med förslag till lag an¬ gående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19iO (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

1 Nr 97

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19iO (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg; given Stockholms slott den 1 april 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1939 och 1940 års beredskapslagar på sjöfartsområdet skall kunna tillämpas även då Förenta Nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta Nationernas stadga fattat beslut eller antagit rekommendation som påkallar ingripande på svensk sida. 1

1 Hihang till riksdagens protokoll 190(1. 1 samt. Nr 97

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1960

Förslag

till

Lag

angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen

den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med

svenska fartyg

Härigenom förordnas som följer.

I den mån det påkallas i anledning av beslut som fattats eller rekommendation som antagits av Förenta Nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta Nationernas stadga, äger Konungen förordna, att 2—4 §§ lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.1 samt 2 och 3 §§ lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg1 skola tillämpas.

Förordnande i anledning av rekommendation av säkerhetsrådet förfaller, om det icke inom en månad underställes riksdagen för prövning av frågan huruvida det skall bestå och om det icke inom två månader från det underställningen skett gillas av riksdagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till och med den 30 juni 1968. 1

1 Lagarna ändrade se 1957: 289 och 290.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

3 Utdrag av protokollet över kommnnikationsärenden hållet inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 februari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Länge, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, fråga om lagstiftning för att kunna genomföra sanktioner i överensstämmelse med Förenta Nationernas stadga och anför.

Förevarande lagstiftningsfråga har aktualiserats genom att FN :s säkerhetsråd —- efter det att Rhodesias regering den 11 november 1%5 förklarat Rhodesia självständigt utan att överenskommelse därom träffats med Storbritannien — i en resolution den 20 samma månad uppmanat FN:s medlemsstater att genomföra vissa sanktioner mot Rhodesia (i resolutionen kallat Sydrhodesia). I resolutionen, som är att anse som en rekommendation, har säkerhetsrådet uppfordrat alla stater att avhålla sig från varje handling som kan hjälpa och uppmuntra den olagliga regimen i Rhodesia, och i synnerhet att inte förse den med vapen, utrustning eller krigsmateriel, samt att göra sitt yttersta för att avbryta alla ekonomiska förbindelser med Rhodesia, inbegripet en spärr för handel med olja och oljeprodukter oljeembargo).

Enligt artikel 25 i FN-stadgan är stat som är medlem i FN förpliktad att godta och verkställa säkerhetsrådets beslut i överensstämmelse med stadgan. I stadgans artikel 48 sägs att åtgärd, som erfordras för att verkställa säkerhetsrådets beslut för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, skall vidtas av samtliga medlemmar av FN eller av vissa bland dem, allt efter säkerhetsrådets bestämmande.

Beträffande rekommendationer av säkerhetsrådet innehåller FN-stadgan inga bestämmelser motsvarande dem i artiklarna 25 och 48. Det ankommer således på medlemsstaterna att själva avgöra om en rekommendation skall följas eller inte. Då en rekommendation av rådet är underbyggd av en allmänt omfattad, politisk och moralisk förväntan bör medlemsstaterna självfallet följa rekommendationen. En sådan rekommendation föreligger i fallet Rhodesia och jag vill erinra om att regeringen i detta fall funnit

It Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr fn

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

läget vara sådant att säkerhetsrådet skulle ha grund för ett bindande beslut om sanktioner.

I Rhodesiafrågan har Kungl. Maj :t vidtagit de åtgärder som stått till buds för att genomföra de av säkerhetsrådet förordade sanktionerna. Kungl. Maj:t har sålunda den 22 november 1965 lagt importen från Rhodesia till Sverige och exporten härifrån till Rhodesia under licenstvång. Härigenom har allt varuutbyte med Rhodesia kunnat avbrytas. Vidare har ministern för utrikes ärendena och jag i skrivelse till Sveriges redareförening den 23 januari 1966 rörande oljeembargot meddelat, att regeringen ansluter sig till den uppfattning säkerhetsrådets resolution i Rhodesiafrågan ger uttryck för, att förslag till erforderlig lagstiftning snarast kommer att föreläggas riksdagen samt att regeringen det oavsett vill understryka angelägenheten av att oljeembargot — såsom hittills synes ha varit fallet — strikt respekteras. I skrivelsen har vi anhållit att redareföreningen måtte vidta de åtgärder som må vara möjliga för att undvika att svenska fartyg deltar i transport av olja och oljeprodukter till Rhodesia. -— Någon motsvarande åtgärd beträffande luftfarten har inte varit aktuell då inget svenskt luftfartyg går i trafik på Rhodesia.

Redareföreningen har i cirkulärskrivelse till sina medlemmar den 26 januari 1966 rekommenderat dessa att handla i överensstämmelse med det framförda önskemålet. Det är min övertygelse att rekommendationen kommer att följas.

I artikel 41 i FN-stadgan anges de sanktioner som i första hand kan ifrågakomma då säkerhetsrådet beslutar eller rekommenderar sådana åtgärder. Där talas om fullständigt eller partiellt avbrytande av ekonomiska förbindelser, järnvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbindelser samt av annan samfärdsel.

En undersökning av möjligheterna att med stöd av gällande lag och författning på svensk sida genomföra av säkerhetsrådet beslutade eller rekommenderade sanktioner visar följande. Ekonomiska sanktioner kan vidtas genom att Kungl. Maj:t — såsom skett i fallet Rhodesia — i kraft av sin ekonomiska lagstiftningsmakt inför licenstvång för import och export. Kungl. Maj :t har också befogenhet att ingripa beträffande järnvägs-, post-, tele- och radioförbindelser. På luftfartens och sjöfartens område liksom på andra områden av samhällslivet som torde kunna beröras av beslut om sanktioner har Kungl. Maj :t emellertid inte samma möjligheter.

Det kan inte anses tillfredsställande att bristande korrespondens föreligger mellan säkerhetsrådets möjligheter att besluta eller rekommendera olika åtgärder och möjligheterna att på svensk sida genomföra besluten eller rekommendationerna. Man bör genom lagstiftning söka åstadkomma bättre förhållanden härvidlag. Mest konsekvent synes vara att i en särskild FN-lag meddela bestämmelser som ger befogenhet att utan tidsutdräkt vidta erforderliga ingripanden på skilda områden av samhällslivet.

5 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

Frågan om en sådan FN-lag har tagits upp till diskussion med representanter för regeringarna i Danmark, Finland och Norge. Dessa har visat ett positivt intresse för frågan. Som framgår av vad chefen för justitiedepartementet anfört tidigare denna dag vid anmälan av fråga rörande utredning om en FN-lag, är avsikten att de överläggningar som sålunda inletts skall fortsätta för att om möjligt resultera i en enhetlig nordisk FN-lagstiftning.

Det är uppenbart att ett förslag till FN-lag fordrar ett omfattande och tidskrävande förberedelsearbete. I avvaktan på en sådan lag bör därför undersökas om inte på de områden där möjligheterna att med stöd av lag genomföra sanktioner nu är begränsade, större möjligheter därtill kan erhållas genom provisorisk lagstiftning.

Behovet av sådan lagstiftning gör sig gällande främst på sjöfartens område därför att legalt stöd för ingripanden här saknas. Jag vill därmed inte ifrågasätta sjöfartsnäringens beredvillighet att också i framtiden lojalt vidta de åtgärder och ålägga sig de restriktioner som visar sig erforderliga i anledning av beslut eller rekommendationer av säkerhetsrådet. Från principiella synpunkter är det emellertid önskvärt att man, när fråga uppkommer om att genomföra sanktioner, inte enbart skall vara hänvisad till frivilliga åtaganden utan också skall kunna handla med stöd av i lag givna befogenheter. En lagstiftning av denna art står dessutom i samklang med vår allmänna strävan till lojalitet mot FN.

På sjöfartsområdet kan den erforderliga lagstiftningen komma till stånd genom att tillämpningsområdet för de båda beredskapslagar som reglerar sjöfarten vid krig eller krigsfara vidgas att gälla även de situationer som uppkommer, då säkerhetsrådet beslutat eller rekommenderat sanktioner som berör sjöfarten. De lagar jag åsyftar är lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. (ändrad 1957: 289) och lagen den 21 mars 19b0 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg (ändrad 1957:290). Lagarna är så utformade att de inte behöver ändras för att fylla det ändamål som här är avsett.

Den förstnämnda lagen innehåller förbud mot att utan tillstånd av Konungen eller den Ivonnngen därtill bemyndigat överlåta svenskt fartyg eller andel däri till utlänning. Motsvarande förbud gäller för upplåtelse av svenskt fartyg till utlänning genom tidsbefraktning eller till nyttjande. Enligt den senare lagen äger Konungen i den mån det prövas erforderligt förordna att resa med svenskt fartyg får företagas endast med tillstånd av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat och under iakttagande av de villkor som kan ha uppställts för tillståndet. Båda lagarna äger tillämpning utan särskilt förordnande om riket kominer i krig. De kan dessutom sättas i kraft genom förordnande av Kungl. Maj:t vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller vid utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Förordnande härom skall inom en månad underställas riksdagen. Om riksda-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

gen ej inom två månader från underställandet gillat förordnandet är det förfallet. Överträdelse av lagarna straffas med böter eller fängelse i högst ett år. Dessutom kan vissa former av förverkande ifrågakomma. Enligt övergångsbestämmelserna till de båda lagarna bryts inte ingångna avtal om tidsbefraktning då lagarna sätts i kraft.

Som tidigare antytts föreligger även på luftfartens område ett visst behovav lagstiftning motsvarande den nu angivna beträffande sjöfarten. Jag avser att senare ta upp fråga om utredning rörande sådan lagstiftning.

Med hänvisning till det anförda förordar jag, att genom en särskild lag möjlighet öppnas att tillämpa angivna båda beredskapslagar, då säkerhetsrådet i överensstämmelse med FN-stadgan fattat beslut om åtgärd som berör sjöfarten eller antagit rekommendation om sådan åtgärd.

Det ligger i sakens natur att de i lagen givna befogenheterna inte skall utnyttjas i större omfattning än förhållandena kräver.

Sverige kan som medlem i FN inte undandra sig att genomföra bindande beslut av säkerhetsrådet. Som villkor för att nämnda beredskapslagar skall äga tillämpning då säkerhetsrådet fattat beslut av sådan karaktär torde med hänsyn härtill endast behöva uppställas att Kungl. Maj :t förordnar därom. Föreligger endast en rekommendation av rådet torde däremot böra gälla, att Kungl. Maj :t får förordna om tillämpning av lagarna och att förordnandet skall underställas riksdagen för godkännande.

Ett inom kommunikationsdepartementet i enlighet med det anförda upprättat förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19W (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande avstatsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Bo Holmquist

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

7 Bilaga

Förslag

till

Lag

angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med

svenska fartyg

Härigenom förordnas som följer.

I den mån det påkallas i anledning av beslut som fattats eller rekommendation som antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga, äger Konungen förordna, att 2—4 §§ lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. samt 2 och 3 §§ lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg skola tillämpas.

Förordnande i anledning av rekommendation av säkerhetsrådet förfaller, om det icke inom en månad underställes riksdagen för prövning av frågan huruvida det skall bestå och om det icke inom två månader från det underställningen skett gillas av riksdagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 11 mars 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet justitierådet regeringsrådet justitierådet

Lind,

Y. Söderlund,

ÅBJÖRNSSON,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 8 mars 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 25 februari 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19A0 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Sven Heurgren.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Det lagförslag varom nu är fråga har föranletts av att FN:s säkerhetsråd uppmanat organisationens medlemsstater att genomföra vissa sanktioner. Förslaget innebär att en för krigsförhållanden avsedd lagstiftning görs tilllämplig även för andra situationer. Enligt vad departementschefen upplyst har åtgärder vidtagits för att utreda spörsmålet om en särskild FN-lag med bestämmelser som ger befogenhet att i anledning av beslut eller rekommendationer av säkerhetsrådet vidta erforderliga ingripanden på skilda områden av näringslivet. Uppenbarligen måste under en sådan utredning frågan om åtgärder på sjöfartens område göras till föremål för ingående överväganden. Nu förevarande lagstiftning får därför, såsom departementschefen ock anmärkt, förutsättas vara av provisorisk karaktär. Med hänsyn till det anförda bör, såsom i andra jämförbara fall skett, lagens giltighetstid begränsas. Då emellertid förhållandevis lång tid kan beräknas förflyta, innan den ifrågasatta FN-lagstiftningen kan genomföras, bör vid bestämmande av giltighetstiden tillses att den inte görs alltför kort. Lämpligen synes den nu kunna begränsas till och med den 30 juni 1968. Skulle en definitiv lagstiftning i ämnet komma att träda i kraft dessförinnan bör i denna föreskrivas att den provisoriska lagen samtidigt skall upphöra att gälla.

9 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

Lagrådet förordar därför att till föreskriften om lagens ikraftträdande fogas en bestämmelse om att lagen skall gälla till och med den 30 juni 1968. I övrigt föranleder lagförslaget icke någon erinran.

Ur protokollet: Stig Granqvist

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 1 april 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Kling

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 14 mars 1966 avgivna utlåtande över det den 25 februari 1966 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående utvidgad tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och av lagen den 21 mars 19i0 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg.

Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden.

Lagrådet förordar att till föreskriften om lagens ikraftträdande fogas en bestämmelse om att lagen skall gälla t. o. m. den 30 juni 1968. Med tanke på lagens provisoriska karaktär förordar jag att lagrådets förslag godtas.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Bo Holmquist

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660243