('angående handlägg\xad ningen av frågor om lokala trafikföreskrifter m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964 1

Nr 176

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående handlägg­ ningen av frågor om lokala trafikföreskrifter m. m.; given Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om trafik­ nämnder, dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till 1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648); 2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om utskiftande på andra organ av vissa uppgifter, som enligt vägtrafikförordningen och förordningen om yr­ kesmässig trafik tillkommer poliskammare, magistrat och kommunalborg­ mästare. Uppgifterna avser främst dessa institutioners befattning med loka­ la trafikföreskrifter och med tillståndsgivningen rörande drosktrafiken i stä­ derna. Förslagen föranledes närmast av förslaget i den till höstsessionen uppskjutna prop. 1964: 163 att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna skall avvecklas den 1 januari 1965. Vidare föreslås att ärendena i fråga skall handläggas i samma ordning på landsbygden som i städerna. Den lokala trafikregleringen skall enligt förslaget såväl i stad som på landsbygd ankomma på särskilt inrättade trafiknämnder — i princip en 1 Dihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 176

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b

för varje kommun — bestående av polischefen i orten såsom ordförande och två av kommunen valda ledamöter. Länsstyrelserna skall emellertid även framgent bestämma om hastighetsbegränsningar och om vägs karak­ tär av motorväg eller huvudled. Med hänsyn särskilt till betydelsen för den tunga genomgående trafiken av så långt möjligt enhetliga bestämmelser skall länsstyrelse även generellt utfärda vissa andra lokala föreskrifter, bland annat angående fordons axeltryck och bruttovikt. Tillståndsgivningen i fråga om beställningstrafik med personbil för per­ sonbefordran föreslås också både i stad och på landsbygd överflyttad på tra­ fiknämnderna. Förslag tramlägges, förutom till vissa ändringar i vägtrafikförordningen och i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. in., till en särskild lag om trafiknämnder. Enligt förslaget skall ärende, vari ordföran­ den å ena och kommunens representanter å andra sidan kommer till skilda meningar, hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Trafiknämnd skall kunna delegera beslutanderätten i visst eller vissa ärenden till ordföranden. De föreslagna författningarna skall enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år l!)6b 3

Förslag

till

Lag

om trafiknämnder

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I varje kommun skall finnas en trafiknämnd för den befattning med lokala trafikföreskrifter och ärenden angående yrkesmässig trafik varom särskilda bestämmelser meddelas. Ingå delar av samma kommun i olika polisdistrikt skall finnas en trafik­ nämnd för varje sådan kommundel.

2 §.

Trafiknämnd utgöres av ordförande och ytterligare två ledamöter. Ordförande är polischefen i det polisdistrikt vari kommunen eller, i fall som avses i 1 § andra stycket, kommundelen ingår. Övriga ledamöter väljas av kommunens fullmäktige. För varje sådan leda­ mot utses minst en suppleant. Väljas för någon ledamot flera suppleanter, skall tillika bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring. 3 §• Valbar till ledamot eller suppleant i trafiknämnd är envar svensk med­ borgare som är bosatt inom polisdistriktet och har uppnått tjugotre års ål­ der samt ej är omyndig eller i konkurstillstånd. Till ledamot eller suppleant bör endast den väljas som är väl förtrogen med de lokala förhållandena i fråga om samhällsplanering och trafikregle­ ring. Kommer ledamot eller suppleant efter valet i den ställning att han icke längre är valbar enligt första stycket, frånträder han omedelbart sitt upp­ drag. Har kommun utsett ledamot eller suppleant som är bosatt inom kom­ munen och flyttar denne till annan kommun inom polisdistriktet, må han entledigas från uppdraget. Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara leda­ mot eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag, med mindre han uppger hinder som godkännes av den väljande myndigheten. 4 §• Ledamöter och suppleanter i trafiknämnd väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då valet skett. Valet skall för­ rättas i december månad året näst efter det, då allmänna val av fullmäktige ägt rum.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, anställes fyllnadsval för den återstående delen av denna tid. Sker ändring i rikets kommunala indelning, äger länsstyrelsen förordna om nytt val till trafiknämnd.

5 §• Underrättelse om val till trafiknämnd skall ofördröj ligen sändas till läns­ styrelsen för att intagas i länskungörelserna.

6 §.

Trafiknämnd äger infordra de yttranden och upplysningar från statliga och kommunala myndigheter och befattningshavare som fordras för nämn­ dens verksamhet. 7 §• Trafiknämnd sammanträder på plats och tid som ordföranden bestäm­ mer. Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden. Suppleant som ej kallas till sammanträde skall erhålla underrättelse om sammanträdet. Han äger närvara och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. 8 §• Trafiknämnd äger uppdraga åt ordföranden att på nämndens vägnar fatta beslut i visst ärende eller vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffen­ het skall närmare anges i nämndens beslut. Beslut som fattas på grund av sådant förordnande skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde. Ärende som ej enligt första stycket ankommer på ordföranden må icke avgöras utan att nämnden är fulltalig. Såsom nämndens beslut gäller den mening som biträdes av ordföranden och minst en av övriga ledamöter. Vinnes ej sådan anslutning för någon mening, skall nämnden med eget yttran­ de, vari de skilda meningarna anges, hänskjuta frågan till länsstyrelsen för avgörande. För uppdrag enligt första stycket fordras enhällighet. Ledamot må ej deltaga i behandling av ärende som personligen rör ho­ nom eller någon honom närstående som sägs i 4 kap. 13 § 2 rättegångs­ balken. 9 §• Länsstyrelses beslut i ärende som hänskjutits från trafiknämnd skall omedelbart delges nämnden. Handlingarna i ärendet skola tillställas nämn­ den, sedan beslutet vunnit laga kraft.

10 §.

Polismyndigheten tillhandahåller lokal och kansli för trafiknämndens verksamhet. Nämndens handlingar ingå i polismyndighetens arkiv. Uppbörd och redovisning av avgifter för trafiknämnds expeditioner jäm­ te den befattning med stämplar som därmed har samband ombesörj es av polismyndigheten.

11 §•

Beträffande ersättning till vald ledamot och suppleant i trafiknämnd äga kommunallagens bestämmelser om ersättning till ledamot av kommuns styrelse eller annan kommunal nämnd motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Val av ledamöter och suppleanter i trafiknämnd skall första gången äga rum år 1964 samt avse åren 1965—1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b 5

Förslag

till

förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att 61 § 6 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 skall upphöra att gälla, dels att till 1 § förordningen skall fogas ett nytt moment, betecknat 10 mom., av nedan angiven lydelse, dels att 5 § 2 mom., 35 §, 61 § 1 och 3 mom., 62 §, 63 § 1 mom., 64 § 4 mom. och 76 § samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 mom. Att ärende, som en­

ligt denna förordning ankommer på

trafiknämnd, i vissa fall av-

göres av länsstyrelse framgår av la­

gen om trafiknämnder. Sådant be­

slut av länsstyrelsen skall vid för­

ordningens tillämpning anses med­

delat av trafiknämnden.

2 m o m. Vid färd------------------------ tillkopplat fordon. Då skäl därtill prövas föreligga, Då skäl därtill prövas föreligga, äger, såvitt angår stads område, äger trafiknämnden förordna, att be­ stadsmyndighet, som nedan angives, stämmelserna i föregående stycke och eljest länsstyrelsen förordna, skola vinna tillämpning även be­ att bestämmelserna i föregående träffande viss enskild väg. Sådant stycke skola vinna tillämpning även förordnande skall bekantgöras i den beträffande viss enskild väg. Sådant ordning nämnden bestämmer. förordnande skall bekantgöras i den ordning vederbörande myndighet bestämmer. Med stadsmyndighet avses i detta moment poliskammare eller, där så­ dan saknas, magistrat eller kommu­ nalborgmästare.

35 §• Har förare vid färd med motor­ Har förare vid färd med motor­ drivet fordon ådagalagt grov vårds­ drivet fordon ådagalagt grov vårds­ löshet eller visat uppenbar likgil- löshet eller visat uppenbar likgil- 1 Senaste lydelse av 5 § 2 mom., 35 §, 61 § 3 mom. och 64 § 4 mom. se 1958: 222 samt av 61 § 1 mom. so 1961:299. lf liihang till riksdagens protokoll 196b. i samt. Nr 17 (i

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b

tighet för andra människors liv el­ tighet för andra människors liv el­ ler egendom eller företett tydliga ler egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka dryc­ tecken på påverkan av starka dryc­ ker eller annat ämne, eller har fö­ ker eller annat ämne, eller har fö­ rare till följd av sjukdom, skada rare till följd av sjukdom, skada el­ eller dylikt förlorat förmågan att ler dylikt förlorat förmågan att fö­ föra körkortspliktigt fordon på ett ra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt, skall i Stockholm trafiksäkert sätt, skall polismyndig­ vederbörande poliskommissarie och heten skyndsamt besluta om kör­ i övriga delar av riket polismyndig­ kortets omhändertagande. Samma het skyndsamt besluta om körkor­ skyldighet åvilar åklagare, som vid tets omhändertagande. Samma skyl­ beslut om åtal finner att förhållan­ dighet åvilar åklagare, som vid be­ de, som nu sagts, är för handen. slut om åtal finner att förhållande, som nu sagts, är för handen. Misstänkes förare-------------------- ------------ förstnämnda lagrum. Beslut, som------------------- ------- meddelat beslutet. Beslut om---------------------- ---- föranlett åtgärden. Beslut om--------------------- ----- körkortspliktigt fordon.

61 §. 1 mom. Det tillkommer länssty­ 1 m o in. Beträffande viss allmän relsen att beträffande viss allmän väg, gata eller annan allmän plats väg, gata eller annan allmän plats eller beträffande samtliga dylika vä­ eller beträffande samtliga dylika vä­ gar inom visst område må erforder­ gar inom visst område meddela er­ liga föreskrifter meddelas, avseende forderliga föreskrifter, avseende a) förbud mot trafik eller in­ a) förbud mot trafik eller in­ skränkning i trafiken beträffande skränkning i trafiken beträffande fordon av visst slag, fordons axel- körriktning och provkörning eller tryck, bruttovikt eller bredd, last av övningskörning med fordon; viss beskaffenhet, körriktning samt provkörning eller övningskörning med fordon; b) parkering eller------------------------- av fordon; c) färdhastighet; d) medgivande till större axel- d) inskränkning i trafiken beträf­ tryck eller bruttovikt å fordon eller fande fordon av visst slag eller for­ större bredd å fordon och last än don med last av viss beskaffenhet som tillätes i 54 §; eller medgivande av större eller in­ skränkning till mindre axeltryck el­ ler bruttovikt eller bredd å fordon och last än som tillätes i 54 §; e) att viss av trafiken. Såvitt angår stads område tillkom­ Föreskrifter, som avses under a), mer det stadsmyndighet, som angi- b) och g), meddelas av trafiknämn­ ves i 6 mom., att meddela erforder­ den. Övriga föreskrifter meddelas liga föreskrifter i de fall, som under av länsstyrelsen. a), b), d) och g) sägs. Länsstyrelsen äger — — — '_____ — lägre hastighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964 7

Väg må------------------------- väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. 3 mom. Det åligger länsstyrelse 3 mom. Det åligger länsstyrelse eller stadsmyndighet, vilken medde- eller trafiknämnd, vilken meddelat lat föreskrift, som i denna paragraf föreskrift, som i denna paragraf avses (lokal trafikföre­ avses (lokal trafikföre­ skrift) att införa föreskriften i en skrift) att införa föreskriften i en för ändamålet avsedd liggare samt för ändamålet avsedd liggare samt att underrätta väg- och vattenbygg­ att underrätta väg- och vattenbygg­ nadsstyrelsen om föreskriftens inne­ nadsstyrelsen om föreskriftens inne­ håll. Om föreskriften icke skall till­ håll. Om föreskrift av trafiknämnd kännagivas genom vägmärke, skall skall länsstyrelsen omgående under­ densamma skyndsamt införas i läns- rättas. Föreskrift, som icke skall till­ kungörelserna eller, om den utfär­ kännagivas genom vägmärke, skall dats av stadsmyndighet, i den eller skyndsamt införas i länskuiigöreide tidningar, vari kommunala med­ serna eller, om den utfärdats av tra­ delanden för staden införas. fiknämnd, i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för orten införas.

62 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse 1 in o in. Det åligger länsstyrelse ävensom stadsmyndighet, som angi- att före mars månads utgång varje ves i 61 § 6 mom., att före mars må­ år utfärda kungörelse om vägar och nads utgång varje år utfärda kun­ gällande lokala trafikföreskrifter görelse om vägar och gällande lokala inom länet enligt de närmare grun­ trafikföreskrifter enligt de närmare der väg och vattenbyggnadsstyrelsen grunder väg- och vattenbyggnadssty­ bestämmer. Vad nu sagts om läns­ relsen bestämmer. Vad nu sagts om styrelse skall i Stockholm gälla tra­ länsstyrelse skall dock icke gälla fiknämnden. över ståthållar ämbetet. Kungörelsen, vilken skall mot er­ Kungörelsen, vilken skall mot er­ sättning tillhandahållas allmänhe­ sättning tillhandahållas allmänhe­ ten, skall översändas till väg- och ten, skall översändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt che­ vattenbyggnadsstyrelsen samt che­ fen för försvarsstaben. Av stadsmyn­ fen för försvarsstaben. Av trafikdighet utfärdad kungörelse skall nämnden i Stockholm utfärdad kun­ därjämte insändas till länsstyrelsen. görelse skall därjämte insändas till överståthållarämbetet. 2 in o in. För allmänheten skall i 2 in om. För allmänheten skall i Stockholm hos poliskammaren och Stockholm hos polismyndigheten eljest hos länsstyrelsen hållas till­ och eljest hos länsstyrelsen hållas gänglig en i lämplig skala upprättad tillgänglig en i lämplig skala upp­ karta, varå, enligt de närmare grun­ rättad karta, varå, enligt de närma­ der väg- och vallenbyggnadsstyrel­ re grunder väg- och vattenbyggnadssen bestämmer, upptagits de allmän­ styrelseu bestämmer, upptagits de na vägar inom länet, vilka äro till- allmänna vägar inom länet, vilka äro låtna för trafik med motordrivna tillåtna för trafik med motordrivna fordon. fordon. Kopia av-------------------------- vara tillfyllest.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år It)61

mom. Om särskilda skal därtill 1 m o m. Om särskilda skäl därtill äro, äger, såvitt angår stads områ­ äro, må för visst ändamål undantag de, stadsmyndighet, som angives i medgivas från bestämmelserna i 54 § 61 § 6 mom., och eljest länsstyrel­ 1 och 2 inom., 55 § 1 mom. samt sen att för visst ändamål medgiva 56 § 1—3 mom. ävensom från lokal undantag från bestämmelserna i trafikföreskrift. Undantag meddelas 54 § 1 och 2 mom., 55 § 1 mom. och i fråga om lokal trafikföreskrift av 56 § 1—3 mom. ävensom från lo­ den myndighet, som utfärdat före­ kal trafikföreskrift, som meddelats skriften , och eljest av trafiknämn­ av myndigheten. den. Undantag, som ovan sägs, må ock Undantag, som ovan sägs, må ock meddelas, om trafiken berör såväl meddelas, om trafiken berör mer än stad som landsbygd inom visst län, en trafiknämnds verksamhetsområ­ av länsstyrelsen samt, om trafiken de inom visst län, av länsstyrelsen berör mer än ett län, av väg- och samt, om trafiken berör mer än ett vattenbyggnadsstyrelsen. län, av väg- och vattenbyggnadssty­ relsen.

64 §■ 4 in o m. Anbringande och------------ ------------finnas uppsatta. I den mån så erfordras må före­ I den mån så erfordras må före­ skrifter om uppsättandet av väg­ skrifter om uppsättandet av väg­ märken meddelas, såvitt angår stads märken meddelas av trafiknämn­ område, av stadsmyndighet, som den. angives i 61 § 6 mom., och eljest av länsstyrelsen. Det ankommer--------------------------va uppsättande.

76 §• Emot beslut, som på grund av den­ Talan mot beslut av polismyndig­ na förordning meddelas av länssty­ het eller trafiknämnd enligt denna relse eller polismyndighet, må be­ förordning föres hos länsstyrelsen svär anföras inom tid, som är be­ genom besvär. Mot beslut av läns­ stämd för överklagande av förval­ styrelse med stöd av förordningen tande myndigheters och ämbetsverks eller i ärende angående lokal trafik­ beslut. Sådant beslut skall utan hin­ föreskrift, vilket från trafiknämnd der av besvär lända till efterrättelse, hänskjutits till länsstyrelse, föres intill dess annorlunda kan bliva för­ talan hos Konungen genom besvär. ordnat. Beslut om återkallelse eller Beslut, som nu sagts, skall utan hin­ omhändertagande av körkort eller der av besvär lända till efterrättelse, om återkallelse av tillstånd, varom intill dess annorlunda kan bliva för­ i denna förordning förmäles, är dock ordnat. Beslut om återkallelse eller icke gällande, förrän den, som av­ omhändertagande av körkort eller ses med beslutet, erhållit del av om återkallelse av tillstånd, varom i detta. denna förordning förmäles, är dock icke gällande, förrän den, som avses med beslutet, erhållit del av detta.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1964 9

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Lokal trafikföreskrift, som gäller vid förordningens ikraftträdande, skall alltjämt äga giltighet. Detsamma gäller förordnande, som meddelats enligt 5 § 2 mom. andra stycket eller 6 § 4 mom. tredje stycket vägtrafikförord­ ningen, undantag, som medgivits enligt 63 § 1 mom. första stycket samma förordning och föreskrift som utfärdats enligt 64 § 4 mom. andra stycket vägtrafikförordningen. Behörighet att medgiva undantag enligt 63 § 1 mom. första stycket väg­ trafikförordningen skall i fråga om lokal trafikföreskrift, som gäller vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande, tillkomma myndighet, som därefter äger utfärda motsvarande föreskrift. Ärende, som ej är avgjort vid denna förordnings ikraftträdande, skall i förekommande fall överlämnas till myndighet, som enligt de nya bestäm­ melserna har att handlägga sådant ärende.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196 4

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)

angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 § 3 mom., 15 §, 25 § 1 och 5 mom., 29 § 1 mom. samt 39, 41 och 44 §§ förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.3 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Yrkesmässig trafik------- — tillstånd (trafiktillstånd). Trafiktillstånd skall,------- - — släpfordon befordras. Släpfordon, som------------------------------ - yrkesmässig trafik. Tillstånd att------------------------- av biltrafiknämnden. Tillstånd att med personautomo- Tillstånd att med personautomobil stationerad i stad bedriva beställ- bil bedriva beställningstrafik för per­ ningstrafik för personbefordran sonbefordran meddelas av den tra­ meddelas av polismyndigheten i sta­ fiknämnd, inom vars verksamhets­ den. område stationsorten skall förläg­ gas. I övriga skall förläggas.

9 §• 3 m o in. Vad i 1 mom. är stadgat 3 mom. Vad i 1 mom. är stadgat skall ock i tillämpliga delar iaktta­ skall ock i tillämpliga delar iaktta­ gas beträffande behandling av ansö­ gas beträffande behandling av ansö­ kan om sådant trafiktillstånd, vars kan om sådant trafiktillstånd, vars meddelande ankommer på polis­ meddelande ankommer på trafikmyndighet i stad. nämnd. 15 §. Har biltrafiknämnden----------------- - —---- -är beläget. Har biltrafiknämnden------------------------- beslutet angår. Har länsstyrelse---------------- ----------å stationsorten. Av polismyndighet i stad medde­ Av trafiknämnd meddelat beslut lat beslut om trafiktillstånd skall om trafiktillstånd skall delgivas bil­ delgivas biltrafiknämnden och läns­ trafiknämnden och länsstyrelsen. I styrelsen. I Stockholm skall dock så­ Stockholm skall dock sådant med­ dant meddelande icke tillställas delande icke tillställas överståthål­ överståthållarämbetet. larämbetet. Vad sålunda---------------------------i trafiktillstånd. Om anslag — —------------------- i 44 §.

1 Senaste lydelse av 5 §, 29 § 1 mom. och 41 § se 1964:103, av 15 § se 1948: 755 samt av 25 § 1 och 5 mom. se 1957: 474.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1964 11

1 m o m. Automobil må — ------------ eller släpfordonet. För befordran av personer i yr- För befordran av personer i yr­ kesmässig trafik må lastautomobil kesmässig trafik må lastautomobil godkännas allenast, då särskilda för­ godkännas allenast, då särskilda hållanden därtill föranleda. Därvid förhållanden därtill föranleda. Där­ skola för trafiken påkallade anord­ vid skola för trafiken påkallade an­ ningar å lastautomobilen godkännas ordningar å lastautomobilen god­ av länsstyrelsen eller i fråga om tra­ kännas av länsstyrelsen eller i fråga fik, vartill tillstånd meddelats av om trafik, vartill tillstånd medde­ polismyndighet, av denna. Tillika lats av trafiknämnd, av denna. Till­ skall bestämmas det högsta antal lika skall bestämmas det högsta an­ passagerare, som må befordras med tal passagerare, som må befordras fordonet. med fordonet. Ej må---------------------------------försäkringsplikten fullgjorts. Godkännande, varom — —------------------ — myndighet återkallas.

ö mom. Om beslut, varigenom 5 m o m. Om beslut, varigenom länsstyrelse godkänt automobil eller länsstyrelse godkänt automobil eller släpfordon för användning i sådan släpfordon för användning i sådan yrkesmässig trafik för personbeford­ yrkesmässig trafik för personbeford­ ran, vartill tillstånd meddelats av ran, vartill tillstånd meddelats av biltrafiknämnden, så ock om härut- biltrafiknämnden, så ock om härutinnan beslutade ändringar skall innan beslutade ändringar skall läns­ länsstyrelsen underrätta nämnden. styrelsen underrätta nämnden. Mot­ Motsvarande underrättelse skall av svarande underrättelse skall av tra­ polismyndighet, som godkänt for­ fiknämnd, som godkänt fordon för don för användning i sådan trafik, användning i sådan trafik, lämnas lämnas länsstyrelsen i det län, där länsstyrelsen i det län, där fordonet fordonet skall anses hava sin hem­ skall anses hava sin hemort. ort. Om beslut, ------ meddelat trafiktillståndet. 29 1 m o m. Utövare av yrkesmässig 1 mom. Utövare av yrkesmässig trafik skall vara underkastad de be­ trafik skall vara underkastad de be­ stämmelser rörande taxa, som fast­ stämmelser rörande taxa, som fast­ ställas ställas i fråga om trafik, vartill polis- i fråga om beställningstrafik för kammaren i Stockholm meddelat personbefordran med personautotillstånd, av överståthållarämbetet, i mobil på sätt 25 § allmänna ord­ ningsstadgan angiver, i fråga om beställningstrafik för i fråga om annan trafik, vartill personbefordran med personauto- trafiknämnden i Stockholm medde­ mobil stationerad i annan stad på lat tillstånd, av överståthållarämbe­ sätt § 23 i ordningsstadgan för ri­ tet kets städer den 24 mars 1863 angi­ ver samt i övriga fall av myndighet, samt i övriga fall av myndighet, som meddelat trafiktillståndet. som meddelat trafiktillståndet.

Vad nu - stycket 1).

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

Finner biltrafiknämnden,------------ --------i ärendet. Biltrafiknämnden äger med iakt­ Biltrafiknämnden äger med iakt­ tagande av stadgad besvärstid under tagande av stadgad besvärstid under vederbörande besvärsinstans’ pröv­ vederbörande besvärsinstans’ pröv­ ning draga beslut, som av länsstyrel­ ning draga beslut, som av länssty­ se eller polismyndighet enligt denna relse eller trafiknämnd enligt denna förordning meddelats. förordning meddelats.

41 §. Uttrycken väg ----------------- i vägtrafikförordningen. Med traktortåg ------- — tillkopplat släpfordon. Med polismyndighet för­ Att ärende, som enligt denna för­ stås i denna förordning: för stad, ordning ankommer på t r af i kdär poliskammare finnes, denna, för nämnd, i vissa fall avgöres av övriga städer magistrat eller kom­ länsstyrelse framgår av lagen om munalborgmästare och för landet trafiknämnder. Sådant beslut av polischefen i orten. länsstyrelse skall vid förordningens tillämpning anses meddelat av tra­ fiknämnd. Den befattning med ärenden an­ Den befattning med ärenden an­ gående beställningstrafik för gods­ gående beställningstrafik för gods­ befordran och uthyrningsrörelse, befordran och uthyrningsrörelse, som enligt denna förordning till­ som enligt denna förordning till­ kommer länsstyrelse, skall i Stock­ kommer länsstyrelse, skall i Stock­ holm i stället tillkomma poliskam­ holm i stället tillkomma trafi'^nämn­ maren. den.

44 §. Emot beslut, som på grund av Talan mot beslut av trafiknämnd denna förordning meddelas av bil­ enligt denna förordning föres hos trafiknämnden, länsstyrelse eller po­ länsstyrelsen genom besvär. Mot be­ lismyndighet, må besvär anföras slut av biltrafiknämnden eller läns­ inom tid, som för överklagande av styrelse med stöd av förordningen förvaltande myndigheters och äm­ och mot länsstyrelses beslut i ärende betsverks beslut är bestämd; dock angående yrkesmässig trafik, vilket gälle beslutet med nedan angivna från trafiknämnd hänskjutits till undantag utan hinder av besvär, in­ länsstyrelse, föres talan hos Konung­ till dess annorlunda kan bliva veder­ en genom besvär. Beslut, som nu börligen förordnat. sagts, skall, med nedan angivna un­ dantag, gälla utan hinder av besvär, intill dess annorlunda förordnas. Beslut, som-------------------------- beslutets dag. Beslut om--------------------------erhållit del.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Trafiktillstånd, som gäller vid förordningens ikraftträdande, skall allt­ jämt äga giltighet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 196 4 13

Anmälan eller ansökan till eller delgivning med tillståndsmyndigheten i tillståndsärende skall efter förordningens ikraftträdande ske med den myndighet som enligt de nya bestämmelserna har att meddela tillstånd av motsvarande slag, även om tillståndet meddelats av annan myndighet. Ärende, som ej är avgjort vid förordningens ikraftträdande, skall i före­ kommande fall överlämnas till myndighet, som enligt de nya bestämmel­ serna har att handlägga sådant ärende.

2f Ilihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. ;Vr 176

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1964

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten , Hertigen av Halland, i statsrådet å Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , L indström , L ange , L indholm , S koglund , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson .

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler — efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om handläggningen av frågor om lokala trafikföreskrifter m. m. och anför föl­ jande.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 18 april 1961 hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt, lag­ mannen Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f. ex­ peditionschefen Harriet Stangenberg och överdirektören Paul Tammelin så­ som sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i ri­ ket. Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse en allmän översyn av domstolsväsendet. Såsom experter åt de sakkunniga förordnades hovrättsassessorn Leif Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow, byråchefen Folke Lyberg, numera lagmannen Bengt Sandström och numera byrådirektören Ivar Tiby. Till le­ damöter av en rådgivande nämnd åt de sakkunniga utsågs ledamöterna av riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hemmansäga­ ren Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare förbundsjuristen Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsföreståndaren Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hemmansägaren Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskole­ inspektören Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören Styrbjörn von Feilitzen, stadsfiskalen Erik Gamstedt och advokaten Holger Wiklund. De sakkunniga, som antagit benämningen domstolskommittén, har avgi­ vit ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande, benämnt »Rådhusrät­ ternas förstatligande». Betänkandet består av tre delar, av vilka en förelig­

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1964 15

ger i tryck (.SOU 1963: 56) och de båda övriga är stencilerade. I betänkandet framlägges förslag om förstatligande av de kommunala domstolarna, råd­ husrätterna. I samband härmed föreslås, att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna skall avvecklas och att de uppgifter som för närva­ rande åvilar dem — bland annat i fråga om lokala trafikföreskrifter och vis­ sa ärenden rörande yrkesmässig trafik — skall utskiftas på andra myndig­ heter. Domstolskommitténs betänkande har efter en omfattande remissbehand­ ling lagts till grund för två propositioner till innevarande års riksdag. Be­ handlingen av dessa har jämlikt beslut av riksdagen uppskjutits till höstsessionen. I prop. 1964: 156 föreslår Kungl. Maj :t, att rådhusrätterna skall förstatligas den 1 januari 1965 och framlägger vissa förslag angående råd­ husrätternas personal m. m. Prop. 1964: 163 rör avveckling av magistratsoch kommunalborgmästarinstitutionerna och innehåller förslag till utskif­ tande på andra organ av dessa institutioners nuvarande statliga förvalt­ ningsuppgifter. Frågan om överförande på annan myndighet av magistra­ ternas och kommunalborgmästarnas befattning med lokala trafikföreskrif­ ter och med vissa ärenden rörande yrkesmässig trafik har emellertid ej upptagits till behandling i sammanhanget. Över domstolskommitténs betänkande såvitt rör sistnämnda fråga har re­ missyttranden avgivits av justitiekansler sämbetet, statspolisintendenten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens tratiksäkerhetsråd, kommerskollegium, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrel­ ser, magistraterna i Södertälje, Nyköping, Motala, Kalmar, Kristianstad, Landskrona, Varberg, Uddevalla, Vänersborg, Östersund, Umeå och Skel­ lefteå, samtliga poliskamrar, länsförvaltningsutredningen, parkeringskommittén, polisberedningen, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, Föreningen Sveriges kommunala förvalt­ nings jurister, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polis­ mästare, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska kommun­ förbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges ju­ ristförbund och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar i riket. Överståthållarämbetet och länsstyrelserna har ingivit yttranden från ett stort antal lokala myndigheter och sammanslutningar. Sedan berörda fråga ytterligare beretts inom kommunikationsdeparte­ mentet, anhåller jag att nu få taga upp den till behandling. Jag vill därvid erinra om den förestående reform av polisväsendet om vars närmare ut­ formning statsmakterna nyligen beslutat (prop. 1964: 100; SU 114; rskr 259; prop. 1964: 101; IJU 28; rskr 291; SFS 317^335) och som innebär för­ statligande och omorganisation från den 1 januari 1965. Genomförandet av denna reform är förutsatt i domstolskommitténs betänkande.

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 196b

Lokala trafikföreskrifter

Gällande bestämmelser

Enligt 61 § vägtrafikförordningen den 26 september 1951 (nr 6b8) ar be­ fogenheten att meddela lokala trafikföreskrifter uppdelad på länsstyrelse och stadsmyndighet. Länsstyrelserna ombesörjer helt den lokala trafikregle­ ringen på landsbygden. I städerna beslutar länsstyrelserna angående färd­ hastighet samt huruvida viss väg skall anses som huvudled eller motorväg. Övriga trafikföreskrifter i stad utfärdas av stadsmyndighet och kan avse förbud mot trafik eller inskränkning i trafiken beträffande fordon av visst slag, fordons axeltryck, bruttovikt eller bredd, last av viss beskaffenhet, körriktning, provkörning eller övningskörning med fordon, vidare parkering el­ ler annan uppställning eller stannande av fordon, medgivande till större axeltryck eller bruttovikt å fordon eller större bredd å fordon och last än som tillätes i 54 § vägtrafikförordningen samt slutligen andra särskilda åt­ gärder för reglering av trafiken. Lokala trafikföreskrifter, som inte tillkännages genom vägmärken, bring­ as till allmän kännedom genom att införas i länskungörelserna eller, om de meddelats av stadsmyndighet, i den eller de tidningar, vari kommunala med­ delanden för staden införes. Samtliga föreskrifter anges dessutom i liggare hos vederbörande länsstyrelse eller stadsmyndighet (61 § 3 och 4 mom.). Vidare upptas de i årliga kungörelser som det åligger länsstyrelserna och stadsmyndigheterna att utfärda (62 § 1 mom.). Stadsmyndighet i stad och eljest länsstyrelse kan medge dispens för sär­ skilt ändamål från lokal trafikföreskrift som meddelats av myndigheten och från vissa bestämmelser i vägtrafikförordningen om axeltryck och bruttovikt, om fordonståg och om fordons hastighet. Berör undantaget såväl stad som landsbygd kan länsstyrelsen eller, om trafiken berör flera län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen besluta i ärendet (63 § 1 mom.). Erforderliga föreskrifter om uppsättandet av vägmärken meddelas i stad av stadsmyndighet och eljest av länsstyrelse (64 § 4 mom.). Stadsmyndighet, som avses i nu nämnda stadganden, är för stad med po­ liskammare denna och för övriga städer magistrat eller kommunalborgmäs­ tare (61 § 6 mom.).

Stadsdomstolsutredningen m. m.

Förslag om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna och om utskiftande av dessa institutioners uppgifter på andra or­ gan har tidigare framlagts av stadsdomstolsutredningen i samband med att denna i sitt betänkande »Underrätterna» (SOU 1961: 6) förordade, att sta­ ten skulle övertaga kostnaderna för stadsdomstolarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964 17

Stadsdomstolsutredningens förslag innebar i fråga om den lokala trafik­ regleringen, att beslutanderätten i alla städer skulle förläggas fill stadens styrelse (drätselkammare eller stadskollegium) med skyldighet för styrelsen att inhämta yttrande från den lokala polismyndigheten samt att polismyn­ dighet skulle tillerkännas rätt att anföra besvär över besluten. Utredningen anförde, att de lokala trafikföreskrifterna måste samordnas med den planering av byggnadskvarter, gator och andra allmänna platser som ankommer på städerna själva. Förutsättningarna för en sådan samord­ ning ökas, om ett och samma organ blir i tillfälle att leda och övervaka bå­ de stadsplaneringen och den lokala trafikregleringen. Vidare borde enligt utredningen beaktas, att de anordningar städerna måste vidtaga för att till­ godose den växande trafikens behov medför avsevärda kostnader för flertalet städer. Utredningen ansåg det därför önskvärt, att städerna får ökat in­ flytande över utformningen av de lokala trafikföreskrifterna, men fann det å andra sidan uppenbart, att polisen i egenskap av trafikövervakare och när­ mast ansvarig för ordning och säkerhet i trafiken måste deltaga i den loka­ la trafikregleringen. Utredningen ansåg, att genom dess förslag eu lämplig avvägning mellan städernas och polisens inflytande skulle vinnas. Förslaget har föranlett Svenska stadsförbundet att i skrivelse den 2 juni 1961 till Kungl. Maj:t hemställa, att frågan om kommunal bestämmanderätt i trafikregleringsfrågor måtte upptagas till särskild behandling vid sidan av stadsdomstolsutredningens övriga förslag och i huvudsaklig överensstäm­ melse med stadsdomstolsutredningens förslag lösas så, att den beslutande­ rätt i fråga om lokala trafikföreskrifter m. in. i stad som för närvarande en­ ligt vägtrafikförordningens 61—64 §§ tillkommer där angiven stadsmyndig­ het överflyttas på stadens styrelse med yttranderätt — dock ej besvärsrätt — för polismyndigheten. Förbundet har vidare ifrågasatt, om inte befogenhe­ ten att utfärda lokala trafikföreskrifter in. in. i köpingar och landskommu­ ner borde överflyttas från länsstyrelse till kommunstyrelse i den omfatt­ ning befogenheten i stad tillkommer stadsmyndighet. Till stöd för sin hem­ ställan har förbundet andragit bl. a. följande synpunkter. Även trafikregleringsåtgärder, som kan sägas vara av kortsiktig natur, har ofta långsiktiga konsekvenser, som polisorganen saknar möjlighet att över­ blicka. Genom trafikreglerande åtgärder kan exempelvis i centrala stadspartier kollektivtrafiken böra främjas och det kan vara utomordentligt viktigt att i tid understödja den stadsbyggnadspolitiskt riktiga utvecklingen av tra­ fikvanorna. Signalregleringar, enkelriktningar, förbud mot svängande tra­ fik, parkeringsförbud, stoppförbud, placeringen av kollektivtrafikens håll­ platser och av droskstationer bör ske i sitt trafikpolitiska sammanhang för att befrämja en ändamålsenlig trafikfördelning och eu god lokalisering av arbetsplatser och bostäder. Åtgärderna har ofta direkta återverkningar för affärslivet och annan verksamhet. Ibland kan ett butiksstråk behöva av­ stängas för biltrafik, vilket kan få långtgående konsekvenser för ett helt

18 Kangl. Maj.ts proposition nr 176 år 196k

stadsparti. Hur parkeringsfrågan tillgodoses och styrs genom avgiftsbelägg­ ning kan få vittgående betydelse från stadsbyggnads- och investeringssynpunkt. Polisorganen har inte tillräckliga möjligheter att göra en allsidig be­ dömning av sådana problem. Inte heller är de utrustade med sådan teknisk expertis att de kan bedöma sådana rent tekniska frågor som exempelvis an­ går högsta tillåtna hjultryck. Å andra sidan måste, menar förbundet, stadsplaneringen ofta ske under förutsättning att trafikapparaten utnyttjas på visst sätt. Överhuvudtaget träffar städerna i olika sammanhang avgöranden, som långsiktigt bestämmer trafiken. Förbundet anser det därför successivt ha blivit alltmer angeläget, att samma instanser också har det avgörande inflytandet över löpande om­ regleringar av trafiken, så att dessa koordineras med den på längre sikt ef­ tersträvade utvecklingen. Föi bundet framhåller, att dess inställning inte skall tolkas så att erfaren­ heterna av nuvarande ordning generellt sett skulle vara dåliga. Tvärtom torde det vara regel att polismyndigheternas avgöranden träffas i gott sam­ förstånd med de ansvariga kommunala myndigheterna. Å andra sidan sak­ nas det enligt förbundet inte exempel på att regeringsingripanden företagits, som ej överensstämt med vad man från kommunal synpunkt ansett vara god trafikpolitik, eller att vederbörande myndighet avböjt att vidtaga åtgär­ der, som man från kommunalt håll ansett motiverade. Man har också från allmänt trafikpolitiska och stadsbyggnadspolitiska synpunkter tyckt sig sakna konsekventa linjer i regleringsåtgärderna och en sådan samordning av olika åtgärder som kan vara avgörande för helhetsresultatet. De yttranden som efter remiss avgivits över här nämnda förslag återspeg­ lar mycket delade meningar. För ett överförande av bestämmanderätten till städernas styrelser i linje med stadsdomstolsutredningens och stadsförbun­ dets förslag yttrar sig den övervägande delen av hörda myndigheter i och representanter för städerna, medan de flesta länsstyrelser och samtliga representanter för polisen och åklagarna uttalar sig till förmån för att be­ fogenheten i fråga bör ligga hos lokal polismyndighet eller länsstyrelse eller delas mellan dessa myndigheter.

Domstolskommittén

Med hänvisning till vissa bestämmelser rörande den lokala förordnings­ makten, bl. a. i allmänna ordningsstadgan och hälsovårdsstadgan, framhål­ ler kommittén, att beslut om lokal föreskrift av allmän karaktär enligt gäl­ lande lagstiftning skall utfärdas av kommunens fullmäktige — med undan­ tag att byggnadsnämnd äger antaga tomtindelning och, på uppdrag av full­ mäktige, stadsplan samt att sadana beslut skall underställas länsstyrelsen för godkännande. Skulle beslutanderätten i trafikärendena i enlighet med stadsdomstolsutredningens förslag förläggas till stadens styrelse, kommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b 19

man att i två hänseenden bryta mot nu gällande principer för den lokala förordningsmaktens utövande. Dels skulle beslutet fattas av kommunens styrelse och ej av dess fullmäktige och dels skulle föreskrifterna gälla utan att först underställas länsstyrelsens prövning. Kommittén ifrågasätter, om ett sådant frångående av de regler som gäller på andra områden av den kom­ munala förvaltningen är motiverat. Domstolskommittén finner för sin del, att stadsdomstolsutredningen och Svenska stadsförbundet överdrivit den betydelse de lokala trafikföreskrif­ terna har för stadsplanering, bebyggelseutveckling, lokalisering av arbets­ platser och bostäder m. m. Trafikföreskrifternas uppgift är, anför kommit­ tén, alt möjliggöra, att redan befintliga gator och allmänna platser utnytt­ jas på bästa sätt. Trafikföreskrifterna följer stadsplaneringen; inte tvärt om. Trafikreglerande åtgärder av beskaffenhet att för staden medföra kost­ nader kan komma under diskussion i samband med stadsplanering och projektering av gator och vägar. Genom de trafikföreskrifter, som avses i vägtrafikförordningen, kan staden inte åläggas andra utgifter än kostnader för vägmärken. Ett vägande skäl mot att överlämna beslutanderätten i ärenden av dessa slag till stadens styrelse finner kommittén vara, att den prövning som ifrågakommer väsentligen gäller ordnings- och trafiksäkerhetssynpunkter, där de polisiära hänsynen måste beaktas i sådan grad att polismyndigheten nödvändigtvis måste få ett avgörande inflytande på frågornas lösning. En särskild besvärsrätt för polismyndigheten kan enligt kommittén ej anses innefatta en tillfredsställande lösning och skulle under alla förhållanden medföra, att det slutliga avgörandet efter besvär förlädes till statlig myn­ dighet, i första hand till länsstyrelsen. Kommittén utgår från att polischeferna i den nya polisorganisationen kommer att ha samma förutsättningar att bedöma trafikfrågor som polis­ mästarna i de nuvarande poliskammarstäderna och framhåller, att anmärk­ ning inte riktats mot det sätt på vilket ärendena där handlagts. Inom po­ lismyndigheten förväntas tillräcklig sakkunskap komma att föreligga för bedömningen av de tekniska frågor som i vissa fall kan uppkomma. Domstolskommittén förordar på anförda skäl, att den befattning med de lokala trafikbestämmelserna som enligt nuvarande regler ankommer på magistrat eller kommunalborgmästare överlämnas till polismyndigheten i orten, varigenom vinnes överensstämmelse med vad som för närvarande gäller beträffande städer med poliskammare, I samband härmed föreslås sådan ändring i nu gällande bestämmelser att polismyndigheten, vars distrikt ofta omfattar såväl stad som landsbygd, inte får olika förvaltnings­ uppgifter inom olika delar av distriktet utan iår överta beslutanderätten också såvitt angår landsbygden. Beslutanderätten decentraliseras härmed, anför kommittén, till den myndighet som under alla förhållanden måste yttra sig, innan beslut fattas i huvuddelen av trafikregleringsfrågorna.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

Länsstyrelsen kommer emellertid likväl att ha det avgörande inflytandet på de för landsbygden viktigaste trafikföreskrifterna, eftersom länsstyrelsen avses skola bibehållas vid sina nuvarande uppgifter beträffande hastighetsbestämmelser samt huvudleds- och motorvägsförklaringar. Kravet på sam­ ordning och enhetlig planering av övriga trafikföreskrifter inom länet kan, säger kommittén, tillgodoses genom länspolischefens försorg. Det är enligt kommittén uppenbart, att vederbörande kommunala myn­ dighet bör höras före meddelande av lokal trafikföreskrift, när denna är av större allmänt intresse eller eljest särskilda skäl föreligger. Ett intimt samarbete i dessa frågor har etablerats mellan den beslutande myndig­ heten, å ena, samt kommunala organ och företrädare för köpmanna- och tratikantintressen, å andra sidan. Då samarbetsformerna utvecklats olika på skilda håll, tinner kommittén ingen anledning att nu Jämna särskilda föreskrifter härom. Domstolskommittén lägger i anslutning till det anförda fram förslag till vissa ändringar i 61 § 1 mom. första och andra styckena samt 3 mom., 62 § 1 mom., 63 § 1 mom. ävensom 64 § 4 mom. andra stycket vägtrafikförord­ ningen. Författndngsförslagen innebär bl. a. vissa ändringar också beträffande sättet för kungörande av lokala trafikföreskrifter. Således skall föreskrifter som ej tillkännages genom vägmärke införas, i den mån de utfärdas av po­ lismyndighet och avser stads område, i den eller de tidningar, i vilka kom­ munala meddelanden för orten införes, och eljest i länskungörelserna. Vi­ dare skall skyldigheten att utfärda sådan årlig kungörelse, varom stadgas i 62 § 1 mom. vägtrafikförordningen, i Stockholms stad ankomma på polis­ myndigheten men i övrigt helt åvila länsstyrelserna. Erforderliga föreskrif­ ter om uppsättande av vägmärke skall alltid meddelas av polismyndighet.

Remissyttrandena

Domstolskommitténs förslag, att framdeles polismyndighet både i stad och på landsbygden skall utfärda lokala trafikföreskrifter i den mån de ej avser hastighetsbestämmelser eller förklaring att viss väg skall vara mo­ torväg eller huvudled, tillstyrkes eller lämnas utan erinran av majoriteten bland remissinstanserna, nämligen justitiekanslersämbetet, statspolisintendenten, statens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, kommerskollegium, överståthållarämbetet och tretton länsstyrelser, tio av de tolv hörda magistraterna samt ytterligare sju, som inkommit med yttranden, eller alltså sjutton magistrater, rikets samtliga poliskamrar, länsförvaltningsutredningen, polisberedningen, Föreningen Sveriges häradshövdingar, För­ eningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, För­ eningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler __ med

Knngl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964 21

viss tvekan — Sveriges advokatsamfund, Sveriges juristförbund samt Sve­ riges kommunaltjänstemannaförbund. I de yttranden som remissmyndig­ heterna fogat vid sina yttranden har kommitténs förslag vunnit anslutning hos åtta handelskammare (av tio), stadsfullmäktige i fjorton städer (av trettioen), drätselkamrarna i elva städer (av tjugonio), kommunalborg­ mästarna i tre städer (av elva), kommunalfullmäktige i tre kommuner (av fyra), sex landsfogdar (alla som yttrat sig) samt vägförvaltningen i ett län (av tre). I princip — ehuru med anspråk på ökad bestämmanderätt för länsstyrelse eller vägmyndighet — kan kommitténs förslag också sägas vara biträtt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ytterligare nio länsstyrelser samt vägförvaltningen i ytterligare ett län. Till förmån för att den ifrågavarande befogenheten skall tillkomma kom­ muns styrelse eller fullmäktige — i vissa yttranden med undantag för landsbygden — uttalar sig å andra sidan länsstyrelsen i Västerbottens län, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, Föreningen Sveriges kommu­ nala förvaltnings jurister, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunför­ bundet, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande samt — i de yttranden som bilagts remissyttrandena — en handelskammare, stadskollegiet i Stockholm, stadsfullmäktige i femton städer, drätselkamrarna i arton städer och kommunalborgmästarna i åtta städer. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser beslutanderätten böra tillkomma länsstyrelse med rätt att delegera den till polismyndighet eller kommun­ styrelse. Parkeringskommittén förordar inrättande av ett särskilt organ för uppgiften. Stadsfullmäktige i Falköping anser möjlighet böra öppnas att även i fortsättningen anknyta beslutanderätten i trafikregleringsfrågor till kommunalborgmästar- eller stadsjuristtjänst, önskemål att kommunal­ borgmästarna t. v. till dess de avgår med pension bör bibehållas vid sin rätt att besluta i dessa frågor framföres av stadsfullmäktige i Boden, kommunal­ borgmästaren i Arvika, Sveriges juristförbund och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare.

De remissinstanser som tillstyrker domstolskommitténs förslag ansluter sig i allmänhet till kommitténs argumentering. Såsom representativt för dessa yttranden kan här återges följande uttalande av poliskammaren i Stockholm. Polisväsendets förstatligande och den i anslutning därtill kommande nyorganisationen av polisväsendet gör, att det än starkare kan hävdas, att den bästa lösningen är polismyndighetens bibehållande vid eller övertagan­ de av rätten att besluta om lokala trafikföreskrifter i de fall, detta icke alltjämt skall ankomma på länsstyrelse. Kravet på goda möjligheter att till­ godose samordnings- och enhetlighetsintresset ävensom kravet på snabb och i många fall omedelbar handläggning av berörda ärenden kommer att kunna tillgodoses. Av största betydelse för frågan är det förhållandet, att det för polismyn­

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1964

dighetens vidkommande icke behöver befaras några intressekollisioner och anordningen ligger helt i linje med allmänt gällande system för lokala normgivningsbeslut. Frågan har ställts om det hos polismyndigheten finnes tillräcklig trafik­ expertis för att beslutanderätten lämpligen skall kunna anförtros denna myndighet i fråga om trafikregleringen. Härom må råda delade meningar, men poliskammaren vill deklarera, att det i varje fall icke förts fram något förslag, som skulle medföra större garanti för ett rätt bedömande och lämplig avvägning av berörda frågor. Självfallet föreligger ett samband mellan dem och andra åtgärder på trafikområdet, men betydelsen av sam­ bandet mellan stadsplanering och trafikregleringen i fråga har betydligt överdrivits. Sambandet mellan de lokala trafikföreskrifterna och polisens yttersta ansvar för ordning och säkerhet i trafiken finner poliskammaren vara av utslagsgivande betydelse i förevarande sammanhang. Poliskammaren i Hälsingborg vänder sig särskilt mot stadsdomstolsutredningens förslag, att polismyndigheternas inflytande i de aktuella frågorna skulle säkras genom en besvärsrätt. Denna utväg betecknas som något helt främmande för vår lagstiftning. Skulle detta förslag vinna beaktande, anför poliskammaren, så skulle en grund ha lagts till möjligheten av ett motsats­ förhållande mellan polisen som sådan och den förtroendevalda representa­ tionen i staden eller kommunen. Det bör inte få ske att polisen som statligt organ får eller behöver söka rätta kommunala beslut. Att kommunala sty­ relser och enskilda söker rättelse i polisiära beslut är däremot, framhålles det, helt i överensstämmelse med vår rättsordning. Justitiekansler sämbetet, som i likhet med domstolskommittén finner det formella avgörandet böra ligga hos polismyndigheten, föreslår viss vetorätt för kommunen. Ämbetet finner det angeläget, att åtminstone såvitt avser områden med stadsplan visst medinflytande tillerkännes kommunen, när det gäller att utfärda trafikföreskrifter i sådana fall där inte beslutanderät­ ten är förbehållen länsstyrelsen. Eftersom ordnings- och säkerhetsfrågor all­ tid beröres, bör det formella avgörandet förläggas till polismyndigheten, men dess möjligheter att meddela föreskrifter kan lämpligen göras beroende av att kommunal nämnd eller styrelse, som kommunen bestämt, haft tillfälle att yttra sig i ärendet och ej avstyrkt. Detta förutsätter, att polismyndighe­ ten, innan ärendet underställes den kommunala myndigheten, utarbetar för­ slag till föreskrifter. I de säkerligen mindre vanliga situationer, då det kom­ munala organet utövar sin vetorätt, synes frågan böra hänskjutas till läns­ styrelsen, som i egenskap av högsta planmyndighet i länet och tillika ansva­ rig för polisverksamheten inom länet bör vara väl skickad att träffa ett av­ görande. På begäran av kommunen bör länsstyrelsen också upptaga frågan om att meddela föreskrifter, som den lokala polismyndigheten funnit sig ic­ ke böra utfärda. Den antydda lösningen utesluter ej, anför ämbetet slutli­ gen, att polismyndigheten på sätt domstolskommittén föreslagit erhåller be­ fogenhet att självständigt medgiva undantag för visst ändamål från gällande trafikföreskrifter. Beslut i sådana dispensärenden, vilka vanligen kräver en

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196A 23

snabb handläggning, har en begränsad räckvidd och bör kunna meddelas utan kommunal medverkan. Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att polismyndighetens beslut alltid bör underställas länsstyrelsen, medan länsstyrelsen i Gotlands län finner un­ derställning böra ske vid oenighet mellan kommunen och polismyndigheten. Åtskilliga myndigheter som eljest tillstyrker kommittéförslaget anmäler avvikande uppfattning såvitt avser bestämmelser om axeltryck, bruttovikt och fordons bredd. Man menar här behovet av regional samordning och samråd med vägförvaltningarna nödvändiggöra, att beslutanderätten i dessa frågor tillkommer länsstyrelse. Till denna grupp hör länsstyrelserna i Kal­ mar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen i Kristianstads län förordar, att beslut i sådana ärenden i den mån de berör landsbygden meddelas av vederbörande vägförvaltning. I de fall vägförvaltning och polismyndighet är av olika uppfattning bör enligt länsstyrelsen ärendena underställas länsstyrelse. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser — med hänsyftning särskilt på nyss nämnda föreskrifter ävensom länsstyrel­ sernas möjligheter att verka för ökad trafiksäkerhet på vägarna — att läns­ styrelserna bör helt bibehållas vid sin befogenhet att meddela lokala trafik­ föreskrifter på landsbygden. Av de remissinstanser som uttalar sig för att beslutanderätten i tråga om den lokala trafikregleringen skall ligga hos kommunal myndighet åberopar sig Svenska stadsförbundet huvudsakligen på de synpunkter som anförts i den förut (under rubriken »Stadsdomstolsutredningen m. in.») refererade skrivelsen den 2 juni 1961. Stadskollegiet i Stockholm anför liknande syn­ punkter. Beträffande föreskrifternas trafikpolitiska betydelse framhålles först, att det synes rimligt, att städerna har anspråk på att bli trodda, när de gör gällande, att det är av betydelse för trafikpolitiken att ha befogenhet att reglera trafiken genom stoppförbud, parkeringsförbud osv. Det understrykes således, att de lokala trafikföreskrifterna måste betraktas som en integre­ rande del av kommunens trafikpolitik, vari ingår långsiktig trafikplanering samt bestämmandet och dimensioneringen av den kollektiva trafiken, allt åtgärder som vilar på kommunen och för denna innebär stora ekonomiska åtaganden. Kommitténs uttalande, att kommunen inte genom lokala trafik­ föreskrifter kan åläggas andra utgifter än kostnader för vägmärken, anses vara uppenbart felaktigt och det erinras om att åtminstone i de större stä­ derna för efterlevnaden av sådana föreskrifter kräves särskilda trafiköver­ vakare, vilka för närvarande avlönas och enligt polisberedningens förslag alltjämt skall avlönas av kommunen. Såväl stadsförbundet som stadskollegiet vänder sig vidare emot kommit­ téns uppfattning om principerna för den lokala förordningsmakten och för­ menar, att några hinder från denna synpunkt inte förefinnes vare sig för att

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 7,964

kommunernas styrelser skulle erhålla beslutanderätten i dessa frågor eller för att besluten skulle gälla utan att underställas länsstyrelse. De av stadsförbundet och stadskollegiet i Stockholm anförda synpunkter­ na åberopas i allmänhet av de remissinstanser som föreslår, att beslutande­ rätten skall tillkomma kommunalt organ. Flera av de nu berörda remissorganen uttalar emellertid, att polismyndig­ het bör äga beslutanderätt då fråga är om tillfälliga regleringar av trafiken och om dispenser från gällande föreskrifter. I ett av stadskollegiet i Stockholm åberopat uttalande av stadens juridiska avdelning framhålles såsom en tänkbar lösning, att polismyndigheten får en vetorätt gentemot kommunens beslut, motsvarande den som med justitiekanslersämbetets förut redovisade förslag kommunen skulle erhålla, om av­ görandet skulle läggas hos polismyndigheten. Också poliskammaren i Häl­ singborg anför liknande synpunkter för det fall beslutanderätten lägges hos kommunal myndighet. Även bland yttrandena till förmån för kommunerna förekommer sådana i vilka hävdas, att lokala trafikföreskrifter på landsbygden alltjämt bör med­ delas av länsstyrelserna. Härvid betonar man nödvändigheten av enhetlig och väl avvägd bedömning med hänsyn särskilt till den långväga, tunga tra­ fiken.

Som framgår av det tidigare intar parkering skommittén såtillvida eu sär­ ställning bland remissorganen som den vill förlägga beslutanderätten i de aktuella ärendena till ett särskilt för ändamålet tillskapat organ. I likhet med stadsdoinstolsutredningen och Svenska stadsförbundet anser parkeringskommittén, att den lokala trafikföreskriftsgivningen äger sådant sam­ band med den på kommunen ankommande trafik- och parkeringsplaneringen och därmed sammanhängande skyldigheter att svara för ett funk­ tionsdugligt trafiksystem att kommunen bör tillförsäkras ett inflytande vid utfärdandet av lokala trafikföreskrifter. För en utvidgad kommunal med­ verkan vid utfärdande av angivna föreskrifter utöver det i praxis utbildade förfarande! att i vissa fall höra kommunal myndighet i dylika ärenden åbe­ ropas också, att en sådan medverkan skulle kunna ge besluten den lokala förankring, som f. n. många gånger saknas och som mot bakgrunden avpolisens förstatligande och den förutsatta utvidgningen av polisdistrikten framstår som särskilt påkallad. Å andra sidan är parkeringskommittén i likhet med domstolskommittén av den uppfattningen, att de lokala trafik­ föreskrifterna till sin natur är sådana att polismyndigheten måste givas större inflytande på föreskrifternas tiilkomst än vad den av stadsdomstolsutredningen föreslagna besvärsrätlen kan anses innefatta. Parkeringskommittén är med hänsyn till det sagda närmast benägen att ansluta sig till den mening som kommit till uttryck i ett av justitiekanslersämbetet avgivet remissyttrande över stadsdomstolsutredningens förslag i

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196i 25

ämnet, nämligen att utfärdandet av lokala trafikföreskrifter vid avveck­ lingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna bör överläm­ nas till ett särskilt organ, bestående av polischefen och två lekmän utsedda av fullmäktige eller någon kommunens myndighet. I händelse av oenighet vid beslutsfattningen bör enligt parkeringskommitténs mening avgörandet i frågan ankomma på länsstyrelsen efter underställning. Ett organ som det nu föreslagna bör, anmärker parkeringskommittén, självklart vara oför­ hindrat att till sig såsom föredragande eller rådgivande knyta personer med särskild insikt och erfarenhet i trafiktekniska och trafikekonomiska frågor.

1 så gott som alla remissyttranden framhålles, att den beslutande myn­ digheten, vare sig denna är statlig eller kommunal, måste samråda med andra myndigheter och enskilda intresseorganisationer. Därvid nämnes, att yttrande bör inhämtas — förutom från kommunens styrelse respektive po­ lismyndigheten — från vederbörande gatu- eller vägförvaltning, byggnads­ chefen samt trafikantkommitté eller andra representanter för näringslivet. En del av de remissmyndigheter som tillstyrker domstolskommitténs för­ slag i övrigt föreslår, att en särskild bestämmelse om skyldighet för polis­ myndigheten att samråda med vederbörande kommunala organ skall infö­ ras i vägtrafikförordningen, åtminstone för de fall då det gäller föreskrift av större betydelse eller skäl eljest föreligger för sådant samråd. I många av de avstyrkande yttrandena framhålles, att kommunens styrelse givetvis skall samråda med polismyndigheten, samt att, om beslutanderätten skulle läggas hos polismyndigheten, det är ett oavvisligt krav att föreskrift om samråd med kommunal myndighet införes i författningstexten.

1 fråga om sättet för föreskrifternas kungörande anser polisberedningen, att alla föreskrifter som utfärdas av polismyndighet bör införas i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för orten införes. Beträffande den årliga kungörelse, varom stadgas i 62 § 1 mom. vägtrafikförordningen, finner magistraten i Umeå inte klart framgå av det föreliggande författningsförslaget, huruvida den av länsstyrelsen utfärdade kungörelsen skall omfatta endast av länsstyrelsen meddelade lokala trafikföreskrifter eller om den också skall innehålla de av polismyndighet i länet utfärdade före­ skrifterna. I sistnämnda fall bör väl, anför magistraten, polismyndighetens trafikföreskrifter översändas till länsstyrelsen för senare intagande i den samlade ärliga kungörelsen. En sådan ordning skulle främja överskådlig­ heten av lokala trafikbestämmelser. Skall däremot länsstyrelsens årskungörelse innehålla endast de föreskrifter länsstyrelsen utfärdat, bör även polis­ myndigheten årligen utfärda eu sammanfattande kungörelse, eftersom det enligt magistratens mening inte kan anses tillfredsställande -- särskilt i fråga om den genomgående trafiken — alt eu översikt av gällande före­ skrifter endast finns att tillgå lokalt i den därför avsedda liggaren. Läns­ styrelsen i Södermanlands län förklarar sig inte ha någon erinran mot atl

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år IS)(ii

länsstyrelse generellt skall utfärda sådana kungörelser. Länsstyrelsen förut­ sätter därvid, att de årliga kungörelserna skall ha »i stort sett endast den begränsade omfattning som kungörelsen numera har». Det bör enligt läns­ styrelsen åvila polismyndighet att föra register över samtliga gällande lo­ kala trafikföreskrifter inom polisdistriktet. h rågan vem som bör besluta om uppsättande av vägmärken beröres dels av nyssnämnda länsstyrelse, som anser att någon ändring inte bör vidtagas, dels av vägförvattningen i Kristianstads län, som finner beslutanderätten i denna fråga böra tilläggas länsstyrelsen även vad avser stads område. Slutligen påpekar polisberedningen, att ändring påkallas även i 62 § 2 mom. vägtratiklörordningen såtillvida som ordet »poliskammaren» bör er­ sättas med ordet »polismyndigheten».

Departementschefen Regleringen av den lokala trafiken har, särskilt inom städer och andra större samhällen, blivit en allt mer grannlaga och betydelsefull uppgift. In­ tresset av goda framkomst- och uppställningsmöjligheter för fordonen be­ gränsar sig inte till den enskilde bilägaren. Motorfordonstrafiken har blivit en integrerande del i samhällets ekonomiska liv. Utformningen av de lokala trafikföreskrifterna är också i hög grad en trafiksäkerhetsfråga som rör alla slag av trafikanter. Under det intensifierade arbetet på ökad trafik­ säkerhet har det klart visat sig, att trafikolyckornas antal kan påtagligt nedbringas genom lokalt genomförda särskilda åtgärder i fråga om trafik­ miljö och trafikreglering. Grundläggande för trafikregleringen är givetvis stads- och byggnadsplaneringen, som måste inrymma trafiktekniska synpunkter på utformning av gator och broar samt överväganden rörande den kollektiva trafiken, parke­ ringsfrågor och frågor om möjlighet till en ändamålsenlig trafikdirigering och trafikövervakning. De lokala trafikföreskrifterna — huvudsakligen be­ stämmelser om hastighet, vägs egenskap av motorväg eller huvudled, in­ skränkningar i trafiken för vissa fordon eller i fråga om körriktning samt parkering och annan uppställning av fordon — måste ansluta sig till denna planering. I sig själva har de närmast ordnings- och säkerhetskaraktär. Otvivelaktigt kan de emellertid också, som bl. a. Svenska stadsförbundet häv­ dar, i viss mån utformas så att de tillgodoser trafikpolitiska syften, såsom främjande av visst slag av trafik framför annan, och så att de får återverk­ ningar för bebyggelseregleringen exempelvis då det gäller lokalisering av affärs- och bostadskvarter. Utfärdandet av lokala trafikföreskrifter ankommer med nuvarande realer på länsstyrelser, poliskammare, magistrater och kommunalborgmästare. Denna ordning gällde redan före tillkomsten av 1951 års vägtrafikför­ ordning. Länsstyrelserna handhar helt den lokala trafikregleringen på lan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b 27

det. I städerna bestämmer länsstyrelsen om hastighet och om vägs egen­ skap av motorväg eller huvudled. Frågan om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna och därmed frågan om en ny ordning för hl. a. meddelande av lo­ kala trafikföreskrifter har varit aktuell sedan lång tid tillbaka. Som framgår av den tidigare redogörelsen har i den allmänna diskussionen åsikterna starkt brutits. Särskilt från kommunalt håll har hävdats, att föreskrifter­ nas trafikpolitiska och stadsbyggnadspolitiska funktion är så dominerande att bestämmanderätten helt bör tillkomma kommunerna. Från andra håll har betonats reglernas ordnings- och säkerhetskaraktär, som naturligen gör dem till en polisiär angelägenhet. Domstolskommitténs nu framlagda förslag ansluter till den senare uppfattningen. Enligt kommitténs mening bör polismyndigheten, sådan den organiseras fr. o. m. den 1 januari 1965, överta beslutanderätten i såväl stad som landsbygd i fråga om alla andra lokala föreskrifter än dem som angår hastighetsbegränsningar samt huvud­ leds- och motorvägsförklaringar, där länsstyrelserna fortfarande bör vara beslutande. Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker kommittéförslaget. Även bland representanterna för kommunerna förekommer nu — i motsats till de gånger frågan senast remissbehandlats — åtskilliga som menar att po­ lismyndigheterna är närmast till att handha den lokala trafikregleringen. Fortfarande ger sig emellertid kommunernas intresse av att själva få be­ slutanderätten starkt tillkänna i flera yttranden. De kommunala och polisiära önskemålen om inflytande över utform­ ningen av de lokala trafikföreskrifterna har hittills på ett i stort sett till­ fredsställande sätt kunnat tillgodoses genom ett formlöst samrådsförfaran­ de. Med hänsyn till utvecklingen på stadsplaneringens område och till bilis­ mens expansion växer emellertid uppgiften i betydelse och omfattning. En­ ligt min mening kan man inte nu gå förbi någondera partens krav på ett större inflytande i dessa frågor än vad ett fritt samrådsförfarande kan ge. Många remissorgan har varit inne på denna linje. Några föreslår en lagfäst skyldighet till samråd, andra anser att besvärsrätt eller vetorätt bör tiller­ kännas den part som inte ges beslutanderätten. För min del finner jag över­ vägande skäl tala för att, såsom parkeringskommittén föreslagit, ett särskilt organ med representanter för såväl kommun som polis bör tillskapas för ändamålet. En sådan lösning innefattar enligt min uppfattning den bästa förutsättningen för sammanjämkning, i den mån intressemotsättningar upp­ står mellan de två parterna. En vetorätt för den icke beslutande parlen är också ett alternativ, som ligger nära till hands, men skulle, som justitiekanslern påpekat, förutsätta ett skriftligen färdigställt förslag från den be­ slutande myndigheten. Utsikterna till en smidig samförståndslösning måste därigenom antas bli mindre än om förslag framlägges vid en muntlig för­ handling. Kan trots förhandlingar enighet inte uppnås mellan de olika in­

28 Kiingl. Maj. ts proposition nr 176 år 196 b

tressena förefaller det skäligt, att avgörandet inte lägges i endera partens hand utan direkt ankommer på högre myndighet. Sådana frågor bör därför enligt min mening utan något beslut av den första instansen hänskjutas till länsstyrelsen. Mot bakgrund av det anförda föreslår jag, att i princip för varje kommun skall inrättas en särskild nämnd, lämpligen kallad trafiknämnd. Ordföran­ de i traliknämnd bör vara polischefen i orten och för vederbörande kom­ mun bör lämpligen väljas två representanter, som är väl förtrogna med de lokala förhållandena i fråga om samhällsplanering och trafikreglering. Domstolskommitténs tanke, att ordningen för den lokala trafikregleringen bör vara enhetlig för stad och landsbygd finner jag riktig. En riktlinje för den nya indelningen av riket i polisdistrikt har varit att så långt möjligt till ett distrikt sammanföra områden — oberoende av om de ingår i stad eller landsbygd — vilka av ekonomiska, kommunikationstekniska och andra skäl naturligen hör samman. Polischefens befattning med trafikregleringen inom hela distriktet ger goda förutsättningar för en önskvärd enhetlighet samtidigt som genom kommunrepresentanterna den ofta nödvändiga mer utpräglat lokala anknytningen erhålles. För de fall olika församlingar inom en kommun ingår i skilda polisdistrikt måste gälla endera att en särskild trafiknämnd skall finnas för varje sådan del eller också att ordförandeskapet skall tillkomma den ene av polische­ ferna i fråga. Med hänsyn bland annat till vad jag nyss anfört om grun­ derna för distriktsindelningen har jag stannat för den förra lösningen. Liksom domstolskommittén finner jag, att länsstyrelserna bör bibehållas vid befogenheten att generellt besluta om hastighetsbegränsningar och vägs karaktär av motorväg eller huvudled. Från flera håll har vid remissbe­ handlingen påpekats nödvändigheten av största möjliga samordning och enhetlighet också i fråga om sådana för den genomgående tunga trafiken betydelsefulla bestämmelser som föreskrifter om axeltryck och bruttovikt. Också genom motioner i riksdagen vid flera tillfällen och i olika fram­ ställningar till Kungi. Maj :t eller kommunikationsdepartementet har otill­ fredsställande förhållanden i denna fråga påtalats och önskemål uttryckts om en ändrad ordning. Berörda myndigheter har sedan länge uppmärk­ sammat problemet och arbetat på att så långt möjligt tillmötesgå den tunga trafiken i detta hänseende. Jag anser det betydelsefullt, att den större överblicken i denna fråga garanteras genom att beslutanderätten — såsom hittills varit fallet på landsbygden — tillkommer länsstyrelserna. Förutom angående fordons axeltryck och bruttovikt bör länsstyrelserna __ givetvis etter hörande av vederbörande intressenter — av samma skäl generellt be­ sluta om inskränkning i trafiken beträffande särskilda slag av fordon samt om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd eller last. 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen bör ändras i överensstämmelse med vad jag nu sagt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196A 29

Trafiknämnderna bör, var inom sitt område, besluta om tillämpning be­ träffande viss enskild väg av bestämmelserna om traktor i 5 § 2 mom. förs­ ta stycket och om släpfordon eller efterfordon i 6 § 4 inom. andra stycket vägtrafikförordningen. Vidare bör det tillkomma trafiknämnd att medge dispens för särskilt ändamål från de bestämmelser i vägtrafikförordningen som uppräknas i 63 § 1 mom. första stycket samma förordning. Dispens från lokal trafikföreskrift bör som hittills i princip meddelas av den myn­ dighet som utfärdat föreskriften. Därvid bör länsstyrelses föreskrift i ären­ de som enligt det förut sagda hänskjutits från trafiknämnd anses utfärdad av nämnden. Erforderliga föreskrifter om uppsättande av vägmärken torde alltid böra ankomma på trafiknämnderna att utfärda. Det nu anförda föran­ leder vissa ändringar i 5 § 2 inom., 63 § 1 mom. och 64 § 4 mom. vägtrafik­ förordningen. Kungörande av de lokala trafikföreskrifter som ej tillkännages genom vägmärken bör ske på ett för allmänheten lätt tillgängligt och överskåd­ ligt sätt. Tillkännagivandet bör ske fortlöpande, i fråga om trafiknämnder­ nas föreskrifter — däri jag innefattar föreskrifter som meddelats av läns­ styrelse i hänskjutet ärende — genom att dessa införes i den eller de tid­ ningar, vari kommunala meddelanden för orten intages, samt beträt t ande bestämmelser, meddelade av länsstyrelse, i andra fall än nyss sagts, i länskungörelserna. En samlad överblick över gällande lokala trafikföreskrifter i ett län bör underlättas genom årliga länskungörelser. Detta förutsätter, att länsstyrelserna erhåller vederbörliga underrättelser från trafiknämnderna, i Stockholm bör motsvarande sammanfattande kungörelse utfärdas av tra­ fiknämnden. De författningsändringar som angår tillkännagivandet av lokala trafikföreskrifter berör 61 § 3 mom. och 62 § 1 mom. vägtrafikförord­ ningen. I 35 § vägtrafikförordningen bör genomföras den ändring som föranledes av att rätten för annat polisbefäl än polischef att besluta på polismyndig­ hets vägnar regleras i annan ordning i anslutning till bestämmelserna i 2 § lagen den 29 maj 1964 (nr 320) om vad som avses med polismyndighet. 1 76 § vägtrafikförordningen erfordras med mitt förslag dels en ny före­ skrift om fullföljd av talan mot trafiknämnds beslut, dels en besvärsregel i fråga om beslut, som länsstyrelsen meddelat i ärende som hänskjutits dit från trafiknämnd. Jag föreslår vidare, att i sammanhanget bestämmelsen angående lid för anförande av besvär får utgå. Besvärstiden kommer då alt regleras av bestämmelserna i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut. I övrigt bör 76 § utformas enligt numera gängse mönster. Jag har tidigare berört, att ärenden som i första hand skall prövas av trafiknämnd i vissa fall bör hänskjutas till länsstyrelsen lör avgörande. Det synes inte nödvändigt att nämna detta i varje enskilt stadgande om nämn­ dens åligganden. Jag föreslår, att i stället ett allmänt uttalande härom in­

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196i

tages i ett nytt moment av 1 §. I detta bör också anges, att beslut av läns­ styrelse i sådant ärende vid förordningens tillämpning skall anses meddelat av trafiknämnden. Härigenom förenklas avfattningen av stadgandena i 61 § 3 mom. och 63 § 1 mom. Medan tratiknämndens uppgifter i fråga om den lokala trafikregleringen och besvärsförfarandet således skall framgå av vägtrafikförordningen, före­ slår jag, med hänsyn till de förpliktelser som ålägges kommunerna, att er­ forderliga bestämmelser om nämnderna och deras verksamhet upptages i eu särskild lag om trafiknämnder. I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upp­ rättats förslag till lag om trafiknämnder och till förordning om ändring i vägtrafikförordningen. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Om det närmare innehållet i lagförslaget vill jag anföra föl­ jande. Enligt 2 § skall trafiknämnd bestå av polischefen i det distrikt, vari kom­ munen — eller kommundelen — ingår, såsom ordförande, samt två andra ledamöter, valda av kommunens fullmäktige. Ordförandeskapet ankommer som ett tjänsteåliggande på polischefen personligen eller den som förrättar hans tjänst. För envar av kommunens representanter skall väljas en eller flera suppleanter. Därvid skall i förekommande fall bestämmas ordningen för suppleanternas inkallande till tjänstgöring. Om valbarhet och rätt till avsägelse ges bestämmelser i 3 §. Där anges bl. a., att den som väljes skall vara bosatt inom polisdistriktet. Anknytes bostadskravet på detta sätt till distriktet och ej till kommunen, öppnas möj­ ligheter för samma person att tjänstgöra i flera trafiknämnder inom distrik­ tet. För mindre kommuner eller kommuner med särskilda förutsättningar för en samordnad trafikplanering torde en gemensam trafiknämnd i många tall vara att rekommendera. Bestämmelserna om valbarhetsvillkoren i öv­ rigt, valbarhetens upphörande och rätten att avsäga sig givet uppdrag har utformats i huvudsak efter mönster av kommunallagens regler om kom­ muns styrelse, därvid jag emellertid ej anser det påkallat att upptaga före­ skrifter motsvarande dem som enligt nämnda lag gäller om hinder för val av vissa särskilda ämbets- och tjänstemän. Kommun, som önskar upprätt­ hålla krav på bostad inom kommunen och som förrättat val i enlighet här­ med, bör ha rätt att entlediga den, som avflyttar till annan kommun inom polisdistriktet. Också en regel härom återfinnes i 3 §. Reglerna i 4 § om mandattid, tid för vals förrättande och fyllnadsval motsvarar kommunallagens stadganden i samma hänseenden såvitt gäller kommuns styrelse. Sker förändring i kommunindelningen, skall länsstyrelsen äga förordna om nyval till trafiknämnd. Underrättelse om val av ledamot eller suppleant i trafiknämnd skall enligt 5 § — i likhet med vad som vanligen gäller för kommunala nämnder — översändas till länsstyrelse för intagande i länskungörelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196'r 31

Utlåtanden från sakkunniga statliga eller kommunala befattningshavare eller instanser måste ofta vara en förutsättning för att nämnderna skall kunna på ett riktigt sätt fullgöra sina uppgifter. En föreskrift om rätt för trafiknämnd att infordra sådana utlåtanden har upptagits i 6 §. Polischefen ä sin och de kommunalvalda ledamöterna å sin sida är givetvis oförhindrade att med anlitande av för dem tillgängliga medel införskaffa den ytterligare utredning de kan finna erforderlig. Det bör ankomma på ordföranden att närmare bestämma om tid och plats för sammanträde och att utfärda kallelser. Suppleanterna bör ges till­ fälle att följa förekommande ärenden. De bör därför alltid erhålla under­ rättelse om utsatt sammanträde. Bestämmelser i angivna hänseenden upp­ tages i 7 §. Det torde vara till fördel om nämndens överläggningar kan äga rum i helt obundna former. Om beslutförhet erfordras emellertid särskilda regler. Dessa ges i 8 §. För beslutförhet måste nämnden vara fulltalig. Jag anser det dock nödvändigt öppna möjlighet för nämnden att överlämna åt ord­ föranden att ensam besluta i särskilda frågor. Ordföranden handlar i sådant uppdrag på nämndens vägnar och kan självfallet inte i sin tur överlämna beslutanderätten. Som exempel på en grupp av ärenden, där delegation av beslutanderätten lämpligen kan ske, vill jag anföra frågor om dispens jäm­ likt 63 § vägtrafikförordningen från lokal trafikföreskrift som nämnden utfärdat. Ärende, i vilket ordföranden ensam fattat beslut, bör anmälas vid nästkommande sammanträde. Som jag tidigare nämnt bör avgörandet i ärenden, där kommunala och polisiära intressen inte kan förenas, d. v. s. där ordföranden å ena och de två ledamöterna å andra sidan stannar i olika mening, tillkomma länsstyrelsen. En jävsregel, motsvarande den i 16 § första stycket kommunallagen, har med tanke särskilt på ärenden om yrkesmässig trafik också upptagits i 8 §. Länsstyrelses beslut i ärende som hänskjutits enligt 8 § bör omgående tillställas trafiknämnden. I ärenden angående lokal trafikföreskrift är detta bl. a. nödvändigt för att nämnden skall kunna fullgöra sin skyldighet att kungöra beslutet. Det synes mig vidare lämpligt, att de ärenden vars pröv­ ning i första hand ankommer på trafiknämnd arkiveras gemensamt. Läns­ styrelse, som avgjort sådant ärende, bör därför tillställa nämnden hand­ lingarna i detta. 9 § innehåller föreskrifter i enlighet med det nu sagda. Någon egen kansliorganisation för trafiknämnderna finner jag inte er­ forderlig. I 10 § föreslås en föreskrift att polismyndighetens lokaler och kansli skall få utnyttjas av nämnden. Detta innebär bl. a., att kostnader för skrivhjälp, kontorsmateriel, kungörelser och liknande stannar på statsver­ ket. Arkivering av nämndens handlingar skall enligt förslaget ombesörjas av polismyndigheten. Därigenom blir allmänna arkivstadgans bestämmelser, vilka avser arkiv hos statsmyndighet, utan särskilt stadgande gällande be­ träffande trafiknämnds arkiv. Genom stadgandet i andra stycket blir de

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 196k

bestämmelser om stämplar och expeditioner som har avseende på statlig myndighet direkt tillämpliga i fråga om tratiknämnds expeditioner. Enligt 11 § skall bestämmelserna om ersättning till ledamöter i kom­ munens styrelse och övriga nämnder äga motsvarande tillämpning ifråga om vald ledamot av trafiknämnd och suppleant för sådan ledamot. Härmed åsyttas stadgandena i 46 § kommunallagen och motsvarande föreskrifter i kommunallagen för Stockholm. Någon ersättning av kommunala medel till ordföranden skall ej utgå. Dennes uppdrag i nämnden ingår som nämnts i tjänsten som polischef. körtattningarna angående avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna, varom förslag som tidigare är nämnt framlagts i piop. 1964: 163, avses skola — liksom lagstiftningen med anledning av för­ statligandet och omorganisationen av polisväsendet — träda i kraft den 1 januaii 1965. Under förutsättning att så blir fallet bör de av mig föreslagna författningsändringarna träda i kraft samma dag. Dessförinnan bör val ske av ledamöter och suppleanter i trafiknämnd så att nämnderna omedelbart kan övertaga på dem ankommande uppgifter. Ett uttryckligt stadgande i sistnämnda hänseende föreslås som övergångsbestämmelse till lagen om trafiknämnder. Med hänsyn till den i 4 § lagen om trafiknämnder föreslagna mandattiden bör däri också upptagas en föreskrift om begränsning till tre år av tjänstgöringstiden för de första gången valda ledamöterna och suppleanterna. Den föreslagna förordningen om ändring i vägtrafikförordningen nödvändiggör särskilda övergångsbestämmelser. Mitt förslag härtill torde inte kräva närmare motivering.

Vissa trafiktillstånd

Gällande bestämmelser Enligt 5 § förordningen den 25 oktober 19A0 (nr 910) angående yrkes­ mässig automobiltrafik in. m. må sådan trafik bedrivas endast efter veder­ börligt tillstånd (trafiktillstånd). Härvid gäller att tillstånd att med per­ sonbil stationerad i stad bedriva beställningstrafik för personbefordran meddelas av polismyndigheten i staden. I Övriga fall meddelas trafiktill­ stånd dels av biltrafiknämnden, dels av länsstyrelsen. Med polismyndighet avses enligt 41 § poliskammare, där sådan finnes, och i övriga städer ma­ gistrat eller kommunalborgmästare. Med tillståndsgivningen följer — förutom betogenheten att medge över­ låtelse av tillstånd (18 § 1 mom.), att återkalla eller indraga givet tillstånd och meddela varning (19 §) samt att ge särskilda föreskrifter som direkt sammanhänger med tillstånden (13 §, 18 § 2 mom., 20 §, 23 § 1 mom., 24 § och 25 § 7 mom. ) — också åliggandet att godkänna fordon för yrkesmässig

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b 33

trafik (.25 § 1 inom.) och atl i förekommande fall meddela dispens jämlikt 2 § kungörelsen den 16 maj 1958 (nr 257) angående mellanvägg av splitterfritt glas å vissa i yrkesmässig trafik använda personbilar. 1 egenskap av polismyndighet har poliskammare, magistrat och komnninalborgmästare slutligen att avge yttrande i tillståndsärenden, som biltrafik­ nämnden eller länsstyrelsen avgör (8 §, 9 § 1 och 2 inom. 32 § 2 mom. samt 33 § 3 mom.), samt att utfärda vissa intyg för erhållande av trafikkort (27 § 2 och 3 mom).

Stadsdomstolsutredningen m. m. Enligt stadsdomstolsutredningens förslag i dess förutnämnda betänkande av år 1961 skulle i stad med poliskammare denna bibehållas vid sina nu­ varande uppgifter i fråga om trafiktillstånden samt i övriga städer länssty­ relsen övertaga den på magistrat och kommunalborgmästare ankommande prövningen av vissa trafiktillstånd. Magistrats och kommunalborgmästares åliggande att yttra sig i ärenden som biltrafiknämnden eller länsstyrelsen avgör samt uppgiften att utfärda intyg, som erfordras för erhållande av trafikkort, borde enligt utredningen ankomma på polismyndighet. Det stora flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över detta för­ slag tillstyrkte detsamma. På sina håll betonades emellertid vikten av kän­ nedom om de lokala förhållandena, varjämte framställdes önskemål om att kommunal myndighet skulle få tillfälle yttra sig i ärendena. I några remiss­ yttranden förordades, att länsstyrelsen skulle ges beslutanderätten i alla städer. Därvid åberopades dels principiella skäl, dels att därigenom större enhetlighet skulle ernås.

Domst olskommittén

Domstolskommittén lämnar till en början följande referat av föredragan­ de departementschefens uttalande vid tillkomsten av bestämmelserna om tillståndsgivningen (prop. 1940: 115 s. 76 tf): Frågan huruvida tillståndsgivning genom en central myndighet eller ge­ nom en lokal myndighet är att föredraga, synes böra bedömas uteslutande med hänsyn till de praktiska fördelar, som den ena eller andra organisa­ tionsformen kan väntas medföra, och det synes icke vara till nytta, att till en central myndighet överflytta handläggning av frågor om tillstånd till så­ dan trafik, som huvudsakligen är avsedd att tillgodose ett lokalt begränsat trafikbehov, eftersom eu dylik centralisering skulle medföra icke bara onö­ dig tidsutdräkt och ökat arbete vid tillståndsfrågornas behandling, utan även att den centrala myndigheten i regel skulle komma att sakna den kän­ nedom om lokala förhållanden, som ofta nog finnes hos en lokal myndighet eller som utan svårighet kan där inhämtas. Vidare är verkan av lokala myn­ digheters beslut och åtgöranden inom persontrafiken endast i ringa grad märkbar utom det lokala området, enär drosktrafik och annan beställnings-

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1967

trafik för personbefordran har en utpräglat lokal karaktär och i regel icke sträcker sig utom ett tämligen begränsat område omkring stationsorten. Ett ändamålsenligt ordnande särskilt av sådan drosktrafik, som förekom­ mer i städer och större samhällen, kräver i regel en fortlöpande tillsyn och icke sällan förekommande tillfälliga dispositioner, varför en centralisering av tillståndsgivningen för denna trafik skulle komma att äventyra åtskilliga väsentliga fördelar, som varit förenade med det tidigare systemet. Till nytta för utvecklingen av detta slags trafik har även varit den kännedom, som den tillståndsgivande myndigheten ägt om kvalifikationerna hos personer, som sökt tillstånd, dessa myndigheters möjligheter att sörja för en rättvis be­ fordran av förare, som under en längre tid ägnat sig åt yrket, samt möjlig­ heten att vidtaga lokala åtgärder i fråga om ordnandet av uppställnings­ platser, vakthållningsturer, uniformering in. m. liksom att i övrigt sörja för att trafiken på bästa sätt tillgodoser de lokala behoven. Kommittén finner de av departementschefen sålunda gjorda uttalandena alltjämt ha aktualitet och tala mot att beslutanderätten centraliseras till länsstyrelsen. I stället talar enligt kommittén flera skäl för att besluten skall meddelas av lokal polismyndighet. I städer med poliskammare har dessa ärenden hittills utan anmärkning handlagts av poliskammaren. I den fram­ tida polisorganisationen torde polismyndigheten regelmässigt bli lika väl kvalificerad för sina uppgifter som de nuvarande polismästarna. Även för landsbygdens del är beställningstrafik för personbefordran huvudsakligen en lokal angelägenhet. De praktiska fördelarna med lokal prövning av dessa ärenden är så stora att tillståndsprövningen även på landsbygden bör över­ flyttas till den lokala polismyndigheten. Kommunerna torde i denna angelä­ genhet huvudsakligen vara intresserade av att tillgången på droskbilar blir tillräcklig. Därest kommunal myndighet eller invånare i kommunen anser, att antalet droskrättigheter inom kommunen bör ökas, lär framställning här­ om kunna göras till polismyndigheten, och det kan antagas, att en saklig så­ dan framställning icke kommer att lämnas obeaktad. Särskilda regler i det­ ta hänseende torde därför ej erfordras. Förutom den ändring i 5 § femte stycket förordningen angående yrkes­ mässig automobiltrafik m. m. som föranledes av det nyss sagda föreslår kommittén, att 41 § tredje stycket samma förordning upphäves, varigenom begreppet polismyndighet blir att bestämma enligt polismyndighetslagen. Kommitténs förslag till författningstext innefattar också viss ändring i för­ ordningens 9, 15 och 29 §§.

Remissyttrandena

De flesta remissinstanser tillstyrker domstolskommitténs förslag eller lämnar detta utan erinran. Till stöd för sitt tillstyrkande uttalande anför polisberedningen, att tillståndsgivning, som rör rätt att driva näring, visserligen i möjligaste mån bör läggas på andra organ än de polisiära, men de skäl som i förevarande fall

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b 35

anförs till stöd för att tillstånden bör meddelas av polismyndigheten synes beredningen godtagbara. Föreningen Sveriges polismästare förklarar sig tveksam, eftersom ärende­ nas överförande till polismyndigheten kan innebära ett avkall på kravet på juridisk kompetens för uppgifterna. Förslag att tillståndsfrågorna skall prövas av länsstyrelse framföres av stadsfullmäktige i Östersund och drätselkammaren i Kiruna. Därvid framhålles värdet av enhetlig bedömning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker förslaget såvitt angår tillståndsgivningen i städerna men anser länsstyrelserna böra bibehållas vid be­ slutanderätten såvitt angår landsbygden. Till stöd för sin mening anför läns­ styrelsen. Beställningstrafiken med personbil på landsbygden skiljer sig från sam­ ma trafik i städerna bland annat därigenom att den i avsevärd utsträckning är inriktad på skolbarnstransporter. Härigenom uppstår ofta komplicerade konkurrensproblem mellan personbilstrafiken och busstrafiken i såväl linje­ som beställningstrafik. Här tarvas samordning mellan bussföretag och drosktrafikföretagare, som i vissa fall kan resultera i kompromisslösningar mellan trafikutövarna. Härtill kommer förekomsten av kombinationen droskbil/buss. Därmed menas en bil, som brukas dels som vanlig personbil, dels som buss, då bilen försetts med särskild inredning för skolbarnstransporter. Kommitténs för­ slag innebär, att polismyndigheten har att besluta om tillstånd när bilen skall användas som personbil och länsstyrelsen när den skall användas som buss. Det synes på grund av dessa omständigheter vara av värde, att en och samma myndighet beslutar i frågor, som berör tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik för personbefordran å länets landsbygd. Även andra synpunk­ ter, såsom tillämpningen av bestämmelserna angående mellanvägg av split­ terfritt glas i droskbilar, den nära kontakt mellan trafikregister och bilre­ gister, som upprätthålles hos länsstyrelsen, kontakterna med trafikutövar­ nas länsorganisationer m. m. talar för en sådan ordning. 1953 års trafikutredning har förutskickat, att drosktrafiken kommer att behandlas i en senare reformetapp. Det synes därför lämpligt, att — i avbidan på utredningens ställningsta­ gande i denna fråga — nuvarande bestämmelser i ämnet förblir oförändrade.

Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, som avstyrker förslaget, och stadsfullmäktige i Boden uttalar, att kommunalborgmästarna bör ha kvar tillståndsgivningen till dess de avgår med pension. Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar, att polismyndigheten med den fö­ reslagna utformningen av stadgandena kommer att få handlägga även vissa av kommittén ej omnämnda ärenden, nämligen godkännande av bil för yr­ kesmässig trafik, medgivande av dispens från kravet på s. k. mellanruta samt beslut om skyldighet för tillståndsinnehavare alt ansluta sig till viss förening av utövare av yrkesmässig trafik. Länsstyrelsen har intet alt erinra mot att polismyndigheten får pröva de två förstnämnda ärendena men ifrå­

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

gasätter, om det inte bör ankomma på länsstyrelse att avgöra frågor om föreningsanslutning. Vidare anmärker länsstyrelsen i Västernorrlands län, att 16 § i förordningen bör ändras så att polismyndigheten får skyldighet att fö­ ra register över tillståndsinnehavare och över godkända bilar och släpfordon. Slutligen påpekar polisberedningen, att, enligt 21 § 1 mom. första stycket förordningen, för personbefordran uteslutande inom viss stad icke får an­ vändas bil med stationsort utom staden, om inte länsstyrelsen medgivit det. Enligt beredningens uppfattning bör här avsett medgivande meddelas av polismyndigheten eller, om stationsorten ligger i annat polisdistrikt, av läns­ styrelse.

Departementschefen

Av den föregående redogörelsen framgår, att poliskammare, magistrat och kommunalborgmästare har viss befattning med ärenden som anges i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Tillståndsgivningen i fråga om drosktrafik i stad och vad därmed sammanhänger an­ kommer på endera av dessa myndigheter. 1 egenskap av polismyndighet i förordningens mening skall myndigheterna också yttra sig i vissa tillståndsärenden och utfärda intyg för erhållande av trafikkort. Domstolskommittén intar här samma principiella inställning som i sitt förslag angående lokala trafikföreskrifter och anser således, att tillståndsärendena i fråga om drosktrafiken generellt — alltså även på landsbygden — skall övertagas av polismyndigheterna. Som framgår av vad jag anfört un­ der avsnittet om lokala trafikföreskrifter är den nya indelningen av riket i polisdistrikt genomförd så att dessa omfattar områden, vilka får anses väl lämpade för en samordnad reglering av frågor om tillstånd till beställningstrafik. Poliskamrarna i städer, där sådana finnes, har hittills såvitt känt utan anmärkning handhaft ifrågavarande ärenden. Polismyn­ digheterna i den nya polisorganisationen kan, som domstolskommittén framhåller, förväntas bli lika väl kvalificerade för uppgiften. Tillskapas emellertid, på sätt jag för annat ändamål förordat i det föregående, sär­ skilda trafiknämnder med polischefen i orten som ordförande och med två av kommunen valda ledamöter, anser jag att ärendena med fördel kan anför­ tros dem. Jag beaktar härvid, att prövningen i viss utsträckning omfattar frågor av intresse från kommunalpolitiska synpunkter. Jag föreslår därför, att 5 § yrkestrafikförordningen ändras så att tillståndsgivningen i fråga om rätt att med personbil bedriva beställningstrafik för personbefordran skall ankomma på trafiknämnden i den kommun eller kommundel där stationsorten skall förläggas. Detta förslag föranleder änd­ ringar också i 9, 15, 25, 29, 39, 41 och 44 §.§ samma förordning. På samma sätt som jag förordat beträffande vägtrafikförordningen torde vid utform­ ningen av de särskilda stadgandena i förenklande syfte böra bortses från

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1964 37

länsstyrelsernas befattning med de ärenden som i första hand ankommer på trafiknämnderna. En hänvisning motsvarande den i 1 § 10 mom. väg­ trafikförordningen kan lämpligen intagas i 41 § tredje stycket. Regeln att länsstyrelses beslut i hänskjutet ärende vid förordningens tillämpning skall anses meddelad av trafiknämnd får betydelse för tolkningen av 15 §, 25 § 1 mom. och 29 § 1 mom. Som framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser följer med tillståndsgivningen en råd uppgifter som inte återspeglas i törfattningsförslaget. De stadganden som här är aktuella syftar enligt sin lydelse på tillståndsgivande myndighet och blir därmed i förekommande fall alltså även då länsstyrelse beslutat i hänskjutet ärende -— tillämpliga på trafiknämnd. Mitt förslag om ändrad lydelse av 29 § yrkestrafikförordningen innebär en ändring också så tillvida som överståthållarämbetet vid bestämmande av taxa för drosktrafik i Stockholm — i likhet med länsstyrelserna i fråga om sådan taxa i övriga kommuner — skall höra fullmäktige på sätt stadgas i 25 § allmänna ordningsstadgan. Särbestämmelsen i nu gällande regler har uppenbarligen sin grund i 23 § förut gällande ordningsstadga av år 1868. Där föreskrevs att taxa skulle upprättas av vederbörande magistrat och underställas länsstyrelsen, medan i Stockholm överståthållarämbetet som i sin ämbetsbefattning hade att fullgöra sådana på magistrat eljest ankommande åligganden — ägde omedelbart utlärda dessa taxor. Då den motsvarande bestämmelsen i nu gällande ordningsstadga i stället för magi­ stratens befattning med taxorna föreskriver hörande av kommunens full­ mäktige, synes alltså någon särskild regel för överståthållarämbetet i fråga om drosktaxorna ej längre vara motiverad. Besvärsregeln i 44 § yrkestrafikförordningen bör omarbetas efter grun­ der motsvarande dem som föranlett mitt förslag till ändrad lydelse av 76 § vägtrafikförordningen. Jag hänvisar till vad jag tidigare anfört därom. Den skyldighet poliskammare, magistrat och kommunalborgmästare har att avge yttranden i tillståndsärenden, som avgöres av biltrafiknämnden eller länsstyrelserna, bör, liksom åliggandet att utlärda vissa intyg för er­ hållande av trafikkort, enligt min mening överflyttas på polismyndigheten. Då den särskilda definitionen på polismyndighet i 41 § yrkestrafikförord­ ningen med mitt förslag utgår, föranleder det nu sagda ingen ytterligare författningsändring. Termen polismyndighet i förordningen kommer, då ändringarna träder i kraft, att anknyta till lagen den 29 maj 1964 om vad som avses med polismyndighet. Ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna bör uppenbarligen ske sam­ tidigt med övriga av mig föreslagna författningsändringar, d. v. s. den 1 januari 1965. Författningsförslaget innehåller vidare vissa bestämmelser som synes erforderliga i samband med övergången till den nya ordningen. Beträffande trafiknämndernas handläggning av de uppgifter jag här be­

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

rört torde till alla delar böra gälla samma regler som jag tidigare förordat beträffande nämndernas befattning med lokala trafikföreskrifter. Ärenden, i vilka polischefen såsom ordförande i nämnden å ena och de båda kommunalvaida ledamöterna å andra sidan stannar i olika uppfattning, skall med dessa regler hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Vidare vill jag er­ inra om, att enligt mitt förslag till lag om trafiknämnder nämnden skall äga delegera beslutanderätt till ordföranden. Även i fråga om ärenden angående yrkesmässig trafik torde en sådan möjlighet inte minst av praktiska skäl böra utnyttjas. Sålunda synes bl. a. befogenheten att godkänna fordon jäm­ likt 25 § 1 mom. yrkestrafikförordningen och att meddela dispenser enligt kungörelsen den 16 maj 1958 (nr 257) angående mellanvägg av splitterfritt glas å vissa i yrkesmässig trafik använda personbilar i allmänhet med för­ del kunna anförtros nämndens ordförande. 1 enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upp­ rättats förslag till förordning om ändring i förordningen angående vrkesmässig automobiltrafik, vilket torde få fogas till protokollet.

Hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte dels föreslå riksdagen att antaga det förslag till lag om trafiknämnder som upprättats inom kommunikationsdepar­ tementet, dels inhämta riksdagens yttrande över de föreliggande förslagen till 1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648); och 2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kunglig Höghet Regenten, att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik Björkman

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640571