('angående yrkesutbild\xad ningen på jordbrukets område',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 1

Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående yrkesutbild­ ningen på jordbrukets område; given Stockholms slott den 9 mars 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs i fråga om yrkesutbildningen på jordbrukets område förslag till utbildningsgång, som bygger direkt på den obligatoriska skolan och som möjliggör för blivande yrkesutövare inom jordbruket att i skolmässiga former förvärva vidgade yrkeskunskaper genom att succes­ sivt genomgå förberedande och grundläggande yrkeskurser, specialkurser, arbets- och driftsledarkurser samt lantmästarkurs. I anslutning härtill för­ ordas, att de nuvarande lantbruks-, lantmanna- och jordbruksskolorna om­ bildas till en enhetlig skoltyp, benämnd lantbruksskola. I fråga om lanthushållsskolorna framläggs förslag till viss anpassning av utbildningen efter utvecklingens krav. Den gemensamma benämningen på lantbruksskolor, lanthushållsskolor och trädgårdsskolor föreslås bli lantbrukets yrkesskolor. Omläggningen avses skola ske från och med den 1 juli 1963. Lantbruksstyrelsen skall enligt förslaget tills vidare vara central tillsyns­ myndighet för lantbruksundervisningen. Inom varje län föreslås skola in­ rättas en för lantbrukets yrkesskolor gemensam regional styrelse. Vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning föreslås nuvarande ämnes- och speciallärarbefattningar i de vid lantmästarkursen fem viktigaste fackämnena skola utbytas mot lektorstjänster. För att handha den praktiska utbildningen 1 Dihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 103

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

vid lantbruksskolorna förordas tjänster som undervisningsassistent, för vilka skall krävas lantmästarexamen. Vidare framläggs förslag till ordnad peda­ gogisk grundutbildning för lärarpersonalen vid lantbrukets yrkesskolor. I anslutning till omläggningen av yrkesutbildningen på jordbrukets om­ råde föreslås i propositionen lönegradsuppflyttningar m. m. för vissa tjäns­ ter vid lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå samt lantbrukets yrkesskolor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist .

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågan angående yr­ kesutbildningen på jordbrukets område samt anför därvid följande.

Inledning

Genom beslut den 30 juni 1955 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga för att verkstäl­ la utredning rörande yrkesutbildningen inom jordbruket. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga landshövdingen R. N. Johans­ son, tillika ordförande, byråchefen O. A. P:son Arnegren, numera ledamo­ ten av riksdagens andra kammare K. Boo, rektorn Signe Borlind, förbunds­ ordföranden F. Edblom, rektorn N. F. Ekerot, numera byråchefen R. Hjorth, numera sekreteraren i Svenska lantarbetareförbundet G. Nilsson samt byrå­ chefen C. G. F. Söderqvist. Med stöd av särskilt bemyndigande utsågs där­ jämte genom beslut den 8 november 1955 direktören S. J. G. Zachrison att vara ledamot av kommittén. Sedan Johansson genom beslut den 3 oktober 1955 erhållit begärt entledigande från uppdraget, utsågs samma dag dåva­ rande generaldirektören i lantbruksstyrelsen C.-H. Nordlander att vara leda­ mot, tillika ordförande, i kommittén. Denne entledigades på egen begäran genom beslut den 4 december 1959, varvid samtidigt byråchefen i lantbruks­ styrelsen K. G. Ericsson förordnades att vara ledamot, tillika ordförande, i kommittén. De sakkunniga, som antagit benämningen 1955 års lantbruksundervisningskommitté, har avlämnat ett den 8 mars 1961 dagtecknat betänkande angående lantbrukets yrkesskolor (SOU 1961: 13). Över betänkandet har remissyttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, lantbruksstyrelsen efter hörande av samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt styrelserna för samtliga lantbruksundcrvisningsanstalter med annan huvudman än lands­ ting eller hushållningssällskap, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, skolöversty­

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

relsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelen, jordbru­ kets upplysningsnämnd, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärar­ utbildning, skogs- och lantbruksakademien, förvaltningsutskotten vid lands­ tingen efter hörande av styrelserna för lantbruksundervisningsanstalter med landsting som huvudman, Svenska landstingsförbundet, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens för­ bund, Riksförbundet Sveriges 4 H, Förbundet Vi Unga, Svensk husdjursskötsel, Svenska svinavelsföreningen, Sveriges fjäderfäavelsförening, Sven­ ska fåravelsföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Svenska lant­ arbetareförbundet, Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet, Sveriges lantmästareförbund, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Svenska lantmannaskolornas lärareförening, Svenska lanthushållslärarinnornas förening, Svenska facklärarförbundet samt Tjänstemännens Centralorganisa­ tion. Vidare har 1957 års skolberedning, trädgårdsnäringsutredningen, Små­ brukarnas riksförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund samt Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund beretts tillfälle att yttra sig. I detta sammanhang torde få anmälas, att skrifter inkommit från styrel­ sen för Tvillingsta lantmanna- och lanthushållsskolor angående den fram­ tida undervisningsverksamheten vid dessa båda skolor, från Stockholms läns och stads hushållningssällskap angående statsunderstöd för att bedri­ va jordbruksundervisning å egendomen Berga i Västerhaninge socken, från 1955 års lantbruksundervisningskommitté angående läsårsdaglön vid lant­ brukets skolor samt från lantbruksstyrelsen angående vissa anställnings­ villkor m. m. för lärare vid lantbruksundervisningsanstalterna. Vidare tor­ de få anmälas en av lantbruksstyrelsen på uppdrag av Kungl. Maj:t utarbe­ tad långsiktig plan för den fortsatta upprustningen och utbyggnaden av lantbruksundervisningsanstalterna samt en av särskild sakkunnig på upp­ drag av 1955 års lantbruksundervisningskommitté utförd undersökning an­ gående lantinannaskoleutbildningens roll i det moderna jordbruket. Beträffande det närmare innehållet i betänkandet, remissyttrandena och nyssnämnda skrivelser torde få hänvisas till dessa.

I. Lantbruksundervisningens nuvarande former

Den lägre lantbruksundervisningen har tidigare varit föremål för en all­ män översyn dels av 1936 års lantbruksundervisningskommitté, dels av de år 1945 tillkallade sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogs­ bruk. I anledning av nämnda utredningars förslag genomfördes vid 1939 och 1949 års riksdagar den nu gällande ordningen för yrkesundervisningen inom jordbruket. För lantmannaskolornas del innebar beslutet vid 1939 års riksdag bl. a., att dessa skolor organisatoriskt skildes från folkhögskolorna. Vidare påtog

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 5

sig staten en större andel än tidigare av kostnaderna för skolornas verksam­ het. Införande av statsbidrag till byggnader och föreskrift om att till varje skola skulle höra ett lämpligt skölj ordbruk, utgjorde vidare betydelsefulla reformer inom jordbrukets yrkesutbildning. Vid 1949 års riksdag genomfördes en del ändringar i undervisningen vid lantmannaskolorna i syfte att göra densamma mera praktiskt inriktad. Bl. a. beslöts att en ny huvudkurs, kallad praktisk-teoretisk sommarkurs, skulle införas. Vidare utvidgades möjligheterna att erhålla statsbidrag till byggna­ der, varjämte bestämdes att statsbidrag skulle kunna utgå till anskaffande av materiel till maskinundervisning. Vid lanthushållsskolorna genomfördes av 1939 års riksdag en viss förläng­ ning av huvudkurserna. Vidare framhölls, att lanthushållsskola i likhet med lantmannaskola i allmänhet borde vara försedd med skölj ordbruk. I särskild bilaga till lantbruksundervisningskommitténs betänkande har lämnats en förteckning över de lantbruksundervisningsanstalter, som var i verksamhet år 1961. Lantmannaskolor. Antalet lantmannaskolor är f. n. 48, varav 38 ägs av landsting, fyra av hushållningssällskap och sex av föreningar. Huvudkurser vid lantmannaskola är enligt stadgan för lantbruksundervisningsanstalter vinterkurs, fortsättningskurs till vinterkurs, längre kurs, hel­ årskurs, praktisk-teoretisk sommarkurs, maskinskötarkurs samt ettårig ladugårdsförmanskurs. Lantbruksstyrelsen kan medge, att huvudkurs av an­ nan längd än som anges i stadgan får anordnas. Specialkurser av olika slag, exempelvis för utbildning av kontrollassistenter, ladugårdsskötare m. fl., an­ ordnas vid ett flertal skolor vid sidan av nyssnämnda huvudkurser. Skolorna äger ganska stor frihet vid uppgörande av undervisningsplanerna, vilka emel­ lertid alltid skall fastställas av lantbruksstyrelsen. I fråga om de olika kurstypernas omfattning och inriktning under senare år må följande anföras. Vinterkurser (minst 125 arbetsdagar) anordnas varje år vid så gott som samtliga lantmannaskolor. Särskild skogslinje finns vid tolv lantmanna­ skolor (Ökna, St. Segerstad, Ingelstorp, Osby, Ingelstad, Sötåsen, Lillerud, Rättvik, Nytorp, Törsta, Vindeln och Vojakkala) och trädgårdsundervisning förekommer vid fyra lantmannaskolor (Önnestad, Osby, Umeå och Vindeln). Vid två lantmannaskolor (Svalöv och Hörby) anordnas förutom ordinarie vinterkurser även kurser uppdelade på två vintrar, s. k. tvåvinterskurser. Undervisningen vid dessa kurser omfattar sammanlagt ca 200 dagar under två vintrar. Vid lantmannaskolan i Sånga-Säby (jordbrukets föreningsskola) har undervisningen vid vinterkursen en speciell karaktär, i det att eko­ nomiska samt närings- och socialpolitiska frågor jämte föreningskunskap upptar huvudutrymmet, medan de vid lantmannaskolorna eljest förekom­ mande fackämnena helt uteslutits. Vid fortsättningskurs till vinter kurs (minst 125 arbetsda­ gar) skall förekomma såväl teoretisk undervisning som praktiska övningar i jordbruksgöromål. Ibland ingår även kontrollassistentutbildning. Vid åtskil­ liga skolor anordnas s. k. fortsättningskurser med hemkontakt. Eleverna i dessa kurser praktiserar större delen av kurstiden på sina hemgårdar och

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 7

liska undervisningen ge eleverna elementära insikter främst i jordbrukslära, husdj urslära, arbetslära, maskin- och redskapslära, skogshushållning och trädgårdsskötsel. Vid maskinsköt arkurs skall förekomma såväl teoretisk som minst 60 arbetsdagars praktisk undervisning. Vid ettårig ladugårdsförmanskurs skall meddelas såväl teo­ retisk som praktisk undervisning. Vid den praktiska undervisningen skall eleverna turvis utföra eller delta i alla i en ladugård förekommande arbeten.

Antalet elever och kurser under perioden 1954/55—1960/61 framgår av ta­ bell 1 på föregående sida. För att vinna inträde som elev vid lantmannaskola, fordras som regel föl­ jande. Inträdessökande skall ha genomgått folkskola eller förvärvat motsvarande kunskapsmått, under minst ett år ha varit sysselsatt med lantbruksarbete och ha fyllt 18 år. Skolans styrelse äger dock att i särskilda fall medge inträ­ de åt den, som fyllt 17 år, och lantbruksstyrelsen kan medge inträde även åt yngre sökande. Inträde vid fortsättningskurs förutsätter, att vinterkurs genomgatts eller att vederbörande på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper. Beträffande inträdesåldern gäller vidare för praktisk-teoretisk sommarkurs att sokande som regel skall ha fyllt 16 men ej 18 år och att sökande till ettårig ladugårdsförmanskurs skall ha fyllt 19 år.

Medelåldern vid vinterkurserna är f. n. omkring 21 år. Antalet elever i 18 års ålder och även i 17 års ålder är dock relativt stort, särskilt i mellersta och norra Sverige. Antalet elever i de lägre åldrarna har under senare år ökat be­ tydligt i vinterkurserna. Under 1950-talet har ett flertal lantmannaskolor vid sidan av nämnda kur­ ser anordnat fortsättningsskolekurser i jordbruk för elever från skoldistrikt med sjuårig folkskola. Kurserna har i regel pågått sex till åtta veckor och omfattat 30 veckotimmar. Antalet kurser uppgick under denna tioårspe­ riod till ca 200 med ett sammanlagt elevantal av ca 3 000. Lantbruksskolor. Antalet lantbruksskolor är f. n. fem. Av dessa är två statsägda, medan två har hushållningssällskap och en enskild stiftelse som huvudman. Vid lantbruksskola kan följande slag av huvudkurser anordnas, nämligen tvåårig kurs för utbildning av jordbruksförmän, ettårig kurs för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning, ettårig kurs för utbildning av ladugårdsförmän, maskinskötarkurs (omfattande minst 60 arbetsdagar) samt ettårig arbetsledarkurs. De tre förstnämnda kursformerna förekommer vid samtliga skolor, maskinskötarkurser vid Ulvhäll och Bollerup. Ettårig ar­ betsledarkurs — eu kursform, som tillkom genom beslut vid 1949 års riksdag — har inte anordnats vid någon skola. Såväl den tvååriga kursen för utbildning av jordbruksförmän som den ett­ åriga kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning avser att ge eu teoretisk utbildning, som i huvudsak omfattar vad som är föreskrivet för lantmannaskolas vinterkurs, ehuru med särskild inriktning på förhållande­

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

na vid större jordbruk. Den övriga delen av kurstiden upptas av praktiskt ar­ bete och arbetsinstruktioner. Lantbruksskolornas ladugårdsförmanskurser och maskinskötarkurser överensstämmer i fråga om undervisningens upp­ läggning och omfattning med motsvarande kurser vid lantmannaskola. Antalet elever och kurser vid lantbruksskolorna under perioden 1954/55— 1960/61 framgår av tabell 1 på s. 5. För att vinna inträde vid lantbruksskola fordras i fråga om allmänteoretis­ ka förkunskaper att ha genomgått folkskola. Minimiåldern för inträde — undantag kan i vissa fall medges -— är 19 år i fråga om ladugårdsförmanskurs och arbetsledarkurs samt 18 år för övriga kurser. Praktikfordringarna är ett år, varvid dock förutsätts specialpraktik i djurskötsel för ladugårdsförmanskurs. Jordbruksskolor. Dessa skolor är speciellt avsedda för ungdom i den ål­ der, då de nyss lämnat folkskolan. Antalet jordbruksskolor är f. n. två, näm­ ligen Gålö i Stockholms län och Sorsele i Västerbottens län. Ytterligare en sådan skola i Pålkem i Norrbottens län har upphört med utgången av år 1961. Skolan i Gålö meddelar uteslutande jordbruksundervisning för gossar, medan skolan i Sorsele, förutom sådan utbildning, även meddelar undervis­ ning i lanthushåll för flickor. För skolan i Gålö är hushållningssällskapet och för skolan i Sorsele landstinget huvudman. Kurserna vid yrkesskolorna är för gossar ett- eller tvååriga och för flickor ettåriga. Undervisningen vid skolorna skall reglementsenligt fortgå minst 300 dagar årligen. Antalet elever och kurser vid jordbruksskolorna under perioden 1954/55— 1960/61 framgår av tabell 1. Antalet inträdessökande har vid Gålö- och Sorsele-skolorna varit betydligt större än platstillgången. Gålö-skolan tillkom ursprungligen närmast av arbetsmarknadsskäl. Den­ na skola har nu till uppgift att ge ungdom från befolkningsgrupper utanför jordbruket praktisk-teoretisk utbildning i jordbruk. Av de från Gålö-skolan under femårsperioden 1951—55 utbildade eleverna har omkring 75 procent därefter ägnat sig åt jordbruk. Lanthushållsskolor. Antalet lanthushållsskolor är f. n. 43, varav 34 ägs av landsting, en av hushållningssällskap, sex av enskild förening eller stiftelse och två av bolag. De vid lanthushållsskolorna förekommande huvudkurserna är halvårskurs om minst 154 dagar och årskurs om minst 308 dagar. Vid skolor med halv­ årskurs anordnas i regel två sådana per år. Några skolor anordnar årskurs jämsides med två halvårskurser. Vid vissa skolor anordnas även andra typer av kurser, såsom fem måna­ ders yrkeskurser för hemvårdarinnor, sex månaders trädgårdskurser och sex veckors feriekurser för skolungdom. Dessutom anordnas vid vissa skolor i socialstyrelsens regi tre månaders prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor.

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1902

100 ha. Till åtskilliga av skoljordbruken hör också betydande skogsarealer. Sålunda har 22 skolor mer än 100 ha skog. Av lanthushållsskolorna är 16 försedda med egna i regel mindre skoljordbruk. I den mån lantmannaskolor och lanthushållsskolor är samförlag­ da, kan lanthushållsskolorna utnyttja lantmannaskolornas jordbruk för sin undervisning.

II. Behovet av lantbruksimdervisning

A. Kommittén

Lantbruksundervisningskommittén erinrar inledningsvis om att det i direk­ tiven för utredningen framhållits, att utvecklingen på näringslivets olika om­ råden och inte minst inom jordbruket och skogsbruket ställer allt större krav på yrkesutövarna och att en vidgad och förbättrad yrkesutbildning därför är en förutsättning för ett fortsatt framåtskridande. Samtidigt gäller att endast en mindre del av de blivande jordbrukarna f. n. genomgår yrkesutbildning. Särskilt är detta fallet i fråga om småbrukarna. Vidare är det endast mera undantagsvis som lantarbetare skaffar sig teoretisk utbildning i jordbruk. Frågan om jordbrukets framtida behov av yrkesutbildning bör enligt kom­ mittén också ses mot bakgrunden av den fortsatta strukturella utvecklingen inom jordbruksnäringen. Enligt gjorda prognoser skulle antalet företagare i jordbruket minska med 8 000—10 000 per år, samtidigt som rekrytering­ en av företagare uppskattas till 2 000—4 000 per år. Denna bild av den fram­ tida utvecklingen inom jordbruket utgår från mer eller mindre osäkra anta­ ganden men den torde likväl enligt kommittén vara den mest sannolika un­ der de närmaste tio åren. De förväntade strukturförändringarna i det framtida jordbruket kan emel­ lertid inte, framhåller kommittén, tas till intäkt för en inskränkning av lantbruksundervisningen. Vid lantmannaskolorna kan emottas inte fullt 2 000 elever. Det beräknade framtida rekryteringsbehovet av företagare inom jord­ bruket kommer således alltjämt att bli större än de nuvarande skolornas ut­ bildningskapacitet. Med hänsyn härtill bör enligt kommittén yrkesundervis­ ningen i jordbruk utbyggas och förstärkas både i kvantitativt och kvalita­ tivt hänseende. Till angivna siffror över nya företagare bör vidare läggas det beräknade rekryteringsbehovet av lantarbetare. Antalet lantarbetare är f. n. ca 30 000. Med hänsyn till att även behovet av lantarbetare minskar rela­ tivt snabbt, beräknar kommittén rekryteringen av dessa till 500__1 000 per år.

Lantbruksundervisningskommittén anför vidare bl. a. följande.

Intresset för lantbruksundervisning har enligt tillgänglig statistik varit vida större bland dem, som tillträtt jordbruk i storlekar över 15 ha än bland dem, som tillträtt mindre jordbruk. Även om totala antalet jordbruk minskar, har man likväl att räkna med en ökning i storleksgruppen över 15 ha. Strukturförändringen torde därför inom överskådlig framtid inte kom­

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1002 11

ma att påverka skolornas rekryteringsunderlag i negativ riktning. Än vikti­ gare torde vara, att behovet av yrkeskunskap för yrkesutövarna vid de be­ stående brukningsenheterna måste oavsett enheternas storlek bli allt större. Dessa krav på yrkeskunnande kommer med all sannolikhet att i framtiden medföra, att en väsentligt större del av blivande företagare och anställda i jordbruket skaffar sig grundläggande yrkesutbildning än vad hittills varit fallet. En utbildning, som i regel begränsas till eu vinterkurs om fem måna­ der, kan enligt kommitténs uppfattning inte anses tillfyllest för flertalet fö­ retagare och anställda. Ungdomen bör därför ges möjlighet att anslå längre tid för yrkesutbildning än vad som f. n. är fallet. Detta medför i sin tur öka­ de anspråk på skolornas utbildningskapacitet. Eu mycket omfattande utbyggnad av yrkesutbildningen sker inom andra arbetsområden. 1 en tid, då allt större krav i lönsamhetshänseende ställs på det svenska jordbruket, finner kommittén det synnerligen angeläget, att re­ surser skapas för en gedigen yrkesutbildning i jordbruk, något som i hög grad är ägnat att medverka till att jordbruket även i fortsättningen kan häv­ da sin ställning jämsides med andra näringsgrenar. Kommittén erinrar också om att både i Sverige och våra grannländer Dan­ mark och Norge framlagts resultat av undersökningar, som visar, att ett klart positivt samband föreligger mellan yrkesutbildningen och det ekono­ miska utbytet vid det egna jordbruket. Likaså framhålls att ännu större sti­ mulans till yrkesutbildning skulle ges, om myndigheterna i högre grad än hittills varit fallet betraktade yrkesutbildning som merit, exempelvis i sam­ band med vissa statliga åtgärder för jordbrukets rationalisering. Så kunde vara fallet vid beviljande av statliga lån och bidrag för förvärv av jordbruksfastighet. Kommittén avser inte härmed föreslå, att genomgång­ en yrkesutbildning skall utgöra villkor för statens stöd, men anser att så­ dan utbildning bör betraktas som en värdefull merit för den, som söker lån eller bidrag, och att detta bör klart uttalas i bestämmelserna om statligt stöd i denna form. Vad gäller behovet av utbildningen av lantarbetare anför kommittén i hu­ vudsak följande. För den anställde är värdet av yrkesutbildning mest uppenbart, i den män den leder till att han får en högre lön än han eljest skulle erhållit. En diffe­ rentiering av timlönen för yrkesutbildad och icke yrkesutbildad arbetare tillämpas redan enligt lantarbetaravtalet. Denna lönedifferentiering är av betydelse såsom stimulans till yrkesutbildning. Det är vidare av vikt, att det mera klart definieras, vilka slag av yrkesutbildning som ger rätt till benäm­ ningen yrkesutbildad i avtalet. Förekomsten av mindre kvalificerade arbe­ ten avtar efterhand i jordbruket, samtidigt som arbetarstammen reduceras numerärt. De arbetsuppgifter, som utförs av den kvarvarande arbetarstam­ men, är av den art, att en gedigen grundutbildning erfordras. Alla möjlighe­ ter att stimulera blivande lantarbetare av olika kategorier att skaffa sig så­ dan utbildning vid lantbrukets skolor bör därför tillvaratas. I detta sammanhang framhåller kommittén, att det är viktigt, att jordbru­ kets egna organisationer — både företagarnas och de anställdas — utnyttjar sin opinionsbildande förmåga för att främja yrkesutbildningen på lantbru­ kets område. Upplysningar om de utbildningsmöjligheter och utbildningsvä-

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1002

gar, som finns inom lantbruksundervisningen, kommer i framtiden i stor utsträckning att ges i den obligatoriska skolans yrkesvägledning. Det är enligt kommitténs uppfattning för jordbrukets del synnerligen angeläget, att dess intressen här tillgodoses genom en saklig och effektiv yrkesvägledning och studierådgivning. Även lärarpersonalen vid lantbrukets skolor bör utnyttjas i detta syfte.

B. Yttranden

Remissinstanserna framhåller överlag, att utvecklingen inom jordbruket ställer ökade krav på en gedigen yrkesutbildning hos näringsutövarna. Med hänsyn härtill rekommenderas en rad olika åtgärder för att stimulera yr­ kesutbildningen. Flera remissinstanser har berört kommitténs förslag, att genomgången yrkesutbildning skall betraktas som värdefull merit för den, som söker statliga lån och bidrag vid förvärv av jordbruksfastighet, och där­ vid uttalat sitt gillande av förslaget. Detta anses motiverat med hänsyn till det positiva samband, som konstaterats föreligga mellan yrkesutbildning och ekonomiskt utbyte av jordbruksdriften. En bättre yrkesutbildning medför sålunda ett minskat risktagande för staten som långivare. För att stimulera yrkesutbildningen framhålls i övrigt behovet av ökad yrkesorientering och upplysning om utbildningsmöjligheter bland ungdomen. Ur remissyttrandena torde följande få återges. Lantbruksstyrelsen, som i likhet med kommittén understryker det stora behovet av utbildning på lantbrukets område, anför i fråga om åtgärder för alt få till stånd en ökad anslutning till yrkesutbildningen bl. a. följande. Då gjorda undersökningar visat, att det råder ett klart positivt samband mellan yrkesutbildning och ekonomiskt resultat vid det egna jordbruket, borde detta i och för sig vara ett tillräckligt motiv för den enskilde att skaffa sig yrkesutbildning. I likhet med kommittén anser dock styrelsen, att det skulle stimulera till ökad yrkesutbildning, om i högre grad "än hittills varit tallet sådan utbildning tillgodoräknades vederbörande som merit vid ansö­ kan om lån eller bidrag för förvärv av jordbruksfastighet eller för rationaliseringsåtgärder. Enligt gällande bestämmelser för att erhålla jordbruksegnahems- och driftslån skall den sökande bl. a. äga erforderlig yrkeskun­ skap. Styrelsen vill för sin del understryka, att vid prövning av den sökan­ des yrkeskunskap värdet av genomgången yrkesskola även bör beaktas. Lantbruksstyrelsen framhåller vidare vikten av att ökade resurser ställs till förfogande för upplysning om verksamheten vid lantbrukets yrkesskolor, varvid särskilt lönsamheten av förbättrad utbildning understryks. Dessutom betonas värdet av förbättrad yrkesorientering i enhetsskolan, ökad upplys­ ning inom jordbrukar- och ungdomsföreningar samt i press, radio och TV. Sveriges lantbruksförbund anser, att kommittén borde ha gjort en mera systematisk genomgång av vilka möjligheter som kan komma i fråga för att stimulera intresset för yrkesutbildning inom jordbruksområdet. En intervju­ undersökning bland dem, som inte genomgått yrkesutbildning, synes enligt förbundet ha kunnat ge viktiga upplysningar i fråga om vilka åtgärder som

Kungl. Ma j:Is proposition nr 103 år 1062 13

behöver vidtas för att öka dessa gruppers intresse för utbildning. Förbun­ det påpekar vidare, att studiehjälpen till eleverna är av väsentlig betydelse för vissa elevers möjligheter att delta i undervisningen. Riksförbundet Landsbygdens folk instämmer helt i kommitténs förslag att genomgången yrkesutbildning bör betraktas som en värdefull merit föi den, som söker statliga lån och bidrag i samband med förvärv av jordbruks­ fastighet under förutsättning att inte någon speciell utbildningsgång särskilt premieras. Yrkesutbildning kan nämligen, framhåller förbundet, förvärvas även via korrespondenskurser och andra former av självstudier, enskilt eller i studiecirkel, samt via korta kurser, föreläsningar etc. Svenska lantarbetsgivareföreningen anför bl. a. följande.

Den snabba utvecklingen på teknikens och forskningens områden samt ändrade ekonomiska och strukturella förhållanden ställer ökade krav på ge­ digen yrkesutbildning hos de inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring verksamma. Utvecklingen ger tydlig anvisning om nödvändigheten av föibättrade insikter i fråga om produktionsteknik samt arbets- och företagseko­ nomi. Inte minst gäller detta jordbruket, inom vilken näring stora svåiigheter möter att åstadkomma dels en lämplig produktionsavvägning, dels fort­ satt produktivitetshöjning. Orsaken till att de skärpta kraven på yrkesut­ bildning inte har medfört någon ökning av antalet elever vid lantbrukets yrkesskolor torde enligt föreningen vara dels att utbildningsorganisationen och kursformerna inte anpassats efter utvecklingen, dels att yrkesutbildning­ ens betydelse inte tillräckligt uppmärksammats av de yrkesverksamma.

Svenska lantarbetareförbundet framhåller, att förbundet sedan länge haft en klart positiv inställning till yrkesutbildningen inom jordbruket och pro­ pagerat härför bland sina medlemmar. Förbundet anför fortsättningsvis bl. a. följande. Orsaken till att anslutningen från lantarbetarhåll trots detta varit ringa ar att lantmannaskolorna framställts som skolor för jordbrukets företagare och inte som yrkesskolor även för lantarbetare. Förbundet väntar sig emel­ lertid en förändring i förhållandet mellan skolorna och lantarbetarna i den mån kommitténs förslag genomförs. Av stor betydelse härvidlag är även den attityd, som de nuvarande lantmannaskolornas rektorer och lärare visar gentemot de inom jordbruket anställda. Med undantag för några numerärt små grupper har det hitintills visat sig omöjligt att i lantarbetaravtalet få infört eu lönesättning, som premierat dem, som har utbildning eller långva­ rig praktik. Detta har medfört, att flertalet lantarbetare inte haft någon ome­ delbar ekonomisk vinst av yrkesutbildning. Förbundet vill vidare under­ stryka behovet av eu saklig och effektiv yrkesvägledning och propaganda, inriktad på att få ett tillräckligt antal lämpade ungdomar att intressera sig för yrkesutbildning i jordbruk. Det synes föreligga ett starkt behov av ett samlande organ för denna verksamhet, eventuellt under lantbruksstyrelsens ledning. I detta organ skulle företagarnas och de anställdas organisationer ha ett betydande inflytande.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening delar kommitténs uppfattning alt de strukturförändringar, som sker i allt snabbare lakt inom jordbruket, ställer ökade krav på yrkeskunskap såväl hos företagarna som de anställda

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

ocli motiverar sålunda eu förbättrad yrkesutbildning. Av undersökningar, som utförts såväl i vårt land som i grannländerna framgår tydligt, att det finns ett starkt positivt samband mellan yrkesutbildning hos företagaren och företagens lönsamhet. Föreningen understryker vidare, att yrkesutbildningen hos sökande av statlig lånegaranti vinner ökat beaktande på det sätt kommittén föreslagit. Detta motiveras bl. a. av de med lånen förknippade riskerna. Liknande synpunkter framförs även av skogs- och lantbruksaka­ demien samt jordbrukets upplysningsnämnd.

DI. Lantbruks undervisningens allmänna uppläggning

A. Kommittén

Lantbruksundervisningskommittén lämnar i detta avsnitt en översikt över den av kommittén förordade utformningen av olika kurstyper och av den planerade utbildningsgången inom den framtida Iantbruksundervisningen. Det framhålls, att en del av dessa förslag är avsedda att genomföras på läng­ re sikt och att under en övergångstid nuvarande kursformer bör kunna tilllämpas vid sidan av den nya organisationen. Kurstyper. Förberedande yrkesutbildning efter genomgången folkskola lämnas f. n. vid lantmannaskolornas praktisk-teoretiska sommarkurser, vid jordbruksbetonade fortsättningsskolekurser och i enhetsskolans jordbruksgren. Dessutom finns i mindre omfattning möjlighet att direkt efter folk­ skolan påbörja jordbruksutbildning vid jordbrukets yrkesskolor. Vid sidan om den yrkesutbildning i jordbruk, som i framtiden eventuellt kan komma att äga rum i den obligatoriska skolan, bör enligt kommittén fin­ nas praktisk-teoretiska sommarkurser av i huvudsak samma typ som nu. Vidare bör klart yrkesbestämda elever kunna direkt efter enhetsskolans åt­ tonde klass fortsätta i en praktisk^teoretisk kurs av den typ, som f. n. anord­ nas vid jordbruksskolorna. En sådan kurs, som motsvarar första årskur­ sen av den tvååriga kursen vid dessa skolor och som i fortsättningen be­ nämns förberedande praktisk-teoretisk yrkeskurs, bör alltså kunna utgöra

sista året i den obligatoriska skolan.

För den egentliga yrkesutbildningen, av kommittén benämnd grund­ läggande yrkesutbildning, finns f. n. fem olika utbildningsvägar, nämligen 1) lantmannaskolornas vinterkurs, som kan kompletteras med fortsättnings­ kurs, 2) längre kurs, 3) helårskurs, 4) lantbruksskolornas ettårskurs och 5) andra årskursen vid jordbruksskolor. I framtiden synes enligt kommittén endast tre kurstyper behöva förekom­ ma, nämligen

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962 15

Schema över kommitténs förslag till utbildningsgång i lantbruksundervisningen

Ålder

22

Lantmästarkurs

21

Arbets- och driftsledarkurs Ladugårdsför-

20 manskurs Vidareut­

bildning

Praktik och specialiserad vidareut­

19 bildning

18 Grundläg­ Grundläggande yrkeskurs gande yrkes­ utbildning 17 Praktik eller någon form av skolmäs­ Förberedan­ sig förberedande yrkesutbildning de yrkesut­ bildning 16

Den obligatoriska skolan

An/n. Flertalet av eleverna i arbets- och driftsledarkursen, ladugårdsförmanskursen och lantmästarkursen kommer att vara äldre än som framgår av schemat, då värnpliktstjänstgöringen i allmän­ het kommer att fullgöras före inträdet i dessa kurser.

dels en huvudsakligen teoretisk kurs, i regel omfattande minst fem må­ nader, vilken föreslås benämnd grundläggande yrkeskurs, dels en tio veckors kurs, avsedd för redan yrkesverksamma jordbrukare och lantarbetare, benämnd kortare grundläggande yrkeskurs, dels en praktisk-teoretisk helårskurs, utformad i huvudsak såsom de nu­ varande lantbruksskolornas ettårskurs. Denna kurs benämns i fortsättning­ en grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs. De jordbrukare och anställda i jordbruket, vilka inte genomgår arbetsoch driftsledarkurs, bör ha möjlighet att komplettera sin utbildning inom vissa specialområden. Sådan kompletterande undervisning föreslås komma att ske vid specialkurser i bl. a. växtodling, allmän djurskötsel, ma­ skinskötsel och företagsekonomi. Under senare år har tendenser förmärkts att söka få till stånd särskilda skolor för olika former av specialundervisning såsom t. ex. fjäderfäskolan vid Lida (numera nedlagd) och fruktodlingsskolan i Urshult. Erfarenheten har enligt kommittén visat, att det är svårt att på förhand bedöma elevunder­ laget i sådana specialskolor och att de på grund av sin ringa storlek lätt får ekonomiska svårigheter. Olika former av specialutbildning inom lantbruket bör därför enligt kommitténs mening knytas till redan befintliga skolor på samma sätt som skett med fjäderfäundervisningen vid Hörby lantmannasko­ la.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Lantbruksskolornas tvååriga kurs för jordbruksförmän och ettåriga kurs för ladugårdsförmän föreslår kommittén skola ersättas med dels en ett­ årig arbets- och driftsledarkurs, dels en sex månaders ladugårdsförmanskurs. Driftsledarkursen vid Alnarpsinstitutet fö­ reslås skola benämnas lantmästarkurs. Utbildningsgång. F. n. finns ingen klar samordning mellan olika utbildningsformer inom lantbruksundervisningen. Kommittén har sökt att få till stånd ett sammanhängande system för utbildningen och en utbildningsgång med en någorlunda klart formulerad målsättning för utbildningen på olika stadier. Kommittén anför härom bl. a. följande. Efter förberedande yrkesutbildning (t. ex. praktisk-teoretisk sommar­ kurs) följer grundläggande yrkeskurs om minst fem månader. Genomgång av grundläggande yrkeskurs skall som regel fordras för inträde i specialkuis, i arbets- och driftsledarkurs och i ladugårdsförmanskurs. Vidare skall genomgång av arbets- och driftsledarkurs med goda vitsord eller vid inti ädesprövning ådagalagda motsvarande kunskaper fordras för inträde i lantmästarkurs.

Lantbruksundervisning och skogsundervisning. Kommittén erinrar om att på skogsbrukets område en omfattande utbyggnad av yrkesundervisningen f. n. pågår och att denna till stor del vänder sig till samma kategori ungdomar som lantbruksundervisningen, nämligen till blivande innehavare av jordbruk med skog. Det kan därför inte undvikas, att det uppstår en viss konkurrens om ungdomarna. Enligt kommitténs mening är det inte tänkbart, att någon större del av jordbruksungdomen kommer att genomgå en långvarig utbildning vid olika skolor i både jordbruk och skogsbruk. Så långt det är möjligt, bör därför en samordning komma till stånd mellan den undervisning, som sker i jordbru­ kets skolor och vid skogsbruksskolorna eller eljest i skogsvårdsstyrelsernas regi. Regional samordning. Kommittén framhåller, att flera av de föreslagna kurserna inte kan anordnas vid alla skolor. Detta är exempelvis fallet beträf­ fande vissa specialkurser, för vilka en skolas normala rekryteringsområde i regel ger otillräckligt elevunderlag. Detta är även f. n. förhållandet i fråga om vissa andra kurser och en följd därav har varit, att flera skolor i ett och samma område anordnat kurser av samma slag med endast ett fåtal elever i varje kurs. Om dessa problem skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, måste en organiserad regional samordning av undervisningsverksam­ heten komma till stånd. Kommittén föreslår därför, att inom varje län in­ rättas regionala skolstyrelser. Mellan å ena sidan lantbruksundervisningsanstalterna och å andra sidan hushållningssällskapen förekommer sedan gammalt en nära samverkan. En dylik samverkan synes kommittén angelägen även i framtiden. Belastning­ en på såväl lärare som lokaler är inom lantbruksundervisningen störst un­ der vinterhalvåret, under vilken tid ifrågavarande resurser i regel är fullt ut­ nyttjade. Under sommarhalvåret är beläggningen på skolorna vanligtvis läg­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 är 1962 17

re, varför varken lärarpersonalen eller förläggningsmöjligheterna kan helt utnyttjas. Det är enligt kommittén angeläget, att resurserna vid såväl skolor som hushållningssällskap tillfullo utnyttjas för rådgivnings- och upplys­ ningsverksamheten och att en rätt avvägning av möjligheterna på dessa verk­ samhetsområden görs. Liksom i fråga om samarbetet mellan skolorna är det för samverkan mellan skolor och sällskap av vikt, att vissa organiserade former kommer till stånd. Undervisningsanstalternas benämning. F. n. finns olika benämningar för de skolor, som ombesörjer yrkesundervisningen på jordbrukets område, nämligen lantbruksskolor, lantmannaskolor och jordbruksskolor. En ge­ mensam beteckning skulle enligt kommittén ha den fördelen, att hela skolsystemet för allmänheten framstår som en enhet. Detta skulle även un­ derlätta de olika skolornas utnyttjande för de kurser och andra utbildningsformer, som vid en viss tid är mest behövliga och lämpliga. Kommittén fö­ reslår därför, att samtliga tre nu befintliga skoltyper i framtiden kallas lantbruksskolor. Kommittén föreslår vidare att i stället för det nuva­ rande sammanfattande begreppet lantbruksundervisningsanstalter i framti­ den används benämningen lantbrukets yrkesskolor som ge­ mensam beteckning på lantbruksskolor, trädgårdsskolor och lanthushålls­ skolor.

B. Yttranden Remissinstanserna uttrycker sig överlag erkännsamt över att kommittén lyckats få till stånd en sammanhängande utbildningsgång, som direkt an­ knyter till den obligatoriska skolan och som ger möjlighet till etappvis ge­ nomförda studier fram till lantmästarexamen. Vidare har åtskilliga re­ missinstanser med tillfredsställelse noterat, att även lantarbetarnas utbild­ ningsbehov beaktats. Kommitténs förslag att ombilda nuvarande lantman­ naskolor, lantbruksskolor och jordbruksskolor till en enhetlig skoltyp be­ nämnd lantbruksskola liksom förslaget att benämna lantbruksskolor, träd­ gårdsskolor och lanthushållsskolor lantbrukets yrkesskolor tillstyrks så gott som utan undantag av remissinstanserna. Av vad som anförts av remiss­ instanserna torde följande få återges. Sålunda understryker statskontoret, att kravet på genomgången grund­ läggande yrkesutbildning för tillträde till specialiserad vidareutbildning inte synes vara påkallad för alla slags specialkurser samt att — särskilt med tanke på äldre sökande — dispens från sådant inträdesvillkor bör kunna meddelas efter liberala grunder. Lantbruksstyrelsen tillstyrker i princip de av kommittén framlagda för­ slagen angående en förbättrad undervisning vid lantbrukets yrkesskolor. I likhet med åtskilliga övriga remissinstanser, såsom Svenska landstingsför­ bundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbrnksförbund, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt Svenska lantarbetareför­ bundet, anser lantbruksstyrelsen det vara särskilt värdefullt, att kommittén för såväl jordbrukare som vid jordbruket anställda utstakat en klar utbild­ ningsgång, som direkt anknyter till den obligatoriska skolan.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

Skogsstyrelsen, som i ärendet hört samtliga skogsvårdsstyrelser i landet, anför att flera skogsvårdsstyrelser ansett, att kommitténs förslag i jäm­ förelse med nuvarande förhållanden innebär förbättringar i form av klarare utbildningsgång och en förstärkning av resurserna för utbildningen. De föreslagna åtgärderna anses visserligen vara ett steg i rätt riktning men otillräckliga för att fylla kravet på en för lantbruket fullgod och med andra näringar jämförlig utbildning. Det hävdas även, att antalet alternativ på olika utbildningsstadier samt antalet möjliga kombinationer alltjämt är för stort för att erforderlig stadga skall kunna uppnås i utbildningsgången. Skogsstyrelsen ansluter sig för egen del till dessa synpunkter. Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att yrkesutbildningen inom jordbruket bör rikta sig i lika mån till företagare och anställda. Lantarbetarnas antal kommer under 1960-talet enligt gjorda beräkningar att ytterligare starkt decimeras, vilket kommer att medföra ökade krav på mångsidigt yrkes­ kunnande hos de kvarvarande. Yrkesutbildning åt lantarbetare enligt kom­ mitténs riktlinjer torde bli nödvändig för att näringen skall få tillgång till kvalificerad arbetskraft och styrelsen hälsar därför med tillfredsställelse, att denna fråga beaktats. Jordbrukets upplysningsnämnd uttrycker sin be­ låtenhet över att kommittén sökt bringa reda i benämningarna på jordbru­ kets olika undervisningsanstalter. Att kommittén stannat för att föreslå, att de tre nu befintliga skoltyperna i framtiden skall benämnas lantbruks­ skolor, förefaller enligt nämnden lyckligt inte minst med hänsyn till att även lantarbetarna bör intresseras för yrkesutbildning. Hushållningssällskapens förbund har funnit en särskild fördel med kom­ mitténs utbildningsförslag vara, att det omfattar och inbegriper alla, soin avser att ägna sig åt jordbruk, d. v. s. både egna företagare och anställda. Invändningar kan enligt förbundet måhända göras mot att grundutbildning­ en enligt det föreslagna systemet kommer att äga rum vid en lägre ålder än f. n. Detta kan emellertid inte förringa fördelarna av att yrkesutbildningsorganen inom jordbruket i likhet med vad fallet är inom andra näringar får möjlighet att på ett tidigt stadium och i direkt anknytning till den obliga­ toriska skolan ta band om ungdomarna. Sveriges lantbruksförbund anser den föreslagna utbildningsgången med en anknytning till den obligatoriska skolan nödvändig för att lantbruket med framgång skall kunna konkurrera med andra näringar vid ungdomens yrkesval. Riksförbundet Landsbygdens folk finner det angeläget, att de olika sko­ lorna ges möjligheter att variera kurstyperna med hänsyn till lokala önske­ mål. Jordbruksnäringen bedrivs under så skiftande betingelser och med så varierande inriktning i olika delar av landet, att det är nödvändigt, att un­ dervisningen och utbildningen anpassas därefter. Det är också nödvän­ digt, att de enskilda skolorna ges möjligheter att pröva nya former för ut­ bildningen, såväl beträffande kursernas längd som innehåll. Svenska lantarbetsgivareföreningen framhåller, att utredningens förslag i sin allmänna uppläggning är ett steg i rätt riktning för att främja yrkes­ utbildningen och att det torde komma att omfattas med ett positivt intresse av såväl blivande företagare som arbetstagare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062 19

Svenska lantarbetareförbundet anser den av kommittén föreslagna ut­ bildningsgången vara lämpligt avvägd, dels därför att den ger möjlighet till en obruten studiegång från grundutbildningen t. o. in. lantmästarkursen, dels därför att eleverna inte behöver bestämma hela utbildningsgången re­ dan från början. De kan avbryta efter vissa kurser och ändå anses färdigutbildade på det stadium de då befinner sig. Beträffande yttrandena från landstingens förvaltningsutskott kan näm­ nas, att förvaltningsutskottet i Skaraborgs län framhållit vikten av att ut­ bildningsgången inte fastlåses så starkt, att en person, som önskar komma in i den vid mera mogen ålder, utestängs.

IV. Förberedande yrkesutbildning

A. Kommittén

Med förberedande praktisk-teoretisk utbildning avser lantbruksundervisningskommittén utbildning i jordbruk inom enhetsskolans ram, praktisk­ teoretiska sommarkurser vid lantmannaskolorna, första årskursen i tvååriga praktisk-teoretiska kurser vid jordbruksskolor samt den yrkesutbildning i jordbruk, som meddelas i de fortsättningsskolekurser, vilka f. n. anordnas vid en del lantmannaskolor. Allmänna synpunkter. Kommittén är övertygad om att ett ökat behov av förberedande praktisk-teoretisk jordbruksutbildning i skolmässig form kom­ mer att uppstå och anför härom följande. Detta framgår bl. a. av den ständigt stegrade efterfrågan på elevplatser i lantmannaskolornas praktisk-teoretiska sommarkurser. Antalet ansökningar till jordbruksskolorna har också under senare år varit vida större än antalet elevplatser. En utveckling i denna riktning kan av flera skäl väntas fortgå i samma eller t. o. m. i ökad takt. Samtidigt som jordbruksbefolkningens an­ del procentuellt minskar, kommer inslaget av jordbruksintresserade ungdo­ mar från icke jordbrukarhem att öka. Möjligheterna för dessa ungdomar att direkt erhålla anställning i ett mekaniserat jordbruk blir allt mindre. Eu förberedande jordbruksutbildning i skolform är därför många gånger nöd­ vändig för att bereda dem möjlighet att erhålla fortsatt praktisk utbildning genom anställning hos jordbrukare. En efter hand förbättrad utbildning i arbetsteknik även för undomar, som växer upp i jordbrukarhem torde kom­ ma att aktualiseras i framtiden. Denna utbildning bör med fördel kunna meddelas i förberedande yrkeskurser i direkt eller nära anslutning till den obligatoriska skolan. Med hänsyn till att ovisshet ännu rådde, huruvida det i grundskolans hög­ stadium skulle ingå en yrkeslinje i jordbruk eller ej, ansåg sig kommittén böra inte endast redovisa förslag rörande uppläggningen av den enligt nu gällande riktlinjer avsedda jordbruksundervisningen i enhetsskolan utan även klarlägga de alternativa möjligheter till förberedande yrkesutbildning i jordbruk, som blir nödvändiga, därest — som skolberedningen tänkt sig — jordbruksgrenen i enhetsskolan skulle komma alt slopas. De olika former

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1062

av skolmässig förberedande jordbruksutbildning, som tillskapas, bör sa långt möjligt överensstämma, eftersom de kommer att utgöra facklig förutbildning till en relativt ensartad grundläggande yrkesutbildning i jordbruk. Kommittén räknar med att ett stort antal av eleverna i de grundläggande vrkeskurserna genomgått en teoretisk linje i den obligatoriska skolan och därefter skaffat sig yrkespraktik vid föräldrarnas jordbruk. Även dessa ele­ ver bör enligt kommittén ges möjlighet att genomgå förberedande praktiskteoretisk utbildning i skolform. I detta syfte bör de nuvarande praktisk­ teoretiska sommarkurserna bibehållas och ytterligare utbyggas i takt med efterfrågan på dylika kurser. Elever i enhetsskolan bör enligt kommittén också ha möjlighet att full­ göra det nionde årets skolplikt genom att delta i förberedande yrkesutbild­ ning i jordbruk vid yrkesskola. Vissa av de lantbruksskolor, som anordnar förberedande yrkeskurs, bör som en omedelbar fortsättning på denna anordna en grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs. På så sätt får eleverna möjlighet att genomgå en tvåårig praktisk-teoretisk utbildning vid samma skola, motsvarande den ut­ bildning, som f. n. meddelas vid skolor av Gålö-typ, vilket ur pedagogisk synpunkt innebär betydande fördelar. Denna utbildningsväg bör i första hand stå öppen för klart yrkesbestämda elever i den obligatoriska skolan och bör vara av särskild betydelse för elever från städer och tätorter. Den bör dock även stå öppen för elever, som gått en teoretisk utbildningslinje i enhetsskolans sista klass. Om jordbruksutbildning inte kommer att ingå i den framtida obligatoris­ ka skolan, blir de ungdomar, som avser att ägna sig åt jordbruk och som 'ill gå en yrkeslinje, i första hand hänvisade till den mekaniska grenen. Denna gren kan dock inte, framhåller kommittén, ersätta enhetsskolans jordbruksgren, eftersom den endast ger förberedande yrkesutbildning på det mekaniska området och inte ger utbildning i samtliga arbeten, som före­ kommer inom jordbruket. De elever, som sedan skall fortsätta sin grundläggande yrkesutbildning, måste skaffa sig fortsatt yrkespraktik inom jord­ bruket eller någon form av skolmässig förberedande jordbruksutbildning. Som ett alternativ för dem, som är klart yrkesinriktade på jordbruk, bör därför enligt kommittén möjligheter finnas att liksom hittills fullgöra det nionde skolåret i en lantbrukets yrkesskola. Om de av skolberedningen fram­ förda tankegångarna skulle komma att förverkligas, anser kommittén det synnerligen angeläget, att denna möjlighet bibehålls. Lantbruksskolorna behöver således, vid en utveckling som den antydda, få ökade resurser att tillgodose behovet av förberedande yrkesutbildning för elever, som fullgör sitt obligatoriska nionde skolår. Även för ungdomar, som i den obligatoriska skolan väljer teoretiska utbildningslinjer och uppskjuter yrkesutbildningen, bör enligt kommitténs mening ökade möjligheter finnas att vid sidan om yrkespraktik på föräldrarnas jordbruk eller hos andra jord­ brukare genomgå förberedande yrkesutbildning vid lantbruksskola. Resur­ serna behöver successivt utökas i förhållande till den efterfrågan, som kom­ mer att uppstå i takt med enhetsskolans fortsatta utbyggnad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1962 21

Vid sidan av åtgärder att öka lantbruksskolornas resurser i fråga om för­ beredande yrkesutbildning måste dessutom särskilda anordningar vidtas i syfte att förbättra praktikmöjligheterna inom jordbruket. Om jordbruksgrenen i enhetsskolan slopas, måste därutöver åtgärder vidtas för att få till stånd en kraftig förstärkning av yrkesorienteringen i jordbruks- och skogsyrkena i åttonde klassen. I detta syfte förordar kommittén en kraftig ut­ byggnad av den statsunderstödda klubbverksamheten på jordbrukets område. Enhetsskolans förberedande yrkesutbildning. Lantbruksundervisningskommittén framhåller, att en eventuell utbildning i jordbruk i den obligato­ riska skolan bör vara en förberedelse till egentlig grundläggande yrkesut­ bildning i lantbruksskolorna och sålunda bör utformas med tanke på den fortsatta undervisningen och dennas uppläggning. Enligt de av skolöver­ styrelsen utfärdade anvisningarna skall för jordbruksgrenen ca 75 procent av den för yrkesämnen tillmätta tiden utnyttjas för övningar och praktiskt ar­ bete. Denna avvägning mellan teori och praktik förefaller kommittén ända­ målsenlig. Om undervisningen görs allsidig och kvalitativt tillfredsställan­ de, bör de, som genomgått densamma, ha möjlighet att fortsätta i grundläg­ gande vrkeskurs vid lantbruksskola utan att behöva skaffa sig ytterligare jordbrukspraktik före inträdet. Kommittén erinrar om att vid vissa av de 9 y-kurser i jordbruk, som an­ ordnats vid lantmannaskolorna, utbildningen har påbörjats så snart som möjligt efter det ordinarie läsårets slut, d. v. s. i mitten eller senare hälften av juni månad. Detta har gjort det möjligt för eleverna att delta i flertalet under vegetationsperioden förekommande arbeten och framstår sålunda för kommittén som en godtagbar lösning. Att sommaruppehållet härigenom blir starkt förkortat, torde uppvägas av dels att utbildningen den första tiden till övervägande del är praktisk, dels att eleverna efter kursens slut kan komma ut i förvärvsarbete under vårmånaderna, då det i regel råder efterfrågan på arbetskraft inom jordbruket. Om den praktisk-teoretiska utbildningen i jordbruk, som hittills plane­ rats i enhetsskolans yrkeslinje, skall bli kvalitativt tillfredsställande ford­ ras tillgång till välutrustade skölj ordbruk och lämpliga förmän, som kan handleda eleverna i praktiskt arbete. I den mån skoldistrikten genom att anskaffa skoljordbruk anordnar för­ beredande yrkesutbildning i jordbruk, är det enligt kommitténs mening angeläget, att detta sker i samråd med de för lantbruksundervisningen an­ svariga myndigheterna. Det är ur jordbrukets synpunkt av allra största vikt, att den förberedande utbildning i jordbruk, som kommer att ordnas inom enhetsskolan, utformas på ett sådant sätt, att den verkar lika tilltalande för eleverna som motsvarande utbildning inom andra yrkesområden. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att flera hushållningssällskap numera har tillgång till egna gårdar. Åtskilliga av dessa är utrustade med lämpliga lokaler för såväl undervisning som förläggning av elever och har i regel välutrustade jordbruk. Då förberedande yrkesutbildning i jordbruk anordnas ute i länen, hör därför även uppmärksammas möjligheterna att förlägga utbildning till dessa gårdar.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062

Andra former av förberedande yrkesutbildning. Under 1950-talet har vid 24 lantmannaskolor anordnats fortsättningsskolekurser i jordbruk för ele­ ver från skoldistrikt med sjuårig folkskola. Antalet kurser uppgick under nämnda tioårsperiod till ca 200 med ett sammanlagt elevantal av 3 000. Kur­ serna har i regel omfattat sex till åtta veckor och undervisningen har hand­ hafts av lantmannaskolornas lärarpersonal och förmännen vid skoljordbruken. Andra former av praktisk-teoretisk utbildning, som kan anses motsvara förberedande yrkesutbildning, meddelas dels i praktisk-teoretiska sommar­ kurser vid lantmannaskolorna, dels i första årskursen av praktisk-teoretis­ ka tvåårskurser vid jordbruksskolorna. De praktisk-teoretiska sommarkurserna har omfattats med stort intresse och under senare år anordnats i alltmera ökad omfattning. Under somma­ ren 1959 anordnades sålunda dylika kurser vid inte mindre än 28 lantman­ naskolor med sammanlagt över 300 elever. Det är enligt kommitténs uppfatt­ ning angeläget, att de praktisk-teoretiska sommarkurserna bibehålls. Det tor­ de också komma att bli behov av att sådana kurser anordnas vid flera skolor än vad som f. n. är fallet. Särskilt gäller detta om enhetsskolans högstadium kommer att sakna förberedande yrkesutbildning i jordbruk. Kommittén bar inte funnit anledning föreslå någon ändring av den nu tillämpade kurstiden om 21 veckor. Kursen bör dock, för det fall utvidgad undervisning i något ämne, exempelvis skogsbruk, skall ingå i densamma, förlängas med några veckor. Kommitténs förslag till undervisningsplan för den praktisk-teoretis­ ka sommarkursen framgår av betänkandet s. 40. Elevtillströmningen till jordbruksskolorna bar under senare år varit myc­ ket stor. Sålunda uppgår antalet ansökningar till den i närheten av Stock­ holm förlagda Gålö jordbruksskola årligen till tre å fyra gånger antalet tillgängliga platser. Vid skolan antas i de tvååriga kurserna så gott som ute­ slutande elever från icke jordbrukarhem, vilka, i avsaknad av praktiskt yr­ keskunnande, skulle haft stora svårigheter att finna lämpliga praktikplatser på annat sätt. Kommittén anser det angeläget, att utbildning av det slag, som erbjuds i de tvååriga kurserna bibehålls och utbyggs i takt med efterfrågan. Detta bör ske, genom att till en och samma lantbruksskola förläggs såväl för­ beredande som grundläggande praktisk-teoretisk yrkesutbildning, varigenom möjligheter erhålls att under två på varandra följande läsår genomgå såväl förberedande som grundläggande yrkesutbildning vid sannna skola. Sådan utbildning bör anordnas även vid andra skolor än de nuvarande jord­ bruksskolorna och ingå som ett led i lantbruksskolornas ordinarie kursverk­ samhet. De nuvarande jordbrukets yrkesskolor bör helt inordnas under samma bestämmelser, som gäller för Övriga skolor, och även de benämnas lantbruksskolor. Praktik vid enskilda jordbruk. Den övervägande delen av den praktiska utbildningen i jordbruk sker genom praktik på föräldragården eller hos and­ ra jordbrukare. Även vid en utökning av antalet elevplatser i praktisk-teo-

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1062 23

retiska kurser vid lantbruksskolorna, kommer det alltid att finnas behov av praktikplatser vid enskilda jordbruk. Med ökad mekanisering inom jord­ bruket minskas behovet av arbetskraft. Det har bl. a. på grund härav blivit allt svårare att finna lämpliga praktikantplatser hos enskilda jordbrukare, samtidigt som praktiken tenderat att bli mindre allsidig och inriktad en­ dast på vissa av de arbeten, som förekommer inom jordbruket. Jordbrukar­ nas obenägenhet att anställa ungdomar är förklarlig, då de med nuvarande arbetslöner inte är betjänta av yrkesovan arbetskraft, som kan befaras vålla ökade kostnader för bl. a. maskinunderhåll. Lantbruksundervisningskommittén anser det inte vara erforderligt att vid sidan av den utbildningsgång, som förordats i det föregående, uppbygga en helt sidoordnad i huvudsak praktisk inriktad utbildning för lantarbetare. Kommittén hyser den uppfattningen, att utbildningsvägarna för blivande jordbrukare och i jordbruket anställda i huvudsak bör vara gemensamma. Utbildningen bör så långt möjligt förläggas till särskilt utvalda gårdar, i det följande benämnda praktikgårdar. För ungdomar, som genomgår prak­ tisk utbildning vid enskilda jordbruk, har kommittén använt den gemensam­ ma benämningen lantbrukselever, oavsett om denna utbildning i tiden är förlagd före eller efter genomgången grundläggande yrkeskurs. Kommittén anför vidare. Möjligheterna att intressera jordbrukare att åta sig praktisk utbildning av ungdomar skulle kunna ökas genom att bevilja statsbidrag för verksam­ heten med ett visst belopp per lantbrukselev och månad. Kommittén erin­ rar i detta sammanhang om att statsbidrag (bl. a. grundbidrag om 2 000 kr. per lärling) utgår till de hantverksmästare, som åtar sig att svara för lär­ lingsutbildning. En ersättning till de jordbrukare, som åtar sig att svara för praktisk ut­ bildning, kan enligt kommittén betraktas som en viss kompensation från det allmännas sida för de besvär och olägenheter, som är förenade med utbild­ ningen. Både företagare och anställda får i viss mån eftersätta produktivt arbete för bandledning av ungdomarna. Jordbrukarna får dessutom tillhan­ dahålla kost och logi, vilket i våra dagar utgör en betydande belastning på de hushåll, som skall svara härför. Kommittén föreslår, att statsbidrag till ersättning åt de jordbrukare, som åtar sig att svara för den praktiska utbildningen, utgår med 100 kr. per lantbrukselev och månad. Statsbidrag skall kunna utgå om vederbörande lantbrukselev fyllt 16 men ej 18 år. Den statsunderstödda utbildningen bör för varje lantbrukselev omfatta minst sex och högst tolv månader. Beträf­ fande den statsunderstödda praktikutbildningens utformning anför kom­ mittén bl. a. följande. Den praktiska utbildningen bör stå under ledning och överinseende av lantbruksslyrelsen. Den lokala ledningen och administrationen av densam­ ma bör under styrelsens överinseende omhänderhas av de regionala skolsty­ relserna. Åt lärare vid lantbrukets yrkesskolor bör uppdras att handha den omedelbara ledningen och tillsynen av den praktiska utbildningen. Upplägg­ ningen och utformningen av utbildningen bör såväl centralt som lokalt ske i samråd med arbetsmarknadens organisationer.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Praktikgårdarna bör utses av den regionala skolstyrelsen och godkännas av lantbruksstyrelsen. Kommittén vill understryka angelägenheten av att ur­ valet sker med omsorg, så att verksamheten vinner förtroende. Verksamhe­ ten bör till en början bedrivas i form av försöksverksamhet. Det torde vara lämpligt att på detta försöksstadium räkna med ca 300 elevplatser om tolv månaders längd (3 600 elevmånader) årligen. Erfarenheten får sedan visa, i vilken takt verksamheten kan utbyggas.

Den föreslagna omfattningen av den statsunderstödda praktiska utbild­ ningen kommer emellertid enligt kommittén inte att vara tillräcklig för att bereda alla dem, som så önskar, möjligheter till sådan utbildning. Den re­ gionala skolstyrelsen bör genom medverkan av skolornas rektorer och lära­ re anvisa lämplig jordbrukspraktik även på andra gårdar. Kommittén före­ slår vidare att statsbidrag bör utgå även till traktamenten och resekostnadsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet åt de lärare vid lantbrukets yrkesskolor, som skall ha hand om den omedelbara ledning­ en och tillsynen av praktikutbildning. De för ändamålet anslagna medlen bör disponeras av lantbruksstyrelsen och av styrelsen utbetalas till vederböran­ de jordbrukare och till de lärare vid lantbrukets yrkesskolor, som anlitats i verksamheten.

B. Yttranden Utformningen av den förberedande yrkesutbildningen i jordbruk är i hög grad beroende av om grundskolan kommer att inrymma en särskild jordbrukslinje eller inte. Eftersom denna fråga tagits upp i annat sammanhang har den i förevarande remissyttranden behandlats förhållandevis ofullstän­ digt. I den mån frågan berörts av remissinstanserna, har de närmast redovi­ sat den uppfattningen, att den väsentliga delen av också den förberedande jordbruksutbildningen bör förläggas till lantbruksskolorna, dels emedan lantbruksskolorna har bättre avpassade resurser för jordbruksutbildning, dels emedan en blivande jordbrukare väl anses behöva den något mera om­ fattande allmänna utbildning, som de teoretiska linjerna i den obligatoriska skolan ger. Samtidigt är dock de remissinstanser, som berört frågan, ange­ lägna att betona, att en sådan lösning medför, dels att yrkesorienteringen i jordbruk i årskurs 8 måste byggas ut, om jordbruksnäringen skall få till­ fälle att rekrytera dugande yrkesutövare i tillräcklig omfattning, dels att ökade anspråk kommer att ställas på lantbruksskolornas förberedande yr­ kesutbildning. Flera av remissinstanserna såsom lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadssty­ relsen, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller vidare att, även om en jordbrukslinje inom den obligatoriska skolan inte kommer till stånd, en klart yrkesbestämd elev bör få fullgöra sitt nionde skolår i form av förberedande yrkesutbildning i lantbruksskola. De remissinstanser, som yttrat sig i förevarande fråga, har i allmänhet inte haft något att erinra mot den av lantbruksundervisningskommittén före­ slagna utformningen av lantbruksskolornas förberedande yrkesutbildning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 25

Landstingets förvaltningsutskott i Kalmar norra framhåller emellertid, att förberedande praktisk-teoretiska kurser i husdjursskötsel bör kunna anord­ nas även på vintern, och landstingets förvaltningsutskott i Jämtlands län anser, att de praktisk-teoretiska sommarkurserna bör kunna begränsas till fyra månader. Till belysning av remissinstansernas inställning till den mera allmänna utformningen av den förberedande jordbruksutbildningen ma följande an­ föras. Skolöverstyrelsen framhåller bl. a. följande. De resultat, som erhållits från försöksverksamheten med en jordbruksgren av årskurs 9 y förlagd till försöksskolan eller till lantmannaskola, ger förhoppning om kvalitativt tillfredsställande resultat vid utformning i större skala och under vederbörligt hänsynstagande till varierande geografiska be­ tingelser. Ett påtagligt villkor för ett gott resultat, när undervisning i yrkes­ ämnen meddelas i den obligatoriska skolans regi, synes dock vara, att skolan kan erbjuda de fullgoda utbildningsmässiga förutsättningar, som ett väl ut­ rustat skoljordbruk innebär. För de elever, som inte erhållit förberedande yrkesutbildning inom jordbruksområdet i den obligatoriska skolans regi, bör möjlighet finnas till direkt anknytning till lantbruksskolorna via praktiskteoretisk sommarkurs. Arbetsmarknadsstyrelsen anser det synnerligen viktigt, att utbildningsintresset hos ungdom, som vill ägna sig åt jordbruk, tas till vara och att olika praktikmöjligheter öppnas i direkt anslutning till avgången från den all­ mänbildande skolan. Riksförbundet Landsbygdens folk anför bl. a. följande. Den ökade rörligheten inom yrkeslivet torde komma att medföra, att jordbrukaryrket i allt större utsträckning kommer att väljas av ungdomar från icke jordbrukarhem. Detta medför ett ökat behov av förberedande praktiskteoretisk yrkesutbildning. Med hänsyn till de svårigheter, som enskilda jord­ brukare har att bereda anställning åt helt orutinerade ungdomar, är det nödvändigt att i långt större utsträckning än hittills ordna den förberedande jordbruksutbildningen i skolform. Skogs- och lantbruksakademien delar utredningens uppfattning, att den jordbruksintresseradc ungdomen på ett tidigt åldersstadium bör erhålla praktisk-teoretisk jordbruksutbildning i direkt anslutning till nionde skol­ året. Denna förberedande utbildning sker enligt akademiens mening bäst vid skolor med så pass stora och allsidiga skoljordbruk, att eleverna vid si­ dan av den teoretiska undervisningen kan få en tillräckligt omfattande och mångsidig praktisk utbildning. Jordbrukets upplysningsnämnd anser, att en blivande jordbrukare inte nödvändigtvis skall välja jordbruks- eller skogsutbildning i den obligatoris­ ka skolan. Det kan mycket väl finnas fullt godtagbara motiv för att veder­ börande väljer någon av de andra linjerna. Beträffande frågan om i vad mån den förberedande jordbruks­ utbildningen bör förläggas till lantbruksskolor eller den obligatoriska skolan anförs av de remissinstanser, som ta­ git ställning i denna fråga, bl. a. följande.

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Svenska landstingsförbundet instämmer i lantbruksundervisningskommitténs uppfattning, att den förberedande yrkesutbildningen inom enhetsskolans ram i betydande omfattning bör kunna förläggas till lantbrukets skolor, men framhåller, att kostnaderna för denna förberedande yrkesutbildning bör belasta den obligatoriska skolan och inte överföras på huvudmännen för lantbrukets skolor. Jordbrukets upplgsningsnämnd anser, att den förberedande yrkesutbild­ ningen bäst skulle kunna tillgodoses i lantbruksskolorna efter den obligato­ riska skolgångens slut. Dessa skolor bör därför rustas upp och byggas ut efter behov. Skogs- och lantbruksakademien förordar, att den förberedande yrkesut­ bildningen sker först efter fullbordad genomgång av den obligatoriska sko­ lan, eftersom undervisningen då bättre kan inriktas på de tillämpade äm­ nena. Härvid förutsätts en viss utökning av de praktisk-teoretiska kurserna. Svenska lantarbetsgivareföreningen betonar, att praktisk-teoretiska kur­ ser efter genomgången enhetsskola torde ha större förutsättningar att ge en effektiv förberedande utbildning än en jordbrukslinje i enhetsskolan. Sveriges lantmästareförbund hävdar, att jordbruksundervisningen i en­ hetsskolan bör överföras till jordbrukets yrkesskolor. För utbildning av lant­ arbetare är en sådan undervisning av större värde än en eventuell utbild­ ning i mekaniska linjen inom den obligatoriska skolan. Lantarbetaren syss­ lar visserligen till stor del med maskiner men av minst lika stor betydelse är, att han har viss kännedom om de kemiska, fysikaliska, biologiska och eko­ nomiska grundfaktorer, som ingår i jordbruksdriften. Vidare framhålls, att jordbrukets maskinproblem är synnerligen speciella och inte kan täckas av den allmänna mekaniska linjen. Svenska facklärarförbundet finner det i likhet med Riksförbundet Sveri­ ges £ H ändamålsenligt, att den förberedande jordbruksutbildningen förläggs till enhetsskolan utom i de distrikt eller kommuner där lantbruksskola finns inrättad. Betydelsen av att eleverna under nionde skolåret får tillhöra enhetsskolans gemenskap bör inte underskattas och vidare finns enligt förbundets uppfattning anledning räkna med att en förberedande utbildning i lantbruk inom enhetsskolans ram kan komma att väcka ungdomarnas intresse för lantbruksutbildning. Beträffande praktikutbildningen anser förbundet, att den förberedande yrkesutbildningen bör meddelas i skolmässiga former. Praktik vid enskilda jordbruk bör sålunda endast förekomma i rena undan­ tagsfall. De kommunalägda jordbruken torde med fördel kunna utnyttjas för praktik.

Beträffande frågan om yrkesorientering i jordbruk fram­ håller skolöverstyrelsen, alt denna orientering i årskurs 8 bör förstärkas, oavsett om en särskild jordbruksgren blir representerad i den obligatoriska skolan eller inte. Alt så få elever hittills haft praktisk yrkesorientering inom dessa yrkesområden beror framför allt på bristen på praktikplatser med till­ räckligt instruktiv verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062 27

Enligt Jordbrukarungdomens förbund måste jordbruket och skogsbruket beredas ett väsentligt utrymme i yrkesorienteringen och yrkesutbildningen inom enhetsskolan. Riksförbundet Sveriges 4 H framhåller, att det blir en krävande uppgift för en rad frivilliga organisationer och lantbrukets yrkesskolor att sörja för en effektiv yrkesorientering och upplysning bland enhetsskolans elever för att trygga rekryteringen till lantbruket, om den nuvarande jordbruksutbildningen inom enhetsskolan slopas. Förbundet Vi Unga betonar, att ett intimt samarbete bör råda mellan sko­ lorna och de ungdomsorganisationer, som i sin verksamhet arbetar med yr­ kesorientering och förberedande yrkesutbildning inom jord- och skogsbruk. Särskilt gäller detta enhetsskolans förberedande yrkesutbildning, som på ett utmärkt sätt kan kompletteras med egna ekonomiska företag i deltagarnas hem och fritidsstudier inom ungdomsorganisationernas ram. Den av lantbruksundervisningskommittén föreslagna ersättningen till praktikantvärdar med 100 kr. per elev månad för elever i åldern 16—18 år har tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, arbetsmark­ nadsstyrelsen, skogs- och lantbruksakademien, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Hushållningssällskapens förbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Svensk husdjursskötsel och Svenska lantman­ naskolornas lärareförening. Förslaget har avstyrkts av statskontoret, jord­ brukets upplysningsnämnd och Svenska lantarbetareförbundet. Lantbruksstyrelsen framhåller, att lärarnas medverkan — för att inte för­ svåra praktikantvärdarnas möjlighet att disponera elevarbetskraften -— bör begränsas till viss tillsyn och inte avse den omedelbara ledningen av prak­ tiken. Vid valet av elevgårdar är det enligt styrelsen lämpligt, att hushåll­ ningssällskapets tjänstemän, som känner jordbrukarna, får medverka. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen blir förpraktiken av betydelse framför allt för ungdomar, som inte kommer från jordbrukarhem. Desto viktigare blir kravet på rätt handledning under praktiktiden. En förutsättning härför tor­ de vara, att till praktikgård inte utväljs större brukningsenhet än att lantbrukseleven kan få möjlighet till allsidig erfarenhet av förekommande arbets­ uppgifter under företagarens personliga övervakning. Kommitténs förslag att statsbidrag skall utgå till jordbrukare, som åtar sig den praktiska utbild­ ningen, förutsätter ledning och inspektion genom de för lantbruksutbildningen ansvariga organen. Styrelsen vill inte motsätta sig de föreslagna statsbidragen, då dessa kan komma att bidra till ökad tillgång på lämpliga praktikgårdar, och finner bidragsbeloppet av 100 kr. per elevmånad vara skäligt. Svenska lantarbetsgivareföreningen samt skogs- och lantbruksakademien finner det välmotiverat med ett bidrag till praktikantvärdar men ifrågasät­ ter, om det föreslagna bidraget är stort nog för att stimulera till åsyftat åta­ gande. Skogs- och lantbruksakademien framhåller vidare, att den inte kan biträda förslaget, att yrkesskolornas lärare skall handha den omedelbara

28 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

ledningen av utbildningen, eftersom ett dylikt arrangemang skulle medföra en inskränkning i elevvärdens frihet att disponera arbetskraften och där­ med öka svårigheterna att finna önskat antal praktikgårdar. Yrkesskollärarens uppgift vid praktikgårdarna bör inte omfatta annat än viss tillsyn. Riksförbundet Landsbygdens folk finner den av kommittén föreslagna er­ sättningen till praktikantvärdarna fullt berättigad och anser, att en sådan ersättning verksamt skulle bidra till att få fram lämpliga praktikgårdar. Sveriges lantbruksförbund framhåller, att det f. n. föreligger stora svårig­ heter att erhålla lämpliga praktikgårdar. Detta torde bero på att många jord­ brukare till följd av den starka mekanisering och den höga arbetstakt, som numera råder inom jordbruket, inte alltid anser sig betjänta av den yrkesovana arbetskraft, som praktikanterna i regel utgör. Det av kommittén före­ slagna statsbidraget på 100 kr. per elevmånad synes kunna väsentligt öka intresset att anställa elever. Även Hushållningssällskapens förbund anser, att de förslag, som kommittén lagt fram för att underlätta för ungdomarna att skaffa sig praktisk utbildning inom jordbruket innebär möjligheter till en önskvärd förbättring av praktikmöjligheterna. Svenska lantmannaskolornas lärareförening stöder mycket starkt kom­ mitténs förslag om praktikantutbildning men önskar, att den anslagsberättigade åldern höjs till 19 år. Svenska lantarbetareförbundet avstyrker det föreslagna systemet med statliga bidrag till praktikantvärdar och anför i anslutning därtill följande. Om sådana bidrag ändock införs, vill förbundet starkt understryka nöd­ vändigheten av de begränsningar i fråga om ålder och utbildningens längd, som kommittén föreslagit. Bestämmelser måste därtill utfärdas, hur det skall förfaras, när elevpraktik avbryts på grund av den ena eller den andra partens vållande, exempelvis så att en minsta anställningstid fastställs för att bidrag över huvud taget skall utanordnas. Det måste också förutsättas, att ett verkligt anställningsförhållande föreligger. Eftersom det blir fråga om ett arbetsgivare-arbetstagareförhållande, bör arbetstagarparten därför bere­ das ett betydande inflytande vid urvalet av praktikgårdar. Eleverna måste också ha något organ, dit de kan vända sig för att få klagomål prövade, om de inte anser förhållandena på arbetsplatsen eller utbildningen vara till­ fredsställande. I en sådan instans skall givetvis arbetsmarknadsorganisatio­ nerna vara representerade. Förbundet anmäler också sin tveksamhet beträffande förslaget, att till­ synen över eleypraktiken skall utövas av lantbruksskolornas lärare. Med den ömtåliga ställning dessa har såsom företrädare för ortens lantbrukssko­ la och med deras naturliga strävan att stå i gott förhållande till jordbrukar­ na tror förbundet, att det för lärarna kan bli besvärande att, om så erford­ ras, tillvarata elevernas intressen gentemot elevvärdarna.

Inte heller jordbrukets upplysningsnämnd kan finna det rimligt, att er­ sättning av allmänna medel ges till praktikvärdarna för praktiktjänstgö-

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 29

V. Grundläggande yrkesutbildning

A. Kommittén

Lantbruksundervisningskommittén föreslår tre olika former av grundläg­ gande yrkeskurser, nämligen

1) grundläggande yrkeskurs, omfattande minst 21 veckor och utformad i huvudsak såsom den nuvarande vinterkursen vid lantmannaskolorna, 2) kortare grundläggande yrkeskurs, omfattande ca tio veckor och avsedd för redan yrkesverksamma jordbrukare och lantarbetare, 3) grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs, omfattande 42 veckor och utformad i huvudsak såsom den nuvarande ettårskursen vid lantbruks­ skolorna. Vid de två förstnämnda kurserna skall huvudsakligen teoretisk undervis­ ning meddelas, medan i sistnämnda kurs — såsom benämningen på kursen anger — även skall ingå praktisk undervisning. Allmänna synpunkter. Minimiåldern för inträde i de nuvarande lantman­ naskolornas vinterkurser är 18 år, med rätt för skolans styrelse att anta elev, som fyllt 17 år. Därutöver har lantbruksstyrelsen möjlighet att medge skolans styrelse att, då särskilda skäl föreligger, anta även elev, som ej fyllt 17 år. Dessa möjligheter att anta yngre elever har under senare år av vissa skolor utnyttjats i relativt stor omfattning. Trots att det har vissa fördelar att få arbeta med ett något äldre ele\ma­ terial, har lantbruksundervisningskommittén kommit till den slutsatsen, att minimiåldern för inträde i lantbruksskolornas grundläggande yrkeskurs bor sänkas till 16 år och att undervisningen bör avpassas för elever i 16 18 års åldern. Till stöd härför framhåller kommittén följande. Elever i denna ålder kan lättare avvaras i arbetet på hemgården, vilket på lång sikt bör kunna medverka till att ett större antal blivande jordbrukare an hittills varit fallet kommer att skaffa sig grundläggande yrkesutbddnmg. Ge­ nom sänkningen av inträdesåldern blir det möjligt att undvika längre uppe­ håll i utbildningen mellan den obligatoriska skolan och den grundläggande yrkesutbildningen. Ett sådant uppehåll leder lätt till att många jordbrukar­ ungdomar antingen inte skaffar sig någon yrkesutbildning eller i stallet tor yrkesutbildning i jordbruk väljer annan yrkesutbildning, som ges i omede bär anslutning till den obligatoriska skolan, och som följd harav overgar till andra näringsgrenar. För inträde i grundläggande yrkeskurs i jordbruk bör enligt kommitténs förslag utom uppnådd minimiålder fordras, att inträdessökande avslutat sin obligatoriska skolgång samt att han antingen har minst ett års jordbruks­ politik eller har genomgått praktisk-teoretisk sommarkurs eller därest sådana utbildningsmöjligheter kommer att finnas i framtiden förberedan­ de yrkesutbildning i den obligatoriska skolans jordbruksgren. For intrade i grundläggande yrkeskurs med utvidgad undervisning i skogshushållning skall fordringarna på jordbrukspraktik kunna begränsas till ett halvt år el­

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

ler lärlingskurs vid skogsbruksskola eller under en övergångstid ett halvt års allsidig skogspraktik. På längre sikt är det enligt kommitténs uppfattning angeläget, att den grundläggande yrkeskursen utvidgas till att omfatta ett läsår om ca 35 vec­ kor. Kommittén har i föreliggande sammanhang dock stannat för att före­ slå en minimitid om 21 veckor, men förutsätter, att skolorna och tillsyns­ myndigheten, efter hand som praktiska möjligheter härför föreligger, vidtar åtgärder för en successiv förlängning av kurstiden. Grundläggande yrkeskurs. Lantbruksundervisningskommittén har inte funnit anledning framlägga förslag om en generell linjedifferentiering efter elevernas förkunskaper i den grundläggande yrkeskursen. För det fall elev­ grupper med sinsemellan relativt olikartade förkunskaper i vissa allmänna läroämnen eller fackämnen skulle bli företrädda i yrkeskursen, bör efter an­ visningar från tillsynsmyndigheten parallellundervisning i dessa ämnen kun­ na anordnas. För de något äldre ungdomarna, som i allmänhet kan förutsättas vara me­ ra mogna och ha grundligare praktisk erfarenhet av jordbruk än sina yngre kamrater, kan studierna med fördel bedrivas i något hårdare takt i de tilläm­ pade fackämnena. Speciellt i Iantbruksekonomi kan studierna bli något me­ ra omfattande. Det synes i sådana fall vara motiverat att genomföra en upp­ delning av elevmaterialet genom parallellundervisning. Detta förutsätter dock, att antalet yngre resp. äldre elever vid de enskilda skolorna är så stort, att uppdelningen med hänsyn till antalet elever i varje avdelning kan försva­ ras ur främst ekonomiska synpunkter. Med tanke på de skiftande jordbruksförhållanden, som råder i olika delar av vai t land, är det nödvändigt, att möjligheter till lokal anpassning av läro­ stoffet finns. Undervisningen i yrkeskursen i såväl de naturvetenskapliga äm­ nena som de grundläggande delarna av fackämnena bör dock vara av i stort sett samma omfattning i samtliga yrkeskurser i landet. Undervisningen skall vidare vara allsidig och egentlig specialisering i studierna ske först i den vi­ dareutbildning, som följer efter den grundläggande yrkeskursen. Till ledning för skolorna i deras planering av undervisningen i yrkeskurserna bör ge­ nom tillsynsmyndighetens försorg utarbetas en normalplan. För det fall väsentlig utvidgning av lärostoffet i något eller några ämnen anses önskvärd, bör detta ske genom förlängning av kursen. En sådan för­ längning är exempelvis aktuell i de delar av landet, där skogsbruket är av7 stor betydelse och där man sålunda eftersträvar att ge eleverna yrkesutbild­ ning i både jordbruk och skog. Vid skolor med utvidgad undervisning i skogshushållning omfattar vinterkursen redan nu i allmänhet 25 veckor. I betänkandet redovisas på s. 177—180 undervisningsplaner för 21 resp. 25 veckors grundläggande yrkeskurser. Kommittén är, som nyss anförts, av den uppfattningen, att de nuvarande 21 veckors kurserna är för korta och att en successiv förlängning av kursti­ den bör eftersträvas. Ett par exempel på försök att utöka kurstiden och att ytterligare effektivisera studierna utgör tvåvinterskurser och fortsättnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062 31

kurser med hemkontakt. Kommittén har funnit anledning att något närmare beröra dessa kursformer. Försök med tvåvinterskurser har gjorts vid vissa lantmannaskolor i södra Sverige. Kursformen är närmast att betrakta som en längre kurs, vilken om­ fattar fyra till fem månader under vardera två på varandra följande vintrar. Genom uppdelningen på två vintrar har man möjliggjort för eleverna att få den utbildning, som en längre kurs ger, utan att de för den skull behöver va­ ra borta från förvärvsarbetet under den för jordbruket mest arbetsbråda pe­ rioden. En ur administrativ synpunkt betydande nackdel är, att kursformen medför ett ökat lärarbehov under endast en kort period av läsåret, eftersom undervisningen i hög grad koncentreras till en del av vinterhalvåret. Tvåvinterskursen utgör ett betydelsefullt led i här nämnda strävan att för­ länga den grundläggande utbildningen och ytterligare effektivisera studier­ na. Ett ännu bättre resultat i detta avseende bör emellertid enligt kommittén kunna uppnås genom att inrätta en grundläggande yrkeskurs, som pågår från januari till december med ett längre uppehåll under sommarhalvåret enligt det förslag, som framlades redan av 1936 års lantbruksundervisningskommitté. En sådan kurs har jämförd med tvåvinterskursen den fördelen, att vegetationsperioden kan utnyttjas för studier, t. ex. i form av hemkon­ takt under kursuppehållet, samtidigt som den inte ökar toppbelastningen un­ der vissa perioder av läsåret. Även om avbrott i studierna sker under den för jordbruket mest arbetsbråda perioden, bör en effektiv studietid om sex till sju månader kunna erhållas.

Kommittén förordar, att försöksverksamhet med en kurs, som pågår från januari till december, igångsätts på föranstaltande av tillsynsmyndigheten. Den nuvarande tvåvinterskursen bör antingen inordnas i denna kursform el­ ler helt slopas och ersättas med grundläggande yrkeskurs, kombinerad med därpå följande specialiserad yrkesutbildning. Ett ökat antal skolor i södra och mellersta delarna av landet har under se­ nare år tagit upp en ny kursform benämnd fortsättningskurs med hemkon­ takt. Sådana kurser anordnas av ett tiotal skolor. Härom anför kommittén i huvudsak följande. Hemkontakten utgör en fortsättning på den ordinarie vinterkursen och sker i form av fyra till fem besök av skolans lärare i elevens hem eller på hans arbetsplats. På eleven ankommer att under lärares överinseende i praktiken omsätta så mycket som möjligt av de i lantmannaskolan förvärva­ de kunskaperna och att genom studier, som löper vid sidan av arbetet, och genom diskussioner med de besökande lärarna ytterligare fördjupa sill kun­ nande. De i hemkonlakten deltagande eleverna samlas någon eller några gånger under sommaren till skolan för demonstrationer, varjämte avslutning sker genom en en till två veckors kurs, förlagd till skolan, varvid utförda sommararbeten redovisas. Lantbruksstyrelsen har fastställt närmare anvis­ ningar och föreskrifter rörande uppläggningen av hemkontaktkurserna.

Mot dessa anvisningar och föreskrifter har kommittén inte funnit anled­ ning till erinringar. Erfarenheterna av kursformen är goda och kommittén vill för sin del förorda en fortsatt utbyggnad av grundläggande yrkeskurs med hemkontakt. Lärarnas insatser under hemkontakten begränsas i stort sett till ett antal besök på elevernas hemgårdar eller arbetsplatser. Kostnaden

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

för lärarnas resor har hittills helt fått bäras av skolornas huvudmän. De öv­ riga kostnaderna för denna kursform, till vilka statsbidrag utgår, är förhål­ landevis låga. Kommittén finner med hänsyn härtill rimligt, att statsbidrag för framtiden även utgår till en del av resekostnaderna. Angående de i den grundläggande yrkeskursen ingående ämnena och de­ ras omfattning torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet s. 50—53. I det följande återges endast vad kommittén anför beträffande omfattningen av undervisningen i skogshushållning.

I de nuvarande vinterkurserna har undervisningen i skogshushållning ef­ terhand fått en allt större omfattning vid en del skolor. Detta gäller givetvis i första hand inom områden, där skogsbruket är av stor betydelse. Vid vissa skolor på slättbygden har däremot ifrågavarande ämne helt slopats eller be­ gränsats till en mera allmän orientering. Med tanke på den snabba utbygg­ nad av skogsutbildningen, som f. n. genomförs inom skogsvårdsstyrelsernas ram, kan det vid ett ytligt betraktande framstå som naturligt, om skogsundervisningen vid lantbruksskolorna efter hand inskränks.

Kommittén har efter ingående överväganden kommit till den slutsatsen, att en relativt omfattande undervisning i skogshushållning även framgent bör meddelas vid lantbruksskolorna inom de områden, där skogsbruket är av stor betydelse. Flertalet mindre skogsägare bedriver skogsbruk i direkt kom­ bination med jordbruk. Skogen ingår härvid som en driftsgren vid sidan av växtodling och husdjursskötsel. Det är därför naturligt, att de blivande jordoch skogsägarna får undervisning i skogshushållning i direkt samband med undervisning i nämnda ämnen. Särskilt viktigt framstår detta med tanke på den driftsekonomiska planläggningen. I fråga om innehållet och omfattningen av undervisningen i skogshushåll­ ning anför kommittén bl. a. följande. Den undervisning i skogshushållning, som skall ges i den grundläggande yrkeskursen, borde helst till omfattning och innehåll motsvara den under­ visning, som meddelas på skogshushållningslinjen i andra årskursen vid skogsbruksskola. Med tanke på den begränsade kurslängden, ca 25 veckor, är detta inte genomförbart utan en alltför långt gående minskning av de öv­ riga ämnenas omfattning. Med hänsyn härtill bör undervisningen i skogshus­ hållning begränsas till 300—400 timmar. Genom att undervisning i både jordbruks- och skogsämnena meddelas i samma kurs vinns en del tid, efter­ som de allmänna läroämnena kemi, geologi och botanik har anknytning till båda ämnesområdena. Detta gäller i viss utsträckning även maskinläran. På så sätt kan den för undervisning i skogshushållning anslagna tiden utnyttjas mera effektivt och bör kunna ge de blivande företagarna inom det kombine­ rade jordbruket och skogsbruket en för deras framtida verksamhet i stort sett tillräcklig grundläggande yrkesutbildning även i detta ämne. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att i samarbete med skogsstyrel­ sen utarbeta de anvisningar, som erfordras för den utvidgade undervisning­ en i skogshushållning vid lantbruksskolorna. Det är önskvärt, att elever i övriga vrkeskurser erhåller viss orientering i skogshushållning. Omfattningen av denna bör begränsas så, att den inte kommer att uppfattas som skogsutbildning i egentlig mening. För en sådan orientering torde omkring 70 timmars undervisning vara tillfyllest.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1902 33

Kortare grundläggande yrkeskurs. Lantbruksundervisningskommittén framhåller, att många uppmärksammar behovet av yrkesutbildning först, när de varit verksamma i yrket ett antal år. Dessa jordbrukare och lantarbe­ tare kan i regel inte hänvisas till förenämnda grundläggande yrkeskurs. Dels är de betydligt äldre än de övriga eleverna, dels har de i allmänhet inte möj­ lighet att anslå någon längre sammanhängande tid till yrkesutbildning. I syfte att bereda nämnda kategorier möjlighet att erhålla en grundläg­ gande yrkesutbildning, vars främsta målsättning skall vara att ge eleverna tillräckliga teoretiska kunskaper i jordbrukets fackämnen för att de skall kunna tillägna sig undervisningen i specialkurser inom olika ämnesområden, bör enligt kommittén vid sidan av övriga yrkeskurser anordnas kortare grundläggande yrkeskurser. Med hänsyn till att flertalet av deltagarna kommer att utgöras av famil­ jeförsörjare med fast anställning, bör enligt kommitténs mening kursen en­ dast omfatta omkring tio veckor samt förläggas till de för jordbruket minst arbetsbråda perioderna. Beträffande uppläggningen av undervisningen i denna kortare grundläg­ gande kurs, m. m. anför kommittén i huvudsak följande. Undervisningen i kursen skall avse att ge en orientering om jordbruksnä­ ringen och en bild av jordbruksföretaget som en enhet. Den skall omfatta hu­ vuddragen av jordbruksläran, husdjursläran och lantbruksekonomin. Den teoretiska undervisningen bör i så stor utsträckning som möjligt anknytas till praktiska förhållanden och belysas med exempel, hämtade från elevernas egen arbetsmiljö. Undervisningens omfattning i de olika ämnena framgår av betänkandet s. 18t. En viss minimiålder, förslagsvis 25 år, bör enligt kommittén uppställas som fordran för inträde i den kortare yrkeskursen för att ungdomar inte skall lockas att välja denna kortare utbildningsväg. Undantag från detta krav bör dock av tillsynsmyndigheten kunna beviljas i speciella fall. För att göra det möjligt även för lantarbetare, som har försörjningsplikt mot familj och som under kurstiden måste avstå från sin arbetsförtjänst, att genomgå den kortare grundläggande yrkeskursen föreslår kommittén, att sti­ pendier till deltagare i ifrågavarande kurs skall utgå enligt de bestämmelser, som gäller för kurs, anordnad med medel ur anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m.

Praktisk-teoretisk yrkeskurs. Vid lantbrukets skolor finns f. n. ytterligare några kursformer, som ger ungefär samma teoretiska utbildning som lant­ mannaskolornas vinterkurser. Så är fallet med de ett- och tvååriga kurserna vid de nuvarande lantbruksskolorna samt den tvååriga kursen vid jord­ bruksskolorna. Ettårskursen vid lantbruksskolorna har i viss utsträckning utnyttjats av ungdomar, som efter teoretiska studier i realskolor, folkhögskolor eller gym­ nasier önskat få både praktisk utbildning i skolmässig form och teoretisk fackutbildning. Lantbruksundervisningskommittén anser, att behov av mot­ svarande kursform kommer att finnas även framdeles och föreslår, att vid Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 103

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1002

de framtida lantbruksskolorna skall, i den utsträckning tillsynsmyndigheten finner lämpligt, kunna anordnas grundläggande praktisk-teoretiska yrkeskurser, utformade i huvudsak i överensstämmelse med lantbruksskolornas nuvarande ettårskurser. Kommittén anför härom vidare följande. För inträde i grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs bör fordras, att inträdessökande antingen genomgått förberedande yrkesutbildning eller bal­ ett års praktik i jordbruk. I fråga om det teoretiska kunskapsstoffet bör överensstämmelse föreligga mellan denna kurs och grundläggande yrkeskurs om 21 veckor. Den praktiska undervisningen bör omfatta praktiskt arbete och praktiska arbetsövningar, vari även bör ingå mera komplicerade och krä­ vande arbeten, exempelvis inom maskinområdet. Eleverna bör också göras förtrogna med den planering och de arbeten, som ingår i driftsledningen av ett jordbruk. Betonas bör dock, att här inte är fråga om arbetsledarutbildning utan om en grundläggande yrkesutbildning. Förslag till kursplan för den grundläggande praktisk-teoretiska yrkeskursen återfinns i betänkandet på s. 183.

B. Yttranden Den av lantbruksundervisningskommittén förordade sänkningen av inträde såldern vid lantbruksskolorna från 18 till 16 år och vid lanthushållsskolorna från 17 till 16 år godtas tämligen enhälligt av de remiss­ instanser, som yttrat sig i frågan. Till belysning av vad som i yttrandena anförts i denna fråga må följande återges. Lantbruksstyrelsen, som intet har att invända mot sänkningen av inträdesåldern, framhåller bl. a. följande. Den grundläggande yrkeskursen, som enligt kommittén skall motsvara den tidigare vinterkursen, kan inte kunskapsmässigt förväntas lämna sam­ ma resultat med yngre elever som med nuvarande något äldre. Detta gäller speciellt i de ekonomiska ämnena. Kursen måste dessutom få en betydligt mera praktisk utformning, vilket i och för sig kan vara nyttigt och riktigt. Man måste också göra allt för att stimulera eleverna till vidareutbildning vid en något högre ålder och efter kompletterad praktik. Skogsstyrelsen anser det lämpligt, att utbildningen i såväl jordbruk som skogsbruk inleds i 15- eller 16-årsåldern. Därigenom kan yrkesutbildningen påbörjas vid samma ålder som är normalt inom andra yrkesgrenar, vilket torde vara en förutsättning för en god rekrytering. Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att bl. a. sänkningen av intagningsåldern till den grundläggande yrkesutbildningen medför, att den­ na utbildning kommer att minska i betydelse ur yrkesutbildningssynpunkt för blivande jordbrukare. Den anknytning till enhetsskolan, som åstadkom­ mes är emellertid så värdefull, att riksförbundet likväl tillstyrker, att för­ slaget genomförs. Svenska lantmannaskolornas lärareförening godtar den föreslagna sänk­ ningen av inträdesåldern med hänsyn till att härigenom erhålls en organi­ serad utbildningsgång med direkt anknytning till den obligatoriska skolan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062 35

Detta arrangemang förutsätter dock enligt föreningen, att blivande jord­ brukare skaffar sig specialiserad yrkesutbildning. Vid sa unga år, som det här blir fråga om, är det nämligen svårt att intressera eleverna för de bio­ logiska sammanhangen och helt omöjligt att vinna förståelse för de drifts­ ekonomiska och företagsekonomiska sambanden. Svenska lanthushållslärarinnornas förening ansluter sig till kommitténs förslag om sänkt inträdesålder vid lanthushållsskolorna från 17 till 16 år med hänsyn till att risk annars föreligger, att många ungdomar på grund av inträde i förvärvsarbetet inte får tillfälle att genomgå lanthushållsskola. Skolöverstyrelsen har under försöken inom den obligatoriska skolan ofta kunnat konstatera olägenheter av att elever efter avslutad skolgång i 16årsåldern nödgats vänta ett eller två år på möjligheten att få tillgodogöra sig den yrkesutbildning, som de avsett att genomgå. För jordbrukarungdomar innebär kommitténs förslag om inträdesålder en uppenbar fördel, då dessa bättre kan avvaras i arbetet på hemgården i 16-årsåldern än i 18-årsåldern, vilket hittills måst ske i stor utsträckning för genomgång av kurs vid lantmannaskola. Dessa ungdomar kan under så­ dana omständigheter väntas i större utsträckning än hittills verkligen skaffa sig yrkesutbildning inom ett område, där yrkesutövningen blir allt­ mera komplicerad och krävande. Sänkningen av inträdesåldern förordas av landstingens förvaltningsut­ skott i alla län utom i Blekinge, Hallands och Värmlands län, där man be­ tecknar sänkningen som tveksam. Av hushållningssällskapen tillstyrker fler­ talet en sänkning av inträdesåldern. Hushållningssällskapen i Uppsala, Ble­ kinge och Älvsborgs läns norra del samt Kalmar läns norra del tillstyrker dock med tvekan, medan sällskapen i Hallands och Norrbottens län av­ styrker. Den av lantbruksundervisningskommittén föreslagna upplägg­ ningen av undervisningen inom den grundläggande yrkesutbildningen har i allmänhet lämnats utan erinran av remiss­ instanserna. Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning an­ ser dock, att den grundläggande yrkeskursen om 21 veckor med hänsyn till elevernas lägre ålder och mindre mognad bör innehålla mera övningar och demonstrationer än vad som framgår av timplanen. Kollegiet framhåller vi­ dare, att elever med studentexamen eller med avbrutna gymnasiestudier bör beredas tillfälle att genomgå grundläggande yrkesutbildning i kurser an­ passade till deras ålder och kunskaper. Svenska lantarbetsgivareföreningen är av den uppfattningen, att arbetsteknik och arbetsplanering bör ges en framskjuten plats även i den grundläggande yrkesutbildningen. Hushåll­ ningssällskapens förbund förordar, att undervisning i fårskötsel skall ingå i bl. a. den grundläggande yrkeskursen. Landstingets förvaltningsutskott i Kalmar läns norra del framhåller, att svenska inte bör vara obligatoriskt ämne i den grundläggande yrkeskursen och att de naturvetenskapliga äm­ nena bör infogas i näraliggande fackämnen.

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 är 1062

Några remissinstanser ifrågasätter möjligheterna att rekrytera elever till en till 35 veckor förlängd grundläggande yrkeskurs, som skulle omfatta betydande delar av vegetationsperioden. Svenska lantmannaskolor­ nas lärareförening framhåller sålunda, att knappheten på arbetskraft__sär­ skilt under sommarhalvåret — gör, att man sannolikt måste räkna vinter­ halvåret som den egentliga studietiden. Under sådana förhållanden borde det enligt föreningen vara riktigt att bibehålla den nuvarande tvåvinterskursen, fortsättningskurs på vintern eller övre vinterkursen. Dessa tre något olika kurstyper skulle mycket väl kunna tänkas sammansmälta till en enda, förslagsvis kallad övre vinterkurs. En sådan övre vinterkurs för något äldre elever torde behövas och bör också kvalificera för inträde vid lantmästarkursen på Alnarp. Även landstingets förvaltningsutskott i Kalmar läns södra del och hushåll­ ningssällskapet i Jönköpings län finner en utökning av den grundläggande yrkeskursen från 21 veckor till 25 veckor tveksam. Riksförbundet Sveriges i H framhåller å andra sidan, att den föreslagna grundläggande yrkeskursen bör utökas från 21 till förslagsvis 30 veckor för att undvika en allför kom­ primerad undervisning.

Den av kommittén förslagna kortare grundläggande yrkes­ kursen om tio veckor för redan yrkesverksamma personer hälsas med tillfredsställelse av remissinstanserna, som anser, att denna kurs bör verk­ samt kunna bidra till att höja yrkeskunnigheten inom jordbruket. Skolöver­ styrelsen finner det sålunda angeläget, att berättigad uppmärksamhet äg­ nas åt ändamålsenlig vuxenutbildning.

Möjligheter bör skapas att tillgodose yrkesutbildning åt sådana personer, som har mångårig yrkespraktik eller har övergått från andra näringsgrenar till jordbruket men av olika skäl varit förhindrade att delta i förberedande eller grundläggande yrkesutbildning. Kortare yrkeskur ser, korrespondensstudier e. d. kan här ifrågakomma.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det synnerligen värdefullt, att utbild­ ningsmöjligheter genom kortare grundläggande yrkeskurser erbjuds redan verksamma jordbrukare och lantarbetare, som inte längre på grund av sin ålder rimligen kan följa den förutsatta utbildningsgången. Styrelsen beto­ nar, att en förutsättning för att dessa kurser skall bli frekventerade i önsk­ värd omfattning är, att utbildningsbidrag utgår enligt de grunder, som kom­ mittén föreslår och inte enligt det allmänna studiehjälpsreglementet. Skogsstyrelsen ifrågasätter, om inte en allmänt lagd kombinerad jordoch skogsbrukskurs, avsedd för elever i 25-årsåldern och förlagd till lant­ bruksskolorna borde anordnas. Svenska lantarbetareförbundet framhåller, att den föreslagna kortare grundläggande yrkeskursen om tio veckor torde fylla ett verkligt behov och anför i anslutning härtill bl. a. följande. Den föreslagna tiden om tio veckor synes dock vara alltför lång för redan yrkesverksamma personer. Förbundet anser det vara möjligt att under exem­

Knngl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 37

pel vis åtta veckor medhinna erforderlig undervisning. Med hänsyn till att deltagarna i den kortare grundläggande yrkeskursen kommer att beträffan­ de vissa personliga förhållanden, såsom ålder, försörjningsplikt o. d., över­ ensstämma med deltagare i arbetsmarknadsstyrelsens omskolningskurser, bör enligt förbundets uppfattning stipendierna vara desamma som arbets­ marknadsstyrelsens omskolningsbidrag. Härigenom åstadkoms dels följsam­ het med löneutvecklingen, dels överensstämmelse med närmast motsvarande slag av utbildning för andra yrkesgrupper. Skogs- och lantbruksakademien finner förslaget om en tio veckors grund­ läggande kurs för personer över 25 år vara ett gott uppslag men tillråder en uppdelning av kurstiden på två eller tre perioder, vilket skulle underlätta en större anslutning till dessa kurser. Lantbruksstyrelsen förordar att den fö­ reslagna tio veckors kortare grundläggande yrkeskursen tillkommer. Svens­ ka lantarbetsgivareföreningen påpekar, att en särskild förkortad grundläg­ gande yrkeskurs om tio veckor bör ge goda möjligheter att snabbt höja yrkeskunnigheten. Riksförbundet Landsbygdens folk ifrågasätter, om inte den­ na typ av utbildning skulle kunna kombineras med någon form av förbere­ dande självstudier. Speciell uppmärksamhet bör här också ägnas möjlighe­ terna att erhålla studiehjälp, eftersom eleverna i regel torde vara familjeför­ sörjare. I övrigt må i denna fråga nämnas, att landstingets förvaltningsut­ skott i Norrbottens län och hushållningssällskapet i Kalmar läns norra del vill ha möjlighet till uppdelning av tioveckorskursen. Skogsutbildningens omfattning vid lantbruksskolorna och denna utbildnings avgränsning gentemot skogsbruksskolorna diskute­ ras förhållandevis utförligt av remissinstanserna. Lantbruksundervisningskommitténs förslag att en relativt omfattande undervisning i skogshushåll­ ning även framgent bör meddelas vid lantbruksskolorna inom områden, där skogsbruket är av stor betydelse, godtas av flertalet remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga. Hit hör lantbruksstyrelsen, skogs- och lantbruksaka­ demien, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Hus­ hållningssällskapens förbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svens­ ka lantmannaskolornas lärareförening. En avvikande uppfattning i denna fråga har skogs- och domänstyrelserna, vilka motsätter sig, att lantbrukssko­ lor i skogrika områden inför utvidgad skogsundervisning. Till belysning avvad remissinstanserna anfört i denna fråga må följande återges. Lantbruksstyrelsen understryker vikten av att eleverna får tillräcklig un­ dervisning i skogshushållning i den grundläggande yrkeskursen inom de om­ råden, där skogsbruket har stor betydelse. Ämnet skogshushållning har vid de flesta skolor eu i hög grad arbetsteknisk inriktning. Styrelsen anser, att ämnet i större utsträckning än hittills bör ges en företagsekonomisk prägel. Skogs- och lantbruksakademien anser det lämpligast, att eleverna inom de områden av landet, där skogsbruket är eu viktig driftsgren vid sidan av växt­ odling och husdjursskötsel erhåller undervisning i skogshushållning i direkt samband med undervisningen i jordbruksämnena. Akademien påpekar dock all utbildningen i skogshushållning bör läggas upp så, att den inte konkurre­

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062

rar med skogsvårdsstyrelsernas lokala kurser, vilka synes akademien såväl utmärkt upplagda som väl frekventerade. Sveriges lantbruks förbund delar kommitténs uppfattning att utvidgad skogsundervisning skall kunna meddelas i den grundläggande yrkeskursen och anför i anslutning härtill bl. a. följande. Kombinationen jordbruk-skog är den helt dominerande driftsformen inom lantbruket i stora delar av vårt land och det är därför väsentligt, att de bli­ vande lantbrukarna i dessa områden erhåller en yrkesutbildning, som är an­ passad efter detta förhållande. Den konkurrens om eleverna, som synes ha uppstått mellan lantbrukets och skogsbrukets skolor, är emellertid olycklig, eftersom en blivande jord- och skogsbrukare behöver kunskaper i båda äm­ nesgrupperna. Därtill är det synnerligen nödvändigt, att eleven får möjlig­ het att lära sig att kombinera de två rörelsegrenarna på ett sådant sätt, att verksamheten totalt sett ger bästa ekonomiska resultat. F. n. synes målet för undervisningen på lantmanna- och skogsbruksskolorna vara att öka utbytet av de två rörelsegrenarnas ekonomi var för sig. Angivna förhållanden för­ anleder lantbruksförbundet att understryka önskemålet om ett intimare samarbete mellan de ansvariga instanserna på jordbruks- och skogsbruksundervisningens område såväl centralt som regionalt och lokalt. Särskilt vik­ tigt är naturligtvis samarbetet vid planering av ny- eller tillbyggnad av skolor på dessa områden, då alternativ med gemensamma förläggningar alltid bör övervägas.

Riksförbundet Landsbygdens folk understryker kraftigt vikten av att det starka ekonomiska sambandet mellan jord och skog kommer till ett klart ut­ tryck i undervisningen. Framför allt i skogsbygderna bör undervisningen läggas upp med tanke på att jordbruksföretagen är en kombination av jordoch skogsbruk. Den på sina håll iakttagna tendensen att särskilja skogsoch jordbruksutbildningen kan komma att medföra ett omotiverat konkur­ rensförhållande och bör därför motverkas. Hushållningssällskapens förbund har intet att erinra emot att undervis­ ningen i skogsskötsel får ett större utrymme vid lantbruksskolorna än vad hittills varit fallet men framhåller, att en dylik omläggning kommer att inne­ bära, att gränsdragningen mellan lantbruks- och skogsbruksskolornas verk­ samhet blir än mera oklar.

Enligt förbundets mening är det därför angeläget, att härmed samman­ hangande spörsmål klarläggs och att mera bestämda riktlinjer för skogsundervisningens ordnande dras upp. En tänkbar lösning synes vara — om man inte går in för en mera direkt samordning och samförläggning __ att lantbruksskolorna svarar för de blivande jordbrukarnas grundutbildning i skogsskötsel, medan skogsbruksskolorna får hand om den på skogsbruk spe­ cialiserade vidareutbildningen samt skogsarbetarutbildningen.

Svenska lantarbetsgivareföreningen anför bl. a. följande. Med hänsyn till att kombinerad jordbruks- och skogsdrift dominerar i fler­ talet län, är det önskvärt, att den grundläggande yrkeskursen i normalfallet anordnas med en orientering i skogshushållning, som omfattar väsentligt mer än föreslagna 70 timmar. Skogsbrukets roll såsom en av det samlade jord­ bruksföretagets olika driftsgrenar bör särskilt beaktas. Denna orientering om

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 39

skogshushållning bör läggas upp så, att den väcker elevens intresse för att tillgodose behovet av skoglig utbildning i därför lämpliga kurser. Det ar vi­ dare angeläget att frågorna om skogsundervisning prövas i samråd med skogsvårdsstyrelserna. Svenska lantmannaskolornas lärareförening ifrågasätter, om man måste räkna med antingen 70 eller 340 timmars skogsundervisning. Föreningen me­ nar, att också ett mellanting av exempelvis 100—200 timmar bör kunna kom­ ma i fråga. Skogsstyrelsen och domänstyrelsen framhåller, att det bör finnas särskilda skolor för jordbruks- resp. skogsyrkesutbildning. Skogsbruket kräver för den egentliga skogsarbetarutbildningen och för utbildningen av rena skogsbrukare tillgång till en väl utbyggd i alla avseenden effektiv organisation. Enligt skogsstyrelsen bör lantbruksskolorna lägga huvudvikten vid jordbruksundervisning^ i erforderlig utsträckning kompletterad med koncentrerad eller orienterande skogsutbildning, under det att skogsbruksskolorna såsom hit­ tills bör ägna sig helt åt skoglig yrkesutbildning. En konsekvens av denna uppläggning torde, framhåller skogsstyrelsen, vara att utvidgad skogsundeivisning vid lantbruksskolorna inte i första hand bör ifrågakomma inom geo­ grafiska områden, där skogsbruket dominerar.

VI. Specialiserad yrkesutbildning

A. Kommittén

Lantbruksundervisningskommittén erinrar om att jordbruket f. n. karak­ teriseras av en alltmer ökad specialisering och av att arbetet pa större gårdar mer än tidigare utförs av specialarbetare. Dessa specialiseringssträvanden medför behov av särskilda kurser, som ger blivande jordbrukare och an­ ställda möjlighet att inom bestämda ämnesområden utvidga och fördjupa de kunskaper, som de inhämtat i den grundläggande yrkeskursen. Sådan ut­ bildning förekommer redan nu i viss utsträckning i anslutning till vinterkur­ serna. På husdjurs- och maskinområdena anordnas f. n. specialiserad vidare­ utbildning i form av kontrollassistentkurser resp. maskinskötarkurser. Till sistnämnda kurser har efterfrågan på elevplatser varit stor och en successiv utbyggnad av antalet kurser har skett under de senaste åren. Vidareutbildning bör enligt kommittén sättas in, sedan eleverna efter grundläggande yrkeskurs förvärvat ytterligare praktisk erfarenhet och ge­ nom denna kommit till klarare insikt om inom vilket område av jordbruket som de i framtiden särskilt vill ägna sig åt. Denna utbildning bör enligt kom­ mitténs mening utformas och anknytas till de grundläggande yrkeskurserna på ett sådant sätt, att det för de flesta av eleverna i dessa kurser framstår som naturligt att senare fortsätta studierna inom något för dem aktuellt äm­ nesområde. I fråga om behovet av specialiserad yrkesutbildning anför kom­ mittén vidare.

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1002

Den blivande jordbrukaren behöver främst skaffa sig ökade kunskaper i företagsekonomi och redovisningslära. Anställda i specialbefattningar, såsom maskin- och traktorskötare eller djurskötare, behöver utvidgade och fördju­ pade kunskaper i maskinlära resp. djurskötsel. Vid sidan härav torde finnas ett mte obetydligt behov av speciell yrkesutbildning för jordbrukare, vilka in­ riktar sig på specialodlingar av olika slag, t. ex. fältmässig odling av olika grönsaker, eller som bedriver fjäderfäskötsel e. d.

Behovet av specialiserad vidareutbildning bör enligt kommitténs mening fyllas genom kortare specialkurser, för vilkas uppläggning de nuvarande maskinskötarkurserna bör utgöra förebild. Genomgången grundläggande Yrkes­ utbildning bör efter en övergångstid utgöra formellt kompetenskrav för till­ träde till dylik utbildning. Undantag från denna regel bör dock göras, då det gäller starkt specialiserade kurser, t. ex. fjäderfäkurser. Kommittén anför, att den är medveten om att vissa svårigheter kan uppstå att uppehålla nämn­ da krav även för mera jordbruksbetonade kurser, såsom maskinskötarkurser och djurskötarkurser. Om undervisningen i specialkurserna skall kun­ na hållas på en hög nivå och ge en verklig vidareutbildning, måste eleverna i dessa kurser emellertid ha samma grundläggande kunskaper. Under en övergångstid torde det dock bli nödvändigt att ge dispens för nämnda inträdesvillkor. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att meddela anvisning­ ar härför. I fråga om organisationen av vidareutbildningen anför kommittén bl. a. följande. Varje enskild specialkurs bör omfatta en tid av ca tio veckor. Eu kurs av denna längd synes i allmänhet tillräcklig för ett begränsat ämnesområde. Hänsyn måste också tas till att kurserna kommer att genomgås i eu ålder, då eleverna i regel inte kan avvaras i arbetet på hemgården någon längre tid. Möjlighet bör finnas att genomgå flera specialkurser i följd under sam­ ma läsår. Detta bör underlättas genom att skolorna, när så befinns lämpligt, kombinerar flera specialkurser till en sammanhängande kurs. De nuvarande fem månaders fortsättningskurserna bör slopas, när special­ kurser inrättats i tillräcklig omfattning. Det är uppenbart, framhåller kommittén, att inte alla skolor kan ordna specialkurser inom alla tänkbara ämnesområden. Enligt kommitténs bedö­ mande torde specialkurser i företagsekonomi och maskinskötsel komma att fånga det största intresset. Kurser i dessa ämnen bör därför anordnas vid flertalet lantbruksskolor. I fråga om övriga specialkurser måste ett samarbe­ te etableras, i första hand mellan skolor inom ett och samma län men i många fall också över länsgränserna. Planeringen bör syfta till dels att ett tillräckligt antal specialkurser i olika ämnen kommer till stånd, dels att inte ett alltför stort antal kurser anordnas i vissa ämnen, så att antalet elever i varje enskild kurs blir för litet. En riktig planering på detta område förutsät­ ter ett intimt samarbete mellan skolstyrelserna och tillsynsmyndigheten.

Kommittén föreslår, att specialkurser anordnas i växtodling, djurskötsel, maskinskötsel och företagsekonomi. Kursen i växtodling är i första hand avsedd för blivande eller redan verk­ samma jordbrukare. Kurstiden bör omfatta åtta till tio veckor och förläggas till de för jordbruket minst arbetsbråda perioderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 41

Djurskötsel. Den nuvarande specialiserade kursverksamheten på detta om­ råde omfattar i huvudsak kurser för utbildning av ladugårdsskötare och svinskötare. Ladugårdsskötarkurserna omfattar tre månader och svinskötarkurserna sex månader. Dessa kurser har endast i ringa omfattning genomgåtts av blivande djurskötare. Orsaken härtill torde enligt kommittén främst vara dels den relativt långa utbildningstiden, dels att möjligheter saknas att med stöd av gällande avtal erhålla högre lön efter genomgången sådan ut­ bildning. De nuvarande kurserna i djurskötsel bör enligt kommittén ersättas av specialkurser i nötkreatursskötsel och svinskötsel, omfattande ca tio veckor med övervägande teoretisk undervisning. Kurserna bör avpassas för såväl jordbrukare som anställda djurskötare och bör, med tanke på de sistnämn­ da, ge lämplig utbildning för framtida anställning som yrkesutbildad djur­ skötare (ladugårdsskötare, svinskötare). För inträde i djurskötarkurs bör, utöver grundläggande yrkesutbildning i form av 21 veckors yrkeskurs eller tio veckors förkortad yrkeskurs, fordras minst ett års praktik i ladugård eller svinstall. I fjäderfäskötsel har under senare år specialkurser anordnats vid lant­ mannaskolan i Hörby. Kommittén förordar, att kurser med samma upplägg­ ning som de förut föreslagna kurserna i djurskötsel om ca tio veckor, anord­ nas med specialinriktning på fjäderfäskötsel. Andra områden inom djurskötseln, där specialutbildning torde komma i fråga, är fårskötsel och pälsdjursuppfödning. Behovet av utbildning på dessa områden är emellertid enligt kommittén mera begränsat än inom övriga här nämnda ämnesområden, varför kurser torde kunna ordnas i mån av behov och utformas i samråd med tillsynsmyndigheten. Kravet på genomgången yrkeskurs anses här inte böra uppställas som fordran för inträde. Maskinskötsel. Särskilda kurser i maskinskötsel anordnas f. n. som huvud­ kurser vid de nuvarande lantmanna- och lantbruksskolorna. De har omfat­ tats av betydande intresse och synes fylla ett stort behov. Kommittén anser, att dessa kurser bör bibehållas och anordnas i ungefär samma former som hittills. Specialkurserna i maskinskötsel bör omfatta ca tolv veckor. Kurser­ na bör avpassas för såväl blivande jordbrukare som anställda inom jordbru­ ket. De bör med tanke på de sistnämnda ge kompetens för anställning såsom yrkesutbildad maskinskötare. Företagsekonomi. De företagsekonomiska problemen har, särskilt under de sistförflutna åren, blivit alltmer aktuella inom jordbruket. Det är därför enligt kommittén angeläget, att såväl egna jordbrukare som arbetsledare får möjlighet att skaffa sig utvidgade kunskaper i lantbruksekonomi och redovisningslära. Den egentliga utbildningen i lantbruksekonomi bör ges i en specialkurs, avpassad för något äldre elever med erfarenheter av driftseko­ nomiska spörsmål inom jordbruket. Kommittén föreslår, att denna kurs om­ fattar ca tio veckor och att den inriktas på att ge eleverna fördjupade kun­ skaper i lantbruksekonomi, såväl allmän lantbruksekonomi som driftseko­ nomi med driftskalkylering. 2| intrång till riksdagens protokoll 1002. 1 saml. Nr 103

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Den närmare utformningen av specialkurserna redovisas i betänkandet på s. 59—61 och 185—194. Skogshushållning. Kommittén framhåller, att anledning inte finns att vid lantbruksskolorna ordna specialkurser i skogshushållning. Detta bör dock inte hindra, att skogskurser förläggs till lantbruksskola i län, där skogsundervisningens lokalresurser bäst tillgodoses på detta sätt. Övriga specialkurser. Specialkurser bör enligt kommitténs mening, i mån av behov och om tillräckligt elevunderlag kan påräknas, kunna ordnas även i andra ämnen än nu angivna, såsom i husdjurskontroll, trädgårdsodling, fruktodling m. fl. ämnen. Kontrollassistentutbildning anordnas f. n. dels som del i fortsättningskur­ ser och längre kurser, dels i form av fristående kurser, som omfattar åtta veckor. För inträde i kurserna fordras genomgången vinterkurs. Med hänsyn till att kontrollföreningarnas organisation f. n. är föremål för översyn synes det enligt kommittén inte påkallat att föreslå någon ändring av nuvarande utbildningsmöjligheter. Utbildning av kontrollassistenter bör sålunda tills vidare meddelas i en åtta veckors specialkurs med samma utformning som den nuvarande utbildningskursen. Kommittén anför vidare, att en ny kontrollverksamhet håller på att växa fram, nämligen gödsvinskontroll, och att det därför är troligt, att ett behov av specialkurs inom en nära framtid kan uppkomma, avseende utbildning av assistenter inom denna verksamhet. Kommittén framhåller, att den endast gett vissa exempel på specialområ­ den, inom vilka vidareutbildningskurser är erforderliga. Till följd av de snabba förändringar, som sker inom jordbruket, torde det komma att föreligga ett ständigt behov av nya typer av specialkurser. Det anges därför vara av största vikt, att tillsynsmyndigheten ges möjligheter och befogenheter att medge förändringar, avsedda att smidigt anpassa utbildningen till skiftande förhållanden.

B. Yttranden Remissinstanserna är eniga om att specialkurser med i huvudsak den ut­ formning lantbruksundervisningskommittén föreslagit bör tillkomma. I ytt­ randena framhålls över lag, att specialkurserna kommer att bli en värdefull form för fortsatt utbildning särskilt för dem, som genomgått den grundläg­ gande yrkeskursen vid tidig ålder. De spörsmål, som främst behandlats av remissinstanserna, är inträdesfordringarna samt kursernas längd och äm­ nesinriktning. Beträffande inträdesfordringarna till specialkurs ifrågasätter statskontoret, om det är nödvändigt att kräva genomgången grundläggande yrkesutbildning. Särskilt för äldre sökande bör enligt statskontoret dispens från sådant inträdesvillkor kunna meddelas efter liberala grunder. Även Svensk husdjursskötsel anser, att inträdesfordringarna till de spe­ cialiserade djurskötarkurserna bör vara tämligen liberala under en relativt lång övergångsperiod.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 43

Svenska lantarbetareförbundet framhåller, att möjligheter till dispens från grundläggande yrkesutbildning bör finnas särskilt under övergångstiden, som bör vara ganska lång. Dispens bör även kunna erhållas från det av kom­ mittén föreslagna kravet på minst ett års praktik i djurstall för inträde till djurskötarkurs. Antalet nu yrkesverksamma inom jordbruket, som kan an­ tas ha behov av specialkurser men inte kan förväntas genomgå grundläggan­ de kurs, är enligt förbundet stort. Det kommer säkerligen även att under överskådlig tid finnas jordbrukare och lantarbetare, som först vid mera mo­ gen ålder kommit till insikt om behovet av att fördjupa sitt kunnande inom ett speciellt område utan att kunna genomgå eller ha behov av en grund­ läggande kurs. I fråga om specialkursernas längd framför åtskilliga remiss­ instanser önskemål om att även kortare kurser skall kunna anordnas. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter sålunda, om inte en avkortning eller eventuellt en uppdelning av kurserna bör ske med hänsyn till att något äldre redan yrkesverksamma jordbrukare och jordbruksanställda kan ha svårigheter att vara hemifrån under längre tid. Skogs- och lantbruksakademien anser, att skolorna, där så lämpligen kan ske, bör söka kombinera flera specialkur­ ser till ett sammanhängande helt, så att intresserade elever kan genomgå flera dylika specialkurser i ett sammanhang. Akademien tillråder vidare, att specialkurserna delas upp i perioder om två å tre veckor för att därigenom stimulera till ökad elevtillslutning. Riksförbundet Landsbygdens folk fram­ håller, att möjligheter till förkortning av kurstiden genom förberedande självstudier bör finnas. Svensk husdjursskötsel anför, att det för såväl egna jordbrukare som an­ ställda djurskötare i flertalet fall torde vara praktiskt och ekonomiskt oge­ nomförbart att lämna gården eller anställningen för en kurs om hela tio sammanhängande veckors teoretisk undervisning, även om statsbidrag utgår för bevistande av sådan kurs. Föreningen anser, att man här borde pröva undervisning i s. k. kombinerade kurser. Vistelsen vid skolan skulle vid så­ dana kurser kunna inskränkas till tre veckor. Svenska svinavelsföreningen framhåller, att en förlängning av specialkur­ serna i bl. a. svinskötsel till tio veckor skulle vara synnerligen olämpligt och liktydigt med att möjligheterna för yrkesverksamma personer att delta, ef­ tersom dessa inte kan undvaras i skötseln av det egna jordbruket. Den teo­ retiska utbildningen vid de nuvarande svinskötarkurserna omfattar en må­ nad. Föreningens erfarenhet av denna kursverksamhet är, att stora svårig­ heter alltid föreligger att anskaffa elever på grund av att jordbrukarna och deras söner inte kan undvaras i skötseln av det egna jordbruket. Svenska lantarbetsgivareföreningen finner de för skilda ämnesområden föreslagna specialkurserna vara en utomordentligt värdefull form av kom­ plettering efter genomgången grundläggande yrkeskurs och därpå följande praktik. För att specialkurserna skall passa för så många som möjligt bör de emellertid vara relativt korta och inte längre än att de kan förläggas till

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

fältarbetenas vinteruppehåll. Den föreslagna tolv veckors maskinskursen tor­ de vara alltför lång för sydsvenska förhållanden. Svenska lantmannaskolornas lärareförening befarar, att en tid om tio vec­ kor kommer att vara alltför lång, då det gäller redan yrkesverksamma fö­ retagare. Föreningen föreslår därför, att specialkurserna i växtodling och företagsekonomi delas upp på två vintrar. Även landstingens förvaltningsutskott i Östergötlands, Hallands, Älvs­ borgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län samt Kalmar läns nor­ ra del förordar, att specialkurserna görs kortare. Av hushållningssällskapen har önskemål om kortare specialkurser framförts från Kristianstads, Malmö­ hus, Hallands, Jämtlands och Västerbottens län. Sveriges f jäderfäavelsförening ställer sig å andra sidan frågande till kom­ mitténs förslag att minska kurstiden till tio veckor. De hittills hållna s. k. huvudkurserna i fjäderfäskötsel vid fjäderfäskolan i Hörby har, framhåller föreningen, omfattat tre månader och utbildningsresultatet har varit gott. Kursen har varit väl efterfrågad och elevanskaffningen har inte medfört några svårigheter. Beträffande frågan om inom vilka ämnesområden specialkurser skall få anordnas framhåller lantbruksstyrelsen, att, även om viss begräns­ ning av antalet kurstyper kan vara önskvärd, styrelsen dock bör vara oför­ hindrad att, när så påkallas, anordna specialkurser i olika ämnen. Som exempel nämner styrelsen fyraveckorskurser i byggnadsvård, som nyligen anordnats. Ämnet byggnadslära synes genomgående enligt styrelsen vara underdimensionerat i de förslag kommittén framlägger. Enligt den jordbruksekonomiska undersökningen ökar varje år den arbetstid, som jordbru­ karna själva använder till byggnadsreparationer. Det är därför motiverat att byggnadslära och speciellt praktisk byggnadsvård får tillräckligt utrym­ me i de undervisningsplaner, som kan komma att fastställas. Sveriges lantmästareförbund anser, att specialkurser snarast bör anordnas i alla berörda fackämnen. Särskilt framhålls att kurser bör ordnas i djur­ skötsel, om inte bristen på kvalificerade djurskötare skall bli en allvarligt begränsande faktor i produktionen. Svenska lantarbetareförbundet framhåller, att pälsdjursuppfödningen nu­ mera är en viktig gren i vårt näringsliv och att behovet av utbildning även föreligger inom detta område. Förbundet tillstyrker därför vad kommittén föreslagit i detta hänseende och tillägger att, när specialkurs av detta slag anordnas, samarbete bör sökas med organisationerna för företagare och an­ ställda inom branschen. Svenska fåravelsföreningen hemställer, att fårskötselns behov av speciali­ serad vidareutbildning beaktas särskilt inom områden, där naturliga förut­ sättningar föreligger, t. ex. där betydande arealer bör lämna traditionell jord­ bruksdrift. Till stöd härför anför föreningen bl. a. följande. Fårskötseln är en av de få animaliegrenar, där överproduktion inte hotar. Det finns gott om utrymme på den svenska marknaden för fårkött, pälsskinn och ull. Genom minskning av antalet mjölkkor och genom jordbrukets ratio­

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 45

nalisering, som medför att ca 500 000 ha jordbruksjord kommer att få annan användning än jordbruk i traditionell mening, har förutsättningarna för en rationell fårskötsel radikalt förändrats under senare år. Fårbeståndet beräk­ nas ha ökat med ca 30 procent från år 1958 till år 1961. I vad mån det skall lyckas att tillvarata den gynnsamma konjunkturen för fårskötseln och astadkomma en ännu mera konkurrenskraftig produktion inom detta område be­ ror i sista hand på de enskilda jordbrukarna men också på jordbrukets råd­ givare. Bristande erfarenheter och kunskaper om fårskötsel försvårar i hog grad hushållningssällskapens rådgivningsverksamhet. Om fårskötselns ny­ orientering skall få en förnuftig utveckling, är sålunda behovet av special­ kurser relativt sett betydligt större inom fårskötseln än inom övrig husdjursskötsel. Hushållningssällskapens förbund framhåller, att nu förefintligt intresse för ökad fårskötsel många gånger inte kunnat omsättas i praktiska åtgärder på grund av otillräckliga yrkeskunskaper. Sveriges fjäderfäavelsförening framhåller bl. a. följande synpunkter och önskemål. Utvecklingen går mot större och mera specialiserade enheter också inom fjäderfäområdet. För att rationellt kunna sköta dessa större enheter kravs emellertid ökade kunskaper. Det undervisningsbehov, som härigenom upp­ kommer, har inte kunnat tillgodoses enbart genom de specialkurser, som ordnas vid fjäderfäskolan i Hörby, eller genom den kursverksamhet, som ordnas genom föreningen i samarbete med hushållningssällskapen. Inom de områden av landet, där fjäderfäskötseln har stor betydelse, bör under­ visning i fjäderfäskötsel ingå i den grundläggande yrkeskursen. Föreningen har intet att erinra emot att ämnena kemi och anatomi strukits i undervisningsplanen. Däremot finner föreningen minskningen av ämnet avels-, ras- och exteriörlära betänklig. Enligt föreningens mening krävs en kurstid i detta ämne om minst 30 timmar. Skulle kurstiden av någon anledning fastställas till endast tio veckor bör avelsläran omfatta minst 25 timmar.

Lantbruksstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att u tbildningshj älpen till elever, som genomgår specialkurser, bör utgå enligt samma grunder som gäller för elever i kortare grundläggande yrkeskurser, eftersom även dessa kurser kommer att genomgås i en ålder, då eleverna redan länge varit yrkesverksamma.

VII, Utbildning av arbets- och driftsledare samt ladugårdsförmän

A. Kommittén

Vid sidan av specialkurserna föreligger enligt lantbruksundervisningskommittén behov av mera omfattande vidareutbildning såväl inom jord­ bruksdriften i sin helhet som inom djurskötseln. Redan nu anser många bli­ vande jordbrukare, att de behöver mera ingående kunskaper i ett jordbruks skötsel, än vad som ges i lantmannaskolornas vinterluirser. Vissa av dem ge­ nomgår därför längre kursen eller fortsättningskurs. Andra går till de nu­

Kungl. Maj:is proposition nr 103 år 1962

varande lantbruksskolornas ettårskurser eller tvåårskurser. Vidare blir åt­ skilliga av dem, som genomgått den nuvarande driftsledarkursen vid Alnarp, jordbrukare. Kommittén räknar med att många jordbrukare inte kommer att nöja sig med den ytterligare påbyggnad på den grundläggande yrkesutbildningen, som eu eller två specialkurser ger, utan att de i stället föredrar en längre och mer omfattande vidareutbildning. Vid större företagsenheter inom jordbru­ ket sysselsätts vidare ett antal arbetsledare och driftsledare, såsom rättare, ■bokhållare, befallningsmän, ladufogdar, inspektörer och förvaltare. Alla dessa befattningshavare behöver en mera omfattande teoretisk yrkesutbildbildning i jordbruk än vad som motsvaras av grundläggande yrkeskurs, åt­ följd av en eller ett par specialkurser. Kommittén föreslår därför, att ettåriga arbets- och driftsledarkurser an­ ordnas vid sidan av specialkurserna. För utbildning av ladugårdsförmän och ladugårdsföreståndare bör vidare enligt kommittén anordnas ladugårdsförmanskurser. Arbets- och driftsledarkurs. Utbildning av arbetsledare för jordbruket sker f. n. vid lantbruksskolornas tvåårskurser.

f°r 1 wr?de ar 18 ar’ varJamte krävs genomgången folkskola ch minst ett års praktik inom jordbruk. Eleverna är i regel över 20 år och dimerang etfwnl,let av.jordbruksarbete redan vid inträdet i kursen. Samtidigt som antalet e ever i sadana kurser under senare år minskat, rekrytes en okande andel av arbetsledarna bland personer, som genomgått lantbiuksskolas ettarskurs eller bland elever i lantmannaskolornas kurser.

Kommittén framhåller, att en avgörande orsak till den minskade elevtills römningen till lantbruksskolornas tvååriga kurser torde vara, att omfatt­ ningen av de meddelade praktiska och teoretiska kunskaperna inte motive­ rar en så lång utbildningstid som två år. Mot dessa kurser riktas sålunda den invändningen, att alltför lång tid ägnas åt praktisk utbildning och att den teoretiska undervisningen är av alltför ringa omfattning. Kommittén föreslår, att de nuvarande tvååriga kurserna för utbildning av jordbruksförman skall upphöra och ersättas med ettåriga arbets- och driftsledarkurser med högre inträdesfordringar.

Minimiåldern för inträde i arbets- och driftsledarkurs bör vara 19 år. Sö- ..an£? skall vidare ha genomgått grundläggande yrkeskurs eller därmed jamforbar utbildning samt ha minst två års yrkespraktik i jordbruk eller därmed jämförbar annan praktik. Praktiken bör vara fullgjord efter Ge­ nomgången grundläggande yrkesutbildning. För det fall den sökande har fle­ ra ars praktik före inträdet i grundläggande yrkeskurs, bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att avgöra, i vilken utsträckning denna praktik skall få tillgodoräknas for inträde i arbets- och driftsledarkurs.

Den närmare utformningen av arbets- och driftsledarkursen framgår av betänkandet s. 65—66 samt av kommitténs förslag till undervisningsplan s. 195. Enligt denna plan skall kursen omfatta en tid av 42 veckor. Rutinmäs­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 47

sigt praktiskt arbete skall inte ingå i kursen. Den teoretiska undervisningen skall i stället kompletteras med demonstrationer och övningar. I fråga om den utbildningsstandard, som arbets- och driftsledarkursen bör ge, samt om skogsutbildningens roll i denna kurs anför kommittén bl. a. följande. Elevernas teoretiska kunskaper bör efter genomgången arbets- och drifts­ ledarkurs komma att ligga över den nivå, som uppnås i nuvarande längre kur­ ser vid lantbruks- och lantmannaskolor, men torde inte nå upp till den nu­ varande driftsledarkursens nivå. En sådan utbildning, sedermera komplet­ terad med kontinuerlig fortbildning, har bedömts som tillfredsställande för flertalet arbets- och driftsledare inom jordbruket. Från representanter för lantbrukstjänstemannakåren har framhållits vik­ ten av att en driftsledare vid det kombinerade jord- och skogsbruket också har tillfredsställande kunskaper i ämnet skogshushållning. Av arbetsgivarna uppställs ofta krav i detta hänseende, som inte kan fyllas av den, som en­ dast har jordbruksutbildning. Kommittén är klar över betydelsen av att eleverna i arbets- och driftsledarkurs får möjligheter att erhålla undervis­ ning i skogshushållning, men har inte ansett sig böra föreslå, att ämnet skall ingå i arbets- och driftsledarkursen. Enligt kommitténs mening bör lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen i stället i samarbete utforma en kurs i skogshushållning, vilken bör kunna förläggas till någon skogsbruksskola och i vilken de elever, som så önskar, kan fortsätta sin utbildning omedelbart efter arbets- och driftsledarkursens slut. Kommittén framhåller, att det är svårt att med säkerhet beräkna det er­ forderliga antalet elevplatser i de föreslagna arbets- och driftsledarkurser­ na, samt nämner bl. a. följande. Antalet anställda arbets- och driftsledare (befallningsmän, ladugårdsfogdar, inspektörer, bokhållare, förvaltare och rättare, kan för år 1960 upp­ skattas till ca 2 400. Det årliga rekryteringsbehovet för befattningshavare av denna typ uppskattas till ca 60. Antalet blivande lantmästare, som kommer att genomgå arbets- och driftsledarkursen, har beräknats till ca 25 per år. Utöver dessa kategorier kommer kursen att genomgås av ett antal blivande jordbrukare. Hur många sådana som kommer att bevista kursen är dock mycket svårt att förutse. Med hänsyn till det nu anförda har kommittén funnit anledning till en viss försiktighet och föreslår, att till en början endast tre å fyra arbets- och driftsledarkurser anordnas, var och en beräknad för 20—30 elever. Utbild­ ningen bör i första hand förläggas till lantbruksskolorna i Alnarp, Bollerup och Ulvhäll. Dessa skolor är försedda med jordbruk av lämplig storlek och med allsidig driftsinriktning. Om behov i framtiden skulle uppstå av flera elevplatser i arbets- och driftsledarkurs än vad som kan åstadkommas vid de här föreslagna skolor­ na, bör enligt kommitténs uppfattning utan större svårigheter ytterligare en eller flera sådana kurser kunna anordnas vid någon av de lantbruksskolor, som bar skoljordbruk av tillräcklig storlek och som i övrigt lämpar sig här­ för.

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Ladugårdsförmanskurs. Beträffande de nuvarande förhållandena anför lantbruksundervisningskommittén bl. a. följande. Utbildningen av ladugårdsförmän sker f. n. i ettåriga praktisk-teoretiska kurser för ladugårdsförmän, som anordnas vid såväl lantbruksskolor som lantmannaskolor. Undervisningen består till största delen av rutinmässigt praktiskt arbete i djurstallarna. Den teoretiska undervisningen uppeår en­ dast till ca 400 timmar. Antalet elever i kurserna bar varit lågt, både totalt och per kurs. Mot de ettåriga ladugårdsförmanskurserna har från elevernas sida framhållits, att alltför lång tid ägnas åt praktiskt arbete. Från arbetsgivarnas sida framhål­ ls å andra sidan ofta den gedigna praktiska utbildningen och att den där­ igenom förvärvade arbetsrutinen utgör ett värdefullt resultat av den i kur­ serna meddelade undervisningen.

Liksom i fråga om den övriga arbetsledarutbildningen har kommittén även här funnit anledning rikta uppmärksamheten på den otillräckliga omfatt­ ningen av den teoretiska undervisningen. Några inträdeskrav på teoretisk förutbildning i jordbruk finns inte. Detta medför, att en avsevärd del av den för teoretisk undervisning anslagna tiden måste ägnas åt undervisning i grundläggande ämnen, vilket i sin tur inkräktar på studiet i fackämnena, i första hand liusdjurslära. Det är enligt kommittén uppenbart, att de ettåriga ladugårdsförmans­ kurserna inte kan behållas i sin nuvarande form vid sidan av djurskötarkurserna, som bör ge tillräcklig utbildning för skötare av besättningar, som endast sysselsätter en anställd. Mer utbildning än vad djurskötarkurserna ger behövs dock för förmän i de större kreatursbesättningar, som sysselsät­ ter två eller flera anställda. Kommittén föreslår därför, att sexmånaderskurser för utbildning av ladugårdsförmän skall anordnas. För inträde i kur­ serna bör fordras, att sökande genomgått grundläggande yrkeskurs om minst 21 veckor samt att han har minst två års praktik i djurskötsel, full­ gjord efter yrkeskursen. Den teoretiska undervisningen i ladugårdsförmanskursen bör enligt kommittén kompletteras med övningar och demonstra­ tioner samt arbetsövningar under lärares ledning. Praktiskt arbete i den form, som hittills förekommit, bör däremot inte ingå i kursen. Med hänsyn till den vikt, som bl. a. arbetsgivarna tillmätt den i de nuva­ rande ladugårdsförmanskurserna ingående skolmässiga praktiska utbildningen, föreslår kommittén, att de praktikplatser, som genom den föreslagna omläggningen av ladugårdsförmansutbildningen kommer att friställas vid berörda lantbruks- och lantmannaskolor, i stället utnyttjas för en på utbild­ ning av ladugårdsförmän inriktad praktisk utbildning i djurskötsel. Enligt kommitténs förslag bör årligen två kurser med vardera 15 elever anordnas för ladugårdsförmän. Med hänsyn till det stora behovet av åskådningsmateriel och övningsobjekt i undervisningen får inte antalet elever i varje kurs vara alltför stort. Då stora fördelar synes vara förenade med att olika former av arbetsledarutbildning förläggs till samma skolor, föreslår kom­ mittén, att kurserna förläggs till Bollerups och Ulvhälls lantbruksskolor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 4&

B. Yttranden De remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, anser överlag, att den före­ slagna utformningen av driftsledarutbildningen är någorlunda väl lämpad för arbets- och driftsledare vid större jordbruk. Däremot ifrågasätter åt­ skilliga remissinstanser kursens lämplighet för blivande egna jordbrukare bl. a. med hänsyn till att dessa normalt inte har möjlighet att ägna sig åt studier under sommarhalvåret. Inte heller ämnesvalet med en stor del av tiden anslagen till psykologi och arbetsledning anses vara det mest ända­ målsenliga för blivande egna jordbrukare, som i stället anses behöva bättre utbildning i bl. a. driftsekonomi. Jordbrukarna har nämligen numera an­ ställd arbetskraft endast i begränsad omfattning. Flertalet av de remissin­ stanser, som yttrat sig beträffande arbets- och driftsledarutbildningen, har framfört synpunkter av i huvudsak denna innebörd. Hit hör lantbruksstyrelsen, lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning, Riksförbun­ det Sveriges 4 H, landstingets förvaltningsutskott i Kalmar läns södra del, hushållningssällskapen i Malmöhus län och Kalmar läns södra del samt lant­ mannaskolorna i Vilan, Hörby, Skurup och Svalöv. Dessa har i sina yttran­ den framfört olika förslag för att tillgodose de egna jordbrukarnas utbild­ ningsbehov på denna nivå. I stort går dessa förslag ut på att den s. k. andra vinterkursen, som f. n. finns vid några skolor, skall bibehållas och utformas som en 21 veckors jordbrukarkurs, lantbrukskurs eller förkortad driftsle­ darkurs. Till belysning av remissinstansernas uppfattningar om den före­ slagna arbets- och driftsledarutbildningen må följande anföras. Lantbruksstijrelsen framhåller sålunda bl. a. följande. Den föreslagna arbets- och driftsledarkursen synes med den utformning lantbruksundervisningskommittén gett den vara bäst lämpad för blivande arbetsledare vid större jordbruk och inte för blivande egna jordbrukare. En mycket stor del av tiden är nämligen anslagen till ren arbetslära och psyko­ logi. Detta kan i och för sig vara bra, men särskilt i södra och mellersta Sve­ rige kommer säkert ett behov av utvidgad undervisning i de rena fackämne­ na att vara av större betydelse för blivande egna jordbrukare. Dessa har sä­ kert inte tid att ägna ett helt läsår åt ytterligare skolutbildning och kan inte heller väntas vara intresserade av en så omfattande kurs i arbetsled­ ning och psykologi. Styrelsen vill därför föreslå, alt vid vissa skolor anord­ nas" en 21-veckors kurs, förslagsvis kallad »övre yrkeskurs» eller »jordbru­ karkurs». För inträde till denna kurs bör fordras genomgången grundläg­ gande yrkeskurs. I en »jordbrukarkurs» borde eu allmän breddning och fördjupning av kunskapsstoffet åstadkommas främst i de tillämpade äm­ nena, varvid tyngdpunkten skulle läggas på företagsekonomiska frågor. God plats bör finnas för övningar och självständigt arbete. En annan möj­ lighet, som framförts till lantbruksstyrelsen från vissa skolor, är att diffe­ rentiera arbets- och driftsledarkursen i två kurstyper, en för blivande ar­ betsledare och en för blivande jordbrukare. Båda kursformerna bör dock enligt lantbruksstyrelsen kunna godtas som grund för lantmästarkursen. Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning föreslår, att de naturvetenskapliga ämnena får större plats på schemat och att undervis­ ningen i de tillämpade ämnena som regel skall ta sikte på familjejordbru­

50 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

kens problem. Detta motsvarar i stort sett den av kommittén föreslagna möjligheten att kombinera specialkurserna till en sammanhängande kurs. En sådan kurs kan lämpligen benämnas lantbrukskurs. Kollegiet framhål­ ler vidare, att ett stort antal lantmästare i framtiden kommer att erhålla anställning som instruktörer, yrkeslärare, tjänstemän i ekonomiska för­ eningar in. in. För blivande sådana befattningshavare är en mindre spe­ cialiserad undervisning bättre lämpad än den på det större jordbrukets pro­ blem mera inriktad arbets- och driftsledarutbildningen. Även Stockholms läns och stads hushållningssällskap samt styrelsen för lantmannaskolan i Sånga-Säbg anser, att arbetsorganisation och arbetsled­ ning fått alldeles för stort utrymme i förhållande till de tekniska och före­ tagsekonomiska ämnena. Jordbrukets nuvarande struktur och arbetsför­ hållanden är, framhålls det, sådana alt antalet anställda är få. Företagsle­ daren måste därför snarare vara god företagsekonom än arbetsledare. Riksförbundet Sveriges 4 H föreslår, att man som alternativ till arbetsoch driftsledarkurs vid ett antal lantbruksskolor anordnar en andra års­ kurs, anpassad främst för blivande jordbrukare. Även Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott vill bibehålla den nuvarande tvåvinterskursen eller övre vinterkursen. Förvaltningsutskottet anser, att en sådan andra vinterkurs behövs för något äldre elever. Malmöhus läns hushållningssällskap framhåller, att vid sidan av arbetsoch driftsledarkurserna bör för blivande jordbrukare anordnas kurser av fem till sju månaders längd, benämnda lantbrukarkurser. Enligt Kalmar läns södra hushållningssällskap bör den nuvarande andra vinterkursen bi­ behållas med hänsyn till att man under överskådlig tid måste räkna med att vinterhalvåret förblir den viktigaste studietiden för ifrågavarande elever. Styrelserna för lantmannaskolorna vid Vilan, Hörby, Skurup och Svalöv anser, att lantbruksskolorna även i fortsättningen bör få möjlighet att an­ ordna 21 veckors kurs som påbyggnad på grundläggande yrkeskurs. Denna lantbrukarkurs (= nuvarande fortsättningskurs) bör jämte två specialkur­ ser ge kompetens för inträde i lantmästarkursen. I övrigt kan beträffande arbets- och driftsledarkursens utformning anfö­ ras, att lantbruksstyrelsen i princip godtar, att praktiskt rutinarbete inte skall ingå i arbets- och driftsledarkursen. Styrelsen anser dock, att det skul­ le vara till fördel för utbildningen, om mer plats kunde ges för rent prak­ tiska arbetsövningar, vissa arbeten i djurstallar samt träning i praktisk ar­ betsledning. Även i övrigt anser styrelsen, att undervisningsplanen för denna kurs är i behov av ytterligare överarbetning. Även skogs- och lantbruksakademien samt Sveriges lantmästareförbund vill, att den teoretiska undervisningen i arbets- och driftsledarkursen kom­ pletteras med praktiska övningar och exkursioner för att kompensera bort­ fallet av det nuvarande praktiska arbetet. Svenska lantarbetareförbundet anser, att inträdesåldern till arbets- och driftsledarkursen, 19 år, är väl låg. Förbundet föreslår, att minimiåldern för inträde i stället fastställs till 21 år. De som önskar skoglig utbildning på arbetsledarnivå kan,

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 51

framhåller skogsstyrelsen, erhålla denna vid någon av de förmanskurser om tolv veckor, som f. n. anordnas av vissa skogsvårdsstyrelser. Det synes inte osannolikt, att även andra kurser på samma nivå inom kort tillkommer vid skogsbruksskolorna, varigenom större valmöjlighet kan erbjudas jord­ brukets arbetsledarpersonal i fråga om skoglig undervisning. Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet understryker skogsutbildningens stora betydelse för många lantbruksbefäl. Förbundet vill visserligen inte föreslå som villkor, att elever vid arbets- och driftsledarkurser skall ha genomgått särskild skogskurs, men betonar vikten av att eleverna även skaffar sig skogsutbildning. I fråga om arbets- och driftsledarkursens förläggning framhåller Svenska lantmannaskolornas lärareförening, att arbets- och driftsledarkursen, förutom till skolorna vid Alnarp, Bollerup och Ulvhäll, även bör kunna förläggas till övriga väl utbyggda skolor. Föreningen me­ nar, att helt vanliga jordbruk av någorlunda storlek torde kunna lämpa sig minst lika bra om inte bättre som demonstrationsjordbruk. Sveriges lantmästareförbund är av den uppfattningen, att rekryterings­ underlaget för lantmästarkursen från arbets- och driftsledarkurserna är all­ deles för litet. Förbundet anser det därför önskvärt, att flera arbets- och driftsledarkurser inrättas, företrädesvis i något differentierad form, bl. a. för dem som avlagt studentexamen eller bedrivit gymnasiestudier m. m. och som med hänsyn till den större studievanan inte torde behöva genomgå hela utbildningsgången. Även Södermanlands läns hushållningssällskap ifrågasätter, om arbetsoch driftsledarkurser vid enbart tre skolor kommer att räcka för rekryte­ ring av elever till lantmästarkursen. Beträffande den föreslagna ladugårdsförmansutbildningen kan nämnas, att föreningen Svensk husdjursskötsel ifrågasätter, om in­ te efterfrågan på ladugårdsförmän blir större än de 30 ladugårdsförmän per år som kommittén räknat med. Föreningen föreslår därför, att ytterligare någon utöver de två av kommittén föreslagna skolorna planeras som reserv­ plats för en utökad utbildning av ladugårdsförmän. Lantbruksstyrelsen anser, att i ladugårdsförmanskursen bör inläggas en del praktiska arbetsövningar, bl. a. med hänsyn till de goda erfarenheter av den praktiska träning, som erhålls i den nuvarande ladugårdsförmans­ kursen.

VIII. Utbildning av lantmästare

A. Kommittén

Utbildningens nuvarande utformning. Den nuvarande ettåriga driftsledar­ kursen för utbildning av lantmästare vid Alnarp inrättades år 1933 enligt beslut av 1931 års riksdag. Beträffande de nuvarande förhållandena må föl­ jande anföras.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

För inträde fordras bl. a. att ha fyllt 22 år, att ha genomgått lantbruks­ skola eller lantmannaskolas längre kurs, att äga insikter i modersmålet och matematik, motsvarande minst betyget godkänd i realexamen samt att ha med goda vitsord deltagit i praktiskt jordbruksarbete under minst tre år, vari dock må inräknas den tid, då vederbörande genomgått lantbruksskola. F. n. får intas 60 elever per år. Antalet sökande har under åren 1955— 1959 varit sammanlagt 620 eller i medeltal 124 per år. De antagna elevernas praktiktid har i medeltal under de senaste tio åren uppgått till nära sex år. Elevernas medelålder bär under samma tid varit 26,4 år. Av eleverna bär 15 procent avlagt studentexamen och 42 procent realexamen eller gått någon ring i gymnasiet. Återstoden har genomgått folkhögskola, tenterat eller på annat sätt styrkt sig äga erforderliga allmänteoretiska kunskaper. Alla elever har dessutom genomgått lantmannaskola eller lantbruksskola. Kursen pågår från den 1 november till senast den 24 oktober påföljande år och omfattar ca 45 effektiva undervisningsveckor. Undervisningen om­ fattar ca 1 400 timmar.

Kommitténs förslag till utformning av lanlmästarulbildningen. Lantbruksundervisningskommittén anser, att det alltjämt behövs en kvalificerad jordbruksutbildning på ungefär samma nivå som den nuvarande driftsledar­ kursen, d. v. s. mellan den utbildning, som meddelas i lantbruksskolorna, däri inberäknad arbets- och driftsledarkursen, och agronomutbildningen. Ifrågavarande utbildning bör liksom hittills vara förlagd till Alnarp. De från driftsledarkursen utexaminerade benämns lantmästare. För att undvika förväxlingar med de tidigare föreslagna arbets- och driftsledarkur­ serna föreslår kommittén för berörda utbildning benämningen lantmästarutbildning. Den hittillsvarande driftsledarkursen bör av samma skäl i fort­ sättningen benämnas lantmästarkurs. Lantmästarnas sysselsättningsområde har vidgats under senare år. Härom anför kommittén följande.

En undersökning, som gjordes år 1950 visade, att över 70 procent av de dittills utexaminerade lantmästarna var sysselsatta i jordbruket som egna företagare eller som anställda arbets- eller driftsledare. Under perioden 1949 —1959 har motsvarande tal minskat till 58 procent. Samtidigt har ett ökat antal lantmästare sökt sig till befattningar som instruktörer m. m. vid hus­ hållningssällskap, lantbruksnämnder, lantbruksundervisningsanstalter och vid förberedande yrkesutbildning i jordbruk inom enhetsskolan. Ett bety­ dande antal har också anställning i jordbrukets föreningsrörelse eller vid företag, som driver handel med jordbruksprodukter och -förnödenheter. Enligt kommitténs uppfattning kommer antalet platser för lantmästare i andra befattningar än som arbets- och driftsledare vid jordbruk att ytter­ ligare öka. Flera än f. n. torde sålunda exempelvis komma att sysselsättas inom särskilt den förberedande yrkesutbildningen vid lantbruksskolorna och inom rådgivnings- och upplysningsverksamheten. Inom föreningsrörelsen liksom inom jordbrukets övriga organisationer har även under senare år anställts ett ökat antal lantmästare. De företag, som köper och säljer jord­ brukets produkter och förnödenheter, anställer också allt flera personer med lantmästarutbildning. Å andra sidan bör den av kommittén föreslagna ar­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 53

bets- och driftsledarkursen i många fall i stället för lantmästarkursen kun­ na utgöra lämplig utbildning för driftsledare vid medelstora och större jord­ bruk. I anslutning härtill anför kommittén bl. a. följande. Även i framtiden torde det dock komma att finnas ett betydande antal bli­ vande egna företagare och anställda driftsledare, vilka vill ha en grundliga­ re och mera omfattande teoretisk utbildning i jordbruk än vad som kommer att ges i en grundläggande yrkeskurs och en därpå följande arbets- och drifts­ ledarkurs. Det har från en del håll ifrågasatts, om inte de båda utbildnings­ behoven skulle bäst tillgodoses, om lantmästarutbildningen differentierades genom en ganska långt gående linjeuppdelning. Kommittén anser emellertid, att en sådan differentiering skulle medföra en inte önskvärd begränsning av kompetensområdet och försvåra en övergång mellan olika framtida verk­ samhetsområden. Många av eleverna torde vidare vid kursens början inte ha bestämt sig för om de skall bli egna företagare eller söka anställning som driftsledare, instruktörer, yrkeslärare etc.

Kommittén har i föreliggande sammanhang också diskuterat ett förslag från lantbruksavdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet om att efter en för alla elever gemensam grundkurs införa en specialisering under kursens två sista månader. En sådan uppläggning av undervisningen skulle ge elever­ na möjlighet att erhålla fördjupade kunskaper inom det ämnesområde, som intresserar vederbörande mest med hänsyn till de förväntade framtida arbetsuppgifterna. Möjligheter härtill bör emellertid enligt kommitténs me­ ning i viss utsträckning kunna erhållas, utan att en specialisering av utbild­ ningen under sista delen av kursen genomförs. Detta bör kunna ske genom att de, som så önskar, genom självstudier och enskilt arbete tränger djupare in i något av de ämnesområden, som ingår i kursen. Kommittén förordar- så­ lunda, att lantmästarutbildningen även i fortsättningen meddelas i en för alla elever gemensam kurs, som ger en utbildning lämpad för såväl olika tjänstemannagrupper som innehavare av och driftsledare vid större egen­ domar. Särskilt med tanke på de olika tjänstemannagrupperna är det av vikt, att vid undervisningen i lantbruksekonomi mer än hittills uppmärksammas de driftsekonomiska problemen vid familjejordbruken. Detta kan ske genom att de speciella driftsekonomiska förhållandena vid dessa jordbruk tas upp till behandling och får exemplifiera undervisningen i driftsekonomi och drift skalkylering. Kommittén framhåller, att lantmästarkursen skall ge grundliga kunska­ per i de naturvetenskapliga ämnen, som är av särskild betydelse för jord­ bruket. Kunskaper i dessa ämnen är av vikt både för undervisningen i och för för­ ståelsen av fackämnena på såväl det biologiska och tekniska som det eko­ nomiska området. Undervisningen i lantmästarkursen bör vidare i väsent­ ligt större omfattning än i arbets- och driftsledarkurserna ägnas åt inte en­ dast alt fördjupa de rent praktiskt tillämpbara delarna av fackäinnena ulan även att belysa de naturvetenskapliga orsakssammanhangen. På lantmästarna kommer i framtiden att i högre grad än f. n. ställas stora krav på

54 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

kunnande såväl i fackämnena som i de naturvetenskapliga ämnena. Uetta gäller, oavsett om de ägnar sig åt undervisning och rådgivning eller anställs i olika befattningar vid organisationer eller företag med anknytning till jordbruket. I samtliga fall blir det i stor utsträckning fråga om att fungera som förbindelselänk mellan jordbruksforskningen och det praktiska i ord­ bruket. J

De ökade kraven på lantmästarnas teoretiska utbildning får enligt kom­ mittén inte medföra, att kraven på praktiska erfarenheter och kunnande eftersättes. En bidragande orsak till att lantmästarna kunnat förstärka sina positioner inom jordbruket och kommit att bli synnerligen användbara på olika områden, är deras gedigna praktiska kunnande. I detta sammanhang anmäler kommittén, att den inte ansett sig ha an­ ledning att gå närmare in på ett av Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet framlagt förslag att inrätta ett lantbrukets gymnasium. En utbildning av detta slag torde enligt kommitténs mening knappast kunna utgöra er­ sättning för den nuvarande lantmästarkursen utan får betraktas som ett ytterligare alternativ vid sidan av denna kurs. Kommittén erinrar om att hela frågan om gymnasieorganisationen är föremål för utredning av en nyligen tillsatt särskild kommitté. Med tanke på det mål, som uppställts för lantmästarutbildningen, är det uppenbart, framhåller kommittén, att för inträde i lantmästarkurs bör i fråga om allmänleoretiska förkunskaper krävas kunskaper i ämnena sven­ ska, matematik, fysik, kemi, biologi samt engelska av samma omfattning som i den nuvarande realexamen. De, som genomgått någon av enhetsskoans yrkeslmjer, måste därför komplettera sina kunskaper i dessa ämnen Av facklig förutbildning bör enligt kommittén krävas genomgången arbetsoch driftsledarkurs. Inom kommittén har såsom ett alternativ diskuterats att anordna lantmastarutbildning såsom en tvåårig sammanhängande kurs vid sidan av ar­ bets- och driftsledarkursen. Därvid skulle samma inträdeskrav med avseende på facklig förutbildning uppställas som for arbets- och driftsledarkursen, d. v. s. genomgången grundkurse“„'VnläS vldning T* mi“' «* ärs jordbrukfpraktii efter yrkes- . E" tväår g, sammanhangande utbildning skulle ur pedagogisk synäZe,rid,r^lk,IhSalf6rdelart.Unde"is"i''8e" i de na&rvefeSepllga , k ^ kunna laggas i början av kursen, varefter undervisningen fackamnena skulle kunna ges i ett sammanhang. Detta skulle medge ett Fn*1?" \ UtnyttjaIld® av studietiden och en god disposition av lärostoffet1 S,lfl0rde/ni°nS 3V andervisningen på två läsår med endast en sluttentamen skansstoffS<r ge ®n e. stadietakt än vad som blir fallet när samma kunkurser sonTv^r^8-1 tIa..påJaraiJdra med vissa års mellanrum följande kurser, som vai för sig utgor ett avslutat helt. J ,,Ska.en f°r att> Ilksom hittills, låta den egentliga lantmästarutbildningen bil ettårig har emellertid kommittén funnit överväga och den förordar där­ or denna lösning. De erfarenheter, som vunnits av den hittillsvarande upp­ läggningen av lantmästarkursen, är goda. Eleverna behöver inte ta definitiv

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 55

ställning till frågan om de skall välja den mera omfattande lanlmästarutbildningen, förrän de genomgått arbets- och driftsledarkursen. Många kommer dessutom att efter arbets- och driftsledarkursen skaffa sig mer omfattande praktiska erfarenheter som arbets- och driftsledare m. m. vid jordbruks­ företag eller från anställningar vid skolor, hushållningssällskap etc. I fråga om inträdeskraven anför kommittén följande. Även personer, som inte genomgått arbets- och driftsledarkurs, men som skaffat sig motsvarande kunskaper genom att de genomgått ett antal av de av kommittén i kapitel VII föreslagna specialkurserna eller på annat sätt inhämtat kunskaper, som kan anses motsvara de i arbets- och driftsledar­ kursen meddelade, bör kunna vinna inträde i lantmästarkursen. Något av­ kall i fråga om kravet på allmänteoretiska kunskaper bör inte göras. Sökan­ de, som inte genomgått arbets- och driftsledarkurs, bör för att styrka, att de har kunskaper i fackämnena, som svarar mot de i arbets- och driftsledar­ kursen meddelade, genomgå muntliga och skriftliga inträdesprov. Beträf­ fande övriga sökande bör inträdesfrågan avgöras med utgångspunkt från betygen i dels de allmänna teoretiska ämnena, dels arbets- och driftsledar­ kursens ämnen. Goda vitsord om praktisk duglighet och ledaregenskaper bör också tillgodoräknas. Den lägsta tänkbara åldern för inträde med hän­ syn till här uppställda inträdeskrav är 20 år. Kommittén föreslår därför, att minimiåldern för inträde i lantmästarkursen fastställs till 20 år. Då värnplikten bör vara avslutad före inträdet i lantmästarkursen, kommer eleverna i allmänhet inte att kunna påbörja sin utbildning förrän de upp­ nått minst 21 års ålder. Då arbets- och driftsledarkursen skall utgöra kompetenskrav för inträde i lantmästarkursen, kommer eleverna att ha betydligt mera omfattande teo­ retiska förkunskaper i jordbrukets fackämnen än som erhålls i någon av de lantmanna- resp. lantbruksskolekurser, som fordras för inträde i den nu­ varande lantmästarkursen. Avslutad lantmästarutbildning kommer därför att ge betydligt större fackkunskaper än den nuvarande utbildningen, även om lantmästarkursen görs något kortare än nu. Kommittén föreslår därför, att lantmästarkursen skall omfatta 42 veckor. För ytterligare redogörelse om utformningen av undervisningen i lantmästarkursen hänvisas till betän­ kandet s. 77—79. För alt undervisningen i lantmästarkursen skall kunna hållas på en hög nivå, är det, framhåller kommittén, av vikt att kvalificerade lärare kan kny­ tas till densamma. Med hänsyn till undervisningens nivå bör för lärarna i huvudämnena jordbrukslära, husdjurslära, lantbruksekonomi, maskinlära och lantbrukskemi med lantbruksbiologi inrättas lektor stjänster. Antalet elcvplatser i lantmästarkursen bör enligt kommittén tills vidare begränsas till högst 60. Det torde liksom hittills böra ankomma på Kungl. Maj:t att för varje år bestämma det antal elever, som får antas i lantmäs­ tarkursen. Om behovet av lantmästarutbildning för framliden skulle bli så stort, att det inte kan tillgodoses med här föreslagna kurser i Alnarp, hör ytterligare en lantmästarkurs anordnas i mellersta Sverige, exempelvis i Ultuna.

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Ledamoten av kommittén herr Edblom har i särskilt yttrande förordat en utökning av antalet lantmästarkurser samt sammanhängande utbild­ ningsgång för dem, som redan vid inträdet i arbets- och driftsledarkursen är inriktade på lantmästarexamen. Till stöd för sin uppfattning har herr Edblom anfört bl. a. följande.

Den av kommittén förordade uppläggningen av lantmästarutbildningen synes emellertid vara mest lämpad för dem, som söker sig till denna utbildningsväg i avsikt att bli tjänstemän på olika områden, men mindre lämpad för blivande egna företagare. I detta avseende synes kommitténs förslag lida av samma svagheter som den nuvarande ordningen, som även sammanhänger med den alltför begränsade intagningen av studerande. Ge­ nom den starka begränsningen av antalet intagna elever har detta antal inte kommit att stå i rimlig proportion till antalet sökande och därmed ef­ terfrågan på en utbildning av detta slag. Detta har dels medfört en strävan efter högre betyg och andra kvalifikationer än vad som normalt skulle mot­ svara de formella kraven, dels att många ansökt om inträde under flera år. I den sålunda skapade onormalt hårda konkurrensen är det sannolikt att många sökande, som avsett att bli egna företagare, varken haft möjligheter eller velat oftra tid och arbete på att öka sina intagningskvalifikationer i samma utsträckning som övriga sökande. I realiteten har de därmed av­ stängts från en utbildning, som de med hänsyn till de växande kraven i olika avseenden i övrigt bedömt vara erforderlig* som grund för sin yrkesutöv­ ning. Sannolikt utgör dessa förhållanden en del av förklaringen till den minskning av andelen utexaminerade lantmästare, som varit sysselsatta i jordbruket som egna företagare eller som anställda arbets- eller driftsle­ dare. Det är önskvärt, att uppläggningen av utbildningen för framtiden un­ danröjer dessa verkningar och ger fritt tillfälle för kvalificerade sökande att skaffa sig den utbildning de anser erforderlig. Med hänsyn till dessa förhållanden är det sannolikt att behovet av en ut­ bildning av detta slag är större än som kan tillgodoses med det av kommit­ tén föieslagna högsta antalet elevplatser. Av denna anledning bör omfatt­ ningen redan från början beräknas efter ett större antal elever. Beträffande lantmästarkursens uppläggning i övrigt har kommittén diskuterat alternativet, att kursen anordnas som en tvåårig sammanhängande kurs lid sidan av arbets- och driftsledarkursen. Man har även pekat på de pedagogiska fördelarna av en sådan uppläggning och att denna skulle med­ ge ett rationellt utnyttjande av studietiden. I sitt ställningstagande har emel­ lertid kommittén frångått detta alternativ, då man ansett skälen för att göra den egentliga lantmästarutbildningen som en ettårig påbyggnad på arbetsoch driftsledarkursen överväga. Bl. a. har man pekat på att eleverna med en sadan uppläggning inte från början behöver ta ställning till frågan om den mer omfattande lantmästarutbildningen. Det är sannolikt, att detta kom­ mer att passa bra för dem, som av olika anledningar önskar gå fram etappvis och söka sig fram på olika vägar och utnyttja olika möjligheter. Det är emel­ lertid lika sannolikt att denna ordning är klart otillfredsställande för dem, som från början har en klar inriktning och som så snabbt och effektivt som möjligt vill fullfölja den önskade utbildningen. Detta kan t. ex. ofta vara fallet med dem, som avser att bli egna företagare, men i stor utsträckning ayen sadana, som har en annan inriktning. En sammanhängande utbild­ ningsgång bör även på sitt sätt kunna bidra till att göra både utbildningen och inriktningen på yrket mer attraktiv, främst för de unga blivande egna företagarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 57

Av denna anledning bör lantmästarkursen anordnas som en samman­ hängande tvåårig kurs vid sidan om arbets- och driftsledarkursen. För in­ träde i lantmästarkursen bör kvalifikationer av ungefär samma slag och omfattning krävas som vid inträde i arbets- och driftsledarkurs vad avser praktik och grundläggande yrkesutbildning samt i fråga om teoretisk grund­ utbildning realexamen, enhetsskola 9 g eller motsvarande kunskaper. För att få genomgå lantmästarkursens andra år bör fordras minst betyget god­ känd i första årskursen i samtliga ämnen. Möjligheter att tentera in i andra årskursen bör finnas t. ex. för sådana som önskar komplettera med denna utbildning efter genomgången arbets- och driftsledarkurs eller på grundval av motsvarande kunskaper som inhämtats på annat sätt.

B. Yttranden Den fråga, som främst dominerat remissinstansernas diskussion beträf­ fande lantmästarutbildningens utformning, är anknytningen till arbets- och driftsledarkursen. Åtskilliga remissinstanser menar, att utbildningen fram till lantmästarexamen kan göras effektivare, om den utformas som en sam­ manhängande tvåårig kurs med arbets- och driftsledarkursen inbyggd i stäl­ let för som enligt förslaget två särskilda, var för sig avslutade kurser. För att inte utestänga de elever, som först på ett senare stadium bestämt sig för lantmästarutbildning och därför redan genomgått arbets- och driftsledar­ kurs, bör samtidigt anordnas en ettårig lantmästarkurs. Förslag med i hu­ vudsak denna innebörd har framlagts av styrelsen för och lantbruksavdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet, styrelsen för och lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, arbetsmarknadsstyrelsen, skogs- och lantbruksakademien, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska lantmannaskolornas lärareförening, Tjänstemännens Centralorganisation, landstingets förvaltningsutskott i Kalmar läns södra del, hushållningssäll­ skapen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Malmöhus län samt Kal­ mar läns södra del ävensom av styrelsen för lantmannaskolan i Sånga-Säby. Ur nämnda yttranden må följande anföras. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut vill med instämmande i herr Edbloms särskilda yttrande framhålla, att lantmästarutbildningen kan göras effektivare inom tvåårig sammanhängande undervis­ ning i stället för inom två särskilda var för sig avslutade kurser. Med hänvis­ ning härtill förordar styrelsen att den föreslagna arbets- och driftsledarkur­ sen vid Alnarp inordnas i en tvåårig lantmästarkurs. Därjämte bör möjlig­ heter beredas dugande elever från andra skolor att i eu speciell avdelning er­ hålla ettårig lantmästarutbildning vid Alnarp. Lantmästarutbildningen bör avslutas med examen. För att inte studietiden skall bli onödigt lång bör man liksom för agronomerna något minska kraven på praktik. Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning framhåller, att det medför betydande pedagogiska olägenheter och dåligt utnyttjande av stu­ dietiden, om två avslutade kurser på olika stadier (arbets- och driftsledar­ kurs resp. lantmästarkurs) skulle komma att finnas vid Alnarp.

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062

Kollegiet föreslår därför, att vid Alnarp förläggs såväl ettårig lantmästarkurs enligt kommitténs förslag som tvåårig, sammanhängande lantmästarkurs enligt herr Edbloms förslag. En sådan uppläggning ger möjlighet för de elever, som redan från början har en klar inriktning på lantmästarut­ bildning och som så effektivt som möjligt vill fullfölja den önskade utbild­ ningen, att välja den sammanhängande tvååriga kursen. De elever däremot, som först på ett senare stadium bestämt sig för lantmästarutbildning, kan välja den ettåriga kursen. Till vardera av dessa kurser kan enligt kollegiet utan nybyggnader och utan ökade kostnader för lärarlöner årligen antas .80 elever, vilket innebär 90 studerande elever och 60 utexaminerade lantmästare per år, d. v. s. samma antal som enligt kommitténs förslag. Styrelsen för och lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan och statens lanibruksförsök betonar, att det måste innebära betydande olägenheter för bli­ vande lantmästare att få sin utbildning uppdelad på två olika och i förhål­ lande till varandra fristående ettåriga kurser, och anser därför, att lantmästarutbildningen i stället bör göras tvåårig. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att ett tänkbart alternativ till kom­ mitténs förslag kan vara en tvåårig lantinästarkurs enligt reservanten Ed­ bloms förslag, varvid genomgången första årskurs skulle kunna medföra samma kompetens som de fristående ettåriga arbets- ovh driftsledarkurser­ na. En sådan lösning torde medföra stora fördelar från såväl organisatoriska som ekonomiska synpunkter. Riksförbundet Landsbygdens folk förordar, att lantmästarutbildningen läggs upp i enlighet med herr Edbloms förslag, vilket innebär att lantmästarkursen anordnas som en sammanhängande tvåårig kurs vid sidan av den ett­ åriga arbets- och driftsledarkursen. Möjligheter bör dock finnas att tentera in i andra årskursen efter genomgången arbets- och driftsledarkurs eller på grundval av motsvarande kunskaper, som inhämtas på annat sätt. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) är av den meningen att eu tvåårig sammanhängande lantmästarkurs ger en betydligt större stadga och effektivitet åt lantmästarutbildningen än det av kommittén förordade för­ slaget. TCO förordar därför i likhet med herr Edblom en vid sidan av arbetsoch driftsledarkursen utformad tvåårig lantmästarutbildning. Vidare förut­ sätts att lantmästare, som avser att bli instruktör vid hushållningssällskap resp. lantbruksnämnd eller yrkeslärare, skall genomgå speciella påbyggnadskurser av minst den omfattning som utredningen skisserat.

En från lantbruksundervisningskommittén och övriga remissinstanser helt avvikande utformning av lantmästarutbildningen förordas av Riksför­ bundet Sveriges 4 H och Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet, vilka anser, alt ett lantbruksgymnasium bör inrättas. Riksförbundet Sveriges 4 H anser det inte ändamålsenligt att låta blivande lantmästare först genomgå lantbruksskolans grundkurs, därefter praktisera okontrollerat och undervisas vid driftsledarkurser tillsammans med sådana elever, som inte skall fortsätta samt slutligen genomgå själva lantmästar­ utbildningen vid en avskild kurs och undervisningsanstalt. Riksförbundet förordar i stället, att blivande lantmästare efter genomgången grundkurs förs över till ett treårigt lantbruksgymnasium och får sin utbildning slut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 59

förd genom kurser omfattande både den praktiska och teoretiska delen av utbildningen. Med hänsyn till att lantmästarnas uppgifLer varierar starkt bör man "tillåta eu mycket vittgående linjedelning vid lantbruksgymnasiet. Eu speciell linje bör vara i huvudsak teoretisk och kunna leda vidare till högskolestudier. Denna linje skall kunna ersätta Vilans specialgymnasium. Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet understryker, att tanken på ett lantbrukets gymnasium inte bör begravas, utan förordar, att densamma på lämpligt sätt överlämnas till de sakkunniga på fackgymnasieområdet. För­ bundet anser det vidare vara olämpligt, att en odifferentierad kurs får ut­ göra slututbildningen för yrkeskategorier med skilda inriktningar. I linje därmed ter sig därför kommitténs syn på lantmästarutbildningen såsom eu grund för ett vidsträckt yrkesfält som motsägande och orealistisk. En viss specialisering av lantmästarkursen får därför enligt förbundet anses behöv­ lig. Lantmästarkursen bör enligt förbundet ges en mera snäv inriktning för utbildning av i första hand instruktörer och yrkeslärare.

Synpunkter på inträde sfordringarna för lantmästarkursen har framförts av bl. a. lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning, som anser, att av allmänteoretiska ämnen bör krävas vissa minimibetyg från enhetsskolans årskurs 9 g i stället för som kommittén föreslagit realexamenskunskaper i vissa ämnen. Av facklig förutbildning bör för in­ träde vid ettårig lantmästarkurs krävas endera arbets- och driftsledarkurs eller »lantbrukskurs» eller på annat sätt inhämtade motsvarande kunska­ per. För inträde vid tvåårig lantmästarkurs bör enligt avdelningskollegiet krävas grundläggande yrkeskurs samt minst tre års Iantbrukspraktik. Av praktiken bör minst två år ha fullgjorts utanför hemjordbruk och ett år om möjligt vara kvalificerad praktik, alltså anställning som rättare, bok­ hållare, försöksassistent e. d. Praktikutbildning utöver minimitiden bör enligt kollegiet tillgodoräknas sökande som merit. Kollegiet föreslår vidare, att minimiåldern för inträde till den ettåriga lantmästarkursen bör vara 22 år och till den tvååriga kursen 21 år. Lantbruksstyrelsen framhåller, att det är av vikt att eleverna i lantmästarkursen inte är alltför unga. De bör därför helst ha skaffat sig någol års praktik mellan arbets- och driftsledarkursen och lantmästarkursen. Sveriges lantmästareförbund förordar, att inträdesprov ordnas för samt­ liga sökande till lantmästarutbildning med hänsyn till att betygen från ar­ bets- och driftsledarkurserna vid ansökan om inträde i lantmästarkursen är flera år gamla. Förbundet anser vidare, att minimiåldern för inträde i lant­ mästarkursen bör sättas till 23 år. Minimiåldern är f. n. 22 år och medel­ åldern hos de inträdessökande i lantmästarkursen 20,4 år. Förbundet fram­ håller slutligen, att det flerfaldiga gånger understrukit, att undervisningen bör bedrivas genom föreläsningar, självstudier och övningar. Den nuvarande ordningen med lektioner i stora avdelningar är i högsta grad otillfreds­ ställande på det stadium det här är fråga om. När erfarenheter vunnits av undervisning enligt kommitténs uppläggning bör undervisningsplan fast­ ställas av tillsynsmyndigheten. I övrigt kan nämnas att avdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet föreslår, att lantmästarexamen får officiell ställning. För lantmästarexamen skall

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

fordras godkända prov i samtliga betygsämnen, avdelningskollegiel dook obetaget att lämna dispens för ett ämne.

Synpunkter på antalet elever vid lan tmästark ursen har framförts av styrelsen för och lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, vilka anser det önskvärt, att blivande jordbrukare vid särskilt större jordbruk erhåller lantmästarutbildning. Den erforderliga ökningen av utbildningskapaciteten anses i första hand böra ske vid Alnarp. Om detta inte skulle vara tillräckligt, bör lantmästarutbildning jämväl kun­ na anordnas på lämplig plats i Mellansverige. Vid Ultuna är dock mark- och lokalresurserna helt tagna i anspråk för lantbrukshögskolans forskningsoch försöksverksamhet. Sveriges lantbruksförbund framhåller, att antalet sökande till driftsle­ darkursen vid Alnarp under flera år varit mer än dubbelt så stort som anta­ let antagna elever. Förbundet anser i likhet med herr Edblom, att denna konkurrens om inträde till lantmästarkursen främst går ut över de sökande, som avser att bli egna företagare. Förbundet finner det därför angeläget, att åtgärder vidtas för att snarast avhjälpa det nuvarande missförhållandet. Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att den nuvarande situatio­ nen med betydligt större antal sökande än antagna vid lantmästarkursen medför, att många blivande jordbrukare inte har kunnat skaffa sig den yr­ kesutbildning, som de önskat sig. Enligt riksförbundets mening är det otill­ fredsställande, att platsbrist hindrar fullt kompetenta sökande med avsikt att bli praktiska jordbrukare från att skaffa sig denna form av jordbruks­ utbildning. Åtgärder bör därför vidtas för att underlätta för blivande prak­ tiska jordbrukare att genomgå lantmästarkurs. Svenska lantarbetsgivareföreningen är av den uppfattningen, att lantmästarutbildningen bör ges sådana resurser, att kvalificerade sökande inte på grund av platsbrist förhindras att erhålla denna grundläggande och i olika hänseenden användbara utbildning. Det synes föreningen vara av synnerlig vikt, att detta utbildningsled väl tillgodoses, då detsamma liksom nuvarande driftsledarkurs torde vara av stort värde för jordbruket. Å andra sidan varnar Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet för över­ utbildning av lantbruksbefäl. IX.

IX. Lanthushållsskolorna

A. Kommittén Lantbruksundervisningskommittén framhåller inledningsvis, att yrkes­ skickligheten på det husliga området är av den största betydelse främst för de enskilda hemmen men även ur samhällsekonomisk synpunkt. De ekono­ miska värden, som husmödrarna förvaltar, representerar stora belopp. Här­ till kommer den känsla av trivsel i arbetet, som yrkesskickligheten ger. Lanthushållsskolans stora betydelse för utbildning på det husliga området har

Kangl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 Öl

allmänt erkänts. De olika kurserna har varit mycket eftersökta och antalet sökande är betydligt större än antalet tillgängliga elevplatser. Lanthushållsskolan torde enligt kommitténs mening redan fylla högt ställda anspråk på nutida lanthushållsutbildning. Kommittén har därför inte ansett sig böra föreslå några mera genomgripande förändringar beträffande denna skolform men anför vissa synpunkter på lanthushållsskolans fram­ tida arbetsuppgifter liksom på undervisningens anknytning till den obliga­ toriska skolans husliga utbildning. Uppgifter. Enligt förslag av 1957 års skolberedning skall den förberedande yrkesutbildningen i den framtida obligatoriska skolan omfatta bl. a. en hushållsteknisk linje. Den hittillsvarande uppdelningen av den husliga utbild­ ningen på olika alternativ föreslås bli slopad. Lantbruksundervisningslcommittén förutsätter emellertid, att vissa variationsmöjligheter i fråga om un­ dervisningens inriktning fortfarande skall förefinnas. Sålunda bör enligt kommittén, då så befinns önskvärt, undervisningen inom den hushållstekniska linjen kunna ges en mera lanthushållsbetonad i riktning. Så långt till­ gängliga resurser medger, bör lanthushållsskolorna medverka i denna för­ beredande husliga utbildning. Kommittén anför vidare bl. a. följande. Detta samarbete skulle underlättas, om den obligatoriska skolans under­ visning i vissa speciellt lantliushållsbetonade ämnen kunde koncentreras till eu kortare kurstid om exempelvis sex till åtta veckor och förläggas till lanthushållsskola. Ett annat tänkbart alternativ skulle vara att överflytta eleverna till en lanthushållsskola, exempelvis ett par veckor under vardera höstterminen och vårterminen, för undervisning i sådana ämnen, som spe­ ciellt sammanhänger med husmoderns arbetsuppgifter i ett lanthem. Detta senare alternativ torde vara att föredra med hänsyn till att undervisningen i trädgårdsskötsel är säsongbetonad. Förutsättningen för att en lösning av problemet skall ernås är emellertid, att eleverna kan inkvarteras på skolan eller att skolskjutsar kan ordnas. Möjligheterna att utnyttja lanthushålls­ skolans resurser för nu ifrågavarande ändamål bör noga prövas av de regio­ nala och lokala skolmyndigheterna. Lanthushållsskolans främsta uppgift bör emellertid, framhåller kommit­ tén, även i fortsättningen vara att ge den för husmodern på landsbygden nödvändiga husliga grundutbildningen. I detta syfte bör den framdeles ge dels en grundutbildning för de elever, vilka inte i den obligatoriska skolan erhållit huslig utbildning, dels en fort­ satt utbildning åt dem, som genomgått liushållsteknisk linje, men som öns­ kar fördjupade kunskaper i lantliushållsbetonade ämnen. Vid planering av lanthushållsskolans kurser måste därför hänsyn tas till elevernas förkunska­ per, så att kurserna inte blir en upprepning utan bygger vidare på det kun­ skapsstoff och de färdigheter, som tidigare inhämtats. Vissa kurser torde därför böra utformas som direkt påbyggnad till utbildningen vid den obliga­ toriska skolans hushållslinje. Även andra typer av kurser än de nu före­ kommande kan dock komma att visa sig erforderliga. Det bör därför ankom­ ma på de lokala och regionala myndigheterna att följa behovet av kurser. Lanthushållssskolan bör enligt kommitténs mening även liksom hittills medverka vid den grundläggande utbildningen i vårdyrken o. d. Det synes

G2 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

lämpligt, att ungdomar, som avser att bli yrkesverksamma på landsbygden, även i fortsättningen söker sig till lanthushållsskolan. Särskilt för blivande hemvårdarinnor på landsbygden torde denna skolform vara en lämplig utbildningsväg. Då lanthushållsskolorna i stor utsträckning vänder sig till kvinnlig jord­ brukarungdom, kan skolorna vid sin undervisning givetvis inte helt bortse från förhållanden, som är rådande inom jordbruket. Enligt kommitténs me­ ning ligger det doek inte inom ramen för lanthushållsskolans uppgift att meddela yrkeskunskaper i rena jordbruks- och skogsämnen. Kurser i dessa ämnen anordnas av lantbruksskolor och hushållningssällskap och de kvin­ nor, som önskar utbilda sig på dessa områden, bör hänvisas dit. Även om lanthushållsskolan sålunda inte bör engageras i den direkta yr­ kesutbildningen i jordbruksämnen, är det enligt kommittén viktigt, att lanthushållsskolan ger sina elever en orientering om själva jordbrukspro­ duktionen för att klargöra sambandet mellan jordbrukets olika driftsgrenar. En sådan inblick i jordbruksdriften är en nödvändig del av utbildningen för den, som kommer att som lantbrukarhustru bli delägare i ett jordbruks­ företag. Grundläggande kunskaper i driftsekonomi är av värde för jord­ brukets husmödrar, enär dessa bör kunna förstå planeringen av jordbruks­ driften. Härtill kommer att husmodern ofta är nödsakad att direkt delta i jordbruksarbete och husdjursskötsel. Som exempel på arbetsuppgifter, som kvinnorna i större utsträckning än nu kommer att delta i, nämner kommit­ tén traktorkörning och andra maskinarbeten samt lantbruksbokföring. Ge­ nom fortgående rationalisering av lanthushållet minskas husmoderns arbete, varigenom hon får tillfälle till ökad fritid eller till att göra insatser antingen i det egna jordbruksföretaget —- i synnerhet under tidsperioder av ökad arbetsbelastning — eller i annan förvärvsverksamhet. Då möjligheterna att erhålla förvärvsarbete utanför jordbruket är betydligt mera begränsade på den egentliga landsbygden än i tätorterna, torde det ofta bli så, att hus­ modern i stället deltar i jordbruksarbetet, vilket också är av ekonomisk be­ tydelse för familjen. Utbildningens innehåll och uppläggning. F. n. anordnas vid lanthushålls­ skolorna två slag av huvudkurser, nämligen dels årskurser om 44 veckor, dels halvårskurser om 22 veckor. Även i fortsättningen bör enligt lantbruksundervisningskommitténs mening lanthushållsskolornas centrala arbetsupp­ gift, husmodersutbildningen, tillgodoses genom kurstyper av detta slag. San­ nolikt beroende på den kortare kurstiden har halvårskursen blivit synnerligen populär. Med hänsyn till den stora efterfrågan på utbildning i lant­ hushåll och angelägenheten av att bereda så många som möjligt plats vid skolorna är det, framhåller kommittén, önskvärt, att nuvarande system med halvårskurser bibehålls. Den längre kursen (årskursen) kan enligt kommittén utan väsentlig olä­ genhet förkortas till förslagsvis 39 veckor. Med en något mera koncen­ trerad undervisning synes nämligen, enligt vad som uttalats från ett fler­ tal skolor, lika gott resultat kunna erhållas som med nuvarande kurstid.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 är 19(12 63

Genom en dylik förkortning skulle personal och lokaler kunna frigöras för bl. a. fortbildningskurser, varigenom skolornas sammanlagda utbildningsin­ satser skulle ökas. Med hänsyn till att läsåret vid lantbruks- och lanthushållsskolorna föreslagits skola omfatta 42 veckor måste halvårskursen av­ kortas med en vecka till 21 veckor. Båda de här nämnda kurserna föreslås skola benämnas yrkeskurser. Undervisningen vid lanthushållsskolornas yrkeskurser skall enligt kommittén omfatta 45 veckotimmar, varav 15—16 timmar teoretisk undervisning. För närmare redogörelse beträffande under­ visningens utformning hänvisas till betänkandet s. 85 och 201—203. Hem vårda rinn or utbildas f. n. vid vissa skolor dels i årskursen, dels i en speciell yrkeskurs om 22 veckor. För inträde i den senare fordras att ha genomgått lanthushållsskolans halvårskurs eller annan likvärdig utbildning. Vid några lanthushållsskolor anordnas därjämte tre månaders prov- och kompletteringskurser, som av­ ser att ge äldre praktiskt erfarna kvinnor möjlighet till en kortare och me­ ra koncentrerad utbildning för hemvårdarinneyrket. Enligt kommitténs mening bör hemvårdarinneutbildning vid lanthushålls­ skola i fortsättningen omfatta antingen yrkeskurs om 39 veckor eller 21 veckor med en på sistnämnda kurs följande särskild yrkeskurs om 18 vec­ kor. Annan likvärdig utbildning, inhämtad inom andra skolformer, bör även kvalificera för inträde till den sistnämnda kursen. Vidare bör, i likhet med vad som nu gäller för att erhålla hemvårdarinnekompetens, utbildningen vid såväl 39 veckors yrkeskursen som 18 veckors yrkeskursen kompletteras med fem månaders praktik inom sjukvård, barnavård och åldringsvård. Efter denna praktiktid bör eleverna vid skolan genomgå en avslutande specialkurs om tre veckor. Genom att koncentrera undervisningen och överföra vissa ämnesavsnitt till den avslutande treveckorskursen bör enligt kommitténs mening trots den avkortning av yrkeskursen, som sålunda föreslås, en till­ fredsställande hemvårdarinneutbildning kunna ernås. Det synes skäligt, att praktik t. ex. på barnavårds- eller sjukvårdsinstitutioner, som kan ha full­ gjorts mellan lanthushållsskolans 21 veckors kurs och yrkeskursen för hemvårdarinnor, få tillgodoräknas för inträde vid den avslutande kursen. Den av kommittén föreslagna utbildningsgången skiljer sig från den nu tillämpade främst genom tillkomsten av treveckorskursen. Det har, uppger kommittén, sedan länge varit ett önskemål, inte minst från socialstyrelsens sida, att genom en dylik kurs ge eleverna tillfälle att under kompetent led­ ning sammanfoga de olika utbildningsmomenten till en helhet. Inträdesåldern vid lanthushållsskola är f. n. 17 år. Kommittén föreslår, att inträdesåldern sänks till 16 år, så att lanthushållsskolans kurser kan genomgås i direkt anslutning till den obligatoriska skolan. Specialkurser m. m. Lantbruksundervisningskommittén har ansett sig bö­ ra överväga en särskild fortbildningskurs för dem, som tidigare genomgått lanthushållsskola eller erhållit motsvarande utbildning inom hushåll och har mera bestämda planer på att ägna sig åt jordbrukarhushållet. Denna kurs föreslås omfatta en tid av sex veckor med omkring 200 undervisnings-

64 Kungi. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

timmar. Med hänsyn till att eleverna vid dessa kurser i många fall kommer att utgöras av husmödrar, har härvid förutsatts, att undervisningen endast skulle pågå fem dagar per vecka, varigenom deltagarna skulle kunna åter­ vända till sina hem över lördag och söndag. Kommittén nämner vidare, att vid lanthushållsskolorna redan nu an­ ordnas specialkurser för blivande hushållslärare, som har för avsikt att ge­ nomgå lanthushållsinriktade grenar vid seminarium. Behov av sådana kur­ ser föreligger enligt kommitténs mening alltjämt. Kommittén framhåller slutligen, att det är av vikt, att lanthushållssko­ lorna i samråd med hushållningssällskapen tillgodoser önskemålet om spe­ cialkurser inom olika områden med anknytning till landsbygdens förhål­ landen. Skolornas resurser i fråga om både lärare, undervisningslokaler och förläggningsutrymmen bör ställas till förfogande för rådgivnings- och upp­ lysningsverksamhet i den utsträckning detta kan ske, utan att undervis­ ningen eftersätts.

Genom den föreslagna förkortningen av årskursen blir lanthushållsskolornas möjligheter att motta kortare kurser betydligt utökade. Även kortare kurser om exempelvis en å två veckor bör då kunna anordnas och kan för­ slagsvis behandla ämnen som ekonomilära med hushållsbokföring, maskinoch elkunskap, konsumentupplysning med inköps- och distributionskunskap, rationellt hemarbete, omfattande bl. a. matlagning och hemvård samt heminredning, trädgårds- och smådjursskötsel. Även kortare kurser i barn­ uppfostran och samhällslära med familjekunskap bör kunna förläggas till lanthushållsskola.

B. Yttranden De av kommittén förordade, förhållandevis begränsade förändringarna i lanthushållsskolornas verksamhet har i allmänhet lämnats utan erinran av remissinstanserna. Man godtar sålunda förslagen om avkortning av kurser­ na vid lanthushållsskolorna liksom förslagen om att införa vissa special­ kurser och en särskild avslutningskurs (treveckorskurs) för hemvårdarinneutbildningen. I vissa yttranden har man uttryckt sin uppskattning över bl. a. förslaget att lanthushållsskolans elever skall erhålla undervisning i lantbruksekonomi. Med hänsyn till att kvinnornas redan betydande insats i själva jordbruksproduktionen tenderar att öka, allt eftersom hushållsarbe­ tet förenklas, bör, framhåller man vidare, flickorna beredas ökade möjlig­ heter till utbildning i vissa jordbruksämnen samt i att utföra olika förekom­ mande arbeten såsom traktorkörning m. m. För den rent jordbruksbetonade utbildningen bör emellertid eleverna hänvisas till kurser vid lantbruksskola. Ur yttrandena må följande särskilt anföras. Lantbruks styrelsen, som helt tillstyrker vad kommittén föreslagit beträf­ fande lanthushållsskolorna, framhåller den stora betydelse som lanthus­ hållsskolorna har för utbildning av för lanthushåll intresserad kvinnlig ung­ dom. Med tanke på det omfattande och viktiga arbete, som jordbrukarkvinnorna utför även i själva jordbruksproduktionen, är det enligt styrelsen sär-

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 65

skilt tillfredsställande, att kommittén framfört förslag om att även flickor­ na skall få god inblick i jordbruksämnena. Arbetsmarknadsstyrelsen understryker beträffande lanthushållsutbildningen särskilt, att kvinnornas arbetsuppgifter inom jordbruket inte längre är för­ lagda enbart till hushåll och djurskötsel utan omfattar i allt större utsträck­ ning jämväl utearbeten, t. ex. traktorkörning. Utbildning vid lantbruksskola torde därför komma att bli allt vanligare även för flickorna. Styrelsen fram­ håller vidare, att skillnaden mellan stadshushåll och lanthushåll har utjäm­ nats och att det därför inte längre är lika angeläget att anordna skilda ut­ bildningslinjer för dem, som skall ägna sig åt arbete inom ena eller andra slaget av hushåll. Styrelsen ifrågasätter därför, om inte den husliga grund­ utbildningen borde ges en enhetlig utformning. Detta förutsätter emellertid, att vid lantliusliållsskolorna inrättas specialkurser för undervisning i de ar­ betsuppgifter, som förekommer endast inom lanthushållet. Sveriges lantbruks förbund understryker kommitténs uttalande, att lanthushållsskolan bör ge eleverna även en orientering om själva jordbrukspro­ duktionen, avsedd att klarlägga sambandet mellan jordbrukets olika drifts­ grenar. Förbundet anser vidare, att ämnet ekonomilära även bör omfatta information om den varuforskning och konsumentupplysning, som bedrivs på hushållsområdet, samt att varukännedom förutom i kostläran även bör ingå i ämnena bostadslära och sömnadslära. Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att den övervägande delen av jordbruksproduktionen i vårt land sker inom familjeföretag, där såväl brukaren och hans hustru som familjen i övrigt är engagerade. Lanthusmöd­ rarna har därför behov av yrkesutbildning inte blott på det husliga området utan även inom exempelvis djurskötsel. Ekonomin är beroende av att hust­ run kan delta i yrkesarbetet, särskilt under arbetstoppar och då mannen av någon anledning — sjukdom, militärinkallelse etc. — inte kan sköta jord­ bruket. Den härför erforderliga yrkesutbildningen torde emellertid, som också kommittén förutsatt, i huvudsak böra förläggas till lantbruksskolorna, som självfallet skall ta emot såväl manliga som kvinnliga elever. Riksför­ bundet finner det starkt motiverat med en särskild yrkesutbildning på lantliushållsområdet. Förbundet tillstyrker kommitténs förslag om en viss avkortning av kurserna vid lanthushållsskolorna samt att fortbildningskur­ ser skall kunna anordnas för sådana elever, som avser att ägna sig åt jordbrukarliushållet. Dessa kurser kommer enligt förbundet att fylla en viktig funktion. Svenska lanthushållslärarinnornas förening understryker vikten av att lanthushållsskolorna i sina grundkurser ger eleverna en sådan inblick i de lantbruksekonomiska frågorna, att de får möjlighet att förstå och ta del i skötseln av jordbruksföretaget. I anslutning därtill anför föreningen bl. a. följande. Enligt den jordbruksekonoiniska undersökningen har de kvinnliga fa­ miljemedlemmarna under senare år svarat för inte mindre än 12 procent av den totala arbetsinsatsen i jordbruket, medan den lejda arbetskraften i jordit Bihang till riksdagens protokoll li)G2. 1 samt. Nr 103

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

bruket svarat för 17 procent. Detta visar, att husmödrarnas arbetsinsats i jordbruket är av betydande omfattning och av stor ekonomisk betydelse. Föreningen anser det angeläget, att hänsyn tas härtill vid kursernas utform­ ning.

För en mera specialiserad utbildning i rena jordbruksämnen finner för­ eningen det riktigt, att eleverna hänvisas till kurser anordnade av lant­ bruksskola eller hushållningssällskap. Föreningen biträder vidare kom­ mitténs förslag om förkortning av den längre kursen till 39 veckor och av den kortare kursen till 21 veckor. Det synes föreningen möjligt att trots en sådan avkortning av kurserna kunna nå ett gott resultat av undervis­ ningen under förutsättning av skolorna utrustas med personal för sådana arbeten, som inte är direkt försvarbara ur undervisningssynpunkt. Beträf­ fande hemvårdarinneutbildningen understryker föreningen värdet av en avslutande kurs av den karaktär, som kommittén föreslagit. Det framhålls också som angeläget, att specialkurser kan anordnas vid lanthushållsskoiorna. Föreningen ifrågasätter dock, om det inte såväl ur skolornas som ele­ vernas synpunkt kunde vara lämpligt att fördela kursinnehållet i exempel­ vis den föreslagna specialkursen i lanthushållets och företagets ekonomi på två treveckorskurser än på en sexveckorskurs. Svenska facklor ar förbundet betonar vikten av att den förberedande hus­ liga utbildningen i största! möjliga utsträckning kommer att meddelas inom enlietsskolan. Förbundet hälsar med tillfredsställelse, att ämnet barna­ vård fått ökat utrymme i lanthushållsskolans kurser. Förbundet framför vidare önskemål om koncentrationsundervisning i vissa ämnen, såsom bar­ navård och hemsjukvård, där lanthushållsskolorna är beroende av timlärare. Landstingens förvaltningsutskott har i huvudsak godtagit kommitténs förslag beträffande lanthushållsskolorna. Sålunda framhåller förvaltnings­ utskottet i Östergötlands län, att den föreslagna avkortningen av kurstider­ na bl. a. möjliggör, att fortbildningskurser kan anordnas, vilket framhålls vara av värde. Förvaltningsutskottet i Malmöhus län anser, att den obliga­ toriska skolans förberedande husliga utbildning är en ren primärkommunal uppgift och därför bör anordnas av vederbörande kommuner. Utskottet vänder sig sålunda mot förslaget, att lanthushållsskolorna skulle kunna ut­ nyttjas för denna utbildning. Förvaltningsutskottet i Örebro län ifrågasätter, om det finns anledning att bibehålla lanthushållsskolorna såsom en från den övriga husliga utbildningen skild skolform.

X. Lantbruksundervisningens organisation

A. Nuvarande organisation Huvudmän för skolorna är i övervägande antalet fall (80 procent) lands­ ting. Övriga huvudmän är staten, hushållningssällskap, stiftelser, förening­ ar och i enstaka fall aktiebolag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962 67

Enligt gällande stadga för lantbruksundervisningsanstalter skall vid varje skola finnas en skolstyrelse, utsedd på det sätt och för den tid Kungl. Maj :t för varje skola bestämmer. Antalet styrelseledamöter skall vara lägst fem. Minst två av ledamöterna i lanthushållsskolas styrelse skall vara kvinnor. Då lantmanna- och lanthushållsskola är förlagda till samma plats, kan gemen­ sam styrelse utses för båda skolorna. Det tillkommer styrelsen bl. a. att tillsätta och entlediga rektor och lära­ re. Vidare skall styrelsen uppgöra förslag till undervisningsplaner och un­ derställa lillsyningsmyndigheten dessa förslag för godkännande, uppgöra utgifts- och inkomststat för skolan samt till skolans huvudman och tillsyns­ myndigheten avge berättelse över skolans verksamhet under sistförflutna läsår. Rektor är självskriven ledamot av styrelsen och skall närmast under denna handha skolans ledning samt delta i och ansvara för undervisningen vid skolan. Skolorna står under överinseende av lantbruksstyrelsen, som äger utfär­ da närmare föreskrifter för undervisningens ordnande. Det åligger lant­ bruksstyrelsen bl. a., att efter Kungl. Maj :ts bemyndigande årligen fast­ ställa det antal huvudkurser, som må anordnas vid varje skola, samt fast­ ställa undervisningsplaner för sådana kurser. Lantbruksstyrelsen äger vi­ dare att med hänsyn till verksamhetens omfattning bestämma det antal or­ dinarie, extra ordinarie och extra ämneslärartjänster, som skall finnas vid varje skola, samt meddela beslut om inrättande av ordinarie tjänster. Vid tillsättandet av ordinarie tjänst skall lantbruksstyrelsen pröva de sökandes behörighet och på förslag uppföra de tre mest meriterade. I disciplinmål skall skolstyrelses beslut om lärares skiljande från skolan underställas lant­ bruksstyrelsen för godkännande.

B. Kommittén

För att lantbrukets yrkesskolor skall kunna fylla sin uppgift i den produktivitetsbefrämjande verksamheten på jordbrukets område, krävs enligt lantbruksundervisningskommittén ett nära och intimt samarbete dels mel­ lan skolorna inbördes, dels mellan skolorna å ena sidan och olika organ på jordbrukets och skolväsendets områden å den andra sidan. Det framhålls därvid vara av vikt, att den lokala, regionala och centrala organisationen är sådan, att den främjar en önskvärd samverkan. Kommittén har vid sina överväganden av dessa frågor utgått från följande synpunkter. Lantbruksundervisningens allmänna uppläggning samt det begränsade rekryteringsunderlaget gör, att undervisningen enligt kommitténs mening knappast kan bli en primärkommunal angelägenhet. En aktuell och effektiv lantbruksundervisning fordrar, att skolorna är mångsidiga och välutrustade och därför relativt stora. Liksom hittills måste därför lantbruksundervisning anses som regel vara en uppgift för lands­ tingskommun eller annan länsomfattande institution. Detta har också fått sitt uttryck bl. a. däri att landstingen i allt större omfattning inträtt som huvudmän för lantbrukets yrkesskolor. I de fall skolorna har andra huvud­ män åtnjuter de i regel landstingsbidrag av betydande storlek.

68 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Även mellan skolor i större områden, exempelvis län är ett organiserat samarbete motiverat. En skolas normala rekryteringsområde är ofta otill­ räckligt i fråga om flertalet specialiserade yrkeskurser. Kommitténs förslag rörande lantbruksundervisningen medför bl. a., att antalet sådana kurser kommer att öka. För att rationellt utnyttja möjligheterna krävs därvid en för flera skolor gemensam planläggning av kurserna. Vidare är att förutse att under i vart fall en övergångstid verksamheten vid skolorna kommer att liksom hittills vara väsentligt större under vinterhalvåret än under sommar­ halvåret. Det kan under sådana förhållanden i många fall vara lämpligt att begränsa verksamheten under sommaren till en eller två skolor i området för att i stället helt frigöra lärarna vid övriga skolor för annan tjänstgöring. En samverkan mellan olika skolor inom ett större område kan också visa sig ändamålsenlig i det hänseendet, att lärare med viss specialutbildning anställs för två eller flera skolor gemensamt.

Problem, som bör vara föremål för skolornas inbördes samverkan, skulle, framhåller kommittén, lättare kunna lösas, om för alla lantbrukets yrkes­ skolor inom ett visst område, förslagsvis landstingskommun, funnes en ge­ mensam eller regional skolstyrelse. Hur denna styrelse bör vara samman­ satt, påverkas i sin tur även av det samarbete, som erfordras med andra organ inom lantbruksförvaltningen. Kommittén anför härom bl. a. följande.

Rådgivningsverksamheten samt informationen om forskningens och för­ söksverksamhetens rön inom jordbruksområdet omhänderhas i vårt land främst av hushållningssällskapen men även av lantbruksnämnderna. Denna verksamhet bedrivs i stor utsträckning i form av kortare kurser, demonstra­ tioner, fältvandringar och andra sammankomster m. m. Eftersom skolorna har resurser, som kan utnyttjas i sällskapens och nämndernas verksamhet är det av vikt, att dessa resurser används på sådant sätt, att hela verksam­ heten gagnas därav. Detta förutsätter ett intimt samarbete mellan skolorna och nämnda organ. Ett gott samarbete mellan skolor och hushållningssällskap resp. lant­ bruksnämnder ger garantier för en undervisning, som är aktuell med av­ seende på rationaliseringssträvandena och den tekniska och ekonomiska ut­ vecklingen i jordbruket inom länet. Samarbetet kan bestå i att lärarna, där så befinns lämpligt medverkar i sällskapens och nämndernas verksamhet, att personalen hos sällskap och nämnder medverkar i undervisningen vid vid skolorna i vissa speciella avsnitt samt att även representanter för sko­ lorna deltar i sådana konferenser på länsplanet, då rationaliseringsarbetet planläggs, ävensom i gemensamma fortbildningskurser. Alla dessa formei av samverkan kräver en gemensam planering.

Lantbruksskolorna skall även meddela skogsundervisning. Planläggningen av skogsundervisningens omfattning och uppläggning inåste ske i samråd med skogsvårdsstyrelserna. Även i fråga om de per­ sonella resurserna måste ett samarbete äga rum, eftersom lantbruksskolorna, såsom hittills varit fallet, i stor utsträckning blir hänvisade till skogsvårdsstyrelsernas personal för sin skogsundervisning. Ett dylikt samarbete skulle enligt kommitténs mening i hög grad främjas om lantbruks- och skogsbruksskolor, där möjligheter härtill finns, förläggs i anslutning till varandra. Vad beträffar lanthushållsskolorna bör planering av nya utbildningsre­ surser på det husliga området ske genom samråd mellan företrädare för både lanthushållsskolor och husmodersskolor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Ett utökat samarbete mellan lantbruksundervisningen och ovng yrkesut­ bildning är främst angeläget, när det gäller pedagogiska och undervismngsmetodiska spörsmål. Detta kan ske i form av gemensamma pedagogiska da­ gar eller på annat sätt planerad gemensam fortbildning av lärarpersonalen. Vid den förberedande yrkesutbildningen i jordbruk måste samarbete ske med de ansvariga lokala (kommunala) skolstyrelserna och regionala myn­ digheterna inom den obligatoriska skolan. Kurserna i yrkesskolan bör anpassas efter de kunskaper, som getts i den obligatoriska skolan. Yrkesvalslärare och andra i yrkesvägledningen verk­ samma måste ha fortlöpande informationer om vilka utbildningsvagar och utbildningsmöjlikheter som finns för den jordbruksintresserade. I detta sammanhang är också eu ständig kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna påkallad med tanke på arbetsmarknadsfrågorna inom jordbruket.

Kommittén erinrar vidare om att frågan om en organisatoriskt utbyggd samverkan inom lantbruksundervisningen har uppmärksammats även i tidi­ gare utredningar på området. Sålunda föreslog 1945 års sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering, att särskilda yrkesundervisningsnamnder skulle tillsat­ tas inom varje landstingsområde. Dessa skulle bestå av representanter tor landsting, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser och ha till huvuduppgift att trygga samarbetet mellan skolor, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Nämnda förslag behandlades i prop. 1949: 124 angående ut­ bildning inom jordbruk och skogshantering. I propositionen anförde de­ partementschefen, att en regional samordning torde vara erforderlig tor att trygga, att verksamheten bedrivs planmässigt och utvecklas pa önsk­ värt sätt och att de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna bör vara val ägnade att medverka till en lämplig samordning och planering av verksam­ heten. Han ansåg sig emellertid — med hänsyn till uttalanden av ett fler­ tal remissinstanser — inte kunna ansluta sig till förslaget att inrättandet av dylika nämnder skulle göras obligatoriskt. I stället borde det ankomma på varje landsting att avgöra, hur en samordning och enhetlig ledning av yrkes­ undervisningen inom området borde åstadkommas. Under den tidsperiod, som förflutit sedan nämnda förslag godkändes av riksdagen, har den förutsatta samordningen inte kommit till stånd i den utsträckning, som kan anses nödvändig och önskvärd. Detta beror enligt kommitténs uppfattning till väsentlig del på att den nuvarande organisatio­ nen inte underlättat ett sådant samarbete. Huvudmännen för skolorna i vissa län har emellerid övervägt möjligheterna att samordna verksamheten inom länet. Landstinget i Norrbottens län har sålunda verkställt en utred­ ning om att inrätta en central styrelse för samtliga skolor med landstinget som huvudman. Landstinget i Malmöhus län har föreslagit inrättande av ett samarbetsorgan för icke landstingsägda skolor inom länet sasom villkor för erhållande av landstingsbidrag. Vissa bestämmelser i gällande stadga och avsaknaden av föreskrifter om regional samordning av skolornas verksam­ het har emellertid bidragit till att en tillfredsställande lösning av organisa­ tionsfrågan inte kommit till stånd.

Regionala skolstyrelser. Lanlbruksundervisningskommittén fiamhållei, att

Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

vad här anförts visar, att behov föreligger av ökad samverkan dels mellan lantbrukets yrkesskolor inbördes i resp. lön, dels mellan skolorna och and­ ra organ inom lantbruksadministrationen och skolväsendet. Detta synes enligt kommittén bäst kunna astadkommas genom en gemensam styrelse för samtliga lantbrukets yrkesskolor inom ett visst område. Med hänsyn till att landstingen på det lokala planet har det huvudsakliga ansvaret för lant­ bruks- och lanthushållsundervisningen, bör en sådan styrelse lämpligen om­ fatta ett landstingsområde. Kommittén har i första hand undersökt, om något redan befintligt organ kan fylla funktionen som regional styrelse för lantbrukets yrkesskolor. Kom­ mittén anför i anslutning härtill bl. a. följande. Bland de institutioner, som skolorna har att närmare samarbeta med, är hushållningssällskapen de viktigaste. För sällskapen är det i hög grad be­ tydelsefullt att god kontakt hålls med den grundläggande utbildningen inom jordbruket med därav följande möjligheter till gemensam planläggning av verksamheten. Sällskapen har i många fall aktivt medverkat vid tillkomsten av nya lantbruksundervisningsanstalter och de har under årens lopp lämnat betydande ekonomiska bidrag till skolornas drift. Vidare är sällskapen allt­ jämt huvudmän för några skolor (fyra lantmannaskolor, två lantbrukssko­ lor, eu jordbruksskola och en lanthushållsskola). Väsentliga fördelar i fråga om planläggningen och ledningen av såväl rådgivningsverksamheten som lantbruksundervisningen skulle enligt kommittén uppnås, om det uppdrogs åt sällskapets förvaltningsutskott att jämväl fungera som gemensam skol­ styrelse för samtliga lantbrukets yrkesskolor i området. Någon ändring i hu­ vudmannaskapet skulle inte erfordras härför. En sådan lösning skulle hel­ ler inte vara oförenlig med rådande förhållanden i fråga om huvudmanna­ skapet för skolorna, eftersom sällskapens förvaltningsutskott består av — förutom den av Kungl. Maj :t utsedde ordföranden, fvra av sällskapets valda ombud, sällskapets sekreterare och lantbruksdirektören __ fyra av lands­ tinget utsedda ledamöter. Om förvaltningsutskottet på angivet sätt skulle fungera som skolstyrelse, skulle landstinget sålunda automatiskt få ett be­ tydande inflytande inom styrelsen.

Även om en lösning av skolstyrelsefrågan på nu antytt sätt skulle inne­ bära uppenbara fördelar, har kommittén dock ansett, att landstingen, som är huvudmän för 80 procent av skolorna, bör äga ett större inflytande i en sådan skolstyrelse. Kommittén föreslår därför, att styrelsen för lantbrukets yrkesskolor skall bestå av sju ledamöter, varav fyra utses av landstingets förvaltningsutskott, två av hushållningssällskapets förvaltningsutskott och en av skogsvårdsstyrelsen i länet.

Suppleanter för styrelseledamöterna bör utses på enahanda sätt. Styrelsen skall inom sig utse ordförande och vice ordförande. Vid utseende av ledamöter i styrelsen skall tillses, att styrelsen erhåller en sådan sammansättning, att jämväl lanthushållsundervisningens intressen blir beaktade. Arvoden, reseersättningar o. d. till styrelsens ledamöter torde få utgå från det organ,’ som utser resp. ledamöter. Administrativ organisation, expensmedel m. m. förutsätts skola ställas till förfogande av landstingen på det sätt som inom varje område befinns lämpligast.

Kommittén framhåller att den föreslagna lösningen av styrelsefrågan inte torde medföra några svårigheter i de landstingsområden, där endast lands-

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 71

tingsägda lantbruks- och lanthushållsskolor finns. I vissa län, t. ex. i Mal­ möhus samt i Göteborgs och Bohus län, där samtliga skolor har annan hu­ vudman än landsting, kan emellertid en annan lösning av samordnings- och stvrelsefrågan vara erforderlig. Vidare kan i enstaka fall starka skäl före­ ligga att enskild skola med annan huvudman än landsting skall ha egen sty­ relse. Ehuru kommittén i princip anser, att samtliga skolor, oberoende av vem som är huvudman, bör inordnas under den gemensamma styrelsen, torde dock möjlighet böra finnas att med Kungl. Maj:ts medgivande skolas styrelse utses på annat sätt, då särskilda skäl härför föreligger. De nuvarande skolstyrelsernas befogenheter bör i huvudsak överföras till den gemensamma skolstyrelsen men bör i viss utsträckning t. ex. i mera ru­ tinmässiga frågor kunna anförtros åt rektor. Styrelses och rektors skyldig­ heter och befogenheter bör enligt kommittén i huvudsak kunna regleras på följande sätt. Styrelsen skall ha ledningen för lantbruksundervisningen i landstingskom­ munen och tillse, att erforderligt samarbete sker med dels^ de kommunala skolmyndigheterna, dels med andra organ såsom hushållningssällskap, skocsvårdsstyrelse, länsskolnämnd m. fl. Till styrelsens uppgifter ska vi­ dare bl. a. höra att tillsätta och entlediga lärare, att besluta om disciplinära åtgärder mot befattningshavare och om skiljande av elev från skola, da sa prövas nödvändigt, att uppgöra förslag till undervisningsplaner och att upp­ göra inkomst- och utgiftsstat för skolorna inom området samt att i övrigt ansvara för skolornas medelsförvaltning. I fråga om lantbruksundervisningens ställning gentemot länsskolnämnderna erinrar kommittén om att dessa nämnder är statliga organ, som dels övertagit de uppgifter, vilka tidigare ålegat folkskoleinspektörerna, dels till­ delats vissa av de befogenheter, som tidigare utövats av de centrala tillsyns­ myndigheterna. Kommittén har inte funnit anledning föreslå, att styrelsen för lantbrukets yrkesskolor, som i sig själv utgör ett länsomfattande organ, skall underordnas länsskolnämnden men förutsätter givetvis att samråd skei hl. a. i planeringsfrågor. I detta syfte bör länsskolinspcktören eller den, nämnden i hans ställe förordnar, äga närvara vid regional styrelses sam­ manträden. Lantbruksundervisningens centrala ledning. Under lantbruksstyrelsen, som nu utövar den centrala ledningen av lantbruksundervisningen, sorterar ett system av regionala organ — hushållningssällskap och lantbruksnämnder __på jordbruksrationaliseringens områden. Kommittén framhåller, att de kontakter med näringen och utvecklingen inom densamma, som erhålls via dessa regionala organ, måste vara av mycket stor betydelse för lantbruksun­ dervisningen. Lantbruksstyrelsen har därjämte tillsyn över eller nära kon­ takt med institutioner i övrigt inom jordbruket. De ärenden, som berör verksamheten vid lantbrukets yrkesskolor, hand­ läggs inom lantbrnksstyrelsens undervisningsbyrå. Denna byrå svarar vida­ re för ärenden, som berör hushållningssällskapens rådgivningsverksamhet och för de fortbildningskurser, som anordnas för personal vid skolor, hus­ hållningssällskap och lantbruksnämnder. Detta skapar möjligheter att sam­ manföra olika personalkategorier till gemensamma överläggningar om ak-

72 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

tuella problem, samtidigt som härigenom samordningen på förevarande verksamhetsområde främjas. Kommittén betonar, att en överflyttning av lantbruks- och lanthushållsundervisningen till ett särskilt ämbetsverk för yrkesundervisning, som inte har den sakkunskap och de kontaktmöjligheter på förevarande område, som lantbruksstyrelsen äger, i hög grad måste försvåra lantbruksundervismngens samarbete med lantbrukets övriga organ. Kommittén fortsätter. En oavbruten kontakt med jordbruksnäringen är en oavvislig förutsätt­ ning för att denna undervisning skall kunna fylla sin uppgift. Vid en över­ flyttning från lantbruksstyrelsen torde dessutom kunna befaras, att lantbrV,. undervisningen, som är tämligen särpräglad och utgör en relativt obe­ tydlig del av yrkesundervisningen, inte vinner det beaktande, som med hän­ syn till dess betydelse för jordbruksnäringen är påkallat. Härtill kommer att vissa av undervisningsbyråns nuvarande arbetsuppgifter, exempelvis lednmgen av hushållningssällskapens rådgivningsverksamhet, fortbildningen av sällskapens och lantbruksnämndernas tjänstemän m. in., svårligen skulle kunna överflyttas, varför personal inom lantbruksstyrelsen även efter en överflyttning måste syssla med lantbrukspedagogiska problem. Om lant­ brukets yrkesskolor överförs till ett annat ämbetsverk, måste vidare inom detta verk finnas särskild personal för handläggning av de med dessa sko­ lor förenade undervisningsfrågorna i minst samma omfattning som f. n„ vf“or „nå»on besparing ur administrativ eller ekonomisk synpunkt av en sadan åtgärd inte är att förvänta.

Kommittén finner sålunda övervägande skäl tala för, att den nuvarande organisationen med lantbruksstyrelsen som central tillsynsmyndighet för lantbruksundervisningen bör bibehållas. Detta gäller enligt kommittén även lanthushållsundervisningen. I lanthushållsundervisningen kommer även framdeles att i viss omfattnmg ingå ämnen med direkt anknytning till jordbruksdriften, såsom lantbruksekonomi, husdjursskötsel och trädgårdsskötsel. Härav följer behov a\ samarbete med lantbruksskolorna, bl. a. genom att lärare vid de senare anlitas för undervisningen i vissa ämnen. Att lanthushållsskolorna samar­ betar med hushållningssällskapen och den rådgivningsverksamhet, som be­ drivs av deras hemkonsulenter, är lika angeläget som att lantbruksskolorna samordnar sin kursverksamhet med den av hushållningssällskapen bedriv­ na verksamheten på jordbrukets område. Frågor, som rör hemkonsulenter­ nas kursverksamhet, handläggs också f. n. på lantbruksstvrelsens undervisningsbyrå.

Kommittén har därför funnit, att starka skäl talar för att även lanthus­ hållsundervisningen alltjämt skall stå under lantbruksstyrelsens överinse­ ende. Ett samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning framstår dock som angeläget och detta förekommer redan nu, exempelvis i fråga om kurs­ planer, fortbildningskurser för lärarpersonalen m. m. Den nuvarande organi­ sationen utgör enligt kommittén intet hinder för att detta samarbete ytter­ ligare utbyggs. Lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå. På denna byrå, vilken f. n. omhänderhar den centrala tillsynen av lantbruks- och lanthushållsundervis­ ningen, ankommer att svara för inspektion av skolornas verksamhet, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 73

granska och fastställa från skolorna inkomna förslag till undervisningsplaner samt att pröva skolornas ansökningar om statsbidrag till olika ända­ mål, såsom avlöningar, driftskostnader, byggnadsarbeten, studiehjälp m. in. Inom byrån handläggs också ärenden angående lönegrads- och löneklassplacering av lärare vid skolorna samt behörighetsförklaring av sökande till ordinarie rektors- och ämneslärartjänster. Byrån behandlar vidare motsva­ rande ärenden rörande hushållningssällskapens kursverksamhet, samt sva­ rar för fortbildningen av skolornas, sällskapens och lantbruksnämndernas personal. Med denna verksamhet följer givetvis därjämte, att byråns perso­ nal i betydande omfattning är engagerad i frågor, som rör metoderna i lantbruksundervisningen. Detta är av särskild betydelse med hänsyn till denna undervisnings speciella karaktär. På undervisningsbyrån är f. n. anställda en byråchef och en förste byråinspektör på ordinarie stat, två förste byråsekreterare, varav en på extra or­ dinarie och en på extra stat samt en extra ordinarie byråagronom, vartill kommer erforderlig kontorspersonal. Kommittén erinrar om att i tidigare utredningar liksom också under ett flertal år i av lantbruksstyrelsen avgiv­ na petita framlagts förslag om att inrätta en särskild byråinspektörstjänst på ordinarie stat för lanthushållsundervisningen. För erforderlig inspektion m. m. av skolor på detta område har tidigare endast disponerats ett arvode på 3 000 kr. för att avlöna deltidsanställd inspektris. Till följd av ökad omfattning av lanthushållsundervisningen samt sti­ gande krav på effektiv central ledning av utvecklingsarbetet inom skolornas undervisning och hushållningssällskapens kursverksamhet inom hushållsområdet har lantbruksstyrelsen överfört de arbetsuppgifter, som åvilat inspektrisen, på en extra förste byråsekreterare i lönegrad A 21. Kommittén anser, att denna befattning bör ändras till en tjänst som ordinarie förste byråinspektör, med uppgift att inom undervisningsbyrån handlägga ären­ den, som rör lanthushållsskolornas arbetsområde samt hemkonsulentverk­ samheten. Tjänsten föreslås bli placerad lägst i lönegrad A 23. För handläggning av ärenden, som sammanhänger med lantbruksskolor­ nas verksamhet, finns redan nu en ordinarie förste byråinpektörsbefattning i lönegrad A 23 eller samma lönegrad, som gäller för vissa av de ordinarie lärartjänsterna vid lantbruksskolorna. Med hänsyn till de stora krav, som måste ställas på denne befattningshavare, anser kommittén, att tjänsten bör besättas med en person med flerårig lärarerfarenhet. Kommittén förordar därför, att tjänsten omändras till en ordinarie byrådirektörstjänst i löne­ grad A 24.

Kommitténs förslag om lantbruksundervisningens organisation har för­ anlett särskilda yttranden av kommittéledamöterna herrar Söderqvist och Hjorth. Som organ för lantbruksundervisningens centrala led­ ning har herr Söderqvist för sin del förordat överstyrelsen för yrkesutbild­ ning. Till stöd härför har han anfört bl. a. följande. Sf Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 103

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Lanlhushållsskolornas uppgift är att meddela huslig yrkesutbildning. Att denna utbildning i vissa avsnitt får en speciell inriktning på förhållandena i jordbrukarhushållen ändrar i och för sig inte karaktären härvidlag. Vikten av samverkan med överstyrelsen för yrkesutbildning, när det gäller bety­ delsefulla frågor om utbildningen vid lanthushållsskolorna, bar också kommittemajoriteten understrukit. Inom överstyrelsen finns en särskild bvrå ior den husliga yrkesutbildningen. Det utan tvekan effektivaste för att upp­ nå den erforderliga samordningen på detta fält är, att lanthushållskolorna ai överstyrelsen såsom tillsynsmyndighet och inordnas under nämnda byrå. Kommittémajoriteten bär framhållit betydelsen av kontakter med näring­ en och ansett att bättre möjligheter till sådan kontakt föreligger, om led­ ningen av lantbrukets yrkesskolor kvarligger hos lantbruksstyrelsen. Angå­ ende behovet av samråd i rent fackliga frågor har jag ingen från kommittémajoriteten avvikande uppfattning. Det är emellertid ingenting som är speciellt för jordbrukets område i delta. Jag anser, att all erforderlig kon­ takt av betydelse for skolornas verksamhet kan upprätthållas även av överstyrelsen för yrkesutbildning. Behovet av fackkunskap inom överstyrelsen för yrkesutbildning bör, när

dct S.a ^ lantbruksundervisningen, tillgodoses genom att där inrättas en

särskild fackbyra under en fackbyråchef. På nämnda byrå skulle sålunda handlaggas bl. a. ärenden rörande organisationen och undervisningens an­ ordnande vid lantbruksskolorna.

Som organ för lantbruksundervisningens regionala ledn i n g har herr Södcrqvist förordat länsskolnämnderna och har till stöd härför anfört bl. a. följande.

Sn naturlig foljd av att lanthushållsskolor och lantbruksskolor får överstvrelsen för yrkesutbildning såsom tillsynsmyndighet bör vara, att skolorna också inordnas under de regionala organ, som numera finns på skolväsendets område, länsskolnämnderna. Framförallt bör det bil planerings- och samord­ ningsfrågor, som nämnderna i fråga om dessa skolor kommer att behöva taga befattning med. ... Dct är naturligtvis viktigt, att de samordningsproblem, som kan föreligga loses pa basta satt. Någon lösning av dessa problem, som inte lika väl kan vinnas pa annat satt, anser jag emellertid inte att kommittémajoritetens för­ slag om den gemensamma skolstyrelsen inom landstingskommunerna anvisar Kontakter i samordningssyfte bör kunna åstadkommas, även om man behåher mojhgheten att ha särskilda styrelser för de olika skolorna. hlertalet skolor har landstingskommun som huvudman. Jag anser att landstingen sjalva i dessa fall bör få utse styrelse. Bestämmelserna bör utformas sa, att mojligheter föreligger att, om så befinnes lämpligt, utse gemensam styrelse för tja eller flera skolor. F. n. ar rektor självskriven ledamot av skolstyrelse. Jag föreslår ingen annan ändring i det hänseendet än att om gemensam styrelse väljs lör flera skolor, en av rektorerna bör ingå i stvrelsen Hur denne skall utses, bör få fastställas av tillsynsmyndigheten De valda ledamöternas antal synes böra vara minst fyra. För de valda ledamö­ terna bor finnas suppleanter. Styrelsen bör inom sig få utse ordförande och vice ordförande. Om gemensam styrelse utses för flera skolor bör de rekto­ rer som inte ar ledamöter, vara föredragande var och en för ärenden, som beror enbart den egna skolan. I fråga om val av styrelse för landstingskommuns yrkesskola gäller en belrmte Sr SOmi,Saf§e-’ att de,t böj; välJas lämpliga personer, däribland repre­ sentanter for arbetsgivare och arbetare till lika antal. Ledamöterna bör, sägs

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962 75

det, äga god kännnedom om skolområdets arbetsliv i allmänhet och om de yrken, som undervisningen avser. Jag anser, att liknande bestämmelser bör kunna gälla för val av styrelse för lantbruksskola eller lanthushållsskola, som bär landstingskommun såsom huvudman. För skolor, som bär annan huvudman än landstingskommun, synes i hu­ vudsak nu gällande regler i fråga om styrelses sammansättning in. in. kun­ na utan olägenhet alltjämt få gälla. Vad kommittémajoriteten framhåller angående behov av större rekryte­ ringsområden för lantbrukets yrkesskolor torde väl i huvudsak vara riktigt. Jag anser emellertid, att man inte får utestänga kommunerna — enskilda eller i samverkan — från möjligheterna att ordna yrkesutbildning också inom lantbrukets områden. Om det i något fall befinns lämpligt att vid kommunal yrkesskola anord­ na heltidskurser av de slag, som kommittén i detta betänkande förordar, an­ ser jag att det bör få ske. Statsbidraget bör få utmätas efter de grunder, som kommittén föreslår för lantbrukets yrkesskolor. Därest rekryterings­ området emellertid blir mindre än en landstingskommun, bör statsbidraget till lärarlöner utgå med, i stället för av kommittén för skolorna i övrigt fö­ reslagna 100 procent av på visst sätt beräknade kostnader, 78 procent. Till stadigvarande undervisningsmateriel bör i så fall få utgå statsbidrag med hälften eller, i undantagsfall, högst två tredjedelar av kostnaderna. Denna regel gäller nu i fråga om statsbidrag till yrkesskola med kommun som hu­ vudman. Herr Iljorth har för sin del som organ för lantbruksundervisningens re­ gionala ledning förordat hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Till stöd härför har han anfört bl. a. följande. Genom den föreslagna regionala skolstyrelsen skulle visserligen samord­ ningen av undervisningen de olika skolorna emellan kunna förbättras, men anknytningen till näringen och informationsverksamheten synes ej bli så ef­ fektiv som önskvärt vore. Under utredningsarbetet har tydligt framkommit ett behov av att bättre samordna de personella resurserna hos lantbrukets skolor och hushållningssällskapen till fromma för den samlade undervis­ nings- och informationsverksamheten. Redan nu griper skolornas och hushållningssällskapens undervisnings­ verksamhet i viss mån över varandra. Eftersom skolmässig utbildning, fort­ bildningskurser och andra former av upplysning enligt mitt sätt att se en­ dast är olika sidor av undervisningsverksamheten sedd såsom en större en­ het, borde det vara mest ändamålsenligt att ledningen för hela detta verk­ samhetsområde ordnades så enhetligt som möjligt. Stöd för värdet av en sådan organisationsform kan man få på det skogliga området, där skogsvårdsstyrelserna svarar för både skolmässig utbildning, fortbildning och upplysningsverksamhet av olika slag när det gäller skogsägare, skogsarbe­ tare och lägre skogsbefäl. Det synes vara allmänt omvittnat att detta varit en lycklig anordning med avseende på både verksamhetens resultat och det effektiva utnyttjandet av personalresurserna. Jag anser därför att man bör allvarligt överväga om ej hushållningssäll­ skapens förvaltningsutskott lämpligen skulle kunna fungera som regionala skolstyrelser för lantbrukets skolor. Inom dessa förvaltningsutskott, bär landstingen — huvudmän för flertalet skolor — ett mycket stort om ej do­ minerande inflytande genom att hälften av de ej självskrivna ledamöterna utses av dem. Då det kan tänkas att de av landstingen utsedda ledamöterna i hushållningssällskapens förvaltningsutskott ej i tillräcklig grad represen­

76 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

terar lantbruksskoleintressena bör tingen beredas tillfälle att ompröva va­ let av sina ledamöter i nämnda utskott. Någon ändring av huvudmannaskapet för de olika skolorna behövs ej hel­ ler vid denna lösning av organisationsfrågan. Den regionala skolstyrelsens befogenheter såsom de utformats i betänkandet och vilka jag i princip god­ tar innebär ju icke att huvudmannen frånhänder sig avgörandet i några väsentliga avseenden. Gentemot huvudmannen fungerar skolstyrelsen främst dels som ett planläggande och anslagsberäknande organ, dels inom den av huvudmannen uppdragna ekonomiska ramen som ett verkställande och för­ valtande organ. I alla frågor, som mera väsentligt berör huvudmannens eko­ nomiska intressen t. ex. utvidgning av verksamheten, byggnationer, anskaff­ ning av dyrare utrustning m. m. kvarstår ju huvudmannens beslutanderätt ograverad. Detsamma gäller i allt väsentligt även undervisningsverksamhe­ tens allmänna uppläggning och inriktning." Det synes mig därför icke behö­ va från landstingens synpunkt sett innebära något uppgivande av väsent­ liga befogenheter att godta hushållningssällskapens förvaltningsutskott som regionala skolstyrelser även om landstinget ej utser majoriteten av le­ damöterna i detta utskott. Mycket talar för att en enhetlig ledning på sätt här antytts skulle bli till fördel för den samlade undervisnings- och upplys­ ningsverksamheten på jordbrukets och lanthushållningens område sett ur synpunkten att tillgängliga resurser utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Enligt kommittémajoritetens förslag skulle skogsvårdsstyrelsen utse en ledamot i den fristående regionala skolstyrelsen. Med den av mig förorda­ de organisationen kan detta ej ske. Emellertid anser jag att samordningen av den skogliga utbildningen inom lantbrukets skolor med den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna verksamheten bör kunna tillfredsställande lösas dels genom den föreslagna regeln att även timlärare skall äga delta i lärar­ rådets sammanträden, dels genom införande av en regel att länsjägmästaren eller den han sätter i sitt ställe skall äga rätt att närvara när hus­ hållningssällskapets förvaltningsutskott diskuterar frågor rörande skoglig undervisning i lantbrukets skolor samt att därvid vid behov få sin mening antecknad till protokollet. Reellt sett torde de synpunkter skogsvårdsstyrel­ sen har att företräda bli lika väl tillgodosedda på detta sätt som genom en formlig representation i en fristående styrelse. När det gäller sällskapens upplysnings- och kursverksamhet fungerar ju f. n. ett liknande system där länsjägmästaren deltar i sällskapets undervisningsnämnd. Den regionala ledningen av lantbrukets skolor kan i avvaktan på en even­ tuell omorganisation av de offentliga organen till jordbrukets stöd i anled­ ning av förslag från 1960 års jordbruksutredning möjligen behöva få pro­ visorisk karaktär. Därvid bör en även provisorisk förläggning till hushåll­ ningssällskapens förvaltningsutskott föredras framför tillskapande av fri­ stående regionala skolstyrelser av provisorisk karaktär. Betydelsen av en re­ gional samordning är så stor att pågående utredning på organisationsområ­ det ej bör få hindra frågans lösning även om denna inte skulle kunna bli definitiv.

C. Yttranden

1. Regionala skolstyrelser Lantbruksundervisningskommitténs förslag om regionala skolstyrelser har föranlett en rätt ingående diskussion i åtskilliga remissyttranden. Flera för­ slag till annan lösning av skolstyrelsefrågan har därvid framförts. Det över­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

vägande antalet remissinstanser anser emellertid, att samverkan dels mellan lantbruksskolorna inbördes, dels mellan skolorna och bl. a. hushållnings­ sällskapen är nödvändig för att förefintliga resurser skall kunna utnyttjas så rationellt som möjligt. Av de på dylik samverkan inställda remissinstanserna förordar de flesta kommitténs förslag om regionala skolstyrelser. Några biträder emellertid det av herr Hjorth i särskilt yttrande framförda förslaget att hushållnings­ sällskapens förvaltningsutskott skall fungera som regionala styrelser för lantbrukets yrkesskolor, medan vissa framlägger andra förslag till lösning av styrelsefrågan. I dessa förslag har en ökad regional samverkan eftersträ­ vats, samtidigt som man sökt bevara de fördelar, som det nuvarande syste­ met med lokala skolstyrelser ansetts ha. I sistnämnda syfte har bl. a. före­ slagits, att den regionala skolstyrelsen skall utse ett arbetsutskott för varje skola. Vidare förordar några remissinstanser, att länsskolnämnden skall sva­ ra för den regionala samordningen. Statskontoret anser, att det svävande läge, i vilket frågan om den centrala organisationen av yrkesutbildningen befinner sig, föranleder ovisshet ä\en beträffande den regionala organisationen av yrkesutbildningen på lantbrukets område. Med hänsyn härtill bör enligt ämbetsverkets mening tills vidare ställning inte tas till förslaget att inrätta en för varje landstingsområde ge­ mensam skolstyrelse. Övriga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, yrkar på att nuvarande system med lokala skolstyrelser skall bibehållas oför­ ändrat. Beträffande innehållet i yttrandena torde följande få anföras. Lantbruksundervisningskommitténs förslag om en för varje landstings­ område gemensam skolstyrelse förordas utan några väsentliga erinringar av Svenska landstingsförbundet, åtta av landstingens förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund, Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetareförbundet, lantbrukshögskolans lärarkollegium och Tjänstemän­ nens centralorganisation. Svenska landstingsförbundet anför bl. a. följande. Förbundet finner det naturligt, att landstingen tillerkänns ett avgörande inflytande på lantbruksundervisningens utformning med hänsyn till att ca 80 procent av lantbruksskolorna sorterar under landsting. Förbundet biträ­ der kommitténs förslag om för hela länet gemensamma skolstyrelser. Även när det gäller sammansättningen av dessa styrelser, kan förbundet i prin­ cip ansluta sig till majoritetens förslag. Ifrågasättas kan dock om inte det tilltänkta antalet ledamöter i styrelserna åtminstone i vissa områden kan minskas från föreslagna sju till fem, varav landstingen skulle utse tre samt hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen vardera en. Med hänsyn till att ett nära samarbete med länsskolnämnden är erforderligt, synes fog före­ ligga, att länsskolinspektören eller den nämnden i hans ställe förordnar skall äga närvara vid skolstyrelsens sammanträden. Enligt förbundets me­ ning bör dock möjlighet föreligga att bibehålla en mindre, lokal styrelse med förslagsvis tre ledamöter vid vissa skolor. Vidare bör möjligheter till modi­ fikationer finnas med hänsyn till att inte alla skolor är landstingsdrivna.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

Landstingens förvaltningsutskott har i flertalet fall ansett, att någon form av regional samverkan bör komma till stånd. Förvaltningsutskotten i Söder­ manlands, Kronobergs, Kalmar norra, Gotlands, Hallands, Värmlands, Kop­ parbergs och Norrbottens län har förordat kommitténs förslag om regional skolstyrelse. Förvaltningsutskotten i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens län har ansett, att behov av regional samverkan föreligger, men har förordat, att denna samverkan åstadkoms på annat sätt än enligt kommitténs förslag, bl. a. genom en ge­ mensam nämnd. Övriga förvaltningsutskott, som yttrat sig i denna fråga, nämligen de i Uppsala, Kalmar södra, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands, Örebro och Gävleborgs län, har avstyrkt förslaget om regional styrelse. Man har därvid oftast anfört, att huvudmannen själv bör få avgöra, om han vill ha regional styrelse eller ej. Sveriges lantbruks förbund framhåller bl. a. följande. Enligt förbundets mening finns ett starkt behov av samordning utav ut­ bildningen på jordbruks- och skogsbruksområdet. Lika starkt behov av sam­ ordning föreligger mellan hushållningssällskapens kursverksamhet och lant­ brukets yrkesskolor samt mellan dessa skolor inbördes. Detta förhållande är enligt förbundet ett bärande skäl för att de av kommittén föreslagna re­ gionala styrelserna inrättas. Emellertid anser förbundet samtidigt, att de nuvarande lokala skolstyrelserna har ett betydande värde, främst genom den anknytning till bygden, som därigenom vinns. En sådan lokal anknytning är önskvärd även framgent och av denna anledning bör i regionalstyrelserna — eventuellt utöver de av kommittén föreslagna sju ledamöterna — ingå någon ledamot som representant för den bygd, där skolan är belägen. I lik­ het med kommittén anser förbundet, att skolor med annan huvudman än landsting bör beredas möjlighet att ha helt egen styrelse. Svenska lantarbelsgivareföreningen ansluter sig till kommitténs uppfatt­ ning, att ledningen av lantbrukets yrkesskolor i normalfallet bör handhas av regionala styrelser för att åvägabringa erforderlig samordning. De regio­ nala styrelserna bör emellertid enligt föreningens uppfattning ha en sådan sammansättning att den betydelsefulla anknytningen till bygden inte även­ tyras. Svenska lantarbetareförbundet anser, att landstingen bör överta huvud­ mannaskapet för samtliga lantbruksskolor. En gemensam styrelse för samt­ liga skolor inom landstingsområdet, vilket synes förbundet välbetänkt, kan därmed lättare åstadkommas. Förbundet förordar vidare, att landstingen i egenskap av huvudmän för skolorna får ett stort inflytande vid tillsättning­ en av styrelse. God kontakt bör enligt förbundet hållas med hushållnings­ sällskapen, lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna. Även jordbru­ karnas organisationer bör, liksom arbetstagarnas inom områden, där detta med hänsyn till omständigheterna lämpligen kan ske, vara representerade i styrelserna. Denna representation bör ordnas antingen inom ramen för de av landstingen utsedda ledamöterna eller på annat sätt. Lantbrukshögskolans lärarkollegium delar kommitténs uppfattning, att de föreslagna regionala skolstyrelserna bör kunna främja samordningen samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 79

en praktisk tillämpning av utfärdade bestämmelser och direktiv. Då försla­ get avser en ganska väsentlig förändring, synes omorganisationen emeller­ tid böra ske successivt, d. v. s. till en början på prov på några håll i landet. Därigenom borde värdefulla erfarenheter till stöd för den fortsatta utveck­ lingen kunna vinnas. Tjänstemännens Centralorganisation anför bl. a. följande. Vi vill särskilt poängtera betydelsen av ett intensivare samarbete mellan lantbrukets skolor å ena sidan och hushållningssällskap, lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser å den andra. Den förbistring, som råder i fråga om huvudmannaskap för skolorna och deras anknytning till olika regionala or­ gan, är en svaghet, som tydligen efter ett eventuellt genomförande av kom­ mitténs förslag alltjämt skulle existera. En organisatoriskt sammanhäng­ ande kedja från lantbrukshögskolan, forskning och försök till yrkesunder­ visning i slutna kurser och undervisning och rådgivning ute på fältet, skulle ha varit ägnad att effektivisera och rationalisera utbildningen. På skogens område tillämpas redan en viss regional samverkan, därige­ nom att skogsvårdsstyrelserna även har hand om den skolmässiga yrkes­ utbildning i skogsbruk, som bedrivs vid skogsbruksskolorna. De remissin­ stanser, som är verksamma inom detta område, är genomgående mycket po­ sitiva till denna samverkan. Man anser emellertid, att samordningen i fråga om lantbrukets yrkesskolor bör ordnas på analogt sätt som inom skogsom­ rådet, varvid den regionala ledningen bör anförtros åt hushållningssällska­ pen. Synpunkter av detta slag har framförts av domänstyrelsen, skogssty­ relsen och skogsvårdsstyrelserna i landet. Domänstyrelsen anser, att den regionala ledningen bör ligga på länsplanet men vara knuten till hushållningssällskapen i enlighet med förslaget i herr Hjorths särskilda yttrande. Styrelsen anför bl. a. följande. Erfarenheterna inom den skogliga yrkesutbildningen ger vid handen, att det är lämpligt att ha den regionala ledningen länsbunden. En dylik anord­ ning bör även för lantbruksundervisningen i väsentlig grad underlätta och förenkla arbetet för tillsynsmyndigheten. Länsledningen synes därvid böra anförtros åt hushållningssällskapen. Skogsstyrelsen, som i ärendet hört samtliga skogvardsstyrelser, framhål­ ler att ungefär hälften av styrelserna ansluter sig till det i herr Hjorths sär­ skilda yttrande framlagda förslaget att hushållningssällskapens förvaltnings­ utskott skall fungera som regionala styrelser. Motiveringen härför är i re­ gel att det synes önskvärt att samordna rådgivningen på jordbrukets områ­ de med verksamheten vid lantbruksskolorna. Några skogsvårdsstyrelser an­ sluter sig till kommittémajoritetens förslag med i huvudsak den motivering, som anförts i följande yttrande av skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län. Skogsvårdsstyrelsen vill understryka behovet av samordning av verksam­ heten skolorna emellan. Erfarenheterna torde ha visat, att detta med hän­ syn till kurstyper och undervisningens uppläggning är synnerligen ange­ läget. Behovet av en regional samordning kan dessutom väntas öka ytterli­ gare. Beträffande den regionala skolstyrelsen finns det enligt skogsvårdsstyrelsens uppfattning otvivelaktigt goda skäl för den lösning, som herr

80 Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

Hjorth förordat. Med hänsyn till vad som i betänkandet uttalats om lands­ tingens direkta inflytande på skolverksamheten anser sig dock styrelsen vilja ansluta sig till utredningsmajoritetens förslag. Styrelsen vill under alla förhållanden bestämt avstyrka det förslag angående skolornas närmaste ledning, som framlagts av herr Söderqvist i särskilt yttrande och som inne­ bär, att de lokala skolstyrelserna bibehålls och inordnas under länsskolnämnderna.

Vissa skogsvårds styrelser anser, att organisationsfrågan bör ytterligare övervägas. Skogsstyrelsen framhåller för egen del bl. a., att styrelsens erfarenheter av direkt samordnad utbildning, rådgivning och biträdesverksamhet på skogsbrukets område under skogsvårdsstyrelsernas ledning visar, att en så­ dan sammankoppling varit synnerligen gynnsam för utbildningsarbetet. Det­ ta synes tala för att lantbruksskolorna borde ha stor nytta av att stärka kontakterna med bl. a. hushållningssällskapen. Skogsstyrelsen anför vidare följande. I likhet med kommittén anser styrelsen, att lantbruksundervisningen knappast kan vara en primärkommunal uppgift. Med den spridda rekrvtering, som är karakteristisk för både jordbrukets och skogsbrukets yrkes­ skolor, krävs i de allra flesta fall ett vida större upptagningsområde för en rationellt utbyggd skola än en enskild kommun eller ett par tre i skolfrå­ gor samverkande kommuner. Lantbruksskolornas tilltänkta inriktning och samverkan i olika avseenden kommer att ytterligare framhäva deras prägel av regionala utbildningsanstalter. önskvärdheten av nära samordning mellan yrkesskola samt upplysningsoch rådgivningsverksamhet synes styrelsen närmast tala för att hushåll­ ningssällskapens förvaltningsutskott ur utbildningssynpunkt skulle vara särskilt lämpade som regionala organ för skolorna. Därigenom skulle ut­ bildningsresurserna lättare kunna fördelas mellan undervisning på olika stadier, samtidigt som personalen rationellt kunde disponeras för olika ar­ betsuppgifter.

Kommitténs förslag om att inrätta särskilda regionala styrelser för lant­ bruksskolorna innebär emellertid enligt skogsstyrelsens uppfattning en klar förbättring i jämförelse med nuvarande förhållanden. Styrelsen anser sig därför inte böra avstyrka en lösning i anslutning till majoritetsförslaget.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Hushållningssällskapens förbund samt Riksförbundet Landsbygdens folk för fram tanken på att komplettera kommitténs förslag om regionala skolstyrelser på så sätt att varje skola förses med ett särskilt arbetsutskott för att tillgodose den önsk­ värda kontakten med den bygd, där skolan är belägen. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund vill i första hand bibehålla de nuvarande lokala styrelserna. Om emellertid förslaget om regionala skol­ styrelser skulle komma att genomföras, bör enligt förbundet följande tilllägg till detsamma göras. 1 1. Vid varje lokalt belägen skola (eller skolor) inrättas ett arbetsutskott bestående av två ledamöter från den regionala styrelsen samt rektor (eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 81

rektorerna) som ordinarie ledamöter. Om så befinns lämpligt eller nödvän­ digt med hänsyn till skolornas antal inom landstingsområdet, kan en och samma styrelseledamot delta i mer än ett arbetsutskott. Arbetsutskottens uppgift skall vara att fatta beslut i frågor av mindre vikt samt att förbereda frågor, som skall avgöras av den regionala styrelsen. 2. I den regionala styrelsen skall resp. skolas rektor vara föredragande i frågor, som berör dennes skola. 3. För att samordningen mellan all lantbruksundervisning inom området skall bli fullständig bör lantbruksdirektören eller den, som han i sitt ställe förordnar, vara adjungerad ledamot i den regionala skolstyrelsen. Likale­ des bör länsskolinspektören inte endast äga närvara vid styrelsens sam­ manträden utan i likhet med lantbruksdirektören vara adjungerad ledamot av styrelsen. 4. I län med splittrat huvudmannaskap för de olika skolorna bör dessa ha rätt till egen lokal styrelse utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t. I de fall, där huvudmännen eventuellt önskar träffa överenskommelse om ge­ mensam styrelse, bör rätt föreligga att utöka styrelsen på sådant sätt, att de olika huvudmännen erhåller tillfredsställande representation i styrelsen.

Hushållningssällskapens förbund är närmast av den uppfattningen, att det särskilt med hänsyn till skolornas förankring i bygden erfordras en lo­ kal styrelse för varje skola. Om det likväl av samordningsskäl anses be­ hövligt med regionala skolstyrelser, föreslår förbundet, att särskilda arbets­ utskott utses för varje skola. Riksförbundet Landsbygdens folk, anför bl. a. följande. Förbundet delar utredningens uppfattning, att ett intimt samarbete be­ hövs mellan de olika yrkesskolorna på lantbrukets område inom ett län, men anser, att ett sådant samarbete kan upprätthållas, även om särskilda skolstyrelser bibehålls för varje enskild skola. Det erforderliga samarbetet skulle kunna åstadkommas genom en samarbetsnämnd med representanter från de enskilda skolornas styrelser och berörda organ. Eventuellt skulle organisationen kunna byggas upp så att man i enlighet med kommitténs för­ slag tillsätter en regional styrelse men att varje skola förses med ett särskilt arbetsutskott.

Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning samt 1955 års sak­ kunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning an­ ser, att länsskolnämnden bör bli det organ, som på det regionala planet anförtros den nödvändiga samordningen mellan de olika inom ett lands­ tingsområde förefintliga lantbruksskolorna. Överstyrelsen för yrkesutbildning anför bl. a. följande. Härigenom uppnår man, att lantbruksskolornas nuvarande jämförelsevis isolerade ställning bryts och att man får till stånd en samordning även med övriga yrkesskolor. Som överstyrelsen ser saken skulle denna ordning en­ dast underlätta rekryteringen till lantbruksskolorna och därmed befrämja utbildningen av arbetskraft för jordbrukets behov. Den avgjort största de­ len av den vid lantbrukets yrkesskolor bedrivna undervisningen är av teo­ retisk natur. Det är uppenbart, att avsevärda förenklingar i själva skolor­ ganisationen skulle kunna uppnås, om denna form av utbildning samord­ nades med den vid de kommunala och centrala yrkesskolorna bedrivna yr­ kesutbildningen. Man skulle på denna väg komma till rätta med nuvaran­

82 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

de orationella anordning, att en kommunal yrkesskola i en typisk iordbruksbygd i praktiken knappast har möjlighet att ordna yrkesutbildning för jordbrukets behov men väl kan ordna utbildning för vilken annan nä­ ring som helst, överstyrelsen anser sig sakna anledning att ta ställning till fragan om sättet för utformningen av de lokala skolstyrelserna för lant­ bruksskolorna.

195o års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lä­ rarutbildning anför bl. a. följande.

De sakkunniga anser, att den regionala ledningen bör utövas av ett för yrkesutbildningen i dess helhet gemensamt organ. Eftersom det redan finns ett regionalt organ på undervisningens område, nämligen länsskolnämnderlua’ fl".ner de sakkunniga det önskvärt, att nämnderna blir regionala organ aven för yrkesutbildningen. Blir länsskolnämnden regional myndighet även för yrkesutbildningen, får den goda möjligheter att samordna den obligato­ riska skolans förberedande jordbruksutbildning med lantbruksskolornas yr­ kesutbildning. Länsskolnämndens främsta uppgift i fråga om yrkesutbild­ ningen bör enligt de sakkunnigas mening bli att leda planeringen av denna inom länet och samordna de utbildningsåtgärder, som vidtas av olika hu­ vudman. I övrigt bör lokala styrelser för skolorna i huvudsak ansvara för dessas ledning.

Lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, skogs- och lantbruksakademien, Svenska lantmannaskolornas lärareförening samt Svenska lanthushållslärarinnornas förening avstyrker kommitténs förslag om regionala skolstyrelser och förordar i första hand, att anordningen med lokala skolstyrelser bibehålies. Även dessa remissin­ stanser anser emellertid, att en viss samverkan inom landstingsområdena bör uhecklas men att denna närmast bör ske genom någon form av samarbetsnämnd, som emellertid inte skall vara beslutande utan endast ha råd­ givande uppgifter. Lantbruksstyrelsen, som avstyrker kommitténs förslag om regionala skol­ styrelser, anför härom bl. a. följande. För det länsvisa samarbetet i fråga om planeringen av kursverksamheten och kursernas fördelning på de olika skolorna behövs endast ett samord­ nande organ. Att av denna anledning bilda regionala styrelser och avskaffa de enskilda skolstyrelserna kan lantbruksstyrelsen inte finna vara riktigt. De lokala styrelserna har en bättre förankring i bygden och kan förutsättas intressera sig mer för de egna skolorna än regionala styrelser. Behovet av samarbete kan väl tillgodoses med hjälp av hushållningssällskapens eller landstingens undervisningsnämnder. Om kommitténs förslag följs, skulle lantbrukets yrkesskolor bli de enda skolor av denna typ, som inte har egna styrelser. För de icke Iandstingsägda skolorna måste inordnandet under en regional styrelse med beslutanderätt betyda, att dessa skolor skulle få över­ lämna förvaltningen av skoljordbruk och övriga tillgångar, så att huvud­ mannen knappast kunde öva tillräckligt inflytande härpå. Därest emellertid regional skolstyrelse anses böra komma till stånd, bör möjlighet finnas att efter medgivande av Kungl. Maj :t vid sådan skola utse särskild skolstyrelse. Om frågan beträffande skolornas styrelse på grund av sin komplicerade na­ tur anses böra bli föremål för förnyat övervägande efter det att »1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning» företett sin utredning,

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

är det dock angeläget, att övriga av lantbruksundervisningskommittén be­ handlade frågor löses utan dröjsmål. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anser, att nuvarande system med skilda styrelser för lantbrukets yrkesskolor bor bi-

behållas Skogs- och lantbruksakademien, som avstyrker kommitténs förslag om regionala skolstyrelser, anser att nu verksamma lokala styrelser har en bätt­ re kontakt med skolornas verksamhetsområden och även måste förutsattas äga ett större intresse för den enskilda skolans verksamhet än en regional styrelse. Den önskvärda samordningen bör enligt akademiens uppfattning ske — förutom genom den centrala tillsynsmyndigheten — genom hushåll­ ningssällskapens eller landstingens undervisningsnämnder. Svenska lantmannaskolornas lärareförening betraktar det som ett oefter­ givligt krav, att vederbörande skolas huvudman liksom hittills tillförsäkras ett avgörande inflytande på skolans ledning, och anför i anslutning härtill bl. a. följande. Kommittémajoritetens förslag tillgodoser möjligen detta villkor beträf­ fande de landstingsägda skolorna men däremot inte beträffande de skolor, som drivs av annan huvudman, exempelvis hushållningssällskap eller stittelse. Med största säkerhet torde det vara mest ändamålsenligt att behalla de nuvarande lokala styrelserna. Den önskvärda samordningen mellan skolorna inbördes samt mellan skolorna och hushållningssällkapen, lantbruksnämn­ derna och skogsvårdsstyrelserna borde kunna åstadkommas genom att lägga samordningsuppgifterna på redan befintliga organ, t. ex. de nya programnämnderna eller också hos landstingens undervisningsnämnder. En sadan nämnd kan självfallet inte bli något beslutande organ utan får endast karak­ tären av rådgivande, informerande och orienterande instans. Det måste i detta sammanhang framhållas, att all den verksamhet, som organen för undervisning och rådgivning på jordbrukets och skogsbrukets områden utövar, är avsedd till båtnad för jord- och skogsbruksföretagaren och hans anställda. Det måste vara felaktigt att splittra denna verksamhet i så hög grad som nu sker. Att i tämligen omedelbart grannskap av en reuan befintlig lantmannaskola, där skogsundervisning bedrivs och som inte ar till fullo belagd, uppföra en helt ny skogsbruksskola, som också kanske kom­ mer att gå för halv maskin, synes vara att i hög grad misshushålla med all­ männa medel. Sett ur den synpunkten skulle det måhända vara riktigt att helt radikalt göra en enda regional institution, som hade hand om all denna verksamhet inom jordbruk med tillhörande skogsbruk.

Svenska lanthushållslärarinnornas förening, som är tveksam till kommit­ téns förslag om regional skolstyrelse, anför bl. a. följande.

Ledamöterna inom en sådan regional styrelse kan knappast tänkas in­ tressera sig lika mycket för varje enskild skola som ledamöterna i en .lo­ kal styrelse för endast en eller högst tva skolor. Enligt föreningens mening har de lokala skolstyrelserna betytt mycket för skolornas utveckling. För­ eningen vill därför förorda, att de lokala skolstyrelserna bibehålls. I de fall lanthushållsskola och lantbruksskola har gemensam skolstyrelse vill för­ eningen påpeka nödvändigheten av att styrelsen sammansätts, så alt do båda skolornas undervisningsområden blir likvärdigt beaktade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

deu stan?1?de lantbruksundervisningen är det dock av en utomordent- MoS 0.r betydelse med ett gott samarbete mellan de organ, som bedriver undervisning och upplysning på jordbrukets område. I framtiden torde man hushån^na TeC , ,Vaf n,UiSt u,tökat utbyte av lärarkrafter mellan lant­ hushållsskolor, lantbruksskolor och hushållningssällskap. Dessutom synes lmV1uataV “o® °TaSe?tll§ betydelse för elevernas utbildning med utökat dä^rbeH lantb,ushalls- och lantbruksskolor. Föreningen föreslår darfor, att vid sidan av de lokala skolstyrelserna inrättas något slag av samarbetsorgan med förslagsvis en ledamot från varje skolstyrelse§samt lettSetdd f3V bushalIningssällskap och lantbruksnämnd, såvida inte arbetsorganet f°r dCSSa °r§an SåS°m ledamot av skolstyrelsen ingår i sam-

Stalens lönenämnd ifrågasätterj om inte arvoden, reseersättningar o. d. i 1 ledamöterna i de regionala skolstyrelserna bör regleras centralt för att undvika olikheter de skilda skolstyrelserna emellan.

2 . Lantbruksundervisningens centrala ledning Det overvagande antalet remissinstanser har anslutit sig till lantbruksundervisningskommitténs uppfattning, att lantbruksstyrelsen även i fort­ sättningen bor vara central tillsynsmyndighet för lantbrukets yrkesskolor. Av de centrala remissinstanserna delas denna uppfattning sålunda av lantru 'sstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, jordbrukets upplysningsnamnd Sveriges lantbruksförbund, Hushållningssällskapens förbund, Riks­ förbundet Landsbygdens folk, Svenska ^arbetsgivareföreningen, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Svenska lantmannaskolornas lärareoremng samt Svenska lanthushållslärarinnornas förening. Statskontoret och Svenska landstingsförbundet har emellertid ansett, att den nuvarande orga­ nisationen med lantbruksstyrelsen som central tillsynsmyndighet för lant­ bruksundervisningen bör bibehållas tills vidare i avvaktan på resultatet av pågående utredning avseende den centrala ledningen av hela yrkesutbild­ ningen. Överstyrelsen för yrkesutbildning, 1955 års sakkunniga för yrkes­ utbildningens centrala ledning, Svenska lantarbetareförbundet och Svenska facklärarförbundet har i anslutning till det av herr Söderqvist i särskilt ytt­ rande framförda förslaget förordat överstyrelsen för yrkesutbildning som central tillsynsmyndighet även för lantbruksundervisningen. Samma förord ges aven av landstingens förvaltningsutskott i Södermanlands, Jönköpings, Värmlands, Västmanlands, Örebro, Jämtlands och Västernorrlands län. Bortsett från förvaltningsutskotten i Västerbottens och Hallands län, vilka inte tagit ställning i denna fråga, har förvaltningsutskotten i de övriga sex­ ton landstingen eljest uttalat sig för lantbruksstyrelsen som central till­ synsmyndighet för lantbruksundervisningen. Av samma mening är även praktiskt taget samtliga hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser.

Ur de remissyttranden, i vilka lantbruksstyrelsen förordats som central tillsynsmyndighet för lantbruksundervisningen torde följande få återges.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 85

Sveriges lantbruksförbund anför sålunda bl. a. följande.

Förbundet finner, att de skäl kommittén förebragt för att lantbruksstyrelsen skall vara tillsynsmyndighet är synnerligen tungt vägande. Speciellt vill förbundet understryka det nära samband, som råder mellan lantbruksundervisningen samt hushållningssällskapens och även lantbruksnämnder­ nas verksamhet, vilket motiverar, att dessa organ ligger under samma cen­ trala tillsynsmyndighet. Starka skäl finns även för att lanthushållsundervisningen skall stå under lantbruksstyrelsens överinseende. Framtidens lanthushållsskola föreslås ju inrikta sin utbildning mer på de för en hus­ mor i ett jordbruksföretag väsentliga ämnena, vilket är ett skäl till att den centrala ledningen av lanthushållsundervisningen handhas av lantbruksstyrelsen.

Hushållningssällskapens förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att den nuvarande ordningen med lantbruksstyrelsen som tillsyns­ myndighet innebär mycket påtagliga fördelar, inte minst med hänsyn till den nära och ständiga kontakt, som måste förefinnas mellan lantbruksundervisningen och rationaliseringsåtgärderna inom näringen. Under alla om­ ständigheter bör enligt Hushållningssällskapens förbund en eventuell för­ ändring i fråga om central tillsynsmyndighet behandlas i ett större sam­ manhang än det förevarande. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anför till stöd för sin an­ slutning till kommitténs förslag om lantbruksstyrelsen som central tillsyns­ myndighet bl. a. följande.

Framförallt inom jordbruket är det viktigt, att undervisning och rådgiv­ ning sker i nära anknytning till försöks- och forskningsverksamheten på området samt snabbt anpassas efter nya rön och efter ändringar i jord­ brukspolitiken. För att samarbetet mellan dessa olika grenar av verksam­ heten på jordbrukets område skall bli så effektiv och snabbt verkande som möjligt är det ytterst angeläget, att de hålles samman under ett och samma fackdepartement. Trots detta bör givetvis samråd i olika yrkesutbildningsfrågor ske mellan lantbruksstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. När det gäller lanthushållsskolorna finner förbundet herr Södcrqvists för­ slag om att skilja dem från lantbruksundervisningen i övrigt som mycket olyckligt. Av undersökningar inom lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska byrå framgår att det stora flertalet husmödrar inom jordbruket gör en betydande arbetsinsats inom företaget. Om man utgår från att en lantarbe­ tare för full tjänst arbetar drygt 2 000 timmar per år, finner man, att inom storleksgrupperna II, III, IV och V resp. 58, 52, 42 och 24 procent av hus­ mödrarna gör minst en fjärdedel av full arbetstid i jordbruket. Minst halv­ tid i jordbruket gör inom dessa storleksgrupper resp. 24, 23, 16 och 7 pro­ cent av husmödrarna. Förbundet finner det angeläget, att lanthushållssko­ lorna i sill undervisning tar hänsyn till dessa förhållanden och att ett nära samarbete etableras med övrig undervisning och rådgivning på lantbrukets område. Detta kan ske på många olika sätt, bl. a. genom utbyte av lärarkrafter, anordnande av gemensamma diskussioner för lantbruks- och lanthushållsskolornas elever och ett nära samarbete med hushållningssällska­ pens olika konsulenter samt lantbruksnämndernas tjänstemän. Av vad nu framhållits torde framgå, alt förbundet finner det mycket an­ geläget, att lantbruksskolor, lanthushållsskolor, hushållningssällskap och lantbruksnämnder hålls samman under eu gemensam central tillsynsmyn­ dighet. Detta är enligt förbundets mening eu första förutsättning för eu

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

samordning och utformning av undervisningen och rådgivningen, som blir till hela jordbruksföretagets och jordbrukarfamiljens bästa. Svenska lantmannaskolornas lärareförening påpekar, att jordbruket som näring intar en särställning. Inga andra näringsgrenar representeras av ett särskilt fackämbetsverk. I jordbrukets fall är detta dock synnerligen välmotiverat, enär det arbetar under synnerligen skiftande geografiska och därav betingade olikartade för­ hållanden. Med lantbruksstyrelsens nuvarande uppbyggnad som central myndighet för hushållningssällskap och lantbruksnämnder har den själv­ fallet de allra bästa förutsättningar att även liksom hittills administrera lantbrukets yrkesskolor. Som bekant är det så, att undervisning och råd­ givning griper in i varandra och är svåra för att inte säga omöjliga att skil­ ja åt, vilket man sannolikt inte heller bör försöka. Liknande synpunkter anförs av Svenska lanthushållslärarinnomas för­ ening. Ur remissyttrandena från dem, som förordat överstyrelsen för yrkesut­ bildning som central tillsynsmyndighet för lantbruksundervisningen, må följande anföras. Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att en samordning av lant­ brukets yrkesutbildning med andra grenar av utbildningsverksamheten skul­ le bli till lantbrukets fromma. Till stöd härför framhåller överstyrelsen bl. a. följande. Genom att föra in lantbruksundervisningen under överstyrelsen skulle dennas omfattande erfarenheter rörande yrkesutbildningen och dess proble­ matik komma att ställas till lantbruksundervisningens förfogande. Inom överstyrelsen finns redan särskilda byråer inrättade för de olika näringsgre­ narnas speciella behov. Införs lantbruksundervisningen under överstyrel­ sen, bör naturligen en särskild byrå inrättas för denna gren av yrkesutbild­ ningen. Några speciella svårigheter att förse verket med erforderlig sakkun­ skap inom olika näringsområden har hittills inte förekommit. Det har tvärt­ om visat sig att, även om betydande olikheter föreligger mellan skilda nä­ ringsområden, det ändock föreligger många likartade problem. Erfarenhe­ terna från arbetsfälten har vidare kunnat nyttiggöras på ett helt annat sätt än om den nuvarande organisatoriska samordningen inte funnits. Lantbruksundervisningens behov av samarbete med jordbrukets övriga organ är inte något för lantbruket specifikt drag. Ett dylikt samarbete måste förefinnas inom alla områden. Enligt överstyrelsens erfarenheter har ett dy­ likt samarbete och ömsesidigt utbyte av erfarenheter inte försvårats genom att olika former av yrkesutbildning sammanförts under ett enda ämbets­ verk. Att lantbruksundervisningens speciella problem inte skulle vinna till­ räckligt beaktande, om denna gren av yrkesutbildning ges en analog ställ­ ning med annan yrkesutbildning, måste innebära en felbedömning från kommittémajoritetens sida. överstyrelsen ansluter sig sålunda till det för­ slag, som framlagts av herr Söderqvist i dennes särskilda yttrande. 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lä­ rarutbildning upplyser, att de avser att i ett kommande betänkande fram­ lägga förslag även beträffande ledningen av lantbrukets yrkesutbildning. Med hänsyn härtill finner de sakkunniga det naturligt, att den speciella frågan

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 dr 1962 87

om den centrala ledningen av lantbrukets yrkesutbildning avgörs i samband med den större frågan om utformningen av den centrala ledningen av yr­ kesutbildningen i dess helhet. Beträffande sin syn på frågan för lantbru­ kets del anför de sakkunniga i huvudsak följande. De sakkunniga har ännu inte tagit definitiv ställning till spörsmålet om den centrala ledningen för lantbrukets yrkesutbildning men lägger i huvud­ sak samma synpunkter på denna fråga, som herr Söderqvist gjort i sitt sär­ skilda yttrande. De sakkunniga anser det sålunda önskvärt, att all yrkesut­ bildning — för jordbruket lika väl som för andra näringar — får arbeta un­ der likvärdiga betingelser och att det ekonomiska stödet till yrkesutbild­ ningen från det allmännas sida utformas på ett likvärdigt sätt. Dessa önske­ mål kan enligt de sakkunniga lättare uppfyllas, om yrkesutbildningens vik­ tigaste grenar centralt leds av ett enda ämbetsverk än om ledningen såsom hittills skall vara fördelad mellan flera olika ämbetsverk. Om en gemensam central ledning för yrkesutbildningen kan åstadkommas, kommer detta en­ ligt de sakkunnigas mening att bli till gagn även för lantbrukets yrkesut­ bildning. Svenska lantarbetareförbundet anför bl. a. följande. Vid den utbyggnad av hela yrkesundervisningen, som pågår, bör lantbruksundervisningen inte isoleras från annan yrkesundervisning. Speciellt i fråga om lanthushållsskolorna torde en samordning med övrig huslig yr­ kesutbildning vara påkallad. Lanthushållen skiljer sig numera inte vare sig i fråga om storlek eller arbetsuppgifter nämnvärt från andra hushåll. De rena jordbruksämnena bör saklöst kunna strykas. Ett ytterligare skäl till att man begränsar sig till hushållsgöromålen är att eleverna i allt större ut­ sträckning rekryteras även från icke jordbrukarhem. Svenska facklärarförbundet anser, att den centrala ledningen av yrkes­ utbildningen inom lantbruket i avvaktan på kommande beslut om en för all utbildning gemensam ledning bör ankomma på överstyrelsen för yrkesut­ bildning. Förbundet finner även en närmare anknytning till länsskolnämnderna påkallad och delar i detta avseende helt de synpunkter, som framförts av herr Söderqvist i det särskilda yttrandet. Landstingets förvaltningsutskott i Södermanlands län anser det enda rik­ tiga vara, att en central skolmyndighet för all undervisning inrättas och att samtidigt en betydande decentralisering av arbetsuppgifter och beslutande­ rätt till t. ex. länsskolnämnderna och skolornas huvudmän genomförs.

3. Lantbruksstgrelsens undervisningsbgrå Statens lönenämnd har ingen erinran mot den föreslagna löneställningen för de två vid lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå placerade tjänster, som kommittén anser böra omregleras. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt Svenska lanthushållslärarinnornas förening yrkar på att den av kommittén föreslagna tjänsten som förste byråinspektör i lönegrad A 23 omändras till tjänst som byrådi­ rektör i lönegrad A 24, eftersom stora krav måste ställas på innehavaren som ensam specialist på lanthushållsskolor och hemkonsulentverksamhet. Sveriges lantbruksförbund tillstyrker, att den av kommittén föreslagna

88 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

tjänsten som förste byråinspektör inrättas, så att den centrala ledningen av lanthushållsundervisningen tillfredsställande kan handhas. Statskontoret anser, att i rådande ovisshet beträffande organisationsfrågan tjänsteförändringar inte bör vidtas vid lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå.

XI. Vissa skolorganisatoriska problem

A. Kommittén.

Läsår och undervisningstid. Om nuvarande förhållanden anför lantbruksundervisningskommittén följ ande. Den årliga undervisningstiden vid lantbrukets yrkesskolor varierar f. n. från 21 veckor och upp till 50 veckor. Lärarna är i princip tjänstgöringsskyl­ diga hela året och åtnjuter författningsenlig semester. Omfattningen av de enskilda lärarnas årliga undervisning, mätt i antal veckor, kommer därför att variera, beroende på den egna semesterns längd. Vid andra skolformer pågår undervisning i regel 39 veckor under ett läs­ år. Variationer förekommer både uppåt och nedåt. Att undervisning pågår mer än 42 veckor under ett och samma läsår är dock sällsynt. Under tid, då ingen undervisning pågår, åtnjuter såväl elever som lärare ferier. Förekom­ sten av ferier betingas främst av elevernas behov av uppehåll i studierna men även av skolorganisatoriska skäl, såsom kursernas längd, nödvändig­ heten av att ur schematekniska synpunkter samtliga lärare bör vara i tjänst samtidigt m. m.

Det förhållandet, att undervisningen vid lantbrukets yrkesskolor i många fall är utsträckt över hela året, har, enligt vad kommittén inhämtat, lett till att semester i ökad omfattning måste uttas under pågående kurs. Detta med­ för, antingen att undervisningen under vissa perioder måste upprätthållas med mindre antal lärare än normalt eller att semestervikarier måste anstäl­ las. Det har också visat sig, att svårigheter kan uppstå att sysselsätta lärare under de uppehåll, som av hänsyn till eleverna måste förläggas i anslutning till större helger. I princip är lärarna tjänstgöringsskyldiga under dessa ti­ der. Med hänsyn till anförda olägenheter har kommittén ansett sig böra för­ orda, att undervisningen vid lantbrukets yrkesskolor i regel skall pågå 42 veckor per läsår och att lärarnas tjänstgöringsskyldighet skall omfatta un­ dervisning med visst antal timmar per vecka under 42 veckor, övrig del av året bör helårsanställd lärare åtnjuta ferier. Kommittén anför i anslutning härtill bl. a. följande. Ferier kommer alltid mera regelmässigt att uttas i samband med de stör­ re helgerna jul och påsk. Ferier i övrigt bör inte ovillkorligen förläggas till sommarhalvåret. Hur stor del av ferierna, som kan förläggas till sommaren, måste bli beroende av skolans kursprogram. Det torde i åtskilliga fall, åt­ minstone vad lantbruksskolorna beträffar, bli lämpligt att förlägga en del av ferierna till oktober månad. Kursuppehåll vid lantbruksskolorna kan som­ martid med fördel förläggas till för jordbruket arbetsbråda perioder, varige­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 89

nom eleverna får möjlighet delta i arbetet på hemgården. De elever, som har långt till sina hem eller kommer från icke jordbrukarhem, bör, om de så önskar, kunna beredas möjlighet att praktisera på skol jordbruket eller av skolan placeras på lämpliga praktikgårdar. Rektor bör enligt kommittén liksom hittills vara tjänstgöringsskyldig hela året samt åtnjuta författningsenlig semester. Under rektors semester bör lä­ rare kunna förordnas som vikarie. I den man detta sker under kursfri tid, bör särskild ersättning härför utgå efter i huvudsak samma regler, som gäl­ ler för motsvarande förhållande inom det obligatoriska skolväsendet. Tiden för början och slutet av läsåret kan, framhåller kommittén, behöva variera från skola till skola. Vid flertalet skolor löper läsaret från 1 novem­ ber till 31 oktober påföljande år. Enligt gällande stadga må lantbruksstyrelsen på framställning av skolans styrelse medge jämkning härutinnan Kom­ mittén anser, att gällande bestämmelser därmed ger den smidighet, som er­ fordras, och har inte funnit anledning att i detta avseende föreslå ändringar. Undervisning savdelningarnas storlek. I fråga om nuvarande förhållan­ den anför lantbruksundervisningskommittén bl. a. följande. Antalet lärare vid lantbrukets yrkesskolor bestäms f. n. av lantbruksstyrelsen på förslag av resp. skolstyrelse. Lantbruksstyrelsen följer härvid vis­ sa riktlinjer, enligt vilka antalet lärare ställs i relation till det genomsnitt­ liga elevantalet vid resp. skola. En lantmannaskola med 15—30 elever i vinterkurs, längre kurs eller helårskurs får sålunda anställa rektor och en ämneslärare, medan en skola med 31—45 elever får anställa rektor och två ämneslärare o. s. v. Antalet elever per lärare uppgår alltså i genomsnitt till 10—15. J . . Vid lanthushållsskolorna meddelas övervägande praktisk undervisning. Genomgående görs en uppdelning av eleverna på smärre grupper än vid öv­ riga skolor. Detta har ökat behovet av lärartimmar, vilket i sin tur inne­ burit, att andra regler måst tillämpas vid fastställandet av antalet lärare. Kommittén framhåller, att de speciella förhallanden, som råder vid lant­ brukets yrkesskolor medför, att några helt allmängiltiga regler för undervisningsavdelningarnas storlek inte kan uppställas. Antalet ordinarie samt extra ordinarie och extra lärare vid lantbrukets yrkesskolor bör, liksom hit­ tills, fastställas av tillsynsmyndigheten efter förslag av skolstyrelsen. En avvägning torde böra göras med hänsyn till lärarnas tjänstgöring fördelad på hela året, så att inte en alltför långt driven gruppindelning under toppbelastningsperioderna skapar ytterligare disproportion i behovet av lärare under vinter- resp. sommarhalvåret. Vid yrkesskolor inom industri och hantverk, handel samt husligt arbete gäller att minimiantalet elever per läraravdelning skall uppgå till minst åtta. överstyrelsen för yrkesutbildning har dock möjlighet alt medge, att bidrag må utgå till kurs, som vid igångsättandet har minst fem elever, vil­ ka på grund av läroämnenas fackliga natur inte lämpligen kan samman­ föras med elever i annan kurs. Förutsättningen härför är, att den undervis­ ning, som skall meddelas i kursen, anses vara av särskild betydelse under redovisningsåret. Maximiantalet elever skall i regel utgöra vid kurs för hus­

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

ligt arbete 16 och vid kurs för handel samt kurs för industri och hantverk av övervägande teoretisk karaktär 30. Kommittén föreslår att i princip samma regler rörande minimiantal tilllämpas även för kurserna vid lantbrukets yrkesskolor. Ersättning åt lärare för extra undervisningstimmar (övertimmar). Kom­ mittén framhåller, att lärare, som åtar sig flera undervisningstimmar per vecka än som svarar mot deras undervisningsskyldighet, vid flertalet andra skolformer har rätt att uppbära särskild ersättning för övertimmar enligt bestämmelserna i timlärarkungörelsen. Någon motsvarande möjlighet finns inte vid lantbrukets yrkesskolor. Kommittén finner det skäligt, att ersätt­ ning för övertimmar kan utgå även till lärarna vid här ifrågavarande skolor. Kommittén anför fortsättningsvis, att svårigheter ibland kan uppstå att finna timlärare för de resttimmar, som återstår, sedan varje lärare tillde­ lats ett timantal svarande mot hans undervisningsskyldighet. Om i sådant fall ersättning får utgå till skolans egna lärare, i den mån de åtar sig fler undervisningstimmar än som motsvarar deras undervisningsskyldighet, skulle enligt kommittén en önskvärd elasticitet skapas i fråga om utnytt­ jandet av lärarpersonalen. I vissa fall torde härigenom kunna undvikas, att skolan måste anställa en ny heltidsanställd lärare under en toppbelastningsperiod. Med hänvisning till vad som sålunda anförts föreslår kommittén, att lä­ rare vid lantbrukets yrkesskolor skall äga åta sig tjänstgöring utöver den fastställda undervisningsskyldigheten, då detta av skolan och tillsynsmyn­ digheten bedöms ändamålsenligt. Beslut om i vilken utsträckning detta skall få ske bör av tillsynsmyndigheten fattas i samband med att antalet timlärartimmar fastställs för visst läsår. För sådan extra undervisning föreslås lärarna få uppbära extra ersättning med samma belopp, som utgår till tim­ lärare. Statsbidrag härför bör enligt kommittén utgå efter samma bestäm­ melser, som föreslagits för timlärare. Till rektor bör enligt kommittén inte utgå någon ersättning för övertim­ mar. Däremot bör rektor vid lantbruksskola i egenskap av förvaltare vid skoljordbruket liksom hittills äga rätt uppbära förvaltararvode enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall. Kurser och kurstyper. Enligt nuvarande stadga för lantbruksundervisningsanstalterna skall vid skola under varje läsår anordnas en eller flera huvudkurser. Enligt lantbruksundervisningskommittén synes det knappast längre motiverat att definiera vissa av kurserna vid lantbrukets yrkessko­ lor som huvudkurser och att använda sig av häremot svarande indelning eller terminologi. Kommittén föreslår därför, att begreppet huvudkurs inte längre används i berörda sammanhang.

B. Yttranden Det spörsmål i detta avsnitt, som tilldragit sig det största intresset bland remissinstanserna, har varit frågan om lärarna vid lantbrukets skolor skall ha ferier eller semester. I stor utsträckning har man ställt sig tvek­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 91

sam till lantbruksundervisningskommitténs förslag att införa ferier i stället för semester. Lantbruksstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska lantmannaskolornas lärareförening samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser det olämpligt att helt inställa undervisningen på som­ maren för att ferier skall kunna uttas. Förslaget om ferier avvisas av lands­ tingens förvaltningsutskott i Stockholms, Södermanlands, Gotlands, Ble­ kinge, Värmlands, Kopparbergs, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län. Av landstingens förvaltningsutskott har endast det i Kristianstads län till­ styrkt förslaget. Även Svenska facklärarförbundet ansluter sig till förordet för ferier. Statskontoret framhåller, att frågan om ferier eller semester bör prövas vid förhandlingar med tjänstemannaorganisationerna. Förslaget om 42 veckors läsår har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom Svenska facklärarförbundet och Svenska landstingsförbundet. Ur yttrandena må följande anföras. Statskontoret framför principiella betänkligheter mot förslaget, att lärar­ na vid lantbrukets yrkesskolor skall åtnjuta ferier under tio veckor av året, främst med hänsyn till att en önskvärd samverkan mellan skolorna och hus­ hållningssällskapen härigenom försvåras. Lantbruksstyrelsen, som har vissa betänkligheter mot förslaget om ferier, anför bl. a. följande. Arbetet vid ett jordbruk är inte bundet till vissa terminer utan pågår året runt, om än med vissa mindre arbetsbråda perioder. Det torde därför vara mindre lämpligt att avbryta undervisningen någon längre tid under somma­ ren i den praktisk-teoretiska kursen, där eleverna har skölj ordbruket som studieobjekt. Styrelsen anför vidare, att det är av stort värde för undervis­ ningen och av betydelse inte minst för lärarna själva, om dessa får delta i skol jordbrukets skötsel genom att ta ansvar för olika delar av driften. Ge­ nom sådan praktisk verksamhet skaffar sig lärarna större erfarenhet och får även större möjligheter att meritera sig för såväl konsulenttjänster som rektorsbefattningar.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att starka skäl talar för att nu­ varande anordning med semester för lärarna bibehålls, bl. a. med hänsyn till att en lantbrukets yrkesskola om möjligt bör vara i verksamhet året runt. Styrelsen är vidare tveksam, om man nu bör fastställa en undervisningstid om 42 veckor per år och anpassa lärarnas tjänstgöringsskyldighet därtill. F. n. pågår utredning angående vissa lönespörsmål beträffande yrkeslärare och därmed likartade kategorier av lärare. Under sådana förhållanden synes skäl föreligga att inte nu göra några ändringar beträffande hithörande för­ hållanden vid lantbrukets yrkesskolor. Sveriges agronom- och lanlbrukslärareförbund anser, att kommitténs för­ slag beträffande läsårets längd är ett mycket viktigt steg åt rätt håll. I läng­ den torde det vara ohållbart att kräva betydligt större arbetsinsatser av lä­ rare vid lantbrukets yrkesskolor än inom andra skolformer, t. ex. folkhög­ skolor och läroverk. Förbundet har emellertid också vissa erinringar att gö­ ra mot kommitténs förslag och anför i anslutning härtill hl. a. följande.

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Kommitténs förslag att dela upp ferierna på ett flertal perioder är från lärarsynpunkt knappast tillfredsställande. För lärarna är sammanhängande sommarferier av den typ, som nu tillämpas vid andra skolor, att föredra. Med hänsyn till skolornas art skulle å andra sidan avsevärda svårigheter upp­ stå, om man under sommaren under så lång tid skulle avbryta skolornas verksamhet. Särskilt gäller detta skolor med skölj ordbruk, eftersom lärarna normalt skall delta i ledningen och övervakningen av detta. Då det emeller­ tid är av största betydelse, att man kan finna ett system, som medför att lä­ rarna vid lantbrukets yrkesskolor får en arbetsbörda, som inte alltför myc­ ket avviker från vad som är normalt för andra lärarkategorier, får förbundet framföra följande alternativ till kommitténs förslag. 1. Ferierna utformas så att alla lärare vid en skola inte nödvändigtvis får ferier samtidigt utan med en viss förskjutning, som anpassas efter varje lä­ rares arbetsuppgifter. På så sätt bör lärarna kunna erhålla längre ledighet under sommaren utan att förorsaka avbräck i skolornas verksamhet. 2. Det nuvarande systemet med semester bibehålls men med tillägget att lärarna dessutom har rätt till ledighet under kursuppehåll vid jul med minst tre veckor och vid påsk med minst en vecka. Om något av de här angivna alternativen genomförs, skulle lärarna få en tjänstgöringstid av ungefär den längd, som kommittén föreslagit, men med möjlighet till smidigare anpassning till skolverksamheten.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening tillstyrker förslaget att be­ gränsa läsåret till 42 veckor men framhåller, att ferier bör kunna uttas i sam­ band med jul och påsk. Däremot torde det enligt föreningen vara svårt ocjh i vissa fall helt olämpligt att ställa in undervisningen tre veckor vid mid­ sommar. Särskilt för Norrlands vidkommande med dess korta och hopträng­ da vegetationsperiod anses ett så långt uppehåll på sommaren vara svårt att förena med den praktiska undervisningen. Ledighetens förläggning under sommarhalvåret torde bäst kunna bestämmas av varje skolas lokala styrelse. Svenska facklär ar förbundet anser det riktigt, att läsårets längd vid lant­ brukets yrkesskolor anpassas till övriga skolformers. Därvid bör man emel­ lertid fastställa läsåret till 39 veckor i stället för som utredningen föreslagit 42 veckor. Förbundet föreslår vidare, att i princip samma regler som gäller för undervisningsavdelningarnas storlek vid yrkesskolor inom industri och hantverk, handel samt husligt arbete skall tillämpas vid jordbrukets yrkes­ skolor. Förbundet framhåller, att antalet elever vid praktisk undervisning inte bör överstiga tio med hänsyn till de stora svårigheter, som är förenade med undervisning inom detta område.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 93

XII. Lärarpersonalen vid lantbrukets yrkesskolor

A. Kommittén

Lantbruksskolor De av kommittén föreslagna förändringarna av lantbruksundervisningens uppläggning medför, att arbetsövningar kommer att ingå i utbildningen i ökad omfattning. Detta sammanhänger i första hand med den föreslagna ut­ byggnaden av den förberedande yrkesutbildningen. Även vid den grundläg­ gande utbildningen och vidareutbildningen sker emellertid en utökning av den på praktiska göromål inriktade utbildningen, exempelvis i maskinlära, jordbrukslära och husdjurslära. Samtidigt härmed kommer — därest kom­ mitténs förslag genomförs — kurserna att i ökad omfattning bevistas av yngre elever med mindre omfattande erfarenhet av jordbruk än de nuvaran­ de eleverna. Detta medför i sin tur ett ökat behov av handledning och in­ struktion i undervisningen. Kommittén föreslår därför, att särskilda yrkeslärartjänster inrättas vid lantbruksskolorna. Beträffande kompetens, arbets­ uppgifter m. m. för innehavare av dessa tjänster anför kommittén bl. a. föl­ jande. För att erhålla anställning som yrkeslärare bör krävas lantmästarutbildning eller i vissa fall motsvarande utbildning inom skogs- eller trädgårdsområdet. Yrkeslärarna vid lantbruksskolorna skall leda de praktiska arbetsövningarna samt med biträde av förmännen vid skol jordbruket handha instruktionen i praktiskt arbete. De bör vidare kunna meddela teoretisk un­ dervisning i vissa avsnitt av de tillämpade fackämnena, i första hand i maskinlära, men även i viss utsträckning i jordbrukslära, husdjurslära m. fl.

Yrkeslärartjänsterna bör inrättas successivt i samband med att skolor nyinrättas eller ämneslärartjänster blir vakanta. Det bör ankomma pa till­ synsmyndigheten att med hänsyn till undervisningens inriktning och ut­ formning vid den aktuella skolan avgöra, om lärartjänst bör besattas med ämneslärare eller yrkeslärare. Under förutsättning att kommitténs förslag om att inrätta yrkeslärartjänster genomförs, kommer undervisningen vid lantbruksskolorna att i framtiden handhas av rektor, ämneslärare, yrkeslärare, förmän vid skoljordbruk samt timlärare. Om dessa olika lärarkategorier anför kommittén bl. a. följande. Rektor vid lantbruksskola är f. n. skyldig att undervisa 10 12 tim­ mar per vecka och rektor vid lantmannaskola 14—20 timmar per vecka. Kommittén föreslår, att undervisningsskyldigheten för rektor vid lantbruks­ skola i framtiden skall omfatta 12—20 timmar per vecka. För behörighet som rektor vid lantbruksskola bör enligt kommittén gälla samma villkor som för ordinarie ämneslärar- eller yrkeslärarbefattning. Vidare skall kra­ vas minst fyra års väl vitsordad lärartjänstgöring, av vilken minst två åi med minst 21 veckors undervisning per år skall ha fullgjorts vid lantbruks­

94 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

skola. Med lärartjänstgöring bör, vad återstående tid beträffar, jämställas för agronomer, hortonomer och lantmästare väl vitsordad tjänstgöring hos hushållningssällskap och för skogsutbildad personal väl vitsordad tjänstgö­ ring vid skogsvårdsstyrelse. Det är nämligen enligt kommitténs uppfattningangeläget, att behörighetsvillkoren erhåller sådan utformning, att de under­ lättar för blivande rektorer och ämneslärare att skaffa sig erfarenheter från andra verksamhetsområden inom lantbruket. Skillnaden mellan nu gällande och föreslagna behörighetsvillkor är bl. a., att yrkeslärare bereds möjlighet att erhålla rektorsbefattning vid lantbruks­ skola. Ämne slärarna är f. n. skyldiga att undervisa 16—20 timmar per vecka vid lantbruksskola och 20—24 timmar per vecka vid lantmannaskola. Kommittén föreslår, att undervisningsskyldigheten för ämneslärare vid lant­ bruksskola skall omfatta 20—24 timmar per vecka vid teoretisk undervis­ ning. Då praktisk undervisning meddelas, bör en och en halv timmes sådan undervisning anses motsvara en timmes teoretisk undervisning. Såsom teo­ retisk undervisning skall räknas teorilektioner och demonstrationer, medan övningar skall hänföras till praktisk undervisning. Undervisningsskyldigheten för ämneslärarna vid de enskilda skolorna bör — inom ramen för angivna gränser samt även med beaktande av att ämnes­ lärarna har vissa arbetsuppgifter vid sidan av den schemabundna undervis­ ningen — fastställas till ett visst antal undervisningstimmar per vecka för viss tidsperiod, exempelvis vinterhalvåret resp. sommarhalvåret. Undervisningsskyldigheten bör vara lägre för lärare i ämnen eller ämnesavsnitt, som fordrar omfattande förberedelsearbeten, t. ex. i form av an­ skaffning och iordningsställande av övnings- och undervisningsmateriel (bokföring, kemi, vissa delar av växtodlings- och maskinlära in. fl. ämnen) än för lärare med mindre krävande undervisning. Medverkan i sådan kurs­ verksamhet på lantbrukets område, som anordnas av hushållningssällskap, bör, oavsett om den är förlagd till skolan eller ej, få inräknas i undervis­ ningsskyldigheten. Detta bör också vara fallet i fråga om undervisning, som fullgörs vid lanthushållsskola. Tid som åtgår för lärarnas besök på elever­ nas hemgårdar vid kurser med hemkontakt bör i skälig omfattning få jäm­ ställas med undervisning vid skolan. Förslagsvis bör hel tjänstgöringsdag anses motsvara fyra teoretiska undervisningstimmar.

Beträffande kompetensvillkoren för ämneslärare anför kommittén hl. a. följande. För anställning som ämneslärare vid lantbruksskola bör fordras, att sö­ kande avlagt agronom-, civiljägmästar- eller hortonomexamen. För behörig­ het som ordinarie ämneslärare bör vidare fordras, att sökande har minst fyra års väl vitsordad lärartjänstgöring. Av denna tjänstgöring bör minst två år med minst 21 veckors undervisning per år ha fullgjorts vid lantbruks­ skola. Med lärartjänstgöring bör vad återstående tid beträffar kunna jäm­ ställas för agronomer och hortonomer väl vitsordad tjänstgöring hos hus­ hållningssällskap och för jägmästare väl vitsordad tjänstgöring hos skogs­ vårdsstyrelse.

Jämfört med nu gällande bestämmelser innebär kommitténs förslag, att även personer med hortonomexamen skall kunna förklaras behöriga för äm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år W62 95

neslärarbefattning vid lantbruksskola samt att tjänstgöring vid hushållnings­ sällskap resp. skogsvårdsstyrelse i viss omfattning skall jämställas med lä­ rart jänstgöring. Om pedogogisk utbildning för lärarna vid lantbiuksskoloina kommer till stånd, bör enligt kommittén efter en övergångstid krav upp­ ställas på genomgången sådan utbildning för att erhålla ordinarie tjänst. Yrkes lärare vid lantbruksskola bör enligt kommittén erhålla en undervisningsskyldighet av motsvarande längd som gäller för yrkeslärare inom yrkesskolväsendet. Yrkeslärare vid central verkstadsskola anses ha full tjänstgöring, om han under 39 veckor av läsåret undervisar 34—37 veckotimmar i yrkesarbete och fyra veckotimmar i teoretiska ämnen samt under återstoden av läsaret un­ dervisar 42—45 veckotimmar i yrkesarbete. Undervisningsskyldigheten för yrkeslärare, som innehar lärartjänst vid kurser i industri och hantverk av verkstadsskolekaraktär vid kommunal yrkesskola, uppgår f. n. tilll 40 prak­ tiska undervisningstimmar per vecka under ett läsår, omfattande 42 veckor.

Kommittén framhåller, att yrkeslärarna liksom ämneslärarna kommer att åläggas vissa uppgifter vid sidan av den schemabundna undervisningen, och föreslår därför, att undervisningsskyldigheten för yrkeslärarna fastställs till 34__40 praktiska undervisningstimmar per vecka. Då yrkeslärare fullgör teo­ retisk undervisning, bör en timmes sådan undervisning anses motsvara en och eu halv timmes praktisk undervisning. Beträffande kompetensfordringar och anställningsförhållanden för yrkes­ lärare anför kommittén bl. a. följande. För anställning som yrkeslärare vid lantbruksskola bör fordras, att sö­ kande avlagt lantmästarexamen. För behörighet som ordinarie yrkeslärare bör därutöver fordras, att sökande har minst fyra ars väl vitsoidad lärartjänstgöring. Minst två år av denna tjänstgöring med minst 21 veckors undervisning per år skall ha fullgjorts vid lantbruksskola. Tjänstgöring såsom yrkeslärare vid jordbrukslinje inom enhetsskolans högstadium bör tillgodo­ räknas enligt samma grunder som tjänstgöring vid lantbruksskola. Med lä­ rartjänst bör vad återstående tid beträffar kunna jämställas väl vitsordad tjänstgöring som instruktör hos hushållningssällskap eller i aktuella fall — motsvarande tjänstgöring hos skogsvårdsstyrelse. I fråga om pedagogisk utbildning bör vidare gälla samma krav som för ämneslärare. Lön åt yrkeslärare vid lantbruksskola bör enligt kommitténs mening utgå i huvudsak enligt de grunder, som gäller för yrkeslärare vid de nuvarande jordbruksskolorna och vid de centrala verkstadsskolorna. För att möjliggöra eu tillämpning av i stort sett samma avlöningsbestämmelser för både anineslärare och yrkeslärare vid lantbruksskolorna förordar kommittén, att yrkes­ lärarna inordnas i den statliga löneplanen och alt de i likhet med ämneslä­ rarna placeras i vissa bestämda lönegrader. Da yrkeslärarna vid nuvarande jordbrukets yrkesskolor är placerade i lönegrad A 15, torde även yrkeslärarna vid lantbruksskolorna böra tills vidare placeras i samma lönegrad. Sedan frå­ gan om lärarnas pedagogiska utbildning lösts, bör ordinarie yrkeslärare, som genomgått sådan utbildning, kunna placeras i lönegrad A 16. De ordinarie yrkeslärarna kommer härigenom att erhålla samma löneförmåner som yr­ keslärare med pedagogisk utbildning vid centrala verkstadsskolor. Detta är, enligt kommitténs uppfattning, rimligt med hänsyn dels till att lantmästarutbildning inklusive arbets- och driftsledarkurs kommer att omfatta minst

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

tem års praktisk och teoretisk jordbruksutbildning, dels till att för anställ­ ning som ordinarie yrkeslärare, förutom lantmästarexamen och pedagogisk utbildning, skall fordras minst fyra års lärartjänstgöring. Yrkeslärarnas an­ ställningsförhållanden bör i övrigt överensstämma med dem, som gäller för ämneslärarna vid lantbruksskolorna.

Förmän vid skoljordbruk bör enligt kommittén även i fortsätt­ ningen medverka vid elevernas praktiska utbildning. Kommittén framhåller, att det är i hög grad angeläget, att de förmän, som anställs vid skoljordbruken, har genomgått arbets- och driftsledarkurs eller ladugårdsförmanskurs. De bör dessutom ha praktisk erfarenhet som arbetsledare eller som ladugårdstörman samt vissa pedagogiska kunskaper. Frågan om förmännens pedago­ giska utbildning bör lösas i samband med spörsmålet om motsvarande ut­ bildning för lärarna. Förmännen förutsätts, liksom hittills, vara anställda vid skölj ordbruket och uppbära lön enligt gällande kollektivavtal. I den mån de i mera betydan­ de omfattning medverkar vid den praktiska undervisningen, bör de av sko­ lans huvudman kunna uppbära särskild ersättning härför. Timlärare anlitas f. n. främst i ämnena maskinlära och skogshushållning. Undervisningen i maskinlära kommer enligt kommitténs förslag — i samma mån som yrkeslärare anställs vid skolorna — att i stor utsträckning övertas av yrkeslärare. Däremot torde för undervisningen i skogshushållning behövas ett ökat antal timlärare. I ämnena samhällslära, sjukvårds- och liovbeslagslära, vissa delar av kontrollassistentutbildningen, byggnadslära in. fl. synes enligt kommittén för framtiden timlärare behöva anlitas i stort sett i samma utsträckning som hittills. För att kunna anställas som timlärare bör liksom nu fordras, att vederbörande äger grundlig insikt i sitt ämne och har erforderlig undervisningsvana.

Lanthushållslcolor Undervisningen vid lanthushållsskolorna beräknas även för framtiden komma att handhas av rektor, ämneslärare samt timlärare. Rektor vid lanthushållsskola skall enligt gällande stadga handha sko­ lans ledning och därmed förenade administrativa uppgifter samt delta i och ansvara för undervisningen vid skolan. Bestämmelser om undervisningsskyldighet för rektor vid lanthushållsskola är emellertid inte intagna i gällande stadga. Lantbruksundervisningskommittén anser, att undervisningsskyldighet för framtiden bör stadgas också för rektor vid lanthushållsskola och att den bör ha samma omfattning som för rektor vid lantbruksskola, d. v. s. 12 —20 undervisningstimmar per vecka. För anställning som rektor vid lanthushållskola fordras f. n. bl. a., att sö­ kande genomgått statsunderstött lanthusliållningsseminarium. I framtiden skall lärarutbildningen på det husliga området (prop. 1960: 95) ske vid statliga seminarier och omfatta utbildning av dels hushållslärare, dels textil­ lärare. Med hänsyn till dessa ändringar förordar kommittén, att för behörig­ het som rektor vid lanthushållsskola bör fordras följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 97

Sökande bör antingen ha avlagt examen vid statsunderstött lanthushållningsseminarium eller ha avlagt hushållslärar- eller textillärarexamen vid statligt seminarium. Därutöver bör fordras, att sökande har minst fyra års väl vitsordad lärartjänstgöring. Av denna tjänstgöring bör minst två år med 21 veckors undervisning per år fullgöras vid lanthushållskola. Med lärartjänstgöring bör vad återstående tid beträffar jämställas väl vitsordad tjänst­ göring hos hushållningssällskap.

Ä in n e s 1 ä r a r e. Vid lanthushållsskolorna meddelas i regel av samme lärare både teoretisk och praktisk undervisning inom ett visst ämne eller ämnesavsnitt. Några bestämmelser om undervisningsskyldighet för ämneslärare vid lanthushållskola finns f. n. inte. Kommittén har undersökt omfattningen av lärarnas arbetsuppgifter läs­ året 1957/58 och därvid funnit, att undervisningen för flertalet lärare vid lanthushållsskolorna omfattar 35—40 timmar i veckan, varav en sjättedel till en femtedel avser teoretiska lektioner och demonstrationer och resten praktiska arbetsövningar. Lärarna ansvarar därjämte för till undervisningen hörande arbetsuppgifter inom trädgårds- och smådjursskötsel, tillsyn av elevinternat och skolans bibliotek, expeditionsarbete och andra administrativa göromål. Kommittén föreslår, att följande bestämmelser rörande lärarnas undervis­ ningsskyldighet fastställs bl. a för att underlätta bedömningen av lärarbehovet. Undervisningsskyldigheten för berörda ämneslärare bör enligt kommittén vara densamma som tidigare föreslagits för motsvarande lärare vid lant­ bruksskolorna, d. v. s. 20—24 teoretiska undervisningstimmar per vecka. I den teoretiska undervisningen skall ingå demonstrationer men däremot inte övningar, vilka bör hänföras till praktisk undervisning. En och en halv tim­ mes praktisk undervisning skall anses motsvara en timmes teoretisk under­ visning. Den föreslagna undervisningsskyldigheten är av ungefär samma omfattning som nu förekommer vid lanthushållsskolorna. När undervis­ ningsskyldigheten fastställs, bör liksom vid lantbruksskolorna hänsyn tas till såväl undervisningens art som omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka lärarna har att fullgöra vid sidan av undervisningen. För behörighet som ämneslärare vid lanthushållskola bör enligt kommit­ téns förslag för framtiden fordras att sökande antingen avlagt examen vid statsunderstött lanthushållningsseminarium eller avlagt hushållslärar- eller textil lärarexamen vid statligt seminarium. I fråga om kraven på lärartjänstgöring har kommittén inte funnit anledning föreslå några ändringar. För behörighet som ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare bör sålun­ da fordras, att sökande har minst två års väl vitsordad lär ar t jänstgöring. Av denna tjänstgöring skall minst ett år med minst 21 veckors undervisning ha fullgjorts vid lanthusliållsskola. Med lärartjänstgöring bör vad återstå­ ende tid beträffar jämställas väl vitsordad tjänstgöring hos hushållnings­ sällskap. Timlärare. Lanthushållsskolorna har hittills anlitat timlärare i för­ hållandevis begränsad omfattning. Kommittén anser någon mera väsentlig ändring i detta avseende inte vara påkallad och anför därvid följande. 4 Bilwng till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 103

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Timlärare bör liksom f. n. är fallet i första hand anlitas för undervisning i hemsjukvård, barnavård samt i vissa allmänna läroämnen, såsom samhällslära med familjekunskap, psykologi m. m. Hittills har också i viss omfattning anlitats timlärare för undervisning i husdjurslära och mjölkhushållning. För undervisning i sistnämnda ämnen bör i första hand anlitas lärare från när­ belägna lantbruksskolor. Detta bör också vara fallet i fråga om den oriente­ ring i lantbruksekonomi, som kommittén föreslagit skola ingå i undervisningen vid lanthushållsskolorna. För att kunna anställas som timlärare bör liksom hittills fordras grundlig insikt i det ämne, vari undervisning skall meddelas, samt erforderlig undervisningsvana. Övrig personal. Kommittén anser, att vid lanthushållsskolorna — allteftersom dessa utbyggs till större enheter — bör anställas en husmor och anför härom följande. Husmor skall bl. a. närmast under rektor svara för den direkta tillsvnen av elevinternatet, leda och övervaka biträdenas arbete samt övervaka den all­ männa ordningen i skollokaler och elevhem. Vidare bör husmor svara för inventarieunderhållet och skolans förråd m. m. samt i samråd med lärare för resp. ämnesområde svara för inköp av matvaror och andra förnödenheter. Lärarna kan på så sätt avlastas från en stor del tidskrävande arbetsuppgif­ ter av rutinmässig karaktär och mera odelat ägna sig åt undervisning och sådana uppgifter, som har direkt anknytning till denna. Husmor bör avlö­ nas av skolans huvudman.

Tillsättning av rektors- och lärartjänster F. n. tillsätts såväl rektor som samtliga lärare av skolans styrelse. I fråga om rektors- och ordinarie ämneslärartjänster skall de sökandes behörighet prövas av lantbruksstyrelsen, som därvid har att upprätta ett förslag, som upptar de tre enligt lantbruksstyrelsens mening mest meriterade av de sö­ kande. Enligt lantbruksundervisningskommitténs mening bör tillsynsmyndighe­ ten ha det slutliga avgörandet vid tillsättning av rektor. Kommittén föreslår därför, att befattning som rektor vid lantbruksskola och lanthushållsskola__ i likhet med vad som tillämpas för motsvarande befattningar inom andra skolformer — skall tillsättas av tillsynsmyndigheten. Vakant rektorsbefatt­ ning bör liksom hittills ledigförklaras av skolans styrelse, som har att efter ansökningstidens utgång insända inkomna ansökningshandlingar till tillsyns­ myndigheten. Till ansökningshandlingarna skall fogas förord för den eller de av de sökande, som skolstyrelsen funnit i första band böra ifrågakomma för befattningen. Med hänsyn till att de tidigare föreslagna behörighetsvillkoren för ämneslärare och yrkeslärare är enkla och entydiga synes det kommittén vara möj­ ligt att förenkla det nu tillämpade förfaringssättet vid tillsättning av ordi­ narie lärartjänster. Detta bör enligt kommitténs menig kunna ske genom att dessa tjänster — liksom nu är fallet beträffande extra ordinarie och extra larartjanster — tillsätts av skolstyrelsen utan föregående behörighetsförkla­ ring av tillsynsmyndigheten. Mot skolstyrelsens beslut bör besvär kunna an­ föras hos tillsynsmyndigheten. Kommittén påpekar att bifall till här framlagda förslag bör föranleda änd­

Knngl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 99

ring även av bestämmelserna om tillsättning av föreståndare och ämneslärare vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning. Befordringsgrunderna för sökande till rektors- eller lärarbefattning bör enligt kommittén i nämnd ordning vara följande. 1) Vederbörandes lämplighet för befattningen i fråga och förutsättningar att kunna fullgöra med denna förenade arbetsuppgifter, 2) kunskaper och färdigheter, vitsordade genom betyg eller på annat sätt samt 3) längden av väl vitsordad lärartjänstgöring eller därmed i behörighetshänseende jämställd tjänstgöring. Hänsyn bör även tas till arbetsuppgifter, som sammanhänger med skötseln av skoljordbruket.

Fyllnadstjänstgöring Lantbruksundervisningskommittén framhåller, att den föreslagna utform­ ningen av undervisningen torde medverka till en jämnare sysselsättning för lärarpersonalen bl. a. genom att skolorna under sommarhalvåret i ökad ut­ sträckning anordnar förberedande praktisk-teoretisk undervisning. Trots detta torde det emellertid även i fortsättningen komma att visa sig behövligt att bereda vissa lärare fyllnadstjänstgöring utanför skolan. Kommittén an­ för i anslutning härtill bl. a. följande. Fyllnadstjänstgöring i viss omfattning är också av värde för lantbruksundervisningen. Särskilt yngre lärare — för vilka fyllnadstjänstgöring i förs­ ta hand blir aktuell — bereds genom denna tillfälle att samla erfarenheter från områden inom rationaliseringsverksamlieten och jordbruksadministra­ tionen, som de eljest inte skulle komma i kontakt med. I den mån tjänst­ göringen består i fältarbeten, ger den därtill goda möjligheter att lära känna jordbruksbefolkningen och dess förhållanden inom det område, från vilket skolan rekryterar sina elever. Om fyllnadstjänstgöringen skall ge ett tillfredsställande utbyte för såväl läraren som för den institution, vid vilken tjänstgöringen fullgörs, måste den på ett rationellt och ändamålsenligt sätt kunna inordnas i verksamheten vid institutionen. En del brister i detta avseende har hittills förekommit. Ofta har det blivit alltför sent bestämt, att fyllnadstjänstgöring skall förekomma, och tillräcklig tid har därför inte stått till buds för planläggning av arbetsupp­ gifterna. För att fyllnadstjänstgöringen skall bli kvalitativt tillfredsställande är det enligt kommitténs uppfattning nödvändigt, att den planläggs i god tid före tjänstgöringens början och att den omfattar en inte allför kort sam­ manhängande period. Den bör därför i regel omfatta minst åtta veckor. Lä­ rare, som fullgör fyllnadstjänstgöring, bör vidare under tiden för tjänstgö­ ringen stå helt till den institutions eller myndighets disposition, vid vilken tjänstgöringen fullgörs.

Vissa lärartjänster vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning Kommittén erinrar om att den föreslagit, att utbildningen av Iantmästare skall ligga på en nivå mellan å ena sidan den undervisning, som meddelas i arbets- och driftsledarkursen, och å andra sidan agronomutbildningen. För

100 Kuntjl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

att denna kunskapsnivå skall kunna uppnås framhålls del vara av avgö­ rande betydelse, att kvalificerade lärare handhar lantmästarutbildningen. Kommittén förordar därför, att lektorstjänster inrättas i ämnena jordbrukslära, husdjurslära, lantbruksekonomi, maskinlära och lantbrukskemi med lantbruksbiologi. De nuvarande ämneslärartjänsterna i dessa ämnen bör, framhåller kommittén, allteftersom de blir vakanta, ombildas till ordinarie lektorstjänster. Beträffande kompetenskraven på dessa tjänster anför kom­ mittén följande. För behörighet som lektor bör i fråga om teoretiska fackkunskaper ford­ ras, att sökande avlagt agronomi licentiatexamen och därvid erhållit minst betyget Med beröm godkänd i det examensämne, som motsvarar läroämnet, eller, då tjänsten omfattar flera läroämnen, ett av dessa. Dessutom bör ford­ ras, att lektorerna genomgått pedagogisk utbildning av samma omfattning, som kommittén tidigare föreslagit i fråga om ordinarie ämneslärare.

Särskilda föreskrifter rörande undervisningsskyldighetens omfattning finns inte utfärdade för ämneslärare vid lantbruksavdelningen. Enligt vad kom­ mittén inhämtat uppgår antalet undervisningstimmar per ämneslärare i me­ deltal till ca 600 per år. Undervisningsskyldiglieten för lektorerna vid institutet bör enligt kommit­ téns uppfattning motsvara den undervisningsskyldighet, som gäller för lek­ torer vid högre allmänt läroverk. Undervisningsskyldiglieten på det högsta stadiet (ringarna I3—III3 och II4—IV4) omfattar för heltidsanställd lektor i medeltal 21 veckotimmar under 39 veckor eller sammanlagt ca 820 under­ visningstimmar per läsår. Undervisningen vid lantmästarkursen kan anses ligga på en nivå, som närmast svarar mot det högsta stadiet vid högre allmänt läroverk. Kommit­ tén anser därför, att undervisningsskyldigheten för lektorerna vid institu­ tet bör fastställas med ledning av den undervisningsskyldighet, som gäller för de lektorer, vilka vid läroverken meddelar undervisning på ifrågavaran­ de stadium. Då 820 undervisningstimmar per läsår vid 42 veckors läsår mot­ svarar ca 20 timmar per vecka, föreslår kommittén, att lektorernas undervis­ ningsskyldighet fastställs till 16—24 undervisningstimmar per vecka. Undervisningstiden bör inom denna ram för varje enskild befattningsha­ vare fastställas med hänsyn dels till i vilken omfattning undervisning sker jämväl i den arbets- och driftsledarkurs, som avses bli förlagd till institu­ tet, dels^ till tjänstgöringens beskaffenhet och omfattningen av den tid, som åtgår för att fullgöra vissa särskilda åligganden i samband med un­ dervisningen, såsom uppgifter i samband med skoljordbrukets drift samt i till institutet förlagd försöksverksamhet in. m. Av den totala undervisnings­ skyldigheten bör åtminstone tre fjärdedelar fullgöras i lantmästarkursen.

Ledamöterna av kommittén herrar Arnegren, Ekerot och Zachrison bar i särskilt yttrande framhållit, att de inte kan ansluta sig till kommitténs för­ slag om ändrat tillsättningsförfarande för rektor och ordinarie lärare, utan anser, att hittillsvarande förfaringssätt alltjämt bör tillämpas. I det sär­ skilda yttrandet anförs bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 10(12 101

Erfarenheterna av nuvarande system, vilket tillämpats sedan år 1940, är mycket goda och de skäl, som åberopats för en ändring, synes oss inte vara tillräckligt bärande för en övergång till ett nytt förfaringssätt, vil­ ket dessutom sannolikt skulle medföra en väsentlig utökning av antalet besvärsärenden i hithörande frågor. 1 fråga om rektorerna hör vidare upp­ märksammas, att dessa — vid sidan av sin uppgift att vara skolledare även har ansvaret för skölj ordbrukets skötsel och ekonomi. Det är här ofta fråga om mycket betydande värden. Med hänsyn härtill synes det moti­ verat, att huvudmannen äger ett avgörande medinflytande vid utseendet av den, som skall vara ledare för såväl skolan som jordbruket. Vi vill även framhålla, att skolstyrelsen torde bättre än en central myndighet kunna av­ göra, vilken av de på förslaget uppförda sökandena som med hänsyn till 'skolan och de lokala förhållandena är den mest lämplige. Det må även er­ inras om att vid folkhögskolorna, med vilka lantbruksundervisningsanstalterna sedan gammalt haft mycket gemensamt, tillkommer det skolstyrelsen att bland de av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade sökandena utse så­ väl rektor som ordinarie lärare. __ Beträffande lärarna har kommittémajoriteten gått åt rakt motsatt hall och ansett, att tillsynsmyndigheten inte skulle ha någon som helst befatt­ ning med frågor, som sammanhänger med ordinarie ämnes- och yrkeslärares tillsättande. Det är enligt vår mening att gå för långt, eftersom det skulle få till följd, att prövningen av behörighet som lärare skulle uppdelas på minst 24 olika skolstyrelser. Även om skolstyrelserna torde vara väl skickade att bedöma de sökandes lämplighet är därmed inte sagt, att samt­ liga skolstyrelser kommer att följa enhetliga regler vid behörighetsprövning­ en. För att garantera en objektiv och rättvis behörighetsprövning synes denna böra göras av en myndighet, nämligen lantbruksstyrelsen. När det gäller tillsättandet av ordinarie lärare bör således lantbruksstyrelsen även fortsättningsvis medverka på sätt som nu sker genom att pröva de sökan­ des behörighet och upprätta förslag, upptagande de tre mest meriterade. Det bör sedan tillkomma skolstyrelsen att bland de på förslaget uppförda utse innehavaren av den ledigförklarade befattningen. Slutligen vill vi framhålla, att i nuvarande stadga för lantbruksundervisningsanstalter är bl. a. föreskrivet, att vid antagande av rektor eller ämneslärare må särskilt avseende fästas vid väl vitsordad praktisk verksam­ het inom ämnesområdet för den sökta befattningen. Vidare stadgas, att vid besättandet av rektors- eller lärarbefattning, med vilken är förenad skyl­ dighet att handha skötsel av skoljordbruk, bör särskilt uppmärksammas vikten av att sökanden äger de insikter och egenskaper, som har betydelse för en god skötsel av skolegendomen. Enligt vår mening är nu angivna be­ stämmelser av sådan aktualitet och betydelse, att de alltjämt bör ingå och anges bland behörighetsvillkoren.

B. Yttranden

Lantbruksundervisningskommitténs förslag om yrkeslärartjänst c r vid lantbruksskolorna har tillstyrkts av alla remissinstanser, som ytt­ rat sig i frågan. Sålunda framhåller lantbruksstyrelsen, att behovet av yrkeslärart jänster vid lantbruksskolorna blivit alltmera påtagligt och kommer att bli del än mer i den mån yngre elever, som skall meddelas en större del prak­ tisk undervisning, kommer till skolorna. Skogsstyrelsen framhåller att, såvitt den kan finna och erfarenhetsmässigt bedöma, yrkeslärare bör ha en given

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

funktion att fylla på ifrågavarande utbildningsnivå. Inte heller statskontoret har nagot att erinra mot förslaget att utbyta vissa äinneslärare mot yrkeslärare och alt inplacera de sistnämnda i den statliga löneplanen. Lantbrukshögskolans lärarkollegium finner väl motiverat att lantmästare, som genom­ gått pedagogisk utbildning, placeras i något högre lönegrad än sådan som icke genomgått dylik utbildning. Kommitténs uppfattning om önskvärdheten av att yrkeslärartjänster inrättas vid lantbruksskolorna tillstyrks vidare av Svenska facklärarförbundet, Svenska lantmannaskolornas lärareförening, Sveriges agronom- och lantbrukslärares förening samt alla förvaltningsut­ skotten vid landstingen.

Till kommitténs förslag att öppna möjlighet för yrkeslärare att bli rektor ställer sig åtskilliga remissinstanser ganska tveksamma. Lantbruksstyrelsen anser, att för rektorsbefattning bör fordras ämneslärarkompetens. Skulle i något fall yrkeslärare på grund av stor allmän dug­ lighet anses böra ifrågakomma som rektor, bör en utnämning enligt styrel­ sens mening kunna möjliggöras genom dispens. Lantbruks högskolans lärarkollegium kan inte godta, att yrkeslärare skall kunna erhålla behörighet att inneha rektorstjänst vid lantbruksskola.

Med hänsyn till de uppgifter, som åvilar rektor i egenskap av skolans chef, anser kollegiet det vara ett oavvisligt krav, att denne har högskoleutbildning. Som jämförelse kan nämnas, att rektor för folkhögskola som regel har en akademisk examen, ofta en högre sådan. Kollegiet vill framhålla, att vid i övrigt lika kompetens avlagd agronomie licentiatexamen bör utgöra en sär­ skilt vägande merit vid tillsättning av rektorstjänst.

Riksförbundet Landsbygdens folk, som hör till de tveksamma i fråga om det lämpliga i alt ge yrkeslärare möjlighet att inneha rektorstjänst, anför bl. a. följande.

Om detta förslag genomförs, skulle yrkesläraren som rektor bli ansvarig för planering och ledning av en utbildning, där han inte skulle äga behörig­ het att undervisa. De förhållandevis elementära grundläggande yrkeskurserna kommer i framtiden att få mindre betydelse än de nuvarande huvudkur­ serna vid lantmannaskolorna, varvid den specialiserade yrkesutbildningen blir den viktigaste formen av yrkesutbildning inom jordbruket. Den speciali­ serade yrkesutbildningen måste därför enligt riksförbundet hållas på en jäm­ förelsevis hög nivå och till alldeles övervägande del avse teoretisk utbildning. Som en konsekvens härav måste undervisningen vid dessa kurser företrädes­ vis bestridas av ämneslärare och timlärare, medan däremot yrkeslärarna i första hand kommer att utnyttjas för den grundläggande utbildningen. Riks­ förbundet förordar därför, att för behörighet som rektor vid lantbruksskola i första hand skall gälla samma villkor som för ordinarie ämneslärarbefattning.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund betraktar det som angelä­ get, att i spetsen för skolornas undervisning och försöksverksamhet står en person med grundlig och djupgående utbildning på området. Även om en person med lantmästarutbildning kan bli en god administratör och i det av­

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år W62 103

seendet lämpad som rektor, måste det starkt betvivlas, att denna utbildning ger tillräckliga kunskaper för att leda, utveckla och forma verksamheten vid en ordinär lantbruksskola. Däremot torde man kunna tänka sig, att yrkeslärare efter dispens i varje särskilt fall förklaras behörig till rektorstjänst vid lantbruksskola, t. ex. med enbart förberedande yrkesutbildning. Svenska lantmannaskolornas lärareförening — som motsätter sig försla­ get att yrkeslärare skall kunna befordras till rektor — framhåller, att en yrkeslärare inte kan förutsättas besitta den överblick över olika ämnen, som krävs av en rektor. Svenska lantarbetsgivareföreningen anser, att högskoleutbildning bör ut­ göra behörighetskrav för rektorstjänst vid lantbruksskola. Några av landstingens förvaltningsutskott och flertalet hushållningssäll­ skap framhåller att yrkeslärare inte bör erhålla rektorsbefattning. Beträffande lärarnas undervisningsskyldighet ansluter sig lantbruksstyrelsen till kommitténs förslag. Med hänsyn till rektors omfat­ tande administrativa uppgifter bör dock enligt styrelsen möjlighet finnas för rektor vid större skola med stort skölj ordbruk att få en viss nedsättning av undervisningsskyldigheten. Likaså bör lärare, som är engagerad i skoljordbrukets skötsel eller i andra kvalificerade arbetsuppgifter, kunna åläg­ gas ett något mindre antal undervisningstimmar per vecka. Denna fråga bör dock underställas tillsynsmyndigheten. Svenska lantmannaskolornas lärareförening framhåller, att ämneslärare och rektor förutom den egentliga schemabundna undervisningen har många­ handa uppgifter i samband med skoljordbruk, försök, elevinternat, biblio­ tek, studiebesökande, expeditionst jänst, vård av undervisningsmateriel in. m., vilka upppgifter kan variera inom rätt vida gränser. Med hänsyn här­ till föreslår förbundet, att gränserna för undervisningsskyldigheten fastställs till 10—20 timmar per vecka för rektor och 18—24 timmar per vecka för ämneslärare. Även Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund finner starka skäl tala för en sänkning av den lägre gränsen för undervisnings­ skyldigheten. Förbundet föreslår därför, att undervisningsskyldigheten för ämneslärare fastställs till 18—24 teoretiska undervisningstimmar per vecka och för rektor till 8—20 undervisningstimmar per vecka. 1

1 fråga om behörighetsvillkoren tillstyrker Sveriges agronomoch lantbrukslärareförbund kommitténs förslag om viss minimitjänstgöring vid lantbruksskola resp. lanthushållsskola för behörighet att söka rek­ tors- och ordinarie ämneslärartjänster men finner förslaget om att med återstående lärartjänstgöring skall jämställas endast tjänstgöring hos hus­ hållningssällskap alltför snävt. Förbundet anför i anslutning härtill bl. a. följande. Skulle detta förslag genomföras, kan följden bli, att duktiga personer, som varit anställda t. ex." vid lantbruksnämnder, inom forsknings- och försöks­ verksamhet, inom förvaltningen, inom de ekonomiska och fackliga orga­ nisationerna eller inom annan privat verksamhet och som kanske skulle

104 Knngl. Maj.ls proposition nr 103 år 1962

komma att bli mycket duktiga lärare eller rektorer, hindras från att söka sig till skolorna. Ur skolornas synpunkt synes det vara en uppenbar nack­ del alt genom alltför snäva behörighetsvillkor minska skolornas möjlighe­ ter att konkurrera om de bästa krafterna även inom dessa områden. Dess­ utom torde det vara av betydelse för skolornas utveckling att till lärarkåren kunna knyta personer med erfarenhet från olika verksamhetsområden. Förbundet föreslår, att förutom av kommittén föreslagen examen skall för rektor och ordinarie ämneslärare vid lantbruksskola fordras minst två års väl vitsordad lärartjänstgöring vid lantbruksskola med minst 21 veckors undervisning per år samt minst två års väl vitsordad tjänstgöring inom yrkesområdet. I fråga om rektor vid lanthushållsskola bör enligt förbundet fordras minst två års väl vitsordad tjänstgöring vid lanthushållsskola med minst 21 veckors tjänstgöring per år samt minst två års väl vitsordad tjänst­ göring inom yrkesområdet och i fråga om ordinarie ämneslärare vid lant­ hushållsskola minst ett års väl vitsordad tjänstgöring vid lanthushållsskola med minst 21 veckors undervisning samt minst ett års väl vitsordad tjänst­ göring inom yrkesområdet. Den för icke ordinarie ämneslärare gällande befordringsgången, som f. n. är lyia ar vid lantmanna- och lantbruksskolor, föreslås av Sveriges agro­ nom- och lanlbrukslärareförbund avkortad till tre och ett halvt år, eftersom denna kortare befordringsgång tillämpas för flertalet övriga verksamhets­ områden för akademiker. Vid inplacering i befordringsgången bör befatt­ ningshavaren få tillgodoräkna tidigare tjänstgöring. Detta är enligt förbun­ dets mening en absolut förutsättning för att skolorna skall kunna konkur­ rera om den bästa arbetskraften. I annat fall kommer skolorna inte att kun­ na locka till sig arbetskraft från andra verksamhetsområden. Behörighets­ villkor för extra ordinarie ämneslärare vid lantbrukets yrkesskolor synes enligt förbundet sakna aktualitet, eftersom anställning som extra ordinarie lärare bör avgöras enligt bestämmelserna om reglerad befordringsgång. Lantbrukshögskolans lärarkollegium fäster uppmärksamheten på att ut­ redningen inte omnämnt tjänstgöring vid lantbrukshögskolan såsom meritering för tjänst som rektor och ordinarie ämneslärare. Kollegiet framhål­ ler, att assistent- och forskarassistenttjänst vid lantbrukshögskolan, vari i regel ingår att biträda vid undervisningen, måste vara meriterande i minst samma utsträckning som den av utredningen omnämnda tjänstgöringen hos hushållningssällskapen. Svenska lanthushållslärarinnornas förening anser det angeläget, att vid tillsättning av rektorstjänst vid lanthushållsskola stor hänsyn tas till vcderborandes kännedom och intresse för jordbrukarhushållet och landsbygds­ befolkningens levnads- och miljöförhållanden. Beträffande timlärarna finner skogsstyrelsen det ändamålsenligt, att i enlighet med kommitténs förslag skogsvårdsstyrelserna i möjligaste män ställer såväl ämnes- som yrkeslärare till förfogande för lantbrukssko­ lornas undervisning i skogliga ämnen. En sådan supplementerande verk­ samhet anser styrelsen bli till nytta även för lärarna själva. För att en dylik

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1062 105

medverkan från skogsvårdsstyrelserna skall kunna organiseras effektivt bör dock skogsutbildningen vid lantbruksskolorna såvitt möjligt koncentre­ ras tidsmässigt. Därjämte är det önskvärt, att medverkan avtalas och plan­ läggs för längre tidsperioder. Skogsstyrelsen förutsätter vidare, att de eko­ nomiska frågor, som är förenade med att lärarpersonal tillhandahålls, kan tillfredsställande lösas. Vad angår övrig personal vid lantbrukets yrkesskolor anser Sven­ ska lanthushållslärarinnornas förening det vara av mycket stor vikt, att en tjänst som husmor inrättas vid varje lanthushållsskola. Föreningen anför bl. a. följande. Det är enligt föreningen inte försvarbart att utnyttja rektor och lärare för uppgifter, för vilka de är överkvalificerade. Endast skolor av sådan storlek bör i framtiden få inrättas, att anställning av husmor är motiverat. Skolor­ na bör vidare beredas möjlighet att anställa även annan erforderlig ekono­ mipersonal samt expeditionshjälp. Under senare år har rektors arbetsupp­ gifter ökat betydligt. Bl. a. har den ökade elevtillströmningen, kontakten och rådgivningen med hemmen och frågor rörande studiehjälp m. m. väsentligt ökat rektors arbete. Föreningen anser det därför angeläget, att rektor fri­ kopplas från det rena rutinarbetet i fråga om skrivarbete och enklare bok­ föring, så att tillräcklig tid erhålls för viktigare arbetsuppgifter. Föreningen anser det därför nödvändigt, att det klart utsägs att erforderlig skrivhjälp skall anställas. Svenska lantmannaskolornas lärareförening samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund understryker nödvändigheten av att anslag kommer att utgå för anställning av erforderlig skriv- och expeditionshjälp, och fram­ håller, att det inte kan vara rationellt, att akademiskt utbildad och sålunda tämligen dyrbar personal skall syssla med maskinskrivning och telefonpass­ ning, samtidigt som andra och betydelsefulla arbetsuppgifter får ställas på framtiden eller bli helt försummade. Även Sveriges lantbruksförbund, Svenska facklärarförbundet och Sveriges \ H tillstyrker det av kommittén framlagda förslaget, att husmor skall an­ ställas vid de större lanthushållsskolorna. Kommitténs förslag om ändrat tillsättningsförfarande lör rektor och ämneslärare — att rektor skall utses av tillsynsmyndigheten och ordinarie lärare av den regionala skolstyrelsen utan föregående behörighets­ bedömning av tillsynsmyndigheten — tillstyrks av statskontoret, Riksför­ bundet Landsbygdens folk samt landstingens förvaltningsutskott i Hallands, Örebro och Västerbottens län. De remissinstanser i övrigt, som yttrat sig i denna fråga, anser, att nuvarande tillvägagångssätt — vid vilket tillsynsmyn­ digheten utför behörighetsbedömning av såväl rektor som ämneslärare och skolstyrelsen utser dem — bör bibehållas. Ur yttrandena må följande återges. Statskontoret ansluter sig till det av kommittémajoriteten förordade för­ farandet vid tillsättning av rektor och lärare, vilket nära överensstämmer med det vid landstingskommuns yrkesskolor redan tillämpade tillvägagångs- 4f liihanq till riksdagens protokoll I samt. Vr 101

106 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

sättet. Även Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att övervägande skäl talar för förslaget, att rektor skall tillsättas av tillsynsmyndigheten. Lantbruksstyrelsen, som avstyrker kommitténs förslag om ändrat tillsätt­ ningsförfarande, anför till stöd för sin uppfattning bl. a. följande. Styrelsen anser, att det är en väsentlig skillnad mellan att vara rektor för en lantbruksskola och t. ex. för en central verkstadsskola. Med den förra rektorstjänsten följer en omfattande ekonomisk förvaltning (skoljordbruket). Det kan knappast anses rimligt, att tillsynsmyndigheten tillsätter rektor, till­ lika förvaltare för skoljordbruket, medan skolans styrelse och huvudman har det ekonomiska ansvaret. Styrelsen ansluter sig i stället till det av herrar Arnegren, Ekerot och Zachrison avgivna särskilda yttrandet. Samma mening framförs i yttranden från samtliga skolor och hushållningssällskap.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser, att det nuvarande systemet medför en större trygghet för att en likartad bedömning skall komma till stånd och förordar därför, att det bibehålls tills vidare. Även skogs- och lantbruksakademien anser att tillsynsmyndigheten bör utföra behörighets­ prövning av ordinarie ämneslärare samt framhåller därutöver, att huvud­ männen bör äga ett avgörande medinflytande vid valet av den, som skall va­ ra ledare av såväl skolan som jordbruket. Sveriges lantbruksförbund framhåller, att de hittillsvarande erfarenheter­ na av det nuvarande systemet för tillsättning av rektors- och lärartjänster vid lantbruksskolorna är goda. Förbundet anser, att förfaringssättet utgör en lämplig avvägning av tillsynsmyndighetens och skolstyrelsernas befogen­ heter, och menar, att tillräckligt vägande skäl inte förebragts av kommitté­ majoriteten för ändring av nuvarande förhållanden. Svenska lantarbetsgiva­ reföreningen finner, att kommitténs förslag om tillsättning av rektors- och ämneslärartjänster innebär en onödig ändring av en redan förut väl funge­ rande ordning. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund framhåller, att nuvarande tillsättningssystem är bättre än det av kommittén föreslagna. Förbundet för­ ordar emellertid, att det nuvarande systemet kompletteras med en för sko­ lorna gemensam personalförteckning, som ger tillsynsmyndigheten möjlig­ het att omplacera överblivna befattningshavare vid nedläggning av skolor. I huvudsak samma synpunkter framförs av Svenska lantmannaskolornas lä­ rareförening.

De av kommittén föreslagna lektorstjänsterna vid lantmäst ar kur sen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga re­ missinstanser utom statskontoret. Statens lönenämnd har intet att erinra mot förslaget att lektorstjänster inrättas vid Alnarpsinstitutet, om som behörighet för sådan tjänst uppställs krav på agronomi licentiatexamen. Däremot kan nämnden inte tillstyrka, att undervisningsskyldigheten per vecka för dessa tjänster fastställs till lägre antal undcrvisningstimmar än för lektorstjänsterna vid de högre all­ männa läroverken.

Kungl. Maj.ls proposition nr 103 år 1062 107

Lanibrukshögskolans lärarkollegium anser förslaget om lektor stjänster vid Alnarpsinstitutet välmotiverat. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, me­ jeri- och trädgårdsinstitut hälsar förslaget med tillfredsställelse. Befattning­ ar av detta slag skulle underlätta styrelsens strävan att förvärva dugliga lärarkrafter och att hålla undervisningen på en hög nivå. Styrelsen anser vidare, att nuvarande ämneslärare efter särskild prövning hör kunna ut­ nämnas till lektorer. Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning understryker starkt önskvärdheten av att den av kommittén föreslagna lektorstjänsten i lantbruksekonomi inrättas. Kollegiet utgår från att nämnda lektorstjänst skall avse den undervisning, som nu handhas av en speciallärare. Denne, som undervisar i lantbruksekonomi, marknadslära, redovisningslära och nationalekonomi, handhar ca 70 procent av lantmästarkursens ekonomiun­ dervisning och har flera undervisningstimmar i denna kurs än någon av de övriga lärarna. Kollegiet framhåller vidare bl. a. följande.

Då lantmästarkursen inrättades, tänkte man sig, att lärarna vid lantbruksavdelningen skulle rekryteras hland konsulenter och lärare vid lant­ manna- och lantbruksskolor. Lönerna sattes därför så högt, att de skulle verka lockande för dessa. Vid lönejusteringar och löneplansförändringar har emellertid lönerna för ämneslärarna vid Alnarp flera gånger försäm­ rats i förhållande till konsulenternas och lantmannaskolelärarnas. I nu gäl­ lande löneplan och tjänsteförteckning bär vissa konsulenter placerats i löne­ grad A 24, medan ämneslärarna vid Alnarp är placerade i lönegrad A 23. Detta innebär, att tjänsterna vid Alnarp är mindre lockande och att rekry­ teringen försvårats. Kollegiet vill därför starkt understödja kommitténs för­ slag, att lärartjänsterna vid Alnarp ombildas till lektorat. Kollegiet biträ­ der också förslaget att för behörighet till sådan tjänst skall krävas agronomie licentiatexamen. Vid bedömning av sökandes kompetens bör enligt kollegiet gälla att erfarenhet vunnen genom verksamhet inom befattningens område och vetenskaplig meritering skall tillmätas lika vikt. Med hänsyn till de nuvarande lärarnas långa erfarenhet och väl vitsordade verksamhet inom sina resp. ämnesområden vill kollegiet föreslå, att de nuvarande ämnes­ lärarna i jordbrukslära, husdjurslära, maskinlära, lantbrukskemi med lantbruksbiologi samt nuvarande speciallärare i lantbrukssekonomi in. fl. äm­ nen skall förklaras behöriga att inneha ovannämnda lektorat.

Lärarkollegiet framhåller vidare, att den av kommittén föreslagna undervisningsskyldigheten för lektorerna vid Alnarp (16—24 undervisningslimmar per vecka) är för hög. Den av kommittén gjorda jämförelsen med gymnasielektorerna, vilka har denna undervisningsskyldighet, är enligt kol­ legiet inte rättvisande beroende på den särpräglade undervisningen på lantmästarkursen. Kollegiet anför härom bl. a. följande.

Lantmästarkursens elever är äldre (medelålder 27 år) än gymnasieele­ verna och har lång praktisk erfarenhet och omfattande fackutbildning. De har dessutom ofta studentexamen, reservofficersexamen m. in. Vidare är tentamensskyldigheten större på lantmästarkursen beroende på ett stort an­ tal muntliga tentamina. Eleverna utför enskilda arbeten, vilket medför extra arbete i form av personlig handledning från lärarnas sida. Därtill

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1902

kommer att lärarna måste ges möjlighet att följa utvecklingen i sina äm­ nen, om undervisningen skall kunna hållas på en hög nivå. Kollegiet anser därför, att nu gällande undervisningsskyldighet — ca 600 limmar per år — bör bibehållas oförändrad. Dessutom bör — bl. a. för att möjliggöra koncentrationsläsning — undervisningsskyldigheten anges i årstinnnar i stället för veckotimmar.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner det angeläget, att lärarna vid lantmästarkursen äger en hög teoretisk utbildning, och tillstyrker därför, att de föreslagna lektorstjänsterna inrättas. Sveriges lantmästareförbund understryker kraftigt, att den föreslagna upp­ rustningen av lantmästarutbildningen med lektorstjänster med krav på av­ lagd agronomie licentiatexamen snarast genomförs. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att vissa av de nu­ varande ämneslärartjänsterna vid lantmästarkursen bör omändras till lek­ torstjänster, allteftersom tjänsterna blir vakanta. Ifrågavarande ämneslärare vid Alnarp har sedan lång tid tillbaka varit uppenbart för lågt place­ rade i lönehänseende. Förbundet förutsätter, att den av kommittén före­ slagna lektorstjänsten i ekonomi avser en ny ordinarie tjänst för den nu­ varande specialläraren i nationalekonomi, handelslära, redovisningslära och drittsplanering. Förbundet anser, att en undervisningsskyldighet av samma omfattning som gymnasielektorernas skulle vara alltför betungande för Alnarpsinstitutets lektorer av i huvudsak samma skäl som lärarkollegiet vid institutets lantbruksavdelning anfört. Förbundet anser sålunda mycket starka skäl tala för att en högre undervisningsskyldighet än nu gällande 600 undervisningstimmar per år inte bör fastställas för institutets lektorer.

XIII. Pedagogisk grundutbildning och fortbildning för lärare vid lantbrukets yrkesskolor m. fl.

A. Kommittén Pedagogisk utbildning. Lantbruksundervisningskommittén framhåller, att den pedagogiska grundutbildning, som lärarna vid lantbruks- och lantman­ naskolorna erhåller, i jämförelse med motsvarande utbildning för lärare vid lanthushållsskolorna och inom det allmänna skolväsendet och vrkesskolväsendet är av mycket begränsad och otillfredsställande omfattning. Vid be­ handlingen av denna fråga har kommittén samrått med 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning, vilka fått i uppdrag att utreda frågor, som sammanhänger med rekryteringen och ut­ bildningen av lärare och instruktörer i yrkesämnen vid den utbildning i jord­ bruk, som planeras inom enhetsskolans ram. Samråd har även förekommit med jordbruksupplysningskommittén, som behandlat den pedagogiska ut­ bildning, som erfordras för inom rådgivningen på jordbrukets område verk­ samma konsulenter m. fl. (SOU 1960: 39).

Kiincjl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Laiitbruksundervisningskommittén anser i likhet med jordbruksupplysningskommittén, att undervisningen vid skolorna och den av hushållnings­ sällskapen bedrivna upplysnings- och rådgivningsverksamheten i många hänseenden omfattar så likartade arbetsuppgifter, att i stort sett samma krav bör ställas på befattningshavarna i fråga om pedagogiskt kunnande och att därför gemensam pedagogisk grundutbildning för dessa personalka­ tegorier bör kunna anordnas. Den pedagogiska grundutbildningen av här avsedda kategorier av lärare m. fl. bör meddelas i särskilda kurser, som bör genomgås, sedan fackutbildningen avslutats. Lantbruksundervisningskommittén erinrar om att jordbrukshögskoleutredningen (SOU 1960:2) också framhållit, att den pedagogiska utbildningen inte borde ingå i agro­ nomutbildningen utan ges i särskild ordning efter agronom- och hortonomexamen. Även lantmästarutbildningen bör enligt kommittén utformas på ett analogt sätt, vilket innebär, att lärarutbildning inte bör ingå i lantmästarkursen utan meddelas blivande lärare efter genomgången av densamma. Lantbruksundervisningskommittén har efter närmare undersökningar kommit till den uppfattningen, att Jälla lantmannaskola och Alnarpsinstilutet är särskilt lämpade som förläggningsplatser för pedagogisk utbildning. Jälla ligger i närheten av såväl Uppsala universitet som lantbrukshögskolan. Uppsala läns landsting, som är huvudman för Jälla lantmannaskola, har erbjudit sig att medverka till att en utbildning av antytt slag skall kunna förläggas till Jälla. Å andra sidan ligger Alnarpsinstitutet i närheten av Lunds universitet, varjämte tillgången på närbelägna lantbruksskolor ar större. Lantbruksundervisningskommittén anser — i likhet med jordbruksupplysningskommittén — att behovet av platser i pedagogiska kurser för per­ sonal vid lantbruksskolor och hushållningssällskap kommer att uppgå till 25 ä 30 per år. Beträffande utformningen av den pedagogiska utbildningen anför lantbruksundervisningskommittén bl. a. följande. Med hänsyn till föreliggande stora utbildningsbehov för såväl ämneslärare (konsulenter) som yrkeslärare (lokalrådgivare) bör utbildningen i vart fält under de första åren förläggas till två skilda skolor. För att undvika onodiga investeringar torde det dock vara lämpligt att anordna utbildning av perma­ nent karaktär vid endast en skola, nämligen Jälla lantmannaskola, medan Alnarpsinstitutet bör handha den mera tillfälliga undervisningen. Sedan det ackumulerade utbildningsbehov, som nu är för handen, blivit tillgodosett, torde utbildningen av såväl ämneslärare som yrkeslärare kunna forlaggas till Jälla. , , . , . , Intet hinder föreligger för att ämneslärare och konsulenter a ena sidan samt yrkeslärare och lokalrådgivare å andra sidan sammanförs i samma kurser. Med hänsyn till att elevunderlaget kan bedömas bli tillräckligt stort för minst två kurser årligen, har kommittén dock funnit det ändamålsenligt, att lärare och konsulenter utbildas i en kurs, förslagsvis den som förläggs till Jälla, medan yrkeslärare och instruktörer utbildas i den andra kursen som förläggs till Alnarp. Enligt lantbruksundervisningskommittén hör eu grundläggande kurs tor pedagogisk utbildning av lärare vid lantbruksskolor in. fl. omfatta omkring 15 veckor med ca 30 elevtimmar per vecka. Utbildningen hör omfatta psy­

no Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

kologi, pedagogik och sociologi, allmän och speciell undervisningsmetodik, åskådningsmedel, röst- och talvård samt muntlig och skriftlig framställ­ ning, bok- och bibliotekskunskap, skolhygien, yrkesvals- och arbetsmark­ nadsfrågor, viss orientering om svensk lantbruksadministration samt spe­ cialstudier. Den praktiska utbildningen skall till huvudsaklig del utgöras av auskultationer och demonstrationslektioner samt undervisnings- och rådgivningsövningar.

kör en mera fullständig redogörelse över utformningen av den pedago­ giska utbildningen hänvisas till betänkandet s. 121—122. Kommittén framhåller fortsättningsvis, att även förmännen vid lantbruks­ skolornas skoljordbruk bör erhålla en viss pedagogisk utbildning. Förmännen medverkar nämligen i viss utsträckning i undervisningen, bl. a. som instruk­ törer i praktiskt arbete. Då deras arbetsuppgifter i undervisningen är mindre omfattande än lärarnas och uteslutande begränsade till praktiska kursmo­ ment, bör utbildningen enligt kommitténs mening kunna göras betydligt kortare än utbildningen av ämneslärare och yrkeslärare och förslagsvis om­ fatta fem veckor. Denna utbildning bör kunna inpassas vid sidan av övrig pedogogisk utbildning vid Jälla. För att den pedagogiska utbildningen skall kunna infogas i berörda skolors ordinarie program, är det enligt kommittén nödvändigt, att rektorn vid Jälla resp. föreståndaren för lantbruksavdelningen vid Alnarp är kursledare och svarar för tidsplanering, schema m. in. Den pedagogiska utbildningen bör vid Jälla handhas av en helårsanställd lärare, som avlagt filosofie licentiat­ examen i pedagogik eller psykologi. Utöver sin undervisning i lärarutbildningskursen bör ifrågavarande lärare även svara för huvuddelen av under­ visningen i femveckorskursen för skoljordbrukens förmän m. fl. samt medverka i pedagogiska fortbildningskurser, som anordnas för personal från lantbrukets skolor, hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Vid Alnarp bör enligt kommitténs uppfattning anställas en extra lärare i psy­ kologi och pedagogik med motsvarande uppgifter. För handledning i speciell undervisningsmetodik och undervisning i olika specialämnen bör vid sidan av rektor och ämneslärare anlitas speciallärare. Kommittén föreslår, att ersättning skall utgå till deltagare i här nämnda lararutbildningskurser efter i huvudsak samma regler, som gäller för del­ tagare i lärarntbildningskurser anordnade med medel från anslaget Ut­ bildning av lärare vid yrkesundervisningen (1960/61, VIII ht. J 22; Kungl. brev 28/7 1960 och 1/9 1960). Kursdeltagare bör sålunda åtnjuta ersättning med ett belopp av 1 020 kr. per månad under kurstiden samt ersättning för resa från hemorten till kursorten och åter. Kursdeltagare, som åtnjuter lön med B-avdrag under tjänstledighet för kursens bevistande, bör inte äga upp­ bara någon av här nämnda ersättningar. Till deltagare i kurs för pedagogisk utbildning av förmän in. fl. bör utgå ersättning för resa från hemorten till kursorten och åter efter samma bestämmelser som i lärarutbildningskurs samt traktamentsersättning med 14 kr. för dag under kursen. Fortbildning. Fortbildningsverksamheten inom lantbrukets område har

Knngl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 in

hittills i stor utsträckning organiserats centralt av lantbruksstyrelsen. I viss omfattning har i samråd med denna anordnats regionala fortbildningskur­ ser exempelvis i hushållningssällskapens regi. Det framstår för lantbruksundervisningskommittén som angeläget, att en samordning och enhetlig planering sker av all fortbildning för personalen vid de organ, som star un­ der lantbruksstyrelsens tillsyn. Detta har hittills varit fallet, i och med att an­ svaret härför åvilat undervisningsbyrån inom lantbruksstyrelsen. Härigenom har skapats möjligheter för ett rationellt utnyttjande av de för fortbildning tillgängliga medlen. _ . Kommittén finner för sin del, att fortbildningsverksamheten aven i fram­ tiden bör organiseras som centrala fortbildningskurser med deltagare från hela landet. Vid sidan härav synes dock i viss omfattning regionala fort­ bildningskurser av olika slag böra anordnas. Även sådana kurser bör ledas av lantbruksstyrelsen. På styrelsen bör därför liksom hittills ankomma att planlägga och leda fortbildningsarbetet i stort samt upprätthålla kontakten med de institutio­ ner, företag och organisationer, som på olika sätt kan medverka i fortbild­ ningsverksamheten. Det bör också ankomma på styrelsen att hos Kungl. Mai :t göra framställningar om erforderliga medel och svara för dessas för­ delning med beaktande av de behov, som hushållningssällskap, skolstyrel­ ser, personalföreningar och andra regionala organ redovisar för styrelsen. Deltagare i fortbildningskurs bör liksom hittills erhalla oavkortad lön under kurstiden jämte resekostnadsersättning och traktamente enligt be­ stämmelserna i allmänna resereglementet. Kostnaderna för deltagarnas re­ sor bör såsom nu är fallet täckas genom bidrag från staten, medan trakta­ mentena bör betalas av resp. skola eller institution. Om fortbildningsverksamheten skall kunna utbyggas och effektiviseras i enlighet med de riktlinjer, som kommittén föreslagit, erfordras en uppräk­ ning av anslaget till ifrågavarande verksamhet.

B. Yttranden Den av lantbruksundervisningskommittén föreslagna pedagogiska grund­ utbildningen om 15 veckor för lärare, konsulenter och instruktörer samt om fem Veckor för skoljordbrukens förmän har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även den föreslagna förläggningen till Jälla lantmannaskola resp. Alnarpsinstitutet har i allmänhet godtagits. I fråga om vissa i yttrandena anförda synpunkter må följande anföras. Statens lönenämnd ifrågasätter om inte en arvodesbefattning tills vidare är eu lämpligare form än den av kommittén föreslagna extra läraren i psy­ kologi och pedagogik vid Alnarp. Vad kommittén i övrigt föreslagit i fråga om pedagogisk grundutbildning och fortbildning för lärare vid lantbrukets yrkesskolor m. fl. har inte givit nämnden anledning till erinran. Lantbruksstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag om pedagogisk utbild­ ning och framhåller därvid särskilt de yngre lärarnas behov av undervis­ ning i metodik. Styrelsen understryker även behovet av en central infor­ mationstjänst, som genom sammandrag och systematisering av vetenskap­

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1902

liga avhandlingar, försöksberättelser m. m. väsentligt kunde underlätta för lärarna att följa med i utvecklingen. Skogsstyrelsen ifrågasätter, om inte en viss för de kommande uppgifterna aktuell specialutbildning även på det fackmässiga området borde meddelas i anslutning till de pedagogiska kurserna. Erfarenheterna från den skogliga lärarutbildningen visar, att de blivande lärarna behöver trimmas i vissa av­ seenden — framför allt i arbetstekniska och maskinella discipliner — för att kunna rätt skota den praktiska undervisningen. Frågan om att vidmakt­ hålla lärarnas teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter bör också uppmärksammas. Skolöverstyrelsen finner timantalet för speciell metodik vara väl lågt i jämförelse med timantalet för allmän undervisningsmetodik. Styrelsen an­ ser aven, att underlaget för lärartjänsterna i pedagogik och psvkologi be­ höver vidare klarläggas. Jordbrukets upplysningsnämnd rekommenderar, att den föreslagna peda­ gogiska utbildningen förläggs till lantbrukshögskolan och ingår som ett ämne i agronomexamen. Lärarkollegiet vid Alnarpsinstitntets lantbruksavdelning, som instämmer i behovet av pedagogisk utbildning, förordar, att den pedagogiska under­ visningen for agronomer och lantmästare förläggs till Alnarp. Kollegiet an­ för i anslutning härtill följande. „.Ur,?.t1atenf synpunkt torde det vara lämpligare att förlägga dylik utbildb r uk ss k rd o i-1 vi^a m,shtutio.n-..Nara Alnarp finns inte mindre än tre lantn h m ’ vika,.b?r kunna tJana som övningsskolor för den pedagogiska nrh n nii?8ien'- löjligheten atl få g°da special- och timlärare för pedagogisk och psykologisk undervisning torde även vara särskilt gynnsam vid Alnarp sUet KnlwS® '.T*,1 •IalmÖ,°ch Peda80gisk institution vid Lunds universer nnir nt understrylter vadare nödvändigheten av att fortbildningskur- Tm.in ™w- F°r, al,’?rC °ch konsulenter bör fortbildningen förläggas till U tuna och för yrkeslarare och instruktörer till Alnarp. Kollegiet framhålarb^te och 6 beh,0V.et av “ntral information, som skulle underlätta lärarnas tillgång tnraltÄ SS;" pa >'ndervisni„Ben, då lära™a därigenom får

7.955 drs sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning framhåller bl. a. följande.

utMdn,yni!pntS?S"nderV!fniingSk0mmittén framIagda förslagen om läraritbildnmgcn utgor i huvudsak en sammanfattning av de resultat, som upp­ träd ledning Samverkan med de sakkunniga för yrkesutbildningens cennin. hclr rf ^kkunn,Sa fnsluter sig i stort till kommitténs uppfattnTr” betraffande lararnas pedagogiska grundutbildning och fortbildning Därest lansskolnamnderna blir regionala tillsynsmyndigheter för yrkesutldnmgen i dess helhet, bör nämnderna erhålla vissa uppgifter i fråga om regionalt anordnad fortbildning av lärare och instruktören 8

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund tillstyrker kommitténs förs ag om ersättning till deltagare i den pedagogiska grundutbildningskursen men anser det nödvändigt, att ersättning för resa mellan hemort och kurs­

Kungl. Maj:is proposition nr 103 år 1962 113

ort utgår även till dem som uppbär B-avdrag. I annat fall kommer deltagare med långt avstånd till hemorten att bli ogynnsamt behandlad i förhållande till den, som bor nära kursorten. Svenska lantmannaskolornas lärareförening tillstyrker förslaget till pe­ dagogisk grundutbildning och understryker kraftigt behovet av förbättrad central informationstjänst. Svenska facklärarförbundet finner det angeläget med en förbättrad peda­ gogisk utbildning och förutsätter, att man till denna utbildning knyter väl kvalificerade lärare. Enligt förbundet skulle det vara synnerligen värdefullt, om lektorstjänster i yrkespedagogik kunde inrättas. Förbundet finner vidare förslaget om en fortlöpande central information om försöksberättelse, fackartiklar m. m. vara mycket lovvärt. Därigenom kan lärarna utan tidsödande studier er­ hålla kunskap om den aktuella utvecklingen på jordbruksområdet. Tillsy­ nen över den pedagogiska utbildningen bör enligt förbundets mening hand­ has av de myndigheter, som är ansvariga för övrig lärarutbildning inom yrkesundervisningens område och inte, som kommittén föreslagit, av lantbruksstyrelsen.

XIV. Statsbidrag till lantbrukets yrkesskolor

A. Nuvarande bestämmelser

F. n. utgår statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalt under förutsätt­ ning bl. a. att Kungl. Maj:t förklarat skolan berättigad till sådant understöd samt att skolans verksamhet bedrivs i överensstämmelse med gällande stad­ ga för lantbruksundervisningsanstalter och av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter. Skolan är också skyldig underkasta sig den kontroll, lantbruks­ styrelsen i varje särskilt fall finner skäl föreskriva. Undervisningsmateriel för maskinundervisning. I mån av tillgång på me­ del utbetalas statsbidrag för anskaffning av maskiner m. m. till lantbruks-, lantmanna-, lanthushålls-, trädgårds- och fruktodlingsskola eller jordbrukets yrkesskola med 75 procent av skolornas totala kostnader för anskaffning och montering av maskiner, redskap o. d., som erfordras för undervisningen. Bidrag till materiel, avsedd att användas både för undervisningsändamål och jordbruksdriften vid skolan, utgår endast med 75 procent av den del av an­ skaffningskostnaden, som beräknas motsvara materielens användning vid undervisningen. Skol jordbruk. Lån kan beviljas för inköp av jordbruksfastighet eller till utvidgning av befintligt skoljordbruk vid lantmanna- och lanthushållsskola med högst 90 procent av fastighetens uppskattade värde, dock högst 200 000 kr. för lantmannaskola och 75 000 kr. för lanthushållsskola. Avlöningar m. m. åt lärarpersonalen. Statsbidrag utgår till lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor dels med 90 procent för avlöningar m. in. åt ordinarie, extra ordinarie och extra befattningshavare, dels till arvoden

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

åt timlärare med belopp, som lantbruksstyrelsen i varje särskilt fall bestäm­ mer, dock högst med 14 kr. för undervisningstimme. Driftkostnader. Statsbidrag till lantbruks-, lantmanna-, lanthushålls-, trädgårds- och fruktodlingsskolor utgår för deras driftkostnader med dels ett grundbidrag av vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskola 26 kr. för varje dag, då undervisning pågår, samt vid trädgårds- och fruktodlingsskola av 12 900 resp. 6 450 kr. för läsår, dels ett tilläggsbidrag av 2 kr. 80 öre om dagen för varje elev, som deltar i maskinskötarkurs och 1 kr. 40 öre om dagen för elev, som deltar i annan undervisning, dock att statsbidraget till driftkostnader inte får överstiga tre fjärdedelar av skolans av lantbrukssty­ relsen godkända driftkostnader, sedan avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder. Ur driftkostnadsanslaget utbetalas också arvode åt skolläkare med 4 kr. 50 öre för varje elev, som deltar i undervisningen, dock högst med belopp, som motsvarar skolläkarens verkliga arvode. För att statsbidrag till driftkostnader skall utgå gäller bl. a., att anta­ let elever i huvudkurs uppgår eller i medeltal för de fem sista åren eller det mindre antal läsår, som skolan varit i verksamhet, uppgått till minst 15 samt att det inte överstiger vid lantmannaskola 60 och vid lanthushållssko­ la 30. Då fråga är om praktisk-teoretisk sommarkurs eller ladugårdsförmanskurs eller då särskilda skäl föreligger, kan statsbidrag dock beviljas, oaktat de nämnda villkoren i fråga om elevantalet inte är uppfyllda. Till jordbrukets yrkesskolor utgår statsbidrag till skolornas driftkostna­ der med ett grundbidrag av 7 020 kr. per skola och läsår samt ett tilläggs­ bidrag av 42 kr. per elev och månad. Särskilda iitbildningskurser. Statsbidrag utgår till ett flertal olika special­ kurser, såsom kontrollassistentkurser, ladugårdsskötarkurser, mejerikurser, svinskötarkurser m. fl. med dels grundbidrag, avsedda att täcka skolornas kostnader för lärare och instruktörer, dels tilläggsbidrag till kostnaderna i övrigt, dels i vissa fall bidrag till eleverna för resekostnader, traktamentsersättningar och stipendier för förlorad arbetstid. I övrigt utgår statsbidrag till byggnadsarbeten, till studiehjälp åt elever och till kursverksamhet för jordbrukets rationalisering.

B. Kommittén

För att skapa garantier för att statsbidragen används på föreskrivet sätt har i de härom utfärdade kungörelserna införts detaljerade föreskrifter om kontroll av statsbidragens användning. Detta har medfört en stor arbetsbör­ da både för skolorna och för den centrala tillsynsmyndigheten, lantbruks­ styrelsen. Den mest arbetstyngande delen av lantbruksstyrelsens arbete med den ekonomiska avräkningen staten och skolorna emellan hänför sig till granskningen av lönekostnaderna. Enbart detta arbete sysselsätter f. n. en tjänsteman hos lantbruksstyrelsen mer än halva året. Lantbruksundervisningskommittén har därför funnit det angeläget att i samband med över­

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 115

syn av statsbidragssystemet även undersöka möjligheterna att förenkla det­ samma. Kommittén tar inledningsvis upp vissa allmänna villkor för statsbidragsgivningen, såsom skolornas storlek m. m., och anför följande. Flera av de nuvarande lantmanna- och lanthushållsskolorna är dimensio­ nerade för ett elevantal på 20—30 elever. Kommittén anser, att en skola nor­ malt bör kunna ta emot ett större antal elever samtidigt. Vid lantbrukssko­ lorna bör sålunda ca 60 elever kunna undervisas samtidigt åtminstone under vissa tider av året och vid lanthushållsskolorna ett 45-tal elever. En lämp­ lig riktpunkt för den lägsta gränsen vid en lantbrukets yrkesskola synes en­ ligt kommittén vara 32 elever i samtliga under vinterhalvåret pågående kur­ ser. Svårigheterna att snabbt bygga ut vissa av skolorna gör, att kommittén dock ansett sig inte nu kunna föreslå ett statsbidragsvillkor av denna inne­ börd utan att samtidigt förutsätta en omfattande dispensgivning. Från till­ synsmyndighetens sida bör i samverkan med resp. huvudmän eftersträvas en successiV ökning av de mindre skolornas kapacitet, i den mån tillgången på elever motiverar detta. Efter en övergångstid, som bl. a. blir beroende på i vilken takt statsbidrag kan ställas till förfogande för en önskad utbyggnad vid vissa av yrkesskolorna, torde ett sådant villkor för att erhålla statsbi­ drag böra uppställas. Då skola nyinrättas bör dock, såsom allmänt villkor för att den skall för­ klaras statsbidragsberättigad, redan nu införas bestämmelsen, att skolan skall ha sådana dimensioner, att den på en gång kan motta minst 32 elever. Liksom hittills bör vissa villkor om minimiantal elever i olika kurser upp­ ställas. Sålunda bör antalet elever vid början av varje kurs uppgå till i kurs med övervägande teoretisk undervisning minst 16 och i kurs med övervägan­ de praktisk undervisning minst åtta. Till kurser med övervägande praktisk undervisning hör därvid räknas både olika former av praktisk-teoretiska yrkeskurser och vissa slag av specialkurser, såsom maskinskötarkurser, kontrollassistentkurser m. fl. Tillsynsmyndigheten bör få befogenhet att, när så anses påkallat med hänsyn till kursernas art, uppläggning och angelägen­ heten av att viss utbildning kommer till stånd, medge undantag från angivna villkor. Statsbidrag bör dock i intet fall få medges, om elevantalet i en kurs understiger fem. Det är f. n. relativt vanligt, att elever i en lantbrukets yrkesskola kommer från andra orter i landet än dem, som ligger inom skolans naturliga upp­ tagningsområde, exempelvis från annat län. Kommittén betonar att i den mån platser finns tillgängliga, bör dessa elever tas emot vid skolan på sam­ ma villkor, som gäller för elever från det egna länet. Undervisningsmateriel. Lantbruksundervisningskommittén föreslår, att statsbidrag till anskaffning av undervisningsmateriel vid lantbrukets yr­ kesskolor liksom vid de centrala verkstadsskolorna bör utgå med 90 procent av kostnaderna för förvärv och montering av densamma. För förvärv av materiel, som avses att begagnas både i jordbruksdriften och i undervisning­ ens tjänst, föreslås, att statsbidrag liksom nu skall kunna utgå med 90 pro­ cent av halva anskaffningskostnaden. Med hänsyn till att medelsbehovet un­ dergår växlingar, som svårligen låter sig förutsägas, anser kommittén, att anslag för ändamålet bör uppföras såsom förslagsanslag i stället för som f. n. reservationsanslag.

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Skoljordbruk. Med hänsyn till önskvärdheten av att i vissa fall utöka skoljordbrukens storlek och med tanke på att eventuellt ytterligare skolor kan komma att inrättas, bör, framhåller lantbruksundervisningskommittén, möj­ ligheter till lån för anskaffande av skoljordbruk finnas även fortsättnings­ vis enligt de villkor, som nu gäller. Avlöningar m. m. åt lärarpersonalen. Statsbidragsreglerna för lantbrukets yrkesskolor bör enligt lantbruksundervisningskommitténs uppfattning i gör­ ligaste mån anpassas efter vad som gäller för övriga yrkesskolor. Då lantbrukets yrkesskolor liksom de centrala verkstadsskolorna hämtar sina elever från en större region, i regel ett landstingsområde, anser kom­ mittén, att statsbidrag bör utgå med i princip 100 procent av avlöningskostnaderna. Till timlärarna utgår ersättning i form av timarvoden. Kommittén före­ slår, att en anknytning sker till timlärarkungörelsen även för lantbrukets yrkesskolor men anser, att timtaxan i dess nuvarande utformning blir onö­ digt tungarbetad. Kommittén förordar i stället en ordning med statsbidrag till enhetliga timlärararvoden. Med timlärartimmar jämställs då även övertidstimmar av vid skolorna anställda lärare. Driftkostnader. Enligt kommitténs mening bör staten liksom hittills i form av statsbidrag delvis svara för de kostnader utöver lärarlönerna, som är förknippade med skolornas drift. Statsbidraget bör enligt kommitténs mening täcka i genomsnitt 50 procent av de verkliga driftkostnaderna, sedan avdrag gjorts för influtna hyror. Någon begränsning uppåt, i likhet med den nu gällande att statsbidraget får uppgå till högst viss del (f. n. 3/4) av de verkliga kostnaderna, kan enligt kommittén inte vara erforderlig. Den skul­ le dessutom kräva en mer omfattande detaljkontroll än kommittén anser nödvändig i detta sammanhang. Då det är önskvärt, att skolornas kontakt med det praktiska jordbruket underlättas, har kommittén funnit skäligt, att statsbidrag även utgår till en del av skolornas kostnader för reseersättningar och traktamenten åt lärare. Kommittén har därför i det bidragsunderlag, som legat till grund för kom­ mitténs beräkningar av nya bidragsbelopp, inräknat rese- och traktamentskostnader med ett belopp av 600 kr. för läsår för varje helårsanställd äm­ nes- och yrkeslärare vid ifrågavarande skolor. Kommittén förordar, att statsbidragsgivningen till skolornas driftkostna­ der liksom nu skall ske på grundval av sär skilda grund- och tilläggsbidrag, varvid den nuvarande relationen mellan bidragen bör bibehållas. Kommittén understryker vikten av att ett driftkostnadsbidrag, konstrue­ rat på föreslaget sätt, justeras i takt med dels den allmänna kostnadsstegringen, dels de mera betydande ändringar i driftkostnaderna vid lantbru­ kets yrkesskolor, som kan bli en följd av att kursverksamheten i sin hel­ het omläggs. Pedagogisk utbildning och fortbildning för lärare m. fl. I det föregående bär kommittén föreslagit, att vissa av de specialkurser, till vilka bidrag nu utgår från reservationsanslaget Särskilda utbildniugskurser, skall inordnas

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962 117

i skolornas ordinarie kursverksamhet. Härav följer, att statsbidrag till ifrågavarande specialkurser i framtiden kommer att utgå från avlönings- och driftkostnadsanslagen. Statsbidrag från nämnda anslag utgår även till Svenska svinavelsföreningen och Svenska fåravelsföreningen för specialutbildning i svinskötsel resp. fårskötsel. Kommittén anser, att särskilt statsbidrag till nämnda ända­ mål bör utgå även i fortsättningen. Bidragen synes dock lämpligen kunna utgå från annat anslag, förslagsvis nionde huvudtitelns anslag Befrämjande av husdjursaveln. Under förutsättning att här föreslagna ändringar genomförs, bör statsbidragsgivningen från anslaget sålunda kunna begränsas att avse fortbildnings­ kurser för lärarpersonalen vid lantbrukets yrkesskolor samt för konsulen­ ter, assistenter och instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruks­ nämnder. Statsbidrag vid dessa kurser bör enligt kommittén utgå dels till arvoden, resekostnadsersättningar och traktamenten åt föreläsare, dels till undervisningsmateriel och övriga expenser, dels till resekostnadsersättning­ ar och i förekommande fall traktamenten åt kursdeltagare. Under anslaget bör också anvisas medel till den i föregående kapitel be­ handlade pedagogiska grundutbildningen för lärare vid lantbrukets yrkes­ skolor m. fl., vilken föreslagits skola helt bekostas av staten. Studiehjälp åt elever vid lantbrukets yrkesskolor. Lantbruksundervisningskommittén förordar, att elever vid lantbrukets yrkesskolor — med un­ dantag av eleverna vid de kortare grundläggande yrkeskurserna — fortsätt­ ningsvis erhåller studiehjälp enligt nu gällande bestämmelser. Med tanke på att eleverna i de kortare grundläggande yrkeskurserna utgörs av redan yrkesverksamma jordbrukare och lantarbetare, som oftast har försörjnings­ plikt, förordar kommittén, att dessa erhåller stipendier enligt samma be­ stämmelser som gäller för elever i de kurser, vilka anordnas med statsbi­ drag från anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m. Detta innebär, att kursdeltagarna får ersättning, beräknad efter billigaste klass för erforderliga järnvägs-, ångbåts- eller bussresor mellan hemmet och kursplatsen, samt, om de inte under kursen vistas i hemmet, tillika traktamentsstipendium med 5 kr. om dagen. Härutöver utgår stipendium för för­ lorad arbetstid efter behovsprövning med högst 17 kr. om dagen till familje­ försörjare och med högst 10 kr. om dagen till icke familjeförsörjare. Kommittén ifrågasätter vidare lämpligheten av att vid beviljandet av stu­ diehjälp hänsyn tas till föräldrarnas bundna tillgångar i den utsträckning, som nu sker. Vid stipendiegivningen jämställs nu taxeringsvärdet på för­ äldrarnas gårdar och värdet av inventarier med likvida tillgångar, trots att de förra värdena inte kan lösgöras. På grund härav torde eleverna vid lantbrukets yrkesskolor i stipendiehänseende tillhöra eu av de mera missgyn­ nade elevkategorierna. Kommittén förordar därför sådan ändring i de nu­ varande studiehjälpsbestämmelserna, alt bundna tillgångar inte i den ut­ sträckning, som nu är fallet, kommer att inverka på stipendiegivningen i framtiden.

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

C. Yttranden I fråga om de mera allmänna synpunkter som remissinstanser­ na haft beträffande statsbidragsbestämmelserna för lantbrukets yrkessko­ lor må anföras följande. Statskontoret delar lantbruksundervisningskommitténs uppfattning, att statsbidragsgivningen bör förenklas. Bidragsreglerna för lantbrukets skolor bor dock enligt statskontoret i större utsträckning än kommittén tänkt sig anpassas till motsvarande bestämmelser, som gäller för andra yrkesskolor, främst de centrala verkstadsskolorna. Lantbruksstyretsen anser, att kommitténs förslag innebär vissa förbätt­ ringar och betydande förenklingar både för tillsynsmyndigheten och för sko­ lorna själva. Styrelsen framhåller dock, att skolor, som inte är landstingsägda eller som tar emot elever från hela landet, kan ha svårigheter att få bidiag av erforderlig storlek av det landsting, inom vars område skolan är belägen. Styrelsen föreslår därför, att en sådan skola skall kunna få ytterli­ gare statsbidrag eller att det skall föreskrivas skyldighet för landsting, inom vars område elever vid skolan är hemmahörande, att lämna skäligt bidrag till skolan i proportion till antalet sådana elever. Kommitténs förslag beträffande statsbidrag till undervisnings­ materiel har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Stats­ kontoret framhåller emellertid att ämbetsverket inte motsätter sig, att statsbidiag får utgå med 90 procent av kostnaderna för anskaffning av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Därigenom kommer samma begränsning att gälla för lantbrukets yrkesskolor som för övriga yr­ kesskolor. Enligt riksräkenskapsverket bör anslaget till bidrag till undervis­ ningsmateriel uppföras såsom reservationsanslag. Beträffande statsbidraget till avlöningar in. m. säger sig statskon­ toret inte vilja rikta någon erinran mot förslaget att i likhet med vad som gäller för vid de centrala verkstadsskolorna lämna bidrag med 100 procent av avlöningskostnaderna. Beträffande ersättningen till timlärare framhåller stats­ kontoret, att en närmare anknytning av bidragsnormerna för timlärare vid lantbrukets yrkesskolor till motsvarande bestämmelser vid de centrala verk­ stadsskolorna (SFS 1958: 419) synes starkt påkallad. Kommitténs förslag att lämna lärarna vid lantbruksskolorna ett årligt belopp om 600 kr. som trakta ments- och reseersätt­ ning för resor i samband med undervisningen har statskontoret inte an­ sett sig böra tillstyrka. Svenska lantmannaskolornas lärareförening har däremot ingen erinran mot detta förslag men påpekar, att behovet av reseoch traktamentsersättningar till lärare i de s. k. fortsättningskurserna med hemkontakt inte tillräckligt uppmärksammats. Förslaget att minska betydelsen av föräldrarna bundna tillgångar vid stipendiegivningen har vunnit anslutning från Sveriges lantbruks-

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 119

förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, lantbruksstyrelsen, Svenska lantmannaskolornas lärareförening och Svenska lanthushållsläraiinnornas förening men avstyrkts av statskontoret. I övrigt understryker åtskilliga remissinstanser studiehjälpens betydelse för elevernas möjligheter att skaf­ fa sig yrkesutbildning.

XV. Kostnadsberäkningar

A. Kommittén

Lantbruksundervisningskommittén bär vid sina beräkningar av de mer­ kostnader, som de framlagda förslagen kommer att medföra, i huvudsak ut­ gått från den bedömning av undervisningsverksamhetens omfattning, som lantbruksstyrelsen framlagt i sina anslagsäskanden för budgetåret 1961/62. Dessa har grundats på från skolorna infordrade uppgifter om den plane­ rade verksamheten under detta budgetår. I fråga om den specialiserade vi­ dareutbildningen föreslår kommittén en råd nya kurstyper, övergången till dessa kommer emellertid att åtföljas av en samtidig minskning av vissa nuvarande kurser. Kommittén har ansett sig kunna förutsätta, att dessa förändringar under en övergångstid balanserar varandra. Särskild hänsyn har i beräkningarna dock tagits till kommitténs förslag om att anordna kor­ tare grundläggande yrkeskurser samt till att vissa av de utbildningskurser, till vilka hittills medel anvisats från anslaget Särskilda utbildningskurser, i fortsättningen kommer att ingå som specialkurser i lantbruksskolornas ordi­ narie kursprogram. Lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp är inte med­ tagna i lantbruksstyrelsens anslagsäskanden utan medel till dessa skolor an­ visas över särskilda anslag resp. Alnarpsinstitutets stater. De föreslagna änd­ ringarna torde vid dessa skolor medföra relativt små kostnadsjusteringar. Detta är också fallet med kommitténs förslag om ombildning av vissa ämneslärartjänster vid Alnarpsinstitutet till lektorstjänster. Kommittén har därför i kostnadsberäkningarna inte ansett sig behöva räkna med några för­ ändringar för lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp. Kommitténs förslag är avsedda att genomföras successivt. Vid de följande beräkningarna har emellertid kommittén funnit lämpligt, att med utgångs­ punkt i uppgifterna i lantbruksstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 framräkna de kostnadsändringar, som — jämförda med de i 1961 års statsverkspropositionen föreslagna anslagsbeloppen — skulle uppkom­ ma under budgetåret 1961/62, därest kommitténs förslag hade genomförts under detta budgetår. De av kommittén framlagda förslagen skulle sålunda, om de genomförts under budgetåret 1961/62, ha medfört en kostnadsökning för staten under detta budgetår med sammanlagt 2 665 000 kr. I detta belopp ingår ett engångsanslag på 45 000 kr. till inventarier in. m. vid Jälla lantbruksskola un­ der punkt IV. 2. f), varför den årliga kostnadsökningen skulle stanna vid 2 620 000 kr. Som motivering till de föreslagna anslagsförändringarna anför kommittén bl. a. följande.

120 Kungl. Maj. ts proposition nr 10it är 1002

I. Anslaget, som hittills har benämnts Bidrag till undervisningsmateriel för maskinundervisning, bör i fortsättningen benämnas Bidrag till undervis­ ningsmateriel. Till följd av denna utvidgning och med hänsyn till att ett ackumulerat behov av statsbidrag till undervisningsmateriel föreligger, bör anslaget uppräknas med 165 000 kr. till 330 000 kr. Samtidigt bör anslagets karaktär ändras från reservationsanslag till förslagsanslag. II. A. 1. a). Statsbidraget föreslås utgå med 100 procent av lönekostna­ derna. II A. 1. b). Statsbidrag beräknas utgå med 100 procent av ett på grundval av timlärararvode enligt BT 17 (ortsgrupp 3) vid lantbruksskolorna och BT 15 (ortsgrupp 3) vid lanthushållsskolorna beräknat bidragsunderlag i enlighet med kommitténs förslag. Med hänsyn till att kommittén föreslagit, att särskilt statsbidrag inte vidare skall utgå för extra ersättning till skoljordbrukens förmän för deras medverkan med handledning i praktiskt ar­ bete, har antalet timlärararvoden för övningstimmar minskats i motsvarande grad. II. A. 2 a). I samband med att nuvarande jordbrukets yrkesskolor omor­ ganiseras till lantbruksskolor ändras rektorslönerna till lönegrad A 26. Vi­ dare har räknats med en ämneslärare i Gålö. I stället har det statsbidrag med oO procent, som hittills utgått till förmanspersonalen, indragits. Vid beräk­ ningarna har förutsatts, att undervisning i lanthushåll för flickor liksom hittills kommer att anordnas i Sorselegården och Pålkem. III. Kommittén har tidigare föreslagit, att statsbidrag under vissa förut­ sättningar skall utgå till jordbrukare, som åtar sig att ta emot Iantbrukselever. För detta ändamål bör ett nytt reservationsanslag uppföras i riksstaten, förslagsvis benämnt Bidrag till praktikgårdar. Antalet praktikgårdar har beräknats till 300 och statsbidraget till varje praktikgård till 1 200 kr. IV. Anslaget bär hittills benämnts Särskilda utbildningskurser. Då vissa av utbildningskurserna föreslås skola inordnas i lantbruksskolornas ordi­ narie kursprogram och andra utgå, bör medelsanvisningen från anslaget kunna begränsas till att avse pedagogisk utbildning och fortbildning för lä­ rare in. fl. Kommittén föreslår därför ändrad benämning av anslaget. IV. 1. Under denna punkt ingår utbildningskurser för ladugårdsskötare. kontrollassistenter in. fl. De anslag, som nu utgår till Svenska svinavelsföreningen och till Svenska fåravelsföreningen, bör i fortsättningen utgå Irån anslaget Befrämjande av husdjursaveln. I\. 2. a). För den pedagogiska utbildningen i Jälla har beräknats en helarsanställd lektor i lönegrad A 24. I Alnarp har räknats med eu halvårsanställd ämneslärare i lönegrad A 23. Övriga lärarkostnader utgörs av arvoden åt timlärare. Lärarkostnaderna har med denna utgångspunkt beräknats

uPPgå till ca 60 000 kr. i Jälla och till ca 40 000 kr. i Alnarp. I dessa belopp

ingår också arvoden åt kursledare vid övningsskolorna. IV. 2. b). Ersättning till kursdeltagarna i 15-veckorskursen i Jälla och Al­ narp har beräknats utgå med 1 020 kr. per deltagare och månad. Till delta­ garna i femveckoiskvrsen har ersättning beräknats utgå i form av traktamenten med 14 kr. per deltagare och dag. Därutöver har räknats med er­ sättning åt kursdeltagarna för resa från hemorten till kursorten och åter. I\. 2. c). Beräknad kostnad för lärarnas och kursdeltagarnas resor på grund av undervisningens förläggning till övningsskolor. IV. 3. Den föreslagna höjningen av anslaget till fortbildningsverksamhelen är erforderlig, för att den utbyggnad och effektivisering av ifrågavaran­ de verksamhet, som kommittén förordat, skall kunna genomföras. \ II. Till detta anslag föreslås skola överföras de tidigare under punkt IV- .omnämnda bidragen till Svenska svinavelsförcningen och Svenska fåravelsioreningen, vilka f. n. utgår från anslaget Särskilda utbildningskurser.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

XVI. Långtidsplan för den fortsatta upprustningen och utbyggnaden av lantbrukets yrkesskolor

A. Lantbruksstyrelsen

Såsom tidigare anförts har lantbruksstyrelsen på uppdrag av Kungl. Maj :t utarbetat en långsiktig plan för den fortsatta upprustningen och utbyggna­ den av lantbrukets yrkesskolor. I fråga om beräkningsgrunderna framhåller styrelsen bl. a. följande. En fortsatt utbyggnad av lantbrukets yrkesskolor bör grundas på en bedömning av behovet av utbildningsplatser så långt fram i tiden som möjligt. Därigenom kan felaktiga investeringar undvikas. Styrelsen, som utarbetat en prognos över behovet av utbildningsplatser för läsåret 1970/71, framhål­ ler, att de gjorda beräkningarna är mycket schematiska. Den framlagda prognosen bör dock enligt styrelsen kunna läggas till grund för den utbyggnadsverksamhet, som bör ske under de närmaste åren. Beräkningarna över behovet av utbildningsplatser för yrkesutbildning i jordbruk avser två olika kategorier, nämligen dels jordbruksföretagare, dels anställda i olika befattningar i jordbruket. I fråga om företagarna har rekry­ teringsbehovet beräknats med utgångspunkt från antalet brukningsenheter med minst 2 ha åker år 1971. Vid beräkning av behovet av utbildningsplat­ ser har bl. a. förutsatts, att endast en viss efter jordbrukens storlek varieran­ de andel av de nytillträdande jordbrukarna kommer att skaffa sig skolmäs­ sig yrkesutbildning. Det årliga behovet av utbildningsplatser för anställda arbetsledare beräk­ nar styrelsen till ett 100-tal för arbets- och driftsledarutbildning och 20—25 för ladugårdsförmansutbildning. Vid beräkning av det framtida utbildnings­ behovet för lantarbetare har styrelsen utgått från ett visst antal anställda för varje brukningsenhet över 50 ha åker år 1971 samt från en antagen yrkesutbildningsfrekvens bland lantarbetarna. Det framtida behovet av utbildningsplatser vid lanthushållsskolorna har av styrelsen beräknats på i princip motsvarande sätt som för lantbrukssko­ lorna.

Skillnaden mellan det beräknade behovet av utbildningsplatser 1970/71 och den nuvarande utbildningskapaciteten bar av lantbruksstyrelsen lagts till grund för en bedömning av behovet av upprustning och utbyggnad av lantbrukets yrkesskolor. Enligt de av styrelsen utförda beräkningarna för tiden fram till 1970/71 erfordras sammanlagda investeringar i lokaler för dessa skolor av 30 miljoner kr. eller i genomsnitt per år 3,4 miljoner kr. Un­ der förutsättning av ett statsbidrag av 50 procent skulle härför erfordras en årlig statlig medelsanvisning av 1,7 miljoner kr. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör emellertid upprustningen och utbyggnaden av lantbrukets yr­ kesskolor utföras i snabbast möjliga takt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 123

B. Yttranden

Remissinstanserna framhåller överlag, att en betydande osäkerhet vidlå­ der de prognoser lantbruksstyrelsen utfört. Särskilt anses detta gälla de an­ taganden styrelsen gjort beträffande den andel av de nytillträdande jord­ brukarna, som kommer att skaffa sig skolmässig yrkesutbildning. Åtskilliga av remissinstanserna anser därför, att den av styrelsen framlagda långsik­ tiga planen inte utan vidare kan bli vägledande för framtida utbyggnad av lantbrukets yrkesskolor. Ur remissyttrandena må följande återges. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller bl. a., att man vid de fördjupade un­ dersökningar på detta område, som arbetsmarknadsstyrelsen bedriver i samråd med bl. a. lantbruksstyrelsen, kan komma till något avvikande slut­ satser. I avvaktan på resultatet av dessa undersökningar synes emellertid det av lantbruksstyrelsen framlagda materialet kunna ligga till grund för plane­ ringen på lantbruksundervisningens område. Statskontoret finner det angeläget att, innan utbyggnad sker av lantbru­ kets yrkesskolor, befintlig överkapacitet inom vissa landsdelar så långt möj­ ligt utnyttjas. Möjligheterna att uppföra provisoriska lokaler bör också till­ varatas för att begränsa utgifterna och undvika felinvesteringar. Svenska landstingsförbundet framhåller, att ett ingående samråd med de lokala huvudmännen synes erforderligt, innan några åtgärder vidtas. Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att behovet av utbildningsplatser lör de föreslagna specialkurserna kommer att bli väsentligt större än vad lantbruksstyrelsen förutsatt. Enligt riksförbundets uppfattning bör det i första hand ankomma på vederbörande huvudman att bedöma, vilka skolor som skall nybyggas, utvidgas eller eventuellt läggas ned. Hushållningssällskapens förbund anser sig inte kunna tillstyrka, att lantbruksstyrelsens plan utan ytterligare bearbetning får utgöra underlag för be­ slut rörande den fortsatta utbyggnaden av lantbrukets yrkesskolor. I anslut­ ning härtill bör en samlad översyn av de åtgärder, som kan leda till en bättre elevrekrytering, också verkställas. De olika landstingens förvaltningsutskott bar behandlat den av lantbruks­ styrelsen utarbetade planen för utbyggnad av lantbrukets yrkesskolor för­ hållandevis ingående. De har därvid redovisat det utbyggnadsbehov, som enligt deras bedömning föreligger inom det egna landstingsområdet. I stor utsträckning har förvaltningsutskotten funnit, att lantbruksstyrelsens be­ räkning underskattar det framtida utbildningsbehovet inom lanthushållsområdet. Flera av förvaltningsutskotten ifrågasätter vidare, om lantbruks­ styrelsens schematiska beräkningar är realistiska. Den faktiska utbyggna­ den av skolorna anses böra ske med beaktande av de vid varje tidpunkt före­ liggande praktiska erfarenheterna av efterfrågan på utbildningsplatser.

Departementschefen

Skolmässig yrkesutbildning har under senare tid blivit av allt större bety­ delse för näringslivets effektivitet. Den tekniska och ekonomiska utveck­ lingen medför att, samtidigt som arbeten av rutinkaraktär mekaniseras, ar­ betsuppgifterna i övrigt blir alltmera komplicerade. Inte minst gör sig denna utveckling gällande inom jordbruket. Maskinerna har där starkt reducerat

124 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

den manuella arbetsinsatsen. Samtidigt har forskning och övrig utvecklings­ verksamhet i hög grad förändrat produktionsförutsättningarna genom till­ komsten av bland annat förbättrad produktionsteknik, växter och djur, som ger högre avkastning, samt nya medel och metoder för bekämpning av växt­ sjukdomar och ogräs. Allt detta syftar till en högre produktivitet, d. v. s. ett bättre utbyte i förhållande till insatta resurser. Till belysning av de resul­ tat, som uppnåtts, och den genomgripande omställningsprocess, som ägt rum, kan nämnas att enbart under de två senaste årtiondena antalet i jord­ bruket sysselsatta reducerats till hälften, samtidigt som produktionsvolymen varit i stort sett oförändrad. Utan denna rationaliseringsprocess torde kost­ naderna för livsmedelsproduktionen ha varit ojämförligt mycket högre än vad de är i dag. Det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet världen över leder till oavbrutet nya framsteg. Den utvecklingsnivå, på vilken ett lands jordbruk befinner sig, är emellertid i hög grad beroende av hur snabbt framstegen blir kända och kommer i bruk bland yrkesutövarna. Den skolmässiga yrkes­ utbildningen är därvidlag ett mycket väsentligt led i den verksamhet, som syftar till att bland den jordbrukande befolkningen sprida kännedom om effektivare produktionsmetoder och en mera ekonomisk uppläggning av pro­ duktionen. En god yrkesutbildning spelar också en viktig roll för männi­ skornas intresse för sitt yrke och skänker därmed en ökad trivsel i tillvaron. Enligt utförda undersökningar synes de jordbrukare, som genomgått skol­ mässig yrkesutbildning, uppnå ett bättre ekonomiskt resultat än de, som saknar sådan utbildning. För de anställda föreligger oftast ett mera ome­ delbart samband mellan utbildning och ekonomiskt utbyte, eftersom särskild utbildning ger möjligheter till bättre betalda anställningar. I framtiden torde vinsten av en god yrkesutbildning bli än mera påtaglig både för egna före­ tagare och anställda, eftersom behovet av väl utbildad arbetskraft inom jordbruksproduktionen relativt sett kan förväntas komma att öka. Det torde vidare böra framhållas, att man genom ökad utbildning hör kunna bättre utnyttja de investeringar, som enskilda och staten gjort i jordbruket, och även skapa större säkerhet för att de åtgärder, som alltfort vidtas i detta avseende, blir effektiva. Ur samhällelig synpunkt synes yrkes­ utbildningen på jordbrukets område även därutöver böra tillmätas särskild betydelse. Det allmänna har på detta område åtagit sig vissa förpliktelser beträffande inkomstlikställighet för jordbruksbefolkningen. Därför bör det ur samhällets synpunkt vara angeläget att främja alla åtgärder, som syftar till att förbättra jordbrukets produktivitet och som därmed förbilligar livs­ medlen för konsumenterna och minskar behovet av statligt stöd för att upp­ rätthålla den avsedda inkomststandarden i jordbruket. Eu inte oväsentlig åtgärd i detta sammanhang synes en förbättring av yrkesutbildningen vara. Det är sålunda ur olika synpunkter angeläget, att en effektiv och välorga­ niserad yrkesundervisning kan erbjudas dem, som arbetar inom jordbruket. Jag hälsar därför med tillfredsställelse lantbruksundervisningskommitténs förslag till förbättrad yrkesutbildning på detta område, vilka jag för egen del anser mig i huvudsak kunna godta. Särskilt vill jag framhålla, att det

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 125

genom kommitténs arbete skapats möjligheter att nu framlägga förslag till utbildningsgång för yrkesutbildningen i jordbruk, som direkt bygger på den obligatoriska skolan. På några punkter har jag emellertid funnit mig med hänsyn till bland annat vad som framkommit vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande böra förorda vissa jämkningar i de framlagda försla­ gen. Några av kommittén behandlade spörsmål, bland annat frågan beträf­ fande statsbidragen till berörda skolor, torde få prövas i senare samman­ hang. Den av mig förordade omläggningen av yrkesutbildningen på jordbrukets område bör i princip genomföras från och med den 1 juli 1963. I det föl­ jande avser jag att i huvudsak behandla de olika förslagen i den ordning de redovisats i kommitténs betänkande. Skolornas benämning. I enlighet med kommitténs förslag bör nuvarande lantmannaskolor, lantbruksskolor och jordbruksskolor ombildas till en en­ hetlig skoltyp, som bör benämnas lantbruksskolor. Vidare bör dessa skolor samt trädgårdsskolorna och lanthushållsskolorna i fortsättningen benämnas lantbrukets yrkesskolor. Förberedande yrkesutbildning. Kommittén och remissinstanserna har sär­ skilt framhållit, att omfattningen av den förberedande yrkesutbildningen i lantbruksskolorna i hög grad blir beroende av om den obligatoriska skolan kommer att inrymma särskild jordbruksutbildning eller ej. I anledning här­ av vill jag erinra om att chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen nr 54 till årets riksdag angående reformering av den obligatoriska skolan in. m. förordat, att någon särskild jordbrukslinje inte skall ingå i denna skola. Klart yrkesbestämda elever skall emellertid efter skolstyrelsens med­ givande i varje enskilt fall och med de förbehåll skolberedningen angivit få fullgöra sitt nionde skolår i yrkesskola. Med hänsyn till vad som sålunda föreslagits synes ökade krav komma att ställas på lantbruksskolornas ka­ pacitet i vad avser den förberedande yrkesutbildningen. Liksom för närvarande torde den skolmässiga förberedande yrkesutbild­ ningen även för framtiden i huvudsak böra ske i form av praktisk-teoretiska sommarkurser omfattande 21 veckor. Denna kursform, som omfattats med stort intresse och därvid getts ökat utrymme under senare år, synes skapa en god grund för den fortsatta yrkesutbildningen. Den av kommittén föreslag­ na undervisningsplanen synes väl ägnad att tjäna som norm för kursens närmare utformning. Vid de nuvarande jordbruksskolorna har anordnats utbildning motsva­ rande de av kommittén förordade ettåriga förberedande yrkeskurserna. Elevtillströmningen till dessa kurser, särskilt av ungdomar från tätorterna, har under senare år varit mycket stor. För att bättre tillgodose detta utbild­ ningsbehov bör i enlighet med kommitténs förslag ettåriga förberedande yrkeskurser i fortsättningen kunna ingå som ett led i den ordinarie kursverk­ samheten vid lantbruksskolorna i den mån behov av dylik utbildning före­ ligger. Den av kommittén förordade uppläggningen av ettårskursen föran­ leder i princip ingen erinran från min sida.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 ur 1962

Huvuddelen av den förberedande yrkesutbildningen i jordbruk synes även i fortsättningen komma att ske genom praktik på föräldragården eller bos andra jordbrukare. I syfte att öka tillgången på lämpliga praktikplatser för bland annat dem, som inte kan beredas plats i den skolmässiga förbere­ dande yrkesutbildningen, har kommittén föreslagit, att särskilt statsbidrag skall utgå som ersättning åt sådana jordbrukare, som åtar sig att svara för praktisk utbildning av lantbrukselever. Med hänsyn till bland annat de ei inringar beträffande utformningen och konsekvenserna av bidraget, som framförts vid remissbehandlingen, är jag emellertid inte beredd att till­ styrka kommitténs förslag i denna del. Grundläggande yrkesutbildning. Den av kommittén föreslagna sänkningen av minimiåldern från för närvarande 18 år för inträde i lantmanna- och lantbruksskolor till 16 år för inträde i grundläggande yrkeskurs anser jag mig böra tillstyrka. Genom denna sänkning av inträdesåldern erhålls en di­ rekt anknytning till den obligatoriska skolan. Såsom bland annat skolöver­ styrelsen framhållit kan man därvid undvika de betydande olägenheter, som nuvarande bestämmelser medfört för de på jordbruksutbildning inriktade ungdomar, som hittills nödgats vänta ett eller två år för att få tillgodogöra sig den skolmässiga yrkesutbildningen. En lägre inlrädesålder till lantbru­ kets yrkesskolor än för närvarande synes också vara nödvändig med hänsyn till att jordbruksnäringen bör ställas i paritet med Övriga näringar vid rekry­ teringen av ny arbetskraft. Därtill kommer att ungdomar i denna ålder lät­ tare kan avvaras i arbetet på hemgården. Den förordade sänkningen av in­ trädesåldern bör sålunda kunna medverka till att allt flera av de blivande yrkesutövarna inom jordbruket skaffar sig grundläggande yrkesutbildning. Den av kommittén föreslagna utformningen av den grundläggande yr­ kesutbildningen med tre olika kurstyper är enligt min mening lämpligt av­ vägd. Utbildningen på denna nivå bör sålunda omfatta dels grundläggande yrkeskurs, omfattande minst 21 veckor, dels kortare grundläggande yrkes­ kurs för redan yrkesverksamma, omfattande cirka tio veckor, dels grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs, omfattande 42 veckor. I fråga om kursernas innehåll har vid remissbehandlingen framförts vis­ sa önskemål. Sålunda har föreslagits, att övningar och demonstrationer samt arbetsteknik och arbetsplanering skall ges en mera framskjuten plats än i kommitténs förslag till undervisningsplaner. Vidare har bland annat yrkats på att de naturvetenskapliga ämnena skall infogas i närliggande fackäm­ nen. Enligt min mening synes de av kommittén utarbetade förslagen utgöra en lämplig norm för den praktiska utformningen av undervisningen. Såsom kommittén framhållit bör emellertid genom tillsynsmyndighetens för­ sorg utarbetas normalplaner för kurserna. Vid utarbetandet av dessa planer bör hänsyn kunna tas till de framförda önskemålen. Dessa planer bör givet­ vis efterhand anpassas efter utvecklingens krav. Kommittén har förordat, att försöksverksamhet genom tillsynsmyndig­ hetens forsorg igångsätts i syfte att successivt förlänga den grundläggande

Kungl. Mnj:ts proposition nr 103 år 1962 127

yrkeskursen om 21 veckor för att därigenom göra den mera effektiv. Några remissinstanser har emellertid ifrågasatt om det är möjligt att rekrytera ele­ ver till en förlängd grundläggande yrkeskurs, eftersom denna skulle komma att sträcka sig över betydande delar av vegetationsperioden. Man har därvid framhållit, att säsongvariationen i jordbrukets arbetsintensitet gör, att man måste räkna vinterhalvåret som den egentliga studietiden för i jordbruket sysselsatta ungdomar. För min del har jag intet att erinra mot att den av kommittén föreslagna försöksverksamheten igångsätts. Den av kommittén föreslagna kortare grundläggande yrkeskursen om tio veckor för redan yrkesverksamma jordbrukare och lantarbetare, som uppnått en ålder av minst 25 år, har mottagits med tillfredsställelse av re­ missinstanserna. Även jag är av den uppfattningen, att denna nya kursform kommer afl få stor betydelse för att höja yrkesskickligheten bland dem, som i yngre år av en eller annan anledning inte varit i tillfälle att genomgå grundläggande yrkeskurs. Jag har inte heller något att erinra mot det för­ slag till närmare utformning av kursens innehåll, som kommittén fram­ lagt. Allteftersom erfarenheter av denna kursform blir tillgängliga, bör emel­ lertid tillsynsmyndigheten kunna vidta de jämkningar, som visar sig er­ forderliga. Därvid synes bland annat kunna övervägas att såsom skogssty­ relsen ifrågasatt införa en kombinerad jord- och skogsbrukskurs, avsedd för denna elevkategori. Kommitténs förslag om en relativt omfattande undervisning i skogshus­ hållning i de längre grundläggande yrkeskurserna inom områden, där skogs­ bruket dominerar, har godtagits av flertalet remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga. Flera av dem har därvid understrukit betydelsen av att skogsoch jordbruksundervisningen så långt möjligt samordnas, bland annat med hänsyn till att flertalet blivande jordbrukare behöver såväl jordbruks- som skogsutbildning. Även enligt min mening är det angeläget med en nära samordning av jordbruks- respektive skogsbruksutbildningen för blivande brukare av egen­ domar med såväl jord som skog. För att denna samverkan skall kunna ske på ändamålsenligasle sätt bör emellertid vissa riktlinjer föreligga för lant­ bruksskolornas respektive de skogliga yrkesskolornas uppgifter i detta av­ seende. Jag har för min del intet att erinra mot att lantbruksskolorna ges möjlighet att meddela jordbrukare utbildning i skogsskötsel av ungefär den omfattning, som kommittén föreslagit. De skogliga yrkesskolorna bör å and­ ra sidan svara för undervisningen i skogsbruk av jordbrukare, som vill för­ värva mera omfattande kunskaper på detta område än vad lantbruksskolor­ na tillhandahåller. Även den på skogsbruk specialiserade förmansutbildningen bör i sin helhet vara förlagd till skoglig yrkesskola. I den mån så visar sig ändamålsenligt bör skogsutbildningen i lantbruksskolornas grundläggan­ de yrkeskurs kunna förläggas till skoglig yrkesskola. Vad jag nu anfört sy­ nes böra utgöra en allmän riktlinje för skogsutbildningen vid lantbrukssko­ la. Med utgångspunkt härifrån bör omfattningen av sådan undervisning ef­ ter prövning av tillsynsmyndigheten kunna anpassas efter vad som bedöms er-

128 Knngl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

forderligt för att tillgodose behovet i den bygd, där vederbörande lantbruks­ skola är belägen. För att på längre sikt få till stånd en närmare samordning mellan skogsoch jordbruksundervisningen kan det i många fall vara lämpligt att sam­ förlägga jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor. Därigenom synes man dels kunna öka möjligheterna att rationellt utnyttja lärare, lokaler och öv­ riga undervisningsresurser, dels skapa förutsättningar för en bättre utbild­ ning av blivande brukare av egendomar med såväl jord som skog. Jag av­ ser att närmare beröra dessa spörsmål i samband med att förslag rörande riktlinjer för den skogliga yrkesutbildningen framläggs.

Specialiserad yrkesutbildning. Lantbruksundervisningskommittén har fö­ reslagit, att specialkurser av åtta till tolv veckors längd skall kunna anord­ nas inom ett flertal olika ämnesområden. Förslaget har biträtts av remiss­ instanserna, som framhållit att sådana kurser kommer att bli värdefulla särskilt för dem, som genomgått grundläggande yrkesutbildning vid tidig ålder. Även med hänsyn till att utvecklingen inom jordbruksproduktionen går mot en ökad specialisering har kurser av detta slag ansetts bli ändamåls­ enliga. För egen del finner jag mig böra biträda kommitténs förslag, att special­ kurser skall få anordnas inom lämpliga ämnesområden. Kurserna torde i huvudsak böra utformas efter de riktlinjer, som kommittén dragit upp. Jämkningar bör emellertid vidtas av tillsynsmyndigheten i den mån så be­ finns påkallat med hänsyn till framtida erfarenheter. Redan från början synes emellertid enligt min mening följande vid remissbehandlingen fram­ förda synpunkter böra beaktas. Beträffande inträdesfordringarna till specialkurs har kommittén föresla­ git, att genomgången grundläggande yrkesutbildning efter en övergångstid skall utgöra formellt kompetenskrav. Undantag från denna regel skall dock få göras, då det gäller starkt specialiserade kurser, t. ex. fjäderfäkurser. Flera remissinstanser har framhållit, att särskilt äldre sökande, som har långvarig jordbrukspraktik, bör kunna erhålla tillträde även till andra spe­ cialkurser utan föregående grundläggande yrkeskurs. Det synes nämligen under lång tid framöver komma att finnas åtskilliga jordbrukare och lant­ arbetare, som först vid mera mogen ålder kommer till insikt om behovet av att fördjupa sitt kunnande inom ett speciellt område utan att då ha möj­ lighet att genomgå en grundläggande yrkeskurs. Dessa synes inte heller en­ ligt min mening böra utestängas från den specialiserade yrkesutbildningen. Jag förordar därför, att under en betydande övergångstid tillträde till spe­ cialkurs bör kunna erhållas utan genomgången grundläggande yrkeskurs. Först när den grundläggande yrkesutbildningen blivit mera vanlig än vad som nu är fallet och en betydande del av de yrkesverksamma inom jordbru­ ket genomgått sådan utbildning, torde krav på grundläggande yrkeskurs mera generellt böra tillämpas. I fråga om vissa speciella kurslormer, såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

kontrollassistcntutbildning, bör dock liksom nu genomgången grundläggan­ de yrkeskurs uppställas som inträdesvillkor. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag av tillsynsmyndigheten utforma närmare be­ stämmelser beträffande inträdeskraven vid specialkurser. Åtskilliga remissinstanser har förordat avkortning eller uppdelning av specialkurserna med hänsyn till att äldre, redan yrkesverksamma jordbru­ kare och jordbruksanställda kan ha svårigheter att vara hemifrån under en längre tid. För min del finner jag dessa synpunkter värda beaktande. Ef­ tersom man hitintills har mycket begränsad erfarenhet från kurser av detta slag, torde det vara nödvändigt med en viss försöksverksamhet, bland an­ nat beträffande kursernas längd. Skolorna bör sålunda medges möjlighet att pröva specialkurser, som är kortare än åtta till tolv veckor. Även längre specialkurser, t. ex. i fjäderfäskötsel, varom önskemål särskilt framförts, bör kunna prövas. Det torde böra ankomma på tillsynsmyndigheten att utfor­ ma kursplaner för dessa kortare eller längre specialkurser samt att tillse, att de erhåller en viss enhetlighet. Specialkurser bör som nyss anförts kunna anordnas inom samtliga de ämnesområden, där tillräcklig elevanslutning kan erhållas. Därmed bör det i huvudsak vara möjligt att tillgodose de önskemål, som i detta avseende framförts vid remissbehandlingen. Det är emellertid uppenbart, att special­ kurser av olika slag, särskilt inom vissa ämnesområden, inte kan anordnas vid samtliga lantbruksskolor. Det torde böra ankomma på tillsynsmyndig­ heten att tillse att sådana kurser koncentreras till vissa lantbruksskolor och därvid förläggs till de delar av landet, där anslutningen kan påräknas bli störst. Tillsynsmyndigheten bör samtidigt sörja för att berörda yrkesutöva­ re inom andra delar av landet blir informerade om dessa kurser. Utbildning av arbets- och driftsledare samt ladugårdsförmän. Den av kom­ mittén föreslagna ettåriga arbets- och driftsledarkursen synes mig väl läm­ pad för utbildning av arbetsbefäl och driftsledare inom det större jordbru­ ket. Jag anser mig därför i huvudsak kunna godta den föreslagna utform­ ningen av denna kurs. I likhet med åtskilliga remissinstanser vill jag emellertid förorda, att möjligheter skapas att vid sidan av arbets- och driftsledarkursen tillgodose behovet av en utbildning på denna nivå, som är bättre lämpad för flertalet blivande jordbrukare vid medelstora gårdar än vad den föreslagna kursen ansetts vara. För sådana jordbrukare kan behovet av en fortsatt utbildning efter grundläggande yrkeskurs väntas öka i framtiden, bland annat med hänsyn till att den grundläggande yrkeskursen i större utsträckning än för närvarande kommer att genomgås av yngre elever. Jag anser mig därföi inte böra biträda kommitténs förslag att slopa den utbildning på denna ni­ vå, som i huvudsak redan nu finns vid vissa lantmannaskolor i form av en andra vinterkurs. I likhet med ett betydande antal remissinstanser förordar jag, att denna kursform i princip bibehålls parallellt med arbets- och diiftsledarkursen och utformas med utgångspunkt från det för denna framlagda förslaget till undervisningsplan. 1 undervisningsplanen för denna parallella 5 llihang till riksdagens protokoll 10 62. 1 sinnl. Nr 103

130 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

kursform, som synes böra benämnas förkortad driftsledarkurs, bör relativt sett större utrymme än i arbets- och driftsledarkursen ges åt sådana tek­ niska och företagsekonomiska ämnen, som är av särskild betydelse för bli­ vande driftsledare vid medelstora jordbruk. Relativt sett mindre utrymme bör samtidigt ges åt sådana ämnen som arbetsledning och psykologi. Den förkortade driftsledarkursen bör i princip förläggas till vinterhalvåret och omfatta minst 21 veckor. För inträde till såväl den ettåriga arbets- och driftsledarkursen som den förkortade driftsledarkursen bör fordras genomgången grundläggande yrkes­ kurs samt minst två års yrkespraktik i jordbruk eller därmed jämförbar an­ nan praktik. Praktiken bör företrädesvis vara fullgjord efter genomgången grundläggande yrkesutbildning. För äldre sökande med flerårig praktik bör dock undantag kunna göras i detta senare avseende. Minimiåldern för in­ träde bör vara 19 år. Såväl arbets- och driftledarkursen som den förkor­ tade driftsledarkursen, den senare kompletterad med minst sex månaders kvalificerad praktik och vidareutbildning av betydelse för de fortsatta stu­ dierna, synes böra godtas som grund för inträde i lantmästarkursen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av tillsynsmyndighe­ ten fastställa närmare riktlinjer för den förkortade driftsledarkursen. Blivande arbets- och driftsledare inom jordbruket synes böra erbjudas möjlighet att erhålla även viss kvalificerad skoglig utbildning. Den lämp­ ligaste utformningen av dylik specialutbildning bör emellertid närmare un­ dersökas av tillsynsmyndigheten och skogsstyrelsen gemensamt. Vissa remissinstanser har uttryckt farhågor för att det av kommittén fö­ reslagna antalet skolor med arbets- och driftsledarutbildning (Alnarp, Bollerup och Ulvhäll) inte skulle vara tillfyllest. I och med att en förkortad driftsledarkurs tillkommer, synes man emellertid inte för närvarande be­ höva hysa sådana farhågor. Spörsmålet om det för arbets- och driftsledar­ utbildningen erforderliga antalet lantbruksskolor bör emellertid uppmärk­ samt följas av tillsynsmjmdigheten. Den förkortade driftsledarkursen bör i första hand förläggas till de skolor, som redan har s. k. andra vinter­ kurs. Även vissa andra lantbruksskolor bör emellertid, i den mån behov härav föreligger, av tillsynsmyndigheten kunna medges rätt att anordna sådan kurs. Det torde böra ankomma på tillsynsmyndigheten att kontinuer­ ligt anpassa antalet lantbruksskolor med utbildning av detta slag efter före­ liggande behov. Den av kommittén föreslagna utformningen av den framtida utbildningen av ladugårdsförmän föranleder ingen erinran från min sida. Ladugårdsförmanskurs bör sålunda i framtiden begränsas till 24 veckor. För inträde till sådan kurs bör krävas genomgången grundläggande yrkeskurs om minst 21 veckor samt minst två års praktik i djurskötsel. Normalt bör praktiken ha fullgjorts efter den grundläggande yrkeskursen. Liksom i fråga om ar­ bets- och driftsledarkursen bör emellertid tillsynsmyndigheten äga avgöra i vilken utsträckning flerårig praktik före yrkeskursen skall få tillgodo­ räknas. I stället för grundläggande yrkeskurs om minst 21 veckor synes,

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 är 1962 131

såsom kommittén föreslagit, kortare yrkeskurs kompletterad med djurskötarkurs böra kunna godtas för inträde -vid ladugårdsförmanskurs. I enlighet med kommitténs förslag bör ladugårdsförmanskurserna förläg­ gas till Bollerups och Ulvhälls lantbruksskolor. Frågan om behovet av an­ talet kurser med denna utbildning bör följas av tillsynsmyndigheten.

Utbildning av lantmästarc. De från den hittillsvarande driftsledarkursen vid Alnarp utexaminerade benämns lantmästare. För att undvika förväx­ lingar med de tidigare förordade arbets- och driftsledarkurserna bör i en­ lighet med lantbruksundervisningskommitténs förslag berörda utbildning i fortsättningen benämnas lantmästarutbildning. Lantmästarutbildningen är för närvarande ettårig. För tillträde till den­ na utbildning krävs bland annat genomgången lantbruksskola eller lant­ mannaskolans längre kurs samt tre års jordbrukspraktik. Även enligt lantbruksundervisningskommitténs förslag skall lantmästarutbildningen utgö­ ras av en ettårig odifferentierad kurs. Av facklig förutbildning skall enligt kommittén i princip krävas genomgången arbets- och driftsledarkurs. Re­ missinstanserna bär överlag godtagit den föreslagna utformningen av lantmästarkursens innehåll men i åtskilliga yttranden har ifrågasatts, om inte de elever som redan före arbets- och driftsledarkursen inriktat sig på en lantmästarutbildning borde kunna erbjudas en sammanhängande tvåårig kurs i stället för två skilda, var för sig avslutade kurser. Genom en så­ dan anordning skulle enligt dessa remissinstanser vinnas avsevärda pe­ dagogiska fördelar och därmed en effektivare undervisning. Samtidigt skulle de elever, som först på ett senare stadium, d. v. s. efter arbets- och drifts­ ledarkursen eller motsvarande utbildning, bestämt sig för lantmästarutbild­ ning, kunna genomgå en ettårig lantmästarkurs. Eftersom lantmästarkursen redan nu är och även för framtiden synes böra vara uppdelad på minst två parallella undervisningsavdelningar, före­ ligger i och för sig intet hinder att göra den ena avdelningen tvåårig — samt däri inkludera också den arbets- och driftsledarkurs, som är avsedd att förläggas till Alnarp — och den andra avdelningen ettårig. Enligt vad lärarkollegiet vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning uppger i sitt ytt­ rande kan denna anordning genomföras utan nybyggnader eller ökade kost­ nader för lärarlöner. Med hänsyn härtill samt till att en kombination av ett- och tvååriga lantmästarkurser utgör en smidig lösning av föreliggande problem har jag intet att erinra mot att lantmästarutbildningen vid Alnarp organiseras på två avdelningar, varav den ena är ettårig och den andra två­ årig. Av facklig förutbildning för inträde vid den ettåriga lantmästarkursen bor krävas antingen genomgången arbets- och driftsledarkurs eller förkortad driftsledarkurs, kompletterad med minst sex månaders kvalificerad prak­ tik och vidareutbildning av betydelse för de fortsatta studierna, eller på an­ nat sätt inhämtade kunskaper motsvarande de i arbets- och driftsledarkursen meddelade. För inträde vid den tvååriga lantmästarkursen bör av facklig

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

förutbildning krävas genomgången grundläggande yrkeskurs samt minst två års lantbrukspraktik efter yrkeskursen eller samma fordringar som för in­ träde i arbets- och driftsledarkurs. Minimiåldern för inträde i den ettåriga lantmästarkursen bör såsom kommittén föreslagit fastställas till 20 år, me­ dan minimiåldern för inträde i den tvååriga lantmästarkursen bör vara den­ samma som vid inträde i arbets- och driftsledarkursen, d. v. s. 19 år. Av allmänteoretiska förkunskaper för inträde i såväl ettårig som två­ årig lantmästarkurs bör krävas kunskaper i ämnena svenska, matematik, fysik, kemi, biologi och engelska av ungefär samma omfattning som i väl inhämtade kurser enligt årskurs 9 g i grundskolan. Den av kommittén föreslagna allmänna utformningen av lantmästarutbildningen liksom de framlagda rekommendationerna beträffande undervis­ ningens uppläggning m. m. synes enligt min mening utgöra en lämplig grund för den fortsatta lantmästarutbildningen. Sedan närmare erfarenheter vunnits av undervisningen enligt kommitténs förslag synes en mera definitiv undervisningsplan böra fastställas av tillsynsmyndigheten. Redan nu bör emellertid i enlighet med kommitténs förslag lantmästarkursens omfattning fastställas till 42 veckor. Såsom avdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet framhållit bör lantmästarutbildningen avslutas med en officiellt godtagen examen. Med hänsyn till det förhållandevis mogna elevmaterial som genomgår lantmästarkurserna synes det motiverat att ge eleverna möjlighet att i ord­ nade former framföra sina synpunkter och önskemål i fråga om undervis­ ningen. Som förebild torde en undervisningsnämnd av den typ, som finns vid universitet och högskolor, kunna tjäna. Jag anser mig därför böra för­ orda, att vid lantbruksavdelningen i Alnarp inrättas en undervisningsnämnd, bestående av föreståndaren för avdelningen såsom självskriven ordförande, två av lektorerna och en annan lärare vid avdelningen samt tre ledamöter, utsedda av elevkåren. Riksförbundet Sveriges 4 H och Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet har tagit upp frågan om att inrätta ett treårigt lantbruksgymnasium. Ett sådant gymnasium, som enligt förslaget skulle kunna meddela förutbildning för inträde vid bland annat lantbrukshögskolan, torde få en inriktning av utbildningen, som ganska avsevärt avviker från lantmästarkursens. För inträde vid lantbrukshögskolan krävs nämligen av facklig förutbildning en­ dast ett ars praktisk-teoretisk jordbruksutbildning, vilket avsevärt understi­ ger vad en utbildad lantmästare har. Ett lantbruksgymnasium torde sålun­ da snarare få betraktas som en ny utbildningsgång än som en ersättning för lantmästarkursen. Förslaget synes sålunda inte böra prövas i förevarande sammanhang. Lantbruksundervisningskommittén har med hänvisning till den osäkerhet, som för närvarande råder i fråga om utbildningsbehovet, föreslagit, att an­ talet elevplatser vid lantmästarkurserna tills vidare begränsas till högst 60. Om behovet av lantmästarutbildning för framtiden skulle öka, bör det dock enligt kommittén övervägas att inrätta ytterligare en lantmästarkurs i mel­ lersta Sverige. I ett till betänkandet fogat särskilt yttrande liksom i åtskil­

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 133

liga remissyttranden har framhållits, att antalet elevplatser vid lantmästarutbildningen bör utökas, så att blivande jordbrukare inte i den omfattning, som för närvarande sker, hindras att skaffa sig denna utbildning. Antalet sökande till lantmästarutbildning har under åren 1955—1959, enligt vad kommittén uppgett, varit i genomsnitt mer än dubbelt så stort som antalet elevplatser. Under de två senaste åren har antalet sökande ökat ytterligare. För min del anser jag det vara en angelägen uppgift från samhällets sida att sörja för att de, som önskar en kvalificerad yrkesutbildning, också er­ bjuds möjlighet att skaffa sig denna. Inte minst gäller detta lantmästarutbildningen, som visat sig vara mycket lämplig inte endast för driftsledare vid större jordbruk utan även för anställda inom såväl jordbrukets undervis­ nings-, upplysnings- och försöksverksamhet som inom handel och industri i anslutning till jordbruksproduktionen. Enligt min mening bör tillsynsmyn­ digheten därför undersöka förutsättningarna att öka antalet elevplatser vid lantmästarutbildningen i Alnarp. Som underlag för åtgärder i detta hänseen­ de bör tillsynsmyndigheten och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt utföra kontinuerliga prognoser över utbildningsbehovet. Lanthushållsskolorna. Lantbruksundervisningskommitténs förslag beträf­ fande lanthushållsskolorna innebär bland annat, att den nuvarande helårs­ kursen om 44 veckor och halvårskursen om 22 veckor skall avkortas till 39 respektive 21 veckor, att en avslutande specialkurs om tre veckor skall ingå i den vid dessa skolor anordnade hemvårdarinneutbildningen samt att spe­ cialkurser av varierande längd skall anordnas i bland annat för lanthusmöd­ rar aktuella ämnen. Vidare föreslås att inträdesåldern vid lanthushållsskolan, vilken för närvarande är 17 år, sänks till 16 år, så att lanthushållsskolans kurser kan genomgås i direkt anslutning till den obligatoriska skolan. De av kommittén framförda förslagen har i huvudsak godkänts av de re­ missinstanser, som yttrat sig beträffande lanthushållsutbildningen. Enligt min mening synes intet vara att erinra mot den föreslagna avkortningen av helårs- och halvårskurserna. Lanthushållsskolorna kan härige­ nom tillämpa samma läsårstid som förordats för lantbruksskolorna, näm­ ligen 42 veckor, och samtidigt erhålla visst utrymme för specialkurser. Jag vill vidare tillstyrka, att hemvårdarinneutbildningen erhåller den utformning kommittén föreslagit, vilket bland annat innebär, att en särskild avslutnings­ kurs om tre veckor tillkommer, önskemål om en sådan kurs, där eleverna får tillfälle att sammanfoga de olika praktiska och teoretiska utbildnings­ momenten till en helhet, har förelegat sedan länge. Inom lanthushållsområdet liksom inom lantbruksundervisningen i övrigt bör efter prövning av till­ synsmyndigheten specialkurser i mån av behov kunna anordnas. Den av kommittén föreslagna sänkningen av inträdesåldern vid lanthushållsskolor­ na föranleder ingen erinran från min sida. Såväl kommittén som särskilt vissa remissinstanser har understrukit ange­ lägenheten av att kvinnorna inom jordbruket erbjuds utbildning inte bara i rena hushållsämnen utan även i vissa arbetsuppgifter, som sammanhänger

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

med jordbruksdriften. De kvinnliga familjemedlemmarna torde redan nu svara för en rätt betydande del av arbetsinsatsen i själva jordbruksproduk­ tionen. Mekaniseringen av jordbruksarbetet medför vidare, att allt flera arbetsuppgifter kan utföras av kvinnor, samtidigt som hushållsarbetets ra­ tionalisering minskar behovet av arbete i hemmen. Kvinnornas arbetsinsats i jordbruket framhålls vara särskilt värdefull under sådana arbetstoppar som sådd och skörd eller då mannen av någon anledning, såsom sjukdom, militärinkallelse eller dylikt, inte kan sköta jordbruket. Även enligt min me­ ning bör eleverna vid lanthushållsskolorna, i den mån de så önskar, ges möjlighet att erhålla utbildning i vissa lantbruksgöromål, såsom traktorkörning och andra maskinarbeten samt lantbruksbokföring och lantbruksekonomi. Denna utbildning synes böra handhas av den lärarpersonal, som finns vid lantbruksskolorna. Utbildningen synes böra anordnas antingen som sär­ skilda kurser vid lantbruksskolorna eller genom frivilligt tillval av vissa lantbruksämnen vid genomgång av kurs vid lanthushållsskola. Det senare tillvägagångssättet förutsätter, att lanthushållsskolan är belägen i närheten av en lantbruksskola. Det torde böra ankomma på tillsynsmyndigheten att utarbeta förslag till undervisningsplaner m. m. för den yrkesutbildning i lantbruksgöromål, som jag sålunda vill förorda. Regionala skolstyrelser. Lantbruksundervisningskommittén har föresla­ git, att inom varje landstingsområde skall inrättas en för samtliga lantbru­ kets yrkesskolor inom området gemensam styrelse, bestående av sju leda­ möter, varav fyra utses av landstingets förvaltningsutskott, två av hushåll­ ningssällskapets förvaltningsutskott och en av vederbörande skogsvårdsstyrelse. Detta förslag om regionala skolstyrelser har såsom framgår av det föregående föranlett en rätt ingående diskussion i åtskilliga yttranden. Fle­ ra förslag till lösning av skolstyrelsefrågan har därvid framförts. Det över­ vägande antalet remissinstanser har emellertid förordat regional samver­ kan i en eller annan form och ansett, att en sådan samverkan bör kunna bidra till ett bättre utnyttjande av de resurser, som disponeras för yrkes­ utbildning inom jordbruksområdet. Ur statliga synpunkter får det anses vara en angelägen uppgift att tillse att organisationen som sådan inte för­ orsakar onödiga kostnader. Staten svarar nämligen för närvarande för drygt två tredjedelar av de årliga kostnaderna vid lantbrukets yrkesskolor. I lik­ het med flertalet remissinstanser anser jag, att en regional samverkan även bör kunna bli ett betydelsefullt led i strävandena att effektivisera jordbru­ kets yrkesutbildning. Såsom framgår av remissyttrandena kan den eftersträvade regionala sam­ verkan ges ett flertal olika organisatoriska utformningar. De remissinstan­ ser, som har erfarenheter från skogsområdet, där en regional samverkan redan förekommer inom skogsvårdsstyrelsernas ram, förordar, att hushåll­ ningssällskapens förvaltningsutskott skall ges den regionala ledningen av jordbrukets yrkesutbildning. En sådan lösning synes också enligt min me­ ning i vissa avseenden vara ändamålsenlig. Den synes dock svår att förverk­

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 ur 1062 135

liga bland annat med hänsyn till att landstingen, som svarar för omkring en fjärdedel av de årliga kostnaderna för lantbrukets yrkesskolor, bör äga ett större inflytande på skolornas ledning än en sådan lösning skulle möj­ liggöra. Från några remissinstanser har framhållits, att länsskolnämnden borde bli regional tillsynsmyndighet. Man har därvid pekat på att denna nämnd har pedagogisk och övrig expertis för handläggning av skolfrågor. Mot en sådan lösning talar emellertid behovet av samordning av lantbruksundervisningen med den av hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser be­ drivna rådgivningsverksamheten. Vissa andra remissinstanser har förordat, att den önskvärda regionala samordningen bör ske genom någon form av samarbetsnämnd, som emellertid inte skulle vara beslutande utan endast ha rådgivande uppgifter. En sådan lösning synes emellertid enligt min mening inte på ett godtagbart sätt tillgodose det behov av samordning som förelig­ ger, eftersom en nämnd med så starkt begränsade befogenheter skulle få mycket små möjligheter att påverka lantbruksundervisningens uppläggning och utformning. I likhet med flertalet av de remissinstanser, som är positiva till en regio­ nal ledning av lantbruksundervisningen, anser jag, att kommitténs förslag om särskilda regionala skolstyrelser utgör den bästa lösningen av förelig­ gande problem. Inom varje län bör sålunda inrättas en gemensam regional styrelse för samtliga lantbrukets yrkesskolor. Denna styrelse bör normalt bestå av sju ledamöter. Av dessa bör fyra utses av skolornas huvudmän, en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, en av skogsvårdsstyrelsen och en av länsskolnämnden. Huvudmännen bör vara representerade i för­ hållande till det antal skolor de äger. I län med två landsting bör vardera landstingsområdet utse två ledamöter och i län med två hushållningssällskap bör dessa gemensamt utse en representant. Skulle i län med mer än en hu­ vudman fråga uppkomma om annan representation för huvudmännen än nyss förordats bör spörsmålet härom underställas Kungl. Maj :ts prövning. Lantbruksdirektören bör, såsom kommittén föreslagit, vara adjungerad ledamot av den regionala styrelsen. Rektor vid lantbrukets yrkesskola bör, i den mån så befinns lämpligt, vara föredragande i frågor som berör skolan. Vid valet av ledamöter i styrelsen bör beaktas, att sammansättningen blir sådan, att jämväl lanthushållsundervisningens intressen blir tillgodosedda. Därest särskilda skäl föreligger, bör Kungl. Maj :t efter framställning av huvudman för lantbrukets yrkesskola kunna undanta skolan från den regio­ nala styrelsens överinseende. Sådan skola skall ha egen styrelse, som hand­ lägger de uppgifter, som eljest ankommer på den regionala styrelsen. Även huvudmän, som samverkar i en regional styrelse, bör kunna, därest de fin­ ner detta ändamålsenligt, bibehålla de nuvarande lokala skolstyrelserna. Dessa lokala skolstyrelser bör i sådana fall handlägga de ärenden, som den regionala styrelsen delegerar till dem och i övrigt verka för att arbetet vid skolan bedrivs ändamålsenligt. Huvudmän, som samverkar i en regional styrelse och som samtidigt har lokal skolstyrelse, bör själva äga utse samt­ liga ledamöter i den lokala skolstyrelsen.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

Arvoden, reseersättningar och dylikt till den regionala styrelsens leda­ möter torde böra utgå från det organ, som utser respektive ledamöter. Sta­ tens lönenämnd har ifrågasatt, om inte dylika ersättningar bör regleras centralt för att undvika olikheter de skilda styrelserna emellan. Enligt min mening synes en viss enhetlighet böra eftersträvas.

Lantbruksundervisningens centrala ledning. Lantbruksundervisningskommittén har ansett, att övervägande skäl talar för att den nuvarande orga­ nisationen med lantbruksstyrelsen som central tillsynsmyndighet för lantbruksundervisningen bör bibehållas. Kommitténs ställningstagande i denna fråga har biträtts av det överväldigande flertalet av remissinstanserna. En­ dast i ett fåtal remissyttranden förordas överstyrelsen för yrkesutbildning som central tillsynsmyndighet för lantbrukets yrkesskolor. Eftersom spörsmålet om yrkesutbildningens centrala ledning för närva­ rande är föremål för särskild utredning, anser jag mig inte böra föreslå, att denna fråga nu löses definitivt. Tills vidare bör emellertid lantbruksstyrel­ sen vara central tillsynsmyndighet för lantbrukets yrkesskolor.

Lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå. Den av mig förordade omorga­ nisationen av lantbruksundervisningen torde bland annat medföra, att ökade krav kommer att ställas på effektiv central ledning av denna verksamhet. I likhet med lantbruksundervisningskommittén anser jag det därför nöd­ vändigt med en viss förstärkning av personalen vid lantbruksstyrelsens un­ dervisningsbyrå. I stället för en nu befintlig arvodesbefattning för ärenden rörande lanthushållsundervisningen bör sålunda från och med den 1 juli 1963 inrättas en tjänst som förste byråinspektör i lönegrad Ae 23. Vidare bör från och med den 1 juli 1962 den nuvarande tjänsten som förste byråinspektör i lönegrad Ao 23 utbytas mot en tjänst som byrådirektör i löne­ grad Ao 24 och i stället för en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång inrättas en tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad Ae 21.

Vissa skolorganisatoriska problem. Lantbruksundervisningskommittén har föreslagit, att undervisningen vid lantbrukets yrkesskolor i regel skall pågå 42 veckor per läsår samt att helårsanställd lärare skall åtnjuta fe­ rier under övrig del av året. Rektor skall emellertid enligt förslaget vara tjänstgöringsskyldig hela året samt åtnjuta författningsenlig semester. Re­ missinstanserna har i allmänhet ställt sig tveksamma till förslaget om fe­ rier. Bland annat framhåller man, att betydande svårigheter skulle uppstå, om skolornas verksamhet skulle avbrytas för en längre period under som­ maren. Särskilt för Norrlands vidkommande med dess korta vegetations­ period anses ett längre uppehåll på sommaren vara svårt att förena med den praktiska undervisningen. Vidare framhålls, att samverkan med hus­ hållningssällskapen försvåras om ferier införs vid lantbrukets yrkesskolor. För egen del finner jag i likhet med flertalet remissinstanser den vid lantbrukets yrkesskolor bedrivna undervisningen vara av sådan karaktär, att för lärarna vid dessa skolor bör föreskrivas semester och inte ferier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 137

Detta innebär, att lärarna vid lantbrukets yrkesskolor bör vara tjänstgöringsskyldiga under hela året med undantag för den tid, som de åtnjuter författningsenlig semester. Emellertid synes praktiska skäl tala för att dessa lärare i likhet med flertalet övriga lärare skall kunna erhålla ledighet i samband med kursuppehåll vid större helger, såsom jul- och påskhelgerna. Denna ledighet, som alltså tillkommer utöver författningsenlig semester, bör uppgå till högst 15 söckendagar per år och synes böra få uttas endast i den mån så kan ske med hänsyn till det övriga arbetets behöriga gång vid skolorna. Det torde böra ankomma på tillsynsmyndigheten att utfärda före­ skrifter beträffande denna ledighet. Av olika skäl synes det mig ändamålsenligt att fastställa en viss normalläsårstid. I likhet med kommittén vill jag sålunda förorda, att undervis­ ningen vid lantbrukets yrkesskolor i regel skall pågå 42 veckor per läsår. I den mån tjänstgöringsskyldig lärare inte är tagen i anspråk för undervis­ ning skall denne medverka vid förberedelsearbeten för undervisningen samt vid försöksverksamhet, som bedrivs i skolans regi, delta i ledningen och övervakningen av skol jordbruket eller fullgöra fyllnadstjänstgöring utanför skolan. Kommitténs förslag att i princip samma regler för minimiantal elever per undervisningsavdelning skall tillämpas vid lantbrukets yrkesskolor som vid yrkesskolor inom industri- och hantverk, handel samt husligt arbete föranleder inte någon erinran från min sida. I enlighet härmed bör sålunda vid början av varje kurs med övervägande teoretisk undervisning elev­ antalet uppgå till minst 16. Vid kurs med övervägande praktisk undervis­ ning bör antalet elever uppgå till minst åtta. Tillsynsmyndigheten bör dock ha möjlighet att — då den undervisning som skall meddelas i kursen anses vara av särskild betydelse med hänsyn till lantbruksundervisningen i dess helhet — medge, att statsbidrag må utgå till kurs, som vid igångsättandet har minst fem elever, vilka på grund av läroämnenas fackliga natur inte lämpligen kan sammanföras med elever i annan kurs. Till kurs med över­ vägande praktisk undervisning synes därvid böra räknas även olika former av praktisk-teoretiska yrkeskurser och vissa slag av specialkurser, såsom maskinskötarkurser och kontrollassistentkurser. Antalet ordinarie, extra-ordinarie och extra lärare vid varje enskild yrkes­ skola bör fastställas av tillsynsmyndigheten efter förslag av de regionala styrelserna. Vad i detta avsnitt föreslagits beträffande lärare avser i till­ lämpliga delar även undervisningsassistent. Kommittén har föreslagit, att lärare, som åtar sig flera undcrvisningstimmar per vecka än som svarar mot undervisningsskyldigheten, skall äga uppbära särskild ersättning för dessa övertimmar. Detta spörsmål synes emellertid böra prövas i särskild ordning. Jag anser mig därför inte nu böra framlägga förslag i denna fråga. I enlighet med kommitténs förslag bör be­ greppet huvudkurs såsom beteckning på vissa kursformer slopas i samband med att den nya utbildningsgången genomförs. 6 liihang till riksdagens protokoll /962. 1 samt. Nr 103

138 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

Lärarpersonalen vid lantbrukets yrkesskolor. De i det föregående förorda­ de förändringarna i lantbruksundervisningen medför bland annat, att arbetsövningar och praktisk utbildning kommer att få ökad omfattning vid lantbruksskolorna. Detta sammanhänger främst med att den förberedande yrkesutbildningen byggs ut men även med att den grundläggande utbild­ ningen i ökad utsträckning kommer att genomgås av yngre elever. Med hän­ syn till det ökade behovet av handledning och instruktion i undervisningen har lantbruksundervisningskommittén föreslagit, att särskilda tjänster för lantmästarutbildad personal inrättas. Detta förslag har över lag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även för min del anser jag det ändamålsenligt, att tjänster av sådant slag inrättas vid lantbruks­ skolorna. Den högskoleutbildade lärarpersonalen kan härigenom i större ut­ sträckning än eljest ägna sig åt den mera teoretiskt betonade undervisning­ en, samtidigt som den praktiska utbildningen omhändertas av personal med en omfattande och grundlig praktisk utbildning och erfarenhet. Kommittén har föreslagit, att den för den praktiska utbildningen disponerade persona­ len skall vara yrkeslärare. Med hänsyn till bland annat denna personals ar­ betsuppgifter anser jag mig emellertid böra föreslå, att tjänster som undervisningsassistent inrättas. Dessa tjänster, vilka i enlighet med kommitténs förslag successivt bör ersätta ett visst antal ämneslärartjänster, bör inrättas i lönegrad A 17. Mot kommitténs förslag att även lärare med lantmästarexamen skall kun­ na utses till rektor vid lantbruksskola har vissa remissinstanser anfört be­ tänkligheter. Man har bland annat framhållit, att en lantmästarutbildad lärare i egenskap av rektor skulle bli ansvarig för planering och ledning av en utbildning, där han inte äger behörighet att undervisa. För egen del vill jag emellertid inte motsätta mig, att även undervisningsassistent skall kun­ na utses till rektor. Med hänsyn till att huvuddelen av lantbruksskolornas undervisning även framgent kommer att vara av teoretisk karaktär samt hgga på de nivåer, där lantmästarutbildad personal endast i begränsad om­ fattning kommer att medverka i undervisningen, synes dock undervisnings­ assistent böra komma i fråga som rektor endast i särskilda fall. I huvudsaklig anslutning till kommitténs förslag bör enligt min mening undervisningsskyldigheten per vecka fastställas till 10—20 teoretiska undervisningstimmar för föreståndaren vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning och för rektor vid sådan lantbruksskola, som har arbets- och driftsledarkurs eller propedeutisk utbildning av agronomie studerande, samt till 12 __ 20 teo­ retiska undervisningstimmar för rektor vid övriga lantbruksskolor samt för rektor vid lantliushållsskola. För lektor vid Alnarpsinstitutets lantbruksav­ delning bör undervisningsskyldigheten omfatta 18—24 teoretiska undervis­ ningstimmar per vecka, för ämneslärare 20—24 teoretiska undervisningstim­ mar per vecka och för undervisningsassistent 34—40 praktiska undervis­ ningstimmar per vecka. I de fall praktisk undervisning meddelas, skall en och en halv timmes sådan undervisning anses motsvara en timmes teoretisk undervisning. I ålagd undervisningsskyldighet bör såsom kommittén före­

Kungl. Maj.ts proposition, nr 103 år 1962 139

slagit få inräknas medverkan i hushållningssällskapens kursverksamhet och undervisning, som av lärare vid lantbruksskola fullgörs vid lanthushållsskola. Även medverkan i kurser med hemkontakt skall efter vissa grunder få jämställas med undervisning vid skola. Det torde böra ankomma på till­ synsmyndigheten att utfärda närmare föreskrifter härom. Tillsynsmyndig­ heten bör vid are inom nyss angivna gränser för undervisningsskyldighet fastställa dennas omfattning med hänsyn till olikheter i förberedelsearbeten m. m. för skilda ämnen samt de arbetsuppgifter, som åligger rektor eller lärare vid sidan av undervisningen. I enlighet med kommitténs förslag bör för anställning som ämneslärare vid lantbruksskola fordras, att sökande avlagt agronom-, civil jägmästareller hortonomexamen. För anställning som undervisningsassistent bör krä­ vas, att sökande avlagt lantmästarexamen eller motsvarande examen. Utöver dessa examina bör enligt kommitténs förslag för behörighet som ordinarie lärare föreskrivas minst fyra ars väl vitsordad lärartjänstgöring, varav minst två år med minst 21 veckors undervisning per år vid lantbruks­ skola. Med lärartjänstgöring skall för återstående tid kunna jämställas tjänstgöring hos hushållningssällskap eller skogsvårdsstyrelse. Vissa remiss­ instanser har i anslutning härtill anfört, att de finner förslaget om att med återstående lärartjänstgöring skall jämställas endast tjänstgöring hos dessa organ alltför snävt. Även jag är av den uppfattningen, att det är till nackdel för undervisning­ en, om behörighetsvillkoren görs så snäva, att detta minskar skolornas möj­ ligheter att konkurrera om de bästa lärarkrafterna. För lärare vid lantbruks­ skola kan det vara lika värdefullt att ha några års tjänstgöring vid jordbru­ kets rationaliseringsorgan eller inom forsknings- och försöksverksamheten m. m. som att ha ytterligare lärarpraktik. Det synes dock nödvändigt att kräva viss minimitjänstgöring som lärare för behörighet till ordinarie be­ fattning. För rektor, ordinarie ämneslärare och undervisningsassistent i lönegrad A 17 vid lantbruksskola bör sålunda enligt min mening fordras minst fyra års väl vitsordad tjänstgöring efter avlagd examen, varav minst två års lärartjänstgöring med minst 21 veckors undervisning per år vid lant­ bruksskola. För undervisningsassistent i lönegrad A 17 bör vidare såsom kompetensvillkor föreskrivas genomgången pedagogisk grundkurs. Även för ämneslärare bör efter en övergångstid uppställas motsvarande krav på pe­ dagogisk utbildning för erhållande av ordinarie tjänster. För extra och extra-ordinarie ämneslärare vid lantbruksskola gäller för närvarande särskild befordringsgång. För att befrämja en önskvärd cirkula­ tion mellan olika verksamhetsområden bör enligt min mening vid inplace­ ring i denna befordringsgång även annan tjänstgöring än undervisning få tillgodoräknas i den mån denna tjänstgöring har betydelse för undervis­ ningsverksamheten. För anställning som rektor eller ämneslärare vid lanthushållsskola hör så­ som kommittén föreslagit fordras, att sökande antingen avlagt examen vid statsunderstött lanthushållningsseminarium eller avlagt hushållslärar- eller

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962

textillärarexamen vid statligt seminarium för huslig utbildning. Därutöver bör för behörighet som rektor krävas minst fyra års väl vitsordad tjänstgö­ ring efter avlagd examen, varav minst två års lärartjänstgöring med minst 21 veckors undervisning per år vid lanthushållsskola. För behörighet som ordinarie ämneslärare vid lanthushållsskola bör fordras minst två års väl vitsordad tjänstgöring efter avlagd examen, varav minst ett års lärartjänst­ göring med minst 21 veckors undervisning vid lanthushållsskola. Ämneslä­ rare som tillhört A 15 under minst fyra år må efter prövning av tillsynsmyn­ digheten förordnas till extra ordinarie ämneslärare i Ae 16. Vad kommittén i detta sammanhang anfört i fråga om förmän vid skolj ordbruk, timlärare och övrig personal, såsom husmor, skri vpersonal in. fl., föranleder ingen erinran från min sida.

För närvarande tillsätts på lantbruksundervisningsområdet såväl rektor som samtliga lärare av skolans styrelse. I fråga om rektors- och ordinarie ämneslärartj änster prövas emellertid de sökandes behörighet av tillsyns­ myndigheten, som därvid upprättar ett förslag, som upptar de tre mest me­ riterade av de sökande. Kommittén har föreslagit, alt tjänst som rektor vid lantbruksskola och lanthushållsskola — i likhet med vad som tillämpas för motsvarande tjänster inom andra skolformer — skall tillsättas av till­ synsmyndigheten. Tjänst som ämneslärare och undervisningsassistent bör enligt kommitténs förslag tillsättas av den regionala skolstyrelsen utan före­ gående behörighetsprövning av tillsynsmyndigheten. Mot de av kommittén föreslagna ändringarna i förfarandet vid tillsätt­ ning av rektor och ämneslärare har i rätt många remissyttranden framförts invändningar. Därvid har bland annat anförts, att erfarenheterna av det nuvarande tillsättningsförfarandet synes goda. Vidare har i anslutning till ett vid kommitténs betänkande fogat särskilt yttrande framhållits, att lant­ bruks- och lanthushållsskolas styrelse och huvudman, vilka har det ekono­ miska ansvaret för skoljordbruket, bör få tillsätta rektor med hänsyn till att denne i regel också är föreståndare för skoljordbruket. Vad angår ämneslärarna har yrkats, att dessas behörighet även i fortsättningen bör prö­ vas av tillsynsmyndigheten, varigenom större trygghet för en likartad be­ dömning skulle erhållas. I några av remissyttrandena har förordats, att det nuvarande systemet kompletteras med en för skolorna gemensam personal­ förteckning, som ger tillsynsmyndigheten möjlighet att omplacera överbliv­ na befattningshavare vid nedläggning av skolor. Liksom kommittén anser jag det ändamålsenligt, att rektor vid lantbru­ kets yrkesskolor -—- i likhet med vad som tillämpas för motsvarande tjäns­ ter inom andra skolformer — tillsätts av tillsynsmyndigheten. Den regio­ nala skolstyrelsen bör vidare avge förord för den eller dem av de sökande, som styrelsen funnit böra ifrågakomma för tjänsten. I anslutning härtill vill jag förorda, att tillsynsmyndigheten efter framställning av regional sty­ relse skall kunna befria rektor från att förestå jordbruket. I sådant fall bör uppdras åt någon av lärarna vid skolan alt i stället vara föreståndare. Häri­

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 141

genom ökas huvudmannens möjligheter att förvärva en för honom godtag­ bar driftsledare för skoljordbruket. Tjänst som ämneslärare vid lantbruks- och lanthushållsskola samt som undervisningsassistent bör i enlighet med kommitténs förslag tillsättas av den regionala skolstyrelsen eller vid skola, som inte lyder under sådan sty­ relse, av den lokala skolstyrelsen. I likhet med vissa remissinstanser anser jag dock, att tillsynsmyndigheten liksom nu bör utföra behörighetsbedöm­ ning av ordinarie ämneslärare ävensom av undervisningsassistent i löne­ grad A 17. Härigenom torde en enhetligare bedömning av de sökandes kom­ petens kunna erhållas. Såsom kommittén anfört torde det — trots den ökning av undervisnings­ tiden under sommarhalvåret som kan påräknas efter omorganisationen även i fortsättningen visa sig behövligt att i viss omfattning bereda lärare vid lantbrukets yrkesskolor fyllnadstjänstgöring utanför skolan. I likhet med kommittén anser jag det angeläget, att denna tjänstgöring planläggs i god tid och organiseras på ett sådant sätt att lärarnas kapacitet väl utnytt­ jas och att de om möjligt bereds tillfälle att få erfarenheter av betydelse för lantbruksundervisningen. Det synes böra ankomma på tillsynsmyndigheten att med utgångspunkt från vad kommittén anfört i ämnet vidta erforderliga åtgärder härför.

Med hänsyn till behovet av kvalificerade lärare för lantmästarutbildningen har kommittén föreslagit, att vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning lektorstjänster inrättas i fem huvudämnen. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom statskontoret. Även enligt min mening är det angeläget, att lantmästarutbildningen hålls på en tillfredsställande nivå. Det synes därför erforderligt att kräva en högre kompetens för huvudlärarna vid lantmästarutbildningen än för lärare vid lantbruksskolorna. Jag anser mig sålunda böra förorda, att lektorstjänster i lönegrad Ao 25 inrättas i ämnena jordbrukslära, husdjurslära, lantbruksekonomi, maskinlära och lantbruksbotanik med växtpatologi. Samtidigt bör fyra tjänster som ämneslärare i lönegrad Ao 23 och en tjänst som special­ lärare mot arvode avföras ur organisationen. För behörighet till lektorstjänst bör i fråga om teoretiska fackkunskaper fordras, att sökande avlagt agronomi licentiatexamen och därvid erhållit minst betyget Med beröm godkänd i för tjänsten centralt ämnesområde. Därutöver bör krävas genomgången pedagogisk grundkurs eller under en övergångstid motsvarande pedagogisk utbildning.

Pedagogisk grundutbildning och fortbildning för lärare vid lantbrukets

yrkesskolor m. fl. Lantbruksundervisningskommittén har föreslagit, att 15 veckors kurser för pedagogisk grundutbildning av lärare, konsulenter in. fl. skall anordnas vid Jälla lantmannaskola strax utanför Uppsala och vid Alnarpsinstitutet. För förmän vid skoljordbruk föreslås en pedagogisk kurs om fem veckor, förlagd till Jälla.

142 Kungi. Maj.ts proposition nr 103 år 1962

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag det angeläget, att en förbättrad pedagogisk utbildning kommer till stånd för lärare in. fl. inom jordbruksområdet. För denna personal föreligger för närvarande en­ dast mycket begränsade möjligheter till sådan utbildning. Den av kommit­ tén föreslagna utformningen av den pedagogiska grundutbildningen anser jag i huvudsak böra godtas. Jag förordar alltså, att vid Jälla lantmanna­ skola och Alnarpsinstitutet årligen anordnas en eller flera 15 veckors kurser i pedagogisk grundutbildning. Den för dessa kurser erforderliga lärarper­ sonalen vid såväl Jälla som Alnarp bör enligt min mening vara arvodesanställd. Även den av kommittén föreslagna femveckorskursen för skölj ordbru­ kens förmän bör i mån av behov kunna anordnas. För att kurs av bär nämnt slag skall få anordnas bör antalet deltagare i regel uppgå till minst åtta. I likhet med kommittén vill jag förorda att deltagare i pedagogisk grund­ kurs erhåller ersättning efter i huvudsak samma regler, som gäller för del­ tagare i de lärarutbildningskurser, som anordnas med medel från det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget till utbildning av lärare vid yrkes­ undervisningen. Till deltagare i kurs för pedagogisk utbildning av förmän m. fl. bör såsom kommittén föreslagit utgå ersättning för resa efter samma bestämmelser som för lärarutbildningskurs samt traktamente under kursen. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att på förslag av tillsynsmyndigheten utfärda närmare föreskrifter beträffande de pedagogiska grund­ kurserna. \ ad kommittén anfört beträffande fortbildning av lärare vid lantbru­ kets yrkesskolor föranleder i huvudsak ingen erinran från min sida. Liksom hittills torde frågan om omfattningen av denna fortbildningsverksamhet böra prövas i samband med den årliga budgetbehandlingen. Statsbidrag till lantbrukets yrkesskolor. Med hänsyn till att kostnaderna per elev räknat blir högre vid en liten skola än vid en större bör enligt lantbruksundervisningskommitténs mening tillsynsmyndigheten i samverkan med respektive huvudmän arbeta för en successiv ökning av de mindre skolornas kapacitet. Kommittén anger som en allmän riktpunkt, att vid en lantbruksskola cirka 60 elever bör kunna erhålla undervisning samtidigt och vid en lanthushållsskola omkring 45 elever. Den undre gränsen för en lantbrukets yrkesskola bör enligt kommitténs mening vara 32 elever i samtliga under vinterhalvåret pågående kurser. Beräkningar över de totala undervisningskostnaderna per elevdag vid nu­ varande lantmanna- och lanthushållsskolor visar, att de större skolorna har avsevärt lägre kostnader per elevdag än de mindre. Betydande besparingar skulle därför kunna göras genom att öka skolornas storlek. Även rent pedagogiska skäl kan anföras till förmån för större skolor. Vid sådana kan anställas flera lärare, vilket i sin tur möjliggör en specialisering på vissa avgränsade ämnesområden. Därmed ökas också möjligheterna för en kvalitativt bättre undervisning. Såväl kostnadsskäl som pedagogiska skäl talar sålunda för större skolor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 143

Jag är emellertid väl medveten om att en förändring mot större skolen­ heter kan genomföras endast på längre sikt och därvid i samband med omoch nybyggnader. I vissa delar av landet torde det vidare på grund av bland annat geografiska skäl vara nödvändigt att även för framtiden räkna med förhållandevis små skolor. Vid planläggningen av ny- och ombyggnader av lantbrukets yrkesskolor synes man emellertid enligt min mening böra efter­ sträva att söka tillvarata de möjligheter till besparingar i undervisnings­ kostnader och till den bättre undervisning, som större skolenheter uppen­ barligen erbjuder. För att kostnadsutvecklingen inom jordbrukets yrkesutbildning skall kun­ na följas, synes tillsynsmyndigheten regelbundet böra redovisa beräkningar över undervisningskostnaden per elevdag vid olika skolor. Såsom förut anförts bestrids för närvarande drygt två tredjedelar av un­ dervisningskostnaderna för lantbrukets yrkesskolor med statliga bidrag till avlöningar, driftkostnader och undervisningsmateriel m. m. Av den tidigare redogörelsen framgår, att lantbruksundervisningskommittén föreslagit vissa jämkningar i de för sådana statsbidrag gällande bestämmelserna. Jag är emellertid inte nu beredd att ta ställning till de av kommittén i detta sam­ manhang framförda förslagen. Med hänsyn till att omorganisationen av lant­ brukets yrkesskolor är avsedd att ske först från och med den 1 juli 1963 sy­ nes det vara tillfyllest om förslagen i fråga om statsbidrag till avlöningar, driftkostnader och undervisningsmateriel prövas i samband med budgetarbe­ tet hösten 1962. Frågorna om ersättning till timlärare och om ersättning för övertidstimmar är av den natur, att de torde böra prövas i särskild ordning. Inte heller beträffande dessa frågor är jag därför beredd att nu framlägga förslag. Som jag tidigare anfört bör i enlighet med kommitténs förslag ersättning till deltagare i lärarutbildningskurs för pedagogisk utbildning och fortbild­ ning utgå efter i huvudsak samma regler som gäller för deltagare i lärar­ utbildningskurs, anordnad för medel från det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget till utbildning av lärare vid yrkesundervisningen. Jag har i det föregående förordat, att kortare grundläggande yrkeskurser om tio veckor skall anordnas i syfte att bereda redan yrkesverksamma jord­ brukare och lantarbetare över 25 år möjlighet till skolmässig yrkesutbildning i jordbrukets fackämnen. Med hänsyn till att eleverna vid dessa kurser of­ tast kommer att ha försörjningsplikt, är det såsom kommittén framhållit nödvändigt att lämna dessa elever förmånligare ekonomisk hjälp under kurs­ tiden än den, som följer av de vanliga studiehjälpsbestämmelserna. Jag för­ ordar därför, att eleverna i dessa kortare grundläggande yrkeskurser skall erhålla stipendier enligt samma bestämmelser som gäller för elever i de kur­ ser, vilka anordnas med statsbidrag från det under nionde huvudtiteln upp­ tagna reservationsanslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering in. in. Detta innebär bland annat, att kursdeltagare erbåller viss ersättning för resa, traktamente med 5 kr. om dagen, om deltagaren inte under kursen

144 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

kan \istas i sitt hem, samt gottgörelse för förlorad arbetstid efter behovsprövning med högst 17 kr. om dagen för familjeförsörjare och med högst 10 kr. om dagen för icke familjeförsörjare. Vissa anslagstekniska frågor. Såsom framgår av den utav lantbruksundervisningskommittén lämnade redogörelsen utgår på de nuvarande lantbruksundervisningsanstalternas område statsbidrag från ett flertal olika anslag. För att åstadkomma en mera samlad och ändamålsenlig redovisning av de statsbidrag, som i framtiden kan komma att utgå i samband med yrkes­ utbildningen på lantbrukets område, synes de under driftbudgeten före­ kommande statsbidragen från och med budgetåret 1963/64 böra samman­ föras under i huvudsak tre anslag, benämnda Bidrag till driften av lant­ brukets yrkesskolor, m. in., Studiehjälp åt elever vid lantbrukets yrkessko­ lor samt Bidrag till byggnadsarbeten vid lantbrukets yrkesskolor. De båda förstnämnda anslagen bör vara förslagsanslag och det sistnämnda reserva­ tionsanslag. Under förslagsanslaget Bidrag till driften av lantbrukets vrkesskolor, m. in. bör anvisas medel till bidrag till avlöningar, driftkostnader, under­ visningsmateriel samt pedagogisk utbildning och fortbildning av lärare. I avvaktan på en lösning av frågan om mejeriundervisningens framtida or­ ganisation bör tills vidare under anslaget även anvisas medel till bidrag för fortbildning av mejeripersonal. Vad gäller undervisningsmateriel synes för varje budgetår böra fastställas en ram för bidragstilldelningen. I fråga om förslagsanslaget Studiehjälp åt elever vid lantbrukets yrkes­ skolor och reservationsanslaget Bidrag till byggnadsarbeten vid lantbrukets yrkesskolor föreslås endast en anpassning av rubrikerna till den nya ter­ minologien. Av vad som sålunda föreslagits torde framgå, att det nuvarande reserva­ tionsanslaget Särskilda utbildningskurser bör slopas från och med budget­ året 1963/64. Flertalet av de ändamål, vartill medel utgått ur detta anslag, kommer nämligen genom omläggningen av lantbruksundervisningen att till­ godoses genom medel ur anslaget Bidrag till driften av lantbrukets yrkes­ skolor, m. m. Emellertid har ur anslaget Särskilda utbildningskurser även utgått bidrag till Svenska svinavelsföreningen för av föreningen anordnad svinskötarkurs samt till kurser för fårskötare, mjölkbedömare och köttklassificerare. Bidrag till nu nämnda ändamål synes från och med budget­ året 1963/64 böra anvisas från det under nionde huvudtiteln upptagna för­ slagsanslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m. Med hänsyn till behovet av samordning synes samtliga anslagsäskanden rörande yrkesutbildningen på jordbrukets område böra inges till Kungl. Maj :t av lantbruksstyrelsen. Långsiktig plan för den fortsatta upprustningen och utbyggnaden av lant­ brukets yrkesskolor. I likhet med flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig över lantbruksstyrelsens förut berörda plan, är även jag medveten om den osäkerhet, som vidlåder en bedömning av det framtida utbildningsbeho-

Kungi. Maj.ts proposition nr 103 år 1962 It)

vet inom jordbruket. Med hänsyn härtill är det angeläget att kontinuerliga prognoser över detta behov utförs med. relativt täta intervall. Såsom framgår av arbetsmarknadsstyrelsens yttrande har denna styrelse i samråd med bland annat lantbruksstyrelsen redan påbörjat fördjupade undersökningar på det­ ta område. Härigenom synes ett bättre underlag för den framtida planeringen i fråga om lantbrukets yrkesskolor kunna erhållas. I samband härmed bör såsom vissa remissinstanser framhållit tillsynsmyn­ digheten överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att få till stånd en mera allmän anslutning till yrkesutbildningen från blivande jordbrukares och jordbruksanställdas sida. Tillsynsmyndigheten synes i större utsträck­ ning än vad nu är fallet böra samordna och leda informationsverksamheten rörande möjligheterna till utbildning på lantbrukets område. Därvid bör även yrkesorienteringen i den obligatoriska skolan ägnas ökad uppmärk­ samhet. Även de regionala skolstyrelserna i samverkan med bland annat hus­ hållningssällskapen synes verksamt kunna bidra till en förbättrad upplys­ ning om utbildningsmöjligheterna på lantbruksområdet.

I anslutning till vad lantbruksundervisningskommittén anfört i ämnet av­ ser jag att senare uppta frågan om att vid prövning av ansökan av statligt lån eller bidrag på jordbrukets område särskilt skall beaktas, om sökande genomgått skolmässig yrkesutbildning. I anslutning till det av mig nu framlagda förslaget till grunder m. m. för utformningen och organisationen av yrkesutbildningen på jordbrukets om­ råde är jag beredd att förorda löneförbättringar för vissa befattningshavare vid lantbrukets yrkesskolor m. m. De förordade lönegradsuppflyttningarna samt den av mig tidigare förordade undervisningsskyldigheten för befatt­ ningshavarna ävensom sättet för beräkning av läsårsdaglön har varit föremål för överläggningar mellan företrädare för civil- och jordbruksdepartemen­ ten samt vederbörande personalorganisationer och därvid godtagits av orga­ nisationerna. De förordade lönegradsuppflyttningarna in. m. bör gälla från och med den 1 juli 1963 med undantag för två tjänster vid lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå, vilka bör uppflyttas från och med den 1 juli 1962. Tablå över den vid överläggningarna överenskomna lönegradsplaceringen m. m. redovisas i särskild, härvid fogad bilaga. För att underlätta genomförandet av den förordade omorganisationen av­ ser jag att senare denna dag föreslå Kungl. Maj :t att uppdra åt lantbrukssty­ relsen att förbereda och vidta åtgärder i den omfattning, som kan ske utan att riksdagens ställningstagande i frågan föregrips. I samband med omorganisationen kan uppkomma behov av vissa övergångsanordningar. Kungl. Maj :t torde därför böra bemyndigas att meddela de föreskrifter, som kan bli behövliga i detta sammanhang. Såsom nyss anförts bör från och med den 1 juli 1962 vissa tjänsteförändringar genomföras vid lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå. På lantbruksstyrelsens personalförteckning bör sålunda utbytas en tjänst som förste byråinspeklör i lönegrad Ao 23 mot en befattning som byrådirektör i löne-

146 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1962

grad Ao 24. På personalförteckningen bör vidare upptas en befattning som förste byråsekreterare i lönegrad Ae 21. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att 1 ) godkänna grunder m. m. för utformningen och orga­ nisationen av yrkesutbildningen på jordbruksområdet i hu­ vudsaklig överensstämmelse med vad jag föreslagit i det fö­ regående 2) bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de föreskrifter i fråga om övergångsanordningar, som kan bli erforderliga i samband med genomförandet av de i det föregående fram­ lagda förslagen 3) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i per­ sonalförteckningen för lantbruksstyrelsen, som föranledes av vad jag föreslagit i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämstämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta proto­ koll utvisar.

Ur protokollet: B. Siöalth

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1962 147

Bilaga

Förslag beträffande vissa tjänster vid lantbrukets yrkesskolor m. m.

A. Lönegradsfrågor

Nuvarande An- Föreslagen Anmärkning ang. tjänstebenämning,

tctl lönegrad placering etc.

lönegrad tjänstebenämning

Lantbruksstyrelsen

Ao 23 Förste byråinspektör 1 Ao 24* Byrådirektör. Undervisningsbyrån Arvode Förste byråsekreterare 1 Ae 23 Förste byråinspektör. Undervisningsby-

Af 15— Amanuens 1 Ae 211 Förste byråsekreterare. Undervisnings- Ae 19 byrån

Alnarps lantbruks-, meje­ ri- och trädgårdsinstitut

Ae 26 Avdelningsföreståndare 2 Be 1 Lantbruks- resp. trädgårdsavd. Nuvarande arvode å 5 700 kr. per år för föreståndarskapet för Alnarps egendom förutsättes utgå oförändrat Ao 23 Åmneslärare 4 Ao 25 Lektor. Husdjurs-, jordbruks- och maskinlära samt lantbruksbotanik med växtpatologi Arvode Speciallärare 1 Ao 25 Lektor. Lantbruksekonomi

Lantbruksskolor

A 26 Rektor 15 of + avlö- Avlöningsförstärkningen skall efter beningsför- slut av K.M:t på förslag av lantbruks­ stärkning styrelsen i första hand utgå vid skolor

1 380 kr. med arbets- och driftsledarkurs samt per år med propedeutisk utbildning av agro­ nomi studerande A 24 Rektor 2 A 26 Nuvarande jordbruksskolor A 21 Ordinarie åmneslärare 27 A 23 Befintliga och föreslagna tjänster i A

23 förutsättes efter lantbruksstyrelsens bestämmande skola fördelas så att en tjänst avses för varje lantbruksskola

Anm. Tjänst som undervisningsa äsistent placeras i A L7

Lanthushållsskolor

A 21 Rektor 43 A 23 (alla) Icke-ordinarie åmneslärare A 13, A 15 Åmneslärare som tillhört lönegrad A 15 A 13, A 15 A 16 under minst fyra år må efter prövning av lantbruksstyrelsen förordnas till extra ordinarie ämneslärare i Ae 16

Fr. o. m. den 1 juli 1962.