angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1967/68, m. m.
Hänvisat till av
Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1967
1 Nr 38
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1967/68, m. m.; given Stockholms slott den 17 februari 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmquist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås för budgetåret 1967/68 fortsatt reglering av priserna på fisk samt importen och exporten av fisk. Regleringen förordas ske enligt i huvudsak samma grunder som hittills.
Vidare föreslås att 1 milj. kr. ur prisregleringskassan för fisk får användas till bidrag till Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassas fond.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 38
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1967
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 februari 1967.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om reglering av priserna på fisk under budgetåret 1967/68, m. m., och anför.
Inledning
Statens jordbruksnämnd har i skrivelse den 31 januari 1967 lagt fram förslag beträffande reglering av priserna på fisk under budgetåret 1967/68. Jordbruksnämnden anmäler att representanter för vederbörande fiskarorganisationer samt för fiskhandeln och industrin till nämnden framfört sina synpunkter på frågan om de fortsatta regleringarna på fiskets område. överläggningar har skett med jordbruksnämndens råd beträffande prisregleringsfrågor på fiskets område. Nämnden har även samrått med fiskeristyrelsen.
Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa har i skrift den 5 oktober 1966 anhållit om bidrag med 1 milj. kr. ur prisregleringskassan för fisk. Häröver har arbetsmarknadsstyrelsen, fiskeristyrelsen och statens jordbruksnämnd avgett remissyttranden.
Nuvarande förhållanden m. m.
Innebörden av pris- och handelsregleringen. I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; omtryckt och senast ändrad 1966: 180) om prisregleringsavgift för fisk m. m. meddelas bestämmelser om sådan avgift. Förordningen gäller t. o. m. den 30 juni 1967. Importen och exporten av fisk och fiskprodukter regleras genom kungörelsen den 14 mars 1947 (nr 82; omtryckt 1954:605 och senast ändrad 1961:368) angående allmänt importförbud
Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1967
samt förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372 och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur resp. utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Även de båda sistnämnda förordningarna gäller enligt kungörelse den 27 maj 1966 (nr 181) t. o. in. den 30 juni 1967.
Regleringen av priserna på fisk är i viss mån olika för väst- och sydkustens prisregleringsområden och för ostkustens prisregleringsområde. Prisregleringarna inom de två förstnämnda områdena innebär att jordbruksnämnden, efter överläggningar med fiskarorganisationerna, fastställer minimipriser på de viktigaste fiskslagen. Fiskarna får därigenom ut lägst dessa priser för fisk som säljs till konsumtion inom landet eller för export på vissa marknader. Den fisk, som inte kan säljas till minimipris, övertas av särskilda prisregleringsföreningar, Västkustfisk, förening u. p. a., och Sydkustfisk, förening u. p. a. Föreningarna säljer fisken för export till länder med centraliserad import eller inom landet till djurföda eller beredning av fiskmjöl. För verksamheten erhåller föreningarna vissa i förväg bestämda statliga bidrag, s. k. pristillägg. Numera utgår dessa i form av ett fast belopp för prisregleringen under ett år. Den del av dessa belopp, som ej behöver tas i anspråk under året, överförs till prisregleringsföreningarnas konjunktur utjämningsfonder. Föreningarna betalar till fiskaren ett s. k. garantipris, som fastställs av föreningen i förväg med hänsyn till beräknade försäljningsmöjligheter och erhållna pristillägg. Garantipriset är således det pris som fiskaren lägst kan påräkna för sina leveranser av fisk. Beträffande utformningen av regleringssystemet i övrigt på väst- och sydkusten hänvisas till prop. 1946: 232, 1948: 48 och 1951: 81.
Prisregleringen på ostkusten är begränsad till strömming och har den 1 juli 1966 fått en ändrad utformning i samband med att handelsregleringen på strömming avskaffats. Det nya systemet innebär i huvudsak, att under en tid av sex år årliga bidrag utgår från prisregleringskassan för fisk till strömmingsfisket med belopp som står i visst samband med storleken av de medel som medlemmarna i ostkustens fiskförsäljningsföreningar tillskjuter. Bidraget från kassan utgår under innevarande budgetår med lägst 150 000 kr. och högst 333 300 kr. Medlen skall användas bl. a. för tillskott till priserna för strömming som inte kan avsättas för färskkonsumtion eller rökning inom landet. För att ha hand om stödet har bildats en särskild förening, Ostkustens prisregleringsförening, i vars styrelse ingår representanter för staten, fiskets organisationer och för handeln. Eventuellt överskott i prisregleringsföreningens verksamhet förs årligen över till en konjunkturutjämningsfond. Den närmare innebörden av systemet finns redovisad i prop. 1965: 37 och 1966: 56.
Kostnaderna för prisregleringen av fisk täcks av prisreglerings- och införselavgifter som tillförs den av jordbruksnämnden förvaltade prisregleringskassan för fisk. Prisregleringsavgift erläggs av förstaliandsköpare av fisk m. fl. och utgår för såväl svenskfångad som importerad saltvattenfisk.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 38
4 Kungl. 31aj:ts proposition nr 38 år 1967
På västkusten tas prisregleringsavgift f. n. ut på i huvudsak all fisk med undantag av skarpsill och de fiskslag — utom kungsfisk — varav filéer belagts med införselavgift. För svenskfångad fisk, som förs i land på sydkusten, tas avgift ut endast på sill (strömming). Fisk, som övertas av prisregleringsföreningarna på väst- och sydkusten, är inte avgiftsbelagd. Regleringsavgiften utgör 3 % av inköpspriset för svenskfångad fisk. Regleringsavgiften på importerad fisk fastställs så att den i stort sett motsvarar avgiften på svenskfångad fisk.
Införselavgift tas ut på viss filéad fisk. Under år 1966 har denna avgift vid import från EFTA-länderna utgjort 9 öre per kg för frysta filéer. Denna avgift avskaffades vid utgången av år 1966. Införselavgiften uppgår nu vid import, som i tullhänseende är berättigad till områdesbehandling enligt EFTA-konventionen, till 25 öre per kg för färsk eller kyld filéad torsk, kolja, gråsej och vitling. Vid annan införsel uppgår avgiften till 45 öre per kg för färsk, kyld eller fryst filéad torsk, kolja, gråsej, vitling och kungsfisk.
Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsekapital täcks till stor del av deras konjunkturutjämningsfonder. Föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk kan vidare erhålla statlig garanti för lån i Sveriges kreditbank intill 3 milj. kr. resp. 2 milj. kr.
Enligt gällande grunder för importregleringen av fisk och fiskprodukter äger jordbruksnämnden begränsa importen av fisk i den omfattning som är nödvändig för att upprätthålla prisregleringssystemet. I frågor av allmänt intresse beträffande tillämpningen av importregleringen inhämtar jordbruksnämnden synpunkter från det av nämnden inrättade fiskimportrådet. Detta består av representanter för fiskare, handel, beredare och konsumenter.
Vid tillämpningen av importregleringen medger nämnden import utan licens av vissa fiskvaror från bl. a. OECD-länderna och vissa öststater. För flertalet övriga fiskvaror utfärdar nämnden generella importlicenser. Vara, som tagits upp på sådan licens, får föras in på samma villkor som de licensfria varuslagen under förutsättning att fisken inköpts i fast räkning och att den inte förts in direkt från fiskebåt, s. k. direktlandning. I annat fall utfärdas individuell licens, som kan innebära, att importen kvantitativt regleras. Under år 1966 har behovsprövning av importanspråken skett i huvudsak endast i fråga om färsk och fryst strömming och torsk samt spillånga.
Som en följd av EFTA-konventionen avskaffades tullarna på fiskkonserver o. d. den 31 december 1966 vid införsel från länder anslutna till EFTA. Samtidigt har i enlighet med konventionens förpliktelser globalkontingenterna avvecklats för frysta fiskfiléer och de formellt kvarstående kvantitativa importrestriktionerna hävts för dessa varor.
Gällande exportreglering av fisk och fiskprodukter innebär i princip att
Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1967
av jordbruksnämnden utfärdad licens fordras för export. S. k. villkorlig licensfrihet tillämpas. Detta innebär att dessa varor under vissa förutsättningar tills vidare får exporteras utan licens till i huvudsak de länder, som inte har centraliserad import. En av de förutsättningar, som jordbruksnämnden uppställer för licensfriheten, är att fisken skall vara inköpt enligt gällande bestämmelser om prisreglering beträffande fisk.
Exporten till länder med centraliserad import sker i enlighet med särskild överenskommelse mellan föreningarna Ostkustfisk, Sydsvensk exportfisk, Västkustfisk och Fiskkonservfabrikernas förening samt företrädare för exporthandeln med färsk och fryst fisk samt svensk saltsill. Den närmare innebörden av denna överenskommelse redovisas i prop. 1962:58 s. 22. I propositionen redogörs även för det s. k. fiskexportrådet.
Fångst- och prisutveckling m. m. Utvecklingen inom saltsjöfisket av antalet fiskare och fiskebåtar, fångst- och prisutvecklingen inom saltsjöfisket, exporten och importen av fisk- och fiskprodukter samt det ekonomiska utfallet av den statliga prisregleringen på fisk framgår av följande tabeller.1
Under år 1965 redovisas på ost- och sydkusten en fortsatt minskning av antalet yrkesfiskare liksom en fortsatt övergång till fiskebåtar med allt större motorstyrka. Motsvarande utveckling torde under år 1965 ha ägt ram på västkusten i varje fall vad angår övergången till större fiskebåtar. Totala antalet yrkesfiskare var år 1965 uppskattningsvis 7 900 mot omkring ca 8 000 år 1964.
Det svenska havsfiskets avkastning beräknas under år 1966 ha minskat med omkring 50 milj. kg och 20 milj. kr. till eu kvantitet av omkring 320 milj. kg och ett värde av ca 250 milj. kr. Bortsett från en mindre fångstminskning på ostkusten hänför sig nedgången till västkustens fångstområde. Den betydande minskningen av västkustfiskets avkastning under år 1966 avser såväl ilandföringen i utlandet som i svenska hamnar. Nedgången i fångstmängden berör i första hand s. k. skrapfisk, som beräknas ha minskat med ca 35 milj. kg till något över 60 milj. kg. Fångsterna av konsumtionssill har samtidigt minskat med ca 15 milj. kg till ungefär 138 milj. kg. Av minskningen faller ca 35 milj. kg och 11 milj. kr. på den direkt i utlandet ilandförda fångsten, som för år 1966 beräknas till ca 168 milj. kg och 100 milj. kr. I högre grad än under tidigare år har utlandslandningarna koncentrerats till Danmark, som under år 1966 beräknas svara för ca 98 % av den i utlandet ilandförda fångsten. Förutom tillbakagången för sillfisket har under år 1966 skett en fortsatt stark nedgång av räkfångsterna. På sydkusten har fångsterna av såväl sill som torsk ökat något under år 1966. [landföringen av skrapfisk på sydkusten har under år 1966 fortsatt att öka. Strömmingsfångsterna på ostkusten har minskat något. Under år 1966 har fångstbegränsningar, såvitt avser prisreglerade fiskslag, upprätthållits på
1 Tabellerna återfinns på s. 7—12.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1967
konsumtionssill och makrill på västkusten samt på sill och strömming på syd- och ostkusten.
Förstahandspriserna på konsumtionssill, som svenska fiskare landat utomlands, har under år 1966 legat på ungefär samma nivå som år 1965. På västkusten har sill och andra viktigare fiskslag — med undantag av torsk och kolja, där priserna gått ner på grund av stor tillförsel — betalats med i genomsnitt något högre priser år 1966 än under år 1965. Detsamma är förhållandet beträffande sydkusttorsk, medan medelpriset på sydkustsill varit oförändrat jämfört med år 1965. Under år 1966 har högre minimipriser än under år 1965 upprätthållits på flertalet av de av nämnden minimiprissatta fiskslagen.
Utrikeshandeln med fisk och fiskprodukter under år 1966 kännetecknas av att exporten minskat betydligt. Importen har däremot ökat, i synnerhet värdemässigt. Exporten, som till övervägande del utgörs av fångster som förts i land direkt i utrikes hamnar, beräknas under år 1966 ha uppgått till 189 milj. kg och 142 milj. kr., vilket innebär en nedgång med omkring 47 milj. kg och 17 milj. kr. Exportminskningen hänför sig till såväl direktlandningar i utlandet som övrig utförsel (s. k. kommersiell export). Utlandslandningarnas andel av den totala fiskexporten beräknas under år 1966 ha uppgått till 89 % av kvantiteten och till 70 % av värdet. Importen av fisk och fiskprodukter har under år 1966 ökat med 4 milj. kg och 31 milj. kr. till omkring 74 milj. kg och 264 milj. kr. Främst importen av frysta filéer, räkor och islandssill har ökat. Den starka ökningen av importvärdet under år 1966 sammanhänger både med ändrad sammansättning av införseln och med höjda importpriser. Förbrukningen av färsk och fryst fisk samt skaldjur under år 1966 beräknas till omkring 124 milj. kg och av konserver och annan beredd fisk till omkring 44 milj. kg. Av konsumtionen av färsk och fryst fisk utgjorde år 1966 38 r/0 frysta filéer mot 32 % år 1965. Importens andel av förbrukningen av färska och frysta fiskvaror beräknas ha stigit från 38 % år 1965 till 45 % år 1966.
Vissa undersökningar rörande fiskets lönsamhet visar att det beräknade kontanta nettot av fisket liksom den taxerade nettointäkten under år 1964 ökat inte obetydligt på väst- och ostkusten, medan de på sydkusten varit i stort sett oförändrade. Under år 1965 synes inkomsterna ha förbättrats totalt sett, medan inkomstläget under år 1966 torde ha försämrats. Inkomstförbättringen under år 1965 liksom inkomstförsämringen under år 1966 hänför sig närmast till västkusten.
Reglerings- och införselavgifterna har under år 1966 uppgått till 3,9 milj. kr., varav 2,8 milj. kr. utgör avgifter på importfisk. Härutöver har prisregleringskassan för fisk tillförts räntor med drygt 2 milj. kr. Utbetalningarna från kassan uppgick sammanlagt till 3,1 milj. kr., varav till prisregleringsföreningarna utbetalats 2,7 milj. kr. Behållningen i kassan var den 1 januari 1987 33,2 milj. kr. mot 30,4 milj. kr ett år tidigare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 3967
7 Tabell 1. Antal fiskare vid saltsjöfisket 1935—1965
(Indextal: 1935/39 = 100)
Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskestatistiken. Enligt instruktionen för statistikinsamlarna skall som yrkesfiskare anses person, som har sin huvudsakliga inkomst av fisket. Lokala skiljaktigheter förekommer emellertid i fråga om gränsdragningen mellan yrkesoch binäringsfiskare.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1967
Tabell 2. Antal fiskebåtar 1935—1939, 1948—1965
Anm. I SOS Fiske redovisas också fiskebåtar utan motor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1967
9 Tabell 3. Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd och värde samt procentuell fördelning 1935—1966
1 Uppgifterna är hämtade ur den officiella statistiken utom för år 1984, 1965 och 1966, för vilka de är beräknade av jordbruksnämnden.
Anm. Med »Västkusten» avses fångstområdena Kattegatt, Skagerack, Nordsjön och avlägsnare vatten; »Sydkusten» inkluderar Öresund. Avrens är inkluderat i fångstmängdsuppgifterna fr. o. m. år 1949 men däremot inte för åren dessförinnan. Det totala avrenset har för åren 1945/1948 utgjort i genomsnitt 8,7 milj. kg. Fr. o. m. år 1949 är i ilandföringen i utrikes hamnar inkluderad s. k. skrapfisk. Sådan fisk ingår däremot ej i motsvarande siffror för åren dessförinnan och därmed ej heller i kolumnerna »Västkusten» och »Totalfångst». Före år 1949 torde ilandföringen av skrapfisk i utlandet ha varit obetydlig. Ilandföringen i utrikes hamnar fr. o. m. år 1963 i hel färskvikt, tidigare år i landad vikt.
Tabell 4. Genomsnittliga fiskarpriser och minimipriser på fisk under tiden juli 1962—september 1966, öre/kg
1 Uppgifterna avser försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg, Kungshamn, Smögen, Lysekil och Strömstad.
2 Skarpsill, saltsill, skrapfisk och skaldjur ej medtagna.
3 Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara samt på torsk rensad vara med huvud.
4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för alla
köpare). Inom parentes har angetts minimipriset vid försäljning på s. k. andra auktion (för exportörer och beredare).
5 Under åren 1962 resp. 1963 och 1964 har minimipriserna under slutet av veckan legat 2 resp. 4 öre per kg under de angivna priserna.
6 Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföreningen fastställt vid försäljning till detaljhandeln. Detta är sålunda ej jämförbart med de redovisade fiskarpriserna.
Anm. Såväl de genomsnittliga fiskarpriserna som minimipriserna inkluderar i förekommande fall exempelvis auktionsavgifter och fiskarens andel i lådkostnaden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1967
Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1967
11 Tabell 5. Utrikeshandeln med fisk, kräftdjur och blötdjur samt beredd eller konserverad fisk m. m. tillhörande kap. 3 och 16 i tulltaxan
-.....vild i^uuseiveiaue varor av nsK och skaldjur, som i den tidigare tull-
taxan hanforts till stat. nr 281:1 och 321:5, ingår i denna tabell fr. o. m. år 1957.
Anm. 2. T. o. m. år 1948 är s. k. skrapfisk inte inkluderad i direktlandningarna i utlandet.
3- Direktlandningar i utlandet enligt jordbruksnämndens statistik. Övriga siffror är hämtade från handelsstatistiken utom för år 1966, som grundar sig på tullverkets preliminära statistik.
Tabell 6. Tablå över inkomster (prisregleringsavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden 15/41 1946—-31/12 1966, kr.
Överfört år 1946 från clearingskassan för fisk .... Ränteinkomster........
+ 22 113 152: 98
+ 1 000 000: — + 11 780 482: 46
Uppbörds-och kontrollkostnader ................
Överfört år 1963 till arbets löshetskassan Total behållning 31/12 1966..............
—■ 658 123: —
— 1 000 000: — + 33 235 512: 44
1 Beträffande strömmingsregleringen den 1/4.
2 Bortsett från fonder på tillhopa 543 168 kr., vilka vid regleringssystemets införande ställts till Ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag och sedermera helt gått åt.
3 Beloppet är preliminärt.
* Av beloppet utgör 647 863:12 kr. kostnad för fiskexportrepresentanten, 289 177: 30 kr. kostnad för kvalitetskontrollen för fisk och 925 000 kr. anslag till fiskpropaganda.
Anm. »Prisregleringsavgifter» och »införselavgifter» avser under resp. år faktiskt influtna inkomster, medan »pristillägg m. m.» och »prisutjämningsbidrag» belöper på resp. år. Specificerade siffror för åren 1946—1955 finns redovisade i prop. 1960: 82 och för åren 1956— 1960 i prop. 1963: 49.
Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1967
13 Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1967
Prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning anses tillfredsställande. Föreningen Västkustfisk har år 1966 totalt övertagit 16,8 milj. kg fisk för 8,9 milj. kr. och föreningen Sydkustfisk har övertagit 2,1 milj. kg sill för 700 000 kr. År 1965 övertogs av Västkustfisk 18,8 milj. kg fisk för 9,4 milj. kr. och av Sydkustfisk 1,2 milj. kg sill för 300 000 kr. Den på ostkusten prisreglerade strömmingskvantiteten beräknas under år 1966 ha uppgått till 4,1 milj. kg eller samma kvantitet som år 1965.
Statens jordbruksnämnd
Prisregleringen. Statens jordbruksnämnd anför att fiskarorganisationerna har framhållit att behov finns av en fortsatt prisreglering av fisk. Bl. a. har de ansett, att jordbruksnämnden bör ha rätt att vid behov utvidga prisregleringen till att omfatta även på sydkusten ilandförd makrill, horngädda och skrubba samt på ostkusten norr om Blekinge landad torsk. Samtliga representanter för fiskerinäringen har förordat att gällande förordningar om prisregleringsavgift för fisk samt om reglering av importen och exporten av lisk och fiskprodukter förlängs tills vidare. Prisregleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk har anhållit att få åtnjuta statlig kreditgaranti för lån i Sveriges kreditbank även under nästa budgetår.
Jordbruksnämnden anmäler vidare att representanter för handeln med färsk fisk i stort sett vitsordat lämpligheten av det gällande prisregleringssystemet samt förordat en fortsatt prisreglering efter i huvudsak oförändrade grunder. Inte heller från företrädare för konservindustrin eller för handeln med salt sill har föreslagits principiella ändringar av regleringarna på fiskets område.
Enligt jordbruksnämndens mening föreligger alltjämt behov av prisstöd till fiskarna. Nämnden anser, att prisregleringsverksamheten även under budgetåret 1967/68 bör bedrivas i stort sett enligt nu gällande grunder. Nämnden gör dock förbehåll för sådana ändringar i fråga om handeln med fiskprodukter som kan föranledas av åtaganden inom internationella organisationer.
Jordbruksnämnden hemställer om bemyndigande att även under nästa budgetår få ta ut regleringsavgifter i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som nu tillämpas. I anslutning härtill anhåller nämnden, att förordningen om prisregleringsavgift för fisk förlängs tills vidare. Att begränsa förordningens giltighetstid synes enligt nämndens mening inte behövligt efter avvecklingen av bestämmelserna om reglering av handeln med fisk.
Jordbruksnämnden erinrar om att införselavgifterna för frysta filéer från EFTA-länderna avvecklats helt den 31 december 1966. När dessa avgifter infördes år 1958 slopades då utgående regleringsavgift för såväl importerad som svenskfångad fisk av de fiskslag, varav filéer belagts med in-
14 Kungl. Ma j:ts proposition nr 38 år 1967
förselavgift, ävensom för färska och frysta filéer av dessa fiskslag. Enligt uttalande av föredragande departementschefen i prop. 1966:56 borde hinder ej möta att, om det visade sig erforderligt, efter beslut av Kungl. Maj :t åter införa regleringsavgift på här avsedd fisk redan under innevarande budgetår. Nämnden har — efter viss utredning och remissförfarande — ej funnit skäl föreligga att på grund av avvecklingen av införselavgifterna anhålla, att nämnda regleringsavgifter skall återinföras. Enligt nämndens beräkningar bör under i övrigt oförändrade inkomst- och utgiftsförhållanden de årliga kostnaderna för prisregleringen även i fortsättningen täckas av de medel, som inflyter till prisregleringskassan för fisk.
Jordbruksnämnden hemställer att de för regleringsåret 1967/68 inflytande införselavgifterna, som nämnden uppskattar till 100 000 kr., får på i huvudsak samma sätt som prisregleringsavgifterna disponeras för att täcka de utgifter som erfordras för att upprätthålla prisregleringen.
För innevarande budgetår får av införselavgiftsmedel disponeras dels 200 000 kr. till den av centralnämnden för fiskpropaganda bedrivna verksamheten, dels 100 000 kr. för att bestrida kostnaderna för en fiskexportrepresentant, dels 60 000 kr. för att bekosta viss kvalitetskontroll av fisk.
Centralnämnden för fiskpropaganda har anhållit att under budgetåret 1967/68 få disponera 250 000 kr. för nämndens verksamhet. Som motiv för höjningen åberopas stigande utgifter för inköp av reklam in. in. samt ökade administrationskostnader. Jordbruksnämnden erinrar om sin principiella ståndpunkt, att bidrag för fiskpropaganda bör utgå endast inom ramen av de regleringsmedel, som ställs till prisregleringsföreningarnas förfogande i prisstödjande syfte, och att därför endast begränsade belopp bör betalas ut direkt ur prisregleringskassan för propagandaändamål. Inom fiskerinäringen pågår utredning i syfte att slå samman de organ, som f. n. bedriver propaganda för fisk, till eu för landet gemensam propagandaorganisation. Jordbruksnämnden som understryker att det är angeläget att en sådan sammanslagning sker anser att bidrag för budgetåret 1967/68 ej bör utgå med högre belopp än för innevarande budgetår.
Behov av en befattning med uppgift att främja den svenska fiskexporten föreligger enligt jordbruksnämndens mening även för tiden efter utgången av innevarande budgetår. Vid de överläggningar, som nämnden haft med fiskexportrådet, har understrukits vikten av att befattningen bibehålls. Med hänsyn till bl. a. ökade lönekostnader beräknar nämnden att ett något högre belopp krävs för fiskexportrepresentanten under budgetåret 1967/68 än under budgetåret 1966/67. Jordbruksnämnden hemställer om bemyndigande att under nästa budgetår använda högst 115 000 kr. av införselavgifter på fiskets område för att bestrida kostnaderna för fiskexportrepresentanten.
Enligt jordbruksnämndens uppfattning bör även i fortsättningen kvalitetskontroll upprätthållas på svenska fiskvaror i huvudsakligen samma om-
15 Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1967
fattning som f. n. sker. För kontroll av fiskkonserver tillgängliga medel och kontrollavgifter beräknas av nämnden räcka till för att under nästa budgetår täcka uppkommande kostnader. Avgifterna för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver beräknas inte täcka kostnaderna. För budgetåret 1965/66 uppgick underskottet till något över 46 000 kr. Jordbruksnämnden räknar med att underskott uppkommer även nästa budgetår och hemställer därför att för ändamålet få disponera oförändrat högst 60 000 kr. av införselavgifter.
Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten tillstyrker jordbruksnämnden, att föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk även under nästa budgetår skall få åtnjuta statlig kreditgaranti för lån i Sveriges kreditbank i samma omfattning som f. n. Behållningen i prisregleringskassan för fisk bör vidare på de villkor, som fastställts av Kungl. Maj :t den 3 september 1954 och den 11 april 1958, alltjämt få användas för lån till prisregleringsföreningarna för att tillfälligt finansiera krediter vid försäljning av fisk på export.
Regleringen av utrikeshandeln med fisk. Jordbruksnämnden föreslår att giltighetstiden för förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur och (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. förlängs. I likhet med vad som föreslås när det gäller förordningen om prisregleringsavgift för fisk m. m. synes enligt nämnden giltighetstiden inte behöva begränsas.
Den fortsatta tillämpningen av import- och exportregleringen av fisk föreslår nämnden skall ske i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som nämnden äger tillämpa under innevarande budgetår.
Jordbruksnämndens råd i prisregleringsfrågor på fiskets område har i huvudsak lämnat nämndens förslag utan erinran. Flertalet av de närvarande ledamöterna har emellertid uttalat sig för bifall till centralnämndens för fiskpropaganda framställning.
Fiskeristyrelsen har vid samråd förklarat sig i sak biträda jordbruksnämndens förslag.
Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa
Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa anhåller om bidrag med 1 milj. kr. ur prisregleringskassan för fisk. Medlen skall avsättas till en sådan fond, som avses i 41 § i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor. Kassan som startade sin verksamhet den 1 juli 1963 har som medlemmar fiskare från Svenska västkustfiskarnas
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1967
centralförbund, Skånes fiskareförbund, Svenska sydkustfiskarnas centralförbund, Svenska ostskustfiskarenas centralförbund och Svenska insjöfiskarnas centralförbund. Antalet fiskare från nämnda förbund som är anslutna till kassan utgjorde den 1 september 1966 resp. 4 241, 172 565, 573 och 25 eller sammanlagt 5 576. Kassan betalar under vissa förutsättningar ut ersättning till fiskare då fiske omöjliggörs på grund av väderleksförhållandena, ishinder, maskin- eller båthaveri eller drivmedelsbrist till följd av importsvårigheter. Kassan finansierar sin verksamhet med medlemsavgifter och sådant statsbidrag som går ut till erkända arbetslöshetskassor. Kassan har vid tillkomsten enligt beslut av 1962 års riksdag fått bidrag med 1 milj. kr. ur prisregleringskassan för fisk, vilket belopp avsatts till en sådan fond som tidigare nämnts. Då kassans utgifter under det senaste verksamhetsåret med en onormalt hård vinter endast till en mindre del kunnat täckas av inkomsterna, har fonden måst tas i anspråk så att den enligt det preliminära bokslutet per den 31 augusti 1966 minskat till 506 205 kr. Därtill kan dock läggas ett belopp av uppskattningsvis 200 000 kr. för resterande statsbidrag. Behållningen i fonden anses nu för låg med hänsyn till kassans omfattning och ekonomiska åtaganden. I avsikt att förbättra kassans ekonomi har medlemsavgifterna höjts under våren och sommaren 1986. Vidare har ersättningarna från kassan begränsats i vissa fall. En förstärkning av fonden med 1 milj. kr. är emellertid önskvärd för att stabilisera kassans fortsatta verksamhet.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsen utgör kassans behållning vid utgången av försäkringsåret 1965/66 ca 750 000 kr. Detta innebär att ca 250 000 kr. eller 25 % förbrukats av förut erhållet bidrag från prisregleringskassan för fisk. Något akut behov av bidrag för att klara den löpande verksamheten i kassan och säkra kassans fortsatta existens synes enligt styrelsen inte föreligga. Det begärda beloppet anses dock vara motiverat genom att kassan får en allmän förstärkning av fonderade medel som genom sin ränteavkastning allmänt stärker kassans ekonomi. Den fond som kassan enligt 41 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor skall sätta av beräknas på grundval av kassans utbetalningar under försäkringsåren 1964/65 och 1965/66 utgöra 1,5 milj. kr. Ett bidrag från prisregleringskassan anser styrelsen emellertid böra ges endast under förutsättning att tillräckliga garantier skapas för kassans fortsatta bestånd. De nuvarande erkända arbetslöshetskassorna har skapats på initiativ av olika fackliga organisationer. De har därvid för sina medlemmar föreskrivit obligatoriskt medlemskap i resp. arbetslöshetskassa i den mån kassans stadgar inte hindrat detta. Obligatoriskt medlemskap gäller inte i fiskarnas arbetslöshetskassa. Styrelsen anser obligatorisk anslutning vara en oundgänglig förutsättning för kassans fortsatta bestånd. Arbetslöshetsrisken inom detta yrkesområde är som erfarenheten visat betydligt större än man räknade med vid kassans tillkomst. Behovet av riskutjämning är därför också stort. Garantier måste skapas för att
17 Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1967
medlemmar med ringa arbetslöshetsrisk inte lämnar kassan vilket lätt kan bli följden av ett helt frivilligt medlemskap. Så länge frågan om obligatoriskt medlemskap för de organiserade yrkesfiskarna inte är definitivt löst genom bestämmelser härom i stadgarna för Sveriges fiskares riksförbund synes enligt styrelsens mening ytterligare prisregleringsmedel inte böra tillföras kassan. Styrelsen finner det vidare önskvärt att en gemensam administration upprättas för arbetslöshetskassan och Sveriges fiskares riksförbund. Genom ett sådant samgående skulle i varje fall för kassans del vinnas en fastare och mer effektiv samt mindre kostnadskrävande administration.
Fiskeristyrelsen framhåller den stora betydelse arbetslöshetskassan redan haft och i ökad omfattning kan väntas få för den svenska yrkesfiskarkåren. Styrelsen hemställer om bifall till kassans framställning.
Statens jordbruksnämnd anser att det inte klart visats att ytterligare regleringsmedel behövs för att kassan skall kunna fungera på tillfredsställande sätt. Någon större nedgång av kassans fondmedel har inte skett trots att utbetalningarna från kassan under det senaste året totalt gått upp till betydande belopp på grund av den extremt långa isvintern. I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen anser nämnden, att en förutsättning för kassans fortsatta bestånd är obligatorisk anslutning till kassan. Det är vidare av vikt att arbetslöshetsbegreppet tillämpas så att skydd bereds fiskarna endast mot sådana mera väsentliga inkomstbortfall, som inte innefattas under fiskets normala produktionsväxlingar. Nämnden har inhämtat att den fond kassan skall avsätta enligt 41 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor har fastställts till 1,5 milj. kr. och att fonden skall byggas upp inom en tioårsperiod. Även om något omedelbart behov inte föreligger vill nämnden med hänsyn till det stöd kassan utgör för yrkesfisket inte motsätta sig att ett begränsat belopp tillförs kassans fond från prisregleringskassan för fisk. Dessförinnan bör emellertid garantier ha skapats för att frågan om en obligatorisk anslutning till kassan får en tillfredsställande lösning.
Departementschefen
Statens jordbruksnämnd har efter överläggningar med representanter för fiskarorganisationerna, fiskhandeln och industrin funnit att behov föreligger av fortsatt prisreglering på fiskets område. Även jag anser att prisregleringsverksamheten bör upprätthållas under nästa budgetår. Prisregleringen bör handhas på samma sätt som hittills, dvs. i stort sett i enlighet med de av riksdagen godkända uttalandena i ämnet som gjorts av föredragande departementschefen i prop. 1951: 81 (JoU 40, rskr 340) när det gäller väst- och sydkusten och i prop. 1965:37 (JoU 5, rskr 145) och 1966:56 (JoU 11, rskr 212) i fråga om ostkusten.
Statens kostnader för prisregleringen bör liksom hittills täckas av medel
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1967
som inflyter till prisregleringskassan för fisk. Statens jordbruksnämnd bör få ta upp pr isregler ingsavgifter under budgetåret 1967/68 i den ordning som gällt sedan den 1 juli 1966. Nämnden bör således få ta ut prisregleringsavgift med högst 3 % av inköpspriset för fisk, som fångas av svenska fiskare och som förs i land på väst- eller sydkusten. På importerad fisk bör prisregleringsavgift få tas ut med belopp som motsvarar avgifterna på fisk som svenska fiskare fångar. Uttagandet av prisregleringsavgift för fisk sker med stöd av förordningen om prisregleringsavgift för fisk m. m. som gäller t. o. in. den 30 juni 1967. Jag föreslår, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att förlänga förordningens giltighetstid att gälla tills vidare.
I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör — under särskilda förhållanden och på de villkor som fastställs av Kungl. Maj :t — behållningen i prisregleringskassan även nästa budgetår få användas för lån till prisregleringsföreningarna på fiskets område för att tillfälligt finansiera krediter vid försäljning av fisk på export. Jag biträder vidare jordbruksnämndens förslag att prisregleringsföreningarna även under budgetåret 1967/68 bör kunna få statlig kreditgaranti för lån i Sveriges Kreditbank i samma omfattning som nu gäller.
För innevarande budgetår får centralnämnden för fiskpropaganda för sin verksamhet disponera högst 200 000 kr. av införselavgiftsmedel. Centralnämnden har med hänsyn till stigande utgifter för inköp av reklam m. m. samt ökade administrationskostnader anhållit att 250 000 kr. får disponeras under budgetåret 1967/68. Statens jordbruksnämnd som framhåller, att inom fiskerinäringen pågår utredning i syfte att slå samman olika organ, som bedriver propaganda för fisk, avstyrker en höjning av medlen till centralnämndens verksamhet. Jag förordar, att samma belopp som innevarande budgetår, dvs. 200 000 kr., ställs til! centralnämndens förfogande under budgetåret 1967/68.
För att täcka kostnaden för en befattning som fiskexportrepresentant har under budgetåret 1966/67 fått tas i anspråk högst 100 000 kr. Jag biträder jordbruksnämndens förslag att för nästa budgetår högst 115 000 kr. skall få användas för ändamålet. Inte heller har jag något att erinra mot förslaget att även för budgetåret 1967/68 högst 60 000 kr. får disponeras för de av jordbruksnämnden angivna kostnaderna i samband med kvalitetskontroll av andra fiskvaror än konserver.
Såsom jordbruksnämnden redovisat har införselavgifterna för frysta fiskfiléer från EFTA-länderna avvecklats den 31 december 1966. Härigenom väntas inkomsterna av införselavgifter minska till ett årligt belopp av 100 000 kr. Förut nämnda kostnader för fiskpropaganda och kvalitetskontroll bör få bestridas av de införselavgifter på fiskets område som inflyter under budgetåret 1967/68 och som bör redovisas särskilt. Om införselavgifterna inte räcker till bör för de angivna ändamålen få disponeras medel från
19 Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1967
prisregleringskassan för fisk. Även kostnaden för befattningen som fiskexportrepresentant bör finansieras av prisregleringsmedel för fisk.
Importen och exporten av fisk m. m. regleras f. n. genom bl. a. förordningarna angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Dessa förordningar gäller t. o. m. den 30 juni 1967. Jag föreslår att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att förlänga förordningarnas giltighetstid att gälla tills vidare.
Importregleringen bör i enlighet med jordbruksnämndens förslag fortfarande tillämpas på i huvudsak samma sätt som innevarande budgetår. Jordbruksnämnden bör därvid liksom hittills få företa de jämkningar som kan bli erforderliga på grund av bestämmelserna i EFTA-konventionen eller av åtaganden inom andra internationella organisationer.
Regleringen av exporten av fisk bör under nästa budgetår, såsom jordbruksnämnden förordat, ordnas efter i huvudsak de grunder som följs under innevarande budgetår.
Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa har som nämnts i det föregående anhållit om bidrag med 1 milj. kr. ur prisregleringskassan för fisk. Som skäl åberopas bl. a. de ekonomiska påfrestningar arbetslöshetskassan utsatts för under den stränga vintern 1965/66. Medlen avses skola tillföras den fond kassan skall ha enligt 41 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor. Arbetsmarknadsstyrelsen och fiskeristyrelsen har tillstyrkt att kassan tillförs det nämnda beloppet. Statens jordbruksnämnd motsätter sig inte att kassan tillförs ett begränsat belopp av prisregleringsmedel. Både arbetsmarknadsstyrelsen och jordbruksnämnden sätter som villkor för sin tillstyrkan av bidrag till kassan att frågan om obligatoriskt medlemskap i kassan för därtill berättigade löses. Enligt min mening är det angeläget att arbetslöshetskassans fortsatta verksamhet i möjlig mån tryggas och stabiliseras. Som nämnts tidigare har kassan utgjort ett väsentligt stöd för yrkesfiskarna då fiske omöjliggjorts på grund av väderleksförhållandena, ishinder eller maskin- eller båthaveri. Jag biträder därför att 1 milj. kr. ur prisregleringskassan för fisk får tas i anspråk för bidrag till förutnämnda fond vid Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa. Som villkor för bidraget bör gälla att nytillkommande medlemmar i yrkesfiskarnas fackliga organisationer obligatoriskt ansluts till arbetslöshetskassan om de enligt stadgarna kan tillhöra kassan. Vidare förutsätter jag att fiskarnas organisationer verkar för ökad anslutning till kassan bland sina medlemmar.
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
1) bemyndiga Kungl. Maj :t att förlänga giltighetstiderna för förordningarna den 30 maj 1952 (nr 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m., den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skal-
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1967
djur samt den 5 juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. in.,
2) medge att för tiden t. o. m. den 30 juni 1968 reglering av priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk jämte vad därmed sammanhänger anordnas enligt de grunder jag förordat i det föregående,
3) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under budgetåret 1967/68 för lån i Sveriges Kreditbank mot gängse ränta ställa garanti dels åt Sydkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp av 2 000 000 kr. jämte ränta, dels åt Västkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp av 3 000 000 kr. jämte ränta,
4) medge att i enlighet med vad i det föregående förordats 1 000 000 kr. ur prisregleringskassan för fisk används till bidrag till Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLMI96? 670190