angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1965/66
Hänvisat till av
Knngl. Maj.ts proposition nr 37 är 1965
1 Nr 37
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1965/66; given Stockholms slott den 26 februari 1965.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmquist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att priserna på fisk samt importen och exporten av fisk under budgetåret 1965/66 regleras enligt i huvudsak samma grunder som innevarande budgetår. ^
Härjämte förordas att principbeslut fattas att från den 1 juli 1966 avveckla bestämmelserna för regleringen av handeln med fisk samt att från samma tidpunkt införa ett nytt system för stödet till strömmingsfisket.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 37
2 Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1965
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 februari 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, vissa frågor angående regleringen av priserna på fisk och anför.
I. Inledning
Statens jordbruksnämnd har i skrivelse den 10 februari 1965 framlagt förslag beträffande dels reglering av priserna på fisk under budgetåret 1965/66, dels viss omläggning av stödet till strömmingsfisket fr. o. m. den 1 juli 1966. Jordbruksnämnden anmäler, att representanter för vederbörande fiskarorganisationer samt för fiskhandeln och industrin har till nämnden framfört sina synpunkter på frågan om de fortsatta regleringarna på fiskets område. Förslaget rörande stödet till strömmingsfisket grundas på överenskommelse mellan jordbruksnämnden och representanter för Ostkustfisk centralförening u. p. a. och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund. Överläggningar har skett med jordbruksnämndens råd beträffande prisregleringsfrågor på fiskets område. Nämnden har även samrått med fiskeristyrelsen.
II. Nuvarande förhållanden
Inneborden av pris- och handelsregleringen. I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m. meddelas bestämmelser om reglering av handeln med fisk och om prisregleringsavgift på fisk. Importen och exporten av fisk och fiskprodukter regleras med stöd av kungörelsen den 14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372 och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur resp. utförseln av
3 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år /.%'<»
vissa slag av fisk och skaldjur in. m. Enligt sistnämnda förordningar fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för import och export av fisk och fiskprodukter.
Regleringen av priserna på fisk är i viss mån olika för väst- och sydkustens regleringsområden och för ostkustens regleringsområdc. Prisregleringen inom de två förstnämnda områdena innebär att jordbruksnämnden, efter överläggningar med fiskarorganisationerna, fastställer minimipriser }>å de viktigaste fiskslagen. Den fisk, som inte kan säljas till minimipris, övertas av särskilda prisregleringsföreningar, Västkustfisk, förening u. p. a., och Sydkustfisk, förening u. p. a. Föreningarna säljer fisken för export — i färskt eller berett skick — eller inom landet t. ex. för framställning av konserver och fiskmjöl. Föreningarna får vissa i förväg bestämda statliga bidrag, s. k. pristillägg. Den del av dessa medel, som ej behöver tas i anspråk, överförs till konjunkturutjämningsfonder, som bildats av prisregleringsföreningarna. Föreningarna betalar till fiskaren ell s. k. garantipris, som fastställs av föreningen i förväg med hänsyn till beräknade försäljningsmöjligheter och erhållna pristillägg. Garantipriset är således det pris, som fiskaren lägst kan påräkna för sina leveranser av fisk. Beträffande utformningen av regleringssystemet i övrigt hänvisas till prop. 1946:232, 1948: 48, 1951: 81 och 1962: 58.
Prisregleringen inom ostkustens regleringsområde är knuten till den år 1935 genomförda handelsregleringen på strömming. Denna innebär att endast auktoriserade fiskförsäljningsföreningar har rätt att för återförsäljning motta färsk strömming från fiskare. Föreningarna bestämmer sedan det pris, som strömmingen skall betinga vid försäljning till olika ändamål. Jordbruksnämnden utbetalar årligen till föreningen Ostkustfisk (centralorganisation för de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna) s. k. prisutjämningsbidrag. Dessa används såsom tillskott till de priser föreningarna erhåller vid försäljning av strömming, som inte kan avsättas till färskkonsumtion eller rökning inom landet. Närmare uppgifter rörande innebörden och utformningen av prisregleringen finns i prop. 1962: 58.
Kostnaderna för prisregleringen på fisk täcks av prisreglerings- och införselavgifter, som tillförs den av jordbruksnämnden förvaltade prisregleringskassan för fisk. Prisregleringsavgifter tas upp på såväl svenskfångad som importerad saltvattenfisk och erläggs av förstahandsköpare av fisk in. fl. På västkusten upptas prisregleringsavgift f. n. på flertalet fiskslag. För svenskfångad fisk, som förs i land på syd- och ostkusten, uttas avgift endast på sill (strömming). Fisk som övertas av prisrcgleringsföreningarna på väst- och sydkusten är ej avgiftsbelagd. Det är ej heller den strömming på ostkusten som säljs för annat ändamål än färskkonsumlion eller rökning. Regleringsavgiften utgör nu 3 ro av inköpspriset för svenskfångad fisk, som förs i land på väst- och sydkusten, samt tre öre per kg för ström-
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1965
ming, som förs i land på ostkusten. Avgiften på importerad fisk fastställs sa att den motsvarar avgiften på svenskfångad fisk.
Införselavgifter upptas på viss filéad fisk. Under år 1964 har denna avgift vid import från EFTA-länderna sänkts med 4,5 öre per kg för frysta filéer. Införselavgifterna uppgår nu vid import, som i tullhänseende är berättigad till områdesbehandling enligt EFTA-konventionen, till 13,5 öre per kg av varans nettovikt för fryst filéad torsk, kolja, gråsej, vitling och kungsfisk samt till 25 öre per kg för färsk eller kyld filéad torsk, kolja, gråsej och vitling. Vid annan införsel uppgår införselavgiften till 45 öre per kg för färsk, kyld eller fryst filéad torsk, kolja, gråsej, vitling och kungsfisk.
Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsekapital täcks till stor del av deras konjunkturutjämningsfonder. Föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk kan vidare erhålla statlig garanti för lån i Sveriges Kreditbank intill 3 milj. kr. resp. 2 milj. kr.
Enligt gällande grunder för importregleringen av fisk och fiskprodukter äger jordbruksnämnden begränsa importen i den omfattning som är nödvändig för att upprätthålla prisregleringssystemet. I frågor av allmänt intresse beträffande tillämpningen av importregleringen inhämtar jordbruksnämnden synpunkter från det av nämnden inrättade fiskimportrådet. Detta består av representanter för fiskare, handel, beredare och konsumenter.
Vid tillämpningen av importregleringen medger nämnden import utan licens av vissa fiskvaror från bl. a. OECD-länderna. För flertalet övriga tiskvaror utfärdar nämnden generella importlicenser. Vara, som tagits upp på sådan licens, får införas under förutsättning att fisken inköpts i fast räkning och att den inte införts direkt från fiskebåt, s. k. direktlandning. I vissa fall utfärdas s. k. individuell licens, som kan innebära, att importen kvantitativt regleras. I praktiken har under senare år kvantitativa importrestriktioner upprätthållits i huvudsak endast på färsk och fryst sill, torsk och spillånga.
Som en följd av EFTA-konventionen har tullarna på fiskkonserver o. d. samt införselavgifterna på frysta filéer av torsk, kolja, gråsej, vitling och kungsfisk vid införsel från länder anslutna till EFTA sänkts i olika omgångar. Fr. o. in. den 31 december 1964 utgår tullarna och avgifterna med 30 % av de belopp, som gäller vid införsel från länder utanför frihandelsområdet. Som ett led i avvecklingen av de kvantitativa importrestriktionerna har i enlighet med konventionsbestämmelserna globalkontingenterna höjts för sådana fiskvaror, för vilka EFTA-konventionens förpliktelser gäller och för vilka införsel inte kunnat ske utan licens. Globalkontingenterna kan dock — utom såvitt de gäller frysta sill- och makrillfiléer — anses vara nominella, då import redan före år 1960 medgetts utan kvantitativ begränsning.
5 Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1963
I kungörelsen den 6 maj 1949 (nr 179) om förbud mot försäljning av islandssill under viss tid av året föreskrivs att kryddad, salt eller sockersaltad islandssill ej utan jordbruksnämndens tillstånd får säljas till forbrukare under tiden den 1 augusti—den 30 november. Syftet med dessa bestämmelser är att göra det möjligt att skydda avsättningen inom landet av salt fladensill. Under de senaste åtta åren har försälj uingsförbud ej upprätthållits. Jordbruksnämnden har varje år utfärdat ett generellt tillstånd. Ej heller har importbegränsande åtgärder vidtagits i fråga om beredd sill.
Gällande exportreglering av fisk och fiskprodukter innebär i princip att av jordbruksnämnden utfärdad licens fordras för export. S. k. villkorlig licensfrihet tillämpas. Detta innebär, att dessa varor under vissa förutsättningar får exporteras utan licens till i huvudsak de länder, som inte har centraliserad import. En av de förutsättningar, som jordbruksnämnden uppställer för licensfriheten, är att fisken skall vara inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering av handeln med fisk samt om prisreglering beträffande fisk.
Exporten till länder med centraliserad import sker i enlighet med särskild överenskommelse mellan föreningarna Ostkustfisk, Sydsvensk exportfisk, Västkustfisk och Fiskkonservfabrikernas förening ävensom företrädare för exporthandeln med färsk och fryst fisk samt svensk saltsill. Den närmare innebörden av denna överenskommelse redovisades i prop. 1962. 58 s. 22. I denna proposition redogjordes även för det s. k. fiskexportrådet.
Fångst- och prisutveckling m. m. Utvecklingen inom saltsjöfisket av antalet fiskare och fiskebåtar, fångst- och prisutvecklingen inom saltsjöfisket, exporten och importen av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter, lönsamheten inom fisket samt det ekonomiska utfallet av prisregleringen på fisk framgår av följande tabeller.1
Antalet yrkesfiskare har under år 1964 fortsatt att minska på samtliga kuststräckor. Minskningen är störst på ostkusten. I fråga om fiskebåtarna har en fortsatt övergång skett till båtar med allt större motorstyrka.
Det svenska havsfiskets avkastning beräknas under år 1964 ha ökat med 38 milj. kg till 378 milj. kg. Värdet beräknas ha stigit med 20 milj. kr. till 236 milj. kr. Den ökade fångsten hänför sig till västkusten och avser i sin helhet sill som används för att framställa sillolja. Värdet av fångsten har dock stigit på samtliga kuststräckor. I utlandet har direkt ilandförts omkring 212 milj. kg med ett värde av 87 milj. kr. Under år 1964 har fångstbegränsningar, såvitt avser prisreglerade fiskslag, upprätthållits på konsumtionssill (inkl. strömming) och makrill.
Viss höjning har skett av priserna på sill, som under år 1964 direkt-
1 Tabellerna återfinns på s. 7—12.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 37
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1965
landats i utlandet. Även priserna på den inhemska marknaden har i allmänhet stigit för de viktigaste fiskslagen.
Utrikeshandeln med fisk och fiskprodukter har år 1964 liksom tidigare år avsett export av prisbillig fisk, främst sill, samt import av dyrare fisk och beredda fiskvaror. Exporten av fisk och fiskprodukter, inkl. direktlandning i utlandet, beräknas ha uppgått till 238 milj. kg med ett värde av 128 milj. kr. Utlandslandningarnas andel av den totala fiskexporten har stigit till 89 % av kvantiteten och till 68 % av värdet. Importen av fisk och fiskprodukter har ökat med 5 milj. kg och med 27 milj. kr. till ca 65 milj. kg och 188 milj. kr. Konsumtionen av färsk och fryst fisk samt skaldjur torde ha ökat med omkring 5 milj. kg till 123 milj. kg under år 1964. Häri ingående andel importerade färska och frysta fiskvaror beräknas ha stigit från 32 % år 1963 till 34 % år 1964. Förbrukningen av konserver och annan beredd fisk beräknas uppgå till oförändrat 40 milj. kg.
Priserna på förnödenheter erforderliga för fisket har inte undergått större ändringar under år 1964. Kostnaderna för reparationer och montering av redskap m. m. har dock ökat.
Vissa undersökningar rörande fiskets lönsamhet visar, att det beräknade nettot av fisket liksom den taxerade nettointäkten under år 1962 ökat för fiskare på såväl syd- som västkusten, medan en mindre nedgång noterats på ostkusten. Under år 1963 beräknas inkomsterna totalt sett ha försämrats, medan de under år 1964 förbättrats även i förhållande till 1962 års läge.
Under år 1964 har reglerings- och införselavgifterna på fisk uppgått till 3,9 milj. kr., varav 2,6 milj. kr. utgjorde avgifter på importfisk. Härutöver har prisregleringskassan för fisk tillförts räntor på 1,4 milj. kr. Utbetalningarna från kassan uppgick sammanlagt till 4,2 milj. kr., varav till prisregleringsföreningarna utbetalats 3,8 milj. kr. Behållningen i kassan var den 31 december 1964 27,8 milj. kr. mot 26,7 milj. kr. ett år tidigare.
Prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning anses vara relativt tillfredsställande. Under år 1964 har de av föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk övertagna fiskkvantiteterna minskat starkt. Enligt preliminära uppgifter har föreningen Västkustfisk totalt övertagit 16,6 milj. kg fisk, främst sill, för 7,6 milj. kr. Föreningen Sydkustfisk har övertagit 2,2 milj. kg sill för ca 600 000 kr. Föreningen Ostkustfisk beräknas år 1964 ha prisreglerat 3,5 milj. kg strömming, varav ca 300 000 kg exporterats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1965
7 Tabell 1. Antal fiskare vid saltsjöfisket 1935—1963
(Indextal: 1935/39 = 100)
Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskeristatistiken. Enligt instruktionen löi statistikinsamlarna skall som yrkesfiskare anses person, som har sill huvudsakliga inkomst av fisket. Lokala skiljaktigheter förekommer emellertid i fråga om gränsdragningen mellan yrkesoch binäringsfiskare. För 1963 är uppgifterna preliminära.
8 Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1965
Tabell 2. Antal fiskebåtar 1935/39, 1948/52, 1953/57 och 1958—1963
Anm. För 1963 är uppgifterna preliminära. — I SOS Fiske redovisas också fiskebåtar utan motor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1965
9 Tabell 3. Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd, värde samt
procentuell fördelning 1935—1964
1 Uppgifterna är hämtade ur den officiella statistiken utom för 1963 och 1964, då de är beräknade av jordbruksnämnden.
Anm. Med »Västkusten» avses fångstområdena Kattegatt, Skagerack, Nordsjön och avlägsnare vatten; »Sydkusten» inkluderar Öresund. Avrens är inkluderat i fångstmängdsuppgifterna fr o. m. 1949 men däremot icke för åren dessförinnan. Det totala avrenset har för 1945/1948 utgjort i genomsnitt 8,7 milj. kg. Fr. o. m. 1949 är i ilandföringen i utrikes hamnar inkluderad s. k. skrapfisk. Sådan fisk ingår däremot ej i motsvarande siffror för åren dessförinnan och därmed ej heller i kolumnerna »Västkusten* och »Totalfångst». Före 1949 torde ilandföringen av skrapfisk i utlandet ha varit obetydlig.
Tabell 4. Genomsnittliga fiskarpriser och minimipriser på fisk under tiden juli 1960—september 1964, öre/kg
' -------- wioatjimigtu viu iiait-auKLiuiierua i VaOteDOrg,
Kungshamn, Smögen, Lysekil och Strömstad.
2 Skarpsill, saltsill, skrapfisk och skaldjur ej medtagna. Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara samt på torsk rensad vara med huvud.
1 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning på s. k. andra auktion (för exportörer och beredare av sill samt för beredare av frysta filéer i fråga om makrill).
5 Under 1962 resp. 1963 och 1964 har minimipriserna under slutet av veckan legat 2 resp, 4 öre per kg under de angivna priserna.
8 Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföreningen fastställt för partihandelns försäljning till detaljhandeln. Detta är sålunda ej jämförbart med de redovisade fiskarpriserna.
Anm. Såväl de genomsnittliga fiskarpriserna som minimipriserna inkluderar i förekommande fall exempelvis auktionsavgifter och fiskarens andel i lådkostnaden.
Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1965
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1965
11 Tabell 5. Utrikeshandeln med fisk, kräftdjur och blötdjur samt beredd eller konserverad
fisk m. m. tillhörande kap. 3 och 16 i tulltaxan
Anm. 1. Vissa beredda eller konserverade varor av fisk och skaldjur, som i den tidigare tulltaxan hänförts till stat. nr 281:1 och 321:5, Ingår i denna tabell fr. o. m. 1957.
Anm. 2. T. o. m. 1948 är s. k. skrapfisk icke inkluderad i direktlandningarna i utlandet.
Anm. 3. Direktlandningar i utlandet enligt jordbruksnämndens statistik. Övriga siffror är hämtade från handelsstatistiken utom för 1964, som grundar sig på tullverkets preliminära statistik.
abell 6. Tablå över inkomster (prisregleringgavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk nnder tiden 15/41 1946_31/12 1964, kr.
Överfört 1946 från clea-
ringskassan för fisk____
Ränteinkomster........
Uppbörds- ochkontrollkost-
nader ................
Överfört 1963 till arbetslöshetskassan Total behållning 31/12 1964..............
+ 20 291 430: 23
+ 1 000 000: — + 8 012170:19
— 502174: —
— 1 000 000: — + 27 801 426: 42
to
1 Beträffande strömmingsregleringen den 1/4.
2 Bortsett från fonder på tillhopa 543 168 kr., vilka vid regleringssystemets införande ställts till förfogande för prisutjämningsbidrag och sedermera helt förbrukats.
2 Beloppet är preliminärt.
* Av beloppet utgör 475 152: 34 kr. kostnad för fiskexportrepresentanten, 198 110: 64 kr. kostnad för kvalitetskontrollen för fisk och 525 000 kr. anslag till fiskpropaganda.
Anm. »Prisregleringsavgifter» och »införselavgifter» avser under resp. år faktiskt influtna inkomster, medan »pristillägg m.m.» och »prisutjämningsbidrag» belöper på resp. år. Specificerade siffror för 1946— 1955 finns redovisade i prop. 1960: 82 och för 1956—1960 i prop.
1 mRa' dU L
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1965
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1965
13 III. Statens jordbruksnämnds förslag
Prisregleringen. Statens jordbruksnämnd anför att fiskarorganisationerna framhållit, att behov finns av en fortsatt prisreglering på fisk enligt i huvudsak nuvarande grunder. Samtliga representanter för fiskerinäringen har förordat att gällande regleringsförordningar förlängs på ett år. Prisregleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk har anhållit att få åtnjuta statlig kreditgaranti för lån i Sveriges Kreditbank även under nästa budgetår.
Jordbruksnämnden anmäler vidare att representanter för handeln med färsk fisk i stort sett vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet samt förordat en fortsatt prisreglering efter i huvudsak oförändrade grunder. Inte heller från konservindustrin eller från handeln med salt sill har föreslagits principiella ändringar av regleringarna på fiskets område. Dock har tidigare krav upprepats på att regleringsavgiften slopas för salt sill. Representanterna för fiskets organisationer har motsatt sig dessa krav.
Enligt jordbruksnämndens mening föreligger alltjämt behov av prisstöd för fiskarna. Nämnden anser därför att — i avvaktan på resultatet av den utredning om utformningen av prisregleringssystemet på fiskets område som pågår — prisregleringsverksamheten bör bedrivas även under budgetåret 1965/66 i stort sett enligt nu gällande grunder. Härvid gör dock nämnden förbehåll för sådana ändringar i fråga om handeln med fiskprodukter, som kan föranledas av åtaganden inom internationella organisationer.
Jordbruksnämnden, som inte är beredd att f. n. biträda kravet på att begränsa uttagandet av prisregleringsavgifter, föreslår att under nästa budgetår dylika regleringsavgifter får tas upp i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som nu tillämpas. Nämnden hemställer vidare, att de för regleringsåret 1965/66 inflytande införselavgifterna får disponeras på i huvudsak samma sätt som prisregleringsavgifterna.
Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten föreslår jordbruksnämnden, att föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk även under nästa budgetår skall få åtnjuta statlig kreditgaranti för lån i Sveriges Kreditbank i samma omfattning som f. n. Behållningen i prisregleringskassan för fisk bör på de villkor, som fastställts av Kungl. Maj :t den 3 september 1954 och den 11 april 1958, alltjämt få användas för lån till prisregleringsföreningarna för att tillfälligt finansiera krediter vid exportförsäljningar av fisk.
Medel till fiskpropaganda, fiskexportrepresentant och kvalitetskontroll.
För innevarande budgetår får av införselavgiftsmedel på fiskets område disponeras dels 200 000 kr. till den av centralnämnden för fiskpropaganda be-
14 Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1965
drivna verksamheten, dels 100 000 kr. för att bestrida kostnaderna för en fiskexportrepresentant, dels 60 000 kr. för att bekosta viss kvalitetskontroll av fisk.
Centralnämnden för fiskpropaganda har anhållit att under budgetåret 1965/66 få disponera dels 300 000 kr. för nämndens verksamhet, dels högst 20a 500 kr. för att bekosta inspelningen av en film om det svenska fisket. Som motiv har centralnämnden främst anfört att det är nödvändigt att följa upp propagandakampanjer samt att kostnaderna för produktion av reklam ökat. Jordbruksnämnden upplyser att vid överläggningar inom västkustens fiskeriråd har de intressen inom fiskerinäringen, som inte är representerade i centralnämnden, tillstyrkt bifall till framställningen.
Jordbruksnämnden anser att bidrag till fiskpropaganda i princip bör utgå endast inom ramen för de prisregleringsmedel, som ställs till regleringsföreningarnas förfogande för prisstöd. Nämnden vidhåller därför att även i fortsättningen endast begränsade belopp bör utgå direkt ur prisregleringskassan för propagandaändamål. Dessa medel bör ej heller anslås för propaganda av visst slag. Jordbruksnämnden ifrågasätter dessutom om inte viss del av kostnaden för den föreslagna filmen bör bestridas av de organisationer som har ett direkt intresse av den.
Behov av en fiskexportrepresentant föreligger enligt jordbruksnämndens mening även under nästa budgetår. Enligt vad nämnden inhämtat delas denna uppfattning av fiskarorganisationerna och av övriga företrädare för fiskerinäringen. Jordbruksnämnden hemställer därför att under budgetåret 1965/66 få disponera högst 100 000 kr. av införselavgiftsmedel för att bestrida kostnaderna för fiskexportrepresentanten.
I fråga om kostnaderna för kvalitetskontroll av fisk och fiskprodukter uttalar jordbruksnämnden att tillgängliga medel beräknas räcka till för att under nästa budgetår täcka kostnaderna för kontrollen av fiskkonserver. Avgifterna för kontroll av andra fiskvaror beräknas inte täcka kostnaderna. Underskottet var för budgetåret 1963/64 över 40 000 kr. Nämnden räknar med att underskott uppkommer även nästa budgetår och hemställer därför att för ändamålet få disponera högst 60 000 kr. av införselavgifterna.
Handelsregleringen på strömming. Jordbruksnämnden erinrar om, att i prop. 1964: 112 uttalats att det är nödvändigt att nuvarande reglering av strömmingshandeln avvecklas så snart som möjligt. Nämnden har på uppdrag av Kungl. Maj :t överlagt med de parter, som berörts av regleringen, i fråga om de stödåtgärder som kan erfordras efter en regleringsaweckling. En utgångspunkt för överläggningarna har enligt jordbruksnämnden varit att behovet av statligt stöd till strömmingsfisket kommer att kvarstå även när handelsregleringen upphört. En stabil marknadsutveckling förutsätter att en prisutjämning upprätthålls även i fortsättningen. Den nuvarande handelsregleringen innebär långtgående begränsningar i såväl enskilda fiskares
15 Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1965
som fiskförsäljningsföreningarnas och övriga distributionsföretags handlingsfrihet. Detta har hämmat en kontinuerlig anpassning till ändringarna i produktionen och distributionen. Det är angeläget att utforma ett nytt stödsystem så att rationaliseringsmöjligheter i fråga om fångst och distribution så långt som möjligt tas tillvara. Det nya systemet bör självfallet också främja produktion och avsättning av strömming av hög kvalitet.
Det är vidare av vikt att fiskare, som inför effektivare fångstmetoder, inte missgynnas genom stödsystemets utformning eller genom fiskförsäljningsföreningarnas interna åtgärder. Avräkningspriserna till fiskare bör således fastställas med hänsyn till bl. a. de faktiska mottagningskostnaderna för strömming från olika fiskarkategorier och i övrigt på likartade villkor. Det är också önskvärt, att föreningarna och deras medlemmar får vinsterna av rationaliseringsåtgärder i föreningarnas verksamhet. Om stödet under en följd av år lämnas enligt fasta normer, kan detta önskemål tillgodoses.
Mot bakgrunden av nämnda principiella synpunkter har jordbruksnämnden med sedvanliga förbehåll överenskommit med Ostkustfisk centralförening och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund om utformningen av stödet till strömmingsfisket på ostkusten. Vid överläggningarna har framkommit att viss rationalisering av fiskförsäljningsföreningarnas verksamhet kan väntas bli genomförd inom snar framtid. För att de organisatoriska ändringar, som följer av att handelsregleringen slopas, skall kunna samordnas med en effektivisering av fiskförsäljningsföreningarnas verksamhet förutsätts i överenskommelsen att det nya stödsystemet inte skall tillämpas förrän fr. o. m. den 1 juli 1966. Nu gällande tillstånd för fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten att med ensamrätt ta mot strömming för försäljning skall då upphöra. Ej heller skall statlig prisregleringsavgift tas ut på strömming som svenska fiskare för iland på ostkusten. Eftersom sådan avgift även i fortsättningen skall utgå på strömming och sill, som förs iland på syd- och västkusten, bör dock regleringsavgiften behållas för importerad strömming.
Enligt överenskommelsen skall stödet till strömmingsfisket under en sexårsperiod, räknat fr. o. in. den 1 juli 1966, utgå med årliga belopp, lägst 150 000 kr. och högst 333 300 kr., enligt vissa för hela perioden fastställda regler. Stödet skall finansieras med medel från prisregleringskassan för fisk. Prisregleringen och därmed sammanhängande åtgärder skall närmast bedrivas genom de producentkooperativa fiskförsäljningsföreningarna. Det har ansetts önskvärt, att dessa föreningar och deras medlemmar även själva direkt bidrar till regleringssystemets finansiering. Enligt överenskommelsen skall därför de till Ostkustfisk anslutna fiskförsäljningsföreningarna av sina medlemmar ta ut en avgift, som via Ostkustfisk skall inlevereras till eu ny prisregleringsförening, Ostkustens prisregleringsförening. Minimibeloppet för det statliga stödet, 150 000 kr., skall utgå även om
16 Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1965
fiskarorganisationerna inte själva tillskjuter medel. Högre statligt bidrag, dock högst 300 000 kr., skall utgå i samma mån som organisationerna själva tillskjuter medlemsavgifter med högre belopp än 150 000 kr. Om organisationerna tillskjuter mer än 300 000 kr., skall det statliga bidraget ökas med 50 % av överskjutande belopp, dock till högst 333 300 kr. Enligt överenskommelsen skall de medel, som organisationerna tillskjuter, användas för samma ändamål och på motsvarande villkor som bidragen från prisregleringskassan. Det har vidare ansetts lämpligt att de överenskomna bidragsgränserna justeras med hänsyn till eventuella ändringar i penningvärdet. Om konsumentprisindex, rensad från posten bostad utom bränsle och lyse samt från ändringarna i indirekta skatter, vid ingången av ett bidragsår har ändrats med mer än 5 % i förhållande till den 1 juli 1966 eller närmast föregående justeringstillfälle, skall motsvarande ändring ske av bidragsgränserna.
Prisregleringsmedlen skall enligt överenskommelsen oavkortade användas till stöd åt strömmingsfisket. Medlen skall i första hand användas för tillskott till de priser, som de till Ostkustfisk anslutna fiskförsäljningsföreningarnas medlemmar erhåller för strömmingsfångster som inte kan avsättas till färskkonsumtion eller rökning inom landet. Medlen skall vidare kunna användas för att effektivisera mottagningen och avsättningen av strömming samt för kvalitetsförbättrande åtgärder i samband med marknadsföringen.
Stödet till strömmingsfisket skall såsom nyss nämnts has om hand av Ostkustens prisregleringsförening. Styrelsen skall bestå av sju ledamöter jämte en opartisk ordförande, som vid jämn röstfördelning har utslagsröst. Kungl. Maj :t skall enligt överenskommelsen utse ordförande i styrelsen jämte en ledamot, som bör vara tjänsteman i jordbruksnämnden. Fiskarorganisationerna skall utse fyra ledamöter och den privata och konsumentkooperativa handeln vardera en. Det har förutsatts att föreningen skall konstitueras såsom ekonomisk förening med stadgar, som fastställs av jordbruksnämnden och som inte får ändras utan nämndens samtycke. Såsom styrelseledamöter i föreningen avses ingå representanter för Ostkustfisk och för Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund samt en representant för vardera Sveriges fiskgrossisters riksförbund och Kooperativa förbundet. De nämnda organisationerna skall, i förhållande till vars och ens representation i styrelsen, ingå i föreningen med vissa mindre insatsbelopp.
Ostkustens prisregleringsförening skall stödja strömmingsfisket på ostkusten genom att ställa medel till Ostkustfisks förfogande för prisreglerande eller därmed jämförlig verksamhet. Vid ställningstagandet till medelsanvändningen skall regleringsföreningen tillse, att medlen inte används så att vissa fiskargrupper obehörigen gynnas eller på sådant sätt, att vissa handelsfonner diskrimineras vid marknadsföringen. Förening-
17 Kungl. Maj:Is proposition nr 37 år 1965
tus administrationskostnader föreslås bestridas direkt från prisregleringskassan för fisk. Föreningen skall från föreningen Ostkustfisk ta över uppgiften att tillsammans med jordbruksnämnden vara huvudman för Stiftelsen Ostkustfisks konjunkturutjämningsfond. Den del av bidraget från prisregleringskassan och av övriga till föreningen inlevererade medel, som inte tas i anspråk under ett år, bör tillföras denna konjunkturutjämningsfond. Fondmedlen skall kunna disponeras för prisregleringen av strömming på motsvarande villkor, som gäller för de årliga bidragsmedlen.
I överenskommelsen ingår bestämmelser, som skapar garantier för att vissa fiskare eller fiskargrupper inte kan uteslutas från stödsystemet. Medlemskap i fiskförsäljningsföreningar, som är anslutna till Ostkustfisk, skall således stå öppet för varje yrkesfiskare. Medlem i Ostkustfisk skall kunna bli varje representativ och kvalificerad yrkesfiskarorganisation. Med yrkesfiskare skall avses envar som är sysselsatt enbart med fiske eller är sysselsatt med fiske till ej obetydlig del.
Fiskförsäljningsföreningar, som är anslutna till Ostkustfisk, skall enligt överenskommelsen tillhandahålla strömming i efterfrågade och med hänsyn till tillgång möjliga kvantiteter till envar kvalificerad köpare. Försäljningen skall härvid ske på skäliga och i förhållande till köpens storlek lika villkor. Syftet är att säkerställa att marknadsföringen skall ske i överensstämmelse med principerna i gällande konkurrenslagstiftning.
I överenskommelsen förutsätts slutligen, att de till Ostkustfisk anslutna fiskförsäljningsföreningarna svarar för minst tre fjärdedelar av förstahandsmottagningen av strömming. Om det kan antas, att denna förutsättning inte uppfylls skall överläggningar ske mellan jordbruksnämnden och fiskarorganisationerna samt övriga berörda parter beträffande de ändringar i stödsystemet som påkallas härav. Vid bedömning av förstahandsmottagningens fördelning skall enligt överenskommelsen inte medräknas sådan mottagning av strömming, som redan vid nuvarande handelsreglering går vid sidan av de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna.
Jordbruksnämnden framhåller att prisregleringsföreningen blir av principiellt samma karaktär som prisregleringsföreningarna på jordbrukets område. Enligt nämndens mening är det av stort värde att även prisregleringen på strömming has om hand av en organisation med representation för olika intressegrupper. Detta skapar vissa garantier för att olika intressen tillgodoses vid den praktiska tillämpningen av regleringssystemet och gör det möjligt att begränsa myndighetens direkta befattning med olika regleringsåtgärder.
Med hänsyn till att det nya prisregleringsstödet för strömmingsfisket skall tillämpas först fr. o. in. den 1 juli 1966, föreslår jordbruksnämnden att giltighetstiden för förordningen den JO maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in. förlängs intill utgången av budgetåret 1965/66. Jordbruksnämnden ifrågasätter vidare, om inte de bestäm-
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1965
melser i nyssnämnda förordning, som reglerar handeln med fisk, bör utgå fr. o. in. den 1 juli 1966 i samband med att auktorisationstillstånden slopas.
Jordbruksnämnden upplyser, att företrädarna för den enskilda och konsumentkooperativa strömmingspartihandeln har förklarat, att de ansluter sig till den föreslagna omläggningen av stödsystemet. Av jordbruksnämndens skrivelse framgår, att ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor inte har något att erinra mot förslaget.
Regleringen av utrikeshandeln med fisk. Jordbruksnämnden föreslår att giltighetstiden för förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372 och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur och angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. förlängs t. o. m. den 30 juni 1966.
Den fortsatta tillämpningen av importregleringen av fisk föreslår nämnden skall ske i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som nämnden ägt tillämpa under innevarande budgetår.
I fråga om förbudet att under viss tid av året försälja islandssill anför jordbruksnämnden att fiskarparten motsatt sig ett förslag att häva förbudet. Representanter för handeln med salt sill har däremot framfört bl. a. att produktionen av fladensill minskat starkt under senare år och därmed också behovet av att trygga försäljningen av varan. Nämnden anser att bestämmelserna i ämnet bör upphävas men hemställer ej härom med hänsyn till fiskarpartens avstyrkan.
I fråga om exportregleringen framhåller jordbruksnämnden, att det enligt nämndens mening är erforderligt att exporten även i fortsättningen regleras i den omfattning som nu sker för att exportmöjligheterna skall kunna tas till vara på ett rationellt sätt.
Jordbruksnämndens råd i prisregleringsfrågor på fiskets område ansluter sig till nämndens förslag, med det undantaget att rådet uttalat sig för att centralnämnden för fiskpropaganda för nästa budgetår bör tilldelas ett bestämt belopp. Flertalet av rådets ledamöter har därvid ansett att beloppet bör vara 200 000 kr. Härjämte har vissa ledamöter av rådet föreslagit dels atl styrelsen för Ostkustens prisregleringsförening skall utökas med representant för Svenska fiskhandelsförbundet, dels att regleringsföreningen endast skall få använda sina medel för prisreglering av överskottsströmming.
Fiskeristgrelsen har vid samråd förklarat sig i sak biträda jordbruksnämndens förslag. Styrelsen har dock ansett att bidraget till centralnämnden för fiskpropaganda för nästa budgetår ej bör fastställas till lägre belopp än 200 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 7965
19 IV. Departementschefen
Statens jordbruksnämnd har efter överläggningar med representanter för fiskarorganisationerna, fiskhandeln och industrin funnit att behov föreligger av fortsatt prisreglering på fiskets område. Även jag anser att prisregleringsverksamheten bör upprätthållas under nästa budgetår. I avvaktan på resultatet av det uppdrag att utreda utformningen av prisregleringssystemet, som jordbruksnämnden erhållit, bör prisregleringen handhas på samma sätt som hittills, dvs. i stort sett i enlighet med de uttalanden i ämnet som gjorts av föredragande departementschefen i prop. 1951: 81. Kostnaden för regleringen bör som hittills täckas av medel som inflyter till prisregleringskassan för fisk. Statens jordbruksnämnd bör äga ta upp regleringsavgifter under budgetåret 1965/66 i den omfattning som gällt sedan den 1 september 1963. Nämnden bör således få ta ut regleringsavgift med högst 3 % av inköpspriset för fisk, som fångas av svenska fiskare och som förs i land på väst- och sydkusten, samt med högst 3 öre per kg för strömming som förs i land på ostkusten. På importerad fisk bör prisregleringsavgift kunna tas ut med belopp som motsvarar avgifterna på fisk, som svenska fiskare fångar. I enlighet med jordbruksnämndens förslag bör inkomsterna av införselavgifterna på filéer av vissa fiskslag få disponeras på i huvudsak samma sätt som prisregleringsavgifterna. Sedan i det följande särskilt nämnda belopp utgått bör införselavgifterna således få användas för att täcka de utgifter som erfordras för att upprätthålla prisregleringen.
I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör enligt min mening inte heller under nästa budgetår hinder möta att — under särskilda förhållanden och på de villkor som fastställs av Kungl. Maj :t — använda behållningen i prisregleringskassan för lån till prisregleringsföreningarna på fiskets område för att tillfälligt finansiera krediter vid försäljning av fisk på export. Jag biträder vidare jordbruksnämndens förslag, att prisregleringsföreningarna även under budgetåret 1965/66 bör tå statlig kreditgaranti för lån i Sveriges Kreditbank i samma omfattning som nu gäller.
För innevarande budgetår får centralnämnden för fiskpropaganda för sin verksamhet disponera högst 200 000 kr. av införselavgiftsmedel. Centralnämnden har mot bakgrunden av bl. a. behovet av fortsatt propaganda i skrivelse till statens jordbruksnämnd föreslagit dels alt 300 000 kr. anvisas til! centralnämndens verksamhet, dels att 205 500 kr. anvisas för att bekosta en film om svenskt fiske. Jordbruksnämnden, som anser att bidrag till fiskpropaganda i princip bör utgå endast inom ramen för de medel, som ställs till prisregleringsföreningarnas förfogande i prisstödjande syfte, tillstyrker att även i fortsättningen ett begränsat belopp utgår direkt ur prisregleringskassan. Flertalet av ledamöterna i jordbruksnämndens råd i prisregleringsfrågor på fiskets område uttalar sig för att 200 000 kr. ställs till
20 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1965
förfogande för centralnämndens verksamhet under nästa budgetår. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Centralnämnden bör således för budgetåret 1965/66 få disponera oförändrat högst 200 000 kr. av införselavgifter för sin verksamhet. Någon särskild medelsanvisning till den av centralnämnden föreslagna filmen kan jag inte förorda.
För att täcka kostnaden för en befattning som fiskexportrepresentant har under budgetåret 1964/65 fått tas i anspråk högst 100 000 kr. av införselavgilterna på fiskets område. Jag biträder jordbruksnämndens förslag att för nästa budgetår samma belopp får användas för ändamålet. Ej heller har jag något att erinra mot förslaget att även för budgetåret 1965/66 högst 60 000 kr. av införselavgifter disponeras för de av jordbruksnämnden angivna kostnaderna i samband med kvalitetskontroll av andra fiskvaror än konserver.
Till stöd för strömmingsfisket gäller sedan år 1935 en särskild reglering av handeln med strömming. Genom denna har fiskarnas ekonomiska föreningar på ostkusten — de s. k. auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna — erhållit ensamrätt att för återför sälj ning ta emot färsk strömming från fiskarna. I kraft av ensamrätten bestämmer de auktoriserade föreningarna det pris som strömmingen skall betinga vid försäljning till olika ändamål. Därutöver upprätthålls prisreglering på strömming.
Vid anmälan av prop. 1964:112 uttalade jag i anslutning till att redogörelse lämnades för en inom statens jordbruksnämnd verkställd utredning rörande handelsregleringen på strömming att det var nödvändigt att avveckla regleringen så snart som möjligt. I avvaktan på ytterligare överväganden rörande de stödåtgärder, som kunde erfordras för tiden efter avvecklingen, borde regleringen förlängas t. o. m. den 30 juni 1965. Dessa uttalanden föranledde ingen erinran från riksdagen (JoU 1964:15, rskr 241).
Såsom framgår av redogörelsen i det föregående har statens jordbruksnämnd överlagt med berörda parter om utformningen av stödet till strömmingsfisket efter det att handelsregleringen upphört. Jordbruksnämnden har därvid med utgångspunkt från att handelsregleringen skall upphöra den 30 juni 1966 överenskommit med representanter för föreningen Ostkustfisk och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund att för en tid av sex år därefter i huvudsak följande skall gälla i fråga om stödet till strömmingsfisket. Från prisregleringskassan för fisk skall för att finansiera stcdet utgå årliga bidrag, lägst 150 000 kr. och högst 333 300 kr., enligt vissa för perioden fastställda regler. Härjämte har förutsatts att medlemmarna i ostkustens fiskförsäljningsföreningar själva skall tillskjuta medel. Det nyss angivna lägsta beloppet, 150 000 kr., för det årliga bidraget från prisregleringskassan skall dock utgå även om medlemmarna inte tillskjuter några medel. Högre bidrag från kassan, dock högst 300 000 kr., skall utgå i samma mån som medlemmarna tillskjuter högre belopp än 150 000 kr.
21 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 är 1965
Om medlemmarnas tillskott överstiger 300 000 kr. skall bidraget från kassan ökas med 50 % av överskjutande belopp dock liögst till 333 300 kr. Angivna bidragsgränser skall ändras i samma mån som konsumentprisindex — rensad från posten bostad utom bränsle och lyse samt från ändringar i indirekta skatter — vid ingången av ett bidragsår ändrats med mer än 5 % i förhållande till den 1 juli 1966 eller närmast föregående ändring. Det har slutligen förutsatts att fr. o. in. den 1 juli 1966 inte skall tas ut någon statlig prisregleringsavgift på strömming som svenska fiskare för i land på ostkusten.
Såväl bidraget från prisregleringkassan som av medlemmarna tillskjutna medel skall disponeras för tillskott till de priser som de till Ostkustfisk anslutna fiskförsäljningsföreningarnas medlemmar får för strömming som inte kan avsättas inom landet för färskkonsumtion eller rökning. Härjämte skall medel kunna användas för åtgärder, som är ägnade att effektivisera förstahandsmottagningen och avsättningen av strömming, samt för kvalitetsförbättrande åtgärder i samband med marknadsföring.
Stödet skall has om hand av en för ändamålet särskilt bildad förening, Ostkustens prisregleringsförening, som skall ha en styrelse på åtta personer varav Kungl. Maj :t skall utse ordförande och en ledamot. Fyra ledamöter skall utses av fiskarorganisationerna och en av vardera den privata och den konsumentkooperativa handeln. I överenskommelsen har förutsatts att föreningens administrationskostnader skall bestridas direkt från prisregleringskassan för fisk. Prisregleringsföreningen skall i sin tur ställa medel till förfogande för föreningen Ostkustfisk, varvid skall tillses att medlen inte används så atl vissa fiskargrupper obehörigen gynnas eller på sådant sätt att vissa handelsformer diskrimineras vid marknadsföringen. Till Ostkusttisk anslutna fiskförsäljningsföreningar, vari varje yrkesfiskare skall kunna bli medlem, skall enligt överenskommelsen till envar kvalificerad köpare sälja strömming i efterfrågade kvantiteter pa skäliga och i förhallande till köpens storlek lika villkor.
Om till Ostkustfisk anslutna fiskförsäljningsföreningar inte svarar- för minst tre fjärdedelar av förstahandsmottagningen av strömming, skall stödets utformning omprövas.
Det är glädjande alt enighet nåtts om utformningen av det stöd till strömmingsfisket på ostkusten som bör gälla efter det att nuvarande handelsreglering på strömming upphört. Det förslag, som jordbruksnämnden framlagt efter överenskommelse med fiskarorganisationerna, innebär att från prisregleringskassan för fisk årligen kommer att utgå ett belopp av i princip lägst 150 000 kr. och högst 333 300 kr. såsom bidrag till det nya stödsystemets finansiering. Under de senaste tre åren har från kassan som pi ^utjämningsbidrag på strömming utbetalats i medeltal nära 250 000 kr. årligen utöver inflytande prisrcgleringsavgifter. Med hänsyn härtill och till behållningen i prisrcglcringskassan för fisk anser jag förslaget vara godtag-
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 2/ dr 1965
bart ur ekonomisk synpunkt. Det nya stödsystemet bör också, såsom jordbruksnämnden förutsatt, främja rationalisering av fisket och distributionen av strömming. En sådan rationalisering hämmas av den gällande handelsregleringen. Ombudsmannaämbete! för näringsfrihet.sfrågor har förklarat sig ej ha någon erinran mot det nya stödsystemets utformning. Jag föreslår därför, att principbeslut nu fattas att stödet till strömmingsfisket på ostkusten fr. o. in. den 1 juli 1966 utformas i huvudsaklig överensstämmelse med jordbruksnämndens förslag samt att gällande bestämmelser för reglering av handeln med fisk samtidigt avskaffas. Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd bör äga vidta de förberedelser som erfordras för att det nya systemet skall kunna genomföras den 1 juli 1966.
Nu gällande ordning för prisregleringen på fisk och handelsregleringen på strömming grundas på bestämmelser i förordningen den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m. Mot bakgrunden av vad jag anfört i det föregående bör för nästa budgetår dessa bestämmelser inte ändras. Jag föreslår därför, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att förlänga förordningens giltighetstid t. o. in. den 30 juni 1966.
Importen och exporten av fisk m. m. regleras f. n. med stöd av bl. a. förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur samt (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. in. Såsom statens jordbruksnämnd föreslagit bör även dessa förordningar gälla under nästa budgetår. Jag töreslår att Kungl. Maj:t även i fråga om dessa förordningar inhämtar riksdagens bemyndigande att förlänga giltighetstiderna t. o. m. den 30 juni 1966.
importregleringen bör i enlighet med jordbruksnämndens förslag fortfarande tillämpas på i huvudsak samma sätt som innevarande budgetår. Jordbruksnämnden bör därvid liksom hittills få företa de jämkningar som kan bli erforderliga på grund av bestämmelserna i EFTA-konventionen eller av åtaganden inom andra internationella organisationer. Jag liar inte något att erinra mot att förbudet att under viss del av året sälja islandssill inte heller nästa budgetår upprätthålls.
Även regleringen av exporten av fisk bör under nästa budgetår, såsom jordbruksnämnden förordat, ordnas efter i huvudsak de grunder som följs under innevarande budgetår.
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
1) bemyndiga Kungl. Maj :t att t. o. m,. den 30 juni 1966 förlänga giltighetstiderna för förordningen den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk m. in., för-
23 Kungl. Mnj.ts proposition nr 37 år 1965
ordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur samt förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. in.’,
2) medge, att för tiden t. o. in. den 30 juni 1966 reglering av priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk av vissa slag jämte vad därmed sammanhänger anordnas enligt de grunder jag förordat i det föregående,
3) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under budgetåret 1965/66 för lån i Sveriges Kreditbank mot gängse ränta ställa garanti dels åt Sydkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp av 2 000 000 kr. jämte ränta, dels åt Västkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp av 3 000 000 kr. jämte ränta,
4) godkänna att fr. o. in. den 1 juli 1966 bestämmelserna för regleringen av handeln med fisk avvecklas och att stödet till strömmingsfisket utformas enligt de grunder jag förordat i det föregående.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Claes Lundquist
f*A*CUS BOKTH. STHLM 1965 650120