angående utbildningen av lärare på det husliga området m. m.

Kungl. Maj ds 'proposition nr 95 år 1960

1 Nr 95

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående utbildningen av lärare på det husliga området m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med utgångspunkt i 1953 års lärarinneutbildningskommittés betänkande »Lärarutbildningen på det husliga området» (SOU 1957:28) framlägges i propositionen förslag om en omorganisation av nämnda lärarutbildning. Denna omorganisation, som avses träda i kraft från och med budgetåret 1961/62, berör sex nuvarande lärarinnekategorier och därjämte utbildningen av ekonomiföreståndarinnor. Med viss omläggning av såväl utbildningens utformning som kompetensområden och benämningar föreslås, att i fortsättningen följande lärarkategorier utbildas, nämligen hushållslärare, textillärare, yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare. Inom hushållslärarutbildningen skall vidare enligt propositionen förekomma en lanthushållsinriktad gren och inom textillärarutbildningen en vävinriktad gren. Den årliga utbildningskapaciteten föreslås komma att omfatta ungefär 180 hushållslärare, 170—180 textillärare, 12 yrkeslärare i klädsömnad och 24 barnavårdslärare. Inom seminarieorganisationen avses också utbildning av omkring 24 ekonomiföreståndare förekomma.

Lärarutbildningsverksamheten, som nu bedrives vid tio olika utbildningsanstalter, varav endast en statlig, föreslås i fortsättningen bli koncentrerad till fyra statliga seminarier för huslig utbildning, förlagda till Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala. Härjämte förutsättes för en begränsad tid

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 95

2 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

en provisorisk linje för textil utbildning bli anordnad med anknytning till annan lärarutbildningsanstalt. I samband med att den föreslagna omorganisationen genomföres avses vissa nuvarande utbildningsanstalter successivt nedlägga sin verksamhet, medan utbildningen vid vissa andra föreslås övergå i statlig regi från och med budgetåret 1961/62. Vissa riktlinjer för personalorganisationen vid seminarierna framlägges.

De årliga kostnaderna för den nya seminarieorganisationen beräknas vid full utbyggnad komma att uppgå till omkring 5,7 miljoner kronor, innebärande en ökning i förhållande till statsverkets nuvarande kostnader för ändamålet med i runt tal 2,5 miljoner kronor. Engångskostnaderna för inventarier uppskattas till ungefär 2 miljoner kronor. Härtill kommer också engångskostnader för den byggnadsverksamhet, som beräknas successivt komma till stånd.

I ett andra avsnitt av propositionen framlägges förslag om anslag för budgetåret 1960/61 i hittillsvarande former till statens skolköksseminarium, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, Göteborgs skolköksseminarium, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium och Nordenfeltska skolans handar betsseminarium. Därjämte föreslås för nämnda budgetår anvisande av medel till den förut nämnda provisoriska linjen, som avses bli upprättad redan från och med nästa budgetår, och till förberedelseåtgärder för den föreslagna omorganisationen. Pa driftbudgeten äskas sålunda anslag för nästa budgetår med sammanlagt 3 089 900 kronor.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 95 år 1960

3 Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, håller inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, frågor angående utbildningen av lärare på det husliga området m. m. och anför därvid följande.

Vid anmälan av punkten 182 under åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition anförde jag, att i samband med behandlingen av frågor om anslag för budgetåret 1960/61 till vissa seminarier för huslig utbildning borde upptagas åtskilliga spörsmål om lärarutbildningen på det husliga området i anslutning till 1953 års lärarinneutbildningskommittés betänkande (SOU 1957: 28) samt att jag senare ämnade framlägga förslag om proposition till 1960 års riksdag angående riktlinjer för en omorganisation av nämnda lärarutbildning från och med budgetåret 1961/62. Med anledning härav har Kungl. Maj:t pa min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1960/61 beräkna

till Statens skolköksseminarium: Avlöningar ett förslagsanslag av 510 000 kronor,

till Statens skolköksseminarium: Omkostnader ett förslagsanslag av 59 600 kronor,

till Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala ett förslagsanslag av 1 128 000 kronor,

till Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå ett förslagsanslag av 585 000 kronor,

till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium ett förslagsanslag av 182 000 kronor,

till Bidrag till vissa handarbetsseminarier ett förslagsanslag av 450 000 kronor samt

till Vissa åtgärder beträffande lärarutbildningen på det husliga området ett förslagsanslag av 173 000 kronor.

Sedan beredningen av frågorna rörande såväl omorganisationen av berör-

4 Kungl. Maj ds proposition nr 95 år 1960

da lärarutbildning som nyss nämnda medelsanvisningar numera avslutats, anhåller jag att få ånyo anmäla desamma.

I det följande behandlas i ett första avsnitt frågor rörande en omorganisation med utgångspunkt i 1953 års lärarinneutbildningskommittés föreliggande betänkande och i ett andra avsnitt frågor om anslag för budgetåret 1960/61 till vissa seminarier för huslig utbildning m.m. Senare denna dag kommer att av chefen för jordbruksdepartementet anmälas frågan om anslag för nästa budgetår till lanthushållningsseminariet på Rimforsa.

I. Omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området

A. Inledning

I samband med att 1942 års riksdag fattade beslut om att nedlägga högre lärarinneseminariet (prop. 255, SU 177, Rskr 406) prövades också frågan om den framtida ställningen för statens skolköksseminarium och hushållsskola, som dittills varit samorganiserat med högre lärarinneseminariet. Propositionen 1942: 255, som även innehöll en översikt över den vid olika privata läroanstalter med statsunderstöd bedrivna utbildningen av lärare i hushållsgöromål och i kvinnlig slöjd, utmynnade i förslag om att det vid tidpunkt, som framdeles bestämdes, skulle upprättas ett statens skolköks- och handarbetsseminarium samt att statens skolköksseminarium i avbidan härpå från och med budgetåret 1943/44 skulle erhålla en viss provisorisk organisation. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Något beslut om seminariets definitiva organisation har emellertid inte senare fattats, ehuru flera utredningar behandlat frågor om utbildningen av lärarinnor inom det husliga området. Sedan hithörande problem berörts av såväl 1941 års befolkningsutredning som den s. k. norrlandsutredningen, tillkallades i juli 1945 en särskild sakkunnig för att verkställa utredning och avge förslag rörande organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området och därmed sammanhängande utbildnings- och lokalfrågor. Den sakkunniges betänkande, som framlades i december 1950 och därefter remissbehandlades i vanlig ordning, ansågs emellertid — med hänsyn bland annat till de föreslagna kostnadsökningarna — böra göras till föremål för en översyn.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 9 oktober 1953 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga för att med utgångspunkt i det år 1950 framlagda betänkandet i frågan verkställa fortsatt utredning och avge förslag rörande organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området och därmed sammanhängande utbildnings-

5 Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

och lokalfrågor. Såsom sakkunniga utsågs den 20 november 1953 dåvarande byråchefen i ecklesiastikdepartementet, numera överdirektören i överstyrelsen för yrkesutbildning Birger Öhman, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Rudolf Boman, rektorn vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala Karin Holmvall, professorn vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök Ivar Johansson, fil. lic. Karl Lindegren och ledamoten av riksdagens andra kammare, fru Tekla Torbrink. Åt Öhman uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Utredningen, som antog benämningen 1953 års lärarinneutbildningskommitté, har vidare biträtts av vissa experter.

Utöver de direktiv för utredningsarbetet, som lämnades i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet den 9 oktober 1953, har lärarinneutbildningskommittén under arbetets gång genom olika beslut av Kungl. Maj:t erhållit vissa ytterligare utredningsuppdrag, bland annat rörande undervisningen i barnavård (jfr SU 1953: 183), beträffande åtgärder för forskning och högre utbildning på näringslärans område och därmed sammanhängande spörsmål (jfr SU 1953: 184 och 1954: 8 p. 187) samt angående utbildning av ekonomiföreståndarinnor.

Lärarinneutbildningskommittén har den 17 juli 1957 avlämnat betänkandet Lärarutbildningen på det husliga området (SOU 1957: 28). Kommittén har därmed slutfört sitt utredningsuppdrag i vad avser organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området och utbildningen av ekonomiföreståndarinnor samt med denna organisation sammanhängande utbildnings- och lokalfrågor. I särskilda skrivelser av den 17 juli 1957 respektive den 1 och den 5 oktober 1957 har kommittén vidare dels hemställt om föranstaltande av viss utredning rörande utbildningen av personal på barnavårdens område, dels framlagt förslag om vissa åtgärder för att öka möjligheterna till fortbildning för lärare i husliga ämnen, dels framlagt förslag om anslag för budgetåret 1958/59 till seminarier för huslig utbildning. Övriga delar av utredningsuppdraget avser kommittén att redovisa i ett kommande betänkande.

Över lärarinneutbildningskommitténs nu föreliggande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen — som inhämtat yttranden från kollegierna vid statens skolköksseminarium, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium, seminariet för huslig utbildning i Umeå, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium och Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium — överstyrelsen för yrkesutbildning, som hört vissa yrkesskolstyrelser, lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium, statens institut för folkhälsan, statens institut för konsumentfrågor, överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms stad, länsstyrelsen i Uppsala län efter hörande av Uppsala läns landsting och Uppsala stad, länsstyrelsen i Östergötlands län efter hörande av Norrköpings stad, länsstyrelsen i Malmöhus kin efter hörande av Hälsing-

6 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

borgs stad, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län efter hörande av Göteborgs stad, länsstyrelsen i Västerbottens län efter hörande av Västerbottens läns landsting och Umeå stad, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, rektor för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, styrelsen för socialinstitutet i Göteborg, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet, textilinstitutet i Borås, Lennings textil tekniska institut i Norrköping, 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning, jordbruksupplysningskommittén, lokaliseringsutredningen beträffande statlig verksamhet samt kompetensutredningen.

Vidare har yttranden över betänkandet avgivits av Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska socialvårdsförbundet, Svenska yrkesskolföreningen, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska facklärarförbundet, föreningen Sveriges vävlärarinnor, Svenska ekonomiföreståndarinnors förening, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Sveriges psykologförbund, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, Fredrika Bremer-förbundet, Föreningen handarbetets vänner, Johanna Brunssons vävskola, Slöjdföreningens skola i Göteborg, Svenska slöjdföreningen, Sällskapet Uppsala enskilda läroverk, Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Yrkeskvinnornas samarbetsförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Blivande lärares riksförbund.

Härjämte har i ärendet inkommit skrifter från försvarets inten den turförvaltningar, Sveriges allmänna linodlingsförening, stiftelsen Västkustens ungdomsskola i Ljungskile, Läroverkslärarnas riksförbund, Kopparbergs läns landstings yrkesutbildningsnämnd, drätselkammaren i Ystad, Centralkommittén för kvinnoorganisationer i Göteborg, Blivande lärares riksförbund, de politiska ungdomsförbunden, de politiska kvinnoorganisationerna m. fl., föreningen Sveriges vävlärarinnor och Örebro läns landstings förvaltningsutskott.

Inledningsvis har nämnts vissa tidigare utredningar i ämnet. I det följande kommer emellertid min redogörelse för föreliggande material endast att omfatta den utredning och de förslag, som framlagts av 1953 års lärarinneutbildningskommitté, och yttrandena häröver. Vid det arbete med hithörande frågor, som efter remissbehandlingen av betänkandet ägt rum inom ecklesiastikdepartementet, har åtskilliga överläggningar förekommit med representanter för myndigheter, organisationer m. fl., som beröres av förslagen.

7 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Jag vill här slutligen erinra om att riksdagen i skrivelsen 1959: 246 (SU 88) i anledning av vissa motioner anhållit om förslag rörande ytterligare förbättring av lärarutbildningen m. m. på det husliga området, så snart det från olika synpunkter befunnes möjligt.

B. Hittillsvarande förhållanden

Utbildning av lärarinnor på det husliga området sker för närvarande vid tio olika utbildningsanstalter. Av dessa är en statlig, tre kommunala och sex enskilda. Den statsägda anstalten är statens skolköksseminarium i Stockholm. Göteborgs stad är huvudman för Göteborgs skolköksseminarium och Nordenfeltska skolan; den sistnämnda skolan omfattar handarbetsseminarium och vissa yrkesskolavdelningar. Seminariet för huslig utbildning i Umeå har Västerbottens läns landsting som huvudman. De enskilda utbildningsanstalterna är fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, ägd av Sällskapet Uppsala enskilda läroverk, Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium på Rimforsa, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm med en enskild person som ägare, Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning i Stockholm, föreningen Handarbetets vänners vävskola i Stockholm och Slöjdföreningens skola i Göteborg. En elfte utbildningsanstalt, som kommer att beröras i förevarande sammanhang, är Västkustens ungdomsskola i Ljungskile.

Sex olika lärarinnekategorier utbildas för närvarande, nämligen skolkökslärarinnor, lanthushållslärarinnor, handarbetslärarinnor, yrkeslärarinnor i sömnad, vävlärarinnor och barnavårdslärarinnor. En sjunde kategori, nämligen skolköks-handarbetslärarinnor har tidigare utbildats, men denna utbildning har under senare år varit nedlagd. Såsom en åttonde kategori, vilken skall behandlas i detta sammanhang, tillkommer ekonomiföreståndarinnorna.

Skolkökslärarinnor utbildas vid statens skolköksseminarium, fackskolan i Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium och seminariet i Umeå. Göteborgs skolköksseminarium har fram till år 1956 endast tagit in elever vartannat år till skolkökslärarinnekursen och seminariet i Umeå startade sin första lärarinnekurs år 1948. Antalet nyutexaminerade skolkökslärarinnor under tiden 1950—1959 fördelar sig på de olika seminarierna på följande sätt:

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Lanthushållslärarinnor utbildas vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och lanthushållningsseminariet i Rimforsa. Den årliga examinationen vid de båda seminarierna under tiden 1950—1959 var följande:

Vid Rimforsa-seminariet är utbildningen uppdelad på tre linjer, nämligen lanthushållslinjen, skolkökslinjen samt trädgårds- och slöjdlinjen. Examinationen vid samtliga tre linjer har här medräknats.

Handarbetslärarinnor utbildas vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, Nordenfeltska skolan, fackskolan i Uppsala och seminariet i Umeå. Vid det sistnämnda seminariet påbörjades utbildning av handarbetslärarinnor först år 1954 och eleverna i denna första kurs utexaminerades år 1956. Vid fackskolan för huslig ekonomi har utbildning av handarbetslärarinnor tidigare förekommit endast sporadiskt. Examinationen av handarbetslärarinnor vid respektive seminarier under perioden 1950—1959 var följande:

Härjämte bör beaktas de lärarinnor, som utexaminerats från trädgårdsoch slöjdlinjen vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa, de lärarinnor som utexaminerats från skolöverstyrelsens ett-årskurser för utbildning av handarbetslärarinnor åren 1953/54 och 1954/55 samt de vä vlärarinnor som genomgått en ett-årig kurs i sömnad. Vid den första av skolöverstyrelsens kurser utexaminerades 22 och vid den andra 24 lärarinnor. I yrkeskursen i sömnad har i regel deltagit omkring 13 vävlärarinnor.

Skolköks-handarbetslärarinnor har utbildats endast vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Sedan januari 1953 har inga elever antagits för denna utbildning. Examinationen var 1950 tio, 1952 elva, 1953 tretton och 1955 nio.

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Yrkeslärarinnor i sömnad utbildas dels vid Nordenfeltska skolan och dels vid Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning. Examinationen vid de båda seminarierna under perioden 1950—1959 var följande:

Vävlärarinnor utbildas vid Handarbetets vänners vävskola och Slöjdföreningens skola i Göteborg. Tidigare har utbildning av vävlärarinnor förekommit även vid Nordenfeltska skolan, Johanna Brunssons vävskola i Stockholm och Katrineholms stads praktiska skolor. Examinationen under tiden 1950—1959 vid de olika skolorna fördelade sig på följande sätt:

Barnavårdslärarinnor utbildas endast vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Antalet nyutexaminerade lärarinnor under perioden 1950—1959 fördelar sig på följande sätt på de olika åren:

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959

8 5 8 9 12 9 12 11 12 10

Utbildning av ekonomiföreståndarinnor sker för närvarande vid statens skolköksseminarium i Stockholm, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och Västkustens ungdomsskola i Ljungskile. Examinationen utgör per år vid vartdera av seminarierna i Stockholm och Uppsala omkring 12 samt vid Västkustens ungdomsskola 10—15.

Det sammanlagda antalet platser vid intagningen av nya elever i olika kurser läsåren 1958/59 och 1959/60 har uppgått till ungefär följande:

10 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

1958/59 1959/60

skolkökslärarinnekurs ............................ 144 138

lanthushållslärarinnekurs ......................... 32 32

handarbetslärarinnekurs.......................... 118 158

yrkeslärarinnekurs............................... 28 28

vävlärarinnekurs ................................ 20 20

barnavårdslärarinnekurs.......................... 12 24

Under innevarande läsår har vidare vid fackskolan i Uppsala såsom en engångsåtgärd anordnats en ettårig lärarutbildningskurs för ekonomiföreståndarinnor, omfattande 10 deltagare (jfr prop. 1959: 48 s. 12).

Regler om behörighet till lärartjänster inom det husliga området återfinnes beträffande flertalet skolformer i övningslärarstadgan. Stadgan äger tillämpning beträffande övningslärare vid, bland andra, följande slag av undervisningsanstalter, nämligen folkskoleseminarier, allmänna läroverk, högre kommunala skolor (flickskolor, realskolor, praktiska realskolor och högre folkskolor), privatläroverk, folkskolor, folkhögskolor, vissa specialskolor för döva och blinda m. fl. samt beträffande »facklärare» vid statens skolköksseminarium, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, Göteborgs skolköksseminarium och lanthushållningsseminariet i Rimforsa. I stadgan föreskrivna krav i fråga om utbildning för behörighet till ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning är i huvudsak följande.

För behörighet i hushållsg öromål fordras att ha genomgått skolkökslärarinnekurs (lärarinnekurs i huslig ekonomi) vid något av de fyra tidigare nämnda seminarierna i Stockholm, Uppsala, Umeå och Göteborg. Utbildning vid lärarinnekursen i huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan i Uppsala eller vid skolköks- eller lanthushållslinjen vid Rimforsaseminariet ger numera också behörighet i nämnda ämne vid flertalet av de i stadgan avsedda skolformerna, dock inte vid folkskoleseminarium eller husligt seminarium. Beträffande tjänst vid de sistnämnda slagen av utbildningsanstalter och vid kommunal flickskola äger vidare skolöverstyrelsen föreskriva ytterligare krav på utbildning utöver lärarexamen.

För behörighet i hushållsgöromål med lanthushållning fordras genomgång av lärarinnekurs i huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan i Uppsala eller genomgång av lanthushållslinjen vid Rimforsa-seminariet.

För behörighet i ämnet kvinnlig slöjd fordras genomgång av handarbetslärarinnekurs (slöjdlärarinnekurs, lärarinnekurs i kvinnlig slöjd) vid något av de tidigare nämnda fyra seminarier, där sådan utbildning förekommer. Beträffande tjänst vid folkskoleseminarium, husligt seminarium, kommunal flickskola (flickskollinje) äger dock skolöverstyrelsen föreskriva ytterligare krav på utbildning.

I fråga om vävning — som dock förekommer såsom självständigt ämne endast vid ett fåtal av de skolformer stadgan avser, t. ex. folkhögskolor och vissa specialskolor — gäller att sökanden skall ha erhållit en grundlig praktisk och pedagogisk utbildning och av skolöverstyrelsen förklarats behörig att söka och inneha tjänst i ämnet vid den skolform, som ansökningen avser.

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

För behörighet i barnavård krävs genomgång av kursen för utbildning av barnavårdslärarinnor och barnhemsföreståndarinnor vid fackskolan i Uppsala.

Ifråga om behörighet att inneha lärartjänster inom yrkesskolväsendet har tidigare inga avlagda kunskapsprov formellt krävts utan behörighet har meddelats av överstyrelsen för yrkesutbildning i varje särskilt fall. Sedan en ny yrkesskolstadga utfärdats år 1955 har överstyrelsen för yrkesutbildning med stöd av bestämmelserna i denna meddelat föreskrifter (28/8 1956, 21/9 1959) rörande generell behörighet att undervisa vid statsunderstödda yrkesskolor i vissa undervisningsämnen. Vad beträffar behörighet för lärarinnor inom det husliga området gäller numera enligt dessa föreskrifter följande.

Genomgången utbildning till skolkökslärarinna eller lanthushållslärarinna ger behörighet att i skolor och kurser inom industri och hantverk vid yrkesavdelning för kokerskor i storkök och för kockar undervisa i material- och verktygslära, matlagningslära, närings- och födoämneslära samt yrkesekonomi. Vid skolor och kurser inom husligt arbete ger den nämnda utbildningen (dock ej trädgårds- och slöjdlinjen vid Rimforsa-seminariet) behörighet att undervisa i närings-, födoämnes- och matlagningslära (kostlära), hälsolära och hemsjukvård, hemmets ekonomi, hemvårds- och bostadslära, material- och verktygslära, tvättlära samt hithörande praktiska ämnen. Genomgången lanthushållslärarinneutbildning (dock ej skolkökslinjen vid Rimforsa-seminariet) ger dessutom behörighet att undervisa i trädgårdsskötsel.

Genomgången utbildning till barnavårdslärarinna ger behörighet att inom skolor och kurser för husligt arbete undervisa i barnavårdshira, uppfostringslära, hälsolära och hemsjukvård, praktisk spädbarns- och småbarnsvård (1—4 år); i barnsköterskekurs även familjekunskap samt kost- och hemvårdslära med hithörande praktisk undervisning.

Genomgången utbildning till handarbetslärarinna medför numera, under förutsättning att vederbörande under förutbildningen genomgått tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor, behörighet att inom skolor och kurser för husligt arbete undervisa i sömnad, mönsterformning, verktygsoch materiallära i kurser om högst 180 timmar samt i sömnad med sömnadsteori i husmodersskola.

Genomgången utbildning till yrkeslärarinna i sömnad ger behörighet att i skolor och kurser inom industri och hantverk vid yrkesavdelning för klänningssömmerskor undervisa i yrkesarbete med verktygslära, mönsterkonstruktion och mönsterformning, textil materiallära och stillära samt vid skolor och kurser inom husligt arbete i sömnad, mönsterformning, verktygsoch materiallära.

Genomgången utbildning till vävlärarinna ger behörighet att vid skolor och kurser inom husligt arbete undervisa i vävning, vävteori och materiallära. En efter vävlärarinneutbildning genomgången ettårig yrkeskurs i sömnad vid föreningen Handarbetets vänner i Stockholm ger därutöver behörighet att undervisa i sömnad med sömnadsteori i husmodersskola.

För behörighet till ämneslärartjänst vid lanthusliållsskolorna krävs att ha avlagt avgångsexamen vid statsunderstött lanthushållningsseminariums

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

lärarinnekurs; lantbruksstyrelsen äger dock, som särskilda skäl föreligger, medge undantag från detta villkor. Lanthushållslärarutbildning ger även behörighet att inneha tjänst som hemkonsulent hos hushållningssällskap.

U t b i 1 d ningsgången för de olika lärarinnekategorierna kan i stort sett uppdelas i förutbildning, praktik och seminariestudier. För tillträde till de olika lärarinneseminarierna gäller vissa krav på skolunderbyggnad, praktik m. m. Dessa krav uppvisar vissa olikheter de skilda typerna av utbildningsanstalter emellan. I fråga om den teoretiska förutbildningen uppställes som krav för inträde i skolkökslärarinnekurserna avlagd realexamen eller genomgången högre flickskola med normalskolekompetens och kvalificerade betyg i vissa ämnen eller motsvarande. För inträde i lärarinnekurserna på övriga utbildningslinjer kräves enligt gällande föreskrifter i regel normalskolekompetens, realexamen eller motsvarande; i något fall anges att särskilt avseende fästes vid vitsorden i vissa angivna ämnen. Vid lärarinnekurserna för vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad kan dock inträde vinnas av elev, som genomgått 2-årig folkhögskola. Ett särskilt undantag utgör vävlärarinneutbildningen vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. För att antagas till elev vid denna skola kräves inga formella examensmeriter, endast avgångsbetyg från folkskola. Däremot måste den inträdessökande äga särskild konstnärlig fallenhet och anlag för konstindustriella yrken; skolans uppgift är att ge högre utbildning för sådana yrken. Vävlärarinneutbildningen där utgöres av en pedagogisk påbyggnad på utbildningen i textilarbete.

Kraven på praktik inom det ämnesområde, inom vilket vederbörande sökande ämnar avlägga lärarinneexamen, är i allmänhet formulerade så, att sökanden skall ha förvärvat vana vid praktiskt arbete genom praktikanttjänstgöring. I praxis har emellertid kraven i regel blivit så utformade, att de inträdessökande måste ha utfört praktiskt arbete under viss minimitid. I vissa fall är praktikens minimilängd angiven i inträdesfordringarna, ibland har också vissa kurser angivits som obligatoriska. År antalet sökande till en viss utbildningslinje mycket stort, kommer de sökande merendels att ägna sig åt praktisk tjänstgöring under längre tid än som i och för sig kräves. Förpraktiken för de olika utbildningsvägarna har i huvudsak följande uppläggning.

För inträde i skolkökslärarinnekurs kräves att ha förvärvat vana vid praktiskt arbete genom praktikanttjänstgöring såväl i stads- som lanthushåll »helst anvisad och under ett år kontrollerad av seminariets ledning». Därutöver anses det önskvärt med ett par månaders praktik i storhushåll, socialpraktik o. dyl.

Sökande till lanthushållslärarinnekurs skall ha genomgått lanthushållsskola (huvudkurs under minst 5 månader) samt förskaffat sig praktik i arbeten, som berör ett hem på landet. Praktiken anses helst böra omfatta följande: lanthushåll under cirka ett år, trädgårdsskötsel under 6 månader, ladugårdsskötsel under 2 å 3 månader samt smådjursskötsel under 2 å 3 månader. Dessutom är en aspirantkurs om 3 månader vid något av lant-

13 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

hushållningsseminarierna obligatorisk. Det är till fördel, om den sökande dessutom har tjänstgjort som hospitant vid lanthushållsskola eller husmodersskola och vidare ägnat sig någon tid åt socialt arbete, t. ex. inom hemvårdarinne verksamheten.

Blivande handarbetslärarinnor skall ifråga om förpraktiken ha förvärvat vitsordad färdighet i sömnadsarbeten av olika slag samt i vävning. Kravet på färdighet i vävning är dock icke obligatoriskt vid alla handarbetsseminarier. De flesta sökande har genomgått den icke obligatoriska förberedande seminariekurs om en termin, som tidigare regelmässigt anordnats vid seminarierna i Stockholm och Göteborg men numera inställts för att bereda plats för ökad intagning i lärarinnekurserna. Praktiktiden torde för flertalet elever omfatta ett och ett halvt å två år och i vissa fall ännu längre tid. Många sökande till handarbetslärarinneseminarierna har genomgått tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor.

Den som vill utbilda sig till yrkeslärarinna i sömnad skall ha genomgått tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor samt vidare ha minst tre års välmeriterad ateljépraktik. Sökande, som icke genomgått verkstadsskola, skall styrka sig äga motsvarande yrkesutbildning.

Vävlärarinneut bildningen har under senare tid omlagts och i fråga om förpraktik kräves nu vid Handarbetets vänners vävskola minst ett år. Denna kan fullgöras på olika sätt, t. ex. genom bevistande av antingen en ettårig kurs för affärsanställda inom hemslöjden eller en vävkurs på en termin, kompletterad med ett halvt års praktik inom den organiserade hemslöjden, vid något större väveri eller liknande. Sökande, som vill genomgå vävlärarinneutbildning vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, måste ha förvärvat kunnighet i vävning, motsvarande en 5 veckors förberedande kurs i vävning, som årligen anordnas vid skolan under sommaren. För erhållande av avgångsbetyg från vävlärarinnekursen fordras dessutom intyg över minst 6 månaders obligatorisk praktiktjänst inom hemslöjden, textilindustrien eller andra textila företag.

Vad slutligen barnavårdslärarinnorna beträffar måste sökande till kurs för utbildning av dylika ha genomgått barnsköterskekurs, en husmoderskurs eller styrka sig äga vana vid hushållsarbete samt ha förvärvat praktik i barnavård i hem under minst tre månader.

För inträde i seminarierna fordras dessutom, att den sökande genom läkarintyg kan styrka, att hon är fri från sjukdom eller lyte, som gör henne olämplig för läraryrket. Minimiåldern för inträde växlar mellan 19 och 22 är, beroende på vilken utbildningslinje det är fråga om.

Efter den förberedande teoretiska och praktiska utbildningen följer så seviinariestudierna, som leder fram till lärarinneexamen. Seminariestudiernas längd varierar för de olika utbildningslinjerna.

För blivande skolkökslärarinnor omfattar seminarieutbildningen en tid av tre år, fördelad på en förbererande lärarinnekurs om ett år och en lärarinnekurs om två år. Undervisningen i båda kurserna omfattar såväl teoretiska som praktiska ämnen. Fn der den förberedande kursen lägges dock huvudvikten vid de praktiska ämnena.

För den utbildning till skolköks-handarbetsliirarinna, som iigt rum vid fackskolan i Uppsala men som för närvarande är nedlagd, bär krävts fyra års seminariestudier, nämligen först den ettåriga förberedande lärarinne-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

kursen för blivande skolkökslärarinnor samt sedan en treårig lärarinnekurs. Sökande till denna utbildningslinje skulle ha genomgått i stort sett samma förpraktik som krävs på såväl skolkökslärarinne- som handarbetslärarinnelinjen.

Seminariestudierna för blivande lanthushållslärarinnor omfattar en tid av två år. Någon annan förberedande lärarinnekurs, än den förutnämnda obligatoriska aspirantkursen vid lanthushållningsseminarium förekommer inte. Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala tillbringar eleverna i lanthushållslärarinnekursen den första terminen, som alltid är en hösttermin, vid huvudanstalten i Uppsala och sedan ett helt läsår med 4 veckors ferier under sommaren och 3 veckors ferier vid jultiden på skolans lantgård Brogård samt den därpå följande vårterminen åter i Uppsala. Även vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa är lärarinnekursen tvåårig. Kursen vid Rimforsa är, som redan nämnts, organiserad på tre speciallinjer, för vilka undervisningen är gemensam under första läsåret. Under andra året differentieras undervisningen på en linje för skolkök och djurvård (lanthushållslinjen), en linje för skolkök (skolkökslinjen) och en linje för trädgårdsskötsel och slöjd (trädgårds- och slöjdlinjen).

Vid handarbetsseminarierna omfattar lärarinnekursen en tid av två läsår. För blivande yrkeslärarinnor i sömnad pågår lärarinnekursen under ett läsår. Seminariestudierna för blivande vävlärarinnor omfattade tidigare en ettårig lärlingskurs och en ettårig lärarinnekurs men omfattar numera vid Handarbetets vänners vävskola en tvåårig lärarinnekurs, som kallas Kurs för utbildande av vävlärarinnor och yrkesväverskor. Vid Slöjdföreningens skola i Göteborg är utbildningstiden för vävlärarinnor fyraårig, först en ettårig grundkurs och därefter den treåriga högre konstindustriella skolan. För erhållande av avgångsbetyg erfordras ett godkänt examensarbete samt för erhållande av vävlärarinnekompetens även godkända betyg i psykologi och pedagogik, bokföring och kalkylation samt undervisningsövningar.

Barnavårdslärarinnekursen omfattar en tid av tre år, som tillbringas dels på fackskolan i Uppsala och dels vid olika barnavårdande institutioner och barnsjukhus i Uppsala och på andra orter.

Träning för sina kommande pedagogiska arbetsuppgifter erhåller eleverna i lärarinnekurserna genom hospitering och undervisningsövningar vid olika skolformer.

Beträffande ekonomi öreståndarinneutbildning en uppställes såsom krav på teoretiska förkunskaper avlagd realexamen eller erhållen normalskolekompetens från kommunal flickskola eller motsvarande kunskaper. I praktiken kräves för inträde i ekonomiföreståndarinnekurs vid de båda lärarinneseminarierna kvalificerade betyg i skriftligt prov i modersmålet samt i matematik, kemi, fysik och biologi. Inträde i ekonomiföreståndarinnekurs kan vinnas endast av aspirant, som genomgått viss föreskriven förpraktik. Inträdesföreskrifterna anger husmodersskola eller jämförbar kurs samt väl vitsordad praktik i såväl privat hushåll som olika typer av anstaltskök. Praktiken anses böra omfatta 5—6 månader i hushåll (privathem), 12 månader som elev i sjukhuskök samt 3 månader som elev i militärkök (regementskök), tillsammans alltså minst 1 år 8 månader. Utöver den föreskrivna

15 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

förpraktiken genomgås vanligen en kurs vid någon av vederbörande utbildningsanstalter, innan inträde i ekonomiföreståndarinnekurs sökes. Denna kurs, som omfattar en eller två terminer, kräves dock icke obligatoriskt för inträde i kursen. Ekonomiföreståndarinnekursen är ettårig och inträdesåldern utgör 23 år.

De här berörda utbildningsanstalternas ekonomiska förhållanden är sinsemellan ganska skiftande.

Löner och omkostnader vid statens skolköksseminarium, den enda statsägda utbildningsanstalten på detta område, betalas givetvis helt av statsverket (statsliggaren s. 672 f). Seminariets lärarpersonal är inordnad i det statliga lönesystemet. Elevavgifter erlägges icke av elever i lärarinnekursen men väl av dem som deltager i den förberedande lärarinnekursen.

Till samtliga övriga utbildningsanstalter lämnas statsbidrag från olika anslagstitlar och efter varierande grunder. I fråga om de kommunägda seminarierna har givetvis huvudmannen att i första hand ansvara för vederbörande seminariums ekonomi. Även de flesta seminarier i enskild ägo åtnjuter i någon utsträckning kommunala bidrag.

Till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, till seminariet för huslig utbildning i Umeå och till Göteborgs skolköksseminarium lämnas statsbidrag under en särskild anslagsrubrik för vart och ett av seminarierna under åttonde huvudtiteln i riksstaten (statsliggaren s. 674 ff). Statsbidrag utgår med 90 procent av kostnaderna för löner och pensionsavgifter till lärarna; vidare utgår ett mera skönsmässigt avvägt bidrag till driftkostnader. Lärarpersonalen vid dessa seminarier är inordnad i det statliga lönesystemet på så sätt, att statens allmänna avlöningsreglemente tillämpas ifråga om rektorer och vissa ämneslärare och avlöningsreglementet för övningslärare för övriga lärare. Arvoden till timlärare utgår enligt gällande statliga bestämmelser för ersättning åt timlärare. — Efter liknande grunder utgår statsbidrag till lanthushållningsseminariet på Rimforsa från ett särskilt anslag under nionde huvudtiteln (statsliggaren s. 877).

Statsbidrag till Andrea Eneroths handarbetsseminarium och Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium utgår från ett gemensamt anslag under åttonde huvudtiteln. Som villkor för bidrag från detta anslag gäller bland annat att lärarnas löner utgår med vissa minimibelopp, vilka sedan lägges till grund för beräkningen av bidragsunderlaget. Även till dessa seminarier utgår numera, utöver bidrag till lärarkostnader, ett bidrag till driftkostnader i övrigt.

Vid samtliga de här angivna seminarierna pågår nu en successiv avveckling av terminsavgifterna för elever i lärarinnekurserna — i den mån sådana avgifter hittills förekommit — varvid enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 48, SU 88, Rskr 246) de statliga driftbidragen i motsvarande mån höjes.

För utbildning av vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad liksom för

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

utbildning av ekonomiföreståndarinnor vid Västkustens ungdomsskola i Ljungskile utgår statsbidrag enligt de bestämmelser som gäller inom yrkesskolväsendet, i regel såsom för enskild yrkesskola av A-typ. Även för den tidigare nämnda ettåriga kursen i sömnad för vävlärarinnor utgår statsbidrag i denna form.

Slutligen må nämnas, att eleverna vid de i det föregående angivna lärarutbildningsanstalterna kan erhålla statlig studiehjälp i olika former enligt gällande bestämmelser.

Av den lämnade redogörelsen för behörighetskraven har indirekt framgått, att de husliga ämnena förekommer i ett stort antal skolformer och på skiftande åldersstadier inom skolväsendet. För en utförligare redovisning av de husliga ämnenas förekomst inom olika skolformer torde få hänvisas till kommitténs betänkande (s. 28—37).

C. Lärarkategorier m. m. Utbildningsbehov

1. Kommittén

Kommittén anför, som en bakgrund till de konkreta förslagen, vissa allmänna synpunkter på den husliga utbildningen och framhåller därvid, att en god sådan utbildning är av utomordentlig betydelse icke endast för de enskilda hemmens utan för hela samhällets ekonomi. För att belysa detta påstående har kommittén lämnat en del sifferuppgifter.

Det totala antalet hushåll i vårt land utgjorde år 1950 cirka 2 385 000, av vilka cirka 1 553 000 var familjehushåll. Den sammanlagda privata konsumtionen beräknades år 1954 utgöra cirka 26 182 miljoner kronor. Av denna summa belöpte sig 10 526 miljoner kronor på livsmedel, 2 251 miljoner kronor på bostadskostnader, 1 195 miljoner kronor på bränsle och lyse, 3 636 miljoner kronor på beklädnadsvaror, 1 874 miljoner kronor på inventarier och 1 588 miljoner kronor på sjukvård, hygien och hemvård. Värdet av de svenska hemmens textilförråd uppskattas till ungefär 10 000 miljoner kronor och materialkostnaderna för underhåll av kläder, skodon och inventarier till cirka 30 miljoner kronor per år. Enbart tvätten inom hushållen är av mycket betydande storlek, bostadskollektiva kommittén har beräknat tvättmängden per person och år till 130 kg., vilket gör drygt 900 000 ton sammanlagt per år. Ungefär 95 procent av all tvätt sker i hemmen.

Kommittén framhåller, att huvuddelen av den privata konsumtionen är av sådan art, att husmödrarna måste bära det omedelbara ekonomiska ansvaret för den. Det är således enorma ekonomiska värden dessa har att förvalta och hur de sköter denna uppgift är en angelägenhet, som intimt berör hela samhällsekonomien. En riktig skötsel av hemmet och dess inventarier, kläder in. m. innebär minskade utgifter för de enskilda hushållen. En nedskärning av kostnaderna för konsumtionen ger i sin tur möjlighet till ökat enskilt sparande, vilket är betydelsefullt för näringslivets utveckling

17 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

och höjandet av den ekonomiska standarden för alla folkgrupper. De yrkesarbetande husmödrarnas speciella problem måste också enligt kommitténs mening ägnas stor uppmärksamhet vid planläggningen av lärarinneutbildningen. Kommittén säger sig vidare känna behov av att med skärpa framhålla vikten av att den äldre, många gånger nedvärderande synen på den husliga utbildningen radikalt ändras.

Kommittén anser det vara en angelägenhet av största vikt, att en förbättrad och fördjupad utbildning av lärarinnorna inom det husliga området snarast genomföres. Det framstår därvid som det kanske allra viktigaste, att lärarinnorna under sin utbildningstid bibringas en allmänbildning och föres till en allmän kunskapsnivå, som sätter dem ännu bättre i stånd att själva i fortsättningen följa med utvecklingen inom sitt område.

Den inre reformeringen, d. v. s. förbättringen, moderniseringen och rationaliseringen av seminariestudierna, har varit kommitténs första huvudsynpunkt. Den omläggning till mera självständiga studier, som i de flesta seminarier redan pågått i flera år, anses böra sättas mera i system och bli ännu mera allmän. En koncentration och fördjupning i samband med självständiga arbetsuppgifter i något ämne under seminarietiden synes också böra prövas. Naturligtvis är det, framhåller kommittén, lika viktigt vid de nu ifrågavarande seminarierna som vid alla andra läroanstalter, att timplaner och kursplaner tid efter annan genomgås och bearbetas. En starkt pådrivande orsak till omarbetning måste ju vara industrialiseringens ökade omfattning och betydelse inom det husliga området. I paritet med annan lärarutbildning bör också den nu förevarande förstärkas ifråga om utbildningen i psykologi och pedagogik.

En förbättring av själva utbildningen vid lärarinneseminarierna förutsätter dock, framhåller kommittén, som ett absolut villkor, att seminarierna erhåller tillräckliga och för sitt ändamål lämpliga lokaler. Enligt kommitténs mening torde det icke vara överdrift att säga, att de nu ifrågavarande lärarinneseminarierna — med ett undantag — har sämre och mindre ändamålsenliga lokaler än någon annan lärarutbildning i vårt land. Innan lokalfrågan lösts, kan ingen egentlig reformering av utbildningen ske. Detta är kommitténs andra huvudsynpunkt.

Lokalfrågan är emellertid av direkt avgörande betydelse även i ett annat hänseende. Kommittén anser, att dess undersökningar med övertygande beviskraft klarlagt, att seminariernas elevkapacitet snarligen måste ökas till ungefär det dubbla, om icke den redan uppkomna och ytterst kännbara lärarinnebristen skall bli rent katastrofal. För kommittén framstår det därför som det allra viktigaste att försöka visa på möjligheter att snabbt åstadkomma de nödvändiga lokalerna för lärarinneutbildningen. Det är inot, bakgrunden av det mycket allvarliga läget och lokalfrågans dominerande plats i reformprogrammet som kommitténs förslag i det följande bör ses.

2 — llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 95

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Slutligen har kommittén funnit, att en tredje huvudsynpunkt i reformprogrammet måste vara att söka ge lärarinneseminarierna bättre utbildade lärarkrafter. Kommittén har erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utreda frågan dels om en professur i näringslära och dels om högre utbildning inom det husliga området. Detta uppdrag kan kommittén slutföra först senare. Med hänsyn till frågans vikt lämnar kommittén emellertid redan i nu förevarande betänkande ett förslag till en provisorisk lösning av frågan om bättre utbildning för de lärarinnor som skall undervisa vid seminarierna.

För kommittén framstår det som mest ändamålsenligt att utbildningsgången för de skilda lärarinnekategorierna i så stor utsträckning som möjligt blir gemensam eller åtminstone i huvudsak likvärdig. Från denna synpunkt har kommittén funnit det lämpligast och mest rationellt, att varje fas av utbildningen diskuteras endast en gång i betänkandet och då med tilllämpning på alla lärarinnekategorierna.

Efter att ha erinrat om tidigare utredningars förslag om lärarinnekategorier på det husliga området och efter egna resonemang i frågan kommer kommittén — som i sammanhanget också förordar att termen »lärarinna» utbyts mot »lärare» — fram till att föreslå, att följande fem lärarkategorier på det husliga området skall utbildas i fortsättningen, nämligen hushållslärare, lantgårdslärare, textillärare, yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare.

För hushållslärarnas del tänker sig kommittén, att en differentiering av utbildningen på två linjer skall förekomma, nämligen en hushållslärarlinje och en hushållslärarlinje med lanthushållsinriktning. Oavsett vilken linje som väljes skulle dock kompetensen bli densamma. Vid sidan av den linjedifferentierade hushållslärarutbildningen skulle anordnas utbildning av lantgårdslärare. Dessa nya lärarkategorier skulle tillsammans ersätta de nuvarande kategorierna skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor. Om skälen för dessa nya lärarkategorier och kompetensområdena för dem inhämtas av betänkandet (s. 49—56) bland annat följande.

Vid sina överväganden har kommittén funnit, att den nuvarande skillnaden i utbildning av skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor icke längre kan anses motiverad. Även om lanthushållslärarinnornas utbildning i första hand är inriktad på tjänstgöring vid lanthushållsskolorna, läser de dock i stor utsträckning samma ämnen som skolkökslärarinnorna under sin seminarietid. Ett undantag utgör speciallinjen för trädgårdsskötsel och slöjd vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa, från vilken bortses i detta sammanhang. Kursplanerna skiljer sig dock från varandra, därför att de blivande lanthushållslärarinnorna måste inrikta sig på förhållandena i producenthushållen.

Trots att några väsentliga olikheter i utbildningen icke föreligger, har den formella kompetensen för de båda lärarinnegrupperna tidigare varit olika. Frånvaron av gemensam kompetens för de båda grupperna har givit upphov till vissa olägenheter. Genom den ändring av övningslärarstadgan,

19 Kungl. Maj:ts proposition nr 05 år 1060

som företagits år 1956, har de olägenheter, som följt av den begränsade kompetensen hos lanthushållslärarinnorna, kunnat elimineras. Numera äger lanthushållslärarinnor, som utexaminerats från fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt från skolköks- och lanthushållslinjerna vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa, generell behörighet att inneha lärartjänster i hushållsgöromål även vid de allmänna läroverken, de högre kommunala skolorna och privatläroverken. Skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor äger numera samma generella behörighet att inneha tjänster inom yrkesskolväsendet, med det undantaget att behörighet att undervisa i trädgårdsskötsel endast tillkommer lanthushållslärarinna.

Då således olikheterna i utbildningen av respektive skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor icke kan anses vara av väsentlig art och då den formella kompetensen numera är i stort sett lika för båda grupperna, utgör detta ett vägande argument för att skapa en enda, enhetligt utbildad lärarkategori med behörighet att undervisa i hemkunskap och hushållsgöromål vid alla de skolor och all den kursverksamhet, där undervisning i dessa och motsvarande ämnen förekommer. Lärare, tillhörande en sådan ny kategori, bör enligt kommitténs uppfattning bli behöriga att undervisa i skolor såväl i städer och tätorter som på landsbygden. Bortser man från jordbrukarhushållen, torde man icke kunna påvisa några väsentliga skillnader mellan arbetet inom hushållen i tätorterna och hushållen på landsbygden. Det kan också diskuteras, om det finns dylika skillnader mellan å ena sidan jordbrukarhushållen och å andra sidan alla övriga hushåll. I fråga om det egentliga hushållsarbetet kan man knappast påstå, att dylika skillnader existerar. En väsentlig skillnad existerar emellertid mellan jordbrukarhusliållen och övriga hushåll och den ligger däri, att husmodern i ett jordbrukarhem ofta deltar i arbetet inom själva jordbruksföretaget. Hon sysslar icke endast med hushållsgöromål utan arbetar också på åkern, i ladugården, i trädgården o. s. v. Så är visserligen ingalunda fallet inom alla jordbrukarhem men inom det mindre jordbruket kan det sägas vara regel, och de flesta jordbruk i vårt land tillhör alltjämt kategorien »mindre jordbruk».

En husmor i ett jordbrukarhem måste tillägna sig kunskaper på djurvårdens, mjölkhushållningens och trädgårdsskötselns områden och i viss utsträckning även på jordbruksekonomiens område. Husmodersutbildningen inom jordbrukets kvinnliga yrkesskolor, d. v. s. kinthushållsskolorna och vissa folkhögskolors sommarkurser för flickor, måste alltså läggas upp på ett annat sätt än undervisningen inom yrkesskolväsendet i allmänhet. De lärare, som skall undervisa i de direkt jordbruksbetonade ämnena i de nämnda skolorna och med dessa jämförbara andra skolor, måste fördenskull äga speciella kvalifikationer för att på ett rätt sätt kunna sköta denna undervisning.

Efter att ha vägt fördelar och nackdelar hos olika lösningar av frågan mot varandra har kommittén kommit till den uppfattningen, att två kategorier av liirare bör framdeles utbildas inom det område, som kommittén tidigare har kallat hushållsarbetet. Dessa två kategorier bör alltså tillsammans motsvara de båda nuvarande kategorierna skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor, ehuru utbildning och delvis kompetens blir annorlunda än för de nuvarande kategorierna. Den ena lärarkategorien — hushållslärarna — bör, med moderniserad utbildning, få samma kompetens som de lärarinnor, som avlagt den nuvarande skolkökslärarinneexamen, samt dessutom behö-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

righet att vid lanthushållsskolor undervisa i »husliga ämnen» utom djurvård och trädgårdsskötsel.

Kommittén föreslår emellertid en differentiering av hushållslärarutbildningen på två olika linjer — icke undergrupper. De elever, som vill utbilda sig till hushållslärare, får välja mellan två olika linjer, nämligen en hushållslärarlinje och en hushållslärarlinje med lanthushållsinriktning. Kompetensen blir densamma för lärarinnor på båda utbildningslinjerna, men utbildningen blir i viss mån differentierad. Under den praktiska förutbildningen bör blivande hushållslärare, oavsett vilken linje de sedan väljer, erhålla kännedom om hushållsarbetet såväl inom konsumenthushåll som inom producenthushåll. Under seminarietiden är undervisningen i praktiska ämnen huvudsakligen koncentrerad till två terminer, det s. k. »praktiska året». För de elever, som valt den lanthushållsinriktade linjen, skulle denna undervisning ske vid ett internat på landet, knutet till ett av seminarierna.

Den andra lärarkategorien, lantgårdslärarna, skulle bli behöriga att inneha tjänster i ämnena hemvård, djurvård och trädgårdsskötsel vid lanthushållsskolor, vid folkhögskolor, där dessa ämnen förekommer, inom enhetsskolans klass.9 y med jordbrukslinje eller lanthushållslinje, vid yrkesskolor och vid specialskolor där de nämnda ämnena förekommer. Inom enhetsskolan skulle de bli behöriga att undervisa i trädgårdsskötsel i alla klasser, där detta ämne förekommer. På grund av den begränsade kompetensen skulle lantgårdslärarna icke bli behöriga att inneha tjänster inom det allmänna skolväsendet. Kompetensen att undervisa i hemvård ger således icke behörighet att undervisa i ämnesgrenen hemkunskap vid folkskolor och läroverk m. fl. Lantgårdslärarna skulle erhålla en relativt grundlig utbildning i ekonomi, såväl av allmänt orienterande karaktär som speciellt inriktad både på hemmets och jordbrukets ekonomi.

Liksom ifråga om lärarinnorna på hushållsarbetets område finns, framhåller kommittén, ifråga om lärarinnorna på det textila området ett starkt framträdande behov av gemensam utbildning, som leder fram till en examen, som ger samma kompetens för alla. Denna gemensamma kompetens, som kommittén föreslår för den nya kategorien textillärare, bör avse undervisningen i sömnad och vävning inom det allmänna skolväsendet, yrkesskolväsendet, folkhögskolor, lanthushållsskolor och specialskolor, där dessa ämnen förekommer, men däremot icke utbildningen av yrkesfolk inom sömnadsfacket eller av yrkesväverskor och textilkonstnärer.

Om de nuvarande olägenheterna med olika lärarkategorier och om fördelarna med de föreslagna textillärarnas vida kompetensområde anför kommittén bland annat följande.

Handarbetslärarinnorna har kompetens att undervisa endast i sömnad och vävlärarinnorna endast i vävning. Såväl inom det allmänna skolväsendet som inom yrkesskolorna, däri inräknat lanthushållsskolorna, förekommer i större eller mindre utsträckning undervisning i både sömnad och vävning. Då de båda lärarinnekategorierna har sin kompetens begränsad till etldera ämnet, blir det svårt att organisera undervisningen på ett ändamålsenligt sätt. Undervisningen i sömnad respektive vävning måste handhas av lärarinnor ur olika kategorier. Endast i den mån de båda ämnena

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

är förenade i ämnet kvinnlig slöjd såsom t. ex. inom det obligatoriska skolväsendet, blir handarbetslärarinnorna behöriga att sköta undervisningen. Olägenheterna av den begränsade kompetensen gör sig för närvarande särskilt starkt gällande, därför att det råder utpräglad brist på handarbetslärarinnor, medan motsatsen är fallet med vävlärarinnor. Dessa senare lärarinnor har överhuvudtaget mycket svårt att erhålla läraranställning inom sitt ämnesområde. De nödgas ofta söka annat verksamhetsområde och får ej sällan nöja sig med i förhållande till sin utbildning mindre kvalificerat arbete. Däremot måste flertalet skolformer för undervisning i sömnad anlita lärarkrafter, som icke har kompetens, i varje fall icke full kompetens, för denna uppgift. Inom sömnadsundervisningen i skolorna är klädsömnaden en av de viktigaste grenarna. Blivande husmödrar har stor praktisk nytta av att få lära sig klädsömnad. Emellertid får icke de blivande handarbetslärarinnorna under sin utbildning den färdighet i klädsömnad, som är önskvärd med tanke på deras kommande arbete i olika skolformer, företrädesvis inom yrkesskolorna. Genom att utbilda en enhetlig lärarkategori med kompetens att undervisa, förutom i ämnet kvinnlig slöjd, i såväl sömnad som vävning vid de förut uppräknade skolformerna skulle de nuvarande olägenheterna ifråga om organisation av undervisningen i de nämnda ämnena kunna elimineras. Det blir i så fall väsentligt lättare att samordna tjänster inom samtliga skolformer, som upptar ämnena kvinnlig slöjd, sömnad och vävning i sina undervisningsplaner. Under förutsättning att lärarna erhåller denna utvidgade och gemensamma kompetens, blir de nämligen behöriga att undervisa i samtliga dessa ämnen. Deras användbarhet inom skolväsendet ökas således väsentligt. De nuvarande missförhållandena med underskott på handarbetslärarinnor och överskott på vävlärarinnor kan i viss grad elimineras. I organisatoriskt avseende kommer detta att få sin största betydelse för skolväsendet på landsbygden och i mindre tätorter, där det nu är svårt att upprätta tjänster med full tjänstgöring enbart i ettdera av de två ämnena sömnad och vävning liksom att erhålla kompetenta lärarkrafter för undervisning i ämnet kvinnlig slöjd i de allmänna skolorna.

Textillärarnas utbildning, såsom den här redovisats, skulle dock enligt kommitténs mening inte bli tillräcklig för den undervisning, som avser att ge kvalificerad yrkesutbildning på det textila området. Det är diirför enligt kommitténs uppfattning nödvändigt att bibehålla den nuvarande kategorien yrkeslärarinnor i sömnad samt att för de textillärarinnor, som skall handha den mera avancerade vävundervisningen vid fackseminarier och i yrkesskolor anordna en kompletterande utbildning i form av en särskild påbyggnadskurs.

Den nuvarande kategorien yrkeslärarinnor i sömnad utbildas för lärartjänstgöring främst inom verkstadsskolorna i beklädnadsfacket samt för uppgiften att fungera som arbetsledare i sömnadsateljéer. Yrkeslärarinnorna är därjämte kompetenta att undervisa i sömnad och därmed sammanhängande ämnen i skolor och kurser för huslig utbildning inom yrkesskolväsendet. Kommittén föreslår, att yrkeslärarinnorna även i fortsättningen erhåller denna kompetens. Då deras huvudsakliga uppgift skulle bli att undervisa i klädsömnad, föreslår kommittén, att namnet på denna lärarinnekatcgori ändras till yrkcslärarc i klädsömnad.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

En konsekvens av kommitténs förslag om utbildning av en ny kategori lärarinnor med kompetens att undervisa i såväl sömnad som vävning skulle bli, att den nuvarande utbildningen av vävlärarinnor nedlades och att som särskild utbildning för dessa endast skulle finnas nyssnämnda kompletteringskurs.

Kommittén förordar beträffande barnavårdslärare att en särskild utredning kommer till stånd i syfte, bland annat, att åstadkomma en samordning av utbildningen av olika personalkategorier på barnavårdens område. Till dess att en dylik utredning prövat vissa i betänkandet (s. 59—62) närmare angivna spörsmål, bör barnavårdslärare utbildas vid seminarier för huslig utbildning. För att icke i onödan lägga hinder i vägen för en eventuell samordning framdeles med utbildningen av annan personal med kvalificerade uppgifter på barnavårdens område föreslår kommittén vidare, att barnavårdslärarutbildningen för de närmaste åren får i allt väsentligt samma innehåll och samma målsättning som för närvarande. Ilarna vårdslärarinnornas kompetens bör således förbli oförändrad. Detta innebär, att barnavårdslärarna bör äga behörighet att undervisa i barnavård och därmed sammanhängande ämnen i alla skolor och kursformer, där sådan undervisning förekommer, samt att inneha de tjänster vid olika barnavårdande institutioner, som de enligt nu gällande författningar är behöriga att inneha.

I ett särskilt kapitel om utbildningen av ekonomijöreståndare förordar kommittén, närmast av praktiska och organisatoriska skäl, att sådan utbildning alltjämt i viss utsträckning — men ej uteslutande — skall vara förlagd till lärarseminarier.

På grundval av gjorda beräkningar och överväganden rörande lärarbehovet inom olika skolformer föreslår kommittén en årlig examination under tiden fram till år 1970 av följande antal lärare:

176 hushållslärare, varav cirka 20 med lanthushållsinriktning 8—10 lantgårdslärare

168 textillärare 12 yrkeslärare i klädsömnad 24 barnavårdslärare

Därjämte föreslås att vid seminarierna årligen skall utbildas 32 ekonomiföreståndare.

Ur betänkandets avsnitt om utbildningsbehovet beträffande olika kategorier torde här i övrigt följande uppgifter böra återges.

Även om yrkesaktiviteten, främst på grund av de föreslagna vidgade kompetensområdena, för framtiden kan väntas bli något högre än för närvarande, bjuder försiktigheten att man kalkylerar med en ganska betydande avgång från detta läraryrke. Kommittén har vid sina beräkningar angående lärarbehovet utgått från att i genomsnitt för samtliga kategorier 60 procent av de utexaminerade lärarna kvarstannar i yrket under hela sin yrkesverksamma tid.

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Under förutsättning att kommitténs antaganden rörande behovet av hushållslärare visar sig överensstämma med den faktiska utvecklingen, och om det vidare förutsättes, att lärarbehovet skulle vara täckt först år 1972, skulle det erfordras en årlig examination av närmare 200 hushållslärare under hela perioden 1960—1970. Beräkningarna av lärarbehovet är emellertid osäkra. Härtill kommer, att bristen på lokaler och andra svårigheter torde verka hämmande på utvecklingen av undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål, varför det finns anledning antaga, att det nu angivna lärarbehovet i verkligheten kommer att bli lägre. Av bland andra dessa skäl anser kommittén befogat, att man inriktar sig på en utbildning av något lägre antal hushållslärare (inklusive hushållslärare med inriktning pa lanthushåll) än 200 per år under perioden 1960—1972. Mindre examinationskapacitet än 175 per år kan dock enligt kommitténs mening absolut ej tillrådas, framför allt av det skälet att här redan föreligger en utpräglad brist, som snarast bör fyllas.

I fråga om behovet av lärare på det textila området visar kommitténs beräkningar en kulmen redan läsåret 1957/58, varefter behovet skulle kontinuerligt sjunka fram till läsåret 1970/71 för att sedan troligen stiga något återigen. För att tillgång och efterfrågan pa lärare inom det textila området skall väga ungefär jämnt år 1972 erfordras enligt de gjorde beräkningarna en årlig examination under tiden från och med läsåret 1959/60 och fram till år 1972 av minst 140. Med hänsyn till den rådande mycket stora bristen på examinerade lärare inom området anser kommittén det emellertid inte vara tillrådligt att hålla den årliga examinationen vid en så pass låg siffra som den angivna. Vidare måste man ta hänsyn till det förhållandet, att lärarbehovet, under förutsättning att de gjorda beräkningarna visar sig vara hållbara, kommer att minska kontinuerligt under 1960-talet. Det synes därför kommittén riktigast att under större delen av 1960-talet halla en högre årlig examinationssiffra samt därefter från och med slutet av detta artionde minska densamma. Med utgångspunkt i dessa överväganden föreslår kommittén, att den årliga examinationen av lärare på det textila området under tiden 1960—1968 skall utgöra 180, däri inberäknat yrkeslärare i klädsömnad. Av sist nämnda lärarkategori bör ärligen utbildas 12, varför den årliga examinationen av textillärare blir 168. kran och med läsaret 1969/70 förutser kommittén, att den årliga examinationen bör nedbringas.

Det antal lärartjänster, för vilkas innehav bör fordras genomgången påbyggnadskurs i vävning utöver textillärarexamen, är enligt kommitténs uppskattning relativt ringa. Cirka 40 lärarinnor skulle vid tiden för kommitténs beräkningar enligt uppgift vara anställda vid längre heltidskurser i vävning inom yrkesskolväsendet. 1 denna siflra är antalet lärarinnor vid de nu verksamma vävlärarinneseminarierna inräknade. Vid de seminarier på det husliga området, som efter en reform av utbildningen i enlighet med kommitténs förslag skulle komma att utbilda textillärare, erfordras sex a åtta ämnesliirare i vävning. Huruvida behovet av yrkeslärare i vävning vid de längre heltidskurserna inom yrkesskolväsendet framdeles kommer att öka, är svårt att bedöma. En viss ökning torde man kanske böra räkna med, men den kommer sannolikt icke att bli av sä stor omfattning. En försiktig kalkyl torde ge vid handen, att antalet lärartjänster av den nu ifrågavarande karaktären torde komma att begränsa sig till högst cirka 60.

Bristen på barnavårdslärarc anses för närvarande vara mycket slor. Med stöd av ett på begäran lämnat yttrande i frågan från överstyrelsen för

24 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

yrkesutbildning föreslår kommittén en fördubbling av examinationskapaciteten till minst 24 barnavårdslärare per år med möilighet att öka detta antal till 28.

Kommittén har icke ansett sig ha möjlighet att göra några specialundersökningar eller noggranna beräkningar av det årliga examinationsbehovet beträffande ekonomiföreståndare. Någon större brist på utbildade sökande till lediga platser synes icke föreligga. Efterfrågan på ekonomiföreståndare ar emellertid betydande och torde knappast komma att minska framdeles. Kommittén räknar därför för framtiden med ett årligt utbildningsbehov av minst samma antal som för närvarande utexamineras.

2. Remissyttranden

I yttrandena över lärarinneutbildningskommitténs betänkande har man genomgående starkt betonat vikten av att en omorganisation och en upprustning av lärarutbildningen på det husliga området, såväl kvalitativt som kvantitativt, kommer till stånd. Betydelsen av snabba åtgöranden har också från åtskilliga håll understrukits. Denna allmänt omfattade inställning till frågan om behovet av åtgärder har lett till att knappast något remissorgan tvekat om att en reform på området bör bli så genomgripande och omfattande, som kommittén föreslagit. Statskontoret anser sig dock böra avstyrka, att betänkandet överhuvudtaget lägges till grund för en proposition till riksdagen.

När det gäller enskildheter i de föreliggande förslagen skiljer sig å andra sidan remissinstansernas uppfattningar på vissa punkter ganska väsentligt från kommitténs, såsom kommer att närmare framgå av den följande redovisningen.

I det föregående har redogjorts för lärarinneutbildningskommitténs förslag ifråga om vilka kategorier av lärare m.fl., som i fortsättningen bör utbildas, och till vilket antal det bör ske.

Förslagen om lärarkategorierna möter kritik från remissinstansernas sida huvudsakligen i vad gäller lantgårdslärare och beträffande lärare för undervisning i vävning.

I ett betydande antal remissyttranden avstyrkes eller ifrågasättes mer eller mindre eftertryckligt införandet av kategorien lantgårdslärare med hänsyn till det starkt begränsade kompetensområdet och till det ringa årliga examinationsbehovet. I denna riktning går yttrandena från, bland andra, arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens jordbruksförsök, hushållningssällskapens förbund, styrelsen för lanthushållning sseminariet i Rimforsa, styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. I remissyttrandena antyds i vissa fall möjligheter till andra lösningar än den de sakkunniga på denna punkt förordat. Med en ändrad uppläggning av

25 Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

timplanen för lantgårdslärarutbildning och efter viss kompletterande utbildning anser t. ex. lantbruksstyrelsen, att lantgårdslärarna bör kunna få sin kompetens vidgad till att avse även undervisning i hemkunskap och hushållsgöromål i folkskola, enhetsskola och läroverk. Arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan m. fl. framhåller, att lanthushållsskolornas behov av lärare i lantbruksinriktade ämnen bör kunna tillgodoses genom att såsom speciallärare anlitas t. ex. agronomer och trädgårdskonsulenter från lantmannaskolor och hushållningssällskap.

Den för textillärarna föreslagna dubbla kompetensen, avseende såväl sömnad som vävning inom så gott som alla skolformer, framhålles allmänt av remissmyndigheterna såsom en betydande vinst särskilt i organisatoriskt hänseende. Detta hindrar emellertid inte, att man samtidigt från åtskilliga håll, ibland med emfas, uttalat farhågor för att omläggningen skulle innebära en allvarlig och beklaglig försämring av vävundervisningen i skolformer, där denna undervisning har en mera betydande omfattning, och som följd härav en tillbakagång för landets vävkultur och vävtraditioner över huvudtaget med återverkningar långt utanför skolundervisningens område. Några exempel på uttalanden av denna art torde här böra lämnas.

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, till vars yttrande kommerskollegium i stort sett anslutit sig, anför bland annat följande.

Riksförbundet måste ställa sig synnerligen kritiskt till det sätt, på vilket den ur såväl kulturell som ekonomisk synpunkt så viktiga utbildningen i vävning blivit tillgodosedd i det nu föreliggande förslaget.

Den vävutbildning det här är frågan om har betydelse ej endast för skolundervisningen. Hela hemslöjdsrörelsen i vårt land bygger på den. För denna rörelse står riksförbundet som målsman. Utan överdrift torde kunna sägas, att hemslöjden haft och alltjämt har en mycket stor betydelse för textiltillverkningen i Sverige. Medan i många andra länder industrialismen tidigt utrotat all traditionell vävkonst och sömnadskonst, lever denna tack vare museernas och hemslöjdsrörelsens gemensamma tidiga insats nu i vårt land praktiskt taget lika stark som förr trots ökad och förbättrad industriell produktion av textilier, och vi har bland befolkningen i Sverige ett kunnande på det textila området, som torde sakna motstycke i något annat land. I stället för att avtaga har hemvävningen de senare åren alltmera tilltagit. Intresset för hemvävning är under tillväxt inom den del av befolkningen, som är bosatt i städer och industriorter. Hemvävningen spelar en mycket större roll för hemmen både i ekonomiskt och estetiskt hänseende, än kommittén synes föreställa sig. Det finns fortfarande många lanthem, som köper textilier endast för vissa beklädnadsbehov men tillverkar allt övrigt själva. Dessa hem får i regel betydligt högre standard än de, som inreds med köpta industrivaror, utan att kostnaden blir större. Därtill kommer det icke ringa kulturvärde, som ligger däri att vävningen ger husmodern, som ägnar sig åt hemmets skötsel och omvårdnaden av barnen, möjligheten att utföra ett skapande arbete, ett arbete som hon kan utforma efter egen uppfattning om vad som är iindamålsenligt och vackert. Även för den industriella produktionen av textilier har hemslöjden en betydelse, som icke bör underskattas, framför allt därigenom att det kvalitetsmedve-

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

tande som tack vare bland annat hemslöjdsrörelsen finnes hos en stor del av den köpande allmänheten utgör ett gott stöd för en industriell produktion av goda textilvaror. Slutligen kan erinras om att vävningen i lanthemmen spelar en stor roll för bibehållande av den kvinnliga arbetskraften på landsbygden, och följaktligen är undervisningen i vävning av vital betydelse för landsbygdens befolkning.

Riksförbundet kan acceptera den föreslagna kombinationen av lärare i sömnad och vävning för lärare på lågstadiet, d. v. s. enhetsskolan och därmed jämförliga läroanstalter. För undervisning på högre stadier, exempelvis folkhögskolor, lanthushållsskolor etc. anser riksförbundet den föreslagna textillärarutbildningen i vävning helt otillräcklig.

Föreningen handarbetets vänner yttrar bland annat följande.

Förhållandet är ju att textilkonsten i Sverige intar en ställning som icke har sitt motstycke i något annat västerländskt land. Därom vittnar å ena sidan den i våra museer samlade skatten av textil folkkonst, tekniskt och konstnärligt ännu mera artrik än t. o. m. i våra nordiska grannländer, å andra sidan en modern produktion, som med anpassning till nutidens formspråk dock bygger på en praktiskt taget obruten tradition. Tack vare såväl hemslöjden som den konsthantverkliga textilproduktionen har vi i Sverige en allmän yrkesskicklighet på det textila området som torde sakna motstycke i något annat land. Det är kännedomen om och respekten för denna yrkesskicklighet, som årligen för hit studerande från olika länder. Många svenska insatser i främmande länder vilar på samma förutsättningar. I Förenta Staterna — som saknar all ordnad undervisning på detta område — finns ett betydande antal privata vävskolor, vilka praktiskt taget alla ledes av svenskor.

Den smakfostrande undervisning som vävlärarinnorna har meddelat runt om i vårt land har återverkat på den svenska textilindustrien, som sedan många år hämtar inspiration, mönster och färger från handvävningen och även berett vägen för en marknad inom landet för goda textilier. I en tid då Sverige ur marknadssynpunkt är föremål för utlandets stora intresse, är det endast genom att våra egna varor är vackrare och bättre än de billigare utländska som de kan finna köpare ävenledes i andra länder. Även ur exportsynpunkt gäller att de svenska textilierna, som genom våra höga arbetslöner ställer sig relativt dyra, endast kan exporteras på grund av att de är vackrare och av högre kvalitet.

Det synes föreningen uppenbart att det arbete, som här i största korthet karakteriserats, fordrar lärare med mångsidig yrkeskunnighet och träning och att den planerade lärarutbildningen i textilslöjd, framför allt vävning men även i prydnadssöm, knyppling m. m. ej på någon punkt får stå den nuvarande efter i kvalitet.

Föreningen Sveriges vävlärarinnor delar helt kommitténs åsikt om de olägenheter, som är en följd av den rådande begränsningen av vävlärarinnornas kompetensområde. Av detta skäl hälsar föreningen med tillfredsställelse kommitténs förslag att sammanföra vävlärarinnorna med övriga lärarinnor på det textila området till en kategori. I fortsättningen av sitt yttrande uttalar emellertid föreningen bland annat följande.

Detta innebär dock icke att föreningen även delar kommitténs uppfattning om gemensam utbildning för samtliga lärare inom denna kategori.

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Föreningen har med bestörtning och oro konstaterat den synnerligen styvmoderliga behandling som vävningen och vissa andra därmed sammanhängande ämnen rönt i kommitténs förslag. Föreningen anser sig ha skäl till antagande att åtminstone en av orsakerna till kommitténs diskriminering av vävutbildningen är att söka i det förhållandet att kommittén, av vars ledamöter ingen torde kunna betraktas såsom sakkunnig på vävningens område, endast i mycket obetydlig omfattning anlitat experter inom denna del av den textila verksamheten.

Det står fullt klart för föreningen att textillärarna efter seminariekursens avslutande icke på långt när kommer att äga de kunskaper i här åsyftade ämnen som fordras för fortsatt verksamhet inom de arbetsområden, som enligt kommittén i första hand är avsedda för textillärarna.

Det torde icke kunna bestridas och har icke heller av kommittén ifrågasatts att goda kunskaper i vävning — även mera kvalificerade sådana — erfordras på åtskilliga områden. Det säger sig självt att inhämtandet av sådana kunskaper framför allt förutsätter att det finnes kompetenta lärarkrafter, som kan meddela erforderlig undervisning — även högre sådan _— i ifrågavarande ämnen. Hittills ha möjligheter att erhålla sådan undervisning stått yrkesfolk och andra till buds i en utsträckning och av en kvalitet, mot vilken inga anmärkningar med fog torde kunna riktas. Icke minst härigenom har den svenska vävningen sedan lång tid tillbaka varit en betydelsefull faktor såväl ekonomiskt som kulturellt. Sålunda har den svenska vävningens höga standard framkallat ett mycket stort intresse för densamma från utlandets sida. Detta har tagit sig uttryck i bland annat dels en betydande efterfrågan på svenska vävnader — icke endast från turisternas sida, vilkas inköp redan de årligen tillför landet högst avsevärda belopp — dels en strävan att genom deltagande i svensk vävundervisning eller anlitande av svensk expertis på vävningens område höja det egna landets standard i detta avseende.

Skulle den av kommittén föreslagna tim- och kursplanen för textillärarnas seminariekurs genomföras är det uppenbart att detta kommer att medföra en väsentlig försämring av de seminarieutbildade lärarnas kunskaper och färdigheter i vävning och därmed sammanhängande ämnen. Detta leder med nödvändighet till att undervisningens kvalitet efter en kortare övergångstid kommer att försämras högst avsevärt i förhållande till den nuvarande, med en sänkning av hela den svenska vävningens standard som en oundviklig följd. Föreningen och dess medlemmar torde ingalunda vara ensamma om den uppfattningen att en sådan utveckling saväl av ekonomiska som av kulturella skäl skulle vara mycket olycklig. Även de företag och enskilda. som ägnar sig åt produktion, där handvävning förekommer, liksom även konsumenterna — hit hör icke blott den köpande allmänheten utan även företag av olika storlek och beskaffenhet, som i betydande och under senare år alltmer ökad omfattning brukar inköpa handvävda produkter såväl för praktisk användning som för dekorativa ändamål — skulle förvisso beröras av den kvalitativa försämringen. Att denna standardsänkning skulle påverka den svenska vävkonstens anseende i utlandet i ofördelaktig riktning är även odiskutabelt.

I de yttranden över betänkandet, som lämnats av olika kvinnoorganisationer, uttalas överlag farhågor för vävningens framtid. Som ett exempel ur denna grupp återges slutligen följande ur yttrandet från Högerns kvinnoförbwid.

28 Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1960

Den föreslagna sammanslagningen av nuvarande handarbetslärarinnor och vävlärarinnor finner vi rationell ur den synpunkten, att den ökar yrkesgruppens användbarhet inom skolväsendets olika former. Men undervisningen i vävning har beskurits så hårt att om förslaget går igenom vi säkerligen har att emotse en ödesdiger standardsänkning av vår anrika och högtstående vävkultur. Denna anses vara den främsta i världen och är föremål för ett livligt studieintresse från utlandets sida. Man kan också peka på dess betydelse som tongivande för smakriktningen på det textila området, märkbar också inom textilindustrien, som i stor utsträckning hämtar sina förebilder från det handvävda. Vi har här en förnämlig tradition att vårda och en stor nationell tillgång, som inte får förspillas. Från dessa utgångspunkter synes oss förslaget inte godtagbart, vad det gäller vävundervisningen. Vi vill för vår del föreslå att frågan om dennas ställning i utbildningen tages upp till förnyad prövning och vi hoppas att om så sker man skall kunna finna en lösning, som medger inte blott ett upprätthållande av vävkulturens nuvarande standard utan också ett främjande av dess vidare utveckling.

Kritiken mot vävutbildningens omfattning enligt kommitténs förslag kombineras i remissyttrandena ofta med förslag om ändringar i kommitténs uppläggning. Påbyggnadskurs i vävning för ett större antal textillärare per ar än kommittén räknat med jämte uppställande av krav på sådan påbyggnadsutbildning för behörighet att undervisa i vävning vid flera skolformer än enligt förslaget i betänkandet, t. ex. även folkhögskolor och lanthushållsskolor, förordas från flera håll. Så sker exempelvis i utlåtandet från skolöverstyrelsen, som föreslår både en kortare och en längre påbyggnadskurs. En ökad vävutbildning före seminariestudierna förordas av bland andra överstyrelsen för yrkesutbildning och Svenska facklärarförbundet. Det vanligaste förslaget, som återfinnes i yttrandena från framför allt en rad olika organisationer, är emellertid att textillärarutbildningen differentieras på två linjer, den ena med speciell inriktning på vävning.

I enstaka fall avvisas kommitténs grundtanke att varje textillärare skulle ha »vävlärarkompetens». Kompetensutredningen, som hävdar denna åsikt, framhåller bland annat, att det med hänsyn till föreliggande betydande överskott på vävlärarinnor synes mindre trängande att staten för närvarande övertar de nuvarande vävskolornas verksamhet. Kompetensutredningens avvisande hållning till förslaget om textillärarkategorien sammanhänger dock i första hand med utredningens allmänna syn på uppläggningen av utbildningen för lärare på det husliga området. Det anses sålunda från utredningens sida naturligt och angeläget att man inriktar sig på att i första hand tillgodose behovet av de stora utbildningsgrupperna hushållslärare och textillärare inom folkundervisningens olika skolformer och att lärarnas utbildning därvid anpassas efter just dessa skolformers väsentligen lika målsättning för undervisningen i ifrågavarande ämnen. Fn på så sätt inriktad bottenutbildning skulle sedan i mån av behov påbyggas för att tillgodose andra skolformers behov av lärare med mera speciell eller grund-

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

lig utbildning på något område. Utredningen, som på denna punkt förordar en omarbetning av kommitténs förslag, räknar enligt sina riktlinjer med att lärarutbildningen på det husliga området skulle innefatta en mera differentierad kursverksamhet och en rikare linjefördelning än vad kommittén förutsatt; vidare skulle de praktiska färdigheterna i huvudsak vara inhämtade före inträdet i seminariet och seminarieutbildningens längd avsevärt begränsas.

Mot kommitténs förslag om lärarkategorier i övrigt och kompetensen för dessa har vid remissbehandlingen i regel ej riktats några invändningar. Här kan dock noteras, att arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasatt behovet av en lanthushållsinriktad linje, och vidare att skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning framhållit, att behovet av lärare för utbildning av storhushållspersonal bör tillgodoses. Skolöverstyrelsen har därvid förordat, att några hushållslärare med speciell storhushållsinriktning får utbildas vid sådana seminarier, som också har utbildning av ekonomiföreståndare, eller att påbyggnadskurser anordnas i detta syfte.

I viss utsträckning råder bland remissinstanserna delade meningar om till vilket eller vilka slag av utbildningsanstalter utbildningen av ekonomiföreståndare i fortsättningen bör vara förlagd. I något fall anses denna utbildning helt böra hänföras till yrkesskolväsendet. Vanligare är dock att man vänder sig mot kommitténs förslag, att sådan utbildning även för framtiden skall kunna förekomma vid andra utbildningsanstalter än lärarseminarier. Särskilt starkt hävdas kravet på seminarieutbildning av Svenska ekonomiföreståndarinnors förening. Styrelsen för stiftelsen västkustens ungdomsskola i Ljungskile gör däremot gällande att fullgod utbildning av ekonomiföreståndare väl kan ske utanför seminarierna och poängterar den egna skolans möjligheter i detta hänseende.

Svårigheter att bedöma den behövliga utbildningskapaciteten uttalas på sina håll vid remissbehandlingen. I allmänhet riktas dock inga erinringar mot kommitténs förslag i detta avseende. En försiktig utbyggnad av organisationen förordas av statskontoret, medan arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker vad kommittén föreslagit. De föreslagna examinationssiffrorna förefaller facklärarförbundet låga med hänsyn till den rådande lärarbristen.

Skolöverstyrelsen framhåller, att kommitténs uppskattning av yrkesaktiviteten är för låg. Beräkningarna har här påverkats av att särskilt under 1930-talet men även de första åren av 1940-talet en avsevärd arbetslöshet rådde bland såväl skolköks- som slöjdlärarinnor, vilket medförde att en del av dessa lärarinnor bytte yrke. Å andra sidan synes ej vikariebehovet ha beaktats av kommittén. Överstyrelsen betraktar den föreslagna examinationen av 17G hushållslärare per år som ett absolut minimum, då kommittén synes ha underskattat enhetsskolans och folkskolans lärarbehov. Vidare

30 Kuncjl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

finner överstyrelsen, att den årliga utbildningen av textillärare bör höjas till 176, till dess lär ar bristen på detta område blivit hävd.

Den nuvarande utbildningskapaciteten beträffande yrkeslärare i sömnad bör enligt överstyrelsen för yrkesutbildning ej, såsom kommittén föreslagit, minskas utan omfatta 24 per år. Liknande synpunkter i fråga om denna kategori förekommer i ytterligare ett par yttranden. Behovet av en ökad examination av barnavårdslärare vitsordas av bland andra överstyrelsen för yrkesutbildning.

En relativt ofta återkommande kritik möter kommitténs beräkning av behovet av textillärare med påbyggnadskurs i vävning, vilket av de organisationer m. fl., som särskilt uppehållit sig vid frågorna om lärare för vävundervisningen, anses ligga betydligt över de i betänkandet angivna två per år; härvid kritiseras också att kommittén ej beaktat hemslöjds verksamhetens behov av vävlärare.

En oförändrad examination av ekonomiföreståndare är enligt Svenska ekonomiföreståndarinnors förening ej tillfyllest.

D. Utbildningens utformning

1. Kommittén

Utbildningsgången för de olika lärarkategorierna bör enligt kommitténs mening även framdeles innefatta teoretisk förutbildning, praktisk förutbildning och seminariestudier, men kraven på teoretisk förutbildning bör något skärpas, så att teoretisk undervisning av mera elementär natur kan undvikas under seminariestudierna. I fråga om den praktiska förutbildningen föreslås en koncentration och rationalisering för att vinna en förkortning av denna del av utbildningen. Vad slutligen seminariestudierna beträffar, föreslår kommittén, att uppdelningen av dessa i förberedande kurs och lärarkurs skall upphöra i de fall, då en sådan uppdelning nu förekommer. För blivande lantgårdslärare och hushållslärare med inriktning på lanthushåll föreslås ett s. k. praktiskt år inlagt i seminariestudierna, vilket dock skulle bli av annorlunda karaktär än de nuvarande förberedande lärarinnekurserna.

Utbildningstiden vid seminarierna — efter avslutad teoretisk och praktisk förutbildning — skulle enligt kommitténs förslag komma att omfatta tre år för hushållslärare, textillärare, lantgårdslärare och barnavårdslärare samt ett år för yrkeslärare i klädsömnad mot nu respektive tre, två, två, tre och ett år för närmast motsvarande lärarinnekategorier.

Den praktiska förutbildningen — d. v. s. praktik, som av kommittén inte inräknas i den egentliga utbildningstiden — skulle för hushållslärare och

31 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

textillärare omfatta 1 år samt för lantgårdslärare och barnavårdslärare 1,5 år. Anledningen till att den för lantgårdslärarna och bamavårdslärarna blir förlängd med ett halvt år är att dessa lärare måste erhålla en mera omfattande praktisk erfarenhet för att på ett tillfredsställande sätt kunna sköta sina kommande undervisningsuppgifter. Undervisningen vid lanthushållsskolorna och i än högre grad vid barnsköterskeskolorna är nämligen mera yrkesbetonad än den undervisning, varåt de flesta hushållslärare och textillärare kommer att ägna sig, framhåller kommittén.

Seminariestudierna skulle alltså, som tidigare nämnts, ta i anspråk tre läsår för samtliga de angivna kategorierna utom för yrkeslärarna i klädsömnad. Utökningen av seminarietiden motiveras för textillärarna av den vidgade kompetens utbildningen är avsedd att ge och för lantgårdslärarna av det stora behovet av väsentligt fördjupad utbildning i de direkt lanthushållsbetonade ämnena trädgårdsskötsel, djurvård och lanthushållsekonomi. Utbildningstiden vid seminarierna för yrkeslärarna i klädsömnad, kortare än för övriga kategorier, föranledes av att det här är fråga om utbildning av lärare för yrkesutbildning; följaktligen måste den praktiska utbildningen med inövande av en synnerligen god manuell färdighet bli det väsentliga. Den praktiska förutbildningen föreslås för denna grupp komma att omfatta en tid av fem år, varav tre års betald praktik i ateljé eller liknande, varefter skulle följa pedagogisk utbildning under ett avslutande seminarieår.

Kommittén har särskilt inriktat sina ansträngningar på att inom en sammanlagd utbildningstid av ungefär nuvarande omfattning kunna åstadkomma en fördjupad teoretisk utbildning och en kortare men mera effektiv praktisk utbildning. För hushållslärarna skulle den sammanlagda utbildningstiden bli densamma som för de nuvarande skolkökslärarinnorna, för lantgårdslärarna avkortad med cirka ett halvt år och för textillärarna förlängd med cirka ett halvt å ett år. För yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare skulle utbildningstiden bli oförändrad. En förlängning av studietiden inträder således endast för kategorien textillärare, av skäl som nyss angivits.

I fråga om den teoretiska förutbildningen framhåller kommittén, att lärarna på det husliga området, liksom andra lärare, måste äga en god allmänbildning. Utvecklingen på hemarbetets område, inte minst den rent tekniska, har gått så snabbt och nått så långt, att en lärare på förevarande område måste ha en god allmänbildning, om hon skall kunna följa utvecklingen.

Vid bedömningen av frågan om kraven på teoretisk förutbildning måste man enligt kommitténs uppfattning ta fasta på den förskjutning uppåt av inträdesfordringarna, som faktiskt ägt rum på grund av konkurrensen om elevplatserna. Eu realexamen eller ett avgångsbetyg från högre flickskola

32 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

med B som medelbetyg kan enligt kommitténs mening icke anses ge en hållbar grund för de fortsatta seminariestudierna.

De av kommittén föreslagna kraven på teoretisk förutbildning innefattar dels realexamens kunskapsmått som grundval, dels minst betyget Ba i genomsnitt i realexamen eller i avgångsbetyg från flickskola, dels minst betyget Ba i ämnena modersmålet, engelska, matematik, fysik och kemi, dels vissa kunskaper utöver realexamensnivån i ämnena modersmålet, engelska, matematik, fysik och kemi. För elev, som genomgått enhetsskola, bör krävas betyg från den linje och dessutom sådana betygspoäng, som kan anses motsvara den angivna teoretiska grundutbildningen.

För att meddela inträdessökande till seminarierna de kunskaper, utöver realexamen eller normalskolekompetens, som kommittén anser skola gälla som obligatorisk teoretisk förutbildning, föreslår kommittén, att särskilda preparandkurser skall anordnas vid seminarierna. Preparandkurs skulle omfatta 18—20 arbetsveckor och utformas enligt i betänkandet angivna timoch kursplaner.

Efter avslutad teoretisk förutbildning skall enligt den föreslagna utbildningsgången följa praktisk förutbildning i form av genomgång av kurser och praktiktjänstgöring. Denna praktiska förutbildning föreslås för de olika lärarkategorierna få följande uppläggning.

För blivande hushållslärare:

1. Husmoderskurs om en termin (5 månader), alternativt vid fackseminarium, lanthushållsskola eller yrkesskola.

2. 6 månaders praktik i hem, antingen i stadshushåll eller i lanthushåll, beroende på var husmoderskursen genomgåtts. Elever, som genomgått kurs vid lanthushållsskola, skall praktisera i stadshushåll och de, som genomgått kurs vid fackseminarium eller yrkesskola, i lanthushåll.

3. 1 månads praktik i storhushåll, t. ex. inom skolmåltids verksamhet.

Sammanlagt 12 månaders praktisk förutbildning.

Kommittén föreslår vidare, att aspiranter till lärarlcurs vid hushållslärarseminarium skall skaffa sig någon form av socialpraktik under cirka 6 veckor, i regel förlagd till ferierna mellan två seminarieår.

Elev, som genomgått husmoderskurs vid lanthushållsskola eller yrkesskola, får följa vid vederbörande skolor gällande timplan. För husmoderskursen vid fackseminarium föreslås en särskild timplan.

För blivande lantgårdslärare:

1. Kurs vid lanthushållsskola om minst 5 månader.

2. 4 månaders allmän praktik i lanthushåll.

3. 6 månaders kurs eller praktik i trädgårdsskötsel.

4. 2 månaders praktik i ladugårdsskötsel.

5. 2 månaders praktik i smådjursskötsel.

Sammanlagt 19 månaders praktisk förutbildning.

Därjämte bör vederbörande ha fullgjort någon form av socialpraktik under cirka 6 veckor, förlagd till ferierna mellan två läsår på seminariet.

33 Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

För blivande textillärare:

1. Sömnadskurs om 1 termin. 40 veckotimmar under 18—20 veckor. Denna kurs kan genomgås antingen vid fackseminarium eller vid yrkesskola.

2. Vävkurs om 1 termin. 40 veckotimmar under 18—20 veckor. Denna kurs kan genomgås antingen vid fackseminarium, vid yrkesskola eller vid organiserad hemslöjd.

Sammanlagt ett läsårs praktisk förutbildning.

För sömnadskursen och vävkursen vid seminarierna föreslås särskilda timplaner, sona av kommittén torde avses bli tillämpade även vid motsvarande kurser vid yrkesskolor.

För blivande yrkeslärare i klädsömnad:

1. Tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor.

2. Tre års kvalificerad yrkespraktik, avslutad med godkänt gesällprov.

Sammanlagt fem års praktisk förutbildning.

Förslaget om praktisk förutbildning för yrkeslärare i klädsömnad innebär ingen annan förändring gentemot nu gällande fordringar än att praktiken bör kunna till en del fullgöras även på en större konfektionsindustris egen mönster- eller tillskärningsateljé.

För blivande barnavårdslärare:

1. 5 månaders husmoderskurs, alternativt vid yrkesskola, lantliushållsskola eller fackseminarium.

2. 3 månaders praktik i barnavård i hem med småbarn.

3. 3 månaders praktik i barnavård vid barnavårdande institution.

4. 6 månaders barnsköterskekurs.

Sammanlagt 17 månaders praktisk förutbildning.

Kommittén föreslår, som redan framgått, att själva seminarieutbildningen blir treårig för hushållslärare, lantgårdshirare, textillärare och barnavårdslärare, samt ettårig för yrkeslärare i klädsömnad. Beträffande grunddragen i den föreslagna uppläggningen av seminariestudierna i jämförelse med nuvarande förhållanden anför kommittén i huvudsak följande.

I de förslag till timplaner för de olika utbildningslinjerna, som framliigges, utgår kommittén ifrån, att icke alla där angivna timmar skall användas för katederundervisning. Seminariernas ledning bör äga en viss frihet att välja mellan egentliga lektioner och undervisning i friare form i fråga om användningen av det antal veckotimmar eller undervisningstimmar, som enligt kursplanen anslås till ett visst ämne. Koncentrationsundervisning bör också få anlitas, när möjlighet härtill finns och det i övrigt kan anses lämpligt. Redan genom den valfrihet, som här åsyftas, kommer väsentliga moment av friare studier att inläggas i undervisningen. Kommittén anser, att man bör gå vidare på denna väg.

Enligt kommitténs mening måste ökat utrymme beredas den teoretiska undervisningen på seminariernas schema. Det är av väsentlig vikt, att seminarieeleverna är kunskapsmässigt viil rustade för sin kommande pedagogiska gärning. Då kommittén icke anser sig kunna förorda någon för-

3 — Ii ilning till riksdagens protokoll 1900. 1 saml. Nr 95

34 Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

langning av utbildningstiden vid seminarierna, måste ett vidgat utrymme för den teoretiska undervisningen åtminstone delvis ske på bekostnad av den praktiska undervisningen. Det blir ofrånkomligt att i viss omfattning inskränka de praktiska övningarna. Detta betyder emellertid inte, att kommittén vill försämra den praktiska utbildningen. Kommittén är väl medveten om dennas stora betydelse och har sökt kompensera inskränkningen i de praktiska övningarna vid seminarierna genom att låta eleverna arbeta i mindre grupper och med bättre utrustning samt genom en effektiviserad praktisk förutbildning.

y issa ämnen är för närvarande icke tillgodosedda i önskvärd grad och bristande enhetlighet framträder också i kursplanerna. Undervisningen måste bättre anpassas efter de arbetsuppgifter, lärarna kommer att möta, och kursplanerna i olika ämnen vid de seminarier, som utbildar samma lärarkategorier, bör göras enhetliga. Kommitténs förslag syftar härtill.

Sådana för den pedagogiska utbildningen grundläggande ämnen som psykologi, pedagogik samt allmän och speciell metodik måste erhålla ett ökat antal veckotimmar. Detta gäller för alla lärarkategorier, även om det faktiska timantalet kan variera de olika utbildningslinjerna emellan. Kunskap om det moderna samhällets byggnad och funktioner, de sociala förhållandena samt speciellt familjens ställning och uppgifter i samhället är nödvändig för lärare ur samtliga kategorier, även om de i regel inte skall eller bör undervisa i samhällslära i egentlig mening. Såväl i fråga om de pedagogiska ämnena som i fråga om samhälls- och familjekunskaper föreslår kommittén vidgat utrymme i vissa timplaner samt en moderniseringav kursplanerna. Kommittén har i fråga om såväl tillmätt tid som kursernas innehåll sökt bereda de ämnen en stark ställning, som enligt kommitténs mening bör bedömas som särskilt betydelsefulla för varje utbildningslinje. Ett sådant betydelsefullt ämne har emellertid icke alltid fått ökat utrymme på schemat. När så icke har skett, beror det därpå, att eleverna under den teoretiska förutbildningen förutsättes erhålla så pass ingående kunskaper i ämnet, att seminariestudierna i detsamma kan förkortas. Detta är t. ex. fallet med kemi och fysik för lärare på hushållslinjerna. Ämnen, som icke lästs under den förberedande teoretiska skolutbildningen, har i stället bättre tillgodosetts under seminariestudierna. I vissa fall har nya ämnen tillkommit. Det är vidare enligt kommitténs uppfattning av vikt. att de ansvariga skolmyndigheterna och seminarierna själva ägnar frågan om läroböckerna vid seminarierna uppmärksamhet. Detsamma gäller också undervisningsmateriel i övrigt.

35 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Kommittén har utarbetat förslag till tim- och kursplaner för de olika utbildningslinjerna (s. 105—140). Följande timplaner torde här få återges.

Hushållslärare

1 Med tillämpningsövningar.

3 Hushållslärare med lanthushållsinriktning.

Läsårets längd = 38 effektiva veckor, höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor. Praktiska året på Julia — 44 veckor.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

T extillärare

Under sommaren mellan första och andra läsåret skall 6 veckors vävnadsundervisning läggas in.

Sammanlagt 40 veckotimmar.

Vävning 31 vt. cirka 186 timmar sammanlagt.

Vävteori 3 vt. cirka 18 timmar.

Växtfärgning 6 vt. cirka 36 timmar.

Läsårets längd = 38 effektiva veckor, varav höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960 37

Yrkeslärare i klädsömnad

Läsårets längd = 38 effektiva veckor, höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

B arnavårdslärare

Ämnet förekommer i samband med praktiska arbetet och som enskild handledning.

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Barnavårdslärarnas utbildning under den 3-åriga seminariekursen föreslås ske dels vid seminariet (sammanlagt 11 månader), dels vid olika typer av barnavårdande institutioner (sammanlagt 20 Va månader) enligt följande uppdelning:

Tiden vid barnavårdande institutioner bör fördelas sålunda:

8 mån. vid barnsjukhus 2 mån. vid barnepidemi

1 mån. vid B.B .-a vdelning

2 mån. vid upptagningshem % mån. vid barnavårdscentral

7 mån. vid seminariets daghem

Kommittén framhåller i samband med frågorna om övningsundervisningens organisatoriska utformning, att det för ett lärarseminarium av vilket slag det vara må givetvis är bäst, om seminariet förfogar över en egen övningsskola, för vars lärartjänster kan uppställas som kompetenskrav också lämplighet och skicklighet som handledare. Det torde emellertid, fortsätter kommittén, vara uteslutet att kunna förse lärarseminarierna på det husliga området med egna övningsskolor, bortsett från vissa speciella kurser. Eleverna vid seminarierna måste deltaga i övningsundervisning inom skilda skolformer, såväl inom det allmänna skolväsendet som inom yrkesskolväsendet. Undervisningen måste fördelas på olika klasser och kurser inom dessa skilda skolformer och kan inte koncentreras till en enda övningsskola av enhetlig typ. Det är alltså nödvändigt att för varje seminarium säkerställa tillgång till erforderligt antal övningsklasser och kurser på den ort, där seminariet är beläget. Vidare framhåller kommittén, att det måste finnas ett tillräckligt antal lärare, som inte bara är lämpliga utan också skyldiga att tjänstgöra som handledare för seminarieeleverna.

Såsom redan framgått av redogörelsen för kommitténs förslag rörande den praktiska förutbildningen, avser kommittén att vissa yrkeskurser — husmoderskurser, sömnadskurser och vävkurser — skall organiseras vid seminarierna för att kunna anlitas vid övningsundervisningen. För att behovet av övningsklasser i övrigt skall bli tillgodosett, förordar kommittén, att »övningsskollärare» anställes vid seminarierna men får sin tjänstgöring helt

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

eller delvis förlagd till skolor utanför seminariet. Seminarierna skulle alltså få lärare för övningsundervisningen anställda hos sig och genom överenskommelser mellan seminarierna och ledningen för olika skolor på seminarieorten få erforderligt antal övningsklasser och kurser knutna till seminariet. Kommittén föreslår, att tjänsterna för lärare för övningsundervisningen betraktas som tjänster med full tjänstgöring vid seminarierna och att således hela lönen för dessa lärare utbetalas från anslaget till avlöning av lärarpersonal vid seminarierna.

1 den mån de direkt till seminariet anknutna yrkeskurserna icke räcker till för övningsundervisningen, bör kurser inom yrkesskolor på seminarieorten anlitas för övningsundervisningen. Lärare vid dessa kurser skulle då mot handledararvode få åtaga sig att leda övningsundervisningen. På samma sätt skulle vid behov övningsklasser inom det allmänna skolväsendet få anlitas. Särskilt arvode för handledningen skulle utgå.

Kommittén har framlagt utarbetade förslag rörande övningsundervisningens omfattning och fördelning för de olika lärarkategorierna. Redovisningen av förslagen i dessa delar torde lämpligen kunna begränsas till de delar, som rör behovet av övningsklasser i olika fall.

Behovet av övningsklasser, disponibla för seminariets övningsundervisning, för en årskurs med 16 blivande hushållslärare har beräknats till:

22 klassavdelningar (barnklasser) i olika skolformer

2 husmoderskurser (dagkurser) per termin

2 husmoderskurser (kvällskurser) per termin jämte vissa avdelningar i t. ex. yrkesskola för ämnena tvätt och hemvård.

Kvällskurserna och eventuellt en av dagkurserna kan vara förlagda utanför seminariet.

Behovet av övningsklasser, disponibla för seminariets övningsundervisning, för en årskurs med 24 blivande textillärare har beräknats till:

48 klassavdelningar (barnklasser) i olika skolformer

2 husmoderskurser per termin

2 förberedande sömnadskurser per termin

1 vävkurs per termin.

Övningsundervisningen för en årskurs med 12 blivande yrkeslärare i klädsömnad kräver tillgång till 1 två-årig verkstadsskola samt 1 eller eventuellt 2 klasser av 9 y. I

I ett särskilt avsnitt av betänkandet (s. 151—156) utvecklar kommittén närmare sitt förslag om en särskild påbyggnadskurs i vävning för textillärare.

Med hänsyn till det av kommittén framräknade, ringa behovet av textillärare med denna påbyggnadsutbildning — två per år — anser sig kommittén inte kunna tillstyrka, att särskilda kurser inrättas. Kommittén har

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

funnit att det ur många synpunkter skulle vara en fördel, om nämnda påbyggnadsutbildning kunde äga rum vid slöjdföreningens skola i Göteborg. Efter överläggningar bär underhandsöverenskommelse kunnat träffas, enligt vilken Slöjdföreningens skola som elever i sina vanliga kurser skulle mottaga textillärare, som vill genomgå påbyggnadsutbildning i vävning. De förslag till tim- och kursplaner m. m. för en sådan utbildning, som framlägges i betänkandet, har utarbetats i samråd med rektor och lärare vid skolans avdelning för textilkonst. Utbildningen föreslås omfatta en tid av 30 veckor (ett läsår vid Slöjdföreningens skola) med i medeltal 40 veckotimmar. Den skulle avslutas med ett examensarbete.

I samband med frågorna om utformningen av lärarutbildningen för olika kategorier förordar kommittén även införande av möjligheten att undergå efterprövning i lärarexamen m.m. Beträffande detaljerna i dessa delar av förslaget torde här få hänvisas till betänkandet (s. 157 f.).

Utöver den här behandlade lärarutbildningen skall enligt kommitténs förslag vid seminarierna även förekomma utbildning av ekonomiföreståndare. Beträffande denna kategori förordar kommittén väsentliga förändringar i den nuvarande utbildningen och anför som motivering härför bland annat följande.

Trots den relativt långa utbildningstiden är enligt mångas mening den nuvarande utbildningen av ekonomiföreståndarinnor icke i allo tillfredsställande. Den motsvarar icke helt de krav, som måste ställas på yrket under rådande förhållanden. Den främsta svagheten i den nuvarande utbildningen torde vara, att den teoretiska skolningen för yrket blir otillräcklig. En seminariekurs om endast ett år ger icke eleverna tillräckliga kunskaper i de ämnen, som är särskilt viktiga för deras kommande yrkesverksamhet, såsom näringslära, dietik, fysiologi, arbetsorganisation m. m. Kursplanerna för ekonomiföreståndarinnekursen har inte heller anpassats efter moderna krav.

Ekonomiföreståndarinnor har som chefer för storkök att bära ansvar för förvaltningen av de stora värden, som investeras i verksamheten vid sjukhus- och regementskök, i skolmåltidsverksamheten och i åtskilliga andra typer av storhushåll. Ekonomiföreståndarinnorna blir i betydande omfattning arbetsledare och detta kräver en utbildning i arbetsledarpsykologi, socialpsykologi och arbetsorganisation av vida större omfattning än vad som nu ges vid utbildningsanstalterna. Övningar i arbetsledning måste anses särskilt viktiga.

För att ekonomiföreståndarinnorna skall kunna följa utvecklingen på de näringsfysiologiska och dietiska forskningsområdena och tillgodogöra sig de praktiska rön, som där vinnes, kräves grundligare studier i biokemi, näringslära, dietik, fysiologi och mikrobiologi. Det måste också anslås tillräcklig tid till experimentell matlagning, så att eleverna kan lära sig att praktiskt tillämpa de teoretiska kunskaperna i dessa ämnen.

För att produkter från jordbruk och livsmedelsindustri skall kunna utnyttjas på ett riktigt och ekonomiskt försvarbart sätt inom olika slag av

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

storhushåll, kräves ingående varukännedom om dessa produkter jämte vana vid kalkyleringsarbeten rörande priser och arbetskostnader. Ett speciellt viktigt område utgör också de nya metoderna för livsmedlens förvaring bland annat djupfrysning och emballering.

De många nya maskinella hjälpmedel vid matlagning i stor skala, som numera står till buds, fordrar också att en blivande chef för ett storkök under sin utbildningstid erhåller tillfälle att ingående lära sig inte bara att sköta dessa maskiner utan också att kunna göra jämförelseförsök mellan olika typer, tidsstudier, kalkyler över driftkostnader och över arbetskraftsbesparing genom maskinella hjälpmedel o. dyl.

Vid omorganisationen av utbildningen är det enligt kommitténs meningönskvärt, att väsentligt större tid än hittills ägnas åt den teoretiska delen av utbildningen och åt arbetsledarutbildning. Den nuvarande ettåriga ekonomiföreståndarinnekursen är så arbetstyngd och pressande för eleverna, att några ytterligare kursmoment ej kan inrymmas däri. En förlängning av kurstiden synes kommittén därför vara ofrånkomlig. Efter noggrann genomgång av vad som måste tillkomma har kommittén funnit, att den enda möjligheten att vinna en tillfredsställande utbildning är att utöka kurstiden till 2 år.

Emellertid framstår det såsom synnerligen önskvärt, att den oundgängliga utökningen av kurstiden icke skall medföra någon förlängning av den sammanlagda utbildningstiden, framhåller kommittén. Tvärtom måste det sägas vara önskvärt, att den nuvarande sammanlagda utbildningstiden av i realiteten fem år förkortas. I detta syfte bör tiden för den praktiska förutbildningen minskas, samtidigt som denna förutbildning ordnas på ett mera rationellt sätt.

Kommittén föreslår följande utbildningsgång för ekonomiföreståndare:

a) Inträdesålder: lägst 21 år.

b) Teoretiska förkunskaper: Realexamen eller avgångsbetyg från kommunal flickskola med minst Ba som genomsnittsbetyg samt minst Ba i vart och ett av ämnena matematik, fysik, kemi och engelska. I dessa angivna ämnen bör även kompletteringsbetyg kunna godtagas.

För elev, som genomgått enhetsskola, bör krävas betyg från den linje och dessutom sådana betygspoäng, som kan anses motsvara nyssnämnda teoretiska utbildning.

c) Praktisk förutbildning:

1. husmoderskurs om en termin.

2. 8 månader som elev i sjukhuskök (helst undervisningssjukhus).

3. 3 månader som elev i militärkök (regementskök).

d) Ekonomiföreståndarkurs om 2 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960 43

Kommittén föreslår följande timplan för ekonomiföreståndarutbildningen.

Läsårets längd — 38 effektiva veckor varav höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.

Under sommarferierna 6 ä 8 veckors praktik genom vikariat som ekonomiföreståndare vid storkök, vilka i denna fråga samarbetar med utbildningsanstalten.

Kommitténs förslag till kursplan återfinnes i betänkandet på sid. 163— 170.

2. Remissyttranden

Redan i samband med frågorna om lärarkategorierna har framhållits, att kompetensutredningen förordar en annan uppläggning av utbildningen för lärarna på det husliga området än den kommittén föreslagit. Utöver vad tidigare nämnts om kompetensutredningens synpunkter, kan här tilläggas, att utredningen anser, att som en riktpunkt bör sättas, att seminarieundervisningen icke för någon lärarkategori överstiger två år. Den av kompetensutredningen skisserade utvägen med ett större mått av yrkesträning före inträdet i seminariet och en kortare pedagogisk utbildning som avslutning antyds även i remissyttrandena från överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet, vilka dock synes finna en sådan lösning möjlig först på längre sikt, sedan utvecklingen inom yrkesskolväsendet nått längre än för närvarande. Också 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

och viss lärarutbildning är inne på en liknande tankegång men har inte någon erinran mot den totala utbildningstiden för de olika lärarkategorierna. Nämnda sakkunniga anför i detta sammanhang följande.

Omfattningen och karaktären av den för var och en av de fem lärarkategorierna erforderliga utbildningen, både i fråga om yrkesutbildning på det husliga området och pedagogisk utbildning, är i förslaget väl genomtänkt och motiverad. Därmed har enligt de sakkunnigas mening en fast och ändamålsenlig grund lagts för en snar omorganisation av den husliga lärarutbildningen, så att den bättre kan motsvara de krav, som dagens skolsituation ställer. I frågan om ordningsföljden mellan de olika momenten i lärarutbildningen och den därmed sammanhängande frågan om den rent husliga yrkesutbildningens förläggning synes doek vissa fortsatta överväganden önskvärda.

Den av utredningen föreslagna totala utbildningstiden torde krävas för dessa lärarkategorier. Bland annat av kostnadsskäl har de sakkunniga dock ställt sig tveksamma till en treårig seminarieutbildning och vill därför föreslå, att man prövar möjligheten att förlägga en större del än den nu föreslagna av yrkesutbildningen före själva seminarietiden, utan att utbildningen därigenom bleve mindre effektiv, och vilka kostnadsbesparingar som härigenom eventuellt skulle kunna uppnås för stat och kommun.

I övrigt torde kunna sägas att den allmänna uppläggningen av studiegången enligt betänkandet i allt väsentligt accepteras av remissinstanserna. I

I enstaka fall förordas en höjning av framför allt hushållslärarutbildningen till högskolenivå genom bland annat införande av studentexamen som krav på teoretisk förutbildning. Så sker i yttrandet från Alnarpsinstitutet. Vanligare är dock att remissinstanserna finner de av kommittén uppställda kraven på teoretiska förkunskaper alltför höga. I denna riktning går bland andra yttrandena från statskontoret, 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning in. in., kompetensutredningen, Göteborgs stad och dess allmänna skolstyrelse. Kompetensutredningen anför i detta sammanhang följande.

I fråga om teoretiska förkunskaper bör för inträde vid seminarium formellt ej uppställas krav på högre kunskaper än avlagd realexamen eller motsvarande betyg från enhetsskola. Kompetensutredningen kan sålunda icke biträda kommitténs förslag beträffande krav på dels genomgång av särskild teoretisk preparandkurs, som skulle anordnas av statsverket, dels betyget Ba i vissa angivna ämnen i realexamen ävensom i genomsnitt vid denna examen. Däremot synes befogat att betygen i de angivna ämnena tillmätes särskild vikt vid antagandet av elever och att betygen i dessa ämnen alltid skall vara lägst godkänd. Betygens nivå utöver godkänd blir självfallet av stor betydelse vid avgörande av konkurrensen mellan olika sökande och med nuvarande tillströmning är det väl troligt att Ba-nivån i allmänhet uppnås eller överskrides men den bör icke göras till ett formellt inträdeskrav. I den mån utöver realexamenskunskaperna särskilda insikter anses nödvändiga för den blivande läraren, torde erforderlig utbildning böra meddelas vid seminariet.

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarlcnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen förordar, att också genomgång av tvåårig folkhögskola skall kunna godtagas för tillträde till preparandkurs. Inom överstyrelsen för yrkesutbildning har tveksamhet röjts i fråga om inrättandet av preparandkurser och det anses kunna diskuteras, om dessa kurser nödvändigtvis måste förläggas direkt till de husliga seminarierna. Tveksamheter beträffande anordnandet av preparandkurser vid seminarierna kommer till uttryck också i andra yttranden.

Skolöverstyrelsen biträder ej kommitténs förslag om B a som medelbetyg och om överbetyg i vissa ämnen. Däremot förordar överstyrelsen krav på ökade kunskaper i vissa ämnen men vill för den skull ej tillstyrka anordnandet av särskilda preparandkurser vid seminarierna. Överstyrelsen anför härom i huvudsak följande.

Överstyrelsen vill framhålla, att redan nu fordras vid realexamen eller i avgångsbetyg från kommunal flickskola lägst vitsordet Ba i modersmålet, matematik, fysik och kemi för inträde i skolkökslärarinnekurs, men kommittén har ställt dessa krav på samtliga linjer och även skärpt dem. Vårterminen 1957 var medelbetyget i teoretiska ämnen i muntlig realexamen för samtliga elever ej högre än 1,51, således obetydligt över Ba. Av en stickprovsundersökning av 269 flickors medelbetyg i teoretiska ämnen vid realexamen vårterminen 1957 vid ett högre allmänt läroverk och tre samreal skolor framgick att 161 flickor ej nådde 1,5 i medelbetyg. Endast 108 hade minst detta medelbetyg. Överstyrelsen anser sig därför icke kunna stödja kommitténs förslag om Ba som medelbetyg i teoretiska ämnen.

Överstyrelsen finner sig ej heller kunna förorda, att överbetyg kräves i vissa ämnen. Genom yrkesrådgivningen kan eleverna få veta, vilka ämnen som är av vikt vid utbildning på detta område och att de bör skaffa sig goda kunskaper däri. Givetvis bör eleverna ha godkända vitsord från avslutningsklassen för respektive ämnen. Till samtliga utbildningslinjer vid seminarierna har antalet sökande under många år varit stort. Våren 1957 var det sålunda 227 inträdessökande till skolköksseminarierna, varav 96 antogs, och vid Andrea Eneroths handarbetsseminarium var motsvarande siffror 130 och 28. Man kan förmoda, att antalet sökande ej kommer att sjunka. Konkurrensen kommer att medföra, att endast sökande med jämförelsevis goda skolbetyg vinner inträde. Överstyrelsen delar emellertid kommitténs mening, att kunskaper utöver de vid avgång från realskola, kommunal flickskola eller enhetsskola redovisade behövs i vissa ämnen, för att undervisningen vid seminarierna ej skall behöva bliva alltför elementär. Som exempel kan nämnas, att förkunskaper i kemi fordras för undervisningen i näringslära och varukunskap, ämnen, som bör förekomma under den första seminarietiden.

Överstyrelsen finner det vidare angeläget, att de olika kategorierna av elever vid seminariet i stort sett står på samma nivå i sådana ämnen, som är av speciell betydelse för deras utbildning. Det är åtskilliga elever, som har gymnasiestudier. Som exempel kan nämnas, att under cn femårsperiod 17 av de 80 i statens skolköksseminarium intagna eleverna avlagt studentexamen.

Överstyrelsen finner således, att de sökande till ifrågavarande seminarier,

46 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

som genomgått realskola, kommunal flickskola eller enhetsskola, bör i vederbörlig ordning komplettera sina kunskaper i vissa för seminariestudierna särskilt viktiga ämnen. I vilka ämnen detta bör ske för vinnande av inträde i de olika linjerna eller kunskapernas omfattning synes icke behöva i detta sammanhang fixeras. Att för ändamålet upprätta preparandkurser vid seminarierna synes icke vara vare sig erforderligt eller lämpligt. Möjligheterna att genomföra betygskomplettering har underlättats avsevärt under senare år. Sådan komplettering kan exempelvis ske med anlitande av de kurser, som anordnas på olika håll i landet av statens kompletteringsgymnasium, eller av korrespondensinstituten.

Beträffande den praktiska förutbildningen framlägges i remissyttrandena en del förslag om justeringar av detaljer i kommitténs uppläggning, något som dock ej här torde behöva närmare redovisas. Tämligen allmänt vitsordas lämpligheten av att den praktiska förutbildningen genom föreskrifter om genomgång av vissa kurser m. m. blir rationellt och enhetligt upplagd.

I ett par yttranden, bland andra statskontorets, avvisas förslaget om anordnande vid seminarierna av sådana yrkeskurser, som skulle ingå i den praktiska förutbildningen. Vidare framhåller skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, att vid dylika yrkeskurser bör tillämpas samma normalundervisningsplaner, oavsett om kursen är förlagd till seminarium eller till yrkesskola. Skolöverstyrelsen räknar med att till seminarierna behöver knytas, utöver de av kommittén föreslagna husmoders-, sömnads- och vävkurserna, även barnsköterskekurs.

I fråga om de egentliga semina riestudier nas längd har vissa vid remissbehandlingen framkomna synpunkter förut redovisats, huvudsakligen i samband med inställningen till den allmänna uppläggningen avstudiegången enligt betänkandet. Här torde endast böra tilläggas att skolöverstyrelsen, Facklärarförbundet och Fredrika Bremer-förbundet funnit ett års seminariestudier för yrkeslärare i sömnad vara alltför kort. En förlängning till 1 V2 eller 2 år förordas i dessa yttranden.

Kommitténs förslag till tim- och kursplaner för de olika lärarkategorierna lämnas givetvis inte utan erinringar från remissinstansernas sida. Någon detaljredo visning av remissyttrandena torde i detta sammanhang ej erfordras, men vissa i yttrandena framförda synpunkter skall återges.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att undervisningen i psykologi, pedagogik och speciell metodik bör ha samma omfattning för de olika utbildningsgrenarna och att viss grundläggande undervisning i familjekunskap och teckning om möjligt bör tillgodoses i de olika utbildningarna. Från medicinskt håll framlägges vissa synpunkter på utformningen av barnavårdslärarutbildningen och på undervisningen i näringslära för hushållslärare samt beträffande psykologiens ställning på timplanerna.

47 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Timplanen för textillärarutbildningen torde vara den i remissyttrandena mest omstridda, vilket främst sammanhänger med att vävutbildningen, såsom närmare redovisats i samband med frågorna om lärarkategorierna, av många remissinstanser anses ha blivit alltför litet tillgodosedd i kommitténs förslag över huvud taget. Det framhålles vidare av bland andra skolöverstyrelsen och föreningen Handarbetets vänner, att de estetiska ämnena erhållit allt för knappt utrymme i nämnda timplan. Skolöverstyrelsen förordar sålunda relativt omfattande förändringar, nämligen ökade timtal främst för konsthistoriens olika grenar, konstnärligt handarbete och teckning, men också för pedagogik, allmän och speciell metodik med tillämpningsövningar, för materiallära, textilvård, ekonomi- och samhällslära samt undervisningsövningar, å andra sidan nedskärningar av timtalen främst beträffande mönsterkonstruktion och mönsterformning, klädsömnad och linnesömnad samt i mindre utsträckning för psykologi och studiebesök. Överstyrelsen förordar också vissa mindre ändringar i timplanerna av innebörd att samundervisning bör ske i större utsträckning än som föreslagits samt att vissa ämnen och veckotimmar bör fördelas jämnare över utbildningstiden.

Kommitténs förslag om att övningsundervisningen skall erhålla ökad omfattning hälsas med särskild tillfredsställelse av kollegierna vid de nuvarande seminarierna för huslig utbildning. Området för övningsundervisningen anses av överstyrelsen för yrkesutbildning och ytterligare ett par remissinstanser böra breddas till att i högre grad än kommittén föreslagit omfatta yrkesundervisning; det anses därför angeläget att seminarierna förlägges till orter med väl utvecklad yrkesutbildning inom det husliga arbetsområdet. Sällskapet Uppsala enskilda läroverk framhåller i detta sammanhang, att åtgärder från statens sida bör vidtagas för att underlätta samarbetet med ortens skolor och att vissa övningsklasser bör bli direkt knutna till seminariet.

Remissorganens inställning till kommitténs förslag om påbyggnadskurs i vävning har i viss utsträckning redan berörts. Lämpligheten av att förlägga denna utbildning till Slöjdföreningens skola i Göteborg har ibland ifrågasatts, varvid i regel en förläggning till Handarbetets vänners vävskola eller konstfackskolan förordats.

Den i betänkandet föreslagna omläggningen av ekonomiföreståndarutbildningen, innefattande bland annat en förlängning av seminariestudierna från ett till två år, synes allmänt accepteras och anses välbehövlig av de remissmyndigheter, som närmare behandlat denna utbildning. Statskontoret har på denna punkt ingen erinran och överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker varmt kommitténs förslag men förordar vissa justeringar beträffande uppläggningen av den praktiska förutbildningen. Försvarets intendentur förvaltningar, Svenska ekonomiföreståndarinnors

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

förening m. fl. framför också förslag av denna innebörd. Härutöver framhålles i sistnämnda båda yttranden bland annat, att pedagogik bör ingå i utbildningen, då ekonomiföreståndare i sin verksamhet har att utbilda och instruera personal. Nämnda förening hävdar vidare, att den teoretiska förutbildningen bör ligga på samma nivå som för hushållslärare enligt kommitténs förslag. Skolöverstyrelsen, som beträffande hushållslärarna förordat vissa avvikelser från de av kommittén föreslagna kraven på teoretiska förkunskaper, anser att i detta hänseende samma krav bör gälla för hushållslärare och ekonomiföreståndare, vilket bland annat skulle öka möjligheterna till samundervisning i vissa ämnen.

E. Seminarieorganisationen. Lokalfrågor

1. Kommittén

När lärarinneutbildningskommittén i sitt betänkande kommer in på frågan om huvudmannaskapet för seminarierna, erinrar kommittén inledningsvis om förslag från tidigare utredningar om förstatligande helt eller delvis av lärarutbildningen på det husliga området. Kommittén erinrar också om att i direktiven för dess utredningsarbete uttalats, att det kommunala och enskilda initiativet på detta område vore av så stor betydelse, att ett förstatligande av läroanstalter borde ifrågasättas endast om särskilt påtagliga fördelar därmed skulle vinnas.

Efter vissa överväganden stannar kommittén för att föreslå förstatligande av samtliga de seminarier, som enligt kommitténs förslag skall ingå i den framtida seminarieorganisationen. Detta förslag säges dock ha till utgångspunkt den av kommittén antagna förutsättningen att vederbörande kommuner verkställer nybyggnader och ombyggnader för seminarierna. Kommittén motiverar detta ställningstagande med bland annat följande.

Kommittén anser sig icke kunna finna, att »påtagliga fördelar» av ett förstatligande föreligger annat än i fråga om de privata lärarutbildningsanstalterna. Vid bedömningen av frågan om förstatligande av utbildningen har kommittén emellertid av skäl, som i det följande angives, bortsett från de principiella synpunkterna och lagt uteslutande praktiska synpunkter på problemet.

En mycket viktig del av den reform på förevarande område, som nu med det snaraste måste ske, är anskaffande och iordningställande av nya, tillräckligt stora och för sitt ändamål lämpade lokaler. Om man undantar Umeå-seminariet — som av Västerbottens läns landsting försetts med nybyggda, utmärkta lokaler — måste alla seminarier erhålla nybyggnader redan på grund av att de nuvarande är så omoderna och otillräckliga. Härtill kommer, att en nybyggnad eller tillbyggnad måste ske för att möjliggöra den ökade examination, som visat sig ofrånkomlig. För alla seminarierna tillsamman kommer de nödvändiga nyinvesteringarna att uppgå till mycket betydande belopp. Skall hela investeringsprogrammet genomföras

49 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

av staten och belasta ecklesiastikdepartementets byggnadskvot och kapitalbudget, måste tyvärr förutses, att reformens genomförande kommer att nödgas ske under en lång följd av år. Det har synts kommittén, som om en kommunal medverkan och insats på denna del av reformprogrammet skulle vara särskilt betydelsefull. Kommittén har därför fört överläggningar med vederbörande kommuner om möjligheterna av att de erforderliga nya byggnaderna uppfördes och bekostades av vederbörande kommun. Dessa överläggningar har enligt kommitténs mening givit goda resultat.

Det har emellertid vid överläggningarna visat sig, att kommunerna i de flesta fall varit mycket bestämda i sin åsikt om att utbildningen nu borde förstatligas och staten alltså bära hela kostnaden för även denna lärarutbildning. I vissa fall har man preliminärt förklarat sig villig att åstadkomma nya lokaler endast under det uttryckliga förbehållet, att seminariet sedan förstatligades.

I detta läge och under trycket av den utbredda uppfattning, som blivit en följd av tidigare utredningars konstaterande av att även denna utbildning principiellt är en statlig uppgift, har kommittén funnit sig böra föreslå förstatligande av samtliga de seminarier, som enligt kommitténs förslag skall ingå i den framtida seminarieorganisationen.

Kommittén anser sig böra avböja tanken på att inrätta seminarier, där utbildning av samtliga lärarkategorier skulle förekomma. Kommittén har den bestämda uppfattningen, att det är lämpligare med ett flertal seminarier av ungefär samma storlek — och kanske något eller några av speciella skäl större eller mindre än »normalstorleken». Den »normalstorlek», som kommittén valt — ett sammanlagt elevantal i lärarkurserna av mellan 200 och 300 — ger enligt kommitténs mening i huvudsak de önskade fördelarna med ett stort seminarium utan att vara behäftat med dettas nackdelar. Vid bestämmandet av seminariernas storlek anser emellertid kommittén det vara nödvändigt att också beakta intresset av att seminarierna 1'örlägges till olika delar av landet.

Kommittén föreslår, att antalet seminarier blir fem och att dessa förlägges till Uppsala, Göteborg, Umeå, Hälsingborg och Norrköping. I Uppsala, Göteborg och Umeå finns redan nu seminarier, medan Hälsingborg och Norrköping skulle bli nya seminarieorter. Till Uppsala-seminariet skall vidare enligt förslaget för viss del av utbildningen knytas en internatanläggning vid Jälla utanför Uppsala. Beträffande alla fem orterna gäller, att kommittén anser sig ha grundad anledning antaga, att vederbörande kommun (för Umeå Västerbottens läns landstingskommun; för Uppsala staden och i fråga om viss del av utbildningen Uppsala läns landstingskommun) är villig att utan dröjsmål ställa provisoriska lokaler till förfogande och snarast möjligt bygga nya lokaler för seminariet i fråga. Vid en förläggning till dessa orter skulle alltså enligt kommitténs mening det trängande behovet av utökning av årsexaminationen snabbast bli tillgodosett.

Enligt kommitténs förslag skulle inte något seminarium förläggas till Stockholm, trots att det för närvarande enda statliga seminariet på det

4 — llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 95

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

husliga området finns där. Av betänkandet framgår bland annat följande beträffande kommitténs ställningstagande på denna punkt.

Vid de preliminära överläggningar, som kommittén fört med representanter för Stockholms stad, har dessa förklarat, att staden med hänsyn till sitt ansträngda finansiella läge icke ansåg sig kunna tillmötesgå kommitténs önskemal. Med hänsyn till saväl Stockholms stads avböjande som övriga kommuners positiva inställning till byggnadsfrågorna har kommittén icke kunnat förorda bibehållande av det statsägda seminariet i Stockholm. I ett särskilt yttrande har ledamoten Karin Holmvall förklarat sig icke kunna ansluta sig till kommitténs majoritets förslag på denna punkt men funnit sig å andra sidan inte ha möjlighet att framlägga ett alternativt förslag; i yttrandet framlägges vidare vissa skäl för fortsatt förläggning av ett seminarium till Stockholm.

Kommittén föreslår, att de olika lärarutbildning slinjerna placeras och att den förordade examinationskapaciteten fördelas på sätt som framgår av följande sammanställning.

Dessutom föreslås, att utbildning av ekonomiföreståndare skall äga rum vid seminarierna i Uppsala och Umeå med en årlig examination av 16 vid vartdera seminariet.

Enligt kommitténs förslag skulle vid seminarierna vidare förekomma preparandkurser med 24 å 32 elever per termin samt vissa yrkeskurser. I fråga om yrkeskurserna föreslås, att vid vart och ett av seminarierna i Göteborg, Umeå och Hälsingborg skall anordnas 2 husmoderskurser, 2 sömnadskurser och 1 vävkurs, allt per termin, samt att vid seminariet i Uppsala skall anordnas 3 husmoderskurser, 2 sömnadskurser och 1 vävkurs. Antalet elever per kurs bör enligt förslaget uppgå till 12. Vid seminariet i Norrköping föreslås att årligen anordnas 2 sömnadskurser och 1 vävkurs, även de med en längd av 1 termin med 12 elever i varje.

Det totala elevantalet per termin vid vart och ett av seminarierna anges av kommittén — som härvid ej redovisar någon preparandkurs vid seminariet i Norrköping — till följande:

51 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

Uppsala........................ 404 ä 418

Göteborg....................... 372 å 380

Umeå ......................... 284 ä 292

Hälsingborg .................... 336 ä 344

Norrköping..................... 192

Kommitténs förslag innebär, att staten skulle erlägga hyra för de s e in i narielokaler vederbörande kommun ställer till förfogande. I betänkandet (s. 207—217) anges för vart och ett av de föreslagna seminarierna det beräknade behovet av lokaler av olika slag, varvid beträffande seminarierna i Umeå och Uppsala även anges vilka av dessa lokaler, som redan finns. Beträffande de utfästelser om uppförande av seminarielokaler, som kommittén efter överläggningar med representanter för berörda städer och landsting erhållit, och om lokalsituationen vid vissa av de befintliga seminarierna m. m. inhämtas av betänkandet i huvudsak följande.

Hälsingborgs stad har preliminärt lovat bygga ett nytt seminarium för de tre lärarutbildningslinjer kommittén föreslagit på denna ort. Verksamheten beräknas starta i provisoriska lokaler.

Norrköpings stad har preliminärt utfäst sig att anskaffa lokaler för det seminarium, som enligt kommitténs förslag skulle nyinrättas i denna stad. Kommittén räknar med att nybyggnad behöver komma till stånd men att verksamheten kan starta i provisoriska lokaler.

Kommitténs förslag om ett statligt seminarium i Göteborg innebär en sammanslagning av Göteborgs skolköksseminarium och Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium, vilka nu drives av Göteborgs stad. Seminariet i Göteborg bör bli en organisatorisk enhet under samma ledning. Lokaler för det nya seminariet kommer enligt preliminära besked efter överläggningar med stadens myndigheter att ställas till förfogande av Göteborgs stad. De torde till en början bli provisoriska, men nybyggnad för seminariets räkning planeras längre fram.

Det nuvarande seminariet i Umeå har, som tidigare framhållits, grundats av landstinget i Västerbottens län och äges alltjämt av detta. Kommittén föreslår i enlighet med sitt principiella ståndpunktstagande, att staten övertar verksamheten vid seminariet. Seminariet har nyligen flyttat in i en nyuppförd byggnad med moderna och välutrustade lokaler. Då kommitténs förslag innebär en utökad årlig examination med motsvarande ökat antal elever i de olika årskurserna, måste även ökning av lokalutrymmena ske genom tillbyggnad till den nuvarande seminariebyggnaden. Västerbottens läns landsting har preliminärt åtagit sig att på egen bekostnad genomföra detta byggnadsföretag.

I Uppsala finns den för närvarande största lärarutbildningsanstalten på det husliga området, nämligen fackskolan för huslig ekonomi. Detta seminarium är icke endast det största utan också ett av de äldsta och mest traditionsrika; det grundades år 1895. Ett förstatligande av fackskolans verksamhet i enlighet med kommitténs förslag överensstämmer med ägarens önskemål. Seminariets ägare, Sällskapet Upsala Enskilda Läroverk, har nämligen i en skrivelse till kommittén hemställt om att staten måtte helt övertaga fackskolan. Styrelsen för sällskapet framhåller i nämnda skrivelse, att dess ekonomiska resurser är synnerligen begränsade och att fackskolans

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

verksamhet i realiteten är helt beroende av utgående statsanslag. För budgetåret 1953/54 täcktes icke mindre än två tredjedelar av de samlade utgifterna för fackskolan av statsbidrag. Detta förhållande innebär enligt styrelsen, att sällskapets verksamhet icke kan fortsätta utan statsmakternas stöd men att detta å andra sidan icke är stort nog att möjliggöra en fortsatt och ytterst välbehövlig förbättring av fackskolans utrustning.

Fackskolan för huslig ekonomi förfogar för närvarande över egen fastighet, Trädgårdsgatan 14 i Uppsala, för vilken hyra erlägges till skolans ägare, Sällskapet Upsala Enskilda läroverk. Fastigheten består av två byggnader; ett hus, uppfört av sten, och i vinkel mot detta ett hus, uppfört av trä. Dessutom förhyr fackskolan tre våningar i huset Trädgårdsgatan 12, som äges av samma organisation, som är ägare av fackskolan. Lokalerna i stenhuset, som är uppfört i tre våningar, är relativt goda, men de i detta hus placerade undervisningsköken m. fl. lokaler måste genomgå en grundlig renovering. Även vissa andra renoveringsarbeten torde bli nödvändiga. Trähuset, som är över 100 år gammalt, är uppfört i två våningar, varjämte en övervåning senare uppförts. Huset befinner sig i ett mycket dåligt skick, varför det måste rivas och ersättas av en ny byggnad. Utrymmet på tomten är så pass stort, att en relativt väl tilltagen markyta för nybyggnaden är möjlig.

Möjligen kan nybyggnad för seminariet i Uppsala bli ekonomiskt fördelaktigare än en modernisering av det nuvarande byggnadsbeståndet. Enligt av kommitténs expert för byggnadsfrågorna gjorda beräkningar skulle byggnadskostnaderna härvid kunna reduceras, om annat tomtområde kan ställas till förfogande och helt nya byggnader för seminariets behov uppföras.

Uppsala stad har efter överläggningar med kommittén lämnat preliminärt besked om att den åtar sig ansvaret för att seminariets lokalproblem blir lösta. På grund av stadens utfästelse att svara för byggnadskostnaderna tar kommittén ej ställning till hur byggnadsfrågan för seminariet i Uppsala bör lösas.

Vid fackskolan förekommer utbildning av den nuvarande kategorien lanthushållslärarinnor. För den direkt praktiska delen av denna utbildning förfogar fackskolan över egendomen Brogård, ett par mil norr om Uppsala. Byggnaderna vid Brogård är gamla och kan icke i sitt nuvarande skick användas för en moderniserad och effektiviserad lärarutbildning. En genomgripande renovering av byggnadsbeståndet vid egendomen blir i så fall nödvändig. Då en sådan ombyggnad blir dyrbar och även ur andra synpunkter måste anses mindre tillfredsställande — det relativt långa avståndet mellan Brogård och Uppsala är ett handicap — har kommittén ansett det olämpligt att bibehålla Brogård som förläggningsplats för den praktiska utbildningen av lantgårdslärare. Ett ännu mer avgörande skäl mot ett bibehållande av Brogård utgör det förhållandet, att Uppsala läns landsting beslutit nedlägga sin lanthushållsskola vid Ivumla — som sedan gammalt fått vara övningsskola åt eleverna på Brogård — och bygga en ny lanthushållssskola vid Jälla, strax utanför Uppsala. Då det ur flera synpunkter skulle vara till fördel att ordna den praktiska utbildningen av lantgårdslärare och hushållslärare med inriktning på lanthushåll i samarbete med lantmanna- och lanthushållsskolorna vid Jälla och då Jälla dessutom ligger så nära Uppsala, att kontakt kan upprätthållas med fackskolan och med lantbrukshögskolan i Ultuna utan större svårigheter, har kommittén upp-

53 Kungl. May.ts 'proposition nr 95 år 1960

tagit förhandlingar med representanter för landstinget angående en förläggning av den nämnda praktiska utbildningen dit. Kommittén utgår ifrån, att för denna utbildning skall uppföras dels en skolbyggnad och dels en byggnad för elevbostäder. Vidare skall bostäder åt tre eller eventuellt fyra lärare anskaffas. För den praktiska undervisningen i husdjursskötsel anlitas lantmannaskolans ladugård och svinstall samt för fjäderfäskötseln en egen avdelning för den praktiska kursens behov i det hönshus, som skall byggas för lanthushållsskolans undervisning. För undervisningen i trädgårdsskötsel anlitas dels den trädgård, som skall anläggas för lanthushållsskolans undervisning, dels en speciell avdelning med större sortiment. I avvaktan på färdigställandet av nya lokaler på Jälla beräknas här ifrågavarande utbildning tills vidare bli förlagd till Brogård.

Kommittén, vars förslag framlades i juli 1957, räknade med att den nya seminarieorganisationen skulle kunna träda i funktion redan från och med höstterminen 1958, även om stora svårigheter då måste uppstå i fråga om lokaler. Lärarutbildning enligt de föreslagna nya tim- och kursplanerna skulle då ta sin början vid de föreslagna fem seminarierna. Kommitténs förslag innebär vidare, att samtidigt med den nya seminarieorganisationens framväxande ett — beträffande flerårig utbildning successivt — nedläggande skall ske av lanthushållningsseminariet på Ilimforsa, av vävlärarinneutbildningen vid Handarbetets vänners vävskola i Stockholm (och den numera redan nedlagda Johanna Brunssons vävskola i Stockholm) och Slöjdföreningens skola i Göteborg samt av utbildningen av yrkeslärare i sömnad vid Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning i Stockholm. Även statens skolköksseminarium och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, båda i Stockholm, skulle enligt förslaget nedläggas, men med hänsyn till lärarbristen förordar kommittén, att vid omorganisationen det statliga skolköksseminariet fortsätter att verka ytterligare något år och Eneroths seminarium fortsätter sin verksamhet tills vidare, till dess bristen på lärare i kvinnlig slöjd och sömnad i stort sett hävts. Dessa båda seminarier skulle vid denna fortsatta verksamhet bedriva utbildningen enligt hittills gällande regler. Beträffande Eneroths seminarium föreslår kommittén en ökning av utgående statsbidrag.

Beträffande ledningen av de seminarier, som enligt förslaget skall ingå i den framtida organisationen, föreslår kommittén att varje seminarium skall ha eu styrelse, bland vars ledamöter skall finnas bland andra företrädare för pedagogisk sakkunskap och representanter för seminariekommunen. I styrelsens uppgifter skall ingå bland annat att anställa timlärare och viss annan personal, att utöva tillsyn över lokalernas underhåll och skötsel och att göra framställning om anslag till seminariet.

Kommittén föreslår vidare, att intagningen av elever vid seminarierna skall ske centralt och elevplatserna fördelas av en central intagning snämnd.

Den centrala ledningen av och tillsynen över seminarierna bör enligt kom-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

mittens mening anförtros åt överstyrelsen för yrkesutbildning. Kommittén anser, att detta förutsätter en förstärkning av överstyrelsen med viss personal, som äger såväl pedagogisk sakkunskap som fackkunskap inom det husliga arbetsområdet. Vid sina överväganden rörande valet av tillsynsmyndighet har kommittén anfört bland annat följande.

Den centrala ledningen av den nuvarande utbildningen av lärarinnor på det husliga området är splittrad. Under skolöverstyrelsen sorterar skolköksoch handarbetsseminarierna samt utbildningslinjerna för lanthushålls- och barnavårdslärarinnor vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, under överstyrelsen för yrkesutbildning sorterar anstalterna för utbildning av vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad och under lantbruksstyrelsen sorterar Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa.

Vissa skäl talar för att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet för utbildningen av lärare på det husliga området. Den utövar för närvarande den centrala ledningen av utbildningen av flertalet lärargrupper. Då utbildningen vid seminarierna på det husliga området avser utbildning av lärare, alltså pedagoger och icke utövare av manuella yrken, kan det te sig naturligt, att skolöverstyrelsen får befogenhet att utöva den centrala ledningen av denna utbildning. Av de två centrala skolmyndigheterna har skolöverstyrelsen onekligen de längsta och största erfarenheterna av pedagogisk utbildning. Det förhållandet, att flertalet lärare på det husliga området tjänstgör och även i framtiden kommer att tjänstgöra vid skolor, som sorterar under skolöverstyrelsen, talar också till förmån för en sådan lösning av frågan om utövandet av tillsynsbefogenheterna. Härtill kan läggas, att den övningsundervisning, som eleverna måste fullgöra, till övervägande del kommer att bli förlagd till skolor under skolöverstyrelsens överinseende.

Vägande skäl kan emellertid också anföras mot den uppfattningen, att skolöverstyrelsen bör erhålla befogenhet att utöva den centrala ledningen av all lärarutbildning på det husliga området. Det kanske främsta skälet är detta ämbetsverks storlek. Skolöverstyrelsen är ett av våra största och mest arbetstyngda ämbetsverk. Det kan fördenskull finnas viss risk för att ärendena rörande lärarutbildningen på det husliga området icke kommer att beaktas på önskvärt sätt. Om skolöverstyrelsen skall bli tillsynsmyndighet, kan detta ske endast under den förutsättningen, att avsevärd förstärkning av dess husliga sektion kommer till stånd. Man kan emellertid befara, att det kommer att resas starkt motstånd mot ytterligare utbyggnad av skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning är, jämförd med skolöverstyrelsen, ett relativt litet ämbetsverk. Man kan fördenskull antaga, att ärendena rörande lärarutbildningen kommer att intaga en mera central plats i ämbetsverkets arbete än vad fallet skulle bli i skolöverstyrelsen. Det, är sålunda troligt, att frågorna rörande lärarutbildningen inom det husliga området inom överstyrelsen för yrkesutbildning skulle bli en väsentlig och uppmärksammad ärendesgrupp. Detta måste enligt kommitténs uppfattning anses vara ett skäl, som väger tungt i vågskålen till förmån för överstyrelsen för yrkesutbildning. Ett annat viktigt skäl är, att överstyrelsen för yrkesutbildning redan nu förfogar över en talrikare personal med sakkunskap på det husliga området än vad skolöverstyrelsen gör. En tjänsteman med speciella kvalifikationer i fråga om lärarutbildningen på det husliga området måste

55 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

dock — om överstyrelsen för yrkesutbildning skall bli tillsynsmyndighet för denna utbildning — anställas på den byrå det skulle komma att bli fråga om. En sådan förstärkning av personalen på någon av byråerna inom överstyrelsen för yrkesutbildning torde dock av såväl organisatoriska som statsfinansiella skäl bli lättare att genomföra än inrättande av en särskild huslig rotel inom skolöverstyrelsen.

Såsom redan av det föregående framgått, skall enligt kommitténs förslag i viss utsträckning utbildning på här ifrågavarande område förekomma även utanför seminarieorganisationen. Den påbyggnadskurs i vävning för textillärare, som kommittén förordat, skall sålunda i första hand anordnas vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Vidare bör enligt kommitténs mening ekonomiföreståndarutbildning även fortsättningsvis anordnas vid Västkustens ungdomsskola i Ljungskile. Då det i sistnämnda fall icke är fråga om lärarutbildning, bortfaller enligt kommitténs åsikt de flesta skälen för att utbildningen bör vara statlig eller kommunal. Med hänsyn till den nära likheten med hushållslärarutbildningen och främst till att utbildningen i Ljungskile kommer att vara den enda i södra och västra Sverige, förutsätter kommittén, att statsbidrag av minst samma storleksordning som till central yrkesskola skall utgå till utbildningen i Ljungskile. A andra sidan måste förutsättningen för att ekonomiföreståndarutbildningen får kvarbli i Ljungskile och åtnjuta statens stöd vara, att skolan i Ljungskile upprätthåller samma inträdeskrav, samma kursfordringar och samma lärarkrav, som kommer att fastställas för ekonomiföreståndarutbildningen vid de statliga seminarierna. Kommittén förordar även beträffande denna utbildning i Ljungskile central elevintagning, vilken bör ske genom den för seminarierna föreslagna intagningsnämnden, kompletterad med en representant för skolan i Ljungskile. 2

2. Remissyttranden

Kommitténs förslag om förstatligande av utbildningen vinner nästan undantagslöst anslutning från remissinstansernas sida. I åtskilliga yttranden framhålles det såsom »principiellt riktigt» eller »självfallet» att staten på detta område, liksom när det gäller folkskollärare, läroverkslärarc m. fl., står som huvudman för utbildningen. Ingen av huvudmännen eller företrädarna för de nuvarande icke-statliga utbildningsanstalterna på området tvekar om att ett förstatligande bör ske. Statskontoret och Sveriges lantbruksförbund är de remissorgan, som på denna punkt ställer sig mest negativa till kommitténs förslag. Lantbruksförbundet anser sig inte utan vidare kunna ansluta sig till förslaget om helt förstatligande av seminarierna. I nu rådande statsfinansiella liige skulle, framhåller förbundet, kostnaden utgöra en avsevärd ansvällning av budgeten, varför den bör undvikas om så är möjligt. Förbundet ifrågasätter om inte ytter-

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

ligare ansträngningar bör göras för att intressera vederbörande kommuner att ställa sig som huvudmän för seminarierna. Statskontoret framhåller i detta sammanhang bland annat följande.

Kommitténs allmänt hållna motivering för förstatligande utgör enligt statskontorets uppfattning icke tillräckligt stöd för den förordade genomgripande omvandling, som bland annat innebär nedläggande av lärarinneutbildningeii vid sex enskilda läroanstalter.

I ett utlåtande år 1951 över 1945 års utredning i ämnet uttalade statskontoret att bland andra seminarierna i Göteborg och i Umeå borde fortsätta i samma regi som förut. När statskontoret vidhåller denna uppfattning vill ämbetsverket emellertid samtidigt understryka — vilket även gäller de privata utbildningsanstalterna — att statskontoret därmed icke tager definitiv ställning till, om i det ena eller andra fallet huvudmannaskapet bör ändras eller verksamheten nedläggas.

Frågan om antalet seminarier väcker i och för sig knappast någon diskussion bland remissorganen. Kommitténs förslag om förläggningen av seminarierna tillsammans med den av kommittén uppställda principen att vederbörande kommuner skall åtaga sig att uppföra byggnader för seminarierna har däremot praktiskt taget genomgående mött invändningar och inte sällan häftig kritik vid remissbehandlingen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i detta sammanhang följande.

Även om kommittén vid valet av förläggningsorter för seminarierna synes ha tagit hänsyn till vissa lokaliseringsfaktorer, kan man ur dess betänkande icke utläsa, om någon mera ingående prövning skett av olika alternativ inom de regioner, kommittén uppdragit för seminarierna. Som en viktig förutsättning för att en ort skulle komma ifråga som förläggmngsplats för seminarium har kommittén uppställt, att vederbörande kommun skulle kunna ställa lokaler till förfogande. Att kommunala insatser av detta slag skall bli utslagsgivande vid lokaliseringen av statliga institutioner strider enligt styrelsens uppfattning mot de riktlinjer, som bör gälla, för lokaliseringsverksamheten. Beträffande förläggningsorterna i södra Sverige uppger kommittén, att den i valet mellan olika möjligheter stannat för Hälsingborg. Vilka övriga orter, som diskuterats i kommittén, anges icke i dess betänkande. Möjligheterna att förlägga de föreslagna seminarierna i södra och västra Sverige till andra, mindre expansiva orter bör emellertid undersökas. Mot förslaget till förläggningsorter för övriga seminarier har styrelsen ingen erinran. (Vid handläggningen av ärendet har två ledamöter reserverat sig och i stället velat förorda att en allsidig utredning göres beträffande lokaliseringen av seminarierna; även föredraganden och två andra tjänstemän har anmält avvikande mening i enlighet med reservationen).

Även styrelsen för Svenska landsting sförbundet tar upp kommitténs uttalande, att utgångspunkten för förslaget om förstatligande av utbildningsverksamheten är den av kommittén antagna förutsättningen, att vederbörande kommuner verkställer nybyggnader och ombyggnader av seminarierna. Styrelsen anför i anslutning härtill följande.

57 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Om detta uttalande är föranlett av frivilliga åtaganden, som underhand avgivits i frågan av respektive kommuner, finner sig styrelsen icke böra göra någon erinran i ämnet. Om detta däremot bör så förstås, att ett förstatligande — oavsett kommunernas önskemål — förutsätter kommunala engagemang i fråga om byggnadsverksamheten, måste förbundsstyrelsen rent principiellt uttala sin gensaga häremot. Styrelsen kan icke finna, att några bärande skäl föreligger att beträffande dessa seminarier intaga en annan ställning än i fråga om den allmänna seminarieorganisationen, där staten anskaffar erforderliga byggnader.

Det må vara riktigt, som kommittén uttalar, att om hela investeringsprogrammet skall genomföras av staten och belasta ecklesiastikdepartementets byggnadskvot och kapitalbudget, det måste förutses, att reformens genomförande kommer att ske under en lång följd av år och att därför en kommunal medverkan härvidlag skulle te sig särskilt betydelsefull. Detta förhållande kan dock icke tagas till intäkt för krav på primärkommuner och landsting, att de skall avstå något av sin byggnadskvot, vilken befunnits uppenbart otillräcklig redan för ändamål, där obligatoriskt kommunalt huvudmannaskap föreligger. Med hänsyn till det skärpta läget på kapitalmarknaden är det för övrigt osäkert om kommunerna kan erhålla lån för ändamålet, varför byggnaderna torde få uppföras med uttaxerade medel. En höjning av de kommunala skattesatserna torde därvid bli nödvändig. Det torde emellertid bli svårt att övertyga kommunmedlemmarna om nödvändigheten av ökat skatteuttag för att tillgodose denna uppgift.

Den för Svenska landskommunernas jörbund och Svenska stadsförbundet gemensamma skoldelegation, till vars yttrande båda förbundsstyrelserna ansluter sig, finner sig föranledd att från principiella synpunkter resa en bestämd gensaga mot kommitténs tillvägagångssätt. Delegationen påpekar »det principiellt betänkliga och ur allmän kommunal synpunkt föga tilltalande i att en statlig utredning låter sina förslag i visst avseende bli avhängiga av ett slags auktionerande mellan kommunerna». Stadsförbundets styrelse utvecklar i sitt yttrande vidare dessa synpunkter.

Styrelsen har med stor förvåning konstaterat, att kommittén ej — i varje fall inte konsekvent —- låtit förläggningen av de mot examinationsbehovet svarande utbildningsanstalterna bestämmas av sådana kriterier som ur objektiva lokaliseringssynpunkter i första hand bör få vara avgörande, nämligen hänsynen till vad som ur utbildningsmässiga och pedagogiska aspekter är lämpligast.

Kommittén har emellertid uppenbarligen ej förfarit på det sättet. Att kommittén kortfattat berör sådana aspekter på lokaliseringsproblemet är av föga värde, då den ändå inte låter synpunkterna få den avgörande betydelsen. Kommittén har i stället låtit statens ekonomiska intressen bli i sista hand avgörande för seminariernas förläggning. Kommittén har nämligen, i syfte att avbörda staten de betydande kostnaderna för nödvändiga nyinvesteringar, hos vissa städer efterhört deras villighet att ekonomiskt engagera sig för uppförande och bekostande av byggnad för ett seminarium. Detta märkliga auktionsförfarande har kommittén motiverat med statsfinansiella synpunkter. Dessa har också fått bli de slutgiltigt utslagsgivande i lokaliseringsfrågan; kommittén har låtit förläggningen av seminarierna bli beroende av varifrån de för statskassan gynnsammaste svaren

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

erhållits. Att en statlig utredningskommitté anser sig böra lansera den formen av lokaliseringspolitik när det gäller en uppgift, som kommittén själv betecknar som rent statlig, finner styrelsen icke blott anmärkningsvärt utan också i princip förkastligt. I själva verket synes man kunna ifrågasätta, om ej kommittén härigenom överskridit gränsen mellan utredningsarbete och verkställighet. Styrelsen måste i varje fall med skärpa reagera häremot. Från sina utgångspunkter finner styrelsen det ofrånkomligt att frågan om förläggningen av de husliga seminarier, som med hänsyn till skolväsendets behov bedömes erforderliga, göres till föremål för en skyndsam omprövning med beaktande av den år 1951 av utredningen angående näringslivets lokalisering uttalade principen, att statliga myndigheter inte under några omständigheter bör göra sitt ställningstagande i lokaliseringsfrågor beroende av olika kommuners större eller mindre villighet till ekonomiskt engagemang.

Statskontoret framhåller i sitt utlåtande bland annat de hyreskostnader, som enligt kommitténs förslag skulle uppkomma för staten och vilka statskontoret uppskattar till omkring 1 400 000 kronor årligen. Statskontoret anför vidare följande.

En dylik ordning minskar ju icke statens utgifter på längre sikt och, sett ur synpunkten att åstadkomma begränsning av investeringsverksamheten i landet — statlig, kommunal och enskild — synes det sakna betydelse, om stat eller kommun är byggherre. Beträffande Stockholms-seminariet har kommittén uttalat, att den, med hänsyn till såväl Stockholms stads avböjande som övriga kommuners positiva inställning till byggnadsfrågorna, icke kunnat förorda bibehållande av seminariet ifråga. Mot bakgrunden av det nyss anförda synes detta argument ensamt icke bärande för beslut om nedläggning, och det förefaller statskontoret nödvändigt att närmare överväga, om seminariet verkligen bör nedläggas och Stor-Stockholm med dess en miljon invånare bli utan utbildningsanstalt på området.

Byggnadsstyrelsen uttalar också betänkligheter inför principerna för lokaliseringen och nedläggandet av utbildningsverksamheten i Stockholm samt berör vidare vissa förvaltningstekniska svårigheter, som skulle uppkomma på grund av det förutsatta hyresförhållandet.

Styrelsen vill framhålla att hyresförhållandet kommer att omfatta även sådan fast inredning och utrustning såsom kylskåp, frysboxar, spisar och bänkinredning m. m. i laboratorier och demonstrationssalar, för vilken avskrivningstiden är beroende av undervisningens krav på modernitet, art och omfattning. En eventuell framtida förändring av undervisningens art eller omfattning kan sålunda komma att medföra behov av en ändring eller utvidgning såväl av byggnaden som av dess fasta inredning och utrustning. Ett genomförande av kommitténs förslag förutsätter sålunda dels ett statens godkännande av byggnadsprogrammet och byggnadskostnaden, dels en klar gränsdragning mellan kostnader för byggnader och för utrustning, dels ock ett klarläggande av vilkendera parten som skall verkställa och bekosta underhåll av de olika inrednings- och utrustningsdetaljerna liksom också framtida förändringar av byggnad eller fast utrustning samt hur detta skall påverka hyresförhållandet.

Med hänvisning härtill vill styrelsen framhålla att det ur förvaltnings-

59 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

teknisk synpunkt skulle bli mindre komplicerat om antingen kommunen eller staten helt svarade för seminarielokalernas underhåll och drift. Frågan om det föreslagna hyresförhållandet synes därför böra tagas under förnyat övervägande.

Lokaliseringsutredningen har med hänsyn till arten av sitt uppdrag begränsat sitt utlåtande till frågan om förläggningen av det seminarium, som närmast torde komma att betjäna Stockholms-området. Utredningen anför följande.

Med hänsyn till befolkningstyngdpunkten synes vissa skäl tala för att ett seminarium, som närmast avses betjäna Mellan-Sverige, förlägges till Stockholm, och det torde principiellt kunna ifrågasättas, om kommunal obenägenhet att engagera sig i ett byggnadsföretag för ändamålet bör tillmätas avgörande betydelse i lokaliseringsfrågan. Med hänsyn till bland annat kommunikationerna torde emellertid ett seminarium i Uppsala få anses välbeläget och några allvarligare olägenheter för elever från Stockholms-området kan knappast följa av en sådan placering. Lokaliseringsutredningen har därför intet att erinra mot förslaget att koncentrera seminarieutbildningen på det husliga området för Mellan-Sveriges del till en läroanstalt i Uppsala.

Såsom i viss mån redan framgått av de återgivna yttrandena, gäller kritiken beträffande lokaliseringen i första hand det förhållandet att seminarieverksamheten i Stockholm föreslagits bli nedlagd och de skäl som angivits för detta förslag. Invändningar mot just detta förslag är synnerligen vanliga i remissyttrandena. Därvid framhålles de förmåner Stockholm eller Stor-Stockholm som seminarieort har att erbjuda i fråga om underlag för övningsundervisning, möjligheter till samarbete med högre utbildningsanstalter, forsknings- och specialorgan på området samt särskilt för den textila utbildningen tillgången till museer och liknande; det sistnämnda betonat inte minst av förespråkarna för en mer avancerad vävutbildning än den av kommittén förordade. Vidare understrykes betydelsen av att i Stockholm finns kvalificerade och erfarna lärare och att dessa lärare i många fall av olika skäl är bundna till orten. Bland andra överstyrelsen för yrkesutbildning, överståtliållarämbetet och Stockholms stad anser det angeläget, att en omprövning sker av frågan om förläggning av ett seminarium till Stockholm.

I samband med att Stockholm förordas som seminarieort är det inte ovanligt att Norrköpings-seminariet i stället föreslås utgå ur den planerade seminarieorganisationen; förutsättningarna på sistnämnda ort anses enligt en del yttranden inte särskilt goda. Förslagen om fortsatt förläggning av utbildningsverksamhet av ifrågavarande slag till Göteborg och Umeå möter

— utöver den tveksamhet som nyss redovisats från arbetsmarknadsstyrelsens sida beträffande placeringen av seminarierna i södra och västra Sverige

— inte några invändningar vid remissbehandlingen. Lämpligheten av att även i fortsättningen ha ett seminarium i Uppsala synes ej heller vara

60 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

ifrågasatt, ej ens i de fall då förord ges för ett seminarium också i Stockholm.

Behovet av ett nytt seminarium i södra Sverige betonas i många remissyttranden. Förläggningen enligt kommitténs förslag av detta till Hälsingborg anses däremot ofta diskutabel, ibland t. o. m. olämplig. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner således att denna fråga behöver ytterligare klarläggas, medan andra remissorgan klart förordar Lund och i något fall Malmö framför Hälsingborg, varvid betonas bland annat möjligheterna att få lärare, särskilt i vissa specialämnen, och förutsättningarna beträffande underlaget för övningsundervisningen. De tre medicinska fakulteterna ger med sikte främst på barnavårdslärarutbildningen Lund företräde framför Hälsingborg. Karolinska institutet, som finner Hälsingborg olämplig som förläggningsort, anser att nämnda utbildning helst bör helt förläggas till Stockholm.

Lantbruksstyrelsen, den särskilda styrelsen för lanthushållningsseminariet i Rimforsa och flera andra företrädare för lantbruks- och lanthushållsintressena förordar, att utbildningen under det praktiska året för lantgårdslärare och hushållslärare med lanthushållsinriktning förlägges till den redan befintliga anläggningen på Rimforsa i stället för till Jälla, där nybyggnad skulle behöva komma till stånd. Fredrika Bremer-förbundet, som är seminariets huvudman, anser sig enligt remissyttrandet ej för närvarande kunna ta ställning till ett dylikt förslag; frågan om en sådan lösning säges vara avhängig av den ekonomiska uppgörelse, som kan nås.

I samband med remissorganens inställning till frågan om förläggningen av seminarierna är också att notera, att från stadsfullmäktige i Lidingö, drätselkammaren i Ystad och Örebro läns landstings förvaltningsutskott inkommit förslag om förläggning av seminarier för huslig utbildning till Lidingö respektive Ystad och Örebro, varvid framförts vissa med olika villkor förknippade erbjudanden om lokaler.

Skolöverstyrelsen, som anser att lärarutbildning för inom olika skolformer obligatorisk undervisning bör vara en statens angelägenhet och därför delar kommitténs uppfattning att ifrågavarande seminarier skall vara statliga, finner i princip, att även seminariebyggnaderna bör vara statliga. Det är emellertid, framhåller överstyrelsen, synnerligen angeläget, att nybyggnader respektive ombyggnader för dessa seminarier snarast kommer till stånd. Om detta kan påskyndas genom kommunal medverkan vid uppförande av seminariebyggnader, vill överstyrelsen inte rikta invändning däremot. Överstyrelsen anser dock, att kommunernas inställning till byggnadsfrågan icke får vara avgörande för seminariernas förläggning. Fem seminarier på det husliga området finner överstyrelsen kunna vara tillräckligt. I förläggningsfrågan anför överstyrelsen vidare bland annat följande.

Öl

Kungl. Mciy.ts proposition nr 95 år 1960

Överstyrelsen anser, att seminarierna i Uppsala, Göteborg — där två seminarier föreslås sammanslagna till ett — och Umeå bör finnas kvar även framdeles. Men överstyrelsen vill hävda, att lika starka skäl finnes för att det statliga skolköksseminariet i Stockholm bibehålies och utökas med ännu någon utbildningslinje. Likaså anser överstyrelsen att ett seminarium bör förläggas till södra Sverige.

Det måste anses oriktigt, om alla de ungdomar i Stor-Stockholm, som önskar utbilda sig till lärare på det husliga området, skulle behöva resa till annan ort för att få sin utbildning. Denna skulle avsevärt fördyras för dem. Det kan nämnas, att statens skolköksseminarium brukar locka så många behöriga sökande från Stor-Stockholm, att kurserna skulle helt kunna fyllas med dessa elever. I lärarinnekursen vid Eneroths seminarium har under de tre senaste åren 08 procent av de intagna sökandena varit stockholmare. Vidare har Stockholm de allra bästa möjligheterna att bereda lärarinneelevema en allsidig övningsundervisning. I Stockholm finns redan förutom seminarielärarinnorna ett stort antal lärarinnor, som under årens lopp erhållit god vana och goda kunskaper i att handleda elever vid övningsundervisning. Statens skolköksseminarium anlitar 22 lärarinnor inom olika skolformer härför. Erfarenheten har också visat, att det på en ny seminarieort alltid är mycket svårt att ordna övningsundervisningen på ett tillfredsställande sätt. — Stockholm är vidare rikt försett med vetenskapliga och kulturella institutioner och där finns forskningsinstitut med anknytning till det husliga området. — Under årens lopp har seminariets huvudavdelning flyttat till olika förhyrda lokaler men aldrig till någon lokal, där hela seminariet kunnat inrymmas. I den nuvarande huvudlokalen, en före detta privat flickskola, inflyttade seminariet år 1942. Denna lokal är ej alls lämplig till skolköksseminarium och skulle också betraktas som ett kortvarigt provisorium. 1942 års riksdag beslöt i princip att statens skolköksseminarium skulle omorganiseras till ett statens skolköks- och handarbetsseminarium, sedan lokalfrågan lösts på ett tillfredsställande sätt. — Lärarna vid statens skolköksseminarium, vilka i stor utsträckning väl utnyttjat fortbildningsmöjligheterna inom och utom landet, bör givetvis utnyttjas, särskilt som det inom landet finns ytterst få hushållslärarinnor som fullbordat dylika studier. Vid de andra läroanstalterna i Stockholm med utbildning i sömnad och vävning finns även lärare med stor erfarenhet av lärarinneutbildning och god fortbildning. — Överstyrelsen föreslår för sin del, att Lidingö stads erbjudande om tomt in. in. accepteras och att ett seminarium förlägges till Lidingö.

Hälsingborgs stad har skolformer av olika slag, men det kan ifrågasättas, om där finns tillräckliga möjligheter att ordna övningsundervisningen. Innan beslut definitivt fattas, om var i södra Sverige seminariet skall förläggas, anser överstyrelsen, att frågan bör övervägas med representanter för Lunds stad. Där har tidigare funnits intresse för ett seminarium. I Lund finns institutioner, som det vore av värde för seminariet att samarbeta med. Närheten till Malmö, skulle bidraga till alt lösa det alltid svåra problemet med övningsundervisningen.

Överstyrelsen finner däremot inte, att starkare skäl talar för att förlägga ett seminarium för utbildande av textillärare till Norrköping. Det enda motivet härför iir, att Lennings textiltekniska institut finnes i staden. Att Norrköping iir en textilstad synes vara av mindre betydelse, helst som ett par textilindustrier där slutat sin verksamhet. Om ett jämförelsevis litet

62 Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1960

seminarium, där endast i mindre utsträckning heltidsanställda lärare kan anställas, skall inrättas, bör det enligt överstyrelsens mening förläggas till en ort, där det finns ett folk- och småskoleseminarium. Det är t. ex. av utomordentlig vikt, att det nya seminariet får tillgång till kunniga lärare i sådana ämnen som pedagogik och psykologi. Kommittén framhåller också, att behovet av textillärare kontinuerligt kommer att minska under 1960talet och föreslår en minskning av utexaminationen från och med år 1969/70. Detta är ett skäl till att inte inrätta ett seminarium uteslutande för utbildning av textillärare och yrkeslärare i klädsömnad. Det torde även erbjuda utomordentliga svårigheter, att i Norrköping ordna övningsundervisning för 48 textillärare. Om, såsom överstyrelsen föreslår, ett seminarium förlägges till Lidingö, synes ej heller Norrköpingsseminariet bliva behövligt.

Överstyrelsen anser, att utbildningen vid Ljungskile hittills skötts på ett tillfredsställande sätt men ifrågasätter, om det icke nu, då större krav ställes på utbildningen, vore motiverat att förlägga den till Göteborg.

Skolöverstyrelsen föreslår följande fördelning av den årliga examinationen mellan olika seminarier:

Yttrandena från de städer och landsting, som enligt kommitténs förslag skulle svara för nybyggnader och ombyggnader för seminarierna, är givetvis av särskilt intresse i sammanhanget. Såsom framgår av de uttalanden, som redovisas i det följande, är åtagandena i regel gjorda med vissa förbehåll.

Stadsfullmäktige i Göteborg ställer sig mycket kritiska till kommitténs tankegångar rörande den kommunala medverkan. Avslutningsvis anför fullmäktige följande.

Så länge det planerade husliga seminariet i Göteborg kan arbeta i de provisoriska lokaler, som nu användes, eventuellt med en viss utvidgning, kan staden ställa lokaler till förfogande mot skälig hyra. När det gäller nybyggnad, måste man bestämt hävda, att det är statens uppgift att uppföra och bekosta den seminariebyggnad, som kommer att behövas samtidigt som staden ställer tomt till förfogande. Om det emellertid av statsfinansiella skäl skulle vara omöjligt för staten att göra den erforderliga investeringen, bör man kunna tänka sig att staden uppför byggnaden, men endast under den uttryckliga förutsättningen, att vid den tidpunkt då detta blir aktuellt, staden har möjlighet att i skälig omfattning uppta fasta lån för investeringar.

Stadsfullmäktige i Uppsala anför, att fullmäktige är beredda att vid

63 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

ett eventuellt förstatligande av faekskolan för huslig ekonomi i Uppsala efter förhandlingar med statsmakterna träffa överenskommelse om anskaffande och iordningställande av för en utbildningsanstalt av ifrågavarande slag erforderliga lokaler, under förutsättning att staden för upplåtelsen av dessa lokaler åt statsmakterna erhåller en hyra, som helt täcker av staden vidkända kostnader, därvid stadsfullmäktige tillika förutsätter att lån för byggenskapen kan erhållas.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att utskottet vid muntliga överläggningar med kommitténs ordförande förklarat sig berett att hos landstinget tillstyrka upplåtelse av mark för seminariets lokaler i anslutning till landstingets nyuppförda lanthushållsskola vid Jälla. Däremot hyser förvaltningsutskottet den principiella uppfattningen att seminariets fastigheter skall uppföras av staten och på statens bekostnad, vilket också av utskottet framförts vid nämnda överläggningar. Förvaltningsutskottet har emellertid icke velat motsätta sig en utredning av frågan om ett uppförande av lokalerna på landstingets bekostnad på vissa villkor. Detta förutsätter emellertid dels överläggningar mellan vederbörande statliga myndigheter och representanter för landstinget och dels landstingets slutliga ställningstagande till ett eventuellt förslag om landstingets ekonomiska medverkan; därest landstinget skulle besluta åtaga sig kostnaderna för lokalernas uppförande, kan detta ske endast med det uttryckliga förbehållet att skälig hyra utgår till landstinget, innefattande ränta och amortering på nedlagt kapital.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott anför bland annat: Då staten är huvudman för folkskoleseminarierna, synes det förvaltningsutskottet naturligt, att staten övertar huvudmannaskapet för seminarierna för den husliga utbildningen. Den av kommittén föreslagna utbyggnaden av seminariet i Umeå är förvaltningsutskottet berett att i huvudsak tillstyrka under förutsättning att övriga berörda kommuner gör liknande åtaganden. Förvaltningsutskottet tar därvid fasta på kommitténs uttalande, att kompensation skall lämnas i form av årlig lokalhyra från statsverket. Denna hyra bör, förutom ersättning för landstingets kapitalkostnader, även inkludera kostnaderna för byggnadernas underhåll.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg tillstyrker förslaget om ett hushållslärarseminarium i Hälsingborg på av kommittén angivna förutsättningar och av den omfattning, kommittén föreslagit.

Stadsfullmäktige i Norrköping förklarar Norrköpings stad vara beredd att — i den omfattning och på de villkor, som kan vid direkta överläggningar närmare utformas — tillhandahålla lokaler för ett statligt seminarium i staden av den art och storleksordning, som angivits i det remitterade betänkandet. I

I samband med frågorna om ledningen av se m inarierna framhåller skolöverstyrelsen, att överstyrelsen inte funnit bärande skäl framförda för att styrelser skulle tillsättas för seminarierna på det husliga området. Överstyrelsen erinrar om att lokala styrelser ej förekommer vid folkskoleseminarierna. I fråga om den centrala ledningen av och tillsynen över seminarierna för huslig utbildning hävdar skolöverstyrelsen bestämt, i motsats till kommittén, att skolöverstyrelsen även i fortsättningen bör anförtros denna uppgift. Skolöverstyrelsen föreslår härvid, att

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

jämte överstyrelsen lantbruksstyrelsen erhåller inspektionsrätt vid utbildningen av lantgårdslärare och yrkesöverstyrelsen vid utbildningen av yrkeslärare i klädsömnad.

De skäl kommittén anfört för sitt förslag att överstyrelsen för yrkesutbildning skall utöva inseendet över seminarierna förefaller däremot yrkesöverstyrelsen övertygande. Statskontoret och ett par andra remissorgan anser att frågan om den centrala ledningen av seminarierna bör anstå till dess utredningen om yrkesutbildningens centrala ledning slutförts. Av övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, förordar det stora flertalet att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet.

F. Personalorganisationen

1. Kommittén

Kommittén erinrar om att heltidstjänster som lärare vid seminarierna på det husliga området hitintills, med ett eller annat undantag, varit inrättade endast för undervisningen i de egentliga fackämnena. Undervisning i övriga ämnen har bestritts av timlärare eller speciallärare. Detta gäller även ifråga om för lärarinneutbildningen så viktiga ämnen som psykologi och pedagogik, kemi m. m.

I fråga om facklärarna framhåller kommittén, att för behörighet till sådan tjänst vid seminarierna enligt övningslärarstadgan för närvarande ej krävs någon högre examen än den, till vilken seminarieläraren skall leda fram sina elever. Däremot har skolöverstyrelsen bemyndigats att föreskriva ytterligare krav på utbildning för dylik tjänst. Med stöd av detta bemyndigande har överstyrelsen utfärdat vissa föreskrifter och rekommendationer.

Skolöverstyrelsens beslut innehåller i huvudsak skärpta krav på vitsorden i avlagd lärarinneexamen, varjämte anges att sökanden skall ha väl utnyttjat de möjligheter till fortbildning, som står till buds. Sålunda uppställes som krav för behörighet att inneha ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning i hushållsgöromål (hemkunskap) vid statens skolköksseminarium, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå och Göteborgs skolköksseminarium att vederbörande vid avlagd lärarinneexamen i undervisningsskicklighet erhållit vitsord, motsvarande lägst medelvärdet 2 och vid värdering av examensbetyget enligt fastställda normer når visst poängtal. Såsom särskilt meriterande skall anses, att ha avlagt akademisk examen eller tentamen i ett eller flera ämnen, som är av betydelse för tjänsten vid seminariet, att ha specialiserat sin utbildning på något ämne eller ämnesgrupp, vari undervisning meddelas vid seminariet, att ha företagit studieresor och att ha publicerat skrifter av värde för undervisningen. Sökande till ordinarie tjänst bör vidare ha tjänstgjort minst 10 terminer, såvitt gäller tjänst i lönegrad Ao 19, och

65 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

eljest minst 6 terminer inom skolform, som anges i § 16 i övningslärarstadgan, samt därvid undervisat inom olika skolformer och på olika åldersstadier.

Kommittén, som enligt sina direktiv även har att utreda frågan om högre huslig utbildning, avser att i ett senare betänkande framlägga förslag till dylik utbildning. Med hänsyn till önskvärdheten av att snarast möjligt erhålla lärare i de egentliga husliga ämnena med ett kunskapsmått, som överstiger vad som inhämtas under lärarutbildningen, har kommittén emellertid, i avvaktan på en mera fast ordnad utbildningsgång, redan i förevarande betänkande upptagit frågan om lärarnas kompetens till övervägande i syfte att framlägga ett provisoriskt förslag i ämnet.

Kommittén har vid sina överväganden rörande lärarnas kompetens funnit det önskvärt, att det inom varje större fackämnesgrupp framdeles finnes en lärare med högre utbildning vid varje seminarium. För behörighet till sådan tjänst skulle föreskrivas krav på genomgången vidareutbildning efter avlagd lärarexamen. Innehavare av sådan tjänst skulle benämnas lektor i fackämne. Övriga lärartjänster i de rent husliga ämnena kallar kommittén ämneslärartjänster.

För undervisningen i specialämnen — psykologi och pedagogik, näringslära, kemi och fysik m. fl. — bör enligt kommitténs mening inrättas heltidstjänster, i den mån timantalet vid varje seminarium i dessa ämnen räcker till härför. Kommittén räknar med såväl lektorer som adjunkter i specialämnen.

Utöver dessa grupper av lärare fordras lärare för handhavande av övningsundervisningen. Kommittén har, såsom redan av det föregående framgått, föreslagit, att till seminariernas förfogande skall ställas erforderligt antal undervisningstimmar för elevernas övningsundervisning i olika skolformer, så att seminarierna skall kunna få tillgång till övningsklasser i erforderlig utsträckning. Lärarna i dessa klasser föreslås erhålla anställning vid seminarierna och således bli övningsskollärare.

Enligt kommitténs förslag skall bland lärarna med fasta tjänster förekomma teckningslärare samt arvoderade tillsynslärare, speciallärare och timlärare.

Beträffande rektorerna framhåller kommittén, att dessa bland annat måste vara väl meriterade ifråga om kunskaper samt äga en långvarig erfarenhet av pedagogisk verksamhet. Med hänsyn till den höjning av de teoretiska studierna, som kommittén föreslår, utgår kommittén ifrån att rektorstjänsterna i regel kommer att besättas med lektorer i fackämnen. Kommittén har emellertid ansett, att urvalet av för rektorsbefattningarna lämpliga personer icke bör helt begränsas till nämnda lärarkategori utan omfatta även ämneslärarna vid seminarierna. Möjlighet torde också böra lämnas öppen att i undantagsfall till rektorsbefattning förvärva någon särskilt dugande lärare av annan kategori. I förekommande fall bör Kungl.

5 — Biharuj till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. AV 95

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Maj:t äga att medge dispens från det allmänna villkoret, att rektor skall vara behörig att inneha lektorstjänst i fackämne vid seminarium på det husliga området. Undervisningsskyldigheten föreslås bli 5—10 veckotimmar för rektorerna. Kommittén föreslår vidare, att rektorerna vid seminarierna på det husliga området i fortsättningen förordnas för en tid av sex år samt att rektorstjänsterna konstrueras på samma sätt som gäller för rektorstjänster vid andra läroanstalter.

Med hänsyn till mångfalden av arbetsuppgifter för rektorerna bör enligt kommitténs mening tillsynslärare anställas för att biträda dem vid ledningen av seminarierna. Särskilt anses det motiverat att tillsätta tillsyns- Iärare som biträde inom sådan utbildningsgren, för vilken rektor icke är fackutbildad. Emellertid är rektors arbetsbörda så omfattande, att tillsynslärare enligt kommitténs mening bör tillsättas för varje utbildningsgren, även i sådan, där rektor är fackutbildad. Speciella tillsynslärartjänster anses ej böra inrättas utan det förutsättes att till tillsynslärare förordnas lämplig lärare mot arvode.

Enligt kommitténs mening bör lektorstjänster i jaclcämnen inrättas i följande ämnen och kombinationer.

På hushållslärarlinjen bör inrättas en tjänst i experimentell matlagning, tillämpad näringslära och tillämpad kemi, en tjänst i hemvårdslära samt tvättlära och arbetsteknik (arbetsorganisation), en tjänst i ekonomilära (ekonomikunskap och familjekunskap) samt en tjänst i speciell metodik och undervisningsövningar, alltså sammanlagt 4 tjänster.

På textil- och yrkeslärarlinjerna bör inrättas en tjänst i materiallära och något av sömnads- eller vävnadsfackämnena samt en tjänst i speciell metodik och undervisningsövningar, alltså sammanlagt 2 tjänster. Innehavaren av den förstnämnda tjänsten bör vara kompetent att undervisa i textilkemi.

_ På barnavårdslärarlinjen bör inrättas en tjänst i barnpsykologi och speciell metodik.

På lantgårdslärarlinjen bör inrättas en tjänst i trädgårdsskötsel.

På ekonomiföreståndarlinjen bör inrättas en tjänst i experimentell matlagning, inklusive dietmatlagning, tillämpad näringslära och tillämpad kemi.

Enligt kommitténs förslag skulle lektorernas huvudsakliga arbetsuppgifter bli att ombesörja den mera kvalificerade undervisningen i sina respektive ämnen, att ansvara för elevernas fördjupade studier, att stå de övriga lärarna till hjälp vid behov, att leda ämneskonferenserna inom sina områden, att svara för kontinuiteten i undervisningen och för att seminariet i sin utbildningsverksamhet följer den aktuella, litteraturen. Lektorerna föreslås få en undervisningsskyldighet av 22—24 veckotimmar.

Ifråga om kunskapsmeriter för behörighet till dylik lektorstjänst kan, framhåller kommittén, icke gärna för närvarande uppställas avlagd akademisk examen. Någon sådan examen, som kan anses lämpad just för innehavare av de lektorstjänster det här är fråga om, finns icke. För vinnande av behörighet till lektorstjänst bör i stället tills vidare, såsom ett proviso-

67 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

rium i avvaktan på att en fast utbildningsgång för högre huslig utbildning kan skapas, krävas fördjupad utbildning utöver avlagd lärarinneexamen. Kommittén framlägger utförliga förslag om hur denna fördjupade utbildning för lektorstjänster i olika ämnen och kombinationer skulle kunna förvärvas. För närmare kännedom härom torde få hänvisas till kommitténs betänkande.

Antalet tjänster för ämneslärare skulle enligt kommitténs förslag bli väsentligt större än för lektorst jänsterna. Genom inrättande av lektorstjänster skulle ämneslärartjänsternas karaktär bli något förändrad gentemot de tjänster, som för närvarande motsvarar dessa, eftersom de mest kvalificerade arbetsuppgifterna skulle ankomma på lektorerna i fackämnen. De allmänna behörighetsvillkoren för erhållande av ämneslärartjänst bör enligt kommitténs mening bli desamma som enligt nu gällande bestämmelser. Sökande till dylik tjänst måste alltså ha avlagt lärarexamen på vederbörande utbildningslinje vid något av seminarierna på det husliga området samt vidare ha tjänstgjort som lärare under minst den tid, som föreskrives i övningslärarstadgan för att erhålla ordinarie tjänst. Därjämte föreslår kommittén att såsom krav uppställes, att genomsnittsbetyget i examen utgör lägst AB och att lärartjänstgöringen omfattar minst fyra år. Kommittén förordar för dessa lärare en undervisningsskyldighet av 24—27 veckotimmar.

Jämte ämneslärarna skulle enligt förslaget övningsskollärarna komma att utgöra den talrikaste lärargruppen vid seminarierna. Deras tjänstgöring förlägges dels till övningsklassema och övningskurserna, dels till seminariets egen undervisning. Behörighetsvillkor, tjänstgöringsskyldighet och löneställning bör enligt kommitténs mening bli densamma som för ämneslärare i motsvarande ämnen vid seminarierna.

För lektorer och adjunkter i specialämnen föreslår kommittén samma kompetensregler, samma tjänstgöringsskyldighet och samma löneställning som för lektorer och adjunkter vid de högre allmänna läroverken. En lektorstjänst i psykologi och pedagogik med allmän metodik föreslås bli inrättad vid varje seminarium utom vid seminariet i Norrköping, där timantalet blir för litet för att medge inrättande av heltidstjänst. Kommittén förordar vidare inrättande av lektorstjänst i kombinationen kemi-näringslära vid varje seminarium med undantag för seminariet i Norrköping, där undervisningen i textilkemi förutsättes komma att ombesörjas av lektorn i materiallära jämte något sömnadsfackämne. Vidare förordas inrättande av en adjunktstjänst i kemi och fysik, vars innehavare skall undervisa i båda dessa ämnen i preparandkurserna samt därjämte i fysik i seminariekursen.

Kommittén föreslår, att vid varje seminarium inriittas en tcckningslärartjänst. Vid undervisningen i teckning är det enligt kommitténs mening lämpligt, att lärarkursema delas upp i grupper med omkring 12 elever

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

i varje grupp. Det sammanlagda antalet lärartimmar i teckning blir så pass högt, att underlag erhålles för inrättande av fasta lärartjänster i detta ämne.

För undervisning i övriga specialämnen bör liksom hittills engageras special- eller timlärare, som erhåller arvode för sin tjänstgöring enligt bestämmelserna i timlärarkungörelsen.

Beträffande behovet av övrig personal vid seminarierna framhåller kommittén, att det på grund av de speciella förhållanden, under vilka seminarierna på det husliga området arbetar, behövs förhållandevis mera kontors- och ekonomipersonal vid dessa än vid andra liknande utbildningsanstalter.

Kommittén föreslår, att vid varje seminarium utom Norrköpingsseminariet anställes en husmor. Som kompetensvillkor för sådan tjänst anses böra uppställas t. ex. hemföreståndarinneutbildning samt väl vitsordad praktisk tjänstgöring som husmor. Husmors väsentliga arbetsuppgifter skulle bli följande:

Central upphandling av vissa livsmedel och redskap. Förvaring och distribuering av livsmedel till olika kök.

Inköp, vård och tillsyn av inventarier, t. ex. linneförråd, möbler m. m. till matsalar, hemvårdslägenhet, elevrum, samlingslokal, expedition m. m.

Tillsyn över samtliga lokaler.

Organisation och kontroll av städpersonalens arbete samt anställning av dylik personal.

Ekonomibiträden måste, anför kommittén vidare, anställas för daglig städning inom vissa lokaler, för diskhjälp och handräckning åt seminarieeleverna i samband med demonstrationer, experimentell matlagning och prov m. m. Ett fast anställt ekonomibiträde vid varje seminarium bör finnas.

Vid rektorsexpeditionerna på seminarierna förekommer så pass kvalificerat kontorsarbete, att inrättande av en ordinarie kansliskrivartjänst vid varje seminarium enligt kommitténs mening är motiverat. Vidare förordar kommittén, att vid varje seminarium inrättas en ordinarie tjänst som kontorsbiträde. Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala — som har och även i fortsättningen kommer att få de flesta utbildningslinjerna och största antalet elever — erfordras enligt kommitténs uppfattning minst en eller två befattningshavare till, därav en kassör. Vid skolan finns för närvarande en kontorspersonal av tre personer. Kommittén föreslår samma antal för framtiden.

Vid varje seminarium bör vidare enligt förslaget finnas en ordinarie vaktmästartjänst.

Det av kommittén framräknade behovet av fasta tjänster — ordinarie och extra ordinarie lärartjänster samt tjänster för övrig perso-

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960 69

nal — vid vart och ett av de fem seminarierna framgår av följande sammanställning. I

I samband med behandlingen av frågor rörande övergångsanordningar framhåller kommittén, att nedläggningen helt eller delvis av nu verksamma seminarier medför, att personal friställes. I de flesta fall måste nyanställningar beredas den berörda personalen. Överflyttning till de föreslagna nya seminarierna blir i viss utsträckning möjlig. Kommittén förutsätter, att tillsynsmyndigheten kommer att ta de initiativ som erfordras för att

70 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

dessa frågor skall kunna lösas i samarbete med huvudmännen för de seminarier, som nedlägges.

Kommittén förutsätter också, att det vid den nya organisationens ikraftträdande blir nödvändigt att tillsätta de föreslagna lektorstjänsterna i fackiimnen på förordnande tills vidare eller i vissa fall meddela sökande dispens från de kunskapskrav kommittén uppställt. Likaså bör dispens kunna medges sådana sökande till ämneslärartjänst, som icke uppfyller de av kommittén uppställda kraven på betyg i lärarexamen och tjänstgöringstidens längd.

Omorganisationen förutsättes vidare kräva en översyn av de såväl i stadgan för övningslärare som övriga författningar, vilka reglera lärartjänster i husliga ämnen, inskrivna behörighetsvillkoren för erhållande av dylika tjänster. Övergångsstadganden bör därjämte utfärdas, som medger att lärare, som utexaminerats enligt nu gällande bestämmelser för lärarutbildning på det husliga området, kan erhålla lärartjänster även i fortsättningen.

2. Remissyttranden

Det största intresset när det gällt personalorganisationen har ägnats förslaget om lektorer i fack ämnen. Många remissinstanser har funnit lektorstiteln olämplig för dessa lärare. Behovet av lärare med högre utbildning i vissa betydelsefulla ämnen eller ämnesgrupper inom det husliga området synes inte ha ifrågasatts, men de av kommittén föreslagna provisoriska kompetenskraven för fackämneslektoraten har mött invändningar i relativt många yttranden.

Universitetskanslern finner det inte lämpligt att särskilda författningsbestämmelser utfärdas om tillträde till universitetsstudier för den kategori lärare, som här avses. Han anser att dispens i vanlig ordning bör sökas och att gängse normer vid bedömningen av de individuella fallen alltjämt bör tillämpas. Kanslern finner också beteckningen lektorstjänst olämplig för den föreslagna nya typen av lärartjänster. Han framhåller vidare, att de kompetenskrav, som provisoriskt föreslagits för ifrågavarande lektorstjänster, överhuvudtaget synes vara så oklart formulerade att ett sakligt bedömande försvåras. I likhet med flertalet av kanslern hörda universitetsoch högskolemyndigheter anser han därför, att hela denna fråga kräver en förnyad utredning och att de nu av kommittén föreslagna åtgärderna icke bör vidtagas, innan det fortsatta utredningsresultatet kan överblickas.

Kommitténs förslag till provisoriska kompetensregler förutsätter, att de högre studierna skall kunna bedrivas inte bara vid universitet och högskolor inom och utom landet utan även vid socialinstituten, statens institut för folkhälsan, Alnarpsinstitutet samt textilinstituten i Borås och Norrköping. Dessa institut synes av remissvaren att döma vara villiga att medverka i utbildningen — beträffande institutet för folkhälsan »i den mån

71 Kungl. Maj.ts 'proposition nr 95 tv 1960

institutets resurser det medger och erforderliga medel ställes till förfogande» ___men från socialinstitutet i Göteborg, Alnarpsinstitutet och även textilinstitutet i Borås föreslås vissa mer eller mindre väsentliga avvikelser från kommitténs förslag beträffande kraven på högre utbildning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ifrågasätter, om inte de av kommittén föreslagna kompetenskraven för lektorer i fackämnen borde ersättas med en allmän bestämmelse, att en sådan speciallärare, utöver att ha avlagt för vissa tjänster föreskriven lärarexamen, genom föregående pedagogisk verksamhet samt vetenskapliga studier och författarskap eller ock på annat sätt skulle styrka sig vara särskilt lämplig för tjänsten. Överstyrelsen finner det också kunna ifrågasättas, om man ej bör avvakta resultatet av utredningen rörande den högre husliga utbildningen, innan man tar ställning till inrättandet av de föreslagna lektorstjänsterna. Liknande synpunkter anföres också i yttrandet från 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning. Statskontoret anser det ej böra ifrågakomma, att man i nuvarande läge binder sig för lektorstjänster i fackämnen med provisoriska kompetensföreskrifter för dessa tjänster.

Skolöverstyrelsen anser förslaget om lektorer i fackämnen i huvudsak tillfredsställande.

Överstyrelsen anser dock, att de tjänster av detta slag, som tillsättes med lärare, vilkas kompetens endast under en övergångsperiod kan godtas, icke bör benämnas lektorer. Överstyrelsen föreslår i stället benämningen adjunkter. När sedermera kompetensvillkor för lektorer i fackämnen uppställts och behöriga sökande finnes till ledigförklarade tjänster, kan det ånyo tagas under övervägande huruvida tjänstebeteckningen lektor bör användas.

Kollegiet vid statens skolköksseminarium är väl införstått med att inom seminarieorganisationen föreligger behov av tjänster av den typ, som avsetts med förslaget om lektorer i fackämnen, men uttalar tveksamhet beträffande tjänstebenämningen. Om kompetenskraven uttalar kollegiet följande.

Kollegiet anser sig böra kraftigt understryka olämpligheten av att, såsom skett i betänkandet, kompetenskraven fastlåses, innan den högre utbildningen ännu ens kunnat skisseras. Såsom ett allmänt omdöme rörande de provisoriska kompetenskraven vill kollegiet framhålla, att de olika alternativen sinsemellan företer relativt stor ojämnhet. De av kommittén anvisade vägarna för vinnande av denna kompetens finner kollegiet i vissa fall diskutabla. För lektorstjänster i näringslära och experimentell matlagning anges som en alternativ utbildningslinje studier vid universitet i Amerikas förenta stater. Dessa studier kan, om icke speciella krav ställes, komma att utformas så att experimentell matlagning ej alls ingår i den åsyftade Master of Science-examen. Ett annat alternativ för denna tjänst är' specialstudier vid Statens institut för folkhälsan med avlagd godkänd

72 Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

tentamen för någon av professorerna vid institutet. Detta alternativ förefaller vagt och svårt att genomföra. Ej heller har kompetensföreskriftema för lektor i hemvård, tvätt och arbetsteknik fått önskad utformning. Kollegiet ställer sig tveksam inför behovet av kemistudier, då med den föreslagna timplaneringen stor del av såväl tvätt- och hemvårdskemin kommer att ingå i elevernas kemikurser. Däremot synes kompetensen för sistnämnda lektor böra omfatta även konsthistoria, sociologi och bostadslära. Av lektor i ekonomilära (ekonomikunskap och familjekunskap) bör förutsättas någon utbildning motsvarande det vedertagna begreppet familjekunskap. Vidare bör krävas någon psykologikurs till stöd för familjekunskapen.

Med avseende å de fall där för vinnande av kompetens för lektorstjänst uppställas krav på godkänd tentamen för ett betyg vid universitet, vill kollegiet framhålla som sin åsikt, att en dylik kompetens är otillräcklig. Kurserna för ett betyg är på intet vis till sin omfattning nog djupgående för de kunskaper, som med rätta krävs av en vid seminariet undervisande s.k. lektor.

Facklärarförbundet betecknar de föreslagna kompetenskraven som synnerligen ojämna och vill avvakta den fortsatta utredningens resultat, innan ställning tas till kompetenskraven och den därmed förenade namnfrågan. För att lösa detta frågekomplex under övergångstiden föreslår förbundet, att ett individuellt och tidsbegränsat dispensförfarande får förekomma. Agronom- och lantbrukslärarförbundet, som över huvudtaget finner den föreslagna läraruppsättningen klart otillfredsställande, hävdar att lektorstjänster med krav på lektorskompetens bör inrättas i samtliga huvudämnen. Sveriges psykologförbund anser, att frågan om kompetenskraven och lönesättningen för lektorstjänsterna i barnpsykologi och speciell metodik med hänsyn till den kvalificerade undervisning, som kommer att åvila tjänstinnehavarna, bör bli föremål för omprövning, och hävdar därvid att fil. lic.-examen bör uppställas som krav.

Beträffande kommitténs förslag om lärarpersonal i övrigt och annan p e r s o n a 1 är uttalandena och framför allt invändningarna mer sparsamt förekommande i remissyttrandena. I regel accepteras här mer eller mindre uttryckligt kommitténs förslag.

Skolöverstyrelsen går närmare in på frågan om övningsundervisningen och finner det mycket lämpligt och önskvärt att seminarielärarna har hand om denna. Det påpekas dock, att förslaget på denna punkt kan genomföras endast successivt. Härom anför överstyrelsen vidare bland annat följande.

För närvarande praktiseras detta system vid högre allmänna läroverket statens normalskola, där lärarinnor från statens skolköksseminarium sköter all undervisning i hemkunskap-hushållsgöromål, för närvarande cirka 80 veckotimmar. Lärarinnor vid fackskolan har också hand om undervisning vid några skolor i Uppsala under sammanlagt cirka 200 veckotimmar. I övrigt fullgör, utom när det gäller övningsundervisning förlagd till seminariernas yrkeskurser, lärarinnor vid olika skolformer uppgiften att vara

73 Kungl. Maj.ts 'proposition nr 95 år 1960

handledare. Det torde dock bli förenat med stora svårigheter att inom den närmaste framtiden genomföra, att alla handledare är anställda vid seminarierna. En kommun eller en skola synes icke kunna påtvingas lärare, som är anställda vid seminariet. I den utsträckning det låter sig göra, anser överstyrelsen, att det är till fördel för lärarutbildningen, om särskilda övningsskollärartjänster successivt inrättas.

Tillsynslärarnas undervisningsskyldighet enligt förslaget finner kollegierna vid statens skolköksseminarium och Göteborgs skolköksseminarium alltför hög i förhållande till de avsedda arbetsuppgifterna i övrigt. Det förstnämnda kollegiet anser även att undervisningsskyldigheten för lektorerna i fackämnen bör nedbringas.

Facklärarförbundet anser det angeläget, att de föreslagna tillsynslärartjänstema inrättas, men kan inte acceptera det förslag till undervisningsskyldighet som föreslås för denna lärarkategori. En väsentlig nedskärning i undervisningsskyldigheten anses sålunda nödvändig för att de av kommittén föreslagna arbetsuppgifterna skall kunna fullgöras. Vad kommittén föreslagit beträffande tjänsterna som ämneslärare och övningsskollärare anser sig facklärarförbundet i allt väsentligt kunna tillstyrka. Det måste enligt förbundets mening anses som en stor fördel ur undervisningssynpunkt om de föreslagna övningsskollärarna blir anställda vid seminarierna.

G. Kommitténs kostnadsberäkningar

Till engångskostnaderna för den nya seminarieorganisationen är att hänföra bland annat kostnader för byggnadsarbeten. Kostnaderna för nybyggnader eller ombyggnader för seminarierna samt för fasta inventarier skall emellertid, som tidigare nämnts, enligt kommitténs förslag bäras av vederbörande kommuner, landsting eller städer, mot att staten till dessa erlägger årlig hyra. Då kommuneni a således i sista hand avgör byggnadsfrågoma, anser sig kommittén icke kunna framlägga några definitiva beräkningar över de engångskostnader, som blir förbundna med anskaffandet av lokaler åt seminarierna. För att kunna bilda sig en uppfattning om den ungefärliga storleken av dessa kostnader har kommittén emellertid låtit en expert utföra vissa preliminära beräkningar av byggnadskostnaderna för ett par seminarier. Dessa beräkningar redovisas som ett exempel på sannolika engångskostnader.

Sålunda har för eu ny seminarieanläggning i Uppsala, uppförd på fackskolans nuvarande tomt, i dåvarande kostnadsläge beräknats en kostnad av 4 730 000 kronor, vari inberäknats även kostnad för rivning av de befintliga byggnaderna. Om byggnadsarbetet måste försiggå i två etapper, beräknas detta medföra en kostnadsökning av cirka 100 000 kronor. Om annat tomtområde kan ställas till förfogande antas kostnaderna kunna minskas med omkring 1 miljon kronor, avseende huvudsakliga kostnader för rivnings- och pålningsarbete, till 3 739 000 kronor.

74 Kungl. Maj.ts 'proposition nr 95 år 1960

Kostnaderna för den föreslagna anläggningen vid Jälla, innefattande skolbyggnad och elevbostadsbyggnad samt yttre ledningsplaneringsarbeten för dessa byggnader, har beräknats till 1 058 000 kronor.

Även för seminariet i Göteborg har en beräkning av byggnadskostnaderna framlagts av kommittén. Kostnadskalkylen slutar på 8 812 000 kronor.

Engångskostnaderna för inventarier uppskattas av kommittén till sammanlagt 1 980 000 kronor, fördelade mellan seminarierna på följande sätt:

Uppsala inklusive praktiska kursen vid Jälla.................. 550 000

Göteborg ................................................. 490 000

Umeå .................................................... 270 000

Hälsingborg............................................... 450 000

Norrköping ................................... 220 000

Om dessa kostnader anför kommittén i huvudsak följande.

I samband med den utökning av lärarutbildningen på det husliga området, som kommittén föreslår, och med tillkomsten av nya seminarielokaler måste nya inventarier i viss omfattning anskaffas. Som utgångspunkt vid kostnadsberäkningarna har, då så kunnat ske, tagits förhållandena vid det nuvarande seminariet i Umeå, det enda nya i vårt land. Det beräknade värdet av nu befintliga och i gott skick varande inventarier har avdragits från ny anskaffningskostnaderna.

Kommittén är emellertid medveten om att inventariebeståndet — och därmed också engångsbehoven för nyanskaffningen — kommer att skifta icke oväsentligt de olika seminarierna emellan. Bland annat av detta skäl har kommittén icke funnit det motiverat att redovisa några specificerade uppgifter rörande behovet av nya inventarier. I de angivna beloppen ingår icke kostnaderna för exempelvis kylskåp, frysboxar, spisar, bord och bänkar i kemilaboratorier och bänkinredning i demonstrationssalar, vilka ansetts tillhöra den fasta inredningen. I uppgifterna för seminarierna i Uppsala och Hälsingborg ingår icke kostnaderna för utrustning av daghem.

Vid beräkningen av de årliga kostnaderna för statsverket har kommittén icke medtagit hyresavgifterna utan förutsätter, att hyran skall fastställas för varje särskilt seminarium genom förhandlingar mellan staten och vederbörande kommun.

De årliga kostnaderna i övrigt för de föreslagna fem seminarierna uppgår enligt de beräkningar, som närmare redovisas i betänkandet (s. 231—235), till följande belopp:

Kungl. Mcij:ts proposition nr 95 år 1960 75

Beträffande avlöningskostnaderna är att observera, att dessa beräknats efter de lönebelopp, som under år 1956 utgick enligt tillämpliga lönegrader i den till och med den 30 juni 1957 gällande statens löneplan nr 1. Om avlöningskostnaderna anför kommittén i övrigt i huvudsak följande.

Genom ett förstatligande av verksamheten vid seminarierna kommer personalen vid dessa att automatiskt inordnas i det statliga lönesystemet. Kommittén har icke ansett sig böra framlägga förslag om inplacering av vare sig lärarpersonal eller annan personal i olika lönegrader, men för att kunna beräkna de årliga kostnaderna för seminarieorganisationen har det givetvis varit ofrånkomligt för kommittén att göra en uppskattning av de samlade lönekostnaderna. Vid denna uppskattning har kommittén utgått från, att de nuvarande lönegradsplaceringarna för personal vid statens skolköksseminarium blir normgivande för lönesättningen även framdeles. Ifråga om de föreslagna nya tjänsterna vid seminarierna har kommittén vid beräkningarna utgått från lönegradsplaceringarna av tjänster med motsvarande arbetsuppgifter inom annan statlig verksamhet.

Vid beräkningen av de årliga lönekostnaderna har i regel beträffande nya tjänster räknats med lön enligt lägsta löneklassen i vederbörande lönegrad och i övrigt med lön enligt näst högsta löneklassen i lönegraden. Arvode åt tillsynslärare har upptagits med 1 000 kronor. Vid beräkningen av de årliga kostnaderna för arvoden till timlärare och speciallärare har kommittén för enkelhetens skull utgått från ett medeltal, dels för timlärararvode åt lärare med ämneslärarkompetens och dels för timlärararvode åt lärare i specialämnen. Som medeltal har i förra fallet använts timlärararvodet enligt TC 25 och i det senare fallet arvodet enligt TA 29.

Kommittén förutsätter, att driftkostnaderna vid de barnavårdsanstalter, som blir knutna till seminarierna i Uppsala och Hälsingborg, skall erläggas av respektive städer.

Kommittén framhåller vidare, att genom förslaget att övningsskollärarna skall vara anställda vid seminarierna, kommer dessa seminariers avlöningsstater att belastas med icke så obetydliga lönekostnader, som eljest skulle ha bestritts av andra skolor.

H. Departementschefen

Frågan om en omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området har varit föremål för utredning vid åtskilliga tillfällen under de två sista decennierna. Något tillfredsställande förslag till lösning har emellertid tidigare inte ansetts föreligga och förhållandena på området har under en avsevärd följd av år förblivit i stort sett oförändrade. Förklaringen kan till en del vara att söka i att det gällt att lösa en mängd starkt skiftande problem, som dock i olika hänseenden visat sig vara så intimt sammanknutna, att dellösningar eller etappvisa reformer inte varit möjliga. Redan antalet berörda lärarkategorier, som verkar inom ett stort fält av skolformer av både allmänbildande och yrkesutbildande slag, ger i och för sig upphov till

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

åtskilliga frågeställningar. Vilka lärarkategorier behövs för framtiden, hur skall de olika lärargruppernas verksamhetsområden avgränsas och vilka kompetensregler bör gälla för de olika fallen?

Vid den närmare utformningen av utbildningen, vilken är av stor betydelse för ekonomi, hälsa och trivsel i varje enskilt hem och därmed för samhället, måste vidare beaktas, att det gäller ett område, där genom nya vetenskapliga och tekniska rön förändringar skett och sker i snabb takt. Därtill kommer, för att endast antyda ytterligare några delar av problemkomplexet, svårigheterna vid bedömningen av utbildningsbehovets storlek under en period av väsentliga och ännu ej helt överblickbara förändringar inom skolorganisationen och frågan om det framtida huvudmannaskapet för en hittills starkt splittrad utbildningsorganisation, som därtill ifråga om materiella resurser i vissa fall blivit alltmer nedsliten och vid ett ökande utbildningsbehov åtskilligt för trång. Det är under sådana omständigheter kanske inte ägnat att alltför mycket förvåna, att meningarna om de under det gångna skedet framlagda förslagen ofta gått starkt isär och att definitiva åtgärder på området kommit att dröja. De under senare tid allt större anspråken på statsbudgeten har också haft betydelse för dröjsmålet med reformeringen av denna utbildning, då en sådan givetvis inte kan genomföras utan ökade kostnader för statsverket.

Läget inom den här aktuella utbildningsverksamheten har emellertid numera utvecklats dithän, att en omorganisation enligt min mening inte längre kan anstå. Under senare år har man såväl inom ecklesiastikdepartementet som inom de närmast berörda två överstyrelserna allt oftare fått besvärande bevis för bristerna i den nuvarande organisationen; detta gäller framför allt resursernas otillräcklighet under den rådande lärarbristen och nackdelarna med att vara beroende av ett flertal enskilda och kommunala huvudmäns villighet och ekonomiska förmåga att tillhandahålla en utbildning för det offentliga skolväsendet. Det är numera inte möjligt att motivera, varför denna utbildningsverksamhet, som en gång vuxit fram genom beundrandsvärda pionjärinsatser av enskilda personer och organisationer, inte skall betraktas som en statlig uppgift. För egen del anser jag det naturligt och riktigt att staten nu övertar ansvaret för denna lärarutbildning. Detta synes också vara en första förutsättning för att få till stånd en i många hänseenden behövlig uppordning över hela linjen och därmed nå fram till en enhetlig och funktionsduglig organisation.

Frågan om utbildningsverksamhetens förstatligande betraktar jag alltså som en kärnfråga i detta sammanhang, men jag avser också att så långt möjligt här draga upp riktlinjer för organisationens närmare utformning och utbildningens uppläggning. Först sedan sådana riktlinjer fastslagits, kan det omfattande förberedelsearbete, som reformen kräver, startas på allvar. Jag anser, att en förberedelsetid av omkring ett år är nödvändig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960 77

Följaktligen kommer de åtgärder, jag här ämnar föreslå, att kunna träda i kraft först från och med budgetåret 1961/62.

Jag övergår så till att i tur och ordning behandla de olika hithörande frågorna med utgångspunkt i de förslag lärarinneutbildningskommittén framlagt.

Kommittén har föreslagit, att följande lärarkategorier i fortsättningen skall utbildas, nämligen hushållslärare, lantgårdslärare, textillärare, yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare. Inom seminarieorganisationen skulle vidare i viss utsträckning förekomma utbildning av ekonomiföreståndare. Kommitténs förslag om kompetensområden för de nämnda lärarkategorierna har i det föregående närmare redovisats.

Hushållslärarna och lantgårdslärarna skulle enligt förslaget tillsammans ersätta de nuvarande skolkökslärarinnorna och lanthushållslärarinnorna. Lantgårdslärarna skulle erhålla kompetens att undervisa främst i djurvård och trädgårdsskötsel samt i begränsad utsträckning också i hemvård. Examinationsbehovet av dessa lärare har de sakkunniga beräknat till 8 å 10 årligen. Lantgårdslärarna skulle få sin verksamhet förlagd huvudsakligen till lanthushållsskolorna. Mot förslaget om denna lärarkategori har vid remissbehandlingen rests allvarliga invändningar, främst med hänsyn till det starkt begränsade kompetensområde dessa lärare skulle få. Förslaget om utbildning av hushållslärare med ett vidsträckt kompetensområde och även den därvid förordade möjligheten till en viss specialisering för lanthushåll inom denna utbildning utan särskiljande kompetensregler har däremot från remissinstansernas sida mött allmän tillfredsställelse. Efter de överväganden, som i denna fråga skett inom jordbruks- och ecklesiastikdepartementen, har jag för egen del funnit, att utbildning av hushållslärare, i allt väsentligt anordnad enligt kommitténs förslag, bör komma till stånd, men att den avsedda kategorien lantgårdslärare bör utgå ur planen. Jag har därvid också blivit övertygad om att det för den framtid, som nu kan överblickas, är motiverat att inom hushållslärarutbildningen anordna en gren med speciell lanthushållsinriktning. Vid den mera definitiva utformningen av utbildningen på en sådan lanthushållsinriktad gren bör, som jag senare kommer att närmare beröra, möjligen övervägas att göra vissa mindre justeringar i kommitténs förslag med hänsyn till bortfallet av kategorien lantgårdslärare. Vad gäller tillgodoseendet av lanthushållsskolornas särskilda behov av lärare för undervisning i djurvård och trädgårdsskötsel torde vid de fortsatta övervägandena i denna fråga dock i första hand böra beaktas den vid remissbehandlingen påpekade möjligheten att som timlärare anlita specialister från andra verksamhetsgrenar, t. ex. lantmannaskolor och hushållningssällskap.

I samband med frågan om hushållslärarutbildningen har skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning framhållit behovet av lärare för utbildning av storkökspersonal. Jag anser mig inte böra biträda skolöver-

78 Kiingl. May.ts proposition nr 95 år 1960

styrelsens förslag att differentiera hushållslärarutbildningen för att tillgodose detta ändamål. Däremot anser jag det angeläget, att så långt möjligt i hushållslärarutbildningen beaktas även storhushållets speciella problem. Vidare bör som komplement till hushållslärarutbildningen fortbildningsverksamhet tillfälligt kunna anordnas för att tillgodose det behov av utbildning för storkök, som kan föreligga.

Vad som vid remissbehandlingen och även i andra sammanhang anförts mot det knappa utrymmet för vävutbildningen i kommitténs förslag och de befarade följderna härav även på områden utanför det egentliga undervisningsfältet, har övertygat mig om att vissa avvikelser från kommitténs förslag i denna del är nödvändiga. Förhållandena har också hunnit ändras i vissa hänseenden, sedan förslagen framlades. Det betydande överskott på vävlärarinnor, som förelåg då betänkandet skrevs och som även vitsordats i remissyttrandena, har numera, sedan utbildningen av vävlärarinnor på vissa håll nedlagts av olika skäl, kommit att vändas i en begynnande brist. Därtill kommer att intresset för vävning synes vara under fortsatt tillväxt. Samtidigt tyder emellertid tillströmningen till de under senare år av föreningen Handarbetets vänner anordnade särskilda sömnadskurserna för vävlärarinnor på att en utbildning, inriktad enbart på kompetens i vävning, ger mycket begränsade möjligheter till fast anställning, något som också verifieras av erfarenheterna i övrigt. Efter åtskilliga överväganden i frågan har jag ansett mig böra stanna för följande lösning. Den nuvarande utbildningen av handarbetslärarinnor och vävlärarinnor ersättes av textillärarutbildning, för det stora flertalet i huvudsak upplagd enligt kommitténs förslag. Dessa textillärare erhåller den vidsträckta behörighet för undervisning i såväl sömnad som vävning, som kommittén föreslagit. För en till antalet starkt begränsad grupp anordnas vid ett av seminarierna en utbildningsgren med speciell inriktning på vävning. Vid denna gren bör i mycket stor utsträckning, framför allt i fråga om de teoretiska ämnena, samundervisning kunna ske med övriga lärarkandidater på textillinjen. Den vävinriktade grenen skall giva full kompetens för undervisning i vävning — sålunda även för sådan kvalificerad vävundervisning, som förekommer vid längre heltidskurser inom yrkesskolväsendet — och därjämte en viss behörighet att undervisa i sömnad. Denna behörighet för sömnadsundervisning bör kunna få minst den omfattning, som för närvarande medges vävlärarinnor med en ettårig sömnadskurs, men bör måhända liksom i sistnämnda fall av praktiska skäl huvudsakligen inriktas på sådan sömnadsundervisning, som avser vuxna elever. Intagningen av kandidater för den vävinriktade grenen bör avvägas med sikte på att tillgodose behovet av lärare för kvalificerad vävundervisning; antalet platser bör således ej vara större än att de som utexamineras kan räkna med att erhålla en tjänst, som helt avser vävundervisning. Den sömnadskompetens, som utbildningen också skall ge, ökar emellertid lärarnas användbarhet inom olika skolformer och kommer därigenom att ge betydligt bättre utkomstmöjligheter än

7!)

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

den hittillsvarande vävlärarinneutbildningen. Om en differentiering av textillärarutbildningen på här föreslaget sätt kommer till stånd, räknar jag med att den påbyggnadskurs i vävning, som kommittén föreslagit som ett komplement till textillärarutbildningen, inte skall bli erforderlig.

Från remissinstansernas sida har ibland kritiserats, att kommittén i sitt utbildningsprogram ej beaktat hemslöjdens behov av personal med kvalificerad vävutbildning, ett behov som hittills i betydande omfattning tillgodosetts genom tillgången på vävlärarinnor. Jag finner det för min del principiellt riktigt att, såsom kommittén gjort, här hålla isär lärarutbildningen och yrkesutbildning för hemslöjdspersonal, även om också arbetet inom hemslöjdsverksamheten inrymmer vissa undervisande eller instruerande moment. I detta sammanhang kan för övrigt nämnas, att man för närvarande inom överstyrelsen för yrkesutbildning överväger olika möjligheter att tillgodose behovet av mera kvalificerad utbildning för hemslöjdspersonal, utöver den ettårskurs, som redan förekommer.

I enlighet med kommitténs förslag bör yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare också i fortsättningen utbildas, och det torde därvid vara lämpligt att även utbildningen av yrkeslärare i klädsömnad i enlighet med förslaget förlägges till seminarierna för huslig utbildning. Kommitténs förslag om en särskild utredning av frågan om samordning av utbildningen för olika slag av personal på barnavårdens område torde böra ytterligare övervägas innan det kan bli föremål för ställningstagande.

Kommittén har vidare föreslagit, att utbildning av ekonomiföreståndare liksom hittills skall ske såväl vid seminarium som utanför seminarieorganisationen. Jag anser mig böra godtaga, att ekonomiföreståndarutbildning även i fortsättningen anordnas inom lärarutbildningsorganisationen, dock inte i större utsträckning än för närvarande. I likhet med kommittén anser jag vidare, att sådan utbildning alltjämt bör kunna bedrivas inom yrkesutbildningens ram, såsom nu sker vid Västkustens ungdomsskola i Ljungskile. Härvid förutsätter jag, att utbildningen lägges på samma nivå och utformas på samma sätt som vid seminarium. Det synes skäligt att statsbidrag till dylik utbildningsverksamhet utanför seminarieorganisationen i fortsättningen kan utgå i samma utsträckning som om utbildningen varit förlagd till central yrkesskola. Om förutsättningar för att erhålla statsbidrag enligt reglerna för central yrkesskola inte föreligger — vilket är fallet beträffande Ljungskileskolan — torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter särskild prövning medge statsbidrag i den avsedda ökade omfattningen. I

I fråga om den erforderliga utbildningskapaciteten på olika linjer har kommittén framlagt vissa beräkningar och förslag. Det är givetvis angeläget, att på detta liksom på andra områden prognoser rörande utbildningsbehovet i fortsättningen regelmässigt göres. Ett sådant prognosarbete torde avsevärt underlättas genom den omorganisation och förbätt-

80 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

ring av den löpande skolstatistiken, som föreslagits i årets statsverksproposition. Vid den dimensionering av seminarieorganisationen, som nu måste övervägas, torde kommitténs förslag om utbildningskapaciteten i stort sett kunna följas. Beträffande utbildningen av hushållslärare torde den årliga examinationen böra hållas vid omkring 180, varav 20—30 på den lanthushållsinriktade grenen. Med beaktande av vad skolöverstyrelsen anfört om examinationsbehovet beträffande textillärare vill jag förorda, att man ifråga om denna linje inriktar sig på att under 1960-talet försöka hålla en intagning på i medeltal ungefär 180 lärarkandidater per år. För tiden därefter synes, såvitt nu kan bedömas, intagningen kunna minskas till omkring 170. Inom den nu angivna ramen för intagningen på textillärarlinjen är utrymme också beräknat för intagning på linjens vävinriktade gren. Jag räknar med att högst tolv lärarkandidater åt gången behöver intagas på denna gren. Variationer i intagningen med hänsyn till behovet av lärare kan förutsättas bli särskilt vanliga på denna gren. I likhet med kommittén räknar jag vidare med att behovet av yrkeslärare i klädsömnad skall komma att nedgå i samband med att de nya textillärarna övertar en del av sömnadsundervisningen inom yrkesskolväsendet. Yrkeslärarna i klädsömnad kommer därigenom nämligen att i större utsträckning än hittills kunna reserveras för den speciella yrkesundervisning, som deras utbildning syftar till. En stadigvarande examination av omkring tolv lärare av denna kategori per år torde böra beräknas. Vid behov bör det vara möjligt att något år fördubbla intagningen. I fråga om barnavårdslärare synes det angeläget att snarast uppnå den av kommittén föreslagna årliga examinationen av 24. Vad slutligen gäller ekonomiföreståndarna förordar jag, att intagningen till sådan utbildning inom seminarieorganisationen liksom hittills skall omfatta omkring 24 elever årligen.

De årliga variationerna i elevintagningen, som förekommit under senare tid i syfte att i största möjliga utsträckning och på snabbaste sätt öka utbildningskapaciteten, måste givetvis under en övergångstid inverka på omfattningen av intagningen på de olika linjerna inom den nya organisationen. Av detta skäl och av skäl, som sammanhänger med lokalfrågornas lösning och förändringar i fråga om utbildningstidens längd, kommer under ett övergångsskede den årliga intagningen och examinationen på framför allt de två dominerande utbildningslinjerna inte att kunna hållas så jämna och konstanta, vare sig totalt sett eller för det enskilda seminariets del, som avses bli fallet på längre sikt. Det blir för överblickens skull nödvändigt, att man i samband med de årliga anslagsäskandena redovisar intagningsmöjligheterna vid seminarierna inte endast för det närmaste läsåret utan för åtminstone ett par läsår framåt. Med ett visst mått av tillmötesgående från kommunala skolmyndigheters sida i fråga om de tillfälliga tillskott av undervisningslokaler, som på sina håll kan behövas, torde det emellertid, med hänsyn till de värdefulla och uppskattade insatser som de

81 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

centrala och de lokala seminarieledningarna hittills gjort för att öka utbildningskapaciteten, finnas goda skäl att förvänta, att man skall närma sig de medeltal för intagning och examination, som här angivits för de olika linjerna i den framtida organisationen, redan innan nya permanenta lokaler kan tagas i bruk.

Liksom kommittén förutsätter jag att intagning på de olika linjerna skall ske endast en gång varje läsår. I någon mindre utsträckning förekommer nu elevintagning även till vårterminen; denna förskjutning torde successivt och, i den mån så är möjligt, utan förlust av utbildningsplatser böra rättas till.

Vid remissbehandlingen har i ett yttrande relativt ingående och i ett par andra yttranden mer i förbigående upptagits tanken att utforma utbildningen efter ett mönster, som ganska väsentligt avviker från den mera traditionella seminariemodell kommittén i sitt förslag följt. Man har i dessa fall, huvudsakligen i analogi med uppläggningen av yrkeslärarutbildningen och den nyligen beslutade slöjdlärarutbildningen, närmast tänkt sig en etappvis anordnad utbildning med endast en kortare del förlagd till lärarutbildningsanstalt; i ett av yttrandena anses att även själva lärarutbildningen skulle läggas upp såsom en bottenutbildning med olika påbyggnadsmöjligheter. En utbildningsgång av här antytt slag har jag för egen del funnit mindre lämplig och i vissa fall omöjlig att genomföra för utbildningen av lärare inom det husliga området.

I fråga om de tre faserna teoretisk förutbildning, praktisk förutbildning och seminarieutbildning har jag vissa erinringar att göra mot kommitténs förslag, vilka i första hand hänför sig till den teoretiska förutbildningen men i viss mån också till den praktiska förutbildningen. När det gäller seminarieutbildningens längd på de olika linjerna ansluter jag mig emellertid helt till vad som föreslagits i betänkandet och förordar sålunda treåriga seminariestudier för hushållslärare, textillärare — även på den vävinriktade grenen — och barnavårdslärare samt ettårig seminarieutbildning för yrkeslärare i klädsömnad. Jag tillstyrker också, att ekonomiföreståndarutbildningen, som nu är ettårig, utökas till att omfatta två år.

De av kommittén uppställda kraven på teoretisk förutbildning är enligt min mening allt för höga. Jag anser mig i fråga om de formella inträdeskraven i detta hänseende inte böra förorda krav på mer än avlagd realexamen på allmän eller huslig linje eller motsvarande utbildning i enhetsskola. Detta innebär ett bibehållande av den utbildningsnivå, som krävs enligt nuvarande inträdesbestämmelser. Huruvida man, såsom nu är föreskrivet för tillträde till skolkökslärarinneutbildning, skall uppställa krav på att den avlagda examen skall innefatta överbetyg i vissa angivna ämnen torde, med beaktande av vad skolöverstyrelsen anfört härvidlag, få närmare övervägas vid bestämmelsernas slutliga utformning. Krav på Ba som

6 — Bihang till riksdagens 'protokoll 1900. 1 saml. Nr 95

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

medelbetyg i realexamen bör, bland annat av de skäl, som skolöverstyrelsen anfört, ej heller uppställas. Mitt ställningstagande beträffande kraven på teoretiska förkunskaper — vilket avser samtliga utbildningslinjer — innebär också, att kommitténs förslag om anordnande av preparandkurser vid seminarierna bortfaller.

Den rationalisering av förpraktiken, som kommittén velat åstadkomma genom att för varje utbildningsväg uppställa preciserade krav på genomgång av kurser och fullgjord yrkespraktik, synes angelägen att få till stånd. Det torde också numera, med den utveckling yrkesskolväsendet nått, finnas helt andra förutsättningar än tidigare att genomföra en sådan uppläggning. Vilka typer av kurser m. m., som skall krävas eller godkännas som praktisk förutbildning för de olika linjerna, får givetvis senare mera i detalj prövas — lämpligen av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd — men beträffande omfattningen och uppläggningen i stort torde här några synpunkter böra framhållas. I fråga om yrkeslärare i klädsömnad, vilkas utbildning av naturliga skäl nu är och även enligt förslaget kommer att förbli upplagd på annat sätt än för de övriga lärarkategorierna, har kommittén föreslagit, att den praktiska förutbildningen även i fortsättningen skall omfatta fem år, innefattande bland annat genomgång av tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor. Mot detta förslag torde inte vara något att erinra. Jag har inte heller något att invända emot att för tillträde till hushålls- och textillärarutbildning uppställes krav på högst ett års praktisk förutbildning, med i huvudsak den utformning kommittén föreslagit. Frågan rörande förpraktik för hushållslärare med lanthushållsinriktning kan behöva ytterligare övervägas. När det gäller den praktiska förutbildningen för barnavårdslärare och ekonomiföreståndare, vilken enligt kommitténs förslag i båda fallen skulle omfatta ungefär ett och ett halvt år, anser jag mig böra förorda, att de fordringar som kommer att slutligen fastställas blir mer begränsade, så att även för dessa kategorier den föreskrivna praktiken kan rymmas inom ett år. För min inställning i detta avseende talar, förutom angelägenheten av att utbildningstiden inte bör göras onödigt lång, att en viss risk för dubbelutbildning skulle uppstå utan nämnda begränsning. Mot bakgrunden av erfarenheterna av vilka krav på förpraktik, som i dagens läge de facto gäller för tillträde till de här aktuella utbildningsvägarna — inte minst handarbetslärarinneutbildningen — synes det vidare böra allvarligt övervägas om det inte vid bedömningen av de inträdessökandes meriter i fortsättningen bör bortses från sådan förpraktik, som faller utanför de föreskrivna inträdeskraven.

Kommittén har i dubbelt syfte föreslagit, att det vid varje seminarium skall anordnas ett antal yrkeskurser, nämligen sådana husmoderskurser, sömnadskurser och vävkurser, som skulle krävas som praktisk förutbildning för lärarkandidaterna. Dessa kurser skulle alltså dels kunna tjäna som förpraktik för dem, som siktar till utbildning vid seminarierna, och dels

83 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

utnyttjas som underlag för lärarkandidaternas övningsundervisning. För egen del anser jag mig inte böra biträda detta förslag, då enligt min mening såväl förutbildning som övningsundervisning av nu avsett slag regelmässigt bör förläggas till yrkesskola. Yrkeskurser, och då i första hand husmoderskurser, bör kunna förekomma inom seminarieorganisationen men endast såsom en ren undantagsföreteelse, om och i den mån så under en övergångstid oundgängligen krävs för att tillgodose behovet av övningsunderlag på en seminarieort, där yrkesskolväsendet inom den husliga sektorn ännu inte nått erforderlig omfattning. Den byggnation, som fordras för seminariernas behov, bör således enligt min uppfattning inte planeras med sikte på att ge utrymme även för yrkeskurser.

I samband med den närmare utformningen av bestämmelserna om inträdeskrav torde också lämpliga föreskrifter om ålder och hälsotillstånd få övervägas.

Jag har redan nämnt, att jag ansluter mig till kommitténs förslag om seminariestudiernas längd för de olika utbildningsvägarna. I fråga om längden av dessa studier innebär förslaget i jämförelse med motsvarande eller närmast motsvarande nuvarande kategoriers utbildningstid en förlängning endast i vad avser textillärare och ekonomiföreståndare. I fråga om samtliga kategorier gäller dock, om både förutbildning och seminarieutbildning beaktas, att den sammanlagda utbildningstiden enligt den av mig förordade uppläggningen inte blir förlängd. I jämförelse med de nu i praktiken rådande förhållandena torde ett bifall till mina förslag till och med i viss utsträckning medföra förkortning av utbildningstiden, samtidigt som omläggningen möjliggör en effektivisering av studierna och ett ekonomiskt utnyttjande av lärotiden.

När jag härefter går närmare in på spörsmålen om seminariestudiernas uppläggning, vill jag först beröra en speciell fråga, som avser textillärarutbildningen under de första åren i den nya organisationen. Vid de seminarier, där handarbetslärarinneutbildning förekommer, har under de sista åren i allt större utsträckning förekommit att eleverna under sin förpraktik bland annat genomgått tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor och därigenom, redan före seminarieutbildningen, skaffat sig en mycket omfattande färdighet i klädsömnad. Enligt införskaffade uppgifter om förhållandena under innevarande läsår vid seminarierna har 6G av andra årskursens 118 elever och 122 av första årskursens 158 elever genomgått sådan verkstadsskola. Ytterligare praktik i sömnad och vävpraktik, ofta av betydande omfattning, har dessutom förvärvats, ibland före, ibland efter verkstadsskoleutbildningen. Det är vidare bekant, att en mycket stor del av de elever, som för närvarande genomgår utbildning i verkstadsskola, siktar på lärarutbildning. Ett undantagslöst genomförande av den treåriga textillärarutbildning, som här föreslagits och som avses innefatta ett betydande mått av utbildning i klädsömnad, skulle i ett övergångsskede för en betydande

84 Kungl. Maj.ts 'proposition nr 95 år 1960

grupp komma att innebära en troligen sexårig studiebana med åtskillig dubbelutbildning och det skulle vidare komma att medföra att lärarexaminationen under ett läsår — med undantag för en kull på högst 24 lärare vid slutet av höstterminen — skulle utebli. Mot bakgrunden av dessa omständigheter har jag funnit mig böra föreslå, att de kandidater, som påbörjar sin seminarieutbildning läsåren 1961/62 och 1962/63, bör beredas en möjlighet att nå textillärarkompetens efter två års seminariestudier, om de har den grundliga förutbildning, innefattande bland annat tvåårig verkstadsskola, som jag här talat om. Vissa förberedande undersökningar rörande möjligheterna att genomföra en sådan tvåårig utbildning har redan gjorts och de synes kunna leda till ett tillfredsställande resultat. Vid intagningen av lärarkandidater de angivna båda läsåren får en avvägning mellan antalet nybörjarklasser på två- och treårig linje göras med hänsyn till de sökandes förutbildning. Ett närmare angivande av relationerna mellan dessa klasser torde för närvarande inte vara möjligt, men jag vill framhålla, att jag anser det angeläget, att intagningen inte ens det första året enbart koncentreras till tvåårig utbildning. Jag vill också framhålla, att det förslag, som nu framlagts om en övergångsvis avkortad textillärarutbildning, inte är avsett att stimulera dem, som siktar på textillärarbanan, att i meriteringssyfte nu påbörja verkstadsskoleutbildning. Jag har endast av olika skäl funnit det ofrånkomligt att hänsyn vid omorganisationen tages till den aktuella faktiska situationen.

Mina ställningstaganden i fråga om kraven på teoretisk förutbildning och i vissa fall även praktisk förutbildning liksom de av mig förordade avvikelserna från kommitténs förslag beträffande vissa lärarkategorier och utbildningsgrenar medför, att de i betänkandet framlagda tim- och kursplanerna inte helt kan följas. Även med hänsyn till påpekanden vid remissbehandlingen och av andra skäl behöver givetvis undervisningsplanerna underkastas en detaljprövning, innan de slutligt fastställes. Det är min avsikt att det erforderliga arbetet med tim- och kursplaner skall utföras under det närmast följande budgetåret. Jag förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa timplaner och att kursplaner bör fastställas av tillsynsmyndigheten. Då den lärarutbildning, det här är fråga om, i regel berör undervisningen vid skolformer inom såväl skolöverstyrelsens som yrkesöverstyrelsens verksamhetsområden, förutsätter jag, att timplaneförslag och kursplaner utarbetas i visst samråd mellan överstyrelserna. Även beträffande ekonomiförest åndarutbildningen kan ett sådant samråd vara lämpligt. I vissa hänseenden bör givetvis samråd äga rum också med lantbruksstyrelsen.

Även om sålunda detaljerna beträffande undervisningsplanerna ej bör prövas i detta sammanhang, torde vissa ytterligare synpunkter på utbildningens uppläggning här få anföras. Jag anser det väsentligt, att sådana för läraryrket betydelsefulla inslag i utbildningen som psykologi, pedagogik,

85 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

metodik och undervisningsövningar erhåller en starkare ställning än för närvarande. I fråga om undervisningsträningens uppläggning måste särskilt beaktas, att för flertalet lärarkategorier det blivande verksamhetsfältet kommer att omfatta många olika skolformer och skiftande åldersstadier. En viss allmän förskjutning i timplanerna i riktning mot ökad teoriundervisning med anknytande tillämpningsövningar och minskat utrymme för rent praktiska träningsmoment torde böra eftersträvas, inte minst i fråga om hushållslärarutbildningen, för att därigenom bland annat skapa bättre förutsättningar för den blivande läraren att under sin yrkesutövning kunna följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde. När det gäller uppdelning på mindre grupper vid de praktiska övningarna för att kompensera ett minskat utrymme i timplanen, torde det dock knappast bli möjligt att gå fullt så långt som kommittén synes ha räknat med. En koncentration av färdighetsövningarna i hushållslärarutbildningen till ett »praktiskt år» i enlighet med kommitténs förslag torde bli erforderlig för att möjliggöra den speciella lanthushållsinriktningen, som avses komma till stånd under ett internatår. Beträffande textillärarutbildningen bör ges akt på, att de estetiskt betonade momenten inte erhåller ett för knappt utrymme. I denna utbildning synes det vidare bli nödvändigt att, såsom kommittén föreslagit, förlägga en del av vävutbildningen till en sommarkurs. En allmän modernisering av kursuppläggning och arbetsmetoder bör naturligtvis komma till stånd och sådana friare arbetsformer, som i olika utbildningssammanhang numera eftersträvas, bör i lämplig utsträckning möjliggöras. Vad särskilt gäller det av kommittén föreslagna obligatoriska »enskilda arbetet» kanske det dock inte är oberättigat, att anordningen först prövas i begränsad omfattning. Vid övervägandena om timplanernas utformning måste vidare självfallet beaktas, att veckotimtalen ej blir alltför höga för lärarkandidaterna. Jag vill också understryka vikten av att timplaner och kursplaner tid efter annan omprövas.

I den föregående redogörelsen för betänkandet har endast i korthet erinrats om att kommittén föreslagit införande av institutet efterprövning i lärarexamen. En närmare prövning av denna fråga bör lämpligen ske i samband med utfärdande av stadgebestämmelser för seminarierna. I

I den för seminarieorganisationen mycket väsentliga frågan om huvudmannaskapet för seminarierna har jag redan redovisat mitt ställningstagande. Enligt mitt förslag skall utbildningen i fortsättningen bli statlig. Den av kommittén uppställda förutsättningen för ett förstatligande, nämligen att vederbörande kommuner verkställer nybyggnader och ombyggnader för seminarierna, liksom konsekvenserna av detta villkor i fråga om lokaliseringen av seminarierna har, såsom framgått av min redogörelse för remissyttrandena, väckt en mycket kraftig opposition. De berörda kommunernas grad av villighet att verkställa erforderliga byggnadsarbeten och

86 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

därmed utsikterna att på denna väg få till stånd den avsedda snabba upprustningen har också belysts av de återgivna remissvaren. Jag har för min del inte funnit anledning att söka fullfölja kommitténs linje i byggnadsfrågan. Därmed kommer också lokaliseringsfrågan i ett annat läge.

Vad först gäller frågan om antalet seminarier är att beakta, att organisationens omfång enligt vad jag föreslagit skulle bli väsentligt mindre än kommittén räknat med, genom att preparandkurserna skulle helt bortfalla och yrkeskurser förekomma vid seminarierna endast i undantagsfall, huvudsakligen som en övergångsföreteelse. Med hänsyn bland annat härtill synes det ej finnas anledning att räkna med mer än fyra seminarier, ett antal för övrigt, som kommittén funnit tillräckligt för utbildning av sammanlagt 176 hushållslärare, medan den avsett att fördela utbildningen av till en början 168 och sedermera färre textillärare på fem seminarier, varav ett för utbildning enbart på det textila området. En koncentration av ifrågavarande utbildning till färre seminarier än fyra synes däremot inte vara lämplig eller ens möjlig.

När det sedan gäller förläggningen av seminarierna måste givetvis hänsyn tagas till en mängd olika omständigheter, bland annat till möjligheterna att på respektive ort tillgodose behovet av klasser och kurser för övningsundervisning. Då det vidare gäller en verksamhet som inte skall byggas upp från grunden, kan man i förläggningsfrågan inte gärna bortse från den nuvarande lokaliseringen och de resurser, som på olika orter står till buds i fråga om lokaler, utrustning och inte minst erfarna lärare. Inte heller bör man bortse ifrån att verksamheten under ett övergångsskede, i avvaktan på att nya lokaler färdigställes och organisationen stabiliseras och medan själva utbildningen omlägges, måste fungera tillfredsställande och dessutom om möjligt få en ökad kapacitet. Om vidare, såsom kommittén räknat med, vissa av de seminarier, som skulle nedläggas, likväl för obestämd tid skulle fortsätta sin verksamhet parallellt med framväxande nya seminarier på andra orter, så skulle onekligen mycket besvärliga problem uppstå, bland annat i fråga om lärarpersonalen. En så långt möjligt bibehållen kontinuitet vid omorganisationen och så begränsad spridning av verksamheten som möjligt även under övergångsskedet jämte ett noggrant tillvaratagande av de nuvarande resurserna i fråga om såväl personal som materiel synes avgjort böra eftersträvas vid den nu avsedda omorganisationen. Med beaktande av dylika synpunkter och då jag inte heller med sikte på utbildningens framtida bästa eller från allmänna lokaliseringssynpunkter kan finna att några avgörande erinringar kan göras mot att utbildningsverksamheten för den framtid, som nu kan överblickas, förlägges till de fyra orter, där den för närvarande huvudsakligen bedrives, nämligen Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala, vill jag förorda att så sker. Härjämte bör enligt min mening som en tidsbegränsad förstärkning av utbildningskapaciteten på den textila sidan — där den hittillsvarande markant låga kapa-

87 Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

citeten och övergången till en förlängd seminarieutbildning skapar speciella svårigheter — anordnas en provisorisk linje, som av praktiska skäl organisatoriskt bör anknytas till en lärarutbildningsanstalt av annan art och pa annan ort än de nyss angivna. Jag återkommer senare i min framställning till frågan om denna provisoriska linje.

Jag är väl medveten om att behovet av nya lokaler är trängande pa flertalet av de nuvarande seminarieorterna. Större lokalresurser är en förutsättning för den erforderliga examinationsökningen och den i vissa fall förlängda utbildningstiden; mera ändamålsenliga lokaler kan också med rätta sägas vara en förutsättning för en modernisering och effektivisering av själva utbildningen. Samtidigt är det klart att nybyggnader inte omedelbart kan komma till stånd på alla de orter, där detta i och för sig kunde vara önskvärt.

Läget är för närvarande minst bekymmersamt vid seminariet i Umea. Den byggnad, som seminariet nu disponerar, och den tillbyggnad, som är under uppförande, synes i vart fall tills vidare vara tillräckliga för den utbildningskapacitet, som med hänsyn till övningsunderlagets storlek kan placeras på orten. Enligt preliminär överenskommelse med representanter för Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott kommer vid verksamhetens förstatligande de nämnda byggnaderna att mot hyra upplåtas till staten, varjämte seminariets inventarier med undantag för vissa konstföremål utan ersättning kommer att överlåtas.

I Göteborg uppgår för närvarande den årliga utbildningskapaciteten av skolkökslärarinnor endast till 16. Bland berörda fyra seminarieorter är Göteborg den, där den största ökningen av examinationen av hushållslärare skulle kunna ske utan svårigheter beträffande underlaget av övningsklasser. Samtidigt torde de lokaler Göteborgs skolköksseminarium disponerar utan tvekan vara de mest bristfälliga inom denna utbildningsgren och därtill utan utvidgningsmöjligheter. Situationen för Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium i Göteborg torde vara något bättre än för skolköksseminariet, men bland annat splittringen på olika lokalenheter och det ökade lokalbehov övergången till treårig textillärarutbildning medför, gör att inte heller handarbetsseminariets nuvarande lokalresurser kan användas annat än under en kort övergångstid. Enligt min bedömning är läget alltså sådant, att byggnadsfrågan omedelbart måste lösas för Göteborgs-seminariets del. Då ianspråktagande av någon befintlig byggnad inte synes vara möjligt, räknar jag med att nybyggnad måste komma till stånd. Från Göteborgs stads sida har bekräftats, att staden i enlighet med det uttalande staden gjort i sitt remissyttrande är beredd att utan ersättning upplata tomt för ett seminarium. Det är angeläget, att frågorna om tomtmark för ändamalet och byggnadsprogram löses och att utredningsarbetet bcdrives så att frågan om anslag för detta byggnadsarbete kan prövas vid budgetarbetet hösten 1960.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, vilken äges av Sällskapet Uppsala enskilda läroverk, disponerar, såsom närmare framgått av det föregående, för sin verksamhet vissa av sällskapet ägda fastigheter. För Uppsala-seminariet föreligger ett klart behov av nya och mer ändamålsenliga lokaler. Behovet av omedelbar byggnation kan dock inte vare sig med tanke på lokalresursernas kvantitet eller kvalitet anses vara fullt så påträngande som i Göteborg. I anslutning till de i betänkandet uppdragna riktlinjerna för lokalfrågornas lösande hade sällskapets styrelse tidigare planerat att överlåta de av fackskolan disponerade byggnaderna jämte tomtmarken till Uppsala stad mot att staden övertog ansvaret för den skuld, som åvilar fastigheterna. Sedan såväl fackskolan som gymnasiet vid enskilda läroverket förstatligats och läroverkets realskola avvecklats, avser sällskapet enligt uPPgift att inskränka sin verksamhet till att omfatta endast förvaltningen av vissa fonder. Da förstatligandet av lärarutbildningen och lokaliseringen av sådan verksamhet till en viss ort enligt min mening inte bör bli beroende av kommunala ataganden att verkställa erforderliga ny- eller ombyggnader utan byggnadsfrågorna bör lösas genom statliga insatser, i den mån inte speciella omständigheter skulle göra det lämpligare att välja ett annat tillvägagångssätt, har det synts mig naturligt, att ett förstatligande av fackskolan får innebära också en överlåtelse till staten av byggnader och tomtmark för den nuvarande huvudanläggningen, som ännu några år måste utnyttjas för utbildningsverksamheten. Överläggningar härom har upptagits med sällskapets styrelse. Jag anser mig ha anledning utgå ifrån att en sådan överlåtelse, om den slutligen prövas lämplig, kan komma till stånd pa tillfredsställande villkor. Denna uppfattning har givetvis också varit av betydelse för mitt ställningstagande i lokaliseringsfrågan, och det förord jag därvid givit för förläggning av ett statligt seminarium till Uppsala.

Det redan statliga skolköksseminariet i Stockholm har sin verksamhet inrymd i förhyrda lokaler dels vid Götgatan, dels vid Stora Nygatan, med en fördelning av ungefär lika stor yta på vartdera stället. De förstnämnda lokalerna är bristfälliga. De övriga lokalerna är nyinredda och har tagits i bruk våren 1959. Lokalerna är i båda fallen givetvis att betrakta som provisorier och deras splittring på två håll liksom den osäkerhet, som följer av ett hyresförhållande, och svårigheten att i längden inhysa en verksamhet, som kräver speciell och relativt dyrbar fast inredning, i mer eller mindre tillfälligt förhyrda lokaler, talar för att en slutlig lösning av lokalfrågan genast bör tagas under övervägande. Kvantitativt sett medger lokalerna en utbildning av 48 hushållslärare och 12 ekonomiföreståndare årligen.

När det gäller utbildningen på den textila sidan är vissa omedelbara åtgärder ofrånkomliga. De lokaler, som nu disponeras för motsvarande utbildning hos tre olika enskilda huvudmän i Stockholm, torde inte ens övergångsvis kunna erbjuda någon lösning av lokalproblemet för den statliga utbildningsverksamhet på det textila området, som avses träda i stället

89 Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

för den nuvarande. En möjlighet har emellertid yppat sig att redan från och med läsåret 1961/62 disponera en i början av 1950-talet uppförd skolbyggnad på Lilla Essingen, som skulle kunna inrymma en textilutbildning av relativt stor omfattning. En årlig examinationskapacitet av 48 textillärare och 12 yrkeslärare i klädsömnad skulle man kunna räkna med. Vissa möjligheter kan även finnas att i anslutning till denna skolbyggnad uppföra tillbyggnader, som skulle medge, att även utbildningen av hushållslärare och ekonomiföreståndare kunde förläggas till samma plats; med hänsyn till det begränsade tomtområdet in. m. kräves dock i denna fråga en ingående undersökning innan ställning kan tagas. Efter överläggningar med representanter för Stockholms stad har preliminär överenskommelse kunnat träffas med staden om förhyrande av Lilla Essingens folkskola från och med läsåret 1961/62. Från stadens sida har man också förklarat sig beredd att, om det efter gjorda undersökningar visar sig möjligt och lämpligt att uppföra tillbyggnader för att få till stånd ett fullständigt husligt seminarium på platsen, till staten överlåta ifrågavarande skolbyggnad och tomt på de villkor, varom överenskommelse kan träffas.

Ett specialproblem i lokalhänseende erbjuder det internatår, som föreslagits ingå i utbildningen av hushållslärare med lanthushållsinriktning. Enligt kommitténs förslag skulle denna del av utbildningen förläggas till en av Uppsala läns landsting numera färdigställd lanthushållsskola strax utanför Uppsala, benämnd Källgården. Särskilda byggnader för seminarieutbildningen skulle enligt förslaget uppföras av landstinget. Vid övervägande av denna lokalfråga har, bland annat med anledning av förslag i remissyttrandena, även andra förläggningsalternativ diskuterats. Det av kommittén framlagda förslaget har dock hittills förefallit vara det mest tillfredsställande. Något definitivt ställningstagande från min sida i frågan har dock ännu inte kunnat ske, men jag har för avsikt att fullfölja de underhandlingar, som hittills förekommit. Det står härvid fullt klart, att den nu av fackskolan i Uppsala för lanthushållslärarutbildningen använda lantegendomen Brogård inte kan komma i fråga för undervisningsändamål annat än möjligen för ett par övergångsår och då under förutsättning att lokalfrågan är löst.

Förberedelsearbetet för byggnation i Göteborg bör, som jag tidigare framhållit, omedelbart påbörjas. Samtidigt härmed bör enligt min mening de undersökningar, som avser tillbyggnadsmöjligheterna vid Lilla Essingens folkskola, genomföras. Med dessa planeringsåtgärder bör också samordnas en prövning av Uppsala-seminariets nybyggnadsbehov, så att en samlad överblick kan ges över byggnadsbehovets totala omfång och åtminstone ungefärliga kostnader, varvid även fördelningen av den erforderliga utbildningskapaciteten mellan seminarierna för framtiden samtidigt kan mera definitivt fastslås.

För att ge en uppfattning om hur organisationen kan tänkas bli utfor-

90 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

mad, vill jag redovisa följande plan för den årliga intagningen på längre sikt, en plan som dock med hänsyn till de ytterligare överväganden, som fordras i samband med byggnadsplaneringen, får ses blott som ett alternativ.

De i fråga om antalet lärarkandidater mera betydande förändringar i denna plan, som kan behöva göras i samband med byggnadsplaneringen, synes i första hand gälla de stora utbildningsgrupperna hushållslärare och textillärare. Härvid är dock att märka, att det övningsunderlag, som Umeå och Uppsala erbjuder, är så knappt, att större utbildningskapacitet där ej torde vara att räkna med. Ett överförande av utbildningen av yrkeslärare i klädsömnad från Stockholm till Göteborg liksom en överflyttning av ekonomiföreståndarutbildningen från Stockholm till någon annan av orterna skulle kunna tänkas, om därmed sammanförandet av olika utbildningsgrenar i Stockholm till Lilla Essingen skulle underlättas. Förläggningen i den framtida organisationen av barnavårdslärarutbildningen, vilken för övrigt inte kräver något större utrymme i själva seminarieanläggningarna, torde i och för sig knappast behöva omprövas. En förutsättning för framtida barnavårdslärarutbildning i Uppsala är dock att ett av Uppsala stad planerat nytt spädbarnsdaghem kommer till stånd och vid lärarutbildningen kan ersätta det av fackskolan nu drivna daghemmet.

Genomförandet av den här förordade omorganisationen från och med budgetåret 1961/62 bör enligt min mening tillgå på i huvudsak följande sätt.

Vid de statliga seminarierna intages läsåret 1961/62 lärarkandidater i första årskursen av hushållslärarlinjen, textillärarlinjen, barnavårdslärarlinjen och ekonomiföreståndarlinjen samt i den enda årskursen på yrkeslärarlinjen för utbildning enligt ny utbildningsgång. Vid denna första intagning kan vissa modifieringar behöva göras beträffande de tidigare förordade kraven på förutbildning. Vid dessa seminarier sker nämnda läsår också in-

1 Inklusive vävinriktad gren.

3 Intagningen fördubblas vissa år vid behov.

3 Inklusive lanthushållsinriktad gren.

4 Under ett antal år tillkommer en intagning av 24 kandidater på en provisorisk linje.

91 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

tagning enligt hittillsvarande regler i första årskursen av den tvååriga skolkökslärarinnekursen. Härjämte övertager samma läsår de statliga seminarierna på respektive ort den ej avslutade utbildningen i skolköks-, handarbets- och barnavårdslärarinnekurser samt, i ett fall, även i ekonomiföreståndarinnekurs från de tidigare icke-statliga seminarierna. Om och i vad mån yrkeskurser skall anordnas vid något av seminarierna prövas i samband med anslagsäskandena.

Denna uppläggning innebär, att Göteborgs skolköksseminarium och Nordenfeltska skolan i Göteborg, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm, seminariet för huslig utbildning i Umeå och fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala upphör med sin verksamhet i nuvarande regi med utgången av budgetåret 1960/61 och därvid avlöses av det nya respektive — i vad gäller Stockholm — det omorganiserade statliga seminariet på orten. I fråga om lokaliteterna beräknas vid tidpunkten för omorganisationen i huvudsak ingen annan förändring inträda än att den textila utbildningen vid Stockholms-seminariet flyttar in i de förutnämnda lokalerna på Lilla Essingen. Hushållslärarlinje och textillärarlinje startar läsåret 1961/62 vid samtliga fyra seminarier. Uppsala-seminariet förutsattes fortsätta med utbildning av barnavårdslärare och ekonomiföreståndare. Seminariet i Stockholm utbildar tills vidare alltjämt även ekonomiförestandare. Huruvida utbildning av yrkeslärare i klädsömnad redan läsåret 1961/62 skall börja vid Stockholms-seminariet eller möjligen detta första år förläggas till seminariet i Göteborg torde av skäl, som jag strax skall närmare ange, böra närmare övervägas i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1961/62. Vidare bör om möjligt utbildning av barnavårdslärare, eventuellt som en mera tillfällig anordning, komma till stånd vid ytterligare något av seminarierna från och med läsåret 1961/62.

Omorganisationen kommer också att beröra vissa nuvarande lärarutbildningsanstalter, vilka ej som de nyss nämnda uppgår i den framtida statliga seminarieorganisationen. Lärarutbildningen vid Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa bör sålunda i samband med omorganisationen nedläggas. För att nå en lämplig samordning med den successiva avvecklingen av den nuvarande skolkökslärarinneutbildningen, vill jag för min del förorda, att elevintagning vid Rimforsa sker sista gången hösten 1961, varvid den sista lärarexaminationen skulle äga rum i september 1963.

Vid Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning i Stockholm bedrives nu utbildning av yrkeslärare i sömnad. Motsvarande utbildning — även i fortsättningen ettårig — beräknas, som jag nyss nämnt, förekomma inom den statliga seminarieorganisationen redan läsåret 1961/62, dock endast med en grupp på omkring 12 lärarkandidater. Då nedgången i den årliga utbildningskapaciteten från för närvarande 24 till 12 lärare av denna kategori egentligen är berättigad först då examina-

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

tion av textillärare kommit till stånd, vilket kan beräknas ske första gången våren 1963, är det önskvärt, att yrkeslärarutbildningen vid Fredrika Bremer-förbundets skola nedlägges först med utgången av läsåret 1961/62. Om så blir fallet skulle också vinnas att avvecklingsperioden inte bleve alltför kort, vilket torde vara en fördel också för skolans och huvudmannens del. Det är främst med hänsyn till denna under ett år fortsatta yrkeslärarutbildning i Stockholm, som jag nyss uttalat tvekan om förläggningen likaså till Stockholm av motsvarande statliga utbildning under läsåret 1961/62.

Även vävlärarinneutbildningen vid Handarbetets vänners vävskola bör i samband med omorganisationen nedläggas. Detta bör ske successivt och samordnas med examinationen av textillärare. Nyintagning av elever i den tvååriga vävlärarinnekursen bör sålunda komma till stånd i vart fall hösten 1960 och, med tanke på att examination av textillärare på den vävinriktade grenen kan beräknas äga rum först våren 1964, helst även hösten 1961. Jag räknar alltså med att nedläggandet av vävlärarinneutbildningen vid Handarbetets vänners vävskola skall komma att ske tidigast med utgången av läsåret 1961/62 och senast med utgången av läsåret 1962/63. Det extra årliga bidrag av statsmedel, som i årets statsverksproposition föreslagits till verksamheten vid denna vävskola, torde böra utgå till och med det budgetår, då examination av vävlärarinnor sista gången sker vid skolan. Vävlärarinnekompetens meddelas för närvarande, om också i mycket ringa omfattning, även vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Möjligheten att vid denna skola avlägga vävlärarinneexamen bör ej kvarstå efter läsåret 1961/62. Vad slutligen gäller Västkustens ungdomsskola i Ljungskile måste givetvis, om ekonomiföreståndarutbildning även i fortsättningen skall bedrivas där, den tidigare berörda omläggningen av utbildningen ske från och med budgetåret 1961/62.

Jag har tidigare i min framställning i korthet angivit, att jag utöver fyra seminarier räknar också med en provisoriskt anordnad textillärarlinje. Förslag om upprättande av ett provisoriskt handarbetsseminarium och om anslag till ett sådant har av skolöverstyrelsen upptagits i anslagsäskandena för budgetåret 1960/61. I ett följande avsnitt om anslagsfrågor för nästa budgetår ämnar jag närmare redogöra för detta skolöverstyrelsens förslag, som jag funnit mig böra biträda. Eftersom frågan emellertid har samband också med omorganisationen vill jag här ange huvuddragen i projektet. Det provisoriska seminariet eller kanske riktigare den provisoriska linjen bör, såsom överstyrelsen föreslagit, starta redan nästa budgetår och den kan beräknas vara behövlig under en period av omkring åtta år. Det första årets intagning på linjen kommer att avse handarbetslärarinneutbildning enligt nuvarande regler, men därefter skulle textillärarutbildning enligt de föreslagna nya riktlinjerna vidtaga. Den årliga intagningen beräknas omfatta 24 lärarkandidater. Eftersom det är fråga om en anordning för begränsad tid och av mindre omfattning har det ansetts lämpligt att organi-

93 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

satoriskt anknyta linjen till någon annan statlig läroanstalt, för att på så sätt lättare kunna erhålla lärarkrafter för undervisningen i vissa teoretiska ämnen och tillgång till vissa institutionslokaler. Med hänsyn till att det blir fråga om undervisning i bland annat sådana ämnen som psykologi och pedagogik samt tal- och röstvård är givetvis ett folkskoleseminarium eller en annan liknande lärarutbildningsanstalt lämpligast. Jag förutsätter, att det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att slutligt bestämma till vilken utbildningsanstalt linjen skall anknytas, men vill här nämna, att skolöverstyrelsen vid sina undersökningar om förläggningsmöjligheterna funnit det praktiskt möjligt och lämpligt att knyta linjen till lärarhögskolan i Malmö, som startar sin verksamhet läsåret 1960/61 i provisoriska lokaler, där också utrymme kan beredas för den här ifrågavarande utbildningsverksamheten. Samarbete skulle enligt överstyrelsens planering också etableras med två folkhögskolor i Skåne i vad gäller vävundervisningen.

Till spörsmålen om seminarieorganisationen hör också vissa frågor om seminariernas ledning. Enligt kommitténs förslag skulle varje seminarium ha en styrelse. Jag finner i likhet med skolöverstyrelsen en sådan anordning onödig. Av praktiska skäl kan det möjligen finnas anledning att beträffande Umeå-seminariet överväga att inrätta ett kontaktorgan mellan det statliga seminariet och Västerbottens läns landsting för frågor rörande seminariets byggnader, vilka även för framtiden avses kvarstå i landstingets ägo.

Den centrala ledningen av och tillsynen över seminarierna borde enligt kommitténs förslag i fortsättningen anförtros åt överstyrelsen för yrkesutbildning. Vad kommittén anfört till stöd för detta förslag har jag emellertid inte funnit övertygande. Jag förordar för egen del, att skolöverstyrelsen, som för närvarande har huvudparten av ifrågavarande lärarutbildning inom sitt verksamhetsområde, blir tillsynsmyndighet. Såsom redan i viss mån framgått i samband med övervägandena om timplanerna m. m., anser jag att ett intimt samarbete måste komma till stånd mellan de båda överstyrelserna i många frågor rörande denna organisation. Likaså bör samverkan i vissa hänseenden ske med lantbruksstyrelsen och andra centrala ämbetsverk. Uppgiften att utöva tillsynen över den nya utökade seminarieorganisationen kommer att medföra en viss ökning av skolöverstyrelsens arbetsbörda, i första hand för sektionen för husligt arbete och skolmåltidsverksamhet. Frågan huruvida en viss förstärkning av personalen på denna sektion är nödvändig torde få prövas i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1961/62. Någon organisatorisk förändring i vad gäller den husliga sektionen torde ej vara erforderlig. Det får anses självfallet, att vid sektionens arbete med frågor rörande seminarieorganisationen den byrådirektör, som förestår sektionen, i första hand bär ansvaret och därvid i

94 Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1960

erforderlig utsträckning biträdes av den konsulentpersonal med inriktning på olika specialområden, som ämbetsverket förfogar över.

Den centrala elevintagning till seminarierna, som kommittén förordat, har i viss utsträckning redan kommit till stånd och ombesörj es av skolöverstyrelsen i samarbete med seminariernas rektorer. Denna anordning torde även i fortsättningen vara behövlig beträffande de två stora lärarkategorierna, hushållslärare och textillärare, i synnerhet under en övergångstid, men det torde behöva ytterligare övervägas om och i vad mån detta arrangemang skall utvidgas till att omfatta även övriga mindre utbildningskategorier inom seminarieorganisationen.

Personaluppsättningen vid vart och ett av de statliga seminarierna för huslig utbildning blir givetvis, i synnerhet i vad gäller antalet fasta lärartjänster av olika slag, beroende av linjeorganisationen och antalet utbildningsplatser vid seminariet och av timplanernas utformning för de olika utbildningslinjerna. I dessa hänseenden kan något slutligt ställningstagande ännu ej ske. Personalorganisationen kan alltså inte i detalj fastslås för närvarande, men riktlinjer beträffande typer av tjänster, behörighetskrav, undervisningsskyldighet m. m. torde redan i detta sammanhang böra dragas upp.

Med vissa avvikelser — inte minst i fråga om terminologien — från vad kommittén föreslagit, vill jag förorda, att det inom seminarieorganisationen skall finnas fasta tjänster i behövligt antal för följande slag av lärare, nämligen rektorer, lektorer i psykologi och pedagogik, lektorer i kemi och näringslära, adjunkter i kemi och fysik, speciallärare, varav vissa tillika huvudlärare, samt för facklärare i hemkunskap (hushållsgöromål; även lanthushållning), sömnad, vävning och barnavård ävensom för lärare i teckning. Vid undervisningen kommer naturligtvis också att behöva anlitas timlärare och föreläsare och troligen även lärare i läroämnen i reglerad befordringsgång.

Rektorstjänst vid seminarium bör, liksom vid flertalet andra läroanstalter, tillsättas genom förordnande på sex år. I fråga om lönesättningen tillstyrker jag placering i lönegrad ABp 26. Såsom kompetenskrav torde böra uppställas behörighet till facklärartjänst vid seminarium för huslig utbildning. Undervisningsskyldigheten bör bestämmas till 5—10 veckotimmar.

Jag förordar, att vid vart och ett av seminarierna inrättas en lektorstjänst i kemi och näringslära, vilka ämnen är centrala och synnerligen betydelsefulla i utbildningen av hushållslärare. Om timunderlaget berättigar härtill, bör också kunna inrättas en adjunktstjänst i kemi och fysik. Varje seminarium bör vidare ha en lärartjänst i psykologi och pedagogik med allmän metodik. Dessa ämnen är givetvis alltid centrala, när det gäller lärarutbildning. Vid varje seminarium av här ifrågavarande slag blir det fråga om utbildning av åtminstone två lärarkategorier med olika inriktning.

95 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

De lärare, som där skall utbildas, kommer att verka inom många olika skolformer med skiftande utbildningsmål. De kommer att få hand om elever på alla åldersstadier, såväl barn och ungdom som vuxna. Framför allt hushållslärarna skall i sin verksamhet både inöva praktiska färdigheter hos eleverna och meddela teoretisk undervisning. Dessa omständigheter medför att den undervisning, som skall meddelas i psykologi, pedagogik och allmän metodik vid seminarierna, måste spänna över ett stort fält och kunna ge en stabil grund för lärarverksamhet under mycket skiftande förhållanden. De lärare, som skall handha denna undervisning, måste uppfylla relativt höga krav, och jag förordar fördenskull, att det inrättas lektorat i psykologi och pedagogik. De här föreslagna lektorstjänsterna bör inrättas som ordinarie tjänster med alternativ lönegradsplacering i A 24 eller A 26 alltefter innehavarens kompetens på samma sätt som gäller beträffande lektorat vid högre allmänt läroverk. Till lektor i psykologi och pedagogik bör därjämte utgå en särskild ersättning motsvarande timarvode för två veckotimmar. Adjunktstjänsterna torde böra placeras i lönegrad A 23. Undervisningsskyldigheten för lektorer och adjunkter bör bestämmas till 21 veckotimmar, vilket gäller såsom medeltal för läroverkens lärare i läroämne med tjänstgöring på det högsta stadiet.

De av mig förordade speciallärartjänsterna motsvarar i stort sett betänkandets lektorat i fackämnen. Jag ansluter mig nämligen till kommitténs grundtanke, att varje seminarium bland sina lärare i de husliga ämnena bör ha några lärare, som utöver den vanliga lärarexamen förvärvat ytterligare utbildning med specialisering på ett visst ämne eller en viss ämnesgrupp. En sådan lärare skulle alltså så långt möjligt själv ta hand om den mer kvalificerade undervisningen på sitt specialområde och dessutom genom sin sakkunskap och genom att bevaka utvecklingen på området stödja och stimulera övriga lärare vid deras undervisning inom just detta fält. Specialläraren får genom att bland annat svara för undervisningsmaterielen inom sitt ämnesområde också i viss mån ställning som institutionsföreståndare. Det synes vidare naturligt att på vissa av dessa specialister lägga även uppgiften att under rektor ansvara för en viss linje, en uppgift, som kommittén däremot ansett att man mot särskilt arvode och viss nedsättning av undervisningsskyldigheten borde ålägga någon lärare utanför denna krets. Den speciallärare, som således enligt mitt förslag blir också huvudlärare för en viss linje (vissa linjer eller viss undervisning), skall i sistnämnda egenskap ha till särskild uppgift att åhöra övningslektioner, biträda vid uppgörandet av arbetsordning och schema för övningslektioner, vara medbedömare vid dessa lektioner m.m. I viss anslutning till kommitténs förslag om lektorer i fackämnen bör enligt min mening följande typer av speciallärare finnas, niimligen

1) i speciell metodik och övningsundervisning, tillika huvudlärare för hushållslärarlinjen;

96 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

2) i speciell metodik och övningsundervisning, tillika huvudlärare för textillärarlinjen och för yrkeslärarlinjen, där sådan förekommer;

3) i barnavård och tillämpad barnpsykologi, tillika huvudlärare för barnavårdslärarlinjen;

4) i storköks- och dietmatlagning, tillika huvudlärare för ekonomiföreståndarlinjen;

5) i lanthushållning, tillika huvudlärare för internatundervisningen på den lanthushållsinriktade grenen;

6) i experimentell matlagning, tillämpad näringslära och tillämpad kemi;

7) i bostads- och hemvårdslära samt arbetsteknik;

8) i ekonomilära och familjekunskap;

9) i textil materiallära och sömnad eller vävning.

Vid ett och samma seminarium avses inte förekomma mer än en speciallärare av varje här angiven typ, med det undantaget att det seminarium, som på textillärarlinjen har såväl allmän som vävinriktad gren, bör ha två speciallärare av den under punkten 9 angivna typen, den ena med kombinationen textil materiallära och sömnad samt den andra med kombinationen textil materiallära och vävning. Speciallärare av de typer, som upptagits under punkterna 3—5, skall givetvis förekomma endast om seminariet har utbildning av barnavårdslärare respektive ekonomiföreståndare eller hushållslärare med lanthushållsinriktning. För samtliga fyra seminarier bör enligt dessa grunder beräknas 30 speciallärartjänster.

Kommittén har för de i betänkandet föreslagna lektoraten i fackämnen, i avvaktan på att frågan om högre utbildning på det husliga området löses, föreslagit vissa provisoriska kompetenskrav i fråga om kunskapsmeriter. Förslaget om provisoriska utbildnings vägar har, såsom framgått av den föregående redovisningen, kritiserats tämligen skarpt vid remissbehandlingen. I likhet med flera remissinstanser anser jag att kompetenskraven ej för närvarande bör i detalj fastlåsas. Den extra meritering, som skall krävas för behörighet till speciallärartjänst, bör i stället i kommande föreskrifter anges i mera allmänt hållna ordalag och det bör sedan vid tillsättningsförfarandet i det enskilda fallet prövas om tillräcklig meritering för tjänsten skall anses föreligga. Speciallärartjänsterna bör tills vidare endast inrättas som extra ordinarie. Jag föreslår vidare, att tjänsterna hänföres till statens allmänna avlöningsreglemente och placeras i lönegrad A 21 samt att undervisningsskyldigheten för sådana speciallärare, som också är huvudlärare, fastställes till 21 veckotimmar och för övriga till 24 veckotimmar.

För undervisningen i övrigt i husliga ämnen eller fackämnen vid seminarierna bör liksom hittills vara anställda facklärare, för vilka gäller bestämmelserna i övningslärarstadgan och i avlöningsreglementet för övningslärare. För behörighet till ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning som facklärare bör ej uppställas krav på särskild utbildning utöver lärarexamen men väl på goda betyg i lärarexamen, lärartjänstgöring av ej alltför obe-

97 Kiingl. Majds proposition nr 95 år 1960

tydlig omfattning och liknande. Jag förordar, att samtliga facklärare hänföres till lönegrad A 19 och att undervisningsskyldigheten bestämmes till 27 veckotimmar.

På sätt hittills tillämpats vid statens skolköksseminarium och fackskolan i Uppsala, bör vid seminariet anställda facklärare i viss utsträckning ha sin tjänstgöring förlagd till andra skolformer för att där handleda lärarkandidaterna vid övningsundervisningen. Den ungefärliga omfattningen av sådan extern tjänstgöring för seminariets lärare bör årligen prövas i samband med anslagsäskandena. Ersättning för den undervisning seminarielärarna meddelar i andra skolor bör utgå enligt vissa normer. Jag har sålunda, bland annat av de skäl skolöverstyrelsen anfört, inte ansett mig böra biträda kommitténs förslag om inrättande av särskilda övningsskollärartjänster, för att därigenom åstadkomma, att praktiskt taget all handledning skall komma att skötas av seminariets egna lärare. Arvoderade handledare, knutna till andra skolor, bör enligt min mening i stället förekomma i större utsträckning än kommittén förutsatt. Vid full utbyggnad av de fyra seminarierna kan hela antalet facklärartjänster beräknas komma att uppgå till sammanlagt omkring 90.

Jag vill i detta sammanhang ytterligare något beröra det samarbete, som måste förekomma med skolor av skilda slag för att bereda lärarkandidaterna möjlighet till auskultationer och undervisningsövningar. Det torde i och för sig inte finnas anledning att betvivla, att seminarierna i denna angelägenhet skall möta villighet och förståelse från skolornas och skolledningarnas sida. Då emellertid dessa seminarier kommer att sakna egna övningsskolor och helt bli beroende av samverkan med andra, torde det vara lämpligt att föreskriva en viss allmän skyldighet att lämna den medverkan, som krävs för att övningsundervisningen skall kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Samverkan skall självfallet kunna komma till stånd med statliga läroanstalter men kommer också att i stor utsträckning erfordras beträffande den obligatoriska skolan, högre kommunala skolor och kommunala lokala yrkesskolor. De kommunala skolstyrelserna kommer således att behöva kopplas in på dessa frågor. Det torde också bli aktuellt att i någon mån anlita landstingskommunala yrkesskolor och lanthushållsskolor, statsunderstödda enskilda yrkesskolor och statsunderstödda folkhögskolor. Samverkan kommer att behövas i olika former. Det kan sålunda vara fråga om att låta vid seminariet anställda lärare ta hand om undervisning vid skolan eller att få anlita lärare vid skolan som arvoderade handledare. I båda fallen kommer alltså lärarkandidater att i viss utsträckning deltaga i undervisningen. Då systemet med arvoderade handledare tillämpas, är det av betydelse att någon hänsyn tas härtill, när lärare nyanställes och samråd med seminariet är givetvis önskvärt därvidlag. Vid de närmare överenskommelser om samverkan, som kan träilas, får å andra sidan givetvis tillses, att verksamheten vid skolan i fråga inte oskäligt be-

7 — Ilihang till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. AV 90

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

tungas eller hindras. I förra årets statsverksproposition behandlades ett liknande problem beträffande folkskoleseminarierna. Jag finner det lämpligt, att Kungl. Maj:t nu bemyndigas att utfärda föreskrifter om skyldighet för huvudman för statsunderstödd läroanstalt att lämna den medverkan, som kan befinnas erforderlig, för att åstadkomma en ändamålsenligt ordnad övningsundervisning för utbildning vid nu ifrågavarande seminarier och liknande anstalter för lärarutbildning, såsom slöjdlärarseminariet i Linköping och anstalter för utbildning av lärare i yrkesämnen.

För att härefter återgå till frågan om lärartjänster vid seminarierna, så har bland de fasta tjänsterna också nämnts teckningslärartjänster. Inrättande av en ordinarie övningslärartjänst i teckning kommer med hänsyn till timunderlaget i ämnet kanske inte att bli befogat vid vart och ett av de fyra seminarierna. Ämnet är emellertid av stor betydelse i textillärarutbildningen. Jag föreslår, att tjänsten placeras i lönegrad A 19. Undervisningsskyldigheten torde böra omfatta 27 veckotimmar.

Vid seminarierna bör, såsom kommittén framhållit, också vara inrättade vissa fasta tjänster för annan personal än lärare. Jag räknar med att varje seminarium skall ha en ordinarie tjänst för husmor i Ao 10, en ordinarie kontoristtjänst i Ao 9 och en ordinarie vaktmästartjänst i Ao 7. Vidare beräknar jag för varje seminarium en tjänst som ekonomibiträde i lönegrad A 2/3 enligt de bestämmelser, som gäller för dylik personal. Vid något seminarium kan möjligen ytterligare ett ekonomibiträde behövas. Utöver den nämnda kontoristen torde ytterligare någon biträdeshjälp på rektorsexpeditionen bli erforderlig. Omfattningen härav torde få bedömas i samband med de årliga anslagsäskandena. Vid den internatanläggning, som avses komma till stånd för den lanthushållsinriktade grenen, får beräknas visst behov av personal för ekonomibiträdesgöromål och för gårdskarlssysslor. Övergångsvis kan på grund av splittrade lokalförhållanden ett extra behov av personal för kontors-, vaktmästar- och ekonomibiträdesgöromål uppkomma.

Av det föregående har framgått, att vid seminarierna kommer att behövas arvodesanställda handledare. Längre fram i min framställning avser jag att föreslå, att handledararvodenas storlek inom den nuvarande organisationen skall få fastställas av skolöverstyrelsen. Så bör även bli fallet efter omorganisationen. Utöver handledararvoden och timarvoden enligt timlärarkungörelsen kommer vissa andra typer av arvoden att bli aktuella, såsom arvoden till föreläsare och bibliotekarier samt — då förebyggande hälsovård torde böra anordnas för lärarkandidaterna — till läkare och sköterska. Normerna för dylika arvoden torde senare få upptagas till prövning av Kungl. Maj:t. Ytterligare ett par speciella anordningar blir att beakta vid kommande medelsanvisningar för seminarierna. I barnavårdslärarut bildningen har lärarkandidaterna viss del av sin utbildning förlagd till olika

99 Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

institutioner och i samband därmed uppkommer vissa ersättningsfrågor och längre fram torde få prövas huruvida och i vilken utsträckning ersättningar till lärarkandidaterna i samband med resor under utbildningen skall komma i fråga.

I vad gäller tillsättningen av tjänster av olika slag vid seminarierna förutsätter jag, att rektorer skall förordnas av Kungl. Maj:t och att övriga tjänster i regel skall tillsättas av skolöverstyrelsen.

De framlagda förslagen till lönesättningar och undervisningsskyldighet har — efter överläggningar mellan företrädare för ecklesiastik- och civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer — godtagits av organisationerna.

I samband med omorganisationen, som enligt mitt förslag skulle ske vid budgetårsskiftet den 1 juli 1961, uppkommer vissa övergångsproblem beträffande personalen vid de nuvarande seminarierna. För lösningen av dessa problem, som för sin slutliga lösning kräver ingående överväganden främst från skolöverstyrelsens sida, torde vissa riktlinjer här böra anges.

Det stora flertalet av de tjänster, som beräknas bli erforderliga vid full utbyggnad av seminarierna, torde behöva inrättas från och med budgetåret 1961/62, enär organisationen redan från början får en betydande omfattning. Det torde egentligen endast bli Göteborgs-seminariet, som under de första åren får en avsevärt mindre volym än den för framtiden planerade. I relativt stor utsträckning bör ordinarie statliga tjänster besättas med ordinarie lärare vid de nuvarande icke-statliga seminarierna utan ledigförklarande, men även sedvanligt tillsättningsförfarande bör tillämpas. Reglerna för icke-ordinarie anställning enligt övningslärarstadgan torde för övrigt möjliggöra en smidig anpassning till den nya situationen. Då organisationen vidare i sin helhet kommer att utökas, synes risk för att nuvarande seminarielärare skall bli överflödiga knappast föreligga. I fråga om den föreslagna nya typen av lärartjänster, speciallärartjänsterna, synes ledigförklarande alltid böra tillämpas, om ej alldeles speciella omständigheter i något enstaka fall bör föranleda annat. Vid tillsättandet första gången av dylika tjänster torde vid kompetensprövningen, särskilt i fråga om de med huvudlärarskap förenade tjänsterna, böra beaktas att möjligheterna till fortsatt utbildning på vissa områden hittills varit begränsade; även andra för tjänsten värdefulla meriter än teoretisk utbildning bör kunna tillmätas vikt. Det torde dock vara att förutse, att i vissa fall tillsättandet av speciallärartjänst kan få anstå i brist på kompetenta sökande.

I vad gäller andra tjänster än lärartjänster torde skolöverstyrelsen från fall till fall få pröva, huruvida nu vid seminarierna anställd personal skall äga övergå till statlig tjänst utan att den ledigförklaras.

När det gäller seminarierna i Umeå och Uppsala, vid vilka statliga av-

7* — Bihang till riksdagens 'protokoll 1960. 1 samt. AV 95

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

löningsreglementen redan tillämpas för lärarpersonalen, torde övergångsproblemen ej bli alltför svårlösta.

Vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, som enligt mitt förslag bör nedläggas med utgången av budgetåret 1960/61, är lärartjänsterna ej såsom vid Uppsala- och Umeå-seminarierna reglerade genom föreskrifter av Kungl. Maj:t. En prövning av frågan vilka lärare, som kan anses ha en anställning närmast motsvarande ordinarie tjänst vid andra icke-statliga seminarier, får förutsättas ske. Också här bör i viss utsträckning möjlighet ges till direkt övergång på statlig tjänst.

T Göteborg avses de två nuvarande kommunala seminarierna från och med budgetåret 1961/62 sammanslås till ett statligt seminarium, som dock, i avvaktan på nya lokaler, under ett par år torde komma att verka under i stort sett samma förhållanden som nu. Ordinarie lärare eller — beträffande Nordenfeltska skolan — lärare med anställning, som kan anses motsvara ordinarie tjänst, bör givetvis beredas möjlighet att direkt övergå på statlig lärartjänst.

Omorganisationen torde komma att i hög grad beröra också lärarpersonalen vid lanthushållningsseminariet på Rimforsa samt vid Handarbetets vänners vävskola och Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning i Stockholm. Såsom framgått av det föregående, anser jag det angeläget, att verksamheten vid dessa läroanstalter ej nedlägges omedelbart. Vid dessa seminarier eller skolor finns skicklig och erfaren lärarkraft, som alltså kanske ej omedelbart men senare kommer att friställas och som det givetvis är angeläget att den nya seminarieorganisationen kan tillgodogöra sig. Det är naturligtvis också för de nuvarande huvudmännen och för lärarna själva av stor vikt, att lärarnas fortsatta anställning tryggas. Dessa problem måste ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid besättandet av de nya statliga lärartjänsterna. Jag vill här i första hand fästa uppmärksamheten på dels det förhållandet att inte alla de för den nya seminarieorganisationen erforderliga lärartjänsterna kommer att inrättas redan det första året, dels möjligheten att bereda en lärare, som förvärvat en statlig lärartjänst, ledighet helt eller delvis från denna nya tjänst för att i sin dittillsvarande anställning deltaga i avslutandet av verksamheten vid här berörda läroanstalter. Vid det sist angivna förfarandet bör erforderliga avvikelser från gällande föreskrifter om förening av tjänster m. m. få göras.

En omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området i enlighet med av mig här förordade riktlinjer kommer att föranleda ökade kostnader för statsverket. Härtill medverkar i första hand den omständigheten, att staten i fortsättningen helt skall bära kostnaderna för verksamheten och ej såsom hittills i regel endast lämna vissa bidrag. Andra till kostnadsökningen bidragande orsaker är den förordade ökningen av utbildningskapaciteten, vissa omläggningar av utbildningen och en för-

101 Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

bättrad personaluppsättning samt inte minst en förutsatt allmän upprustning beträffande lokaler, inventarier och materiel. Undervisningen har vidare avsetts bli avgiftsfri på samtliga utbildningslinjer vid seminarierna.

De årliga kostnaderna för den förordade seminarieorganisationen vid full utbyggnad — inneslutande jämväl den planerade provisoriska textillärarlinjen — beräknar jag i nuvarande löne- och kostnadsläge till i runt tal 5,7 miljoner kronor. I jämförelse med de statliga kostnaderna för ändamålet under innevarande budgetår innebär detta en kostnadsökning med omkring 2,5 miljoner kronor. För anskaffning av inventarier m.m. beräknas vidare en engångskostnad, dock fördelad på flera budgetår, av ungefär 2 miljoner kronor. Kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten och eventuella fastighetsförvärv kan, av skäl som anförts i det föregående, ej nu närmare anges. Ett visst begrepp om storleksordningen av dylika investeringar kan dock erhållas genom de kostnadsberäkningar, som lärarinneutbildningskommittén i ett par fall låtit utföra. I betänkandet anges sålunda kostnaderna för uppförande av en seminarieanläggning i Göteborg till 3 812 000 kronor och för en motsvarande anläggning i Uppsala — under olika alternativa förutsättningar — till 3 739 000 eller 4 739 000 kronor. Kostnader för anskaffande av tomtmark har härvid ej inräknats.

Med den uppläggning av omorganisationens genomförande, som här förordats, kommer verksamheten vid nuvarande utbildningsanstalter under det närmaste läsåret inte att påverkas. Frågan om anslag till dessa läroanstalter för nästa budgetår kan därför behandlas i vanlig ordning och den kommer — i den mån medel ej utgår från anslag till yrkesskolväsendet — att behandlas dels i ett härefter följande avsnitt, dels i fråga om Rimforsa-seminariet av chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag. I det följande avsnittet upptages också till närmare prövning frågan om anslag till en provisorisk utbildningslinje för nästa budgetår.

För att den föreslagna omorganisationen skall kunna förberedas krävs emellertid, att medel i någon utsträckning står till förfogande under nästa budgetår. Kostnader beräknas sålunda uppkomma för en viss tillfällig personalförstärkning hos skolöverstyrelsen, för anlitande av experter i samband med utarbetande av tim- och kursplaner, för anordnande av vissa centrala konferenser, för förberedelsearbete på det lokala planet in. m. Jag förordar fördenskull, att för nästa budgetår på riksstaten uppföres ett förslagsanslag av 75 000 kronor till vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området. Eu särskild hemställan om ett dylikt anslag ämnar jag upptaga i samband med de i det följande behandlade anslagsfrågorna.

Vid bifall till mina förslag om en omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området och vad därmed flänger samman torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig här uppdragna riktlinjerna meddela erforderliga närmare föreskrifter.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att från och med budgetåret 1961/62 dels tre nya statliga seminarier för huslig utbildning skall inrättas på de orter och med i huvudsak den organisation jag i det föregående förordat, dels ock statens skolköksseminarium skall ombildas till ett seminarium för huslig utbildning med i huvudsak den organisation jag förordat;

b) godkänna av mig i det föregående i övrigt förordade grunder för här ifrågavarande utbildning;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående angivna riktlinjer fatta de beslut och vidtaga de åtgärder, som fordras för genomförandet av den av mig förordade omorganisationen av lärarutbildningen på det husliga området.

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

103 II. Anslag till seminarier för huslig utbildning för budgetåret 1960/61

A. Ele vin tagningen vid seminarierna läsåret 1960/61 m. m.

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen upptar i sina anslagsäskanden för de husliga seminarierna inledningsvis vissa för dessa seminarier gemensamma frågor. Allmänt om lärar behovet och utbildningen vid seminarerna anför överstyrelsen därvid bland annat följande.

Överstyrelsen har undersökt, i vilken omfattning undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål under läsåret 1958/59 handhafts av icke behöriga lärare vid skolor sorterande under länsskolnämnderna. Icke behöriga lärare har undervisat i ämnet cirka 124 000 timmar. Detta timantal utgör cirka 8 procent av det beräknade totala timtalet under läsaret 1958/59. Detta sistnämnda timantal har hämtats ur den utredning, som framlagts av skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora barnkullarna. Därtill kommer, att klasslärare undervisat i ämnesgrenen hemkunskap i folkskolans sjunde klass under 520 veckotimmar eller cirka 13 procent av hela antalet timmar.

Skolöverstyrelsen beräknar, att 119 lärare i hemkunskap-hushållsgöromål tjänstgjort hela läsåret 1958/59 utan att inneha föreskriven behörighet. Vidare hade 77 dylika lärare tjänstgjort endera av läsårets terminer.

Överstyrelsen framhåller, att de nuvarande seminarierna icke kan öka sin kapacitet så, att lärarbristen kan avhjälpas. Denna blir i stället större för varje år. Skolöverstyrelsen anser det därför synnerligen angeläget, att proposition om ifrågavarande seminariers omorganisation förelägges 1960 års riksdag.

Överstyrelsen förutsätter, att i samband med propositionens utformning även lönefrågan för seminarielärarna upptages till behandling. I detta sammanhang framhåller överstyrelsen, att styrelsen för seminariet för huslig utbildning i Umeå vid upprepade tillfällen framlagt yrkande om placering av samtliga facklärare vid seminariet i lönegrad 19 samt om bestämmande av undervisningsskyldigheten till 27 veckotimmar. I avvaktan på proposition i ämnet framhåller skolöverstyrelsen angelägenheten av en mera enhetlig lönegradsplacering än den nuvarande. Särskilt angeläget finner överstyrelsen det vara, att facklärarna i slöjd och barnavård erhåller en med facklärarna i hushållsgöromål mer likvärdig lönegradsplacering. Denna fråga bör enligt överstyrelsens mening snarast bli föremål för förhandlingar.

Med anledning av att styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala i sina framställningar om statsbidrag för såväl budgetåret 1959/60 som

104 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

1960/61 framhållit, att ekonomiföreståndarinnekursen snarast bör göras tvåårig, understryker skolöverstyrelsen vikten av att denna utbildning effektiviseras. Då överstyrelsen emellertid utgår ifrån att proposition om utbildningen vid seminarierna förelägges 1960 års riksdag, har överstyrelsen icke framlagt något förslag i ämnet.

Överstyrelsens förslag till elevintagning läsåret 1960/61 i seminariernas lärarinnekurser, förberedande skolkökslärarinnekurser och ekonomiföreståndarinnekurser framgår av följande sammanställning. Siffrorna inom parentes anger intagning 1959/60.

Överstyrelsen framhåller, att beträffande elevintagningen i skolkökslärarinnekurserna hänsyn måste tagas till antalet elever, som genomgått och beräknas genomgå förberedande lärarinnekurser, då genomgång av sådan kurs är obligatorisk för inträde i lärarinnekurs. Överstyrelsen framhåller härom bland annat följande.

Intagningen av elever till 1959/60 års skolkökslärarinnekurser har slutförts i och med att de elever intagits till den lärarinnekurs, som tager sin början vid fackskolan i januari 1960. Då torde av elever, som hittills ge-

') Genom kungl. brev den 30 juni 1939 har medgivits viss utökning av elevantalet utöver vad som beräknats i propositionen 1959: 48.

105 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

nomgått förberedande kurs, ej mer än 5 återstå. Under läsåret 1959/60 kommer emellertid 128 elever att genomgå sådan kurs, varför högst 133 behöriga sökande kan beräknas till de kurser, som läsåret 1960/61 tager sin början vid seminarierna. Således har en intagning av 132 elever föreslagits.

Beträffande elevintagningen vid den förberedande skolkökslärarinnekursen vid seminariet i Umeå hade skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden ursprungligen beräknat, att 32 elever skulle kunna intagas. Sedermera har skolöverstyrelsen i skrivelse den 10 oktober 1959 föreslagit, att ytterligare en elevavdelning med 16 elever anordnas i den förberedande kursen, vilket förslag beaktats i den nyss redovisade sammanställningen. Statsbidragskostnaden för avdelningen har skolöverstyrelsen beräknat till 31 800 kronor. I sin motivering för förslaget framhåller överstyrelsen, att styrelsen för seminariet meddelat, att den påbörjade nybyggnaden vid seminariet beräknas bli tagen i bruk hösten 1960, varvid det blir möjligt att bereda plats för ytterligare en elevavdelning.

I fråga om det i sammanställningen upptagna provisoriska seminariet framhåller skolöverstyrelsen att någon speciell utredning för närvarande ej gjorts beträffande bristen på slöjdlärarinnor. Enligt överstyrelsens uppfattning är emellertid denna minst lika stor som beträffande lärarinnorna i hemkunskap-hushållsgöromål. Utbildning av slöjdlärarinnor kan ordnas i lokaler, som ej fordrar dyrbar fast inredning. Överstyrelsen har därför undersökt möjligheterna att förlägga ett statligt provisoriskt seminarium för årlig utbildning av 24 slöjdlärarinnor till ett folkskoleseminarium eller annan lärarutbildningsanstalt. Skolöverstyrelsens förslag i detta hänseende upptages till närmare behandling i det följande under avsnittet H.

Under erinran om att samtliga seminarier i sina skrivelser med anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61 påtalat, att arvodena till handledare av seminariernas övningsundervisning är för låga, framlägger skolöverstyrelsen förslag om revidering av dessa arvoden. Överstyrelsen anser för egen del dels att arvodena är för låga, vilket medfört stora svårigheter att ordna övningsundervisningen, dels att det här bör råda överensstämmelse med det från och med läsåret 1960/61 startande slöjdlärarseminariet i Linköping. Av överstyrelsens framställning inhämtas härom i övrigt bland annat följande.

Sedan budgetåret 1957/58 utgår högst följande arvoden åt handledare vid sådan övningsundervisning, som icke handhaves av vid seminarierna anställda lärare, nämligen

för teoretisk undervisningstimme 3 kronor och 75 öre,

för praktisk undervisningstimme 2 kronor och 50 öre,

för undervisning med auskultation 1 krona och 25 öre.

Enligt kungl. brev den 6 juni 1957 har överstyrelsen att utfärda anvisningar rörande dispositionen av de belopp, som för folkskoleseminarierna står till förfogande till arvoden åt sådana handledare, vilka är anställda vid

106 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

kommunala skolor och ej är förordnade såsom extra ordinarie övningsskollärare. Överstyrelsen har med anledning härav föreskrivit, att ersättning till dessa handledare skall från och med budgetåret 1957/58 utgå såsom arvode för undervisningstimme med följande belopp:

för serier och gruppövningar 7 kronor och 50 öre, för auskultering 5 kronor.

Överstyrelsen får föreslå, att från och med budgetåret 1960/61 följande arvoden, vilka överensstämmer med dem, som föreslagits av de flesta seminarierna, måtte få utgå till handledare av sådan övningsundervisning, som icke handhaves av vid seminarierna anställda lärare: för teoretisk undervisningstimme 7 kronor och 50 öre, för praktisk undervisningstimme och för teoretisk undervisningstimme med auskultation 5 kronor,

samt för praktisk undervisningstimme med auskultation 3 kronor.

Dessa arvoden är jämförelsevis lågt beräknade i avvaktan på det förslag till handledararvoden, som kan komma att framläggas i samband med seminariernas omorganisation.

Kostnaden för den här föreslagna höjningen av arvodena vid de husliga seminarierna beräknar skolöverstyrelsen till sammanlagt 68 400 kronor. Av beloppet avser 15 500 kronor statens skolköksseminarium och 28 600 kronor seminariet i Umeå.

Skolöverstyrelsen framhåller, att experimentell matlagning, d. v. s. systematiskt upplagd utprovning av metoder, livsmedel, redskap, tekniska hjälpmedel m. m., under senare år delvis lagts upp som forskningsarbete. Med hänsyn till den utveckling som ägt rum anser överstyrelsen, att goda skäl föreligger att uppräkna statens skolköksseminariums omkostnadsstat och samtliga övriga berörda seminariers driftkostnadsbidrag med 25 kronor per elev i kurser för skolkökslärarinna, lanthushållslärarinna och ekonomiföreståndarinna. Beloppet skulle avse materiel för experimentell matlagning. Förslaget innebär en sammanlagd kostnadsökning med 8 200 kronor.

Departementschefen

I det föregående har jag förordat en genomgripande omorganisation av utbildningen på det husliga området från och med budgetåret 1961/62. Härigenom kommer utbildningen i fortsättningen att kunna bedrivas under avsevärt gynnsammare förhållanden än för närvarande.

Verksamheten under nästa budgetår påverkas dock endast i begränsad utsträckning av den förestående omorganisationen. Mot bakgrunden av rådande brist på behöriga lärare framstår det fortfarande som synnerligen angeläget att inom de tillgängliga resursernas ram åstadkomma en så omfattande utbildning som möjligt.

Beträffande elevintagningen till skolkökslärarinne utbildning eu anser jag mig kunna godtaga den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen

107 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

av antalet elevplatser i lärarinnekurserna. Detta antal motsvarar det antal elever, som kan beräknas ha genomgått den ettåriga förberedande utbildningen och torde således inte kunna ytterligare ökas.

Som i det föregående nämnts har skolöverstyrelsen i särskild framställning föreslagit en utvidgning av den förberedande lärarinneutbildningen vid seminariet i Umeå utöver vad som kunde förutses vid avgivandet av överstyrelsens anslagsäskanden. Utvidgningen, som innebär att ytterligare eu avdelning med 16 elever anordnas, har blivit möjlig genom att den påbörjade nybyggnaden vid seminariet beräknas kunna tagas i bruk hösten 1960. För egen del vill jag tillstyrka den föreslagna ökningen av elevantalet och de därmed förenade kostnaderna. Jämfört med läsåret 1959/60 kommer härigenom elevantalet i de förberedande kurserna att stiga från 128 till 146.

Elevintagningen i handarbetslärarinnekurserna har för innevarande läsår varit väsentligt högre än tidigare. För läsåret 1960/61 föreslår skolöverstyrelsen en ytterligare utvidgning av utbildningsverksamheten. Bland annat har överstyrelsen föreslagit, att ett statligt provisoriskt seminarium för utbildande av slöjdlärarinnor skulle inrättas. Intagningskapaciteten skulle härigenom kunna ökas med 24 elever. Jag har redan berört denna fråga i det föregående och återkommer till den senare i samband med beräkningen av anslag för denna utbildning. Jag kommer därvid att förorda inrättande redan från och med budgetåret 1960/61 av en provisorisk utbildningslinje, organisatoriskt anknuten till annan lärarutbildningsanstalt. Med inberäknande av elevintagningen vid en sådan provisorisk linje skulle den sammanlagda intagningen komma att uppgå till 194 elever, vilket jämfört med läsåret 1959/60 skulle innebära en ökning med 36 elever. Jag vill för egen del tillstyrka att elevintagningen får denna omfattning, men det är möjligt att denna höga intagningssiffra inte helt kan uppnås, beroende på att svårigheter synes föreligga att genomföra den för Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium i Göteborg beräknade intagningen av 56 elever. Jag återkommer till denna fråga i samband med anslagsberäkningen.

Mot skolöverstyrelsens beräkning av elevintagningen vid lanthushållslärarinnekurser, barnavårdslärarinnekurser och ekonomiföreståndarinnekurser har jag ingen erinran.

Jag vill i detta sammanhang erinra om det av riksdagen föregående år lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att särskilt beträffande handarbetslärarinnekurser dels vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande av sådana ytterligare ökningar av elevintagningen i anslutning till befintliga seminarier, som kunde visa sig möjliga, dels medge omfördelning mellan seminarierna av de beräknade intagningsavdelningarna och särskilda medelsanvisningar härför, om så skulle visa sig erforderligt för ett genomförande av högsta möjliga totala intagningskapacitet. Med hänsyn till angelägenheten att under rådande lärarbrist på bästa sätt utnyttja de tillgängliga resurserna torde sådana befogenheter få förutsättas föreligga även bud-

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

getåret 1960/61 och därvid avse hela den här behandlade utbildningsverksamheten på det husliga området.

I sina anslagsäskanden har skolöverstyrelsen föreslagit en omreglering av arvodena till handledare av seminariernas övningsundervisning. Arvodenas storlek torde här, liksom vid annan liknande lärarutbildning, i fortsättningen böra fastställas av överstyrelsen.

Med anledning av de av skolöverstyrelsen framförda yrkandena i lönefrågan samt den av överstyrelsen berörda frågan om en reform av utbildningen av ekonomiföreståndarinnor får jag hänvisa till vad jag anfört i det föregående i samband med frågan om omorganisationen av lärarutbildningen på det husliga området.

Jag är icke beredd att föreslå någon särskild medelsanvisning för kostnader i samband med experimentell matlagning.

Med beaktande av vad jag här i olika hänseenden anfört och förordat beräknar jag i det följande behovet av medelsanvisningar till seminarierna för huslig utbildning för budgetåret 1960/61.

B. Statens skolköksseminarium: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................... 384 000 374 995

1959/60 (statsliggaren s. 672)............ 446 000

1960/61 (förslag) ...................... 510 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget höjes med 64 000 kronor enligt

följande sammanställning.

1. Automatiska löneökningar ............................... 23 750

2. Ökad elevintagning i förberedande skolkökslärarinnekursen ... 23 750

3. Höjning av handledararvodena .......................... 15 500

4. Höjt belopp till tillfälliga föreläsare . . ...................... 1 000

Summa ökning kronor 64 000

Av överstyrelsens framställning inhämtas om dessa anslagsförändringar bland annat följande.

2. I förslaget till elevintagning för seminarierna på det husliga området har överstyrelsen förordat ökad intagning. Jämfört med förslaget i propositionen 1959:48 innebär denna en ökning med 10 elever i lärarinnekursen och med 8 elever i förberedande skolkökslärarinnekursen. Den ökade intagningen i första årskursen av lärarinnekursen motsvaras av en minskning av elevantalet i andra årskursen. Kostnaderna för denna ökning respektive minskning uppväger varandra, varför de icke medtagits i sammanställningen beträffande anslagsförändringarna. Rektor hade emellertid i sin skrivelse icke räknat med denna elevökning men har medgivit, att, trots stora svårigheter, 48 elever antages hösten 1960. Den föreslagna ökade elevintagningen i den förberedande lärarinnekursen medför emellertid en kostnadsökning av 23 750 kronor.

109 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

4. Rektor har vid upprepade tillfällen anhållit om en uppräkning av det belopp på 1 000 kronor, som disponeras till tillfälliga föreläsare. Rektor anhåller nu om ytterligare 1 000 kronor. Då dessa föreläsningar visat sig mycket betydelsefulla vid utbildningen av lärarinnor och ekonomiföreståndarinnor och då beloppet visat sig alltför lågt, tillstyrker överstyrelsen bifall till denna rektors framställning.

Departementschefen. De av skolöverstyrelsen beräknade automatiska kostnadsökningarna, som hänför sig till löneklassuppflyttningar, höjda timarvoden, allmän lönehöjning och höjda folkpensionsavgifter, föranleder ingen erinran från min sida. Med hänsyn till önskvärdheten att öka elevintagningen i den förberedande skolkökslärarinnekursen är jag vidare beredd att godtaga den kostnadsökning med 23 750 kronor som beräknas uppkomma genom det högre elevantalet. Då jag icke heller i övrigt har nagot att erinra mot överstyrelsens medelsberäkning torde anslaget i dess helhet böra ökas med 64 000 kronor till 510 000 kronor. Anslaget bör fördelas på olika poster i enlighet med avlöningsstaten i efterföljande hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna följande avlöningsstat för statens skolköksseminarium, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................................... 157 400

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t...... 1 100

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 289 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 53 200

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ............... 8 800

Summa kronor 510 000

b) till Statens skolköksseminarium: Avlöningar för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 510 000 kronor.

C. Statens skolköksseminarium: Omkostnader

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta förslagsanslag för nästa budgetår minskas med 3 000 kronor enligt följande sammanställning.

8 — It ihan g till riksdagens protokoll 1!)G0. 1 samt. Nr 95

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

1. Bortfall av anslagsposten till reseersättningar............ — 1 000

2. Minskning av engångsbelopp till inventarier i ny lokal .... — 15 000

3. Ökade kostnader för vakt- och städpersonal in. in......... -f 7 000

4. Materielkostnader vid experimentell matlagning.......... -f- 2 500

5. Höjning av kostnader för bränsle, lyse, vatten in. m....... + 3 500

Minskning kronor 3 000

Av skolöverstyrelsens motivering för anslagsförändringarna framgår bland annat följande.

1- För att lärarinnekandidaternas praktikanttjänstgöring skulle bli ändamålsenligt ordnad, har möjlighet funnits för en seminarielärarinna att besöka praktikanthem, speciellt sådana, som icke förut haft praktikanter. Ett belopp på 1 000 kronor får disponeras till resor i samband härmed. Genom den ökade utbildningskapaciteten har endast ett jämförelsevis litet antal hem kunnat besökas. Det har även visat sig svårt för en lärarinna att erhålla kvalificerad vikarie under bortovaron från seminariet på grund av resorna. Övriga seminarier, som utbildar skolkökslärarinnor, saknar denna möjlighet till hembesök. Seminariets rektor har förklarat, att hon icke har något att erinra emot att överstyrelsen föreslår, att denna övervakning upphör och att anslagsposten till reseersättningar slopas.

2. Rektor äger under budgetåret 1959/60 disponera ett engångsbelopp av 20 000 kronor till anskaffning av inventarier i samband med att seminariet delvis erhållit nya lokaler. Rektor framhåller, att seminariet för nyanskaffning av inventarier till dessa lokaler behöver ytterligare 5 000 kronor. Rektor har väl motiverat denna hemställan, varför överstyrelsen föreslår, att anslaget minskas med endast 15 000 kronor.

3. Anslaget höjdes för budgetåret 1959/60 med 7 000 kronor för beräknade ökade kostnader för städning genom flyttning av en del av seminariet. Överstyrelsen förutskickade, att större belopp till vakt- och städpersonal torde komma att behövas. Rektor har nu konstaterat, att ytterligare 7 000 kronor erfordras för bland annat dylika kostnader. De nya lokalerna är cirka 500 m2 större än de seminariet tidigare disponerade. Én i hög grad bidragande orsak till ökade kostnader är, att antalet elever så avsevärt ökats vid seminariet, varför lokalerna måste utnyttjas i större utsträckning än tidigare. Överstyrelsen finner det således motiverat, att anslaget höjes med 7 000 kronor för ändamålet.

Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit, att elevavgifterna i ekonomiföreståndarinnekursen avskaffas och anför därom följande.

Styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi har anhållit om att elever i ekonomiföreståndarinnekursen såsom elever i lärarinnekurserna befrias från elevavgifter. Utbildningen av ekonomiföreståndarinnor vid fackskolan och statens skolköksseminarium är jämförbar med den i skolkökslärarinnekursen. Samma timlärararvoden utgår exempelvis vid undervisning i båda typerna av kurser. Överstyrelsen finner det således befogat, att elevavgifterna slopas från och med läsåret 1960/61 för elever i ekonomiföreståndarinnekursen. Då avgiften per termin är 50 kronor, blir inkomstbortfallet för staten 1 200 kronor vid det statliga skolköksseminariet. Detta inverkar emellertid icke på seminariets omkostnadsanslag, då detta belopp skall inlevereras till statsverket.

in

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 95 år 1960

Departementschejen. Skolöverstyrelsens förslag att avskaffa anslagsposten till reseersättningar synes böra godtagas såtillvida, att posten ifråga nedräknas till ett belopp av 100 kronor, vilket innebär en minskning med 900 kronor.

Övriga förändringar i detta anslag sammanhänger i huvudsak med den under år 1959 företagna flyttningen till nya lokaler. Således uppkommer för nästa budgetår en minskning med 20 000 kronor motsvarande det för innevarande budgetår anvisade engångsbeloppet för anskaffning av nya inventarier. Överstyrelsen har emellertid yrkat på att ett ytterligare engångsbelopp av 5 000 kronor anvisas för detta ändamål under nästa budgetår. I övrigt har överstyrelsen äskat en anslagsökning med 7 000 kronor på grund av ökade löpande kostnader för bland annat vakt- och städpersonal samt med 3 500 kronor för ökade bränslekostnader m. m. De angivna beräkningarna föranleder ingen erinran från min sida. Som jag uttalat i ett tidigare sammanhang, är jag däremot icke beredd att förorda särskild medelsanvisning till materielkostnader för experimentell matlagning.

Det av 1959 års riksdag fattade beslutet om successivt avskaffande av elevavgifterna i lärarinnekurserna på det husliga området innefattade icke avgifterna i ekonomiföreståndarinnekurserna. Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att även dessa avgifter borttages från och med läsåret 1960/61. Jag ansluter mig till det framförda förslaget. Åtgärden påverkar inte medelsberäkningen för statens skolköksseminarium, eftersom de uttagna avgifterna inte tillgodoförts seminariet utan inlevererats direkt till statsverket. Däremot medför avskaffandet av elevavgifterna vid ekonomiföreståndarinnekursen vid fackskolan i Uppsala ett direkt inkomstbortfall för skolan. Jag återkommer till denna fråga under följande anslagspunkt.

Den förordade medelsberäkningen under förevarande anslag innebär, att detsamma för nästa budgetår bör upptagas med (68 000 — 900 — 20 000 + + 5 000 + 7 000 + 3 500 =) 62 600 kronor, vilket innebär en minskning med 5 400 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Statens skolköksseminarium: Omkostnader för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 62 600 kronor.

D. Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................. 907 100 865 862

1959/60 (statliggaren s. 674) .......... 1 030 600

1960/61 (förslag) ..................... 1 127 800

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta förslagsanslag för nästa budgetår höjes med 107 400 kronor på sätt framgår av följande sammanställning.

112 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1960

Bidraget till avlönande av lärare:

1. Automatiska löneökningar...........................

2. Minskning på grund av bortfall av särskild lärarutbildningskurs för ekonomiföreståndarinnor................

3. Minskning på grund av lägre kostnader för en extra barna-

vårdslärarinnekurs..................................

4. Ökad elevintagning i förberedande skolkökslärarinnekursen

5. Ökad elevintagning i handarbetslärarinnekursen........

6. Höjning av handledararvodena.......................

Bidraget till driftkostnader:

7. Slopande av vissa elevavgifter........................

8. Bidrag till materielkostnader vid experimentell matlagning

9. Ökade utgifter av automatisk natur..................

10. Erforderlig nyanskaffning ...........................

Summa ökning kronor 107 400

Av skolöverstyrelsens framställning inhämtas vidare bland annat följ ande.

2. Under budgetåret 1959/60 ordnas såsom en engångsåtgärd en ettårig lärarutbildningskurs för ekonomiföreståndarinnor vid fackskolan. Bidraget för budgetåret 1960/61 kan minskas med kostnaderna för denna kurs, således med 22 700 kronor.

3. Hösten 1959 startade en extra barnavårdslärarinnekurs. Då eleverna i denna kurs under sitt andra utbildningsår praktiserar vid institutioner och endast har ett mindre antal teoretiska undervisningstimmar, kan bidraget nedräknas med 21 100 kronor.

4. I det föregående har föreslagits intagning av elever i två förberedande lärarinnekurser mot en sådan enligt propositionen 1959: 48. 90 procent av löner och arvoden till lärare vid denna andra kurs uppgår till 30 400 kronor.

5. I det föregående har för läsåret 1960/61 beräknats intagning av elever i ytterligare en handarbetslärarinnekurs. 90 procent av löner och arvoden beräknas uppgå till 27 000 kronor. Vidare har föreslagits minskad intagning i skolkökslärarinnekursen. Elevantalet i andra årskursen av denna utbildningslinje är emellertid större än budgetåret 1959/60. Den härav föranledda kostnadsminskningen respektive ökningen är av samma storlek, varför de icke upptagits var för sig.

7.1 sin skrivelse framhåller fackskolans styrelse önskvärdheten av att även eleverna i ekonomiföreståndarinnekursen befrias från elevavgifter. Fackskolan har emellertid icke inräknat det statsbidrag, som skulle behövas såsom ersättning för dessa terminsavgifter i sin beräkning av bidraget till driftkostnader. Överstyrelsen finner, att det kan anses väl motiverat, att elevavgifterna slopas även för denna kurs. Detta skulle medföra ett med 8 540 kronor ökat statsbidrag. Den övriga här beräknade bidragsökningen, 34 460 kronor, är på grund av vad som anförts i propositionen 1959: 48 av automatisk karaktär.

9. Det belopp på 1 950 kronor, som här anges såsom ökade utgifter av automatisk natur utgör hyreskostnader och ofrånkomliga höjda löner till förvaltnings- och städpersonal.

10. Fackskolans lokaler är i många avseenden bristfälliga. Det är därför

113 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

så mycket mera angeläget, att inredningen är ändamålsenlig och inventarierna tillräckliga. De förbättringar, som är möjliga att genomföra med tillgängliga medel, företages emellertid av styrelsen. Det är dock ej möjligt för fackskolan att med nuvarande bidrag till driftkostnader i erforderlig omfattning nyanskaffa viss modern för undervisningen erforderlig apparatur såsom frysboxar, spisar, symaskiner, tvättmaskiner samt hjälpmedel för audiovisuell undervisning.

Departementschef en. Skolöverstyrelsens medelsberäkning i vad avser bidraget till avlönande av lärare (p. 1—6) föranleder ingen erinran från min sida. Bidraget bör således uppräknas med sammanlagt 44 200 kronor.

Vid behandlingen av anslaget till Statens skolköksseminarium: Omkostnader har jag förordat, att elevavgifterna avskaffas jämväl för ekonomi föreståndarinnekurserna. För fackskolans i Uppsala del uppkommer därvid ett inkomstbortfall som beräknats till 8 540 kronor. Liksom skolöverstyrelsen förordar jag, att fackskolan kompenseras härför genom att statsbidraget ökas i motsvarande mån. Den totala kompensationen för slopade elevavgifter kommer därigenom att uppgå till 43 000 kronor (p. 7).

Som jag tidigare uttalat, kan jag inte tillstyrka någon särskild medelsanvisning till materielkostnader vid experimentell matlagning (p. 8). Beträffande yrkandena under punkterna 9 och 10 anser jag, att medelsökningen bör begränsas till sammanlagt 10 000 kronor. Enligt mitt förslag bör således bidraget till driftkostnader höjas med (43 000 + 10 000 =) 53 000 kronor.

Sammanlagt beräknar jag en ökning av anslaget med (44 200 -j- + 53 000 —) 97 200 kronor till 1 127 800 kronor.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 127 800 kronor.

E. Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................... 378 000 405 161

1959/60 (statsliggaren s. 675)............ 430 600

1960/61 (förslag) ...................... 585 200

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden föreslagit, att anslaget höjes med 124 400 kronor. Av den föreslagna ökningen hänför sig ett belopp av 57 000 kronor till automatiska utgiftsförändringar på grund av dels ökat elevantal såsom en följd av tidigare beslutad ökad intagning i första årskursen, dels höjda löner samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter. Överstyrelsen har vidare räknat med ett belopp av 28 600 kronor för höjda handledararvoden, 1 800 kronor i bidrag till undervisningsmateriel vid expe-

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

rimentell matlagning samt 37 000 kronor i bidragshöjning på grund av ökade fastighetskostnader. Som motivering för sistnämnda höjning anför överstyrelsen följande.

I propositionen 1959: 48 redovisas, att Västerbottens läns landsting beslutat en tillbyggnad av seminariet för huslig utbildning i Umeå. Denna tillbyggnad är i hög grad behövlig. Den möjliggör, enligt uppgift i seminariets nu föreliggande framställning, att antalet elevplatser vid seminariet ökas från 136 till 216. Tillbyggnaden har kostnadsberäknats till 1 300 000 kronor exklusive inredning och utrustning. För den befintliga seminariebyggnaden uppgår de årliga kostnaderna — ränta, amortering, avskrivning och underhåll — till 75 000 kronor. Genom tillbyggnaden beräknas de årliga fastighetskostnaderna öka med cirka 97 000 kronor. Styrelsen hemställer därför om ett från 78 000 till 115 000 kronor höjt bidrag till driftkostnaderna. Höjningen skulle alltså uppgå till 37 000 kronor. Visserligen torde enligt skrivelse från arbetsmarknadsstyrelsen den 3 juli 1959 Västerbottens läns landsting erhålla 30 procent av den nämnda byggnadskostnaden i statsbidrag. Likväl vill överstyrelsen förorda, att seminariet erhåller detta höjda bidrag, vilket bereder täckning för endast en del av de höjda fastighetskostnaderna.

I särskild skrivelse den 10 oktober 1959 har skolöverstyrelsen framlagt förslag om anordnande av ytterligare en avdelning med 16 elever i den förberedande skolkökslärarinnekursen. Det sammanlagda elevantalet i den förberedande kursen skulle härigenom stiga från 32 till 48. Statsbidragskostnaderna för den nya elevavdelningen har för budgetåret 1960/61 beräknats till 28 800 kronor för lärarlöner och 3 000 kronor för driftkostnader. Det i överstyrelsens anslagsäskanden föreslagna anslaget skulle således behöva uppräknas till 586 800 kronor, varav 467 000 kronor skulle utgå till avlönande av lärare och 119 800 kronor till driftkostnader.

Departementschefen. De i skolöverstyrelsens anslagsäskanden beräknade ökningarna av bidraget till avlönande av lärare med sammanlagt (57 000 + + 28 600 =) 85 600 kronor föranleder ingen erinran från min sida. Under hänvisning till att jag förut i samband med behandlingen av elevintagningen till seminarierna läsåret 1960/61 uttalat mig för att ännu en avdelning med 16 elever anordnas i den förberedande skolkökslärarinnekursen, föreslår jag en ytterligare ökning av lärarlönebidraget med 29 000 kronor och en höjning av bidraget till driftkostnader med 3 000 kronor. Med anledning av att tillbyggnaden av seminariet föranleder ökade fastighetskostnader förordar jag vidare, att bidraget till driftkostnader ökas med 37 000 kronor. Sammanlagt bör således förestående anslag uppräknas med (85 600 -j- 29 000 -f- 3 000 -j- 37 000 =) 154 600 kronor till 585 200 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 585 200 kronor.

115 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

F. Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium

Anslag

1958/59 ............................... 167 000

1959/60 (statsliggaren s. 676)............ 187 000

1960/61 (förslag) ...................... 182 200

Nettoutgift

134 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta förslagsanslag för nästa budgetår minskas med 4 000 kronor enligt följande sammanställning.

Bidraget till avlönande av lärare:

1. Minskning på grund av lägre elevantal i andra årskursen av

lärarinnekursen ...................................... — 19 900

2. Automatiska lönehöjningar ............................ + 4 600

3. Ökning på grund av höjda handledararvoden............ + 6 500

Bidraget till driftkostnader:

4. Automatisk höjning på grund av slopande av elevavgifter . . + 4 000

5. Bidrag till undervisningsmateriel vid experimentell matlagning .............................................. 4~ 800

Minskning kronor 4 000 Av överstyrelsens framställning inhämtas i övrigt bland annat följande.

1. Enligt överstyrelsens förslag till elevintagning vid seminarierna för utbildning av lärarinnor på det husliga området skulle intagningen hösten 1960 vara densamma som hösten 1959. Under läsåret^l959/60 har seminariet emellertid 32 elever i andra årskursen av den tvååriga skolkökslärarinnekursen men under läsåret 1960/61 endast 16 elever i denna årskurs. Detta innebär, att anslaget kan minskas med 19 900 kronor.

Departementschefen. I det föregående har jag behandlat vissa för den husliga utbildningen gemensamma frågor rörande elevintagningen läsåret 1960/61 m. m. Med beaktande av vad jag därvid anfört har jag här ingen annan invändning mot skolöverstyrelsens medelsberäkning än att jag i anslaget icke inräknar något bidrag till undervisningsmateriel vid experimentell matlagning. Anslaget kommer härigenom att uppgå till (187 000 — — 19 900 + 4 600 + 6 500 + 4 000 =) 182 200 kronor, vilket innebär en minskning med 4 800 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 182 200 kronor.

G. Bidrag till vissa handarbetsseminarier

Anslag Nettoutgift

246 400 221 766

357 600 449 600

1958/59 ...................

1959/60 (statsliggaren s. 676) 1960/61 (förslag) .........

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Skolöverstyrelsen föreslår att anslaget höjes med 92 000 kronor enligt

följande sammanställning.

Bidraget till avlönande av lärare:

1. Automatiska höjningar för Nordenfeltska skolan på grund

av ökat elevantal och höjda löner...................... -f 26 200

2. Automatiska höjningar för Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium på grund av ökat elevantal och höjda löner -f 25 400

3. Höjning av handledararvodena......................... 14 200

Bidraget till driftkostnader:

4. Automatisk höjning på grund av slopande av elevavgifter. . -f 30 200

5. Minskning av bidraget till Eneroths seminarium ........ — 4 000

Summa ökning kronor 92 000

Beträffande de olika anslagsförändringarna framhåller skolöverstyrelsen bland annat följande.

1. Den automatiska höjningen för Nordenfeltska skolan beror huvudsakligen pa att antalet elever i andra årskursen av den tvååriga lärarinne- ^rs.^n ^ran läsaret 1959/60 till 1960/61 höjts med 14. Kostnadsökningen härför uppgår till 23 700 kronor. Ökningen med ytterligare 2 500 kronor beror främst på de från och med den 1 juli 1959 gällande totallönerna.

2.. Den automatiska höjningen för Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium har samma orsaker som höjningen för Nordenfeltska skolan. Ökat elevantal i andra årskursen fordrar en uppräkning med 22 500 kronor och höjda löner uppräkning med 2 900 kronor.

4. Enligt bestämmelserna i kungl. brev den 28 maj 1959 skall elevavgifterna successivt slopas för elever i ifrågavarande seminariers lärarinnekurser med början för nyintagna elever under läsåret 1959/60. Seminarierna skulle erhålla kompensation för minskade inkomster på grund av slopade elevavgifter. För budgetåret 1960/61 innebär detta en ytterligare minskning av Nordenfeltska skolans inkomster med 5 000 kronor och av Eneroths seminariums med 25 200 kronor, där beslutet för detta år medför bortfall av terminsavgifterna i såväl första som andra årskursen. Detta innebär således en automatisk höjning av driftkostnadsbidragen med 30 200 kronor.

5. I bidraget till driftkostnader budgetåret 1959/60 för Eneroths seminarium ingår ett engångsbelopp av 6 000 kronor till anskaffande av inventarier till en vävsal. Detta bidrag har överstyrelsen dock icke minskat med liela detta belopp för budgetåret 1960/61 utan med 4 000 kronor. Seminariets styrelse anser nämligen, att ytterligare lokaler kan behöva hyras detta ar för att möjliggöra utbildningen av det föreslagna elevantalet. Ett med 2 000 kronor ökat bidrag till hyra erfordras.

Departementschejen. Skolöverstyrelsens medelsberäkning innebär med avseende på den i anslaget ingående posten till Bidrag till avlönande av lärare en ökning med 65 800 kronor till 330 400 kronor. Av sistnämnda belopp har 180 000 kronor beräknats utgå till Nordenfeltska skolan och 150 400 kronor till Eneroths seminarium. Posten till Bidrag till driftkost-

117 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

nader föreslås ökad med 5 000 kronor till 53 000 kronor för Nordenfeltska skolan och med 21 200 kronor till 66 200 kronor för Eneroths seminarium. Sammanlagt innebär detta en anslagshöjning med 92 000 kronor till 449 600 kronor.

För egen del har jag ingen erinran mot den ifrågavarande medelsberäkningen.

Den nyssnämnda anslagsberäkningen utgår i enlighet med vad jag i ett tidigare sammanhang förordat bland annat från förutsättningen att elevintagningen vid Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium hösten 1960 skulle vara densamma som hösten 1959, nämligen 56 elever. Jag framhöll dock i samband med frågan om elevintagningens storlek, att möjligheterna att genomföra denna intagning vid skolan i viss mån var ovissa. Detta sammanhänger med att styrelsen för skolan efter det att skolöverstyrelsen avgav sina anslagsäskanden under hand meddelat, att Göteborgs stad icke synes vara beredd att åtaga sig den ökning av driftkostnaderna, som blir en följd av att 1959 års höga intagningsnivå bibehålies. Enligt styrelsens mening måste därför en avsevärd minskning ske i antalet intagna elever hösten 1960, såvida inte staten ökar det till skolan utgående driftbidraget i erforderlig omfattning.

Jag är för egen del icke beredd att förorda att på grund av denna omständighet medelsanvisningen under förevarande anslag ökas utöver vad överstyrelsen i sina anslagsäskanden föreslagit. Jag förutsätter härvidlag att Kungl. Maj:t inom den beräknade anslagsramen skall äga rätt medge den omfördelning av medel mellan posterna till avlöningskostnader och till driftkostnader, som kan visa sig nödvändig för att hålla största möjliga intagning till läsåret 1960/61 vid seminariet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa handarbetsseminarier för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 449 600 kronor.

H. Provisorisk handarbetslärarinnelinje

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1960/61 har skolöverstyrelsen föreslagit, att under rubriken »Provisoriskt handarbetsseminarium» i riksstaten uppföres ett nytt förslagsanslag av 97 500 kronor. Frågan har i viss utsträckning redan berörts i det föregående avsnittet om lärarutbildningens omorganisation och vid behandlingen av frågorna om elevintagningen vid seminarierna läsåret 1960/61.

Överstyrelsens förslag innebär, att ett statligt provisoriskt seminarium för en årlig utbildning av 24 slöjdlärarinnor skulle inrättas för en tid av 8 år. Seminariet skulle anknytas antingen till lärarhögskolan i Malmö eller till

118 Kungl. May.ts 'proposition nr 95 år 1960

något folkskoleseminarium. Då undervisningen i vävning fordrar stora utrymmen, har överstyrelsen räknat med att denna undervisning skulle koncentreras och förläggas till två folkhögskolor, som vardera skulle mottaga 12 elever. Rektorerna vid Östra Skånes folkhögskola vid Tomelilla och Önnestads folkhögskola har förklarat, att vävsalarna vid dessa skolor årligen kan disponeras från mitten av juli till slutet av september och att lärarinneeleverna kan inackorderas vid skolorna. Rektor vid den planerade lärarhögskolan eller vid ett folkskoleseminarium skulle vara chef för denna avdelning. En föreståndarinna skulle dock ha hand om utbildningen av slöjdlärarinnorna. Undervisningen i de flesta teoretiska ämnen anses lämpligen kunna meddelas av lärarhögskolans eller folkskoleseminariets lärare mot timlärararvoden.

I särskild skrivelse den 12 oktober 1959 har skolöverstyrelsen redovisat, att goda möjligheter synes föreligga att disponera lokaler för ett provisoriskt handarbetsseminarium i den byggnad i Malmö, den s. k. Åbergska skolan, där lärarhögskolans verksamhet provisoriskt kommer att förläggas. Överstyrelsen framhåller även, att stadskollegiet i Hälsingborg erbjudit sig att ställa lokaler till förfogande för ett provisoriskt handarbetsseminarium. För egen del anser skolöverstyrelsen, att de för seminariets verksamhet mera ändamålsenliga förutsättningarna finns i Malmö.

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för ett provisoriskt handarbetsseminarium under läsåren 1960/61 och 1961/62 på följande sätt.

Läsåret Läsåret 1960/61 1961/62

Årliga kostnader:

1. Avlöningar och arvoden........................ 61 000 125 600

2. Sjukvård m.m................................ 100 100

3. Expenserm. m................................ 11400 20 400

4. Hyra (approximativt) ......................... 10 000 14 000

Summa kronor 82 500 160 100

5. Engångskostnader för inköp av inventarier ...... 25 000 10 000

Summa kronor 107 500 170 100

Beträffande de olika beloppen anför överstyrelsen i sin anslagsframställning följande.

1. Seminariets föreståndarinna beräknas under läsåret 1960/61 ha en undervisningsskyldighet av 24 veckotimmar. Därpå följande år har undervisningsskyldigheten beräknats till 18 veckotimmar. Hon har liksom övriga facklärare i kvinnlig slöjd vid motsvarande seminarier placerats i lönegrad Ae 17. Det har beräknats att stadgan och avlöningsreglementet för övningslärare skulle gälla facklärarna. Därtill har för föreståndarinnan beräknats samma arvode, 660 kronor, som utgår till huvudlärarinnorna vid handarbetslärarinnekurserna vid Fackskolan för huslig ekonomi och seminariet för huslig utbildning i Umeå. Timlärararvodena har beräknats på samma

Kungl. Maj:is 'proposition nr 95 år 1960 119

sätt som vid dessa seminarier. Arvode till skolläkare har beräknats för förebyggande hälsovård med 200 kronor.

3. I de beräknade expenserna ingår till materiel och böcker 2 000 kronor för budgetåret 1960/61 och 4 000 kronor för följande budgetår.

4. Då det ännu är ovisst, var detta seminarium skall förläggas, är det givetvis omöjligt att annat än approximativt beräkna ett hyresbelopp. Då det icke torde bli fråga om nybyggda lokaler, synes hyreskostnaderna första året högst behöva uppgå till 10 000 kronor. I hyra för budgetåret 1961/62 har inräknats 1 500 kronor för hyra för vävlokaler vid de folkhögskolor, dit vävundervisningen torde kunna förläggas. I anslagsberäkningen har endast upptagits ett belopp för bränsle, lyse, vatten m. in., då den egentliga hyran bör utgå från statens allmänna fastighetsfond.

5. Engångskostnaderna är beräknade för inköp av inventarier till undervisningslokaler och andra lokaler.

Departementschefen. Jag har redan i det föregående redovisat mitt positiva ställningstagande till överstyrelsens förslag om en från och med nästa budgetår provisoriskt anordnad utbildning av handarbetslärarinnor i anknytning till annan lärarutbildningsanstalt. Från och med budgetåret 1961/62 bör verksamheten vid en sådan provisorisk linje, som beräknas böra upprätthållas under åtta år, avse utbildning av textillärare enligt den förordade nya utbildningsgången. Därigenom kommer utbildningen vid linjen att längre fram bli treårig. Jag förutsätter, som tidigare nämnts, att det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om förläggningen av denna provisoriska linje.

Mot vad överstyrelsen föreslagit beträffande lönesättningar och medelsanvisningar till olika ändamål vid denna provisoriskt anordnade utbildning för nästa budgetår har jag inte något att erinra. I samband med den nya seminarieorganisationens ikraftträdande budgetåret 1961/62 får vissa justeringar givetvis vidtagas även beträffande den provisoriska linjen. Jag föreslår, att för nästa budgetår i riksstaten upptages ett förslagsanslag av 97 500 kronor under rubriken »Provisorisk handarbetslärarinnelinje». Anslaget torde böra fördelas på olika poster på sätt framgår av staten i efterföljande hemställan.

Under åberopande av vad jag nu och i föregående avsnitt av min framställning härvidlag anfört och förordat, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat skall från och med budgetåret 1960/61 anordnas en provisorisk linje för utbildning av lärare på det textila området, organisatoriskt anknuten till en statlig lärarutbildningsanstalt;

b) godkänna följande stat för den provisoriska handarbetslärarinnelinjen att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61;

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis........................ 54 200

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... 5 800

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis................ 1 000

Omkostnader

1. Sjukvård m. m., förslagsvis......... 100

2. Expenser, förslagsvis .............. 36 400

Summa kronor

61 000

36 500 97 500

c) till Provisorisk handarbetslärarinnelinje för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 97 500 kronor.

I. Vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat rörande medelsanvisning för nästa budgetår till vissa förberedande åtgärder för den av mig föreslagna omorganisationen av lärarutbildningen på det husliga området hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 75 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under I och under II B—I hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Linden

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960 121

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området........ 4

A. Inledning...............................................->•••• 4

B. Hittillsvarande förhållanden ................................... 7

C. Lärarkategorier m. m. Utbildningsbehov........................ 16

1. Kommittén ............................................... 16

2. Remissyttranden ........................................... 24

D. Utbildningens utformning ..................................... 30

1. Kommittén ............................................... 30

2. Remissyttranden ...........................................43

E. Seminarieorganisationen. Lokalfrågor........................... 48

1. Kommittén ............................................... “18

2. Remissyttranden........................................... 55

F. Personalorganisationen........................................ 64

1. Kommittén ............................................... 64

2. Remissyttranden........................................... 70

G. Kommitténs kostnadsberäkningar.............................. 73

H. Departementschefen ...........................................75

II. Anslag till seminarier för huslig utbildning för budgetåret 1960/61 .... 103

A. Elevintagningen vid seminarierna läsåret 1960/61 m. in...........103

Skolöverstyrelsen............................................. 103

Departementschefen .......................................... 106

B. Statens skolköksseminarium: Avlöningar........................ 108

Skolöverstyrelsen............................................. 108

Departementschefen .......................................... 109

C. Statens skolköksseminarium: Omkostnader...................... 109

Skolöverstyrelsen............................................. 109

Departementschefen .......................................... 111

D. Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.............. 111

Skolöverstyrelsen............................................. 111

Departementschefen .......................................... 113

E. Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå.............. 113

Skolöverstyrelsen............................................. 113

Departementschefen .......................................... 114

122 Kungl. Maj ds 'proposition nr 95 år 1960

F. Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium....................... 115

Skolöverstyrelsen............................................. 115

Departementschefen .......................................... 115

G. Bidrag till vissa handarbetsseminarier.......................... 115

Skolöverstyrelsen............................................. 116

Departementschefen .......................................... 116

H. Provisorisk handarbetslärarinnelinje............................ 117

Skolöverstyrelsen............................................. 117

Departementschefen .......................................... 119

I. Vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation av lärarutbildningen

på det husliga området........................................ 120

Ivar Hfeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1960