('angående anslag för budget\xad aret 1963/64- till socionomutbildning',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 1

Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budget­ aret 1963/64- till socionomutbildning; given Stockholms slott den 15 februari 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor rörande utbyggnad av socionomutbildningen. På grundval av förslag av socionomutbildningskommittén förordas att antalet utbildningsplatser vid socialinstituten ökas från 380 till 480 och att socialinstitu­ ten förstatligas fr. o. m. den 1 juli 1963. Vidare förordas en betydande förstärk­ ning av socialinstitutens lärarorganisation, bl. a. inrättande av tjänster som universitetslektor. Till driftkostnader för de fyra socialinstituten under budgetåret 1963/64 äskas sammanlagt 2 410 000 kr., vilket jämfört med bidragsanslaget till social­ instituten innevarande budgetår medför en ökning av statens kostnader med 892 000 kr. Till fortbildning av socionomer äskas för nästa budgetår 55 000 kr., en ökning i förhållande till medelsanvisningen innevarande budgetår med 13 000 kr. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 79

2 Kun gl. Maj:ts 'proposition nr 79 år 1963

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1963.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L änge , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A sp ling .

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående anslag för budgetåret 1963/6b till socionomutbildning och anför därvid följande. I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan (bil. 10 p. 226) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1963/64 beräkna till Socionomutbildning ett anslag av 2 465 000 kr. Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet samma dag sex sakkunniga för att verkställa ut­ redning rörande socionomutbildningens uppgifter, innehall och organisation. Utredningen1 antog benämningen socionomutbildning skommittén. I septem­ ber 1960 överlämnade kommittén en skrivelse med förslag till åtgärder i syfte att öka utbildningskapaciteten vid de befintliga socialinstituten. På grundval härav framlades i propositionen 1961:1 VIII ht (s. 494) förslag om viss ökning av elevintagningen vid instituten; riksdagen beslöt i enlighet härmed (SU 57, Rskr 179). Vidare avgav kommittén i maj 1961 förslag om inrättande av ett socialinstitut i Umeå. I propositionen 1962:1 (bil. 10 s. 460 ff.), förordades, att ett social­ institut i Umeå skulle komma till stånd fr. o. m. den 1 juli 1962. Riksdagen god­ kände förslaget (SU 73, Rskr 193). Som ett sista led i sitt arbete har kommittén den 16 augusti 1962 framlagt betänkande om »Socionomutbildningen» (SOU 1962:43). 1

1 Numera landshövdingen T. Andersson, ordförande, socialinspektören Märta Lannemyr (f. Iveroth), rektorn P. Lindblom, numera kanslichefen R. Linnér, kanslirådet O. Petersson och numera sekreteraren O. Schärman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 3

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, riks­ revisionsverket, kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, styrelserna för socialinstitutet i Stock­ holm, socialinstitutet i Göteborg, sydsvenska socialinstitutet och socialinstitutet i Umeå, statens råd för samhällsforskning, socialpolitiska kommittén, personalutbildningsberedningen, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, 1962 års Umeåkommitté, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd, arbetsmark­ nadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län och Västerbottens län samt riksbibliotekarien. Till överståthållarämbetets och be­ rörda länsstyrelsers utlåtanden har fogats yttranden från vederbörande kommu­ nala myndigheter. Vidare har vissa kommunala myndigheter samt organisationer och samman­ slutningar beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av direktionen för handelshögskolan i Stockholm efter hörande av högskolans lärarråd, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorgani­ sation (TCO), Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges socionomförbund, Socialinsti­ tutens elevkårers organisation, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommu­ nernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska socialvårdsförbundet, Centralförbundet för socialt arbete, förvaltningsutskotten i Kronobergs läns landsting, Blekinge läns landsting, Kristianstads läns landsting, Malmöhus läns landsting, Hallands läns landsting, Göteborgs och Bohus läns landsting, Älvsborgs läns landsting och Västerbottens läns landsting, Svenska diakonförbundet, Föreningen av socialdiplomerade från Sköndalsinstitutet, Svenska diakonsäll­ skapet, Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund samt Svenska barn­ psykologiska föreningen. Dessutom har särskilda skrifter i ämnet inkommit från Sveriges sociologför­ bund, Nykterhetsvårdens anstaltsförbund, elevkåren vid Sköndalsinstitutet, Svenska läkaresällskapets sektion för socialmedicin, Svensk kuratorsförening, Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt Svenska ekumeniska nämn­ dens sociala utskott. I sedvanlig ordning har styrelserna för socialinstituten framlagt förslag rö­ rande anslag för budgetåret 1963/64 till verksamheten vid socialinstituten. Vidare har direktionen för Svenska diakonsällskapet i en särskild skrift anhållit om statsbidrag till lönekostnaderna för socialutbildningen vid Sköndalsinstitutet budgetåret 1963/64. I den följande redogörelsen för kommitténs betänkande och remissinstansernas yttranden lämnas en mera ingående redovisning för synpunkter och förslag främst beträffande sådana frågor som aktualiseras genom förevarande propo­ sition, nämligen spörsmål rörande socialinstitutens utbildningskapacitet och huvudmannaskapet för instituten. I samband med departementsberedningen av

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

kommitténs förslag har uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare undersöka vissa frågor rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Re­ sultatet av nämnda undersökningar har redovisats i en promemoria, dagtecknad den 12 februari 1963 och i det följande benämnd den kompletterande prome­ morian. Rörande vissa i promemorian berörda spörsmål har samråd ägt rum med rektorerna för de fyra socialinstituten.

II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen

A. Kommitténs förslag

Socionomutbildningskommittén föreslår en fortsatt ökning av utbildningska­ paciteten samt en betydande kvalitativ förstärkning av såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. I det följande återges i sammanfattning vissa av­ snitt av kommitténs förut nämnda slutbetänkande.

Arbetsmarknad och utbildningskapacitet Under senare år har det i många kommuner varit svårt att besätta tjänster inom socialvården och den kommunala förvaltningen med kvalificerade sökande. Tillgången på socionomer har inte svarat mot efterfrågan. Arbetsmarknadssty­ relsen företog år 1959 en undersökning rörande behovet av socionomutbildad arbetskraft. I denna undersökning, som är offentliggjord i serien Arbetsmarknadsinformation (serie S, nr 6/1959), konstateras att det råder en besvärande brist på socionomer. Med dåvarande tendenser på efterfrågesidan borde den årliga examinationen under 1960-talet öka till 330, medan den under 1950-talet utgjort i genomsnitt 240 per år. Denna framtidsbedömning betraktades som ett minimialternativ; det ansågs sannolikt, att arbetsmarknaden utan större svårig­ het skulle kunna absorbera ca 400 nyexaminerade om året. En examination av 330 förutsätter en höjning av antalet antagna elever till 375 om året och en examination av 400 en höjning till omkring 450 elever per år. Kommittén har lagt denna undersökning till grund för sin bedömning av det framtida socionombehovet. Samtidigt pekar kommittén på svårigheten att ställa en någorlunda säker prognos rörande tillgång och efterfrågan på socionomer, då de förutsättningar i fråga om samhällsåtgärder, yrkesverksamhetsgrad, elevtill­ strömning o. s. v. som prognoserna bygger på kan ändras under årens lopp. Utvecklingen under senare år tyder enligt kommittén på att undersökningen i vissa avseenden har underskattat socionombehovet. En rad omständigheter som talar för ökat behov av socionomer anföres, bl. a. den inom socialvården pågå­ ende förskjutningen mot förebyggande åtgärder samt utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten, den pågående upprustningen inom vårdområdena samt primär- och landstingskommunernas vidgade arbetsuppgifter och växande eko­ nomiska engagemang. Bristen på socionomer har skärpts under senare år. Mest

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 5

markerad är denna brist i fråga om socionomer som utexaminerats från social linje. Kommittén anser det nödvändigt, att en ökning av utbildningskapaciteten vid socialinstituten sker snarast möjligt. Elevintagningen föreslås öka från 380 stu­ derande läsåret 1962/63 till 480 läsåret 1963/64 . Denna ökning bör ske vid de befintliga instituten. Socialinstituten är i jämförelse med flertalet andra högre utbildningsanstalter relativt små enheter, och en fortsatt utbyggnad av instituten synes kommittén medföra åtskilliga fördelar. Ett större elevunderlag ger möjlig­ het till mer differentierad undervisning i olika ämnen, och vidare kan fler fasta lärare knytas till utbildningen. Kommitténs förslag rörande utbildningskapaci­ teten framgår av följande tabell, som även anger intagningen under de senaste läsåren. Läsår Lärosäte 1960/61 1961/62 1962/63 1963/61

Summa 265 295 380 480

Kommittén bedömer det som sannolikt att en ytterligare ökning av utbild­ ningskapaciteten kommer att bli erforderlig i framtiden.

Utbildningens uppgifter och uppläggning Kommittén framhåller, att socionomutbildningen i stort sett visat sig mot­ svara sitt syfte att lämna högskolemässig teoretisk och praktisk utbildning för blivande tjänstemän inom kommunal förvaltning, socialvård m. m. I vissa avse­ enden har utbildningen emellertid icke helt motsvarat arbetsmarknadens krav, anser kommittén, som därför föreslår en ändrad uppläggning av utbildningen. Enligt kommittén bör socialinstituten betraktas som fackhögskolor med upp­ gift att utbilda socionomer och att främja samhällsvetenskaplig forskning. Genom en breddning och fördjupning av den teoretiska utbildningen och en för­ stärkning av lärarorganisationen skulle socionomutbildningen kunna bli kvali­ tativt likvärdig med den utbildning som lämnas vid andra fackhögskolor; med hänsyn till utbildningsuppgifterna och utbildningens allmänna uppläggning bör enligt kommitténs uppfattning socialinstituten i framtiden benämnas socialhög­ skolor. Vidare anser kommittén, att förutsättningar måste skapas för en utveckling av den samhällsvetenskapliga forskningen på de områden som har särskild aktualitet i samband med socionomutbildningen, främst kommunal ekonomi, socialrätt, kommunalrätt, socialpolitik, förvaltningskunskap och tillämpad psy­ kologi. Kommittén föreslår, att professorstjänster inrättas vid socialhögskolorna;

6 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 79 år 1963

innehavare av dylika tjänster förutsätts fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet vid universitet. I fråga om socionomutbildningens uppläggning föreslår kommittén följande riktlinjer: 1. Tiden för den teoretiska utbildningen ökas, och den praktiska utbildningen effektiveras. 2. Kraven på allmänorientering tillgodoses genom en för alla gemensam grund­ kurs, där studierna inom varje ämnesområde har en brett orienterande karaktär. 3. Specialiseringen främjas genom att utbildningen närmare anpassas efter arbetsmarknadens krav med flera alternativa linjer inom varje examensämne. Socionomexamen kan nu avläggas på olika linjer, nämligen teoretisk, social eller socialkommunal linje (i Stockholm förvaltningslinje). Under 1950-talet har två tredjedelar av de studerande avlagt examen på den sociala linjen. Kommit­ tén har kommit till uppfattningen att skälen mot en linjedifferentiering i nuva­ rande form är starka. De gemensamma grundelementen i utbildningen är så framträdande, att det är både möjligt och lämpligt att hålla samman utbild­ ningen i början av studiegången och uppskjuta differentieringen till ett senare skede av studierna. Kommittén föreslår därför att samtliga studerande under första studieåret genomgår en samhällsvetenskaplig grundkurs, varefter studierna genom val av lämplig ämneskombination och studiepraktik differentieras efter intresseinriktning och framtidsplaner. Kommittén har vid sin prövning av frågan om nivådifferentiering av utbild­ ningen kommit till slutsatsen att utbildningen liksom hittills bör inriktas på en enda självständig examen, socionomexamen. Normalstudietiden vid socialinstituten är nu 2 V 2 år, varav 17 månader ägnas teoretiska studier och 8—10 månader studiepraktik. Härtill kommer ett års förpraktik. En förlängning av studietiden är enligt kommittén nödvändig, om en kvalitativ förbättring av utbildningen skall kunna uppnås. Kommittén föreslår en sammanlagd utbildningstid av 3 V 2 läsår, varav 2 V 2 läsårs teore­ tiska studier (fem terminer) och ett års studiepraktik. Samtidigt bör enligt kom­ mittén förpraktiken avskaffas; den sammanlagda utbildningstiden skulle där­ igenom bli lika lång som för närvarande. Den samhällsvetenskapliga grundkursen föreslås omfatta följande delkurser: rättskunskap, statskunskap, statistik, sociologi, samhällsekonomi, socialpolitik och praktisk förvaltningskunskap med yrkesorientering. För studierna efter grundkursen föreslås följande examensämnen (alternativkurser anges inom pa­ rentes) : statskunskap (allmän förvaltning; social förvaltning), rättsvetenskap (kom­ munalrätt med civilrätt; socialrätt), samhälls- och företagsekonomi (kommunal ekonomi; företagsekonomi; socialpolitik), sociologi (arbetssociologi; social desor­ ganisation; gruppsociologi) och psykologi (allmän psykologi; social vårdsmetodik). Dessutom föreslås en särskild kurs i socialmedicin. Socionomexamen skall enligt kommittén kunna avläggas av den som dels

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 I

genomgått godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fyra betygsenheter i examensämnena, varav minst två betyg i ett sadant ämne, dels ock fullgjort god­ känd studiepraktik. Skälet till att förpraktiken föreslås bortfalla är, att den — enligt kommitténs mening — i allmänhet inte ger tillräcklig orientering, erfarenhet och kunskap. Om hela praktiken förlägges till studietiden kan de teoretiska och praktiska mo­ menten i utbildningen stödja och komplettera varandra. Kommittén föreslår, att studiepraktiken fördelas på två fem-månadersperioder, förlagda till termi­ nerna, och en två-månadersperiod, förlagd till sommaren.

Inträdesvillkor Socialinstitutens inträdesvillkor har alltsedan institutens start varit så utfor­ made att inträde i mån av utrymme kunnat beredas var och en som haft till­ räcklig underbyggnad och mogenhet för att kunna tillgodogöra sig undervis­ ningen. Samtidigt som undervisningen legat på en högskolemässig nivå och be­ drivits i akademiska former har socialinstituten i stor omfattning rekryterat elever bland icke-studenter. Kommittén har inte funnit anledning att föreslå någon större förändring av inträdesvillkoren. De har fungerat tillfredsställande i sin nuvarande utform­ ning. De antagna har i allmänhet väl kunnat tillgodogöra sig undervisningen och bortfall har varit ovanligt. Examinationsfrekvensen har uppgått till 85— 90% av de antagna. Det föreligger inte heller några väsentliga skillnader i studieresultat mellan studerande med olika förutbildning. Kommittén anser det angeläget att bevara möjligheten för personer utan stu­ dentexamen att vinna inträde till socionomutbildningen. Många personer i vuxen ålder har, trots teoretisk begåvning och fallenhet för studier, inte genomgått gymnasiet och fått den skolunderbyggnad som i allmänhet krävs för att fa till­ träde till högre studier. För socialinstitutens del har den breda rekryteringsbasen inneburit ett värdefullt inslag av studieintresserade och studielämpliga ungdo­ mar med skiftande bakgrund. Kommittén räknar dock med att de vidgade möj­ ligheterna till gymnasieutbildning på längre sikt kommer att medföra en minsk­ ning av antalet sökande utan studentexamen. Ungdomar som har intresse av och fallenhet för högre studier kommer att i ökad utsträckning kunna avlägga stu­ dentexamen. Under de närmaste åren kan man emellertid — främst på grund av de stora ungdomskullarna — räkna med ett högt antal icke-studenter bland de sökande. Vid urvalet av studerande tas nu hänsyn till såväl studieförmåga och teoretisk skolning som praktisk lämplighet och erfarenhet. Kommittén anser att urvalet i första hand bör grundas på sökandes studieförmåga och teoretiska skolning. För inträde bör enligt kommittén fordras att sökande avlagt studentexamen eller _ utöver god allmän bakgrund — vid särskilt inträdesprov styrker kunskaper motsvarande fordringarna enligt studentexamen i svensk skrivning, modern historia, samhällskunskap och ekonomisk geografi samt fr. o. m. läsåret 1965/6G

8 Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1968

jämväl i engelska. Mångårigt och väl vitsordat yrkesarbete, liksom kvalificerade statliga, kommunala och andra förtroendeuppdrag, bör tillgodoräknas, anser kommittén. Då det även i fortsättningen blir nödvändigt att begränsa antagningen, före­ slår kommittén, att en för ifrågavarande läroanstalter gemensam antagnings­ nämnd inrättas med uppgift att företa urval av sökande.

Socialinstitutens ställning

Socialinstituten är för närvarande fristående stiftelser under ledning av var sin styrelse. Ordförande och vissa ledamöter i sådan styrelse förordnas av Kungl. Maj:t, övriga ledamöter utses av olika städer, landsting och sammanslutningar. Styrelsen har en vittgående självbestämmanderätt med avseende på medelsförvaltnmg, administration och undervisningens ordnande. Verksamheten finan­ sieras genom statsbidrag och kommunala anslag. Staten svarar numera för när­ mare 90 % av kostnaderna. Kommittén erinrar om att chefen för ecklesiastikdepartementet i propositio­ nen 1960:119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor m. m. uttalade, att socionomutbildningen tills vidare borde vara en från univer­ siteten fristående utbildning. I direktiven för kommitténs arbete återgavs detta uttalande. Kommittén utgår därför från att socionomutbildning skall meddelas vid från universiteten fristående läroanstalter. Dessa föreslås av kommittén bli ställda under statligt huvudmannaskap fr. o. m. den 1 juli 1963. Enligt kom­ mitténs mening bör socionomutbildningen — i likhet med annan högre utbild­ ning — vara en uppgift som staten tar ansvaret för. Den nära anknytning till kommunerna, som kännetecknat socionomutbildningen och varit av särskilt värde när det gäller den praktiska utbildningen, synes enligt kommittén kunna bevaras även vid en ändrad organisation. \ ar och en av läroanstalterna föreslås bli ställd under ledning av en styrelse, i övrigt bör högskolans angelägenheter ombesörjas av ett lärarråd samt rektor. Styrelsen bör enligt kommittén förordnas av Kungl. Maj:t samt bestå av högst tio ledamöter och innefatta representanter för statliga myndigheter, kommunför­ bunden, arbetsmarknadsorganisationerna, universitetet på orten jämte de kom­ munala myndigheterna på orten. Kommittén förordar vidare, att en för läroanstalterna gemensam samarbetsnämnd inrättas, med uppgift att verka för en samordning av verksamheten. Nämnden, som föreslås bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande jämte lektorerna, bör bl. a. verka för att studieplanerna ges en likvärdig utformning, bereda frågor rörande utbildningskapaciteten och rörande fortbildning av socio­ nomer samt verka för en samordning av läroanstalternas förslag till anslagsäskanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 9

Personalorganisation Kommittén framhåller, att antalet fasta lärartjänster vid socialinstituten för närvarande är lågt. Undervisningen bestrides till betydande del av timarvoderad lärarpersonal. Den personella och materiella upprustning, som skett vid univer­ sitet och högskolor, har inte berört socialinstituten. I samband med genomföran­ det av en omläggning av utbildningen och en ökning av utbildningskapaciteten blir enligt kommittén en betydande upprustning av resurserna nödvändig. Kommittén föreslår, att följande typer av lärartjänster skall finnas inrättade nämligen universitetslektorat och lektorat samt i vissa ämnen professurer jämte assistenttjänster; för tillsynen av studiepraktikens uppläggning och genomföran­ de skall enligt kommitténs förslag dessutom finnas tjänster som studiekonsulent. Kommittén framlägger detaljerade förslag rörande personalorganisationen för budgetåret 1963/64 och har även angivit den beräknade organisationen vid full utbyggnad. För läsåret 1963/64 föreslås följande antal lärartjänster, nämligen i Stockholm tolv, i Göteborg nio, i Lund nio och i Umeå sju. Som jämförelse kan nämnas att den fasta lärarpersonalen under läsåret 1962/63 uppgår till i Stock­ holm sju, i Göteborg fyra, i Lund fyra och i Umeå tre. Även den administrativa personalen föreslås bli förstärkt.

Kostnadsberäkningar m. m. Vid ett förstatligande av socialinstituten bortfaller de kommunala bidragen till verksamheten. Dessa beräknas för budgetåret 1962/63 uppgå till omkring 180 000 kr. Det statliga bidraget till socialinstituten utgör budgetåret 1962/63 1 518 000 kr. Bidraget fördelas med 546 000 kr. till institutet i Stockholm, 374 000 kr. till institutet i Göteborg, 351 000 kr. till sydsvenska socialinstitutet och 247 000 kr. till institutet i Umeå. Enligt kommitténs förslag skulle statens kostnader öka till 3 121 000 kr. budgetåret 1963/64. Den av kommittén beräk­ nade kostnadsökningen hänför sig dels till den betydande ökning av utbildnings­ kapaciteten, vilken började redan läsåret 1961/62, dels till förslagen om en per­ sonell och materiell upprustning av läroanstalterna. Statsverkets kostnader för socionomutbildningen kan, enligt kommittén, vid bifall till dess förslag beräknas öka till 4,5 miljoner kr. årligen fr. o. m. budgetåret 1966/67.

B. Yttranden

I följande sammanfattning refereras remissinstansernas ställningstaganden till huvudsakligen sådana frågor som rör utbildningskapaciteten och huvudmanna­ skapet för läroanstalterna. Inledningsvis beröres de allmänna omdömena; där­ jämte redovisas mera summariskt ställningstaganden till vissa andra spörsmål, avseende bl. a. utbildningens uppläggning och innehåll.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Allmänna omdömen De allmänna omdömena om kommitténs förslag är genomgående positiva. Samtliga remissinstanser vitsordar behovet av en kvantitativ och kvalitativ för­ stärkning av socionomutbildningen och anser betänkandet i stort sett väl ägnat att läggas till grund för en reformering av utbildningen. Vissa invändningar har rests, främst i fråga om utbildningens innehåll och forskningsorganisationen. Företrädare för avnämarna av den socionomutbildade arbetskraften samt arbetsmarknadens myndigheter och organisationer, liksom socialinstituten och studentorganisationerna har intagit en positiv hållning till kommitténs synpunk­ ter och förslag. Sålunda framhåller Svenska stadsförbundet bl. a. följande.

I kommunernas sociala och ekonomiska förvaltning är socionomerna den kvan­ titativt dominerande gruppen bland befattningshavare med mera kvalificerade förvaltningsuppgifter. De har också visat sig vara en i kommunal administration mycket användbar kategori. Med hänsyn till den stora betydelse som denna utbildningskategori således kommit att få i den kommunala förvaltningsorgani­ sationen, konstaterar styrelsen med tillfredsställelse, att de framlagda förslagen syftar till en kraftig ökning av den samlade utbildningskapaciteten och till en anpassning av den nuvarande socionomutbildningen till de ökade krav utveck­ lingen på socionomernas arbetsmarknad ställer. Kommitténs helhetssyn på socionomutbildningen såsom en klart yrkesinriktad fackhögskoleutbildning med en genomförd integration mellan teori och praktik vill styrelsen kraftigt understryka. Detsamma gäller kommitténs uttalanden om att den teoretiska utbildningen, på det sätt som hittills varit utmärkande just för socialinstituten, alltjämt måste anknyta till och i själva undervisningen förankras i den praktiska verksamheten, exempelvis på olika kommunala förvaltningsområden. Förslagen synes i stort sett väl ägnade att läggas till grund för en reformering av socialinstituten och deras verksamhet.

Mera kritiska synpunkter redovisas av bl. a. personalutbildningsberedningen, som anför i huvudsak följande. Beredningen har ingen erinran mot den föreslagna vidgningen av utbildnings­ kapaciteten och anser den åsyftade kvalitativa förbättringen av utbildningen klart motiverad. Beredningen finner det även naturligt, att staten nu övertar ansvaret för socionomutbildningen. Ett allmänt drag i utredningens förslag synes vara en strävan att utvidga socialinstituten från markerade yrkesutbildningsanstalter till mera universitetsliknande undervisningsinstitutioner. I den mån instituten ges ställning av fack­ högskolor, aktualiseras emellertid frågan om en organisatorisk samordning med andra högskolor och med universiteten. Vad som främst ingett beredningen be­ tänkligheter är den alltför ringa vikt utredningen tillmätt de praktiska behov, som socionomutbildningen skall tjäna. Man bör hålla fast vid att ändamålet är att ordna en yrkesutbildning och att det därvid främst gäller att tillgodose sam­ hällets behov av socionomer, som är lämpliga och väl användbara inom den statliga och kommunala socialvårdande verksamheten, inom den kommunala förvaltningen och på anstaltsområdet. Det allmänna kan svårligen vara väl be­ tjänt av en socionomexamen, som utöver en ettårig kurs med allmän samhällsorientering och viss praktik innehåller en mångfald olika ämneskombinationer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 11

vilkas användbarhet i det enskilda fallet man på arbetsmarknaden och kanske främst i de kommunala nämnderna ofta kan ha svårt att bedöma. De praktiska kraven på en mera allsidigt användbar yrkesutbildning har en sådan vikt att beredningen anser sig böra avstyrka förslaget om en socionomexamen grundad på dylik fullständig valfrihet bland examensämnena.

Arbetsmarknad och utbildningskapacitet

Samtliga remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag rörande fortsatt ök­ ning av utbildningskapaciteten. Många instämmer även i kommitténs uttalande att en ytterligare ökning sannolikt kommer att bli erforderlig i framtiden. Svenska landskommunernas förbund uttalar för sin del följande. Styrelsen kan vitsorda, att bristen på socionomer är betydande. Kommunerna har i brist på kompetenta sökande i icke ringa utsträckning tvingats att besätta socionom tjänster med personer, som saknat denna utbildning, och i vissa fall avstått från att genomföra erforderliga personalförstärkningar i vetskap om att kompetenta sökande knappast skulle erhållas. På grund av den nuvarande bris­ ten på socionomutbildad arbetskraft bör en ökning av intagningarna i enlighet med kommitténs förslag komma till stånd. Svenska socialvårdsförbundet anför bl. a. följande. I likhet med kommittén finner förbundet att arbetsmarknadsstyrelsen i sin prognos om det framtida behovet av socionomer underskattat detta behov. Den allmänna bedömning av läget som kommittén gjort, finner förbundet mera realistisk. Den av kommittén föreslagna ökningen av elevintagningen från 380 elever läsåret 1962/63 till 480 elever läsåret 1963/64 hälsar förbundet därför med tillfredsställelse. Förbundet är emellertid inte helt övertygat om ens denna jämte tidigare genomförd ökning av utbildningskapaciteten kommer att vara tillfyllest för 1960-talets behov. För socialvårdens vidkommande torde sålunda det latenta behovet av utbildad arbetskraft vara avsevärt. Därvid bör upp­ märksammas, att man på många håll inte synes ha redovisat sitt behov av ytter­ ligare arbetskraft med hänsyn till nuvarande svårigheter att erhålla utbildad arbetskraft. Förbundet är väl medvetet om att en ytterligare utökning av utbildnings­ kapaciteten för närvarande knappast låter sig göra men är angeläget framhålla, att kommitténs förslag bör ses som ett minimiförslag. Det torde därför vara nöd­ vändigt att med uppmärksamhet följa frågan om en ytterligare ökning av ut­ bildningskapaciteten.

Liknande synpunkter anföres av socialstyrelsen, som betraktar den föreslagna ökningen som endast ett första steg i en utveckling mot ytterligare utbildning av socionomer. Medicinalstyrelsen framhåller, att vid vissa sjukhus kuratorstjänster under en följd av år inte kunnat besättas. Fångvårdsstyrelsen anför, att en aktuell förstärkning av personalorganisationen, framför allt inom fri­ vården, kan väntas leda till att ett stort antal nya tjänster för socionomer in­ rättas. Länsstyrelsen i Västerbottens län pekar på att många socionomer an­ ställts inom de allmänna försäkringskassorna och att ytterligare flera skulle ha fått anställning hos dessa kassor, om lämpliga sökande funnits. Socialpolitiska kommittén uttalar bl. a. att cn övergång till en mera aktiv vårdpolitik kommer

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

att kräva ökade samhällsinsatser inte minst i fråga om välutbildad arbetskraft för kurativa, organisatoriska och direkt vårdande uppgifter. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag men uttalar att kom­ mitténs slutsats, att styrelsen i vissa avseenden underskattat behovet av socionomutbildad arbetskraft, skulle kunna verifieras endast genom en aktuell prog­ nos över socionomer och med dessa konkurrerande kategorier. Då det för när­ varande inte finns några hållpunkter för att styrelsen i sitt maximialtemativ, som förutsatte en årlig antagning av ca 450 studerande, överskattat det framtida utbildningsbehovet och då vissa tendenser synes tala för ytterligare behov av socionomer, anser styrelsen sig böra tillstyrka den föreslagna utbildningskapa­ citeten. Styrelserna för socialinstituten finner den av kommittén föreslagna utökningen önskvärd och fullt möjlig att genomföra under förutsättning att kommitténs förslag rörande personalorganisation och medelsbehov samtidigt förverkligas. Beträffande kommitténs förslag om årlig antagning vid respektive institut anför styrelsen för socialinstitutet i Stockholm huvudsakligen följande. Lokaliseringshänsyn kan anföras för kommitténs förslag att ge en mer dämpad utbyggnadstakt åt stockholmsinstitutet än övriga institut. Det har emellertid under senare år visat sig att antalet sökande till stockholmsinstitutet är avse­ värt större än till övriga institut. Totala antalet sökande till de fyra instituten var sålunda i år 641 varav 299 sökte till institutet i Stockholm. Flertalet sökande till Stockholm var hemmahörande inom storstockholmsområdet. Enligt styrel­ sens mening kan lokaliseringsskäl knappast anföras för att tvinga dessa stude­ rande till studier i annan del av landet. Härtill kommer att storstockholmsområ­ det visat sig ha ett även relativt sett större behov av socionomutbildad personal än andra delar av landet. Området har också fördelen att inom relativt kort av­ stånd från utbildningsanstalten erbjuda ett stort antal lämpliga praktikplatser. Med hänsyn härtill vill styrelsen föreslå att maximiantalet antagna elever för socialinstitutets i Stockholm del sättes högre. Ett maximum av 180 årligen antagna kan vara tänkbart. En sådan ökning av elevantagningen utöver kom­ mitténs förslag, förutsätter ökade lärår- och personalresurser. Kostnadsökningen blir emellertid så begränsad att den genomsnittliga utbildningskostnaden per elev sjunker i jämförelse med kommitténs förslag. Den provisoriska lösning, som institutets lokalfråga får, ger åtminstone till nöds utrymme för ett något högre elevantal än det av kommittén föreslagna. Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser däremot att en ut­ byggnad i Stockholm bör undvikas. Utredningen diskuterar även frågan om ett femte socialinstitut och framhåller, att det av kommittén påvisade utbildnings­ behovet ger underlag för ytterligare en undervisningsanstalt på detta område. Utredningen anför huvudsakligen följande. Utredningen har tidigare i olika sammanhang framhållit önskvärdheten av snara åtgärder för att få till stånd nya högskoleresurser i Mellansverige utanför Stockholm/Uppsala-områdena. Det synes utredningen naturligt, att planeringen av en ny socialhögskola samordnas med sådana åtgärder. Då utökningen av elevintagningen synes böra ske redan nästa höst, vill utredningen emellertid inte

Kungi. Maj:ts -proposition nr 79 år 1963 13

motsätta sig att åtgärder vidtages för att tillgodose detta behov, i första hand genom utbyggnad i Umeå och därefter i Göteborg och Lund. En utbyggnad i Stockholm synes däremot böra undvikas. Kommitténs uttalande om önskvärdheten av att en ny prognos rörande socio­ nombehovet utarbetas inom de närmaste åren understrykes av några remiss­ instanser, bl. a. universitetskanslern, SFS och TCO. TCO förutsätter att fragan om socionombehovet blir föremål för en fortlöpande prognosverksamhet.

Utbildningens uppgifter och uppläggning Remissinstanserna delar kommitténs syn på socionomutbildningens uppgifter. När det gäller de allmänna riktlinjerna för utbildningen och inriktningen mot angivna verksamhetsområden har endast undantagsvis avvikande meningar framförts. Kommitténs synpunkter och förslag rörande forskningen diskuteras ingående i flera yttranden, varvid behovet av intensifierad och planmässig social forskning allmänt understrykes. Dock framföres skiftande meningar angående organisationen av denna forskning. Universitetsmyndigheterna tillstyrker att socialinstituten får karaktär av fack­ högskolor, att de med hänsyn härtill benämnes socialhögskolor samt att forsk­ ningsresurserna förstärkes inom de områden socionomutbildningen omfattar. Önskvärdheten av ett nära samarbete mellan universitet och socialhögskolor betonas genomgående; i något fall förordas att socionomutbildningen inordnas i universitetens utbildning. I fråga om de föreslagna professorstjänsterna anser flertalet universitetsmyndigheter, bl. a. universitetskanslern, att tjänsterna bör inrättas vid universitet men att tjänstinnehavarna bör fullgöra en del av undervisningsskyldigheten vid socialhögskola. Statskontoret anser, att den föreslagna organisationen icke kan anses ratio­ nell från forskningssynpunkt. I yttrandet anföres huvudsakligen följande. Förslaget innebär nämligen dels att de nytillkommande forskningsresurserna splittras mellan fyra olika orter, dels att den till socialhögskolorna förlagda forsk­ ningen kan komma att bli otillräckligt samordnad med den vid universiteten bedrivna forskningen inom samma eller angränsande ämnen, dels att socialhög­ skolornas forskningsinstitutioner icke kommer att lämna rum för en fullständig forskarkarriär. En vidgad forskning på det sociala området torde för att kunna bedrivas effektivt ställa krav på såväl stora institutionella resurser med bl. a. en stab av forskare på olika nivåer som goda möjligheter till samverkan mellan företrädare för olika ämnen. I avvaktan på cn mera fullständig utredning röran­ de forskningsbehov och forskningsresurser på förevarande områden bör man enligt statskontorets mening icke nu fatta beslut som binder den sociala forsk­ ningens framtida organisation. De riktlinjer som kommittén presenterat i fråga om socionomutbildningens uppläggning vinner i stort sett allmän anslutning hos remissinstanserna. Dessa konstaterar genomgående, att förslaget innebär en välbehövlig kvalitativ för­ stärkning av utbildningen. Kommitténs förslag att dela upp de teoretiska studierna i en ettårig samhälls­

14 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 79 år 1963

vetenskaplig grundkurs och tre terminers fördjupade studier i yrkesinriktade examensämnen tillstyrkes av remissinstanserna. I vissa yttranden ifrågasattes emellertid lämpligheten av ett fritt val av examensämnen. I fråga om grund­ kursen förordas i ett stort antal yttranden, att studier i psykologi bör inrymmas i denna kurs. Förslag härom framföres av bl. a. fångvårdsstyrelsen, socialstyrel­ sen, medicinalstyrelsen, personalutbildning sberedning en, Sveriges socionomför­ bund, Svensk kurator sförening, Svenska barnpsykologiska föreningen, styrelsen för socialinstitutet i Göteborg, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet och sty­ relsen för socialinstitutet i Umeå. I flera av dessa yttranden betonas den centrala roll som kunskap om människors beteende har i samhällsarbetet; det betecknas som en allvarlig brist, om så centrala ämnen som psykologi och socialvårdsmetodik inte påbörjas redan under det första studieåret. Några instanser understry­ ker, att det även av socionomer som skall ägna sig åt förvaltning och personal­ tjänst fordras psykologiskt kunnande. Det av kommittén framlagda förslaget rörande den praktiska utbildningen till­ styrkes av remissinstanserna. Förslaget att avskaffa kravet på förpraktik vinner allmän anslutning. Socialstyrelsen finner omläggningen från förpraktik till stu­ diepraktik fördelaktig och menar att praktiktiden härigenom bör kunna utnytt­ jas betydligt mer effektivt än tidigare. Svenska stadsförbundet anser det inte oväsentligt, att slopandet av kravet på förpraktik kan tänkas leda till ett ökat antal sökande till socialinstituten. SACO framhåller, att förpraktiken visat sig otillförlitlig som urvalsinstrument för bedömning av de sökandes lämplighet. Kommitténs förslag rörande högre utbildning — att licentiatstudier förläggs till universitet och att filosofie licentiatexamen skall kunna avläggas av socio­ nom som vid universitet förvärvat tre betyg i ett ämne — tillstyrks av flertalet remissinstanser. Skiftande meningar om förslaget framföres emellertid av universitetsmyndigheterna och några fakulteter menar att frågan bör göras till föremål för vidare utredning. Universitetskanslern förklarar att han icke nu är beredd att biträda kommitténs förslag på denna punkt utan anser, att i avvaktan på när­ mare erfarenheter den nuvarande ordningen med individuell dispensgivning bör bibehållas.

Inträdesvillkoren Remissinstanserna ansluter sig genomgående till kommitténs förslag rörande inträdesvillkoren. I några yttranden föreslås vissa ändringar i fråga om inträdes­ provets omfattning. Svenska landskommunernas förbund ifrågasätter, om inte någon form av lämplighetstestning skulle kunna anordnas i samband med antagningen av studerande till socionomutbildning. Styrelserna för socialinstituten framhåller, att kunskaper i matematik visat sig nödvändiga för studierna, inte bara som underlag för statistik och ekonomi utan även inom sådana ämnen som psykologi och sociologi. Några universitetsmyndigheter finner kravet på avlagd studentexamen moti­

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 15

verat samt framhåller, att frågan om inträdesvillkoren bör tas upp till förnyad prövning när nu planerade reformer av skolväsendet genomförts och fatt verka någon tid. LO framhåller, att personer som har kvalificerade arbetsuppgifter och förtro­ endeuppdrag inom statlig och kommunal verksamhet, inom socialvård och inom organisationsarbete bör ha samma möjligheter att genomgå socionomutbildning som hittills. SFS, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund finner det angeläget att frågan om spärrarnas borttagande till socionomutbildning så snart som möjligt aktualiseras; arbetsmarknadsmässiga skäl talar för en sådan åtgärd, och dessutom skulle socionomutbildningen härigenom även kunna bidra till att det befarade humanistöverskottet avlänkas till områden, där användbarhet och placeringsmöjligheter blir bättre tillgodosedda. Organisationerna delar inte kom­ mitténs pessimism i fråga om möjligheterna att uppbringa tillräckligt antal praktikplatser, då ett slopande av förpraktiken friställer praktikplatser; vidare torde en växande arbetsmarknad för socionomer ge vidgat utrymme för place­ ring av praktikanter.

Socialinstitutens ställning Remissinstanserna instämmer, med ett par undantag, i kommitténs förslag att socionomutbildning skall meddelas vid fristående socialhögskolor under statligt huvudmannaskap. Förslaget om förstatligande av socialinstituten tillstyrks genomgående. Sven­ ska stadsförbundet anför i denna fråga huvudsakligen följande. Förslaget att ställa socialhögskolorna under statligt huvudmannaskap finner styrelsen riktigt. Lika väl som staten ombesörjer utbildning av exempelvis lärare och flertalet andra tjänstemän i kommunernas förvaltning, lika väl bör staten ansvara för utbildningen av socionomer. Den kostnadsökning för staten, som föranledes dels av institutens förstatligande och slopandet av hittillsvarande bidrag från vissa primärkommuner och landsting, dels av den — såvitt styrelsen kan bedöma — mycket välbehövliga personella och materiella upprustningen av de nuvarande utbildningsanstalterna, är enligt styrelsens mening av relativt måttlig storleksordning. Den bör i varje fall inte få utgöra anledning till uppskov med de föreslagna reformerna, vilka framför allt i fråga om upprustningen av personalorganisationen framstår som utomordentligt angelägna. Förvaltningsutskotten i de landstingskommuner som nu lämnar bidrag till socialinstitutens verksamhet och som därigenom är representerade i institutens styrelser — sammanlagt åtta landsting — tillstyrker att läroanstalterna förstat­ ligas. Hallands läns landstings förvaltningsutskott anför bl. a. följande. Ett statligt huvudmannaskap för socialhögskolorna tillstyrkes. Deras nuva­ rande ställning såsom formellt fristående stiftelser torde i vissa avseenden ha inneburit fördelar, men dessa kan ej i stort uppväga de därmed förenade nack­ delarna. Ehuru socionomutbildningen till stora delar är cn utbildning för kom­ munal yrkesverksamhet, bör landsting och kommuner ej vara nödsakade att

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 bidraga till denna utbildning, då de icke behöver göra det för utbildning av andra kvalificerade personalgrupper. Å andra sidan är det angeläget att de kom­ munala synpunkterna på utbildningen beaktas, och lämpligen kan de i hög­ skolornas inre verksamhet framföras på det av kommittén föreslagna sättet att styrelseledamöter utses på förslag av kommunförbunden.

Endast riksrevisionsverket anser, att socionomutbildningen även i framtiden skall finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. I ämbetsverkets yttrande återges dåvarande departementschefens uttalande i propositionen 1945:153 angående bidrag till socialinstituten. Departementschefen uttalade då bl. a. att om instituten förstatligades möjligheten att erhålla bidrag av kommu­ nala och enskilda medel troligen skulle förminskas eller bortfalla. Dessutom borde institutens styrelser äga en tämligen vittgående självbestämmanderätt med av­ seende på medelsförvaltning, administration och undervisningens anordnande. Enligt riksrevisionsverkets mening äger detta uttalande alltjämt giltighet, och socionomutbildningen bör därför enligt ämbetsverkets uppfattning även i fort­ sättningen finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. Då några enhetliga normer för fördelningen av kostnaderna mellan staten och kommunerna för närvarande icke finnes, synes sådana normer böra fastställas.

Frågan om de föreslagna socialhögskolornas ställning i förhållande till univer­ siteten behandlas utförligt i vissa yttranden. Flertalet remissinstanser ansluter sig till kommitténs synpunkter och förslag, men i några yttranden framhålls, att en ökad samordning med universiteten vore önskvärd. Statskontoret föror­ dar en närmare administrativ samordning med universiteten och uttalar bl. a. följande. Socialhögskolorna bör — med på väsentliga punkter bibehållen självständig­ het — kunna i de flesta hänseenden anslutas till den organisation för planerande och administrativa uppgifter, som av statskontoret föreslagits i en till universitetsutredningen den 5 juli 1962 avgiven undersökning rörande universitetsväsen­ dets organisation. Den samordning på planerings- och administrationsområdet, som här föresla­ gits, anser statskontoret vara så mycket mera motiverad som socialinstitut och universitet redan i vissa fall har gemensamma befattningshavare (sociologipro­ fessorerna i Stockholm och Göteborg), vilken anordning för övrigt skulle bli vanligare enligt kommitténs förslag om nya professorstjänster med undervisningsskyldigheten fördelad på socialhögskola och universitet. Det må även un­ derstrykas att kommittén räknat med att socialhögskolornas lokalfrågor åtmins­ tone på längre sikt genomgående skall lösas i gemenskap med respektive uni­ versitet. Universitetskanslern återger i sitt yttrande departementschefens uttalande i propositionen 1960: 119, att socionomutbildningen borde vara fristående från universiteten och anser sig med hänsyn härtill inte böra tillstyrka det av juri­ diska fakulteten i Uppsala framförda önskemålet om en närmare anknytning av de tänkta socialhögskolorna till universiteten. Kanslern ansluter sig därför till kommitténs mening att socialhögskolorna i princip bör organiseras som fristående statliga läroanstalter, som ej står under kanslersämbetets överinseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 17

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund hävdar, att ett inordnande av socionomutbildningen i universitetsorganisationen skulle vara till uppenbar fördel från allmän planerings- och administrationssynpunkt samt för­ modligen skapa bättre förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av tillgäng­ liga resurser i fråga om lärare, lokaler etc. Styrelsernas sammansättning beröres i några remissyttranden. Kommunför­ bunden betonar värdet av att socialinstituten får behålla sin reella anknytning till primärkommuner och landsting; därför bör representanter för bl. a. kommun­ förbunden och de kommunala myndigheterna på orten även efter ett förstat­ ligande av instituten ingå i de lokala styrelserna.

Personalorganisation Kommitténs förslag rörande socialhögskolornas personalorganisation behand­ las endast i ett fåtal remissyttranden. Styrelserna för socialinstituten framför önskemål om viss förstärkning av personalorganisationen utöver vad kommit­ tén föreslagit. Statskontoret anser, att en administrativ samordning med univer­ siteten skulle möjliggöra en begränsning av kanslipersonalen.

Svenska diakonskolan Kommitténs ståndpunkt att inte närmare beröra utbildningen vid Svenska diakonskolan (Sköndalsinstitutet) i samband med frågan om socionomutbild­ ningens uppgifter, innehåll och organisation föranleder uttalanden i vissa remiss­ yttranden. Sålunda har direktionen för Svenska diakonsällskapet, styrelsen för Svenska diakonförbundet, styrelsen för Föreningen av socialdiplomerade från Sköndals­ institutet och elevkåren vid Sköndalsinstitutet uttalat att kommitténs behand­ ling av utbildningen vid Svenska diakonskolan är ofullständig och missvisande. I nämnda yttranden yrkas att bestämmelserna rörande socionomutbildningen utformas på ett sådant sätt, att dessa innefattar även utbildningen vid Skön­ dalsinstitutet och att vid behandlingen av frågan om statsbidrag till den sociala utbildningen inberäknas bidrag även till Sköndalsinstitutets socialutbildning. 1 yttrandena framhålls, att utbildningen vid Svenska diakonskolan är likvärdig med utbildningen vid socialinstitutet och att det föreligger möjligheter att ut­ vidga utbildningen vid Sköndalsinstitutet. Svenska ekumeniska nämndens sociala utskott anför liknande synpunkter och styrelsen för Nykterhetsvårdens anstaltsförbund uttalar att de vid Sköndals­ institutet utbildade varit i hög grad väl ägnade för arbete inom den institutio­ nella vården. Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att under överskådlig tid socialvården synes ha behov även av personal med sådan utbildning, som bedrivs vid Svenska diakonskolans sociala linje. Svenska socialvårdsförbundet framhåller, att Sköndalsinstitutcts framtida ställning bör ytterligare utredas. 2 — Bihang till riksdagens 'protokoll 1963. 1 saml. Nr 79

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

C. Den kompletterande promemorian

Som förut nämnts har i samband med beredningen av kommitténs förslag uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare undersöka vissa frågor rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Resultatet av nämnda un­ dersökningar har redovisats i en promemoria, dagtecknad den 12 februari 1963. Som en utgångspunkt för ifrågavarande undersökningar har antagits, dels att utbildningen vid socialinstituten läsåret 1963/64 i huvudsak bedrives enligt hit­ tills gällande studieordning och studieplaner, dels att antalet utbildningsplatser vid instituten ökas från 380 till 480 läsåret 1963/64, dels ock att instituten för­ statligas fr. o. m. den 1 juli 1963. Ett genomförande av nämnda åtgärder nöd­ vändiggör, framhålles det i promemorian, vissa ändringar av institutens organi­ sation och inträdesbestämmelser samt en förstärkning av personalorganisation och ekonomiska resurser. De i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna har delvis baserats på socialinstitutens förslag till anslagsäskanden för budget­ året 1963/64, vilka utgick från oförändrade förhållanden. I det följande återges en sammanfattning av de i promemorian redovisade undersökningarna.

Socialinstitutens organisation Följande riktlinjer bör enligt promemorian gälla, därest socialinstituten för­ statligas fr. o. m. budgetåret 1963/64. Staten övertar den 1 juli 1963 de fyra befintliga socialinstituten. De bör i fort­ sättningen benämnas socialinstitutet i Stockholm, socialinstitutet i Göteborg, socialinstitutet i Lund och socialinstitutet i Umeå. Socialinstitutens inventarier och boksamlingar skall övergå till staten. Vid tillträdet övertar staten i sin tjänst alla arbetstagare som den 30 juni 1963 innehar anställning vid social­ instituten. Ingen av de anställda skall genom statens övertagande av social­ instituten erhålla sämre löne- och anställningsvillkor.

För socialinstituten gemensamt bör en samarbetsnämnd inrättas. Vid varje socialinstitut skall finnas en styrelse. I övrigt handhas institutens angelägen­ heter av lärarråd och rektor. Av promemorian inhämtas i detta sammanhang bl. a. följande. Samarbetsnämnden bör utgöras av ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t för en tid av tre år, och av rektorerna vid socialinstituten. Nämndens uppgift bör vara att befrämja samordning av socialinstitutens verksamhet, t. ex. genom att verka för att studieplaner ges en likvärdig utformning, bereda frågor rörande utbildningskapacitet och rörande fortbildning av socionomer samt medverka till en samordning av institutens anslagsäskanden. Nämnden bör vidare ha till upp­ gift att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande. Styrelsen skall ha högsta uppsikten över undervisningen och den ekonomiska förvaltningen vid respektive institut. Styrelsen bör bestå av högst tio ledamöter, nämligen ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t för en tid av tre år, högst åtta av Kungl. Maj:t för en tid av tre år förordnade ledamöter samt institutets rektor. I styrelserna bör ingå representanter för statliga myndigheter, kommun­ förbunden, arbetsmarknadsorganisationerna och universitetet på orten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 19

Inträde svillkor För att vinna inträde vid socialinstitutens fackutbildning fordras för närva­ rande att sökande fullgjort ett års förpraktik. Socionomutbildningskommittén har som förut nämnts föreslagit att kravet på förpraktik slopas. Även om detta förslag sammanhänger med en samtidigt föreslagen utbyggnad av studieprakti­ ken, talar mycket — framhålles det i promemorian — för att man inom den nuvarande utbildningens ram ger förpraktikkravet en mindre kategorisk ut­ formning. Ett bestämt fasthållande vid kravet på ett års förpraktik kan nämligen vid en snabb ökning av antalet utbildningsplatser medföra svårigheter att rekry­ tera erforderligt antal kvalificerade elever. Det bör därför inte föreligga hinder för socialinstituten att antaga elever, vilka ej fullgjort föreskriven förpraktik. Institutens samarbetsnämnd bör emellertid ha rätt att föreskriva en förlängning av dessa studerandes studiepraktik från nu gällande tid av omkring nio månader till tolv månader.

Lärarpersonal Undervisningen vid socialinstituten ombesörjes i stor utsträckning av timarvoderade lärare. Antalet fasta lärartjänster är lågt. Svårigheterna att rekrytera och behålla såväl timarvoderade lärare som fast anställda lärare har varit stora under senare år, framhålles det i promemorian. Kontinuiteten och stadgan i ut­ bildningen blir lidande, om en alltför stor del av undervisningen skötes av till­ fälligt engagerade lärare. För närvarande svarar fast anställda lärare för endast omkring en fjärdedel av undervisningen vid socialinstituten. Därest den före­ slagna ökningen av utbildningskapaciteten genomföres bör enligt promemorian en förstärkning av institutens fasta lärartjänster komma till stånd. Detta bör ske dels genom inrättande av vissa nya tjänster, dels genom omvandling av nu­ varande lektorstjänster i teoretiska ämnen till universitetslektorstjänster. Av promemorian inhämtas i detta sammanhang bl. a. följande. De vid instituten befintliga lektorstjänsterna i teoretiska ämnen — placerade i lönegrad Ao 27 och med en undervisningsskyldighet, förutom examination och medverkan vid antagning av studerande m. m., av 250 timmar för läsår — fick sin nuvarande utformning innan det genom universitetslektoraten tillkommit en särskild undervisningstjänst inom det högre utbildningsväsendet. Med hänsyn till önskvärdheten att för institutens huvudlärare upprätthålla kraven på grund­ lig vetenskaplig utbildning bör tjänsterna omvandlas till universitetslektorat. Under senare år har svårigheter förelegat att besätta lediga lektorstjänster vid instituten. En omvandling av tjänsterna till universitetslektorat är av allt att döma en förutsättning för att nya tjänster skall kunna besättas med kompetenta innehavare och nuvarande befattningshavare kunna behållas. I fråga om undervisningsskyldighet, avlöningsförmåner m. m. bör i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som finns föreskrivna beträffande nämnda tjänster vid universitet. Detta innebär bl. a., att undervisningsskyldigheten för de befintliga lektoraten kommer att öka med i genomsnitt ca 25%. De befintliga lektorstjänsterna vid socialinstituten bör enligt promemorian vid en omvandling till universitetslektorat avse följande ämnesområden: 2* —■ Bihang till riksdagens 'protokoll 19G3. 1 sand. Nr 79

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Socialinstitutet i Stockholm: 1) statskunskap, med särskild hänsyn till förvaltningskunskap och kommunalkunskap, 2) nationalekonomi och socialpolitik, 3) socialrätt samt 4) kommunal ekonomi och redovisning. Socialinstitutet i Göteborg: 1) stats- och kommunalkunskap samt 2) social­ rätt. Socialinstitutet i Lund: 1) socialpolitik och sociologi samt 2) kommunal för­ valtning med samhällsplanering samt kommunal ekonomi och bokföring. Socialinstitutet i Umeå: 1) nationalekonomi och socialpolitik. Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten motiverar enligt prome­ morian att följande nya universitetslektor stjänster inrättas fr. o. m. den 1 juli 1963: Socialinstitutet i Stockholm: 1) psykologi samt 2) social metodik och admi­ nistration. Socialinstitutet i Göteborg: 1) nationalekonomi och socialpolitik. Socialinstitutet i Lund: 1) socialrätt och socialpolitik samt 2) psykologi och sociologi. Socialinstitutet i Umeå: 1) socialrätt samt 2) psykologi och sociologi.

I samband med tjänsternas tillsättande bör respektive styrelse föreslå och Kungl. Maj:t fastställa ämnesområde.

I promemorian behandlas även frågan om ställningen för institutens rektorer. Härvid framhålles bl. a. följande.

Såsom rektorer vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är lektorer vid respektive institut förordnade. Vid socialinstitutet i Umeå är universitetslektorn vid Stockholms universitet Lars Sköld förordnad som rektor. I samband med omvandling av institutens lektorstjänster till universitetslektorat bör Sköld ut­ nämnas till universitetslektor i stats- och kommunalkunskap vid socialinstitutet i Umeå. Detta medför behov av ytterligare ett universitetslektorat vid institutet. Berörda universitetslektorat vid instituten skall vara obesatta så länge inne­ havarna är förordnade som rektorer. Rektorerna är för närvarande placerade i lönegrad Bp 1 och uppbär därjämte särskild avlöningsförstärkning med 1 380 kr. för år. Med hänsyn till förslaget om större personalorganisation och ökat elevantal bör rektorstjänsterna placeras i lönegrad Bp 1 jämte avlöningsförstärkning med 4 140 kr. för år. Ett ytterligare skäl härtill är att endast en obetydlig löneskillnad kommer att uppstå mellan rektorstjänsten och bottentjänsten som universitetslektor, därest dylika lektorat inrättas.

För den praktiska utbildningen finns dels tjänster som lektor i lönegrad Ae 25, dels tjänster som biträdande lektor i lönegrad Ae 19. Vid varje institut finns för närvarande en lektorstjänst i Ae 25; dessutom finns vid institutet i Stockholm två biträdande lektorstjänster och vid vart och ett av instituten i Göteborg och Lund en biträdande lektorstjänst. Samtliga dessa lärare meddelar undervisning i ämnet social metodik och administration, svarar för praktikförmedling och kontakten med praktikinstitutioner, medverkar i handledarutbildning och vid rådgivning av inträdessökande och antagning av studerande m. m. Undervis­ ningen i praktisk kommunal förvaltning meddelas dels av fasta lärare, dels av timarvoderade lärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 21 Med hänsyn till det ökade elevantalet är det enligt promemorian nödvändigt att inrätta ytterligare tjänster för dessa uppgifter. I samband härmed bör en viss differentiering av tjänsteinnehavarnas arbetsuppgifter äga rum. Lektorerna bör i första hand svara för undervisning, medan de biträdande lektorerna främst bör svara för anskaffning och förmedling av praktikplatser, kontakten med prak­ tikinstitutioner och handledare m. m. Tjänsterna som biträdande lektor bör där­ vid ändras till tjänster som konsulent för den praktiska utbildningen. För all­ mänt institutionsarbete, såsom anordnande av studiebesök, studierådgivning o. d. samt för biträde vid undervisningen bör dessutom medel beräknas för assistenthjälp. En dylik anordning kan tillföra lärarna i de praktiska ämnena värdefull hjälp och samtidigt vara av betydelse för den framtida lärarrekryteringen. Av promemorian inhämtas vidare bl. a. följande. Vid vart och ett av instituten i Stockholm, Göteborg och Lund bör inrättas en ny tjänst som lektor i lönegrad Ae 25. Tjänsterna avser vid socialinstitutet i Stockholm främst praktisk kommunal förvaltning, vid de andra instituten social metodik och administration. Vid socialinstitutet i Umeå bör en motsvarande lektorstjänst inrättas fr. o. m. budgetåret 1964/65. Nuvarande tjänster som biträ­ dande lektor omändras till tjänster som konsulent för den praktiska utbildningen. Dessutom inrättas en ny tjänst som konsulent vid socialinstitutet i Umeå. Det är angeläget att till tjänsterna kunna förvärva personer med god teoretisk ut­ bildning och omfattande praktisk erfarenhet. Flertalet av de kvalificerade tjäns­ temännen inom socialvård och kommunal förvaltning är nu placerade i lönegrad A 21 eller högre. Tjänsterna som konsulent bör därför placeras i lönegrad Ae 21. För assistenthjälp bör vid socialinstitutet i Stockholm beräknas 750 assistent­ timmar, vid socialinstituten i Lund och Göteborg vartdera 500 assistenttimmar samt vid socialinstitutet i Umeå 250 assistenttimmar.

Administrativ personal De administrativa resurserna är redan nu otillräckliga vid instituten, framhålles det i promemorian. Rektor och lärare är belastade med rutinmässiga upp­ gifter i en omfattning som hindrar deras undervisning. En förstärkning av den administrativa personalen synes därför nödvändig. Av promemorian inhämtas i detta sammanhang följande. Vid varje institut bör inrättas en ny tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9. Dessutom erfordras ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång vid vart och ett av instituten i Göteborg och Lund. Slutligen bör för varje institut beräknas medel för extra vaktmästar- och biträdeshjälp. Den högsta administrativa tjänsten vid instituten i Göteborg, Lund och Umeå är för närvarande placerad som kansliskrivare i lönegrad Ae 11. Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna, främst i samband med den ekonomiska förvalt­ ningen, bör tjänsterna omvandlas till tjänster som kontorsskrivare i lönegrad Ae 13.

Bibliotekspersonal Särskild bibliotekspersonal finns endast vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm. Detta bibliotek, som administreras och i fråga om omkostnader

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 25

Vid socialinstitutet i Umeå har det för de medel som anvisats innevarande budgetår blott varit möjligt att inreda två lektionssalar och fyra tjänsterum. Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten nödvändiggör att ytterligare två lektionssalar och fem tjänsterum samt biblioteket utrustas. Medel härför har beräknats under anslagsposten Inredning och utrustning av nya lokaler.

Fortbildning av socionomer Under riksstatens åttonde huvudtitel är för budgetåret 1962/63 uppfört ett reservationsanslag av 42 000 kr. till kurser för fortsatt utbildning av befattnings­ havare i kommunal och social tjänst. Från anslaget har medel anvisats till bestridande av kostnader för anordnande av mentalhygienisk kurs vid social­ institutet i Stockholm samt för vissa kortare fortbildningskurser m. m. Under rubriken Fortbildning av socionomer bör enligt promemorian för bud­ getåret 1963/64 uppföras ett reservationsanslag av 55 000 kr. Till detta anslag bör den vid utgången av budgetåret 1962/63 befintliga reservationen å anslaget Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och social tjänst överföras. Under budgetåret 1963/64 bör anvisas högst 42 000 kr. till anordnande av mentalhygienisk kurs vid socialinstitutet i Stockholm samt högst 10 000 kr. till stipendier och resekostnadsbidrag åt deltagare i nämnda kurs. Stipendium bör inom ramen av för ändamålet tillgängliga medel utgå med högst 1 000 kr. till kursdeltagare som icke äger uppbära oavkortad lön.

D. Departementschefen

Innan jag går närmare in på föreliggande förslag rörande socionomutbild­ ningen vill jag i korthet beröra nuläget på detta utbildningsområde. Socialinstitutens uppgift är att lämna kvalificerad utbildning i samhällsve­ tenskapliga ämnen, i första hand för blivande tjänstemän inom primärkommu­ nernas sociala och kamerala förvaltning, inom landstingskommunal förvaltning och sjukvårdsadministration, inom statlig och enskild socialvård samt inom näringslivets personaltjänst. Sedan år 1921, då det första socialinstitutet star­ tade sin verksamhet, har närmare 4 500 socionomer utexaminerats. Av omkring 3 000 yrkesverksamma socionomer har ca 1 600 sociala uppgifter inom kommu­ nernas socialvård, inom anstaltsvård, sjukvård och näringslivets personaltjänst; drygt 1 000 har administrativa och kamerala uppgifter inom kommunal och statlig förvaltning och något mer än 200 är anställda i fackliga och ideella orga­ nisationer eller inom pressen. För närvarande finns fyra socialinstitut, samtliga organiserade som stiftelser. Instituten är förlagda till Stockholm, Göteborg, Lund och Umeå. Den årliga intagningen är i Stockholm begränsad till 130 studerande, i Göteborg till 80, i Lund till 100 och i Umeå till 70. Av de 382 elever som antogs år 1962 hade 215 avlagt studentexamen, medan de övriga antagits efter särskilt inträdesprov. Socionomexamen kan avläggas på olika linjer. Vid samtliga institut finns en

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

social och en teoretisk linje, vid institutet i Stockholm dessutom en förvaltnings­ linje och vid instituten i Göteborg och Lund en socialkommunal linje. Normal­ studietiden är två och ett halvt år. Utbildningen vid de olika instituten är i stort sett likartad, även om ämnenas benämning och studiegången varierar något. De principiella riktlinjerna för utbildningen vid socialinstituten fastställdes för snart tjugo år sedan. År 1944 framlade socialutbildningssakkunniga utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen (SOU 1944: 29). Detta betänkande låg till grund för propositionen 1945:153 angående bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning. I anledning av nämnda proposition beslöt 1945 års riksdag att socialinstituten skulle erhålla stöd av staten i större utsträckning än dittills varit fallet. Utbildningen har därefter utvecklats på grundval av socialutbildningssakkunnigas förslag och under hänsynstagande till utvecklingen inom socialvetenska­ perna och till de behov som nya förhållanden skapat. Sålunda har socialinstituten efter inbördes samråd företagit vissa ändringar i utbildningen. Bl. a. har under­ visningen utvidgats till nya områden — exempelvis sociologi och samhällsplane­ ring — och vissa förskjutningar har skett i fråga om ämnenas innehåll och om­ fattning. Behovet av fortbildning har i viss mån tillgodosetts genom påbyggnadskurser vid socialinstituten, t. ex. kurser i personaladministration och sjukhuskameral förvaltning. Sedan 1956 anordnas varje år en femmånaders mentalhygienisk påbyggnadskurs. En ökning av det statliga bidraget till socialinstituten har successivt genom­ förts sedan 1940-talets mitt. Staten svarar numera för närmare 90 % av kostna­ derna för socionomutbildningen. Tillhopa uppgår de statliga och kommunala anslagen innevarande budgetår till ca 1,7 miljoner kr.

Frågan om en översyn av socionomutbildningens innehåll och utformning har under senare år aktualiserats från flera håll. I anledning av förslag av 1955 års universitetsutredning i dess sjätte betänkande, Universitet och högskolor i 1960talets samhälle (SOU 1959: 45), tillkallade jag i juni 1960 särskilda sakkunniga för att utreda frågan om socionomutbildningens uppgifter, innehåll och orga­ nisation. I direktiven till de sakkunniga framhöll jag som den mest brådskande uppgiften för utredningen att framlägga förslag om ökning av utbildningskapa­ citeten, bl. a. genom upprättande av ett socialinstitut i Umeå. Vidare under­ strök jag att en andra — på kort sikt inte fullt så brådskande men likväl utomordentligt viktig — utredningsuppgift vore att finna den lämpligaste ut­ formningen av socionomutbildningens innehåll med hänsyn till pågående för­ ändring av samhällsstrukturen, särskilt inom de områden av samhällslivet, där arbetskraft med social utbildning erfordras. Som en tredje huvuduppgift för utredningen anförde jag slutligen frågan om socialinstitutens framtida organisa­ toriska ställning, bl. a. beträffande huvudmannaskapet. De sakkunniga — socionomutbildningskommittén — har tidigare framlagt förslag dels om ökning av utbildningskapaciteten vid de befintliga socialinstitu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 27

ten, dels om upprättande av ett socialinstitut i Umeå. På grundval av dessa förslag har beslut fattats om ökning av antalet utbildningsplatser vid instituten från 265 läsåret 1960/61 till 380 innevarande läsår. I sitt nu föreliggande slut­ betänkande har kommittén föreslagit en fortsatt ökning av utbildningskapacite­ ten, en kvalitativ förbättring av såväl den teoretiska som den praktiska utbild­ ningen, omvandling av instituten till socialhögskolor med professurer i vissa för socionomutbildningen centrala ämnen samt statligt huvudmannaskap för läro­ anstalterna. Enskildheterna i förslagen åsyftar i viktiga avseenden förändringar i jäm­ förelse med nuvarande utbildning. Förslagen innebär bl. a. att utbildningen förlängs till tre och ett halvt läsår, varav två och ett halvt års teoretiska studier och ett års studiepraktik. Samtidigt avskaffas den nuvarande förpraktiken; den sammanlagda utbildningstiden skulle därigenom bli lika lång som för närvarande. Den teoretiska utbildningen föreslås omfatta dels en ettårig samhällsvetenskaplig grundkurs, dels tre terminers mera djupgående studier i yrkesinriktade examensämnen. Den nuvarande linjeindelningen skulle enligt förslaget ersättas med ett friare val av examensämnen. Vidare föreslås att den praktiska utbildningen effektiviseras, bl. a. genom utbyggd handledarutbildning. Utbildningens högskolekaraktär bör enligt kommittén förstärkas och socialinstituten omvandlas till socialhögskolor. Den socialvetenskapliga forskningen byggs ut genom att professorstjänster successivt inrättas vid socialhögskolorna inom ämnesområden som är särskilt angelägna för socionomutbildningen — kommunal ekonomi, kom­ munalrätt, socialrätt, socialpolitik, förvaltningskunskap och tillämpad psykologi. Innehavare av professorstjänst föreslås fullgöra hälften av sin undervisningsskyldighet vid universitet. Den högre utbildningen — licentiatstudier — bör enligt kommittén förläggas till universitet.

Jag vill först understryka, att socionomerna är den på arbetsmarknaden domi­ nerande gruppen bland personer med samhällsinriktad utbildning. Denna utbildningsgrund är den vanligaste för personal inom kommunernas ekonomiska och sociala förvaltning. Även inom statlig förvaltning återfinns många sociono­ mer. Det är därför givet att socionomutbildningens utformning måste tillmätas en stor betydelse. Socionomerna har också inom andra yrkessektorer visat sig utgöra en mycket användbar kategori. Konkurrensen om den socionomutbildade arbetskraften ger vid handen, att utbildningen vid socialinstituten inom åt­ skilliga arbetsmarknadssektorer betraktas som synnerligen ändamålsenlig. Från arbetsgivarhåll har dock påtalats, att utbildningen i vissa avseenden inte helt motsvarar arbetsmarknadens krav. Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt kommitténs förslag rörande utbildningens uppgifter och innehåll. I flera yttranden betonas dock att utbild­ ningens praktiska yrkesinriktning måste bevaras. Angelägenheten av en för­ stärkning av den sociala forskningens resurser undcrstrykes av remissinstan­ serna, men delade meningar framföres rörande organisationen av denna forsk­ ning.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

För egen del ansluter jag mig till kommitténs allmänna synpunkter rörande behovet av en kvalitativ förbättring av socionomutbildningen, ehuru jag sam­ tidigt vill understryka att utbildningens standard i väsentliga delar redan nu får anses god. Situationen på socionomernas arbetsfält, framför allt inom de sektorer vilkas betydelse växer till följd av det socialpolitiska reformarbetets utveckling och differentiering, ställer emellertid otvivelaktigt större krav på ökade kunskaper hos dem som har att möta de konkreta frågorna i yrkesverk­ samheten. Särskilt den pågående utbyggnaden av det allmännas resurser för vad som kan innefattas i begreppet människovärd — socionomerna har i sådan verksamhet på en rad områden en nyckelställning — kräver en fortsatt för­ kovran av underlaget för samhällsverksamheten, dvs. i första hand av forsk­ ning och utbildning inom motsvarande ämnesområden. Det är uppenbart, att frågan om en förstärkning av den sociala forskningens resurser är ett spörsmål av största vikt. Med hänsyn till knappheten på perso­ nella och materiella tillgångar anser jag — och delar på denna punkt helt statskontorets uppfattning — att de många frågor som sammanhänger med den sociala forskningens organisation och lokalisering måste undersökas ingående. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att formerna för en intensifierad och planmässig social forskning för närvarande överväges av en särskild sakkunnigutredning — socialpolitiska kommittén — som ännu inte framlagt några förslag i frågan. I organisatoriskt hänseende blir det naturligtvis ett centralt spörsmål att pröva i vad mån ytterligare resurser för social forskning bör samordnas med or­ ganisationen för samhällsvetenskaplig forskning vid universiteten. Från skilda synpunkter finner jag det naturligt att frågan om möjligheterna att koncentrera nytillkommande resurser på detta område därvid överväges ingående. Redan härav synes det stå klart att ett ställningstagande till de av socionomutbildningskommittén väckta förslagen rörande anordningar på forskningssidan — exempelvis förslagen om professurer — icke bör ske nu. Frågan om den sociala forskningens organisation hänger givetvis nära sam­ man med spörsmålen rörande själva socionomutbildningens utformning och innehåll samt socialinstitutens ställning i förhållande till andra högre utbildningsanstalter. En av de centrala punkterna i kommittébetänkandet är tanken att social­ instituten skulle omvandlas till socialhögskolor. Därmed åsyftas en väsentlig förändring av institutens ställning i organisatoriskt avseende och en förskjutning i utbildningens uppläggning och utformning. I anslutning till 1955 års universitetsutrednings rekommendation att socialinstituten och socionomutbildningen borde anknytas till universiteten och den samhällsvetenskapliga utbildningen uttalade jag i propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor m. m., att socionomutbildningen liksom hittills borde vara en från universiteten fristående institutsutbildning. I direktiven till kom­ mittén erinrade jag om detta uttalande men framhöll, att de sakkunniga borde pröva frågan huruvida utbildningen inom vissa ämnen lämpligen kunde mer

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1963 29

än som hittills skett anpassas till motsvarande utbildning vid humanistisk fakultet. I just hithörande frågor, som rymmer spörsmålet om i vilken grad den nuva­ rande institutsutbildningen bör omvandlas till en mera universitetsmässig ut­ bildning, ligger enligt min mening ett av de vanskligaste avvägningsproblemen. Det synes mig principiellt viktigt, att den karaktär av sammanhållen, mot vissa centrala fält inriktad yrkesutbildning, som nu präglar socionomutbildningen, inte går förlorad. Synpunkter av detta slag har också, såsom jag redovisat i det föregående, framkommit vid remissbehandlingen. Detta sätt att betrakta utbild­ ningen bör enligt min mening vara grundläggande vid en bedömning av frågan om den lämpligaste utbildningsorganisationen. Av vad jag här anfört rörande den sociala forskningens organisation och aspekterna på utbildningsfrågan bör det stå klart att jag inte redan i detta sammanhang anser mig böra taga ställning till frågorna om en omvandling av socialinstituten till socialhögskolor och en mera genomgripande förändring av utbildningens innehåll och uppläggning. Jag hyser emellertid ett starkt intresse för att dessa betydelsefulla frågor skall kunna slutligen prövas utan onödigt dröjsmål och avser därför att efter ytterligare överväganden återkomma till reformförslagen i dessa hänseenden snarast möjligt. Jag vill dock tillägga, att jag redan nu anser mig böra förorda vissa ändringar i institutens personal­ organisation, vilka åsyftar en kvalitativ förbättring av undervisningen. Frågan om en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten är enligt min mening så angelägen att ställning till socionomutbildningskommitténs förslag i denna del bör tagas utan uppskov. Därför vill jag i det följande föreslå åtgärder för att ett ökat antal utbildningsplatser vid socialinstituten skall komma till stånd fr. o. m. instundande hösttermin. Jag avser också att nu framlägga förslag om ändrat huvudmannaskap för socionomutbildningcn.

Den stora efterfrågan på socionomer har lett till en bristsituation, som enligt min mening delvis kan försvåra samhällets socialpolitiska reformarbete. Kom­ muner och andra arbetsgivare har i många fall haft vakantsatta tjänster eller anställt personal som saknat önskad utbildning. Det torde också ha förekommit att man avstått från att inrätta erforderliga tjänster i medvetande om att man inte kunnat påräkna kvalificerade sökande. En ytterligare ökning av antalet utbildningsplatser vid socialinstituten är därför nödvändig. Socialinstitutens utbildningskapacitet har — såsom tidigare framhållits — ökat med sammanlagt över en tredjedel under de båda senaste läsåren. Kom­ mittén har nu föreslagit en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten — från 380 läsåret 19G2/G3 till 480 läsåret 1963/64. Samtidigt uttalar kommittén att en ytterligare ökning sannolikt kommer att bli erforderlig i framtiden. Remissinstanserna tillstyrker genomgående kommitténs förslag i denna del. I flera yttranden uttalas, att de avsedda åtgärderna närmast bör betraktas som ett minimiprogram. För egen del finner jag en fortsatt utbyggnad av intagnings- — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 79

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

kapaciteten nödvändig. Bristen på socionomer synes ha skärpts under senare år och många tecken tyder på att efterfrågan på socionomer kommer att öka under de närmaste åren. Kommittén har i sitt betänkande anfört en rad omständig­ heter som talar för ett ökat behov av socionomer, bl. a. den inom socialvården pågående förskjutningen mot förebyggande åtgärder och utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten, upprustningen inom vårdområdena och kommunernas vidgade arbetsuppgifter och växande ekonomiska engagemang. I några remissyttranden har uttalats, att frågan om spärrarnas borttagande till socionomutbildning så snart som möjligt bör aktualiseras. I dessa yttranden framhålls dels att arbetsmarknadsmässiga skäl talar för en sådan åtgärd, dels att socionomutbildningen härigenom skulle kunna bidra till att avlänka det be­ farade humanistöverskottet till områden, där användbarhet och placeringsmöjligheter synes bättre tillgodosedda. I denna fråga vill jag först helt allmänt uttala, att en bestämd kapacitet i fråga om socionomutbildning i och för sig inte längre synes motiverad. Det är önskvärt att så många som möjligt av dem som avser att ägna sig åt arbete inom socialvård och förvaltning får tillfälle att genomgå kvalificerad fackutbild­ ning, och dessutom synes socionomutbildning vara lämplig även för studerande som avser att söka sig till närliggande yrkesområden. Därför är enligt min mening ett i huvudsak fritt tillträde till socionomutbildning i princip att föredraga. Vissa svårigheter kan dock göra ett sådant system omöjligt att tillämpa för närvarande. Den praktiska utbildningen är en väsentlig del av socionomutbildningen. Om antalet studerande vid socialinstituten skulle avse­ värt öka kan det med hänsyn till den snabba kapacitetsökningen under senare år bli svårt att skaffa erforderligt antal lämpliga praktikplatser och engagera lämpliga praktikhandledare. Utbildningskapaciteten måste på grund härav tills vidare begränsas. Jag för­ ordar därför att antalet utbildningsplatser för läsåret 1963/64 angives till ca 480, varav ca 150 vid institutet i Stockholm, ca 120 vid institutet i Göte­ borg, ca 120 vid institutet i Lund och ca 90 vid institutet i Umeå. Det bör ankomma på den i det följande föreslagna samarbetsnämnden att fastställa fördelningen av antalet utbildningsplatser på olika linjer. Jag vill endast uttala, att de nytillkomna platserna främst bör avse social linje, då bristen på arbets­ kraft med denna utbildning är mest markerad. Om det visar sig att inte alla utbildningsplatser på en linje kan besättas med kompetenta sökande, bör de lediga platserna såvitt möjligt utnyttjas genom utvidgad intagning på andra linjer. Den föreslagna utbyggnaden synes nödvändiggöra vissa ändringar av insti­ tutens inträdesvillkor. Kommittén har föreslagit att kravet på fullgjord för­ praktik avskaffas. Förpraktiken fyller enligt kommitténs mening i allmänhet inte de krav på orientering m. m. som man bör kunna ställa. Remissinstanserna har tillstyrkt kommittéförslaget på denna punkt eller lämnat det utan erinran. I flera yttranden understryks fördelarna med en sådan åtgärd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 31

1 den kompletterande promemorian framhålls att kommitténs förslag rörande förpraktikens avskaffande sammanhänger med en omläggning av utbildningen och att det därför knappast synes lämpligt att förpraktiken vid i huvudsak oförändrade utbildningsförhållanden helt avskaffas. I promemorian betonas emellertid, att ett bestämt fasthållande vid gällande krav på ett års förpraktik vid den pågående snabba ökningen av antalet utbildningsplatser kan medföra svårigheter att rekrytera erforderligt antal kvalificerade sökande, och att det därför bör vara möjligt att inom den nuvarande utbildningens ram ge förpraktikkravet en mindre kategorisk utformning. Jag ansluter mig till de synpunkter som anförts i den kompletterande prome­ morian. Flera vägande skäl kan anföras mot gällande inträdeskrav. Frågan om förpraktikens ställning har varit under diskussion även inom andra utbildningsgrenar, varvid dess värde ifrågasatts. Jag anser emellertid att frågan om för­ praktikens avskaffande inte bör slutligt prövas i detta sammanhang men föror­ dar att samarbetsnämnden får rätt att, då särskilda skäl föreligger, antaga elever, vilka inte fullgjort föreskriven förpraktik. Samarbetsnämnden bör därvid ha rätt att föreskriva en förlängning av studiepraktiken för vederbörande elev i enlighet med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian. Det bör ankomma på nämnden att utfärda närmare bestämmelser i denna fråga. Frågan om inträdesprovets omfattning har berörts av kommittén och av flera remissinstanser. Jag är emellertid inte beredd att i detta sammanhang föreslå några ändringar på denna punkt.

I överensstämmelse med vad som föreslagits av kommittén finner jag att det numera bör vara en uppgift för staten att helt taga ansvaret för en utbildning av förevarande karaktär. De nuvarande huvudmännen liksom på något undan­ tag samtliga remissinstanser i övrigt har lämnat kommitténs förslag i detta hän­ seende utan erinran. Kostnaderna för socionomutbildningen bör sålunda helt bestridas av statsmedel och jag förordar att ett statligt huvudmannaskap inträ­ der fr. o. m. den 1 juli 1963. Jag ansluter mig till de riktlinjer om förstatligandet som föreslagits i den kompletterande promemorian. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser som kan bli erforderliga i samband med förstatligandet. I detta sammanhang vill jag förorda, att institu­ ten benämnes i överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian, vilket innebär endast den förändringen jämfört med nuvarande förhållanden, att sydsvenska socialinstitutet i fortsättningen bör betecknas socialinstitutet i Lund. Socialinstitutet i Stockholm disponerar över ett omfattande bibliotek, social­ vetenskapliga biblioteket. Detta bibliotek tillgodoser också de samhällsveten­ skapliga institutionerna vid universitetet i Sockholm. Vid de andra instituten finns mindre bibliotek, främst för kurs- och referenslitteratur. J samband med institutens förstatligande bör nämnda boksamlingar och andra inventarier övergå

32 Kungl. Majrts proposition nr 79 år 1963

i statens ägo. Underhandskontakter med instituten har givit vid handen att institutens styrelser inte torde ha någon erinran mot en sådan åtgärd. I detta sammanhang torde böra erinras om en fråga som berör socialinstitutet i Stockholm. I samband med uppförande av byggnaden Odengatan 61, som nu disponeras av socialinstitutet, socialvetenskapliga biblioteket och institutionen för nationalekonomi vid universitetet i Stockholm, lämnade centralförbundet för socialt arbete ett lån å 100 000 kr. till Stockholms högskola. Enligt avtal i sam­ band med ombildning av Stockholms högskola till universitet har staten fr. o. m. den 1 juli 1960 övertagit betalningsansvaret för nämnda lån. Lånet är räntefritt och ouppsägbart så länge byggnaden vid Odengatan 61 upplåts för socialinstitu­ tet i Stockholm. I avtalet har förutsatts att centralförbundet beredes rum i anslutning till institutet. Frågan om detta lån aktualiseras genom att institutet i år flyttar till kvarteret Mimer i Vasastaden. Centralförbundet för socialt arbete har meddelat, att förbundet inte har någon erinran mot ett förstatligande av socialinstitutet i Stockholm, under förutsättning att förbundet liksom hittills erhåller lokalutrymme i anslutning till institutet. Förbundet förutsätter också att frågan om ränta och eventuell uppsägning av nämnda lån kan bli föremål för förhandlingar mellan staten och förbundet efter det att institutet avflyttar från Odengatan 61. Jag vill erinra om att Centralförbundet genom byggnads­ styrelsen beretts utrymme i den nya byggnaden. I samband med ett förstatligande aktualiseras frågan om socialinstitutens förvaltningsmässiga ställning. Instituten är nu fristående stiftelser under ledning av var sin styrelse. Någon särskild tillsynsmyndighet finns inte och inte heller något för instituten gemensamt organ. I kommittébetänkandet — liksom i den kompletterande promemorian — föreslås att varje institut skall stå under ledning av en styrelse, förordnad av Kungl. Maj:t. Beträffande styrelsefrågan talar enligt min mening vissa skäl för att — i varje fall på längre sikt — någon form av gemensam ledning vore en ändamålsenlig lösning. Tills vidare synes det emellertid lämpligt att det vid varje institut finns en styrelse. Jag förordar därför att en sådan anordning kom­ mer till stånd. Styrelserna bör ha den högsta uppsikten över undervisningen och den ekonomiska förvaltningen vid respektive institut. Varje styrelse bör bestå av högst nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte institutets rektor. Styrelserna bör innefatta företrädare för bl. a. kommunförbunden, andra avnä­ mare och universitetet på orten. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser i hithörande frågor. Jag anser att ett nära samarbete bör ske mellan instituten och förordar därför att en samarbetsnämnd inrättas med uppgift att befrämja en samordning av socialinstitutens verksamhet, bl. a. i frågor rörande studieplaner, utbildnings­ kapacitet, fortbildning och anslagsäskanden. Nämnden bör även ha till uppgift att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande vid socialinstituten. Samarbetsnämnden bör bestå av ordförande, förordnad av

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 33

Kungl. Maj:t för en tid av tre år, och av rektorerna vid instituten. I det följande beräknar jag medel för arvode åt särskild sekreterare åt samarbetsnämnden.

Jag behandlar härefter frågor om personalorganisation m. m. samt medels­ behov för nästa budgetår till de fyra socialinstituten. För innevarande budgetår är statsbidraget till socialinstituten uppfört med sammanlagt 1 518 000 kr. Beloppet är fördelat med 546 000 kr. till socialinstitu­ tet i Stockholm, 374 000 kr. till socialinstitutet i Göteborg, 351 000 kr. till syd­ svenska socialinstitutet samt 247 000 kr. till socialinstitutet i Umeå. Härtill kommer kommunala bidrag om sammanlagt ca 180 000 kr. Bidrag av detta slag kommer vid bifall till mitt förslag om statligt huvudmannaskap att bortfalla fr. o. m. nästa budgetår. Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag till socialinstituten skall vid instituten fast anställda befattningshavare avlönas efter samma grunder, som enligt statens allmänna avlöningsreglemente gäller för närmast motsvarande statstjänstemän. Som statsbidragsvillkor har vidare uppställts, att beslut rörande löneställning för rektor, fast anställda lärare och övriga befattningshavare i högre lönegrad än A 8, liksom tillsättning av rektorsbefattning och fast lärarbefattning, skall underställas Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse. Omfattningen av nuvarande personalorganisation framgår av en sammanställ­ ning som jag återgivit i det föregående vid redovisningen av den kompletterande promemorian. I nämnda promemoria har vidare angivits bl. a. de personalför­ stärkningar som befunnits nödvändiga fr. o. m. nästa budgetår. Häri ingår för­ slag om personalökningar betingade dels av tidigare beslut om ökad elevintag­ ning, dels av här framlagda förslag om ytterligare utbildningsplatser vid institu­ ten fr. o. m. läsåret 1963/64. Vid nuvarande socialinstitut åtnjuter rektor, utöver lön enligt lönegrad Bp 1, särskild avlöningsförstärkning med 1 380 kr. om året. Jag föreslår, att vid vart och ett av de fyra instituten fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas en tjänst som rektor i lönegrad Bp 1 med en avlöningsförstärkning av 2 760 kr. om året. Som huvudlärare i teoretiska ämnen vid instituten fungerar nu lektorer med lön enligt lönegrad Ao 27. Undervisningen bestrides emellertid till större delen av timarvoderade lärare. Såväl i kommittébetänkandet som i den kompletterande promemorian har föreslagits en betydande ökning av antalet fasta lärartjänster. Vidare har föreslagits att lektoraten i Ao 27 omvandlas till universitetslektorat. En förstärkning av den fasta lärarpersonalen betraktas som nödvändig för att utbildningen skall få önskad stadga och kontinuitet samt för att instituten skall kunna rekrytera och behålla kvalificerade lärare. Samtliga de remissinstanser som berört denna fråga har med utgångspunkt i kommitténs organisationsförslag tillstyrkt ett inrättande av sådana tjänster. För egen del finner jag starka skäl tala för att universitetslektorat bör finnas vid socialinstituten även vid utbildningsmässigt i övrigt oförändrade förhållanden. Det synes mig nämligen angeläget, att undervisningen vid instituten i största möjliga

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

utsträckning ombesörjes av fast anställda lärare med samma vetenskapliga och pedagogiska kompetens som gäller för universitetslektorer. Vidare är det — med hänsyn till svårigheterna att rekrytera kvalificerade lärare i samhällsvetenskap­ liga ämnen — enligt min mening viktigt, att det vid socialinstituten finns lärar­ tjänster med de avlöningsförmåner som gäller för motsvarande tjänster vid universiteten. Jag förordar därför att universitetslektorat i den omfattning, som följer av vad jag i det följande föreslår, inrättas vid instituten. Även i fråga om undervisningsskyldighet m. m. bör tillämpas samma regler som vid universiteten. För behörighet till tjänst som universitetslektor bör gälla att vederbörande av­ lagt disputationsprov samt styrkt sig äga pedagogisk skicklighet. Dispens från dessa behörighetsvillkor bör kunna meddelas av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall. Med anledning av vad som föreslagits i den kompletterande promemorian förordar jag, att fr. o. m. den 1 juli 1963 vid socialinstituten inrättas tjänster som universitetslektor, nämligen i Stockholm fem tjänster, i Göteborg tre tjänster, i Lund fyra tjänster och i Umeå fyra tjänster. Dylik tjänst bör vara inrättad inom något av ämnesområdena statskunskap, nationalekonomi, socialpolitik, socialrätt, psykologi, sociologi, kommunal ekonomi och kommunal förvaltning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av styrelsen för veder­ börande institut fastställa ämnesområde för respektive tjänst. Det i den komplet­ terande promemorian framförda förslaget om inrättande av en universitetslektorstjänst i social metodik och administration vid socialinstitutet i Stockholm anser jag mig inte kunna biträda. I stället bör en tjänst som lektor i Ae 25 inrät­ tas vid nämnda institut. Jag återkommer senare till denna fråga. Vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är en lektor vid respektive institut förordnad som rektor. Rektorn vid institutet i Umeå är universitets­ lektor vid Stockholms universitet. Jag avser att, vid bifall till mitt förslag, i samband med ett inrättande av universitetslektorat vid socialinstituten föreslå Kungl. Maj:t att utan ansökan förordna vederbörande rektorer i Stockholm, Göteborg, Lund och Umeå till innehavare av tjänst som universitetslektor vid respektive institut. Nu nämnda tjänster som universitetslektor bör icke få uppehållas så länge innehavarna är förordnade som rektorer. Den praktiska utbildningen vid instituten ombesörjes av lektorer i lönegrad Ae 25 och av biträdande lektorer i lönegrad Ae 19. I överensstämmelse med vad som förordas i den kompletterande promemorian föreslår jag en viss förändring av nämnda befattningshavares arbetsuppgifter. Lektorerna i lönegrad Ae 25 bör sålunda i första hand svara för undervisning i social metodik och administra­ tion. För övriga uppgifter sammanhängande med den praktiska utbildningen bör inrättas tjänster som konsulent i Ae 21, vilka bör ersätta nuvarande tjänster som biträdande lektor. Jag föreslår, att fr. o. m. den 1 juli 1963 skall finnas inrättade följande lektorstjänster i Ae 25, nämligen tre vid socialinstitutet i Stockholm — av vilka en för undervisning i praktisk kommunal förvaltning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 35

två för undervisning i social metodik och administration — två vid vart och ett av instituten i Göteborg och Lund samt en vid institutet i Umeå, samtliga sist­ nämnda fem för undervisning i social metodik och administration. Vidare före­ slår jag att fr. o. m. nämnda tidpunkt skall vid institutet i Stockholm inrättas två tjänster som konsulent i Ae 21 samt vid vart och ett av de övriga instituten en dylik tjänst. I den kompletterande promemorian har vidare föreslagits att medel beräknas för assistenthjälp. Jag biträder detta förslag och beräknar för allmänt institutionsarbete medel till arvoden av sammanlagt 40 000 kr., fördelade med 15 000 kr. för institutet i Stockholm, 10 000 kr. för vart och ett av institu­ ten i Göteborg och Lund samt 5 000 kr. för institutet i Umeå. Resterande undervisning — uppskattningsvis 800 timmar vid institutet i Stockholm, 1 300 timmar vid institutet i Göteborg, 800 timmar vid institutet i Lund och 400 timmar vid institutet i Umeå — i såväl teoretiska som praktiska ämnen bör meddelas av timarvoderade lärare av olika slag. Beträffande grun­ derna för beräkning av undervisnings- och examinationsarvoden ansluter jag mig till vad som förordats i den kompletterande promemorian. För ifrågavarande arvoden m. m. beräknar jag medel med sammanlagt 305 000 kr., fördelade med 75 000 kr. för stockholmsinstitutet, 105 000 kr. för göteborgsinstitutet, 81 000 kr. för lundainstitutet och 44 000 kr. för umeåinstitutet. För verksamheten vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm finns sär­ skild personal. Jag förordar — i överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian — att, i stället för nuvarande tjänst som biblio­ tekarie i Ae 23, fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas en tjänst som förste bibliotekarie i Ae 27. Den i den kompletterande promemorian föreslagna biträdesorganisationen för bibliotek, administration m. m. finner jag väl avvägd; dock bör de vid instituten i Göteborg, Lund och Umeå föreslagna tjänsterna som kontorsskrivare utbytas mot tjänster som assistent i Ae 15. Jag beräknar därför medel för de i prome­ morian föreslagna tjänsterna. De framlagda förslagen till lönegradsplacering av tjänster har lämnats utan erinran av vederbörande personalorganisationer. Beträffande övriga i promemorian redovisade medelsberäkningar har jag intet att erinra. Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör på personalförteckning dels under ett förslagsanslag, benämnt Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar, uppföras föl­ jande tjänster, nämligen en som rektor i Bp 1, fem som universitetslektor i Ao 27, tre som lektor i Ae 25 och två som konsulent i Ae 21, dels under ett förslagsanslag, benämnt Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar, uppföras föl­ jande tjänster, nämligen cn som rektor i Bp 1, tre som universitetslektor i Ao 27, två som lektor i Ae 25 och en som konsulent i Ae 21, dels under ett förslags­ anslag, benämnt Socialinstitutet i Lund: Avlöningar, uppföras följande tjänster, nämligen en som rektor i Bp 1, fyra som universitetslektor i Ao 27, två som lektor i Ac 25 och en som konsulent i Ae 21, dels också under ett förslagsanslag,

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

benämnt Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar, uppföras följande tjänster, näm­ ligen en som rektor i Bp 1, fyra som universitetslektor i Ao 27, en som lektor i Ae 25 och en som konsulent i Ae 21. En universitetslektorstjänst vid vart och ett av instituten bör icke få uppe­ hållas så länge innehavaren är förordnad som rektor. Jag avser att, vid bifall till här framlagda förslag, sedermera föreslå Kungl. Maj:t, att rektorer, fast anställda lärare och övriga fast anställda befattnings­ havare vid nuvarande socialinstitut utan ledigförklarande skall förordnas på motsvarande, likvärdig eller i förekommande fall högre tjänst vid de statliga socialinstituten; dock bör de av mig förordade reglerna rörande behörighet där­ vid iakttagas. Med hänsyn till bl. a. att jag här förordat en förhållandevis snabb utbyggnad av socialinstituten synes det mig angeläget att möjlighet föreligger att, såvitt gäller lärarorganisationen, övergångsvis vidtaga särskilda anordningar. Det bör därför ankomma på Kungl. Maj:t att — om så visar sig erforderligt — efter förslag av vederbörande instituts styrelse medgiva avvikelse från den av mig förut för­ ordade lärarorganisationen, allt inom ramen för de medel, som anvisas för ändamålet. För nästa budgetår beräknar jag det totala medelsbehovet för avlöningar till socialinstituten till 2 022 000 kr. För vart och ett av instituten bör fastställas avlöningsstater, fördelade på olika poster. Vidare bör för nästa budgetår för vart och ett av socialinstituten anvisas ett särskilt förslagsanslag till omkostnader. De beräkningar för respektive institut som redovisas i den kompletterande promemorian har inte givit mig anledning till erinran. Jag förordar sålunda att till omkostnader vid socialinstituten anvisas sammanlagt 388 000 kr. Jämfört med bidragsanslaget till socialinstituten innevarande budgetår, 1 518 000 kr., medför de av mig här framlagda förslagen en ökning av statens kostnader med 892 000 kr. Vid bifall till vad jag förordat i det föregående torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras, för att den föreslagna verk­ samheten skall kunna starta fr. o. m. läsåret 1963/64. Bl. a. bör uppdragas åt byggnadsstyrelsen att fullfölja planerade åtgärder för anskaffande av lokaler för de föreslagna socialinstituten. Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärk­ samheten på att statens åtaganden beträffande kostnaderna för lokaler innebär en reell anslagsförstärkning utöver den som framgår av nyss anförda riksstatssiffror.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har i särskild skrift hemställt om ett anslag till avlöningar av 159 000 kr. för socialutbildningen vid Svenska dia­ konskolan — Sköndalsinstitutet — budgetåret 1963/64. Med anledning härav vill jag understryka, att den av mig här föreslagna förstärkningen av utbild­

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 79 år 1963 37

ningsorganisationen vid socialinstituten torde medföra, att rådande skillnader mellan utbildningen vid dessa institut och Svenska diakonskolan i viss mån kommer att förstärkas. Jag vill också tillägga att det, med hänsyn till vad jag tidigare anfört om min avsikt att ytterligare överväga frågor rörande den sociala forskningens organisation och därmed sammanhängande utbildningsorganisatoriska frågor, ter sig mindre lämpligt att i detta sammanhang pröva frågan om bidrag till Svenska diakonskolan.

För fortbildningsverksamhet är under riksstatens åttonde huvudtitel för innevarande budgetår uppfört ett reservationsanslag av 42 000 kr. till kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och social tjänst. Från detta anslag bestrides kostnader för anordnande av mentalhygienisk kurs vid socialinstitutet i Stockholm samt för vissa kortare fortbildningskurser m. m. I överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian förordar jag att för budgetåret 1963/64 under den ändrade rubriken Fortbild­ ning av socionomer m. m. uppföres ett reservationsanslag av 55 000 kr. Mitt förslag innebär sålunda en anslagshöjning med 13 000 kr. Vid utgången av inne­ varande budgetår befintlig behållning på det nuvarande anslaget bör överföras till det nya anslaget.

III. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att I. a) besluta, att i Stockholm skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd social­ institutet i Stockholm; b) besluta, att i Göteborg skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinsti­ tutet i Göteborg; c) besluta, att i Lund skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet i Lund; d) besluta, att i Umeå skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet i Umeå; II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteck­ ning för socialinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64; b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

c) till Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 359 000 kr.; d) till Socialinstitutet i Umeå: Omkostnader för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 108 000 kr.; VI. till Fortbildning av socionomer m.m. för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservations­ anslag av 55 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­ position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet Åsa Teorell