('med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbets\xad tidslagen den 30 juni 1959 (nr 40i)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966 1

Nr 138

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbets­ tidslagen den 30 juni 1959 (nr 40i); given Stock­ holms slott den 21 oktober 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade för­ slag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 404).

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att principen om 42 1/2 timmars arbetsvecka in­ skrivs i sjöarbetstidslagen och att lagen även i övrigt bringas i överensstäm­ melse med huvudlinjerna för de arbetstidsförkortningar som avtalats vid 1966 års kollektivavtalsförhandlingar, övergången sker successivt. Den bör­ jar den 1 februari 1967 och är helt genomförd den 1 januari 1969.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 138

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen

den 30 juni 1959 (nr 404)

Härigenom förordnas, att 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Överstiger den ordinarie arbets­ överstiger den ordinarie arbets­ tiden tiden a) 45 timmar under loppet av en a) 4 2 timmar 30 minuter under vecka då fråga är om sjöman som loppet av en vecka då fråga är om avses i 4 § och vars ordinarie ar­ dagman eller sjöman som avses i 4 § betstid till sjöss utgör högst 8 tim­ och vars ordinarie arbetstid till sjöss mar om dygnet eller utgör högst 8 timmar om dygnet eller b) 90 timmar under loppet av två b) 85 timmar under loppet av två veckor i följd då fråga är om an­ veckor i följd då fråga är om annan nan sjöman, sjöman, skall sjömannen -—• — ----------------- --------stycket sjömanslagen. 13 §• 1 mom. Nyttjas fartyg vars brut- 1 mom. Nyttjas fartyg vars bruttodräktighet understiger 500 regis­ todräktighet understiger 500 regis­ terton i lokalfart inom svensk hamn, terton i lokalfart inom svensk hamn, må ordinarie arbetstid ej överstiga må ordinarie arbetstid ej överstiga 42 45 timmar i veckan, raster oräkna­ timmar 30 minuter i veckan, raster de. Arbetstiden må ej något dygn oräknade. Arbetstiden må ej något överstiga 9 timmar. dygn överstiga 9 timmar. Bedrives arbete med regelbunden Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid skiftindelning, må annan arbetstid än nyss angivits tillämpas, såframt än nyss angivits tillämpas, såframt arbetstiden under en tidrymd av arbetstiden under en tidrymd av högst tre veckor icke överstiger i ge­ högst tre veckor icke överstiger i ge­ nomsnitt 45 timmar i veckan. nomsnitt 42 timmar 30 minuter i veckan.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1967. De i 12 § och 13 § 1 mom. angivna arbetstiderna för en vecka och två veckor skola dock, i stället för 42 timmar 30 minuter och 85 timmar, ut­ göra 44 och 88 timmar under tiden den 1 februari 1967—den 31 januari 1968 samt 43 och 86 timmar under tiden den 1 februari—den 31 december 1968. För tiden till och med den 31 december 1968 får avsteg göras från dessa tidsbestämningar i den ordning som föreskrives i 18 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S år 1960 3

Utdrag av protokoll över kommunikationsärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den /4 oktober 1966.

Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden S träng , L indström , L ange , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson . Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om änd­ ring i sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr Wi) och anför.

Inledning

Arbetstiden för anställda är i lag begränsad till i princip 45 timmar i veckan. Vid 1966 års kollektivavtalsförhandlingar har uppgörelser träffats om förkortning av arbetstiden. Mot bakgrund härav har chefen för socialdepartementet efter förslag av 1963 års arbetstidskommitté (stencil S 1966: 4) tidigare i dag anmält fråga om ändringar i arbetstidslagarna för anställda till lands. Jag anhåller att få ta upp till behandling motsvarande fråga om ändringar i sjöarbetstids­ lagen på grund av de nya kollektivavtalen. I ämnet har 1964 års sjöarbetstidsutredning1 den 22 juni 1966 avlämnat eu promemoria (stencil K 1966: 1) jämte förslag till lagtext, vilket torde få fogas till protokollet som bilaga 2. Efter remiss har yttranden över utredningens förslag avgetts av sjöfartsstyrelsen, Svenska Sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Svens­ ka Maskinbefälsförbundet, Svenska Stewardsföreningen, Sveriges redare­ förening, Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp, Svenska träin­ dustriarbetareförbundet och Sågverksförbundet.

Gällande rätt

Sjöarbetstidslagen är enligt dess 1 kap. tillämplig på skeppstjänst. Med skeppstjänst avses arbete som på svenskt fartyg anställd person för farty­ gets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller annorstädes. Vissa anställda är dock undantagna från lagens tillämpning. 1 Regeringsrådet Bengt Wieslander

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966

Lagen innehåller bestämmelser om två former av särskild arbetsersätt­ ning utöver ordinarie lön, nämligen vederlag och övertidsersättning. Ve­ derlag utgår bl. a. i form av fritid som kompensation för ordinarie arbets­ tid, i den mån denna överstiger 45 timmar i veckan eller 90 timmar under två veckor, övertidsersättning är gottgörelse för visst arbete som utförs utöver den ordinarie arbetstiden.

Den ordinarie arbetstiden är i 2 kap. bestämd till högst 8 timmar om dygnet för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen. För dagman (sjöman vilkens skeppstjänst inte är indelad i vakter och som ej tillhör radio- eller ekonomipersonalen) är arbetstiden dessutom begränsad till 45 timmar i veckan. För vaktindelad sjöman och för radiopersonal är arbetstiden be­ gränsad till 45 timmar i veckan endast under uppehåll i hamn. Särskilda bestämmelser gäller för dygn då fartyget ankommer till eller avgår från hamn. På fartyg med en bruttodräktighet som understiger 500 registerton får, med undantag för vissa anställda, arbetstiden till sjöss i närtra­ fik uppgå till 24 timmar för två dygn i följd och 112 timmar under två veckor i följd. Denna bestämmelse möjliggör, att mindre fartyg i närtra­ fik har s. k. tvåvaktsystem i stället för trevaktsystem. Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid är begränsad till 8 timmar om dygnet, i vissa fall med utsträckning till 9 timmar om dygnet på passage­ rarfartyg och med inskränkning under lördagar. För ekonomipersonalen är den ordinarie arbetstiden inte ytterligare begränsad per vecka. Arbete under sön- och helgdagar är särskilt reglerat.

Om den ordinarie arbetstiden för trevaktindelad däcks- och maskinper­ sonal och för radiopersonal med 8 timmars arbetsdag till sjöss överstiger 45 timmar under loppet av en vecka eller för annan sjöman vars ordinarie arbetstid regleras i 2 kap. 90 timmar under loppet av två veckor i följd, skall den anställde för överskjutande tid åtnjuta vederlag i form av fritid i hamn eller på annat sätt enligt vad därom överenskommes i kollektivavtal

(12 §). I

I 3 kap. (13 §) ges särskilda bestämmelser för fartyg under 500 brutto­ ton när dessa nyttjas i lokalfart, dvs. fart i vilken resan vanligen inte kräver mer än 12 timmars gång från eller till svensk hamn. Om sådana far­ tyg används i lokalfart inom svensk hamn, gäller bestämmelser som nära ansluter till föreskrifterna för landanställda. Den ordinarie arbetstiden får inte överstiga 9 timmar om dygnet och 45 timmar i veckan. Bedrivs arbe­ tet med regelbunden skiftindelning, får annan arbetstid dock tillämpas, om arbetstiden under en treveckorsperiod inte överstiger i genomsnitt 45 tim­ mar i veckan. Används sådant fartyg i lokalfart utom svensk hamn, får den ordinarie arbetstiden inte överstiga 12 timmar om dygnet och 56 tim­ mar i veckan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966 5

Lagens bestämmelser om vederlag gäller inte för sådan sjöfart som avses i 3 kap. Enligt 4 kap. får säkerhetstjänst, bl. a. skeppstjänst som krävs för att avvärj a fara för sjöolyckor, åläggas sjöman utöver vad som föreskrivs i 2 och 3 kap. Övertidsarbete i form av annan skeppstjänst än säkerhetstjänst får åläggas sjöman mot övertidsersättning. I regel är övertidsarbetet be­ gränsat till visst antal timmar per vecka och dygn. I 5 kap. lämnas möjlighet att i vissa hänseenden genom kollektivavtal göra avsteg från sjöarbetstidslagens regler. Denna möjlighet till avsteg omfattar inte reglerna i 12 § om vederlag. Vidare stadgas att redare som är bunden av kollektivavtal får tillämpa avtalet beträffande sjöman som inte tillhör avtalsslutande arbetstagarorganisation. Slutligen ges regler som gäller bl. a. lagens efterlevnad.

Sj öarbetstidsutredningen

Utredningen erinrar om att i direktiven för den utredning, som föreslog 45 timmars arbetsvecka, framhölls att man borde sikta på en normal ar­ betstid om 40 timmar i veckan men att detta mål kunde uppnås endast i etapper. Utredningen anför vidare. I direktiven för sj öarbetstidsutredningen uttalas bl. a., att man bör un­ dersöka de frågor som hänger samman med en arbetstidsförkortning till sjöss för att undvika att sjöfolket kommer att släpa efter i förhållande till anställda i land, att de riktlinjer som drogs upp vid senaste sjöarbetstidsreform bör följas och att man sålunda bl. a. bör söka bibehålla nuvarande vaktsystem inom handelsflottan men fördjupa vederlagstiden. Sjöarbetstidsutredningen avser att lägga fram sitt slutbetänkande i nära anslutning till den tidpunkt då 1063 års arbetstidskommitté avlämnar sitt slutbetänkande. Vid senaste kollektivavtalsförhandlingar har Svenska arbetsgivareför­ eningen och Landsorganisationen i Sverige överenskommit, att för arbe­ tarkategorier med eu avtalsenlig ordinarie arbetstid om minst 45 timmar i veckan arbetstiden för vecka skall förkortas med 50 minuter fr. o. m. den 1 februari 1967, med ytterligare 50 minuter fr. o. m. den 1 februari 1968 och slutligen med 50 minuter fr. o. in. den 1 januari 1969, då arbetstiden alltså kommer att bli 42,5 timmar i veckan. Motsvarande avtalsöverenskommelser om arbetstidsförkortning har träffats för sjöfolket. Arbetstidskommittén har föreslagit att arbetstidsförkortningar införs i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning, lantarbetstidslagen den 4 juni 1948 (nr 281), arbetstidslagen den 18 juli 1942 (nr 652) för detaljhandeln och arbetstidslagen den 23 maj 1947 (nr 216) för hotell, restauranger och kaféer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 dr 19(i(>

Oaktat den fackliga anslutningen inom sjöfarten är betydligt större än bland de landanställda och det därför kan sägas vara mindre angeläget att överföra avtalens arbetstidsförkortningar till sjöarbetstidslagen än till arbetstidslagarna för de landanställda, synes det utredningen ändå lämp­ ligt att ändringarna kommer till uttryck i sjöarbetstidslagen.

Enligt de huvudavtal som redareföreningen träffat med de ombordanställdas organisationer erhåller de anställda ytterligare vederlag i stället för förkortad arbetstid. I särskilda avtal för bogserbåtar och pråmar har arbetstiden minskats för hamnfart medan för annan fart den ordinarie arbetstiden bibehållits och vederlaget fördjupats. Avtalsbestämmelserna är lika för befäl och manskap med ett undantag, nämligen att maskinbefäl och styrmän som dagmän efter sex månaders tjänst såsom förut får en hel fri dag extra. Undantaget är till den anställdes förmån och behöver därför liksom tidigare inte beaktas i lagen.

För trevaktindelad däcks- och maskinpersonal samt all radiopersonal innebär de nya avtalen i princip att för tjänst till sjöss och under avgångsoch ankomstdygn vederlag skall utgå för det antal timmar, som den ordi­ narie arbetstiden per vecka överstiger 42,5 timmar i stället för tidigare 45 timmar. Liksom förut frånräknas vid denna beräkning intjänat vederlag för arbete på sön- eller helgdag, för vilket arbete vederlag utgår särskilt. Den ordinarie arbetstiden ändras däremot inte, och så kan ej heller ske utan att det nuvarande vaktsystemet rubbas. Denna avtalsändring kan överföras till lagen genom att i 12 § a) talet 45 utbytes mot 42,5. Vid ar­ bete till sjöss samt på avgångs- och ankomstdygn innebär detta endast att vederlag börjar utgå redan för den del av det ordinarie arbetet per vecka som överstiger 42,5 timmar eller — eftersom dessa sjömäns ordi­ narie arbetstid enligt 4 § 1 mom. och 5 § första stycket i regel är 56 tim­ mar i veckan — med sammanlagt 13,5 timmar i stället för tidigare 11 timmar.

För ekonomipersonalen betyder det nya avtalet i princip att vederlag skall utgå för det antal timmar, som den ordinarie arbetstiden för en tvåveckorsperiod överstiger 85 timmar mot tidigare 90. Denna avtalsändring kan överföras till lagen genom att i 12 § b) talet 90 utbytes mot 85.

Det nya avtalet betyder för tvåvaktindelad däcks- och maskinpersonal, såvitt gäller tjänstgöring till sjöss och under avgångs- och ankomstdygn, att det lasta vederlag om två dagar i månaden, som nu utgår, ökas succes­ sivt så att det fr. o. in. den 1 januari 1969 uppgår till 4 1/2 dagar i måna­ den. Denna skönsmässiga lösning av vederlagsfrågan överensstämmer inte helt med veder lagsfördjupningen för de båda tidigare nämnda grupperna och kan inte direkt överföras till lagen utan att denna kompliceras ytter­ ligare. Man torde därför enligt utredningen få nöja sig med att i lagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1986 7

göra den ändring, som redan föreslagits för ekonomipersonalens del, näm­ ligen att vederlag börjar utgå för den del av den ordinarie arbetstiden för en period av två veckor i följd, som överstiger 85 timmar mot tidigare 90.

Enligt lagen kan vaktindelad däcks- och maskinpersonal inte intjäna vederlag i hamn. Detta beror på att deras ordinarie veckoarbetstid i hamn är begränsad till 45 timmar (7 §). Ej heller kan dagman, vars ordinarie arbetstid alltid är begränsad till 45 timmar i veckan, intjäna vederlag. Avtalsändringarna innebär den principiella nyheten att dessa grupper sjö­ män kompenseras med vederlag för den del av den ordinarie arbetstiden som ligger mellan 42,5 och 45 timmar i veckan. Denna nyhet kan inte införas i lagen genom att veckoarbetstiden i 7 och 8 §§ jämkas. Sådan ändring skulle nämligen innebära att den ordinarie arbetstiden enligt dessa lagrum minskades till 42,5 timmar i veckan. Vederlag skulle då ej kunna utgå för ordinarie arbete i hamn eller för daginan, och för arbete mellan 42,5 och 45 timmar i veckan skulle utgå övertidsersättning i stället för nu avdalat vederlag. En annan följd skulle bli att det totala arbetsuttaget mins­ kade med 2,5 timmar i veckan, eftersom övertidsarbete enligt 16 § är be­ gränsat till 18 timmar i veckan utöver den ordinarie arbetstiden. Det har emellertid enligt vad avdalen utvisar inte varit de avtalsslutande parternas avsikt att övertidsersättning skulle utgå för arbete mellan 42,5 och 45 tim­ mar i veckan eller att det totala arbetsuttaget skulle minska, utan dessa grupper sjömän skall såsom kompensation i stället för förkortad arbetstid få ytterligare fritid (vederlag). Med hänsyn till vad parterna avtalat anser sig utredningen böra föreslå att vederlag nu intörs för arbete i hamn och för dagman. Detta föreslås ske genom att i 12 § a) dels talet 45 ändras till 42,5, vilket redan föreslagits för ekonomipersonalens del, dels orden »dagman samt om» inskjuts etter orden »då fråga är om». Utredningen anser sig härigenom inte bunden att i sitt slutbetänkande bibehalla den sålunda föreslagna konstruktionen med vederlag för nu nämnda grupper av sjömän. För fartyg under 500 bruttoton, som gar i lokaltart inom svensk hamn, utformades arbetstiden av förståeliga skäl såväl i de gamla kollektivavtalen som i nuvarande sjöarbetstidslag i nära anslutning till bestämmelserna för landanställda. I enlighet härmed har den ordinarie arbetstiden i hamnfart enligt de nya bogscrbåtsavlalen minskats pa samma sätt som för land­ anställda, nämligen ned till 42,5 timmar i veckan, raster oräknade. Inget hindrar alt avtalsändringarna överförs till lagen, och utredningen föreslår att så sker genom att talet 45 utbyts mot 42,5 i 18 § 1 mom. första och andra styckena. Följden blir såsom parterna avtalat, att övertidsersättning utgår för arbete utöver 42,5 timmar i veckan och att det totala arbetsuttaget inberäknat övertidsarbete minskar med 2,5 timmar i veckan. För fartyg under 500 bruttoton, som går i lokalfart i annan resa än

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

inom svensk hamn, innebär avtalsändringarna att vederlag kommer att börja utgå redan för den del av den ordinarie arbetstiden som för en tvåveckorsperiod överstiger 85 timmar mot tidigare 90. Både de gamla och nya avtalen innebär i denna del att parterna med stöd av 18 § sjöarbets­ tidslagen avtalat om avsteg från den ordinarie arbetstiden på så sätt att lagens begränsningsperioder ett dygn och en vecka utökats till två dygn resp. två veckor. I gengäld har de anställda tillerkänts vederlag för en del av arbetstiden. Redan tidigare har alltså i avdalen gällt andra regler än i la­ gen. Avtalens avvikelser har inte förut ansetts behöva införas i lagen, och detta bör ej heller vara nödvändigt nu. Utredningen föreslår därför, att 13 § 2 mom. inte ändras i detta sammanhang.

Utredningen berör vidare förhållandet mellan lagbestämmelserna om övertidsersättning och ILO-konventionen nr 109 angående löner, arbetstid och bemanning på fartyg. Enligt 17 § 2 mom. sjöarbetstidslagen skall kontant övertidsersättning lor timme räknat utgöra, när övertidsarbetet utförts på vardag, minst 1/150 och, när det utförts på helgdag, minst 1/75 av sjömannens kon­ tanta månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersätt­ ning. Konventionens artikel 18 punkt 1 lyder. Grunderna för beräkning av övertidsersättningens storlek skola faststäl­ las genom nationell lagstiftning eller genom kollektivavtal; dock må er­ sättningen i mtet fall understiga 125 % av grundlönen för timme räknat. I konventionens artikel 4 d) definieras grundlön som »befäl eller man­ skap tillkommande kontant lön, ej inräknat matersättning, övertidsersätt­ ning, premier eller andra bidrag i penningar eller in natura». Konventionen har ratificerats endast av Sverige, Mexiko, Guatemala och Jugoslavien och har därför ännu inte trätt i kraft. Sveriges ratifikation har skett med förbehåll att konventionen för Sveriges del skulle träda i kraft först när den trätt i kraft även för Nederländerna och Förbundsre­ publiken Tyskland. Lagrummets kvotregel för vardagsarbete kommer siffermässigt sett att understiga konventionens krav, när den nu föreslagna arbetstidsförkortnmgen helt genomförs. Om kvottalet bibehålls blir nämligen ersättningen för övertidsarbete på vardag vid en arbetsvecka om

43 timmar = 124 % av timlönen 42,5 » = 122,7 % av timlönen Nu ar emellertid enligt utredningen att märka att konventionens »grund­ lon» betydligt understiger lagens »månadslön», som enligt huvudavtalen med redareföreningen kan innefatta ett flertal tillägg. De föreslagna lag­ ändringarna kan därför, oberoende av frågan huruvida det för Sveriges de]

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1966 9

föreligger någon förpliktelse att iaktta konventionens regler, inte anses medföra att konventionens krav åsidosätts. Lagändringarna bör enligt utredningens förslag träda i kraft den 1 feb­ ruari 1967, då det första steget tas i arbetstidsminskningen enligt kollek­ tivavtalen. Emedan den kortare arbetstid, som föreslås inskriven i lagen, enligt av­ talen skall gälla först fr. o. in. den 1 januari 1969, anser utredningen att lagen bör förses med den övergångsbestämmelsen, att talen 42,5 och 85 skall vara 44 resp. 88 för tiden den 1 februari 1967—den 31 januari 1968 samt 43 resp. 86 för tiden den 1 februari—den 31 december 1968. Detta överensstämmer med huvudavtalen med redareföreningen. Enligt de avtal tör bogserbåtar och pråmar som träffats med arbetsgivareföreningens all­ männa grupp börjar emellertid förkortningarna åren 1967 och 1968 den 1 mars. Särskild övergångsbestämmelse på grund av sistnämnda avtal är dock en onödig komplikation och kan undvaras. Parterna får nämligen enligt utredningens mening i denna del anses ha använt sin avtalsfrihet enligt 18 § sjöarbetstidslagen.

Remissyttrandena

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens förslag att bringa sjöarbetstidslagen i överensstämmelse med 1966 års kollektivavtal. Fartijgsbefälsföreningen finner förslaget väl motiverat, och träindustriarbetareförbundet hälsar förslaget med tillfredsställelse. Redareföreningen har intet att erinra mot förslaget, under förutsättning att kollektivavtalens arbetstidsbestämmelser skall lagfästas, men anser att avtalens arbetstidsregler inte borde lagfästas i detalj. Arbetsgivareföreningens allmänna grupp anför, med hänsyn till att de nu aktuella arbetstidsförkortningarna ej betingas av sociala skäl, att någon särskild lag om arbetstidens begräns­ ning ej synes erforderlig. Frågan om arbetstidens längd bör i stället av­ göras av de avtalsslutande parterna. Några nackdelar torde ej vara för­ knippade med ett sådant förfarande med hänsyn till den normativa styrka som kollektivavtalen har. För det fall att sjöarbetstidslagen behålles, utta­ lar gruppen, att utredningen ej förebragt bärande skäl för en ändring av lagen nu. Utredningens förslag till ändringar i 12 § och 13 § 1 mom. har vid re­ missbehandlingen lämnats utan erinran. Träindustriarbetareförbundet delar utredningens uppfattning att någon lagändring inte är påkallad av det förhållandet att förbundets avtal för hamn- och bogserbåtar avviker från lagens bestämmelser (13 § 2 inom.: lokalfart i annan resa än inom svensk hamn).

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

Sjöfartsstyrelsen finner att kollektivavtalens bestämmelser om arbetsti­ der för lokalfart utom hamn bör lagfästas. I de avtal för bogserflottan, som träffades efter det att lagen antagits, infördes samma arbetstids- och vederlagsbestämmelser, som enligt lagen gällde för närtrafiken. Bestäm­ melserna har även införts i senare liknande avtal. Det torde vara företrä­ desvis inom denna del av sjöfarten, som icke kollektivavtalsreglerade arbetstidsbestämmelser kommer till användning. Till 13 § bör fogas ett nytt moment av följande lydelse: »Överstiger den ordinarie arbetstiden 85 tim­ mar under loppet av två veckor i följd då fråga är om sjöman, som tjänst­ gör å fartyg, som avses i 2 mom. ovan, skall sjömannen åtnjuta veder­ lag enligt 12 § punkten b.» Även fartygsbefälsföreningen föreslår, att det till 13 § 2 inom. fogas en regel om vederlag. Sådant bör utgå för ordinarie arbetstid överstigande 42,5 timmar i veckan med hänsyn till att arbetstiden enligt 13 § 2 inom. är bestämd inom en vecka. Maskinbefälsförbundet framhåller att det finns kollektivavtal, i vilka frågan om arbetstid i lokalfart utom hamn är oreglex-ad, och att enbart lagens bestämmelser gäller inom området för dessa avtal. Förbundet an­ ser att det därför är nödvändigt, att arbetstiderna i 13 § 2 mom. minskas på sätt som motsvarar de i övrigt föreslagna ändringarna. Maskinbefälsförbundet hemställer vidare, att de i lagen angivna beräk­ ningsgrunderna för övertidsersättning ändras så, att förkortningen av ar­ betstiden inte kominer att medföra en procentuellt minskad övertidsersätt­ ning. Även enligt fartygsbefälsföreningen föreligger skäl att ändra bestäm­ melsen om övertidsersättningens storlek. För ett stort antal ombordan­ ställda utgår lön endast enligt vad som avses med grundlön i ILO-konventionen nr 109. Den stadgade minimiersättningen 125 % kommer därför att underskridas. Att en ändrad ersättningsgrund kan vara motiverad fram­ går av bl. a. att vid årets avtalsförhandlingar överenskommits, att vederlagsersättningen skall höjas från nuvarande 1/195 av månadslönen i etap­ per till 1/186 av månadslönen.

Sjöfartsstyrelsen finner det vara praktiskt att enligt utredningens förslag skriva in den slutliga arbetstidsförkortningen i de särskilda bestämmel­ serna i lagen och hänföra den stegvisa minskningen till en övergångsbe­ stämmelse. Arbetsgivareföreningens allmänna grupp delar inte utredningens upp­ fattning att någon särskild övergångsbestämmelse ej behövs för bogserbåtar och pråmar. I bogserbåtsavtalen finns en indelning i hamnfart och annan fart. Med annan fart avses både lokalfart utom hamn (13 § 2 mom.) och närtrafik (4 § 2 mom.). Enligt avtalen skall vederlag utgå även vid lokalfart utom hamn. Lagens bestämmelser om vederlag (12 §) torde inte

Kungl. Maj.ts proposition nr i38 år t966 11

vara dispositiva. Den av utredningen föreslagna övergångsbestämmelsen synes därför vara tvingande. Genom att arbetstidsförkortningarna åren 1967 och 1968 i avtalen för bogserbåtar och pråmar genomförs en månad senare än utredningen föreslagit, kommer avtalens bestämmelser om vederlag i vad gäller närtrafik under februari månader 1967 och 1968 att strida mot över­ gångsbestämmelsen. För lokalfarten torde vederlagsbestämmelserna ej stri­ da mot den föreslagna övergångsbestämmelsen, eftersom vederlag i det fal­ let skall utgå enligt kollektivavtalen och inte enligt lagen. På huvudsakligen samma skäl anhåller Sågverksförbundet, att arbetsmarknadens parter ges möjlighet att genom kollektivavtal successivt genomföra arbetstidsförkort­ ningen på annat sätt än det av utredningen föreslagna.

Departementschefen

Sjöarbetstidsutredningens förslag till ändring av sjöarbetstidslagen byg­ ger på arbetstidsförkortningar som avtalats vid 1966 års kollektivavtalsför­ handlingar. Förslaget innebär att arbetstidsförkortningen, för annan fart än lokalfart enligt 13 §, kommer till uttryck genom att vederlag införs eller ut­ vidgas (12 §), att ingen ändring genomförs för lokalfarten utom hamn en­ ligt 13 § 2 inom. och att bestämmelserna om ordinarie arbetstid ändras för lokalfarten inom hamn (13 § 1 inom.). Utredningen kommer att avge sitt slutbetänkande senare.

I remissyttranden har ifrågasatts om det är lämpligt, att sjöarbetstids­ lagen innehåller så detaljerade regler för arbetstiden som nu är fallet, och dessutom om lagen alls bör bibehållas. Eftersom sjöarbetstidsutredningens arbete inte är avslutat, anser jag det inte lämpligt att principiella frågor om sjöarbetstidslagen tas upp i detta sammanhang. Enligt min mening bör sjöarbetstidslagen enligt utredningens förslag, i väntan på att utredningens arbete slutförs, nu bringas i överensstämmelse med huvudlinjerna för arbetstidsförkortningarna enligt 1966 års kollektivavtal på motsvarande sätt som chefen för socialdepartementet tidigare i dag för­ ordat i fråga om arbetstidslagarna för de landanställda.

Invändningar kan resas mot utredningens förslag att för de sjömän som avses i 2 kap. bibehålla ordinarie arbetstider och ändra endast vederlagsreglerna. Om den ordinarie arbetstiden minskades för vaktindelad perso­ nal, skulle emellertid nuvarande vaktsystem brytas. Enligt utredningen har ej heller arbetsmarknadens parter avsett att minska den ordinarie ar­ betstiden för vare sig vaktindelad eller icke vaktindelad personal som av­ ses i 2 kap. Utredningens förslag alt såvitt gäller dessa arbetstagarkate-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

gorier låta en arbetstidsförkortning koinma till uttryck genom utökat veder­ lag bör därför godtas.

I likhet med remissinstanserna anser jag, att förslaget till ändring i be­ stämmelserna om lokalfart inom hamn bör godtas. Såvitt gäller lokalfart utom hamn har vid remissbehandlingen fram­ förts förslag både om att den ordinarie arbetstiden enligt lagen skall minskas och om att rätt till vederlag skall lagfästas. Skäl kan anföras för att, med den konstruktion sjöarbetstidslagen har, arbetstidsförkortningen på något sätt kommer till uttryck i lagen även i fråga om lokalfart utom hamn. Frågan bör emellertid utredas ytterligare. Om de av sjöarbetstidsutredningen föreslagna lagändringarna skall kunna genomföras till dess arbetstidsförkortningarna börjar enligt kollektivavtalen, kan någon ytter­ ligare utredning inte avvaktas. Jag är därför inte beredd att nu föreslå änd­ ring av lagens regler för lokalfart utom hamn. Utredningen har uppmärksammat, att sjöarbetstidslagens bestämmelser i 17 § 2 mom. om övertidsersättning för arbete under vardag siffermässigt kommer att ligga något under de krav som ställs i ILO-konventionen nr 109. Enligt konventionen får övertidsersättningen i intet fall understiga 125 % av grundlönen räknat för en timme. Utredningen anmärker emellertid, att kon­ ventionens »grundlön» understiger lagens »månadslön», på vilken övertids­ ersättningen beräknas enligt lagen. De föreslagna ändringarna kan därför, enligt utredningen, inte anses medföra att konventionens krav åsidosätts. Enligt maskinbefälsförbundet och fartygsbefälsföreningen bör lagens be­ stämmelser om övertidsersättning ändras. Föreningen uppger att för ett stort antal ombordanställda lön utgår endast med vad som i konventionen avses med grundlön. Arbetsmarknadens parter har inte avtalat om annan övertidsersättning än den som anges i lagen. Frågan om ändring i lagens regler om övertids­ ersättning bör undersökas ytterligare i det fortsatta utredningsarbetet. Jag är därför inte beredd att nu föreslå någon ändring av ifrågavarande lagreg­ ler.

Det första steget i arbetstidsminskningen enligt kollektivavtalen tas den 1 februari 1967. Ändringarna i lagen bör därför, så som utredningen före­ slagit, träda i kraft vid den tidpunkten. Enligt kollektivavtalen skall arbetstiden minska stegvis så, att förkort­ ningen helt slår igenom först den 1 januari 1969. I likhet med utredningen anser jag, att lagregler i anledning härav bör ges i form av övergångsbe­ stämmelse. Det bör anmärkas att de sjöanställdas huvudavtal med redare­ föreningen skiljer sig från de landanställdas huvudavtal bl. a. därigenom att arbetstiden stegvis förkortas två år med en timme och ett år med en halv timme och inte med 50 minuter varje år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966 13

De av utredningen föreslagna tidpunkterna för lagregeln om den steg­ visa arbetstidsminskningen, den 1 februari åren 1967 och 1968, överens­ stämmer med bestämmelserna i huvudavtalen mellan redareföreningen och de ombordanställdas organisationer. Enligt de avtal som slutits med ar­ betsgivareföreningens allmänna grupp har emellertid tidpunkterna för ar­ betstidsförkortning under åren 1967 och 1968 förlagts en månad senare. Sågverksförbundet har, enligt vad som inhämtats vid ärendets beredning, ännu inte träffat alla avtal för bl. a. bogserflottan. Arbetsgivareföreningens allmänna grupp och Sågverksförbundet anser med hänsyn till dessa förhål­ landen, att en särskild övergångsbestämmelse behövs. De anser sig utan en sådan bestämmelse inte ha möjlighet att avtala om avsteg från lagens be­ stämmelser om vederlag. I 18 § sjöarbetstidslagen har arbetsmarknadens parter getts möjlighet att genom kollektivavtal göra avsteg från lagens bestämmelser om ordi­ narie arbetstid och om arten av det arbete som får åläggas sjöman som ordinarie arbete. Såvitt gäller vederlag kan parterna enligt 12 § avtala om vederlagets form och storlek. Avsteg från tidsbestämningarna för vederlag kan däremot förekomma endast efter dispens enligt 1 § 3 mom. Eftersom här synes kunna bli fråga om endast begränsade avsteg under en övergångsperiod, anser jag att lagstiftningen genom en särskild över­ gångsbestämmelse bör ge parterna möjlighet att frångå tidsbestämningarna i lagens vederlagsregler. Möjligheten bör anknyta till det sätt att avtala, som anges i 18 §, och avse endast tiden till dess den nu föreslagna arbets­ tidsförkortningen helt genomförs.

Hemställan

I överensstämmelse med det anförda föreligger förslag till lag om ändring i sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 505), vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga l.1 Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte inhämtas för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten. • Ur protokollet: Hans Ekberg

1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslu­ tits här.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

Bilaga 2

Sjöar be tstidsutredningens förslag

till

Lag

om ändring i sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 404)

Härigenom förordnas, att 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges. (Nuvarande Igdelse) (Föreslagen Igdelse)

12 §•

överstiger den ordinarie arbets­ Överstiger den ordinarie arbets­ tiden tiden a) 45 timmar under loppet av en a) 42 timmar 30 minuter under vecka då fråga är om sjöman som loppet av en vecka då fråga är om avses i 4 § och vars ordinarie arbets­ dagman samt om sjöman, som avses tid till sjöss utgör högst 8 timmar i 4 § och vars ordinarie arbetstid till om dygnet eller sjöss utgör högst 8 timmar om dyg­ net, eller b) 90 timmar under loppet av två b) 85 timmar under loppet av två veckor i följd då fråga är om annan veckor i följd då fråga är om an­ sjöman, nan sjöman, skall sjömannen-------------------------- ------- stycket sjömanslagen.

13 §• 1 mom. Nyttjas fartyg vars brutto- 1 mom. Nyttjas fartyg vars brutdräktighet understiger 500 register­ todräktighet understiger 500 regis­ ton i lokalfart inom svensk hamn, terton i lokalfart inom svensk hamn, må ordinarie arbetstid ej överstiga må ordinarie arbetstid ej överstiga 45 timmar i veckan, raster oräkna­ 42 timmar 30 minuter i veckan, ras­ de. Arbetstiden må ej något dygn ter oräknade. Arbetstiden må ej överstiga 9 timmar. något dygn överstiga 9 timmar. Bedrives arbete med regelbunden Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid skiftindelning, må annan arbetstid än nyss angivits tillämpas, såframt än nyss angivits tillämpas, såframt arbetstiden under en tidrymd av arbetstiden under en tidrymd av högst tre veckor icke överstiger i ge­ högst tre veckor icke överstiger i ge­ nomsnitt 45 timmar i veckan. nomsnitt 42 timmar 30 minuter i veckan.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1967. De i 12 § och 13 § 1 mom. angivna timtalen 42 timmar 30 minuter och 85 timmar skola dock ersättas med talen 44 och 88 för tiden den 1 feb­ ruari 1967—den 31 januari 1968 samt 43 och 86 för tiden den 1 feb­ ruari—den 31 december 1968.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1966 15

Utdrag av protokoll , hållet i lagrådet den 20 oktober 1966.

Närvarande: f. d. justitierådet L ind , justitierådet Y. S öderlund , regeringsrådet Å bj örnsson , justitierådet B runnberg .

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 14 oktober 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ända­ målet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr iOi). Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Gunnar Torgils.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet in­ för Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal­ land, i statsrådet på Stockholms slott den 21 oktober 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, lagrådets den 20 oktober 1966 avgivna utlåtande över det den 14 oktober 1966 till lagrå­ det remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 12 § och 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 juni 1959 (nr 404) och upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran. Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Hans Ahlberg

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660595