med förslag till förord¬ ning om tillstånd för brukande av svävare

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1966

1 Nr 81

Kungl Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om tillstånd för brukande av svävare; given Stockholms slott den 4 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta ri sdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning om tillstånd for brukande av svävare.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att luftkuddefarkoster (svävare) i avvaktan på utredning om trafikregler m. m. skall få brukas endast efter särskilt tillstånd.

l

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 81

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1966

Förslag

till

Förordning

om tillstånd för brukande av svävare

Härigenom förordnas som följer.

1 §‘

Luftkuddefarkost (svävare) får icke brukas inom riket utan särskilt tillstånd.

2 §•

Tillstånd att bruka svävare meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Tillstånd skall förenas med de villkor som fordras och begränsas att gälla viss tid.

Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån föreskrivna villkor, ager den myndighet som meddelat tillståndet återkalla det.

3 §•

Brukas svävare utan tillstånd eller i strid mot villkor för tillståndet, dömes föraren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Lika med föraren dömes ägaren eller den som är i hans ställe, om han ej iakttagit vad som ankommit på honom för att förekomma brottet.

j..^enna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dara meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 81 år 1966

3 Utdraq av protokollet över kommunikationsärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 4 mars 1966.

N ärvar ande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, stastrådet Palme, fråga om tillstånd för brukande av luftkuddefarkoster (svävare) och anfor.

Svävaren kan i förenklad beskrivning till det yttre liknas vid en flygbåt utan vingar. Karakteristiskt för svävaren är att den under gång bars upp ai en av dess maskineri alstrad kudde av komprimerad luft mellan svavarens botten och underliggande mark- eller vattenyta. Nuvarande typer av svavare rör sig under färd normalt på en höjd av 0,1-1,5 meter. Med mycket lag fart kan de passera hinder av upp till 3-4 meters höjd. Svävaren kan starta från och landa på vatten och varje annat underlag som ar någorlunda fast och jämnt. Den fordrar endast enkla start- och landningsbanor, forsta hand är den avsedd för transporter till sjöss, men den kan också anvandas över land som är flackt och utan högre vegetation. De största svavare som nu är under byggnad har en vikt av 165 ton och kan ta närmare 700 passa- “ " Ma" mlr.en för en 5ädan svävare är beräknad till 140 Wt™.

° Av det sagda framgår att svävaren är ett helt nytt kommunikationsmedel som inte låter sig inordnas bland äldre typer av sådana Darav torde också följa att de lagar och förordningar som nu reglerar andra kommunikationsmedel inte är omedelbart tillämpliga på svavarna.

Den första svävaren provkördes i England år 1959. Sedan dess har utvecklingen på området gått snabbt framåt och i dag används svavare på skilda håll i världen under mycket olika yttre betingelser. I flera länder, danblanc Sverige, arbetar man på att få fram nya och bättre typer av svavare. Det finns all anledning räkna med att svävare också kommer att sattas in i trafik i Sverige. Enligt vissa uttalanden kan det ske redan under sommaren innevarande år.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1966

Svavaren befinner sig alltjämt i ett inledningsskede av sin utveckling och det ar svårt att uttala sig om vilka möjligheter den har att i framtiden havda sig gentemot andra kommunikationsmedel. Inte minst den omständigheten att svavaren kräver så ringa investeringar i fråga om landningsplatser, hamnar, vägar etc. talar dock för att den kan bli ett mycket anlitat transportmedel. Jag finner angeläget att dess utvecklingsmöjligheter i Sverige inte från början hämmas genom restriktiva bestämmelser för dess brukande.

^ ac* nu saSts innebär inte att trafiken med svävare kan lämnas oreglerad. Regler för sådan trafik fordras i första hand i trafiksäkerhetens intresse. Hur reglerna i detalj bör utformas är det för tidigt att nu uttala sig om. Det material som kan läggas till grund för en bedömning härvidlag är nämligen mycket knapphändigt och behöver kompletteras i flera hänseenren. På grund härav har jag ansett erforderligt att särskilt utreda frågor i öi ande trafik med svävare. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag lämnat bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga härför.

I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag att trafik med svävare mom svenskt territorium bör vara tillåten endast efter särskilt tillstånd. Bestämmelse härom bör meddelas i en ny förordning.

Det bör ankomma på Kungl. Maj.-t eller myndighet som Kungl. Maj:t torordnar att meddela tillstånd för brukande av svävare. Tillståndet måste iorenas med villkor för brukandet. Dessa villkor synes böra reglera inom vdka delar av svenskt territorium och med vilken hastighet svävaren får framföras. Frågor om besiktning, bemanning, ansvarsfördelning och säkerhet ombord m. m. bör också regleras. Villkoren skall utformas med hänsyn tagen till det ändamål för vilket svävaren skall brukas. Då denna form av tillståndsgivning kommer att avse endast tiden till dess allmänna bestämmelser for svävarna utfärdas, bör tillstånden ha begränsad giltighet. Om innehavare av tillstånd i väsentlig mån åsidosätter villkor som förenats

darmed, bör den myndighet som meddelat tillståndet äga rätt att återkalla det.

Om svavare brukas utan tillstånd eller i strid mot villkor som meddelats oi rukandet bör i första hand den som svarar för svävarens framförande — svavarens förare — drabbas av straffansvar. Vem som är att anse som torare far avgöras med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet Härvid torde reglerna inom sjö- och lufträtten kunna tjäna till ledning. Också svavarens ägare eller den som är i hans ställe bör kunna göras ansvarig för brott av nyss angivet slag, om han inte iakttagit vad som anvommit på honom för att förekomma brottet. Straffskalan bör uppta böter eller fängelse i högst sex månader.

Förordningen bör träda i kraft snarast möjligt.

5 Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1966

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens yttrande över ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till förordning om tillstånd för brukande av svävare.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik Björkman

MABCUS BOKTR. STHLM 1966 660280