('med anhållan om riks\xad dagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferen\xad sen) fattade beslut',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959 1

Nr 78

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riks­ dagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferen­ sen) fattade beslut; given Stockholms slott den 27 februari 1959.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträ­ de (sjunde sjöfartskonferensen) fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens yttrande angående följande av Internationella arbetsorganisationens sjunde sjöf artskonferens år 1958 an­ tagna konvention och rekommendationer, nämligen konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän, rekommendatio­ nen (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek, rekommendationen (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss, rekom­ mendationen (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg registrerade i främmande land och rekommendationen (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet i förhållande till fartygs registrering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll lUHi). 1 samt. Nr 78

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari 1959.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indell , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam .

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för social-, inrikes-, kommunikations- och jordbruksdepartemen­ ten anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fgrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) fattade beslut samt an­ för följande.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 in­ trädde Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve. Arbetsorganisationens beslutande församling —- Internationella arbctskonferensen — har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden. Sålunda har tidigare hållits sex sammanträden, vid vilka uteslutande dylika frågor övervägts, s. k. sjöfartskonferenser, näm­ ligen dels i Genua år 1920, dels i Geneve åren 1926 och 1929 samt — två gånger — år 1936, dels ock i Seattle år 1946 (prop. nr 321/1946). Därjämte behandlades vissa sjöfartsfrågor vid arbetskonferensens allmänna samman­ träde i Geneve år 1949 (prop. nr 207/1950). För närmare kännedom dels om de skilda formerna för en arbetskonferens beslut, nämligen konvention, rekommendation och resolution, dels ock om de olika förpliktelser, som åligger medlem av organisationen, där­ ibland skyldigheten att underställa å konferenssammanträde antagna kon­ ventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i Sverige riks­ dagen) för vidtagande av lagstiftnings- och andra åtgärder m. m., torde få hänvisas till propositionen nr 23/1959. Internationella arbetskonferensens fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöf art skonferensen) hölls i Geneve under tiden den 29 april—den 14 maj 1958.1 Konferensen hade föregåtts av en i London hösten 1956 avhållen förberedande teknisk konferens mellan regerings-, redare- och sjöfolksre- 1 Under år 1958 höll Internationella arbetskonferensen två sammanträden, det 41 :a och det 42 :a. I propositionen nr 23/1959 redogöres för besluten vid det 42 :a sammanträdet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959 3

presentanter från vissa sjöfartsidkande länder, däribland Sverige samt Dan­ mark, Finland och Norge. Vid sistnämnda konferens utarbetades vissa preliminära texter, avsedda att tjäna såsom underlag för arbetet vid sjöfartskonferensen i Geneve. I denna konferens deltog representanter för 46 av organisationens 80 medlemsstater. Av de deltagande medlemsstaterna hade det stora flertalet sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsembud samt ett ombud från vardera av arbetar- och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1 Jämväl Danmark, Finland och Norge deltog på motsvarande sätt. Dagordningen för konferenssammanträdet — för vars förhandlingar och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie »In­ ternationella arbetsorganisationen» -— omfattade följande överläggningsämnen: I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån rapport. II. Allmän revision av konventionen (nr 93) angående löner, arbetstid och bemanning å fartyg (reviderad 1949). III. Anställning av sjömän genom fast inrättade arbetsförmedlingar. IV. Flaggskifte i förhållande till sociala villkor och säkerhet. V. Innehållet i skeppsapotek och medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss. VI. Jurisdiktion vid upphävande av fartygsbefäls behörighetsbevis. VII. ömsesidigt eller internationellt erkännande av sjömäns nationella identitetshandlingar. Behandlingen av de på dagordningen uppförda frågorna ledde till anta­ gande av bl. a. två konventioner och fem rekommendationer, nämligen 1. Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjö­ män, 2. Konvention (nr 109) angående löner, arbetstid och bemanning å fartyg (reviderad 1958), 3. Rekommendation (nr 109) angående löner, arbetstid och bemanning å fartyg, 4. Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek, 5. Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss,

1 Genom Kungl. Maj :ts beslut den 28 mars 1958 hade att deltaga i konferensen från svensk sida utsetts för Sveriges regering: såsom ombud generaldirektören och chefen för sjöfartsstyrelsen G. Widell och kanslirådet i handelsdepartementet Å. Hartvig samt såsom experter sjöfartsrådet G. I-indencrona och regeringsrättssekreteraren i socialdepartementet S. Wernstedt; för redarna: såsom omhud verkställande direktören i Sveriges redareförening H. F. Rcuterskiöld samt såsom experter direktören i samma förening D. Forssblad och direk­ tören i Broströms linjeagentur H. Granberg; för sjöfolket: såsom ombud ordföranden i Svenska sjöfolksförbundet .1. S. Thore samt såsom experter direktören i Sveriges fartygsbefälsförening N.-H. Åkesson och dåvarande ordföranden i Svenska maskinbefälsförbundet H. I.ycke.

4 Kungl. Hlaj:ts proposition nr 78 år 1959

6. Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg re­ gistrerade i främmande land, 7. Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säker­ het i förhållande till fartygs registrering. Ifrågavarande beslut, vilka hänför sig till punkterna VII, II, V, III respek­ tive IV på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19 i Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen. Konventionen nr 109 och rekommendationen nr 109 avses icke att i sak behandlas i detta sammanhang utan kommer att senare ånyo anmälas vid framläggande av förslag till ny sjöarbetstidslag. Texterna till konventionen nr 108 och rekommendationerna nr 105—108 torde i översättning såsom bilagor (Bilaga A — E) få fogas till statsrådspro­ tokollet i detta ärende. Utöver de på dagordningen upptagna överläggningsämnena hade konfe­ rensen att taga ställning till ett antal förslag om resolutioner i vissa frågor. I särskild bilaga (Bilaga F) lämnas en förteckning över samtliga vid kon­ ferensen antagna resolutioner. över konventionen nr 108 och rekommendationerna nr 105—108 har ytt­ randen avgivits av delegationen för det internationella socialpolitiska sam­ arbetet, sjöfartsstyrelsen, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och Sveriges redareförening. Dessutom har yttranden avgivits över konventionen nr 108 av arbetsmark­ nadsstyrelsen, statens kriminaltekniska anstalt, statspolisintendenten, sta­ tens utlänningskommission, generaltullstyrelsen, överståthållarämbetet även­ som länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, över rekom­ mendationen nr 105 av medicinalstyrelsen, över rekommendationen nr 106 av medicinalstyrelsen och telestyrelsen, över rekommendationen nr 107 av arbetsmarknadsstyrelsen samt över rekommendationen nr 108 av arbets­ marknadsstyrelsen och socialstyrelsen. Stockholms rederiförening och Rederiföreningen för mindre fartyg, som beretts tillfälle yttra sig över såväl konventionen nr 108 som rekommenda­ tionerna nr 105—108, har icke låtit sig avhöra. Redan i detta sammanhang må anmälas, att delegationen för det interna­ tionella socialpolitiska samarbetet beträffande rekommendationerna nr 105— 108 begränsat sig till ett uttalande av innehåll, att — därest det vid en jäm­ förelse av de olika rekommendationerna med gällande svensk lagstiftning visar sig att de anvisningar, som desamma innehåller, i stort sett redan iakttages i svensk lagstiftning — instrumenten icke behöver föranleda någon åt­ gärd. Skulle å andra sidan så icke vara fallet, torde det enligt delegationen böra förordas, att rekommendationernas anvisningar, i den omfattning så befinnes möjligt och lämpligt, beaktas vid utformningen av framtida lag­ stiftning eller administrativa föreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959 5

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän

Konventionen Konventionen äger tillämpning på varje sjöman, som är anställd ombord å annat fartyg än krigsfartyg. Fartyget skall vara registrerat i stat, som ra­ tificerat konventionen, och skall regelmässigt nyttjas i sjöfart. Därest tve­ kan uppstår, huruvida vissa kategorier av personer ombord skall anses så­ som sjömän, skall frågan avgöras av vederbörande myndighet i varje land efter hörande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer (art. 1). Konven­ tionen föreskriver, att varje medlemsstat, som ratificerat konventionen, skall på begäran av sjöman, vilken är medborgare i staten, för honom ut­ färda antingen på visst sätt utformad identitetshandling eller i undantags­ fall pass utvisande att innehavaren är sjöman. Sådant pass skall äga samma giltighet som nämnda identitetshandling. Identitetshandling må på begäran utfärdas jämväl för varje annan sjöman, som antingen är anställd å ett i staten registrerat fartyg eller är inskriven vid arbetsförmedling inom staten (art. 2). Identitetshandling skall alltid vara i sjömannens besittning (art. 3). Handlingen skall innehålla uppgift om den utfärdande myndighetens namn, tid och plats för utfärdandet samt innehavarens fullständiga namn (i före­ kommande fall såväl för- som efternamn), födelsedag och -ort, nationalitet och signalement samt vara försedd med fotografi, namnteckning eller even­ tuellt tumavtryck. För utländsk sjöman må uppgift om nationalitet uteläm­ nas, och skall sådan uppgift icke anses ensamt utgöra något avgörande be­ vis om dennes nationalitet (art. 4). Sjöman, som innehar giltig identitets­ handling, skall äga rätt att återvända till den stat, som utfärdat handlingen. Denna rätt består under minst ett år efter utgången av i handlingen eventuellt angiven giltighetstid (art. 5). Vidare stadgas, att medlemsstat skall tillåta sjö­ man, som innehar giltig identitetshandling, att inresa till dess territorium, när inresa begäres för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppe­ håll (art. 6 punkt 1). Därest utrymme finnes i identitetshandlingen för veder­ börliga anteckningar därom, skall medlemsstat jämväl tillåta sjöman, som innehar giltig identitetshandling, att inresa till dess territorium, när inresa begärs a) för sjömannens inställelse ombord å hans fartyg eller för sjöman­ nens ommönstring till annat fartyg, b) för genomresa för sjömannens instäl­ lelse ombord å hans fartyg i annat land eller i samband med sjömannens hemsändande eller c) för annat ändamål, som godkänts av medlemslandets myndigheter (art. 6 punkt 2). Medlemsstat må, innan sjömannen medgives inresa för sådant ändamål som nyss sagts, av denne, redaren eller vederbö­ rande farlygsagent eller konsul infordra utredning angående sjömannens avsikt med inresan och hans förmåga att förverkliga denna avsikt. Medlems­ stat må tillika begränsa sjömannens vistelse till att avse en för ändamålet i fråga skälig tidsrymd (art. 0 punkt 3). Bestämmelserna i artikel fi, punk­

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

terna 1—3, skall dock icke inskränka ett medlemslands rätt alt neka en sjö­ man att inresa till eller att vistas inom statens territorium (art. 6 punkt 4). Beträffande innehållet i artiklarna 7 —14 i konventionen torde få hänvi­ sas till konventionstexten. Konventionen antogs av konferensen med 137 röster mot 6 och 8 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av konventionen.

Svenska bestämmelser Svenska bestämmelser, som beröres av konventionen, återfinnes i kungö­ relsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns påoch avmönstring, kungörelsen den 7 november 1941 om skyldighet för svensk medborgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass, passkun­ görelsen den 31 maj 1940, utrikesförvaltningens passkungörelse den 14 juni 1940, utlänningslagen den 30 april 1954, utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 samt kungörelsen den 21 mars 1958 angående tillämpning av en mel­ lan Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upp­ hävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna. För svensk sjöman, som är inskriven vid sjömanshus och som icke innehaft befattning av befälsgrad å fartyg, kan enligt passkungörelsen - i stället för vanligt pass — utfärdas en särskild legitimationshandling, sjömanspass. Sjömanspass kan enligt utrikesförvaltningens passkungörelse utfärdas även utomlands av beskickningar och konsulat för svensk sjöman som ej tillhör fartygsbefälet. Ytterligare en för svenska sjömän avsedd legitimationshandling, sjöfarts­ bok, finns föreskriven i kungörelsen angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring. Sjöfartsbok utfärdas i samband med inskriv­ ning vid sjömanshus. Varje svensk medborgare, som idkar sjöfart såsom yrke å svenskt handelsfartyg, bör enligt kungörelsen inneha sjöfartsbok. Svenska sjömän i utrikes fart torde ofta vara utrustade både med sjö­ fartsbok och med vanligt pass eller sjömanspass. Den rätt att gå i land i främmande länder, som på grund av dessa handlingar eller eljest tillkom­ mer svenskt sjöfolk, är givetvis beroende på de föreskrifter som gäller i ve­ derbörande land. Innehavare av pass och sjömanspass måste vara försedd med visering för inresa i länder som fordrar visering. Svensk sjöfartsbok berättigar vanligen innehavaren att gå i land i samband med fartygets hamnuppehåll. I vissa länder (Amerikas förenta stater och de östeuropeiska länderna) tillåtes dock sjöman icke att gå i land, om han ej innehar annan legitimationshandling än sjöfartsbok. Utländsk sjöman, som ankommit till riket såsom besättningsman å fartyg, äger enligt 17 § utlänningskungörelsen tillfälligt vistas å den ort där fartyget ligger, såvida icke vederbörande polismyndighet finner skäl löreskriva annat. Sådan utlänning må jämväl, om synnerliga skäl förelig­ ger, av polismyndigheten medgivas rätt att under kortare tid tillfälligt be­ söka annan ort inom riket. Nu nämnda tillstånd benämnes landgångstilt-

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959 7

stånd. Vid landgångstillstånd godtages enligt 9 § utlänningskungörelsen sjöfartsbok såsom pass. Utländsk sjöman, som innehar endast sjöfartsbok, kan efter avmönst­ ring tillåtas inresa i riket. Härvid kräves dock alltid visering, s. k. sjömansvisering. Jämlikt 23 § utlänningskungörelsen må sjömansvisering gällande för högst fjorton dagar meddelas av polismyndigheten på orten. Utländsk sjöman, som innehar gällande hemlandspass, må utan visering inresa och vistas i riket under tre månader, därest han tillhör stat, vars medborgare åtnjuter viseringsfrihet i Sverige. För medborgare i övriga stater och stats­ lösa erfordras visering, vilken likaledes kan meddelas av polismyndigheten på inreseorten. Utländska sjömän, som önskar inresa i riket för att härstädes påmönstra fartyg, måste liksom övriga utlänningar inneha pass och i förekommande fall visering.

Yttranden Sjöfartsstgrelsen erinrar om att i de flesta stater torde gälla mer eller mindre komplicerade bestämmelser, genom vilka en utlännings rätt till in­ resa regleras. Sådana bestämmelser är praktiskt besvärande för särskilt sjömän, vars möjligheter att utverka erforderliga tillstånd i regel är be­ gränsade på grund av att i många fall de fartyg, på vilka de är påmönst­ rade, sällan och oregelbundet anlöper det egna landet. Sjöfolkets särskilda ställning i fråga om inresa såsom tillfälliga besökare torde emellertid en­ ligt styrelsen i praktiken ha beaktats i de flesta länder. Men särställningen och behovet av en särbehandling har, anför styrelsen, i allmänhet icke kommit till formellt uttryck. Detta innebär enligt styrelsen, att sjömännen för sina möjligheter till landpermission i annat lands hamnar ofta är bero­ ende av praxis eller inställningen hos de myndigheter, med vilka de kom­ mer i kontakt. Styrelsen framhåller, att denna osäkerhet icke är tillfreds­ ställande och att det hos sjöfolk av många nationaliteter sedan länge före­ legat önskemål om en klarare och enklare reglering på området och att syftet med konventionen är att skapa enkla och enhetliga regler i detta av­ seende. Vidare betonar styrelsen starkt det sociala intresse, som bildar bak­ grunden till konventionen. Styrelsen anser, att de skyldigheter en stat påtar sig genom ratifikation av konventionen är relativt begränsade. I huvudsak innebär skyldigheterna enligt styrelsen ett åläggande för den ratificerande staten att utfärda iden­ titetshandling för sådana landets egna medborgare, som är bona fide sjö­ män. Vad gäller utländska sjömän skulle däremot endast föreligga rätt men ej skyldighet utfärda sådan handling. Styrelsen framhåller, att skyldigheten att återtaga en utlänning, för vilken utfärdats identitetshandling, ansetts vara en förutsättning för att annan stat skall kunna utan risk att fram­ deles få försörja utlänningen lämna honom inresetillstånd. Under erinran om alt skyldigheten att medgiva utländska innehavare av identitetshand­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

ling tillträde till landet begränsats till inresa för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppehåll ävensom till in- och genomresa i sam­ band med på- och avmönstring i fartyg, framhåller styrelsen, att bestäm­ melser av i huvudsak denna innebörd redan utfärdats i Sverige och att där­ för — vid en svensk anslutning till konventionen — ifrågavarande skyldig­ het knappast torde innebära någon väsentlig ändring i Sveriges behandling av utländskt sjöfolk. Styrelsen understryker emellertid, att för Sveriges del det väsentliga skälet för en ratifikation torde vara att genom medverkan till en såvitt möjligt allmän anslutning till konventionen eller i vart fall accep­ terande av dess principer underlätta för svenskt sjöfolk att i andra länder erhålla dessa förmåner. Med hänvisning till det anförda tillstyrker styrelsen, att konventionen ratificeras. Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anför, att — därest en av vederbörande fackmyndigheter verkställd prövning ger vid handen, att svensk lagstiftning i ämnet överensstämmer med konventionen och att förutsättningar för en svensk ratificering sålunda föreligger — de­ legationen icke har något att erinra mot att konventionen ratificeras från svensk sida. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker Sveriges anslutning till konventio­ nen. Styrelsen föreslår i anslutning därtill, att den föreslagna identitets­ handlingen för Sveriges del i huvudsak utformas såsom den nuvarande sjöfartsboken med de ändringar, som kan komma att visa sig nödvändiga ur internationell synpunkt. Generaltullstyrelsen har ur de synpunkter styrelsen har att företräda icke något att erinra mot att Sverige biträder konventionen. Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen samt Sveriges fartygsbefälsförening tillstyrker, att Sverige ratificerar konventionen. Svenska maskinbefälsförbundet anför. Tillkomsten av en internationellt giltig identitetshandling torde bidraga till minskad irritation mellan sjöfolket och myndigheterna. Det är emeller­ tid av vikt, att garantier skapas för att denna identitetshandling endast ut­ färdas till sjömän. Artikel 2 punkt 2 har fått en sådan utformning, att det kan befaras att även icke sjömän har möjlighet att erhålla sådan handling. Genom att registrerad vid arbetsförmedling kan erhålla sjömanslegitimation, kan det befaras att legitimation kommer att utfärdas till sökande, som aldrig kommer att erhålla tjänst till sjöss. Varje år inskrives vid sjömansförmedlingarna ett mycket stort antal sökande med tidigare sjöprak­ tik och nybörjare, som av olika skäl aldrig erhåller anställning till sjöss. Enligt konventionens utformning synes det vara möjligt för dessa att er­ hålla identitetshandling, som sjöman enbart genom sin registrering vid sjömansförmedling. Förbundet finner det angeläget att identitetskort utfärdas först sedan första anställningen erhållits till sjöss eller vid återanställning. Sveriges redareförening framhåller, att konventionen torde ha föga värde med hänsyn till de bestämmelser, som redan finnes utfärdade i Sverige vad gäller sjömans identitetshandlingar. Införandet av en internationellt erkänd

Kungl. Maj.is proposition nr 78 år 1959 9

identitetshandling för sjömän synes emellertid enligt föreningen vara att hälsa med tillfredsställelse, enär ett icke ringa antal utländska sjömän är anställda i den svenska handelsflottan och i åtskilliga fall svårigheter upp­ stått för rederinäringen genom att dessa sjömän saknar identitetshandling eller innehar sådan, som icke godtagits i land, där avmönstring måst äga rum. Föreningen tillstyrker därför ratifikation av konventionen. Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar sig i princip icke ha någon erin­ ran mot innehållet i konventionen. Länsstyrelsen framhåller dock, att — därest den föreslagna identitetshandlingen skall gälla utan visering — en ändring i utlänningskungörelsens bestämmelser i ifrågavarande avseende torde bli erforderlig, men ifrågasätter lämpligheten av en sådan åtgärd. En­ ligt länsstyrelsens uppfattning bör konventionstexten ändras så, att därav klart framgår, att de rättigheter, som i artikel 5 tillförsäkras utländsk in­ nehavare av identitetshandling, icke skall kunna åberopas, därest denne dömts till förvisning eller beträffande honom meddelats beslut om utvis­ ning eller sådan förpassning, som kombinerats med förbud att återvända till riket. En sådan ändring torde enligt länsstyrelsen lämpligast ske genom in­ förande av en för artiklarna 5 och 6 gemensam föreskrift av samma inne­ börd, som den nu i artikel 6 punkt 4 intagna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det lämpligt och önskvärt, att frågan om en uniform identitetshandling för sjöfolk löses genom en in­ ternationell konvention. Kriminalpolisintendenten i Stockholm framhåller, att — enär de flesta svenska sjömän vid sidan av sjöfartsbok har pass eller sjömanspass eller utan svårighet kan anskaffa sådana legitimationshandlingar — införan­ det av den föreslagna identitetshandlingen, vilken icke medför några väsent­ liga fördelar utöver nämnda handlingar, torde vara överflödigt beträffande sjömän med svenskt medborgarskap. Kriminalpolisintendenten framhåller vidare, att del ur strikt säkerhetssynpunkt kanske skulle synas lämpligast att identitetshandling endast utfärdas för svenska medborgare. Emellertid torde Sverige böra utfärda nationell identitetshandling även för sådana sjö­ män, som utan att vara svenska medborgare likväl har en viss, icke alltför lös anknytning till vårt land. Kriminalpolisintendenten förklarar sig därför icke ha något alt erinra mot att dylik handling utfärdas för sjömän, för­ sedda med svenskt främlingspass med visering för in- och utresor. Eftersom sjömän med svenskt främlingspass icke kan erhålla svensk sjöfartsbok, skulle för dem en nationell identitetshandling av nu ifrågavarande slag in­ nebära betydande fördelar. Identitetshandlingen bör dock enligt kriminalpolisintendenten icke givas längre giltighetstid än främlingspasset, och den bör utställas av eller efter hörande av statens ullänningskommission. Öv­ riga å svenska fartyg verksamma eller vid svenska arbetsförmedlingar an­ mälda utländska sjömän torde enligt kriminalpolisintendentens uppfattning icke ha sådan anknytning till vårt land att de annat än när i övrigt sär­ skilda skäl föreligger bör förses med svensk nationell identitetshandling. Kriminalpolisintendenten framhåller vidare önskvärdheten av att, därest sa kan

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

finnas vara genomförbart med hänsyn till konventionens innehåll, möjlighet bör skapas att där särskilda skäl föreligger återkalla utfärdad legitimationshandling. Överståthållnrämbetet förklarar, att vad gäller sjömän med svenskt med­ borgarskap ämbetet icke har kännedom om att behov föreligger av legitimationshandling utöver de som redan finnes. I övrigt hänvisar ämbetet till vad kriminalpolisintendenten i Stockholm anfört. Statens kriminaltekniska anstalt anser, att det nuvarande svenska sjömanspasset beträffande sin utformning och sitt innehåll synes kunna ändras i överensstämmelse med de krav, som ställes i artikel 4 i konventionen. Det framstår dock för anstalten såsom mycket tveksamt, huruvida samma slags identitetshandling bör utfärdas för sjöman, som ej är svensk medborgare. För sådan sjöman, tillhörande stat för vilken konventionen gäller, eller för sjöman, som är anställd på svenskt fartyg eller inskriven vid svensk arbets­ förmedling, synes enligt anstalten en till det yttre likartad men beträffande innehållet på annat sätt utformad handling möjligen kunna utfärdas. Denna handling hör ha sådant innehåll, att av densamma framgår att sjömannens identitet icke kan garanteras. Anstalten finner det lämpligt, att •— innan kon­ ventionen ratificeras av Sverige — närmare utredning verkställes i ämnet, avseende bl. a. spörsmålet vad innehavare av identitetshandling har att iakt­ taga vid förlust av densamma. Statspolisintendenten hänvisar till att han i anledning av ett i 1946 års sjömanskommittés betänkande den 25 juni 1957 rörande sjömanshusen framfört förslag, att svensk sjöfartsbok i vissa fall skulle kunna utfärdas för utländsk sjöman, bestämt avstyrkt detta förslag. Statspolisintendenten framhåller, att de synpunkter, som motiverade detta ställningstagande, sy­ nes vara tillämpliga jämväl i vad avser ifrågavarande identitetshandling. Statspolisintendenten uttalar, att starka skäl talar för att en identitetshand­ ling bör ges begränsad giltighetstid. Statens utlänningskommission anför i anslutning till konventionens arti­ kel 2, att det ur de synpunkter kommissionen har att företräda icke finnes något att erinra mot att svensk identitetshandling utfärdas till svensk sjö­ man. Kommissionen framhåller vidare, att ett utställande av svensk identitets­ handling till utländsk sjöman måste med hänsyn till de rättsverkningar, som är förbundna därmed, i varje särskilt fall föregås av en ingående prövning ej endast ur yrkessynpunkt utan även ur utlänningskontrollsynpunkt. Kom­ missionen anför därvid. Bland utländska sjömän på svenska fartyg finnas åtskilliga goda yrkes­ män, som genom långvarig tjänstgöring vunnit stark anknytning till Sve­ rige och där några skäl att förvägra dem rätt att återvända hit icke före­ ligga. Sådana yrkessjömän, som förutsättes vara i besittning av såväl pass som uppehållstillstånd, torde utan olägenheter ur utlänningskontrollsyn­ punkt kunna tilldelas identitetshandling. Det förekommer emellertid bland utländska sjömän, som påmönstra svenskt fartyg utomlands, även sådana

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959 11

personer som, vid en immigralionsprövning i vanlig ordning, skulle förväg­ ras inresetillstånd, därest de ansökte om dylikt. Dessa personer skulle ge­ nom erhållandet av här ifrågavarande identitetshandling tillförsäkras rätt att inresa i Sverige. Kommissionen finner med hänsyn till nu anförda omständigheter, att kom­ missionen, därest den icke själv skulle utfärda ifrågavarande identitetshand­ lingar, ofrånkomligen bör genom obligatoriskt remissförfarande ges avgö­ rande inflytande på dessa ärenden. Beträffande utländsk sjöman, som utrustats med svensk identitetshand­ ling, framhåller kommissionen, att sådana omständigheter självfallet seder­ mera kunde inträffa att det generella återresetillstånd, som innefattas i identitetshandlingen, komme att stå i strid med beslut, som meddelades ve­ derbörande utlänning enligt utlänningslagen. På grund härav bleve det nöd­ vändigt tillskapa bestämmelser, som under vissa förutsättningar, exempelvis i samband med utvisning, förvisning och förpassning möjliggjorde hand­ lingens indragande. Det skulle vidare bli nödvändigt att handlingens giltig­ hetstid för en i Sverige för utländsk medborgare utfärdad identitetshandling alltid tidsbegränsas, så att icke Sverige tvingas att garantera vederbörandes återtagande under hela hans livstid. Vad angår konventionens artikel 4 om identitetshandlingens form och innehåll förklarar kommissionen, att den föreslagna handlingen uppenbar­ ligen icke uppfyller utlänningskungörelsens föreskrifter och att den därför icke kan godtagas såsom pass. I fråga om konventionens artikel 6 punkt 1 erinrar kommissionen om be­ stämmelserna i 9, 17 och 23 §§ utlänningskungörelsen samt konstaterar, att i nu berörda avseenden konventionen icke skulle innebära några nyheter i fråga om behandlingen av utländsk sjöman i Sverige. Vad avser konventionens artikel 6 punkt 2 finner kommissionen den för­ utsättning, som där uppställts, nämligen att de i punkten angivna rättsverk­ ningarna skall vara beroende av identitetshandlingens utformning, synner­ ligen anmärkningsvärd. Kommissionen anför vidare. Frånsett detta skulle en tillämpning av bestämmelserna onekligen kunna innebära vissa lättnader för yrkessjömännen. Kommissionen bär i olika sam­ manhang övervägt att godtaga utländsk sjöfartsbok såsom pass i fall som motsvara de under punkt 2 i artikel 6 angivna. Särskilt har detta gällt sjö­ fartsbok utställd i Förbundsrepubliken Tyskland. Då emellertid de flesta sjöfartsböcker utställas även till andra sjömän än sådana, som äro medbor­ gare i den egna staten och icke innehålla uppgift om innehavarens nationa­ litet samt heller icke i och för sig berättiga innehavaren att återvända till den stat, som utfärdat sjöfartsboken, har kommissionen icke ansett sig i all­ mänhet kunna godtaga sjöfartsbok såsom pass för här förevarande ända­ mål. Kommissionen bär emellertid gjort ett undantag för italiensk sjöfarts­ bok, vilken endast utfärdas för italiensk medborgare. Kommissionen framhåller, att betänkligheterna mot att godtaga identitets­ handlingen såsom pass icke är lika stora som vad fallet är beträffande sjö­ fartsboken. Styrelsen finner emellertid, att då skyldigheten att återtaga sjö­

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

man, vilken icke är medborgare i den stat, som utfärdat identitetshandling­ en, är förknippad med dennes innehav av identitetshandlingen, svårigheter kan uppstå, om vederbörande under vistelse i riket skulle förlora sin hand­ ling. Därest det överhuvudtaget ginge att klarlägga vilken stat, som utfärdat handlingen, funnes likväl enligt kommissionen icke någon garanti för att vederbörande skulle kunna återsändas till denna stat. Kommissionen erinrar därvid om att någon skyldighet att utfärda ny identitetshandling icke föreskrives i konventionen, samt framhåller, att utlänningen också kan under­ låta begära ny sådan handling. Kommissionen förutser, att — enär identitetshandling skall kunna utfär­ das även för andra än den egna statens medborgare — en tillämpning av ar­ tikel 6 punkt 2 kommer att medföra så stora olägenheter ur utlänningskon­ trollsynpunkt, att kommissionen av denna anledning avstyrker att Sverige biträder konventionen. Slutligen framhåller kommissionen, att — därest en anslutning till kon­ ventionen från svensk sida ändock anses böra ske — spörsmålet om infö­ rande av här ifrågavarande identitetshandling för sjömän är av sådan be­ tydelse för utövandet av den för de nordiska staterna gemensamma kontrol­ len över till Norden inresande utlänningar, att frågan måste lösas i samråd med övriga nordiska stater. Sedan Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer beretts tillfälle att yttra sig i anledning av vad utlänningskommissionen an­ fört, har dessa framfört sina synpunkter och därvid gjort vissa erinringar mot kommissionens ståndpunkt. Från samtliga organisationers sida understrykes önskvärdheten av att Sverige ratificerar konventionen. Det i artikel 13 av överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna omförmälda samarbetsutskottet — Nordiska utlänningsutskottet — har där­ efter enligt protokoll vid sammanträde i Stockholm i februari 1959 förkla­ rat, att utskottet med hänsyn till de olägenheter, som ur utlänningskontroll­ synpunkt skulle uppstå vid en tillämpning av konventionen, icke ansåge sig kunna rekommendera en anslutning från de nordiska staternas sida till kon­ ventionen i dess nuvarande utformning.

Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek

Rekommendationen Enligt rekommendationen bör varje fartyg, som nyttjas i sjöfart, vara för­ sett med ett skeppsapotek. Dess innehåll bör bestämmas av vederbörande nationella myndighet med beaktande av bl. a. antalet personer ombord samt resans beskaffenhet och varaktighet. Särskilda bestämmelser bör utfärdas om att sådana läkemedel, vars användning är särskilt reglerad, skall för­ varas hos befälhavaren eller annat ansvarigt befäl ombord. Till rekommen­ dationen är såsom bilaga fogad en av medicinsk expertis uppgjord förteck­

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959 13

ning över ett skeppsapoteks minimiinnehåll. När vederbörande myndighet fastställer eller ändrar bestämmelser om innehållet i skeppsapotek bör för­ teckningen beaktas. Bestämmelser om innehållet bör med regelbundna mel­ lanrum bli föremål för översyn under hänsynstagande till nya medicinska upptäckter och förbättrade behandlingsmetoder enligt förslag, varom över­ enskommelse må träffas mellan Internationella arbetsorganisationen och Världshälsovårdsorganisationen. I alla skeppsapotek bör även förvaras en av vederbörande myndighet fastställd medicinsk handbok, av vilken klart skall framgå hur apotekets innehåll skall användas. Det bör även fastställas före­ skrifter om nödigt underhåll och vård av skeppsapoteken m. in. Rekommendationen antogs enhälligt av konferensen med 149 röster.

Svenska bestämmelser Med stöd av 55 § förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och utrustning har medicinalstyrelsen den 19 december 1951 utfärdat kun­ görelse angående skeppsapotek m. m. Tillägg till kungörelsen har utfärdats den 17 november 1953.

Yttranden Medicinalstyrelsen anför, att frågan om att i möjligaste mån utforma be­ stämmelser rörande innehållet i fartygs medicinförråd efter internationella erfarenheter sedan länge varit föremål för svenska strävanden. Detta har bl. a. kommit till uttryck i det arbete, som legat till grund för Nordiska rådets rekommendation nr 32/1958 angående gemensam hälsotjänst för sjö­ folk. Styrelsen förklarar sig ur dessa synpunkter livligt vilja ansluta sig till rekommendationen angående skeppsapotek. I fråga om sistnämnda rekom­ mendations olika detaljer fäster medicinalstyrelsen uppmärksamheten på att angiven minimiutrustning närmast motsvarar svenska bestämmelser an­ gående oceangående fartyg. I rekommendationen föreslagna bestämmelser bör enligt styrelsens mening endast avse fartyg i nordsjö- och vidsträcktare fart, medan övriga fartyg bör utrustas med skeppsapotek av mindre omfatt­ ning. Rekomendationen bör enligt styrelsen även tjäna till ledning vid ut­ formande av bestämmelser för fiskefartyg. Sjöfartsstijrelsen anser, att av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmel­ ser och i övrigt vidtagna åtgärder i väsentliga delar till sin innebörd överens­ stämmer med de föreskrifter, som angives i rekommendationen. Styrelsen till­ styrker svensk medverkan för genomförandet av rekommendationens be­ stämmelser. Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbcfälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och Sveriges redareförening gör likaså uttalanden om en sådan medverkan.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss

Rekommendationen Enligt rekommendationen anmodas medlemsstaterna, att genom ett ut­ byggt system tillse att medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss kostnadsfritt göres tillgänglig hela dygnet. I fall då så befinnes nödvändigt och praktiskt lämpligt bör därvid även medicinska specialister kunna anli­ tas. För att rätt kunna utnyttja rådgivningen bör viss undervisning av den ombordanställda personalen ske, varjämte för ändamålet lämpliga medi­ cinska handböcker bör utgivas. Varje radioutrustat fartyg bör vara försett med en aktuell och fullständig förteckning över radiostationer, från vilka rådgivning kan erhållas. Rekommendationen antogs enhälligt av konferensen med 152 röster.

Svenska bestämmelser Genom beslut den 23 februari 1923 medgav Kungl. Maj:t, att befordran av radiotelegram över Göteborgs kuststation i samband med medicinsk råd­ givning till fartyg till sjöss fick ske utan avgift. Verksamheten utsträcktes genom beslut av Kungl. Maj:t, dels den 28 februari 1930 att omfatta samtliga kuststationer för telegrafi, dels ock den 30 maj 1952 att avse även radiotele­ fonsamtal. Nu gällande bestämmelser angående medicinsk rådfrågning från fartyg till sjöss är intagna i telestyrelsens instruktioner för rörliga radiostationer och rörliga radiotelefonstationer av ringa effekt (televerkets författnings­ samling Serie B: 21 respektive B: 54 av år 1958).

Yttranden Telestyrelsen framhåller, att styrelsen, alltsedan systemet med medicinsk rådgivning till fartyg infördes, under hand träffat avtal om kostnadsfri råd­ givning med sådana större sjukhus, som lämpligen kunde ifrågakomma. Av de åtta svenska kuststationer, över vilka medicinsk rådgivning för närva­ rande kan erhållas såväl per telegrafi som per telefoni, är Göteborgs, Karls­ krona, Stavsnäs’, Härnösands och Bodens kuststationer öppna hela dygnet. Fartyg i svenska farvatten har därför i normala fall ständigt möjlighet att erhålla kostnadsfri rådgivning från sjukhus. Fartyg med kortvågsutrustning kan, var de än befinner sig, erhålla sådan vid kontakt med Göteborgs kuststa­ tion. Samtliga svenska fartygsradiostationer är försedda med förteckningar, vilka bl. a. innehåller anvisningar och bestämmelser rörande medicinsk råd­ givning till fartyg över kuststationer i olika länder. Styrelsen upplyser, att frågan om bästa sättet att underlätta kontakten mellan fartyg och läkare vid sjukdomsfall ombord på fartyg för närvarande utredes. I utredningsarbetet

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959 15

ingår att få till stånd ett standardiserat förfaringssätt vid utväxlandet av ra­ diotelegram och radiotelefonsamtal mellan det hjälpsökande fartyget och vederbörande läkare. Medicinalstyrelsen, som i ärendet inhämtat yttrande från poliklinikläkare vid hälsocentralen för sjöfolk i Göteborg, tillstyrker svensk anslutning till re­ kommendationen. Styrelsen framhåller, att det för närvarande sker en om­ fattande rådgivning till svenska fartyg på jordens alla hav genom svenska radiostationer. Denna rådgivning torde enligt styrelsens uppfattning nu vara realiserad i tillräcklig omfattning. Styrelsen anser, att frågan om en närmare organisation av den av läkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg bedrivna servicen, vilken torde omfatta cirka 30 konsultationer per månad, är värd att övervägas. Sjöfartsstyrelsen framhåller, att vidtagna svenska åtgärder väl täcker samtliga i rekommendationen berörda förhållanden. Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer ansluter sig samtliga till rekommendationens syftemål.

Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg registrerade i främmande land

Rekommendationen I rekommendationen uttrycker sjöfartskonferensen — med tanke i främ­ sta rummet på de under s. k. bekvämlighetsflagg registrerade fartygen — sin allvarliga oro över den av medborgare i vissa sjöfartsländer visade benägen­ heten att taga anställning å andra länders fartyg utan att genom i behörig ordning slutna kollektivavtal tillförsäkra sig det skydd och de arbetsvillkor, som tillämpas å fartyg i deras egna länder. Enligt rekommendationen bör därför varje medlemsstat göra allt som står i dess makt för att avhålla sjö­ män inom sitt territorium från att taga anställning eller avtala om anställ­ ning ombord å fartyg registrerade i främmande land, såframt icke anställ­ ningsvillkoren i stort sett är likvärdiga med de villkor, som föreskrives ge­ nom kollektivavtal och sociala normer godtagna av redares och sjömäns bona fide organisationer i sådana sjöfartsländer, där dylika avtal och nor­ mer traditionellt följes. Det bör därvid fästas särskilt avseende vid att be­ tryggande bestämmelser finnes gällande för sjöman, anställd å fartyg re­ gistrerat i främmande land, i två avseenden, nämligen för de fall då han landsatts i främmande hamn antingen på grund av omständigheter, varöver han icke råder, eller på grund av sjukdom eller skada, som inträffat under tjänst på fartyget och ej uppsåtligen vållats av honom själv. Bestämmel­ serna bör därvid avse, i förstnämnda fallet, att sjömannen skall återsändas till anställningshamnen, hamn i hemlandet eller i det land, vilket han till­ hör, eller annan hamn, som anges i särskild ordning, och i det senare fallet, att han skall erhålla medicinsk vård och underhåll.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 7959

Rekommendationen antogs vid konferensen med 138 röster mot 0 och 11 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommenda­ tionen.

Svenska bestämmelser Enligt 38 § kungörelsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. skall påmönstring av svensk sjö­ man ske, därest han anställes eller finnes anställd å utländskt handelsfar­ tyg, som avgår från svensk hamn. Därvid skall mönstringsförrättare iakt­ taga bl. a., att mellan sjömannen och fartygsbefälhavaren upprättas anställ­ ningskontrakt. Om fartyget ej tillhör främmande stat, mellan vilken och Sverige överenskommelse är gällande angående ömsesidigt understödjande i vissa fall av sjömän från den andra staten, skall i anställningskontraktet, vilket utskrives på fastställt formulär, inrymmas bestämmelse därom att, därest sjömannen till följd av antingen sjukdom eller skada, som han icke ådragit sig genom grovt vållande eller vid tjänstens antagande förtegat, eller annan utan hans förvållande förekommen anledning kvarlämnas på ort utom Sverige, gottgörelse skall utgivas av befälhavaren för hans sjukvård under tolv veckor efter anställningens upphörande och för hemresan till närmaste svenska hamn.

Yttranden Sjöfartsstyrelsen framhåller, att ett i enlighet med 38 § i förut angivna kungörelse upprättat anställningskontrakt i allt väsentligt täcker de villkor, som angives i rekommendationen. Någon motsvarande kontroll utövas emel­ lertid icke då utländska sjömän i Sverige anställes å utländskt fartyg. Ge­ nom samverkan mellan berörda statliga myndigheter bör dock enligt styrel­ sens mening möjligheter finnas att granska även utländska sjömäns anställ­ ning å ifrågavarande fartyg. Sjöfartsstyrelsen förklarar sig med hänsyn här­ till vilja tillstyrka att Sverige medverkar till genomförande av de i rekom­ mendationen angivna bestämmelserna. Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse, att Interna­ tionella arbetsorganisationen tagit initiativ till rekommendationen och till­ styrker att Sverige medverkar till genomförande av dess bestämmelser. Sty­ relsen förklarar, att arbetsmarknadsverket för sin del är berett att taga ak­ liv del i arbetet att avhålla sjömän bosatta i Sverige från att taga anställ­ ning eller avtala om anställning ombord å fartyg registrerade i främmande länder, såframt icke anställningsvillkoren i stort sett är likvärdiga med de villkor som föreskrives genom kollektivavtal och sociala normer godtagna av de svenska avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden. Sveriges redareförening framhåller, att risken för att sjömän tager anställ­ ning å fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg på villkor, som icke kan anses normerande för s. k. bona fide-sjöfartsländer, under de senaste åren torde ha varit minimal, enär löner och övriga villkor å dessa fartyg väl kunnat

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959 17

hävda sig vid jämförelse med andra nationers. Skulle det emellertid visa sig, att exempelvis den nu rådande åtstramningen inom den internationella sjö­ fartsnäringen komme att medföra en förändring härutinnan, torde det en­ ligt föreningens mening måhända vara berättigat, att myndigheterna i bona fide-sjöfartsländerna har sin uppmärksamhet riktad på frågan. Föreningen har därför icke någon erinran mot en svensk anslutning till rekommenda­ tionen. Svenska sjöfolksförbundct anför, att förbundet under en följd av år till­ sammans med Internationella transportarbetarefederationen framfört den uppfattning, som kommit till uttryck i rekommendationen. Även Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet uttalar sig för en svensk anslutning till re­ kommendationen.

Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet i förhållande till fartygs registrering

Rekommendationen Jämväl denna rekommendation anknyter till de sociala förhållanden, som har samband med registreringen av fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg. I rekommendationen framhålles att arbetsförhållandena har en väsentlig inverkan på säkerheten för människoliv till sjöss och att de därmed sam­ manhängande problemen erhållit en synnerligen framskjuten ställning ge­ nom den stora mängd tonnage, som registrerats i länder, vilka hittills icke räknats till de traditionella sjöfartsländerna. Därvid hänvisas till att en vid Förenta Nationernas s. k. havsrättskonferens i Geneve i april 1958 an­ tagen konvention om det öppna havet innehåller stadgande om att varje stat har rätt att låta fartyg segla under dess flagg, att det beträffande ett fartygs nationalitet måste föreligga ett verkligt samband mellan flaggstaten och fartyget, varvid staten särskilt måste i administrativa, tekniska och so­ ciala hänseenden utöva effektiv jurisdiktion och kontroll över de fartyg, som för dess flagg, samt att varje stat har skyldighet att i fråga om fartyg, som seglar under dess flagg, med beaktande av tillämpliga internationella överenskommelser rörande arbetsförhållanden vidtaga för betryggande av säkerheten till sjöss nödvändiga åtgärder i vad avser bland annat fartygs be­ manning och arbetsförhållandena ombord. Under åberopande vidare av den förut behandlade rekommendationen (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg registrerade i främmande land och konventionen (nr 70) angåen­ de social trygghet för sjömän, antagen vid Internationella arbetsorganisa­ tionens sjätte sjöfartskonferens år 1940, hemställes till medlemsstaterna, alt dessa måtte tillämpa eu bestämmelse av innehåll, att det land, vari ett fartyg registreras, bör erkänna alla de förpliktelser, som en fartygsregislrering innebär, samt utöva effektiv jurisdiktion och kontroll till gagn för 2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. t saml. Nr 78

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

sjömännens säkerhet och välfärd ombord å registreringslandets sjögående handelsfartyg. Rekommendationen uppräknar därvid ett antal åtgärder, som registreringslandet särskilt bör vidtaga. För kännedom härutinnan tor­ de få hänvisas till rekommendationstexten. Rekommendationen antogs av konferensen med 144 röster mot 0 och 3 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommen­ dationen.

Svenska bestämmelser Rekommendationen omspänner vad svenska förhållanden beträffar en mängd lagar och författningar samt bestämmelser i kollektivavtal. Här må endast erinras om bestämmelserna angående sjövärdighet i 5 a § sjölagen och om vissa med föranledande av nämnda lagrum utfärdade författningar, nämligen dels förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och utrustning, dels ock förordningen den 9 december 1932 angående vissa sä­ kerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg. Vidare må erinras om att lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg stadgar, att inom riket fartygsinspektionen och utom riket konsulerna skall utöva sådan tillsyn för att utröna hu­ ruvida bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade föreskrifterna är iakttagna. Lagen gäller — med vissa undantag — för svenskt fartyg och utländskt fartyg, som finnes här i riket. Slutligen må erinras om att bestämmelser avseende de förhållanden, som i övrigt åsyftas i rekommendationen, återfinnes i bl. a. kungörelsen den 9 juni 1939 angå­ ende sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. in., sjö­ manslagen den 30 juni 1952, befälsförordningen den 12 juni 1936 samt la­ gen den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt. Det må nämnas, att konventionen (nr 70) angående social trygghet för sjömän, vilken endast ratificerats av tre stater och icke trätt i kraft, innehål­ ler vissa detaljföreskrifter som hindrar en svensk ratificering (jfr prop. nr 321/1946). Konventionen om det öppna havet har — liksom övriga av havsrättskonferensen antagna konventioner — ansetts f. n. icke böra ratificeras av Sverige.

Yttranden Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att de i rekommendationen angivna bestämmelserna för vårt lands vidkommande sedan länge varit i kraft ge­ nom lagstiftning eller kollektivavtal. Ett genomförande av rekommendatio­ nen skulle medföra en förbättring av de allmänna anställningsvillkoren för sjöfolket i de länder, som icke genom lagstiftning eller kollektivavtal hun­ nit lika långt som de traditionella sjöfartsnationerna. Styrelsen förklarar, att styrelsen vill lämna rekommendationen sin allmänna tillstyrkan, enär även vårt land och vårt sjöfolk i olika avseenden beröres av de förhållan­ den, som råder i åsyftade länders fartyg. Sjöfartsstyrelsen anför.

Knngl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959 19

Den alltmer omfattande registreringen av fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg har under senare år blivit ett av den internationella sjöfartens dominerande problem. I olika sammanhang har diskuterats skilda förslag alt komma till rätta med de olägenheter icke minst ur social synpunkt, som iöranledes av sådan registrering. Någon tillfredsställande lösning har dock ännu icke kunnat vinnas. I yttrande över slutprotokollet från Förenta Nationernas s. k. havsrättskonferens i Geneve mars—april 1958 avstyrkte sjöfartsstyrelsen ratifikation av konventionen beträffande det öppna havet, under hänvisning till bl. a. den otillfredsställande urvattning av ifrågasatta bestämmelser rörande bekvämlighetsflagg, vartill konferensen kommit fram. I den nu förevarande rekommendationen har man utgått från nämnda bestämmelser i havsrättskonventionen men sökt att giva en precisering av innebörden av de skyldigheter, som en stat bör anses ikläda sig genom re­ gistrering av ett fartyg i sitt nationella fartygsregister. Även om rekommendationen icke innebär eller ens avser att innebära en lösning av frågan om bekvämlighetsflagg, har den dock positiv betydelse. Enligt sjöfartsstyrelsens mening bör rekommendationen uppfattas som en klar deklaration av ansvarskännande sjöfartsnationer av den grundläggan­ de principen att registrering av ett fartyg och därmed rätt för fartyget att föra ett lands flagg medför ansvar och skyldigheter i skilda avseenden för den registrerande staten. Sedd som en sådan deklaration har rekommenda­ tionen stor principiell betydelse. Det synes icke uteslutet att den även kan få praktisk betydelse som underlag för fortsatta internationella förhand­ lingar om åtgärder, som leder till alt preciseringen av en registrerande stats ansvar och skyldigheter beträffande registrerade fartyg icke blott blir en deklaration utan en praktisk realitet och att därigenom registreringen av fartyg under bekvämlighetsflagg kan bringas att upphöra.

Under åberopande av det anförda finner sjöfartsstyrelsen det synnerligen angeläget, att Sverige genom en anslutning till rekommendationen ger ut­ tryck för sin vilja och avsikt att verka för eu tillfredsställande lösning av frågan om förhindrande av registrering av fartyg under bekvämlighets­ flagg- Socialstyrelsen förklarar, att starka skäl synes tala för att de uppfatt­ ningar, varåt ges uttryck i rekommendationen, stödes från svensk sida. En­ ligt styrelsen är på grund av den allt mer ökade omfattningen, vari fartyg registreras under så kallad bekvämlighetsflagg, en kraftig reaktion mot detta förfarande påkallad. Svenska sjöfolksförbundet finner det angeläget framhålla, att rekommen­ dationens innehåll är av sådan art, att den såsom helhet har en väsentlig inverkan i fråga om förhållanden som har avseende på säkerheten för män­ niskoliv till sjöss. Förbundet yttrar vidare följande. Sedan slutet av andra världskriget har man inom sjöfartskretsar i sjö- 1'artsländer med oro följt den utveckling, som lett till att en allt större vo­ lym av handelstonnage registrerats under s. k. bekvämlighetsflagg. Redarna för dessa fartyg är icke medborgare i och har inget samband med regislrcringslandet och besättningsmännen i dessa fartyg är icke medborgare i registreringslandet. Del förekommer inga kollektivavtal beträffande minimi­ löner och arbetsvillkor i dessa länder. Inga sjöfolksorganisationcr av bety­ delse finnes och nästan fullständig avsaknad av sociallagstiftning för sjö­

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

folk råder. Några statliga organ, som erbjuder skydd för de ombordanställ­ da, existerar icke. Det är i själva verket så, att det saknas nästan allt som värderas högst i de traditionella sjöfarlsländerna, varför det är av största vikt att möjlighet gives att försäkra sig om att sjömännens tjänsteförhållanden är i överensstämmelse med de normer, som är allmänt vedertagna hos de traditionella sjöfartsnationerna. Med hänvisning till det anförda tillstyrker förbundet anslutning till re­ kommendationen. Också Svenska maskinbefäls förbundet betonar, att rekommendationen be­ rör ett av de allvarligaste internationella sjöfartsprobleinen. Förbundet fin­ ner det högst nödvändigt, att möjligheten för de s. k. bekvämlighetsflaggorna att ohämmat dra till sig främmande tonnage förhindras på ett så ef­ fektivt sätt som möjligt. Denna utveckling, säger förbundet, utgör en stor tara för sjöfolket i de länder, där man tillkämpat sig en viss social trygghet. I likhet med maskinbefälsförbundet anser Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska stewardsföreningen, att Sverige bör medverka till förverkligan­ det av rekommendationens syfte.

Departementschefen

Konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjö­ män behandlar ett problem, som är av betydande vikt för den internationella sjöfarten. För sjömännen, som tillbringar så stor del av sin fritid ombord på fartygen, är det ett berättigat intresse att ha möjlighet att gå i land un­ der fartygens hamnbesök. Det är också av betydelse både för dem, som är anställda på fartyg i internationell fart, och för redare för sådana fartyg, att eu sjöman, som avmönstrat ett fartyg i främmande land eller skall tillträda anställning på fartyg i sådant land, skall ha rätt att resa genom landet på väg till eller från fartyget. Svårigheter för sjömän att få tillträde till främ­ mande länder i sådana syften har emellertid uppkommit till följd av att någon internationell överenskommelse om särskild för sjömän avsedd identi­ tetshandling icke finnes. De nu förekommande identitetshandlingarna är av de mest skiftande slag, och de olika länderna tillämpar en oenhetlig praxis i fråga om utländska sjömäns tillträde till sina territorier. Bland sjöfolket har det länge varit ett önskemål att dessa svårigheter skall undanröjas, så att man skall komma från den osäkerhet och de övriga olägenheter som föl­ jer av de rådande förhållandena. Konventionens syfte är att få till stånd en likalydande och likvärdig in­ ternationell identitetshandling och att skapa en enkel och likformig praxis på området. Såsom sjöfartsstyrelsen uttalat skulle ett genomförande i vårt land av de principer som innefattas i konventionen knappast innebära någon väsentlig ändring i behandlingen i Sverige av utländskt sjöfolk. Det väsent­ liga skälet för en svensk ratifikation ligger därför huvudsakligen i vikten av att bidraga till en mera allmän anslutning till konventionen eller i vart fall ett internationellt accepterande av dess principer, vilket skulle underlätta

Kungi. Maj.ts proposition nr 78 år 1959 21

för svenskt sjöfolk att i länder utanför Norden erhålla en behandling, som motsvarar den som kommer utländskt sjöfolk till del i Sverige. Förhållan­ det torde vara detsamma i de övriga nordiska länderna. Jag kan ge min fulla anslutning till konventionens syfte. Med hänsyn till överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna är emellertid frågan om ratificering av konventionen av de nordiska länderna en gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Utlänningsmyndigheterna i såväl Sverige som Danmark, Finland och Norge har — så­ som framgår av yttrandet från Nordiska utlänningsutskottet — rest erin­ ringar mot en ratificering av konventionen med hänsyn till de olägenhe­ ter, som ur utlänningskontrollsynpunkt skulle uppstå vid dess tillämpning. Dessa spörsmål hair nyligen varit föremål för diskussion mellan represen­ tanter för sjöfartsmyndigheterna i de nordiska länderna i sytte att söka tillgodose såväl sjöfartens intresse som intresset av en effektiv gemensam utlänningskontroll. Dessa överläggningar har ännu icke kunnat slutföras, men de har lett till att vissa undersökningar påbörjats. När dessa utförts av­ ses frågan ånyo bli föremål för gemensamma nordiska överväganden. I avbidan därpå är jag ej beredd att nu förorda en ratificering av konventionen från svensk sida. Vad angår rekommendationen (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek, rekommendationen (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss samt rekommendationen (nr 108) angående sjömäns so­ ciala villkor och säkerhet i förhållande till fartygs registrering har de anvis­ ningar, som innefattas i dessa rekommendationer, iakttagits i svensk lag­ stiftning och praxis. Dessa rekommendationer påkallar därför ej någon åt­ gärd från svensk sida. I fråga om rekommendationen (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg i främmande land bör framhållas, att svensk lagstiftning och praxis icke täcker rekommendationens anvisningar vad angår de fall, då utländsk sjöman i Sverige tager anställning å utländskt fartyg. Enligt sjöfartsstyrelsens mening bör dock genom samverkan mellan berörda statliga myndig­ heter vissa möjligheter finnas att granska även sådana anställningar. Ar­ betsmarknadsstyrelsen har förklarat sig beredd att taga aktiv del i arbetet att avhålla sjömän bosatta i Sverige från att taga anställning eller avtala om anställning å utländskt fartyg, såframt icke anställningsvillkoren upp­ fyller de krav, som anges i rekommendationen. Med hänsyn till angelägen­ heten av att stödja det syfte att motverka uppkomsten av skadliga verkning­ ar på det sociala området i anledning av registreringarna under s. k. bekvämlighelsflagg, som innefattas i denna rekommendation liksom i rekom­ mendationen nr 108, förordar jag, att anvisningarna i rekommendationen nr 107 i görlig mån beaktas i praxis. Därmed torde rekommendationens an­ visningar i det väsentligaste vara uppfyllda. Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition

22 Kiingl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) an­ tagna konvention och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Pierre Vinde

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959 23

Bilaga A

Översättning

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 2i9 april 1958 till sitt fyrtioförsta samman­ träde och beslutat antaga vissa förslag angående ömsesidigt eller internationellt erkännande av nationella identitetshandlingar för sjömän, vilken fråga utgör den sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet, samt beslutat att dessa förslag skola taga form av en internationell kon­ vention, antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följan­ de konvention, som må benämnas »konventionen angående identitetshand­ lingar för sjömän, 1958 /Seafarers’ Indentity Documents Convention, 1958/:

Artikel 1 1. Denna konvention äger tillämpning på varje sjöman, vilken i vad egen­ skap det vara må är anställd ombord å fartyg, annat än krigsfartyg, som är registrerat i ett territorium, för vilket denna konvention gäller, och vilket regelmässigt nyttjas i sjöfart. 2. Därest tvekan uppstår, huruvida vissa kategorier av personer skola an­ ses såsom sjömän i och för tillämpningen av denna konvention, skall frågan avgöras av vederbörande myndighet i varje land efter hörande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

Artikel 2 1. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, skall på begäran av sjöman, som är medborgare i staten, för honom utfärda identitetshandling avfattad i enlighet med stadgandena i artikel 4 här nedan. Därest det är omöjligt att utfärda dylik handling för vissa kategorier av sjömän, må med­ lemsstaten dock i stället utfärda pass utvisande att innehavaren är sjöman; sådant pass skall i och för tillämpningen av denna konvention äga samma giltighet som förenämnda identitetshandling. 2. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, må på begäran utfär­ da identitetshandling jämväl för varje annan sjöman, som antingen är an­ ställd å fartyg, registrerat inom statens territorium, eller är inskriven vid arbetsförmedling inom statens territorium.

Artikel 3 Identitetshandling skall alltid vara i sjömannens besittning.

Artikel 4 1. Identitetshandling skall vara av enkelt utförande; den skall vara av hållbart material och så beskaffad att varje ändring i densamma lätt kan upptäckas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 78 år 1959

~. Identitetshandling skall innehålla uppgift om den utfärdande myndig­ hetens namn och om dag och plats för utfärdandet samt en förklaring att handlingen ar en med denna konvention avsedd identitetshandling. «3. Identitetshandling skall innehålla följande uppgifter angående innenavareni a) fullständigt namn (i förekommande fall såväl för- som efternamn) • b) todelsedag och-ort; c) nationalitet; d) signalement; e) fotografi; f) namnteckning eller, där innehavaren icke är skrivkunnig, tumavtrvck f. Därest medlemsstat utfärdar identitetshandling för utländsk sjöman ma uppgift om sjömannens nationalitet utelämnas; sådan uppgift utgör icke ensamt bevis om sjömannens nationalitet. 5. I identitetshandling skall all begränsning i dess giltighetstid vara tvdligt angiven. o o 6. Med tillämpning av stadgandena i de föregående momenten skall med­ lemsstat efter horande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer bestäm­ ma identitetshandlingens slutliga form och innehåll. 7. Den nationella lagstiftningen må föreskriva, att ytterligare uppgifter skola intagas i identitetshandlingen. ‘ 1

Artikel 5 1. Sjöman, som innehar giltig identitetshandling utfärdad av vederböran- .?.,niyj1<?1,ghef. 1 territorium, för vilket denna konvention gäller, skall äga ratt att atervanda till sagda territorium. 2. Sjöman skall därjämte äga rätt att återvända till i föregående moment nämnt territorium under en tid av minst ett år efter utgången av i identitets­ handlingen eventuellt angiven giltighetstid.

Artikel 6 1. Medlemsstat skall tillåta sjöman, som innehar giltig identitetshand­ ling, att inresa till territorium, för vilket denna konvention gäller när --a begäres för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppe-

2. Därest i identitetshandlingen finnes utrymme för vederbörliga anteckmngar därom skall medlemsstat jämväl tillåta sjöman, som innehar giltig identitetshandling, att inresa till territorium, för vilket denna konvention galler, nar inresa begäres för a) sjömannens inställelse ombord å hans fartyg eller sjömannens för­ flyttning till annat fartyg; i i ^2 genomresa för sjömannens inställelse ombord å hans fartyg i annat land eller för sjömannens hemsändande; heter annat andamal> som godkänts av vederbörande medlemsstats myndig-

**; Medlemsstat må, innan inresa till dess territorium medgives för något av i toregaende moment angivna ändamål, av sjömannen, redaren eller ve­ derbörande iartygsagent eller vederbörande konsul, infordra tillfredsställan­ de utredning, inbegripet skriftliga uppgifter, angående sjömannens avsikt ni„ t.Jaresan och hans förmåga att förverkliga denna avsikt. Medlemsstat ma tnhhä begransa sjömannens vistelse till att avse en för ändamålet ifråga skälig tidsrymd. ° 4. Intet i denna artikel skall anses innebära inskränkning i en medlems­ stats rätt att förhindra viss persons inresa till eller vistelse inom statens ter­ ritorium.

Kungl. Maj. ts proposition nr 78 år 1959 25

Artikel 7 De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­ tionella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 8 1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­ tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av general­ direktören. 2. Den träder i kraft tolv månader efter den tidpunkt, då två medlems­ staters ratifikationer registrerats av generaldirektören. 3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 9 1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då konventionen först träder i kraft, upp­ säga densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den registrerats. 2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande tioårsperiod. Artikel 10 1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av al­ la ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar. 2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­ gistreringen av den andra ratifikationen som delgivits honom, har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen träder i kraft. Artikel 11 Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall för registrering jäm­ likt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga lämna Förenta Nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och upp­ sägningar, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i före­ gående artiklar. Artikel 12 Vid de tillfällen Internationella arbetsbyråns styrelse anser det nödvän­ digt, skall den förelägga allmänna konferensen en redogörelse för konven­ tionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning före­ ligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om revidering, helt eller delvis, av konventionen. Artikel 13 1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande re­ vision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konven­ tionen icke föreskriver annat, skall

26 Kungi. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av före­ varande konvention, utan hinder av vad i artikel 9 här ovan stadgas; b) från den dag, då den nya reviderade konventionen träder i kraft, före­ varande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna. 2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificerat den nya reviderade konventionen.

Artikel 14 De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vits­ ord.

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959 27

Bilaga B Översättning

Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta samman­ träde och beslutat antaga vissa förslag angående innehållet i skeppsapotek, vil­ ken fråga inneslutes i femte punkten på dagordningen för sammanträ­ det, samt beslutat att dessa förslag skola taga form av en rekommendation, antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följan­ de rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående skeppsapotek, 1958» /Ship’s Medicine Chests Recommendation, 1958/: Konferensen hemställer, att organisationens medlemmar tillämpa följande stadganden: 1. (1) Varje fartyg, som nyttjas i sjöfart, bör vara försett med ett skepps­ apotek, vars innehåll bör bestämmas av vederbörande myndighet med be­ aktande av sådana omständigheter som antalet personer ombord samt re­ sans beskaffenhet och varaktighet. Särskilda föreskrifter om förvaring hos befälhavaren eller annat ansvarigt befäl ombord av sådana läkemedel, vil­ kas användning är särskilt reglerad, böra utfärdas. (2) Bestämmelserna om minimiinnehållet i skeppsapotek böra tillämpas vare sig fartygsläkare finnes ombord eller ej. 2. (1) Vid fastställande eller översyn av bestämmelser om innehållet i de olika typerna av skeppsapotek bör vederbörande myndighet beakta den till denna rekommendation fogade förteckningen1 över skeppsapoteks minimiinnehåll. (2) Bestämmelser om innehållet böra med regelbundna mellanrum bliva föremål för översyn under hänsynstagande till nya medicinska upptäckter och framsteg samt förbättrade behandlingsmetoder i enlighet med de för­ slag, varom överenskommelse må träffas mellan Internationella arbetsor­ ganisationen och Världshälsovårdsorganisationen. .i. Alla skeppsapotek böra innehålla en av vederbörande myndighet fast­ ställd medicinsk handbok, varav klart framgår hur apotekets innehåll skall användas. Handboken bör vara tillräckligt detaljerad för att sätta andra än en fartygsläkare i stånd att, med eller utan bistånd av medicinsk rådgivning per radio, vårda sjuka eller skadade ombord. 4. Det bör jämväl fastställas föreskrifter om nödigt underhåll och vård av skeppsapoteken och deras innehåll samt om regelbunden besiktning minst var tolfte månad av personer, som av vederbörande myndighet be­ myndigats därtill.

1 Förteckningen här utesluten.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

Bilaga C Översättning

Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta samman­ träde och beslutat antaga vissa förslag angående medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss, vilken fråga innefattas i den femte punkten på dag­ ordningen för sammanträdet, samt beslutat att dessa förslag skola taga form av en rekommendation, antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta föl­ jande rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående medicinsk rådgivning till sjöss, 1958» /Medicial Advice åt Sea Recommendation, 1958/: Konferensen hemställer till organisationens medlemmar att tillämpa föl­ jande stadganden: Medlemsstat bör genom ett i förväg ordnat system tillse a) att medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss kostnadsfritt är tillgänglig vid varje tidpunkt på dygnet; b) att denna medicinska rådgivning även innefattar råd av specialister, där så är nödvändigt och praktiskt möjligt; c) att den tillgängliga rådgivningen per radio utnyttjas på riktigt sätt bl. a. genom undervisning av personalen ombord och genom medicinska hand­ böcker, vilka klart och tydligt angiva det slag av upplysningar, som kan vara läkaren till hjälp vid rådgivningen, så att den person ombord som söker råd förstår, vilka upplysningar den rådgivande läkaren behöver; d) att en aktuell och fullständig förteckning över de radiostationer, från vilka medicinsk rådgivning kan erhållas, medföres ombord å varje radioutrustat fartyg och förvaras av radiobefälet eller, i fråga om mindre fartyg, av den person som ansvarar för radioanläggningen ombord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959 29

Bilaga D

Översättning

Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg registrerade i främmande land

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallad till Ge­ neve och där samlad den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta samman­ träde, uttrycker sin allvarliga oro över den av medborgare i vissa sjöfartsländer visade benägenheten att taga anställning å andra länders fartyg utan att genom i behörig ordning slutna kollektivavtal tillförsäkra sig det skydd och de arbetsvillkor, som tillämpas å fartyg i deras egna län­ der, och vilken konferens beslutat antaga vissa förslag angående sjömäns anställning, vilken fråga utgör tredje punkten på dagordningen för sammanträdet, samt beslutat att dessa förslag skola taga form av en rekommendation, antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följande rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående sjö­ mäns anställning å utländska fartyg, 1958» /Seafarers’ Engagement (Foreign Vessels) Recommendation, 1958/: 1. Varje medlemsstat bör göra allt som står i dess makt för att avhålla sjömän inom sitt territorium från att taga anställning eller avtala om an­ ställning ombord å fartyg registrerade i främmande land, såframt icke an­ ställningsvillkoren i stort sett äro likvärdiga med de villkor, som föreskri­ vas genom kollektivavtal och sociala normer godtagna av redares och sjö­ mäns bona fide organisationer i sådana sjöfartsländer, där dylika avtal och normer traditionellt följas. 2. Varje medlemsstat bör särskilt fästa avseende vid huruvida betryggan­ de bestämmelser finnas om att sjöman anställd å fartyg registrerat i främ­ mande land, a) då han landsatts i främmande hamn på grund av omständigheter, varöver han icke råder, återsändes till 1) anställningshamnen; eller 2) hamn i hemlandet eller i det land, vilket han tillhör; eller 3) annan hamn efter därom mellan vederbörande sjöman och be­ fälhavaren eller redaren med godkännande av vederbörande myndighet eller under annat betryggande skydd träffad överenskommelse; b) då han landsatts i främmande hamn på grund av sjukdom eller skada, som inträffat under tjänst å fartyget och ej vållats uppsåtligen av honom själv, erhåller medicinsk vård och underhåll.

30 Kiingl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

Bilaga E Översättning

Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet i förhållande till fartygs registrering

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta samman­ träde och beslutat antaga vissa förslag rörande flaggskifle i förhållande till so­ ciala villkor och säkerhet, vilken fråga utgör den fjärde punkten på dagordningen för sammanträdet, samt bestämt att dessa förslag skola taga form av en rekommendation, antager denna den fjortonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta föl­ jande rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående sociala villkor och säkerhet för sjöfolk, 1958» /Social Conditions and Safety (Seafarers) Recommendation, 1958/: Konferensen, som finner att arbetsförhållandena ha en väsentlig inverkan på säkerheten för människoliv till sjöss, finner att de därmed sammanhängande problemen ha erhållit en synner­ ligen framskjuten ställning genom den stora mängd tonnage, som registre­ rats i länder, vilka hittills icke räknats bland de traditionella sjöfartsnatio­ nerna, finner att konventionen om det öppna havet, vilken antagits av Förenta Nationernas konferens för kodifiering av de folkrättsliga reglerna om havet och är tillgänglig för undertecknande sedan den 29 april 1958, innehåller stadganden rörande 1) varje stats rätt att låta fartyg segla under dess flagg; 2) det villkor beträffande fartygs nationalitet, enligt vilket »det måste föreligga ett verkligt samband (a genuine Iink) mellan flaggstaten och fartyget; särskilt måste staten i administrativa, tekniska och sociala hän­ seenden utöva effektiv jurisdiktion och kontroll över de fartyg som föra dess flagg»; 3) varje stats skyldighet att i fråga om fartyg under dess flagg vid­ taga för tryggande av säkerheten till sjöss nödvändiga åtgärder i vad avser bland annat fartygs bemanning och besättningens arbetsförhållan­ den, därvid tillämpliga internationella överenskommelser om arbetsför­ hållanden skola beaktas, ävensom övervägt bestämmelserna i rekommendationen angående sjömäns anställning ombord å utländska fartyg, 1958, och konventionen angående social trygghet för sjömän, 1946, hemställer att följande bestämmelser tillämpas: Registreringslandet bör erkänna alla de förpliktelser, som registreringen innebär, samt utöva effektiv jurisdiktion och kontroll till gagn för sjömän­ nens säkerhet och välfärd ombord å registreringslandets sjögående handels­ fartyg. Registreringslandet bör särskilt:

Kungl. Alaj:ts proposition nr 78 år 1959 31

a) utarbeta och antaga bestämmelser, som skola ha till syfte säkerställa att alla i dess register upptagna fartyg följa internationellt erkända säkerhetsnormer; b) vidtaga åtgärder för en lämplig fartygsinspektion, som svarar mot be­ hovet hos det inregistrerade tonnaget, samt säkerställa regelbunden inspek­ tion av alla i registret upptagna fartyg för att därigenom trygga efterlevna­ den av de bestämmelser som utfärdats jämlikt a) härovan; c) såväl inom sitt territorium som utomlands upprätta nödvändiga statskontrollerade organ för övervakning av sjömäns på- och avmönstring; d) försäkra sig om att sjömännens tjänsteförhållanden äro i överensstäm­ melse med de normer, som äro allmänt vedertagna hos de traditionella sjö­ fartsnationerna; e) i de fall, där sjömännen ombord å dess fartyg icke redan äga rätt att organisera sig, genom lagstiftning eller administrativa bestämmelser till­ försäkra dem sådan rätt; f) genom lagstiftning eller administrativa bestämmelser tillförsäkra sjö­ männen ombord å dess fartyg rätt att på lämpligt sätt bliva hemsända i enlighet med praxis hos de traditionella sjöfartsnationerna; g) tillse att lämpliga och tillfredsställande åtgärder vidtagas för prövning av personer, som ansöka om behörighetsbevis, och för utfärdandet av sådana bevis.

32 Kungi. Maj.ls proposition nr 78 år 1959

Bilaga F

Resolutioner

Resolution angående behörig jurisdiktion vid upphävande eller indrag­ ning av fartygsbefäls behörighetsbevis. Resolution angående tillämpning av principen om 40 timmars arbets­ vecka ombord å fartyg. Resolution angående sjömän, som äro flyktingar. Resolution angående välfärdsanordningar i hamn. Resolution angående hälsovård och hygien ombord å fartyg. Resolution angående besättningens bostäder å fartyg. Resolution angående bemanningen av fartyg. Resolution angående sammankallande av Joint Maritime Commission. Resolution angående atomkraft och sjöfart. Resolution angående fiskarnas problem. Resolution angående säkerheten för människoliv till sjöss. Resolution angående begränsning av redareansvaret.

581648 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag