('angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 1

Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61, m. m.; given Stockholms slott den 22 april 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 april 1960.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , N ordlander .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter. Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj :ts prövning frågan om komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 19 60/61 och vissa därmed sammanhängande spörsin å 1. Härvid har jag att anmäla, att riksräkenskapsverket i två särskilda skri­ velser den 2 april 1960 framlagt dels redogörelse för approximativ beräkning rörande utfallet av statsregleringen för budgetåret 1959/60 (bihang A), dels ock förslag till förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1960/61 (bihang B). 1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. i samt. Nr 150

2 Kungl. Maj:ts proposition nr i50 år 1960

Det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken

1. Den internationella utvecklingen. Det ekonomiska läget i utlandet under senare delen av 1959 och början av 1960 bär enligt den reviderade nationalbudgeten för 1960 (bihang C) karakteriserats av en fortsatt konjunkturför­ stärkning. Under intryck av en kraftig efterfrågeexpansion steg OEEC-ländernas industriproduktion med 4 procent från tredje till fjärde kvartalet förra året, varefter en viss stagnation synes ha inträtt främst som en följd av den tilltagande knappheten på produktionsresurser inom skilda områden. I Förenta staterna har den snabba återhämtningen efter stålstrejkens slut följts av en dämpad produktionsutveckling, vilken emellertid till skillnad trån förhållandet i Västeuropa kan sättas i samband med en viss efterfrågeavmattning. Den västeuropeiska expansionen har gått parallellt med ett ut­ vidgat handelsutbyte, varvid importen — delvis i samband med pågående lageruppbyggnad — under de senaste månaderna visat tecken på att stiga snabbare än exporten. Denna utveckling har inneburit en förbättring av han­ delsbalansen för såväl Förenta staterna som de transoceana råvaruländerna. Några påtagliga tecken på en avsaktning i det västeuropeiska efterfrågeuppsvinget kan inte skönjas. Särskilt för de fasta investeringarna och -— delvis som en följd av den stigande investeringslusten — för exporten är uppgångstendenserna mycket tydliga. Den privata konsumtionen kan vän­ tas bli stimulerad av den inträffade stegringen i lönehöjningstakten, medan de offentliga utgifterna allmänt synes stiga långsammare i år än 1959. För att tillfredsställa den fortsatta efterfrågestegringen står endast små arbets­ krafts- och kapacitet sreserver till förfogande. Eftersom löne- och produk­ tivitetsutvecklingen i år även vid oförändrade råvarupriser torde komma att innebära en höjning av företagens produktionskostnader jämfört med 1959, finns det risk för att den hittillsvarande prisstabiliteten i Västeuropa kan kom­ ma alt brytas. Med tanke på frånvaron av mera betydande prisstegringstendenser på råvaru- och fraktmarknaderna samt myndigheternas ökade be­ slutsamhet att med ekonomisk-politiska medel motverka balansrubbningar finns det emellertid anledning antaga, att eventuella prisstegringar blir av begränsad omfattning. Den amerikanska efterfrågeutvecklingen företer en splittrad bild. Sjun­ kande bostadsbyggande och minskat lageruppbyggnadsbehov motvägs av förväntningar om inte oväsentligt stegrade företagsinvesteringar och fort­ satt ökning n\ den privata konsumtionen; för de offentliga utgifterna för­ utses en svag uppgång. Denna utveckling, som skulle innebära att den samlade produktionen stiger endast långsamt under resten av året, kan till­ sammans med bortfallet av extraordinära importhöj ande faktorer medföra, att den under senare delen av 1959 inträdda importstagnationen kvarstår. Ur västeuropeisk konjunktursynpunkt kan den dämpande inverkan av en sådan stagnation - - till den del den hänför sig till införsel från Västeuropa — närmast betraktas som gynnsam i dagens situation.

Kungi. Maj:ts proposition nr i 50 år 1960 3

2. Den ekonomiska utvecklingen inom landet. Det nya statistiska material som framkommit har medfört, att de beräkningar över den svenska ekono­ mins utveckling under 1959 som presenterades i den preliminära nationalbudgeten har fått revideras på en del punkter. De gjorda revideringarna, som nästan genomgående gått i höjande riktning, förändrar dock inte hu­ vuddragen i den bild av den ekonomiska utvecklingen som gavs vid års­ skiftet. Den totala produktionens ökning från 1958 till 1959 synes enligt de nya beräkningarna ha uppgått till omkring 5 procent. Endast åren 1950 och 1954 har kunnat uppvisa eu procentuell ökning av motsvarande storlek. Bakom produktionsuppgången låg eu kraftig exportökning och en i det närmaste lika stor ökning av den inhemska efterfrågan. Investeringarna steg betydligt snabbare än konsumtionen. Konjunkturuppgången uncler 1959 återställde den fulla sysselsättningen. Balansen gentemot utlandet för­ bättrades och på prisområdet skedde endast mycket begränsade stegi ingai. På utrikeshandelns område noterades en volymmässig ökning från 1958 till 1959 för exporten med 8 procent och för importen med 5 procent. Den tidigare nedgången i priserna upphörde och efterträddes mot slutet av året av ansatser till en uppgång. Genomsnittligt sett sjönk dock exportpriserna med 2 procent och importpriserna med 3 procent från 1958 till 1959. By­ tesbalansen förbättrades med närmare 350 miljoner kronor från föregåen­ de år och lämnade ett överskott på omkring 60 miljoner kronor, vilket också blev valutareservens ökning. De totala bruttoinvesteringarna steg från 1958 till 1959 i volym med 3 procent. Bakom denna ökning låg framför allt en expansion av de offentliga investeringarna, vilket främst får ses som ett resultat av den förda kon­ junkturpolitiken. Den offentliga sektorn uppvisade en total investeringsök­ ning på 10 procent. Ökningen var störst för staten, där den uppgick till 11 procent mot 8 procent för kommunerna. Den statliga investeringsökningen hänförde sig främst till vägbyggen, kraftverk och telekommunikationer. De totala privata investeringarna beräknas ha stigit med G procent i volym från 1958 till 1959. För industrins del följdes därvid 1958 års mycket kraftiga stegring av eu ny ehuru mindre ökning (med 6 procent) under 1959. Bostads­ byggandet under fjolåret resulterade i att 69 000 lägenheter färdigställdes, vilket betyder en ny rekordnivå. Exportökningen baserades, särskilt inom trä- och massaindustrierna, till stor del på utförsäljning av under tidigare år ackumulerade överskotts/ager. Nya undersökningar tyder dock på att nedgången i de totala lagren blev rela­ tivt begränsad, vilket främst sammanhänger med att den kraftiga iinportökningen mot slutet av året motverkade den väntade lagerreduktionen inom handeln. Den privata konsumtionen ökade från 1958 till 1959 med inemot 4 pro­ cent i fasta priser. Denna relativt kraftiga ökning, som klart överstiger de närmast föregående årens, står delvis i samband med forceringen av inköpen före den allmänna varuskattens införande vid årsskiftet. Konsumtionsstegringen under 1959 var i hög grad koncentrerad till varaktiga konsum-

4 Kung/. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

tionsvaror, av vilka inköpen ökade med inte mindre än 13 procent. Upp­ gången för tjänster och icke varaktiga varor beräknas till 3 respektive 2 procent. Den offentliga konsumtionens ökning — med 7 procent __ förde­ lade sig ungefär lika på stat och kommun och gällde främst försvar, utbild­ ning och sjukvård. Inkomstutvecklingen kännetecknades under fjolåret av en något mera dämpad ökningstakt än under de föregående åren samtidigt som priserna var i det nät maste stabila under större delen av året. Den nominella ökningen av liminkomsten för löntagare från 1958 till 1959 var i genomsnitt 4,5 procent, vilket motsvarade en reallönestegring av ca 3,5 procent. De totala efter be­ talningen av skatter och avgifter disponibla inkomsterna synes ha stigit med omkring 3,5 procent. Den relativt begränsade uppgången i prisnivån och en viss nedgång i det personliga sparandet förklarar varför den volymmässiga ökningen av den privata konsumtionen kunde bli något större. I den reviderade nationalbudgeten för 1960 påvisas att de ekonomiska uppsvingski af terna - trots finans- och penningpolitiska åtstramningsåtgärder — fortfarande är mycket starka, snarast starkare än man kunde skönja vid årsskiftet. I den då framlagda preliminära nationalbudgeten för­ utsågs en ökning av exporten med minst 5 procent, ökningen beräknas nu till 7 procent, och även denna siffra framstår mot bakgrunden av situationen i de viktigaste avnämarländerna snarast som försiktigt beräknad. Även de nya kalkylerna över de privata investeringarna utvisar en uppjustering med ett par procent, ökningen i förhållande till 1959, ett år som i sin tur uppvi­ sade en mycket stark ökning mot 1958, beräknas bli 8 procent. Denna bedöm­ ning förutsätter, att inga begränsande åtgärder skulle komma att vidtagas i för­ hallande till läget vid tidpunkten för de enkäter och andra undersökningar som beräkningen grundas på. Trots att ökningen i de statliga och kommunala investeringarna i motsats till de privata — planeras bli mindre än förra året, framstår det som mindre sannolikt att möjligheterna att helt förverk­ liga en så stark investeringsökning kommer att vara tillräckliga. Med hän­ syn till situationen på arbetsmarknaden synes det därför nödvändigt att del­ vis forskjuta den planerade byggnadsverksamheten från sommarens hög­ säsong till den kommande vintern. Generellt sett skulle alla ännu kvarvarande reserver av arbetskraft, jämte det arbetskraftstillskott som befolkningsutvecklingen ger, snabbt kunna uppsugas i den pågående expansionen. Fortfarande föreligger dock den svå­ righeten att de största arbetskraftsreserverna finns i övre Norrland, medan den starkaste expansionen pågår i Syd- och Mellansveriges storstads- och industriområden. Arbetskraftsbristen gäller dessutom främst yrkesarbetare, även om också för den mindre kvalificerade arbetskraften efterfrågan på många håll överstiger tillgången. Årets avtalsrörelser kan nu praktiskt taget helt överblickas. Inklusive löneglidning synes medelinkomsten per timme komma att stiga med ca 7 procent gentemot fjolåret. Härtill kommer närmare 2 procent i avgifter från arbetsgivarna till den allmänna tilläggspensionsförsäkringen (ATP).

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 5

Konsument prisnivån liar höjts med närmare 3 procent genom den all­ männa varuskatten. Vissa andra prisstegringar har dessutom inträffat sär­ skilt under hösten 1959. Ivostnadsstegringarna synes göra ytterligare nå­ gon begränsad prisstegring oundviklig, så att medelprisnivån av dessa an­ ledningar skulle komma att bli omkring 5 procent högre 1960 än under 1959. De reella disponibla inkomsterna påverkas, förutom av prisutvecklingen, även av ökad sysselsättning, höjda barnbidrag och folkpensionei, sänkta statsskattesatser samt — i motsatt riktning -— av höjda kommunalskattesatsei och av marginalskatteeffekten på inkomstökningarna. En svårbedömbar faktoi i inkomstutvecklingen är de ännu ej avslutade förhandlingarna om anpass­ ningen av de redan privatpensionsförsäkrade löntagarnas förhållanden ef­ ter ATP-reformen. Den privata konsumtionen har beräknats stiga med 2 å 3 procent mot 1959. Den offentliga konsumtionen skulle samtidigt kom­ ma att stiga med 5 procent för såväl staten som kommunerna. Denna ök­ ning sammanhänger bl. a. med den pågående utbyggnaden av undervisnings­ väsendet och sjukvården. ökningen av produktionen beräknas i nationalbudgeten komma att höja 1960 års bruttonationalprodukt 4 å 5 procent över 1959 års nivå. Denna starka ökning förutses bli möjlig främst emedan produktionsnivån inom industrin redan nu avsevärt överstiger årsgenomsnittet för 1959. På grund av att resurserna numera är i det närmaste fullt utnyttjade skulle man däremot inte kunna räkna med mer än eu ganska långsam fortsatt uppgång under loppet av innevarande år. Såsom förut framhållits måste man, trots den starka produktionsökning­ en, räkna med svårigheter att möta de ökade ansprak som särskilt strävan­ dena efter ökade investeringar ställer på landets produktionsförmåga. Bl. a. av denna anledning förutses även en betydande importökning. Beräkningar baserade på under våren skönjbara tendenser pekar på en åttaprocentig ökning av importvolymen. Det slutliga resultatet kommer dock att bli starkt beroende av den ekonomiska politiken och konjunkturutvecklingen under årets lopp.

3. Den ekonomiska politiken. De uppgifter som jag här lämnat om den ekonomiska utvecklingen, skärper ytterligare den bild som i årets statsverksproposition tecknades av en ekonomi stadd i snabb expansion. Den uppgångsprocess som satte in under loppet av 1959 har enligt vad som nu kan statistiskt fastställas varit av en sådan styrka att den totala produktionsstegringen — trots den samtidigt pågående arbetstidsförkortningen för 1959 uppgick till inte mindre än ca 5 procent. Denna expansion synes fortsätta under innevarande år. Exportkonjunk­ turens styrka består, och den redan förut starka investeringsviljan inom den privata sektorn har av konjunkturförbättringen fått en ytterligare sti­ mulans. Den investeringsökning för 1960 som nu kan förutses för indu­

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

strin uppgår sålunda till ca 14 procent, vilket innebär att industrins inves­ teringar nu ligger drygt 30 procent över nivån från 1957, det närmast före­ gående högkonjunkturåret. De senaste årens snabba utbyggnad av produk­ tionsapparaten är en av förklaringarna till den stora produktivitetsökningen under fjolåret och den ligger också bakom prognosen om en stegring under innevarande år som överstiger genomsnittet för 1950-talet. Denna investeringsaktivitet är ett påtagligt bevis på det svenska närings­ livets vilja att befästa och utbygga sina positioner inför den hårdnande in­ ternationella konkurrens som kommer att möta under 1960-talet. Det är också i förvissning om vår ekonomis konkurrenskraft och förmåga till snabb anpassning som vårt land engagerat sig i strävandena att skapa en euro­ peisk frihandelsmarknad. Ett väsentligt steg mot eu vidgning av den sven­ ska exportindustrins försäljningsmöjligheter tas sålunda den 1 juli i år, då de första tullsänkningarna äger rum enligt konventionen om den euro­ peiska frihandelssammanslutningen (EFTA). En relativ förbättring av svenska företags konkurrensmöjligheter i de skandinaviska grannländerna, i Storbritannien, Schweiz, Österrike och Portugal bör då kunna bilda grun­ den för en ökande export, samtidigt som dessa länders varor möter mins­ kade tullhinder i Sverige och därmed bör bli billigare för konsumenten. Även om på kort sikt andra faktorer än tulländringar blir avgörande för handelsmönstrets utseende — särskilt gäller detta naturligtvis ett lågtulliand som Sverige — torde medlemskapet i EFTA i längden inte kunna und­ gå att påverka förutsättningarna för den svenska utrikeshandeln och där­ med också den allmänna produktionsinriktningen och köpvanorna. För vår del bör effekten härav bli övervägande gynnsam, tack vare vårt i olika av­ seenden goda utgångsläge. En ytterligare förutsättning är emellertid — så­ som jag närmare utvecklade i finansplanen — en aktiv ekonomisk politik med särskilt hänsynstagande till de förändrade handelspolitiska perspekti­ ven. I detta begrepp innesluter jag en skärpt uppmärksamhet beträffande såväl vår allmänna yttre och inre balanssituation som när det gäller behovet av specifika åtgärder t. ex. av arbetsmarknads- eller kreditpolitisk natur för att underlätta den interna anpassningen för berörda delar av näringslivet. Jag finner det glädjande att denna uppfattning också erhållit ett klart stöd i riksdagens ställningstagande till EFTA. Svensk medverkan i sjustatssamarbetet kan dock inte betraktas som ett slutmål i strävandena att medverka till större marknadsbildningar i Eu­ ropa. Av största vikt är att det ömsesidiga raserandet av tullhindren sna­ rast utsträckes till en större krets, omfattande också de sex Rom-staterna och de länder som befinner sig utanför de båda grupperingarna. EFTA:s medlemmar bär för sin del förklarat sig beredda att under förutsättning av reciprocitet utsträcka sina inbördes tullreduktioner den 1 juli 1960 till alla GATT-länder och har framlagt detta såsom sitt förslag vid den förhandling som för någon månad sedan inleddes i Paris mellan OEECrs medlemsstater jämte Förenta staterna och Canada. Samtidigt har emellertid sexmakternas exekutivorgan, den europeiska

Kungl. Ma j:Is proposition nr 150 år 1960 7

kommissionen, för de sex ländernas regeringar och offentligheten framlagt ett förslag om acceleration av tidsschemat för den gemensamma marknadens ikraftträdande (den s. k. Hallstein-planen). Härvid skulle såväl avveckling­ en av tullarna mellan de sex länderna inbördes som uppbyggnaden av den gemensamma yttre tulltaxan ske i snabbare takt än enligt Romfördraget, samtidigt som den yttre tulltaxan provisoriskt nedsättes med 20 procent från den tillkännagivna nivån. Om denna plan förverkligas vilket nu synes sannolikt — skulle de sex inom eu nära framtid skärpa diskrimine­ ringen gentemot utomstående länder, icke minst genom den höjning av de jämförelsevis låga nationella tullnivåerna i Västtyskland och Benelux-staterna som vidtas för att anpassa dem till den gemensamma nivån. Med hänsyn till denna utveckling synes det inte särskilt sannolikt att de sju EFTA-ländernas förslag till undanröjande av det omedelbara diskriminationshotet kommer att accepteras av de sex. Om det ej visar sig möjligt att nå en provisorisk lösning och ej heller — vilket givetvis också ter sig vtterst ovisst — att få eu långsiktig uppgörelse till stånd inom en nära fram­ tid, kan detta för EFTA-ländernas egen del resa frågan om en acceleration av sjustatsfördraget för att därmed jämna steg skall hållas med de sex och en framtida associering underlättas. För svenskt vidkommande framstår eu dylik ökning av tullsänkningstakten inom EFTA inte som ogynnsam, sär­ skilt inte i nuvarande konjunkturfas. Den alltjämt rådande osäkerheten om utsikterna att med sexmakternas gemenskap träffa en uppgörelse, som i det stora hela kan bevara den hittillsvarande strukturen i det europeiska ut­ bytet av varor och tjänster, försvårar emellertid i växande grad näringslivets och statsmakternas ekonomiska planering såväl bland de sex och de sju som bland utomstående länder och kan bl. a. leda till en irrationell investeringsutveckling i Europa. Ökad beredvillighet från sexmakternas sida att inom en snar framtid förutsättningslöst diskutera förslag som syftar till en vi­ dare europeisk lösning synes därför vara av största vikt för alla partex. Den internationella högkonjunktur som via ökad efterfrågan på svenska exportvaror utgör eu väsentlig stimulansfaktor i dagens konjunkturläge, har hittills utvecklats under en anmärkningsvärd stabilitet. Till en del för­ klaras denna stabilitet av tillgången på outnyttjade produktionsfaktorer i utgångsläget och av det särskilt i jämförelse med det tidiga 1950-talet starkt ökade utbudet av råvaror. Den ekonomiska politiken har också i flertalet länder mer målmedvetet än tidigare varit inriktad på att förhindra en inflationistisk urartning av högkonjunkturen. Detta har tagit sig uttryck i att restriktiva åtgärder inom såväl penning- som finanspolitiken vidtagits på ett tidigare stadium än under de närmast föregående konjunkturupp­ svingen. En för flertalet länder gemensam erfarenhet av konjunkturpoliti­ ken under efterkrigstiden har nämligen varit svårigheten att hejda en redan påbörjad uppgång i priser och kostnader utan att samtidigt också bromsa produktionsuppgången. För att bevara en hög stegringstakt i produktionen och undvika störningar i sysselsättningen har del därför varit angeläget all snabbt anpassa den ekonomiska politiken efter det förändrade lägel. Re­

8 Kungl. Maj:Is proposition nr 150 år 1960

sultaten av den förda politiken har i stort sett varit gynnsamma. Uppsvinget under 1959 medförde sålunda för OEEC-ländcrna totalt en produktionsuppgång med ca 5 procent och under innevarande år väntas en fortsatt bety­ dande stegring. Det torde dock bli ofrånkomligt att eu viss press uppåt på priser och kostnader nu inträder. Löneökningarna, som under fjolåret un­ dersteg den mycket markanta produktivitetsuppgången, torde i år i många länder bil större än produktivitetsökningen, även om det inte synes bli frå­ ga om några extrema skillnader. I de länder där man nu befinner sig när­ mast taket för det fulla kapacitetsutnyttjandet — Västtyskland är här det viktigaste exemplet — har på senaste tiden en viss ytterligare åtstramning av den ekonomiska politiken åstadkommits genom skärpt företagsbeskatt­ ning, minskat bostadsbyggande och begränsningar i det offentligas investe­ ringar. Sammanfattningsvis kan om den internationella konjunkturen sägas, att sannolikheten talar för att de ledande industriländerna i Västeuropa skali lyckas stabilisera den ekonomiska aktiviteten på rådande mycket höga nivå under 1960 och även in på 1961. Att det i den amerikanska ekonomin kan pavisas vissa svaghetstecken närmast stödjer denna bedömning. Å andra sidan kan det självfallet icke uteslutas vare sig att högkonjunkturen övergår i en inflatorisk fas eller att en ny konjunkturavmattning kan komma att gora sig gällande under perioden. Oavsett vilket av de möjliga alternativen som valjes till bakgrund för planeringen av den svenska ekonomiska poli­ tiken, blir slutsatserna för den interna politiken i dagens läge desamma. Det är i första hand risken för en inflatorisk överkonjunktur i vårt land som nu målmedvetet måste förebyggas med åtgärder som främjar stabili­ teten utan att äventyra den fulla sysselsättningen. Om inflationstenden­ ser skulle göra sig gällande i andra länder, är detta en anledning för oss att skärpa våra motåtgärder för att dessa tendenser inte skall spridas till ■\åit näringsliv, som tack vare den höga sysselsättningen nu är särskilt känsligt för impulser i inflationistisk riktning. Om återigen de andra län­ derna lyckas undgå inflationsrisken — och jag finner starka skäl för detta alternativ — blir visserligen motiveringen för vår egen stabiliseringspolitik en annan, nämligen att förebygga eu försämring av vårt internationella konkurrensläge. Själva målsättningen förblir dock i båda fallen densamma. Den svenska utvecklingen har hittills passat ganska väl in i det västeu­ ropeiska mönstret. Konjunkturuppgången har nu återställt den fulla syssel­ sättningen. Arbetslöshetssiffrorna för april — de beredskapssysselsatta un­ dantagna var lägre än för samma månad någon gång tidigare under efter­ krigstiden. Industriproduktionen låg under de första" två månaderna ca 9 procent över fjolårsnivån. Prisnivån är stabil. Efter den stegring som in­ träffade i januari och som betingades av den vid årsskiftet införda allmän­ na varuskatten, bar konsumentprisindex förblivit oförändrat. Inte heller utvecklingen av utrikeshandeln ger något belägg för en rubbning av den samhällsekonomiska balansen, så långt nu de första månadernas statistik later sig tolkas. Det nu mellan arbetsmarknadens parter träffade tvååriga

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 9

löneavtalet bär likaså vittne om stabilitet i ekonomin och ökar samtidigt förutsättningarna att bevara densamma. Avtalets konstruktion kan också tolkas som ett bevis på förtroende för statsmakternas beslutsamhet och för­ måga att fullfölja stabiliseringspolitiken. De farhågor som på vissa håll fram­ fördes om varuskattens »inflationsdrivande» effekt, har inte minst genom löneuppgörelsen blivit eftertryckligt dementerade. Det sagda inskärper vikten av att stabiliseringspolitiken med all kraft upprätthålles. Konjunkturuppgången har nu nått en sådan styrka att den kan komma in i ett skede där riskerna för inflationistiska överslag blir akuta. Det är den ekonomiska politikens uppgift att med i god tid insat­ ta åtgärder förebygga en sådan utveckling. En åtstramning av statsmak­ ternas politik har också i detta syfte successivt genomförts med början under hösten förra året. Den stimulans av näringslivets investeringar som frisläppandet av investeringsfonderna utgjorde under 1958—1959, var efter konjunkturomsvängningen ej längre motiverad; efter september månad inställdes därför beviljandet av vidare tillstånd att utnyttja fonderna. Den statliga investeringsverksamheten expanderade starkt i konjunkturstödjan­ de syfte under 1958 och ännu mer under 1959 men har väsentligt dämpats under 1960. Bostadsbyggandet kommer efter de senaste årens rekordartade expansion att under innevarande år närmast ligga något under fjolårsnivån. Arbetsmarknadspolitikens anpassning till det förändrade konjunktur­ läget framgår bl. a. av avvecklingen av beredskapsarbetena. Från en topp i mars—april förra året med 15 000 sysselsatta i beredskapsarbeten har an­ talet vid mitten av april månad nedgått till 9 000. Två tredjedelar av dessa arheten utföres i Norrlandslänen, där fortfarande säsongarbetslösheten är hög och har ökat under april i samband med skogsavverkningarnas slutfö­ rande. Vidare utgöres de i beredskapsarbete sysselsatta till stor del av äldre och annan svårplacerad arbetskraft. En undersökning i mitten av april visade att inemot hälften av beredskapsarbetarna var över 50 år. Avvecklingen av de återstående beredskapsarbetena sker i snabb takt och frampå sommaren beräknas endast cirka 2 000 vara sysselsatta i färdigställningsarbeten. Riktpunkten för arbetsmarknadspolitiken måste i nuvarande konjunk­ turläge vara att genom effektiva insatser ta i anspråk tillgängliga arbets­ kraftsreserver och underlätta arbetskraftens överflyttning till de områden — lokalt och yrkesmässigt — där överskottsefterfrågan nu börjar fram­ träda. Den betydelsefullaste åtgärden för alt förhindra uppkomsten av ett all­ mänt efterfrågeöverskott i den svenska ekonomin har självfallet utgjorts av den från årsskiftet införda allmänna varuskatten, som — sedan hänsyn ta­ gits till justerade skatteskalor och till kompensationerna av främst barn­ familjerna och folkpensionärerna — netto representerar en köpkraftsindragning av ca 1 miljard kronor. De här uppräknade åtgärderna har kompletterats av en penningpolitisk åtstramning genom höjning av diskontot den 15 januari. Den räntestruktur som därvid utbildades med större höjning av obligationsräntorna än av ban­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

kernas inlåningsräntor har utnyttjats till en kraftig vidgning av obligations­ marknaden. Emissionerna av långa obligationer under årets fyra första må­ nader har sålunda med närmare 1 miljard kronor överstigit fjolårets emis­ sioner under samma period. Störst uppmärksamhet har härvid det statliga 5 1/2-procentiga obligationslånet tilldragit sig; detta är med sina 1 075 miljoner kronor det största långfristiga statslån som någonsin utgivits i vårt land. Låneoperationen har medfört en fondering av statsskulden och en önskvärd minskning av bankernas likviditet. Förutsättningarna för en re­ striktiv penningpolitik har därmed förbättrats. Parallellt med det starkt ökade intresset för obligationsplaceringar bär en försvagning av aktiekurserna ägt rum. Den under fjolåret och början av år 1960 starkt uppdrivna kursnivån har sålunda sjunkit med närmare 10 procent. Kurserna har därmed bringats ned på en mer realistisk och mindre spekulationsbetonad nivå och en viss stabilisering synes numera ha inträtt. Ytterligare åtgärder för att mera varaktigt dämpa de höga kurserna fram­ står dock fortfarande som önskvärda. I detta sammanhang får jag erinra om att 1960 års bolagsskattesakkunniga nyligen avlämnat betänkande med förslag om rätt till visst avdrag för utdelningar å nyemissioner och om änd­ rade regler för aktiebolags och ekonomiska föreningars skattskyldighet för erhållna utdelningar. Jag har för avsikt att om möjligt redan i vår föreslå att riksdagen förelägges proposition byggd på de sakkunnigas förslag, även om i rådande högt uppdrivna investeringskonjunktur en viss tidsförskjut­ ning i fråga om ikraftträdandet kan befinnas vara lämplig.

Åtstramningen av budgetpolitiken gör sig gällande från årsskiftet och får därför sitt fulla genomslag först i riksstaten för budgetåret 1960/61. Inne­ varande budgetår uppvisar däremot till följd av den expansiva konjunktur­ politiken under 1959 ett stegrat totalbudgetunderskott jämfört med budget­ året 1958/59. De reviderade beräkningar av budgetutfallet för 1959/60 som nu är tillgängliga och för vilka jag kommer att lämna en närmare redogörel­ se i det följande, har beträffande inkomsterna givit praktiskt taget samma resultat som beräkningarna vid årsskiftet. Utgifterna synes däremot netto bli något mindre än beräknat. Visserligen har statstjänstemännens lönehöj­ ning föranlett anslag på tilläggsstat med ca 80 miljoner kronor, men å andra sidan synes behållningarna på reservationsanslagen komma att öka med ca 150 miljoner kronor mot en tidigare beräknad minskning av 100 miljoner kronor. Totalbudgetens underskott, som i januari uppskattades till ca 2 1/4 miljarder kronor, skulle utifrån dagens bedömning stanna vid omkring 2 miljarder kronor mot 1,4 miljard budgetåret 1958/59. Driftbudgeten synes därmed bli praktiskt taget balanserad för 1959/60, eftersom underskottet begränsats till 70 miljoner kronor. Vid framläggandet av rilcsstatsförslaget för 1960/61 framhöll jag, att det vid årsskiftet icke var möjligt att göra någon säker uppskattning av statsin­ komsternas utveckling. Skälen härför är välbekanta och jag hänvisade sär­ skilt till den då rådande ovissheten om den framtida löneutvecklingen. Sedan

Kungi. MajAs proposition nr 150 ur 1960 11

löneförhandlingarna nu i huvudsak slutförts och i regel resulterat i två­ åriga avtal, har underlaget för inkomstberäkningarna förbättrats. Detta har föranlett riksräkenskapsverket att uppjustcra beräkningen av inkomstskattetiteln med 400 miljoner kronor. Avvikelserna i förutsättningarna om skatteunderlagets tillväxt jämfört med den tidigare beräkningen gäller där­ vid inte endast 1960 utan också 1961. Till följd av att avtalet gäller för två år, har verket nämligen för 1961 kunnat ersätta den schablonmässiga nor­ malkalkylen för detta år med en mer realistisk beräkning, vilket i vanliga fall icke är möjligt. I summa innebär riksräkenskapsverkets förnyade beräk­ ning en uppräkning av statsinkomsterna för budgetåret 1960/61 med 541 miljoner kronor. Denna inkomstökning representerar emellertid inte en lika stor förstärkning av budgeten. Den lyftning av den allmänna inkomst­ nivån som här återspeglar sig i ökade statsinkomster, återverkar självfallet också på budgetens utgiftssida genom ökade lönekostnader för statstjänama. Avtalet med löntagarorganisationerna har medfört en generell höjning av de statliga löne- och pensionskostnaderna med 5 procent för vartdera av åren 1960 och 1961. Statsverkets kostnad för höjning av de statsanställdas löner och pensioner (exkl. löner till kollektivavtalsanställd personal) brukar an­ ges till ca 50 miljoner kronor för helår per varje procentenhets löneökning. Budgetmässigt framkommer denna kostnadsökning för budgetåret 1960/61 dels på täckningsanslag under fjärde respektive tolfte huvudtitlarna, dels också i form av minskad inleverans av överskottsmedel från affärsverken; sistnämnda förhållande har föranlett mig att nedräkna den av riksräken­ skapsverket redovisade ökningen av statens inkomster. För statens järnvä­ gars del beräknas lönehöjningen komma att medföra ett icke oväsentligt underskott, för vars täckande ett särskilt anslag har äskats. Enligt nu till­ gängliga uppgifter skulle årets löneuppgörelser med de statsanställda kom­ ma att belasta statsverket med 425 miljoner kronor under budgetåret 1960/ 61. Det kompletterade riksstatsförslaget visar på driftbudgeten — med hänsyn tagen till beräknad reservationsmedelsförbrukning — ett överskott av 180 miljoner kronor och ett statligt upplåningsbehov av närmare 1,6 miljard kronor. Lånebehovet skulle därmed nedbringas med ca 400—500 miljoner kronor från innevarande budgetår. Hänsyn har härvid inte tagits till de tillläggsstater som erfarenhetsmässigt tillkommer under löpande budgetår. Det angivna överskottet är dock av den storleksordningen att driftbudgetens ba­ lans även reellt kan anses säkerställd för budgetåret 1960/61. Detta måste i dagens konjunkturläge betraktas som ett minimum. Därmed är också sagt, att den allmänna varuskatten varit en nödvändig förutsättning för att åstad­ komma denna förbättring i budgetbalansen. Utan varuskatten skulle statens upplåning inte bara legat kvar på den under innevarande budgetår höjda nivån utan tvärtom fortsatt att väsentligt öka. Budgetläget såsom det nu framträder borde göra det omöjligt alt ta den nu beräknade automatiska ökningen i skalteuppbörden till intäkt för på­ ståendet att den allmänna varuskatten varit budgetpolitiskt omotiverad.

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Jag är visserligen medveten om att det hade varit möjligt att genom punktskattehöjningar, höjda folkpensionsavgifter, höjda sjukförsäkringsavgifter (till följd av minskat statsbidrag till sjukkassorna) och höjda hyror (till följd av starkt nedskurna bostadssubventioner) ta ut i runt tal hälften av den allmänna varuskattens effekt och hålla upplåningsbehovet under näst­ kommande budgetår kvar på samma nivå som under innevarande budgetår eller 2 miljarder kronor. En på detta sätt genomförd »budgetförstärkning» framstår ur allmänna rättvisesynpunkter som djupt otillfredsställande. Vad som här emellertid framför allt måste understrykas är att en sådan budget i det rådande konjunkturläget även skulle innebära en klart inflationistisk politik. De ökade statsinkomsterna kan inte ses som en isolerad företeelse och utan beaktande av sin samhällsekonomiska bakgrund. De motsvaras därtill, som redovisats i det föregående, av utgiftsökningar av automatisk karaktär. Den ytterligare inkomstökning som nu beräknats möjliggör vis­ serligen en begränsning av den förutsedda upplåningen för 1960/61 med i runt tal 400—500 miljoner kronor. Även en upplåning av den omfattning som detta innebär bar emellertid sina risker i den starkt expansiva kon­ junktur som beräknas prägla nästa budgetår. Den utgör enligt min mening vad som maximalt kan tolereras med dagens konjunkturperspektiv. Finans­ politiken kan sålunda icke försvagas om vi skall ha utsikt att bibehålla eko­ nomisk stabilitet. När det statliga lånebehovet nu nedbringats till en nivå som ter sig för­ svarbar ur den samhällsekonomiska balansens synpunkt, har detta kunnat ske utan att som inkomstförstärkande medel någon höjning av folkpensions­ avgiften behövt tillgripas. En sådan höjning var som bekant förutsedd från den 1 januari 1961 i allmänna pensionsberedningens förslag till etapp­ visa höjningar av folkpensionerna. Kostnaderna för den höjning av ålders-, änke- och barnpensionerna som träder i kraft den 1 juli innevarande år, om riksdagen godkänner Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, har tack vare den allmänna varuskatten kunnat inrymmas i budgeten utan någon ökning av nu utgående avgifter. Som jag framhöll i årets statsverksproposition bör frå­ gan om pensionsavgiftens storlek ej ses isolerad från skattesystemet i övrigt. Till följd av avgiftens nuvarande konstruktion skulle en höjning av den­ samma ha inneburit en förskjutning av finansieringsbördan från de större till de mindre inkomsttagarna. I jämförelse med en sådan regressivt verkan­ de skattehöjning framstår det som en stor fördel att de nu förestående folkpensionsförbättringarna kan finansieras genom den allmänna varuskatten.

Vid framläggandet av riksstatsförslaget i januari månad anförde jag som ett sammanfattande omdöme, att införandet av den allmänna varuskatten i förening med åtstramningen av de statliga investeringsutgifterna under budgetåret 1960/61 reducerat de förutsedda spänningarna i samhällseko­ nomin till sådana proportioner att de borde kunna behärskas med de medel som den ekonomiska politiken i övrigt förfogar över. Detta omdöme har oförändrad giltighet för det nu kompletterade riksstatsförslaget. Konjunk­ turuppgången har efter årsskiftet fortgått i kanske ännu något snabbare

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1000 13

takt än vad som då förutsågs utan att dock hittills någon rubbning av ba­ lansen inträffat. Det i nationalbudgeten presenterade materialet för bedöm­ ning av den ekonomiska utvecklingen under resten av året tyder på att den totala efterfrågeökningen, om än med vissa svårigheter, bör kunna realiseras inom ramen för tillgängliga produktionsresurser. Betraktat för året i dess helhet ger nämligen nationalbudgeten närmast bilden av en ekonomi som med en smidig ekonomisk politik bör kunna hållas i balans på en mycket högt uppdriven aktivitetsnivå. Det är emellertid uppenbart att marginalerna mot överslag i inflationistisk riktning nu är mycket smala. Den höga efter­ frågan såväl inom som utom landet, den — med vissa lokala undantag - nu absorberade arbetslösheten och företagens goda likviditetsläge gör eko­ nomin ytterst känslig för impulser i inflationistisk riktning. Riskerna för en sådan utveckling föreligger framför allt under den topp­ belastning på arbetsmarknaden som säsongmässigt är att emotse under som­ maren. Om en överkonjunktur tillätes utveckla sig under de närmaste må­ naderna skulle den sannolikt få kumulativa effekter framöver och under­ gräva den nu föreliggande möjligheten att bevara den samhällsekonomiska balansen. De ytterligare åtgärder som nu kräves bör därför i första hand ta sikte på den särskilt säsongbetonade byggnadsarbetsmarknaden. Det är här­ vid icke fråga om att nedskära byggnadsverksamheten utan endast att för­ hindra en sådan tillfällig ansvällning av efterfrågan som inte kan tillgodoses och att överflytta en del av den planerade verksamheten till det mindre hårt belastade vinterhalvåret. Dessa åtgärder bör vidtagas redan nu, innan den befarade överkonjunkturen framträtt som en aktuell realitet. Med hänsyn härtill har regeringen beslutat genomföra en stark begränsning av igång­ sättningen av statliga husbyggnadsföretag under sommarmånaderna 1960. Även efterfrågan på arbetskraft vid redan pågående statliga byggen kommer att hållas tillbaka. Främst avses detta skola åstadkommas genom begräns­ ning av nyanställningar; någon permittering av redan anställda kommer så­ lunda icke att ske. För övriga byggen tillämpar länsarbetsnämnderna i samma syfte en likartad restriktivitet vid beviljandet av igångsättningstillstånd. Det är emellertid varken möjligt eller lämpligt att åstadkomma den nödvändiga dämpningen i efterfrågan på byggnadsarbetskraften enbart via igångsättningstillstånd, eftersom man därigenom skulle desorganisera mark­ naden och riskera att skapa sysselsättningssvårigheter under vintern. I syfte att på ett smidigt sätt, och självfallet även här utan några åtgärder mot re­ dan anställd personal, administrera en sådan dämpning av efterfrågan på arbetskraft under högsäsongen även vid pågående byggen kommer en aktivisering av verksamheten att ske vid de lokala s. k. samarbetskommittéerna, bestående av representanter för arbetsmarknadsorganen, kommu­ nala och enskilda byggherrar, samt för byggmästarnas och byggnadsarbetar­ nas organisationer. Regeringen avser vidare att direkt med kommuner och landsting taga upp frågan om åtgärder inom den kommunala byggnadssek­ torn för att förskjuta en del av verksamheten från sommar- till vinterhalv­ året. Redan i årets budgetarbete har de statliga investeringsplanerna för 1960/

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

61 pressats tillbaka. En viss överflyttning även av industrins investeringsefterfrågan från innevarande till senare år bör eftersträvas. I detta syfte kommer jag att senare denna dag anmäla förslag om tillfällig komplettering av nu gällande regler rörande investeringsfonderna. De nuvarande investe­ ringsfonderna har, såsom erfarenheterna under 1958 och 1959 klart utvisat, varit i hög grad effektiva när det gällt att framlocka investeringar under en konjunkturavmattning. Däremot är de mindre effektiva såsom medel att dämpa en alltför hög investeringsaktivitet under en högkonjunktur. Det förslag som jag kommer att framlägga, lar sikte härpå genom att stimu­ lera till avsättning under innevarande år med 100 procent av fondens belopp. I statsverkspropositionen framhöll jag vidare att vi för innevarande bud­ getår kunde räkna med en starkt ökad efterfrågan för lagerpåfyllnad. Jag erinrade därvid om den strategiska roll som lagervariationerna spelar vid konjunktursvängningarna och pekade på att möjligheterna att påverka lager­ hållningen för närvarande är starkt begränsade. I den nu framlagda nationalbudgeten uppskattas lagerinvesteringarna under 1960 medföra en ök­ ning i efterfrågan från föregående år av storleksordningen 3/4 miljard kro­ nor. Huruvida denna lagerökning också kommer att realiseras låter sig ännu inte med någon säkerhet bestämmas. I varje fall synes på grund av den sta­ bila prisutvecklingen på de internationella marknaderna anledning saknas att just nu förvänta någon mera spekulationsbetonad lagerökning. Med den ytterligare åtstramning av den ekonomiska politiken som an­ givits i det föregående fullföljes syftet att bevara en balanserad expansion inom den svenska ekonomin. Vi lyckades undgå allvarligare återverkningar på produktion och sysselsättning av den internationella avmattningen 1958— 1959. Den samlade effekten av de åtgärder som vidtagits eller nu vidtages bör ge oss möjligheter att med bevarad prisstabilitet upprätthålla den fulla sys­ selsättningen i sådana former att näringslivet skyddas från effektivitetssänkande störningar av inflatorisk art och att uppnå en fortsatt snabb ökning av produktionsresultatet.

Med riksstatsförslaget för 1960/61 har statens driftbudget kommit upp i en omslutning av något över 15 miljarder kronor. I nominellt belopp innebär detta ungefär en tredubbling sedan budgetåret 1949/50. De faktorer som betingat denna utveckling belyses bl. a. i en sammanställning över budget­ utvecklingen vilken som bihang E fogats till denna proposition. Av drift­ budgetutgifterna uppvisar de statliga bruttoinvesteringarna och inkomstöver­ föringarna till kommunerna den relativt sett snabbaste utgiftsstegringen un­ der 1950-talet. Från 1949/50 till 1958/59, vilket är det senaste budgetår för vilket en slutgiltig budgetredovisning föreligger, ökade dessa båda utgifts­ områden sin andel av totalutgifterna med närmare 12 procentenheter. Där­ emot sjönk under den redovisade perioden bl. a. andelen för de offentliga konsumtionsutgifterna liksom för de indirekta inkomstöverföringarna (sub­ ventioner) icke oväsentligt. Detsamma gäller de direkta inkomstöverföring­ arna till enskilda personer, vilkas andel minskades med 1,6 procentenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 15

De direkta inkomstöverföringarna till enskilda personer har under den aktuella tioårsperioden stigit med ca 60 procent räknat i oförändrat penning­ värde. I denna utveckling återspeglar sig det förhållandet att det är det of­ fentliga som i dagens samhälle tillförsäkrar de arbetslösa, de sjuka och åld­ ringarna deras rättmätiga andel av standardstegringen. En omvälvande för­ bättring har härigenom skett i dessa gruppers villkor. Det är en utveckling som helt överensstämmer med den dominerande uppfattningen bland vårt lands medborgare. Det är — när man lägger huvudvikten icke på programmatiska deklara­ tioner utan på det praktiska handlandet — främst kring inkomstöverföring­ arna som de politiska motsättningarna koncentreras. När det gäller den del av den statliga verksamheten som direkt tar produktiva resurser i anspråk, d. v. s. vad som i nationalbudgeterna benämnes statlig konsumtion och stat­ liga investeringar, råder däremot praktiskt taget enighet. Detta är i och för sig knappast anmärkningsvärt, då den statliga verksamheten domineras av så angelägna uppgifter som försvar, utbildning, forskning, sjukvård, kom­ munikationer och energiförsörjning. Enighet om dessa statliga insatsers betydelse bör naturligtvis logiskt leda fram till enighet om anskaffandet av de erforderliga resurserna. Tyvärr är på denna senare punkt uppfatt­ ningarna mera delade. Försvarskostnadernas relativa andel av statsutgifterna steg mycket snabbt under de första åren av 1950-talet i samband med den tilltagande internatio­ nella spänningen, men har sedan relativt sett något sjunkit, ehuru de även vid periodens slut svarar för en något större andel än 1949/50. Den relativt starkaste ökningen uppvisar utgifterna för kommunikationsändamål, och även utbildning och forskning visar en stegring av sin andel. I den åberopade promemorian redovisas även resultaten av vissa för­ sök att beräkna den volymmässiga utvecklingen av de viktigare budget­ posterna under de olika huvudtitlarna. De egentliga statsutgifterna på driftbudgeten skulle enligt denna undersökning med reservation för beräkningstekniska svårigheter årligen under den undersökta 1 O-årsperioden ha stigit med ca 5,5 procent räknat i oförändrade priser och löner. Under pe­ riodens senare del har ökningen varit något snabbare och uppgår till ca 6,5 procent. Under samma tid har bruttonationalprodukten stigit med 3,2 respektive 3,4 procent per år. över den genomsnittliga utgiftsstegringen — för hela perioden räknat — ligger bl. a. försvarsdepartementet med 7 pro­ cents årlig ökning. Under senare delen av 1950-talet är dock ökningstakten lägre och begränsar sig till 3 procent. Kommunikationsdepartementet uppvi­ sar likaledes eu ökningstakt av 7 procent, återspeglande de stigande vägin­ vesteringarna. Något över genomsnittet ligger även socialdepartementet, vil­ ket framför allt förklaras av stegrade utgifter för bostads- och arbetsmark­ nadspolitiken och sjukförsäkringen. En ökning i ungefär samma takt som de egentliga statsutgifterna totalt visar utgifterna under ecklesiastikdeparte­ mentet. Vissa anslag under huvudtiteln stiger dock avsevärt snabbare. Detta gäller framförallt anslagen till högre utbildning och forskning som uppvisar

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

en årlig volymökning med ca 9 procent. Handelsdepartementets anslag har under periodens senare del undergått en mycket snabb stegring till följd av ökade utgifter för atomenergiverksamheten. Kapitalbudgetens strukturförändringar under 1950-talet har framförallt dominerats av affärsverkens ökade investeringsverksamhet och den statliga långivningen till bostadsbyggandet. Av den totala ökningen av medelsför­ brukningen 1949/50—1958/59 under statens kapitalfonder på 1,6 miljard kronor hänför sig sålunda ca 0,6 miljard till affärsverksfonderna och drygt 0,6 miljard till den statliga bostadslångivningen. För affärsverksfondernas del motsvaras den nominella ökningen av en »volymmässig» årlig ökning på 4 å 5 procent. Detta är en något lägre stegringstakt än den som redovisas för investeringarna på driftbudgeten, d. v. s. främst försvarsinvesteringarna och vägbyggandet. De utförda undersökningarna bestyrker det bekanta förhållandet att den offentliga sektorn stiger något snabbare än nationalprodukten. Den snabbare stegringstakten beror på ökningen av de statliga investeringarna. Att det offentliga tagit en växande del av produktionsresurserna i anspråk betingas av de djupgående och snabba förändringar som utmärker det moderna sam­ hället, och är icke karaktäristiskt enart för vårt land. Internationella jäm­ förelser visar tvärtom att samma process äger rum i alla utvecklade industri­ länder.

Budgetutvecklingen under de gångna åren utgör en av utgångspunkterna vid bedömningen av den framtida utvecklingen. Den fråga som naturligen in­ ställer sig är huruvida vi kan räkna med att med oförändrade skatter täcka de utgiftsbehov som kommer att göra sig gällande under början av 1960-talet. 1 syfte att kartlägga de anspråk som under de framförliggande budgetåren kom­ mer att anmälas, har material införskaffats från myndigheter och fackdeparte­ ment. Innan jag går in på vad detta material utvisar vill jag, i enlighet med vad jag förutskickade i årets statsverksproposition, i detta sammanhang ta upp den principiella frågan om en långsiktsplanering av budgeten. Som be­ kant bar besparingsutredningen i sitt betänkande (SOU 1959:28) under­ strukit önskvärdheten av en långsiktig budgetplanering. I ett följande av­ snitt lämnas en närmare redogörelse för de synpunkter och förslag som ut­ redningen därvid framlagt liksom för remissinstansernas yttranden. Utredningens utgångspunkt har varit att en sträng återhållsamhet är nöd­ vändig under de framförliggande åren när det gäller nya avsevärda utgiftsåtaganden från statsmakternas sida. Kostnadskrävande reformprojekt bör inte realiseras med mindre det på grundvalen av en statsfinansiell långtids­ planering kan konstateras att medel står till förfogande för ändamålet på längre sikt eller att utgifter till andra ändamål bedömes kunna varaktigt reduceras och lämna plats för den nya utgiften. Formellt binder statsmak­ ternas beslut endast för det närmaste budgetåret, men beslutens reella inne­ börd är en långsiktig bindning av statsfinansiella resurser. Enligt utred­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 17

ningen visar erfarenheterna klart angelägenheten av en fastare budgetpla­ nering utöver den ettårsperiod för vilken den årliga statsbudgeten upprättas. Genom att utveckla metoderna för flerårsbedömningar av statsfinanserna och att regelbundet redovisa sådana bedömningar inför riksdagen skulle åstadkommas bättre förutsättningar för en rationell prövning av frågor av större statsfinansiell räckvidd och en avvägning mellan olika kostnadskrä­ vande reformer underlättas. Utredningen tänker sig att »långtidsplanen», som skulle avse både statens inkomster och utgifter, skulle omfatta fem år inklusive det närmast framförliggande budgetåret. Den skulle årligen för­ nyas och presenteras i anslutning till riksstatsförslaget. Remissmyndigheterna har i allmänhet delat utredningens önskemål om en mera långsiktig budgetplanering. Samtidigt har emellertid i åtskilliga ytt­ randen pekats på vissa svårigheter som måste lösas och villkor som bör vara uppfyllda för att långtidsplaneringen skall kunna vara till avsedd nytta. Vissa skiftningar i bedömningen torde bero på att utredningen inte gått närmare in på tekniken för och den närmare innebörden av en »långsikts­ planering», varför förslaget kunnat uppfattas olika. 1 en viss mening är värdet av en långsiktsplanering av budgeten självklar. De enskilda myndigheterna liksom statsmakterna bör givetvis så långt möj­ ligt vara medvetna om de finansiella verkningarna på längre sikt av sina åt­ gärder. Det är nödvändigt att se det vid varje tillfälle aktuella handlandet som en etapp i en utveckling på längre sikt. Det är uppenbart att perspek­ tivet måste vidgas utöver det närmast liggande budgetåret. Hos de stat­ liga myndigheterna förekommer för närvarande i många fall en myc­ ket ingående planering, som inte enbart avser organisatoriska och liknande aspekter inom ifrågavarande verksamhetsområde utan även har en anslagsmässig sida. Flera myndigheter har i sina remissyttranden pekat på de goda erfarenheterna av denna långsiktiga planeringsverksamhet och även understrukit att den är nödvändig för ett rationellt handlande. Därigenom kan dyrbara improvisationer lättare undvikas och icke obetydliga bespa­ ringar göras. Redan här kan inskjutas, att en sådan planeringsverksam­ het hos de större myndigheterna också är en nödvändig förutsättning för en statsfinansiell långtidsplanering i stort. En sådan måste bygga på ett genomarbetat och tillförlitligt grundmaterial. Om detta är av dålig kvalitet, kan det vid den samlade bedömningen inge felaktiga föreställningar om budgetproblematiken och leda till misstag i handlandet. Inte minst mot bakgrunden av att sådana planer för olika områden av den statliga och statsunderstödda verksamheten är nödvändiga och under se­ nare år utarbetats och redovisats för allt fler områden, är det också natur­ ligt att ställa samman dem och betrakta dem i deras budgetpolitiska samman­ hang. Genom en sådan registrering och hopsummering av existerande pla­ ner och utgiftstendenser kan planernas inbördes samband ytterligare bely­ sas och deras samlade anslagsmässiga anspråk konfronteras med sannolika samhällsekonomiska och finansieringsmässiga förutsättningar. Det har bl. a. 2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150

18 Kungl. Mnj. ts proposition nr 150 år 1900

understrukits att en sådan samlad överblick gör det lättare att undvika svår­ bemästrade anhopningar av utgiftsökningar till vissa budgetår. Eu dylik uppsummering och konfrontation av olika delplaner skall givet­ vis inte ses som en prognos över statsutgifternas sannolika utveckling utan som ett arbetsinstrument för en rationell långsiktig politik, både beträffande den statsfinansiella utvecklingen i stort och handlandet inom olika statliga verksamhetsområden. Den bör kunna tjäna till ledning för en omprövning av föreliggande planer och ett aktivt påverkande av utvecklingen. Med kän­ nedom om den expansiva kraften i den samhälleliga utvecklingen och den starka konkurrensen om våra resurser ger den säkerligen också incitament till en nödvändig angelägenhetsgradering och gallring mellan olika förelig­ gande utgiftsbehov. Onekligen föreligger ett behov av att de olika delpla­ nerna kan göras upp mot en finansiellt sett realistisk bakgrund. Vissa av remissinstanserna har betonat önskvärdheten av en vägledning avseende de finansiella förutsättningarna för myndigheternas planeringsarbete. Jag vill vidare understryka, att det finns ett behov av intensifiering av planerings­ verksamheten inom olika delar av förvaltningen. På åtskilliga håll behöver planerings- och prognostekniken utvecklas och en närmare sammanknytning ske mellan organisatorisk, »saklig» planering och en bedömning av de kostnadsmässiga konsekvenserna. Såsom flera remissmyndigheter understrukit, bör emellertid inte de svå­ righeter och risker för missförstånd som är förknippade med en statsfinansiell långsiktsplanering underskattas. För det första får inte utvecklandet av delplaner och dessas infogande i en samlad planering leda till en fastlås­ ning av budgetpolitiken. Planerna måste ständigt kunna anpassas till nya lägen, inte bara på de speciella verksamhetsområden som planerna närmast hänför sig till utan även till ändrade förutsättningar i stort, exempelvis i samband med förändringar i samhällsekonomin. I detta avseende bär några remissmyndigheter framhållit, att en rullande långsiktsplanering snarast är ägnad att öka flexibiliteten, medan andra åter synes mena att syftet med de långsiktiga planerna förfelas om de inte får fullföljas någorlunda orub­ bade. Det är uppenbart, att mera betydande ändringar i tidigare utarbetade planer kan leda till olägenheter för den enskilda myndigheten. Sådana olä­ genheter får i varje uppkommande situation vägas mot fördelarna exempel­ vis ur konjunkturpolitisk synpunkt av att snabbt kunna vidtaga ändringar. Kravet på flexibilitet måste emellertid ovillkorligen upprätthållas, och för egen del hyser jag den uppfattningen att planeringsverksamheten som så­ dan inte bör vara ägnad att minska utan snarare öka myndigheternas för­ måga att möta nya situationer. Risken för överrumpling måste bli mindre. Förutsättningen härför är självfallet att vid planeringsverksamheten hän­ syn tages till behovet av rörlighet. Förändringar i tidigare uppgjorda planer behöver inte vara uttryck för att planerna tidigare varit felaktiga. Sådana förändringar måste tvärtom be­ traktas som en helt normal och nödvändig företeelse. Verkligheten kommer

Kungl. Maj. ts proposition nr 1öO år 1960 19

alltid att bjuda på överraskningar som måste mötas med snabba motåtgär­ der och anpassningar. En långsiktsbedömning kommer nästan alltid att i efterhand visa sig ha »slagit fel» och vara i behov av revidering. Det finns skäl att beakta, att detta ligger i sakens natur. Om dessa ofrånkomliga för­ hållanden skulle uppfattas som tecken på av oskicklighet föranledda »fel­ räkningar» eller dålig planering kunde det långsiktiga planeringsarbetet som sådant lätt diskrediteras. Det finns i detta sammanhang anledning att alldeles speciellt ihågkomma och göra reservation för vissa svårigheter som är förknippade med eu långsiktig budgetplanering. Under vissa schablonmässiga förutsättningar lå­ ter sig åtskilliga statliga utgiftsområden förutsägas med en rimlig grad avsäkerhet. Speciellt är detta fallet om klart utformade och realistiska ulgiftsplaner eller utgiftsramar finns fastställda eller utvecklingen kan åter­ föras på vissa enkla och stabila faktorer såsom exempelvis befolkningsut­ vecklingen. Det finns å andra sidan områden, för vilka det är påfallande svårt att göra säkra prognoser, ulan att man därför kan avstå från verksamheten eller underlåta att vidtaga åtgärder som påverkar utgifterna. Som exempel kan nämnas inverkan på totalförsvarets utgifter vid en förändrad utrikes­ politisk situation, effekten på sjukkassornas medelsbehov av sjuklighetens omfattning, vissa statsbidrags beroende av kommunernas dispositioner, eller särskilda åtgärder för stöd åt jordbrukarebefolkningen vid fall av mera om­ fattande missväxt. Ingen torde väl på allvar vilja förorda alt sådana utgifter icke skall förekomma enbart på grund av att det framlida medelsbehovet inte med säkerhet kan förutsägas. Det ligger vidare i sakens natur att inte alla framtida utgiftsbehov kan förutses. Det är erfarenhetsmässigt så, att långsiktiga utgiftsberäkningar vi­ sar en långsammare stegringstakt för mera avlägsna budgetår. Besparingsutredningen har själv påpekat detta förhållande i anslutning till sitt i be­ tänkandet redovisade prognosmaterial och dragit slutsatsen att detta innebär en systematisk underskattning av utgifterna. Det kan icke heller på förhand fastställas hur stora underskattningarna är. Denna ofrånkomliga brist på realism i beräkningarna kan lätt leda till felaktiga föreställningar om bud­ getläget i framtiden och blir särskilt farlig om den leder till att det fram­ tida budgetutrymmet, vid en såsom önskvärd uppfattad skattepolitik, full­ tecknas redan av klart förutsebara utgifter och alltså inga marginaler lämnas som kan ge erforderlig rörelsefrihet. Olägenheterna av denna ofrånkomliga osäkerhet i den långsiktiga budgetbedömningen kan reduceras genom att budgetkalkylerna fortlöpande revideras. De utgör icke heller skäl till att av­ stå från eu långsiktig planering. Men de ställer bestämda krav på alt kalky­ lernas förutsättningar och möjligheter beaktas vid tolkningen av materialet. Jag har i del föregående närmast uppehållit mig vid frågor, som uppkom­ mer vid försök att belysa den långsiktiga utvecklingen av statsutgifterna, men även vad avser budgetens inkomstsida uppkommer likartade problem. Alldeles bortsett från omöjligheten att säkert förutse skatteunderlagets ut­

20 Kungl. Mnj:ts proposition nr 150 år 1960

veckling i framtiden är det ofta förenat med svårigheter att göra hållbara prognoser för verkningarna på samhällsekonomi och statsbudget av olika beskattningsåtgärder eller upphördsregler. Även om de i det föregående berörda svårigheterna skulle kunna reduceras till måttliga proportioner, kvarstår att den statsfinansiella situationen på ett mycket påtagligt sätt röner inflytande av den samhällsekonomiska utveck­ lingen och inte minst av snabba förändringar i konjunkturläget. Detta är all­ deles speciellt tydligt beträffande skatteinkomsternas och övriga statsin­ komsters utveckling men gäller även statsutgifterna. Visserligen är inte nå­ gon större del av den statliga verksamheten direkt och automatiskt förknip­ pad med konjunkturutvecklingen. Mest påtagligt är givetvis sambandet vad avser de arbetsmarknadspolitiska insatserna. I den mån emellertid kon­ junkturväxlingarna medför förändringar i pris- och lönenivån — vilka gi­ vetvis icke kan förutses inom ramen för de schablonmässiga förutsättning­ arna för en långsiktig budgetbedömning — kan budgetläget snabbt undergå betydande förskjutningar. Det hör till bilden att effekterna på utgiftssidan exempelvis av en stigande pris- och lönenivå i en högkonjunktur visar en eftersläpning i förhållande till statsinkomsternas förändringar. I varje fall ytligt sett måste sådana förskjutningar ge intrycket av att en tidigare långsiktig budgelbedömning, byggd på förutsättningen om oförändrad prisnivå och jämn stegring av produktion och inkomster, vilat på orealistiska förut­ sättningar. Därtill kommer, såsom redan antytts i det föregående, att bud­ getpolitiken måste kunna snabbt anpassas till konjunkturlägets växlingar. En sådan anpassning av statsinkomster och statsutgifter kan vara fullt ra­ tionell ur samhällsekonomisk och budgetpolitisk synpunkt, men bidrar givetvis ytterligare till intrycket att tidigare verkställda långsiktiga budget­ prognoser varit vilseledande. Det kan också ligga en fara i att en statsfinansiell planering alltför ensi­ digt riktar intresset på den rent statsfinansiella situationen nu och i framti­ den, exempelvis i form av en bedömning av budgetbalansens utveckling, men bortser från de större samhällsekonomiska sammanhang i vilket den stat­ liga verksamheten och skattepolitiken har att verka. Inte minst konjunktur­ institutet har, enligt mitt bedömande med rätta, understrukit denna risk. Ur denna synpunkt kan det ifrågasättas, om inte utredningen tillmätt kalkyler över statsinkomsternas automatiska tillväxt alltför stor vikt som ett led i den långsiktiga planeringen, bl. a. genom att förutsätta att alternativa in­ komstkalkyler skall utarbetas för olika tänkta konjunkturlägen. De för­ skjutningar av statsinkomsterna som inträder i olika konjunkturlägen ut­ gör i varje fall inte något mått på »utrymmet» för statsutgifter, därest man gör anspråk på att budgetpolitiken skall koordineras med konjunkturväx­ lingarna. Jag har funnit det angeläget att beröra de svårigheter och risker för miss­ förstånd som är förknippade med en långsiktig budgetplanering och som åt­ skilliga remissinstanser har fogat som reservationer till sitt tillstyrkande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1900 21

besparingsutredningens förslag om en sådan planering. Liksom dessa är jag emellertid beredd att förorda att det arbete med flerårsbedömningar som bedrivits sedan några år tillbaka ytterligare utvecklas och intensifierasoch att resultatet härav så långt det är praktiskt möjligt fortlöpande redo­ visas för riksdagen. Jag vill bl. a. erinra om att det enligt direktiven för den nu arbetande långtidsutredningen bland uppgifterna ingår att bedöma den långsiktiga budgetutvecklingen mot bakgrunden av utredningens samhälls­ ekonomiska analys. Vidare har, såsom redan nämnts, under våren införskaf­ fats material från olika myndigheter och fackdepartement. Jag återkommer strax till vad detta material utvisar. Jag vill emellertid dessförinnan göra ytterligare några reflektioner i an­ slutning till det föregående. Redan i åtskilliga år har i finansplaner och kompletteringspropositioner givits redovisningar av mera översiktligt slag av de långsiktiga budgettendenserna. I och för sig torde detta material ha varit tillräckligt för att ge riksdagen och allmänheten en realistisk bild av de statsfinansiella utsikterna. Förutsättningarna för att dra allmänna bud­ getpolitiska slutsatser skulle inte komma att ändras så mycket även om en betydligt mera detaljerad kartläggning av långsiktstendenserna verkställdes, och en sådan redovisning kan i och för sig icke hindra att även för fram­ tiden mindre rationella politiska beslut fattas av det slag som besparingsutredningen synes ha haft i åtanke när den framlagt sitt förslag till lång­ tidsplanering. Detta förslag och dess motivering synes böra betraktas såsom ett uppställande av regler för regeringar och oppositionspartier avseende »gott uppförande» i budgetpolitiska sammanhang, ett önskemål som i och för sig ej bör möta någon gensaga.

De sammanställningar som redovisas i bihang E anger i vad avser drift­ budgetens s. k. egentliga statsutgifter en årlig uppgång under budgetåren 1961/ 62—1964/65 med i runda tal 590, 625, 430 och 640 miljoner kronor eller 4,3, 4,4, 2,9 respektive 4,2 procent. Denna stegringstakt är något lägre än den som faktiskt inträffade under 1950-talet. Enligt i bilianget likaledes redovi­ sade beräkningar skulle den genomsnittliga årliga ökningen, mätt i oföränd­ rade priser och löner, ha varit under 1 O-årsperioden 1949/50—1958/59 5,5 procent och under 5-årsperioden 1954/55—-1958/59 6,5 procent. Budgetåren 1959/60 och 1960/61 kan uppgången uppskattas till 3,8 respektive omkring 7 procent. Dessa uppgifter avser huvudparten av de statliga driftutgifterna. Om hän­ syn även tages till de under driftbudgeten upptagna statsskuldräntorna samt ett schablonmässigt tillägg göres för höjda statstjänarlöner med 3 procent per år efter år 1961 — i kongruens med ett antagande om en ökning av na­ tionalinkomsten med 3 ä 4 procent årligen — avseende de myndigheter som redovisas under driftbudgeten, erhålles en uppgång med i runda tal 820. 820, 600 och 820 miljoner kronor under budgetåren 1961/62—1964/65. Detta innebär eu stegringstakt för de olika åren om 5,5, 5,2, 3,6 respektive 4,8 pro­ cent. Om därtill beaktas även kapitalbudgetens samtliga investeringsanslag,

22 Knngl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

blir de årliga stegringarna ca 1 025, 600, 525 och 750 miljoner kronor eller i procent 6, 3, 3 respektive 4. När det gäller att närmare bedöma innebörden av dessa sifiror får i första hand hänvisas till kommentaren i promemorian. Det kan emellertid förtjäna framhållas, att myndigheterna och fackdepartementen enligt an­ visningarna sökt att göra beräkningarna realistiska, i det att hänsyn i princip har tagits till de praktiska möjligheterna — administrativa, arbetskraftsmässiga etc. — att genomföra önskade utvidgningar och standardhöjningar och att pågående planerings- och utredningsarbete, som med viss sannolik­ het kan påverka utgifterna under perioden, såvitt möjligt beaktats. Även om de redovisade utgifterna inte har blivit föremål för någon samlad bedömning utifrån finansiella utgångspunkter, representerar de å andra sidan inte någon okritisk inventering av alla tänkbara utgiftsbehov. Det torde i allmänhet vara fråga om angelägna om än inte alltid ofrånkomliga utgifter. Snarast torde det — av skäl som anförts i det föregående — finnas anledning antaga att en viss underskattning skett av utgifterna mot slutet av perioden. Detta är särskilt tydligt beträffande kapitalbudgetens utgifter. För att underlätta bedömningen av de redovisade utgifterna har i pro­ memorians textkommentar så långt möjligt givits konkreta motiveringar och förklaringar till huvudposternas antagna utveckling. En granskning av materialet synes ge vid handen, att det skett en viss koncentration till bud­ getåret 1961/62 av utgiftsbehov som för närvarande »slår i ko» men som inte med nödvändighet behöver tillgodoses redan då. Detta gäller både driftoch kapitalbudgeten. Om inte bortfallet av anslaget till sparpremier och den planenliga minskningen av anslaget till skatteer sättning till kommuner­ na bildade en viss motvikt, skulle ökningen ha varit för driftbudgeten ca 1 000 miljoner kronor och för drift- och kapitalbudgeten sammanlagt ca 1 200 miljoner kronor. Detta måste betraktas som en mycket snabb ökning om det beaktas att någon mera kostnadskrävande enstaka reform inte förut­ satts träda i kraft detta år. En betydande del, ca 500 miljoner kronor, av den totala ökningen kan hänföras till utgifter av investeringsnatur — statens egna samt bidrag och lån till icke-statlig investeringsverksamhet — vilket måste betraktas som en orealistisk utveckling i varje fall så länge vi be­ finner oss i ett högkonjunkturskede. Utgifter för inkomstöverföringar med bortseende från de nyss nämnda anslagen till sparpremier och skatteersättning till kommunerna samt vissa bidrag till kommunal investerings­ verksamhet som inräknats bland investeringsutgifterna — företer en mera måttlig och i huvudsak rent automatisk ökning med omkring 300 miljoner kronor. Huvudposterna är folkpensionerna (+60 miljoner kronor), bostads­ subventionerna (+ 70 miljoner kronor) och statsskuldräntorna (+90 mil­ joner kronor). Den relativt kraftiga ökningen av bostadssubventionerna är delvis en följd av räntehöjningen i januari; statsskuldräntorna är kalkyle­ rade utifrån förutsättningen om oförändrat ränteläge och en upplåning av 1,5 miljard kronor. Återstoden av anslagsökningarna 1961/62, ca 400 miljo­ ner kronor, hänför sig till löpande utgifter av konsumtionsnatur. I denna

Kungl. Mcij.ts proposition nr i 50 år WHO 23

relativt kraftiga stegring återspeglar sig den redan nämnda anhopningen av vissa latenta förstärkningskrav, även om den delvis kan återföras på den förutsatta fortgående lönehöjningen för de statsanställda. Samma bild möter under praktiskt taget alla departementsliuvudtitlar. För åren efter 1961/62 förutses en stegring av konsumtionsutgifterna i relativt jämn men i jämförelse med 1961/62 något långsammare takt. Trans­ fereringarnas utveckling påverkas främst av de förutsatta kraftiga höjning­ arna av folkpensionerna vid ingången av budgetåren 1962/63 och 1964/65. Beträffande investeringarna har visserligen upptagits en fortgående uppräk­ ning av väganslagen, men denna utveckling motväges av relativt kraftiga minskningar av kapitalbudgetens anslag. Särskilt framträder effekten av alt anslaget till inlösen av aktier i LKAB bortfaller fr. o. m. 1962/63 (160 mil­ joner kronor). I övrigt måste, såsom redan sagts, denna nedgång betraktas som relativt osäker. Med förnyat understrykande av de ofrånkomliga reservationerna för osä­ kerheten i förevarande långsiktsbedömningar torde följande allmänna slut­ satser kunna dragas av det framkomna materialet. De samlade utgiftsönskemålen visar en tendens att även under de framförliggande åren stiga snabba­ re än de 3 ä 4 procent som kan förväntas för nationalproduktens ökning un­ der någorlunda gynnsamma förhållanden, även om vid en jämförelse med den trendmässiga utvecklingen särskilt under senare delen av 1950-talet ma­ terialet närmast tyder på att ökningstakten skulle uppvisa en viss avsaktning. Vid oförändrade skattesatser stiger emellertid även statsinkomsterna nå­ got snabbare än nationalinkomsten också vid stabila priser, vilket i första hand sammanhänger med den progressiva inkomstskatteskalan. Under för­ utsättning av en även i fortsättningen bedriven restriktiv anslagsprövning bör det finnas utsikter att vid en jämn konjunkturutveckling balansera in­ komst- och utgiftsökningar. Detta omdöme tar fasta på den genomsnittliga utveckling som avtecknar sig. För vissa år framträder i det föreliggande ma­ terialet tendenser till krav på utgiftsökningar som överskrider inkomstök­ ningarna. Detta gäller bl. a. 1961/62 samt de år då nya höjningar av folkpen­ sionerna förutses. Beträffande det förstnämnda året har jag redan anfört skäl som tyder på att en liård utgiftsgranskning skall kunna ganska väsentligt begränsa utgiftsstegringen. Vad angår folkpensionshöjningarna förutsatte som bekant den allmänna pensionsberedningen att den etappvisa höjningen av folkpensionsförmånerna skulle följas av en likaledes etappvis höjning av folkpensionsavgiften. Jag har redan framhållit att årets höjning av folkpen­ sionerna inklusive änke- och barnpensionerna lack vare den allmänna värn­ skatten kan genomföras utan någon höjning av pensionsavgiften. Det är av naturliga skäl icke möjligt att i dag avgöra huruvida de framtida folkpen­ sionshöjningarna kommer att i sin helhet kunna finansieras vid oförändrade skatter och avgifter. För den händelse särskilda åtgärder skulle visa sig nöd­ vändiga för finansiering av de framtida pensionsförbättringarna får frågan om den lämpligaste finansieringsformen då tagas upp till avgörande. En utgångspunkt för en allsidig prövning av olika alternativ kommer därvid

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

också att föreligga i betänkande från den utredning i frågan som för närva­ rande pågår. Av skäl som jag i det föregående utförligt behandlat är det icke möjligt eller önskvärt att avge några absoluta deklarationer om den framtida fi­ nanspolitiken. Målsättningen för denna är visserligen klar men dess kon­ kreta tillämpning måste med nödvändighet bestämmas av det vid varje tidpunkt föreliggande lägets krav. Vad som i dagens läge kan sägas är där­ för, att utsikterna efter den allmänna varuskattens införande ter sig gynn­ samma för att under de närmaste åren utan skattehöjningar bedriva en politik som tillgodoser de väsentliga krav som människorna har rätt att ställa på det offentligas insatser i ett väl fungerande samhälle. Denna bedömning att statens inkomster totalt inte synes behöva förstär­ kas genom någon skattehöjning under de närmast framförliggande åren utesluter självfallet icke att förändringar i beskattningsreglerna kan och bör komma att vidtagas. Tvärtom synes tidpunkten nu vara inne för en allmän genomgång och omprövning av vårt nuvarande skattesystem. Detta system har i stora delar tillkommit i ett helt annat samhälle än det vi i dag lever i. De starkt vidgade uppgifterna för det allmänna och den omvälvande stan­ dardstegring som kommit hela folket till del utgör skäl för en omprövning även av skattesystemets utformning. När regeringen förra hösten framlade förslaget om införande av en allmän varuskatt, förenades detta förslag med en rad reformer på den direkta beskattningens område. Den allmänna syn på det skaltepolitiska problemet som dessa förslag uttryckte accepterades ock­ så av riksdagen. En fortsatt reformering av vårt skattesystem är otvivelaktigt påkallad. För att erhålla underlag för detta fortsatta reformarbete har jag för avsikt att inom kort begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla utredningsmän med uppgift att till allsidig och förutsättningslös prövning upptaga frågan om skattesystemets utformning i hela dess vidd, omfattande beskattningen av såväl företag som enskilda personer. Även om utredningsmännen därvid anbefalles att bedriva sitt arbete med skyndsamhet, blir det med nödvändighet fråga om ett relativt tidskrävande uppdrag. Detta förhållande bör dock icke hindra att vissa begränsade pro­ blem i samband med beskattningen, vilkas lösning framstår som särskilt önskvärd, upptas till prövning redan innan planläggningen av mer vittsyftande reformer fullföljts. Genom den allmänna varuskatten har skattepolitiken nu blivit mera ny­ anserad än tidigare. Det förhållandet att en allmän varuskatt nu ingår i vårt skattesystem och de erfarenheter som vi nu erhåller av denna skatteform, har en betydelse utöver den direkt inkomstförstärkande. Den bör på litet längre sikt även öka förutsättningarna för en allsidig och fruktbar allmän debatt kring den viktiga problematik som gäller den offentliga hushåll­ ningens ändamålsenliga utformning i dagens och morgondagens samhälle.

4. Budgetläget. Innan jag närmare behandlar det kompletterade riksstatsförslaget för det kommande budgetåret, torde jag i korthet få beröra ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 25

fallet av riksstaten för budgetåret 1959/60. I den i januari i år framlagda statsverkspropositionen beräknades underskottet på totalbudgeten föi in­ nevarande budgetår komma att uppgå till 2 1/4 miljarder kronor, varvid dock reservation fick göras för bl. a. kommande lönehöjningar för de statsanställ­ da. De beräkningar som nu utförts ger ett ca 200 miljoner kronor lägre un­ derskott. Riksräkenskapsverket har i sin beräkning rörande budgetutfallet för 1959/ 60 (Bihang A) upptagit inkomsterna på driftbudgeten till 13 503 mil­ joner kronor. Senare har från affärsverken under hand inhämtats uppgif­ ter rörande den verkan som det nya avtalet om statstjänstemannens lönei m. in. beräknas få för affärsverkens inleverans av överskottsmedel. Med hänsyn till sistnämnda beräkningar bör inkomstbeloppet nedjusteras till 13 485 miljoner kronor. Detta belopp är 50 miljoner kronor högre än det som upptogs i statsverkspropositionen till 1960 års riksdag. Bakom denna nettosiffra ligger dock vissa större förskjutningar i beräkningarna av de en­ skilda delposterna. Inkomsttitlarna allmän varuskatt samt omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker har sålunda nedräknats med 125 respek­ tive 25 miljoner kronor, medan inkomsterna av tullmedel, tobaksskatt och energiskatt höjts med 85 respektive 15 och 25 miljoner kronor. Vidare väntas inkomsterna från fonden för statens aktier bli 20 miljoner kronor högre än enligt den närmast föregående beräkningen. Vad beträffar driftbudgetens utgifter har, utöver de i proposition nr 2 till årets riksdag upptagna anslagen, genom äskanden å tilläggsstat till­ kommit 90 miljoner kronor, varav 79 miljoner kronor avser kostnader för de statsanställdas lönehöjningar och 9 miljoner kronor kostnader för den svenska FN-styrkan. Vidare är det nu möjligt alt bättre än tidigare öveiblicka den kommande belastningen på förslagsanslag och obetecknade an­ slag. Utöver vissa justeringar av de överskridanden och besparingar som förutsågs i statsverkspropositionen och som då beräknades ta ut varandra kan bl. a. väntas eu merutgift på 50 miljoner kronor till följd av ökade kost­ nader för statsskuldräntor. Å andra sidan synes omkring 20 miljoner kro­ nor av det under försvarshuvudtiteln anvisade anslaget till reglering av prisstegringar icke komma att tagas i anspråk. ISetto beräknas förslagsan­ slag och obetecknade anslag uppvisa merutgifter på sammanlagt 28 miljo­ ner kronor. Behållningarna på reservationsanslagen antogs tidigare kom­ ma att minska med 100 miljoner kronor. I riksräkenskapsverkets beräk­ ningar förutses en reservationsmedelsökning för budgetåret 1959/60 om 70 miljoner kronor. Enligt inom finansdepartementet senare gjorda undersök­ ningar synes emellertid denna ökning böra uppskattas till 150 miljonci kronor. För kapitalbudgetens vidkommande har sedan i januari äskats ytterligare drygt eu miljon kronor å tilläggsstat II. Anslagsbehållningarna under kapitalbudgeten väntas komma att öka med 75 miljoner kronor, vilket är 25 mil­ joner kronor mer än som upptogs i statsverkspropositionen. Det totala me­ delsbehovet på kapitalbudgeten för 1959/60 beräknas nu till 1 926 miljoner

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 27

Minskad förbrukning av anslagsbehållningarna på kapitalbud + 100

ökad fondering bos riksgäldskontorct av sjukkassorna tillkom

Sammanställningen visar, att totalbudgetunderskottet kan väntas bli ca 800 miljoner kronor mindre än enligt de på riksstaten byggda beräkning­ arna. Inkomctökningarna uppgår härvid till netto 779 miljoner kronor, var­ av 375 miljoner kronor beror på den av höstriksdagen beslutade allmänna varuskatten. Tilläggsstaterna har medfört utgiftsökningar på drift- och ka­ pitalbudgeten med sammanlagt 359 miljoner kronor. Förbrukningen av an­ slagsbehållningarna (exkl. avskrivningsanslag) förutses däremot tillsam­ mantagna bli 340 miljoner kronor mindre än vad som beräknades vid fast­ ställandet av riksstaten. Dessutom synes den tidigare antagna ökningen på 50 miljoner kronor av utestående rörliga krediter komma att utebli.

Jag övergår härefter till att behandla det kompletterade riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61. I statsverkspropositionen beräknades driftbudgetens inkomster till 15 011 miljoner kronor, medan dess utgifter upptogs till 14 852 miljoner kronor. Vidare kalkylerades med en återföring från budget­ utjämningsfonden av kommunalskattemedel med (netto) 125 miljoner kro­ nor. Jag redovisade följaktligen ett överskott pa driftbudgeten om (15 011 14 852 + 125) 284 miljoner kronor. Slutligen utgick jag från att behåll­ ningarna på driftbudgetens reservationsanslag totalt sett skulle förbli oför­ ändrade. Enligt de nu föreliggande beräkningarna skulle statsinkomsterna för nästa budgetår komma att uppgå till 15 500 miljoner kronor, vilket in­ nebär eu ökning med 489 miljoner kronor i förhållande till det i statsverks­ propositionen redovisade beloppet. Förenämnda inkomstsiffra bygger på riksräkenskapsverkets förnyade inkomstberäkning, för vilken jag i det föl­ jande lämnar en särskild redogörelse. Jag har dock företagit vissa juste­ ringar av dessa beräkningar bl. a. med hänsyn till återverkningarna av lö­ nehöjningarna på affärsverkens inleverans av överskottsmedel. Inkomstskattetiteln har i de nya beräkningarna upptagits till 0 900 miljo­ ner kronor, vilket är 400 miljoner kronor mer än vad som redovisades i statsverkspropositionen. Beträffande den statliga inkomstskatten har då räk­ nats med oförändrad uttagningsprocent. Inkomstberäkningen utgår vidare från att den totala lönesumman kommer att stiga med 7 procent såval un­ der år 1960 som under 1961 och att bolagens till statlig inkomstskatt taxe­ rade inkomst kommer att minska med sammanlagt 5 procent mellan 1959 och 1960 års taxeringar men stiga väsentligt vid 1961 års taxering. Jag vill i likhet med riksräkcnskapsverket i detta sammanhang starkt un­ derstryka den osäkerhet som även vid denna tidpunkt \idlådcr inkomstbe­ räkningen framför allt i vad den avser inkomstskattetiteln. Statsinkomsteina

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960 29

1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61

enl. riks- enl. stv. ny be­ enl. stv. ny be­ staten prop. räkning prop. räkning

1960 1960

10 691 12 019 12 604 12 706 13 435 13 485 15 011 15 500 *12120 *12 743 13 591 13 684 213 774 14 852 15 248 110 978 189 - 885 - 249 - 289 159 252 - 287 - 101 -

- 100 - 250 - 200 + 150 + 100 + 100 + 125 + 25 839 735 - 149 - 189 284 277 a- 571 *- 451 - -

Minskning ( —) resp. ökning (+) av be­

+ 160 _ -100

hållningar na å reservationsanslag .. - 160 -100 Nettomerutgifter å övriga anslag---- — — — 28

Underskott (—) resp. överskott (+) inkl. reservationsmedelsförändring

-885 -249 - 67 + 284 + 177

görelse. Av denna framgår, att den största förändringen i förhållande till de i statsverkspropositionen framlagda förslagen hänför sig till de merkostna­ der som uppstår till följd av den nyligen träffade uppgörelsen om de stats­ anställdas löner. Lönehöjningarna kan sålunda uppskattas komma att be­ lasta driftbudgeten med merutgifter om sammanlagt 340 miljoner kronor, förutom den reduktion av affärsverkens rörelseresultat som också följer av de ökade lönekostnaderna. I siffran 340 miljoner kronor har då inräknats ett belopp av 70 miljoner kronor motsvarande det anslag som chefen för

1956/57 1957/58 1958/59 1959'60 1960/61

enl. riks- enl. stv. ny be­ enl. stv. ny be­ staten prop. räkning prop. räkning

1960 1960

2 046 2 510 2 441 2 741 2916 *2 918 2 751 2 765

- 1 403 - 1306 - 869 - 976 - 976 8 - 917 - 1 037 - 1058 8 643 81 204 81 572 1 765 1 940 2 001 1 714 1 707

Minskning( + ) resp. ökning( —) av an­

Totalt återstående medelsbehov för kapitulbudgeten (Inkl. förändring av

30 Knngl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

kommunikationsdepartementet tidigare denna dag föreslagit för täckande av den förlust som beräknas uppstå för statens järnvägar på grund av de höjda lönerna. Sammanlagt kommer lönerörelsen genom direkta merkostnader och inkomstbortfall att belasta budgeten för 1960/61 med 425 miljoner kronor. Dessutom kommer chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag att föreslå eu uppräkning med 25 miljoner kronor av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Vidare äskar jag i det följande ytterligare medel eller drygt 14 miljoner kronor för avskrivning av nya kapitalinveste­ ringar. Slutligen har riksdagen som följd av det höjda ränteläget uppräknat anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbygg­ nadslån med 15 miljoner kronor. Förändringarna av driftbudgetens anslag i förhållande till det i januari framlagda riksstatsförslaget innebär en höjning av utgifterna med 396 miljo­ ner kronor från 14 852 till 15 248 miljoner kronor. De redovisade uppgifterna om driftbudgetens inkomster och utgifter har sammanställts i särskild tabell. Enligt denna överstiger inkomsterna utgif­ terna med 252 miljoner kronor. Efter en bokföringsmässig korrigering med 25 miljoner kronor motsvarande det nettobelopp av kommunalskattemedel som, enligt vad jag tidigare anfört, beräknas skola återföras från budget­ utjämningsfonden, uppgår överskottet till 277 miljoner kronor. I statsverks­ propositionen redovisades, som tidigare nämnts, ett motsvarande överskott på 284 miljoner kronor. Enligt uppgifter från vederbörande anslagsförvaltande myndigheter skulle behållningarna under driftbudgetens reservationsanslag komma att minska med totalt sett ca 200 miljoner kronor under det framförliggande budgetåret. För egen del finner jag det dock mera realistiskt att räkna med att ifråga­ varande behållningar endast kommer att reduceras med 100 miljoner kro­ nor. Jag vill framhålla att det sålunda kvarstående överskottet på 177 miljo­ ner kronor kan komma att reduceras på grund av tillkommande utgifter i form av anslagsöverskridanden och tilläggsstater. Det bör erinras om att under budgetåren 1955/56—1959/60 har tilläggsstater på driftbudgeten före­ kommit i följande utsträckning av andra skäl än lönehöjningar, nämligen 370, 175, 512, 319 respektive 104 miljoner kronor eller med i genomsnitt ca 300 miljoner kronor per år. I fråga om kapitalbudgeten har, sedan statsverkspropositionen avlämna­ des, framlagts förslag innebärande en ökning av investeringsanslagens sum­ ma med sammanlagt nära 15 miljoner kronor. Huvuddelen av denna ökning eller 12 miljoner kronor hänför sig till det under fonden för låneunderstöd äskade anslaget till bidrag till Internationella utvecklingsfonden. De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande för investeringarnas finansiering dels i form av anslag å driftbudgeten, dels såsom avskrivningsmedel m. m. inom de olika kapitalfonderna kan nu be­ räknas uppgå till 1 058 miljoner kronor. Då investeringsanslagens summa, efter den förändring som redovisats i det föregående, uppgår till 2 765 mil­ joner kronor och då det samlade beloppet av kvarstående anslagsbehållning­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 33

Utredningen

Statens budget har, framhåller utredningen, sedan lång tid bestämts för ett år i taget. Även budgetarbetet har i hög grad begränsat sig till den när­ mast framförliggande ettårsperioden. Detta förhållande tedde sig under ti­ digare skeden av samhällsutvecklingen naturligt med hänsyn till den stat­ liga verksamhetens relativt begränsade och okomplicerade karaktär. En så­ dan uppläggning är emellertid numera inte rationell. Väsentlig vikt lägges vid budgetens roll att påverka det samhällsekonomiska skeendet. Statsmak­ ternas beslut är i realiteten i hög grad långsiktigt bindande. Vidare framstår ofta ett besluts omedelbara finansiella verkan som begränsad i förhållande till de finansiella konsekvenserna på längre sikt. Utredningen erinrar om att i de till riksstatsförslagen knutna finanspla­ nerna under senare år redovisats visst material till belysning av inkomstoch utgiftsutvecklingen under de närmaste åren. Särskild uppmärksamhet har därvid ägnats de s. k. automatiska utgifts- och inkomststegringarna. Även om flerårsbedömningar av statsfinansernas utveckling regelbundet fö­ rekommer, torde det enligt utredningen vara nödvändigt att utveckla me­ toden härför och även önskvärt att resultatet redovisas inför riksdagen. Genom en statsfinansiell långtidsplanering åstadkommes, menar utred­ ningen, bättre förutsättningar för en rationell prövning av frågor av större statsfinansiell räckvidd. Vidare underlättas en avvägning mellan olika kost­ nadskrävande reformer. Förutsättningar ernås även för en bättre samord­ ning mellan de utgiftsskapande besluten och besluten om utgifternas finan­ siering. Detta framstår enligt utredningen som angeläget för att sambandet mellan kostnadskrävande reformer och skattebelastning klart skall framgå. En fortlöpande statsfinansiell långsiktsplanering skulle vara en av förutsätt­ ningarna för att öka den finanspolitiska rörelsefriheten nu och i framtiden, framhåller utredningen vidare. Förhandsdispositioner av statsfinansiella resurser, som inte ligger i linje med de möjligheter som långtidsplaneringen anvisar, skulle bättre kunna undvikas. Utrymme skulle inte kunna beredas för nya väsentliga utgiftsåtaganden genom temporärt uppskov med utgif­ ter för andra på längre sikt oundvikliga ändamål. Från de nu angivna utgångspunkterna framlägger utredningen förslag till riktlinjer för utformningen av en statsfinansiell långsiktsplanering. Den längre tidsperiod som planeringen skulle omfatta bör enligt utredningen be­ stämmas till fem år. För en sådan tidsperiod anses praktiska möjligheter föreligga att åstadkomma en någorlunda säker fraintidskalkyl, som dock får byggas på vissa enkla förutsättningar på det statsfinansiella området. Genom att planen årligen överses, skulle man erhålla en s. k. rullande lång­ tidsplan för de närmaste budgetåren. Förslaget till riksstat skulle alltjämt avse enbart det närmast framförliggande budgetåret men i anslutning här­ till skulle långtidsplanen redovisas. Det första året i denna plan skulle allt­ så vara det år som riksslatsförslaget avser. För de därpå följande två bud­ getåren skulle man uppgöra eu förhållandevis detaljerad prognos för sta­ tt Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 110

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

tens inkomster och utgifter. För det fjärde och femte året skulle en mera

summarisk bedömning redovisas. Beträffande inkomstsidan skulle progno­ sen upprättas under rimliga antaganden i fråga om produktions-, sysselsätt­ nings- och inkomstutvecklingen. Alternativa antaganden om konjunkturut­ vecklingen torde få uppställas. På utgiftssidan skulle huvudvikten läggas vid en bedömning av de statsfinansiellt väsentliga posterna i budgeten, så­ som olika delar av totalförsvaret, socialpolitik, bostadspolitik, vägväsende, utbildnings- och kulturpolitik, sjukvård o. s. v. Särskilt skulle därvid bely­ sas de automatiska utgiftsstegringarna. Beräkningarna skulle göras i fast penningvärde och de måste, framhåller utredningen, bygga på schablon­ mässiga antaganden. Deras illustrativa syfte blir därmed inte försvagat, un­ der förutsättning att kalkylernas innebörd uppfattas rätt. Utredningen framhåller till sist, att den inte kunnat företa någon mera ingående undersökning av de detaljproblem som är förknippade med en långsiktsplanering.

Yttranden

Rörande behovet av en långsiktig budgetplanering är samtliga remissinstanser ense. Flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna anser även utredningens förslag lämpligt som grundval för en sådan planering. Värdet av en långsiktsplanering vitsordas bl. a. av överbefälhavaren, försvarets förvaltning sdirektion och försvarets civilför­ valtning mot bakgrunden av erfarenheterna från försvarets område. Bygg­ nadsstyrelsen understryker särskilt vikten av en långsiktig planering av de statliga byggnadsinvesteringarna. Kommerskollegium ansluter sig till försla­ get om en rullande femårsplan men varnar för en överskattning av värdet av en dylik plan, då utvecklingen inom skilda samhällsområden lätt kan kullkasta uppgjorda beräkningar. Liknande synpunkter framföres även av överstyrelsen för yrkesutbildning. Vissa remissorgan, som i och för sig tillstyrkt förslaget, påpekar svårig­ heterna att i praktiken genomföra mera långsiktiga prognoser. I första hand gäller detta bedömningen av konjunkturutvecklingen. Svårigheterna att med någon större grad av säkerhet överblicka såväl den samhällsekonomiska utvecklingen som statsinkomsternas förändringar un­ der en längre tidsperiod betonas av riksräkenskapsverket. Frågan om kon­ junkturbedömningen behandlas närmare av konjunkturinstitutet, som fram­ håller, att det för närvarande knappast föreligger några metoder för kon­ junkturprognoser på längre än ett års sikt som kan betecknas som annat än gissningar eller räkneexempel. Det är därför enligt institutet av stor vikt, att man är medveten om osäkerheten i långtidsprognoser och om de grund­ läggande förutsättningar på vilka de bygger. Det är uppenbart, framhåller institutet vidare, att det inte är någon mening med att — annat än möjli­ gen för det första året — söka göra antagandena realistiska med avseende på konjunkturutvecklingen. De får begränsas till vissa — eventuellt alter­ nativa — förutsättningar av schablonmässig karaktär rörande den trend­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 35

mässiga reala utvecklingen, lämpligen under antagande av full sysselsätt­ ning. Med utgångspunkt från ett bestämt antagande om den årliga ökningen av nationalprodukten och den ytterligare förutsättningen av oförändrade varupriser och oförändrat skattesystem kan utvecklingen av statens in­ komster kartläggas någorlunda. En planering som innebär en anhopning av utgiftsstegringar till ett visst år torde, framhåller institutet, inte vara rationell med hänsyn till ovisshe­ ten om den konjunktursituation som då kan komma att råda. När det gäller beräkningen av olika utgiftsposter i prognosen har bl. a. statens organisationsnämnd, i likhet med utredningen, ansett att denna i huvudsak bör inriktas på de för statsfinanserna avgöran­ de utgiftsposterna. Konjunkturinstitutet betonar däremot även vikten av de mindre utgiftsposterna och anser att utredningen underskattat betydelsen av dessa. Institutet utvecklar ytterligare frågan om beräkningen av utgifts­ posterna och framhåller därvid i huvudsak följande. Ett viktigt element i prognoskalkylerna för utgiftssidan utgör eu beräk­ ning av de automatiska förändringarna. I betydande utsträckning är dessa möjliga att förutse med tämligen god precision, då de till stor del är avhängiga av befolkningsutvecklingen. Även beträffande andra stora utgifts­ poster, för vilka det föreligger explicita planer, kan beräkningar göras, för vilka förutsättningarna någorlunda entydigt kan preciseras. Som exempel härpå nämnes försvars- och vägutgifterna. När det däremot gäller de små ut­ giftsposterna är det väsentligt svårare att genomföra en liknande kartlägg­ ning. Institutet anger tre olika förfaranden, som skulle kunna vara tänk­ bara. En möjlighet vore att lita till de enskilda myndigheternas okorrigera­ de uppgifter om anslagsbehoven under den framförliggande femårsperioden. De resultat som skulle kunna erhållas på detta sätt anser institutet dock i regel som helt otillförlitliga såsom prognoser. En andra väg skulle vara att genom­ föra en realprövning även av den stora mängden av mindre utgiftsposter. En­ ligt institutets mening är det dock tvivelaktigt om en sådan prövning kan ge­ nomföras för en så lång period som fem år. Dels måste det bli mycket svårt att avgöra konsekvenserna för de enskilda posterna av de antaganden som måste göras rörande den långsiktiga allmänna ekonomiska utvecklingen; det skul­ le kräva en specificering intill meningslöshet. Dels torde planerna på nya projekt och på omläggningar av nuvarande verksamhet i stor utsträckning vara så obestämda att ett ställningstagande blir praktiskt taget omöjligt. En tredje metod, slutligen, skulle enligt institutet vara att kartlägga de mindre utgiftsposternas utveckling genom att arbeta med schablonmässiga antaganden, som tillämpades på tämligen stora utgiftsgrupper. Härvid finge man i stor utsträckning utgå från de utvccklingsrelationer som gällt under exempelvis den närmast förflutna tioårsperioden. I detta fall blir det emeller­ tid inte längre fråga om eu plan utan snarare om eu blygsam prognos, byggd på vissa förutsättningar rörande den långsiktiga allmänna ekonomiska ut­ vecklingen och vissa svårgripbara antaganden om bårdheten i den löpande budgetbehandlingen. Av de tre angivna möjligheterna, som alla lider av be­

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

tydande svagheter, finner institutet den sistnämnda vara närmast att före­ dra, även om man finge tänka sig vissa inslag av de båda andra metoderna. Institutet betonar dock de risker som föreligger att en långsiktsplan eller prognos av detta slag uppfattas fel. Frågan om statsmakternas bundenhet av långsiktskalkylerna diskuteras av vissa remissinstanser. Skolöverstyrelsen förutsätter att ett ställningstagande till en plan i någon form måste ske. Styrelsen under­ stryker dock att förslaget vid sin praktiska utformning inte får ges en så restriktiv innebörd att i budgeteringen ingående utgiftsposter en gång för alla skulle låsas vid senare budgetberedningar. Svenska vägföreningen fram­ håller behovet av att i görligaste mån söka hålla fast vid en viss bestämd plan för byggnads- och anläggningsverksamheten. I andra remissvar betonas riskerna för en bindning av statsutgifterna. Riksräkenskapsverket pekar på den fara som ligger i en alltför långt driven förhandsplanering, varigenom framtida inkomster kan bli så intecknade av utgifter, som vid planeringstillfället befinnes ofrånkomliga, att ett fritt val mellan utgiftsändamål i fram­ tiden blir omintetgjort. Liknande synpunkter anföres även av statens sak­ revision och LO. Det måste starkt betonas, framhåller LO, att långsiktsplaner bör göras så elastiska att de ger utrymme för konjunkturpolitiskt moti­ verade variationer i finanspolitiken. Angeläget är, att statsutgifternas ex­ pansion i största möjliga utsträckning förlägges till perioder av fallande eller matt konjunktur och att största möjliga återhållsamhet iakttas under stigande eller hög konjunktur. Vikten av anpassning till konjunkturutvecklingen understrykes ytterli­ gare av konjunkturinstitutet, som konstaterar att en på trendmässiga anta­ ganden grundad prognos i praktiken aldrig kommer att bli aktuell för något enskilt år. Detta ligger i sakens natur men kan, om innebörden av långtids­ prognosen missuppfattas, leda till en misskreditering av denna. Eller vad värre är, framhåller institutet vidare, långtidsprognosen kan innebära ett incitament till ökad stelhet i finanspolitiken och därmed försämrade förut­ sättningar för en rationell kortsiktig konjunkturpolitik. Den förutsatta rul­ lande revideringen av långtidsprognosen är visserligen avsedd att motverka en sådan stelhet, men den ofta genomgripande revidering som därvid måste komma att ske i förhållande till den föregående år presenterade prognosen kan lätt uppfattas som ett oberättigat frångående av tidigare planer. Det är därför enligt institutet inte självklart, såsom besparingsutredningen förutsatt, att en långsiktig budgetplanering skulle öka förutsättningarna för en flexibel finanspolitik. Det förutsätter att man vid planeringen spe­ ciellt tar hänsyn till behovet av rörlighet, exempelvis genom att å ena si­ dan inte lång tid i förväg låsa tidsschemat för stora utvecklingsprogram och å andra sidan hålla en beredskap för en snabb ökning av utgifterna under år då detta är konjunkturpolitiskt påkallat. Behovet av kortsiktig flexibili­ tet i budgeten gäller för övrigt även inkomstsidan, där det med nuvarande förfarande är särskilt dåligt tillgodosett, konstaterar institutet slutligen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

Förnyad beräkning av statsinkomsterna

Riksräkenskapsverkets såsom bihang B redovisade förnyade beräkning har avsett de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Beräkningen bygger på uppgifter infordrade från vederböran­ de myndigheter och under hand inhämtade kompletterande upplysningar. Riksräkenskapsverket uttalar, att de allmänna förutsättningar beträffande den ekonomiska utvecklingen som angavs i decemberberäkningen alltjamt sy­ nes kunna läggas till grund för en beräkning av statsverkets inkomster under budgetåret 1960/61. I samband med redovisningen av de förnyade beräkningarna av inkomstskattetiteln framhåller riksräkenskapsverket, att vid decemberberakningen räknades med en ökning av lönesumman under år 1959 med omkring 4 pro­ cent men att den ökning under år 1960 som utöver eu antagen fortsatt löneglidning kunde komma att bli en följd av avtalsrörelsen icke da lat sig överblicka. Med hänsyn till vad som var känt om utgångsläget for avtalsrö­ relsen räknade dock riksräkenskapsverket med en något storre stegring av lönesumman under år 1960 än under år 1959, varvid förutsattes eu viss ök­ ning i antalet sysselsatta. För 1959 anses alltjämt det vid decemberberakningen gjorda antagandet om lönesummans utveckling i stort sett aga giltig­ het °Sedan resultatet av avtalsrörelsen för industriarbetarna och vissa tjäns­ temannagrupper är känt, har detta jämte en antagen fortsatt löneglidning och ökning i antalet sysselsatta föranlett ämbetsverket att rakna med en ökning av lönesumman med 7 procent under år 1960. Lönesummans steg­ ring under år 1961 beräknades i december till 3 procent. De hittills traffade avtalen avser en tvåårsperiod och riksräkenskapsverket anser sig nu böra räkna med samma procentuella stegring av lönesumman under år 1961 som under år 1960, således 7 procent. Nu tillgängliga uppgifter om storleken av löntagarnas källskatt under uppbördsterminerna i november 1959 och ja­ nuari 1960 anger sammanlagt något högre belopp än vad riksrakenskapsverket på basis av uppgifter avseende uppbörden till och med uppbördsterminen i september 1959 antog i sin decemherberäkning. Detta i förening med det höjda antagandet om lönesummans utveckling under åren 1960 och 1961 har lett till att riksräkenskapsverket nu räknar med en högre uppbörd av preliminär skatt under uppbördsåret 1960—61 och framför allt under upp­ bördsåret 1961—62. Beträffande fysiska personers inkomster av andra för­ värvskällor än tjänst har riksräkenskapsverket i stort sett bibehållit de antaganden som redovisades i inkomstberäkningen i december. \ ad beträf­ far aktiebolagen antogs vid decemberberäkningen att den sammanlagda till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten skulle bli av ungefär samma stor­ lek vid 1960 års taxering som vid 1959 års. Enligt uppgifter om vissa större bolags till statlig inkomstskatt taxerade inkomster vid 1960 års taxering, vilka i form av en enkät under mars månad inhämtats av riksräkenskapsver­ ket, kommer dessa att minska med sammanlagt 5 procent mellan 1959 och 1960 års taxeringar. För utvecklingen av bolagens taxerade inkomster vid

Kangl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Den betydande importökningen i fråga om tullbelagda varor har föranlett ämbetsverket att höja beräkningen av inkomsterna under inkomsttiteln tullmedel för innevarande budgetår med 85 miljoner kronor till 775 miljo­ ner kronor. Generaltullstyrelsen har ansett det icke osannolikt att de ten­ denser till ökning i expansionstakten, som beträffande de olika varugrup­ perna visat sig under senaste tiden, i stort sett skulle komma att fortgå un­ der budgetåret 1960/61, och har uppskattat inkomstbortfallet genom EFTAöverenskommelsen till 40 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår att titeln tullmedel i riksstaten uppföres med 77o miljoner kronor, vilket är 75 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen. Den beraknade ök­ ningen under inkomsttiteln omsättningsskatt å motorfordon ar betingad av den i propositionen nr 117 till årets riksdag föreslagna höjningen av om­ sättningsskatten på nya personbilar och skåpbilar, medan den berakna e minskningen under inkomsttiteln statlig nöjesskatt till storre delen sam­ manhänger med de i propositionen nr 79 till årets riksdag föreslagna attnaderna i nöjesbeskattningen. Inkomsterna under inkomsttiteln totahsatormedel föreslås under förutsättning av oförändrade spelformer och pro­ centavdrag uppförda med 45 miljoner kronor, vilket ar 14 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen. Vid beräkningen av de affärsdrivande verkens överskott har riksrakenskapsverket utgått från oförändrad lönenivå. Under hand har emellertid inhämtats kompletterande uppgifter angående den inverkan på de beräk­ nade överskottens storlek som det nu träffade avtalet angående statstj anstemännens löner från och med den 1 januari 1960 kan antas fa^ Enligt dessa uppgifter skulle driftkostnaderna för budgetåren 19o9/60 och 1960/61 till följd av avtalet ävensom i viss utsträckning till följd av traftade kollektiv­ avtal öka med 8 respektive 23 miljoner kronor vid postverket, med 1 respektive 38 miljoner kronor vid televerket, med 26 respektive 81 mi jo­ ner kronor vid statens järnvägar samt med 3 respektive 9 miljoner kro­ nor vid statens vattenfallsverk. Domänverkets driftkostnader sku leoka med inemot 2 miljoner kronor för ettvart av kalenderåren 1960 och 1961. De inkomster av affärsverksfonderna som nu beräknas for de bada budget­ åren utgör för postverket 20 respektive 1 miljoner kronor, for televerket 110 respektive 80 miljoner kronor, för statens vattenfallsverk 150 respekti­ ve 190 miljoner kronor och för domänverket 22 respektive 23 miljoner kro­ nor. För statens järnvägars del upptages inkomsttiteln budgetaret 19°9/60 till oförändrat 1 miljon kronor. Då statens järnvägars rörelse under bud­ getåret 1960/61 på grund av förenämnda driftkostnadsokmngar beraknas komma att uppvisa ett underskott av cirka 70 miljoner kronor bor inkomst­ titeln utgå ur riksstaten för sagda budgetår. Förslag om anvisande av medel till täckning av underskottet har tidigare denna dag anmälts av chefen for kommunikationsdepartementet. Innebörden av riksräkenskapsverkets nu gjorda beräkningar betratfande statsinkomsterna under budgetåren 1959/60 och 1960/61 kompletterade med uppgifter rörande den beräknade effekten på affärsverk sinkomsterna

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 41

barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. minskar med 12,6 miljo­ ner kronor. Av ökningen hänför sig vidare 15 miljoner kronor till den av räntehöjningen föranledda uppräkningen av anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån. För sjunde huvudtiteln medför det i propositionen nr 79 äskade anslaget till kvalitetsstöd till svensk filmproduktion en ökning med 1 miljon kronor. Åttonde huvudtiteln uppvisar en nettoökning med 0,2 miljon kronor. Pro­ positionen nr 70 föranleder höjning av anslagen till Göteborgs universitet med sammanlagt 0,2 miljon kronor. Anslagen under nionde huvudtiteln ökar med netto 25,9 miljoner kronor, ökningen föranleds väsentligen av ett förslag som senare denna dag kom­ mer att framläggas av chefen för jordbruksdepartementet om en uppräk­ ning med 25 miljoner kronor av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Anslaget till byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter höjes med 0,5 miljon kronor. Vidare ökar anslagen till avlöningar till lantmäteristaten och lantbruksstyrelsen med 0,4 respektive 0,6 miljon kronor, medan anslagen till avlöningar och omkostnader vid lant­ bruksnämnderna minskar med tillsammans 0,8 miljon kronor. Tionde huvudtiteln ökar med 0,1 miljon kronor, till större delen beroen­ de på höjning av anslaget till bidrag till Svenska textilforskningsinstitutet. Elfte huvudtiteln företer en nettominskning med 2,5 miljoner kronor, främst till följd av i proposition nr 71 angående vissa anslag till universi­ tetssjukhusen in. in. framlagda förslag. För tolfte huvudtiteln medför det i proposition nr 151 äskade anslaget till täckning av beräknade merkostnader för löner och pensioner m. m. en ök­ ning med 225 miljoner kronor. Under utgifter för statens kapitalfonder tillkommer enligt förslag som tidigare denna dag anmälts av chefen för kommunikationsdepartementet ett anslag av 70 miljoner kronor under statens affärsverksfonder för täck­ ning av underskott å statens järnvägars fond. Vidare föreslår jag i det följande eu ökning av huvudtiteln avskrivning av nya kapitalinvesteringar med 13,9 miljoner kronor. De redovisade förändringarna medför en nettoökning av driftbudgetens anslag i förhållande till statsverkspropositionen på totalt 396 miljoner kronor. 1 fråga om kapitalbudgetens investeringsanslag redovisas föl­ jande förändringar. Statens allmänna fastighetsfond ökar med 1,6 miljon kronor, som faller på anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus m. m. Under fonden för låneunderstöd ökar anslagssumman med 13,2 miljoner kronor, varav 12 miljoner kronor hänför sig till det i proposition nr 105 äskade anslaget till bidrag till Internationella utvecklingsfonden och 1 mil­ jon kronor beror på i proposition nr 93 framlagt förslag om lån för uppfö­ rande av ett mentalsjukhus i Upplands Väsby.

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Den totala nettoökningen av kapitalbudgetens investeringsanslag i för­ hållande till statsverkspropositionen uppgår till 14,8 miljoner kronor.

Vinstavdraget vid totalisatorverksamheten in. in.

I en den 24 mars 1960 dagtecknad skrivelse har totalisatorutredningen framlagt vissa förslag angående vinstavdraget vid totalisatorverksamheten. Utredningen har enligt direktiven bl. a. att undersöka, huruvida några änd­ ringar i den hittillsvarande organisationen av totalisatorverksamheten är påkallade med hänsyn till den starka ökningen av totalisatorspelet. Utred­ ningsuppdraget innefattar även frågan om avvägningen mellan olika intres­ sen, då det gäller fördelningen av totalisatorinkomsterna. I skrivelsen erinras inledningsvis om att det åligger anordnare av vadhåll­ ning med totalisator i samband med trav- och galopptävlingar att enligt grun­ der som fastställts av riksdagen innehålla och -— efter avdrag för anordnaren tillkommande kostnadsersättning — till statsverket inleverera viss del av insatssumman. Föreskrifter härom meddelas i de totalisatortillstånd som årligen utfärdas för därtill behöriga sammanslutningar. Beträffande vinst­ avdragets storlek vid olika tider anför utredningen i huvudsak följande. Under en lång följd av år var ifrågavarande avdrag oförändrat 20 procent av gjorda insatser. Vid 1948 års riksdag genomfördes emellertid som ett led i skärpningen av den indirekta beskattningen en höjning fr. o. m. den 1 april 1948 av vinstavdraget från 20 till 30 procent. Åtgärden medförde mot­ svarande reduktion av vinnarnas andel av insatssumman, vilket anses ha varit en bidragande orsak till den betydande minskning av totalisatoromsättningen som omedelbart inträdde. Nedgången medförde en reaktion från trav- och galoppsportens sida, vars huvudorganisationer redan hösten samma år hos Kungl. Maj :t yrkade på en återgång till de tidigare avdragsreglerna. Förslag härom förelädes påföl­ jande års riksdag. Eftersom det huvudsakligen var den icke kombinerade vadhållningen, som påverkats av det höjda vinstavdraget, föreslogs en åter­ gång endast i fråga om annan vadhållning än den kombinerade till de för­ delningsregler, som gällt närmast före den 1 april 1948. Riksdagen beslöt i enlighet härmed, och de ändrade bestämmelserna började tillämpas fr. o. m. den 1 april 1949. Frågan om vinstavdragets storlek aktualiserades åter genom en av statens sakrevision med skrivelse den 14 oktober 1957 till Kungl. Maj :t överlämnad promemoria rörande totalisatormedlen och deras användning. I promemori­ an konstaterades, att totalisatorspelet utvecklats kraftigt sedan år 1923, då förbudet mot vadhållning medelst totalisator upphävdes. Spelomsättningen, som nämnda år uppgick till 0,5 miljon kronor, hade år 1946 uppnått en storleksordning av ca 65 miljoner kronor. Under den därefter följande tio­ årsperioden hade omsättningen tredubblats och uppgick år 1956 till närma­ re 190 miljoner kronor. Statens andel av sistnämnda belopp utgjorde ca 22 miljoner kronor. Sakrevisionen ifrågasatte, om inte vinstavdraget som ett provisorium i av­ vaktan på resultatet av totalisatorutredningens arbete borde höjas något. Då spelomsättningen var av en helt annan storleksordning än år 1948, an­ sågs det sannolikt, att en mindre höjning av vinstavdraget — förslagsvis till

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 43

25 procent — skulle vara genomförbar utan kännbara konsekvenser för totalisatorhållarna. Med ett dylikt vinstavdrag skulle statsverket vid oföränd­ rad omsättning kunna tillföras ytterligare 8 å 9 miljoner kronor. Sakrevisionens förslag anmäldes, efter remissbehandling, i statsverkspro­ positionen till 1958 års riksdag (bil. 1, s. 53 ff.). Föredragande departe­ mentschefen anslöt sig till förslaget och ansåg, att sakrevisionens promemo­ ria borde senare överlämnas till utredningsmannen för att tagas under över­ vägande vid fullgörande av utredningsuppdraget. I likhet med sakrevisio­ nen fann han emellertid, att totalisatoromsättningen uppnått en sådan stor­ leksordning, att en höjning av vinstavdraget var befogad redan då. En änd­ ring av fördelningsgrunden för vinstavdraget syntes däremot, såsom fram­ hållits i sakrevisionens promemoria, böra föregås av en lönsamhetsundersökning. Det förordades, att till statsverket inlevererades totalisatormedel med — utöver den andel som enligt hittills gällande föreskrifter redovisats till statsverket — fem procent av insatsernas totalbelopp. De nya föreskrifter­ na borde gälla från och med den 1 juli 1958 samt, i överensstämmelse med vad sakrevisionen syntes ha förutsatt och med hänsyn till vad under re­ missbehandlingen framkommit, inskränkas till att avse travtävlingaT. Riks­ dagen beslöt i enlighet med vad sålunda förordats. Någon ytterligare förändring av vinstavdragets storlek har därefter inte ägt rum. Som framgår av den föregående redogörelsen är vinstavdraget så­ ledes vid kombinerad vadhållning 30 procent och vid annan vadhållning 25 respektive 20 procent av insatssumman, allt eftersom fråga är om traveller galopptävlingar.

Den år 1958 på sakrevisionens initiativ genomförda höjningen av vinst­ avdraget är, framhåller utredningen, endast att betrakta som ett proviso­ rium i avvaktan på utredningens kommande förslag. Sakrevisionen förut­ satte, att det högre vinstavdraget om 25 procent inte skulle medföra för­ sämrade ekonomiska villkor för travsportens organisationer. Enligt vad fö­ religgande omsättningssiffror ger vid handen har totalisatoromsättningen vid travbanorna intill den 1 januari 1960 emellertid genomgående visat en nedåtgående tendens. Som framgår av följande sammanställning utvisar 1959 års spelomsättning (inklusive V 5-vadhållningen) vid travbanorna en nedgång i jämförelse med år 1957 med 21,2 miljoner kronor eller med ca 11 procent.

År Trav Galopp

Omsättning Statens Omsättning Statens vinstandel vinstandel

Nedgången blir ännu mer markant, om man tar hänsyn till att antalet travdagar samtidigt ökat från 487 till 518 per år. För att få jämförbara siff­ ror bör man därjämte frånräkna V 5-vadhållningen, som infördes inom travsporten i november 1959. Denna spelform förekom före årsskiftet en­

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

dast vid Jägersro, där omsättningen under årets två sista månader nådde upp till 2,7 miljoner kronor. Spelomsättningen för övriga spelformer upp­ gick således under år 1959 till 169,9 miljoner kronor, vilket understiger 1957 års omsättningssiffra med 23,9 miljoner kronor eller 12,3 procent. Efter den 1 januari 1960 har utvecklingen gått i motsatt riktning genom att Svenska travsportens centralförbund ansett sig böra frångå sin tidigare intagna ståndpunkt, att vadhållningen vid travbanorna huvudsakligen bör ske enligt spelformerna »på vinnare» och »på plats». Innevarande säsong har således V 5-spelet införts vid ett tiotal av landets travbanor och denna spel­ form har hittills medfört synnerligen stora förändringar med avseende på spelomsättningen. I november 1959 utgjorde omsättningen på V 5-spelet 578 354 kronor och i december samma år 2 093 768 kronor. Under januari och februari 1960 uppgick omsättningen till 4 082 153 respektive 7 738 324 kronor och under tiden 1—20 mars 1960 till 9 995 351 kronor. Med hänsyn till den korta tid som denna form av totalisatorspel före­ kommit och i betraktande av de särskilda förhållanden, som är för handen vid detta spel, anser utredningen den aktuella situationen ytterst svårbe­ dömbar. Obestridligt anses emellertid vara, att den nya spelformen medfört en betydande ökning av totalomsättningen vid våra travbanor. Samtidigt har emellertid enligt uppgifter från travförbundet den övriga vadhållning­ en fortsatt att minska och även om nedgången efter den 1 januari 1960 kan förklaras av att spelarna i viss utsträckning övergått till V 5-vadhållning, är tendensen dock tydligt märkbar. Denna utveckling, som anses ha drabbat de mindre organisationerna ute i landet med deras många gånger blygsamma spelomsättning särskilt hårt, synes enligt utredningen motivera en snar omprövning — åtminstone provi­ soriskt — av principerna för fördelningen av totalisatorinkomsterna. Enär de undersökningar, som utredningen igångsatt, ännu inte hunnit slutföras, är utredningen emellertid f. n. inte beredd att ta ställning till frågan om ändrade fördelningsgrunder i hela dess vidd. Utan att föregripa sina slutli­ ga ställningstaganden har utredningen, med hänsyn till det genom V 5vadhållningen inträdda exceptionella läget på detta område, dock ansett sig böra förorda en justering av procentsatserna för vinstavdraget. Verkningarna av 1958 års höjning av vinstavdraget anses tala för en åter­ gång, vad beträffar vinnare- och platsspelet, till den tidigare avdragsprocenten. Vinstavdraget skulle därmed bli detsamma vid trav- och galopptävling­ ar, något som jämväl anses tala för en sådan åtgärd. Härigenom skulle man också tillgodose önskemålen om att förbättra de ekonomiska förhållandena för de mindre hasardbetonade spelformerna. Å andra sidan synes V 5-spelet, såvitt man nu kan bedöma, tåla en högre beskattning än övriga spelformer och även ur rättvisesynpunkt anses en justering av beskattningen vara berättigad. Anledning föreligger därför inte att på V 5-vadhållningen tillämpa det lägre vinstavdraget om 20 procent. Fast­ mera anses det med den nu ifrågasatta sänkningen av vinstavdraget förenade inkomstbortfallet kunna kompenseras genom en höjning av vinstavdraget

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO år 1960 45

vid V 5-vadhållningen. Enligt utredningens uppfattning kan en höjning av detta vinstavdrag till 55 procent genomföras utan risk för en mera väsent­ lig nedgång i spelfrekvensen. Med utgångspunkt från 1959 års spelomsättning vid travbanorna kan den förordade sänkningen av avdragsprocenten vid vinnare- och platsspelet be­ räknas medföra ett inkomstbortfall av ca 8,5 miljoner kronor. Eftersom V 5-vadhållning hittills endast förekommit under några få månader, an­ ses det inte vara möjligt att göra eu mera exakt beräkning av utfallet vid en samtidigt genomförd höjning av avdragsprocenten för denna spelform. Utredningen har emellertid beräknat årsomsättningen för V 5-spelet inom travsporten på basis av omsättningen vid landets travbanor den 20 mars i år och inom galoppsporten med ledning av fjolårets högsta omsättning per tävlingsdag vid respektive galoppbanor. Med utgångspunkt härifrån skulle man komma till en årlig omsättning vid V 5-vadhållningen av åt­ minstone 190 miljoner kronor med nuvarande vinstavdrag. Utredningen framhåller, att ett dylikt antagande om utvecklingen givetvis är ytterst osäkert. En höjning av avdragsprocenten kan således komma att påverka spelomsättningen i negativ riktning, fastän utredningen i betraktande av V 5-spelets hittillsvarande expansion för sin del bedömer riskerna härför som relativt små. Däremot kan det lägre vinstavdraget vid vinnare- och platsspelet möjligen åstadkomma en strukturförändring, medförande en koncentration av V 5-spelet till de större banorna. Det bristfälliga underlaget för beräkningarna gör emellertid, att man en­ ligt utredningen försiktigtvis bör räkna med en lägre omsättning vid en höj­ ning av vinstavdraget för V 5-spelet till 35 procent. Man anses dock kunna våga antagandet, att spelomsättningen, under i övrigt oförändrade förhållan­ den, inte torde komma att understiga 170 miljoner kronor per år. Med ut­ gångspunkt härifrån kan vinstavdraget vid denna vadhållning beräknas komma att uppgå till ca 60 miljoner kronor per år. Därigenom skulle statens vinstandel komma att med inemot 15 miljoner kronor överstiga vad som med nu gällande procentsatser kan beräknas komma att årligen inflyta ge­ nom V 5-vadhållningen.

1 avvaktan på att slutligt förslag i ämnet skall kunna framläggas föreslår utredningen en provisorisk justering — med verkan fr. o. m. den 1 juli inne­ varande år — av de procentsatser, som gäller för statens vinstandel vid totalisatorspel, medförande att avdrag skall göras vid V 5-vadhållning med 35 procent, vid kombinerad vadhållning med oförändrat 30 procent och vid annan vadhållning med 20 procent av insatssumman. I jämförelse med det belopp, som eljest skulle inflyta från totalisatorverksamheten, beräknas ett genomförande av förslaget medföra en ökning av vinstandelen med (15— 8,5 =) 6,5 miljoner kronor per år. I detta sammanhang framhålles, att statens inkomster av vadhållningen högst väsentligt ökats genom V 5-spclet, som kan beräknas framdeles komma att tillföra staten ca 50 miljoner kro­ nor årligen.

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Utredningen understryker särskilt de skäl, som åberopats för en nedjustering av vinstavdraget vid vinnare- och platsspelet. Den häremot svarande höjningen av vinstavdraget vid V 5-vadhållningen anser utredningen sig kunna förorda endast under förutsättning att ifrågavarande sänkning kom­ mer till stånd. Enligt hittills gällande regler har inom ramen för gällande vinstavdrag vad som överskjuter 20 procent av insatssumman i sin helhet tillfallit stats­ verket. Det kan emellertid enligt utredningen även ifrågasättas, om inte en ändring av den nuvarande fördelningen mellan staten och organisationerna bör genomföras med sikte på att framför allt stödja de mindre organisa­ tionerna. Utredningen kan dock inte taga ställning härtill, innan de av utredningen igångsatta undersökningarna slutförts.

Över toialisatorutredningens förslag har, efter remiss, yttranden av­ givits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision, lantbruksstyrelsen, Sveriges travhästägares riksförbund, Svenska travsportens central­ förbund och Svenska galoppsportens centralförbund.

Statskontoret delar utredningens uppfattning, att V 5-spelet bör kunna bära en något högre beskattning än den som hittills tillämpats på denna speltyp och som för framtiden kommer att tillämpas på övriga spelformer. Med hänsyn till att V 5-vadhållningen alltjämt synes vara under utveckling med för travsportens del stigande omsättningssiffror förefaller det stats­ kontoret som om verkningarna av den ifrågasatta höjningen inte borde bli alltför ogynnsamma i fråga om denna tävlingsform. Ämbetsverket förordar därför att utredningens förslag provisoriskt genomföres på V 5-vadhållning vid travtävlingar. För galoppsportens vidkommande anses förhållandena i viss mån ställa sig annorlunda. För denna sportgren är vinstmöjligheterna mindre och om­ sättningen avsevärt lägre än vid travtävlingar. Det anses på grund härav kunna ifrågasättas, om inte höjningen av vinstavdraget på V 5-spelet vid galopptävlingar t. v. bör begränsas till samma procenttal som det, med vilket höjningen skett för travsportens del, eller med tio procent. En begränsad höjning av vinstavdraget på detta sätt skulle innebära, att vinstavdraget på V 5-spelet vid galopptävlingar inskränkes till 30 procent eller samma pro­ centsats som nu gäller i fråga om kombispelet. Statskontoret framhåller vidare, att det av utredningen framlagda siffer­ materialet utvisar, att omsättningen vid travtävlingarna vad gäller vinnareoch platsspelet under år 1959, sedan vinstavdraget höjts från 20 till 25 pro­ cent, starkt minskat. Vid angivna förhållanden finner ämbetsverket skäl föreligga att, såsom utredningen förutsatt, återgå till tidigare procentavdrag vid travtävlingar vid vinnare- och platsspelet. Riksräkenskapsverket anser, att den ifrågasatta skärpningen av beskatt­ ningen av V 5-vadhållningen tills vidare i enlighet med utredningens förslag bör uttagas i form av ett högre vinstavdrag. Då spelformen väsentligt avvi­

Kangl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 47

ker från de konventionella vadhållningsformerna, är det enligt riksräkenskapsverkets mening egentligen icke fråga om att höja ett gällande vinst­ avdrag utan fastmer om att bestämma vinstavdraget för en spelform, som tidigare icke varit föremål för statsmakternas prövning. Härvid ligger en jämförelse med den vanliga tippningen närmast till hands. Inkomsterna av radskatt, andel av insatser och lotterivinstskatt vid tippning utgjorde un­ der budgetåret 1958/59 sammanlagt 116,1 miljoner kronor eller 56,6 procent av bruttoomsättningen. Vid totalisatorspelet uppgick statsverkets inkomster under år 1959 till 31,5 miljoner kronor eller endast 16,3 procent av insat­ serna. Det till spelarna återgående vinstvärdet var i motsvarande mån större vid totalisatorspel än vid tippning eller 73,3 procent mot 31,4 procent. Då V 5-spelet företer väsentliga likheter med tippning är en höjning av vinst­ avdraget vid V 5, såsom utredningen också framhåller, befogad. En utjäm­ ning av olikheten i vinstutdelning framstår även enligt riksräkenskapsverket som motiverad till förhindrande av en ur statsfinansiell synpunkt mindre önskvärd övergång från andra lotteriformer till V 5-spel. Ur nu anförda syn­ punkter framstår det av totalisatorutredningen förordade vinstavdraget vid V 5 såsom otillräckligt. Med ett vinstavdrag på 35 procent uppskattar totalisatorutredningen års­ omsättningen vid V 5 till 170 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket erin­ rar om att utredningen i fråga om totalisatorspelet i övrigt synes anse, att efter en återgång till det före den 1 juli 1958 gällande 20-procentiga avdra­ get vid spel på vinnare och plats vid travtävlingar den sammanlagda om­ sättningen vid de konventionella spelformerna skall bibehållas oförändrad vid 1959 års nivå på 190 miljoner kronor. Sammanlagt skulle omsättningen vid totalisator sålunda uppgå till 360 miljoner kronor mot 194 miljoner kro­ nor under år 1959. Fråga uppställer sig i detta sammanhang om inte en så avsevärd höjning av totalisatoromsättningen ger ett mer än skäligt stöd åt hästsporten. Även om ett slutligt ställningstagande härtill måste anstå till dess totalisatorutredningens uppdrag slutförts, anser riksräkenskapsverket att ur nu anförda synpunkt skäl föreligger för bestämmande av ett högre vinstavdrag vid V 5-spelet än vad utredningen föreslagit. Det av totalisatorutredningen förordade högre vinstavdraget vid V 5 fram­ står enligt riksräkenskapsverkets mening som väl befogat. Mot bakgrunden av anförda synpunkter kan dock enligt ämbetsverkets mening ifrågasättas om inte en höjning av avdraget till 40 procent av insatssumman är moti­ verad. Vinstavdraget för V 5 anses böra göras tillämpligt jämväl på annan därmed likartad från de konventionella spelformerna avvikande vadhåll­ ning, som kan tänkas bli införd vid totalisatorspelet. Vinstavdragen vid vin­ nare- och platsspel bör, även om vissa skäl kan anföras för en omedelbar sänkning beträffande travtävlingar, bibehållas oförändrade i avbidan på resultatet av pågående utredning. Statens sakrevision anser i likhet med utredningen, att V 5-spelet bör kun­ na bära en högre beskattning än övriga spelformer. Då detta spel till vissa delar uppvisar likhet med vanlig tippning, där spelarna får en återbäring

48 Knrtgl. Maj:t.t proposition nr 150 år 1960

om endast cirka 35 procent, ifrågasättes om inte ett högre vinstavdrag än det föreslagna borde tillämpas. Med hänsyn till att V 5-spelet inte stabiliserats som spelform kan det måhända likväl vara välbetänkt att som ett proviso­ rium nu uttaga ett vinstavdrag av 35 procent. Utvecklingen av V 5-spelet bör dock enligt revisionens mening följas med uppmärksamhet och nya vinstjusterande åtgärder vidtagas, om detta visar sig påkallat. Vad gäller vinnare- och platsspelet vid travtävlingar kan sak revisionen inte finna skälen för en justering nedåt av vinstavdraget övertygande. Den måttliga höjningen av vinstavdraget från 20 till 25 procent år 1958 har vis­ serligen resulterat i viss nedgång av omsättningen vid travbanorna men har för statsverkets del inneburit en inte oväsentlig inkomststegring. Det hög­ re vinstavdraget anses emellertid ha tillämpats alltför kort tid för att några säkra prognoser skall kunna göras. Då vidare vinstavdraget förordades som ett provisorium i avvaktan på vissa lönsamhetsutredningar, anses det knap­ past motiverat att nu företaga ytterligare eu provisorisk justering. Utred­ ningen har visserligen påtalat utvecklingens ogynnsamma konsekvenser för de mindre totalisatorhållarna och att förhållandena torde komma att ytter­ ligare påverkas av V 5-spelet vid de större banorna. Detta spörsmål anses dock kunna erhålla en tillfredsställande lösning, om de ifrågasatta stödåtgär­ derna i form av ändrade regler för fördelning av vinstavdragsmedlen mellan staten och organisationerna vidtages beträffande sådana totalisatorhållare. Sakrevisionen förordar, att vid V 5-spelet tillämpas ett vinstavdrag av minst 35 procent, under det att avdragen vid övriga spelformer kvarstår oförändrade i avvaktan på resultatet av vissa av totalisatorutredningen igångsatta undersökningar. Lantbruksstyrelsen tillstyrker reservationslöst att vinstavdraget vid trav­ tävlingar sänkes från 25 till 20 procent fr. o. m. den 1 juli 1960. Styrelsen vitsordar också riktigheten av de sifferuppgifter rörande omsättningsminskningen som utredningen åberopat till stöd för sitt förslag. För att ytterligare belysa omsättningsminskningen efter den 1 juli 1958 framhåller styrelsen, att skillnaden mellan omsättningen under budgetåret 1957/58 och budget­ året 1958/59 belöpte sig till inte mindre än 21,3 miljoner kronor och att skill­ naden mellan omsättningen under andra halvåret 1957 och under andra halvåret 1959 utgjorde 10,6 miljoner kronor. Vidare anses första kvartalen för 1958, 1959 och 1960 med följande omsättningar å vinnare och plats, näm­ ligen resp. 40,6, 35,9 och 33,9 miljoner kronor, ge en viss vägledning vid be­ dömande av den kommande utvecklingen, om vinstavdraget bibehålies med 25 procent i fråga om dessa spelformer. I detta sammanhang understrykes särskilt, att minskningen är mera markerad på de banor som inte infört V 5-spel än på övriga banor. I likhet med utredningen anser lantbruksstyrelsen, att en höjning av vinst­ avdraget vid V 5-vadhållning är nödvändig, om staten skall kompenseras för den minskning i statens andel av omsättningen på vinnare- och plats­ spel, som uppkommer vid en minskning av vinstavdraget från 25 till 20 procent. Utredningen har med utgångspunkt från 1959 års omsättning be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 49

räknat denna minskning till 8,5 miljoner kronor. Styrelsen ställer sig något tveksam till denna beräkning, eftersom man hittills kunnat räkna med en höjning av vinnare- och platsspelet med ca 10 procent per år, då vinstavdraget utgjort 20 procent. 1959 års omsättning på vinnare och plats 172,5 miljoner kronor skulle alltså från denna utgångspunkt ökas med ca 17,25 miljoner kronor till ca 190 miljoner kronor under året närmast efter minsk­ ningen av vinstavdraget till 20 procent. Inkomstbortfallet för staten anses därför kunna beräknas stanna vid ett belopp av ca 5 miljoner kronor. För att kompensera nyssnämnda inkomstbortfall skulle enligt styrelsens upp­ fattning endast krävas en höjning av avdraget på V 5-spelet med ca 3 pro­ cent, förutsatt att den sammanlagda omsättningen på detta spel, som utred­ ningen beräknat, kommer att uppgå till 170 miljoner kronor per år. Emel­ lertid finner lantbruksstyrelsen i likhet med utredningen, att V 5-spelet i nuvarande läge sannolikt kan bära ett vinstavdrag av högst 35 procent. Möj­ ligheten att en proportionellt sett större omsättningsminskning än vad ut­ redningen antagit kommer att inträda efter den 1 juli anses dock inte kunna uteslutas, i synnerhet som utdelningarna på totalisatorn under sommaren är genomsnittligt väsentligt lägre än eljest. Styrelsen framhåller starkt önsk­ värdheten av att det föreslagna avdraget endast ges provisorisk karaktär. Mot bakgrunden av det anförda tillstyrker lantbruksstyrelsen utredning­ ens förslag, dock endast under den av utredningen angivna förutsättningen. Sveriges travhästägares riksförbund anser, att V 5 utan skattehöjningar kommer att tillföra statsverket mer än fördubblade inkomster från totali­ satorn. Det anses tveksamt om en höjning av skatten kommer att leda till ökade statsinkomster, eftersom totalisatorspelet är mycket känsligt för så­ dana rubbningar. Den angelägnaste skatteändringen för travsporten är enligt förbundets mening att nu återställa uttagsprocenten på vinnare- och platsspel till 20 pro­ cent. Höjningen av uttagsprocenten år 1958 resulterade i betydande omsätt­ ningsminskning, som ser ut att helt neutralisera beräknad inkomsthöjning för staten men samtidigt förorsaka travsporten allvarliga skador. Förbundet framhåller också nödvändigheten av snabbt ändrade fördelningsregler för totalisatormedlen. Gjorda beräkningar visar enligt förbundet, att travhästägarna under år 1959 förlorade sammanlagt ca 18 miljoner kronor på sin travverksamhet. I anledning av gjorda jämförelser ur skattesynpunkt mellan fotbollstips och totalisatorspel framhåller förbundet, att skillnaden är betydande, främst genom att Tipstjänst bedriver en verksamhet med en sport utanför dess om­ kostnadsram, under det att travsporten har att själv driva den kostsamma sportverksamhet, som ligger bakom totalisatorspelet. Missgrepp vid faststäl­ lande av skatteskalor för tipset drabbar staten själv men inte fotbollssporten, medan motsvarande åtgärder mot travsporten får svårreparerade verk­ ningar. All erfarenhet anses visa, att totalisatorspelet hämmas av för hög uttagsprocent. Förbundet vädjar, att travsporten genom en sänkning av uttags- 4 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150

50 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

procenten på vinnare- och platsspel till 20 procent ges ett absolut nödvän­ digt stöd. Om så sker vill förbundet inte motsätta sig en försiktig höjning på försök av uttagsprocenten för V 5-spelet. Svenska travsportens centralförbund konstaterar, att vad vinnare- och platsspelet beträffar nedgången i omsättningarna fortsätter på praktiskt ta­ get alla banor. Förbundet visar, att V 5 inte dragit vinnare- och platsspelet med sig annorstädes än på de två storbanorna Solvalla och Jägersro. Om de tre storbanorna -— av vilka dock Åby visat minskning — frånräknas är ned­ gången för januari—mars 1960 cirka 18,5 procent. Nära två års erfarenhe­ ter av avdragshöjningen står nu till buds, och detta anses vara mer än tilli äckligt. Förbundet framhåller den avgörande skillnad som föreligger mel­ lan vinnare- och platsspelet samt övriga spelformer inom och utom totalisatorn, bl. a. fotbollstipset och penninglotteriet. Vid övriga spelformer göres insatsen i regel en gång varje speltillfälle eller dragning. Vinnare- och plats­ spelet vid en hästsportstävling sönderfaller däremot i lika många speltill­ fällen under en tävlingsdag som det finns löpningar, i regel minst åtta. Den vinnare- och platsspelande publiken gör i regel sina insatser i dagens samt­ liga lopp, vilket betyder att spelaren beskattas minst åtta gånger samma dag. Det anses uppenbart, att detta redan vid 20 procents avdrag är en yt­ terst hård beskattning. Härtill kommer enligt förbundet ytterligare en om­ ständighet av största betydelse, nämligen de låga vinsterna i vinnare- och platsspelet jämfört med annat spel. Under de 36 år totalisatorn förekom­ mit i Sverige har sålunda t. ex. i vinnarespelet vinsten på en satsad tvåkro­ na endast tre gånger överstigit 1 000 kronor, och den högsta av dessa tre utdelningar utgjorde 1 516 kronor. Förbundet finner utformningen av 1958 års beslut egendomligt. Detta in­ nebär, att avdraget för vinnare- och platsspelet höjdes endast om dessa spel­ former användes vid travtävlingar men att skattesatsen lämnades oföränd­ rad, om spelformerna användes inom annan hästsport. Att en och samma spelform är föremal för olika beskattning inom olika hästsportsgrenar före­ kommer eljest ingenstädes i världen. Vad V 5-spelet beträffar kan det enligt förbundet inte bestridas, att denna spelform bör tåla en högre beskattning än vinnare- och platsspelet. För und­ vikande av bakslag anses dock en viss varsamhet vara tillrådlig, och en höj­ ning till 30 procent borde enligt förbundet vara tillräcklig. Svenska galoppsportens centralförbund ifrågasätter, om den föreslagna höjningen av vinstavdraget kan gagna sporten eller öka statens inkomster av V 5-spelet. Då galoppsporten införde detta spel i augusti 1959 och bedrev spelformen t. o. in. november med relativt blygsamma omsättningar, fanns ingen konkurrens från travsporten. För närvarande bedrivs V 5-vadhållning vid tio travbanor, varför galopporganisationerna sannolikt inte kan räkna med en ökning i V 5-spelet jämfört med 1959. Trots att förbundet är med­ vetet om, att V 5-vadhållningen är gynnsam för de spelande, anses vinstavdragshöjningen på 15 procent så stor, att risk finns att den för organisa­ tionerna ringa förtjänsten på spelet kan komma att utbytas i förlust. Detta

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 51

skulle innebära, att denna vadhållning, som inneburit en uppryckning för galoppsporten, av ekonomiska skäl måste upphöra. Förbundet hemställer, därest en höjning av avdraget på V 5-vadhållning anses ofrånkomlig, att densamma för galoppsportens del måtte stanna vid högst 10 procent och att fördelningen mellan staten och organisationerna omprövas.

Av vad jag i det föregående anfört framgår att V 5-spelets genombrott be­ tytt en omvälvning av totalisatorverksamlieten vid saväl trav- som galopp­ tävlingar. Den kraftiga omsättningen i denna spelform har medfört en be­ tydande ökning av totalomsättningen vid våra travbanor och har vid de två storbanorna Solvalla och Jägersro dragit jämväl vinnare- och platsspelet med sig till ökad omsättning. Såsom riksräkenskapsverket framhållit är det nu inte fråga om att höja ett gällande vinstavdrag utan fastmera att bestäm­ ma vinstavdraget för en spelform, som tidigare icke varit föremal för stats­ makternas prövning. För egen del anser jag i likhet med utredningen, att V 5-spelet bör kunna bära en något högre beskattning än den hittills för vin­ nare- och platsspelet tillämpade. Oaktat skäl kan anföras för ett högre vinst­ avdrag än det av utredningen föreslagna, vill jag — i avvaktan på att V 5spelet skall hinna stabiliseras som spelform — förorda, att vinstavdraget vid V 5-spel som för närvarande är 25 procent vid travtävlingar och 20 procent vid galopptävlingar från och med den 1 juli 1960 bestämmes till 35 procent. På av utredningen anförda skäl finner jag mig å andra sidan böra förorda att vinstavdraget vid vinnare- och platsspel i samband med travtävlingar sänkes från 25 till 20 procent eller till samma procentsats som nu gäller för galopp­ sportens del. Såväl höjningen av vinstavdraget vid V 5-spel som sänkningen i vad gäller vinnare- och platsspel avses helt skola gälla statens andel i vinstavdraget. Någon ändring av vinstavdraget vid övriga former av totalisatorspel ifrågasättes inte. I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Stockholms kapplöpningssällskap i skrivelse den 31 mars 1960 anhållit om att få komma i åtnjutande av statlig kreditgaranti för erhållande av lån i bank. Sedan sällskapet bli­ vit underrättat om att nuvarande arrendekontrakt med staten rörande mark­ området vid Ulriksdal inte skulle komma att förlängas efter den 14 mars 1963, har sällskapet år 1954 inom Täby kommun inköpt mark för en ny kapplöpningsbana. Hittills har sällskapet investerat, förutom eget kapital, vad sällskapet mot inteckningssäkerhet kunnat låna i bank. För färdigstäl­ lande av galoppbanan kommer enligt sällskapet att erfordras ytterligare tre miljoner kronor. Då sällskapet nu saknar möjlighet att ställa den erforder­ liga bankmässiga säkerheten hemställes om en statlig kreditgaranti för lån i bank av nämnda belopp. Med hänsyn till föreliggande omständigheter anser jag mig böra tillstyrka, att statlig kreditgaranti lämnas för ett lån att åter­ betalas före utgången av år 1965. .lag förordar därför att riksdagens bemyn­ digande härtill inhämtas. Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad i det föregående förordats, med verkan från och med den 1 juli 1960, meddela föreskrifter om dels 35 procents vinstavdrag vid s. k. V 5-spel, dels 20 procents vinstavdrag vid vinnareoch platsspel; b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti intill ett belopp av 3 000 000 kronor för bank­ lån till Stockholms kappiöpningssällskap.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1960/61

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning upptagna med endast beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag inte äskats definitivt. Jag hemställer nu att få anmäla de för­ ändringar, som betingas av de definitiva anslagsäskandena samt av förslag om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens allmänna fastighetsfond har anslagen till vissa byggnadsar­ beten m. m. vid statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, vissa byggnadsarbeten vid statens vårdanstalt å Brotorp för alkoholmissbrukare samt nybyggnader för Chalmers tekniska högskola definitivt äskats med samma belopp som de i årets statsverksproposition för motsvarande ändamål beräknade. Däremot svarande avskrivningsanslag upptages alltså med de ti­ digare, preliminärt beräknade beloppen. Till vissa byggnadsarbeten vid sta­ tens mentalsjukhus m. m. beräknades i statsverkspropositionen preliminärt 43 000 000 kronor. Sedermera har i proposition nr 93 ett belopp av 44 550 000 kronor äskats för ifragavarande ändamål. Motsvarande avskrivningsanslag, som i statsverkspropositionen preliminärt uppförts med 21 500 000 kronor, höjes nu till 22 275 000 kronor.

Under statens utlåningsfonder har i proposition nr 112 anslaget till låne­ fonden för allmänna samlingslokaler definitivt äskats med samma belopp som det i statsverkspropositionen preliminärt upptagna. I avvaktan på när­ mare erfarenheter rörande effekten av föreslagna jämkningar i lånebestämmelserna räknar jag tills vidare med en oförändrad avskrivningsprocent, 60 %, varför motsvarande avskrivningsanslag inte undergår någon ändring. I proposition nr 89 har till statens lånefond för universitetsstudier äskats 10 600 000 kronor och till allmänna studielånefonden 10 200 000 kronor, vil­ ket i förhållande till i statsverkspropositionen preliminärt beräknade belopp innebär en höjning med 300 000 kronor respektive en sänkning med 300 000 kronor. Då för dessa anslag total avskrivning tillämpas, bör motsvarande av­ skrivningsanslag upptagas med 10 600 000 kronor respektive 10 200 000 kronor. Under fonden för låneunderstöd har i proposition nr 105 äskats 12 006 000 kronor till bidrag till Internationella utvecklingsfonden. Detta anslag bör i sin helhet avskrivas. Jämväl det i propositionen nr 88 äskade anslaget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 57

Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bilaga 2. Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, med beaktande av de ändringar, som må påkallas av riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag efter denna dag, fastställa investeringsplan för bud­ getåret 1960/61 jämte därtill fogade stater i enlighet med här framlagda förslag samt att i riksstaten för nämnda bud­ getår å kapitalbudgeten upptaga en mot investeringsplanen svarande inkomsttitel sålunda

Departementschefens beräkning av de särskilda inkomsttitlarna m. m.

Jag ansluter mig till riksräkenskapsverkets förslag till ändringar i den be­ räkning av vissa inkomsttitlar för nästkommande budgetår, som redovisa­ des i statsverkspropositionen, med följande undantag. Inkomsttiteln särskilda varuskatter har av riksräkenskapsverket föreslagits skola uppföras med 320 miljoner kronor. Med hänsyn till det förslag om utjämningsskatt, som jag senare denna dag i proposition nr 154 kommer att framlägga i anslutning till vissa av chefen för jordbruksdepar­ tementet samtidigt föreslagna åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, förordar jag att nämnda inkomsttitel upptages i riksstaten med 340 miljoner kronor. Den i nämnda proposition föreslagna justeringen av vissa tullar synes ej böra föranleda någon ändring i riksräkenskapsverkets beräkning av inkomsttiteln tullmedel, varför densamma här uppföres med 775 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har under förutsättning av oförändrade spelformer och procentavdrag beräknat inkomsterna under titeln totalisatormedel till 45 miljoner kronor. De av mig i det föregående förordade föränd­ ringarna av vinstavdraget vid totalisatorverksamhet, vilka står i överens­ stämmelse med totalisatorutredningens förslag, kan beräknas medföra en icke oväsentlig ökning av dessa inkomster, ökningen har av utredningen beräknats till 6,5 miljoner kronor per år. Dylika beräkningar är givetvis — såsom utredningen också framhållit —- förenade med stora osäkerhetsmo­ ment, ovisshet om å ena sidan V 5-spelets lortsatta expansion och å andra sidan spelformens känslighet för höjda vinslavdrag. Jag förordar att titeln uppföres med 50 miljoner kronor. Inkomsterna av statens affärsverksfonder har av riksräken­ skapsverket beräknats med utgångspunkt från oförändrad lönenivå. Äm­ betsverket har sålunda upptagit inkomsterna av postverket till 20 miljoner kronor, av televerket till 125 miljoner kronor, av statens järnvägar till 1 miljon kronor, av statens vattenfallsverk till 200 miljoner kronor samt av

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

domänverket till 25 miljoner kronor. Som jag redan tidigare nämnt har un­ der hand inhämtats kompletterande uppgifter angående den inverkan på de beräknade överskottens storlek som det nu träffade avtalet angående statstjänstemännens löner in. in. från och med den 1 januari 1960 kan antas få. Med hänsynstagande till dessa uppgifter förordar jag, att inkomsttitlarna postverket, televerket, statens vattenfallsverk och domänverket uppföres med 1, 80, 190 respektive 23 miljoner kronor. Då statens järnvägars rörelse nu beräknas uppvisa underskott bör inkomsttiteln för detta affärsverk utgå ur riksstaten för nästa budgetår.

Såsom hemställts i statsverkspropositionen i januari bör i enlighet med gällande grunder för budgetåret 1960/61 avsättning ske till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel. De avsatta medlen bör särredovisas på fonden. Å andra sidan bör enligt samma grunder återföring ske av tidi­ gare avsatta medel. I enlighet med riksräkenskapsverkets förslag kan dessa avsättningar och återföringar nu beräknas resultera i en nettoåterföring av 25 miljoner kronor.

En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna å driftbudgeten för nästa budgetår som i enlighet med vad i det föregående anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen torde såsom bihang D få fogas till detta protokoll. Jag torde slutligen få framlägga förslag rörande grunderna för uttagan­ de av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande pro­ centtalet för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta procenttal — jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt för innevarande budgetårs senare hälft, d. v. s. till 100. Vad åter an­ går nästkommande budgetårs senare hälft förordar jag, att för fysiska per­ soner, oskifta dödsbon och familjestiftelser den statliga inkomstskatt som skall ingå i den preliminära skatten uttages med 100 procent av grundbe­ loppet. Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av 1960 års taxe­ ring vill jag erinra om alt denna skatt — jämlikt bestämmelserna i 12 § förordningen om statlig inkomstskatt — automatiskt utgår efter enahanda procenttal av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande preli­ minära skatt för kalenderåret 1959.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att a) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt för budgetåret 1960/61 med 100 procent av grundbeloppet; samt b) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1960/61 enligt den vid detta protokoll såsom Bilaga 1 fogade specifikationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 59

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga leda­ möter, hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Ingrid von Otter

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

43. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten 975 000 44. Statens sekundärlånefond för rederinäringen 65 000 VI. Fonden för låneunderstöd:

BIHANG A

RIKSRÄKENSKAPSYERKETS BERÄKNING AV BUDGETUTFALLET 1959/60

Kungl. Maj;ts proposition nr 150 år 1960 1 Bih. A: Riksräkenskapsverket: Budgetutfallet 1959/60

Bihang A

i ■ ' ’ .

Till KONUNGEN

I enlighet med föreskrifterna i den för riksräkenskapsverket gällande in­ struktionen får riksräkenskapsverket härmed avgiva approximativ beräk­ ning rörande utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1959/60. 1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang A

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Vid beräkningen har hänsyn jämväl tagits till de anslag, som före den 2 april 1960 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt till riksdagen av­ lämnade propositioner äro avsedda att anvisas å tilläggsstat till riksstaten för nu löpande budgetår. Sammanlagda beloppet av sålunda redan anvisade eller äskade tilläggsstatsanslag uppgår till 103,82 miljoner kronor (jfr riks­ dagens skrivelse den 16 december 1959, nr 346, samt propositionerna nr 2 och 100 till 1960 års riksdag). Beräkningen — vilken såsom närmare framgår av det följande i likhet med motsvarande beräkningar för föregående budgetår avser även föränd­ ringen i beloppet av behållningar å reservationsanslag — grundar sig i re­ gel på de inom riksräkenskapsverket förda bokföringsmässiga sammanställ­ ningarna av de olika huvudförvaltningarnas månatliga kassarapporter för budgetårets åtta första månader samt på från samtliga huvudförvaltningar med flera myndigheter infordrade approximativa uppgifter avseende bud­ getårets fyra sista månader. Av närslutna sammanställning över beräkningen av utfallet av driftbud­ getens inkomstsida (bilaga) framgår, att driftbudgetens inkomster beräk­ nas överstiga de i riksstaten uppförda med 797,21 miljoner kronor. För de inkomsttitlar, som ingå i driftbudgetens allmänna del, den s. k. allmänna budgeten, d. v. s. de inkomsttitlar som regleras mot budgetutjämningsfon­ den, redovisas en nettomerinkomst å 812,09 miljoner kronor, medan in­ komsterna å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättas komma att understiga de ursprungligen beräknade med netto 14,88 miljoner kronor. Sistnämnda belopp motsvarar praktiskt taget underskottet å de till automobilskattemedlens specialbudget hörande inkomsttitlarna. Inkomster­ na å titeln för skatt å inkomst och förmögenhet m. m. beräknas, på sätt närmare framgår av ämbetsverkets skrivelse denna dag angående förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1960/61, komma att överstiga det i riks­ staten upptagna beloppet med 200 miljoner kronor medan riksstatens övriga inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa en nettomerinkomst på 597,21 miljoner kronor. I sistnämnda belopp ingår den allmänna varuskatten med 375 miljoner kronor. Driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag kunna, om man bortser från uppkommande besparingar å reservationsanslag, beräknas komma att utvisa en nettomerutgift å 41,69 miljoner kronor. De belopp, som för de olika huvudtitlarnas vidkommande förväntas komma att tagas i anspråk från respektive överföras till budgetutjämningsfonden, angivas i efterföljande sammanställning.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

nettomerutgiften må framhållas, att budgetutjämningsfonden förutsättes på grund av uppkommande nettobrist å de till automobilskattemedlens special­ budget hörande inkomsttitlarna efter avdrag av besparingar å anslag under specialbudgeten komma att över anslaget till avsättning till statens automobilskattemedelsfond påföras 13,24 miljoner kronor. Det enligt riksstaten och tiHäggsstaten beräknade överskottet å automobilskattemedlens specialbud­ get, 49,73 miljoner kronor, beräknas sålunda vid realiserandet av budgeten komma att minska till 36,49 miljoner kronor. Den för ecklesiastikdeparte­ mentets huvudtitel redovisade nettomerutgiften sammanhänger främst med att anslagen till bidrag till driften av högre kommunala skolor, till studie­ bidrag och stipendier samt till bidrag till driften av folkskolor in. m. be­ räknas bli överskridna med 5,88 respektive 9,20 och 40,00 miljoner kronor, medan de allmänna läroverkens avlöningsanslag beräknas uppvisa en be­ sparing å 11,36 miljoner kronor. Den nettobesparing, som beräknas upp­ komma å inrikesdepartementets huvudtitel, sammanhänger främst med att å anslagen till sinnessjukvårdsanstalternas omkostnader samt till bidrag till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö och till bidrag till Göte­ borgs stad till driften av för undervisningsändamål upplåtna sjukhus beräk­ nas uppkomma besparingar å 5,80 respektive 5,11 och 4,86 miljoner kronor. Den för civildepartementets huvudtitel redovisade nettobesparingen är att hänföra till anslaget till täckning av beräknade merkostnader för löner och pensioner m. in., vilket anslag i enlighet med vad som förutsatts vid anslagets beviljande beräknas i allmänhet icke bliva taget i anspråk av de avlöningsutbetalande myndigheterna. Enligt ovanstående beräkningar skulle budgetutjämningsfonden vid reali­ serandet av driftbudgeten komma att tillföras merinkomster å inkomsttit­ lar å netto 812,09 miljoner kronor samt belastas med merutgifter å anslag å netto 41,69 miljoner kronor. I den ordinarie riksstaten har beräknats ett saldo mellan inkomster och utgifter (underskott) på 885,33 miljoner kro­ nor. Mot detta belopp samt de beräknade merutgifterna å anslag och det sammanlagda beloppet av de anslag, som enligt vad som framhållits i det föregående anvisats eller förutsatts komma att anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår, få ställas de beräknade merinkomsterna å inkomsttitlar. Härvid erhålles totalt ett belopp att överföras från bud­ getutjämningsfonden om (885,33 + 41,69 -f 103,82 — 812,09 =) 218,75 miljoner kronor eller i runt tal 220 miljoner kronor. Nyssnämnda i rikssta­ ten upptagna saldo mellan inkomster och utgifter på i runt tal 885 miljoner kronor avser till ett belopp av 150 miljoner kronor återföring från budget­ utjämningsfonden av kommunalskattemedel, medan återstående 735 mil­ joner kronor motsvara det beräknade formella underskottet å statsregleringen. Angivna återföring beräknas nu till 100 miljoner kronor. Det i riks­ staten upptagna formella underskottet skulle alltså nu kunna beräknas till 120 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har även verkställt en beräkning av utgifterna å driftbudgetens reservationsanslag. Denna beräkning har skett på samma

Bih. A: Riksräkenskapsverket: Budgetutfallet 1959/60 5

sätt som beräkningen av utgifterna å driftbudgetens övriga anslag. En sam­ manfattning av beräkningen av förändringen i beloppet av kvarstående be­ hållningar å reservationsanslag lämnas i efterföljande sammanställning.

Minskning (—) resp. ökning (+) milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

Utgifter för statens kapitalfonder: III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar + 60 + 70

Enligt vad nu anförts skulle alltså beloppet av kvarstående behållningar å reservationsanslag under nu löpande budgetår komma att ökas med sam­ manlagt 70 miljoner kronor. Om denna summa fråndrages det belopp, som i det föregående beräknats komma att överföras från budgetutjämnings­ fonden, erhålles ett belopp av (220 — 70 =) 150 miljoner kronor. Sistnämn­ da summa skulle motsvara det belopp, varmed de sammanlagda utgifterna kunna beräknas komma att överstiga de sammanlagda inkomsterna under innevarande budgetår. Resultatet av riksräkenskapsverkets beräkning av budgetutfallet kan ock­ så, om man utgår från de totala inkomsterna och utgifterna enligt riksstat och tilläggsstat, uttryckas på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat ha ut­ gifterna upptagits till sammanlagt (13 591,04 -{- 103,82 =) 13 694,86 mil­ joner kronor. De faktiska utgifterna beräknas av riksräkenskapsverket un­ derstiga detta belopp med 45 miljoner kronor. Utgifterna kunna alltså be­ räknas komma att uppgå till ett sammanlagt belopp av 13 650 miljoner kro­ nor. Då inkomsterna beräknas till i runt tal 13 500 miljoner kronor, kan alltså det kassamässiga underskottet beräknas till 150 miljoner kronor. I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Renlund samt byråchefen Thorson och tillförordnade byråchefen Säfström varjämte tillförordnade byrådirektören Jarder varit föredragande. Stockholm den 2 april 1960.

Underdånigst

GÖSTA RENLUND

INGRID JARDER

Bih. A: Riksräkenskapsverket: Budgetutfallet 1959/60 7

I riksstaten Beräknat Brist att Merinberäknat utfall ersättas komst att belopp av tillföras budgetut­ budgetut­ jämnings­ jämnings­ fonden fonden

Tusental kronor

Uppbörd i statens verksamhet:

3. Bidrag till riksförsäkringsanstal-

3900 3 650 250 4. Bidrag till pensionsstyrelsen ... 225 225 5. Inkomster vid statens vårdan­

stalter för alkoholmissbrukare . 250 230 20

6. Inkomster vid statens geotek-

1000 1530 530 7. Förrättningsavgifter vid statens

bilinspektion, att tillföras auto-

5 200 5150 8. Inkomster vid väg- och vatten-

byggnadsverket, att tillföras

1300 1400 9. Avgifter för registrering av mo- 500

_

8000 8500 10. Inkomster vid Sveriges meteoro­

logiska och hydrologiska institut 4 900 4 900 —

11. Bidrag till statens bränslekon-

80 75 5 12. Inkomster vid länsarkitekts- 450

——

1500 1050 13. Inkomst av myntning och juste-

1000 1050 — 50

_

17. Bidrag för revision av sparban-

400 405 5 18. Inkomster vid tandläkarhögsko- 80

__

350 430 19. Avgifter för granskning av bio-

260 70

____

330 20. Inkomster vid matematikma-

2 000 700 1300 21. Inkomster vid lantbruksnämn-

1700 100

—

1800 22. Inkomster vid statens j ordbruks- 350

. - ____

350

_

23. Inkomster vid statens centrala

1600 1800 200 24. Inkomster vid statens växt-

800 1000 . 200

25. Inkomster vid statens lantbruks- ____

250 250 26. Inkomster vid statens maskin- 100

____ 300 200

_

27. Inkomster vid statens veterinär-

800 925 126

28. Inkomster vid veterinärhögsko- ... —

700 700

29. Inkomster vid lantmäteriväscn-

13 500 13200 300 —

600765 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

BIHANG B

RIKSRÄKENSKAPSVERKETS INKOMSTBERÄKNING

1 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960 Bih. B. Riksräkenskapsnerkets inkomstberäkning

Bihang B

Till KONUNGEN

Enligt den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen åligger det ämbetsverket att före den 5 april till Kungl. Maj :t avlämna förslag till för­ nyad beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna vid nästföljande statsreglering. För fullgörande av detta uppdrag har riks­ räkenskapsverket från vederbörande myndigheter infordrat nya beräkningar 1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang B

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

rörande inkomsterna under budgetåret 1960/61 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Vid bedömandet av titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. in. ha utnyttjats nu tillgängligt material angående inkomstutvecklingen, den inom ämbetsverket förda uppbördsstatisliken samt under hand inhämtade kompletterande upplysningar. I sin beräkning i december 1959 anförde riksräkenskapsverket, att man av dåvarande tendenser att döma kunde förutse en fortsatt konjunkturuppgång i Sverige under år 1960. I anslutning härtill räknade ämbetsverket som all­ män utgångspunkt för sina kalkyler med en fortsatt stegring i produktion och utrikeshandel samt hög sysselsättningsnivå under det kommande året, även om skärpningen av den indirekta beskattningen kunde komma att ver­ ka dämpande på efterfrågesidan, främst när det gäller den privata konsum­ tionen. De allmänna förutsättningar beträffande den ekonomiska utvecklingen, som angåvos i riksräkenskapsverkets decemberberäkning, synas alltjämt kunna läg­ gas till grund för en beräkning av statsverkets inkomster under budgetåret 1960/61. I det följande framlägger riksräkenskapsverket resultatet av de för­ nyade beräkningarna under de olika inkomsttitlarna.

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. över denna titel redovisas utöver uppbörden av de statsskatter som skola slutligt redovisas på titeln även kominunalutskylder samt vissa skatter, avgifter och bidrag, som uppbäras i sam­ band med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen upp­ fördes de behållna inkomsterna på titeln i överensstämmelse med riksrä­ kenskapsverkets förslag med 6 500 miljoner kronor. Vid de förnyade beräkningar av inkomstskattetiteln, som nu verkställts, har riksräkenskapsverket funnit det lämpligt att samtidigt bedöma såväl ut­ fallet för innevarande budgetår som beräkningen av titeln för nästkommande budgetår. Dessa beräkningar kunna sammanfattas på följande sätt, varvid riksräkenskapsverkets beräkningar i december 1959 medtagits som jämfö­ relse (miljoner kronor): 1959/60 1960/61 december- ny beräk- december- ny beräkberäkning ning beräkning ning Inkomster Preliminärskatt inklusive fyllnads-

Y rkesskadef örsäkringsavgifter, bidrag till sjukförsäkringen och byggnadsforskningsavgifter från

Tillkommande skatt, sjömansskatt,

Summa inkomster 12 745 12 740 13 315 13 740

4 Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

bedömas med något större säkerhet än i december. De kända avtalsresultaten, en antagen fortsatt löneglidning och ökning i antalet sysselsatta ha föranlett riksräkenskapsverket att räkna med en ökning av lönesumman med 7 pro­ cent under 1960. För en bedömning av lönesummans utveckling under de första månaderna 1961 saknade riksräkenskapsverket i december andra utgångspunkter än vissa allmänna antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. I an­ slutning härtill räknade riksräkenskapsverket med en stegring av lönesum­ man med 3 procent under 1961. Då de hittills träffade avtalen avse en två­ årsperiod anser sig riksräkenskapsverket nu böra räkna med samma pro­ centuella stegring av lönesumman under 1961 som under 1960, således 7 procent. Vid sin beräkning i december kunde riksräkenskapsverket utnyttja upp­ gifter om den preliminära A-skattens storlek till och med uppbördsterminen i september 1959. Nu tillgängliga uppgifter om A-skattens storlek under uppbördsterminerna i november 1959 och januari 1960 ange sammanlagt något högre belopp, än vad riksräkenskapsverket antog i sin decemberberäkning. Detta i förening med det höjda antagandet om lönesummans utveckling un­ der 1960 har lett till att riksräkenskapsverket nu räknat med en högre upp­ börd av preliminär A-skatt under uppbördsåret 1960—61 och framförallt under uppbördsåret 1961—62, av vilket två terminer falla inom budgetåret 1960/61. Beträffande fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än tjänst har riksräkenskapsverket i stort sett bibehållit de antaganden som redovisa­ des i inkomstberäkningen i december. För ifrågavarande inkomsttagare, vil­ ka i huvudsak erlägga preliminär B-skatt, kunna de från och med 1959 höjda folkpensionsavgifterna väntas komma att nämnvärt påverka skatteuppbörden först från och med uppbördsåret 1961—62. Vad beträffar aktiebolagen antogs vid decemberberäkningen att den sam­ manlagda till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten skulle bli av ungefär samma storlek vid 1960 års taxering som vid 1959 års. Riksräkenskapsver­ ket har i form av en enkät under mars månad inhämtat uppgifter om vissa större bolags till statlig inkomstskatt taxerade inkomster vid 1960 års taxe­ ring. Svar på denna enkät har inkommit från 92 procent av de tillfrågade bo­ lagen, representerande inemot 85 procent av samtliga bolags taxerade in­ komster vid 1959 ars taxering. Genom enkäten har riksräkenskapsverket fått en beräkningsgrund för bolagens taxerade inkomster, som vid denna tid på året icke förut varit tillgänglig. Enligt enkäten kommer bolagens till statlig inkomstskatt taxerade in­ komst att minska med sammanlagt 5 procent mellan 1959 och 1960 års taxeringar. För utvecklingen av bolagens taxerade inkomster vid 1961 års taxering anser sig riksräkenskapsverket liksom i december kunna räkna med en väsentlig uppgång. Förutom de skärpta bestämmelserna om lager­ värdering och de allmänna antagandena om konjunkturutvecklingen har riks­ räkenskapsverket härvid räknat med att bolagens vinstdispositioner påver­

Bih. B. Riksråkenskapsoerkets inkomstberäkning 5

kats av sänkningen av bolagsskatten vid 1961 års taxering. Bolagens till statlig skatt taxerade inkomster vid 1962 års taxering har i anslutning till de allmänna antaganden om den ekonomiska utvecklingen antagits överstiga inkomsterna enligt 1961 års taxering med 3 procent. 1 den nämnda enkäten till vissa större bolag inhämtades även uppgifter om bolagens beräknade fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt under våren 1960. Med ledning av dessa uppgifter har riksräkenskapsverket funnit sig böra sänka det i december beräknade beloppet för fyllnadsbetalningarnas storlek våren 1960 med 100 miljoner kronor till 450 miljoner kronor. Här­ vid har förutsatts att fysiska personers inbetalningar bli av i stort sett samma storlek som under våren 1959. Beträffande fyllnadsbetalningarnas storlek under våren 1961 har riksräkenskapsverket liksom i december räknat med ett belopp av 700 miljoner kronor, varvid antagits att bolagen även under våren 1961 komma att verkställa fyllnadsbetalningar i sådan omfatt­ ning att den kvarstående skatten för deras del liksom varit fallet under de sista kända taxeringarna blir lägre än den överskjutande skatten. Vidare har räknats med fyllnadsbetalningar från fysiska personer i ungefär sam­ ma omfattning som under våren 1959. Övriga poster vid framräkningen av den behållna inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. m. utvisa inga eller obetydliga föränd­ ringar jämfört med decemberberäkningen. Sammanfattningsvis kan man beträffande de nu utförda beräkningarna säga, att de jämfört med beräkningen i december utvisa betydligt större be­ lopp för inflytande preliminärskatt. Detta sammanhänger främst med de högre antaganden beträffande lönesummans utveckling, som riksräkenskaps­ verket nu lagt till grund för beräkningarna. För innevarande budgetår upp­ vägs dock den nu beräknade ökningen i preliminärskatteuppbörden av an­ tagna lägre fyllnadsbetalningar. Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment, som även vid denna tidpunkt föreligga vid beräkningen, uppskattar riksräkenskapsverket den behållna inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. för budgetåret 1959/60 till 6 100 miljoner kronor och förordar, att titeln i riksstaten för budgetåret 1960/61 uppföres med 6 900 miljoner kronor, vilket är 400 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen. De avsättningar till och återföringar från budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel, som enligt de nu framlagda beräkningarna böra verk­ ställas under budgetåren 1959/60 och 1960/61, framgå av nedanstående tablå, i vilken som jämförelse motsvarande belopp vid riksräkenskapsverkets decemberberäkning medtagits (miljoner kronor): 1959/60 1960/61 december- ny beräk- december- ny beräkberäkning ning beräkning ning

6 Kungl. Maj:Is proposition nr 150 år 1060

Arvsskatt och gåvoskatt. I statsverkspropositionen är denna inkomsttitel uppförd med 95 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 21 mars 1960 förordar generalpoststyrelsen, att ifrågavarande inkomster uppföras med 100 miljoner kronor i riksstaten. Vid bedömandet av inkomst­ utfallet har styrelsen härvid räknat med att skattebortfallet i anledning av kvarlåtenskapsskattens avskaffande skall kompenseras av ökade inkomster av arvsskatt till följd av ökat skatteunderlag och vidare med att ett eller annat större s. k. engångsbelopp skall inflyta. Riksräkenskapsverket föreslår i enlighet med generalpoststyrelsens beräkningar att titeln arvsskatt och gåvo­ skatt i riksstaten uppförts med 100 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kro­ nor mer än i statsverkspropositionen.

Lotterivinstskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen uppförd med 85 miljoner kronor. I sin förutnämnda skrivelse har generalpoststvrelsen be­ räknat inkomsterna på titeln till 84 miljoner kronor, varvid förutsatts, att det särskilda lotteriet för teater och konst kommer att anordnas även under nästkommande budgetår. Under samma förutsättning föreslår riksräken­ skapsverket, att inkomsterna på ifrågavarande titel i riksstaten uppföras med oförändrat 85 miljoner kronor.

Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. Inkomsterna under denna ti­ tel uppfördes i statsverkspropositionen med 90 miljoner kronor. I sin förenämnda skrivelse förordar generalpoststyrelsen, att inkomsterna på titeln upptagas till oförändrat belopp i riksstaten. Riksräkenskapsverket föreslår likaledes, att det i statsverkspropositionen uppförda beloppet för budgetåret 1960/61 får kvarstå oförändrat.

Fordonsskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen till 400 miljoner kronor. Inkomsterna på titeln under löpande år beräknades av riks­ räkenskapsverket i december till 380 miljoner kronor. Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter uppgick den debite­ rade fordonsskatten vid den ordinarie uppbördsstämman i februari till 359,4 miljoner kronor, vilket är 26,9 miljoner kronor mer än det föregående år debiterade beloppet. Genom bestämmelserna i kungörelsen om anstånd i vissa fall med erläggande av automobilskatt (SFS 395/1957) kunna drygt 17 miljoner kronor hänförliga till budgetåret 1959/60 beräknas inflyta först under budgetåret 1960/61. Å andra sidan inneburo motsvarande be­ stämmelser för år 1959 att drygt 14 miljoner kronor avseende debiteringen i februari 1959 inlevererades först under innevarande budgetår. Med led­ ning av de anförda uppgifterna har riksräkenskapsverket beräknat inkoms­ terna på titeln till 385 miljoner kronor för budgetåret 1959/60. Antalet re­ gistrerade personbilar och lastbilar uppgick enligt uppgifter från överståthållarämbetet och länsstyrelserna vid utgången av 1959 till ca 1 100 000 res­ pektive ca 117 000. Beträffande utvecklingen av fordonsbeståndet under nästkommande budgetår finner riksräkenskapsverket sig kunna utgå från

Bih. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning 7

en ökning av i stort sett samma storlek som under de senast förflutna bud­ getåren innebärande en årlig stegring av inkomsterna på titeln med ca 2a miljoner kronor. Riksräkcnskapsverket föreslår darfor, att titeln fordons­ skatt i riksslaten uppföres med 410 miljoner kronor, vilket ar 10 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Bensinskatten är i statsverkspropositionen upptagen med 8o0 nuljoner kronor. För innevarande budgetår beräknas inkomsterna pa denna tite till 810 miljoner kronor. Med ledning av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, oeneraltullstvrelsen, kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden erhallna upp­ gifter förordar riksräkenskapsverket, att titeln bensinskatt i nksstaten upp­ föres med oförändrat 850 miljoner kronor.

Tullmedel. I statsverkspropositionen är denna titel uppford med 700 nn joner kronor. Riksräkenskapsverket beräknade i december inkomsterna pa titeln till 690 miljoner kronor för innevarande budgetår. Den betydande im­ portökningen av tullbelagda varor har nu föranlett ämbetsverket att hoj a beräkningen för innevarande budgetår till 775 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 17 mars 1960 har generaltullstyrelsen icke an­ sett det osannolikt, att de tendenser till ökning i expansionstakten, som beträffande de olika varugrupperna visat sig under senaste tiden, i stor se skulle komma att fortgå under budgetåret 1960/61. Styrelsen har uppskattat inkomstbortfallet genom EFTA-överenskommelsen till 40 miljoner kronor för nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket föreslår att titeln tull­ medel i nksstaten uppföres med 775 miljoner kronor, vilket ar 75 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Allmän varuskatt. Den från och med år 1960 införda allmänna varuskat­ ten uppfördes i statsverkspropositionen med 1 400 miljoner kronor. Enlig nu tillgängliga uppgifter inflöto ca 150 miljoner kronor i allmän varuskatt vid den första uppbörden i mars 1960 avseende omsättningen under januari och februari. Då omsättningen under dessa månader kan forutsattas ha varit lägre än normalt och då dessutom vissa eftersläpningar torde ha före­ kommit har riksräkenskapsverket räknat med en väsentligt storre uppbörd vid majuppbörden. Inkomsterna på titeln under innevarande budgetar ha sålunda av riksräkenskapsverket beräknats till 37a miljoner kronor. Ök­ ningen i lönesumman under innevarande och nästkommande ar kan förut­

sättas komma att bidraga till en även i fortsättningen ökad uppbörd Riks­

räkenskapsverket föreslår därför, att — trots den i proposition nr 117 till årets riksdag föreslagna avvecklingen av den allmänna varuskatten for be­ gagnade bilar -- titeln allmän varuskatt i riksstaten uppföres med oförändrat 1 400 miljoner kronor.

Särskilda varuskatter. Denna inkomsttitel är i statsverkspropositionen upp­ förd med 315 miljoner kronor. Kontrollstyrelsens och generaltullstyrelsens

8 Kun tji. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

förnyade beräkningar ge tillsammans ett belopp av 320 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna på titeln till 318 miljoner kronor, föreslår att de i riksstaten uppföras med 320 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mer än i statsverkspropo­ sitionen.

Omsättningsskatt å motorfordon är i statsverkspropositionen uppförd med 150 miljoner kronor. I proposition nr 117 till årets riksdag liar föreslagits en höjning av omsättningsskatten på nya personbilar och skåpbilar, som beräknas medföra en inkomstökning på titeln med 30 å 35 miljoner kronor per budgetår. Riksräkenskapsverket föreslår, under förutsättning att nyss­ nämnda proposition antages av riksdagen, att inkomsterna för budgetåret 1960/61 upptagas med 180 miljoner kronor, vilket är 30 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Regleringsavgift och accis å fettvaror in. m. Denna titel är i statsverkspiopositionen uppförd med 40 miljoner kronor. I skrivelse till riksräken­ skapsverket den 17 mars 1960 har statens jordbruksnämnd påpekat, att i proposition nr 25 till årets riksdag föreslagits, att tills vidare 10 miljoner kronor av regleringsavgiften årligen skola överföras till Danmark enligt punkt 4 i den särskilda överenskommelsen med detta land angående samhandeln med jordbruksprodukter inom EFTA. Då denna överföring är av­ sedd att ske i efterskott per budgetår inverkar den dock icke på nästkom­ mande budgetår. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att ifrågavarande titel uppföres i riksstaten med oförändrat 40 miljoner kronor.

Skatt å kaffe är i statsverkspropositionen upptagen med 23 miljoner kro­ nor. General tullstyrelsen har vid förnyad beräkning uppskattat inkomster­ na på titeln till 25 miljoner kronor. Statens jordbruksnämnd har förordat en höjning av inkomstbeloppet med försiktigt räknat någon miljon kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln skatt å kaffe i riksstaten uppföres med 25 miljoner kronor, vilket är 2 miljoner kronor mer än i statsverkspro­ positionen.

Tobaksskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen uppförd med 890 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 17 mars 1960 har Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet uppskattat inkomsterna av tobaks­ skatt till 900 miljoner kronor under nästkommande budgetår. I anslutning till tobaksmonopolets beräkning föreslår riksräkenskapsverket, att titeln i riksstaten uppföres med 900 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag. Denna titel är i stats­ verkspropositionen uppförd med 13 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har vid förnyad beräkning uppskattat inkomsterna på titeln till 15 miljoner kro­

Bih. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning 9

nor. Riksräkenskapsverket föreslår i anslutning till kontrollstyrelsens be­ räkning, att titeln i riksstaten uppföres med 15 miljoner kronor, vilket är 2 miljoner mer än i statsverkspropositionen.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Inkomsterna under denna titel äro i statsverkspropositionen upptagna med 1 150 miljoner kro­ nor. Till samma belopp beräknade riksräkenskapsverket i december inkoms­ terna under innevarande budgetår. Riksräkenskapsverket beräknar nu in­ komsterna under titeln till 1 125 miljoner kronor under innevarande budgetår. Kontrollstyrelsen har vid sin förnyade beräkning uppskattat inkomsterna under budgetåret 1960/61 till 1 130 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att ifrågavarande titel i riksstaten uppföres med 1 125 miljoner kronor, vilket är 25 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt å vin. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen med 105 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har i sin förnyade beräkning uppskattat inkomsterna på titeln till samma belopp. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i riksstaten uppföres med oförändrat 105 miljoner kro­ nor.

Maltdrycksskatten uppfördes i statsverkspropositionen med 110 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har i sin förnyade beräkning angivit inkomsterna till samma belopp. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i riksstaten uppföres med oförändrat 110 miljoner kronor.

Skatt å läskedrycker har i statsverkspropositionen uppförts med 70 mil­ joner kronor. Kontrollstyrelsen har vid förnyad beräkning uppskattat in­ komsterna till samma belopp. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i riksstaten uppföres med oförändrat 70 miljoner kronor.

Statlig nöjesskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen med 45 miljoner kronor. I december beräknade riksräkenskapsverket inkomster­ na under titeln för innevarande budgetår till likaledes 45 miljoner kronor. 1 den nu företagna beräkningen har ämbetsverket uppskattat inkomsterna av statlig nöjesskatt till 38 miljoner kronor för budgetåret 1959/60. I pro­ position nr 79 till årets riksdag ha föreslagits vissa lättnader i beskattning­ en för biografföreställningar från och med den 1 juli 1960. Enligt proposi­ tionen kan det härav föranledda inkomstbortfallet på titeln uppskattas till ca 9 miljoner kronor. Under förutsättning att nämnda proposition antages av riksdagen föreslår riksräkenskapsverket, att titeln statlig nöjeskatt i riksstaten uppföres med 30 miljoner kronor, vilket är 15 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Energiskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen med 540 miljoner kronor. 1 sina förnyade beräkningar ha kontroll styrel sen och gene­

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

raltullstyrelsen beräknats intäkterna av energiskatt till sammanlagt 550 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som beräknar inkomsterna på ti­ teln för innevarande budgetår till 525 miljoner kronor, föreslår, att ti­ teln i riksstaten uppföres med 550 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Fyr- och båkmedel uppfördes i statsverkspropositionen med 15,5 miljoner kronor. I sin förnyade beräkning har generaltullstyrelsen uppskattat in­ komsterna på titeln till 17 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som be­ räknar inkomsterna på titeln till 17,5 miljoner kronor före innevarande bud­ getår, föreslår, att titeln i riksstaten uppföres med 18 miljoner kronor, vil­ ket är 2,5 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Lotspenningar. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 11,5 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 16 mars 1960 har sjöfart sstyrelsen beräknat inkomsterna på titeln till 12,5 miljoner kro­ nor. Riksräkenskapsverket föreslår i anslutning till sjöfartsstyrelsens be­ räkning, att titeln i riksstaten upptages med 12,5 miljoner kronor, vilket är 1 miljon kronor mer än i statsverkspropositionen.

Totalisatormedlen upptogos i statsverkspropositionen med 31 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 29 februari 1960 har lantbruksstyrelsen beräknat inkomsterna under nästkommande budgetår till 45 miljoner kronor under förutsättning av oförändrade spelformer och pro­ centavdrag. Riksräkenskapsverket, som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna på titeln till 42 miljoner kronor, föreslår, i anslutning till lantbruksstyrelsens kalkyl, att titeln totalisatormedel i riksstaten uppföres med 4o miljoner kronor, vilket är 14 miljoner kronor mer än i statsverksproposi­ tionen.

Tipsmedel. Denna inkomsttitel är i statsverkspropositionen uppförd med 95 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i riksstaten uppföres med oförändrat 95 miljoner kronor.

Lotterimedlen upptogos i statsverkspropositionen med 115 miljoner kro­ nor. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i riksstaten uppföres med sam­ ma belopp.

Postverket. Denna titel upptogs i statsverkspropositionen med 10 miljo­ ner kronor, vilket var samma belopp som generalpoststyrclsen föreslagit vid sin beräkning i november 1959. Riksräkenskapsverket föreslog i sin de­ cemberberäkning att ett belopp av 15 miljoner kronor skulle upptagas i statsverkspropositionen. Ämbetsverket antog härvid, att generalposlstyrelsen skulle kunna inleverera vinstmedel från postsparbanken och postgirorö­ relsen även för verksamhetsåren 1959 och 1960.

Bili. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning 11

Vid förnyad beräkning den 16 mars 1960 har generalpoststyrelsen upp­ skattat inkomsterna på titeln till 16 miljoner kronor. Liksom vid beräk­ ningen i november 1959 har styrelsen icke räknat med några belopp som vinstmedel från postsparbanken och postgirorörelsen. Beräkningen har vi­ dare företagits med utgångspunkt från nu gällande lönenivå. Styrelsen har påpekat att varje procents ökning av lönerna från och med den 1 januari 1960 kan beräknas minska överskottet med ca 3 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket anser alltjämt, att vissa vinstmedel från postsparbanken och postgirorörelsen skola kunna inlevereras och förordar att titeln post­ verket vid oförändrad lönenivå bör beräknas till 20 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Televerket. Inkomsterna under denna titel upptogos i statsverksproposi­ tionen till 125 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 18 mars 1960 har telestyrelsen beräknat inkomsterna till enahanda belopp. Styrelsen har framhållit att detta belopp sedermera bör minskas med de utgiftsökningar, som kunna bli följd av de löneökningar, som kunna kom­ ma att medges från och med år 1960. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln televerket vid oförändrad lönenivå beräknas till oförändrat 125 mil­ joner kronor.

Statens järnvägar. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen med 1 miljon kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 18 mars 1960 har järnvägsstyrelsen angivit att ett överskott av storleksordningen 5 mil­ joner kronor skulle vara att emotse för budgetåret 1960/61. Då styrelsen avser att hemställa hos Kungl. Maj:t att få göra extra avsättningar till värdeminskningskontot motsvarande behovet av extra avskrivningar, då de framtida överskotten så medge, har styrelsen icke ansett några inleveranser av överskottsmedel kunna påräknas för budgetåret 1960/61. 1 statsverks­ propositionen uttalades, att extra avsättningar i antytt syfte syntes böra företagas. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att titeln statens järnvägar i riksstaten uppföres med ett formellt belopp av oförändrat 1 miljon kro­ nor.

Statens vattenfallsverk. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 200 miljoner kronor. Härvid räknades med att avskrivningar efter änd­ rade grunder eller extra avsättningar till värdesminskningskonto skulle minska det inlevererade överskottet med 40 miljoner kronor. Vid förnyad beräkning den 15 mars 1960 har vattenfallsstyrelsen ansett sig fortfarande böra upptaga inkomsterna på titeln till 200 miljoner kronor. I anslutning härtill föreslår riksräkenskapsverket, att titeln i riksstaten uppföres med oförändrat 200 miljoner kronor.

Domänverket. I statsverkspropositionen upptogs denna titel till 20 miljo­ ner kronor. Vid förnyad beräkning den 12 mars 1960 bar domänstyrelsen

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 Bih. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning I handläggningen av detta ärende ha generaldirektören Renlund, byråche­ ferna Ehnbom och Thorson samt tillförordnade byråchefen Säfström delta­ git, varjämte förste aktuarien Lindahl varit föredragande. Stockholm den 2 april 1960.

Underdånigst GÖSTA RENLUND OLOF LINDAHL

600761 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

BIHANG C

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 1

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Bihang C

Reviderad nationalbudget för år 1960

I. Inledning

Den preliminära nationalbudget för 1960 som framlades i statsverkspro­ positionen utgjordes av en s. k. baskalkyl, som uttryckligen presenterades som en helt schematisk utgångspunkt för kommande justeringar. Eftersom framför allt löneposten var helt obestämbar på avtalsrörelsens dåvarande stadium gjordes för inkomst- och prisutvecklingens del det antagandet att alla inkomster skulle perfekt följa en likaledes antagen treprocentig pro­ duktivitetsökning och att priserna — med undantag för omsättningsskat­ tens effekt — skulle vara oförändrade jämfört med 1959. På denna »inflationsfria» bas tillämpades sedan de faktorer, som kunde anses något mera konkret kända: effekten av planerade skatteförändringar och utgiftsök­ ningar för statliga och kommunala ändamål, enligt enkätuppgifter plane­ rade ökningar eller minskningar av de privata investeringarna i bostäder och produktionsanläggningar, exportutsikterna m. m. Vid sidan härav gjor­ des vissa siffermässigt icke preciserade påpekanden om den sannolika ut­ vecklingen. Slutsatsen blev att det för 1960 måste anses föreligga ett s. k. inflationsgap eller efterfrågeöverskott, som dock borde kunna bemästras med den ekonomiska politikens på kort sikt tillgängliga medel. Bl. a. utgjorde den omständigheten, att bytesbalansen gentemot utlandet hade blivit positiv under 1959 och beräknades resultera i en ökning av valutareserven, tills vidare en viss säkerhetsventil, en möjlighet att täcka en viss överefterfrågan inom landet genom import från utlandet utan någon alltför oroande nedgång i valutareserven. Det har sedermera visat sig att denna säkerhetsventil hade begagnats redan under slutet av 1959 då en stark importökning ägde rum, tydligen delvis för att möta den speciella efterfrågan närmast före pris­ höjningarna genom omsättningsskatten. Valutareservens ökning under 1959 blev därför mindre än beräknat; i gengäld blev nedgången i lagerreserverna inom landet betydligt mindre än vad man före årsskiftet hade anledning för­ moda. Detta utbytande av valutareserver mot lagerreserver synes för övrigt ha fortsatt även under 1960 års första månader. Även den nu framlagda reviderade nationalbudgeten utgör ett försök till en inflationsgapsberäkning, som dock kunnat arbeta med betydligt full­ ständigare material. Den syftar således inte i första hand till att visa ett förutsett slutresultat av den ekonomiska verksamheten, sådan denna till slut kommer att genomföras under året, utan till att redovisa de tendenser som gjorde sig gällande vid tiden för grundmaterialets insamlande, dvs. i 1 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang C

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

stort sett under mars och början av april. Den söker alltså främst visa bak­ grunden till den ekonomiska politik som samtidigt presenteras i den propo­ sition, till vilken den publiceras som bihang. Det material den grundas på och den analys av läget som detta material gett möjlighet till har visat att det förelåg ett behov av ändring i de registrerade ekonomiska planerna inom såväl den offentliga verksamheten som inom det privata näringslivet, ef­ tersom det måste betraktas som praktiskt uteslutet att fullfölja dem inom ramen för föreliggande produktionsmöjligheter. I enlighet härmed har så­ lunda både administrativa, finanspolitiska och penningpolitiska åtgärder vidtagits eller förberetts — utöver vad som redan tidigare genomförts i form av varuskatt, räntehöjning m. in. — för att förhindra en överansträngning av de ekonomiska resurserna och särskilt för att uppnå en förskjutning av arbetskraftsbehovet från hög- till lågsäsong. Det bör understrykas att själva den siffermässiga överslagsberäkningen av förutsedd tillgång och efterfrågan — »nationalbudgeten» i inskränkt me­ ning, sådan den presenteras i en sammanfattande tabell i kapitel XI — i delta sammanhang spelat en relativt underordnad roll. Att materialet från skilda områden, alltså t. ex. enkätuppgifterna om investeringsplaner, utrikeshandelsutsikter, arbetskraftsbehov och orderingång, statistiken över igångsättningstillstånd och kreditexpansion, beräkningarna över lönehöj­ ningarnas och de statliga inkomstöverföringarnas sannolika verkningar på konsumtionen osv. kunnat sammanföras i en försörjningsbalans som utvi­ sar ett visst totalt efterfrågeöverskott (sidan 76), är visserligen inte betydel­ selöst. Felmarginalerna i eu sådan beräkning, som på många punkter måste baseras på mycket osäkra bedömningar, är dock alltför stora för att någon större vikt skulle kunna fästas vid den exakta storleken av nämnda balans­ siffra. Denna utgör en mera symbolisk sammanfattning av de iakttagelser som bildar grundvalen för bedömningen av det ekonomiska läget. Väsentligt är emellertid att riktningen av dess utslag bekräftas av de mera konkreta beräkningar och observationer som kunnat göras på de särskilda delområde­ na. Vad som genomgås i den föreliggande nationalbudgetens olika kapitel är alltså — förutom en återblick på den närmast föregående utvecklingen — vad som synts hålla på att hända inom den svenska samhällsekonomin un­ der 1960. Genom den ekonomiska politikens olika medel avser man att uppnå att någonting annat faktiskt kommer att hända, eftersom de obser­ verade tendenserna skulle leda till en överspänning med inflatoriska konse­ kvenser, om inte adekvata motåtgärder vidtoges. Någon ny, siffermässig beräkning av vad de ekonomisk-politiska åtgär­ derna i form av penningpolitisk åtstramning, byggnadsbegränsning osv. exakt skulle komma att leda till för resultat, om de uttrycktes i försörjnings­ balanssiffror, har inte gjorts annat än ytterst summariskt. Detta måste anses rimligast eftersom åtgärdernas utformning och styrkan i deras genomföran­ de kommer att fortlöpande påverkas av en konkret bedömning av den fort­ satta ekonomiska utvecklingen.

liih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 3

II. Sveriges ekonomi 1959

De reviderade beräkningar av försörjningsbalansen för 1959 som redo­ visas i det följande innebär för vissa poster betydande justeringar jämfört med dem som framlades i den preliminära nationalbudgeten. Importen och den totala investeringsvolymen synes ha ökat kraftigare från 1958 till 1959 än enligt de preliminära siffrorna och det samma gäller i viss mån den pri­ vata konsumtionen och exporten. Däremot tyder de senaste lageruppgifter­ na på att lagerminskningen under 1959 överskattades i de preliminära be­ räkningarna. Detta bör emellertid ses i samband med den oväntat stora importökningen eftersom en bedömning av lagerutvecklingen givetvis är be­ roende på de antaganden som görs beträffande importens förändringar. Ne­ dan framlagda beräkningar innebär att bruttonationalproduktens ökning

1958—1959 i fasta priser nu kan beräknas till omkring 5 1/2 procent eller

1 procentenhet mera än höstuppskattningarna utvisade. Det bör dock fram­ hållas att den beräkning av bruttonationalprodukten som samtidigt gjorts

Tabell II: 1. Försörjningsbalansen 1955—1959 i löpande priser

Miljoner kronor

1955 1956 1957 1958 1959 Förändring 1958-1959

Miljoner Procent1 kronor

Tillgång

Bruttonationalprodukt till marknads-

49 018 53 170 57 160 59 513 63 375 + 3 862 + 61/,

10 337 11434 12 567 12 249 12 449 + 200 + 17.

Summa tillgång 59 355 64 604 69 727 71869 76 095 + 4226 + 6

Användning Privat inhemsk bruttoinvestering---- 8 461 9 325 9 751 10 651 11373 + 722 + 7 Offentlig inhemsk bruttoinvestering .. 6161 6 728 7 470 7 803 8 655 + 852 + 11

1001 715 1222 Export av varor, fob, och nettot av

9923 11307 12 472 11969 12 507 + 638 + 47. 28 044 30 219 31 770 33 804 35 226 + 1422 + 4 5 765 6 310 7 042 7 642 8 334 + 692 + 9 Summa användning 59 355 64 604 69 727 71869 76 095 + 4 226 + 6

Bruttonationalproduktens proc. för-

+ 81/. + 71/ 2 + 4 + 6 */,

1 Avrundat till halva procent. Anm. Presentationen i miljoner kronor i denna och efterföljande tabeller, speciellt vad avser beräkningarna i fasta priser, utgör icke något mått på de enskilda delposternas noggrannhet. Det har emellertid visat sig praktiskt ogenomförbart att ange alla poster till en gemensam, osäkerhetsmässigt avrundad nivå utan att en stor del av tabellernas upplysningsvärde skulle gå förlorad.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för ur 1060 7

Tabell II: 5. Offentlig konsumtion 1955—1959

Miljoner kronor Förändring i procent

1958 1959 1955- 1956- 1957- 1958-

1955 1956 1957

1956 1957 1958 1959

Löpande priser

3 723 4189 4 634 5 040 + 10 + 13 + 11 + 9

3 206 3 540 + 10 + 13 + 8 + 10 3 008 3 294 + 9 + 10 5 + 10

2 853

*T" 1783 1969 2119 2 270 + 7 + 10 + 8 + 7 7 642 8 334 + 12 + 9 + 9 Total offentlig konsumtion 5 765 6 310 7 042

Fasta (1954 års) priser 5 387 5 655 5 834 6103 6 500 + 3 Total offentlig konsumtion

3169 3 335 3 468 3 702 3 921 + 5 + 4

därav: kommunal konsumtion 2 218 2 320 2 366 2 401 2 579 + 5 + 2 statlig konsumtion.

Investeringsverksamheten under 1959 synes i hög grad ha inneburit en expansion inom den statliga sektorn (se tabell 3 b). Ökningen inom denna sektor har huvudsakligen berört affärsverken (främst vattenfalls- och tele­ verken) samt det statliga vägväsendet. Inom den kommunala sektorn kan ökningar noteras för vägar och gator, förvaltning, sjukvård och sociala ändamål samt för de kommunala affärsverken. Som framgår av tabell 3 c kan ökningen för investeringarna under 19o.) i hög grad hänföras till nybyggnads- och anläggningsverksamheten medan underhåll och maskininvesteringar ökade i mindre omfattning. Från 1958 till 1959 ökade den privata konsumtionen 1 med drygt 4 procent i löpande priser och knappt 4 procent i fasta priser. Den volymmässiga ök­ ningen blev därmed något större än närmast föregående år (se tabell 4). Liksom fallet var 1956—1957 har expansionen främst gällt varaktiga varor till vilka de reala konsumtionsutgifterna ökade med ca 13 procent 1958 1959. Motsvarande ökningar för icke varaktiga varor och konsumtionstjänster uppgick till endast 2 respektive 3 procent. Att döma av socialstyrelsens omsättningsstatistik ökade den privata konsumtionen särskilt kraftigt un­ der fjärde kvartalet 1959 (jämfört med motsvarande kvartal 1958). Delvis har denna stigande expansionstakt troligen berott på en forcering av inkö­ pen av framför allt varaktiga konsumtionsvaror till följd av beslutet om den allmänna varuskattens införande från årsskiftet 1959—1960. Man kan i det­ ta sammanhang också peka på att återbäringen av överskjutande skatt i november/december var högre 1959 än 1958 samt på den allmänna kon­ junkturförbättringen. Bilden av den offentliga konsumtionens- utveckling 1958 -1959 är i stort 1 1 Bland källorna för beräkningarna av den privata konsumtionen 1958 1959 kan nämnas socialstyrelsens omsättningsstatistik för enskild detaljhandel, kommerskollegn omsattningsindex för textil detaljhandeln, direkta uppgifter om försäljningens varde eller kvantitet (vadgäller bl a. telefon och telegram, radio- och TV-licenscr, porto, sprit och tobak samt resor), registreringsstatistiken för personbilar samt nöjes- och varuskattestatistlk. Beraknmgarna av livsmedelskonsumtionen utförs av statens jordbruksnämnd på grundval av bl. a. leverans- och tillförselstatistik. , - Källa: Riksräkenskapsverkets beräkningar samt den kommunala finansstatistiken

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell II: 6. Bytesbalansen 1955—1959 Miljoner kronor

1955 1956 1957 1958 1959 Förändring 1968 —1959 i procent

Export av varor, fob.. 8 933 10067

10 799 11 417 + 6

12 249 12 449 + 2 Handelsbalansens saldo . -1401 - 1367 - 1505 -1450 - 1032

1 flöd 1085 1073 — 1 Utländska fartygs utgifter i

1 ro 165 167 + l Övriga tjänster m. m. netto .. - 35 + 25 - 30 - 80 - 150 Bytesbalansens saldo - 414 - 127 - 95 - 280 + d8

Fasta (1954 års) priser

Utländska fartygs utgifter i

140 141 + 1 Övriga tjänster m. m. netto .. - 35 + 24 - 28 - 77 - 149 Bytesbalansens sal do - 620 - 289 - 103 - 454 - 286

1 Bruttomsegling i utländsk sjöfart med avdrag för kostnader i utlandet.

sett densamma som i höstas. Den totala offentliga konsumtionen kan upp­ skattas ha stigit med omkring 7 procent i fasta priser från 1958 till 1959 och den procentuella ökningen har varit av ungefär samma storlek för den statliga och den kommunala sektorn.

2. Utrikeshandel och lagerutveckling År 19o9 var det första år sedan 1953 för vilket bytesbalansens1 saldo visade överskott. Som framgår av tabell 6 kan överskottet nu beräknas uppgå till narmare 60 miljoner kronor i löpande priser, dvs. 90 miljoner kronor mind­ re an i den preliminära uppskattningen; skillnaden beror främst på en starkare importökning för årets två sista månader än beräknat. Samma ta­ bell visar att exporten och importen volymmässigt ökade med 8 respektive 5 procent från 1958 till 1959. Utrikeshandelns utveckling under 1959 behand las i övrigt närmare i kapitel IV. I den preliminära nationalbudgeten räknades med en lagerminskning av storleksordningen 600 miljoner kronor i löpande priser. Underlaget för den­ na uppskattning var främst tillgängliga lageruppgifter som pekade på eu lagervolymminskning för de statistiskt belysta områdena av storleksordning­ en 350 miljoner kronor. För Övriga områden (större delen av parti- och de­ taljhandeln in. m.) bedömdes en lagerminskning på 200—300 miljoner kro­ nor som sannolik med hänsyn bl. a. till en förväntad kraftig ökning av kon­ sumtionsutgifterna mot årets slut. 1 Källa: Riksbanken och kommerskollegium.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

ökade lagerminskningen. Tabell 8 visar också att det privata bruttosparan­ det (som andel av bruttonationalprodukten) har ökat 1958—1959 medan det statliga bruttosparandet har minskat. I tabell 9 redovisas det finansiella sparandet inom olika sektorer. Med en sektors finansiella sparande förstås den del av sektorns bruttosparande som inte används till investering i den egna sektorn. Kalkylerna, som dock är behäftade med betydande felmarginaler, pekar på en kraftig ökning 1958— 1959 av den privata sektorns finansiella sparande, ökningen kan helt hän­ föras till en minskning av företagssektorns utgiftsöverskott; hushållens finansiella sparande kan uppskattas ha varit något mindre 1959 än 1958. Tabellen visar slutligen att ökningen av den offentliga sektorns utgiftsöver­ skott från 1958 till 1959 till större delen faller på den statliga sektorn.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 13

III. Den internationella utvecklingen

Under den tid som förflutit sedan årets preliminära nationalbudget fram­ lades har den internationella konjunkturen förstärkts ytterligare utan att det därför uppkommit något mera allmänt efterfrågeöverskott. Under in­ tryck av en stegring av näringslivets investeringsvilja (fasta anläggningar och lager) och fortsatt hög konsumtionsefterfrågan i Västeuropa och Förenta staterna samt en stigande efterfrågan från åtminstone vissa råvaruländer __framför allt det yttre sterlingområdet — har världshandeln vuxit och produktionen i ett flertal länder nått nya rekordnivåer. OEEC-ländernas samlade industriproduktion, som steg med ca 6 procent från 1958 till 1959, kan beräknas ha ökat med omkring 4 procent från oktober förra året till

Tabell III: 1. Industriproduktionen i vissa länder 1959—1960.

1959 Procentuell förändring från närmast föregående Index

158 10 4 0 3 7 3

Anm. Kvartals- och månadsuppgifterna är säsongkorrigerade. Källor: OEEC, Main Economic lndicators samt den officiella statistiken från respektive länder.

Tabell III: 2. 'Vsrdcn.ässiga förändringar i den internationella handeln 3 kv. 1958—3 kv. 1959

Procent

Förenta staterna OEEC-området Råvaruområdet Export (fob) till:

Export (fob) från:

Anm. »Råvarucmrådet» cmfattar Austrahen, Nya Zeeland, samiliga syd- och mellanameri­

kanska, afrikanska och asiatiska stater, besittningar m. m. med undantag för kommunistlän­ derna.

Källa: OEEC, Foreign Trade, Ser. I.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1000

februari i år; den stegring i ökningstakten som präglade utvecklingen under andra hälften av 1959 har dock av allt att döma förbytts i eu viss avmatt­ ning under de första månaderna i år även om den i tabell 1 för flera länder redovisade sänkta produktionsnivån mellan december och januari till stor del torde sammanhänga med brister i säsongrensningen. I Förenta stater­ na återhämtades industriproduktionen snabbt sedan stålstrejken avbrutits och steg därefter till januari varefter en mindre nedgång registrerades; för­ ändringen mellan 1958 och 1959 blev -j- 13 procent medan ökningen okto­ ber-februari utgjorde närmare 8 procent. Värdet av den totala världshandeln (fob) exklusive östblocket beräknas ha stigit med 8—9 procent från tredje kvartalet 1958 till samma period i fjol. Huvuddragen av denna utveckling framgår av tabell 2, där man särskilt läg­ ger märke till det höga förändringstalet för OEEC-ländernas export till För­ enta staterna. Bakom denna siffra, som reflekterar stegringen i den ameri­ kanska efterfrågan på västeuropeiska industriprodukter, framför allt järn och stål och personbilar, ligger en successiv exportökning från slutet av 1958 till mitten av 1959. Därefter synes exportkurvan emellertid ha planat ut me­ dan den västeuropeiska importen från Förenta staterna börjat återhämtas ef­ ter den fortgående nedgången sedan 1957. Framför allt Förenta staternas men även OEEC-ländernas import från det s. k. råvaruområdet ökades under 1959; den amerikanska råvaruimporten kom därvid att överstiga nivån från perioden före recessionen, vilket av allt att döma inte var fallet för OEECländernas del. Med tanke på den avsaktning i den amerikanska konjunk­ turen som kan äga rum senare under innevarande år kan det vara värt att notera att utvecklingen i Förenta staterna både förbrukare och producent av vissa viktiga råvaror — haft ett bestämmande inflytande på prisbild­ ningen trots att den amerikanska andelen av råvaruländernas export utgör endast omkring hälften av Västeuropas. Den minskade amerikanska råva­ ruefterfrågan under konjunkturnedgången drabbade volymmässigt sett den egna råvaruproduktionen väsentligt hårdare än andra länders men medför­ de ett kraftigt prisfall även på dessa marknader. För Västeuropas del in­ nebar detta betydande fördelar; en volymminskning för råvaruimporten på ca 2 procent tog sig uttryck i en 10-procentig nedgång i kostnaden för importen. Råvaruområdets import från industriländerna var något lägre i Ijol än under 1958. Utvecklingen under förra året synes emellertid ha inne­ burit en successiv och mot slutet av året påtaglig uppgång. Med hänsyn till bl. a. de importlättnader, som genomförts i många råvaruländer efter den inträdda stabiliseringen i betalningsläget, är det sannolikt att förbättringen fortsatt och eventuellt förstärkts i år. Förändringen i den inomeuropeiska handeln, som vanligen utgör drygt hälften av OEEC-ländernas totala ut­ rikeshandel, har under 1959 varit mycket markant; värdeökningen från slutet av 1958 till samma tid i fjol beräknas ha varit omkring en femtedel. Handelsutbytet inom sexstatsgruppen expanderade under denna tid påtag­ ligt starkare än den totala inomeuropeiska handeln; värdesiffrorna för fjär­ de kvartalet låg sålunda 32 procent över 1958 års nivå.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

ta kvartalet i år starkt dämpad, uppgång i bruttonationalprodukten. Even­ tuellt kan denna utveckling — med hänsyn till bl. a. väntade produktions­ minskningar inom stål- och bilindustrierna — ta formen av en viss dämp­ ning från första till andra kvartalet och en påföljande svag stegring under resten av året. Någon motsvarighet till de tecken på en avsaktning i konjunkturuppgång­ en som noterats i Förenta staterna återfinns knappast i Västeuropa. I Stor­ britannien har det av de avbetalningsfinansierade konsumtionsköpen utlösta konjunkturuppsvinget alltmer övergått i en allmän investerings- och exportkonj unktur. Den tveksamhet, som avspeglades i näringslivets investeringspla­ ner under hösten 1959 har efterträtts av en anmärkningsvärd expansionsvilja. Totalt för det privata brittiska näringslivet räknar man med en ökning av de fasta investeringarna med omkring 16 procent 1959—1960; ökningsten­ densen är särskilt markerad inom järn- och stålindustrin samt biltillverk­ ningen. I övrigt är expansionen inom investeringssektorn koncentrerad till bo­ stadsbyggandet, vars volym anses kunna stiga med 10 procent i år jämfört med 1959 medan de offentliga investeringsutgifterna utanför bostadsområ­ det däremot inte väntas bidra till uppgången i någon högre grad sedan den extraordinära ökning som beslöts under hösten 1958 mognat ut. I fråga om den offentliga konsumtionen räknar man med en viss höjning av den tidi­ gare relativt låga ökningstakten. Den privata konsumtionen, som beräknas ha ökat med 4 procent mellan 1958 och 1959, synes fortsätta att växa under innevarande år. Även om ökningen i köpen av varaktiga varor, vilken var 17 procent 1958—1959, skulle dämpas — en utveckling som länge väntats men som ännu inte bekräftats i t. ex. avbetalningsstatistiken — är det troligt att den allmänna inkomststegringen kommer att stimulera till en i det när­ maste lika stor total konsumtionsökning som förra året. Utsikterna för en gynnsam exportutveckling förefaller goda. Den återhämtning av sterlingländernas inköp av brittiska produkter, som ägt rum sedan fjärde kvartalet i fjol, anses allmänt komma att fortsätta. Också om exportökningen gentemot Nordamerika och Västeuropa, som räknat i fasta priser utgjorde 23 respek­ tive 9 procent 1958—1959, skulle bli lägre i år är det därför inte uteslutet att stegringen i den totala varuexporten blir väsentligt större än fjolårets. Siff­ rorna för de första månaderna 1960 (januari—februari + 17 procent jämfört med 1959) styrker denna åsikt. På importsidan har ökningstakten — förmod­ ligen i samband med lagerpåfyllningar — stigit kraftigt under vintern. Lag­ ren av importerade varor bör därmed ha återhämtats efter nedgången fram till mitten av förra året men med hänsyn till den allmänna efterfrågeexpansionen är del troligt att importvolymökningen 1959—1960 blir åtminstone lika stor som mellan 1958 och 1959, dvs. ca 7 procent. Efterfrågeökningen i Västtyskland har efter en närmast hausseartad ut­ veckling mot slutet av 1959 blivit någol lugnare men är alltjämt mycket stark. Tyngdpunkten har därvid förskjutits från bostadsbyggandet och de offentliga anläggningarna till näringslivets investeringar. Detta har bl. a. återspeglats i en mycket markerad ökning av kapitalvaruindustrins inhems­

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 17

ka orderingång med förlängda leveranstider som följd; efter att i slutet av 1959 ha varit omkring 40 procent större än ett år tidigare har orderingången i år vuxit något långsammare. Även näringslivets byggnadsinvesteringar vi­ sar nu kraftiga ökningstendenser medan den offentliga anläggningsverksamheten och bostadsbyggandet dämpats jämfört med utvecklingen i fjol. En myc­ ket väsentlig del av både kapital- och konsumtionsvaruindustriernas våldsamt stegrade orderingång —- förändringen för den totala industrins orderingång från hemmamarknaden var 38 procent från slutet av 1958 till samma tid

1959 — synes ha sitt ursprung i delvis spekulationsbetonade önskemål om

lageruppbyggnad inom industri och handel. Den privata konsumtionen kvar­ står alltjämt som det minst expansiva elementet i den västtyska högkon­ junkturen. ökningstakten steg visserligen under loppet av 1959 — jämfört med motsvarande period året dessförinnan var ökningen under fjärde kvar­ talet 7 procent mot 6 för tredje kvartalet och 5 för första halvåret (allt räknat i löpande priser) — men konsumtionsökningen synes inte ha hållit jämna steg med inkomstförbättringen; en ytterligare stegring i sparkvoten skulle således ha ägt rum. — Exporten, vars ökning under fjolåret motsvarade närmare hälften av bruttonationalproduktens volymuppgång, har i ar fort­ satt att växa i än snabbare takt. Exportvärdet låg i januari—februari en femtedel högre än under samma tid 1959 och orderingången från utlands­ marknaderna var mot slutet av förra året mer än 40 procent större än vid slutet av 1958. Eftersom importen under samma månader stigit än snabbare har överskottet i handelsbalansen som vidgades under fjärde kvartalet 1959 efter den tidigare nedgången ånyo krympt. Efter den jämförelsevis låga volymökningen för bruttonationalprodukten mellan 1958 och 1959, drygt 2 procent, räknar man i Frankrike att i år kun­ na registrera en väsentligt höjd tillväxthastighet. Enligt officiella prognoser skulle ökningssiffran bli närmare 5 procent. Liksom annorstädes i Väst­ europa synes de fasta företagsinvesteringarna särskilt kraftigt komma att bidra till expansionen; den svaga nedgången mellan 1958 och 1959 väntas för 1959—1960 förbytas i en ökning på 8—9 procent. Även den privata konsum­ tionen, som varit i det närmaste oförändrad under två år, antas växa inte oväsentligt samtidigt som förra årets lagernedgång övergår till förnyad lagerackumulering. För de offentliga investeringarna räknar man med en viss nedgång i ökningstakten men förändringen 1959—1960 väntas ändå bli -j- 1C procent. Med den relativa långsamhet, som hittills präglat uppgången, måste ett infriande av dessa prognoser innebära ett mycket kraftigt konjunktur­ uppsving under senare hälften av detta år. Detta skulle då också påverka den franska utrikeshandeln. Importvolymen, som räknat för helår sjönk med nära 7 procent mellan 1958 och 1959, började återhämtas redan under hösten 1959 och torde i år bli väsentligt större än i fjol. Samtidigt är det troligt alt eu viss del av exportens expansionskraft, som förra året kom till uttryck i en 7-procenlig volymökning, nu uttömts. En dämpning av export­ ökningen och en utvidgad import anses emellertid knappast få sådan om­ fattning att det under fjolåret kraftigt förbättrade betalningslägct nu för­ sämras i någon högre grad. 2 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 160. Bihang

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Produktionskapacitet, löner och priser Den allmänna stegringen i företagens investeringsbenägenhet tyder på att den snabba produktionsökningen nu på de flesta håll tagit eller håller på att ta i anspråk större delen av sina förut outnyttjade resurser i form av ar­ betskraft och anläggningar. Särskilt gäller detta för Västtyskland och Dan­ mark, där knappheten på produktionsresurser beräknas dämpa bruttonatio­ nalproduktens tillväxt under 1960. Den västtyska industriproduktionens ök­ ningstakt mot slutet av förra året (se tabell 1) visar dock att graden av det tidigare underutnyttjandet kanske underskattats, även om den fortsatta in­ dustriella expansionen delvis motsvarats av en dämpning inom byggnadsområdet; i arbetsmarknadsstatistiken har detta tagit sig uttryck i ytterligare sänkt arbetslöshet och förlängda arbetstider. I andra länder har resursknapp­ het ännu så länge endast uppstått inom speciella branscher eller geografiska områden; byggnadskonjunkturen har sålunda i t. ex. Österrike och i viss mån Storbritannien liksom i Danmark och Västtyskland nått så långt att både arbetskraft- och materialförsörjningen blivit otillräcklig. Den totala arbets­ lösheten har reducerats relativt snabbt men ligger för ett flertal länder (där­ ibland Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike) fortfarande väsent­ ligt högre än före konjunkturavmattningen 1957—1958. Detta kan kanske — med hänsyn till den kärvare ekonomiska politik som allmänt börjat föras — tas som ett tecken på den större vikt som numera synes fästas vid bibehål­ landet av prisstabilitet. Efter en period av förhållandevis begränsade löneökningar tilltar lönestegringstakten i Västeuropa nu åter och därmed också farhågorna för prissteg­ ringar. Del gäller särskilt för Västtyskland, där utvecklingen föranlett offi­ ciella uttalanden om att den genomsnittliga lönehöjningen inte bör över­ skrida 4 procent, vilket är siffran för den faktiska stegringen 1958—1959. Det kan nämnas att löneökningstakten steg kontinuerligt under förra året — stegringen från hösten 1958 till hösten 1959 var med andra ord större än 4 procent — och att hittills ingångna avtal allmänt ger mer än 4 procent. I Storbritannien har farhågorna för en kostnadsuppdrivande lönerond fått nä­ ring av den kraftiga löneökningen för de järnvägsanställda; i andra bran­ scher har tyngdpunkten lagts vid en förkortning av arbetstiden, som under rådande förhållanden kan komma att föranleda ökning av det arbete som betalas med övertidsersättning och därmed framkalla en ytterligare uppgång i lönenivån. Likaledes kan en ökning av löneglidningen väntas. Ä andra sidan väntas en del kvarstående viktigare avtalsavgöranden komma att dröja till hösten. Den nederländska prognosen för löneförändringarna 1959—1960 ut­ går från en ökning med 7,5 procent, vilken emellertid endast i ringa grad väntas leda till högre priser. Prishöjningar har i Frankrike och Danmark i enlighet med gällande indexregler utlöst vissa lönehöjningar. I Norge gäller de viktigaste löneavtalen till 1961. Endast om levnadskostnadsindex uppnår en nivå som med knappt 2 procent överstiger den nuvarande (mars) skall nya avtalsförhandlingar igångsättas. Till skillnad från flertalet västeuro­ peiska länder synes löneutvecklingen i Förenta staterna bli lugn; stålin­

20 Kungl. Maj:ls proposition nr 150 år 1960

viktiga elementet i kostnadsutvecklingen, råvarupriserna,1 började stiga svagt under senare delen av 1953 och första månaderna 1954, medan åter­ hämtningen på fraktmarknaden egentligen satte in först mot slutet av 1954. Under december 1959 låg råvarupriserna1 ca 1 procent över nivån ett år tidigare och visade tecken på en fortsatt begränsad uppgång medan frakt­ läget alltjämt var relativt svagt. Hur har då utvecklingen varit på konsumtions- och partiprisområdet un­ der respektive perioder? Som framgår av tabell 4 har konsumtionspriserna efter livsmedelsprisstegringarna under hösten 1959 inte rubbats i Västeuro­ pa; inte heller partipriserna har gett uttryck för några mera påtagliga prisstegringstendenser. Från första kvartalet 1953 till samma period 1954 steg konsumtionspriserna för flertalet västeuropeiska länder med mindre än 2 procent, varefter prisstegringstakten emellertid tilltog. I början av 1955 låg konsumtionspriserna i regel ett par procent högre än 1954 för att sedan stiga i snabbare takt under 1955. Partiprisnivån var stabil fram till början av detta år, varefter den började stiga bl. a. som följd av höjda råvarupriser och frakter. Parallelliteten i utvecklingen 1953—1954 och 1959—1960 skulle således tyda på att produktionsanspänningen och de prisuppdrivande kostnads- och efterfrågeelementen ännu inte nått sådan styrka att en allvarligare prisstegringsvåg är nära förestående; å andra sidan torde en viss höjning av den väst­ europeiska prisnivån (t. ex. 1 å 2 procent) knappast kunna undgås under loppet av 1960. Likheten med förhållandena för sex år sedan får dock inte överbetonas, framför allt inte när det gäller utvecklingen på något längre sikt. Produktionskapaciteten på råvaruområdet har under senare år stigit snabbare än industriländernas efterfrågan, vilket har minskat risken för spekulativa efterfrågestegringar och prishöjningar. Detta gäller för såväl bränslen och agrara produkter som för metaller. Även på fraktmarknaden finns utrymme för en betydande efterfrågestegring. Vidare har som tidi­ gare nämnts den ekonomisk-politiska vaksamheten mot efterfrågeöverskott och prisstegringsimpulser skärpts.

Den ekonomiska politiken i olika länder Den allmänna efterfrågestegringen har framkallat en åtstramning av den ekonomiska politiken. På det penning politiska området har detta i ett fler­ tal länder fått sitt tydligaste uttryck i diskontostegringar, även om dessa i vissa fall kanske mera vidtagits med hänsyn till valutaläget än till den in­ hemska efterfrågesituationen. I Västtyskland, där man i högre grad än i de flesta västeuropeiska länder litat till penningpolitiken som det viktigaste ekonomisk-politiska medlet, har diskontohöjningen i oktober (från 3 till 4 procent) kompletterats med tre successiva höjningar av affärsbankernas minimikassareserver samt skärpta bestämmelser för rediskontering. Vidare har räntan för företagens återlåning ur pensionskassorna höjts. Som en åt- 1 Enligt OEEC:s index för importerade livsmedel och råvaror.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 21

gärd mot dels den valutautströmning, som följde på det högre ränteläget i Förenta staterna och Västtyskland, dels den inhemska efterfrågeexpansionen höjdes det brittiska diskontot från 4 till 5 procent i januari i år. Sedan dess har de brittiska myndigheterna också sökt begränsa bankernas möjlig­ heter att öka kreditgivningen till näringslivet genom att sänka stödpriset för guldkantade papper. Nederländerna, Belgien, Österrike, Danmark (vid två tillfällen) och Sverige hör också till de länder, där det officiella diskontot höjts sedan mitten av 1959. I Förenta staterna har läget på kreditmarkna­ den blivit lättare under vintern även om Federal Reserve-bankernas diskonto fortfarande ligger på toppnivån 4 procent. Den bestämmelse, som förhindrar långfristig federal upplåning till högre ränta än 4 1/4 procent och som i för­ ening med det stora federala upplåningsbehovet framtvingade höjningen av diskontot i september, har nu föreslagits bli starkt modifierad. Även om påtagliga skatteskärpningar och utgiftsreduktioner endast före­ tagits undantagsvis har finanspolitiken allmänt blivit mer restriktiv. Man har i allmänhet strävat efter att både i fråga om investeringar och konsum­ tion begränsa de offentliga utgifternas ökning och samtidigt låta skattein­ täkterna stiga i takt med konjunkturuppsvinget. I Förenta staterna, där det federala budgetutfallet för innevarande budgetår väntas innebära balans mellan inkomster och utgifter, avser man att för 1960/61 uppnå ett bud­ getöverskott som resultatet av starkt stegrade skatteinkomster (vid i stort sett oförändrade skattesatser) och endast något höjda utgifter. Den franska budgetpolitiken har under de senaste åren tagit sikte på att hålla under­ skottet på totalbudgeten oförändrat vid 6 miljarder nya francs. Även i år beräknas utgifter och inkomster stiga parallellt så att underskottet håller sig inom denna gräns. I Nederländerna har vissa skattehöjningar genom­ förts samtidigt som subventionerna för t. ex. mjölk avskaffats och hyrorna höjts; totalresultatet väntas innebära en viss reduktion av totalunderskottet. I Danmark, där speciella åtgärder vidtagits mot den högt uppdrivna byggnadskonjunkturen, räknar man med att man trots en sänkning av den di­ rekta skatten skall nå ett ungefär lika stort överskott 1960/61 som 1959/60. Det framlagda norska budgetförslaget omfattar endast andra halvåret 1960 i samband med en omläggning av budgetåret. Även om därför inga exakta slutsatser kan dras av de publicerade siffrorna har dessa tolkats så, att eu viss utgiftsökning är att emotse. Den nyligen framlagda brittiska bud­ geten omfattade inte några påtagliga åtgärder riktade mot den pågående efterfrågeexpansionen. Den beräknade stegringen av tolalutgitterna på drygt 6 procent balanseras av en lika stor inkomststegring främst av automatisk natur, varför totalunderskottet väntas förbli på samma nivå som 1959/60. Den västtyska finanspolitiken har blivit restriktivare under vintern. Den planerade utgiftsökningen enligt det federala budgetförslaget kommer troli­ gen att begränsas avsevärt. Bland andra åtgärder kan nämnas skärpningar av avskrivningsbestämmelserna och reglerna för hostadssparande och värdepappersspekulation.

23 Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

länder gick mer än 70 procent av den svenska exporten 1959. Gör man mot­ svarande beräkning för 1959 finner man för dessa länder likaledes en ök­ ning med 8 procent vilket kan jämföras med den faktiska volymökningen på 9 procent för 1959 års svenska export till samma länder (nio OEEC-länder och Förenta staterna). Enligt den sammanställning av omdömen och beräkningar som nu gjorts för olika delbranscher inom Sverige beräknas exportvolymen 1960 stiga med 7 procent och importvolymen med 8 procent. För såväl exporten som importen innebär de härvid tillämpade prisantagandena en prisuppgång med 2 procent över 1959 års nivå. Bytesförhållandet för 1960 skulle alltså bil oförändrat. Handelsbalansens underskott skulle enligt dessa beräkningar uppgå till 1 300 miljoner kronor. Detta underskott beräknas bli helt balan­ serat av sjöfartsnettot. Beräkningen av sjöf artsnettots storlek bygger på vissa bedömningar rö­ rande frakter, handelsflottans storlek osv. Sålunda förutsätts en i förhål­ lande till 1959 sänkt nivå för tankfrakter, eftersom en del flerårskontrakt utlöper de närmaste månaderna och väntas bli förnyade med betydande sänkningar i fraktsatserna, ökningen i skeppningarna, betingad av den för­ utsedda ökningen i utrikeshandelns volym, bör dock mer än väl uppväga inverkan av de sänkta fraktsatserna och resultatet skulle därmed bil en ungefär femprocentig stegring i sjöf artsnettot. _ För nettot av »övriga tjänster m. m.» uppskattas underskottet bli 150 miljoner kronor liksom för 1959, varför bytesbalansen 1960 skulle visa ett totalt underskott på 150 miljoner kronor. För de två första månaderna 1960 uppgår bytesbalansens underskott till 240 miljoner kronor. Ett underskott av ungefär denna storlek brukar emel­ lertid uppstå under januari—februari varje år; ett undantag härifrån betingat av tillfälliga orsaker — utgjorde dessa månader 1959, då ett mind­ re överskott kunde noteras. I tabellen redovisas även nettot av de statliga kapitaltransaktionerna och av värdepappershandeln med utlandet. För 1960 beräknas dessa kapital­ transaktioner medföra ett valutautflöde på 90 miljoner kronor, till största delen beroende på det obligationslån på 62 miljoner kronor som norska staten upptagit på den svenska marknaden.

Tabell IV: 2. Utrikeshandelns Tärde-, Yolym- och prisförändringar 1957—1960

I procent från föregående år

1958 1959 1960

prognos

Bytesförhållande (exportpriser

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

televisionsapparater, och till följd av industrins ökade maskininvesteringar. Införseln av bilar och bildelar väntas stiga under 1960, vilket till en del be­ ror på en förväntad lagerpåfyllnad efter avtappningen under 1959. Importen av fty9Plan> som minskade under 1959, ökas 1960 genom stora leveranser av trafikflygplan från Frankrike och Förenta staterna. För textilfibrer beräknas under 1960 en betydande kvantitativ ökning av importen till högre priser. Även garnimporten väntas kvantitetsmässigt stiga samtidigt som genomsnittspriserna beräknas bli högre. För färdigtextilier kan man vänta en fortsatt volym- och värdeökning. För produkter av kemisk och närstående industri väntas en fortsatt upp­ gång i importen, bl. a. beroende på den stigande produktionen inom svensk industri; medan livsmedelsimporten förutses minska såväl volym- som värde­ mässigt främst beträffande vete och råg, socker och fodersäd.

4. Valutareserven Ökningen i valutareserven var, såsom framgår av tabell 5, ganska blygsam om man jämför läget vid 1959 års början med ställningen vid dess slut. Vid november månads utgång nåddes en nivå som låg inemot 10 procent över läget vid årsskiftet 1958—59. De månader som följt därefter har visat en minskning med likaledes ca 10 procent. Dessa förändringar i valutareser­ vens storlek är till största delen säsongmässigt betingade, även om den osed­ vanligt stora importen under vintermånaderna 1959—1960 troligen bidragit till den aktuella sänkningen. För månaderna november 1959—februari 1960 noterades en import på 5 130 miljoner kronor mot 4 159 och 4 236 miljoner kronor samma period ett respektive två år tidigare. Den starkt ökade om­ sättningen före varuskattens införande var en engångsföreteelse vars efter­ släpande effekt på importsidan numera bör ha i huvudsak uttömts. Den representerade för en rad varor — både råvaror och färdigvaror — en så stor andel av ett helårs behov att en betydande lagerökning måste ha genom­ förts. En åtminstone tillfällig stagnation för importen, särskilt råvaruim-

Tahell IV: 5. Guld- och valutareserven december 1956—mars 1960

Miljoner kronor

31/12 31/12 31/12 31/3 31/12 31/3

1956 1957 1958 1959 1959 1960

1. Riksbankens valutareserv

-95 Summa 2 448 2 360 2 445 2 477 2166 2 039

2. Aftärsbankernas valuta-

Summa totalt 2 765 2 838 2 991 3 079 3 047 2 703

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 27

porten, är nu sannolik även av den anledningen att industriproduktionens stegringstakt och därmed även ökningen av råvarulagren troligen dämpas något. Inom vissa områden, järn- och stålområdet t. ex., kan man vänta eu viss anpassning nedåt av lagren. Om inte faktorer av spekulativ natur skulle tillkomma bör aktiviteten på importsidan bli något dämpad. Valutareserven vid 1959 års slut motsvarade 3 månaders import. Ungefär samma förhållande mellan valutareserv och genomsnittlig månadsimport har rått sedan slutet av 1951 med endast obetydliga variationer. Vad som här ovan anförts om bytes- och betalningsbalansen innebär att valutareserven skulle komma att minskas med drygt 200 miljoner kronor under 1960. Det bör emellertid betraktas som sannolikt att dess faktiska ut­ veckling visar sig bli gynnsammare än som kan beräknas ur statistiken över utrikeshandeln och kapitalrörelserna. Detta har sedan en lång period tillbaka visat sig inträffa varje år. Detta fenomen, den s. k. förskjutningsposten i be­ talningarna, har tidigare vanligen antagits representera en inströmning av utländsk valuta för kortfristig kreditgivning i Sverige, så att en återströmning till utlandet när som helst skulle kunna framkalla en stark åderlåtning av den svenska valutareserven. Av skäl som antyddes i Preliminär national­ budget för 1960, sid. 24, synes denna uppfattning vara mindre välgrundad. Förskjutningsposten torde i stället, åtminstone till väsentlig del, vara ett uttryck för vissa systematiska fel och ofullständigheter i handels- och betalningsstatistiken. Att den sjönk till endast 80 miljoner kronor under 1959 torde bero dels på rent tillfälliga tidsförskjutningar mellan betalningarna och statistiken över utrikeshandeln i samband med övergången till ny tull­ taxa vid årets början, dels på att svenska företags kapitalexport till dotter­ bolag m. m. (som tillsammans med liknande kapitalimport till Sverige hör till de poster som inte ingår i den statistiska betalningsbalansen) steg till en ovanligt hög siffra under året, nämligen ca 350 miljoner kronor mot tidigare i regel mindre än 200 miljoner kronor. Hur dessa faktorer kommer att ställa sig 1960 finns ringa möjlighet att för närvarande uttala sig om. (En annan fråga är om den refererade beräkningen av utrikeshandelns utveckling verk­ ligen kommer att visa sig realistisk; se härom kapitel XI.)

5. Handeln med olika länderområden Den förbättring i handelsbalansen 1959 som tidigare berörts gällde särskilt handeln med EEC-länderna och med Förenta staterna och Kanada. Såsom framgår av tabell 6 ökade den svenska importen från EEC-området obetydligt från 1958 till 1959, medan exporten till detta område steg med 6 procent. De farhågor som tidigare hystes för att upprättandet av EEC skulle med­ föra en nedpressning av vår export till dessa länder redan under 1959 har alltså inte besannats. Av den svenska importen kom både 1958 och 1959 41 procent från EECländerna, och av exporten gick 31 procent till dessa länder. Beträffande han­ deln med Förenta staterna och Kanada kan särskilt nämnas ökningen med drygt 40 procent i vår export till dessa länder, men handelsbalansen är ne-

28 Kungl. Maj. ts proposition ni 150 år 1960

Tabel IV: 6 . Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1958__1959

Miljoner kronor

Import Export Handelsbalans

1958 1959 1958 1959 1958 1959

- 1598 + 775 + 809

Summa 12 249 12 449 10 799 11417 - 1450 - 1032

Anm. Importen och exporten har fördelats efter ursprungs- resp. förbrukningsland.

gativ liksom gentemot EEC-länderna. Den positiva handelsbalansen gentemot EFTA-länderna förstärktes ytterligare under 1959. Dessa länders andel i den svenska exporten sjönk dock något — från 35 procent 1958 till knappt 34 procent 1959. En fortsatt avveckling av handelshindren inom EEC kommer att äga rum vid halvårsskiftet 1960, samtidigt som dylika åtgärder börjar företas inom EFTA. Stor osäkerhet föreligger för närvarande beträffande dessa avvecklingsåtgärders omfattning, och deras inverkan på den svenska utrikeshan­ deln under andra halvåret 1960 torde få betraktas som ganska oviss. Om den höga ekonomiska aktiviteten fortsätter året ut, torde dock deras omedel­ bara betydelse Inte böra överskattas. Dessutom kan erinras om att EEC- och EFTA-områdena — såsom framgår av ovan nämnda siffror — vartdera är av ungefär lika stor betydelse för den svenska exporten. Mot den väntade för­ sämringen av våra exportmöjligheter på det förstnämnda området står dock samtidigt att gynnsammare förutsättningar skapas inom det sistnämnda. Ge­ nerellt bör den allmänna expansionseffekt som väntas inom vartdera av de två handelsområdena dessutom verka gynnsamt ur svensk synpunkt.

Rih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 29

V. Produktionen

1. Beräkningsmetoderna Enligt de reviderade beräkningar som konjunkturinstitutet utfört från användningssidan dvs. genom att summera åtgången av de olika varu- och tjänstekategorierna, steg totalproduktionen (bruttonationalprodukten i konstanta priser) med 5 1/2 procent från 1958 till 1959 (se kapitel II). Al­ ternativa beräkningar från produktionssidan, innebärande en uppskattning av förändringen i förädlingsvärdet inom de olika näringsgrenarna, tyder på en något lägre ökning, ca 4 1/2 procent (se tablån på sidan 35). Skillnaden mellan de två beräkningarna måste sammanhänga med fel och ofullständigheter i statistiken. Förut har beräkningarna från användnings­ sidan ansetts vara något pålitligare, emedan de är fullständigare. Såsom an­ tyds i kapitel II kan man emellertid vid detta tillfälle räkna med vissa spe­ ciella anledningar till missvisning i 1959 års uppgifter från användningssi­ dan: de påskyndade betalningarna, särskilt i fråga om investeringsvaror, före ikraftträdandet av beslutet om omsättningsskatt vid årsskiftet 1959/60 kan ha medfört att siffrorna för 1959 års inköp (efterfrågan, »användning») av dessa varor blivit större än de faktiska leveranserna. Produktionsstatistikens uppgifter — i den mån sådana ännu föreligger — skulle således på berörda punkter vara mera realistiska, så att man får anse att den sannolikt rik­ tigaste siffran för produktionsuppgången 1958—59 skulle vara ca 5 procent. Framställningen i detta kapitel anknyter till beräkningarna från produk­ tionssidan i den meningen att den gäller produktionens utveckling inom de olika produktionsgrenarna utan att kunna skilja på hur stor del därav som sedan används för konsumtion, investeringar, lagerökning eller export. I fråga om 1960 års förhållanden, utgår den emellertid också från efterfrågesidan i den meningen att den i första hand besvarar frågan hur produk­ tionen förmodats komma att öka inom de olika näringsgrenarna och bran­ scherna under inflytande av den efterfrågan som kan väntas under detta år. Beräkningen för 1960 grundas huvudsakligen på upplysningar och om­ dömen från branschsakkunniga, länsarbetsnämnderna och andra myndig­ heter, de senaste konjunkturbarometrarna och andra enkäter; på basis av de så erhållna uppgifterna om orderingången från in- och utlandet, det of­ fentligas utgiftsplaner, företagens planer på byggnadsverksamhet och ma­ skinanskaffningar och andra liknande förhållanden har således avsättnings­ möjligheterna för motsvarande varuproducenter och deras därav föranledda produktionsökning eller -minskning uppskattats under hänsynstagande även till den tekniska produktionskapaciteten och råvarutillgången i den mån dessa begränsat expansionsmöjligheterna. För jordbrukets del görs dock be­ räkningen helt utifrån antagandet om normalskörd.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 31

mässiga variationer — skulle ligga kvar på januarinivån under resten av året, blev alltså ökningen av den totala industriproduktionen från 1959 till 1960 i runt tal 6 procent. Frågan är nu i vilken mån produktionsstegringen kan väntas fortsätta även under innevarande år. I det följande redogörs för den förväntade produktionsutvecklingen 1960 inom olika industribranscher. Totalt skulle, enligt dessa givetvis i regel osäkra bedömningar, industriproduktionen öka med drygt 7 procent från 1959 till 1960. Den samlade industriproduktionen förutses alltså stiga i en sådan takt att medelnivån för 1960 kommer att ligga omkring 1 procent högre än vid årets början. För hantverket förutses en något lägre ökning, varigenom produktionsuppgången för industrin och hantverket sammantag­ na skulle bli omkring 6 1/2 procent. Det kan måhända synas egendomligt att industrins produktionsökning (säsongrensad) under loppet av 1960 inte förutsätts bli starkare. Här måste emellertid hänsyn tas till säsongförhållandena; när produktionen närmat sig ett »tak» betingat av att kapaciteten börjar bli hundraprocentigt utnyttjad är det tydligt att ökningen måste kunna bli särskilt stor -— relativt sett, el­ ler uttryckt i säsongrensade siffror -— under en period som normalt utgör lågsäsong. Detta gäller bl. a. om januari. Möjligheterna till ytterligare pro­ duktionsökning måste däremot vara mindre under de delar av året då pro­ duktionsförmågan redan under föregående år, trots att konjunkturen inte ännu nått maximum, av säsongmässiga skäl var praktiskt taget fullt ut­ nyttjad. Antalet utförda arbetstimmar inom verkstadsindustrin (exkl. varven) ökade med knappt 1 procent från 1958 till 1959. Med hänsyn till produk­ tivitetsstegringen kan produktionsökningen beräknas ha varit av storleks­ ordningen 4 å 5 procent. Att döma av sysselsättningsuppgifterna synes ök­ ningen ha varit något större än totalt för branschen både inom järn- och metallmanufaktur och mekaniska verkstäder, medan sysselsättningen sjönk i de elektriska verkstäderna. Enligt konjunkturinstitutets senaste verkstadsbaroineter har orderingången från exportmarknaden ökat från sista kvartalet 1959 till första kvartalet i år, medan orderingången från hemma­ marknaden var ungefär oförändrad. För andra kvartalet 1960 väntar man en viss uppgång från såväl hemma- som exportmarknaden. Då även lagren av färdigvaror av en fjärdedel av företagen bedöms som för små och vän­ tas minska ytterligare till sommaren, finns det anledning att räkna med en fortsatt produktionsstegring. Bristen på arbetskraft har emellertid gjort sig allt mera kännbar. I motsats till tidigare uppgav eu stor del (omkring hälften) av företagen att de hade brist även på andra arbetare än yrkes­ arbetare. Vid varven har utvecklingen inte varit lika gynnsam. Mätt i antal arbetstimmar minskade sysselsättningen från 1958 till 1959 med 8 procent och låg även under de två första månaderna i år 8 procent under nivån för motsvarande tid 1959. Svårigheter har framför allt drabbat de mindre varven. Trots sysselsättningsminskningen kan produktionen antas ha varit i stort sett oförändrad 1958—1959 och även för 1960 kan nyproduktionen

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

av fartyg beräknas ligga på en hög nivå, tack vare den ännu kraftiga order­ stocken vid de större varven. Produktionen inom järn- och metallverken expanderade kraftigt under fjolåret; ökningen från 1958 till 1959 utgjorde hela 14 procent. Produktio­ nen ökade på samtliga stadier, i fråga om tackjärn dock betydligt svagare än för götstål och handelsfärdiga produkter. Eftersom nettotillförseln av handelsfärdiga stålprodukter till den svenska marknaden ökade mer än man kan räkna med beträffande förbrukningen, synes en lagerökning ha ägt rum under fjolåret. Även för 1960 ter sig produktionsutsikterna gynn­ samma. De redan inneliggande orderstockarna beräknas täcka större delen av järn- och stålverkens möjliga årsproduktion. Produktionsökningen för­ utses dock bli mindre 1960 än 1959. Genom en kraftig ökning under senare delen av 1959 kom järnmalms­ brytningen kring årsskiftet åter upp till den höga nivå som rådde före ned­ gången i mitten av 1958. Per helår räknat blev dock produktionen ca 2 pro­ cent lägre 19o9 än 1958. Vad utsikterna för i år beträffar, väntas järnmalmsexporten som svarar för drygt fyra femtedelar av den totala brytningen — visa en uppgång med ca 20 procent i förhållande till i fjol. Även den inhemska konsumtionen förutses stiga, medan den begränsade lagerökning­ en under 1959 torde förbytas i en svag nedgång. För produktionen, som re­ dan vid årets början inte oväsentligt översteg medelproduktionen för i fjol, förutses en ökning av storleksordningen 15 procent 1959—1960. Fjolårets största produktionsnedgång gällde träindustrin, vars produktionsindex blev 6 procent lägre än 1958. Under de sista månaderna inträdde dock en betydande återhämtning och i början av 1960 låg produktionen nå­ got över motsvarande nivå för 1958. Produktionen av sågade och hyvlade trävaror minskade med 11 procent från 1958 till 1959. Samtidigt ökade ex­ porten med 17 procent, medan den inhemska förbrukningen beräknas ha va­ rit i stort sett oförändrad. Lagerstatistiken bekräftar också en stark lager­ minskning. En strävan att återuppbygga dessa lager bör göra sig gällande under innevarande år. Även för exportförsäljningarna räknar man med en ökning. Exportefterfrågan har nämligen varit mycket livlig; vid utgången av februari var närmare 70 procent av den beräknade årsexporten redan placerad mot endast drygt 35 procent vid motsvarande tidpunkt 1959. Man kan således för i år räkna med en betydande produktionsökning inom trä­ industrin, som mer än väl bör kompensera nedgången från 1958 till 1959. Produktionen inom massaindustrin inskränktes under första hälften av 1959 men ökade väsentligt under andra halvåret. För kemisk massa notera­ des under 1959 ett nytt produktionsrekord på 3,4 miljoner ton, vilket är ca 7 procent mer än under 1958. Eftersom exporten ökade ännu mer kunde de tyngande överskottslagren reduceras. Den kvantitativa försäljningsutveck­ lingen på exportmarknaderna för 1960 kan betecknas som tillfredsställande, varför förutsättningar finns för en t. o. m. större produktionsuppgång i år än 1959. Även produktionen av mekanisk massa ökade väsentligt från 1958 till 1959 och förutses stiga ytterligare under innevarande år. På pappersom-

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 33

rådet ökade både produktionen och exporten med ca 10 procent från 1958 till 1959. De i utrikeshandelskapitlet redovisade uppskattningarna för 1960 tyder på att man även för i år kan räkna med en lika stor exportökning. Den inhemska förbrukningen väntas emellertid öka endast obetydligt, var­ för produktionsstegringen 1959—1960 torde bli några procentenheter lägre än i fjol. Inom textil- och beklädnadsindustrin bröts den nedåtriktade trenden i början av 1959 och produktionen har därefter varit stigande. Produktionsuppgången från 1958 till 1959 utgjorde ca 5 procent. Eftersom tillförseln till den svenska marknaden steg något mer än textilkonsumtionen, blev re­ sultatet en viss lager uppgång. Enligt konjunkturinstitutets konjunkturbaro­ meter i mars 1960 bedömdes dock lagren av färdigvaror vara lagom stora inom alla huvudbranscher. Orderingången var under vintern avsevärt större än ett år tidigare och väntas även under vårmånaderna ligga över fjolårsnivån. Den samlade textilproduktionen torde således visa en fortsatt mindre uppgång 1959—1960.

Övriga näringsgrenar Elkraftproduktionen ökade med 6 procent från 1958 till 1959. På grund av vattenbristen kunde produktionen av vattenkraft inte höjas och ök­ ningen låg nästan helt på värmekraftproduktionen. Denna i huvudsak på importbränslen baserade produktion jämte importen av värmekraft med­ förde väsentligt ökade kostnader för kraftindustrin. Vattenbristen under andra halvåret 1959 beräknas sålunda enbart genom dessa merutgifter ha kostat landet ca 100 miljoner kronor. Den totala förbrukningen av kraft för prima ändamål — främst inom industri och samfärdsel — steg från 1958 till 1959 med ca 4 procent. Med hänsyn till den ökande industriella aktivite­ ten och stigande behov på övriga områden beräknar centrala driftledningen ökningen i denna förbrukning bli ca 6 procent 1959—1960, en ökning som produktionen numera utan svårighet kan möta. Byggnads- och anläggningsverksamheten noterade en produktionsstegring på 10 procent från 1958 till 1959 och bidrog därigenom med det rela­ tivt sett största tillskottet till ökningen av totalproduktionen. Enligt kapitel VIII skulle enligt i huvudsak redan givna igångsättningstillstånd in. m. brut­ toinvesteringarna i byggnader och anläggningar stiga med 4 procent 1959 1960. Tillsvidare antas att denna ökning också kommer att verkställas. Inom jordbruket ökade produktionen (mätt som bidrag till bruttonatio­ nalprodukten, dvs. totalproduktion minus inköpta förnödenheter) enligt konjunkturinstitutets beräkningar med 4 procent från 1958 till 1959. För 1960 förutser jordbruksnämnden — under antagande av normal väderlek — en uppgång av vegetabilieproduktionen med 6 procent, huvudsakligen be­ roende på en kraftig utvidgning av vetearealen. För animalieproduktionen väntas däremot eu mindre nedgång. Jordbrukets totala produktion beräknas stiga med mindre än 1 procent 1959—1960. Skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten kan beräknas ha mins- *\ Bihang till riksdagens protokoll 1960. i samt. Nr 150. Bihang C

34 Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

kat med 2 procent från 1958 till 1959. För innevarande år kan man däremot enligt kända avverkningsplaner räkna med en ökning av storleksordningen 10 procent. Enligt skogsstyrelsen minskade de totala avverkningarna under avverkningsåret 1958/59 med 10 procent i förhållande till 1957/58, främst beroende på en kraftig nedgång för sågtimmer. Samtidigt reducerades även lagren av sågtimmer och massaved avsevärt. De beräknade avverkningarna under 1959/60 synes i stort sett täcka virkesbehoven men räcker ej att återställa lagren. Både för sågtimmer och massaved beräknas awerkningsvolymen stiga med omkring 15 procent. Sammanlagt kan virkesproduktionen uppskattas öka med 13 procent varigenom den totala avverkningsvolymen under 1959/60 skulle bli några procent större än under 1955/56—1957/58. För produktionen av tjänster framgår de förutsedda förändringarna av den sammanfattande tablån. — Med statens och kommunernas verksamhet avses i tablån produktionen av de tjänster som brukar betecknas med statlig och kommunal konsumtion, dvs. den verksamhet som utförs vid framför allt försvaret, undervisningsanstalterna och sjukhusen samt inom rättsvä­ sendet och förvaltningen. Som ett mått på denna tjänsteproduktion används förändringen av löneposten vid oförändrat löneläge (med andra ord arbetskraftsvolymen) i den sammanlagda statliga och kommunala konsumtionen. Man kommer på denna väg till en ökning med 5 procent från 1959 till 1960. Genom tillskott av nya lägenheter beräknas de tjänster, som bostäderna kan sägas producera i form av bostadsmjttjande, öka med 4 procent. Handelns och samfärdselns bidrag till bruttonationalprodukten har antagits stiga i bortåt samma takt som den samlade varuproduktionen. Konsumenttjäns­ terna, dvs. det produktionsbidrag som kommer från servicenäringarna, de fria yrkena, arbetshjälp i hemmen etc., förutses stiga endast i mindre om­ fattning 1959—1960.

Sammanfattning av produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar De antagna volymförändringarna i de olika näringsgrenarnas produktion sammanfattas i tablån på nästa sida. Vad som här redovisats kan sägas vara de strävanden efter produktions­ ökning, som enligt uppgifter ur i texten antydda källor för närvarande kan iakttas eller som man indirekt kan sluta sig till, t. ex. av det naturliga sam­ bandet mellan produktionen och dennas distribution. Frågan måste nu stäl­ las huruvida denna produktionsökning också kan verkställas. Såsom för­ ut angetts synes den begränsade tillgången på arbetskraft, särskilt yrkes­ arbetare och tekniker, i dagens läge vara den väsentligaste begränsningsfaktorn. Till en del har kännedomen om de begränsade möjligheterna till produktionsökning — vare sig maskinkapacitet eller arbetskraftstillgång — redan påverkat bedömningen av produktionsutvecklingen på de olika delområdena, tillståndsgivningen för byggnadsverksamheten osv. En an­ nan fråga är emellertid huruvida de samlade kraven på produktionsappa­ raten och arbetskraften får rum inom ramen för de tillgängliga resurserna.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

VI. Arbetsmarknaden

I det närmast föregående kapitlet gjorda uppskattningar av produktions­ utvecklingen har visat att man för i år får räkna med en betydande efter­ frågan på arbetskraft, som väntas ta i anspråk hela den tillgängliga arbets­ styrkan. I föreliggande kapitel redogörs först för de arbetskraftsresurser som kan möta denna stegrade efterfrågan. Sedan diskuteras arbetsmark­ nadsläget med huvudvikt på industrins samt byggnads- och anläggningsverksamhetens arbetskraftsbehov, de två områden där överefterfrågan kan väntas göra sig starkast kännbar.

1. Arbetskraftstillgången och den totala sysselsättningen

Utvecklingen av de arbetskraftsresurser som står till näringslivets dis­ position bestäms i första hand av den naturliga befolkningstillväxten och nettoimmigrationen. Med tillämpning av olika antaganden angående yrkesintensiteten och dess mera långsiktiga förändringstendenser för olika kön, civilstånds- och åldersgrupper beräknas motsvarande ökning i den yr­ kesverksamma befolkningen av arbetsmarknadsstyrelsen till nära 30 000 per­ soner eller bortåt 1 procent 1959—60. Häri ingår då ett tillskott på 5 000 å 10 000 genom immigration (netto). I dessa beräkningar har ingen hänsyn tagits till det förhållandet att yrkesverksamhetsgraden också påverkas av konjunkturutvecklingen. Man kan nämligen tänka sig att i nuvarande läge med hög efterfrågan på arbets­ kraft starka incitament kan föreligga för exempelvis gifta kvinnor att in­ träda och för pensionärer att ännu en tid kvarstå i förvärvsarbetet, överhu­ vudtaget får man förutsätta att den »dolda arbetslösheten» bland dem som mindre regelbundet uppträder på arbetsmarknaden minskas, kanske med ett eller annat tiotusental. Den registrerade arbetslösheten har under 1960 års första månader varit en tredjedel lägre än samma månader förra året. Om denna relation kan hållas även under resten av året innebär detta en fortsatt nedgång eftersom arbetslösheten under loppet av 1959 sjönk mycket kraftigt, även om man bortser från den normala säsongnedgången. Om man trots de svårigheter som betingas av arbetslöshetens ojämna geografiska fördelning i förhållande till arbetskraftsbristen och av bostadsbrist på de expansiva or­ terna räknar med att även helåret 1960 skall kunna uppvisa en tredjedel lägre arbetslöshet än 1959 innebär detta ett tillskott av 12 000 personer. Sammanräknas de angivna arbetskraftstillskotten under viss hänsyn till att en relativt stor del därav består av partiellt arbetsföra, ungdomar ulan utbildning eller yrkesvana osv. kommer man till en siffra på omkring 50 000 årsaibetare eller 1 1/2 procent. Med avdrag för ca 1 procent genom arbets­ tidsförkortning (1 timme i veckan för hälften av den yrkesavlönade befolk­ ningen) erhålls ett effektivt arbetskraftstillskott på ca 1/2 procent.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 37

En ökning av övertidsarbetet (nära 1/2 procent inom industrin under de första månaderna i år jämfört med samma period förra året), borfall av kort­ tidsarbete (eu obetydlig faktor) och en viss överflyttning till effektivare sys­ selsättningar torde uppvägas av ökad frånvaro och effekten av den ökade omsättning av arbetskraft (överrörlighet), som uppkommer vid ökad knapp­ het.

2. Arbetsmarknadsläget

Den utveckling av sysselsättningsläget som ägt rum under vinterhalvåret och som nu kan redovisas synes ha överträffat förväntningarna från i hös­ tas. Den under större delen av förra året pågående konjunkturuppgången har inte bara fortsatt utan också förstärkts, vilket har lett till kraftigt ökad efterfrågan på arbetskraft. Styrkan i uppsvinget framgår av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik för industrin, som visar att antalet anställda arbe­ tare från februari 1959 — då sysselsättningen enligt säsongrensade siffror var om lägst — till februari i år har ökat med 5 procent eller med i runt tal 30 000. Även inom andra näringsgrenar (med undantag för jordbruket) synes sysselsättningen ha ökat under 1959, särskilt under arets senare hälft. För hela 1959 jämfört med 1958 kan det totala antalet sysselsatta inom hela näringslivet beräknas ha stigit med omkring 1/2 procent eller drygt 15 000 personer. Att ökningen blev så pass låg sammanhänger med det olikartade utvecklingsförloppet inom vartdera av de två kalenderåren. Det höga efterfrågeläget i början av innevarande år belyses av de arbetsmarknadsserier som har samlats i tabell 1. Efterfrågestegringen avser så gott som samtliga näringsgrenar. Samtidigt som antalet vid arbetsförmed­ lingarna nyanmälda lediga platser har stigit har möjligheterna att tillsätta dessa platser minskat. Med ledning av bl. a. konjunkturbarometrar och länsarbetsnämndernas rapporter till arbetsmarknadsstyrelsen kan nu utvecklingstendenserna på arbetsmarknaden åtminstone för sommarhalvåret bedömas med ganska stor säkerhet. Samtliga informationer pekar i riktning mot ytterligare ökad ef­ terfrågan, som med tanke på de relativt begränsade arbetskraftsresurserna måste göra arbetskraftsbristen alltmera kännbar, främst inom industrin samt byggnads- och anläggningsverksamheten. Som redan nämnts ökade industrin sitt arbetarantal under loppet av fjol­ året med omkring 30 000. Allt eftersom sysselsättningen förbättrats har emel­ lertid bristen på arbetskraft gjort sig mera märkbar. Av konjunkturbaromet­ rar framgår att medan företagens icke täckta behov i fjol nästan uteslutande gällde yrkeskunnig arbetskraft gäller det i år även annan personal särskilt vid järn- och stålverken samt inom verkstadsindustrin. Bristen har ökat även beträffande tekniker och annan tjänstemannapersonal. Även omsättningen av arbetskraft på grund av frivillig avgång — en indikator som har visat sig mycket känslig för arbetsmarknadsläget — var i februari i år högre än nå­ got annat år sedan 1955. Man kan inte bortse från risken att det ökade antalet

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell VI: 1. Utvecklingen på arbetsmarknaden 1956—april 1960

År, Antal Antal försäk­ Antal Antal Antal Antal avgångna månad registre­ rade arbetslösa syssel­ nyan- tillsatta arbetare inom rade ar­ i procent av satta vid mälda platser industrin i betslösa medlemsantalet bered­ lediga på 100 procent av to­ i arbetslöshets­ skaps­ platser lediga tala antalet an­ kassorna arbeten ställda

därav:

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. platsbyten liksom den stigande frånvaron och andra desorganisationsföreteelser längre fram kan verka störande för produktionen. Både av länsarbetsnämndernas rapporter och av konjunkturbarometrar framgår att industriföretagen planerar att successivt öka sitt arbetarantal under loppet av innevarande år. Även om den eftersträvade ökningen inte kan siffermässigt preciseras, synes den vara större än som kan komma till stånd inom ramen av arbetsstyrkans tillväxt. Man får således räkna med att den höga ökningstakten i industrins sysselsättning från i fjol kommer att succes­ sivt avmattas under 1960, samtidigt som behovet av mer arbetskraft, särskilt yrkesutbildade arbetare och teknisk tjänstemannapersonal, kvarstår. Det material som kan läggas till grund för en uppskattning av arbetskrafts­ behovet inom byggnads- och anläggningsverksamheten utgörs i första hand av uppgifter om meddelade igångsättningstillstånd. Dessa presenteras i ne­ danstående tablå (beloppen avser byggnadskostnader i miljoner kronor): l:a kv. 2:a kv. 3:a kv. 4:akv.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 39

I syfte att utjämna de säsongmässiga variationerna i byggnadsfackens sys­ selsättning liar arbetsmarknadsmyndigheterna strävat efter att koncen­ trera påbörjandet av byggnadsprojekt till årets andra och tredje kvartal. Så har också skett under 1959; dock ställer sig siffran för sista kvartalet ovän­ tat hög. Även de under första kvartalet i år meddelade igångsättningstillstånden översteg motsvarande belopp för 1959 med 27 procent. Eftersom arbets­ kraftsbehovet för ett »normalt» byggnadsprojekt i regel kulminerar först 6 å 10 månader efter igångsättningen, kan man med ledning av dessa uppgifter vänta ett i förhållande till i fjol högt arbetskraftsbehov både under senvåren och sommaren 1960. Bedömningen är dock mycket osäker, eftersom det i igångsättningsstatistiken ingår både stora byggnadsprojekt för hundratals miljoner kronor, som kommer att pågå under ett flertal år och medföra en­ dast ett begränsat arbetskraftsbehov under det första året, och andra projekt som kommer att fullbordas mycket snabbare och således fordrar en stor ar­ betsinsats under en relativt kort tid. För att bättre utröna arbetskraftsbeho­ vet har länsarbetsnämnderna sammanställt prognoser för sysselsättningen inom den reglerade sektorn av byggnadsverksamheten inom ett antal prog­ nosområden under förutsättning att inga nya igångsättningstillstånd ges ef­ ter den 15 mars. Det väntade arbetskraftsbehovet vid dessa byggen visar givetvis en minskning allteftersom de beräknas bli färdigställda, men visar också tydligt att nedgången i den beräknade sysselsättningen från mars till augusti är väsentligt mindre i år än i fjol, samtidigt som det genomsnittliga antalet under perioden sysselsatta väntas bli 4 procent större. Alltså tyder också dessa uppgifter på starkare sysselsättningsökning till den kommande sommaren än under förra året, åtminstone på här berörda områden. Som redan nämnts har vid dessa beräkningar ingen hänsyn tagits till arbe­ ten som erhåller igångsättningstillstånd efter den 15 mars. Enligt arbets­ marknadsstyrelsens beräkningar uppskattas igångsättningen — mätt i total­ kostnader — under andra och tredje kvartalet i år bli 2 respektive 23 pro­ cent större än under motsvarande perioder i fjol. Det bör dock observeras att dessa byggnader kommer att i större utsträckning påverka sysselsättningen först under vinterhalvåret. Utgående från bl. a. dessa uppgifter har vissa be­ räkningar utförts som visar att stocken av pågående byggen inom den regle­ rade byggnadsverksamheten (exklusive bostäder) kommer att successivt öka under loppet av innevarande år, vilket också tyder på stigande efterfrågan på arbetskraft utöver den normalt säsongmässiga. Arbetslösheten inom byggnadsfacken hade under mars—april kommit ned i för årstiden mycket låga tal (6,6 procent mot 7,3 förra året och uppskattningsvis samma siffra om statistiken kunde göras jämförbar rekordåret 1955). Efter en viss ökning förra året av byggnadsfackens medlemsantal, bl. a. genom överflyttning av yrkesmän från industrin, torde svårigheterna nu ha ökats att utifrån erhålla något tillskott av yrkesvan arbetskraft. Det finns alltså anledning att dra slutsatsen att arbetskraftsbristen inom byggnadsverksamheten kommer att bli sådan att den till sommaren planerade och till större delen redan igång­ satta byggnadsverksamheten inte kommer att kunna genomföras i avsedd

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

omfattning. I en sådan situation uppstår erfarenhetsmässigt produktivitetssänkande störningar och förseningar. Av det föregående har framgått att arbetskraftsläget håller på att bli allt­ mer knapphetsbetonat även på andra områden, ehuru den säsongmässiga tillspetsningen kan väntas bli särskilt markerad på byggnadsverksamhetens område (vid de förutsättningar som förelegat för ovan anförda beräkningar och bedömning, alltså före åtstramningsåtgärdernas insättande i slutet av april). Det karakteristiska för nuvarande konjunkturläge är att uppgången gällt alla sektorer av näringslivet, så att möjligheterna att öka sysselsätt­ ningen inom vissa näringsgrenar genom omflyttning från andra ter sig täm­ ligen begränsade.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

deråren. Siffrorna i tabellen skiljer sig därför något från textens uppgifter om avtalshöjningarna.) Den i tabellen redovisade ökningen av lönesumman 1958—1959 är 0,8 procent mindre än den på ofullständigare uppgifter grundade beräkning som ^®§“*gnades i den preliminära nationalbudgeten. Den nominella timinkomstökningen på 4,5 procent 1958—1959 är lägre än något år tidigare under 1950-talet. Reallönemässigt uppgår stegringen till 3,7 procent räknat med hjälp av index utan direkta skatter, som steg med 0,8 procent mellan de t\å åren. Med hänsyn till ökade källskatteuttag (pensionsavgifts- och kom­ munalskatteökning m. m. samt marginalskatteeffekten) blev dock reallöneökningen per timme i verkligheten endast ca 1 1/2 procent, vartill kommer närmare 1 procent genom den ovanligt stora skatteåterbäringen. Som bekant domineras 1960 ars löneutveckling av den centrala uppgö­ relsen LO SAF, i första hand gällande för industri- och byggnadsarbetare. Avtalets bestämmelser om 18 öres höjning av tidlönerna (genomsnittligt 4 procent inom industrin) och 3 procent eller minst 16 öre per timme på ackordslönerna innebär en genomsnittlig ökning med ca 3,4 procent, vartill dock kommer vissa extra höjningar för särskilda grupper, så att totalge­ nomsnittet för den egentliga industrins arbetare torde bli ca 3,6 procent. Även vissa andra arbetargrupper har erhållit särskilda lönehöjningar utöver centralavtalets mönster. Lantarbetarlönerna höjs sålunda med ca 12 pro­ cent (netto efter avdrag av vissa hyresjusteringar). De handelsanställdas avtal synes ge omkring 7 procent. Inom transportområdet höjs lönerna med varierande procenttal, som i genomsnitt synes bli drygt 5 procent. Den centrala uppgörelsen för industritjänstemännen och arbetsledarna innebär en lyftning av lönenivån med 3,7 procent. Liknande eller något större höjningar utgår för övriga tjänstemannagrupper. I tabellen har tjäns­ temän och arbetare sammanslagits inom byggnadsverksamheten, handeln och samfärdseln. För de anställda i allmän tjänst stiger lönerna generellt med 5 procent. Vissa lönegradsuppflyttningar och »löneglidningar» i olika former, bl. a. åldersförskjutningar, beräknas ge ytterligare 1,3 procents ök­ ning av den genomsnittliga tidlönen. I fråga om löneglidningen 1959—1960 kan givetvis ingenting exakt beräk­ nas och i tabellen har generellt förra årets siffror begagnats. Där har även införts en ungefärlig siffra för arbetstidsförkortningens effekt på den ge­ nomsnittliga årsinkomsten per person inom vart och ett av de olika om­ rådena. Beträffande den sammanlagda effekten av ökad sysselsättning m. m. som närmare diskuteras i kapitel VI, kan den förutses komma att öka löne­ summan 1960 med ytterligare 1,5 procent. Första årets avgifter för den allmänna tilläggspensionen behöver inte börja inbetalas förrän 1961 av de mindre arbetsgivarna, svarande för ca en tiondel av den totala lönesumman. För de övriga betyder avgifterna för in­ nevarande år en utgiftsökning motsvarande 1,9 procent på lönerna eller omkring 550 miljoner kronor. Detta belopp ingår i posterna löner samt direkta skatter och avgifter i tabell 2.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

öka med ca 12 procent. Inklusive tillskottet genom utlösningen av inkomst­ regeln torde härigenom böndernas årsinkomster öka med ca 5 procent från 1959 till 1960. -— Kännedomen om inkomstutvecklingen 1958—1959 för öv­ riga företagare är begränsad. Konjunkturinstitutets preliminära uppskatt­ ning anger emellertid en ökning av deras inkomster med ca 3 procent 1959. Med hänsyn till den ökade ekonomiska aktiviteten torde inkomsterna un­ der innevarande år stiga något kraftigare, dock inte lika kraftigt som för löntagarna, då ATP-avgifter och omsättningsskatt torde begränsa utrymmet för marginalhöjningar. Inkomsterna av räntor och utdelningar beräknas ha minskat med 20 mil­ joner kronor 1959. Det högre ränteläget samt aktieutdelningarna, vilka i år synes öka förhållandevis kraftigt, förefaller medföra en ökning i kapital­ inkomsterna 1960 med 20 miljoner kronor. Inkomstöverföringarna från det offentliga till hushållen, vilka under 1959 ökade med 210 miljoner kronor, beräknas under 1960 öka med 450 miljo­ ner kronor. Härav utgör höjningen av det allmänna barnbidraget 90 miljo­ ner kronor; standardförbättringen för folkpensionärerna samt två indextillägg under loppet av 1960 tillsammans med en ökning i antalet pensionä­ rer betyder en ökad överföring med 265 miljoner kronor.

Direkta skatter och avgifter samt försäkringspremier Hushållens inbetalningar av skatter och avgifter, exklusive avgifterna för den allmänna tjänstepensionen, kan vid ovan angivna inkomstökning be­ räknas stiga med 950 miljoner kronor. En fortsatt ökning av utgifterna för försäkringspremier med ca 50 miljoner kronor har dessutom förutsetts. Förändringarna i inkomster, skatter, avgifter och försäkringspremier be­ räknas på detta sätt öka de disponibla inkomsterna för enskilda personer 1960 med ca 7 procent eller 2 500 miljoner kronor. Motsvarande ökning 1959 uppgick till 3 1/2 procent.

2. Konsumentpriserna Konsumentprisindex steg med 1,3 procent från december 1958 till decem­ ber 1959. De faktorer, som kraftigast påverkat förskjutningen av prisnivån, har huvudsakligast varit de under hösten inträffade höjningarna av livs­ medelspriserna samt en mer kontinuerlig dragning uppåt av priserna på en rad tjänster, t. ex. bostäder, bilreparationer och hemhjälp. Priserna på eld­ ningsoljor samt kol och koks föll däremot förhållandevis kraftigt; dock in­ träffade en inte oväsentlig återhämtning av priserna på eldningsoljor under årets sista månad. Av tabell 3 framgår, när konsumtionen uppdelas på tjänster och varor, att tjänsterna svarat för 0,5 procent och varorna för 0,8 procent i totala uppgången i konsumentprisindex. Vid 1959 års slut låg prisnivån 1 procent över årsgenomsnittet för hela 1959, som i sin tur låg 0,8 procent över 1958 års nivå. Den genomsnittliga prisstegringen per år 1954—1958 utgjorde betydligt mer, nämligen 4 1/2 procent.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

aktligen uppåtanpassningen inte heller behövde bli så stor. Ännu en omstän­ dighet som för närvarande håller ner livsmedelspriserna utgör den i slutet av mars genomförda säsongmässiga sänkningen av smörpriset, avsedd att gälla under sommarhalvåret. Vid normala produktions- och skördeförhållanden under 1960 torde yt­ terligare prisrörelser på världsmarknaden bli moderata. Om de överstiger 3 procent kommer de dessutom att upphävas med regleringsåtgärder en­ ligt 3-procentsregeln. En mera definitiv justering av jordbruksprisnivån kommer däremot att utlösas av uppgången i industriarbetarlönerna (inklu­ sive löneglidning och ATP-avgiften). Varje procents uppgång i industri­ lönenivån skall utlösa livsmedelsprishöjningar av sådan storlek att de — förutsatt oförändrade förädlings- och handelsmarginaler —- leder till en höjning av konsumentprisindex’ livsmedelspost med ca 0,1 procent. I år kom­ mer dock endast den del av lönehöjningen som överstiger 3 procent att få någon sådan prisverkan; en del av ifrågavarande prishöjning togs näm­ ligen ut redan i september och en annan del täcks genom uttag ur den s. k. smörprisfonden. Ifrågavarande prishöjning synes därför begränsas till att åt jordbrukarna kompensera ca 3 procents lönestegring: 3,6 procent genom avtal i år plus 1,7 procent löneglidning 1959 (eftersom 1 procent av denna redan kompenserats i september 1959) minus 2 procent arbetstidsförkortning plus 1,9 procent ATP-avgift minus 2 procent som kompenseras ur smör­ prisfonden. Effekten härav skulle göra ca 0,3 procent på livsmedelsindex och 0,1 procent på totala konsumentprisindex. De prisstegringar som är att vänta utanför jordbruksprisområdet till följd av de med ca 9 procent höjda lönekostnaderna per arbetstimme, är svårare att beräkna. Under 1959 torde produktivitetsökningar i stort sett ha täckt lönekostnadsökningen och följaktligen torde inte några eftersläpande prisstegringsimpulser i nämnvärd grad påverka utvecklingen 1960. Produktivi­ tetsförbättringar inom de näringsgrenar och branscher, där kostnadsutveck­ lingen förhållandevis snabbt avspeglas i priserna, kan under 1960 förvän­ tas täcka mellan tredjedelen och hälften av de ökade löneutgifterna. Enligt den tumregel som skisserades i den preliminära nationalbudgeten för 1960 skulle därmed årets lönestegringar komma att höja den inhemska prisnivån med 1 å 2 procent under loppet av 1960, varav dock en del (ca 1/2 pro­ cent) skulle kunna anses uttaget »i förskott», genom förut nämnda margi­ nalhöjningar på livsmedel m. m. De internationellt betingade partiprishöj­ ningarna på spånadsämnen och lädervaror som inträffade under hösten 1959 väntas under innevarande år medföra en höjning av konsumentpris­ nivån med någon tiondels procent. Bostadskostnaderna kommer trendmäs­ sigt i samband med inflyttningar till nybyggda hus att höja nivån ytter­ ligare ett par tiondels procent. Redan inträffade prissänkningar på eld­ ningsoljor och smör reducerar dock uppgången med ca 1/2 procent. Hur mycket tullsänkningarna med 20 procent inom EFTA-området fr. o. in. 1 juli i år kan betyda för den inhemska prisnivån är det ännu svårt att upp­

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 47

skatta; även här torde det emellertid endast röra sig om tiondelar av en procent på konsumentprisindex. Adderas slutligen effekten av den allmänna varuskatten (2,9 procent) kan prisuppgången från december 1959 till december 1960 väntas bli om­ kring 4 å 5 procent. Även räknat på årsgenomsnitten skulle därvid pris­ nivån höjas med i det närmaste lika mycket. Eftersom de internationella priserna visserligen utvecklas anmärkningsvärt stabilt men ändå måste väntas peka uppåt torde man få betrakta den övre av dessa siffror som sannolikast. Eventuellt tillkommer på längre sikt tillsvidare eftersläpande effekter av lönestegringen, i den del den överstigit produktivitetsstegring­ en, samt i någon mån återverkningar av den del av omsättningsskatten som avser kapitalvaror.

3. Konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen ökade enligt nationalräkenskaperna med 4,2 procent i löpande priser och med 3,8 procent i fasta priser 1958—1959. Som tidigare framgått var ökningen i den disponibla inkomsten något mind­ re. Det personliga sparandet, som minskade kraftigt under 1958, synes så­ ledes ha minskat ytterligare 1959. Konsumtionsutvecklingen under de se­ naste åren framgår av kapitel II, tabell 4 och sidan 7. Vid den löne- och prisutveckling som beräknats i det föregående skulle ökningen i den för konsumtion och sparande disponibla inkomsten 1960 komma att bli 7 procent nominellt och 2 procent realt genom 5 procents pris­ stegring. Av den beräknade nominella ökningen med 2,5 miljarder kro­ nor kan 1 miljard väntas bli absorberad av varuskatten och 600 å 700 mil­ joner kronor av övriga prishöjningar. Såsom framhölls i den preliminära nationalbudgeten (sid. 57 och 93 ff), kan man iaktta att den reala kon­ sumtionsökningen från det ena året till det andra varierat betydligt mindre än den samtidiga ökningen av realinkomsten, medan bådaderas genomsnitt för t. ex. hela 50-talet utgör ungefär 3 procent. Vid 2 procents realinkomstökning skulle man alltså ha anledning räkna med att den reala konsumtions­ ökningen skulle komma att bli ett mellanting mellan dessa 2 procent och »normala» 3 procent. Men med hänsyn till att en del av 1960 års inköp gjor­ des i förskott närmast före årsskiftet skulle det emellertid finnas anledning att reducera siffran i detta speciella fall. Man skulle därvid komma fram till en real konsumtionsökning med omkring 2 procent. Efter köprushen in­ för omsättningsskatten har också registrerats en minskning i köpen av främst varaktiga varor under början av 1960 samtidigt som insättningarna på sparkonton varit större än under motsvarande tid föregående år. Den ökning i det personliga sparandet (inklusive försäkringssparandet, netto) som denna konsumtionsberäkning motsvarar uppgår till ca 150 miljoner kronor, varav 50 miljoner kronor i försäkringssparande. I ovanstående översikt av inkomst- och konsumtionsutvecklingen ingår inte den ännu okända post som kan tillkomma genom en uppgörelse om inlösning delvis av privata pensionsförsäkringar med anledning av ATP.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Vad den kommande uppgörelsen härom kommer att innebära är ännu inte möjligt att närmare uttala sig om eftersom flera alternativa lösningar lär stå under diskussion, innebärande olika fördelning mellan kontanta för­ måner och kompletteringsförsäkringar. En annan tillkommande faktor är en sannolik ökning av löneglidningstakten utöver de 2 procent, som ovan i detta kapitel tillämpats i löneberäkningarna i anslutning till vad som erhölls på denna väg förra året. Med hänsyn till den skärpta knappheten på arbetskraft skulle man ha att vänta ytterligare några tiondels procent 1960, trots att arbetsgivarna på de mest notoriska löneglidningsområdena synes alltmera systematiskt ha inriktat sig på en lönesättning som skulle ge större stabilitet. På prissidan har emel­ lertid ej heller upptagits annat än de rent kostnadsbetingade prisstegring­ arna. En förhöjd löneglidning på grund av ökad efterfrågan på arbetskraft måste förmodas gå jämsides med en viss efterfrågebetingad prisglidning. Resultatet för den reala disponibla inkomsten skulle måhända kunna väntas bli ungefär detsamma som här ovan beräknats under ignorerande av dessa två svårbedömda men i varje fall varandra motverkande korrektionsfak­ törer.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 49

VIII. Investeringarna

Den fortsatta konjunkturförbättringen föranleder en omprövning av investeringsprognosen i den preliminära nationalbudgeten med hjälp av nytt statistiskt material. Hänsyn har här inte tagits till effekten av de ekonomiskpolitiska åtgärderna i april (statligt nybyggnadsstopp in. m.). Inledningsvis redovisas vissa beräkningar av tendenserna i den tillståndsberoende byggnadsverksamheten (utom bostäder samt statliga kraftverk och statlig samfärdsel) 1959—1960. Dessa beräkningar (tabell 1) har utförts på basis av statistiken över beviljade och utnyttjade igångsättningstillstånd samt data från arbetsmarknadsstyrelsens inventeringar av byggnadsverk­ samhetens omfattning i februari och augusti varje år. Därefter genomgås de olika delområdena även i fråga om andra investeringar. Lagerinveste­ ringarna behandlas dock i kapitel XI. Kalkylerna i tabell 1 har grundats på den faktiska igångsättningen t. o. m. mars 1960 men bygger därutöver på antaganden om igångsättningen under resten av året, väsentligen baserade på bedömningar som under mars gjorts av de tillslåndsbeviljande länsarbetsnämnderna. Fördelningen över året av den antagna totala igångsättningen framgår av nedanstående tablå (kostnad enligt ansökan, miljoner kronor):

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. S:a

Antagen igångsättning. -- Obs. dessutom att ovanstående siffror ej omfattar bostadsbygganriet, som däremot medtagits i motsvarande tablå i kap. VI.

Av tablån framgår bl. a. att igångsättningen under första kvartalet 1960 legat påtagligt högt i jämförelse med samma kvartal de närmast föregåen­ de åren. Tillströmningen av ansökningar om igångsättningstillstånd är för närvarande mycket stark och även för resten av året har förutsatts en inte oväsentligt högre igångsättning än i fjol. Siffrorna för andra och tredje kvartalen bygger härvid på länsarbetsnämndernas uppskattningar. För fjärde kvartalet har förutsatts samma relativa ökning i förhållande till tredje kvartalet som 1959. Beräkningen för 1960 i tabell 1 (kol. 7) utgör inte något försök till prognos av byggnadsvolymen inom berörda områden. Den visar endast vilken omfattning ifrågavarande investeringar skulle få om den av länsarbetsnämnderna förutsatta igångsättningen kunde genomföras utan alt hämmas av brist på arbetskraft. Detta innebär bl. a. att byggnadstiderna genomgående antagits bli oförändrade. I tabell 1 redovisas belastningen på 1960 av vid ingången av april pågående byggen skild från den belastning som blir följden av den antagna igångsättningen under de tre sista kvartalen 1960. Konsekvenserna av en ändring av de gjorda igångsättningsantagandena kan ungefärligen klargöras med utgångspunkt från tabellen. Kalkylen 4 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang C

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 51

av året. Särskilt beräknas ökningen bli betydande under tredje kvartalet. Större delen av den statliga byggnadsverksamheten, vilken sannolikt mins­ kar något under året, faller utanför ifrågavarande kalkyl. Även underhåll och reparationer faller utanför liksom mindre byggnadsprojekt i allmänhet.

Prognos för investeringsutvecklingen inom olika områden

Bostäderna Bostadsbyggandets omfattning bestäms väsentligen av storleken hos den statliga låneverksamheten samt vad beträffar flerfamiljshusen av omfatt­ ningen och tidsfördelningen av de av arbetsmarknadsmyndigheterna i ko­ ordination med långivningen beviljade igångsättningstillstånden. De i riksstaten och tilläggsstat II för innevarande budgetår fastställda medelsramarna för den statliga bostadslåneverksamheten kan beräknas medge en igång­ sättning av bostadsbyggen omfattande 46 500 lägenheter i tertiärbelånade flerfamiljshus och 17 500 lägenheter i småhus. Härutöver kommer bostads­ byggen utan statsbelåning. Totalsumman torde bli ca 68 000 lägenheter. För flerfamiljshusen kan man således räkna med att byggen med sam­ manlagt omkring 49 000 lägenheter skall komma att påbörjas under bud­ getåret 1959/60. Härvid förutsätts dock, att de kring budgetårsskiftet re­ gelbundet beviljade dispenserna för påbörjande före 1 juli av byggen med lån belastande efterföljande budgetår kommer att bli av samma omfattning vid utgången av budgetåret 1959/60 som vid dess ingång. Då det under andra halvåret 1959 har påbörjats byggen med sammanlagt närmare 30 500 lägen­ heter i flerfamiljshus skulle således för igångsättningen under första halv­ året 1960 återstå omkring 18 500 lägenheter. För budgetåret 1960/61 räknar man i årets statsverksproposition med en igångsättning av bostadsbyggen motsvarande sammanlagt — i statsbelånade och icke-statsbelånade hus — minst 63 000 lägenheter, därav 44 000 i fler­ familjshus. Hur stor del av 1960/61 års ram som kan komma att tas i an­ språk under hösthalvåret torde bli beroende av om man vid den bedömning, som får göras under tredje kvartalet i år, anser eu utökning av låneramen liknande den som kommit till stånd de senaste åren konjunkturmässigt mo­ tiverad även för 1960/61. Med nuvarande konjunkturutsikter synes det rim­ ligast att förutsätta, att någon sådan utökning inte blir aktuell. För flerfa­ miljshus har i prognosen antagits, att igångsättningen av byggen under andra hälften av kalenderåret 1960 skall komma att stanna vid 25 000 lä­ genheter. För småhusen har förutsatts en igångsättning under 1960 motsvarande 19 000 lägenheter eller 1 000 lägenheter mer än 1959. Med dessa antaganden och under förutsättning av oförändrade byggnads­ tider samt en normal ökning av underhållsverksainheten har det totala bo­ stadsbyggandet beräknats bli ca 2 procent mindre 1960 än 1959 motsvarande eu minskning på 75 miljoner kronor i 1959 års priser.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 53

sökningen. Siffrorna för den egentliga industrins investeringar 1959 (grup­ perna 1—11 i tabell 2) innebär en höjning från höstenkäten med 2 procent för byggnader och anläggningar och 7 procent för maskiner och apparater. Även om det brukat ske en höjning av de preliminära, i oktober gjorda uppskattningarna för det då ännu inte tilländalupna året, är dock ökning­ en av siffrorna för 1959 större än vanligt. Denna uppjustering förklaras san­ nolikt delvis av den successiva förbättring av konjunkturen som ägt rum under hösten men får också antas vara en följd av en strävan hos företagen att forcera investeringsinköpen under senare delen av 1959 för att undvika varuskatt. Framför allt gäller detta maskininvesteringarna. Det är svårt att avgöra i vilken utsträckning det här varit fråga om en verklig ökning av mottagna leveranser och i vilken utsträckning det varit fråga om en för­ skjutning av betalningarna (ökning av förskotts- eller påskyndande av efterskottsbetalningarna). Enligt marsenkäten skulle industrins nyinvesteringar i byggnader och anläggningar öka med 30 procent från 1959 till 1960. Motsvarande siffra i oktoberenkäten var 15 procent. För nyinvesteringarna i maskiner och ap­ parater uppgår den numera planerade ökningen till 17 procent (13 pro­ cent enligt oktoberenkäten). Höjningen av ökningstalen är inte utan vi­ dare ett indicium på en ökad investeringsvilja. Normalt sker en höjning av investeringsplanerna från höst- till vårenkäten (tabell 3), till stor del sam­ manhängande med att planerna hunnit bli fastare och mera fullständigt utarbetade. Särskilt är detta påtagligt för inköp av maskiner och appara­ ter, där planeringstiden i många fall är tämligen kort. Av tabell 3 framgår också, att de i mars redovisade investeringsplanerna realt aldrig kommit att förverkligas helt, varken för byggnader och anläggningar eller för ma­ skiner och apparater. Åren 1958 och 1959 har de realiserade reala investe­ ringsökningarna dock endast varit någon eller några få procent lägre än de planerade (om marsenkätens siffror för 1959 accepteras såsom riktiga).

Tabell VIII: 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar

Förändring i procent

1954— 1955— 1956— 1957— 1958— 1959—

1955 1956 1957 1958 1959 1960

Byggnader och anläggningar + 48 + 22 4- 12 + 15 - 2 + 15

Planerat i oktober året innan

+ 40 + 33 + 25 + 19 + 14 + 30

Planerat i mars samma år Faktiskt inträffad förändring:

Maskiner och apparater + 1 - 2 - 10 + 7 - 5 I- 13

Planerat i oktober året innan

Planerat i mars samma år + 10 + 14 + 4 + 25 + 8 1- 17

Faktiskt inträffad förändring:

Källa: Kommcrskollcgiets investeringsenkäter.

54 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 är 1960

Att en mycket betydande ökning av industrins byggnads- och anläggningsverksamhet kan väntas 1960 bekräftas bl. a. av inventeringen i februari av den tillståndsberoende byggnads- och anläggningsverksamheten liksom av de i tabell 1 redovisade kalkylerna. Av bvggnadsinventcringen framgår att värdet av stocken av inom industrin pågående byggnads- och anläggningsprojekt i mitten av februari i år var drygt 50 procent större än vid sam­ ma tidpunkt 1959 och drygt 50 procent större än i mitten av augusti 1959. Motsvarande sysselsättningsökningar var av i det närmaste samma omfatt­ ning. Med de förutsättningar rörande byggnadstider och igångsättning av arbeten under senare delen av 1960 som gjorts för kalkylen i tabell 1 upp­ skattas ökningen av den genom igångsättningstillstånd reglerade delen av industrins byggnads- och anläggningsverksamhet till inte mindre än 41 procent eller 225 miljoner kronor från 1959 till 1960. ökningen kan till stor del ses som en effekt av den kraftiga höjningen från 1958 till 1959 av igångsättningen av nybyggnads- och anläggningsprojekt av vilka en be­ tydande del utgjordes av arbeten för vilka företagen (före mitten av sep­ tember 1959) erhållit tillstånd att utnyttja sina investeringsfonder. Men även oberoende härav har det under det senaste halvåret skett en betydan­ de ökning i tillströmningen till länsarbetsnämnderna av ansökningar om igångsättningstillstånd. Igångsättningen har också varit mycket hög sista kvartalet 1959 och första kvartalet 1960 — 40 respektive 165 procent högre än ett år tidigare. Att ökningen enligt de i tabell 1 redovisade beräkningarna (41 procent) är större än som uppgivits av företagen själva (30 procent) kan till en del förklaras av att den senare siffran inkluderar även mindre icke tillståndsberoende byggnadsprojekt (dock inte underhållsutgifter). Den starka scha­ blonmässigheten gör kalkylen i tabell 1 osäker. Även företagens uppgifter är osäkra, men det synes knappast rimligt att räkna med en större investe­ ringsökning än företagen själva gjort. För maskininvesteringarna (tabell 3) är ökningen från oktober liten i förhållande till tidigare år. Om prisstegringen på grund av varuskatten är inkluderad i marsenkätens siffror för 1960 (vilket borde vara fallet om enkätens anvisningar följts) reduceras skillnaden ytterligare. Införandet av varuskatten har haft inflytande på fördelningen av investeringarna på 1959 och 1960. Den eventuella överflyttningen har dubbel effekt på förändringstalen: den höjer siffran för 1959 och sänker siffran för 1960. Överflytt­ ningen kan mycket väl tänkas ha varit ca 5 procent motsvarande en reduktionseffekt på ökningstalen om 10 procentenheter. Om man accepterar de redovisade siffrorna för 1959 års investeringar, kan man räkna med att ökningstalet (17 procent) är jämförbart med motsvarande data för tidigare år (bortsett från en viss prishöjning i samband med den allmänna varuskat­ ten, sannolikt ofullständigt inräknad). Det synes rimligt att räkna med en ökning av industrins investeringar i maskiner 1959—1960 av 13—15 procent i fasta priser räknat. I investeringsprognosen (tabell 5) har antagits att industrins investe­

55 Bi/i. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

ringar ökar med sammanlagt 575 miljoner kronor 1959—1960 (14 procent av motsvarande bruttoinvestering 1959). För nyinvesteringsverksamheten, om vilken diskussionen ovan huvudsakligen rört sig, innebar prognosen en ökning på 19 procent. Av den totala ökningen hänför sig 300 miljoner kro­ nor till byggnader och anläggningar och 275 miljoner kronor till maskiner och apparater, varvid inkluderats en normal ökning av reparations- och underhållsutgifterna.

Kraftverken Kraftverkens investeringsplaner innebär någon procents minskning 1960 (tabell 2). De redovisade planerna och prisstegringen i samband med varu­ skatten har förutsatts motsvara en nedgång i totalinvesteringarna med 40 miljoner kronor. Minskningen gäller statens vattenfallsverks, de privata kraftverkens samt kommunala kraft- och gasverkens investeringar.

Handeln Beräkningarna i tabell 1 pekar på en ökning av de tillståndsberoende in­ vesteringarna i fristående handel slokaler med 17 procent. Investeringarna i handelslokaler i bostadshus antas koinma att minska till följd av den minskade byggnadsverksamheten i flerfamiljshus. Med stöd av dessa upp­ gifter har de sammanlagda byggnadsinvesteringarna inom handeln uppskat­ tats stiga med 60 miljoner kronor.

Handelsflottan Enligt investeringsberåkningarnas principer räknas ett fartyg som inves­ tering först då det levereras till köparen, medan det under produktionsperio­ den inkluderas i försörjningsbalansens lagerpost (om det tillverkas inom landet).1 Enligt senaste beräkningar var nyinvesteringarna i handelsfartyg 1959 14 procent lägre än 1958, medan en kraftig ökning förutses för 1960. Enligt eu enkätundersökning i mars beräknas de svenska varvens leveran­ ser till svenska rederier bli drygt 150 miljoner kronor större 1960 an 19o9. Även importen av nya fartyg beräknas öka så att de totala investeringarna i handelsflottan skulle stiga med 240 miljoner kronor 1960.

Staten De aktuella konjunkturtendenserna föranledde i årets statsverksproposition eu nedskärning av affärsverkens investeringsanslag och medelsförbrukningsramar. Enligt uppgifter från de olika affärsverken skulle dessa investeringar dock för kalenderåret 1960 bli av ungefär samma reala om­ fattning som 1959. Inom vattenfallsverkel, televerket och luf tf artsstyrel­ sen förutses minskningar, medan statens järnvägar räknar med en viss ök­ ning. -__För väginvesteringarna (inkl. underhållet) beräknas en minskning med 60 miljoner kronor 1960, väsentligen genom reduktion av beredskapsar-

* De ofta betydande kastningarna i årsslffroma över handel stlottans investeringar behöver

således inte ha någon motsvarighet i variationer i varvsindustrins produktio .

58 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

IX. Den offentliga verksamheten

1. Staten Huvudsyftet med detta avsnitt är att presentera byggstenar för en elemen­ tär realekonomisk bedömning av statsbudgetens utveckling. Utgångspunkten är därvid riksräkenskapsverkets gruppering av budgetens olika utgiftspos­ ter i de realekonomiskt relevanta kategorierna statlig konsumtion, statlig investering, inkomstöverföringar till hushåll etc. och statlig utlåning samt vissa undergrupper av dessa. Samtidigt har en transformering från budgetår till kalenderår gjorts av både inkomster och utgifter för att överensstäm­ melse med nationalbudgetens övriga storheter skall erhållas. Innan statsbudgetens realekonomiska utveckling presenteras skall först några ord sägas om totalbudgetsaldots förändring. Enligt tabell 1 beräknas nu totalbudgetens underskott stiga från 1,4 miljarder kronor 1958/59 till 2,0 miljarder kronor innevarande budgetår, vilket är en ökning med 0,6 miljarder kronor. Från 1959/60 till 1960/61 väntas därefter en minskning av totalbudgctsaldot med 0,5 miljarder. Bakom den förutsedda förbätt­ ringen i budgetsaldot mellan 1959/60 och 1960/61 ligger en stegring av statsinkomsterna med 2,0 miljarder kronor eller 15 procent och en stegring av statsutgifterna med 1,5 miljarder kronor eller 10 procent. Jämfört med de uppskattningar som presenterades i statsverkspropositionen innebär de nya beräkningarna en viss minskning i underskottet för 1959/60, medan underskottet för 1960/61 är ungefär oförändrat. För 1959/60 ligger föränd­ ringen främst i att man i stället för en minskning nu räknar med en ökning av reservationsmedlen. För 1960/61 räknar man med väsentligt större stats­ inkomster än tidigare, främst på grund av att den antagna stegringen i löne­ summan justerats upp. Genomslaget av löneökningen uppskattas bli inemot lika stora på budgetens utgiftssida som på dess inkomstsida beroende på att man vid årsskiftet bland utgifterna inte inkalkylerade någon som helst lönestegring för statsanställda, medan inkomstberäkningen däremot base­ rades på eu viss mindre ökning av lönesumman. I tabell 1 Cvänstra delen) har statsutgifterna budgetårsvis delats upp på inkomstöverföringar från staten till de icke-statliga sektorerna, statlig kon­ sumtion, investering och utlåning. Dessutom finns upptagen en diversepost som innehåller belopp, vilka det inte varit möjligt att klassificera. Uppgif­ ternas realekonomiska analysvärde minskas emellertid av att de bygger direkt på budgetbelopp och således är givna på kassamässig basis. Detta innebär, att de speglar in- och utbetalningar, vilka inte alltid behöver sam­ manfalla med de i detta sammanhang mer relevanta leveranserna. I syfte att förbättra budgetsiffrornas användbarhet för en bedömning av statsverksam­ hetens efterfrågeförändrande verkningar har förutom transformeringen till

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

kommit att inkludera kommersiella krediter mellan staten och icke-statliga sektorer. Resonemanget utgår i fortsättningen från de på delta sätt korrigerade budgetsiffror, som finns införda i högra delen av tabell 1. Statens totala inkomster (med den modifikation i definitionen som föranleds av korrige­ ringen) beräknas öka med 1,5 miljarder kronor eller 11 procent från 1959 till 1960. Del är en relativ ökningstakt som ungefär motsvarar genomsnittet för 1950-talet. Från 1958 till 1959 var stegringen betydligt mindre eller 5 procent. Under senare år är det framför allt de indirekta skatterna som svarat för ökningen av de statliga inkomsterna. I ännu högre grad gäller detta 1960, då de indirekta skatterna förutses stiga med ca 1 300 miljoner kronor eller närmare 25 procent (tabell 2). Därmed skulle inte mindre än 90 procent av den totala inkomstökningen bero på de indirekta skatterna. Den domineran­ de faktorn bakom stegringen är den vid början av 1960 införda varuskatten. Statens inkomster av direkta skatter beräknas bli ungefär lika stora 1960 som 1959. Stagnationen beror på flera varandra delvis motverkande faktorer. Hushållens (totala) skattebetalningar väntas stiga med omkring 1 miljard kronor. Delta motvägs emellertid dels av att bolagens skattebetalningar förutses minska med 1/2 miljard kronor dels av att utbetalningarna av skattemedel från staten till kommunerna ökar med närmare 1/2 miljard kronor. Situationen i fråga om de direkta skatterna kan också karakteriseras så att de stigande inkomsterna i samhället tillsammans med de höjda kom­ munalskattesatserna medför en så stor ökning av skattebetalningarna att den överväger den minskande effekten av de statliga finanspolitiska åtgär­ derna i form av sänkta skatteskalor för fysiska personer och bolag. Hela ök­ ningen i betalningarna av direkt skatt överförs emellertid via staten till kom­ munerna. Genom de senaste årens utveckling har, som framgår av tabell 2, nedersta raderna, en inte oväsentlig förskjutning i fördelningen mellan direkta och indirekta skatter skett. De totala statsutgifterna beräknas 1959—1960 öka med ca 1 miljard kro­ nor eller 6 procent. Från 1958 till 1959 var stegringen något större eller 9 procent. Båda dessa ökningstal ligger under genomsnittet för 1950-talet, vil­ ket uppgår till 11 procent. Den statliga konsumtionen ökar snabbare än de totala utgifterna, medan framför allt investeringarna ökar långsammare. Något över hälften av statens inkomster går tillbaka till de icke-statliga sektorerna i form av inkomstöverföringar. Sammanlagt kan dessa 1960 be­ räknas uppgå till 7,7 miljarder kronor, varav 3,6 till enskilda personer och 2,3 till kommuner (folkskollärarlöner, skatteersättning i samband med ortsavdragsreformen etc.). Jämfört med 1959 kommer den mest betydande upp­ gången (ca 400 miljoner kronor) att inträffa för inkomstöverföringarna till enskilda på grund av höjningarna av folkpensioner och barnbidrag. Till den statliga konsumtionen hänförs den verksamhet som utförs vid

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 61

framför alli försvaret, de statliga undervisningsanstalterna och sjukhusen samt inom rättsväsendet och förvaltningen. Försvaret svarar för en domi­ nerande andel (drygt 4/10) av den totala statliga konsumtionen, medan den egentliga förvaltningen representerar mindre än 1/10. Utgifterna för den statliga konsumtionen består till över 70 procent av löner och pensioner till statsanställda under det att resten utgörs av inköp av främst förbruknings­ artiklar. Från 1959 till 1960 förutses den statliga konsumtionen öka med 350 miljoner kronor eller 11 procent. I 1959 års priser kan det beräknas mot­ svara 5 procent eller 150 miljoner kronor, ökningarna sker framför allt på skolans och sjukvårdens område. De statliga investeringar som finansieras via budgeten, och som således finns upptagna i tabell 1, utgör ca 3/4 av samtliga statliga investeringar. Utanför ligger dels de statliga aktiebolagens investeringar dels sådana in­ vesteringar som finansieras direkt av affärsverk o. d. Enligt de beräkningar som finns presenterade i kapitel VIII kan man räkna med en volymmässig stegring av de totala statliga bruttoinvesteringarna med 4 procent från 1959 till 1960. Försvaret står för eu stor del av uppgången. Från 1959 till 1960 väntas statens utlåning stiga främst genom en ökning av bostadskrediterna. Minskas totalbudgetunderskottet (= den reella statsupplåningen) med statens egen utlåning erhålls ett mått på statens netto­ upplåning (rad 9 i tabell 1). Denna kan förutses bli endast drygt 200 miljo­ ner kronor 1960 jämfört med drygt 800 miljoner kronor 1959. Uttryckt på annat sätt utgör nettoupplåningen saldot mellan å ena sidan summan av överförings-, konsumtions- och investeringsutgifterna och å and­ ra sidan statens inkomster via budgeten. De i detta saldo ingående transak­ tionerna kan samtliga anses ha sin huvudsakliga omedelbara verkan på marknaderna för varor och tjänster. Nettoupplåningen anger därigenom sta­ tens utgiftsöverskott på dessa marknader. Förändringen i nettoupplåningen kan på så sätL med en viss förenkling sägas utgöra ett mått på förändringen i statens direkta nettoefterfrågan på varor och tjänster. En ökad nettoupp­ låning innebär därvid en ökad nettoefterfrågan och därigenom en expansiv effekt av statsbudgeten. Av tabell 1, rad 9, framgår, att den direkta netto­ efterfrågan på varor och tjänster genom statsbudgetens inverkan kan väntas minska från 1959 till 1960 efler att ha ökat från 1958 till 1959. Minskningen 1959—1960 uppgår till ca 600 miljoner kronor eller omkring 1 procent av bruttonationalprodukten. Den givna bilden av statsbudgetens verkningar direkt på varu- och tjäns­ temarknaderna måste emellertid kompletteras med de indirekta effekterna via statens transaktioner på kreditmarknaden. I tabell 1 har därför införts vissa uppskattningar av dels statens nettoupplåning utanför riksbanken (rad 10), dels statens nettou/låning (ullåningen överstiger nämligen upplåning­ en) till sektorn utanför banksystemet (rad 11). Nettoupplåningen utanför riksbaken förutses minska med i runt tal 600 miljoner kronor från 1959 till 1960. Neltoupplåningen i affärsbanker o. d. uppskattas nämligen minska med minst 900 miljoner kronor samtidigt som nettoutlåningen till seklorn

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 63

mässiga ökning 1959—1960 uppskattades i den preliminära nationalbudgeten till 5 procent. Något nytt material som kunnat föranleda en revision av den­ na prognos har inte framkommit.

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

X. Kreditmarknaden

Som ett viktigt led i övergången till en alltmer restriktiv konjunkturpo­ litik ingår en kreditåtstramning, som avser att via en minskning av finan­ sieringsmöjligheterna medverka till en dämpning av den ekonomiska ak­ tiviteten. I föreliggande kapitel redogörs först för kreditpolitikens utform­ ning. Med de kreditpolitiska åtgärderna i kombination med finanspolitiken följer penningmängdsförändringar vilkas verkningar tas upp i ett andra avsnitt. Slutligen ges en redogörelse för kapitalanskaffningen inom olika sektorer. Kreditmarknaden skulle visserligen kunna anses inte höra hemma i en nationalbudgetmässig studie av de reala förhållandena ifråga om tillgång och efterfrågan på varor och arbetskraft. Vad som händer med företagens tillgång till pengar blir intressant i den mån det återverkar på deras reala åtgärder och om dessa en gång har konstaterats eller bedömts utifrån in­ vesteringsenkäter osv. skulle på visst sätt ingenting vara att tillägga. Emel­ lertid kan särskilt bedömningen av de kommande indirekta effekterna av företagens verksamhet påverkas av vad man vet om deras tillgång på och möjligheter att skaffa likvida medel. Detta motiverar en studie av kreditinarknadsutvecklingen även i förevarande sammanhang.

1. Kreditpolitiken Den strama kreditpolitiken 1955 och 1956 med förelöpare 1954 i form av höjning av den långa räntan och konsolidering av statsskulden åtföljdes, i vissa avseenden redan 1957, men mera allmänt först 1958 av en lättare. Fr. o. m. hösten 1957 reglerades affärsbankernas utlåning ej av några spe­ ciella restriktioner såsom under nämnda kreditpolitiskt strama period utan styrdes väsentligen av räntan, höjd i juli 1957 och sänkt i maj 1958. Tidi­ gare bestämmelser om utlåningstak hade avlägsnats. Rekommendationerna om minimital för likviditetskvoter1 kvarstod visserligen oförändrade, medan bankernas faktiska likviditetskvoter hölls, främst genom det statliga utgiftsöverskottet och dess väsentligen kortfristiga täckning, på en hög nivå, varigenom en fortgående utlåningsexpansion möjliggjordes. Sedan sommaren 1959 har en rad kreditpolitiska åtgärder vidtagits. Till en tid riktades dessa väsentligen mot den korta marknaden. I maj emitte­ rades sålunda ett kortfristigt statligt obligationslån till för långivarna något gynnsammare villkor än tidigare, och i juni höjdes diskontot för skattkammarväxlar med ett par tiondels procent. Villkoren för det i november emit­ terade kortfristiga statslånet gjordes för långivarna ytterligare något gynn­ sammare, och i december höjdes diskontot för skattkammarväxlar mer än vad som är brukligt under denna månad. Samtidigt har staten utnyttjat 1 I likviditetskvoternas täljare ingår huvudsakligen affärsbankernas nettofordringar hos riks­

banken och riksgäldskontoret samt innehav av hypoteksobligationer och utländska avista netto­

tillgångar och i deras nämnare huvudsakligen inlåningen, exkl. inlåning å sparkasseräkning.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 65

dagslånemarknaden intensivare än tidigare, varigenom affärsbankernas kassor ständigt hållits nere på en jämförelsevis låg nivå. Dessa operationer har haft en omedelbar verkan på den korta räntan men har naturligtvis också återverkat på den långa. Direkta kreditpolitiska åtgärder under 1959 avseende den långa marknaden har däremot varit få och föga genomgripande. När staten i september emitterade ett långfristigt obligationslån till en något högre ränta än vid föregående emissionstillfälle, deklarerades från riksbankens sida, att en allmän räntehöjning ej var av­ sedd. Villkoren för hypoteksinstitutens efterföljande lån var också utfor­ made så att det blev möjligt för instituten att hålla räntorna på primär- och sekundärlån oförändrade. Jämsides med att här omnämnda kreditpolitiska åtgärder vidtogs, fördes vid sammanträden mellan riksbanken och affärsbankerna fortlöpande dis­ kussion om olika frågor rörande kreditmarknadsläget. I juli nåddes över­ enskommelse om höjning av de tidigare rekommenderade minimitalen för likviditetskvoter. Denna höjning, vars storlek kan belysas därav, att för de större bankerna minimitalet lyftes från 33 till 40 procent, innebar dock för flertalet banker blott en uppjustering av likviditetskraven till den faktiskt föreliggande likviditetsnivån. Vid sammanträden under hösten uttryckte riksbanken med hänvisning till den påtagliga konjunkturförbättringen sin oro över den alltjämt expanderande bankutlåningen. Förslag om ytterligare skärpning av likviditetskraven framlades visserligen ej, men riksbanken förutskickade att frågan om en sådan skärpning snart kunde bli aktuell. I januari 1960 vidtogs mera genomgripande åtgärder. Riksbankens offici­ ella diskonto höjdes den 15 januari med en halv procent till 5 procent, var­ efter ett helt nytt ränteläge etablerades. Kreditinstitutens annonserade rän­ tesatser justerades upp, och emissionsräntorna för obligationslån höjdes. Kreditinstitutens annonserade räntesatser hade inte ändrats under den på­ gående successiva stegringen av vissa framför allt korta räntor sommaren och hösten 1959. Huruvida den faktiska utlåningsräntan likväl stigit, vilket skulle ha kunnat ske på så sätt att viss typ av lån förskjutits från en given risk- och ränteklass till en högre sådan, är ovisst; uppjusteringen av en rad korta räntor torde dock närmast få ses som ett led i riksbankens strävan att motverka den höga banklikviditetens press nedåt på utlaningsiäntorna. Vid den allmänna räntehöjningen i januari höjdes bankernas utlåningsräntor mer än inlåningsräntorna. Stegringen av emissionsräntorna följde i stort sett utlåningsräntorna, varigenom differensen ökades också mellan obhgationsoch inlåningsräntorna. Ef ler räntehöjningen har riksbanken, vilken allljämt kontrollerar emissionsverksamheten, lämnat ett flertal emissionstillstånd. Det slörsta intresset har härvid knutits till det i mars emitterade långfiistiga statslånet, på vilket ett rekordartat belopp tecknades. De i anslutning till diskontohöjningen förda överläggningarna mellan riksbanken och kreditinstituten ledde fram till i vissa avseenden ändrade rekommendationer beträffande vissa kreditinstituts placeringar in. in. Det rekommenderade minimitalet för likviditetskvoter höjdes sålunda för de större affärsbankerna från 40 till 45 procent alt gälla vid utgången av febru- 5 llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Ilihang C

66 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

ari och därefter 43 procent. För de medelstora och mindre bankerna skärp­ tes likviditetskraven i ungefär motsvarande utsträckning. Livförsäkringsbo­ lagen rekommenderades att i fortsättningen placera en större del eller minst 75 procent av sin kapitalökning i, förutom kassa, bostadslån avseende ny fastighet, hypoteksobligationer eller statspapper, och sakförsäkringsbolagen 50 procent. Kommunlånen hade tidigare prioriterats men fördes nu till bo­ lagens s. k. fria sektor. Jordbrukskreditkassorna rekommenderades att an­ vända en större del av sin inlåning för placering i likvida tillgångar — en tredjedel mot tidigare en fjärdedel. Även för sparbankerna skärptes tidigare gällande rekommendationer.

2 . Likviditetsutvecklingen Penningmängden hos allmänheten har under den gångna konjunkturavmattningen med dess expansiva ekonomiska politik kraftigt ökat (jfr tabell 1). Från ultimo 1957 till ultimo 1959 uppgick ökningen till 23 procent. Denna uppgångssiffra gäller även om man jämför de båda årsgenomsnitten, och in­ nebär en 2 å 3 gånger så snabb stegringstakt som under åren närmast dess­ förinnan. Variationerna i bankernas sammanlagda tillskott sammanhänger väsentligen med utvecklingen av kreditgivningen från affärsbankerna. I den offentliga sektorn dominerar staten med förändringarna i sitt utgiftsöverskott och i formerna för dettas täckning. Den kraftiga ökningen av den hos allmänheten — företag, enskilda m. fl. — tillgängliga penningmängden torde ha verkat stegrande på den ekono­ miska aktiviteten, dels via ett tryck nedåt på räntan, dels därigenom att en riklig tillgång på pengar stimulerar till utgifter. Det är emellertid alltid svårt att bedöma, med vilken styrka och hastighet en penningmängdförändring påverkar den ekonomiska aktiviteten. Pen­ ningmängdökningen under konjunkturavmattningsperioden slog ej igenom helt på bruttonationalprodukten i löpande priser under denna period; brutto­ nationalproduktens volym ökade med 6 procent och dess priser med 4 pro­ cent. Pengarna fick minskad omsättningshastighet, vilket också kan ut­ tryckas så att allmänhetens reala likviditet ökade. Vid teoretiska bedöm­ ningar av vilken effekt på bruttonationalprodukten i löpande priser en viss penningmängdökning kan väntas få, förutsätts vanligen en någorlunda stabil omsättningshastighet. I verkligheten har denna visat sig tillräckligt föränderlig för att uppfånga stora penningmängdökningar utan motsvaran­ de ökning av prisnivå eller varuomsättning och likaledes för att möjliggöra prisstegringar utan omedelbar penningmängdökning.1 Ett försök till kvanti- 1 %'Täg/:)t,s!?,gs nonnalnivå för omsättningshastigheten står inte att finna. Undersökningar av­ seende forhållandena i USA tyder visserligen på en relativt stabil omsättningshastighet vid en i viss män sjunkande trend. Undersökningar avseende svenska förhållanden 1929—1959 visar däremot en stigande trend; omsättningshastigheten var dock endast omkring tio procent större under periodens sista år än under dess första. Men under trettioårsperioden förekom betydande rörelser i olika riktningar, omspännande delperioder av två till åtta års längd. Under den undersokta perioden var omsättningshastigheten lägst 1933. Kvoten mellan bruttonationalprodukten till löpande marknadspriser och penningmängden utgjorde då drygt 1. År 1957 var omsättnings­ hastigheten högst; nämnda kvot uppgick då till omkring 1,6 och låg därmed mer än 50 procent over bottenläget för perioden.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

syfte att medelst en bromsning av penningmängdökningen och nedpressning av allmänhetens reala likviditet dämpa den ekonomiska aktiviteten, även om likviditetsaspekter också anlagts. Försök att styra realekonomin via pen­ ningmängden är alltför vanskliga. Ändringar i fråga om skatter och stats­ utgifter beslutas därför huvudsakligen med tanke på deras direkta efterfrågeeffekter, och kreditpolitiska åtgärder vidtas framför allt med tanke på deras direkta verkningar på finansieringsmöjligheterna inom näringsli­ vet och andra sektorer. Med åtgärderna följer en mer eller mindre korrekt prognostiserad förändring av penningmängden, och verkningar erhålls ock­ så via denna. På penningmängden har de vidtagna åtgärderna redan gett utslag. Un­ der första kvartalet 1958 och 1959 ökade denna med 2,5 respektive 3,3 pro­ cent. Under första kvartalet 1960 minskade den med 0,8 procent. I förening med produktionsökningen och den prisstegring som inträffat, huvudsak­ ligen i anslutning till omsättningsskattens införande, innebär detta, att den tidigare stigande reala likviditeten kraftigt sjunkit. Som visats kastar dock detta blott ringa ljus över frågan, om åtgärderna bör skärpas eller inte för att vissa mål på det realekonomiska planet — efterfrågan på varor och ar­ betskraft, produktion och priser m. m. — skall nås. Utvecklingen inom real­ ekonomin torde härvid ensam få fälla utslaget. Till belysning av likviditetsutvecklingen hos affärsbankerna lämnas i ta­ bell 2 för ultimo mars 1956—1960 medelvärden avseende de av riksbanken rekommenderade minimitalen för likviditetskvoter och avseende bankernas faktiska likviditetskvoter. De tidigare omnämnda skärpningarna av likvi­ ditetskraven för olika banker har som synes inneburit en stegring av det beräknade medeltalet för de rekommenderade likviditetskraven från ca 30 procent till ca 41 procent, medan den genomsnittliga faktiska likviditetskvo­ ten upphört att stiga; en säsongrensad månadsserie över de faktiska likvi­ ditetskvoterna visar en stigande trend t. o. m. februari 1960 men viker där­ efter kraftigt nedåt. Medeltalet för de faktiska likviditetskvoterna låg vid utgången av mars i år förhållandevis obetydligt över medeltalet för likvi­ ditetskraven. Tredjedelen av antalet banker var underlikvida. Dessa repre­ senterade ca 65 procent av inlåningen i samtliga banker. Likviditetsläget för bankerna har alltså påtagligt skärpts. Under tiden fram till halvårsskiftet är en ytterligare åtstramning att vänta, främst beroende på den minskning av de likvida tillgångarna, som följer av att summan av statens inkomster och upplåning på marknaden utanför affärsbankerna sannolikt kommer att avsevärt överstiga dess utgifter och utlåning. Under andra halvåret kan däremot den statliga verksamheten förväntas innebära en icke obetydlig likviditetspåspädning. För hela 1960 torde likväl med nu­ varande inriktning ifråga om den ekonomiska politiken och under förut­ sättning av oförändrad valutareserv likviditetstillskotten till bankerna så­ väl från staten som riksbanken och utlandet bli förhållandevis ringa eller helt utebli. Detta utgör för affärsbankernas del ett incitament inte blott till ökad efterfrågan på obligationer från marknaden, såsom hypoteksobliga-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

data till belysning av investeringsutvecklingen bär erhållits. Dessa visar en stegring jämfört med tidigare gjorda uppskattningar (se kapitel VIII). En större kreditefterfrågan än den ursprungligen kalkylerade synes därför san­ nolik. Under senare år har kommunernas kreditbehov täckts väsentligen genom lån i kapitalmarknadsinstitut, fonder och kassor; obligationsmarknaden har reserverats för andra ändamål. Någon nämnvärd förändring härvidlag torde knappast vara att förvänta, ehuru efter räntehöjningen ett mindre kommunlån emitterats. I fråga om försäkringsbolagens kommunlångivning är situationen, såsom antytts, i viss mån ny. Kommunlån ingår ej längre bland försäkringsbolagens prioriterade lån, utan kommunerna har fått ta upp konkurrens med näringslivet om försäkringsbolagens s. k. fria place­ ringar. I anslutning till denna omgestaltning höjde försäkringsbolagen rän­ tan för kommunlån något mer än för övriga lån eller med minst 0,65 pro­ cent. Effekten av dessa förändringar på kommunernas upplåning i försäk­ ringsbolagen är svårbestämbar. En viss ökning förekom under januari— februari 1960 jämfört med januari—februari 1958 och 1959. Detta lämnar emellertid ingen ledning för bedömning av utvecklingen på lite längre sikt. Antalet färdigställda lägenheter beräknas för 1959 ha uppgått till ca 69 000 och kan för 1960 med hänsyn till den omfattande igångsättningen under fjolåret väntas komma att öka något. Kostnaderna för de nyproducerade lägenheterna ligger dessutom i någon mån högre än för dem som färdig­ ställdes under fjolåret. Bostadssektorns efterfrågan på långfristigt kapital kommer därigenom sannolikt att bli större i år än i fjol. Å andra sidan kan på grund av den minskade igångsättningen efterfrågan på byggnadskreditiv väntas avta. Att döma av utvecklingen för affärsbankernas utestående krediter i fär­ digställda bostads- och affärsfastigheter synes efterfrågeöverskottet från bostadssektorn på långfristiga krediter ha vuxit något under 1959. De vid­ tagna kreditpolitiska åtgärderna är ägnade att minska detta. I viss mån kan cn förbättring redan sägas ha inträffat, bestående framför allt i hypoteksinstitutens ökade kapitalanskaffning; deras obligationsemissioner under förs­ ta kvartalet i år uppgick till 375 miljoner kronor mot 200 miljoner kronor under motsvarande tid i fjol. Vid utgången av mars var omnämnda bank­ krediter nere på ungefär samma nivå som vid ultimo mars 1959. De ute­ stående byggnadskreditiven hade å sin sida under ifrågavarande tolvmånadersperioder minskat. Under drygt ett par års tid har näringslivets likviditet starkt stigit. Ut­ vecklingen av investeringarna och självfinansieringsmöjligheterna har emel­ lertid varit ganska olikartad inom skilda företag och näringsgrenar. En ojämn fördelning av likviditetsökningen har erhållits med omfattande kre­ ditefterfrågan som följd. Den yttre kapitalanskaffningen för handeln och samfärdseln har kraftigt ökat, medan den för industrin alltsedan mitten av 1958 varit jämförelsevis ringa. Kapitalanskaffningen har väsentligen ta­ git formen av upplåning i affärsbanker och försäkringsbolag. Obligations­

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 7]

marknaden har kunnat utnyttjas i endast mycket begränsad utsträckning, och kapitalanskaffningen genom aktier har, sedan utlåningstaket avlägsnats och möjligheter till bankkrediter förelegat, uppgått till förhållandevis små belopp. Efter räntehöjningen i januari har några företag, väsentligen kraft­ verk och trafikföretag, erhållit tillstånd att emittera obligationer. En utred­ ning i syfte att underlätta företagens kapitalanskaffning medelst aktier har framlagts. Å andra sidan påverkas företagens möjligheter att erhålla bank­ krediter negativt av riksbankens strävan att minska bankutlåningen. Från 1959 till 1960 kan därför en viss förskjutning av företagens kapitalanskaff­ ning från kortfristig till långfristig bedömas som sannolik. Genom räntehöjningen, differentierad till förmån för långfristig place­ ring, likviditetskravens skärpning för affärsbankerna och placeringskvoternas höjning för övriga kreditinstitut har kapitalmarknaden vidgats, dels i den meningen att möjligheterna till kapitalanskaffning genom obligations­ emissioner ökat, dels i den meningen att sektorn utanför affärsbankerna ökat sin andel av den totala långivningen. Härtill har även den fondbildning, som följt av beslutet om allmän tjänstepensionering, medverkat. Likväl tor­ de staten, kommunerna och bostadssektorn inte till fullo kunna täcka sitt sammanlagda behov av krediter genom upplåning utanför affärsbankerna, liksom ej heller övrig långfristig kapitalefterfrågan vid rådande ränteläge helt tillfredsställas. Affärsbankernas kreditgivning till den offentliga sek­ torn och bostadssektorn tillsammantagna kan dock väntas bli inte oväsent­ ligt mindre 1960 än 1959. Deras kreditgivning till näringslivet och den pri­ vata sektorn i övrigt kan ävenledes väntas nedgå. Med hänsyn till den höga likviditet som allmänheten och framförallt industriföretagen uppnått genom den ovan redovisade utvecklingen 1958 och 1959 måste man emellertid räkna med att kreditåtstramningen genom affärsbankerna tillsvidare endast får be­ gränsad verkan som konjunkturdämpande faktor. De större investeringar som planerats för resten av innevarande år torde i det väsentliga redan ha sin finansiering säkerställd. De mindre likvida företag, för vilka en för­ svårad tillgång till banklån skulle ha den starkaste effekten, kan få kre­ diter — särskilt kund- och leverantörskrediter — av mera likvida företag bland sina affärsförbindelser osv. Tekniskt uttryckt innebär detta att peng­ arnas omloppshastighet ökas när de genom kreditåtstramningen görs knap­ pare. Så småningom bör emellertid den penningpolitiska åtstramningen bli ett mera effektivt vapen mot en eventuellt fortsatt tendens till överspänning i den ekonomiska aktivitetsnivån.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

XI. Översikt

1. Den internationella utvecklingen Det internationella konjunkturuppsvinget under 1959 förde i allmänhet upp den ekonomiska aktiviteten i Västeuropa till en sådan nivå, att produk­ tionsresurserna blev fullt utnyttjade. Man måste nu räkna med att produk­ tionsökningens hastighet dämpas på grund av brist på rent fysiska möjlig­ heter till ytterligare ökning, bortsett från vad som kan vinnas genom sti­ gande effektivitet. Om inte efterfrågan anpassas till de begränsade resur­ serna riskerar mängdkonjunkturen att övergå i priskonjunktur. Möjligheterna, kanske också utsikterna, att t. v. undgå ett inflatoriskt överslag i de västeuropeiska industriländerna är emellertid påtagligt större än vid de tidigare tillfällen under efterkrigstiden, då ett internationellt upp­ sving lett fram till full sysselsättning. Produktionskapaciteten för de vik­ tigaste internationella råvarorna har småningom blivit så stor att någon spekulativ stegring av dessas priser knappast behöver befaras. Härtill bi­ drar att några politiska orosmoment av den art att de skulle kunna utlösa en spekulativ pris- och efterfrågeökning på dessa områden inte heller är för handen; tvärtom utnyttjas nu en successiv utförsäljning av strategiska råvarureserver från ledande länders sida, delvis för att direkt motverka upp­ kommande prisstegringstendenser. Ett annat politiskt element av väsent­ lig betydelse är att man inom alla de viktigaste industriländerna synes ha blivit alltmer inställd på alt fästa ökad vikt vid prisstabiliteten som mål för den ekonomiska politiken, i viss mån med undanskjutande av önskemålet full sysselsättning. Viljan att ge hög prioritet åt kravet på prisstabilitet har i Förenta sta­ terna förstärkts av de sista årens negativa betalningsbalans. Farhågorna för en allvarlig och bestående försämring av de amerikanska varornas kon­ kurrensförmåga på världsmarknaden torde vara en bidragande orsak till den fortsatta restriktiviteten i Förenta staternas ekonomiska politik, som tillsammans med andra omständigheter gör att man nu måste räkna med en viss om också obetydlig och tillfällig konjunkturförsvagning i Förenta staterna under detta år. Ehuru den europeiska konjunkturutvecklingen inte behöver förutsättas följa varje skiftning i den amerikanska ekonomin, blir givetvis även detta ett konjunkturdämpande och därmed i det nuva­ rande läget stabiliserande element i Västeuropa. Härtill bidrar att Förenta staternas valutabekymmer lett till en förstärkning av kraven på liberali­ sering av handeln genom slopande av ännu kvarstående restriktioner mot billiga amerikanska varor i Europa. Slutligen kan konstateras, att lönerna inom Europa visserligen börjat sti­ ga snabbare än under konjunkturavmattningen men att stegringstakten endast i begränsad omfattning synes överskrida den sannolika produktivi­ tetsförbättringen.

Bill. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 73

Vad som här sagts om utsikterna till fortsatt prisstabilitet vid bibehållen hög sysselsättningsnivå i de viktigaste industriländerna är inte avsett att stödja ett påstående om att denna prisstabilitet också kommer att helt för­ verkligas. Det har endast anförts som modifikation av det konstaterande som dock måste anses vara det centrala i dagens läge: att de flesta för oss betydelsefulla länderna är inne i ett starkt konjunkturuppsving, som nu lett till ett praktiskt taget fullständigt utnyttjande av resurserna, och att man i ett sådant läge i första hand måste räkna med en tendens till pris­ stegringar överallt kär inte kraftiga motåtgärder vidtas. Åtstramningsåtgärder har också i olika former genomförts inom de flesta berörda länderna. Det kan måhända ifrågasättas om dessa åtgärder i längden skall visa sig tillräckliga, men det närmast framförvarande årets prisuppgång torde dock av nyss antydda skäl på de flesta håll bli endast obetydlig. Det har ej sällan påpekats att valutareserverna i stort sett genom de se­ nare årens utveckling fått en sådan fördelning — framför allt genom utströmningen från Förenta staterna, vars valutaavtappning på två år upp­ gått till ca 7 miljarder dollar — att man inte behöver befara några extrema åtstramningsåtgärder till valutareservens skydd vare sig inom de europeis­ ka industriländerna eller de transoceana råvaruländerna. Eftersom en god valutareserv ur det enskilda landets synpunkt representerar en möjlighet att mildra ett inre efterfrågeöverskott genom ökning av importen kan den­ na situation sägas innebära ett argument för uppfattningen att de eventuellt tillkommande antiinflationsåtgärderna inom västeuropeiska länder alltjamt kommer att bli relativt milda. Det brukar ju ofta vara risken för en farlig försämring av valutasituationen som slutgiltigt driver ett land att vidta de i regel impopulära åtgärder som en inflationsbekämpning måste gå ut på. Ur denna synpunkt innebär den goda valutaställningen ett visst oros­ moment: Om varje enskilt land söker tills vidare skydda sig mot inflations­ tendenser genom en import som bekostas med valutareserven innebär detta att man ömsesidigt ökar inflationsstimulansen länderna emellan. Även om alltså bestämda förutsägelser av konjunkturutvecklingen som vanligt måste betraktas som vanskliga, synes man dock få anse det san­ nolikt att man åtminstone för återstoden av 1960 på de flesta håll inom Västeuropa lyckas stabilisera den ekonomiska aktiviteten på den uppnådda höga nivån utan något markerat överslag. Det är dock inte otänkbart att högkonjunkturen inom kort går in i en mera inflatorisk fas, även om åter­ verkningar härav på prisnivån ännu skulle komma att dröja. Det är t. o. m. tänkbart — särskilt om den sistnämnda tendensen ännu någon tid får göra sig gällande — att man snart åter får uppleva ett bakslag. Det vore inte rimligt att alltför hårt binda den svenska ekonomiska politiken och dess planering till något bestämt alternativ för den internationella utveck­ lingen.

(> Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang C

74 Kungl. Maj. ts proposition nr i50 år 1960

2. Försörjningsbalansen 1960 Ett sammandrag av de uppgifter och beräkningar som redovisats i kapit­ len III—IX rörande de sannolika förändringarna i försörjningsbalansen mellan helåren 1958 och 1959 återges med nedan berörda modifikationer i tabell 2. I tabell 1 ges dessutom en återblick på motsvarande beräkningar för åren 1955—1959. De i flera avseenden ■— särskilt för vissa delposter — be­ tydande avvikelserna mellan prognos och utfall under tidigare år kan tjäna som en varning mot eventuellt överdrivna föreställningar om möjligheterna att ens några månader in på ett visst år säkert bedöma den ekonomiska ut­ vecklingen under året. Särskilt förra året uppstod stora differenser mellan prognos och utfall. Prognosen angav 2 procents produktionsökning medan utfallet blev 5 pro­ cent; en exportökning på 0 blev närmare 6 1/2 procent, en privat investerings­ ökning på 3 procent blev även 6 1/2 och en privat konsumtionsökning på 2 procent blev såvitt man nu kan konstatera 4 procent. Man skulle kanske kunna tro att företagen i regel skulle arbeta med så lång förhandsplanering att uppgifterna från de företagare som deltagit i de olika enkäterna och de näringsorganisationer som på sina medlemmars vägnar avgivit om­ dömen om utsikter och planer för t. ex. investeringsverksamheten, expor­ ten eller avsättningen inom landet, skulle vara hållbara för större delen av den framförliggande tiomånadersperiod, som det här varit frågan om. Det har emellertid visat sig att de yttre förutsättningarna kan förändras så snabbt att skillnaden mellan förhandsbedömning och faktiskt utfall kan bli mycket betydande. Detta påpekande utgör ingen kritik mot dem som lämnar dessa uppgifter; förhållandet är snarast ett uttryck för den snabb­ het varmed produktion och handel förmår anpassa sig till utifrån föränd­ rade förutsättningar. Detta är den ena sidan av problemet. Den andra är att exempelvis en i nationalbudgeten förutsedd svag ökning av produktionen — så som förra året skedde — kan föranleda åtgärder som stimulerar produk­ tionen och därmed omintetgör prognosen. Det är uppenbart att ett sådant förhållande inte kan tas som uttryck för att prognosen skulle kunna anses »misslyckad*. Den har tvärtom fyllt sin uppgift. (Däremot är det tydligt att den av Sveriges egna åtgärder föga påverkade exportutvecklingen blev ovan­ ligt starkt underskattad 1959 och att den överraskande starka ökningen på den punkten torde vara den starkaste faktorn bakom produktionsuppsvinget nämnda år.) Den i tabell 2 givna översikten av vad man för dagen kan anse sig veta om 1960 års försörjningsbalans visar för utvecklingen 1959—1960 en prak­ tiskt taget parallell ökning av tillgången och efterfrågan på varor och tjäns­ ter. Den exakta storleken av den differens (300 milj. kr.) som redovisas som efterfrågeöverskott har naturligtvis inget större upplysningsvärde eftersom felmarginalerna är betydligt större; siffran har medtagits endast för att understryka att tabellen inte konstruerats för att visa hur den till slut nöd­ vändiga anpassningen mellan tillgångarna och deras användning skall ske

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 77

gående att ge en uppskattning av dennas storlek sådan den kommer att bli om inga gtterligare åtgärder vidtas för deras reglerande utöver vad som var bekant vid början av april innevarande ar. De avser alltså att ge en ut­ gångspunkt för en diskussion av den fortsatta ekonomiska politiken, men föregriper inte dennas resultat. De privata och offentliga investeringarnas ökning baseras på i kapitel VIII omnämnda enkäter (verkställda i mars) jämte beräkningar av bygg­ nadsvolymen vid normal verksamhet på igångsatta byggen. Den del som av­ ser byggnads- och anläggningsverksamhet skulle enligt dessa beräkningar stiga med 4 procent, varvid dock den offentliga anläggningsverksamheten (framför allt vägbyggena bl. a. i och med inskränkningarna i beredskapsar­ betena, i viss mån även kraftverken) skulle komma att relativt kraftigt nedskäras. Övriga delar av denna post skulle däremot ökas med omkring 6 procent, trots att även bostadsbyggandet skulle i någon mån dämpas efter ökningen föregående år. Man måste räkna med betydande svårigheter att genomföra den önskade och planerade produktionsökningen på detta om­ råde. Särskilt måste ett försök att genomföra de föreliggande byggnadsplanerna under sommarhalvåret leda till en besvärlig situation med produktionsförseningar och kostnadsökningar. Investeringarna i ökade varulager är den post soin i alla tidigare nationalbudgeter visat sig mest vansklig att uttala sig om. Här förutsätts lik­ som i den preliminära nationalbudgeten att näringslivet eftersträvar en la­ gerökning i takt med totalproduktionens ökning. Detta skulle vid en meka­ nisk tillämpning av efterkrigstidens erfarenheter ge en lagerökning på över 600 miljoner kronor. Det finns dock skäl att tro att behovet av lagerökning i takt med produktionsökningen numera är något mindre än under tidigare efterkrigsår, varför siffran dras ned något, trots att det även föreligger ett visst behov av att återställa under föregående år förbrukade lager. Exportökningen på 7 procent representerar de för dagen konstaterbara tendenserna i kombination med ett visst försök till framtidsbedömning. Här kan givetvis hastiga och oförutsedda förändringar inträffa, särskilt med hänsyn till konjunkturutvecklingen i de viktigaste avnämarländerna. Det må erinras om att exporten (liksom även importen) notoriskt underskattats i tidigare nationalbudgeter, genomsnittligen med 5 procent under fyra av de fem närmast föregående åren. Endast för avmattningsåret 1958 blev progno­ sen riktig (nämligen oförändrad volym mot 1957). Övriga år har varit upp­ svingsår och de som avgett de grundläggande omdömena har då tydligen hållit sig på den säkra sidan och endast angett den ökning som man redan kunnat klart konstatera. Om — såsom tänkbart är — efterfrågetrycket i förhållande till de redan högt utnyttjade produktionsmöjligheterna stiger ytterligare hos våra viktigaste avnämare sknlle det alltså även i år kunna visa sig att avsättningen ökas mer än beräknat. Därmed skulle givetvis ten­ densen till överkonjunktur inom det svenska näringslivet kunna skärpas. I kapitel VII har ökningen i den privata konsumtionen beräknats till 2 procent på basis av att den disponibla realinkomsten sknlle stiga ungefär

78 Kungl. Maj ds proposition nr 150 år 1960

på samma sätt. Härtill skulle emellertid komma en viss summa med anled­ ning av förestående inlösning av privata pensionsförsäkringar. Siffran har därför här höjts till 2 1/2 procent eller 900 miljoner kronor. — Trots de på­ tagligen stora osäkerhetsmarginalerna i denna uppskattning kan det vara värt att dessutom påpeka, att uppgången i den reala konsumtionsefterfrågan i förhållande till motsvarande period 1959 kommer att vara betydligt större under återstoden av året än under den förflutna första delen. Att 1960 års avtalsmässiga höjning blev större än förra årets är en sak som gör sig gäl­ lande först fr. o. in. att avtalen trätt i kraft, d. v. s. i stort sett någon gäng under andra kvartalet; standardhöjningen för folkpensionärerna kommer fr. o. m. halvårsskiftet och verkningarna av en uppgörelse om de privata pensionerna torde dröja ytterligare. I den mån försörjningsbalansen i all sin bräcklighet avser att illustrera den kommande ekonomiska utvecklingen måste man alltså höja konsumtionsefterfrågan ytterligare. Även detta utgör i sin mån en antydan om de risker för en skärpning av inflationstrycket -— eller belastningen på valutareserven — som kan tänkas uppstå under årets lopp och under nästa år. Ökningen av den statliga och kommunala konsumtionen med 5 procent baseras på föreliggande utgiftsbudgeter och föranleder såtillvida inte någon ytterligare förklaring eller kommentar. Sammanlagt erhålls på detta sätt en efterfrågeökning med 4 000 miljoner kronor eller 300 miljoner mer än den ökning av tillgångarna som samti­ digt skulle kunna väntas om högkonjunkturen kan stabiliseras utan alltför besvärande produktivitetsstörningar. Detta efterfrågeöverskott på 300 mil­ joner kronor faller givetvis klart inom felmarginalerna för en överslagsbe­ räkning av detta slag. Att det ändå bör betraktas som ett uttryck för risken av en alltför stark skärpning av konjunkturläget sammanhänger med att en sådan uppfattning även stöds av de mera konkreta observationer och analvser som berörts i det föregående.

3. Några principiella synpunkter

I den nu aktuella konjunktursituationen kan några grundläggande erin­ ringar vara befogade rörande möjligheter och metoder att hindra en expan­ sionspolitik att — när full sysselsättning nåtts — slå över i inflation. Så länge en del av de produktiva resurserna och då särskilt arbetskraften ännu är oanvända kan den ekonomiska politikens uppgift synas enkel och klar: genom åtgärder för ökning av efterfrågan skall sysselsättningen ökas till dess att all arbetskraft uppsugits, varefter efterfrågenivån med skatteoch penningpolitikens hjälp upprätthålls vid den nivå som ger full syssel­ sättning. I praktiken är det emellertid mycket svårt att genomföra övergång­ en från expansionsstimulerande till enbart stabiliserande politik på det teore­ tiskt mest önskvärda sättet. Om expansionspolitiken drivs så hårt som det förefaller ändamålsenligt med hänsyn till önskemålet att snabbast möjligt övervinna arbetslösheten kan det knappast undgås att de för ändamålet be­

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 79

gagnade medlen gör sig gällande även efter det att full sysselsättning upp­ nåtts. Det ger då i stället eu stimulans till prisstegring. Detta förhållande kan även uttryckas på följande sätt: eftersom det för­ löper en viss tid mellan insättandet av en sysselsättningsskapande åtgärd och dennas fulla effekt, är det i det närmaste oundvikligt att avskaffandet av en en gång uppkommen arbetslöshet — i varje fall om detta sker något­ sånär snabbt — efter en tid visar sig innebära att mer igångsatts an som kan obehindrat fullföljas inom ramen för tillgängliga arbetskraftsresurser. Det sagda gäller både om samhällsåtgärder med särskilt sikte på sysselsätt­ ningen och om enskilda initiativ till produktionsutvidgningar som stimuleö rats av riklig tillgång på likvida medel. Rent teoretiskt skulle man visserligen kunna tänka sig att avpassa de sysselsättningsstimulerande åtgärderna med sådan precision att ökningen a\ efterfrågan på arbetskraft upphörde just i det ögonblick då hundraprocentig sysselsättning uppnås. Även om man bortser från att sysselsättningsökning­ en i så fall finge genomföras med otillfredsställande långsamhet, säger det sig självt att de rent praktiska möjligheterna saknas att driva den ekono­ miska politiken med denna perfektion, inte bara för landet som helhet utan även på varje delmarknad, alltså alla områden eller yrkesgrupper mellan vilka arbetskraften inte är obegränsat rörlig. Härtill kommer för vårt lands del de speciella svårigheter som samman­ hänger med säsongsvängningarna. Generellt taget är givetvis behovet av att uppnå fullständigast möjliga säsongutjämning starkare ju högre den all­ männa sysselsättningsnivån uppdrivits. En eventuell överkonjunktur synes kanske under vintersäsongen (med någon förenkling av problematiken.) en­ dast leda fram till full sysselsättning, men blir då extremt överdriven under sommarsäsongen. En konjunkturpolitik som syftar till att utan inflatoriska överdrifter upp­ rätthålla full sysselsättning året runt, måste alltså till mycket väsentlig del innefatta ågärder för en förskjutning av arbetskraftens användning från sommaren till vintern. Eftersom detta är ett problem framför allt för bygg­ nads- och anläggningsverksamheten, och eftersom en stor del av denna av rent tekniska skäl måste bedrivas på sommaren, blir det nödvändigt att inom de företag och de grenar av byggnadsverksamheten, som man i det av­ seendet kan påverka, åstadkomma en direkt och ganska kraftig motvariation. En sådan motvariation strider ofta mot kravet på teknisk-ekonomisk ra­ tionalitet, om man ser saken ur den enskilde byggherrens och entreprenörens synpunkt. Detta ökar givetvis problemets svårighetsgrad. Vad som här sagts äger direkt tillämpning på den aktuella situationen i vårt land. Den expansiva finanspolitik som fördes under konjunkturavmattningen har lett till en stark ökning av likviditeten inom det svenska näringslivet; denna kvarstår då avmattningen övervunnits och tenderar nu att stimulera investeringsviljan utöver vad de reella resurserna medger. Den medför också att verkningskraften hos eu på kreditgivningen riktad åtstramningspolitik reduceras. Den expansion som grundas på utnyttjande av egna

80 Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1060

likvida medel kan obehindrat fortsätta. Även om bankernas utlåning hålls tillbaka kan i stället enskilda personer och företag med stora likvida till­ gångar träda in som kreditgivare. Storföretag kan ge kundkrediter och för­ skott till sina leverantörer osv. Även när det gäller den speciella regleringen av det område där jämn sys­ selsättning är särskilt svår att skapa, byggnadsverksamheten, synes åt­ gärderna för att göra sysselsättningen fullständig hålla på att leda till en viss överansträngning om inte relativt kraftiga motåtgärder insätts. Proble­ met skärps här dessutom av säsongvariationen. Det har överlämnats åt läns­ arbetsnämnderna att genom igångsättningstillstånd styra påbörjandet av de olika byggnadsföretagen över året på ett sådant sätt att jämnast möjliga sysselsättning erhålls. Hänsyn måste emellertid också tas till de rent lokala förhållandena och till förutsedda eller avsedda konjunkturvariationer i bygg­ nadsverksamheten. Med sikte på en viss nedskärning av bostadsbyggandet efter den speciella utvidgning som tidigare hade föranletts av den allmänna konjunkturförsvagningen under 1958 och början av 1959 gavs igångsättningslillstånd i relativt begränsad omfattning under perioden juli—oktober 1959, men då en viss arbetslöshet åter började framträda under vintern gjor­ des ett nytt pådrag särskilt med industribyggen m. m. Detta tenderar nu att längre fram under 1960 medföra ett starkare arbetskraftsbehov än som kan tillfredsställas under högsäsongen. Möjligheterna att genom en ny ned­ skärning av igångsättningstillstånden nu på våren 1960 uppväga denna ten­ dens är mycket begränsade. En nedskärning som måhända skulle ge just den önskvärda effekten på sysselsättningen om ett par månader skulle riskera att framkalla en betydligt starkare sysselsättningsminskning under nästa vinter, om den inte strängt koncentrerades till byggen av begränsad varaktighet, som har sitt maximala arbetskraftsbehov inom några få månader. Byggen av denna typ är emellertid karakteristiska för den icke tillståndsreglerade delen av byggnadsmarknaden. I viss grad har den ekonomiska politiken redan dragit den slutsats som följer av de här antydda både principiella och praktiska svårigheterna att med önskvärd precision reglera sysselsättningen med hjälp av"finans- och penningpolitik och igångsättningstillstånd, nämligen att dessa metoder mås­ te kompletteras med åtgärder för påverkan av sysselsättningens omfattning även vid arbeten — särskilt större byggnadsarbeten — soon redan är igång­ satta. I första hand är beredskapsarbetena avsedda att fungera på detta sätt. Vid konjunktur- och säsonguppgång reduceras deras arbetsstyrka el­ ler avvecklas de helt, även om de inte är färdigställda. Igångsättningstill­ stånden för vanliga byggen innehåller även en klausul, enligt vilken den tillståndsgivande myndigheten förbehåller sig att ändra det antal arbetare som byggherren fått tillstånd att anställa. I praktiken har man emellertid undvikit att begagna denna rätt, detta med hänsyn till de kostnader och besvär som sådana ingripanden kan framkalla. Vid vissa tillfällen har stats­ makterna utfärdat föreskrifter i fråga om arbetskraftsanvändningen vid de statliga arbetsplatserna, som inneburit att åtminstone staten för sin del av­

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 81

stått från att genomföra eljest tilltänkta och tekniskt-ekonomiskt önskvärda utvidningar av arbetsstyrkan för att minska arbetskraftsbristen under hög­ säsongen.

4. Sammanfattning och slutsatser

Konjunkturuppgången 1959—1960 har snabbt återställt den fulla syssel­ sättningen, och arbetsmarknadsläget har under de första månaderna 1960 kunnat betecknas som i och för sig välbalanserat. Det är dock tydligt att en överkonjunktur nu tenderar att uppstå och bli starkt kännbar under som­ marens säsongmässiga toppbelastning, åtminstone inom de mest expansiva områdena, storstadsområdena. Även om arbetskraftsproblemet — ifall inga ytterligare antiinflatoriska åtgärder skulle vidtas — måste förutses bli mest besvärande inom bygg­ nadsverksamheten på grund av dennas starka säsongvariation, håller ar­ betskraftsbristen på att bli påtaglig också inom stora delar av näringslivet i övrigt, även här med betydande geografiska och andra variationer. De be­ dömningar, som gjorts i fråga om sannolik ökning av varuefterfrågan, pro­ duktion och arbetskraftsbehov utifrån kännedomen om de aktuella tenden­ serna och förhållandena inom varje näringsgren för sig, har visserligen inte inneburit att man betraktat situationen som i någon mening extrem eller kritisk. I en mera sammanfattande bedömning måste emellertid hänsyn ock­ så tas till de kumulativa effekter, som var för sig obetydliga spänningsfenomen i det ekonomiska livet kan få genom att ömsesidigt påverka varandra. En analys, som enbart ginge ut på att sammanfatta ett antal uppgifter om orderläge, arbetsmarknadsläge, kapacitetsläge, lagerställning osv., skulle förbise väsentliga sammanhang och försumma att försöka bedöma de för­ lopp som kan utlösas ur en måhända i de enskilda fallen begränsad brist på jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på olika delar av varu- eller ar­ betsmarknaden. Så länge landets ekonomi ännu höll på att arbeta sig upp ur en situation med kvarstående överskottskapacitet och överskott på arbetskraft inom sto­ ra områden kunde en samling rapporter om stigande efterfrågan från inoch utländska marknader på de olika delområdena på ett relativt enkelt sätt summeras till ett omdöme om en stegring av totalproduktionen unge­ fär i takt med efterfrågeökningen. När denna däremot — såsom för närva­ rande — på många områden inte längre omedelbart kan mötas med erfor­ derlig produktionsökning, blir förloppet mera komplicerat. Även om en yt­ terligare sysselsättningsökning eventuellt kan uppnås genom att företagen tar i anspråk mera svårmobiliserade arbetskraftsreserver, är det inte säkert att produktionen ökas i proportion till denna ökade sysselsättning. Situa­ tionen kan utlösa en ökad frånvarofrekvens och en nr produktionssynpunkt irrationell rörlighet. Om en näringsgren börjar få svårigheter av denna typ kan dess behov av att dra till sig mer arbetskraft ökas redan för att den skall kunna bibehålla en uppnådd produktionsnivå, och denna strävan kan

82 Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

i sin tur skärpa de företeelser som framkallar det ökade arbetskraftsbeho­ vet. Likaså kan en relativt obetydlig tendens till förlängning av leverans­ tiderna komma att framkalla ett av naturlig förtänksamhet betingat på­ skyndande av orderutläggningar, som hos de tilltänkta leverantörerna ger ett på längre sikt missvisande intryck av ökade avsättningsmöjligheter. Samtidigt kan sådana förlidsorder komma att skapa hinder för leveranser, som beställarna har ett mera akut behov av att få fram på kort sikt. Om sedan — såsom för närvarande är fallet i Sverige — företagens tillgång till likvida medel är riklig, kan det beräknade eflerfrågeöverskottet snabbt ökas utöver vad det i utgångsläget såg ut att vara. Del är påtagligt att här beskrivna företeelser i hög grad har styrt de vå­ gor av lagerökning och lageravveckling som utgjort ett centralt inslag i 1950talets konjunktursvängningar i Västeuropa och Förenta staterna. Dessa har sedan styrt den svenska exportutvecklingen. När det gäller liknande väx­ lingar i den inhemska efterfrågan är det klart att dessa till en del kan upp­ fångas genom motsvarande växlingar i importen så länge en tillfredsstäl­ lande valutareserv står till förfogande. En inhemsk lagerökning har sålunda gjort de senaste månadernas importsiffror särskilt stora. Växlingar i bygg­ nads- och anläggningsverksamheten måste emellertid helt utgöras av väx­ lingar i den inhemska produktionen. Detta är en bidragande orsak till att denna näringsgren måste särskilt uppmärksammas, konjunkturpolitiskt sett, och mer än andra bli föremål för konkreta regleringsåtgärder. Säker­ hetsventilen import står inte till förfogande. Det gör den givetvis inte heller i obegränsad grad, när det gäller mera transportabla varor. Ett bestående et terf rågeöver skott kan inte bara öka importen utan även motverka expor­ ten både genom att omedelbart leda avsättningen till den lättillgängliga in­ hemska marknaden och genom att småningom framkalla kostnadsstegringar som försämrar konkurrensförmågan. Det förefaller rimligt att här erinra både om dessa i och för sig välkända förhållanden och om karaktären av de prognoser för de olika delarna av nä­ ringslivet och arbetsmarknaden, som insamlats från företagare och branschexperter genom de enkäter som redovisats i de föregående kapitlen: kon­ junkturbarometrarna, investeringsenkäterna, länsarbetsnämndernas halvårsprognoser, kommerskollegiets undersökningar om exportutsikter och im­ portplaner etc. Det har inte varit uppgiftslämnarnas och omdömesgivarnas upPS^t att redovisa eventuellt uppkommande indirekta och kumulativa ef­ fekter av att de redovisade efterfråge- och investeringsplanerna på särskil­ da områden eller tillsammantagna eventuellt inte får plats inom ramen för de existerande resurserna. Detta är den uppgift som återstått, när de olika delmaterialen samlats för en överblick av läget i sin helhet. Den slutsats som kan dras av en sådan mera sammanfattande betraktelse är att det ej endast finns stora och viktiga delområden där spänningen mel­ lan tillgång och efterfrågan på arbetskraft kan resultera i produktionsstörningar, utan även att de samlade kraven på produktionsapparaten tenderar att bli större än som kan uppfyllas med totalt tillgängliga resurser. Även

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 83

om spänningen mellan total tillgång och total efterfrågan inte är extremt stark måste man dock räkna med risken att denna spänning ökas genom självförstärkande spridningseffekter från de mest ansträngda områdena. Speciellt påtaglig är risken att den i och för sig normala säsonguppgången under sommaren skall medföra en mera definitivt inflatorisk situation. Det synes därför vara nödvändigt med relativt kraftigt verkande motåtgärder med sikte särskilt på denna risk.

Såsom förut framhållits har den föregående framställningen baserats på de tendenser som förelåg vid månadsskiftet mars—april. Hänsyn har allt­ så inte tagits till de speciella åtgärder som därefter vidtagits av regeringen i säsong- och konjunkturdämpande syfte: förbud att utan särskild dispens igångsätta statliga nybyggen eller nyanställa arbetskraft vid pågående stat­ liga byggnads- och anläggningsarbeten under sommaren, stimulans till fri­ villiga åtgärder av kommuner, företag och organisationer för förskjutning av arbeten från sommar- till vinterhalvåret, införande av särskilda investe­ ringsfonder m. m. Ej heller har hänsyn tagits till riksbankens ytterligare skärpning av penningpolitiken och arbetsmarknadsorganens ökade återhåll­ samhet med igångsättningstillstånd även för privata och kommunala projekt. Eftersom intensiteten i genomförandet av dessa åtgärder i hög grad kommer att bestämmas av hur behövliga den fortsatta utvecklingen visar dem vara, synes det rimligast att endast summariskt antyda hur man skul­ le kunna tänka sig att ändra siffrorna i försörjningsbalansen om man på dessa vägar skapar den till slut ofrånkomliga anpassningen mellan till­ gångs- och användningssidorna: det skulle närmast bli fråga om en nedjustering av ökningssiffrorna för offentliga och privata investeringar. (Sif­ ferexempel ges i anm. till tabell 2, sid. 76.) Genom en sådan avstämning förvandlas försörjningsbalansen i princip till en prognos för det enligt nu­ mera inträdda förutsättningar sannolikaste utfallet av 1960 års ekono­ miska verksamhet i Sverige. Denna formellt exakta avstämning mellan till­ gångs- och efterfrågesidorna får givetvis inte tas som uttryck för uppfatt­ ningen att vare sig prognoskalkylerna eller den ekonomiska politiken skulle kunna arbeta med en sådan grad av precision.

Den reviderade nationalbudgeten, som utarbetats inom finansdepartementets ekono­ miska avdelning, bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika stat­ liga verk och institutioner samt näringslivets och arbetsmarknadens organisationer. Föl­ jande utomstående författare har medverkat: amanuens I.. Matthiessen (kap. II), t.f. byråchef L. Fastbom och aktuarie Gudrun Norstedt (kap. VIII) samt fil. kand. E. Karls­ son (kap. X), samtliga från konjunkturinstitutet. Kapitlet om utrikeshandeln liksom ock­ så avsnittet om industrins produktionsutveckling i kapitel V bygger i huvudsak på promemorior från kommerskollegium. Vidare har utredningsradet hörts. Dettas ledamö­ ter här dock intet ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 85

X. 1. Förändring av penningmängden hos allmänheten 1953-—• XI. 1. Återblick på prognos och utfall av nationalbudgeterna

BIHANG D

/

DRIFTBUDGETEN

FÖR

BUDGETÅRET 1960/61

' \ .

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 1 Bih. D. Driftbudgeten 1960/61

Bihang D

DRIFTBUDGETEN

FÖR BUDGETÅRET 1960/61

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang D

BIHANG E

PM

ANGÅENDE HUVUDDRAGEN

I DEN STATSFINANSIELLA UTVECKLINGEN

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960 1 Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen

Bihang E

PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen under budget­ åren 1949/50—1964/65

Inledning - I syfte att siffermässigt belysa den framtida statsfinansiella utveckling­ en har inom finansdepartementet sammanställts beräkningar av hur sta­ tens inkomster och utgifter under vissa antaganden kan komma att utveck­ las under budgetåren 1960/61—1964/65. Som underlag för dessa beräk­ ningar har såvitt avser utgiftssidan uppgifter under mars månad inhämtats från statssekreterarna i de olika departementen samt från riksgäldskontoret. Därjämte har riksräkenskapsverket verkställt en beräkning såvitt av­ ser inkomstsidan. De inom de olika departementen gjorda beräkningarna grundar sig i sin tur främst på uppgifter om utgiftsutvecklingen som läm­ nats av olika myndigheter. För att ge en bakgrund till bedömningen av de lämnade uppgifterna över den statsfinansiella utvecklingen under de närmaste åren kommer inled­ ningsvis den faktiska utgiftsutvecklingen under 1950-talet att i korthet be­ lysas. Härvid redovisas först vissa i huvudsak från riksräkenskapsverkets årsböcker hämtade uppgifter över driftbudgetens strukturförändringar med utgifterna grupperade dels efter ändamål och dels efter realekonomisk art. För att i någon mån ge en uppfattning om den tidigare utgiftstrenden läm­ nas vidare en redogörelse för vissa gjorda beräkningar över den volymmäs­ siga utvecklingen för de egentliga statsutgifterna på driftbudgeten och i an­ slutning härtill för vissa kvantitativa utvecklingsdata. Vidare redovisas vis­ sa uppgifter över utvecklingen under 1950-talet av investeringarna i olika ka­ pitalfonder och av statsinkomsterna.

A. Vissa uppgifter om den statsfinansiella utvecklingen under 1950-talet

1. Den statliga sektorns realekonomiska utveckling under 1950-talet

Staten tar för närvarande för löpande förbrukning och investeringsverk­ samhet i anspråk omkring 13 procent av de totala produktionsresurserna. Härav svarar konsumtionsutgifterna för drygt 5 procent och investeringsutgifterna för i det närmaste 8 procent. 1 den statliga konsumtionen in­ räknas därvid endast värdet av statens utgifter för löner och för inköp av varor och tjänster för löpande ändamål, däremot inte de statliga utgifter som innebär inkomstöverföringar, såsom folkpensioner, barnbidrag, bidrag till sjukkassor o. dyl. Dessa transfereringar till enskilda personer påverkar 1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang E

2 Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

i stället den privata konsumtionens omfattning och inriktning. Av motsva­ rande skäl medräknas ej heller inkomslöverföringarna till kommunerna och de indirekta inkomstöverföringarna, exempelvis skatteersättningen till kom­ munerna respektive utgifterna för jordbruksprisregleringen. Ej heller inräk­ nas i den statliga konsumtionen driftbudgetutgifter av investeringsnatur. Sålunda betraktas exempelvis vägbyggandet och försvarets materielanskaffning inte såsom konsumtionsutgifter utan såsom investeringsutgifter, trots att medel härför anvisas via driftbudgeten. Begreppet statlig konsumtion är således snävare än vad som inbegripes i löpande utgifter enligt den bud­ gettekniska terminologin. Såsom illustration härav kan nämnas att av de totala driftbudgetutgifterna om 12 743 miljoner kronor budgetåret 1958/59 endast ca 3 140 miljoner kronor eller en fjärdedel, enligt här angivna defi­ nitioner, hänförde sig till konsumtionsutgifter i realekonomisk mening. Begreppet statliga bruttoinvesteringar omfattar å andra sidan mer än vad som innefattas i kapitalbudgetredovisningen. Sålunda hänförs, som anmärkts i det föregående, till investeringar även de utgifter på driftbud­ geten som är av investeringskaraktär. Av de totala driftbudgetutgifterna budgetåret 1958/59 hänförde sig sålunda inemot 19 procent till utgifter av investeringskaraktär. Termen investeringar har därvid använts i sin sam­ hällsekonomiska mening och avser alltså anskaffning och underhåll av realkapilal. Vid redovisningen av investeringarna i statens kapitalfonder an­ vänds termen investeringar däremot i dess budgettekniska betydelse såsom be­ teckning på utgifter, vilka ökar tillgången på statens kapitalfonder. Det in­ nebär bl. a. att utgifterna för underhåll av realkapital inte innefattas i re­ dovisningen av investeringarna i statens kapitalfonder. Å andra sidan mot­ svaras inte medelsförbrukningen under statens kapitalfonder helt av stat­ lig investeringsverksamhet i detta ords samhällsekonomiska betydelse. Det­ ta är endast fallet beträffande affärsverksfonderna, luftfartsfonden, statens allmänna fastighetsfond, försvarets fonder samt vissa fonder bland diverse kapitalfonder. För övriga fonder, exempelvis utlåningsfonderna, fonden för låneunderstöd, fonden för statens aktier och fonden för förlag till stats­ verket motsvaras medelsanvisningarna av en statlig utlåning, aktieteck­ ning o. s. v. som visserligen ofta är avsedd att möjliggöra realinvesteringar, t. ex. bostadsbyggande, men som icke primärt kan betecknas som en sam­ hällsekonomisk aktivitet av realinvesteringsnatur. Den statliga sektorns totala ianspråktagande av varor och tjänster har under 50-talet ökat relativt snabbt. Den genomsnittliga årliga ökningen un­ der perioden 1949—1959 uppgår sålunda till i genomsnitt 4,9 procent per år, räknat i fasta priser, och överstiger således inte oväsentligt bruttonational­ produktens årliga ökning, 3,2 procent, under samma tid. Under perioden har den statliga investeringsverksamheten vuxit betydligt snabbare än konsum­ tionen. Medan investeringarna sålunda expanderat med i genomsnitt 6,2 procent per år begränsar sig konsumtionsökningen till 3,1 procent. För så­ väl konsumtionen som investeringsverksamheten gäller vidare att tillväxt­

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 3

takten varit långsammare under den senare delen av 50-talet än under den förra. Detta förhållande belyses bl. a. av att medan statens andel av natio­ nalprodukten mellan åren 1949 och 1954 steg från 10,1 procent till 12,4 pro­ cent, ökade den därefter långsammare och uppgick 1959 till 13,0 procent. Den statliga sektorns tillväxt har betingats av en rad expansiva faktorer i samhällsekonomin. Standardstegringen och befolkningsutvecklingen är några av dessa faktorer som medfört att efterfrågan ökat på sådana varor och tjänster som den statliga sektorn tillhandahåller. Ett växande antal barn och åldringar har sålunda krävt ökade insatser från samhällets sida i form av utbildning och omvårdnad. Vidare har bilismens explosionsartade tillväxt framtvingat en kraftig utbyggnad av vägar och gator samtidigt som den allmänna standardstegringen i övrigt skapat betydande utbyggnadsbehov på kraftförsörjningens och kommunikationsväsendets område. Härtill kom­ mer att strävandena att vidmakthålla ett starkt försvar lett till en kraftig ansvällning av försvarsutgifterna.

2. Driftbudgetutgifternas fördelning efter ändamål och art under budgetåren 1949/50—1958/59

I syfte att belysa den statliga verksamhetens samband med den sam­ hällsekonomiska verksamheten i övrigt upprättar riksräkenskapsverket sta­ tistik över driftbudgetens utgifter fördelade efter realekonomiska princi­ per. Såsom framgår av tabell 1 uppdelas härvid utgifterna på å ena sidan statliga konsumtions- och investeringsutgifter, d. v. s. sådana utgifter som direkt tar produktionsresurser i anspråk och å andra sidan olika slag av inkomstöverföringar. Enligt den realekonomiska fördelningen uppvisar de direkta inkomst­ överföringarna till kommunerna och de statliga bruttoinvesteringarna den relativt sett snabbaste stegringen under 50-talet. Den kraftiga uppgången av inkomstöverföringarna till kommunerna, från 10,8 procent av totalutgifterna 1949/50 till 17,1 procent 1958/59, förklaras främst av införandet av skatteersättning till kommunerna i anledning av den från 1 januari 1958 genom­ förda kommunala ortsavdragsreformen. För utgifter av bidrags- och inkomstöverföringsnatur synes under perio­ der av kraftiga pris- och lönestegringar ha uppstått en eftersläpande an­ passning till ett högre kostnadsläge. Sålunda sjönk andelen för inkomst­ överföringar till enskilda personer under inflationsperioden i början av 50lalet från 26,7 procent 1949/50 till 22,4 procent 1952/53. Höjningen av folk­ pensionerna från 1 maj 1953 ledde till att inkomstöverföringarnas andel okade under budgetåret 1953/54. Främst till följd av ökade folkpensionsutgifter steg andelen ytterligare under budgetåret 1954/55. Därefter synes under den följande högkonjunkturperioden en ny minskning ha uppkom­ mit. Genom höjningen av folkpensionerna från 1 juli 1958 och höjningen av barnbidragen från 1 januari 1958 steg dock utgiftsandelen för inkomst-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

manhang påpekas, att den kraftiga ökningen 1958/59 av de som bered­ skapsarbeten bedrivna vägarbetena inte påverkar utgiftsserien för kom­ munikationsväsendet utan utgiftsgruppen för sociala ändamål. Försvarsutgifterna och utgifterna för sociala ändamål — som bl. a. in­ nefattar utgifterna för socialförsäkringar, barnbidrag, bostadssubventioner, hälso- och sjukvård samt arbetsmarknadspolitiken — uppvisar starkt skilj­ aktiga utvecklingstendenser. Medan försvarsutgifterna steg väsentligt mer än utgifterna för sociala ändamål o. dyl. fram till 1952/53, vilket bl. a. får ses mot bakgrund av den utrikespolitiska spänningen i synnerhet efter Ko­ reakrigets utbrott sommaren 1950, har den motsatta tendensen framträtt under de därefter följande budgetåren. Lägre utgiftsandel under budgetåret 1958/59 än i början av 50-talet redo­ visas för utgiftsgrupperna allmän förvaltning m. in., näringarnas främjan­ de och statsskuldräntor. Särskilt framträdande är denna relativa utgifts­ minskning för gruppen näringarnas främjande, vilket bl. a. sammanhänger med att i början av perioden dessa utgifter starkt påverkades av utgående devalveringssubventioner och med att utgifterna för jordbruksprisreglering­ en minskat under 50-talet. Den i början av 50-talet sjunkande utgiftsandelen för statsskuldräntorna förklaras i sin tur av att de då föreliggande bud­ getöverskotten minskade upplåningsbehovet. Från och med 1955/56 har dock ränteutgifterna stigit såväl absolut som relativt sett, vilket till väsent­ lig del betingats av den höjda räntenivån. Beträffande gruppen styrelse, re­ presentation, allmän förvaltning och rättsväsende m. m. bör påpekas, att den i viss utsträckning tjänstgör som restpost, till vilken förts anslag som bl. a. av praktiska skäl icke ansetts hänförliga till någon av de andra grup­ perna.

3. De egentliga statsutgifternas »volymmässiga» utveckling under budgetåren 1949/50—1960/61

Gemensamt för den i det föregående redovisade statistiken över driftbud­ getens utgifter fördelade efter ändamål och art är att den åskådliggör en­ dast den relativa förskjutning mellan olika utgiftsområden som uppkommit vid den för respektive budgetår gällande pris- och lönenivån. Någon infor­ mation om den volymmässiga utgiftsutvecklingen på olika områden får man däremot inte av detta material. För såväl analysen av den gångna utveck­ lingen som bedömningen av den framtida utgiftstrenden synes dock sådana uPP§ifter erforderliga. I syfte att erhålla en viss information om den vo­ lymmässiga utgiftsutvecklingen under 50-talet har därför en schablonmäs­ sig omräkning gjorts av utgifterna i 1949/50 års pris- och lönenivå. Härvid har för kalkylerna över utvecklingen under perioden 1949/50—1958/59 ut­ nyttjats budgetredovisningens siffror över det faktiska budgetutfallet och för utvecklingen mellan budgetåren 1958/59 och 1959/60 det redovisade budgetutfallet respektive det nu beräknade. I syfte att föra jämförelsen så långt fram i tiden som möjligt har därjämte gjorts en på riksstaten respek-

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 7

tive det kompletterade riksstatsförslaget byggd beräkning av förändringen mellan budgetåren 1959/60 och 1960/61. Den härvid framräknade procen­ tuella förändringen av samtliga egentliga statsutgifter, 9,3 procent, är dock inte fullt jämförbar med motsvarande procenttal avseende perioden 1949/50 .—1959/60, eftersom förändringar i prisnivån icke kunnat beaktas. Den vo­ lymmässiga ökningen 1959/60—1960/61 torde kunna uppskattas till om­ kring 7 procent. Vid beräkningarna av pris- och volymutvecklingen för den statliga verk­ samheten bär eftersträvats en uppdelning av utgifterna på de olika varor och tjänster som konstituerar kostnadselementen i verksamheten. Härvid har dock av beräkningstekniska skäl endast de större kostnadselementen under varje littera för de olika huvudtitlarna kunnat beaktas, varför beräk­ ningarnas schablonmässiga karaktär måste understrykas. Till osäkerheten i beräkningarna har också bidragit, att lämpliga indexserier över prisut­ vecklingen saknats för åtskilliga utgiftsområden. Vidare har liksom vid nationalproduktberäkningarna i brist på beräk­ ningstekniska möjligheter bortsetts från den produktivitetsförändring som skett inom den statliga sektorn. Prisomräkningarna har därför genomförts på kostnadselement i det sista produktionsledet, d. v. s. på löner och om­ kostnader sådana de föreligger i budgetredovisningarna. För att erhålla ett mått på den »volymmässiga» utvecklingen för utgifter av transfereringsnatur har vidare flertalet utgiftsposter av detta slag, bl. a. barnbidragen och folkpensionerna, omräknats med socialstyrelsens konsumentprisindex. »Volymsiffrorna» för dessa transfereringsutgifter kan därför sägas repre­ sentera ett mått på utgifternas värde för den enskilde bidragsmottagaren. Enligt de gjorda beräkningarna ökade de egentliga statsutgifterna på driftbudgeten under perioden 1949/50—1958/59 med drygt 60 procent eller med i genomsnitt 5 1/2 procent per år. Såsom framgår av tabell 3 har de totala utgifternas tillväxttakt varit relativt jämn under 50-talet, om man undantar utvecklingen under utpräglade pris- och lönestegringsperioder. Utgiftsutvecklingen i början av 50-talet i samband med Koreainflationen avviker sålunda markant från den mera långsiktiga, »normala» utgiftsut­ vecklingen i det att en ganska allmän reell krympning av utgifterna då synes ha skett. Först under budgetåret 1952/53 tycks den eftersläpande utgiftsanpassningen till det högre kostnadsläge som uppstod genom Koreain­ flationen ha inträtt. Även utgiftsutvecklingen i mitten av 50-talet synes i viss mån ha påverkats av likartade faktorer. Utgifternas »eftersläpning» i samband med Koreainflationen kan också ha bidragit till att de egentliga statsutgifternas stegringstakt i genomsnitt varit något lägre under första än under andra hälften av 50-talet. Den i det föregående redovisade snabba ökningen av investeringsutgifterna på driftbudgeten återspeglas i tabell 3 i en kraftig stegring av utgif­ terna under fjärde och sjätte huvudtitlarna, som domineras av utgifterna för försvarets materielanskaffning respektive väginvesteringarna.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 9

1960/61

1949/60 = 100 Årlig procentuell förändring

1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 I genomsnitt un­ 1958/59— 1959/60— /52 / 53 /54 /55 / 56 / 57 / 58 /59 der budgetåren 1959/60 1960/61 enl. enl. ut- riksstaten 1949/50- 1954/55- fallsber. resp. kompl. 1958/59 1958/59 för riksstats- 1959/60 förslaget1

88 105 108 106 100 101 100 109 + 1,0 + 0,7 — 4,9 0

106 109 115 122 127 140 148 163 + 5,6 + 7,5 + 9,9 + 11,1

102 104 108 113 116 119 123 128 + 2,8 + 3,4 + 4,9 + 6,5 no 116 124 135 142 167 181 210 + 8,5 + 11,6 + 14,0 + 15,1

105 106 102 113 101 114 108 113 + 1,4 0 + 19,5 + 0,9

109 104 101 104 104 105 99 103 + 0,3 — 0,2 — 1,6 + 3,5

92 in 106 141 93 141 137 144 + 4,1 + 0,5 + 64,6 — 3,0

123 143 151 166 168 170 182 187 + 7,2 + 3,1 + 1,2 + 3,2 93 101 116 128 128 154 159 no + 6,1 + 7,4 + 3,6 + 15,2

88 91 93 93 89 87 97 109 + 1,0 + 4,1 + 2,8 + 10,4

104 119 141 166 224 268 331 392 + 16,4 + 24,0 + 15,1 + 7,5

67 85 116 127 115 133 161 390 + 16,3 + 32,5 + 25,9 + 25,4

90 in 142 167 186 241 261 305 + 13,2 + 16,3 + 7,6 + 14,2

94 93 101 205 298 292 285 275 + 11,9 + 7,6 — 0,9 — 0,3

98 108 130 140 135 178 177 170 + 6,1 + 4,9 — 0,3 + 17,9

83 86 89 89 88 177 210 141 + 3,9 + 12,1 + 1,4 — 10,3

in 144 135 139 152 161 168 183 + 7,0 + 7,2 + 1,5 + 8,3

120 153 141 146 161 171 178 179 + 6,7 + 5,1 + 2,1 + 11,3

96 87 92 91 95 94 99 216 X X — 1,8 — 8,3

86 96 96 93 94 101 227 333 + 14,3 + 37,6 + 1,4 + 15,2

234 328 322 325 330 312 1332 2 305 X X + 1,0 — 1,7

66 64 65 61 61 72 75 62 4,1 + 0,4 + 3,7 + 93,4

102 115 124 127 132 142 152 162 + 5,5 + 6,5 + 10,4 + 7,1

100 119 130 135 142 161 180 214 + 8,9 + 12,2 + 14,6 + 12,2

104 118 127 130 134 143 152 161 + 5,4 + 5,6 + 10,2 + 6,1

87 77 84 92 99 108 115 118 + 1,9 + 6,6 + 6,0 + 12,4

93 in 77 70 87 68 76 69 _ 4,0 — 0,5 — 15,7 + 4,8

93 100 no 103 105 101 100 97 — 0,3 — 1,4 + 5,5 — 0,3

89 115 67 58 80 54 65 55 — 6,4 — 1,6 — 27,8 + 9,0

145 no 105 no 108 in 108 no + 1,1 + 0,2 + 0,9 + 2,0

87 94 98 102 in 107 114 136 + 3,5 + 7,5 + 0,4 — 0,9

101 107 118 125 129 171 163 162 + 5,5 + 6,6 — 6,6 + 2,4

43 49 56 53 59 69 81 81 — 2,3 + 11,3 + 29,0 + 2,3

39 40 42 43 49 59 71 72 — 3,6 + 13,8 + 35,8 + 2,1

107 no 117 123 in 138 159 164 + 5,7 + 7,5 + 3,5 + 1,0

140 306 461 338 340 343 364 344 + 14,7 + 0,4 — 10,1 + 9,4

in 122 124 122 127 132 136 140 + 3,8 + 3,6 + 2,3 + 8,1

106 112 117 118 121 131 133 138 + 3,7 + 4,1 + 0,7 + 7,3

88 101 114 123 148 166 191 195 + 7,7 + 12,3 + 5,9 + 3,5

223 330 278 234 223 180 190 174 + 6,3 — 7,1 — 18,8 — 8,1

103 105 104 104 107 107 109 112 + 1,3 + 1,9 + 7,7 + 15,6

115 112 113 118 132 136 144 147 + 4,4 + 5,7 + 16,4 + 8,1

109 109 113 118 123 129 135 140 + 3,8 + 4,4 + 16,9 + 7,5

697 416 132 136 1014 864 1062 821 + 26,4 + 66,9 + 6,0 + 10,8

77 61 191 193 71 30 240 12 — 21,0 — 50,4 X 0

106 94 104 no 108 no 114 133 + 3,2 + 4,9 — 4,4 + 3,0

126 131 141 152 162 5,5 + 9,3

102 115 119 + + 6,5 + 3,8

[i Av skäl som framgår av texten å s. 7 är siffrorna i denna kolumn icke jämförbara med övriga förändringstal 1 tabellen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

För försvarsutgifternas del var stegringen särskilt markant under början av 50-talet, vilket far ses mot bakgrund av den utrikespolitiska spänningen efter Koreakrigets utbrott sommaren 1950. Under budgetåren 1955/56 och 1956/57 avtog stegringstakten för att åter väsentligt öka fr. o. m. budget­ året 1957/58. Av försvarsutgifterna är det främst de militära investering­ arna — materielanskaffningar av olika slag — som står för den starka uppgången. Men även de militära konsumtionsutgifterna har, i vad de av­ ser omkostnader, stigit något snabbare än motsvarande civila kostnader, medan däremot de civila lönekostnaderna ökat i snabbare takt än de mi­ litära. Motorfordonsbeståndets explosionsartade utveckling under 50-talet har kommit att ställa starkt ökade krav på vägnätets utbyggande. Medan det vid decenniets början fanns en bil på var tjugofemte invånare uppgick biltät­ heten i slutet av fjolåret till en bil på var sjätte invånare. Samtidigt som motorfordonsbeståndet ökat med inemot en miljon bilar under 50-talet har ca 700 000 mopeder tillkommit. En allt större del av det totala trafikarbetet har genom denna utveckling kommit att utföras på vägarna, med ökade väginvesteringsbehov som följd. Utgifterna för väg väsendet har också sti­ git kraftigt och uppgick under den redovisade perioden till i genomsnitt ca 7 procent per år. Utvecklingen har inneburit såväl en kvantitativ som en kvalitativ utbyggnad. Parallellt med att väg- och gatunätets längd ökat har sålunda vägarnas bredd, bärighet och beläggning förbättrats. Som ex­ empel på det senare kan nämnas, att av riksvägnätets längd var 83 procent försett med beläggning vid decenniets utgång mot 45 procent vid dess bör- Jan- — Beträffande utgiftsutvecklingen för övriga anslag under sjätte hu­ vudtiteln domineras den främst av driftbidraget till statens järnvägar, som utgått fr. o. m. budgetåret 1958/59. Genom biltrafikens snabba utveckling har en växande andel av statens järnvägars bannät kommit att utgöras av s. k. trafiksvaga järnvägslinjer med bl. a. växande ekonomisk belastning och under senare budgetår driftunderskott som följd. För budgetåret 1957/ 58 täcktes underskottet, ca 75 miljoner kronor, genom att anslag anvisades på driftbudgeten under statens affärsverksfonder. För ettvart av budget­ åren 1958/59 och 1959/60 har däremot statens järnvägar beviljats ett driftbidrag på 100 miljoner kronor, som utgått från anslag under sjätte huvud­ titeln. För budgetåret 1960/61 är anslaget uppfört med 80 miljoner kronor. Förutom fjärde och sjätte huvudtitlarna uppvisar också sjunde huvud­ titeln en snabbare stegring än den genomsnittliga. Utvecklingen av utgif­ terna under denna huvudtitel domineras dock huvudsakligen av utbetal­ ningen av den skatteersättning till kommunerna som infördes fr. o. m. 1958 i samband med att de kommunala ortsavdragen då höjdes i nivå med de statliga. En »volymmässig» ökning i ungefär samma stegringstakt som för total­ utgifterna i genomsnitt uppvisar utgifterna under andra, femte och åttonde huvudtitlarna. Mellan olika slag av utgifter under dessa huvudtitlar före­

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 11

ligger dock en starkt olikartad utvecklingstrend. Under andra huvudtiteln har sålunda utgifterna för fångvården utvecklats i en betydligt snabbare takt än övriga utgifter och i särskilt hög grad gäller det för utvecklingen un­ der senare hälften av 50-talet, då stegringstakten i genomsnitt uppgick till ca 12 procent per år. De avgörande faktorerna bakom utvecklingen har vä­ sentligen varit kriminalitetens och fångantalets ökning, vilken föranlett en betydande utbyggnad av platsantalet vid fångvårdsanstalterna. Samtidigt med den kvantitativa utbyggnaden har en viss förbättring av vårdresurserna ägt rum. Under femte huvudtiteln hänför sig den procentuellt sett kraftigaste ut­ giftsökningen till nykterhetsvården, arbetsmarknadspolitiken, bostadspo­ litiken samt sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. För nykterhetsvården har utgiftsökningen varit särskilt markant efter nykterhetsreformen år 1955 och platsantalet vid statliga och erkända vårdanstalter har från nämnda år till år 1959 ökat från sammanlagt ca 1 220 till 2 020. Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken har givetvis i hög grad påverkats av förändringarna i arbetsmarknadsläget under 50-talet. Den kraftiga ut­ giftsökningen under budgetåret 1958/59 får således ses mot bakgrund av de då rådande sysselsättningssvårigheterna, men också sysselsättningspoli­ tikens ökade inriktning på omskolning och rörlighetsstimulerande åtgärder synes i viss utsträckning ha återverkat på utgifternas förändring. Under 50-talet har utgifterna på driftbudgeten för bostadsbyggande m. m., d. v. s. främst utgifterna för kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter samt bostadsrabatter, drygt tredubblats, vilket främst sammanhänger med bostadsbeståndets kraftiga tillväxt samt räntelägets förändringar under pe­ rioden. Den i det närmaste oavbrutna stegringen av bostadsbyggandet under 50-talet återspeglas bl. a. däri, att av totalt ca 550 000 färdigställda lägen­ heter ca 310 000 hänför sig till senare hälften av perioden. Utgifterna för sjuk- och yrkesskadeförsäkringen har under vart och ett av budgetåren 1954/55 och 1955/56 fördubblats, ökningarna får helt ses i samband med sjukförsäkringsreformens ikraftträdande fr. o. m. kalender­ året 1955. För den grupp av utgifter där barnbidragen är den dominerande posten (littera V:C i tabell 3) begränsar sig stegringstakten under budgetåren 1949/50—1958/59 till i genomsnitt en procent per år. Barnbidragskostnaderna har under perioden påverkats av såväl barnantalets ökning som höj­ ningarna 1952 och 1958 av bidragsbeloppen. För de bakomliggande fakto­ rerna till folkpensionskostnadernas förändringar torde få hänvisas till redo­ görelsen i det föregående. De snabba växlingarna i befolkningens åldersfördelning under 50-talet har starkt påverkat utgiftsutvecklingen under åttonde huvudtiteln. Som en följd av de höga födelsetalen under 40-talet, vilka kulminerade år 1945 med ca 135 000 födda, ökade under perioden 1950—1955 åldersgrupperna 7—12 år från 626 000 till 784 000. Under senare hälften av decenniet har denna ungdomsvåg rullat in i åldersgruppen 13—18 år, där befolkningstalet ökat

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

från 591 000 år 1955 till 749 000 år 1960. Denna våg motsvaras av en ökad tillströmning till det obligatoriska skolväsendets låg- och mellanstadier un­ der främst mitten av 50-talet. De befolkningsmässiga återverkningarna på utbyggnadsbehovet inom skolväsendet har samtidigt förstärkts av utveck­ lingen mot förlängd skoltid och större frekvens för deltagandet i högre stu­ dier. 1955 års yrkesutbildningsreform och införandet av de allmänna studie­ bidragen fr. o. m. år 1958 är vidare faktorer som avsätter spår i utgiftsut­ vecklingen under senare delen av 50-talet. Gymnasiernas expansion under samma tidsperiod har varit mycket kraftig och den årliga utgiftsökningen för högre utbildning och forskning under budgetåren 1954/55—1958/59 har uppgått till i genomsnitt ca 12 procent. För två av de större huvudtitlarna — nionde och tionde huvudtitlarna •— redovisas en volymmässig utgiftsminskning under den undersökta tidspe­ rioden. Dessa minskningar betingas av vissa speciella faktorer. Helt avgö­ rande för utgiftsutvecklingen under nionde huvudtiteln har sålunda varit förändringarna på prisregleringsområdet. Utgifterna på detta område, som under perioden uppgått till mellan 60 och 75 procent av totalutgifterna un­ der huvudtiteln, har varierat kraftigt, men uppvisar under senare år en be­ tydande minskning, räknat i oförändrade konsumentpriser. Vid bedöm­ ningen av utgiftsutvecklingen för jordbruksprisregleringen bör också be­ aktas, att under basåret 1949/50 fortfarande förelåg regleringar av kris­ natur; bl. a. utgick s. k. devalveringssubventioner. Budgetåren 1952/53, 1955/56 och 1957/58 betecknar såtillvida avbrott i den nedåtgående utgifts­ trenden, som utgifterna dessa år, främst till följd av skördeskadeersättningar, tillfälligt ökade i omfattning. Den genomsnittliga årliga utgiftsförändringen under tionde huvudtiteln påverkas likaledes av vissa speciella utgiftsfaktorer i början av jämförelse­ perioden. Under budgetåret 1949/50 höjs sålunda utgiftssumman för huvud­ titeln av de då utgående s. k. devalveringssubventionerna. Begränsar man jämförelseperioden till senare delen av 50-talet får man därför en annan bild av utgiftsutvecklingen under huvudtiteln. För perioden 1954/55—1958/ 59 föreligger sålunda en »volymökning» på i genomsnitt drygt 11 procent per år, vilken framför allt förklaras av atomenergiverksamhetens snabba utveckling. Utgiftsförändringarna under elfte huvudtiteln återspeglar huvudsakligen den ökning med ca 40 procent som utgifterna för hälso- och sjukvården un­ dergått under den redovisade perioden. Vad slutligen utgiftsförändringarna under tolfte huvudtiteln beträffar har de kommit att domineras av kostnadsökningen för det statliga och stats­ understödda pensionsväsendet.

4. Investeringarna i statens kapitalfonder budgetåren 1949/50—1958/59

Kapitalbudgetens strukturförändringar i huvuddrag under 50-talet fram­ går av tabell 4, som anger investeringarna i statens kapitalfonder under

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

budgetåren 1949/50—1958/59 samt hur dessa investeringar finansierats. Beträffande innebörden av begreppet investeringar i detta sammanhang tor­ de få erinras om, att endast medelsförbrukningen under affärsverksfonderna, luftfartsfonden, statens allmänna fastighetsfond, försvarets fonder samt vissa fonder bland diverse kapitalfonder inräknas i den statliga investe­ ringsverksamheten i detta ords samhällsekonomiska betydelse. För övriga kapitalfonder motsvaras medelsanvisningarna av en statlig utlåning, aktie­ teckning o. s. v., som icke primärt betecknas som en aktivitet av realinvesteringsnatur. Av investeringarna i statens kapitalfonder hänför sig drygt två tredjede­ lar till statens affärsverksfonder och statens utlåningsfonder (huvudsakligen bostadslångivningen). Under tioårsperioden 1949/50—1958/59 har medelsforbrukningen under statens kapitalfonder, räknat i löpande priser, i det narmaste tredubblats. Av den totala stegringen på ca 1,6 miljard kronor foll ca 0,6 miljard kronor på affärsverksfonderna och drygt 0,5 miljard kronor på statens utlåningsfonder. Betydande ökningar föreligger också under perioden för medelsförbrukningen under fonderna för låneunderstöd och for statens aktier. För affärsverksfondernas del motsvaras den nominel­ la ökningen av en »volymmässig» årlig ökning på 4 å 5 procent, vilket är en något lägre stegringstakt än den som redovisas för övriga statliga investe­ ringar, d. v. s. främst försvarsinvesteringarna och vägbyggandet. Av investeringarna i affärsverksfonderna visar televerkets investeringar en påtagligt kraftig ökning från periodens början fram t. o. m. budget­ året 1952/53 för att därefter vara relativt oförändrade under senare de­ len av perioden. Under budgetåret 1958/59 föreligger dock en av konjunkturpohtiska skäl motiverad uppgång. Televerkets rörelse uppvisar en jämn och stark expansion under hela 50-talet. Antalet telefonapparater ökade så­ lunda under perioden med över en miljon och utgjorde i slutet av 1959 ca 2,7 miljoner. Även automatiseringen av telefontrafiken har fortskridit snabbt under tioårsperioden. I slutet av fjolåret var i runt tal 86 procent av samt­ liga apparater anslutna till helautomatiska stationer. Televerkets investe­ ringar har slutligen också påverkats av utbyggnaden av FM-sändare och televisionsanläggningar. Utvecklingen av statens järnvägars investeringar överensstämmer med te­ leverkets såtillvida som investeringsökningen i huvudsak hänför sig till bör­ jan av 50-talet. Investeringarna kulminerade under budgetåret 1953/54, då de i löpande priser räknat uppgick till ca 340 miljoner kronor. Investeringsinriktningen under perioden har främst syftat till att dels höja kapa­ citeten på de områden där brister på grund av tidigare underinvesteringar torelegat, dels rationalisera järnvägsdriften. I detta sammanhang må erin­ ras om att statens järnvägars investeringar liksom televerkets domineras av reinvesteringar. Investeringarna i statens vattenfallsverk beskriver en klart uppåtriktad trend och har under tioårsperioden i det närmaste tredubblats. Avgörande for denna investeringsexpansion har varit den ständigt stigande elkraftför-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

den en relativt jämn utveckling för att under senare budgetår mångdubblas i förhållande till den under perioden tidigare rådande nivån. Den ökade in­ vesteringsvolymen under dessa år hänför sig till utbyggnaden av storflyg­ platsen Arlanda. Medelsförbrukningen under statens utlånings fonder, som stigit fortlöpan­ de under budgetåren 1949/50—1955/56, visar under senare budgetår en ned­ gång. Helt bestämmande härför har varit bostadslångivningens omfattning. Medelsbehovet härför har påverkats av en rad faktorer, bl. a. av ökningen av inflytande amorteringar och minskningen av förskottsutbetalningar av lån. Medelsförbrukningen under fonden för låneunderstöd har till betydande del avsett kapitalsubventioner till bostadsbyggnadsverksamheten. Trots att utgifterna för dessa minskat under senare år, uppvisar dock medelsförbruk­ ningen under fonden en uppgång. Delvis sammanhänger dock de stegrade utgifterna med att medelsanvisningen till räntefria stående delar av egna­ hemslån fr. o. m. den 1 juli 1957 överfördes från lånefonden för bostadsby§Sande till fonden för låneunderstöd. Av ökningen i övrigt under fonden hänför sig under budgetåret 1957/58 100 miljoner kronor till återföring av fonderade LKAB-medel och sammanlagt 67 miljoner kronor till reglering av Statens skogsindustriers lån. Vad slutligen medelsförbrukningen under budgetåren 1957/58 och 1958/ 59 under fonden för statens aktier beträffar, förklaras den av kostnaderna för inlösen av aktier i LKAB och för budgetåret 1957/58 till 35 miljoner kro­ nor av aktieteckning i Statens skogsindustrier.

5. Driftbudgetens inkomster under budgetåren 1949/50—1958/59 Till komplettering av de tidigare lämnade uppgifterna om utgiftsutveck­ lingen redovisas i tabell 5 en sammanställning ur riksräkenskapsverkets årsbok över driftbudgetens inkomster under budgetåren 1949/50—1958/59 med fördelning på huvudgrupper.

B. Statsutgifternas utveckling under budgetåren 1960/61 — 1964/65

1. Allmänna förutsättningar för beräkningarna

Utgångspunkten för bedömningen av den statsfinansiella utvecklingen har i princip varit riksstaten för budgetåret 1960/61. Då beräkningarna verkställts innan riksstaten är fastställd, har de av praktiska skäl fått ba­ seras på det framlagda riksstatsförslaget jämte särpropositioner. Materialet, som omfattar budgetåren 1960/61—1964/65, innefattar utgiftsutvecklingen såväl på driftbudgeten som på kapitalbudgeten. I kalkylerna ingår inte endast de automatiska förändringar i utgifts­ utvecklingen som kan föranledas av ändringar i befolkningsstrukturen o. d., utan även kostnadsförändringar, som hänför sig till sådana större och mindre reformer och standardhöjningar inom olika områden, som med beaktande av

Dih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 1?

pågående planering, lokaler, rekryteringsmöjligheter etc. av fackdepartemen­ ten och myndigheterna bedömts komma att aktualiseras under den angivna tidsperioden. Härvid har så långt möjligt hänsyn tagits till såväl framlagda som väntade kommittéförslag liksom även till reformförslag, som aktualise­ rats i andra sammanhang. Självfallet är de kostnadsuppgifter som kan er­ hållas om reformer, vilka inte är slutligt utformade eller helt befinner sig på utredningsstadiet, synnerligen osäkra. Det har dock ansetts önskvärt, att även dessa kostnader beaktas, även om dessa uppskattningar måste få en mycket summarisk karaktär. Det bör i detta sammanhang framhållas, att från de olika departementen starkt understrukits osäkerheten i beräk­ ningarna. Någon budgetprövning av aktuella reformförslag har det sålunda inte varit fråga om. Den omständigheten att kostnaden för en viss reform medtagits i beräkningarna inom ett departements verksamhetsområde inne­ bär således inte något ställningstagande till denna reform. Det bör dock samtidigt understrykas att, även om materialet inte utsatts för någon sam­ lad bedömning utifrån finansiella utgångspunkter, så representerar det lik­ väl inte någon okritisk inventering av alla tänkbara utgiftsbehov. Beträffande den samhällsekonomiska utvecklingen i stort har förutsatts eu fortgående produktionsökning i samma takt som under 50-talet samt oförändrad pris- och lönenivå. Beräkningarna utgår därför i detta avseende från den pris- och lönenivå, som lagts till grund för beräkningen av anslagen i riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61. Detta innebär bl. a. att kalkyler­ na över anslagsutvecklingen gjorts utifrån den beräkningstekniska hypo­ tesen om konstant lönenivå (1959 års) för de statsanställda. Den nu kända löneökningen under kalenderåren 1960 och 1961 har dock såtillvida beaktats som ett schablonmässigt tillägg för lönekostnadsökningar fram t. o. m. kalenderåret 1961 gjorts vid sidan av kalkylerna för de sär­ skilda huvudtitlarna och anslagen under dessa. Då inkomstberäkningarna för åren därefter skett utifrån antagandet om en jämn ökning av skatte­ underlaget med tre procent årligen har i konsekvens härmed likaledes ett schablonmässigt tillägg för kostnadsökningar i form av ökade löner inom den statliga och statsunderstödda verksamheten gjorts. När det gäller att utifrån materialet bedöma den statsfinansiella ut­ vecklingen under de närmaste budgetåren synes alldeles speciellt böra ob­ serveras de svårigheter som är förknippade med en långsiktig budgetberäk­ ning. Det förhållandet att redan de årliga budgetberäkningarna innehåller stora osäkerhetsmoment torde understryka de vanskligheter som är för­ knippade med kalkyler för så lång tidsperiod som fem år. De tendenser till feluppskattningar som föreligger antyds för övrigt re­ dan av siffermaterialet över utgiftsförändringarna mellan de olika budget­ åren. Myndigheterna har sålunda i stor utsträckning hänfört beräknade fram­ tida utgiftsökningar till det första budgetåret under perioden, medan eu långsammare stegringstakt redovisas för mera avlägsna budgetår. En or­ sak härtill är svårigheten all överblicka utvecklingen av de faktorer som bestämmer utgifternas förändringar på några års sikt. .In längre in i fram-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang F.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 19

1962/63 . 1963/64 1964/65 Genom­ snittlig Förändring Totalt Förändring Totalt Förändring Totalt Förändring ärlig för­ från föreg. mkr från föreg. mkr från föreg. mkr från föreg. ändring budgetår budgetår budgetår budgetår 1960/61 mej mkr % mkr % mkr % mkr % / 65 %

+ OJ + 1,0 4,5 + 0,0 + 0,8 4,5 + 0,0 + 0,8 4,6 + 0,1 + 0,8 + 0,9 + 16,6 + 11,5 177,1 + 16,5 + 10,3 198,7 + 21,6 + 12,2 219,8 + 21,1 + 10,6 + 11,2 + 7,1 + 11,1 76,4 + 5,2 + 7,3 82,7 + 6,3 + 8,2 89,0 + 6,3 + 7,6 + 8,6

+ 9,5 + 11,9 100,7 + 11,3 + 12,6 116,0 + 15,3 + 15,2 130,8 + 14,8 + 12,8 + 13,1

+ 9,7 + 12,7 93,8 + 7,8 + 9,1 96,8 + 3,0 + 3,2 100,2 + 3,4 + 3,5 + 7,1 + 2,8 + 5,9 51,0 + 0,6 -f* 1,2 51,6 + 0,6 + 1,2 52,4 + 0,8 + 1,6 + 2,5

+ 6,9 + 24,0 42,8 + 7,2 + 20,2 45,2 + 2.4 + 5,6 47,8 + 2,6 + 5,8 + 13,9

+ 74,2 + 2,5 3 065,0 + 73,0 + 2,4 3 140,0 + 75,0 + 2,4 3 217,0 + 77,0 + 2,5 + 2,5 + 168,4 + 3,7 4 976,3 + 305,6 + 6.5 5 108,5 + 132,2 + 2,7 5 453,3 + 344,8 + 6,7 + 4,9 — 5,7 0,6 869,6 — 5,8 - 0,7 863,0 — 6,6 — 0,8 857,7 — 5,3 — 0,6 — 0,7

+ 2,7 + 6,3 48,0 + 2,1 + 4,6 50,0 + 2,0 + 4,2 52,0 + 2,0 + 4,0 + 4,8 + 30,5 + 6,5 492,7 7,4 - 1,5 495,3 + 2,6 + 0,5 498,0 + 2,7 + 0,5 + 1>5 + 72,6 + 19,6 487,6 + 44,1 + 9,9 546,5 + 58,9 + 12,1 606,5 + 60,0 + 11,0 + 13,2 + 5,0 + 1,8 288,7 + 5,0 293,7 + 5,0 + 1,7 298,8 + 5,1 + 1,7 + 1,8 + 62,5 + 2,6 2 767,6 + 268,9 + 10.8 2 837,8 + 70,2 + 2,5 3 118,0 + 280,2 + 9,9 + 6,5 + 0,8 + 3,5 22,1 — 1,3 — 5,6 22,2 + 0,1 + 0,5 22,3 + 0,1 + 0,5 — 0,3

+ 121,5 + 9,9 1 456,7 + 105,1 + 7,8 1 565,2 + 108,5 + 7,4 1 672,7 + 107,5 + 6,9 + 8,0 + 117,6 + 11,0 1 292,6 + 101,3 + 8,5 1 398,0 + 105,4 + 8,2 1 503,2 + 105,2 + 7,5 *+■ 8,8

__ — 80,0 — — 80,0 — — 80,0 — — — + 3,9 + 5,1 84,1 3,8 + 4,7 87,2 + 3,1 + 3,7 89,5 + 2,3 + 2,6 + 4,0

— 580,9 65,6 — 10,1 510,2 _ 70,7 _ 12,2 — 13,3

— 190,4 21,0 646,5 71,8 10,0

— 72,0 __ 11,3 496,0 — 70,0 — 12,4 426,0 — 70,0 -14,1 357,0 — 69,0 — 16,2 — 13,5 + 2,1 + 1,4 150,5 — 1,8 - 1,2 154,9 + 4,4 + 2,9 153,2 — 1,7 — 1,1 + 0,5

— 120,5 _ 100,0 __ __ — — — — — — — —

+ 131,3 + 7,1 2 066,1 + 91,2 + 4,6 2 145,1 + 79,0 + 3,8 2 212,1 + 67,0 + 3,1 + 4,7 + 33,1 + 15,1 283,7 + 30,8 + 12,2 312,5 + 28,8 + 10,2 340,1 + 27,6 + 8,8 + 11,6

+ 93,2 + 6,1 1 685,1 + 56,1 + 3,4 1 730,9 + 45,8 + 2,7 1 765,8 + 34,9 + 2,0 + 3,6 + 5,0 + 5,7 97,3 + 4,3 + 4,6 101,7 + 4,4 + 4,5 106,2 + 4,5 + 4,4 + 4,8

+ 44,5 + 9,3 536,0 + 14,2 + 2,7 541,0 + 5,0 + 0,9 544,2 + 3,2 + 0,6 + 3,4 + 12,6 + 12,5 116,4 + 3,4 + 3,0 118,0 + 1,6 + 1,4 118,2 + 0,2 + 0,2 + 4,3

+ 11,2 + 4,4 264,2 1,5 — 0,6 262,7 — 1,5 — 0,6 261,3 — 1,4 — 0,5 + 0,7

+ 8,0 + 14,0 71,1 + 6,0 + 9,2 72,2 + 1,1 + 1,5 74,5 + 2,3 + 3,2 + 7,0 + 12,2- + 27,6 60,3 + 3,9 + 6,9 61,5 + 1,2 + 2,0 63,6 + 2,1 + 3,4 + 10,0 + 0,5 + 2,4 24,0 + 2,4 + 11,1 26,6 + 2,6 + 10,8 26,6 — — + 6,1

+ 108,1 + 38,5 405,4 + 16,3 + 4,2 412,7 + 7,3 + 1,8 436,5 + 23,8 + ö,8 + 12,6 + 7,1 + 21,8 40,8 + 1,1 + 2,8 43,0 + 2,2 + 5,4 44,8 + 1,8 + 4,2 + 8,6

180,0 — — 200,0 + 20,0 + 11,1 + 22,6 + 71,9 + 73,3 180,0 + 10,0 + 5,9 + 25,4 + 20,9 151,9 + 5,2 + 3,5 157,0 + 5,1 + 3,4 159,0 + 2,0 + 1,3 + 7,3

12,8 32,7 _ — 32,7 — — 32,7 — — + 3,2 + 3,7 +

+ 67,6 + 8,2 924,0 + 29,4 + 3,3 947,3 + 23,3 + 2,5 970,9 + 23,6 + 2,5 + 4,1 + 21,9 + 4,1 574,1 + 23,0 + 4,2 594,1 + 20,0 + 3,5 614,7 + 20,6 + 3,5 + 3,8

+ 2,5 + 3,2 84,0 + 2,5 + 3,1 86,5 + 2,5 3,0 89,0 + 2,5 + 2,9 ■+• 3,1 + 40,6 + 148,2 68,0 — 68,0 — — 68,0 — — + 37,1 + 2,6 + 1,4 197,9 + 3,9 + 2,0 198,7 + 0,8 + 0,4 199,2 + 0,5 + 0,3 + 1,0

+ 41,2 + 8,2 583,0 + 38.0 + 7,0 624,0 + 41,0 + 7,0 662,0 + 38,0 + 6,1 + 7,1 + 21,3 + 5,1 456,0 + 18,0 + 4,1 477,0 + 21,0 + 4,6 495,0 + 18,0 + 3,8 + 4,4

- 0,1 + 0,4 27,0 — 27,0 — — 27,0 — — + 0,1

+ 20,0 + 33,3 100,0 + 20,0 + 25,0 120,0 + 20,0 + 20,0 140,0 1 20,0 + 16,7 + 23,8 — — 1,0 — — 1,0 — — 1,0 — — — + 0,2 + 0,8 24,0 — — 24,0 — — 24,0 — — + 0,2 -i 593,0 + 4,3 14 959,4 + 625,3 + 4,4 15 389,7 + 430,3 + 2,9 16 028,5 + 638,8 + 4,2 + 4,0

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

tiden beräkningarna sträcker sig, desto oftare tvingas den som utför kal­ kylen att avstå från en siffermässig precisering av de såsom alltmer osäkra uppfattade utvecklingstendenserna. Frånvaron av siffermässig kalkyl ger då skenbilden av »oförändrade» kostnader. I sammanhanget bör också understrykas, att »säkerheten» i beräkningar­ na över utgiftsutvecklingen givetvis varierar för olika områden. För vissa områden finns klart utformade och realistiska utgiftsplaner eller utgifts­ ramar fastställda, eller också kan utvecklingen återföras på vissa enkla och stabila faktorer såsom exempelvis befolkningsutvecklingen. Å andra sidan finns det områden där utgiftsberäkningar av långsiktig karaktär inte kan utformas utifrån några förutsebara utvecklingstendenser. Som exempel kan nämnas inverkan på totalförsvarets utgifter vid en förändrad utrikespoli­ tisk situation. Härtill kommer att den statsfinansiella utvecklingen på ett mycket påtagligt sätt röner inflytande av förändringar i den samhällsekonomiska ut­ vecklingen. Inte minst gäller det vid kraftigare konjunktursvängningar. Någon konjunkturprognos för den aktuella tidsperioden föreligger inte och torde inte heller med någon grad av säkerhet kunna göras. Som utgångs­ punkt för beräkningarna har därför antagandena om »normal» produktionsstegringstakt vid stabil prisnivå och full sysselsättning införts. Det har i detta sammanhang inte heller varit möjligt att infoga den stat­ liga verksamheten i det större samhällsekonomiska utvecklingssammanhanget under 60-talets början. I och för sig kan visserligen utgiftsberäkningarna sägas bygga på vissa föreställningar om strukturförskjutningarna och efterfrågeinriktningen i samhällsekonomin under de närmaste åren, men bedömningen av dessa faktorer har givetvis varierat starkt. Till en del skulle detta kunna undvikas, om den långsiktiga budgetberäkningen genom­ gående skedde mot bakgrund av en samhällsekonomisk långtidsanalys.

2. Utgiftsutvecklingen inom de olika departementens områden

Justitiedepartementet Driftbudgeten. Andra huvudtiteln beräknas för budgetåret 1960/61 kom­ ma att uppgå till 144 miljoner kronor. Huvudtiteln domineras av kostna­ derna för fångvårdsorganisationen, som täcker mer än hälften av huvud­ titelns utgifter eller ca 78 miljoner kronor, samt av utgifterna för domstolsoch rättegångsväsendet, som belöper sig till drygt 60 miljoner kronor. Avgö­ rande för utgiftsförändringen under den gångna tioårsperioden har väsentli­ gen varit kriminalitetens ökning, vilket bl. a. föranlett en kraftig utbyggnad av platsantalet vid fångvårdsanstalterna. En viss förbättring av vårdresur­ serna har även ägt rum. Utvecklingen belyses ytterligare av följande sam­ manställning över platsantalet vid fångvårdsanstalterna under den senaste tioårsperioden.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

dela sig på ca 4 500 vid slutna och ca 2 250 vid öppna anstalter. De löpande kostnaderna (avlönings- och övriga driftutgifter) vid anstalterna kan för närvarande beräknas till i genomsnitt ca 13 000 kronor per år och plats vid slutna anstalter och till ca 7 000 kronor vid öppna anstalter. Härvid bortses från inkomsterna av arbetsdriften, vilka för närvarande medför en inkomst för statsverket med drygt 2 miljoner kronor per budgetår. Mot bakgrunden av den redovisade utvecklingen har fångvårdsanstalternas avlönings- och omkostnadsanslag i de gjorda beräkningarna uppräknats med mellan 8 och 12 miljoner kronor per år. Vid beräkningen av kostnaderna för fångvården har även inkalkylerats en effektivisering av eftervården. Totalt skulle utgif­ terna för fångvård och dithörande verksamhet enligt beräkningarna komma att öka med ca 50 miljoner kronor mellan budgetåren 1960/61 och 1964/65, d. v. s. med i genomsnitt drygt 12 miljoner kronor per budgetår. Förutom fångvården är det som nämnts domstolarna samt rättegångsvä­ sendet i allmänhet som huvudsakligen påverkar anslagsutvecklingen. Kost­ naderna för domstolarna har under den nu ifrågavarande tidsperioden be­ räknats öka med sammanlagt drygt 11 miljoner "kronor eller genomsnittligt ca 3 miljoner kronor per budgetår. Till betydande del avser detta ökande avlöningskostnader. I beräkningarna har även beaktats domarutredningens förslag till organisationsändringar. Kostnaderna för rättegångsväsendet i allmänhet, vartill bl. a. hänföres ersättningar till vittnen och parter samt kostnader enligt lagen om fri rättegång, har beräknats öka med i genomsnitt närmare 3 miljoner kronor per budgetår. I utgiftssumman har därvid bud­ getåret 1961/62 inräknats en kostnadsökning om ca 2 miljoner kronor, som skulle följa av ett genomförande av 1951 års rättegångskommittés förslag om utsträckning av den fria rättegången till högre inkomstgrupper än för närvarande. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att hänsyn inte ta­ gits till de kostnadsökningar som kan föranledas av föreslagna reformer be­ träffande skadestånd i offentlig verksamhet och ändrad organisation av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet. De totala utgifterna under andra huvudtiteln skulle enligt de nu gjorda antagandena under den aktuella tidsperioden öka med mellan 17 och 22 mil­ joner kronor per budgetår eller i genomsnitt med ca 11 procent. Av ökningen faller omkring två tredjedelar på kostnaderna för fångvård m. m. Kapitalbudgeten. På kapitalbudgeten har för justitiedepartementets del kalkylerats med ett årligt anslagsbehov av omkring 17 miljoner kronor för de närmaste budgetåren. Förutom ombyggnadsarbeten vid befintliga anstal­ ter och färdigställande av pågående arbeten vid exempelvis Hall, Hinseberg och Kumla har i dessa siffror inräknats kostnader för uppförande av en sidoanstalt under vartdera av budgetåren 1961/62 och 1962/63 samt påbör­ jande av en centralanstalt under vartdera av budgetåren 1962/63 och 1963/64. Det må i detta sammanhang nämnas, att anläggningskostnaden för nya platser för närvarande uppgår till i genomsnitt omkring 40 000 kronor för de slutna (centralanstalter undantagna) och omkring 15 000 kronor för de öppna anstalterna.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 25

U trikesdepartementet Driftbudgeten. Anslagsutvecklingen under tredje huvudtiteln bestämmes i huvudsak av två anslag, nämligen utrikesförvaltningens avlöningsanslag och anslaget till bidrag till internationell hjälpverksamhet. Avlöningsanslaget, som för budgetåret 1960/61 upptagits till ca 32 miljoner kronor, är i hu­ vudsak oberoende av utvecklingen inom Sverige, då omkring två tredjedelar av anslaget avser avlöningsmedel till tjänstemän placerade i den svenska representationen utomlands. Anslaget till bidrag till internationell hjälp­ verksamhet är för budgetåret 1960/61 beräknat till ca 21 miljoner kronor. Tillsammans uppgår de nu nämnda anslagen således till ca 53 miljoner kro­ nor eller ca 70 procent av huvudtitelns totalsumma. Under budgetåren 1960/61—1964/65 har anslagen under huvudtiteln be­ räknats öka från 76 till 100 miljoner kronor, innebärande en årlig genom­ snittlig ökning med ca 7 procent. Utgiftsökningen under utrikesförvaltning­ ens avlöningsanslag är nästan helt koncentrerad till budgetåret 1961/62, då vissa överslagsmässigt beräknade belopp upptagits för en personalförstärk­ ning, som kan väntas bli aktualiserad på grundval av nu pågående utred­ ningar. Storleken av anslaget till bidrag till internationell hjälpverksamhet är beroende av avgöranden, som nu svårligen kan förutses. I utgiftsberäkningen har anslaget successivt uppräknats till 39 miljoner kronor för bud­ getåret 1964/65. Slutligen må nämnas att en del av anslagen under huvudtiteln avser Sve­ riges bidrag till olika internationella organisationer. Utgiftsutvecklingen under dessa anslag är beroende av dessa organisationers tillväxt, vilken för närvarande inte är möjlig att förutsäga. Kapitalbudgeten. Under kapitalbudgeten bär för utrikesdepartementets del i beräkningarna upptagits ett årligt anslagsbehov under den nu ifråga­ varande femårsperioden av ca 6 miljoner kronor, sammanhängande med byggnadsföretag vid beskickningarna utomlands.

Försvarsdepartementet Driftbudgeten. Anslagsutvecklingen under försvarshuvudtiteln kan för när­ varande inte närmare förutses, då densamma kommer att påverkas av nu aktuella utredningar om de framtida försvarskostnaderna. I avsaknad av annat underlag för utgiftskalkylerna har därför endast en framskrivning gjorts av kostnaderna med utgångspunkt från de år 1958 antagna riktlinjerna för försvarets framtida utformning. En årlig ökning av 2,5 procent för tek­ nisk utveckling har alltså förutsatts. Utgångpunkten har vid beräkning­ arna varit eu total anslagssumma av 2 850 miljoner kronor för budgetåret 1960/61, exklusive prisregleringsanslaget. För budgetåret 1961/62 har ut­ över den förut angivna procentuella ökningen beräknats ett belopp av 3 miljoner kronor, motsvarande för budgetåret 1960/61 gjord avräkning av kostnaderna för vissa i arbetslöshetsbekämpande syfte utförda översynsarbetcn å marinens fartyg. Då riksstaten för 1960/61 varit utgångspunkt, an­ sluter kostnaderna i stort sett till prisläget i maj 1959.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Resultat föreligger för närvarande av utförda indexberäkningar över försvarskostnaderna t. o. in. februari 1960. Enligt dessa har kostnaderna ökat med 1,3 procent från maj 1959. Med utgångspunkt härifrån —- och med beaktande av jämväl kostnaderna för kompensation för höjda folkpen­ sionsavgifter och höjt förräntningskrav på det kapital som investerats i för­ svarets fastighetsfond samt merkostnader på grund av den allmänna varu­ skattens införande — skulle totalsumman för budgetåret 1960/61, räknad i prisläget för februari 1960, uppgå till i runt tal 2 902 miljoner kronor, utan prisregleringsanslag, i stället för 2 850. Kapitalbudgeten. Utgifterna på kapitalbudgeten under budgetåren 1961/ 62—1964/65 har beräknats med utgångspunkt från det för budgetåret 1960/ 61 upptagna totala anslagsbeloppet om ca 170 miljoner kronor. Fr. o. in. bud­ getåret 1961/62 har anslagssumman upptagits till 197 miljoner kronor, ök­ ningen hänför sig bl. a. till fortsatt utbyggnad av Muskövarvet, genomfö­ rande av beslutade förbandsrationaliseringar, fortsatt utbyggnad och mo­ dernisering av flygbaser och luftbevakningsorgan. För upprustning av Karlskrona örlogsvarv har beräknats 7 miljoner kronor för ettvart av bud­ getåren 1961/62—1964/65.

Socialdepartementet Driftbudgeten. Femte huvudtiteln är i riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61 upptagen till ca 4 500 miljoner kronor. Huvudtiteln domineras av anslaget till folkpensioner in. m., som uppgår till drygt 2 400 miljoner kronor eller mer än hälften av huvudtitelns totalsumma. De stora posterna under huvudtiteln utgöres i övrigt av anslagen till allmänna barnbidrag, ar­ betsmarknadspolitiska åtgärder, bostadssubventioner samt bidrag till sjuk­ kassor m. m. Tillsammans täcker de nu nämnda anslagsändamålen ca 4 250 miljoner kronor eller omkring 94 procent av huvudtitelns sammanlagda be­ lopp. Beträffande de särskilda anslagsgrupperna under huvudtiteln må framhållas följande. Anslagen till mödrahjälp, socialhjälp, barnavård, allmänna barnbidrag in. m. har för budgetåret 1960/61 upptagits till ca 881 miljoner kronor och har för budgetåret 1964/65 beräknats till ca 858 miljoner kronor. Under av­ snittet har i stort sett endast angivits den kostnadsutveckling som med hänsyn främst till befolkningsutvecklingen för närvarande kan förutses. I fråga om mödrahjälp, ferieresor för barn och husmödrar m. in. har förut­ satts oförändrade bidragsgrunder under hela perioden, då resultatet av det utredningsarbete som pågår främst inom socialpolitiska kommittén inte kunnat beaktas. De allmänna barnbidragens belopp har antagits oförändrat liksom grunderna för bidragen till kommuner och institutioner. Avsnittet domineras av anslaget till allmänna barnbidrag, vilket för bud­ getåret 1960/61 upptagits till 809 miljoner kronor. Genom befolkningsut­ vecklingen minskar denna post successivt. Minskningen har uppskattats till 11 miljoner kronor för vartdera av budgetåren 1961/62 och 1962/63 samt 9

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 27

respektive 7 miljoner kronor för budgetåren 1963/64 och 1964/65. Till grund för beräkningen har lagts bl. a. följande prognos över antalet barn under 16 år.

Tidpunkt Antal barn under 16 år

31/12 1961 1 772 000

Ersättningarna till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag beräknas under den närmaste femårsperioden komma att suc­ cessivt öka. Man kan räkna med en ökning av antalet barn för vilka bidrags­ förskott utgår samt en höjning av medelbeloppet per barn. Utfyllnadsbidragens omfattning kan däremot beräknas minska vid tillämpning av nu gäl­ lande bestämmelser. På grundval av dessa antaganden har nettokostnaderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag beräknats öka från 26 miljoner kronor budgetåret 1960/61 till 33 miljoner kronor 1964/65. Härav skulle statens kostnader utgöra 18 respektive 23 miljoner kronor. Den i proposi­ tionen 1960: 75 föreslagna höjningen av maximibeloppen antas öka statens kostnader per budgetår med ytterligare omkring 3 miljoner kronor fr. o. in. budgetåret 1962/63. Totalt kan alltså statens kostnader mellan budgetåren 1960/61 och 1964/65 beräknas öka från ca 18 till drygt 26 miljoner kronor. Under 1950-talet har antalet institutioner för halvöppen barnavård (dag­ hem och lekskolor) ökat från närmare 700 med 29 000 platser till 1 000 med 48 000 platser. För nu ifrågavarande period har förutsetts en fortgående stegring av bidragskostnaderna i samband med en årlig ökning av antalet institutioner med ca 50, inrymmande 2 000 platser. Även i fråga om förskoleseminarierna, som behandlas av 1958 års förskollärarutredning, har en viss kostnadsökning antagits bli aktuell under perioden. Beträffande ungdomsvårdsskolorna gick elevantalet ned med nära 30 procent eller från ca 850 till ca 600 mellan åren 1949 och 1955. Vissa äldre skolor kunde på grund härav läggas ned. Under år 1955 började efterfrågan på platser att öka. Antalet intagna elever steg successivt under andra hälf­ ten av 1950-talet och beräknas uppgå till 940 vid slutet av år 1960. Någon beräkning av platsbehovet under den kommande femårsperioden — vilket blir beroende av en rad olika faktorer, bl. a. ungdomskriminalitetens ut­ veckling — har inte kunnat göras i detta sammanhang. En ytterligare ökning av platsantalet med ett 100-tal har emellertid antagits. På grund härav och för förbättring i övrigt av skolornas vårdresurser bär en fortsatt ökning av anslagsbehovet med inte fullt en miljon kronor antagits för ettvart av de närmaste budgetåren. Åren 1949—1959 färdigställdes ca 400 ålderdomshem. År 1958 fanns 40 400 platser på ålderdomshem. Platsökningen sedan 1950 bar inskränkt sig till

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 29

1960/61 och 1964/65. Totalt har statens utgifter för nykterhetsvården be­ räknats öka från 43 till 52 miljoner kronor under den angivna tidsperioden. Anslagen till arbetsmarknadsstyrelsen med diihörande verksamhet, upp­ går för budgetåret 1960/61 till 470 miljoner kronor. Medelsbehovet för detta ändamål under kommande år blir givetvis beroende av arbetsmarknadsläget. I detta hänseende förutsättes i beräkningarna ett tillstånd, som kan karakte­ riseras som full sysselsättning, dock med viss arbetslöshet på grund av sä­ songväxlingar, strukturförändringar in. in. En successiv förstärkning av arbetsförmedlingen förutsättes. Anslaget till bidrag till erkända arbetslöshetskassor har för 1960/61 beräknats efter ett genomsnittligt antal ersättningsdagar av 5 per årsmedlem. Det har antagits att motsvarande dagantal kommer att successivt nedgå till ca 4. Till följd härav minskar medelsbehovet för budgetåren 1961/62 och 1962/63 med 7 respektive 10 miljoner kronor. Åtgärder för att göra arbetslöshetsförsäk­ ringen effektivare kan komma att aktualiseras under perioden. På grund här­ av bär ett belopp motsvarande de för budgetåren 1959/60 och 1960/61 upp­ tagna anslagen till särskilt stöd till arbetslöshetskassorna upptagits även för de följande budgetåren. Anslagen till kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in., beredskaps­ arbeten på vägar och gator samt bidrag till vissa omskolningskurser in. in. antages totalt öka med 30 miljoner kronor fr. o. m. budgetåret 1961/62. Syftet är att intensifiera ansträngningarna att hålla sysselsättningen på en hög nivå och nedbringa säsongarbetslösheten. Medel för beredskapsarbeten har beräknats bli behövliga i minskad omfattning, under det att ökad me­ delsåtgång beräknats för omskolning och rörlighetsstimulerande åtgärder. Vid anslagsberäkningen för 1960/61 har till beredskapsarbeten upptagits ca 215 miljoner kronor och till omskolning ca 60 miljoner kronor. Det till be­ redskapsarbeten beräknade beloppet kan antas medge utförande av ca 1 350 000 dagsverken. För 1961/62 har till beredskapsarbeten beräknats ca 145 miljoner kronor (motsvarande uppskattningsvis 900 000—1 000 000 dagsverken) samt ca 160 miljoner kronor till omskolning. Sistnämnda be­ lopp beräknas möjliggöra anordnande av ca 1 500 kurser med ca 22 000 ele­ ver. Vidare har förutsatts en fortsatt stegring av utgifterna för att bereda per­ soner med olika slag av arbetshinder ökade tillfällen till produktiva insat­ ser. År 1950 fanns ca 400 platser vid träningsverkstäderna. För närvarande uppgår antalet till ca 2 300. Utbyggnadstakten blir främst beroende av kom­ munala initiativ. Här har antagits att platsantalet vid dylika verkstäder kom­ mer att öka med i medeltal 1 500 per år. Kostnadsökningen beträffande bi­ dragsanslagen till anordnande och drift av verkstäder för handikappade har vid det gjorda antagandet uppskattats till drygt 10 miljoner kronor, varav 6 miljoner kronor budgetåret 1961/62. Vid beräkningarna rörande arbetsmarknadsavsnittet har hänsyn inte kun­ nat tas till de anslagsfrågor som kan komma att aktualiseras t. ex. av den

30 Kungl. Maj. ts proposition nr i50 år 1960

pågående utredningen rörande näringslivets lokalisering och en eventuellt kommande utredning rörande arbetslöshetspolitiken m. m. Driftbudgetanslagen till bostadsbyggande m. m. — bortsett från avskriv­ ningar — har såsom redan berörts i den föregående framställningen ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden. De avgörande posterna har därvid varit anslagen till kapitalmedelsförluster och ränleeftergifter å vissa bo­ stadsbyggnadslån samt till bostadsrabatter. Det förstnämnda anslaget, som avser kostnaderna för den s. k. räntegarantin, har i synnerhet under de se­ naste åren ökat väsentligt såväl genom tillkomsten av nya årgångar bostads­ hus, för vilka räntegaranti gäller, som genom det högre ränteläget. Beräk­ ningen av anslagsutvecklingen för den kommande femårsperioden utgår från nuvarande ränteläge. Med denna utgångspunkt har anslagsbehovet för budget­ året 1960/61 beräknats till 195 miljoner kronor, vilket belopp 1961/62 upp­ räknats med 60 miljoner kronor som en följd av den senaste ränteföränd­ ringen samt nytillskottet av lägenheter. Vid i stort sett nuvarande bostads­ produktion, ca 70 000 lägenheter, under de följande åren har anslaget be­ räknats behöva höjas med ytterligare 45 miljoner kronor för varje ny år­ gång bostadshus. Varje tusental lägenheter motsvarar därvid ett anslagsbe­ hov av drygt 0,6 miljon kronor. Därest ränteläget förändras, påverkas givet­ vis anslaget. Man torde härvid kunna räkna med att 0,5 procents ändring av räntan på primär- och sekundärlån påverkar anslaget med omkring 40 mil­ joner kronor. Vid beräkningen har inte beaktats frågan om en anpassning av räntegarantin till ett ändrat ränteläge. Anslaget till bostadsrabatter har för 1960/61 upptagits till 130 miljoner kronor. Anslagsutvecklingen påverkas i huvudsak av tillkomsten av nya lä­ genheter, för vilka bidrag kan utgå, och av löneutvecklingen. Verkningarna av dessa faktorer är svårbedömbara. I kalkylerna har antagits en årlig ökningav anslagsbehovet med 10 miljoner kronor. Vid bedömningen av nu nämnda anslag har hänsyn inte tagits till sådana ändringar av bostadspolitikens inriktning och utformning som kan aktuali­ seras sedan den pågående bostadsbyggnadsutredningen slutförts. Beträffan­ de övriga anslag under avsnittet om bostadsbyggande m. in. må nämnas, att anslaget till bidrag till inrättande av pensionärshem, vilket 1960/61 är upp­ taget med 10 miljoner kronor, beräknas utgå ur riksstaten fr. o. m 1962/63, sedan denna bidragsgivning numera omlagts. Därjämte bortfaller successivt anslaget till 1960 års bostadsräkning, för 1960/61 upptaget med 2,4 mil­ joner kronor. Sammantagna medför dessa förhållanden att anslagen till bostadsbyg­ gande m. m. under den närmaste femårsperioden har beräknats öka med i genomsnitt ca 13 procent per år, d. v. s. samma stegringstakt som under tioårsperioden 1949—1959. Anslagen till sjuk- och yrkesskadeförsäkring m. m. domineras helt av det särskilda anslaget till bidrag till sjukkassor m. m, vilket för 1960/61 upp­ tagits med 265 miljoner kronor. Belastningen på detta anslag varierar givet­ vis med sjukligheten. Med beaktande av befolkningsutvecklingen och ålders-

32 Kungi. Maj:is proposition nr 150 år 1960

punkt från en årlig bostadsproduktion av ca 70 000 lägenheter har anslaget till lånefonden för bostadsbyggande, varifrån de räntebärande lånen bestrides, beräknats till i genomsnitt omkring 800 miljoner kronor per år un­ der den aktuella femårsperioden. Varje tusental lägenheter motsvarar ett medelsbehov av ca 11 miljoner kronor. Under räntefria lån till bostadsbyg­ gande sker till följd av slopandet av den räntefria stående delen av egna­ hemslån en successiv minskning under de närmaste budgetåren från 90 mil­ joner kronor budgetåret 1960/61 till 15 miljoner kronor för ettvart av budgetåren 1962/63—1964/65. Beräkningarna har för de senare budgetåren utgått från ett genomsnittligt tertiärlånebelopp av 12 500 kronor per lägenhet och ett genomsnittligt belopp för egnahemslån av 22 000—24 500 kronor, ävensom stigande belopp av inflytande amorteringar. Då fasta utgångspunkter saknas, har hänsyn inte tagits till verkningarna av en eventuellt ändrad fördelning av bostadsproduk­ tionen mellan flerfamiljshus och småhus samt ändring av lägenheternas genomsnittliga storlek. Såsom framhållits i anslutning till redogörelsen för bostadsanslagen under driftbudgeten har hänsyn inte heller tagits till sådana ändringar av bostadspolitikens inriktning som skulle kunna aktualiseras sedan pågående utredningsarbete slutförts. För övriga kapitalbudgetanslag inom socialdepartementets område beräk­ nas inga mera betydande ändringar under femårsperioden.

Kommunikationsdepartementet Driftbudgeten. Under sjätte huvudtiteln domineras utgifterna av vägbygg­ nads- och vägunderhållsanslagen. I den i budgetkalkylen redovisade delserien för väg- och vattenbyggnadsväsendet och vägtrafikväsendet ingår bl. a. ett belopp av 50 miljoner kronor för ettvart av budgetåren 1961/62 och 1962/63 samt 55 miljoner kronor för ettvart av de därpå följande två budgetåren till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. I övrigt är vägändamålen i kalkylen helt renodlade från andra utgiftsändamål under huvudtiteln, driftbidraget till statens järnvägar och myndighetskostnaderna m. m. Vägutgifterna i kalkylen bygger i huvudsak på ett program av den om­ fattning under respektive budgetår som framgår av sammanställningen i det följande. De sifferserier som redovisas utgör ett alternativ för vägbygg­ nads- och vägunderhållsverksamheten under perioden, som volymmässigt ligger under vägplanens investeringsprogram men över den begränsning därav som besparingsutredningen förordat. Normgivande för beräkningar­ na enligt detta mellanalternativ har varit, att anslagstilldelningen för de ordinarie statliga väginvesteringarna, inklusive anslaget till vissa vägbyggnadsarbeten, årligen skall öka med ett belopp, som motsvarar 60 procent av vägplanens stegring med ett års senareläggning, samt att de kommunala väg- och gatuinvesteringarna skall ansluta till vägplanens program med ett års eftersläpning.

Éih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 33

Miljoner kronor

Budgetår Väg­ Ordinarie Bidrag till Bidrag till Summa för Bidrag till Bidrag under­ väginves­ underhåll byggande ordinarie underhåll till bygg­ hållet teringar av vägar av vägar statlig och av enskilda ande av (B 7) (B 8—12) och gator och gator kommunal vägar m. m. enskilda (B 13) (B 14) väghållning (B 15) vägar

Om vägplanen skulle väljas som alternativ för vägutgifterna under den studerade tidsperioden, erhålles, under förutsättning att investeringspro­ grammet senarelägges ett år, utgifter som för budgetåren 1961/62—1964/ 65 ligger 80, 93, 127 och 156 miljoner kronor över »mellanalternativet» för respektive budgetår. Den sammanlagda kostnadsökningen för perioden skul­ le uppgå till i runt tal 450 miljoner kronor. Besparingsutredningens förslag beträffande vägutgifterna avsåg endast perioden 1960/61—1963/64 och var dessutom inte särredovisat för varje budgetår. En fortsättning av den trend utredningsförslaget innebär, ger emellertid vid en likformig ökningstakt under budgetåren 1961/62—1964/65 en sammanlagd utgiftsbegränsning av storleksordningen 470 miljoner kro­ nor i förhållande till »mellanalternativet». I följande sammanställning har för jämförelses skull redovisats vägplanens investeringsprogram med ett års eftersläpning, det tidigare an­ givna »mellanalternativet» samt besparingsutredningens förslag frainskrivet till budgetåret 1964/65. Bland de företag som skulle kunna bli aktualiserade inom ramen för de nu redovisade alternativen för utgiftsutvecklingen inom vägområdet må nämnas ny- och ombyggnadsarbeten för vissa delar av riksvägnätet. Härav avser övervägande delen 2-filiga vägar. I närheten av de större städerna

Miljoner kronor

Summa för ordinarie statlig och kommunal väghållning

Vägplanens investe­ »Mellan­ Besparingsutred­ ringsprogram med alterna­ ningens förslag framett års eftersläpning tivet» skrivet till budget­ året 1964/65

Summa 5 200 4 744 4 275

ii Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang E

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

torde dock vissa 4-filiga vägar komma i fråga. Vidare må nämnas ett an­ tal större brobyggnadsprojekt. Vad länsvägarna beträffar torde resurser­ na främst komma att utnyttjas för arbeten på de för befolkningen och nä­ ringslivet viktigaste lederna. Det må även erinras om de investeringar som sammanhänger med nedläggningen av trafiksvaga järnvägar. Beträffande investeringarna inom städernas gatu- och vägväsen kan flera kostnadskrä­ vande företag komma att aktualiseras under den nu ifrågavarande tids­ perioden, bl. a. bro- och tunnelförbindelser i Stockholm och Göteborg. Vid jämförelse mellan de redovisade alternativen för vägutgifterna torde böra erinras om att kostnaderna för vägunderhållet vid samtliga alternativ torde bli av ungefär samma omfattning med hänsyn till trafikutveckling­ en. Skillnaden torde därför i huvudsak hänföra sig till investeringssidan. I detta sammanhang bör framhållas, att det totala väg- och gatubyggandel inte endast är beroende av anslagen under sjätte huvudtiteln. Från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till beredskapsarbeten på vägar och gator har sålunda under budgetåren 1958/59—1959/60 anvisats ett sam­ manlagt belopp av närmare 400 miljoner kronor, som till övervägande del använts för företag intagna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ordinarie flerårsplaner. Även för perioden 1961/62—1964/65 har i utgiftskalkylerna inräknats utgifter för detta ändamål under socialhuvudtiteln. Beträffande driftbidraget till statens järnvägar har, som framgår av den lämnade sammanställningen, räknats med ett oförändrat anslag av 80 mil­ joner kronor under hela den studerade perioden. I detta sammanhang må erinras om att järnvägsföretagets ekonomiska läge även sedan driftbidraget tillkommit är mycket ansträngt. För budgetåret 1960/61 torde det sålunda bli erforderligt att upptaga ett särskilt anslag för täckande av underskott å rörelsen. Frågan om någon förändring av driftresultatet kan beräknas för budgetåren 1961/62—1964/65 rymmer åtskilliga osäkerhetsmoment. I sam­ manställningen har räknats med ett oförändrat resultat av driften. I fråga om övriga utgiftsändamål under huvudtiteln, vissa myndigheter in. m., har i kalkylen räknats med bl. a. en viss fortsatt förstärkning av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och statens väginstitut. På nämnda områden föreligger utredningsförslag om upprustning, som hit­ tills endast delvis genomförts. Ersättningen till postverket för befordran av tjänsteförsändelser har slut­ ligen beräknats öka automatiskt med drygt en miljon kronor om året. Statens järnvägars underskott. Beträffande frågan om underskott på sta­ tens järnvägars rörelse torde få hänvisas till vad som sagts i det föregående under redovisningen av driftbidraget. Luftfartsverkets underskott. Underskottet å luftfartsfonden, som för bud­ getåret 1960/61 är upptaget till 13 miljoner kronor, har antagits öka till när­ mare 18 miljoner kronor för budgetåret 1964/65. Därvid har utgifterna an­ tagits komma att under perioden stiga från 32 miljoner kronor till närmare 43 miljoner kronor. Av denna ökning hänför sig 4 miljoner kronor till öka­ de avskrivningsmedel, huvudsakligen till följd av investeringarna i stor­

Bih. E: PM aiujåendc huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 35

flygplatsen. Kostnadsökningarna i övrigt sammanhänger med dels förstärk­ ningar av personal och utrustning i samband med den förväntade trafikök­ ningen, dels ökade krav på säkerhetssystemet vid ansvällningen av jettra­ fiken. För inkomsterna har upptagits en ökning från 19 till 25 miljoner kronor, helt betingad av trafikens ökning. Kapitalbudgeten. Kommunikationsdepartementets del av kapitalbudgeten hänför sig främst till statens affärsverksfonder, av vilka under departemen­ tet faller postverkets, televerkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks fonder. Den i utgiftskalkylerna inräknade förändringen av bruttoin­ vesteringarna i dessa fonder framgar av följande sammanställning.

Investerings- Förändring Fond anslag 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1960/61

— — — 306 + 14 - 10 — — Statens järnvägars fond 326 + 24 Statens vattenfallsverks

Summa 1*101 + 91 - 25 + 10 —

För postverket, som för budgetåret 1960/61 fått sin investeringsram ned­ satt till 4 miljoner kronor, har för ettvart av de fyra följande budgetåren an­ tagits en medelsförbrukning i ungefärlig nivå med de medgivna investerings­ ramarna under budgetåren 1956/57—1959/60 eller 7 miljoner kronor. I kalkylen har förutsatts bl. a. vissa ny-, till- och ombyggnader av posthus och andra lokaler på orter, där förhyrning inte kan beräknas komma att ske. Några nya posthus kan sålunda behöva uppföras eller påbörjas under perioden. Det kan därvid erinras om att byggnadskostnaderna för under se­ nare år uppförda posthus varierat mellan en och 4 miljoner kronor It. ex. Kålltorp 1,1 miljon kronor, Västerås 3,9 miljoner kronor). Likaså kan byggnadsbehov för vissa av generalpoststyrelsens centrala funktioner kom­ ma att aktualiseras. Vidare har anmälts ett ökat medelsbehov för fordonsanskaffning dels till postverkets busstrafikrörelse dels för ytterligare ratio­ nalisering av vissa delar av postverkets verksamhet. Vad angår televerket har för budgetåren 1961/62—1964/65 upptagits eu investeringsnivå, som i fråga om de ramreglerade investeringarna liggci ca 10 miljoner kronor över innevarande budgetårs. En utgångspunkt för kalkylen har varit, att automatiseringen av telcfontrafiken skall vara i huvudsak avslutad omkring år 1970. Det kan här nämnas, att automatiseringen per den 1 januari 1960 fortskridit så långt, att 86,4 procent av samtliga apparater, totalt ca 2,7 miljoner, är anslutna till helautomatiska stationer. Vidare har förutsatts att väntetiderna föi nytecknadc abonnemang skall successivt kunna nedbringas. Under senare år har regelmässigt antalet nyinstalleradc apparater legal något över 100 000. I fråga om tclefonstationsbyggnader redovisas ett uppdämt behov på grund

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

av tidigare investeringsbegränsningar. — ökade investeringar i förråds­ byggnader har beräknats i syfte att möjliggöra en rationalisering av tele­ verkets förrådsrörelse. Vid sidan om investeringsramen har räknats med i stort sett oförändrade investeringar för bl. a. ljudradions och televisionens distributionsnät. — Byggnadsarbetena på anläggningen för teletekniskt ut­ vecklingsarbete i Farsta beräknas i huvudsak bli avslutade under budget­ året 1961/62, vilket förklarar nedgången i medelsförbrukningen med ca 10 miljoner kronor till påföljande budgetår. Det må särskilt beträffande televerkets framtida utveckling kraftigt un­ derstrykas de osäkerhetsmoment i beräkningarna som bottnar i den myc­ ket hastiga utvecklingen inom teleteknikens och elektronikens områden. Beträffande statens järnvägar har i sammanställningen upptagits en till 350 miljoner kronor förhöjd investeringsram för budgetåren 1961/62— 1964/65. Investeringsbehovet grundas främst på angelägenheten av att stambanenätet upprustas och moderniseras. Trafikökningen under årens lopp har visat, att kapacitetshindrande flaskhalsar föreligger i fråga om de fasta anläggningarna på huvudlinjerna. På vissa av de stora huvudlinjerna har trafikintensiteten två- å trefaldigats sedan de sista förkrigsåren. Detta gör det nödvändigt att successivt bygga ut dessa linjer med dubbelspår samt att verkställa bangårdsutbyggnader och modernisering av signalanordning­ ar. Dessutom kvarstår behovet av kapacitetsökning för viss rullande ma­ teriel, främst godsvagnar. Förutom den nämnda upprustningen i fråga om anläggningar och mate­ riel räknas i kalkylen med ett starkt reinvesteringsbehov bl. a. för att möta konkurrensen från övriga trafikmedel. I övrigt redovisas ett behov av kostnadssänkande rationaliseringar inom järnvägsdriften. De kostnadssänkande investeringarna inom statens järn­ vägar anses på något längre sikt utgöra en nödvändig förutsättning för en samhällsekonomiskt rationell utveckling inom transportförsörjningens om­ råde. Investeringar av detta slag erfordras för att genomföra önskvärda per­ sonalbesparingar inom vissa sektorer och att utjämna verkningarna av ar­ betstidsförkortningen. I fråga om statens vattenfallsverk har vid investeringsberäkningarna för­ utsatts en sådan utbyggnad av elproduktionsresurserna, att ransoneringsriskerna även vid svara torrår skall vara i huvudsak eliminerade. Då pro­ gnoserna över kraftförbrukningen för tiden 1965—1970 liksom frågan om avvägningen mellan vattenkraft och värmekraft för närvarande är föremål för prövning inom kraftindustrin, är investeringsuppskattningen för de närmaste åren i viss mån osäker. Det må här erinras om att den år 1959 omprövade prognosen rörande elkraftbehovet inom vattenfallsverkets distri­ butionsområde fram t. o. m. år 1965 visade på en genomsnittlig årlig ök­ ning med ca 950 Mk Wh. Som jämförelse må nämnas, att Vargfors kraft­ station, som i fjol kostnadsberäknades till preliminärt 99 miljoner kronor, beräknas ge 370 Mk Wh per år, medan motsvarande siffror för Porsi kraft­ station är 132 miljoner kronor respektive 960 Mk Wh.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 37

Den av konjunkturpolitiska skäl motiverade dämpningen i utbyggnads­ takten för budgetåret 1960/61 (statsverksprop. 1960: bil. 28, s. 117) har vid beräkningarna förutsatts bli återhämtad under budgetåret 1961/62. En inte oväsentlig höjning av investeringarna i distributionsanläggningar för­ utses behöva äga rum under perioden för att höja kapaciteten på stamlinjenätet, som tillgodoser den långväga kraftöverföringen för såväl statlig som enskild och kommunal kraftindustri. Medelsbehovet för vattenfallsstyrelsens förvaltningsbyggnad i Råcksta, som i statsverkspropositionen 1960 beräknades till totalt ca 65 miljoner kro­ nor, minskar kraftigt efter budgetåret 1961/62 och bortfaller helt budgetåret 1963/64. För atomenergianläggningar har under periodens tre sista år upptagits i genomsnitt 45 miljoner kronor årligen, att jämföra med 18 miljoner kronor för budgetåret 1960/61. Vad gäller luftfartsverket förutses en successivt minskad medelsförbruk­ ning för arbetena på storflygplatsen Stockholm/Ar landa, som beräknas bli helt färdigställd under budgetåret 1963/64. I fråga om luftfartsverkets and­ ra investeringar har — med hänsyn bl. a. till jettrafikens krav och till den expansiva tekniska utvecklingen i övrigt på trafikflygets område — i sam­ manställningen upptagits en investeringsnivå, som ligger betydligt högre än den för tiden före storflygplatsens utbyggande gällande nivån. För den under diverse kapitalfonder redovisade väg- och vattenbyggnads­ verkets förrådsfond har enbart reinvesteringsbehovet beräknats uppgå till inemot 35 miljoner kronor årligen. En fortsatt rationalisering av vägunder­ hållet skulle därutöver kräva en ökning av maskinparkens kapacitet. Den tekniska utvecklingen på vägbyggnads- och vägunderhållsområdet går mot mer kapitalkrävande maskiner med ökad kapacitet. Under de närmaste åren kan vidare en fortsatt utbyggnad av depåverkstäderna bedömas erforderlig. Beträffande kommunikationsdepartementets investeringar under statens allmänna fastighetsfond har antagits en kraftig ökning av medelsförbruk­ ningen under perioden för radio- och televisionshus. Vidare har här räknats med investeringar för bl. a. vissa ämbetsbyggnadcr samt fortsatta byggnads­ arbeten för att förse statens bilinspektion med ändamålsenliga lokaler.

Finansdepartementet Driftbudgeten. Utgiftsutvecklingen under sjunde huvudtiteln bestämmes till största delen av anslaget till skatteersättning till kommunerna. Beräk­ ningen av detta anslag har gjorts under hänsynstagande till den av stats­ makterna beslutade successiva avvecklingen av skatteersättningen, medan den kommunala utdebiteringen förutsatts komma att bli oförändrad fram t. o. m. budgetåret 1964/65. Anslaget beräknas i enlighet härmed komma alt minska med drygt 70 miljoner kronor årligen samt uppgå till respektive 521, 449, 377 och 306 miljoner kronor under budgetåren 1961/62—1964/65. För alt ange effekten av en eventuell utdebiteringshöjning kan nämnas att vid en höjning för varje år av utdebiteringen för primärkommunerna med

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

25 öre och för landstingen med 10 öre erfordras för budgetåret 1961/62 ett anslag av 540 miljoner kronor, för 1962/63 476 miljoner kronor, för 1963/64 408 miljoner kronor och för 1964/65 338 miljoner kronor. Beträffande övriga anslag inom den nu ifrågavarande anslagsgruppen må framhållas, att en uppskattning av kostnaderna för bidrag till skattetyngda kommuner måste bli mycket osäker. Provuträkningar har verkställts för att få åtminstone antydningar om tendensen. Enligt dessa skulle man komma fram till en ökning av behovet av skattelindringsmedel med ungefär en mil­ jon kronor per år. Anslaget till ersättning till städerna för mistad tolag, som helt är beroende på tulluppbördens storlek, har i beräkningarna likaledes antagits komma att öka med en miljon kronor per år. Det näst största anslaget under huvudtiteln för budgetåret 1960/61, pre­ mie ring av frivilligt sparande under åren 1955 och 1956, bortfaller fr. o. m. 1961/62. Av övriga anslagsändringar under huvudtiteln må nämnas en anslagsuppräkning budgetåret 1963/64 med 4,8 miljoner kronor med hänsyn till riksdagens numera fattade beslut att nästa allmänna fastighetstaxering skall uppskjutas från år 1962 till år 1964. Kapitalbudgeten. Finansdepartementets del av kapitalbudgeten domine­ ras för närvarande av anslaget å 160 miljoner kronor till inlösen av aktier i LKAB. Detta anslag bortfaller fr. o. m. budgetåret 1962/63, eftersom sta­ ten gör sin sista delbetalning för aktierna den 30 september 1961. Anslag har för första gången uppförts budgetåret 1960/61 dels till vissa projekteringskostnader och dels till Internationella utvecklingsfonden (IDA). Förstnämnda anslag har för budgetåret 1960/61 beräknats till 15 miljoner kronor dels med hänsyn till den normala byggnadsverksamhet som kom­ mer att aktualiseras på grundval av de planer som myndigheterna redovisat i sina petita för budgetåret dels så att en viss reserv av projekterade objekt skall finnas tillgänglig om arbetsmarknads- eller konjunkturläget påford­ rar en intensifierad husbyggnadsverksamhet. Beträffande den normala bygg­ nadsverksamheten torde man närmast ha att emotse en viss stegring för de objekt som är anknutna till projekteringsanslaget. Beträffande den del av anslaget som beräknats för att åstadkomma projekteringsreserven skulle i och för sig en viss minskning i fortsättningen kunna beräknas vid en gynn­ sam ekonomisk konjunktur. Men en projekteringsreserv av erforderlig stor­ lek torde inte kunna åstadkommas på de medel som beräknats i nästa bud­ getårs anslag, utan även i fortsättningen torde hänsyn få tas till behovet av en beredskapsprojektering. Man torde kunna räkna med att en minskning av beredskapsprojekteringen skall balanseras av en ökad projektering för den ordinarie verksamheten. Sveriges bidrag till IDA uppgår totalt till i runt tal 52 miljoner kronor. Härav skall under budgetåret 1960/61 inbetalas ca 12 miljoner kronor och under vart och ett av de fyra följande budgetåren omkring 10 miljoner kronor.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 39

Ecklesiastikdepartementet Driftbudgeten. Enligt långtidskalkylen kommer utgifterna under åttonde huvudtiteln att uppgå till 2 212 miljoner kronor budgetåret 1964/65 mot i riksstatsförslaget för 1960/61 upptagna 1 844 miljoner kronor. Emellertid bör understrykas de alldeles speciella svårigheterna att i det nuvarande ut­ vecklingsskedet på utbildningens och forskningens områden samt vissa andra kulturella verksamhetsområden med någon större säkerhet överblicka ens den här aktuella periodens totala anslagsbehov under åttonde huvudtiteln. De nu angivna siffrorna innebär en ökning med 368 miljoner kronor, vilket mot­ svarar en genomsnittlig årlig stegring om 4,7 procent, ökningen fördelar sig

med ungefär 33 procent på anslagen till högre utbildning och forskning, med

62 procent på anslagen till det allmänbildande och yrkesutbildande skolvä­

sendet samt med 5 procent på anslagen till övrig verksamhet inom departe­

mentets förvaltningsområde. En analys av den uppskattade utgiftsutvecklingen låter sig mindre väl knyta till den traditionella litterauppdelningen inom huvudtiteln. Tenden­ serna inom vissa littera är inte enhetliga och kan i flera fall inte ses av­ skilda från utvecklingen inom andra littera. Det ligger närmare till hands att såvitt gäller utbildningsområdet behandla de olika åldersstadierna var för sig och följa tendenserna från lågstadiet upp till universitets- och hög­ skoleväsendet. Befolkningsutvecklingen under perioden 1960/61—1964/65 i vad avser de berörda åldersgrupperna är en grundläggande faktor. Sedan födelsetalet kulminerade 1945 med ca 135 000 födda har det successivt sjunkit och lig­ ger nu vid 104 000—105 000 födda per år. Detta innebär att elevantalet på låg- och mellanstadierna är i sjunkande. De åldersgrupper ur vilka eleverna till högstadiets skolformer hämtas kulminerar för närvarande, varefter en sänkning inträder även här. Följande sammanställning belyser utveckling­ en inom de åldersgrupper ur vilka eleverna i det allmänbildande och yrkes­ utbildande skolväsendet huvudsakligen rekryteras.

Åldersgrupp I huvudsak Antal personer i 1 000-tal vid slutet av år motsvaran­ de årskurs 1950 1955 1960 1965

Summa 1150 1375 1430 1334

I det följande diskuteras i första hand konsekvenserna av befolkningsut­ vecklingen och de för de olika åldersstadierna speciella utvecklingstenden­ serna med hänsyn till deras inverkan på lärarbehovet och därmed på lärarlönekostnaderna.

40 Kungl. Maj. ts proposition nr ISO år 1960

För det obligatoriska skolväsendets lag- och mellanstadier innebär befolk­ ningsutvecklingen en tendens till sänkning av kostnaderna under perioden. Samtidigt bör observeras att under perioden 1959/60—1962/63 en återgång sker från 1950 års till 1947 års bestämmelser rörande elevantalet i klasserna i folkskolan. Denna åtgärd beräknades vid beslutet härom 1957 fullt genom­ förd medföra en kostnadsökning om ca elva miljoner kronor vid dåvarande lönenivå. Med beaktande av svårigheterna att här göra annat än en synnerli­ gen approximativ uppskattning av kostnadsutvecklingen, bl. a. med hänsyn till den pågående befolkningsomflyttningen, har minskningen av läraxdönekostnaderna för låg- och mellanstadierna under perioden angivits till stor­ leksordningen 40—45 miljoner kronor. I fråga om de efter mellanstadiet följande skolstadierna (enlietsskolans högstadium, realskola, m. in.) bestäms kostnadsutvecklingen av en rad in­ bördes motverkande tendenser. Befolkningsutvecklingen innebär även för dessa stadier en minskning av de årskullar ur vilka eleverna rekryteras. Å andra sidan kan utbyggnaden av enhetsskolan väntas medföra en stark ök­ ning av elevantalet på enlietsskolans högstadium och därmed också av det totala antalet elever pa detta åldersstadium. För de nu ifrågavarande skol­ formerna —- omtattande i huvudsak 7—9 skolåren — visar uppskattningarna på en sammanlagd ökning av lärarlönekostnaderna, som upptagits till stor­ leksordningen 55—60 miljoner kronor. Gymnasiernas expansion har under senare delen av 50-talet varit synnerli­ gen stark. Bl. a. det stigande utbildningsinlresset i förening med att en allt större del av ungdomarna genom högstadiets tillväxt når fram till gymnasiet gör att man får räkna med en fortsatt tillväxt av gymnasierna. Kostnadsök­ ningen i denna del har kalkylerats till 40—45 miljoner kronor, vilket avser såväl de allmänna som de egentliga fackgymnasierna. Yrkesskolväsendet har alltsedan 1955 års reform varit i stark utveckling och tendenserna tyder på en fortsatt kraftig ökning. Kostnadsökningen av­ seende driftbidrag till centrala och lokala yrkesskolor under perioden har kal­ kylerats till 25—30 miljoner kronor. De utvecklingstendenser som nu berörts har konsekvenser för vissa andra utgiftsändamål under huvudtiteln. Högstadiernas expansion och den därmed sammanhängande centraliseringen av skolorna innebär att skolskjutsverk­ samheten kan väntas växa förhållandevis starkt. Kostnadsökningen för sta­ ten under perioden har kalkylerats till drygt 15 miljoner kronor. Samtidigt kan man förutse en överföring av utgiftsändamål från studiehjälpsanslaget till skolskjutsanslaget i och med att högstadier ersätter realskolor och mot­ svarande skolformer. Denna tendens till sänkning av studiehjälpsanslaget motverkas dock av expansionen av frivilliga skolformer ovanför högstadiet, främst yrkesundervisning och gymnasieutbildning. Anslaget till studiehjälp väntas därför stiga kraftigt under perioden, önskemål föreligger dessutom om uppjustering av vissa av de belopp, som för närvarande gäller för stu­ diehjälpen. Sammantagna innebär dessa tendenser och önskemål en kost­ nadsökning av inemot 50 miljoner kronor under perioden. Tillväxten inom

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 41

det allmänna skolväsendets högre åldersstadier liksom av yrkesundervisning­ en kommer att ställa krav på en intensifierad lärarutbildning. De önskemål som här förts fram innebär att kostnaderna för detta ändamål under perio­ den skulle sliga med 20—25 miljoner kronor. Enhetsskolans och yrkesunder­ visningens utbyggnad ställer vidare krav på eu ökad byggnadsverksamhet. I kalkylerna har inräknats en stegring av anslagen till dessa ändamål med drygt 45 miljoner kronor. De kalkyler som gjorts beträffande kostnadsutvecklingen för universitetsoch högskoleväsendet liksom för forskningens behov bygger till stor del på de förslag till riktlinjer för utbyggnad som angivits i proposition nr 119 till årets riksdag (se särskilt s. 386) och som innebär en väsentlig utbyggnad framför allt av den förhållandevis kostnadskrävande högre tekniska och na­ turvetenskapliga utbildningen. Kapitalbudgeten. I fråga om anslagen under faslighetsfonden är det i främ­ sta rummet utbyggnaden av universitet och högskolor som väntas ställa an­ språk på kapitalmedel under perioden. I denna del kalkyleras med en total investering om ca 290 miljoner kronor under budgetåren 1961/62—1964/65. Detta innebär en årlig investering för dessa ändamål under perioden med i genomsnitt drygt 70 miljoner kronor per år; som jämförelse kan nämnas att motsvarande anslag budgetåret 1960/61 uppgår till 33 miljoner kronor. Den ökade lärarutbildning, som ovan berörts, kan likaledes väntas ställa krav på betydande investeringar. För dessa ändamål samt för investeringar i läro­ anstalter för döva och blinda har medelsbehovet under perioden sammanlagt beräknats till storleksordningen 50 miljoner kronor. Vad gäller utlåningsfonderna innebär den kraftigt ökade tillströmningen till universitet och högskolor att man i detta sammanhang bör räkna med en stegring av anspråken på universitetssludielånefonden; enligt uppskattningar­ na skulle anslagen stiga från ca 11 miljoner kronor 1960/61 till ca 14 miljoner kronor 1964/65. Den ökade tillströmningen har betydelse också för lånefon­ den för inventarier i studentbostäder som beräknas stiga från för närvarande 3 till 10 miljoner kronor.

Jordbruksdepartementet Driftbudgeten. Nionde huvudtiteln har för budgetåret 1960/61 upptagits till 477 miljoner kronor. Härav avser inte mindre än 255 miljoner kronor eller drygt 50 procent anslag till jordbruksprisreglering m. in. Totalt för huvudtiteln utmärkes den gångna tioårsperioden av en nedåtgående ten­ dens i utgiftsutvecklingen, räknat i fasia priser. Eu jämförelse mellan bud­ getåren 1949/50 och 1958/59 utvisar sålunda en utgiftsminskning av drygt 30 procent. Avgörande för denna utgiftsutveckling har varit förändringarna på prisregleringsområdet. Utgifterna på detta område, som under perioden uppgått till mellan 75 och 60 procent av totalutgifterna på huvudtiteln, har varierat kraftigt men visar under senare år en betydande minskning. Vid bedömningen av kostnadsutvecklingen när det gäller jordbrukspris­ regleringen in. in. bör beaktas, alt under budgetåret 1949/50 fortfarande I Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang E

42 Kungl. Maj. ts proposition nr i50 år 1960

förelåg regleringar av krisnatur, vilka medförde vissa anslagsbehov av extra­ ordinär natur. Bland annat utgick under detta år s. k. devalveringssubventioner. Vidare utgick betydande statliga bidrag till den lagrings-, inköpsoch försäljningsverksamhet, som bedrevs av Svenska spannmålsaktiebolaget. Budgetåren 1952/53, 1955/56 och 1957/58 betecknar såtillvida avbrott i den nedåtgående utgiftstrenden på förevarande område, att utgifterna sag­ da år tillfälligt ökade i omfattning, ökningen budgetåret 1952/53 samman­ hängde dels med den uppgörelse som våren 1952 träffades rörande ersätt­ ning för under år 1951 inträffade skördeskador och dels den reguljära pris­ uppgörelse som senare samma vår träffades beträffande regleringsåret 1952/ 53. Båda dessa uppgörelser innebar, att medel över budgeten i ökad omfatt­ ning tillfördes jordbruket. En del av utgifterna, hänförliga till budgetåret 1951/52, kom efter sagda uppgörelser att utbetalas först under budgetåret 1952/53. Utgiftsökningen budgetåret 1955/56 var eu följd av en uppgörelse angående ersättningar över budgeten till jordbrukare, som drabbats av år 1955 inträffade skördeskador. För budgetåret 1957/58 slutligen orsakades utgiftsökningen i huvudsak av att man sagda budgetår dels lämnade viss kompensation för utebliven prishöjning på konsumtionsmjölk, dels ur prisregleringsanslaget förskottsvis utanordnade ersättningar på grund av skör­ deskador år 1957. I motsats till vad fallet är på prisregleringens område, utmärkes utgifts­ utvecklingen under den gångna tioårsperioden på övriga avsnitt av huvud­ titeln totalt av en viss ökningstendens. För budgetåret 1958/59 uppgick

ifrågavarande utgifter sålunda till ett något mer än 10 procent högre be­

lopp än 1949/50, räknat efter sistnämnda budgetårs priser. På vissa avsnitt har utgiftsstegringen varit kraftigare än vad som framgår av nyssnämnda genomsnittssiffra. Så har till exempel utgifterna för undervisningsanstalter samt forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område under tio­ årsperioden företett en ökning av inemot 25 procent. Vad angår de till skogsväsendet hänförliga anslagen redovisas en genomsnittlig ökning med 3,5 procent per år; under den senaste femårsperioden har den årliga steg­ ringen varit än större, genomsnittligt 7,5 procent, allt angivet i fasta pri­ ser. Utgiftsstegringen beror främst på intensifierade statliga åtgärder för att främja den skogliga yrkesutbildningen. Vidare har under senaste åren en betydande ökning skett av bidragsgivningen till skogsvägbyggnader. Ett område, där utgifterna under senare lid tenderat att minska, utgör anslagen till lantbrukets rationalisering m. in. Räknat i 1949/50 års priser, belöpte sig totalutgifterna för ändamålet under budgetåret 1958/59 till ca 90 procent av motsvarande utgiftsbelopp vid periodens början. Under åren 1954/55—1958/59 utgjorde den årliga utgiftsminskningen ca 3,5 procent. Beträffande den utgiftsutveckling, som man på jordbruksdepartementets område kan räkna med under budgetåren 1960/61—1964/65, torde få anlöras följande. De anslag som berör lantbrukets rationalisering, lantmäteriväsendet m. in.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 43

beräknas under perioden öka med sammanlagt ca 18 miljoner kronor. Häri har bl. a. inräknats ökningar av anslaget till bidrag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering. Bland övriga förändringar under förevarande avdelning av huvudtiteln må nämnas en successiv uppräkning av anslaget till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m., varige­ nom anslaget från och med budgetåret 1963/64 skulle komma att uppgå till 4 miljoner kronor. Vad gäller anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering in. m. be­ räknas under hela perioden en oförändrad bidragsram av 16,5 miljoner kro­ nor. Då någon reservation å anslaget inte beräknas stå till förfogande vid utgången av budgetåret 1960/61, innebär detta en ökning av anslaget 1961/ 62 med 3,5 miljoner kronor. Beträffande anslagen under anslagsgruppen jordbruksprisreglering in. m. har medelsbehovet till såväl prisreglerande åtgärder på jordbrukets område som till särskilt stöd åt det mindre jordbruket beräknats under antagande av oförändrade bidragsnormer och en oförändrad volym för mjölkinvägningen vid mejeri från de bidragsberättigade kategorierna av mjölkprodu­ center. Beträffande prisregleringsanslaget innebär detta jämfört med bud­ getåret 1960/61, då en reservation å ca 4 miljoner kronor kunnat utnytt­ jas, för efterföljande budgetår en ökning med ett belopp av sagda storlek. För det i småbrukarstödet ingående arealtillägget har å andra sidan medels­ behovet med hänsyn till eu väntad fortgående minskning av antalet bidrags­ berättigade liksom för närvarande bedömts komma att sjunka med omkring

1,5 miljoner kronor per år.

I anslutning till en inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria med synpunkter och förslag beträffande ett system för permanent skördeskadeskydd har under förevarande avsnitt till statliga bidrag till sådant

skydd från och med budgetåret 1961/62 upptagits ett årligt belopp av 6

miljoner kronor. I detta sammanhang torde få erinras om att enligt beslut

av 1956 års riksdag 100 miljoner kronor av statsmedel skall avsättas till

en särskild jordbrukets skördeskadefond för att användas i ett planerat system för reglering av skördeskador. Av detta belopp bär dock 25 miljoner kronor tagits i anspråk i samband med 1957 års skördeskador. Då det inte nu kan förutses, när och i vilken takt utbetalning kan behöva komma att ske, har ifrågavarande avsättning inte uppförts i sammanställningen över beräk­ nade utgifter för femårsperioden 1960/61—1964/65. Kostnaderna under anslagsgrupperna för undervisning och forskning på jordbrukets område och veterinärväsendet, till vilka även hänförts utgif­ terna för vissa kontrollanstalter på jordbrukets område, beräknas under den nu ifrågavarande tidsperioden öka med sammanlagt drygt 17 miljoner kro­ nor. Den beräknade utgiftsförändringen betingas bl. a. av eu planerad upp­ rustning av lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ävensom Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt av en förväntad utgifts­ ökning under anslaget till bidrag till byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter. Sistnämnda anslag beräknas sålunda behöva upp­

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1060

föras med ett belopp av 5 miljoner kronor för vartdera av de fyra bud­ getåren 1961/62—1964/65. För det första av dessa budgetår innebär detta en uppräkning av anslaget med 4 miljoner kronor. Vad gäller Iantbrukshögskolan och Alnarpsinstitutet beräknas, att en upprustning på grundval av jordbrukshögskoleutredningens nyligen avlämnade betänkande i huvud­ sak skall kunna genomföras under en sexårsperiod, med någon övervikt för de första åren. För ändamålet har beräknats ett ökat medelsbehov av sam­ manlagt ca 5 miljoner kronor under perioden. För utrustning och inred­ ning av nybyggnader för kontrollanstalterna m. m. beräknas under budget­ åren 1962/63—1964/65 anslag å sammanlagt omkring 4 miljoner kro­ nor. För en erforderlig upprustning av resurserna vid veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt har räknats med en sammanlagd anslagsökning med ca 2,6 miljoner kronor under budgetåren 1961/62— 1964/65. Beträffande de till skogsväsendet hänförliga anslagen har budgetåren 1961/62—1964/65 räknats med en sammanlagd utgiftsökning av i runt tal 19 miljoner kronor. Av den beräknade utgiftsökningen beror närmare 4 miljoner kronor på en uppräkning av reservationsanslaget till vägbyggna­ der å skogar i enskild ägo. Vidare har reservationsanslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. uppräknats med sammanlagt 4 mil­ joner kronor. För upprustning av skogsforskningens och den högre skogliga undervis­ ningens resurser har räknats med ett ökat medelsbehov med sammanlagt

drygt 4 miljoner kronor, ökningen skulle dock i betydande utsträckning

motvägas av att konjunkturutjämningsavgiftsmedel, motsvarande vad som nu användes för att bestrida löner och omkostnader m. in. förutsättes skola inlevereras till statsverket. För närvarande kan de årliga utgifterna med stöd av dylika medel uppskattas till drygt en miljon kronor. I övrigt för­ klaras anslagsökningen för budgetåret 1961/62 till ett belopp av samman­

lagt mellan 6 och 7 miljoner kronor av det ökade medelsbehov som blir

en följd av erforderlig utbyggnad av den skogliga yrkesundervisningen. Utgifterna under huvudtiteln i övrigt beräknas under budgetåren 1961/62 —1963/64 öka med sammanlagt drygt 5 miljoner kronor. Förutom en viss ökning av utgifterna för bland annat fiskeristyrelsen och statens vatten­ inspektion beror nyssnämnda utgiftsökningar i allt väsentligt på en vän­ tad belastningsökning å förslagsanslaget till ersättning till strandägare för mistad fiskerätt in. m. De totala utgifterna under nionde huvudtiteln skulle mellan budgetåren 1960/61 och 1964/65 enligt kalkylerna öka med totalt ca 67 miljoner kronor eller med i genomsnitt 3,4 procent per budgetår. Kapitalbudgeten. På kapitalbudgeten har för budgetåren 1961/62—1964/ 65 för jordbruksdepartementets del räknats med ett anslagsbehov av i run­ da tal resp. 20, 22, 17 och 15 miljoner kronor. Skillnaderna mellan dessa belopp och det sammanlagda anslagsbeloppet för budgetåret 1960/61 av

omkring 6 miljoner kronor, hänför sig i allt väsentligt till beräknade ut-

Bilx. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 45

gifter under statens allmänna fastighetsfond för byggnadsarbeten dels på grund av den planerade upprustningen och utbyggnaden av de högre larooch forskningsanstalterna tillhörande jordbruksdepartementet dels i anled­ ning av förut omnämnda nybyggnader vid vissa anstalter.

Handelsdepartementet Driftbudgeten. Anslagsutvecklingen under tionde huvudtiteln bar såsom redan i det föregående berörts till väsentlig del påverkats av utgifterna för atomenergiverksamheten. Av den totala utgiftssumman under huvudtiteln

för budgetåret 1960/61 å 281 miljoner kronor, faller 102 miljoner kronor

på anslag till atomenergiverksamhet inom AB Atomenergi samt till interna­ tionellt atomenergisamarbete. Dessa kostnader dominerar även den antagna utgiftsutvecklingen under de närmast följande budgetåren. Av den totala ökning om 108 miljoner kronor, som beräknats under huvudtiteln mellan budgetåren 1960/61 och 1961/62 faller 72 miljoner kronor på anslaget till verksamheten inom AB Atomenergi. Även för de därpå följande budgetåren

beräknas ökningar av detta anslag, nämligen med 10 miljoner kronor

1962/63 och med 20 miljoner kronor 1964/65. Av anslaget till bolaget för budgetåret 1960/61 har 98 miljoner kronor uppförts på driftbudgeten och

20 miljoner kronor på kapitalbudgeten. I sammanställningen över utgifts­ utvecklingen har räknats med att 20 miljoner kronor belastar kapitalbudge­

ten även för följande budgetår. Utöver dessa anslag om 118 miljoner kronor beräknar boiaget under budgetåret 1960/61 förbruka även en reservation från föregående budgetår å 32 miljoner kronor. Under budgetåret 1960/61 har beräknats att utläggas beställningar av utrustning för 20 miljoner kronor huvudsakligen avseende uranverket. Ut­ över nyssnämnda anslagsmedel om tillsammans 150 miljoner kionor dispo­ nerar bolaget under 1960/61 ett belopp av drygt 20 miljoner kronor i in­ komster, huvudsakligen från vattenfallsstyrelsen. Därav belöper ca 7 miljo­ ner kronor på bolagets egna arbeten och återstående 13 miljoner kronor på arbeten som bolaget lagt ut till olika industriföretag. De egentliga driftkostnaderna för atombolaget beräknas under 1960/61 belöpa sig till 82 miljoner kronor, varav som nämnts 7 miljoner kronor fi­ nansieras av vattenfallsstyrelsen och resten, 75 miljoner kronor, av anslags­ medlen. För budgetåret 1961/62 har beräknats en ökning med 10 miljoner kronor till 92 miljoner kronor beroende på att under delta budgetår en rad större laboratorier vid Studsviksstationen kommer att tas i drift. Genom bortfall av inkomster har anslagsbehovet beräknats öka med 17 miljoner kronor. Under följande budgetår har driftkostnaderna beräknats öka med respek­ tive 5 miljoner kronor 1962/63 och 1963/64 samt med 20 miljoner kronor 1964/65. Höjningen beror på en fortsatt ökning av forskningsverksamheten, ökade strålskyddsarbeten samt ökande räntekostnader för lån över kapitalbudgeten. Den kraftiga ökningen sista budgetåret orsakas av den då igång­ satta produktionen av uran och bränsleelement.

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Anläggningskostnaderna, som för budgetåret 1960/61 upptagits till ca 75

miljoner kronor, har för de följande budgetåren beräknats med utgångspunkt från att under perioden två större anläggningar tillkommer, dels ett reaktorexperiment, dels eu kemisk anläggning för bearbetning av använt atoinbränsle. Trots alt flera nu pågående byggnadsprojekt kommer att avslutas under perioden, medför de båda nämnda projekten jämte urånverksbygget att de totala anläggningskostnaderna beräknas öka till 98 miljoner kronor budget­ året 1961/62, och till 103 miljoner kronor 1962/63 samt därefter nedgå till 98 miljoner kronor budgetåren 1963/64 och 1964/65. Under anslagsgruppen till bergsbruk, industri m. in. har i övrigt under budgetåret 1961/62 inkalkylerats en ökning med omkring 7 miljoner kronor främst för olika forskningsanstalter och teknisk forskning. Den antagna ökningen av medelsanvisningen till sjöfartsändamål domine­ ras av kostnaderna för anskaffning av en ny statsisbrytare. Av de nuvarande fyra statsisbrytarna måste en utgå till följd av att fartyget är nedslitet och drar för höga driftkostnader. Den nya isbrytaren avses bli av kraftigare typ och kostnaderna beräknas till 40 miljoner kronor fördelade på de fyra bud­

getåren med 10 miljoner kronor per år.

Sjöfartsanslagen präglas i övrigt av att lots- och fyrstatens avlöningsanslag regelbundet nedgår till följd av ökad fyrautomatisering m. in. En för­ utsättning härför är emellertid att anslaget till säkerhetsanstalter uppräknas med i genomsnitt närmare en miljon kronor under ettvart av de två när­ maste budgetåren. För skeppsprovningsanstalten, slutligen, beräknas anslag

till utrustning med 2 miljoner kronor de två första åren och med 2,5 de

två senare åren. Av anslagen inom gruppen riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap m. m. beräknas omkostnaderna för statlig lagerhållning m. in. öka med när­ mare 3 miljoner kronor 1961/62, väsentligen till följd av räntestegringen. Dessutom har inräknats ett nytt anslag å en miljon kronor för oljedistributionsmateriel. Kapitalbudgeten. Anslagen på kapitalbudgeten till AB Atomenergi har re­ dan berörts. Under handelsdepartementets kapitalbudget beräknas i övrigt oljelagringsanslaget komma att bortfalla med utgången av år 1962. Anslags­ behov av mindre omfattning kan dock komma att föreligga även senare. För utbyggnaden av Aktiebolaget Statens skogsindustrier beräknas oför-

ändiat ärligt anslag, 20 miljoner kronor, under den aktuella tidsperioden.

Vidare kalkyleras med anslag för slutförande av valsverket vid Norrbottens järnverk med 30 miljoner kronor budgetåret 1961/62 och 15 miljoner kro­ nor för förtenningsanläggning budgetåret 1962/63. Slutligen må nämnas att ett anslag beräknats med 15 miljoner kronor un­ der ettvarl av budgetåren 1963/64 och 1964/65 för Svenska skifferoljeaktiebolaget. I avvaktan på utredning därom har det dock ansetts svårt att när­ mare precisera anslagets storlek.

Bili. E: PM angående huvuddragen i den stats finansiella utvecklingen 47

Inrikesdepartementet Driftbudgeten. Elfte huvudtiteln domineras väsentligen av anslagen till medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, vilka för budgetåret 1960/61 beräknas tilll 529 miljoner kronor, motsvarande ca 64 procent av huvud­ titelns totalsumma å 827 miljoner kronor. De övriga större anslagsgrupperna utgöres av anslagen till landsstaten, polisväsendet och civilförsvaret, vil­ ka inklusive lokalkostnader tillsammans omfattar drygt 30 procent av hu­ vudtitelns belopp för 1960/61. De antagna utgiftsökningarna under den kommande femårsperioden hänför sig ävenledes i huvudsak till medicinalväsendet samt hälso- och sjukvården, frånsett budgetåret 1961/62, då även en betydande ökning av anslagen till civilförsvaret redovisats i utgiftskalkylerna. För medicinalstaten samt hälso- och sjukvården har beräknats en årlig an­ slagsökning av drygt 20 miljoner kronor under budgetåren 1961/62—1964/ 65. Anslagssumman för dessa utgiftsändamål skulle härigenom komma att

öka från nuvarande 529 till 615 miljoner kronor eller med 86 miljoner kro­

nor. Av denna ökning faller ca 35 miljoner kronor på kostnaderna för sta­ tens mentalsjukhus, vilka beräknats öka med mellan 7 och 12 miljoner kronor per år. ökningen sammanhänger främst med tillkomsten av Falbyg­ dens och Mellringe sjukhus, sjukhusen i Bollnäs och Upplands Väsby samt psykopatsjukhuset i Katrineholm och sjukhuset i Sala för psykiskt efteiblivna. Härigenom har beräknats ett nettotillskott av nya vårdplatser av

i runt tal 2 600, vilket innebär att det totala platsantalet vid mentalsjukhu­

sen skulle öka från ca 22 800 till ca 25 400. En årlig ökning med drygt 2 mil­ joner kronor har även beräknats för bidragsanslagen till av städer och lands­ ting anordnad mentalsjukvård. Vidare har förutsetts ökade utgifter för den under utbyggnad varande vården av psykiskt efterblivna. Beträffande undervisningssjukhusen har kalkylerats med en total an­ slagsökning från 106 miljoner kronor budgetåret 1960/61 till 113 miljoner kronor 1964/65. Däri ingår bl. a. kostnader för en utvidgning av platsanta­ let vid karolinska sjukhuset och akademiska sjukhuset i Uppsala med 246 respektive 217 platser. För medicinalstyrelsen med ditliörande stater har inkalkylerats en an­ slagsökning under femårsperioden av drygt 15 miljoner kronor. Uppgången kan i huvudsak återföras på redovisade anslagsbehov för utrustning till beredskapssjlikhus och sjukhärbärgen, genomförande av de förslag SBLutredningen väntas komma att framlägga beträffande statens bakteriolo­ giska laboratorium samt för en omorganisation och förstärkning av tjänsteläkarväsendet på grundval av den s. k. ÖHS-kommitténs förslag. Takten i denna senare upprustning och statens slutliga utgifter härför blir dock be­ roende av en råd för närvarande osäkra faktorer såsom pcrsonaltillgangen och frågan om de ekonomiska villkoren vid ett eventuellt överförande av huvudmannaskapet för provinsialläkarna till landstingen. För hälso- och sjukvården i övrigt, vari till stor del ingår bidrag till icke statliga huvudmän, räknas också med stigande utgifter i takt med fortgå-

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

ende utbyggnad av olika verksamhetsgrenar. Bl. a. förutses att antalet tjäns­ ter för tandläkare, distriktssköterskor samt befattningar inom mödra- och barnavården skall komma att ökas med 60, 25 resp. 10 per år. Däremot har beräknats en nedgång av anslagen till tuberkulossjukvården m. in. samt till skyddsympning mot polio. För landsstaten har beräknats en anslagsökning av drygt 10 miljoner kro­ nor under hela femårsperioden, ökningen sammanhänger främst med en förstärkning av taxeringsorganisationen. Kostnaderna för polisväsendet heräknas sucecssivt stiga främst till följd av den ökade trafiken på riksvägarna. En fortsatt utbyggnad av statspolisorganisationen med ca 30 ordningspolismän, fem kriminalpolismän och tio biträden beräknas därför per budgetår. Med ledning av tendensen under 50-

talet räknas vidare med en ökning med ca 200 polismannatjänster per år

i de statsbidragsberättigade polisdistrikten. Totalt skulle anslagen till polis­

väsendet öka med ca 10 miljoner kronor under den aktuella tidsperioden.

Utgiftsförändringarna för civilförsvaret grundar sig på den av riksdagen beslutade nya civilförsvarsorganisationen. Kostnaderna för civilförsvaret

har beräknats till ca 68 miljoner kronor per år, därav ca 28 miljoner kro­ nor till materielanskaffning och ca 20 miljoner kronor till skyddsrum.

Bland Övriga utgiftsförändringar under huvudtiteln må nämnas, att kost­ naderna för det skandinaviska undervisningssjukhuset i Korea beräknas bortfalla budgetåren 1963/64 och 1964/65. Kapitalbudgeten. Under kapitalbudgeten har för inrikesdepartementets del förutsetts en ökning budgetåret 1961/62 med drygt 19 miljoner kronor varigenom anslagen skulle komma att uppgå till ca 90 miljoner kronor. För de därefter följande budgetåren beräknas anslagen successivt kunna minskas till drygt 65 miljoner kronor budgetåret 1964/65. Kapitalbudgetanslagen hänför sig till större del till byggnadsverksamheten för hälso- och sjukvården, främst byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus. Vidare räknas under perioden med byggnadsarbeten för länsstyrelserna, uppföran­ de av en ny civilförsvarsskola och en ny statlig polisskola.

Civildepartementet Tolfte huvudtiteln påverkas främst av kostnadsutvecklingen för två om­ råden nämligen dels för det statliga och statsunderstödda pensionsväsendet, dels för arbetsgivaravgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen. Sta­

tens pensionskostnader har beräknats stiga med i genomsnitt ca 20 miljo­

ner kronor per år. Denna beräkning har gjorts med utgångspunkt från bl. a. nuvarande finansieringssystem för den genom statens pensionsanstalt (SPA) bedrivna pensioneringen av anställda hos kommuner eller eljest icke­ statligt anställda. I detta sammanhang må erinras om att i juni 1959 sär­ skilda utredningsmän tillkallats med uppdrag att verkställa utredning rö­ rande bl. a. nytt finansieringssystem för SPA-pensioneringen. Kostnaderna for de arbetsgivaravgifter till den allmänna tilläggspensioneringen, som sta­ ten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare, har beräknats i enlighet

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 49

med 1959 års riksdagsbeslut om avgiftsuttaget innebärande en ökning av pensionsavgiften med en procent om året från 3 procent av den pensionsgrundande inkomsten för år 1960 till 7 procent för år 1964.

Vissa ytterligare utgifter under driftbudgeten De förut redovisade kalkylerna har gjorts bi. a. under förutsättningen om

en årlig ökning med 3 procent av produktion och inkomster inom samhäl­

let. I utgiflskalkylerna har emellertid av beräkningstekniska skäl utgåtts från konstant lönenivå för statsanställda. Som angivits i inledningen bör därför en korrigering med ett schablonmässigt tillägg för höjda löner m. m. göras. Från och med kalenderåret 1962 har härvid räknats med en genom­ snittlig årlig löneökning av 3 procent, vilket medför en ökning av statsut­ gifterna med omkring 100 miljoner kronor per år. Hänsyn har härvid inte tagits till lönerna inom de statliga affärsverken, då dessa löner inte berör budgetens utgiftssida utan i stället får beaktas vid beräkningarna av in­ komsterna från statens kapitalfonder. I fråga om underskottet å riksgäldsfonden (statsskuldsräntor m. in.) må nämnas, att detta beräknats med utgångspunkt från ett årligt statligt upplåningsbehov av 1 500 miljoner kronor samt från nuvarande ränteläge. Någon justering med hänsyn till ett framräknat totalbudgetunderskott på grund­ val av de nu framlagda kalkylerna har sålunda inte gjorts. Vidare må påpekas, att utgiftsförändringarna under driftbudgeten framräknats utan hänsyn till avskrivningar, medan å andra sidan kapitalutgif­ terna redovisats med bruttobelopp, d. v. s. genom att ange investeringsanslagen. Detta inverkar givetvis inte på beräkningen av de samlade utgifts­ behoven. De nu gjorda kompletteringarna av driftbudgetens utgiftsförändringar har upptagits i en särskild sammanställning (tabell 9) tillsammans med de egent­

liga statsutgifterna. 1 denna sammanställning har även införts de i det före­

gående redovisade förändringarna av de sammanlagda investeringsanslagen.

3. Sammanfattning av utgiftsutvecklingen

Innan en sammanfattning lämnas av det samlade materialet rörande ut­ giftsutvecklingen är det anledning att ånyo understryka de inledningsvis be­ rörda svårigheterna att genomföra beräkningar av nu ifrågavarande slag. Det måste även starkt framhållas, att dessa beräkningar inte har karaktären av en samlad prognos över statsutgifternas sannolika utveckling. Vad den nu ifrågavarande sammanställningen över utgiftsutvecklingen primärt syftar till är att ange de anslagsmässiga konsekvenserna av ett genomförande av olika delplaner och nu kända eller förutsedda önskemål som inte systema­ tiskt angelägenhetsgraderats och bedömts med hänsyn till de finansieringsmässiga förutsättningarna. Enligt de gjorda sammanställningarna skulle de egentliga statsutgifterna vid oförändrad pris- och lönenivå öka med i genomsnitt 570 miljoner

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 51

kronor per budgetår eller med 4 procent. Detta skulle tyda på en lägre ge­ nomsnittlig stegringstakt än under perioden 1954/55—1958/59, då motsva­ rande tal låg vid 6,5 procent. Det bör dock erinras om de källor till feluppskattningar som erfarenhetsmässigt förekommer vid framtid sbedöm­ ningar av budgetutvecklingen. Dessa visar sig främst i eu anhopning av ut­ giftsbehov till de första åren av den aktuella tidsperioden genom att eu rad konkreta förslag då ofta föreligger till reformer eller andra utgiftsåtaganden. Å andra sidan medför svårigheterna att på längre sikt förutse alla de utgifts­ behov som framdeles kan visa sig nödvändiga, att utgifterna för längre fram liggande år underskattas. Om hänsyn tas till den antagna lönestegringen inom den statliga sektorn samt till utvecklingen av statsskuldsräntan, skulle den årliga utgiftsökningen på driftbudgeten (frånsett avskrivningar) ligga vid i genomsnitt 760 miljo­ ner kronor per budgetår eller vid 4,8 procent. Ökningen fördelar sig emeller­ tid väsentligt olika under olika budgetår. Särskilt påtagliga är de kraftiga ökningar som framkommer budgetåren 1962/63 och 1964/65, då höjningar av folkpensionsbeloppen inkalkylerats. I övrigt kan inom de flesta huvudtitlar konstateras en koncentration av utgiftsökningar till budgetåret 1961/62. Att ökningen nämnda budgetår begränsar sig till 820 miljoner kronor sam­ manhänger med bortfallet av det för budgetåret 1960/61 upptagna särskil­ da anslaget å 120 miljoner kronor till sparpremier. Utan denna motver­ kande faktor skulle utgiftsökningen 1961/62 ha uppgått till i runt tal 950 miljoner kronor och alltså uppvisa den starkaste stegringen under perioden. Bland de utgiftsökningar som inkalkylerats budgetåret 1961/62 märks 93 miljoner kronor i ökade anslag till det allmänbildande och yrkesutbildande skolväsendet, bl. a. beroende på en kraftig uppräkning av bidragsanslagen till skolbyggnader. Vidare kan nämnas 72 miljoner kronor till AB Atom­ energi, en ökning som delvis sammanhänger med att tidigare reservations­ medel förbrukats. Nämnas må även en uppräkning av anslagen till civilförsvaret med 41 miljoner kronor. Beträffande sistnämnda anslagsökning må emellertid erinras om att riksdagen i samband med antagandet år 1959 av ny organisation för civilförsvaret uttalade, att en avvägning av kostnaderna för civilförsvaret bör tagas under övervägande i samband med att kostnads­ ramarna för det militära försvaret omprövas. Av utgiftsområden som i kalkylerna utvisar mera betydande ökningar un­ der hela den aktuella tidsperioden har redan berörts folkpensionskoslna-

derna, vilka förutom ökningar med omkring 200 miljoner kronor i sam­

band med höjningar av pensionsbeloppen även uppvisar en till följd av be­ folkningsstrukturen automatisk ökning av mellan 60 och 70 miljoner kro­ nor under samtliga budgetår. Vägutgifterna har i kalkylerna upptagits med en årlig ökning av drygt 100 miljoner kronor eller genomsnittligt ca 9 pro­ cent. Beträffande försvarskostnaderna kan anslagsutvecklingen för närva­ rande inte närmare förutses, då densamma kommer att påverkas av nu aktu­ ella utredningar. Som förut nämnts har därför i utgiftskalkylerna endast gjorts eu kontinuerlig framskrivning av kostnaderna på grundval av nu-

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

varande organisation. För skolväsendet har antagits en fortlöpande men

avtagande anslagsökning, som uppgår till mellan 120 och 60 miljoner kro­

nor per år. Hänsyn har härvid inte tagits till eventuella kostnader för en reduktion av elevantalet i klasserna. Anslagen till bostadssubventioner in. m., vars storlek till betydande del är beroende av ränteutvecklingen, har med utgångspunkt från nuvarande ränteläge antagits komma att öka med i genomsnitt omkring 60 miljoner kronor årligen. Beroendet av ränteutveck­ lingen gäller givetvis i än högre grad utvecklingen av underskottet å riksgäldsfonden. I kalkylerna har ökningen av detta underskott upptagits med 70 å 90 miljoner kronor årligen. Det enda anslagsändamål som uppvisar en mera avsevärd kontinuerlig minskning gäller skatteersättningen till kommunerna, som planenligt beräk­ nats minska med omkring 70 miljoner kronor årligen under förutsättning av oförändrad kommunal utdebitering. Under kapitalbudgeten utvisar beräkningarna en kraftig ökning budget­ året 1961/62. Det är här fråga om en strävan till allmän snabb standard­ höjning och kapacitetsökning. För de följande åren framträder emellertid minskningar i utgiftskalkylerna. Minskningen är särskilt påtaglig budget­ året 1962/63, då den uppgår till över 220 miljoner kronor, främst genom bortfallet av anslaget till inlösen av aktier i LKAB. För de båda sista åren utvisar kalkylerna minskningar med 60 å SO miljoner kronor. Det må dock erinras om det tidigare gjorda påpekandet att utgiftsutvecklingen ofta un­ derskattas för längre bort liggande budgetår. Någon fortgående väsentlig minskning torde därför knappast kunna förutses. Det sist sagda bör särskilt hållas i minnet när det gäller att bedöma den redovisade sammanlagda utgiftsförändringen inom driftbudgeten och kapitalbudgeten, vilken uppvisar en genomsnittlig årlig ökning av 4 procent mot närmare 5 procent för enbart driftbudgeten.

I samband med kalkyler rörande den långsiktiga budgetutvecklingen har ofta fästs stort avseende vid de s. k. automatiska utgiftsförändringarna. Avsikten med automatikberäkningar har i regel varit att ge en bild av de ekonomiska konsekvenserna på längre sikt av redan gjorda utgiftsåtaganden. Även 1958 års besparingsutredning har i sitt förslag till långsiktig bud­ getplanering utgått från att de automatiska utgiftsstegringarna bör belysas. Dylika beräkningar måste emellertid bli synnerligen vanskliga. De automa­ tiska ökningarna uppfattas ofta felaktigt som liktydiga med i sin helhet ofrånkomliga utgifter. Även bortsett härifrån uppstår svårigheter genom att något entydigt automatikbegrepp knappast kan uppställas för samtliga utgiftsområden. Trots de reservationer som måste göras, när det gäller bedömningar av nu ifrågavarande slag, har även i samband med de nu gjorda utgiftskalkyler­ na vissa uppskattningar gjorts av vad som skulle kunna betecknas som »automatik». Syftet har härvid varit att särskilja å ena sidan sådana utgiftsförändringar som är en följd av redan fattade beslut och som alltså

Bih. E: PM angående huvuddragen i den stats finansiella utvecklingen 53

skulle uppkomma oavsett att inga utvidgningar göres i statens åtaganden och å andra sidan sådana som föranledes av nya beslut av statsmakterna. Till »automatik» i denna bemärkelse kan i första hand hänföras sådana förändringar som uppkommer inom ramen för oförändrad lagstiftning, oför­ ändrade förmåner och bidragsregler, oförändrad personell och materiell standard vid antagen utveckling av arbetsvolymen i statens egen verksam­ het etc. Det kan således sägas vara fråga om att belysa utgiftsutvecklingen under förutsättning av »oförändrad standard» i statens åtaganden på olika områden. Det bör dock påpekas, att utgiftsförändringar för staten enligt denna definition kan återspegla höjd standard på vissa områden, t. ex. hos kommuner och enskilda som erhåller statsbidrag enligt givna normer. Det bör vidare understrykas, att förändringarna mellan olika budgetår representerar nettobelopp, d. v. s. att utgiftsökningar kvittats mot utgifts­ minskningar. Basen för beräkningen av de årliga förändringarna har vidare varit utgifterna närmast föregående budgetår. Dessa utgifter har alltså, i och för sig godtyckligt, fått betraktas som givna. Det bör även understrykas, att för stora delar av de samlade statsutgifterna — uppskattningsvis en tred­ jedel — någon beräkning av »automatiska» förändringar över huvud taget inte kan göras. Detta gäller i första hand utgifter av investeringskaraktär såväl på driftbudgeten som på kapitalbudgeten. Med utgångspunkt från denna allmänna definition har till nu ifrågava­ rande utgiftsförändringar främst hänförts sådana som är en följd av befolk­ ningsstrukturens förskjutningar samt utvecklingen inom samhällsekonomin. Vad som hänförts till »automatik» i denna bemärkelse framgår av följande exempel. Inom justitiedepartementets område har medtagits den övervägan­ de delen av utgiftsökningen, då den är en följd av ökad måltillströmning vid domstolarna samt den antagna utvecklingen av fångantalet. För social­ departementets del har av den årliga ökningen inräknats netto 100—130 miljoner kronor. De avgörande posterna har härvid varit de av befolk­ ningsmässiga orsaker ökande respektive minskande utgifterna för folkpen­ sioner och allmänna barnbidrag ävensom statens bidrag till sjukförsäk­ ringen samt de till följd av nytillskottet av bostäder ökande bostadssubven­ tionerna. Inom kommunikationsdepartementets område har såsom »auto­ matiska» betraktats kostnaderna för det egentliga vägunderhållet men där­ emot inte kostnaderna för ökningen av vägbyggandet. Under finansdeparte­ mentets huvudtitel utgör den successiva reduceringen av skatteersättningen till kommunerna liksom bortfallet budgetåret 1961/62 av anslaget till sparpremier minskningsposter. Utgiftsökningen inom ecklesiastikhuvudti­ teln är — till den del den kan anses »automatisk» i den nu angivna bety­ delsen __ beroende av flera motverkande faktorer. Å ena sidan kan man räkna med en ökning av utgifterna till följd av redan genomförd nybörjarintagning i gymnasier och högre utbildningsanstalter liksom ökade utgiftei för bidrag till det kommunala yrkesskolväsendet. Ä andra sidan medför de minskande åldersgrupperna i skolpliktig ålder en avtagande belastning på det obligatoriska skolväsendet under den hypotetiska förutsättningen av

54 Kungl. Maj. ts proposition nr i50 år 1960

oförändrad skolorganisation. Verkningarna av dessa faktorer tillsammanstagna är svårbedömbara men torde innebära en viss nettoökning. Inom in­ rikesdepartementets område medför färdigställandet av ett antal redan på­ började sjukhusbyggnadsföretag en ökning av platsantalet och en därav betingad kostnadsökning. Utgiftsökningen inom civildepartementets område avser pensionskostnader för statsanställda m. fl. och har i sin helhet be­ traktats som »automatisk». Detsamma gäller ökningen av statsskuldrän­ torna. Sammanlagt skulle vid oförändrad lönenivå inemot 150 miljoner kronor av ökningen 1961/62 samt 200—250 miljoner kronor av ökningarna under ettvart av de därpå följande budgetåren vara av »automatisk» karaktär med den nyss tillämpade definitionen. Beträffande budgetåret 1961/62 bör emel­ lertid erinras om att bortfallet av anslaget till sparpremierna ingår som en minskningspost med 120 miljoner kronor. Eljest skulle ökningen även för detta budgetår ligga i storleksordningen 250 miljoner kronor. Härutöver bör framhållas, att för samtliga berörda budgetår i utgiftsberäkningen ingår den med drygt 70 miljoner kronor årligen minskande skatteersättningen till kom­ munerna. Om det bortses från denna speciella post i beräkningen, skulle alltså den »normala» automatiska ökningen på driftbudgeten uppgå till om­ kring 300 miljoner kronor under ettvart av de nu aktuella budgetåren. Om hänsyn även tas till de i det föregånde antagna utgiftsökningarna till följd av höjda löner, skulle den »normala» automatiska utgiftsökningen på drift­ budgeten totalt ligga i storleksordningen 400 miljoner kronor årligen. Om­ kring hälften av den totala utgiftsökningen skulle följaktligen i den nu an­ givna meningen vara av icke automatisk karaktär och således uttryck föl­ en »standardhöjning» i de statliga insatserna. Vid nyssnämnda uppskattning har bortsetts från att automatikbegreppet även kan las i en vidare mening än vad nu gjorts. Dit kan sålunda även hänföras utgifter för ändamål, varom föreligger mer eller mindre bindande beslut om utbyggnadstakten eller beslut som innebär fastställande av en principiell målsättning, eventuellt till en viss tidpunkt, men där takten i realiserandet av denna målsättning inte direkt fastslagits. Såsom exempel på utgifter av nu nämnd karaktär må nämnas större delen av utgifterna för skolväsendet, vilka är en följd av den nioåriga enhetsskolans fortsatta ge­ nomförande och utbyggnaden av gymnasieorganisationen och den högre utbildningen. Dit kan även hänföras utgifterna för den förutsatta successiva höjningen av folkpensionsförmånerna. Om de nu nämnda utgifterna liksom även den i utgiftskalkylen gjorda framskrivningen av försvarskostnaderna med omkring 75 miljoner kronor per år betraktas som »automatiska», skulle den totala automatiska nettoökningen, inklusive lönehöjningar, kunna upp­ skattas till 400—450 miljoner kronor budgetåren 1961/62 och 1963/64 samt omkring 650 miljoner kronor budgetåren 1962/63 och 1964/65, d. v. s. de år då folkpensionshöjningar inräknats. Det bör erinras om att i’ dessa belopp inte ingår några förändringar av utgifter på kapitalbudgeten liksom ej hel­ ler driftbudgetens anslag till vägbyggande.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiclla utvecklingen 55

C. Statsinkomsternas utveckling på längre sikt

I det föregående har lämnats en redogörelse för statsinkomsternas ut­ veckling under 1950-talet. Beträffande den framtida inkomstutvecklingen har riksräkenskapsverket gjort vissa beräkningar avseende budgetåren 1960/ 61—1964/65, som redovisas i bihang B. Ämbetsverket har därvid i sina kal­ kyler utgått från att vid beräkningstillfället gällande författningar och and­ ra bestämmelser, som har inflytande på statsinkomsterna, kommer att för­ bli oförändrade under den period beräkningarna omfattar. I fråga om den allmänekonomiska ramen och skatteunderlagets utveckling har i första hand tagits som utgångspunkt de förutsättningar beträffande utvecklingen under åren 1960 och 1961, som legat till grund för verkets beräkning av statsin­ komsterna under budgetåren 1959/60 och 1960/61. Sålunda har den totala lönesumman antagits stiga med 7 procent både 1960 och 1961, medan bo­ lagens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst beräknats minska med 5 procent mellan 1959 och 1960 års taxeringar och därefter stiga kraftigt vid 1961 års taxering. För perioden 1962—65 har beräkningarna däremot måst bli av rent hypotetisk karaktär och baserats på schablonantaganden om att såväl fysiska personers som bolags inkomster skall stiga med 3 procent årligen. Dessa antagna förändringar av de för statsinkomsterna bestämmande faktorerna återspeglas självfallet i motsvarande variationer i den årliga stegringstakten för de kassamässiga inkomsterna från inkomstskattetiteln och därmed även för de samlade statsinkomsterna. Dessa sistnämnda variatio­ ner accentueras emellertid till följd av gällande uppbördsregler och sättet för utbetalning av kommunalskatt. Resultatet av riksräkenskapsverkets kal­ kyler framgår av följande sammanfattning av de beräknade årliga föränd­ ringarna av de kassamässiga statsinkomsterna under perioden 1961/62— 1964/65 (milj. kronor):

Budgetår

1961/62 1962/63 1963/64 1964/65

Vid den kraftiga ökning av källskatteinkomsterna som förutses budget­ året 1961/62 och som innefattar även uppbörden av kommunalskatterna ökas automatiskt eftersläpningen i utbetalningen av kommunalskattemed­ len. Denna eftersläpning återhämtas när inkomsternas stegringstakt däm­ pas. Vid de här gjorda förutsättningarna om skatteunderlagets utveckling inträffar »rekylen» budgetåren 1962/63 och 1963/64. Sådana tvära kast­ ningar har förekommit även tidigare — den tekniska bakgrunden härtill har hl. a. belysts i proposition nr 162 (s. 48 o. f.) till 1959 års riksdag — och de har sitl intresse främst för bedömningen av budgetutvecklingen och den-