('med förslag till förord\xad ning angående ändring i förordningen den 2/i maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin, m. m.',)

Kanyl. Maj:tu proposition nr 69 år 1966 1

Nr 69

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­ ning angående ändring i förordningen den 2/i maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin, m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1966.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finans­ ärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga här­ vid fogade förslag till 1) förordning angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin; 2) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475) ; 3) förordning angående ändring i förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster; 4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; 5) förordning angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt; 6) förordning angående ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653) om brännoljeskatt; 7) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i den indirekta beskattningen. Sålunda föreslås att den särskilda omsättningsskatten på teknisk sprit avskaffas. Det beräknade skattebortfallet härav uppgår till ca 6 milj. kr. Vidare föreslås att det skattefria vinstvärdet enligt lotterivinstbeskattningen höjs till 200 kr. i fråga om vinster i varu- eller tombolalotterier och till 50 kr. för andra vinster. Skattebortfallet kan beräknas uppgå till ca 15 milj. kr. per år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 69

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

I förordningen om allmän varuskatt föreslås vissa tekniska ändringar rörande redovisning av preliminär allmän varuskatt. Ändringar av huvudsakligen teknisk natur och av begränsad räckvidd fö­ reslås i förordningen om särskild varuskatt samt i förordningen om brännoljeskatt. I rusdrycksförsäljningsförordningen föreslås en mindre ändring. Frågan avser tillståndsmyndighets rätt att vid byte av utskänkningslokal lämna fö­ reskrifter om utskänkningen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1966 utom såvitt avser den allmänna varuskatten beträffande vilken ändringarna föreslås skola gälla fr. o. m. den 1 januari 1967.

Kungl. Maj.ts proposition nr 6!) dr IDOG 3

Förslag

till

Förordning angående ändring i förordningen den 24 uiaj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 3 inom., 3 § 3 mom. samt 4 § förordningen den 24 maj 1957 om skatt på sprit och vin skola upphöra atl gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)

Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Tulltaxa

Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika

22.09 Alkohol (etanol, etylalkohol), odenaturerad, med en alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent; brännvin, likör och andra alkoholhaltiga drycker; alkoholhaltiga beredningar (s. k. koncentrerade extrakt) för framställning av drycker: C. alkoholhaltiga beredningar (s. k. koncentrerade extrakt)

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

Kap. 33. Flyktiga vegetabiliska oljor och resinoider; parfymer , toalettmedel och kosmetiska preparat

33.04 Blandningar av två eller flera luktämnen (naturliga eller syn­ tetiska) samt blandningar (alkohollösningar härunder inbe­ gripna) på basis av ett eller flera av dessa ämnen, utgörande råvaror för parfymindustrin, livsmedelsindustrin eller andra

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Tullsatserna i denna för­ ordning skola, såvitt avser tulltaxenummer 22.09 C och 33.06, utgöra ut­ gångspunkt vid tillämpning av förordningen den 13 maj 1960 (nr 243) an­ gående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tull­ taxan m. m.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster

Härigenom förordnas, dels att 1 § förordningen den 28 september 1928 om särskild skatt å vissa lotterivinster1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av nedan angiven lydelse.

Å vinst i svenskt lotteri och å Å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid vinstdragning på här i riket vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall, utfärdade premieobligationer skall, därest vinstens värde överstiger i därest vinstens värde överstiger i fråga om vinst i varu- eller tombo- fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri etthundra kronor samt i lalotteri tvåhundra kronor samt i fråga om annan vinst tjugufem kro­ fråga om annan vinst femtio kronor, nor, till staten erläggas en särskild till staten erläggas en särskild skatt skatt motsvarande, i fråga om vinst motsvarande, i fråga om vinst å å premieobligation tjugu procent premieobligation tjugu procent och i och i fråga om annan vinst trettio fråga om annan vinst trettio procent procent av vinstens värde; dock att av vinstens värde; dock att å annan

1 Senaste lydelse av 1 § se 1960: 23.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 är 1966

å annan vinst än sådan i varu- eller vinst än sådan i varu- eller tombo­ tombolalotteri skatt ej skall erläg­ lalotteri skatt ej skall erläggas med gas med högre belopp än att därefter högre belopp än att därefter av vins­ av vinsten återstår tjugufem kronor. ten återstår femtio kronor. Skatt Skatt som nu sagts skall icke utgå å som nu sagts skall icke utgå å vinst vinst vid vadhållning medelst tota- vid vadhållning medelst totalisator lisator vid hästtävlingar eller å vinst vid hästtävlingar eller å vinst i varui varu- eller tombolalotteri, däri en­ eller tombolalotteri, däri endast dast skänkta vinstföremål förekom­ skänkta vinstföremål förekomma, ej ma, ej heller å vinst vid utlottning heller å vinst vid utlottning av konst­ av konstverk inom förening, vars en­ verk inom förening, vars enda syfte da syfte är att främja intresset för är att främja intresset för eller eljest eller eljest stödja den bildande kons­ stödja den bildande konsten. ten. Vid beräkning---------- :—------------belöpande skatten. Skatt skall-------------------------- vinnaren uttages. 3 a §. Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet i fråga om skatt enligt denna förordning. Beskattningsmyndigheten skall på ansökan av den sa­ ken rör, om tillgänglig utredning medger det, meddela förhandsbesked huruvida lotterivinstskatt skall er­ läggas i visst fall och, där skatte­ plikt finnes föreligga, med vilket be­ lopp skatten skall utgå. Därvid äga bestämmelserna i 32 —46 §§ förord­ ningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, dels att 21 § 1 mom. och 23 § förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne­ dan anges, dels att till 21 § samma förordning skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 mom., av nedan angiven lydelse.

1 m o m. Skattskyldig åligger att 1 m o m. Skattskyldig åligger att utan anmaning avgiva uppgift (d e- utan anmaning avgiva uppgift (de­ klaration) rörande sin skatte­ klaration) rörande sin skatte­ pliktiga omsättning och om grunder­ pliktiga omsättning och om grunder­ na för omsättningens beräknande. na för omsättningens beräknande. Deklaration skall avse redovisnings­ Deklaration skall avse redovisnings­ period om två månader. Redovis­ period om två månader. Redovis­ ningsperioderna under ett kalender­ ningsperioderna under ett kalender­ år utgöras av, den första månaderna år utgöras av, den första månaderna januari och februari, den andra januari och februari, den andra må­ månaderna mars och april, den tred­ naderna mars och april, den tredje je månaderna maj och juni, den månaderna maj och juni, den fjärde fjärde månaderna juli och augusti, månaderna juli och augusti, den fem­ den femte månaderna september och te månaderna september och okto­ oktober samt den sjätte månaderna ber samt den sjätte månaderna no­ november och december. Länsstyrel­ vember och december. Länsstyrel­ sen äger dock, när särskilda skäl sen äger dock, när särskilda skäl där­ därtill äro, beträffande viss skatt­ till äro, beträffande viss skattskyldig skyldig föreskriva att redovisnings­ föreskriva att redovisningsperiod period skall omfatta helt kalender­ skall omfatta fyra eller sex kalender­ år eller, om den skattskyldiges rä­ månader eller helt kalenderår eller, kenskapsår icke sammanfaller med om den skattskyldiges räkenskapsår kalenderåret, räkenskapsår. icke sammanfaller med kalenderåret. räkenskapsår. Deklaration skall-------------------------- för redovisningsperioden. Omfattar redovisningsperiod-------------------------- sådan del. För varje--------------------- — deklaration avlämnas. Deklaration skall-------------------------- fastställt formulär. Belopp, som--------------------------öretal bortfalla. 4 mom. Har efter det skattskyl­ dig avgivit deklaration för den sista redovisningsperioden under beskatt­ ningsåret framkommit förhållande, som föranleder ändring av tidigare

Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år lUfiti 7

redovisning av skattepliktig omsätt­

ning för beskattningsåret, äger den

skattskyldige lämna särskild uppgift

(just er ings uppgift) om den

skattepliktiga omsättningen för hela

beskattningsåret.

Justeringsuppgiften skall inom

den tid, som gäller för avlämnande

av den skattskyldiges allmänna

självdeklaration för beskattnings­

året, eller, om skyldighet att avgiva

allmän självdeklaration icke förelig­

ger, före utgången av mars månad

under taxeringsåret lämnas till läns­

styrelsen i det län där den skattskyl­

diges hemortskommun är belägen.

I fråga om justeringsuppgiftäga

bestämmelserna i 1 mom. fjärde,

femte och sjätte styckena samt 3

mom. motsvarande tillämpning.

Vad i 36 § och 51—55 §§ taxerings- Vad i 36 § och 51—55 §§ taxeförordningen stadgas rörande an­ ringsförordningen stadgas rörande maning att avgiva deklaration och att anmaning att avgiva deklaration och fullständiga avgiven deklaration att fullständiga avgiven deklaration skall äga motsvarande tillämpning å skall äga motsvarande tillämpning å deklaration och tilläggsdeklaration, deklaration, tilläggsdeklaration och justeringsuppgift, som ovan i 21 och som ovan i 21 och 22 §§ sägs. 22 §§ sägs.

Denna förordning träder i kraft 1 januari 1967.

Förslag

till

Förordning angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att hilagan till förordningen den 25 maj 1941 om särskild varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 Senaste lydelse av bilagan se 1965: 76.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas

i tulltaxan hänförliga till nedanstående tulltaxenummer

Tulltaxenummer Varuslag

ur 33.06 Parfymer, toalettmedel — •— — följande varugrupper: parfymer och------------ eller ögonbryn. Anm. Skatt utgår icke för preparat i förpackning varav framgår att preparatet är avsett speciellt för behandling av finnar, kvisslor eller lik­ nande hudåkomma eller för döljande av ärr, födelsemärke eller liknande huddefekter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet. : 1 ■■■ . ; ■;,

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 4, 5, 9, 10 och 16 §§ förordningen den 15 de­ cember 1961 om brännoljeskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Skattskyldighet föreligger, för- Skattskyldighet föreligger, för­ utom i fall som i andra stycket c) utom i fall som i andra stycket c) sägs, endast för den som är registre- och d) sägs, endast för den som är rad enligt 3 §. registrerad enligt 3 §. Skattskyldighet inträder a) för registrerad--------------------------- hans lager; b) för registrerad förbrukare då b) för registrerad förbrukare då obeskattad brännolja påfylles bräns- obeskattad brännolja påfylles bräns-

Kungl. Maj.ts proposition nr ti!) år 1966 9

letank i motorfordon, vartill lian är letank i motorfordon, vartill han är ägare, eller av honom överlåtes till ägare, eller av honom överlåtes till den som icke är registrerad enligt 3 § den som icke är registrerad enligt 3 § eller ock, vid avregistrering, ingår i eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager; samt hans lager; c) för den som icke är registrerad c) för den som icke är registrerad enligt 3 § då brännolja för hans enligt 3 § då brännolja för hans räkning införes till riket och då obe­ räkning införes till riket och då obe­ skattad brännolja påfylles bränsle­ skattad brännolja påfylles bränsle­ tank till motorfordon, vartill han är tank till motorfordon, vartill han är ägare. ägare; d) för icke registrerad tillverkare och icke registrerad leverantör då han levererar obeskattad brännolja till köpare under sådana förhållan­ den att det icke är uppenbart att brännoljan är avsedd att förbrukas för annat ändamål än drift av motor i motorfordon. Med ägare----------------------------eller saluvagnslicens.

5 §• Skatten utgår--------- ---------------- för liter. Därest särskilda förhållanden det Därest särskilda förhållanden det föranleda, äger kontrollstyrelsen föranleda, äger kontrollstyrelsen medgiva, att skatt skall erläggas med medgiva, att skatt skall erläggas med allenast trettioett öre för liter även allenast trettioett öre för liter även av registrerad förbrukare, om den­ av registrerad förbrukare, om den­ nes förbrukning av brännolja för nes förbrukning av brännolja för drift av motorfordon är av betydande drift av motorfordon är av betydande omfattning. omfattning. För brännolja som vid avregistrering ingår i registrerad för­ brukares lager utgår skatt med tret­ tioett öre för liter. Skatten beräknas------------------------ - av volymen.

9 §• Nyttjas motor--------------------------fordonets framförande. Restitution må — ------- — — — enlist 3 S. Restitutionsbelopp, som avses i Restitutionsbelopp, som avses i denna paragraf, utbetalas av kon­ denna paragraf, utbetalas av kon­ trollstyrelsen efter ansökan halvårs­ trollstyrelsen efter ansökan halvårs­ vis i efterskott. Närmare föreskrifter vis i efterskott. Om särskilda skäl om restitution varom nu är fråga föreligga med hänsyn till beloppets meddelas av kontrollstyrelsen. storlek eller av annan orsak, må dock kontrollstyrelsen utbetala be­ loppet i annan ordning. Närmare fö­ reskrifter om restitution varom nu är fråga meddelas av kontrollstyrel­ sen.

It Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 69

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

Den som icke är registrerad enligt Den som icke är registrerad enligt 3 § må ej utan särskilt medgivande 3 § må ej utan särskilt medgivande av kontrollstyrelsen förbruka obe­ av kontrollstyrelsen leverera eller skattad brännolja för drift av motor förbruka obeskattad brännolja för i motorfordon. drift av motor i motorfordon. 16 §• Har någon i strid med 10 § för­ Har någon i strid med 10 § levere­ brukat obeskattad brännolja för drift rat eller förbrukat obeskattad bränn­ av motor i motorfordon dömes till olja för drift av motor i motorfor­ dagsböter eller fängelse i högst ett don dömes till dagsböter eller fäng­ år. else i högst ett år. Den som förskyllt fängelse må, Den som förskyllt fängelse må, efter omständigheterna, dömas att efter omständigheterna, dömas att gälda straffskatt med högst tre gälda straffskatt med högst tre gånger den skatt som belöper på den gånger den skatt som belöper på den förbrukade brännoljan. levererade eller förbrukade brännol­ jan, Brott, som —---------------- — — straff dömas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 38 §, 45 §, 80 § 1 och 2 inom., 81 § 1 mom., 83—85 §§, 86 § 4 mom., 87 § samt 89 § 1 och 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

När det-------------------------- - nämnda paragraf. Föreskrifter som avses i första stycket må lämnas även vid medgi­ vande till ombyte av utskänkningsställe enligt 45 § första stycket, om väsentlig ändring i utskänkningens

1 Senaste lydelse av 45 §, 80 § 1 inom., 81 § 1 mom. och 83 § se 1963:221, av 80 § 2 mom., 86 § 4 mom., 87 § och 89 § 1 mom. se 1961: 184 samt av 84 § och 89 § 2 mom. se 1957:212.

Iiungl. Maj.ts proposition nr tit) ur It)Hd n

bedrivande avses ske i samband med

ombytet eller annat särskilt skäl fö­

religger. Sådana föreskrifter må vi­

dare lämnas vid medgivande till om­

byggnad av utskänkningsställe en­

ligt iö § andra stycket, om särskilda

skål föreligga.

Ombyggnad av utskänkningsstäl­

le må ske endast efter medgivande

enligt första stycket, om väsentlig

ändring i utskänkningens bedrivan­

de avses ske i samband med om­

byggnaden.

Inrättande av drinkbar eller annan Inrättande av drinkbar eller annan väsentlig ändring i utskänkningslo- väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnande eller införande kalernas anordnande eller införande av självservering för rusdrycker må av självservering för rusdrycker må, ske endast efter godkännande av in­ om ärendet ej prövas enligt andra tendenten för utskänkningsärenden. stycket, ske endast efter godkännan­ de av intendenten för utskänknings­ ärenden.

80 §• 1 m o m. Den som till någon säljer 1 m o in. Den som till någon säl­ rusdrycker utan att äga rätt därtill jer rusdrycker utan att äga rätt där­ enligt denna förordning eller som till enligt denna förordning eller som överskrider sådan rätt, straffes för överskrider sådan rätt, dömes för olovlig försäljning med dagsböter olovlig försäljning till böter eller eller fängelse i högst sex månader. fängelse i högst sex månader. I ringa I ringa fall skall dock ej till straff fall skall dock ej till straff dömas. dömas. Är brottet grovt, vare straffet Är brottet grovt, dömes till fäng­ fängelse eller straffarbete i högst else i högst två år. två år. Vid bedömande-------------------------- eller yrkesmässigt. 2 m o m. Innehar någon rusdryc­ 2 m o m. Innehar någon rusdryc­ ker i uppenbart syfte att olovligen ker i uppenbart syfte att olovligen försälja dem, straffes för olovligt försälja dem, dömes för olovligt in­ innehav av rusdrycker med dagsbö­ nehav av rusdrycker till böter eller ter eller fängelse i högst sex måna­ fängelse i högst sex månader. der.

81 §• 1 m o m. Den som tillhandagår 1 m o m. Den som tillhandagår någon med anskaffande av rusdryc­ någon med anskaffande av rusdryc­ ker i strid med föreskriften i 20 § ker i strid med föreskriften i 20 § första stycket, straffes såsom för första stycket, dömes såsom för olov-

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

olovlig försäljning enligt vad i 80 § lig försäljning enligt vad i 80 § stad stadgas. gas. Rusdrycker, med ----------------- — — förklaras förverkade.

83 Bryter någon mot 46 § 1 mom., Bryter någon mot 46 § 1 inom., 48 48 eller 59 § eller bryter gäst å ut- eller 59 § eller bryter gäst å utskänkskänkningsställe mot 55 §, straffes ningsställe mot 55 §, dömes till bö­ med böter, högst etthundra kronor. ter, högst etthundra kronor.

84 §• Förbryter sig någon mot stadgan- Bryter någon mot stadgandena i dena i 5 § 2 eller 3 mom. eller bry­ 5 § 2 eller 3 mom. eller bryter nå­ ter någon som ej handhar försälj­ gon som ej handhar försäljning en­ ning enligt denna förordning mot 20 ligt denna förordning mot 20 § tred­ § tredje stycket, straffes med dags­ je stycket, dömes till böter. böter.

85 Bryter den som handhar tillåten Bryter den som handhar tillåten försäljning av rusdrycker eller nå­ försäljning av rusdrycker eller nå­ gon hos honom anställd i andra fall gon hos honom anställd i andra än förut i detta kapitel sägs mot vad fall än förut i detta kapitel sägs mot i denna förordning är stadgat eller vad i denna förordning är stadgat mot föreskrift som meddelats med eller mot föreskrift som meddelats stöd av förordningen, straffes med med stöd av förordningen, dömes dagsböter. till böter.

86 §• 4 mom. Den som mot stadgandet 4 in o m. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. disponerar å provian- i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager upplagda rusdrycker teringsfrilager upplagda rusdrycker annorledes än till fartygs eller luft­ annorledes än till fartygs eller luft­ fartygs proviantering eller utrust­ fartygs proviantering eller utrust­ ning eller försäljning av obeskattade ning eller försäljning av obeskattade varor å tullflygplats i föreskriven varor å tullflygplats i föreskriven ordning, straffes med dagsböter. ordning, dömes till böter.

87 §• Vad som med stöd av bestämmel­ Vad som med stöd av bestämmel­ serna i denna förordning inhämtats serna i denna förordning inhämtats vid granskning av räkenskaper och vid granskning av räkenskaper och verifikationer, så ock vad som eljest verifikationer, så ock vad som eljest vid tillsyn å utskänkning inhämtats vid tillsyn å utskänkning inhämtats må ej yppas i vidare mån än som må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med erfordras för vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamålet. bestämmelserna avsedda ändamålet. Ej heller må någon, som handhar Ej heller må någon, som handhar ut­ utminutering, för obehöriga yppa minutering, för obehöriga yppa vad vad han i samband därmed inhämtat han i samband därmed inhämtat

Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år 1966 13

rörande enskilds personliga förhål­ rörande enskilds personliga förhål­ landen. Bryter någon häremot, straf­ landen. Bryter någon häremot, döfes med dagsböter eller fängelse i mes till böter eller fängelse i högst högst sex månader, där ej gärningen sex månader, om ej för gärningen är belagd med straff i strafflagen. är stadgat straff i brottsbalken.

89 §. 1 m o m. Försök till olovlig för­ 1 m o m. För försök till olovlig säljning, så ock till gärning, som, försäljning, så ock till gärning, som avses i 81 § 1 mom., straffes efter avses i 81 § 1 mom., dömes till an­ ty i 3 kap. I och 3 §§ strafflagen svar enligt 23 kap. 1 och 3 §§ brotts­ stadgas. balken. Vid försök-------------------------- motsvarande tillämpning. 2 mom. Hava flera medverkat 2 m o m. Hava flera medverkat till gärning, som i 80 § eller 81 § 1 till gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom. sägs, eller vid försök till så­ mom. sägs, eller vid försök till så­ dan gärning eller ock till brott, som dan gärning eller ock till brott, som avses i 81 § 2 mom., gäller vad i avses i 81 § 2 inom., gäller vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken är stadgat. Den till vilken rusdrycker stadgat. Den till vilken rusdrycker försålts eller eljest anskaffats vare försålts eller eljest anskaffats skall dock ej förfallen till ansvar för an­ dock ej ådömas ansvar för annan nan medverkan än anstiftan. medverkan än anstiftan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden

S träng , A ndersson , L indström , L änge , K ling , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , G ustafsson , L undkvist .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändringar i den indirekta beskattningen rn. m. och anför.

Inledning

Frågan om avveckling av den speciella omsättningsskatten på teknisk

sprit har aktualiserats i skilda sammanhang. Senast i höstas har bevill­

ningsutskottet i ett av riksdagen godkänt betänkande (BevU 1965: 48) sagt sig förutsätta att en sådan avveckling genomförs snarast möjligt. På lotterivinstbeskattningens område har frågan om högsta skattefria vinstvärden tilldragit sig intresse, önskemål har framförts om höjning av de nuvarande gränsbeloppen för skattskyldighet. Också vissa andra frågor på detta beslcattningsområde har motiverat en viss översyn av lotterivinstskattens tekniska utformning. Härutöver har inom området för såväl den allmänna varuskatten som vissa punktskatter samt rusdrycksförsäljningsförordningen aktualiserats ett antal frågor av begränsad betydelse och räckvidd och huvudsakligen av tek­ nisk natur. Jag avser att nu anmäla de olika frågor som är aktuella i detta samman­ hang.

Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år 1960 15

De särskilda förslagen

Skatt på teknisk sprit Med teknisk sprit förstås enligt 1 § förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och som är hänförlig till tulltaxenummer 22.08 eller 22.09 A eller B. Dessa tulltaxenummer omfattar alla slag av sprit och spritdrycker. Enligt 2 § 3 mom. förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin utgår en speciell omsättningsskatt för teknisk sprit som skall användas i denaturerat skick för tillverkning av varor hänförliga till tulltaxenummer 22.09 C (alkoholhaltiga beredningar för framställning av drycker), 33.04 A (vissa råvaror för främst parfym- och livsmedelsindu­ strin) eller 33.06 A (alkoholhaltiga parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat). För odenaturerad teknisk sprit utgår skatt oavsett ändamålet men från beskattning undantas viss förbrukning som äger rum under sär­ skild kontroll samt också sprit som används vid tillverkning av läkemedel eller homeopatiska preparat eller som av apotek säljs mot recept. Skatten på teknisk sprit utgår med 2 kr. 70 öre per liter. Bestämmelser om skattens erläggande vid införsel samt om restitution av skatten vid utförsel av alkoholhaltiga preparat finns i 3 § 3 mom. och 4 § sistnämnda förordning. Vid införsel till riket av alkoholhaltiga varor hänförliga till de angivna tulltaxenumren erläggs en tilläggstull som skall svara mot omsättnings­ skatten. Tilläggstullen utgör 200 kr. per 100 kg för varor hänförliga till tulltaxenummer 22.09 C eller 33.06 A och 350 kr. per 100 kg för varor hän­ förliga till tulltaxenummer 33.04 A.

Det ursprungliga motivet för beskattningen av teknisk sprit är av nykterhetspolitisk natur. När skatten infördes år 1933 avsåg man att därige­ nom utjämna skillnaden i pris mellan förtäringssprit och teknisk sprit för att minska riskerna för obehörig användning av den tekniska spriten. Be­ skattningen av förtäringsspriten har sedermera höjts i sådan grad utan motsvarande höjning av skatten på den tekniska spriten att denna nykterhetspolitiska funktion numera kan sägas ha helt bortfallit. Några olägen­ heter härav synes inte ha uppkommit. Frågan om avskaffande av skatten på teknisk sprit har under senare år varit aktuell i flera olika sammanhang. Senast har, som jag redan inlednings­ vis nämnt, bevillningsutskottet i höstas i ett av riksdagen godkänt betän­ kande sagt sig förutsätta att denna skatt snarast möjligt avvecklas. Även om man bortser från att det ursprungliga nykterhetspolitiska moti­

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

vet numera förlorat sin betydelse kan skäl anföras som direkt talar för att den särskilda skatten på teknisk sprit slopas. De mot skatten svarande tilläggstullarna på alkoholhaltiga preparat kan av tekniska skäl inte graderas med hänsyn till varornas alkoholhalt utan måste fastställas på ett schablonmässigt sätt. Härav följer att dessa tullar verkar ojämnt. De får en protektionistisk effekt i fråga om varor med låg alkoholhalt under det att de verkar diskriminerande mot den inhemska industrin beträffande varor med hög alkoholhalt. Denna konstruktion av tullarna står därför inte i överensstämmelse med EFTA-konventionen. Dessutom medför beskattningen vissa snedvridningar av konkurrensför­ hållandena. En del halvfabrikat med hög alkoholhalt hänförs nämligen vid import till tulltaxenummer för vilka någon mot skatten svarande tilläggstull inte utgår. Av dessa halvfabrikat framställs därefter varor som om de tillverkas av sprit får tillverkas endast av beskattad sådan eller för vilka vid import tilläggstull skall erläggas. Genom att beskattningen härigenom i vissa fall kan undvikas uppkommer snedvridningar i konkurrenshänseen­ de. Sådana förfaranden i syfte att undgå beskattning har enligt vad jag in­ hämtat blivit allt vanligare på senare tid. Beträffande förbrukningen av beskattad teknisk sprit kan nämnas att den kosmetiska industrin torde svara för mer än 60 % samt essens- och sötvaruindustrin för ungefär 25 %. Återstoden fördelas på flera smärre förbrukarkategorier. Kemisk-tekniska preparat och dessa sötvaror belastas inte enbart med den här avsedda skatten utan dessutom med högre sär­ skild varuskatt och högre allmän varuskatt. Också detta förhållande är ett motiv för att slopa den särskilda beskattningen av teknisk sprit. Jag föreslår därför att den speciella omsättningsskatten på teknisk sprit avskaffas. Några särskilda åtgärder för att avlyfta den skatt som belastar eventuella inneliggande lager av teknisk sprit anser jag inte behöva ifråga­ komma. Samtidigt böi \idtas erforderliga ändringar i tulltaxans bestämmelser om tilläggstull. Ett slopande av skatten på teknisk sprit kan beräknas medföra ett skatte­ bortfall av ungefär 6 milj. kr., varav drygt 4 milj. kr. motsvarar skattein­ komsterna på teknisk sprit och återstoden utgör bortfall av särskild varu­ skatt och allmän varuskatt.

Skatt på lotterivinster

\ bister i svenskt lotteri och på svenska premieobligationer samt tips­ vinster är undantagna från inkomstbeskattning. I stället beskattas de enligt förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster. Lotterivinstskatt utgår dock inte på vinst vid vadhållning

Kungl. Maj:ts proposition nr (ii) år 1!)(i(i 17

med lotalisator vid hästtävlingar eller på vinst i varu- eller tombolalotteri med endast skänkta vinstföremål. Inte heller utgår skatt på vinst vid ut­ lottning av konstverk inom förening vars enda syfte är att främja intresset för eller eljest stödja den bildande konsten. Lotterivinstskatten utgår med 30 % av vinstens värde. För premieobligationsvinster är skattesatsen dock endast 20 %. Vissa smärre vinster är fria från skatt. Sålunda utgår skatt endast om vinstens värde överstiger, i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri, 100 kr. och i fråga om annan vinst 25 kr. På annan vinst än sådan i varu- eller tombolalotteri skall skatt inte er­ läggas med högre belopp än att därefter av vinsten återstår 25 kr. Vid be­ räkning av skattebeloppet inräknas i vinstens värde den på vinsten belöpan­ de skatten. Skatt beräknas inte för vinst på lott eller obligation som inte bli­ vit såld och inte heller för vinst som ej uthämtas av vinnaren. Skatten er­ läggs av lotteriets anordnare eller premieobligationens utfärdare, vilken i samband med utbetalningen av vinsten skall innehålla så stor del av denna som motsvarar skatt. Närmare bestämmelser är meddelade i kungörelsen den 11 december 1984 (nr 805) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster. Enligt denna skall lotterianordnare erlägga den på vinsten belöpande skat­ ten genom insättning på postgirokonto hos kontrollstyrelsen, som är beskattningsmyndighet sedan den 1 januari 1965. Bestämmelserna i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (den s. k. förfarandeförordningen) äger inte tillämpning på lotterivinstbeskattningen.

Som jag redan inledningsvis antytt har frågan om högsta skattefria vinst­ värde enligt lotterivinstskatteförordningen på senare tid tilldragit sig stort allmänt intresse. I olika sammanhang har framförts önskemål om höjning av de nuvarande gränsbeloppen för beskattning, bl. a. för att därigenom underlätta finansieringen av verksamheten inom organisationer på t. ex. bildnings- och ungdomsverksamhetens områden. Jag vill särskilt erinra om att frågan om skatteplikt för vinster vid s. k. bingospel i höstas var före­ mål för livlig offentlig debatt. De nuvarande bestämmelserna om högsta skattefria vinstvärden har va­ rit oförändrade sedan lång tid tillbaka. Den för vinster i varu- och tombolalotterier uppställda skattepliktsgränsen vid 100 kr. infördes sålunda år 1945 i samband med en då genomförd omläggning av lotterivinstbeskatt­ ningen. Den för andra vinster gällande skattepliktsgränsen vid 25 kr. har varit oförändrad alltsedan förordningens tillkomst år 1928. Det kan därför med hänsyn till penningvärdeförändringen med fog göras gällande att de nu­ varande gränsbeloppen för skattefria vinster är för låga och en höjning av beloppen bör ske. Jag föreslår att skattepliktsgränsen höjs i fråga om

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

vinst i varu- eller tombolalotteri till 200 kr. samt i fråga om vinst i annat iotteri till 50 kr. Detta innebär att vinster som inte överstiger de nämnda beloppen alltid blir fria från skatt. Härutöver bör också det minimibelopp som en vinnare alltid skall få behålla vid vinst i annat lotteri än varu- eller tombolalotteri höjas till 50 kr. För t. ex. vinst i Svenska penninglotteriet innebär de föreslagna bestämmel­ serna att alla 25- och 50-kronorsvinster är skattefria under det att en vinst på 100 kr. liksom hittills beskattas med 30 kr. I samband med de föreslagna höjningarna av gränsbeloppen bör lämp­ ligen beskattningsförfarandet över huvud i görligaste män anpassas till be­ stämmelserna i förfarandeförordningen. De bestämmelser som synes böra bli tillämpliga också i fråga om lotterivinstskatt avser förhandsbesked och be­ svär däröver (32—45 §§). Härjämte bör den i 46 § förfarandeförordningen intagna bestämmelsen om möjlighet för Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar att i vissa fall medge befrielse från eller återbä­ ring av skatt kunna tillämpas också i fråga om lotterivinstskatt. Höjningen av skattepliktsgränsen kan beräknas medföra ett skattebort­ fall av ca 15 milj. kr. per år, vilket belopp nästan helt hänför sig till vinster i penninglotteriet samt till premieobligations- och tipsvinster. Bortfallet till följd av höjningen av gränsbeloppet för vinster i varu- och tombolalotterier blir däremot mycket obetydligt.

Allmän varuskatt Beskattningsförfarandet enligt förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt är i huvudsak uppbyggt med taxerings- och uppbördssystemen för de direkta skatterna som förebild. Under löpande år inbetalas sålunda i regel preliminär allmän varuskatt och efter årets slut fastställs den skattepliktiga omsättningen genom taxering i samband med den årliga taxeringen till statlig inkomstskatt. På grundval av denna taxe­ ring sker sedan debitering av slutlig allmän varuskatt för beskattningsåret i fråga. Redovisning av preliminär allmän varuskatt sker på grundval av dekla­ ration. Enligt 21 § 1 mom. varuskatteförordningen har skattskyldig att avge deklaration rörande sin skattepliktiga omsättning sex gånger om året för löpande perioder om två kalendermånader. Deklaration skall avges senast den 18 i månaden närmast efter periodens utgång och samtidigt skall den på perioden belöpande preliminära skatten inbetalas över postgiro. Från denna huvudregel gäller det undantaget, att länsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, kan föreskriva att redovisningsperiod skall omfatta kalen­ derår eller annat helt räkenskapsår. Detta stadgande ger möjlighet att låta de minsta företagen deklarera och erlägga skatt endast en gång om året. För jordbrukarna gäller speciella regler.

Kungl. Maj:ts proposition nr (ii) dr WHO 19

I sammanhanget må även nämnas, att enligt 13 § a) varuskatteförordningen ett generellt undantag från skattskyldighet gäller för yrkesmässig törsäljningsverksamhet eller motsvarande som är av allenast ringa omfatt­ ning. Enligt av riksskattenämnden meddelad anvisning bör verksamhet anses som ringa om den skattepliktiga omsättningen för år räknat inte överstiger 1 000 kr. Detta gränsvärde har gällt alltsedan den allmänna varuskatten infördes. Av varuskatteförordningens bestämmelser i övrigt må vidare nämnas, att deklaration till preliminär allmän varuskatt skall avse den faktiska skattepliktiga omsättningen under den period deklarationen omfattar. En­ ligt 17 § varuskatteförordningen äger dock länsstyrelsen efter ansökan av den skattskyldige medge, att den skattepliktiga omsättningen får beräknas med ledning av verkställda inköp. Denna s. k. indirekta redovisningsmetod är avsedd att kunna tillämpas främst för skattskyldiga som säljer både skattepliktiga och skattefria varor. Metoden förutsätter att den sålunda beräknade omsättningen vid räkenskapsårets utgång justeras så att den verkliga omsättningen framkommer. Fördenskull är skattskyldig, som er­ hållit tillstånd att begagna den indirekta redovisningsmetoden, enligt 22 § varuskatteförordningen skyldig att avge särskild uppgift — tilläggsdeklaration — rörande den skattepliktiga omsättningen under beskattningsåret.

I samband med att vissa ändringar i varuskatteförordningen genomfördes förra året på grundval av förslag i prop. 1965:87 framhöll jag bl. a. att också andra frågor än de som upptagits i propositionen uppmärksammats och att förslag till ytterligare ändringar i beskattningen utarbetats. Dessa förslag, som redovisats i en inom finansdepartementet utarbetad prome­ moria (Stencil Fi 1965: 1), avsåg främst ändringar av formerna för redo­ visning av preliminär allmän varuskatt. För att bereda lättnader i den lö­ pande skatteredovisningen för det betydande antalet skattskyldiga med me­ ra begränsad skattepliktig omsättning föreslogs ett förenklat redovisnings­ system — i stort sett en motsvarighet till det i källskattehänseende gällande s. k. B-skattesystemet. Vidare innebar förslaget att den indirekta redovis­ ningsmetoden och den därmed förenade skyldigheten att avge tilläggsdeklaration skulle slopas och ersättas med en författningsenlig möjlighet för alla skattskyldiga till justering i efterhand av redovisad preliminär allmän va­ ruskatt. Jag uttalade samtidigt att jag ansåg dessa förslag vara av sådan betydelse och räckvidd att de borde bli föremål för remissbehandling, innan ett slutligt ställningstagande skedde, över promemorian har därefter inford­ rats yttranden från ett 40-tal myndigheter och organisationer. Vid remissbehandlingen har från flera håll en positiv inställning till de föreslagna ändringarna kommit till uttryck. Samtidigt har emellertid ifrå­ gasatts om inte de praktiska fördelarna av förslagen skulle bli begränsade med hänsyn till att nya arbetsuppgifter tillkom för myndigheterna. Från

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

kontrollsynpunkt har också erinringar riktats mot promemorians förslag. Också för egen del anser jag de ifrågasatta ändringarna, främst den före­ slagna omläggningen av redovisningssystemet — även om en sådan om­ läggning i vissa hänseenden kan medföra praktiska fördelar — vara förenad med betydande svagheter. Jag är därför inte f. n. beredd att föreslå en så genomgripande omläggning av varuskatteredovisningen som promemorians förslag skulle innebära, A andra sidan framstår det som i hög grad ange­ läget att förenkla redovisningsförfarandet för den allmänna varuskatten. Det finns också en möjlighet att på ett enkelt sätt få till stånd en inte ovä­ sentlig begränsning i deklarationsskyldigheten. Jag skall nu behandla denna fråga.

Vid skattens nuvarande höjd kan det knappast komma i fråga att i syfte att begränsa deklarationsskyldigheten höja omsättningsgränsen för vad som är att anse som skattepliktig verksamhet av ringa omfattning. Inte heller kan det komma i fråga att generellt förlänga perioderna för redovisning av preliminär skatt. Detta bör emellertid inte hindra att — i överensstäm­ melse med allmänna skatteberedningens utformning av dess mervärdeskatteförslag och med vad som även anförts i vissa remissyttranden över promemorian — införa regler som erbjuder en mera differentierad deklarationsfrekvens. Nuvarande regler erbjuder endast det avsteget från huvud­ regeln om redovisning för tvåmånadersperioder att företag med liten skatte­ pliktig omsättning kan få avge årsredovisning. Detta betyder, att skattskyl­ dig med omsättning något över gränsen för sådan redovisning måste avge sex deklarationer per år. Den på varje redovisningsperiod belöpande skat­ ten kan därvid väsentligt understiga det belopp som skattskyldig med års­ redovisning har att erlägga. En motiverad åtgärd som därtill skulle vara förenad med praktiska fördelar synes därför vara, att för skattskyldiga i storleksklasserna närmast över gränsen för årsredovisning skapa möjlighet att redovisa skatt med så långa intervaller, att den på varje period belöpan­ de skatten står i ungefärlig överensstämmelse med skatten vid den övre gränsen för årsredovisning. Då skäl talar för att inte öka antalet uppbördsterminer bör dock de nu diskuterade nya redovisningsmöjligheterna be­ gränsas till att gälla redovisningsperioder om fyra eller sex kalendermåna­ der. Därmed skulle redovisningarna också i dessa fall komma att ske under ordinarie uppbördsterminer. Under hänvisning till det nu anförda föreslår jag den ändringen av 21 § 1 mom. varu skatteförordningen, att länsstyrelsen skall kunna inte endast föreskriva, att redovisningsperiod skall omfatta helt kalenderår, utan även bestämma redovisningsperioden till fyra eller sex månader, dvs. två eller tre ordinarie redovisningsperioder om två månader. Det i enlighet härmed utarbetade författningsförslaget ger anledning alt något beröra frågan, när de förmånligare redovisningsreglerna skall äga tillämpning. Det gäller f. n. ingen fix omsättningsgräns för medgivande av

Kungl. Maj:ts proposition nr ii9 or UJiiii 21

årsredovisning. Enligt praxis medges sådan redovisning i allmänhet när den skattepliktiga årsomsättningen inte överstiger 5 000 kr. Mera undantagsvis torde gränsen sättas vid 10 000 kr. Enligt min uppfattning bör det inte föreligga hinder för att mera allmänt medge årsredovisning vid skattepliktig årsomsättning upp till 10 000 kr., när det är fråga om skattskyldiga, som man med hänsyn till solvens och andra förhållanden kan räkna med kom­ mer att fullgöra sin redovisningsskyldighet utan anmärkning. Under sådana förhållanden bör den nya möjligheten att redovisa skatt per halvår kunna allmänt tillämpas för skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp till 20 000 å 25 000 kr. och den nya möjligheten till redovisning för fyramånadersperioder för skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp till 30 000 å 35 000 kr. Enligt 1965 års taxering hade inte mindre än drygt 72 000 skattskyldiga, dvs. ca 42 % av samtliga, en skattepliktig omsättning ej över 30 000 kr. överslagsvis skulle därför förslaget vid en tillämpning enligt nu angivna riktlinjer kunna beräknas minska antalet deklarationer med upp till 200 000 för år räknat. Givet är emellertid, att länsstyrelsernas tillståndsgivning måste baseras på individuella bedömningar. Det utslagsgi­ vande vid denna bedömning måste vara om risk kan antas föreligga för att redovisning per fyramånadersperiod, halvår eller helt år kan leda till slcatteundandräkt. Det ankommer på riksskattenämnden att i mån av behov meddela vägledande anvisningar för reglernas tillämpning. Vad härefter beträffar förslaget att den indirekta redovisningsmetoden och den därmed förenade skyldigheten att avge särskild tilläggsdeklaration slopas, vill jag erinra om att bl. a. riksskattenämnden i sitt remissyttrande framhållit att visst behov av den indirekta redovisningsmetoden föreligger. Med hänsyn härtill föreslår jag därför endast den åtgärden, att möjlig­ heten till rättelse i efterhand av redan verkställd redovisning av preliminär allmän varuskatt ges en författningsenlig reglering genom att erforderliga bestämmelser om avgivande av justeringsuppgift för detta ändamål intas i varuskatteförordningen. Jag kan i sammanhanget nämna att det på riksskattenämndens initiativ i praktiken redan tillskapats en möjlighet för de skattskyldiga att i efterhand korrigera avgiven redovisning av preli­ minär allmän varuskatt, t. ex. med avseende på förhållanden som framkom­ mit i samband med bokslut efter det sista deklarationen för räkenskapsåret lämnats. I författningsförslaget har bestämmelserna härom intagits i ett nytt fjärde moment till 21 §, varjämte viss jämkning skett i 23 § varuskatte­ förordningen.

Särskild varuskatt

Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt ut­ går sådan skatt bl. a. på parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat,

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

hänförliga till vissa varugrupper ur tulltaxenummer 33.06. Som exempel på skattepliktiga varugrupper kan nämnas puder (med undantag av ströpuder) och hudkräm, som innehåller över 10 % pudersubstans (puderkräm), samt läppstift, smink och andra för färgning av huden avsedda pre­ parat. Skatten utgår med 50 % av varans beskattningsvärde, vilket på det kemisk-tekniska varuområdet är lika med det pris som den skattskyldige i allmänhet betingar sig vid försäljning av varan till detaljhandlare.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 mars 1965 har kontrollstyrelsen fram­ hållit bl. a. att det skattepliktiga varuområdet omfattar dels vissa special­ preparat mot finnar o. d. (s. k. aknepreparat), dels specialsmink för döl­ jande av ärr, födelsemärken m. m. Aknepreparaten är, fortsätter styrelsen, i huvudsak av två olika typer. Den ena typen bygger på ytaktiva och des­ inficerande ämnen, medan den andra brukar innehålla förutom desinfice­ rande ämnen också vissa delar puder samt svavelföreningar m. m. Den för­ ra gruppen av aknepreparat är f. n. i regel skattepliktig. Den senare däremot är i allmänhet sammansatt så, att den fyller villkoren för skattefri hud­ kräm. I en del fall uppgår dock pudersubstansen till mer än 10 % och varan blir då skattepliktig. Kontrollstyrelsen anser det otillfredsställande att pudcrlialtiga preparat i regel är skattefria under det att de särskilda rengöringspreparaten är skat­ tepliktiga. Styrelsen hemställer därför att aknepreparat generellt undantas från det skattepliktiga varuområdet liksom också specialsmink av förut nämnt slag. Generaltullstyrelsen, som avgett yttrande över förslaget, har inget att erinra mot att skatten slopas på de angivna preparaten. Såvitt avser akne­ preparaten ifrågasätter dock styrelsen om inte vissa svårigheter kan föreligga att på ett tillfredsställande sätt avgränsa det skattefria området.

Det torde vara uppenbart att aknepreparaten snarast kan sägas ha en medicinsk användning och att de står läkemedlen nära. Det är därför mo­ tiverat att inte ta ut särskild varuskatt för sådana preparat. Också för spe­ cialsmink av förut nämnt slag anser jag skattefrihet böra ifrågakomma. Jag föreslår därför att dessa varugrupper undantas från det enligt förord­ ningen om särskild varuskatt skattepliktiga området. Beträffande främst aknepreparaten kan, såsom generaltullstyrelsen fram­ håller, vissa avgränsningssvårigheter uppkomma. Denna typ av hudvårdspreparat är nämligen en mycket heterogen grupp. Alla övergångsformer förekommer alltifrån preparat för mera ordinär hudvård till egentliga akne­ preparat med närmast medicinsk funktion. För att vinna erforderlig avgränsning av det skattefria området torde därför för skattefrihet böra krävas att varan skall föreligga i förpackning, på vilken uttryckligen angetts varans karaktär av sådant specialpreparat som här åsyftas.

Kungl. Muj. ts proposition nr (it) år li)G6 23

Lagtekniskt synes undantaget från skatteplikt lämpligen kunna intas i en särskild anmärkning i bilagan till förordningen om särskild varuskatt. Det skattebortfall som kan beräknas uppkomma vid ett genomförande av förslaget blir obetydligt.

Brännoljeskatt

För brännolja som används för drift av motor i motorfordon utgår en sär­ skild skatt (brännoljeskatt) förutom allmän energiskatt och särskild skatt på motorbränslen. Brännoljeskatten regleras enligt förordningen den 15 de­ cember 1961 (nr 653) om brännoljeskatt. Beskattningsmyndighet är kon­ trollstyrelsen eller, om skatt skall utgå vid införsel, generaltullstyrelsen. Tillverkare av brännolja är skyldig att vara registrerad hos kontrollsty­ relsen om inte styrelsen medger annat (registrerad tillverkare). I övrigt äger kontrollstyrelsen efter ansökan pröva om registrering skall ske. För­ utom tillverkarna avses huvudsakligen två kategorier skola kunna registre­ ras, nämligen dels de som från depå försäljer brännolja i större omfatt­ ning, dvs. i första hand oljeföretagen (registrerad leverantör), och dels de som förbrukar brännolja för såväl drift av motor i motorfordon som för annat ändamål, s. k. blandade förbrukare (registrerad förbrukare). Även den som säljer brännolja annat än från depå kan emellertid om särskilda skäl föreligger registreras som leverantör. Det sistnämnda innebär att exempelvis innehavare av bensinstation eller liknande tankanläggning — som regelmässigt kan förvärva och tillhandahålla endast beskattad motorbrännolja — i vissa fall kan bli registrerad samt försälja obeskattad sådan olja. Skattskyldiga är med vissa undantag endast de som registrerats. Skatt­ skyldighet inträder för registrerad tillverkare och registrerad leverantör, då brännolja levereras till köpare som inte är registrerad eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. För registrerad förbrukare inträder skattskyldighet då obeskattad brännolja påfylls bränsletank i motorfor­ don, vartill han är ägare eller överlåts av honom till någon som inte är registrerad. Härtill kommer att vid tidpunkten för skattskyldigs avregistre­ ring skattskyldighet inträder för då inneliggande lager av obeskattad bränn­ olja. I vissa fall inträder skattskyldighet även för den som inte registrerats. Så är fallet då någon själv importerar brännolja och det inte är uppenbart att oljan skall användas för skattefritt ändamål samt då obeskattad brännolja påfylls bränsletank till motorfordon, vartill han är ägare. Brännoljeskatten utgår med 34 öre per liter. Skatt som erläggs av till­ verkare eller registrerad leverantör eller vid införsel utgör dock endast 31 öre per liter. Kontrollstyrelsen äger, därest särskilda förhållanden det för­ anleda, medge att skatt som skall erläggas av registrerad förbrukare skall

24 Kungl. Ulaj. ts proposition nr 69 år 1966

utgå med endast 31 öre per liter om förbrukningen är av betydande om­ fattning. Då skatten erläggs till kontrollstyrelsen sker detta på grundval av deklaration, i regel kvartalsvis. Av brännoljeskatteförordningens bestämmelser i övrigt må här nämnas endast att restitution av erlagd skatt i vissa fall kan medges förbrukare som inte är registrerade. Kontrollstyrelsen kan medge sådan förbrukare restitu­ tion av skatt på brännolja som i mera avsevärd omfattning förbrukats för drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest för annat ändamål än fordonets framförande eller som använts för annat ändamål än motorfordonsdrift. Restitutionsbelopp utbetalas av kontrollstyrelsen efter ansö­ kan halvårsvis i efterskott.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 juni 1965 har kontrollstyrelsen, mot bakgrunden av vissa otillfredsställande erfarenheter styrelsen haft av den nuvarande utformningen av brännoljebeskattningen, föreslagit flera, del­ vis genomgripande ändringar i lagstiftningen. Bl. a. föreslås färgningsskyldighet för viss typ av eldningsolja (s. k. eldningsolja 1) för att sådan olja skall kunna skiljas från motorbrännolja samt skärpning av förordningens straffbestämmelser, över styrelsens framställning har yttranden avgetts av drygt ett 30-tal remissinstanser. Med hänsyn till förslagets genomgri­ pande natur och på grund av vad som förekommit vid remissbehandlingen har jag ansett, att kontrollstyrelsens framställning inte i detta sammanhang bör läggas till grund för någon proposition till riksdagen utan bör överläm­ nas till bilskatteutredningen och skattestrafflagutredningen för att tas i övervägande vid resp. utredningsuppdrags fullgörande. Endast i några de­ taljfrågor beträffande vilka mer omedelbara ändringar är påkallade avser jag att nu behandla styrelsens förslag.

Viss skattskyldighetsfråga. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att skattskyldighet enligt brännoljeskatteförordningen åvilar den som re­ gistrerats. För den som inte är registrerad föreligger skattskyldighet endast om han själv importerar brännolja eller då obeskattad brännolja påfylls bränsletank till motorfordon, som han äger. Däremot föreligger inte skatt­ skyldighet för t. ex. tillverkare eller leverantör, som inte är registrerad men som försäljer obeskattad brännolja för motorfordonsdrift. Detta innebär i praktiken att t. ex. en bensinstationsföreståndare som försäljer obeskattad brännolja för motorfordonsdrift inte kan påföras skatt för vad som försålts. Kontrollstyrelsen föreslår sådan komplettering av bestämmelserna att skatt­ skyldighet skall föreligga också i nu avsett fall. Förslaget har på denna punkt inte föranlett erinran vid remissbehand­ lingen. Även för egen del kan jag biträda det och förordar, att bestäm­ melserna om skattskyldighet i 4 § brännoljeskatteförordningen kompletteras i enlighet med styrelsens förslag.

Kunyl. Maj.ts proposition nr (i!) dr 1966 25

Tillämplig skattesats vid avregistrering. Skattesatsen är, såsom tidigare nämnts, olika allteftersom den skattskyldige är registrerad som förbrukare eller som tillverkare eller leverantör. Den högre skattesatsen för skattskyl­ dig förbrukare beror främst på att han under vissa förutsättningar får göra avdrag för brännolja som han använt för drift av tippnings- eller lastnings­ anordning eller eljest för annat ändamål än fordonets framförande. Den oregistrerade förbrukaren har inte sådan möjlighet i vidare mån än att han hos kontrollstyrelsen efter ansökan kan erhålla restitution om förbruk­ ningen varit av mera avsevärd omfattning. Vid avregistrering skall förbru­ kare erlägga skatt för olja som ingår i hans lager. Skatten utgår då med M öre för liter. Kontrollstyrelsen anser att detta inte står i överensstäm­ melse med grunderna för skattedifferentieringen och föreslår sådan kom­ plettering av bestämmelserna att skattesatsen skall utgöra endast 31 öre per liter i här åsyftade fall. Ej heller på denna punkt har törslaget föranlett erinran från remiss­ instansernas sida. Också för egen del biträder jag styrelsens förslag och för­ ordar en kompletterande bestämmelse av angiven innebörd i 5 § brännoljeskatteförordningen.

Restitution av skatt. I relativt stor omfattning tankas traktorer och mo­ torredskap vid bensinstationer, vilkas föreståndare inte är registrerade som skattskyldiga leverantörer och som alltså kan tillhandahålla endast beskat­ tad olja. Skattefrihet för olja, som används för traktorer och motorredskap, skulle ha kunnat erhållas genom att innehavarna halvårsvis i efterhand er­ hållit restitution av erlagd brännoljeskatt. Kontrollstyrelsen fann emellertid i samband med brännoljeskatteförordningens ikraftträdande att ett så om­ fattande restitutionsförfarande av administrativa skäl och av hänsyn till för­ brukarna borde undvikas. Därför utarbetade styrelsen ett system som kan sägas innebära att skatterestitutioner erhålls i förväg. Enligt detta system kan den som inköper brännolja för annat ändamål än motorfordonsdrift förvärva oljan skattefri antingen inköpet sker på bensinstation eller oljebo­ lags depå. Köparen har endast att vid varje inköpstillfälle avge en på heder och samvete undertecknad försäkran rörande användningen. Sker inköpet hos oregistrerad säljare t. ex. vid bensinstation, regleras den skattefria le­ veransen vid avräkningen mellan säljaren och dennes leverantör av bränn­ olja. Leverantören å sin sida upptar de mot försäkran tillhandahållna kvan­ titeterna såsom skattefri försäljning i sina deklarationer till kontrollstyrelsen. Denna typ av försäkran har emellertid, konstaterar styrelsen, missbrukats i sådan omfattning att den inte längre kan bibehållas. Det är enligt styrel­ sens uppfattning nödvändigt att i stället övergå till ett system med restitutjoner i efterhand som erbjuder erforderliga kontrollmöjligheter. För att motverka de påfrestningar av ekonomisk art, som en övergång till ett sådant restitutionssystem kan komma att medföra för konsumenterna __ enligt

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

gällande regler utbetalas restitution halvårsvis i efterskott — föreslår emel­ lertid styrelsen att den skall äga medge tidigare restitution a conto i fall da det är fråga om större belopp. Den typ av försäkran, varom det här är fråga, har missbrukats i mycket betydande omfattning. Även om det varit uppenbart att brännoljan skolat användas för skattepliktigt ändamål — den har exempelvis direkt fyllts i lastbilstank — har det i avsevärd utsträckning förekommit att köparen av oljan avgett och försäljaren godtagit en falsk försäkran rörande använd­ ningen. Härigenom har skatt kunnat undandras. Inom kontrollstyrelsen uppskattas skattefusket enbart i fråga om denna försäkran uppgå till flera milj. kr. om året. Det är därför uppenbart, att systemet inte kan bibehållas trots att anordningen som sådan är förenad med betydande fördelar både från administrativ synpunkt och för förbrukarna. Jag delar därför styrel­ sens uppfattning att man måste övergå till restitution i efterhand i fall då rätt till skattefri förbrukning föreligger. Härom har knappast några delade meningar förelegat vid remissbehandlingen. Vid en övergång till ett system med restitution i efterskott kommer emel­ lertid förbrukarna i ett sämre läge än nu är fallet. Jag anser mig därför böra biträda styrelsens förslag om att restitutioner a conto skall få tilläm­ pas då fråga är om större restitutionsbelopp i syfte att därigenom mildra de svårigheter av likviditetsmässig natur som eljest kan uppkomma. En bestämmelse som möjliggör en sådan ordning bör intas i 9 § tredje stycket brännoljeskatteförordningen.

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen Tillståndsmyndighets rätt att vid byte av ntskänkningslokal lämna före­ skrifter om utskänkning. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521) meddelas tillstånd till utskänkning i regel av länssty­ relsen i det län där utskänkningen skall äga rum. När fråga är om turistutskänkning meddelas tillståndet dock av Kungl. Maj :t och, om det avser trafikulskänkning, av länsstyrelsen i det län där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte. Länsstyrelsen äger enligt 38 § samma förordning att i samband med tillståndets meddelande, när särskilda förhållanden påkallar det, samtidigt som länsstyrelsen fastställer vederbörliga av kommunen föreslagna in­ skränkningar, lämna vissa föreskrifter rörande utskänkningen. Dessa får dock inte vara av sådan art att de uttryckligen är undantagna från kom­ munens befogenheter. Länsstyrelsen är sålunda skyldig att fastställa de inskränkningar som fullmäktige föreslagit under förutsättning att dessa faller inom fullmäktiges befogenhet. Vidare äger länsstyrelsen meddela fö­ reskrifter exempelvis om anställande av viss personal vid utskänkningsställe eller rörande den med rätten till rusdrvcksutskänkning följande rätten att

Kungl. Maj:Is proposition nr 69 år 1966 27

utskänka öl, i den mån föreskrifterna inte berör ämnen som anges i 1(5 § andra stycket ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1901 (nr 159). Också ordningsföreskrifter äger länsstyrelsen utfärda. Enligt 45 § rusdrycksförsäljningsförordningen får ombyte av utskänkningsställe ske efter medgivande av den myndighet som lämnat tillstånd till utskänkningen. Intendenten för utskänkningsärenden vidtar i samband därmed viss utredning i ärendet. Enligt samma paragraf får inrättande av drinkbar eller annan väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnan­ de eller införande av självservering för rusdrycker ske endast efter godkän­ nande av intendenten för utskänkningsärenden. Någon författningsenlig möjlighet för länsstyrelsen att meddela före­ skrifter rörande utskänkningen i samband med ombyte eller väsentlig änd­ ring av utskänkningslokal finns inte.

1 skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 november 1964 framhåller kontrollstyrelsen att problem kan uppkomma genom att särskilda föreskrifter rö­ rande utskänkningens bedrivande kan meddelas bara i samband med med­ delande av tillstånd till utskänkning men däremot inte vid ombyte av ut­ skänkningslokal. Styrelsen anser det inte vara tillfredsställande att vid byte av lokal en restauratör skall kunna öppna en helt ny typ av utskänkningsrörelse och framhåller att liknande problem kan uppkomma vid om­ byggnad av de gamla lokalerna. Kontrollstyrelsen hemställer att 38 § rusdrycksförsäljningsförordningen ändras så, att länsstyrelsen erhåller rätt att också vid medgivande till ombyte av utskänkningsställe lämna sådana före­ skrifter rörande utskänkningen som avses i nämnda paragraf. Denna rätt anser kontrollstyrelsen böra begränsas till att gälla endast de fall, där ut­ skänkningens karaktär väsentligt förändras i samband med byte av lokal t. ex. inrättande av självservering e. d. — eller eljest särskilda skäl påkal­ lar det, såsom att de nya lokalerna är belägna inom stadsdel eller område av annan karaktär än där de gamla var belägna. Över kontrollstyrelsens förslag har infordrats yttranden från ett 20-tal myndigheter och organisationer. Utom i fall som anges i det följande har lörslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att förslaget bör utvidgas att gälla även vid ombyggnad av utskänkningslokal i samband varmed ut­ skänkningen får en väsentligt ändrad karaktär. Av huvudsakligen samma uppfattning är Xya systemaktiebolaget och Föreningen Nya systemaktie­ bolagets distriktschefer och biträdande intendenter. Svenska stadsförbundet anser att kommunen bör få rätt att med bindan­ de verkan för den tillståndsgivande myndigheten föreslå inskränkningar i fråga om utskänkningen även när fråga är om byte av lokaler under löpande oktrojperiod. Kommunen bör sålunda ha möjlighet att i fall som nu nämnts begagna den vetorätt som gäller vid beviljande av tillstånd

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966

till årsutskänkning. Liknande synpunkter framförs av Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Nationaltemplarorden och De kristna samfundens nykterhetsrörelse. Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser inte att tillståndsmyndigheten under alla omständigheter skall äga rätt att meddela nya föreskrifter rö­ rande utskänkningen utan menar att sådan rätt bör få meddelas endast om bytet av utskänkningsställe innebär en från nykterhetspolitisk synpunkt vä­ sentlig omlokalisering. Motsvarande betraktelsesätt anläggs av Sveriges hotell- och restaurangförbund. Som framgår av det anförda kan tillståndsmyndigheten lämna särskilda föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande endast i samband med till­ ståndets meddelande. Skulle restauratören byta utskänkningslokal kan sär­ skilda föreskrifter inte meddelas med avseende på det nya utskänkningsstället. Med hänsyn till att den verksamhet, för vilken tillstånd meddelats, genom bytet av utskänkningslokal kan komma att fortsättas under helt andra former än som förutsatts vid tillståndets lämnande, framstår den gäl­ lande ordningen som mindre tillfredsställande. Uppenbarligen måste det vara av betydelse att möjligheter finns för tillståndsmyndigheten att, när förhållanden inträffat som rubbat eller kan antas rubba förutsättningarna för tillståndets meddelande, stadga de föreskrifter rörande den fortsatta utskänkningen som kan vara påkallade. Från något håll har anförts att tillståndsmyndigheten bör erhålla möj­ lighet att meddela föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande också vid ombyggnad av utskänkningslokalen. Mot en sådan uppfattning kan möjligen invändas att, så snart fråga är om väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnande eller införande av självservering för rusdryc^ ker, godkännande skall meddelas av intendenten för utskänkningsärenden. Sådant godkännande utesluter emellertid inte att tillståndsmyndigheten kan komma till en annan bedömning i samband med prövningen av utskänkningstillstånd för därpå följande oktrojperiod. För att såvitt möjligt för­ hindra att restauratörens fortsatta verksamhet äventyras i samband med att tillståndet omprövas efter periodens utgång anser jag därför lämpligt att tillståndsmyndigheten erhåller rätt att meddela föreskrifter angående ut­ skänkningens bedrivande inte bara vid byte av utskänkningslokal utan även när denna blir föremål för ombyggnad av väsentlig betydelse för utskänk­ ningens bedrivande. Några remissinstanser har ansett att kommunen bör tillerkännas rätt att begagna sin vetorätt också när fråga är om byte av utskänkningslokal under löpande oktrojperiod. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag emel­ lertid att en sådan befogenhet för kommunen inte bör tillskapas i nu före­ varande sammanhang. Med det tillägg, som jag enligt det nyss sagda förordat, biträder jag

Kungl. Mnj.ts proposition nr (ii) år 1960 29

kontrollstyrelsens förslag om rätt för tillståndsmyndighet att meddela före­ skrifter angående utskänkningens bedrivande.

Skott på spritdrycker som stulits hos partihandelsbolnget. Bestämmelser om skatt på spritdrycker återfinns i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209 ) om skatt på sprit och vin. Vid inköp hos partihandelsbolaget erläggs skatt enligt förordningen till bolaget. På partihandelsbolaget ankommer sedan att leverera in skatten till statsverket. Uttryckliga regler saknas i fråga om uttagande av skatt på spritdrycker som avhänts partihandelsbolaget genom brott. Enligt 7 § 3 mom. förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och vin skall den som olovligen tillverkat sprit dömas att för den tillverkade myckenheten gälda skatt motsvarande omsättningsskatten för samma mängd av den spritdryck med en alkoholhalt av 40 volymprocent som har det lägsta utminuteringspriset. Skatten skall utgöra minst 100 kr. 1 skrivelse den 13 november 1964 framhåller kontrollstyrelsen att stölder av sprit från AB Vin- & Spritcentralen förekommit vid olika tillfällen. Vid rättegång mot de skyldiga har bolaget yrkat skadestånd för de stulna dryckerna som beräknats efter utminuteringspriset inkl. den speciella om­ sättningsskatten. I fall då yrkandet medgetts av de tilltalade har domstolar­ na utdömt skadestånd i enlighet med denna beräkning. I ett nyligen av­ gjort mål, där hos bolaget anställd personal tillgripit relativt betydande kvantiteter spritdrycker, har de tilltalade bestritt skadeståndsyrkandet till den del detta avsåg skatt, som belöpte på de stulna dryckerna. Underrätten ogillade skadeståndsyrkandet i den del detta innefattade skatt som bolaget skulle haft att leverera in till statsverket, om bolaget försålt spritvarorna. Hovrätten fastställde sedermera underrättens dom i vad avsåg skadestån­ det. Motsvarande problem uppkommer inte, fortsätter styrelsen, vid till­ grepp hos Nya systemaktiebolaget, eftersom skatten då redan erlagts. Sty­ relsen, som anser det kunna förutsättas att huvudparten av de från Aktie­ bolaget Vin- & Spritcentralen stulna dryckerna används till olovlig försälj­ ning, finner det otillfredsställande att en obehörig vinst kan göras av den brottslige genom att skatt inte innefattas i utdömt skadestånd. Kontrollsty­ relsen föreslår därför sådan ändring av ansvarsbestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen, att med stöd därav skyldighet att utge skatt skall kunna åläggas för spritdrycker som tillgripits hos partihandelsbolaget. Av praktiska skäl anser kontrollstyrelsen den föreslagna bestämmelsen böra begränsas till att avse endast spritdrycker, eftersom dessa är mest gång­ bara i den illegala handeln. Med spritdryck bör i förevarande samman­ hang avses all sprit som finns upptagen i detaljhandelsbolagets sortiment. För att förenkla domstolarnas uträkning av den skatt som vederbörande skall utge föreslår kontrollstyrelsen, att den schablonregel, som finns an­ given i 7 § 3 inom. förordningen om tillverkning av sprit och vin och som

30 Kangl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966

tillämpas för olovligen tillverkad sprit, kommer till användning också vid utdömande av skatt i här berörda fall. Kontrollstyrelsens förslag har, utom i fall som anges i det följande, till­ styrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Överståthållarämbetet menar, att förslaget innebär att man genom att lägga skatt på en illegal verksamhet i berörda avseenden jämställer stöld med laga fång, och avstyrker därför förslaget av principiella skäl. Länssty­ relsen i Kopparbergs lön tillstyrker förslaget men anser att den föreslagna bestämmelsen bör tillämpas även i fråga om vin som stulits från partihan­ delsbolaget. Svenska nykterhetsvårdsförbundet tillstyrker förslaget men an­ ser att den »avgift», som sålunda skall kunna utdömas, bör omfatta förutom den speciella omsättningsskatten för rusdrycker också allmän omsättnings­ skatt samt parti- och detaljhandelsbolagens omkostnader och försäljningsvinst.

Som skäl för förslaget att införa en bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen om utdömande av skatt på spritdrycker som stulits från parti­ handelsbolaget har kontrollstyrelsen framhållit, att domstol i något fall ogillat den del av yrkandet om skadestånd som innefattade skatt och som bolaget vid en normal försäljning skulle haft att leverera in till statsverket. Utan att närmare gå in på den rättsliga bedömningen av det av styrelsen refererade fallet vill jag erinra om att mot skatten svarande belopp i och för sig torde kunna utdömas med tillämpning av 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken. Något omedelbart behov av en författningsbestämmelse i en­ lighet med styrelsens förslag föreligger därför inte. Härtill kommer att frågor om förverkande och olika specialstraffrättsliga spörsmål f. n. över­ vägs inom justitiedepartementet. Jag anser därför någon lagstiftningsåtgärd i berört hänseende inte f. n. vara påkallad.

Utöver vad jag nu anfört bör i detta sammanhang vidtas de jämkningar i rusdrycksförsäljningsförordningen av formell natur som föranleds av ikraftträdandet av brottsbalken.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­ rättade förslag till 1) förordning angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin; 2) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 4 75);

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966 31

3) förordning angående ändring i förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster; i) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; 5) förordning angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj 19M (nr 251) om särskild varuskatt; 6) förordning angående ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653) om brännoljeskatt; 7) förordning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 195t (nr 521).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar.

Ur protokollet: Ro Josephson

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 66025'