('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen om val till riksdagen m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196b 1

Nr 59

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändring i lagen om val till riksdagen m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitiedepartementsärenden vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen; 2) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253); samt 3) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndig­ hets handläggning insända handlingar med posten in. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås införandet av bestämmelser i vallagarna om att valnämnderna bör sörja för att väljare, som bor avlägset eller isolerat, beredes möjlighet att komma till vallokalerna vid allmänna val. Kommunerna skall enligt förslaget svara för kostnaderna för valnämndernas åtgärder. Propositionen innehåller vidare förslag att de i riksdagen representerade politiska partierna skall få kostnaderna för sina tryckta valsedlar ersatta av staten vid val av rikskaraktär. Tiden för anförande av besvär över kommunala val föreslås bli förkortad från 30 till 10 dagar. Slutligen framlägges förslag om ändring av reglerna om beräkning av fatalietider och om tiden för sammanträde för prövning av anmärkningar mot röstlängd samt om jämkning av föreskrifterna om ingivande av besvärshandlingar. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. .V r 59

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196 4

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen

Härigenom förordnas, dels att 45, 93 och 95 §§ lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 94 § samma lag skall upphöra att gälla, dels ock att i samma lag skola införas en ny paragraf efter 60 §, betecknad 60 a §, och en ny paragraf, betecknad 97 §, av nedan angivna lydelse.

Den 25 juli eller, om söndag då in­ Den 25 juli eller, om lördag eller faller, nästa dag sammanträder val­ söndag då infaller, nästa söckendag nämnden för prövning av de mot sammanträder valnämnden för pröv­ röstlängden framställda anmärk­ ning av de mot röstlängden fram­ ningarna. Sammanträdet skall börja ställda anmärkningarna. Samman­ klockan sju eftermiddagen, och vare trädet skall börja klockan sju efter­ förhandlingarna offentliga. middagen, och vare förhandlingarna offentliga, Sedan vid----------- ---------- prövade anmärkningsskriften. I röstlängden------------------ - beslut föranledas. Röstlängden, sålunda------------ •— å längden.

60 a §. Väljare, som bor avlägset eller iso­ lerat och på valdagen saknar möjlig­ het att färdas med allmänt samfärdsmedel eller icke utan avsevärd tids­ spillan kan nyttja dylikt samfärdsmedel för färd till och från valloka­ len, bör genom valnämndens försorg beredas möjlighet att infinna sig i vallokalen.

93 §. I de —---------------------------- allmänna posten. Vad här ovan i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning i fråga om besvär som i 92 ,§ avses.

1 Senaste lydelse av 93 §, se SFS 1946: 329, samt av 45 och 95 §§, se SFS 1963: 127.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196b 3

Valnämnden åligger ordentligen verkställas. Kostnaden för dessa anordningar Kostnaden för de anordningar, och för kungörande, som åligger val­ som avses i 60 § och 60 a §, och för nämndens ordförande, samt för blan­ kungörande, som åligger valnämn­ ketter till röstkort skall gäldas av dens ordförande, samt för blanket­ kommunerna, vilka jämväl hava att ter till röstkort skall gäldas av kom­ tillhandahålla lämpliga vallokaler. munerna, vilka jämväl hava att till­ handahålla lämpliga vallokaler, Röstmottagare å------------------------ uppdragets fullgörande.

97 §. I riksdagen representerat politiskt parti äger vid bal till andra kamma­ ren, i den omfattning och ordning Konungen bestämmer, erhålla gottgörelse av statsverket för kostnader­ na för de valsedlar partiet låtit iord­ ningställa för valet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

lf Bihang till riksdagens protokoll 196t. 1 samt. Nr 59

4 Kungl. Maj:is proposition nr 59 år 1964

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

Härigenom förordnas, dels att 56 och 59 §§ kommunala vallagen den 6 juni 19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 58 § samma lag skall upphöra att gälla, dels ock att i samma lag skola in­ föras i 5 kap. en ny paragraf efter 26 §, betecknad 26 a §, och i 8 kap. en ny paragraf efter 60 §, betecknad 60 a §, av nedan angivna lydelse.

Väljare, som bor avlägset eller

isolerat och på valdagen saknar möj­

lighet att färdas med allmänt sam-

fårdsmedel eller icke utan avsevärd

tidsspillan kan nyttja dylikt sam-

färdsmedel för färd till och från val­

lokalen, bär genom valnämndens

försorg beredas möjlighet att infin­

na sig i vallokalen.

Är någon missnöjd med val, må Är någon missnöjd med val, må han däröver anföra besvär hos han däröver anföra besvär hos Konungen; och skall han, vid förlust Konungen; och skall han, vid förlust av talan, sist inom trettio dagar ef­ av talan, sist inom tio dagar efter ter den dag, då valet avslutats, in­ den dag, då valet avslutats, ingiva giva sina till Konungen ställda be­ sina till Konungen ställda besvär till svär till länsstyrelsen, som genom länsstyrelsen, som genom kungörel­ kungörelse, vilken införes i en eller se, vilken införes i en eller flera av flera av ortens mest spridda tidning­ ortens mest spridda tidningar, ut­ ar, utsätter viss kort tid, inom vil­ sätter viss kort tid, inom vilken för­ ken förklaring över besvären må klaring över besvären må avlämnas avlämnas till länsstyrelsen. Sedan till länsstyrelsen. Sedan den för för­ den för förklarings avgivande be­ klarings avgivande bestämda tiden stämda tiden tilländagått, har läns­ tilländagått, har länsstyrelsen att styrelsen att ofördröj ligen insända ofördröj ligen insända besvären jäm­ besvären jämte de förklaringar, som te de förklaringar, som inkommit, inkommit, ävensom protokoll över ävensom protokoll över valet, val­ valet, valsedlarna och övriga hand­ sedlarna och övriga handlingar rö­ lingar rörande valet till vederböran- rande valet till vederbörande stats-

1 Senaste lydelse av 56 och 59 §§, se SFS 1963:128.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961 5

de statsdepartement för att i rege- departement för att i regeringsrätringsrätten skyndsamt föredragas ten skyndsamt föredragas och avgöoch avgöras. ras. Skiljes den--------------------------------för valet. Vad i--------------------------------ny röstsammanräkning.

58 §. Infaller å söndag eller annan all­ män helgdag tid, då åtgärd för ta­ lans fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må åtgärden vidtagas å nästa söckendag.

59 §. Valnämnden åligger------------------- -----ordentligen verkställas. Kostnaden för kungörande, som Kostnaden för kungörande, som åligger valnämndens ordförande, åligger valnämndens ordförande, ävensom utgifter för blanketter till ävensom utgifter för blanketter till röstkort och för kuvert, som avses i röstkort och för kuvert, som avses i 26 och 29 §§, samt de i 34 § omför- 26 och 29 §§, samt de i 34 § omförmälda omslagen skola gäldas vid val mälda omslagen skola gäldas vid val av kyrkofullmäktige av församling­ av kyrkofullmäktige av församling­ en och i övriga fall av kommunen, en och i övriga fall av kommunen, vilken jämväl har att tillhandahålla vilken jämväl har att tillhandahålla lämpliga vallokaler och bestrida lämpliga vallokaler och bestrida kostnaden för de anordningar, som kostnaden för de anordningar, som avses i 26 §. avses i 26 § och 26 a §. Röstmottagare å------------------------- — uppdragets fullgörande.

60 a §. I riksdagen representerat politiskt parti äger vid val av landsting smän och val av stadsfullmäktige för stad, som ej deltager i landsting, i den omfattning och ordning Konungen bestämmer, erhålla gottgörelse av statsverket för kostnaderna för de valsedlar partiet låtit iordningställa för valet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Denna lag äger ej tillämpning be­ Denna lag äger ej tillämpning be­ träffande riksdagen eller allmänna träffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, ut­ kyrkomötet, deras avdelningar, ut­ skott, nämnder, deputerade, reviso­ skott, nämnder, deputerade, reviso­ rer, ombudsmän och verk eller be­ rer, ombudsmän och verk, ej heller träffande klagan över val till riks­ i fall då vad i 33 kap. 3 § rätte­ dagen, ej heller i fall då vad i 33 gångsbalken är stadgat om inlaga i kap. 3 § rättegångsbalken är stadgat rättegång skall gälla. om inlaga i rättegång skall gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947: 619.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1964 7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1964.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , H ermansson , A spling , P alme .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar i vallagstiftningen och anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1955 tillkallade då­ varande chefen för justitiedepartementet samma dag kanslidirektören S. Waller att verkställa en teknisk översyn av bestämmelserna rörande all­ männa val. Sedermera tillkallades såsom ytterligare ledamöter av utred­ ningen, som antagit benämningen 1955 års valutredning, ledamoten av riks­ dagens andra kammare redaktören J. Braconier, organisationschefen C. H. Brolin, sekreteraren S. H. E. Lundgren och förbundssekreteraren C. E. B. Moberg. Waller avled den 10 januari 1962 och efterträddes den 24 samma månad av regeringsrådet B. Hjern, vilken sedan den 13 oktober 1958 såsom expert biträtt utredningen. Ett flertal förslag till reformer på valrättens om­ råde har framlagts av utredningen. Förslagen har till stor del kunnat läg­ gas till grund för lagstiftning. Den 30 september 1963 avgav valutredningen sitt slutbetänkande, be­ nämnt »Några valfrågor» (SOU 1963:54). I detta betänkande framlägges förslag, som avser att underlätta för vissa eftersatta grupper väljare att utöva sin rösträtt. Utredningen föreslår att väljare, som är förhindrade in­ ställa sig i vallokalen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder, skall få rösta genom valsedelsförsändelse på i stort sett samma sätt som för närvarande sker vid äktamakeröstning. Beträffande personer, som bor av­ lägset eller isolerat eller otillgängligt, föreslår utredningen att det skall an­ komma på valnämnden att genom olika praktiska åtgärder sörja för att de kan komma till vallokalen. De som är intagna i fångvårdsanstalt och all­ män vårdanstalt för alkoholmissbrukare, ävensom vid anstalterna tjänst­ görande personal, föreslås få möjlighet att poströsta pa anstalten. Utred­ ningen föreslår vidare att de i riksdagen representerade politiska partierna

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

skall få kostnaderna för sina valsedlar ersatta av statsverket vid val av rikskaraktär. Förslag om skärpta villkor för valkretsindelning vid primärkom­ munala val framlägges. Besvärstiden vid klagan över kommunala val före­ slås förkortad från 30 till 10 dagar. Därjämte förordas viss ändring beträf­ fande tiden för sammanträde för prövning av anmärkningar mot röstlängd samt jämkningar i bestämmelserna om beräkning av fullföljdstid och om ingivande av besvärshandlingar. I betänkandet behandlas även frågor om äktamakeförsändelses avlämnande till röstmottagare och om röstavlämningen i Schweiz; förslag framlägges dock icke i dessa frågor. Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av fångvårdsstyrel­ sen, generalpoststyrelsen, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, kam­ markollegiet, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, besvärssakkunniga, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, De vanföras riksförbund och Sveriges folk­ pensionärers riksorganisation. Vidare har yttrande inkommit från Sveriges husmodersföreningars riksförbund, överståthållarämbetet och länsstyrel­ serna har överlämnat yttranden från ett femtiotal kommunala organ. Vid statistiska centralbyråns yttrande har fogats en av byrådirektören Folke Lublin upprättad promemoria. En del av remissinstanserna har enligt re­ missen haft att yttra sig endast över vissa i betänkandet behandlade frågor. Den av valutredningen föreslagna ordningen för att bereda väljare, som ej kan inställa sig i vallokalen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder, bättre möjligheter att utöva sin rösträtt förutsätter att § 24 riks­ dagsordningen ändras. Vissa andra grundlagsfrågor förberedes för närva­ rande och de avses skola föreläggas riksdagen senare under våren 1964. Valutredningens nu berörda förslag torde få prövas i samband därmed. Prövningen av förslaget angående röstning på fångvårdsanstalt och allmän vårdanstalt synes, i enlighet med vad som förordats under remissbehand­ lingen, böra anstå till dess att berörda spörsmål kan slutligen lösas för de gamla och de sjuka ävensom för övriga nu omnämnda väljargrupper. Vad gäller förslaget om ändrade villkor för valkretsindelningen vid primärkom­ munala val må erinras om att en sådan indelning vid visst val skall fast­ ställas senast den 1 november året före valåret. Ett beslut nu om ändrade principer på området kan således ej läggas till grund för valkretsindelning­ en vid de kommunala val som kan komma att äga rum under år 1964. Pröv­ ningen av detta förslag synes därför likaså kunna anstå. Däremot torde ståndpunkt nu böra tagas till övriga i utredningens betänkande framlagda förslag till ändringar i vallagstiftningen, och jag anhåller att här få uppta­ ga dem till närmare behandling.

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196t 9

I. De avlägset boendes deltagande i allmänna val

Gällande bestämmelser Av 61 § lagen om val till riksdagen (ValL) och 27 § kommunala vallagen (KVL) framgår att röstberättigad, som vill utöva sin rösträtt här i riket, som regel skall avlämna sin valsedel personligen vid valförrättning i det valdistrikt där han är upptagen i röstlängden. Från denna regel stadgas emellertid undantag i olika hänseenden. Väljare, som är gift, äger således anordna särskild valsedelsförsändelse och på valdagen avlämna valsedeln genom sin make (62 § ValL och 28 § KVL). Den som vistas på annan ort inom riket och därigenom är förhindrad att utöva sin rösträtt vid valförrätt­ ning inom det valdistrikt där han är röstberättigad kan på valdagen rösta på postanstalt (70 § 1 mom. ValL och 35 § 1 mom. första stycket KVL). Vidare äger den som vårdas eller tjänstgör på sjukvårdsanstalt, vid vilken postanstalt inrättats, avlämna sin valsedel där, även om sjukvårdsanstalten ligger i väljarens hemort (70 § 1 mom. ValL och 35 § 1 mom. första stycket KVL). Vid vissa kommunalval är denna poströstning förlagd till den när­ maste helgfria dagen före valdagen (35 § 1 mom. andra stycket KVL). Några välj arkategorier äger möjlighet att under en viss tidsperiod före valdagen rösta på postanstalt. Denna möjlighet står öppen dels för väljare, som kan antagas komma att vistas utomlands på valdagen, och dels för väl­ jare, som utövar militärtjänst eller tillhör besättning eller annan personal på fartyg eller personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägs­ företag eller vid post-, tull- eller lotsverket och som till följd av sin tjänst kan antagas vara förhindrad att rösta på valdagen (70 § 2 mom. ValL och 35 § 2 mom. KVL). Vistas röstberättigad utom riket och kan det antagas att han inte kan utöva sin rösträtt inom riket på valdagen, äger han avlämna sin valsedel på svensk beskickning eller svenskt konsulat som Kungl. Maj :t bestämmer; vistas han ombord på svenskt fartyg utom riket, kan röstsedel, om Kungl. Maj :t föreskriver att röstmottagning skall äga rum på fartyget, avlämnas till röstmottagare ombord (70 § 3 mom. \ alL och 35 § 3 mom. KVL). Gift röstberättigad, som sålunda röstar annorstädes än vid valför­ rättning i det valdistrikt där han är upptagen i röstlängden, äger samtidigt avlämna valsedelsförsändelse från sin make (74 § ValL och 39 § KVL).

Reformförslag Vid flera tillfällen har framställts önskemål om åtgärder för att under­ lätta för avlägset boende väljare att deltaga i valet. Härvid har framhållits att väljare i många fall, särskilt i Norrland och vissa delar av skärgården, måste företaga långa och kostsamma samt på grund av otjänlig väderlek besvärliga resor till vallokalen. I en vid 1925 års riksdag väckt motion (II: 127) föreslogs att nu avsedd

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1964

väljarkategori skulle berättigas avge sin röst genom valsedelsförsändelse till länsstyrelsen. I enlighet med konstitutionsutskottets hemställan beslöts att motionen ej skulle föranleda någon riksdagens åtgärd (KU 12). I proposition (nr 178) till 1928 års riksdag framlades förslag till änd­ ring i § 17 riksdagsordningen för att möjliggöra att tiden för röstavlämningen utsträcktes till två eller flera dagar, eventuellt i förening med att valförrättningen förlädes till olika ställen inom valdistriktet. Konstitutions­ utskottet tillstyrkte förslaget (KU 21). Sedan första kammaren bifallit pro­ positionen och andra kammaren avslagit den, föll emellertid frågan. Vid två tillfällen har i riksdagen väckts förslag att avlägset boende väl­ jare skulle få rösta på postanstalt. Vid 1943 års riksdag (motion II: 153) föreslogs att sådan röstning skulle få ske före valdagen. På hemställan av konstitutionsutskottet avslogs emellertid motionen (KU 10). Vid 1949 års riksdag väcktes frågan om en uppmjukning av bestämmelserna om post­ röstning (motion II: 161). I enlighet med konstitutionsutskottets hemstäl­ lan avslog riksdagen även detta förslag (KU 22). Förslag att röstberättigad, som vistas på annan plats än sin hemort, skall på valdagen få avlämna sin valsedel hos valnämnden i det valdistrikt han då befinner sig, har väckts genom motioner (I: 199 och II: 255) vid 1953 års riksdag. Konstitutionsutskottet, vars utlåtande godkändes av riksdagen, hemställde dock att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åt­ gärd (KU 6). Frågan om att utöka antalet valdistrikt för att på så sätt underlätta val­ deltagandet för de avlägset boende har behandlats, dels i förut omnämnda motion vid 1943 års riksdag och dels i 1944 års vallagssakkunnigas år 1945 avgivna betänkande angående underlättande av deltagandet i allmänna val (SOU 1945: 64). Vid båda tillfällena framhölls vikten av att antalet val­ distrikt utökades.

Valutredningens tidigare överväganden

Valutredningen har tidigare behandlat dessa frågor i sitt den 25 april 1961 avgivna betänkande, benämnt »Vissa frågor rörande allmänna val» (SOU 1961:20). I detta betänkande konstaterar utredningen inledningsvis att särbestämmelser för avlägset boende väljare ej finns i lagstiftningen i vårt land, såsom fallet däremot är i Danmark. Där får väljare, vilka är bo­ satta på avlägset belägna öar som inte utgör egna valdistrikt, rösta före val­ dagen inför röstmottagare, om de endast med stor svårighet kan komma till vallokalen. Den negativa inställning som här tidigare mött olika förslag, syftande till att underlätta valdeltagandet, beror i första hand på svårighe­ ten att i lagtext närmare precisera denna kategori väljare. Att låta rätten att rösta bli beroende av om avståndet mellan väljarens bostad och valloka­ len överstiger viss längd innebär ej någon tillfredsställande lösning, efter­ som det ej enbart är avståndet utan även förbindelserna, som är avgörande

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b 11

för möjligheten att utan alltför stora svårigheter uppsöka vallokalen. Möj­ ligheten att genom inrättande av nya valdistrikt minska avstånden till val­ lokalerna har kontinuerligt utnyttjats. De förbättrade kommunikationerna, framför allt bilismens utveckling och vägnätets utbyggnad, har alltmer re­ ducerat avståndens betydelse. Enligt utredningens mening kunde det där­ för med fog göras gällande att de avlägset boende väljarnas situation grad­ vis förbättrats. De olägenheter av långa avstånd och dåliga förbindelser som trots allt i vissa trakter kvarstår för väljarna, måste i första hand va­ ra kännbara för sjuka, invalider och åldringar. Om dessa väljares röstningsproblem löstes, skulle även läget för gruppen avlägset boende väljare ytterligare förbättras. Utredningen ansåg sig därför sakna anledning att föreslå bestämmelser för sistnämnda grupp. Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande delade det övervä­ gande antalet remissinstanser valutredningens nyssnämnda, i betänkandet uttalade uppfattning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framförde emellertid tanken att låta avlägset boende väljare efter viss förhandsprövning av val­ nämnden avlämna valsedelsförsändelse — anordnad i samma ordning som gäller för äkta makar — till lantbrevbärare, som därefter skulle vidarebe­ fordra försändelsen till vederbörande postanstalt. Länsstyrelsen i Gotlands län, som särskilt uppehöll sig vid de på Gotska Sandön bosatta väljarnas situation, föreslog att denna väljarkategori skulle få möjlighet att rösta ge­ nom särskild valsedelsförsändelse i överensstämmelse med det system valut­ redningen i berörda betänkande angivit såsom en tänkbar lösning för att främja sjukas och jämställda väljargruppers möjligheter att utöva sin röst­ rätt. I proposition (nr 53) till 1962 års riksdag anförde jag bl. a. att det var förenat med åtskilliga vanskligheter att på ett godtagbart sätt precisera den väljargrupp, som åsyftades med termen avlägset boende, i det att hänsyn måste tagas inte blott till avståndet mellan väljarens bostad och vallokalen utan även till den svårbemästrade faktor som ortens mer eller mindre ut­ vecklade kommunikationsförhållanden utgör. De skäl som anförts mot en reform för de avlägset boende syntes emellertid inte motivera att frågan helt avfördes från dagordningen, utan det torde få ankomma på valutredningen att undersöka, om den lösning utredningen kunde komma till be­ träffande sjukas, invaliders och åldringars röstutövande kunde föranleda att frågan om de avlägset boendes valdeltagande borde upptagas på nytt. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över propositionen uttalade sig kon­ stitutionsutskottet i samma riktning (KU 9).

Valutredningens förslag 1 sitt slutbetänkande ger valutredningen uttryck för den uppfattningen att det system med valförsändelse, som i betänkandet föreslås skola infö­ ras för sjuka, invalider och åldringar, icke lämpar sig för de avlägset boen- 2 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Xr 59

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196\

de väljarna. Utredningen vill likväl ej helt avvisa tanken att vissa åtgärder lagstiftningsvägen vidtages för att underlätta för denna väljargrupp att del­ taga i val. Dessa åtgärder bör emellertid ej enbart taga sikte på de avlägset boende utan bör gälla jämväl dem vilka — ehuru de ej bor särskilt långt från vallokalen — på grund av speciella yttre omständigheter har svårt att taga sig dit, t. ex. befolkningen på vissa öar och andra som bor isolerat och otillgängligt. Utredningen anser det vara en rimlig lösning att det föreskrives ankomma på valnämnden att genom olika slags praktiska åtgärder sör­ ja för att väljare av denna kategori verkligen kan komma tillstädes vid val­ förrättningen. Vad utredningen åsyftar är att lämpliga fortskaffningsmedel genom det allmännas försorg ställes till dessa väljares förfogande un­ der valdagen. I första hand bör naturligtvis, framhåller utredningen, bil­ transporter komma i fråga men även andra transportmedel, såsom buss och båt, är tänkbara. Valnämndens åtgärder bör på ett iögonenfallande sätt kungöras väljarna genom annonser i dagspressen och genom tydligt mar­ kerade anslag inom kommunen. Meddelanden om planerade åtgärder bör också kunna distribueras genom posten. Även radion bör genom lokala sändningar kunna biträda med upplysningar. Det torde vara lämpligt att valnämnden engagerar någon eller några för uppgiften lämpliga personer, som på ett tidigt stadium under planeringen av valet kartlägger behovet avåtgärder samt med utgångspunkt från resultatet härav föreslår och däref­ ter på valnämndens vägnar anskaffar de nödvändiga transportmedlen. Kost­ naderna för vidtagna anordningar bör — liksom fallet är med vissa andra valkostnader — bestridas av kommunen. Utredningen förutsätter att an­ givna föranstaltningar skall vidtagas endast vid de större allmänna valen. På grund av vad sålunda anförts har valutredningen föreslagit lagbe­ stämmelser, enligt vilka det åligger valnämnden att genom lämpliga åtgär­ der sörja för att väljare med långa eller dåliga förbindelser till vallokalen i största möjliga utsträckning kan infinna sig där. Enligt förslaget skall be­ stämmelserna upptagas i nya paragrafer i vallagarna, 60 a § ValL och 26 a g KVL. Vidare föreslås ändringar i 95 § ValL och 59 § KVL av innebörd att kostnaderna för åtgärderna skall gäldas av kommun.

Remissyttrandena Valutredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erin­ ran av flertalet remissinstanser, som haft att yttra sig i frågan, nämligen generalpoststyrelsen, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i 20 län, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, De vanföras riksförbund och Sveriges folk­ pensionärers riksorganisation, ävensom av 47 magistrater, valnämnder och andra kommunala organ. Förslaget har avstyrkts av kammarkollegiet, länsstyrelserna i Kronobergs , Älvsborgs, Gävleborgs och Jämtlands län, Svenska stadsförbundet, magi-

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 är 196i 13

stroten i Falun, valnämnden i östhammar, kommunalfullmäktige i Skel­ lefteå landskommun och kommunalborgmästaren i Hudiksvall.

Några av de i princip tillstyrkande remissinstanserna, som i allmänhet anlägger samma synpunkter som utredningen framfört, har närmare be­ handlat frågan om staten eller kommun skall bära kostnaden för de förordade åtgärderna. Länsstgrelscn i Västerbottens län anför att det ligger i sakens natur att de föreslagna anordningarna kommer att få sitt egentliga användningsom­ råde, förutom i skärgården, på den »rena» landsbygden, framför allt i ut­ präglade glesbygder. Med hänsyn till att indelningen i valdistrikt är långt driven i kommuner med stor glesbygd, torde kostnaderna dock stanna vid tämligen begränsade belopp. Enär de föreslagna anordningarna ej avses komma till användning annat än då speciella yttre omständigheter föran­ leder därtill, finner länsstyrelsen att dessa kostnader — i likhet med vissa andra valkostnader — bör kunna bestridas av kommunen. Till förmån för att kostnaderna bör åvila statsverket eller i vart fall för­ delas mellan stat och kommun uttalar sig länsstyrelsen i Stockholms län, magistraten i Luleå, Svenska kommunförbundet och Norrbottens länsavdel­ ning av samma förbund, drätselkammaren i Boden, kommunalfullmäktige i Sorsele, kommunalnämnderna i Djurö och Grangärde kommuner samt valnämnden i Bollnäs. Kommunalnämnden i Djurö kommun finner statsbidrag vara en nödvän­ dig förutsättning för reformens genomförande. I Djurö kommun finnes, framhåller nämnden, 40 öar med bofast befolkning. En preliminär upp­ skattning visar att kostnaderna för sjötransporter inom kommunen vid ett val kommer att uppgå till omkring 3 000 kronor. Många väljare på de stör­ re öarna, där tillgång finns till taxibilar och bussar, kan vidare väntas fordra fri transport, eftersom avståndet till vallokalerna på flera ställen är ganska stort. Glesbygdskommunerna skulle alltså belastas med orimliga kostnader. Kommunalnämnden i Grangärde kommun menar att kommu­ nerna, eftersom ordförande i valnämnd förordnas av länsstyrelsen, är att anse som lokala statliga organ. Nämnden finner det därför vara skäligt och riktigt att statsverket svarar för samtliga direkta kostnader i samband med val. Valnämnden i Bollnäs befarar att kostnaderna kommer att bli så känn­ bara att risk föreligger att kommuner med stor glesbygd och klent skatte­ underlag försöker undandraga sig att ordna valskjutsar i erforderlig om­ fattning. Ett på lämpligt sätt konstruerat statsbidrag skulle vara en garanti för att lagstiftningen får avsedd verkan. Nämnden erinrar om att valutred­ ningen, såsom motiv för att statsverket skall bära kostnaderna för valsed­ lar, anfört att kostnaderna för de olika föranstaltningar, som erfordras för att väljarna över huvud taget skall kunna utöva rösträtten, bör bäras av statsverket vid val av rikskaraklär. Denna princip bör under alla omstän­

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1964

digheter leda till att statsverket påtager sig de väsentligaste kostnaderna för att hjälpa avlägset boende till deltagande i dessa val. Drätselkammaren i Boden anser kostnaderna böra bestridas av statsverket, åtminstone vid or­ dinarie och extra val till riksdagens andra kammare. På grund av den kraf­ tiga avfolkningen i glesbygden inom landskommunerna har man under den senaste tiden, konstaterar drätselkammaren, föreslagit minskning av an­ talet valdistrikt, i Arjeplogs kommun exempelvis till cirka hälften av det nuvarande antalet. I övre Norrland med stora avstånd och besvärliga trans­ porter i fjällvärlden kan kostnaderna för valtransporter komma att uppgå till avsevärda belopp. Där har många kommuner mindre god ekonomi och det är inte riktigt att staten övervältrar avsevärda kostnader på kommu­ nerna. Länsstyrelsen i Stockholms län finner att kostnaderna för inånga kom­ muner kommer att bli oskäligt betungande, om statsbidrag inte skall utgå, men anser att det troligen skulle möta betydande svårigheter att konstruera ett särskilt statsbidragssystem för detta ändamål, medan Norrbottens läns­ avdelning av Svenska kommunförbundet hävdar att kommunernas behov av bidrag i förevarande hänseende bör kunna beaktas, då statsverket läm­ nar bidrag till ekonomiskt svaga och skattetyngda kommuner. Till stöd för sitt avstyrkande av utredningens förslag anför magistraten i Falun — som ifrågasätter om bestämmelserna är erforderliga eller ens lämpliga med hänsyn till nuvarande goda kommunikationsmöjligheter -— att det kan befaras att personer, som av en eller annan anledning ej är hå­ gade att rösta, likväl anser sig tvungna att åtminstone följa med på färden och kanske också deltaga i valet. Likaså är att beakta att invånarna i om­ råden, som det här måste bli fråga om, på detta sätt kan få vetskap om vilka som deltagit i valet. Möjligheten av ovilja eller påtryckningar från omgivningens sida mot dem som ej önskar deltaga i dessa transporter är ej utesluten. De föreslagna bestämmelserna skulle således kunna verka som ett tvång, vilket ej står i överensstämmelse med de principer som uppbär vår vallagstiftning. Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar om att kommu­ nerna har rätt att bevilja anslag för skjutsar åt väljare. I andra avstyrkande yttranden åberopas kostnadsskälen bland argumenten mot förslaget. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anmärker att hu­ vudparten av de väljarkategorier, vilkas valdeltagande skulle underlättas genom de föreslagna åtgärderna, redan nu beredes möjlighet att deltaga i valen. Genom motorismens snabba utveckling kan i stort sett alla väljare, som bor utmed farbar väg, genom tillmötesgående av grannar eller med an­ litande av transportmedel, som.de politiska partierna ställer till väljarnas förfogande, inställa sig i sin vallokal. Förslaget innebär därför endast ett överflyttande av transportkostnaderna för berörda valdeltagare från de en­ skilda väljarna eller de politiska partierna till kommun. De väljare, som bor mest isolerat och otillgängligt och som därför i första hand torde kom­

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 dr 196b 15

ma i åtanke, får däremot ej nytta av de åtgärder som utredningen före­ slagit. Arealmässigt stora och samtidigt glest befolkade kommuner kom­ iner att ställas inför mycket stora svårigheter, såväl organisatoriska som ekonomiska, då det gäller transporternas genomförande. Svenska stadsförbundet anlägger likaledes bl. a. ekonomiska synpunkter. En skyldighet av angivet slag skulle, enligt förbundets mening, kunna leda till långtgående och kostnadskrävande serviceåtgärder från kommunernas sida och är därför både av administrativa och ekonomiska skäl icke önsk­ värd. Då den föreslagna bestämmelsen ej innehåller normer för den provning av behovet av åtgärder som valnämnderna skulle företaga, är även riskerna för en ojämn tillämpning av bestämmelserna uppenbara. Uppgiften att un­ derlätta för avlägset boende och i detta sammanhang jämställda valjare bor liksom hittills ankomma på de politiska partiernas valorganisationer, vilka enligt eget bedömande får vidtaga de åtgärder som de anser erforderliga. Förbundet understryker att, om kommunerna skall belastas med några åligganden i förevarande avseende, grunderna för verksamheten under alla förhållanden bör mera preciserat anges i vallagarna, så att utrymmet för skönsmässiga avgöranden från valnämndernas sida blir begränsat. Samma synpunkter återfinnes i yttranden av valnämnden i östhammar och kom­ munalborgmästaren i Hudiksvall. Av stadsförbundet antydda risker för ojämn tillämpning av de föreslagna bestämmelserna framhålles även i andra avstyrkande yttran­ den. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län kan valnämnderna komma att utsättas för påtryckningar och krav från olika håll. Det kan uppenbarli­ gen ställa sig svårt för en valnämnd att avgöra hur långt dess skyldighet utsträcker sig. Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun hyser far­ hågor för att valnämnden skall missbruka sin rätt att på kommunernas be­ kostnad anordna transporter för vissa väljare. Svårigheter kan också upp­ komma att utöva verksamheten på ett mot kommuninvånarna rättvist sätt. Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att det blir svårt att avgöra, i vilken omfattning skjutsar blir nödvändiga och i vilken utsträckning avgift skall få upptagas av allmänheten. Länsstyrelsen i Jämtlands län hyser också den uppfattningen att föreslagna bestämmelser blir mycket vanskliga att tilllämpa för de flesta valnämnder. Länsstyrelsen är, framhålles i yttrandet, medveten om att vissa väljargrupper, t. ex. befolkningen på vissa öar, på grund av speciella yttre omständigheter kan ha svårt att vid val taga sig fram till vallokalen. I övrigt får emellertid olägenheterna för avlägset bo­ ende numera anses i så stor utsträckning undanröjda genom bilismens ut­ veckling, vägnätets utbyggnad och valdistriktsindelningen med möjlighe­ ter till ytterligare indelning i valdistrikt, att tillräckliga skäl icke kan an­ ses föreligga att i vallagarna intaga föreslagna särbestämmelser för denna kategori väljare. Enligt kammarkollegiets mening bör bestämmelser, som har så obestämd

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

innebörd som de föreslagna och som därför ofta skulle föranleda olika tolk­ ningar, undvikas framför allt i lagstiftning rörande allmänna val. Det enda sättet att exakt ange, vilka väljare som avses, lärer vara att på förhand __ exempelvis genom ett beslut av kommunen — bestämma vilka delar avkommunen som skall anses ha långa eller daliga förbindelser med närmaste vallokal. Kommunerna skulle i så fall åläggas att fatta vederbörliga beslut i denna fråga. Att valnämnden enligt förslaget skall sörja för att ifrågava­ rande väljare »i största möjliga utsträckning» kan infinna sig i vallokalen ger därtill vid handen att utredningen tänkt sig att hinder kan uppstå för nämnden att ombesörja transporterna. Kollegiet håller för sin del före att det i vidsträckta kommuner med spridd bebyggelse kan bli svårt för val­ nämnden att anskaffa fortskaffningsmedel i erforderlig utsträckning. Om det på förhand exakt bestämmes, vilka röstberättigade som skall anses ha långa eller dåliga förbindelser, kan övervägas att i stället bereda dem möj­ lighet att avlämna valsedel på postanstalt. Svårigheter att vid tillämpningen tolka de föreslagna bestämmelserna belyses även i några av de tillstyrkande yttrandena. Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner det vanskligt att avgöra, hur långtgående åtgärder som skall vidtagas. Det är i vart fall angeläget att de olika nämndernas åtgärder får i stort sett samma omfattning. Det synes lämpligt att staten verkar för att så skall ske. Det blir en grannlaga uppgift för nämnderna att sörja för att väljarna blir rättvist tillgodosedda. Meningen synes ej va­ ra att dessa frågor skall kunna bringas under länsstyrelsens prövning. Valnämnderna har att under ämbetsansvar fullgöra detta åliggande. Ma­ gistraten i Luleå anser det däremot erforderligt att länsstyrelsen får pröva av valnämnden föreslagna anordningar för transporter. Länsstyrelsen i Värmlands län betonar att gränserna för kommunernas skyldigheter bör bestämmas otvetydigt och att noggranna anvisningar bör utfärdas om kom­ munernas skyldigheter att anordna olika slag av transporter så att åtgär­ derna i kommuner med likartade förhållanden inte blir av helt olika om­ fattning. Drätselkammaren i Sundsvall ger uttryck för liknande tankar och förordar därjämte att valnämnden, för att undvika tvistigheter, får in­ hämta uppgifter om de politiska partiernas önskemål beträffande arrange­ mangen. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att gränsdragningsproblem kan uppkomma, när det skall avgöras, vilka som kan anses ha långa och daliga förbindelser till vallokalen. Uttrycket »långa förbindelser» är knap­ past adekvat. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör man i lagtexten när­ mare ange, vilken väljarkategori som avses. I den vid statistiska central­ byråns yttrande fogade promemorian hävdas att en valnämnd kan anse att, om ingen person har mer än en mils avstånd till sin vallokal, behövs inga extra arrangemang, medan en annan valnämnd ordnar biltransporter vid betydligt kortare avstånd. Därför bör det finnas bestämmelser, bl. a. om det största tillatna avstand som far förekomma mellan väljares bo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196i 17

stad och vallokal utan att särskilda transporter måste ordnas. Särbestäm­ melser böra gälla för transport sjövägen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärker i detta sammanhang att man ej synes ha utrett, huru­ vida erforderligt antal lämpliga fortskaffningsmedel kommer att stå till förfogande i isolerade bygder. Liknande synpunkter anlägges av kommunalnämnden i Täby köping och drätselkammaren i Sundsvall. Magistraten i Gävle anser de föreslagna bestämmelserna vara alltför stränga. De kan komma att ställa orimliga krav på det allmänna. Därest exempelvis fråga är om två å tre väljare på en skärgårdsö på icke ringa avstånd till fastlandet, torde valnämnden vara skyldig räkna med att storm kan råda på valdagen och därför nödgas ställa till förfogande en stor far­ kost till högt pris. Magistraten förordar en sådan formulering av bestäm­ melserna att det åligger valnämnden att genom lämpliga åtgärder i skälig omfattning sörja för transporterna. De föreslagna bestämmelserna kan, enligt vad länsstyrelsen i Kronobergs län hävdar, medföra risk för överklaganden av valet med mo­ tivering att valnämnden ej vidtagit erforderliga åtgärder. Dylika besvär kan leda till att nytt val måste anordnas. I denna fråga anför magistraten i Västerås att försummelser eller brister med avseende på anordningarna för nödiga transporter inte bör kunna föranleda ogiltigförklaring av valet. De särskilda svårigheter som kan uppkomma i de fall då väljare måste färdas sjövägen till vallokalen behandlas av länsstyrelsen i Gotlands län. Länsstyrelsen säger sig inte ha någon erinran mot de föreslagna, all­ mänt hållna bestämmelserna och fortsätter: För en liten grupp av dessa väljare blir emellertid effekten av bestäm­ melsen beroende av den svårberäkneliga faktor, som vädret utgör. Läns­ styrelsen avser här väljare på öar, som, utan vägförbindelse med valdistrik­ tet i övrigt, ligger i öppet, för vindar oskyddat vatten. Därest vädret omöj­ liggör såväl båt- som flygtrafik på valdagen, hindras dessa väljare att rosta. Förbindelserna kan givetvis vara avbrutna även dagarna närmast fore val­ dagen Det bör dock enligt länsstyrelsens mening icke vara omojligt å t lösa problemet. Genom kasuistiskt skrivna bestämmelser om speciella valsedelsförsändelser, anordnade en kortare tid före valdagen, skulle lfragavarande grupp av väljare kunna beredas säkert tillfälle att rosta. De oar, för vilkas invånare bestämmelserna skulle gälla, kunde namneligen angi­ vas, förslagsvis i särskild förteckning, utfärdad av Kungl. Maj :t for varje val. Beträffande de särskilda förhållanden som råder för s a m e r n a anser länsstyrelsen i Norrbottens län att det hittillsvarande systemet med post­ röstning för de nomadiserande samerna bör bibehållas och kostnaderna härför åvila statsverket. Drätselkammaren i Kiruna framför tanken på ambulerande röstmottagning för samerna och anför.

18 Kungi. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Inom Kiruna stad finnes samebefolkning i trakter, där några konven­ tionella transportmedel icke ar tillgängliga eller användbara. För många av essa ar det av sådana skäl icke möjligt att deltaga i allmänna val. Vid de allmänna valen ar 1962 tillgreps på försök utvägen med flygtransport för en samebosattning för att möjliggöra valdeltagande. Denna utväg kan i manga fall vara vansklig och osäker och i samtliga fall synnerligen dyrbar För dessa fåtaliga orter torde knappast effektiv lösning kunna nås annat an genom att valnämnden gives möjlighet till viss ambulerande röstmot­ tagning. Det torde för tillgodoseende av dessa gruppers anspråk på valdel­ tagande föreligga skal för en ytterligare prövning av möjligheterna till röst­ arn81!]-8 i särskild ordning. Denna prövning torde kunna begränsas till de fall, dar vanliga transportmedel till lands eller sjöledes icke kan utnyttjas.

Departementschefen

Frågan om hur valdeltagandet skall kunna underlättas för dem som bor avlägset eller isolerat har tidigare varit föremål för överväganden. Fram­ lagda förslag i ämnet har emellertid ej lett till lagstiftning. Därvid har huvudsakligen åberopats svårigheterna att genom bestämmelser i lag avgransa den väljargrupp för vilken särskild ordning skulle gälla. Mot för­ slagen har också anförts att de inneburit väsentliga avsteg från huvudprin­ cipen i rådande valsystem, enligt vilken den röstande har att personligen inställa sig till valförrättningen i det egna valdistriktet. Enhgt den lösning som valutredningen nu förordat skall det allmänna genom praktiska åtgärder underlätta för väljare, som bor avlägset eller isolerat, att inställa sig i vallokalen. En sådan ordning utgör ej något av­ steg från nämnda huvudprincip i valsystemet. Ej heller synes de lagtek­ niska svårigheterna vara lika accentuerade som vid tidigare förslag. Den av utredningen förordade ordningen innebär att en principiell skyl­ dighet skulle åläggas valnämnderna att sörja för att de personer, som på grund av anmärkta speciella yttre omständigheter har svårt att taga sig till vallokalen, kan infinna sig där. En sådan principiell skyldighet kan dock befaras komma att i praktiken ställa svårbemästrade krav på dem som far att syssla med denna uppgift. Den begränsning, som utredningen tänkt sig genom att valnämndens åligganden skulle avse lämpliga åtgärder så att valjarna i största möjliga utsträckning kan inställa sig, torde ej nämn­ värt kunna bidraga till att underlätta tillämpningen. Såsom framhållits under remissbehandlingen, kan denna begränsning leda till känsliga avvägningsproblem, då det gäller att bedöma omfattningen av valnämndens åligganden i enskilda fall. Det bör även påpekas att, om skyldighet stadgas for valnämnden, det knappast torde kunna undvikas att ett åsidosättande av skyldigheten kan leda till att valet upphäves med därav följande om­ gång med omval. Skäl till betänkligheter av här antydd art torde föreligga, aven om skyldigheten att svara för åtgärderna i stället skulle läggas på an­ nat särskilt organ eller på kommun som sådan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b 19

.lag är med hänsyn till det anförda ej beredd förorda införandet av en principiell skyldighet att svara för åtgärder, som här nämnts. Å andra si­ dan finner jag det angeläget att man söker taga till vara möjligheterna att genom praktiska arrangemang underlätta för dem, om vilka här är fråga, att komma till valförrättningen. För att främja att så verkligen sker torde bestämmelser i ämnet böra införas i vallagarna. I sådana bestämmelser sy­ nes lämpligen kunna föreskrivas att dessa väljare bör genom valnämndens försorg beredas möjlighet att infinna sig i vallokalen. Härigenom kan san­ nolikt den ordning valutredningen åsyftat i väsentlig mån uppnås. Val­ nämndens verksamhet i förevarande hänseende synes kunna bedrivas i så­ dana former och avse sådana uppgifter och åtgärder som utredningen skis­ serat. Även med den lösning av föreliggande frågor som jag sålunda vill för­ orda bör eftersträvas att tillämpningsområdet för lagbestämmelserna blir någorlunda klart avgränsat. Den väljargrupp som åsyftas bör i lagtexten anges utförligare än som skett i utredningens förslag. Denna grupp synes kunna sägas innefatta väljare, som bor avlägset eller isolerat och på val­ dagen saknar möjlighet att färdas med allmänt samfärdsmedel till och från vallokalen eller icke utan avsevärd tidsspillan kan nyttja dylikt samfärds­ medel. Härvid inbegripes de som ej har i och för sig lång väg till valloka­ len men som bor så otillgängligt att hinder för inställelse föreligger i en­ lighet med vad nu sagts. Verksamheten bör alltså taga sikte på att bistånd lämnas dem som icke kan begagna sig av allmänt samfärdsmedel. Därmed avser jag att reguljära förbindelser saknas eller kräver orimligt lång restid. Såsom framgår av det anförda anser jag att valnämnden bör vara det organ som närmast får svara för här avsedda uppgifter. Enligt min mening bör alla åtgärder på detta område vara en kommunal angelägenhet. Här­ igenom vinnes att de praktiska anordningarna bäst kan anpassas efter de lokala förhållandena. Efter en tid torde erfarenheterna i varje kommun visa, vad där lämpligen bör göras. Redan nu har kommunen att svara för kostnader, som hänför sig till den lokala valförrättningen. De förordade åtgärderna får ses som ett led i de totala valanordningarna från kommu­ nens sida. I enlighet med det sagda torde kostnaderna för de vidtagna an­ ordningarna få bäras av kommunen. På grund av det anförda föreslår jag att i vallagarna införes bestäm­ melser om åtgärder för att underlätta för avlägset boende m. fl. att deltaga i allmänna val av det innehåll jag nu redovisat. Dessa bestämmelser torde, i överensstämmelse med valutredningens förslag, lämpligen böra upptagas i nya paragrafer, betecknade 60 a § ValL och 26 a § KVL. Föreskriften om att kommun skall svara för kostnaden bör införas i 95 § ValL och 59 § KVL.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b

II. Kostnaderna för valsedlar

Reformkrav

Frågan om det allmännas övertagande av partiernas valsedelskostnader väcktes i motion (I: 70) vid 1947 års riksdag. På hemställan av konstitu­ tionsutskottet beslöt riksdagen att motionen inte skulle föranleda någon åt­ gärd (KU 13). Vid 1962 års riksdag väcktes motioner (I: 514 och II: 631) med hemstäl­ lan om utredning för att undersöka, på vilket sätt statsverket och kommu­ nerna borde övertaga kostnaderna för valsedlar vid allmänna val. Därvid anfördes att stat och kommun under senare år påtagit sig nya uppgifter vid valen och övertagit vissa kostnader, som tidigare åvilat de politiska partier­ na. De valsedlar som de politiska partierna i förväg framställer utgör med vårt valsystem en nödvändig förutsättning för att valförrättningen skall kunna genomföras rationellt och underlättar valförrättningen i ännu högre grad än vad t. ex. röstkorten gör. Då dessa kort bekostas av allmänna me­ del, borde även valsedelskostnaderna ersättas av statsverket. Detta borde gälla vid andrakammarvalen, landstingsmannavalen och stadsfullmäktige­ valen i de städer där representationen utser ledamöter i första kammaren. Övriga primärkommuner borde, enligt motionerna, ges rätt att själva be­ kosta valsedlarna för de i stads- eller kommunalfullmäktigevalen deltagan­ de partierna. I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde statsutskottet (SU 1962: 57) att de tryckta valsedlarna otvivelaktigt innebär en betydelsefull service­ åtgärd gentemot väljarna och underlättar valnämndernas och länsstyrelser­ nas arbete vid röstsammanräkningarna. Skäl kan därför anföras för att kostnaderna för dessa valsedlar skall bestridas av allmänna medel. Å andra sidan skulle en sådan reform innebära att statens och kommunernas kost­ nader för valen utsträcktes att avse ej endast liksom hittills de yttre anord­ ningarna i samband med valen. Vidare skulle fråga uppkomma att avgränsa och ange de närmare förutsättningarna för de politiska partiernas rätt att få sina valsedlar tryckta på det allmännas bekostnad. Utskottet förklarade sig inte berett att för sin del taga någon bestämd ståndpunkt i frågan men ansåg att densamma borde upptagas till förutsättningslös prövning. Utskot­ tet hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet i utlåtandet anfört.

Valutredningen

I inledningen till detta avsnitt av sitt betänkande redovisar valutredning­ en vissa inhämtade sifferuppgifter om valkostnader m. m. Rörande dessa uppgifter torde få hänvisas till betänkandet (s. 49—51).

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 19tii 21

Valutredningen konstaterar att ett allmänt val från organisatorisk syn­ punkt är en vidlyftig anordning, som inte blott engagerar partiorganisa­ tionerna utan även kräver insatser och kostnader från det allmännas sida. Huvudparten av de kostnader som nedlägges på ett val hänför sig natur­ ligtvis till de propagandistiska inslagen i valrörelsen — tryckandet och distribueringen av valbroschyrer, affischering, valmöten och annat dylikt som syftar till att väcka intresse för valet och den politik de olika partierna företräder. Partiernas kostnader i samband med val är emellertid också så­ dana att de kan sägas vara hänförliga till den service partierna bjuder väl­ jarna vid valtillfällena. Utvecklingen har gått i den riktningen att partier­ nas verksamhet med åren tilltagit i omfattning. Det är t. ex. vanligen par­ tierna som anordnar och bekostar transporter av vissa väljare till valloka­ lerna. I anslutning härtill erinrar utredningen om sitt förut omnämnda för­ slag, enligt vilket dessa arrangemang framdeles i viss omfattning skall om­ besörjas och bekostas av kommunerna. Vad angår frågan om det allmännas övertagande av kostnaderna för val­ sedlarna anser utredningen att någon principiell invändning inte med fog kan resas mot en reform av denna innebörd. Det allmänna svarar redan för kostnaderna för spaltade och ospaltade valsedlar, vilka tillhandahålles i vallokalerna. Dessa kostnader är visserligen obetydliga, men i denna an­ ordning kan dock sägas ligga ett erkännande av att kostnaderna för val­ sedlar är en det allmännas angelägenhet. Det förhåller sig också så att par­ tiernas tillhandahållande av valsedlar är en ren serviceåtgärd. Det kan följ­ aktligen med fog göras gällande att kostnaderna för valsedlar hänför sig till vad som betecknats som »yttre» anordningar för valen. Skall någon principiell åtskillnad göras mellan olika slags valkostnader, torde man få indela kostnaderna dels i sådana som har med partiernas valpropaganda att göra, dels sådana som avser de olika föranstaltningar som erfordras för att väljarna över huvud taget skall kunna utöva sin rösträtt. Tillhandahål­ landet av valsedlar är otvivelaktigt en nödvändig förutsättning för valens ge­ nomförande. Utredningen förordar alltså att kostnaderna för valsedlarna i fortsättningen övertages av det allmänna. Utredningen avser därvid samt­ liga kostnader för framställning av valsedlarna men inte kostnaderna för t. ex. distribution av sedlarna till väljarna. Enligt utredningens mening bör det allmännas åtaganden i förevarande hänseende begränsas till val av rikskaraktär, d. v. s. andrakammarval, landstingsmannaval samt val av stadsfullmäktige i städer, vilka ej deltager i landsting. Denna begränsning förestavas av att vid de övriga kommunal­ valen brukar deltaga icke blott de gängse partierna utan även allehanda andra, mer eller mindre löst sammanfogade partier eller gruppbildningar. Sådana grupper bör enligt utredningens uppfattning ej äga rätt att på det allmännas bekostnad erhålla valsedlar. Liksom fallet är med äktamakekuverten bör förmånen att få kostnader för valsedlar ersatta begränsas till

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

de i riksdagen representerade partierna. Detta bör gälla -— ej blott vid andrakammarvalen — utan även vid landstingsmannavalen och de ifrågava­ rande valen till stadsfullmäktige. Utredningen anser med hänsyn till nu gjorda begränsning det följdriktigt att kostnaderna bestrides av staten. Att staten övertager kostnaderna för valsedlarna bör enligt utredningens mening inte leda till att statsverket jämväl skall ombesörja tryckningen av valsedlarna. De politiska partierna bör liksom hittills själva svara härför. Det bör stå partierna fritt att anlita de tryckerier de önskar. Förfarandet bör alltså vara att partierna i sedvanlig ordning anskaffar valsedlarna samt i efterhand tillställer statsverket räkning på kostnaderna. I anslutning härtill behandlar utredningen spörsmålet, hur många val­ sedlar partierna skall få ersättning för. Enligt vad utredningen framhål­ ler kan kostnaderna för valsedlar variera högst väsentligt från det ena tryc­ keriet till det andra. Utredningen har därför också undersökt, om ersätt­ ningen skall begränsas till visst belopp. Efter ingående överväganden har utredningen funnit att begränsningar i båda nu angivna hänseenden är er­ forderliga. En begränsning, som enbart tager sikte på valsedlarnas antal, skulle enligt utredningens mening bli utan verkan. Med utgångspunkt från det i betänkandet redovisade siffermaterialet be­ träffande antalet vid tidigare val tryckta valsedlar och antalet röstberätti­ gade föreslår utredningen att de ifrågavarande partierna vid andrakammarvalen skall få ersättning för högst så många valsedlar, som motsvarar sex gånger antalet vid samma val röstberättigade i samtliga valkretsar där val samtidigt förrättas. Vid landstingsmannavalen bör samma begränsning gälla, varvid »taket» sättes till antalet vid landstingsmannavalen röstbe­ rättigade i samtliga valkretsar där val samtidigt förrättas. Vid de stadsfull­ mäktigeval som kan komma i fråga föreslås att ersättningen begränsas till kostnaden för högst så många valsedlar, som motsvarar sex gånger totala antalet vid stadsfullmäktigevalen röstberättigade i samtliga valkretsar där val samtidigt förrättas. Medelkostnaden per 1 000 st. tryckta valsedlar ligger — enligt vad ut­ redningen redovisar rörande 1960 och 1962 års allmänna val — för samt­ liga undersökta politiska partier under sex kronor. Utredningen förordar att statsverket ersätter kostnader endast upp till detta belopp. Emellertid bör ersättning medges parti i t. ex. sådana fall då halva antalet av partiets valsedlar kostat åtta kronor per 1 000 st., om blott den andra hälften sedlar betingat ett pris av högst fyra kronor per 1 000 st. Därigenom har partiet inte överskridit en genomsnittskostnad för hela sin valsedelsupplaga av sex kronor per 1 000 st. Sistnämnda belopp får justeras, därest så föranledes av prisutvecklingen. Vilket pris som i fortsättningen skall gälla torde få bestämmas efter samråd med statlig tryckeriexpertis. Anspråk på ersättning skall enligt utredningens förslag framställas i ef­ terhand av vederbörande partis riksorganisation hos inrikesdepartementet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196 4 23

Verifikationer på kostnaden bör biläggas. Utredningen föreslår att ansprå­ ken skall framställas senast inom sex. månader efter valdagen. Inkommer krav på ersättning efter utgången av denna tid, bör framställningen avslås. Utredningen uppskattar statsverkets kostnader för den föreslagna refor­ men till mellan 650 000 och 900 000 kronor för varje år, då val förekom­ mer. Till sistnämnda belopp skulle kostnaderna stiga endast om samtliga partiers valsedelsupplaga, i motsats till vad nu är fallet, uppnådde före­ slaget »tak» och hade ett genomsnittspris av sex kronor per 1 000 st. val­ sedlar. Stadgandet om själva rätten till ersättning för valsedlar bör, enligt vad utredningen föreslår, införas i vallagarna — i nya paragrafer, 97 § ValL och 60 a § KVL. Övriga bestämmelser anser utredningen lämpligen böra ut­ färdas i administrativ ordning.

Remissyttrandena

Valutredningens uppfattning att kostnaderna för valsedlar vid val av rikskaraktär skall övertagas av statsverket har i allmänhet vunnit anslutning i remissyttrandena. En direkt motsatt mening uttalas endast av länsstyrel­ serna i Östergötlands och Gävleborgs län, magistraten i Gävle, kommunal­ borgmästaren i Hudiksvall samt Skaraborgs länsavdelning av Svenska kom­ munförbundet. De tillstyrkande remissinstansernas uttalanden ansluter i regel till val­ utredningens synpunkter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anlägger även den aspekten att avsaknad av tryckta valsedlar skulle vara till stort för­ fång icke blott för den enskilde väljaren utan även, och måhända i högre grad, för valförrättare och sammanräknande myndigheter. Magistraten i Gävle finner de av valutredningen anförda grunderna för reformen vara besynnerliga. Även om man skulle godtaga ett, nu ej fram­ ställt, påstående om att tryckta valsedlar är en nödvändig förutsättning för valens genomförande, följer icke därav att det allmänna bör övertaga kost­ naden för tryckningen. Tillhandahållande av tryckta valsedlar ingår näm­ ligen som ett väsentligt led i den politiska propagandan i samband med va­ len, bl. a. genom utdelande av valsedlar utanför vallokalerna. Förslaget står följaktligen ej i överensstämmelse med den viktiga principen att det allmänna ej skall befatta sig med andra detaljer i valförfarandet än de rent tekniska, yttre anordningarna för valets möjliggörande. Ej heller finns en­ ligt magistratens mening skäl att begränsa en statlig subventionering till de partier, som är representerade i riksdagen. En begränsning till dessa par­ tier skulle för övrigt innebära att väljare, som ej vill ge sina röster till nå­ got av dessa partier, skulle tvingas att skattevägen bidraga till kostnaderna för partiernas valsedlar. Motsvarande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Kommunalborgmästaren i Hudiksvall hävdar att kostna­

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

derna för valsedlar är en bagatell för partierna, varför förslaget allenast in­ nebär en onödig omgång och utgift för statsverket. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som anser det vara tveksamt om staten bör bekosta valsedlarna, betonar att, då folket går till val för att utse nya representanter att utöva folkviljan, det i möjligaste mån skall ske på lika villkor för olika meningsriktningar. Utredningens förslag innebär emel­ lertid att de gamla partierna privilegieras. Ett nytt parti, om än så talrikt, skulle ej få någon gottgörelse för sina kostnader. Det synes ej heller finnas något rimligt skäl varför ett parti, som har kanske en enda representant i riksdagen, skall få sina valsedlar betalda över hela riket. Om den föreslagna begränsningen till val av rikskaraktär anföres i den vid statistiska centralbyråns yttrande fogade promemorian: Utan att ta ställning till frågan om de gängse partierna bör gynnas på de »mer eller mindre löst sammanfogade partiernas» bekostnad kan man kon­ statera att partiförhållandena vid stadsfullmäktigeval icke sammanhänger med om en stad ingår i landsting eller ej. Det kan nämnas att vid stads­ fullmäktigevalen 1962 det i många av de i landsting ingående städerna ej avgavs en enda ströröst på andra än de gängse partierna, bland annat i så stora städer som Västerås, Örebro, Linköping och Halmstad. I städerna utom landsting avgavs däremot ströröster, ehuru ej särskilt många (i Stock­ holm t. ex. 56), men vid tidigare stadsfullmäktigeval har ibland förekommit ett större antal dylika röster (t. ex. 1958 i Stockholm 1 463, 1954 i Göte­ borg 1 572 och 1950 i Göteborg 2 549). Även vid landstingsmannaval före­ kommer ibland relativt många sådana röster. Det torde därför icke vara motiverat att anlägga dylika synpunkter vid gränsdragningar mellan fall, där staten skall betala valsedlarna, och fall, där så icke skall ske. Den enda avgörande gränsdragningen är mellan riksoch kommunalpolitiska val. Eftersom landstingsmannavalen och stadsfull­ mäktigevalen i städer utom landsting har rikspolitisk betydelse i egenskap av val till valkorporationerna till första kammaren, är utredningens för­ slag (trots anmärkningen mot dess motivering) rimligt, men om tvåkammarsystemet avskaffas, torde det knappast finnas skäl för den föreslagna gränsdragningen. Det kan därför vara lämpligt att bestämmelsen formule­ ras så att den kan användas vid både en- och tvåkammarsystem, t. ex. att ersättning skall utgå »vid val till riksdagen eller till korporationer som utser riksdagsmän».

Kommunalnämnden i Sollentuna köping yttrar i samma fråga att det inte synes föreligga någon principiell skillnad mellan partibildningen i städer, som ej deltar i landsting, och partibildningen i övriga kommuner samt att ersättning av statsmedel därför bör utgå även vid fullmäktigeval i sist­ nämnda kommuner. Kommunalnämnden i Gällivare kommun ifrågasätter, om inte tiden är mogen att ge kommunerna och församlingarna rätt att efter eget beslut svara för kostnaderna för valsedlar vid de med förslaget inte avsedda valen. Denna rätt skulle kunna begränsas till att avse valsedlar för de i riksdagen representerade partierna. I frågan om antalet valsedlar, för vilka ersättning skall utgå av

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1964 25

statsmedel, anför länsstyrelsen i Älvsborgs län alt de av utredningen an­ förda skälen möjligen kan åberopas som skäl för att tryckta valsedlar skall tillhandahållas i vallokalerna men knappast för uppfattningen att det allmänna också bör bekosta det stora antal valsedlar som genom de po­ litiska partiernas försorg distribueras till de röstberättigade. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida inte en hårdare begränsning än vad valutredningen föreslagit bör föreskrivas med avseende å antalet valsedlar, för vilka sta­ ten skall lämna ersättning. Härigenom skulle man, enligt länsstyrelsens uppfattning, måhända i någon mån stävja det oerhörda slöseri soin nu äger rum vid distributionen av valsedlarna. Länsstyrelsen förordar där­ jämte att partiernas ersättningsanspråk göres till föremål för en mera in­ gående granskning beträffande skäligheten av tryckningskostnaderna än som blir fallet vid det schablonmässiga granskningsförfarande som valut­ redningen föreslagit, vilket kan medföra viss risk för att de politiska par­ tierna genom att utnyttja den maximala statsersättningen kommer att med statsmedel subventionera egna tryckerier. Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter, om det inte kan anses tillräckligt att ersättning utgår för så många valsedlar som motsvarar tre eller fyra gånger totala antalet röst­ berättigade. Länsstyrelsen framhåller att, enligt valutredningens sifferma­ terial, det faktiska antalet tryckta valsedlar varierar högst väsentligt mellan olika partier. Ett parti har utnyttjat upp till fem gånger fler valsedlar än ett annat parti. Det förefaller därför oegentligt att ersättning skall kunna utgå med samma belopp för alla partier. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör övervägas, om man inte kan tillämpa ett system som in­ nebär att man på grundval av aktuell valstatistik beräknar vederbörande partis sannolika behov av valsedlar. Länsstyrelsen i Västmanlands län an­ ser den begränsningen böra stipuleras att ersättning ej får utgå för sådana valsedlar vilka inte befinnes uppfylla gällande krav på dylika sedlars be­ skaffenhet. Kostnadsfrågan beröres även i den vid statistiska centralbyråns yttrande fogade promemorian, vari uttalas att det kunde vara lämpligt med ett an­ budsförfarande med kontroll av anbuden genom tryckeriintendenten på sätt som sker vid statligt tryck, partierna dock obetaget att anlita annat trycke­ ri än det tryckeriintendenten förordat mot att de själva betalar merkost­ naden. Riksrevisionsverket erinrar om att föredragande departementschefen i samband med beslutet om rätt för de politiska partierna att på statsverkets bekostnad erhålla äktamakekuvert förutsatte att partierna skulle iakttaga sparsamhet såväl vid rekvisitionen av kuvert som vid användningen av ku­ verten (prop. 1960: 103 s. 49). Riksrevisionsverket finner angeläget att mot­ svarande synpunkter anlägges på tryckningen av valsedlar på statsverkets bekostnad. Vidare förordar riksrevisionsverket att medel för kostnadernas bestridande anvisas under elfte huvudtitelns förslagsanslag Vissa kostna­ der i anledning av allmänna val.

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Departementschefen

Enligt nu gällande ordning ankommer det i princip på väljarna att själ­ va upprätta valsedlarna. I verkligheten ombesörjes detta av de politiska par­ tierna, som låter trycka och utsända eller utdela valsedlarna till väljarna. Efter de år 1960 genomförda lagändringarna äger de politiska partierna även utlägga tryckta valsedlar i eller i anslutning till vallokalerna. Såsom framhållits, då frågan om valsedelskostnaderna behandlades vid 1962 års riksdag, innebär de tryckta valsedlarna otvivelaktigt en betydelse­ full serviceåtgärd gentemot väljarna; därjämte underlättas valnämndernas och länsstyrelsernas arbete vid röstsammanräkningen väsentligt. Det all­ männa har genom olika reformer under senare år påtagit sig allt fler kost­ nader för valen. Jag vill erinra om att statsverket numera ställer äktamakekuvert kostnadsfritt till de politiska partiernas förfogande. Även blanketter till spaltade och ospaltade valsedlar tillhandahålles. Det må likaså erinras om det av mig här förut förordade förslaget att kommunerna bör svara för att väljare, som bor avlägset eller isolerat, får bättre möjligheter att infinna sig vid valförrättningen. Principiella hinder synes sålunda ej möta att det allmänna övertager kostnaderna för valsedlar, som erfordras vid valen. De politiska partierna distribuerar före valen i stor utsträckning valsed­ lar till allmänheten såsom ett led i sin propaganda för att väcka intresse för valen och för de åsikter partierna företräder. De kostnader som direkt sammanhänger härmed måste alltjämt med nödvändighet bäras av partier­ na. Det allmännas medverkan bör begränsas till sådana kostnader som en­ bart avser framställningen av valsedlarna, d. v. s. huvudsakligen pappersoch tryckningskostnaderna. Valutredningens förslag att reformen skall begränsas till val av rikskaraktär och att ersättning skall utgå till de politiska partier som är represen­ terade i riksdagen har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Även enligt min mening synes denna lösning innefatta en rimlig avvägning av de intressen som här gör sig gällande. Genom denna ordning kommer att inbegripas, förutom andrakammarval, också valen till landsting och till stadsfullmäktige i städer, som ej deltager i landsting. Även med beaktande härav synes, av skäl som utredningen redovisat, begränsningen till de poli­ tiska partier som är representerade i riksdagen böra upprätthållas. Såsom valutredningen förordat torde omfattningen av och ordningen för statsverkets medverkan få närmare regleras i administrativ ordning. Här­ vid synes de av utredningen angivna principerna i stort sett kunna följas. Enligt min mening torde dock statsverket icke böra utge gottgörelse för fler valsedlar än som motsvarar högst fem gånger antalet vid valet röstberätti­ gade. Vissa justeringar kan också tänkas bli erforderliga, sedan närmare erfarenheter vunnits i tillämpningen. Jag förordar alltså att i vallagarna upptages nya stadganden, 97 § ValL

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i 27

och 60 a § KVL, av det innehåll valutredningen föreslagit om rätt för de i riksdagen representerade partierna till gottgörelse för valsedelskostnader vid val av rikskaraktär. I enlighet med vad riksrevisionsverket förordat torde statsverkets kostna­ der för reformen få bestridas från elfte huvudtitelns förslagsanslag Vissa kostnader för allmänna val. Valutredningen har uppskattat dessa kostna­ der till högst 900 000 kronor för år då val förekommer. Med den av mig nu förordade begränsningen av antalet valsedlar, för vilka gottgörelse skall kunna erhållas, blir den maximala kostnaden 750 000 kronor. Den faktiska kostnaden torde dock bli betydligt lägre.

III. Tiden för besvär över kommunala val

Gällande bestämmelser Den som är missnöjd med kommunalval skall sist inom trettio dagar ef­ ter dagen för valets avslutande till vederbörande länsstyrelse inkomma med sina till Kungl. Maj:t ställda besvär (56 § första stycket KVL). Besvärstiden vid klagan över val till riksdagens första kammare är i § 11 riksdags­ ordningen bestämd till en månad. För andrakammarvalens vidkommande är besvärstiden betydligt kortare. Enligt § 22 riksdagsordningen skall besvär anföras sist inom tio dagar efter valets avslutande. Val är avslutat genom att det vid sammanräkningen förda protokollet uppläses (85 § ValL och 50 § KVL).

Historik Tiden för anförande av besvär över förstakammarval har varit oför­ ändrad alltsedan tillkomsten av 1866 års riksdagsordning. Motsvarande be­ svär stid vid andrakammarval var i riksdagsordningen från början bestämd till åtta dagar men utsträcktes i samband med 1909 års rösträttsreform till tio dagar samtidigt som reglerna om klagan över andrakammarval ändrades på så sätt att dylik klagan, i likhet med klagan över förstakammarval, skul­ le ske direkt till Kungl. Maj :t. Vad angår kommunalvalen gällde före 1930 års kommunallagsreform oli­ ka besvärsregler för landstingsmannaval, kommunalfullmäktigeval och stadsfullmäktigeval. I samband med kommunallagsreformen utbröts de i kommunalförordningarna och landstingslagen intagna föreskrifterna om val och sammanfördes till en vallag, i vilken med anledning av kyrkofull­ mäktigeinstitutionens tillkomst även upptogs bestämmelser om val av kyr­ kofullmäktige. I den kommunala vallagen gjordes reglerna om valbesvär enhetliga för samtliga kommunalval och tiden för anförande av sådana be­ svär fastställdes till den nu gällande, trettio dagar efter valets avslutande.

28 Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Valutredningen

Valutredningen har funnit anledning uppmärksamma gällande tider för valbesvär, särskilt mot bakgrunden av de reformer som på senare tid ge­ nomförts på valrättens område, främst i syfte att främja och underlätta del­ tagandet i de allmänna valen. Vissa år 1962 vidtagna ändringar i vallagstift­ ningen (se SFS 1962: 71 och 72, prop. 1962: 53, KU 1962: 9) har inneburit bl. a. att den tid, varunder röstmottagning före val skall äga rum, utsträckts från aderton dagar till trettio dagar före valdagen och att i samband där­ med vissa i vallagarna fastställda tidsgränser, som gäller för olika valförberedande åtgärder, jämkats. Ändringarna har för såväl andrakammarvalen som kommunalvalen medfört att åtskilliga valförberedande åtgärder måste vidtagas tidigare i förhållande till valdagen än som varit fallet före ändringarnas genomförande. För kommunalvalens del har sålunda den tid, då dagen för extra kommunalval enligt 11 § 2 mom. första stycket KVL se­ nast skall bestämmas, flyttats från tjugonde till trettiofemte dagen före valdagen och tidpunkten, då kungörande av ordinarie eller extra kommu­ nalval enligt 20 § 1—3 mom. KVL sist skall ske, förskjutits från nittonde till trettioförsta dagen före valdagen. Vidare bär tidsgränsen för röstkor­ tens allmänna utsändande förlagts till trettiofemte i stället för tjugofemte dagen före valdagen. Anmärkas må i detta sammanhang även att antalet röstande inför röstmottagare väsentligt stigit, särskilt efter röstkortsyste­ mets införande. Detta har i sin tur ökat sammanräkningsmyndigheternas arbete och föranlett en viss försening av röstsammanräkningarnas slutfö­ rande jämfört med tidigare. Berörda reformer har, enligt vad utredningen påpekar, haft till följd att den tid som erfordras för att genomföra ett andrakammarval eller kommu­ nalval blivit förlängd. Med hänsyn härtill finner utredningen det önskvärt att valbesvär sprocessen i möjligaste mån påskyndas så att, om ett nytt val (omval) skulle bli erforderligt, sådant val som regel kan hinna verkställas före den ifrågavarande mandatperiodens början. För andrakammarvalens del anser utredningen det knappast vara möj­ ligt att genom lagtekniska åtgärder i nämnvärd grad nedbringa tiden för valbesvärsprocessen. Den för dessa val stadgade besvärstiden om tio dagar synes väl avvägd och torde icke lämpligen böra minskas. Däremot finner utredningen en avkortning kunna ske av besvärstiden vid kommunalval. Enligt vad utredningen framhåller torde det också främst vara vid dessa val som åtgärder i nämnt hänseende är av behovet särskilt påkallade. Ut­ redningen föreslår därför att besvärstiden för dessa val avkortas från trettio till tio dagar. Därigenom skulle även den fördelen vinnas att tiden för an­ förande av valbesvär blir enhetlig vid andrakammarval och kommunalval. Vad förstakammarvalen angår är förhållandena annorlunda än vid de di­ rekta valen. Den längre besvärstiden om en månad, som är föreskriven i § 11

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196i 29

riksdagsordningen för klagan över förstakainmarval, synes enligt utred­ ningens mening utan olägenhet kunna bibehållas oförändrad. Även den omständigheten att frågan om kammarsystemet ligger i stöpsleven genom författningsutredningens nyligen framlagda förslag gör det mindre nöd­ vändigt att nu röra vid denna besvärstid.

Remissyttrandena

Valutredningens förslag att besvärstiden vid klagan över kommunala val skall förkortas har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissorgan med undantag av länsstyrelsen i Stockholms län. I länssty­ relsens yttrande hävdas att valresultatet — i synnerhet vid kommunalfull­ mäktige- och kyrkofullmäktigeval —- ofta blir allmänt känt genom ortstid­ ningar eller på annat sätt först tämligen lång tid efter valets (röstsamman­ räkningens) avslutande. Tiodagarstiden för besvär över andrakammarval är enligt länsstyrelsens mening inte tillräcklig anledning att i uniformite­ tens intresse nedskära besvärstiden vid de primärkommunala valen. önskemål om annan ändrad besvärstid vid kommunalvalen än den av valutredningen föreslagna framföres endast av besvärssakkunniga, som föreslår att tiden bestämmes till en vecka. För bestämmande av fatalietid anses, framhåller besvärssakkunniga, alltsedan tillkomsten av lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid kalendermått om möjligt böra väljas. I dagar bestämda fatalietider har i enlighet härmed blivit allt säll­ syntare. Enligt besvärssakkunnigas mening bör endast särskilda skäl av betydande styrka få föranleda avsteg från grundsatsen om fatalietiders beräkning enligt kalendern. Sådana skäl kan knappast anses vara för han­ den beträffande tiden för klagan över kommunalval. Klagan över ett val kan hänföra sig antingen till något, som förelupit vid valförrättningen, eller till något, som ägt rum vid röstsammanräkningen. Huruvida ett val skall överklagas på grund av omständighet, som sammanhänger med röstsam­ manräkningen, torde i allmänhet kunna avgöras utan tidsutdräkt. För att taga ställning till om ett val skall överklagas på grund av något, som hän­ för sig till själva valförrättningen, har vederbörande extra betänketid, me­ dan röstsammanräkningen pågår. Besvärssakkunniga erinrar också om att de i sitt betänkande om åtgärder för förenhetligande av besvärstiden i administrativa mål (SOU 1953: 30 s. 32) uttalade sig för en standardise­ ring av de kortare besvärstiderna till en vecka. Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, om inte besvärstiden vid förstakammarval för enhetlighetens skull bör ändras till tio dagar, medan besvärssakkunniga anser besvärstiden för klagan över val till både riksda­ gens första kammare och riksdagens andra kammare böra bestämmas till en vecka. Besvärssakkunniga hänvisar till sitt förslag om besvärstid för kommunala val och anser att motsvarande tider vid andra val bör ändras

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196t

i konsekvens härmed. De sakkunniga vänder sig också mot valutredningens uttalande om att enmånadsfristen vid besvär över förstakammarval utan olägenhet kan bibehållas. Man kan enligt besvärssakkunnigas mening icke helt bortse från möjligheten av en upplösning av första kammaren med därav följande nytt val. Vid sådan händelse inträder samma förhållanden som de, vilka enligt valutredningens mening motiverar ett påskyndande av valbesvärsprocessen vid andrakammarval och kommunalval. I två yttranden förordas att valets avslutande skall offentliggöras. I ytt­ randet av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län åberopas ordnings- och rättssäkerhetssynpunkter och den omständigheten att vid de allmänna kommunalvalen den slutliga sammanräkningen i varje län omfattar ett stort antal kommuner och valkretsar. Enligt länsstyrelsens mening bör övervägas att införa föreskrift om att tillkännagivandet skall anslås på särskild anslagstavla. Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår tillkän­ nagivande i tidningarna. Ett stadgande härom anser länsstyrelsen erfor­ derligt för att man skall undvika rättsförlust med den föreslagna, korta besvärstiden. I allmänhet torde man nu i kommunerna få kännedom om valutgången först genom notis i tidningarna eller genom personlig förfrå­ gan hos länsstyrelserna. Statistiska centralbyrån hälsar från valstatistisk synpunkt den föreslag­ na förkortningen av besvärstiden med tillfredsställelse. I anslutning härtill framför centralbyrån önskemål om bestämmelser, som framtvingar en för­ kortning av dels den tid som kan förflyta mellan beslut om nytt val (eller ny sammanräkning) och beslutets verkställande, dels den tid inom vilken valprotokollen skall vara utskrivna och justerade.

Departementschefen

Valutredningens förslag att besvärstiden om trettio dagar för klagan över kommunala val skall förkortas har biträtts i praktiskt taget samtliga re­ missyttranden. Antalet röstande inför röstmottagare har stigit, sedan röst­ kortsystemet infördes, vilket har medfört en ökad arbetsbelastning för sammanräkningsmyndigheterna. Vid kommunala val skall länsstyrelserna numera ombesörja röstsammanräkningen även för städer, i vilka magistra­ ten hittills handhaft denna angelägenhet. Nya omständigheter har alltså tillkommit, vilka är ägnade att leda till viss försening av röstsammanräk­ ningen vid kommunala val. Då det är önskvärt att eventuella besvär över valförrättningen är avgjorda i sådan tid att ett möjligen erforderligt om­ val kan medhinnas före mandatperiodens början, torde man böra söka motverka denna försening genom att förkorta besvärstiden vid kommuna­ la val. I detta sammanhang bör också beaktas att det enligt gällande före­ skrifter åtgår längre tid än tidigare för själva förberedelsen av ett omval.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b 31

Det må framhållas att den vid val till riksdagens andra kammare gällande kortare besvärstiden ej visat sig medföra olägenheter. Från systematisk synpunkt finns onekligen skäl för besvärssakkunnigas ståndpunkt att fatalietider bör bestämmas efter kalendermått, vilket talar för en besvärstid av en vecka i förevarande sammanhang. Ä andra sidan är det med beaktande av liknande synpunkter önskvärt att tiden för besvär över kommunala val anpassas efter besvärstiden vid val till riks­ dagen. För att helt tillgodose dessa önskemål skulle även de i riksdagsord­ ningen fastställda tiderna för besvär över riksdagsmannaval behöva änd­ ras. Enär grundlagsfrågor, som rör riksdagen, för närvarande överväges i vidare sammanhang, torde ändringar i riksdagsordningen i antydda hän­ seende ej nu böra företagas. I detta läge synes besvärstiden vid kommunala val lämpligen böra bestämmas enligt valutredningens förslag i överensstäm­ melse med gällande tid för besvär över val till riksdagens andra kammare. Behov av särskilda föreskrifter om offentliggörande av valets avslutande har hittills ej framkommit, såvitt angår andrakammarvalen. Intresset för valutgången och publiciteten kring valets avslutande torde även vid kom­ munala val ha en allmän omfattning. Särskilda föreskrifter i berörda hän­ seende för kommunalvalens del, som berörts i några yttranden, synes där­ för ej vara behövliga. På nu anförda skäl vill jag förorda att valutredningens förevarande för­ slag, innebärande ändring i 56 § första stycket KVL, genomföres.

TV. Övriga frågor

Beräkning av fatalietider

I 94 § ValL föreskrives att, om tid, då anmärkning mot röstlängd eller då åtgärd för talans fullföljande eller bevarande eller då anmälan eller an­ nan åtgärd beträffande kandidat till andrakammarval sist bör göras, in­ faller på söndag eller annan allmän helgdag, åtgärden i stället får vidtagas på nästa söckendag. Enligt 58 § KVL gäller motsvarande bestämmelser för besvär över kommunalval.

Valutredningen. Utredningen konstaterar att nu berörda föreskrifter ej står helt i överensstämmelse med bestämmelserna i 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid, vilka bestämmelser erhållit ändrad lydelse senast genom lag den 16 mars 1962. Enligt detta lagrum likställes numera bl. a. sommarlördagar med sön- och helgdagar i berörda hänseen­ den. Valutredningen föreslår att 94 § ValL och 58 § KVL ändras på så sätt att dessa lagrum endast innehåller en hänvisning till 1930 års lag om be­ räkning av lagstadgad tid.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

Remissyttrandena. Utredningens förslag i denna del har under remissbe­ handlingen föranlett erinran endast från besvärssakkunniga, som finner att särskilda bestämmelser i förevarande hänseende inte erfordras i val­ lagarna. Besvärssakkunniga anser att lagen om beräkning av lagstadgad tid bör tillämpas på fatalietiderna i vallagarna. De sakkunniga framhåller emellertid att lagen är så konstruerad att den gäller, där annat ej stadgats. Det från systematisk synpunkt riktiga och tillika enklare är att helt upp­ häva bestämmelserna i vallagarna. Besvärssakkunniga föreslår således att 94 § ValL och 58 § KVL upphäves.

Departementschefen. Tider, som har samband med val, bör naturligen beräknas enligt de principer som i allmänhet gäller för beräkning av lag­ stadgade tider. De allmänna bestämmelserna på detta område är upptagna i lagen om beräkning av lagstadgad tid. Dessa bestämmelser gäller i prin­ cip, där ej annat är stadgat. De skall alltså, såvida särskilda hinder ej mö­ ter (jfr LJU 1930: 26), vinna tillämpning även utan stadgande härom i val­ lagarna. Såsom besvärssakkunniga påpekat torde 94 § ValL och 58 § KVL därför kunna helt upphävas.

Sammanträde för justering av röstlängd

För prövning av de anmärkningar som framställts mot röstlängden skall valnämnden enligt 45 § ValL sammanträda den 25 juli eller, om söndag då infaller, nästa dag.

Valutredningen. Med hänsyn till att sommarlördagar numera, efter vid­ tagna andringar i 1930 års lag om beräkning av lagstadgad tid, är likställ­ da med bankfridagar föreslår utredningen att bestämmelserna i 45 § ValL kompletteras på så sätt att, om den 25 juli infaller på en lördag, sammantrade som dar avses ej behöver äga rum denna dag utan kan skjutas till nästa söckendag.

Departementschefen. Valutredningens förslag har i denna del ej mött nå­ gon erinran i remissyttrandena. Jag ansluter mig till förslaget.

Insändande av handlingar till myndighet

År 1949 genomfördes sådana ändringar i § 11 och § 22 riksdagsordningen att besvär över riksdagsmannaval ej längre behöver »ingivas» till länssty­ relsen utan kan avlämnas dit i den ordning som i allmänhet gäller i fråga om besvär och alltså även insändas med posten.

Valutredningen. Utredningen anmärker att i samband med nu nämnda ändringar i riksdagsordningen därav betingade jämkningar ej vidtogs i 93 §

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196A 33

ValL och 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten m. m. Bestämmelserna i 93 § ValL och i 1946 års lag, enligt vilka stadgas rätt att insända handlingar i betalt brev med posten, är så­ lunda ej tillämpliga beträffande klagan över val till riksdagen. Utredningen föreslår att nämnda båda lagrum bringas i överensstämmelse med innehål­ let i riksdagsordningens berörda stadganden.

Departementschefen. Detta förslag, som lämnats utan erinran under re­ missbehandlingen, vill jag förorda.

Ikraftträdande

Departementschefen. De föreslagna ändringarna bör träda i kraft snarast möjligt så att de nya reglerna kan komma i tillämpning redan beträffande 1964 års val till riksdagens andra kammare ävensom beträffande de kom­ munala val som beräknas komma att äga rum under innevarande år.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartemen­ tet upprättats förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen; 2) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253); samt 3) lag angående ändrad Igdelse av 3 § lagen den 21 juni 19A6 (nr 326) om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndig­ hets handläggning insända handlingar med posten m. m.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition fö­ reslå riksdagen att antaga nämnda lagförslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar.

Ur protokollet: Mats Larsson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640206