftsår anser riksförsäkringsanstalten kunna föra tanken till det år då avgiften erlägges och anstalten föreslår därför i stället benämningen avgiftsår för det år för vilket avgiftsunderlaget beräknas. Den av ämbetsverket gjorda anmärk­ ningen synes med samma rätt kunna riktas mot uttrycket avgiftsår. 1 departementsförslaget har termen utgiftsår bibehållits.

3 §. Bestämmelsen i första stycket om att avgiftsunderlag skall angivas i hela hundratal kronor har en motsvarighet i 50 § 3 mom. kommunalskattelagen. Andra styckets regel om avgiftsunderlag för år, då arbetsgivare avlider, har som förebild 53 § 3 mom. nämnda lag.

4 §.

Avgiftsunderlag skall bestämmas med ledning av TPL, lagarna om sjuk­ försäkring, moderskapshjälp och yrkesskadeförsäkring, förordningen an­ gående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tillläggspension, m. m. samt bestämmelserna i andra—fjärde styckena i denna paragraf. Avgiftsunderlaget blir således inte detsamma vid beräkningen av samtliga i arbetsgivaravgift ingående avgifter och bidrag. Bl. a. skall vid

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

beräkning av underlag för avgift enligt TPL hänsyn tagas till ersättning, som på grund av överenskommelse enligt 5 § andra stycket TPL skall jäm­ ställas med inkomst av anställning, men däremot inte till lön eller annan ersättning till arbetstagare, som året före utgiftsåret eller tidigare fyllt 65 år. För varje hel årsarbetare skall göras avdrag motsvarande ett basbelopp. Dessa regler gäller inte i fråga om underlag för bidrag enligt lagarna om sjukförsäkring och moderskapshjälp eller avgift enligt yrkesskadeförsäk­ ringslagen. Beträffande dylikt avgiftsunderlag skall i stället bortses från arbetstagares lön i vad den överstiger 15 000 kr. medan motsvarande gräns enligt TPL är sju och en halv gånger basbeloppet. Särskilda regler gäller vidare för redares avgifter och bidrag avseende lön till vissa sjömän. Andra stycket innehåller den i det föregående behandlade regeln om att även vid bestämmande av underlag för avgift enligt yrkesskadeförsäk­ ringslagen skall bortses från arbetstagares lön, som under året inte uppgått till 300 kr., ävensom från annan löneförmån in natura än kost och bostad. Motsvarande undantag i fråga om avgift enligt TPL och bidrag enligt lagarna om sjukförsäkring och moderskapshjälp framgår av dessa lagar. Såsom utredningsmannen föreslagit i sin promemoria angående redares avgifter skall 300-kronorsregeln inte tillämpas i fråga om sjömän, som har att er­ lägga sjömansskatt. Enligt tredje stycket skall värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad vid avgiftsunderlagets fastställande uppskattas enligt av riksförsäkringsanstalten fastställda normer. Som framgått av den allmänna moti­ veringen avses att dessa skola angiva vissa enhetliga schablonbelopp. När det gäller värdet av ifrågavarande naturaförmåner åt sjömän, som erlägger sjö­ mansskatt, upptar andra stycket en specialregel, som föreslagits av den särskilde utredningsmannen. Angående fjärde stycket torde få hänvisas till den allmänna motiveringen. 5 6

5 §• Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om arbets­ givarnas skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid beräkning av avgifts­ underlag. Bestämmelserna har kommenterats i den allmänna motiveringen. I anledning av ett av riksförsäkringsanstalten framfört förslag om att anstal­ ten skall få möjlighet att till lokal skattemyndighet delegera rätten att lämna dispens från skyldigheten att foga kontrolluppgifter vid arbetsgivaruppgiften har stadgats, att delegation får ske efter Konungens bemyndi­ gande. Med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig praxis får det dock anses lämpligast att riksförsäkringsanstalten själv åtminstone till en början handlägger dessa frågor. 6 §• Såsom framgått av den allmänna motiveringen skall arbetsgivaruppgifterna med tillhörande kontrolluppgifter avlämnas till samma myndigheter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 177

som har att beräkna pensionsgrundande inkomst, dvs. i Stockholm överståthållarämbetet och i landet i övrigt de lokala skattemyndigheterna. Före­ skrifter härom upptages i första stycket av denna paragraf. Enligt andra stycket gäller en särskild regel för redare, som har att redo­ visa sjömansskatt. Sjömansskatten skall redovisas till sjömansskattekontoret med särskilda förteckningar. Dessa skall för varje sjöman innehålla uppgift bl. a. om hans kontanta lön och innehållet skattebelopp. För kontroll av sjömansskatten kommer bokföringsgranskning att ske genom kontorets försorg. Med hänsyn härtill och den nära kontakt med redarna, som sjömansskattekontoret har, torde arbetsgivaruppgifterna för de redare som har att redovisa sjömansskatt böra inlämnas till och kontrolleras på kon­ toret. På grund av det lägre avgiftsuttaget för sjömän, som erlagt sjömans­ skatt, blir det nödvändigt att avgiftsunderlag fastställes särskilt för dessa sjömän och särskilt för övriga anställda. Sannolikt erfordras därför att redarna får lämna en arbetsgivaruppgift för nämnda sjömän och en annan arbetsuppgivaruppgift för övrig personal. Båda dessa uppgifter bör inlämnas till sjömansskattekontoret och granskas på kontoret. Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena har behandlats i den all­ männa motiveringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifråga­ satt att redares arbetsgivaruppgifter skall lämnas separat för varje fartyg. Detta torde dock vålla sådana svårigheter, att någon skyldighet av detta slag inte bör åläggas redarna. 7 §• Bestämmelserna i denna paragraf om skyldighet för arbetsgivare och ar­ betstagare att efter anmaning lämna de upplysningar, som erfordras för be­ räkning av avgiftsunderlag, torde inte fordra närmare kommentar. Reglerna i tredje stycket handlar om bokföringsgranskning och hänvisar till 78 § 1 mom. uppbördsförordningen. Enligt detta författningsrum ålig­ ger det arbetsgivare, som är skyldig att föra handelsböcker, ävensom annan arbetsgivare, vilken har att verkställa skatteavdrag å arbetstagares lön och för vilken den utbetalade lönen utgör omkostnad i förvärvskälla, att till­ handahålla sin bokföring och vissa anteckningar rörande skatteavdrag för kontroll å verkställandet av sådant avdrag. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den inte förorsakar hinder i verk­ samheten för den som är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Har handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skall de återställas så snart ske kan. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren. Motsvarande skall alltså gälla beträffande kontroll av uppgiftsskyldighet enligt förevarande förordning. Reglerna om bokföringsgranskning i 40 § yrkesskadeförsäkringslagen synes böra kvarstå med hänsyn till försäkringarna i de s. k. socialförsäk­ ringsbolagen. 12 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

8—9 §§. Dessa paragrafer torde inte kräva någon förklaring utöver vad som fram­ går av den allmänna motiveringen.

10 §.

I denna paragraf har upptagits bestämmelse om skönsuppskattning av avgiftsunderlag, varvid reglerna om skönstaxering i 21 § taxeringsförordningen fått tjäna som förebild.

11—12 §§.

Dessa paragrafer har utformats efter mönster av 65 § och 69 § 1 mom. taxeringsförordningen. 13 §. Första punkten i första stycket motsvarar 91 § taxeringsförordningen. I andra punkten har upptagits en med regeln i 7 § första stycket andra punkten förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension korresponderande bestämmelse om ändring av avgiftsunderlag till följd av ändrad beräkning av pensionsgrundande inkomst. Till andra stycket i förevarande paragraf har 115 § taxeringsförordningen stått modell. 14 §. För avgiftsunderlagets vidkommande har i denna paragraf skapats mot­ svarighet till reglerna om eftertaxering i 114 och 115 §§ taxeringsförord­ ningen. 15 §. Viss förebild till denna paragraf har hämtats från 92 § taxeringsförord­ ningen. 16—19 §§. Beträffande dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen.

20—21 §§.

Dessa paragrafer, för vilka 13 § respektive 45 § 1 mom. uppbördslorordningen stått modell, har kommenterats i den allmänna motiveringen.

22—24 §§. Stadgandena i förevarande paragrafer torde inte tarva någon kommentar.

25 §. Första stycket i denna paragraf, som innehåller regler om betalning av arbetsgivaravgift till riksförsäkringsanstalten å särskilda uppbördsterminer, har behandlats i det föregående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 179

Om det avgiftsbelopp, som skall betalas under visst år, ändras under samma år genom beslut om jämkning av däri ingående preliminär avgift eller om nedsättning av däri ingående slutlig avgift, bör det belopp, som återstår att betala efter beslutet, erläggas i enlighet med vad riksförsäkringsanstalten bestämmer med iakttagande av att såsom senaste inbetalningsdag eller senaste inbetalningsdagar föreskrives den 18 i inbetalningsmånad eller på varandra följande inbetalningsmånader, som angives i första stycket och som infaller under återstoden av året. Det sagda bör även gälla i fråga om preliminär avgift som debiteras under utgiftsåret. Regler av detta inne­ håll återfinnes i andra stycket. Utöver redan debiterad slutlig avgift kan arbetsgivare komma att bli på­ förd tillkommande avgift, exempelvis på grund av att avgiftsunderlaget höjts. Tillkommande avgift bör uppbäras av riksförsäkringsanstalten även om fråga är om mindre arbetsgivare. Avgiften bör enligt riksförsäkringsanstaltens bestämmande erläggas senast den 18 i inbetalningsmånad eller på varandra följande inbetalningsmånader, som förut angivits, dock att avgiften inte bör fördelas till betalning vid flera än sex inbetalningstillfällen. Härom stadgas i paragrafens tredje stycke. Infaller den 18 å söndag eller därmed jämställd dag, kan betalning ske å nästa vardag enligt lagen om beräkning av lagstadgad tid.

26 §. Denna paragraf handlar om anstånd med erläggande av avgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten. För reglerna i första stycket har redo­ gjorts i samband med den allmänna motiveringen. Föreskrifterna i andra —fjärde styckena har 51 § uppbördsförordningen som förebild. I detta sammanhang må framhållas, att anstånd med erläggande av arbets­ givaravgift, som uppbäres i samband med de allmänna skatterna, kommer att följa uppbördsförordningens regler om anstånd med inbetalning av skatt. Centrala uppbördsnämnden och Föreningen Sveriges kronokamrerare har anmärkt, att dessa regler inte är tillämpliga på anstånd i det fall att arbets­ givaren sökt rättelse i eller anfört besvär över avgiftspåföringen. Nämnden föreslår därför en särskild regel för dylika fall. Då något praktiskt behov av en sådan bestämmelse knappast torde föreligga, har den inte upptagits i departement sförslaget.

27—28 §§. Bestämmelserna i dessa paragrafer torde inte behöva förklaras närmare.

29 §. Denna paragrafs första stycke motsvarar de bestämmelser, som nu finns i 5 § 2 mom. andra stycket förordningen om uppbörd av vissa försäkrings­

180 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

avgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbets­ givare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. Med anledning av ett av riksförsäkringsanstalten uttalat önskemål att indrivningshandlingar skall få upprättas särskilt för varje stad, köping och landskommun, har den nuvarande föreskriften om att dessa handlingar skall upprättas särskilt för varje utmätningsmansdistrikt fått utgå. I andra stycket av förevarande paragraf har intagits en bestämmelse av innebörd att avgifter och bidrag till de olika socialförsäkringar, för vilka arbetsgivaravgift uppbäres, skall anses ingå i de oguldna avgiftsbelopp, som skall indrivas, i samma proportion som i hela arbetsgivaravgiften.

30 §. Förevarande paragraf har för närvarande en motsvarighet i 5 § 2 mom. tredje stycket i den under 29 § omförmälda förordningen om uppbörd av vissa avgifter och bidrag. Från Stockholms stads sida har anmärkts, att be­ stämmelserna om preskription i 71 § uppbördsförordningen, till vilka hän­ visning här är gjord, synes lämpa sig mindre väl för arbetsgivaravgifterna med hänsyn till att preskriptionstiden är anknuten till utgången av uppbördsförordningens uppbördsår, som omfattar tiden fr. o. in. mars t. o. in. februari. Härtill må anföras, att föreskriften om att 71 § skall äga motsva­ rande tillämpning torde få tolkas så att med uppbördsår för arbetsgivar­ avgifter, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, förstås kalenderår, var­ under avgift skolat erläggas.

31 §. I denna paragraf återfinnes bestämmelser om restitution av för mycket erlagd arbetsgivaravgift, som uppburits av riksförsäkringsanstalten. Bestäm­ melserna i andra stycket har en motsvarighet i 68 § 4 mom. uppbördsförord­ ningen. Räntereglerna i tredje och fjärde styckena har berörts i det föregående. I överensstämmelse med vad som gäller vid skatterestitution har i tredje stycket föreskrivits, att räntebelopp jämkas till närmast högre hela krontal och att räntebelopp under 5 kr. ej utbetalas. Bestämmelserna i fjärde stycket om förfarandet vid restitution till en del av avgift, som erlagts i flera poster, har en bestämmelse i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen som förebild.

32 §. Beträffande de avgifter, som staten har att erlägga i egenskap av arbets­ givare, skall denna förordning inte äga tillämpning. Det får ankomma på Konungen att utfärda föreskrifter om hur dessa avgifter skall beräknas och redovisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 181

33 §. Denna paragraf upptar bestämmelser om straff för den som i handling till ledning för beräkning av avgiftsunderlag uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att leda till frihet från arbetsgivar­ avgift eller för låg sådan. Bestämmelserna är uppbyggda efter mönster av skattestrafflagens regler. Dock har även för uppsåtligt brott maximum för frihetsstraffet satts till fängelse 6 månader. Besvärssakkunniga anser, att denna paragraf bör utgå eller möjligen ersättas av en hänvisning till skattestrafflagen. Enligt de sakkunnigas åsikt är nämligen skattestrafflagen tillämplig på arbetsgivaravgifterna, eftersom dessa utgör sådan allmän avgift, som i sagda lag likställes med skatt. Svenska arbetsgivareföreningen avvisar bestämt systemet med normerade böter. Vidare anser föreningen, att endast uppsåtligt brott bör föranleda frihetsstraff och att oaktsamhet bör bestraffas med dagsböter. För undvi­ kande av missförstånd bör enligt föreningens uppfattning i propositionen uttalas, att vid tillämpning av skattestrafflagen avgift enligt TPL icke skall medräknas för bestämmande av böter, enär denna avgift inte är allmän av­ gift. Det synes vara tvivel underkastat om arbetsgivaravgifterna verkligen som besvärssakkunniga anser är att hänföra till allmän avgift i skattestraff­ lagens mening. I varje fall torde avgifterna till yrkesskadeförsäkringen och bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna hittills knappast ha an­ setts vara av denna karaktär. Även bortsett från vad nu sagts synes det önskvärt att lämnande av oriktiga uppgifter, ägnade att leda till frihet från arbetsgivaravgift eller för låg sådan avgift, bestraffas enligt bestämmelser i förevarande förordning. Straffskalan i denna paragraf, som överensstäm­ mer med administrationsnämndens förslag, torde därvid vara lämplig. Då arbetsgivaravgifterna i många fall torde komma att för en arbetsgivare uppgå till större belopp än skatterna, synes normerade böter böra ingå i straffskalan. Givetvis skall inte avgift enligt TPL beaktas vid bestämmande av böter eller straffskatt enligt skattestrafflagen. Bestämmelserna i denna paragraf bör självfallet även avse avgiftsunderlag för beräkning av yrkesskadeförsäkringsavgift, som ingår i arbetsgivaravgift. Stadgandet i 57 § andra stycket yrkesskadeförsäkringslagen skall alltså inte tillämpas samtidigt med förevarande paragraf. Detta torde stå klart utan att, som administrationsnämnden föreslagit, ändring behöver vidtagas i det nämnda lagrummet i yrkesskadeförsäkringslagen.

34 §. Förevarande paragraf har utformats huvudsakligen efter mönster av 120 och 122 §§ taxeringsförordningen. Anmälan till åtal för förseelse som här avses synes böra göras av riksförsäkringsanstalten.

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

35 §. Reglerna i denna paragraf om storleken av vitesbelopp överensstämmer med motsvarande i 123 § taxeringsförordningen. I enlighet med vad som föreslagits av riksskattenämnden och Svenska arbetsgivareföreningen har stadgats att ett förelagt vite skall utdömas av allmän domstol. Av allmänna rättsregler följer att domstolen härvid äger bedöma, huruvida och till vilket belopp vitet bort föreläggas. 36 §. Bestämmelserna om möjlighet att söka rättelse i avgiftspåföring har sin motsvarighet i 6 § förordningen om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jäm­ likt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. Är det fråga om storleken av av­ giftsunderlag och har arbetsgivaren fått särskild underrättelse enligt någon av 12—14 §§, äger han inte söka rättelse enligt förevarande stadgande. Ar­ betsgivaren har då haft möjlighet att genom besvär enligt 38 § överklaga beslutet om avgiftsunderlagets beräkning.

37 §. Beslut om föreläggande av vite och beslut i fråga om anstånd med avläm­ nande av arbetsgivaruppgift kan inte överklagas. Däremot har i överens­ stämmelse med önskemål, som uttalats under remissbehandlingen, talan mot beslut i ärende om anstånd med erläggande av arbetsgivaravgift ansetts böra få fullföljas. 38 §. Beträffande denna paragraf, som motsvarar 11 § fjärde—sjätte styckena i förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, torde få hänvisas till vad som anförts vid sistnämnda paragraf. Bestämmelsen att riksförsäkringsanstaltens beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan torde inte innebära att försäkringsrådet saknar möjlighet att i avbidan på besvärens provning förordna om anstånd med åtgärder för verkställighet av riksförsäkringsanstaltens beslut. 39—42 §§. Stadgandena i dessa paragrafer, som avser de försäkrades egna avgifter enligt TPL, kallade tilläggspensionsavgifter, har behandlats i den allmänna motiveringen. Hänvisningen till uppbördsförordningen i 39 § innebär bl. a., att klagan över lokal skattemyndighets beslut om debitering av tilläggspen­ sionsavgift skall föras i samma ordning som besvär över beslut om debite­ ring av skatt. Talan föres alltså hos länsstyrelsen och därifrån vidare till kammarrätten och regeringsrätten. Detsamma gäller enligt 42 § besvär över beslut angående omdebitering i anledning av att tilläggspensionsavgift inte erlägges inom den i 40 § angivna betalningsfristen. Vid besvär över debitering av tilläggspensionsavgift kan storleken av det belopp, varå den­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 183

samma skall beräknas, d. v. s. den del av den pensionsgrundande inkomsten som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, inte komma under bedömande. Denna fråga kan endast prövas vid besvär över beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt förordningen angående sådan beräkning. 43 §. Denna paragraf motsvarar 10 § förordningen angående beräkning av pen­ sionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs­ pension. 44 §. Angående denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

45 §. Om förevarande paragraf gäller vad som anförts vid 12 § förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension.

övergångsbestämmelser Denna förordning skall äga tillämpning å avgifter avseende 1960 och senare år. Härför erfordras vissa regler av övergångsnatur. Beträffande bestämmelserna under punkten 3 må anföras, att eftersom den preliminära avgiften enligt huvudregeln i 20 § skall påföras med belopp motsvarande den slutliga avgiften för året två år före det, under vilket den preliminära avgiften skall betalas, de preliminära avgifterna för åren 1960 och 1961 skulle få beräknas till samma belopp som de slutliga avgifterna för år 1958 respektive år 1959. I dessa slutliga avgifter ingår emellertid ej någon avgift till tilläggspensioneringen. På grund härav föreslår administrationsnämnden följande regler om beräkningen av de preliminära avgif­ terna för åren 1960 och 1961. För år 1960 skulle den preliminära pensions­ avgiften kunna beräknas på grundval av underlaget för det slutliga bidraget till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för år 1958. Vid en sådan beräk­ ning kan det för år 1960 gällande 3-procentiga pensionsavgiftsuttaget inte tillämpas, eftersom hänsyn måste tagas till basbeloppsavdraget. I proposi­ tionen 1959: 100 s. 69 har avgiftsuttaget, om man räknar på hela lönesum­ man vid oförändrad lönenivå, beräknats till 1,9 procent. Nämnda pro­ centsats synes kunna begagnas även i detta sammanhang. Bidraget till sjukoch moderskapsförsäkringarna motsvarar 1,14 procent av lönerna upp till 15 000 kr. Till tilläggspensioneringen samt sjuk- och moderskapsförsäk­ ringarna skulle därför under år 1960 preliminärt kunna erläggas 1,9 + 1,14 = 3,04 procent av underlaget för det slutliga bidraget till sjuk- och moder­ skapsförsäkringarna för år 1958. Eftersom storleken av sistnämnda slutliga bidrag redan är känd när den preliminära arbetsgivaravgiften för år 1960

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

skall beräknas, kan denna avgift uträknas på det enklare sättet att det slut­ liga bidraget till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för 1958 multipliceras med 2,7. På motsvarande sätt kan den preliminära avgiften för 1961 enligt förevarande förordning beräknas med utgångspunkt från det slutliga bi­ draget till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för år 1959 med iakttagande av att pensionsavgiften skall utgå efter 4 i stället för 3 procent. Först­ nämnda siffra antages i propositionen 1959: 100 motsvara 2,6 procent av hela lönesumman. Preliminärbeloppet för år 1961 kan då angivas som pro­ dukten av 3,3 och det slutliga bidraget för år 1959. Nämndens förslag har lämnats utan erinran i remissyttrandena och jag tillstyrker detsamma. Skulle den föreslagna schablonmetoden medföra att den preliminära avgiften för åren 1960 och 1961 blir för hög, har arbets­ givaren möjlighet att få den preliminära avgiften särskilt beräknad eller jämkad enligt de i denna förordning föreslagna reglerna. De förordade över­ gångsbestämmelserna skall gälla även redares preliminära arbetsgivarav­ gifter för 1960 och 1961, som inte påverkas av den särskilda förordningen om redares arbetsgivaravgifter i vissa fall. Något uttryckligt stadgande här­ om, vilket Sveriges redareförening uttalat sig för, synes inte nödvändigt. Reglerna i det närmast efter punkten 6 följande stycket är föranledda av att kollektivavtal om undantagande från försäkringen för allmän tilläggs­ pension med verkan från och med den 1 januari 1960 kan träffas intill ut­ gången av juni 1961, då arbetsgivaruppgift för 1960 redan skall vara avläm­ nad och avgiftsunderlag kan ha fastställts med beaktande av lön, som en­ ligt avtalet inte skall grunda rätt till allmän tilläggspension.

Förslaget till förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen o in försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

i §•

Eftersom denna författning inte stadgar någon ny avgiftsskyldighet utan avser beräkningen i vissa fall av avgifter enligt TPL och bidrag enligt la­ garna om sjukförsäkring och moderskapshjälp har benämningen förord­ ning ansetts riktigare än titeln lag, som föreslogs av utredningsmannen. Hänvisningen till 1 § första stycket sjömansskatteförordningen innebär som framgått av den i det föregående lämnade redogörelsen för utredningsman­ nens förslag, att förordningen är tillämplig på avgift för lön till ombord­ anställda på svenska handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilka huvudsakligen nyttjas i närfart eller fjärrfart. Med när­ fart förstås fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven. Till fjärrfart hänföres fart helt eller delvis bortom angivna linje eller bortom Cuxhaven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 185

2 §.

Denna paragraf innehåller reglerna om bestämmande av den särskilda lägre procentsatsen för uttaget av de ifrågavarande avgifterna och bidragen avseende lön till arbetstagare som i 1 § sägs. Vad gäller avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen har dessa bestämmelser behandlats i den allmänna motiveringen. Samma regler skall tillämpas beträffande bidragen till sjukoch moderskapsförsäkringarna, varvid den procentsats, som skall nedsättas enligt bestämmelserna i förevarande paragraf, utgör summan av de i 38 § sjukförsäkringslagen och 12 § lagen om moderskapshjälp angivna procent­ talen eller 1,14. Procentsatserna för redarnas avgifter och bidrag synes böra beräknas med två decimaler. 3 §• Förevarande paragraf innehåller stadgandena om underlaget för avgift till tilläggspensioneringen och motsvarar första stycket i 33 § TPL. Bestäm­ melserna i tredje stycket i sistnämnda lagrum har ingen motsvarighet i fråga om avgiftsunderlag enligt denna förordning. Beträffande de undantag från huvudregeln i TPL som sålunda gäller hänvisas till den allmänna motiveringen. 4 §• Bestämmelserna i denna paragraf om underlaget för bidraget till kost­ naderna för sjukförsäkringen och moderskapshjälpen överensstämmer med den lydelse, som i det följande kommer att föreslås för 38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring, bortsett från att enligt förevarande para­ graf även lön under 300 kr. ingår i det belopp å vilket bidraget beräknas. Detta undantag från huvudregeln har en motsvarighet i 3 § beträffande underlaget för avgifterna till tilläggspensioneringen.

5—6 §§. Dessa stadganden torde inte tarva särskild kommentar.

Förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen

25 §. Med hänsyn till att de allmänna självdeklarationerna skall ligga till grund för bestämmande av pensionsgrundande inkomst enligt TPL har andra stycket i denna paragraf undergått en omformulering.

37 §. I förevarande paragraf, som stadgar skyldighet att utan anmaning av­ lämna kontrolluppgifter till ledning vid inkomsttaxeringen, har som ett nytt femte stycke i 2 mom. upptagits den i den allmänna motiveringen omförmälda föreskriften att arbetsgivare i kontrolluppgiften skall ange, huruvida han har att för utgivna belopp erlägga arbetsgivaravgift enligt

186 Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

TPL. Denna skyldighet gäller givetvis även staten, ehuru dess avgifter beräk­ nas och redovisas enligt andra regler än övriga arbetsgivares. I anledning av en av riksskattenämnden uttalad tveksamhet kan nämnas, att kontrollupp­ giften bör innehålla upplysning om det kontanta lönebelopp, för vilket arbetsgivaren har att erlägga avgift. Värdet av kost och bostad behöver inte anges i uppgifterna. Till sista stycket i 2 mom. har fogats en bestämmelse om att kontroll­ uppgift som arbetsgivare, vilken är bunden av kollektivavtal om undanta­ gande från försäkringen för allmän tilläggspension, avlämnar beträffande arbetstagare, på vilken avtalet är tillämpligt, skall vara märkt på särskilt sätt. Föreskrifter härom torde få meddelas av riksskattenämnden. I ett nytt 5 mom. i paragrafen har föreskrivits skyldighet för den som har att avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten att till inkomsttagaren översända ett exemplar av uppgiften före ut­ gången av januari månad under taxeringsåret. Vidare upptar 5 mom. en erinran om skyldigheten att foga kontrolluppgift vid arbetsgivaruppgift enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension, m. m.

39 §. Reglerna i denna paragraf, som handlar om kontrolluppgifter vilka skall avgivas efter anmaning, har i 1 m o m. kompletterats på sätt som motsva­ rar det nya femte stycket i 37 § 2 mom.

Enligt 71 § andra stycket taxeringsförordningen skall, där länsstyrelsen ej annorlunda föreskriver, deklarationer och andra handlingar, som inkom­ mit till taxeringsnämnd, överlämnas till länsstyrelsen senast den 15 juli under taxeringsåret. Uppbördsorganisationskommittén anser, att detta stad­ gande bör ändras med hänsyn till att de lokala skattemyndigheterna måste ha tillgång till taxeringsmaterialet ända till september. Någon ändring av ifrågavarande bestämmelse synes inte erforderlig. Önskar länsstyrelse, att deklarationerna på ett tidigt stadium överlämnas till länsstyrelsen, torde successiva leveranser från de lokala skattemyn­ digheterna kunna göras. Givetvis måste emellertid länsstyrelserna begagna sin möjlighet att medge insändande senare än den 15 juli på sådant sätt, att de lokala skattemyndigheterna i vart fall har möjlighet att bedriva arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst till utgången av september.

Förslaget till förordning om ändring i uppbördsförordningeu

1 §• Ändringarna i uppbördsförordningen är föranledda av de i det föregående framlagda förslagen om att de försäkrades egna avgifter till tilläggspensio­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 187

neringen och de mindre arbetsgivarnas arbetsgivaravgifter skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna. Enligt ändringen i denna paragraf skall alltså de nämnda avgifterna i uppbördshänseende räknas som skatt. I överensstämmelse med terminologin i förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. benämnes försäkrads egen avgift tilläggspensionsavgift. För avgift till folk­ pensioneringen har införts termen folkpensionsavgift.

2 §•

I 3 m o m. av denna paragraf har som ett nytt andra stycke införts den i den allmänna motiveringen behandlade regeln att erlagd skatt, vari tilläggs­ pensionsavgift ingår, i första hand skall anses utgöra betalning av tilläggspensionsavgiften.

3, 4, 25 och 27 §§. De i förevarande paragrafer vidtagna ändringarna torde inte kräva någon förklaring.

Förslaget till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

Dessa ändringar är föranledda av att uppgifter om anlitad arbetskraft m. m. inte längre skall lämnas i samband med mantalsskrivningen.

Förslagen till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen onTallmän sjukförsäkring och lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen om moderskapshjälp

I den allmänna motiveringen har föreslagits, att arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna inte skall utgå på alla utgivna natura­ förmåner utan endast på naturaförmåner i form av kost eller bostad även­ som att vid beräkning av bidragen skall bortses från arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till 300 kr. Dessa förslag medför vissa ändringar av 38 § lagen om sjukförsäkring och av 12 § lagen om moderskapshjälp. Enligt 38 § sjukförsäkringslagen skall, om arbetsgivarens yrkesskadeförsäkringsavgift grundas på särskild beräkning av arbetstagares lön, den sålunda beräknade lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen av arbetsgivarbidrag till sjukförsäkringen. Härmed åsyftas att den schablonmetod, som för närvarande användes för beräkning av de mindre arbetsgivarnas yrkesskadeförsäkringsavgifter, även skall begagnas vid beräkningen av samma arbetsgivares bidrag till sjukförsäkringen. I det föregående har för­ ordats, att schablonmetoden ej längre skall användas utan att i stället de verkliga löneutgifterna skall ligga till grund för beräkningen även av de mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag. På grund härav bör ifråga­ varande bestämmelse upphävas. Vidare stadgas i 38 § sjukförsäkringslagen, att för beräkning av natura­

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

förmåner skall gälla vad i 8 § samma lag sägs. Av hänvisningen följer att naturaförmånerna vid beräkningen av arbetsgivarbidragen skall uppskat­ tas efter de regler som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt. Även detta stadgande bör upphävas. En föreskrift om beräkning av värdet av kost och bostad återfinnes i 4 § förordningen angående uppbörd av av­ gifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. Vid beräkning av underlaget för bidrag av här ifrågavarande slag skall enligt 38 § sjukförsäkringslagen hänsyn inte tagas bl. a. till arbetstagare, som är utländsk sjöman, vilken ej är mantalsskriven i riket. I det föregå­ ende har föreslagits en särskild förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m. Denna för­ ordning innehåller vissa särskilda bestämmelser, avseende bl. a. arbets­ givarbidragen enligt lagarna om sjukförsäkring och moderskapshjälp. Be­ stämmelserna tar hänsyn till det förhållandet att utländska, här i riket inte mantalsskrivna sjömän utgör en stor del av bemanningen på svenska han­ delsfartyg. Den nämnda regeln i 38 § sjukförsäkringslagen bör därför utgå. I stället bör i paragrafen liksom i 12 § lagen om moderskapshjälp införas en erinran om att särskilda regler gäller för beräkning av arbetsgivares bi­ drag avseende lön till vissa sjömän.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om förmånsrätt för skat­ ter samt avgifter och bidrag av vissa slag. Denna förmånsrätt gäller efter övriga förmånsrätter. De avgifter och bidrag, för vilka förmånsrätt åtnjutes enligt 12 § första stycket, är folkpensionsavgift, sjukförsäkringsavgift för den obligatoriska försäkringen enligt lagen om allmän sjukförsäkring, arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna, av statsverket förskjutna försäkrings- och tilläggsavgifter enligt lagen om yrkesskadeför­ säkring samt avgiftstillägg jämlikt lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. in. Förmånsrätten åtnjutes endast om skatterna, avgifterna eller bidragen enligt verkställd debitering förfallit till betalning innan beslutet om egen­ domens avträdande till konkurs meddelas men ej tidigare än två år före konkursansökningens ingivande. Förmånsrätten må inte åtnjutas för utskylder eller avgifter, som påförts på grund av eftertaxering och som eljest skolat förfalla till betalning före den tid, för vilken förmånsrätten enligt vad nyss sagts åtnjutes. Samma förmånsrätt tillkommer enligt 12 § andra stycket kronan för fordran å belopp, som innehållits genom skatteavdrag för utskylder, avgif­ ter eller bidrag, vilka avses i första stycket, eller på grund av införsel för utskylder och allmänna avgifter, dock endast i den mån innehållandet skett innan beslutet om egendomens avträdande till konkurs meddelas men ej tidigare än två år före konkursansökningens ingivande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 189 Enligt administrationsnämndens förslag bör såväl de försäkrades egna av­ gifter som arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen i förmånsrättshänseende jämställas med de skatter, avgifter och bidrag som åtnjuter för­ månsrätt enligt 12 § första stycket. Mot förslaget att avgifterna till tilläggspensioneringen skall bli förmånsberättigade har inte rests någon invändning i remissyttrandena. Länssty­ relsen i Östergötlands län framhåller dock, att spörsmålet om förturs­ rätten mellan skatt och arbetsgivaravgifter inte löses genom den föreslagna ändringen i 17 kap. 12 § handelsbalken, som föreskriver lika förmånsrätt. Länsstyrelsen anser, att frågan är av ej ringa ekonomisk räckvidd och för­ tjänar särskild uppmärksamhet, då den har stor betydelse för skatteindrivningen. Hovrätten över Skåne och Blekinge erinrar om att det i ett nytt stycke i 2 § 3 mom. uppbördsförordningen föreslås, att för visst år erlagd preliminär eller kvarstående skatt i första hand skall anses utgöra betal­ ning av tilläggspensionsavgift för året och att i fråga om erlagd tillkom­ mande skatt motsvarande skall gälla beträffande tilläggspensionsavgift, som ingår i den tillkommande skatten. Den sålunda förordade principen har däremot icke kommit till uttryck i förslaget till ändring av 17 kap. 12 § handelsbalken, vilket lagrum tvärtom stadgar lika rätt sinsemellan för däri angivna skatter och avgifter. Hovrätten ifrågasätter därför om inte, för att såvitt möjligt tillgodose den enskildes intresse av att få tillgodoräkna pensionspoäng, tilläggspensionsavgift för konkursgäldenärer bör erhålla förmånsrätt framför de övriga, i lagrummet angivna skatter och avgifter som är att hänföra till skatt i uppbördsförordningens mening. I överensstämmelse med vad administrationsnämnden föreslagit torde såväl de försäkrades egna som arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensione­ ringen böra erhålla förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken. Bestäm­ melserna i 12 § första stycket kommer givetvis även att avse de avgifter till tilläggspensioneringen och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna, å vilka den i det föregående föreslagna förordningen angående redares av­ gift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m. är tillämplig. Det synes i detta sammanhang inte böra komma i fråga att ändra på regeln om lika förmånsrätt sinsemellan för de skatter, avgifter och bidrag, som angives i paragrafen. Vad särskilt gäller det av hovrätten över Skåne och Blekinge berörda spörsmålet bör anmärkas, att ingenting torde hindra att belopp, som med tillämpning av förevarande lagrum inflyter för skatter och avgifter, vilka tillsammans ingår i preliminär, kvarstående eller till­ kommande skatt, av uppbördsmyndigheten anses i första hand utgöra betal­ ning av tilläggspensionsavgift på sätt sägs i det föreslagna andra stycket i 2 § 3 mom. uppbördsförordningen. Ett dylikt förfarande synes böra iakt­ tagas. Enligt 14 § i förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter enligt

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. må avgiftsunderlag, varå arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen, arbetsgivarbidrag till sjukoch moderskapsförsäkringarna samt yrkesskadeförsäkringsavgift till riksförsäkringsanstalten skall beräknas, under vissa förutsättningar bestäm­ mas i efterhand. Sådant bestämmande av avgiftsunderlag i efterhand har samma karaktär som eftertaxering. Gällande inskränkning av förmåns­ rätten för utskylder och avgifter, som påförts på grund av eftertaxering, torde därför böra avse även avgifter eller bidrag vilka påförts för avgifts­ underlag som nyss sagts. I det föregående har föreslagits, att statsverket ej längre skall för­ skjuta försäkrings- och tilläggsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäk­ ring och avgiftstillägg jämlikt lagen angående omreglering av vissa ersätt­ ningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Bestämmel­ serna i 12 § första stycket torde därför av formella skäl böra ändras så att den nu stadgade förmånsrätten för av statsverket förskjutna sådana av­ gifter m. m. i stället kommer att avse avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen om yrkesskadeförsäkring jämte nyss­ nämnda tilläggsavgift och avgiftstillägg.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Arbetsgivaruppgifterna och övriga uppgifter som avlämnats till ledning för beräknande av arbetsgivaravgift enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. torde böra erhålla samma sekretesskydd som de allmänna självdeklara­ tionerna och andra uppgifter för inkomsttaxeringen. Enahanda sekretess­ skydd bör beredas handling, som upprättats vid kontroll av arbetsgivaruppgift. I viss mån tveksamt torde vara, huruvida de inkomstkort, som upprättas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, jämte skriftväxling i sam­ band med sagda beräkning bör få sekretesskydd. I det stora flertalet fall torde dessa kort inte komma att innehålla inkomstuppgifter av annan ka­ raktär än de som finns i exempelvis inkomstlängderna vilka är offentliga handlingar. Med hänsyn till de anteckningar, som lokal skattemyndighet skall göra på inkomstkortet vid avvikelse från den försäkrades inkomstför­ delning i självdeklarationen m. in., har emellertid övervägande skäl ansetts tala för att nu ifrågavarande handlingar erhåller samma sekretesskydd som självdeklarationerna och andra uppgifter för inkomsttaxeringen. Förevaran­ de lagrum har underkastats ändring i enlighet med vad nu sagts. Det bör påpekas, att registren över pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng m. m. givetvis inte kommer att vara sekretessbelagda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 191

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

35 §. Ändringen i förevarande paragrafs 5 in o m. beror på den ändring, som i det följande föreslås i 46 § 2 mom.

46 §. I likhet med t. ex. yrkesskadeförsäkringsavgifterna och arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna utgör arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen avdragsgilla utgifter i den eller de förvärvskällor, vari arbetstagarna varit sysselsatta. För avdragsrätten kräves inte någon änd­ ring av skatteförfattningarna. Avser avgifterna personliga tjänare eller är de eljest inte hänförliga till någon viss förvärvskälla, får de ej avdragas vid inkomsttaxeringen. Försäkrads egen avgift till tilläggspensioneringen, tilläggspensionsavgift, bör liksom andra pensionsavgifter få avdragas vid inkomsttaxeringen. På grund av att tilläggspensionsavgiften och folkpensionsavgiften uppbäres på samma sätt, nämligen vid den allmänna skatteuppbörden, torde avdrags­ rätten för tilläggspensionsavgift böra utformas på samma sätt som avdrags­ rätten för folkpensionsavgift. I anledning härav föreslås sådan ändring av 2 mom. första stycket i denna paragraf att skattskyldig, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, får under allmänna avdrag åtnjuta avdrag för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående tilläggspen­ sionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige.

53 §. I denna paragrafs 1 m o in. har, förutom att en av ändringarna i 46 § 2 mom. och 35 § 5 mom. betingad förändring vidtagits, införts bestämmelse om skattefrihet för den i 31 § TPL omförmälda allmänna pensionsfonden såvitt angår annan inkomst än inkomst av fastighet. Av reglementet angå­ ende allmänna pensionsfondens förvaltning framgår, att fonden endast un­ dantagsvis kan förvärva fast egendom.

Anvisningarna till 31 § Pension utgör enligt gällande bestämmelser i sin helhet skattepliktig in­ komst för mottagaren och hänföres till inkomst av tjänst. Med pension för­ stås enligt första punkten av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår på grund av före­ gående tjänsteförhållande, dels belopp som utgår enligt lagen om folkpen­ sionering, dels ock belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring vare sig denna tagits i samband med tjänst eller annorledes. Liksom annan pen­ sion bör pension enligt TPL i sin helhet beskattas hos mottagaren. Begrep­ pet försäkring i nämnda lags mening är emellertid inte liktydigt med mot­

192 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

svarande begrepp i lagarna om försäkringsavtal och om försäkringsrörelse. Tilläggspensionen kan sålunda inte anses utgå på grund av pensionsförsäk­ ring. Ej heller i övrigt kan tilläggspensionen inrymmas under kommunal­ skattelagens definition av pension. Förevarande anvisningar har därför änd­ rats så att med pension skall förstås jämväl belopp som utgår enligt TPL.

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt

4 §• Paragrafens 1 m o in. har i andra stycket undergått en ändring motsva­ rande den som vidtagits i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Den sålunda föreslagna avdragsrätten för tilläggspensionsavgift kommer, såsom även är fallet beträffande avdragsrätten för folkpensionsavgift, inte att gälla den som är bosatt utomlands. Beträffande folkpensionsavgiften saknar detta betydelse, eftersom sådan avgift ej påföres den som inte är mantalsskriven här i riket för året näst före taxeringsåret. Tilläggspensions­ avgift skall däremot erläggas av en utomlands bosatt försäkrad för sådan inkomst av annat förvärvsarbete, för vilken han är skattskyldig i Sverige. I princip torde avdragsrätt för tilläggspensionsavgift böra tillkomma även utomlands bosatta försäkrade. Avdragsrätten är för deras del mest ange­ lägen såvitt gäller taxeringen till statlig inkomstskatt. I fråga om taxe­ ringen till kommunal inkomstskatt torde avdragsrätten vara av mindre eko­ nomisk betydelse. Vidare skulle en avdragsrätt i sistnämnda hänseende medföra vissa komplikationer, t. ex. beträffande överförande av ej utnytt­ jade avdrag mellan olika kommuner. Med hänsyn till det anförda har av­ dragsrätt för de utomlands bosatta ansetts böra införas beträffande den statliga inkomstskatten. En ändring i överensstämmelse härmed har vid­ tagits i första stycket av 1 mom.

7 §• I denna paragraf har införts en bestämmelse om skattefrihet för allmänna pensionsfonden.

Förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen angående byggnadsforskningsavgift

Byggnadsforskningsavgifterna, som erlägges av arbetsgivare vilka yrkes­ mässigt bedriver byggnadsverksamhet, påföres för närvarande av riksförsäkringsanstalten, oavsett om arbetsgivaren tecknat yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten eller i något av de s. k. socialförsäkringsbolagen. Uppbörden verkställes av riksförsäkringsanstalten eller, då fråga är om mindre arbetsgivare, i samband med den allmänna skatteuppbörden. För arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i socialförsäkringsbolag uppbäres

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 193

byggnadsforskningsavgiften dock alltid av riksförsäkringsanstalten, medan yrkesskadeförsäkringsavgiften och bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna erlägges till bolaget. Även med det i det föregående föreslagna uppbördsförfarandet i fråga om arbetsgivaravgifter till tilläggspensioneringen, yrkesskadeförsäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna bör byggnadsforskningsavgifterna påföras av riksförsäkringsanstalten. Vidare bör byggnadsforskningsavgifterna uppbäras gemensamt med nämnda av­ gifter och bidrag eller, såvitt gäller arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i något av socialförsäkringsbolagen, gemensamt med vederbörandes arbets­ givaravgift till tilläggspensioneringen och arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. Byggnadsforskningsavgiften bör sålunda i prin­ cip uppbäras vid den allmänna skatteuppbörden, om arbetsgivarens sam­ manlagda avgifts- och bidragsbelopp inklusive byggnadsforskningsavgiften uppgår till högst 1 000 kr., samt eljest av riksförsäkringsanstalten. I före­ varande paragraf har med hänsyn till det anförda införts en hänvisning till förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m.

Av de i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättade författningsförslagen, vilka har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvi­ sar, är förslagen till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen om allmän sjukförsäkring, lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen om moderskapshjälp och lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken av den natur att lagrådets utlåtande över dem bör inhämtas.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande de­ partementschefen, att lagrådets utlåtande över följande inom socialdeparte­ mentet upprättade förslag till 1) lag angående ändrad Igdelse av 38 § lagen den 3 januari 19i7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, 2) lag angående ändrad Igdelse av 12 § lagen den 21 maj 195’r (nr 266) om moderskapshjålp, och 3) lag om ändrad Igdelse av 17 kap. 12 § handelsbalken måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet. Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten. Ur protokollet: Bengt Lundin

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen, har här uteslutits.

13 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 novem­ ber 1959.

Närvarande: Justiticråden B eckman , E. S öderlund ,

T ammelin ,

Regeringsrådet N evrell .

Enligt lagrådet den 9 november 1959 tillhandakommet utdrag av proto­ koll över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 29 oktober 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, 2) lag angående ändiad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp, och 3) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av lagbyråchefen Bengt Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet: Clas Amilon

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959 195

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet i Stockholm den 13 november 1959.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden

N ilsson , S träng , A ndersson , L indell , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 12 novem­ ber 1959 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 29 oktober 1959 re­ mitterade förslagen till lag angående ändrad hjdelse av 38 § lagen den 3 januari 19b7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, lag angående ändrad hjdel­ se av 12 § lagen den 21 maj 195b (nr 266) om moderskapslxjälp och lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken. Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran, samt hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom pro­ position föreslå riksdagen att dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till 1) lag angående ändrad hjdelse av 38 § lagen den 3 januari 19b7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, 2) lag angående ändrad hjdelse av 12 § lagen den 21 maj 195b (nr 266) om moderskapshjålp och 3) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken, dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till 1) förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, 2) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m., 3) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension, m. m., 4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623), 5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272), 6) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 19b6 (nr b69),

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

7) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 24-9) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, 8) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 9) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordning­ en den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och 10) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift, dels ock bifalla de av departementschefen vid anmälan av ärendet i stats­ rådet den 29 oktober 1959 i övrigt framlagda förslagen rörande tilläggspen­ sioneringens administration in. m. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Clas Amilon

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst 91 Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst 94