('med förslag till lag an\xad gående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken',)

Kiingl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967 1

Nr 139

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken; given Stockholms slott den 9 juni 1967. Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken. Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehål! I propositionen läggs fram förslag om tillägg till övergångsbestämmelser­ na till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken, vilken lag antagits av 1967 års vårriksdag.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 139

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

Förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken skall erhålla ändrad ly­ delse på sätt nedan anges.

Denna lag meddelats dessförinnan. I konkurs vari beslut om egendomsavträde meddelas efter lagens ikraftträdande men före den 1 mars 1978 skall den förmånsrätt, som en­ ligt 17 kap. 11 § tredje stycket han­ delsbalken i dess äldre lydelse skulle ha tillkommit pensionsstiftelse som anges där, i stället tillkomma inneha­ vare av pensionsutfästelse som stif­ telsen tryggade den 29 februari 1968. Förmånsrätten gäller beloppet av pensionsfordringen den dag från vil­ ken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen uppta­ gits, är att räkna, i den mån ford­ ringen ej utgår med bättre förmåns­ rätt. Överstiger de bevakade pensionsfordringarnas sammanlagda be­ lopp sistnämnda dag stiftelsens ford­ ran vid utgången av det räkenskaps­ år som gått till ända närmast före den 1 mars 1968, skall bevakad pensionsfordran emellertid icke utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § tredje stycket handelsbalken i dess

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967 3

äldre lydelse för mer än som motsva­ rar fordringens del i stiftelsens ford­ ran vid utgången av nämnda räken­ skapsår.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 maj 1967.

N ärvarande: Statsministern E rlander , statsråden S träng , A ndersson , L ange , K ling , E denman , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , L undkvist , G ustafs ­ son , G eijer , M yrdal , O dlinoff , W ickman .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillägg till övergångs­ bestämmelserna till tidigare föreslagen ändring i 17 kap. handelsbalken och anför.

Inledning I proposition den 31 mars 1967 (nr 83) har Kungl. Maj :t föreslagit riks­ dagen att antaga lag om tryggande av pensionsutfästelse in. m. och i an­ slutning därtill bl. a. lag om ändring i 17 kap. handelsbalken. Förslaget till lag om tryggande av pensionsutfästelse in. in. innebär en omläggning av de former under vilka en arbetsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser. I stället för att avsätta medel till en pensionsstiftelse genom att till stiftelsen överlämna en revers skall arbetsgivaren kunna redovisa motsvarande av­ sättning enbart i bokföringen som en särskild skuldpost, benämnd Av­ satt till pensioner. I samband därmed avskaffas sådana pensionsstiftelser som jag nyss nämnde och som brukar kallas reversstiftelser därför att stif­ telsens tillgång består av en fordran på stiftaren enligt utfärdad revers. Bland reversstiftelserna brukar man skilja mellan två slag. Det ena slaget utgörs av sådana stiftelser som bildats med stöd av lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser och som med hänsyn till att de är underkastade lagens reglering brukar kallas bundna stiftelser. Det andra slaget utgörs av sådana stiftelser som bildats med stöd av allmän­ na stiftelserättsliga grundsatser och som brukar kallas fria stiftelser. En närmare redogörelse för pensionsstiftelsernas art och förmögenhet är in­ tagen i nyssnämnda prop. s. 51. Enligt gällande rätt åtnjuter en pensionstagare förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken (HB) för pensionsbelopp som utgår på grund av anställning. Förmånsrätten omfattar fordran på sådan pension som tillkommer pensionstagaren för en tid av sammanlagt högst ett år, dock inte för längre

Kangl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967 5

tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes. Samma förmåns­ rätt äger bunden pensionsstiftelse för sin fordran på stiftarbolaget i den mån fordringen motsvarar pensionsfordringar som utgår med förmånsrätt enligt det nyss sagda och med begränsning till visst angivet årligt pensions­ belopp för varje pensionstagare. Denna stiftelsens förmånsrätt torde sakna självständig betydelse, eftersom den inte medger uttagande av större belopp än det som pensionstagarna själva kan utkräva i konkursen. Utöver vad jag nu nämnt åtnjuter en arbetstagare inte någon förmånsrätt för den pensionsfordran han har på grund av intjänad pensionsrätt eller med andra ord för kapitalvärdet av den pension han tjänat in vid beräkningstillfället. Där­ emot äger bunden pensionsstiftelse förmånsrätt enligt 17 kap. It § tredje stycket HB för sin fordran på stiftarbolaget i den mån fordringen inte utgår med förmånsrätt enligt 4 §. Någon begränsning till vissa pensionsbelopp motsvarande den sofn gäller vid beräkning av stiftelsens förmånsrätt enligt 4 § finns inte här. I samband med att reA^ersstiftelserna — såväl bundna som fria — avskaf­ fas föreslås i prop. 1967: 83, att bestämmelsen i 17 kap. 11 § tredje stycket HB om förmånsrätt för bunden pensionsstiftelse skall upphävas. Någon sär­ skild övergångsbestämmelse till förmån för dem som vid bestämmelsens upphävande intar ställning av destinatärer i sådan stiftelse har ej upptagits i propositionen. Däremot innehåller propositionen förslag till en ny para­ graf i 17 kap. HB, betecknad 6 a §, med bestämmelser om en förmånsrätt för pensionsfordringar som tillkommer sådana arbetstagare vilka på grund av sin ålder ej alls eller endast i begränsad utsträckning får del av den all­ männa tilläggspensionen (ATP). Denna förmånsrätt gäller i lös egendom före bl. a. företagsinteckning och i fast egendom närmast efter fastighetsinteckning. I sitt utlåtande över förslaget till lag om ändring i 17 kap. HB konsta­ terade lagrådet, att någon övergångsbestämmelse inte föreslagits i anslutning till den föreslagna ändringen i 11 §. Huruvida en sådan bestämmelse be­ hövdes kunde enligt lagrådet inte bedömas på det föreliggande materialet (prop. s. 278). Vid anmälan av lagrådets utlåtande anförde jag i anslutning därtill, att en sådan bestämmelse skulle övervägas särskilt efter närmare utredning, så att ett förslag kunde föreläggas riksdagen i god tid innan den föreslagna ändringen skulle träda i kraft (prop. s. 288). I enlighet härmed har frågan därefter övervägts inom justitiedepartemen­ tet, bl. a. med anledning av en framställning i ämnet från Skånes handels­ kammare. Efter remiss har yttranden över handelskammarens framställning avgi­ vits av Svea hovrätt, lagberedningen, försäkringsinspektionen, Sveriges in­ dustriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sve­ rige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers central­ organisation och Sveriges advokatsamfund.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

Skånes handelskammares framställning

Skånes handelskammare hemställer om särskild övergångsbestämmelse av innebörd, att de destinatärer som före den nya lagens ikraftträdande va­ rit tillförsäkrade pension genom bunden pensionsstiftelse skall efter lagens ikraftträdande få åtnjuta den förmånsrätt som tidigare tillkommit stiftel­ sen. Handelskammaren jämför destinatärernas ställning i en konkurs enligt gällande rätt och enligt den ordning som kommer att föreligga efter den föreslagna lagens ikraftträdande, den 1 mars 1968. Enligt handelskamma­ rens uppfattning kan de pensionsberättigade arbetstagare som enligt gäl­ lande rätt intar ställning av destinatärer få sina möjligheter att erhålla täckning för sina pensionsfordringar försämrade i framtiden. Med hänvis­ ning bl. a. till att handelskammaren har sig bekant ett aktuellt fall anför handelskammaren, att förlusten av förmånsrätt för bunden pensionsstiftelse inte behöver uppvägas av den nya förmånsrätten enligt 17 kap. 6 a § HB. En övergångsbestämmelse fordras därför för att hindra att destinatärerna tillskyndas rättsförlust. Vidare kan förslaget i propositionen om upphävande av 17 kap. 11 § tredje stycket HB leda till förfång inte bara för den angivna gruppen av pensionsborgenärer utan även för arbetsgivaren. Detta blir en­ ligt handelskammaren händelsen, om den bundna stiftelsen för att tillgodose sina destinatärer framställer krav på arbetsgivaren om säkerheter som er­ sättning för den förlorade förmånsrätten. Vidare kan stiftelsen se sig nöd­ sakad att tvinga fram konkurs hos arbetsgivaren före den 1 mars 1968. Hinder mot att fordran på arbetsgivaren sägs upp till omedelbar betalning torde sålunda inte föreligga på grund av det nu ändrade rättsläget. Det kan ej utan vidare antagas, att stiftelsen är hindrad att gå till väga på angivna sätt. Handelskammaren menar, att de pensionsborgenärer som varit destina­ tärer före den 1 mars 1968 bör bli delaktiga av den förmånsrätt som till­ kommit stiftelsen vid tiden för dess upplösning. Maximum för det samman­ lagda uttaget av förmånsrätt är således enligt handelskammaren det belopp som motsvarar stiftelsens fordran vid tidpunkten för stiftelsens upplösning. Den enskilde pensionsborgenärens förmånsrätt bör vara knuten till hans fordran vid samma tidpunkt. Angående det närmare innehållet i övergångsbestämmelsen anför han­ delskammaren, att det från principiell synpunkt riktigaste synes vara att bestämmelsen utformas så, att vid den nya lagens ikraftträdande upplupen del av utfäst pension, till den del fordringen — med beaktande av andra bättre förmånsrätter som kan tillkomma den -— är via en bunden stiftelse förenad med förmånsrätt, skall vara bibehållen vid denna förmånsrätt. En sådan be­ stämmelse anses emellertid medföra avsevärda praktiska och inte minst redovisningstekniska svårigheter i samband med den nya lagens ikraftträdan­ de. Den gör det nämligen nödvändigt att inte bara beräkna pensionsreserven för den bundna stiftelsens destinatärskrets utan också fastställa i vad mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967 7

de individuella pensionsfordringarna skidle ha tillgodosetts på grund av annan bättre förmånsrätt. Handelskammaren förordar därför i stället, att bestämmelsen ges den innebörden att för upplupen del av utfäst pension som tillkommer person ingående i bunden stiftelses destinatärskrets skall åtnjutas förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § HB i den mån fordringen vid konkurstill­ fället ej tillgodoses genom annan, bättre förmånsrätt. Förmånsrätten får dock omfatta fordringar på sammanlagt högst det belopp som motsvarar stiftelsens förmögenhet vid lagens ikraftträdande. För att underlätta för företagen kan eventuellt föreskrivas, att beräkningen av pensionsreserven skall ske per närmast påföljande bokslutsdag i stället för den 29 februari 1968, dock att destinatärskretsen bör bestämmas med hänsyn till förhållan­ dena den 29 februari 1968. Det bör enligt handelskammaren ankomma på försäkringsinspektionen såsom tillsynsmyndighet att tillse att angivna åtgärder vidtas och att upp­ gifterna förvaras på tillfredsställande sätt.

Remissyttrandena

En del statistiska uppgifter rörande bundna pensionsstiftelser kan till en början inhämtas ur försäkringsinspektionens remissyttrande. Enligt inspektionen uppgick totala antalet bundna pensionsstiftelser vid utgången av år 1965 till 931, varav 492 tryggade pension åt samtliga arbets­ tagare hos arbetsgivaren och återstoden avsåg endast viss grupp av arbets­ tagare hos arbetsgivaren. Av det totala antalet stiftelser hade endast 69 en förmögenhet överstigande 1 milj. kr. Under hela den tid 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser varit gällande har en­ dast 28 aktiebolag med bundna pensionsstiftelser trätt i konkurs. Dessa pensionsstiftelsers totala fordringar hos konkursbolagen uppgick till sam­ manlagt 1,6 milj. kr. I konkurserna erhöll 13 av stiftelserna utdelning enligt 17 kap. 11 § HB. Sammanlagt uppgick utdelningarna till 500 000 kr. 13 stiftelser erhöll ingen utdelning enligt anförda lagrum. Enligt tillgängliga uppgifter bevakades i 12 konkurser berörande bundna pensionsstiftelser tillhopa 33 pensionsfordringar av destinatärer i stiftelserna. I 12 andra kon­ kurser bevakades icke några pensionsfordringar av detta slag. I fråga om övriga fyra konkurser har uppgifter om bevakning av pensionsfordringar inte meddelats inspektionen. Av den utdelning som pensionsstiftelserna upp­ burit i konkurserna gick cirka 200 000 kr. åt till täckande av pensionsford­ ringar, bevakade enligt 17 kap. 4 § HB. Återstoden utgjordes av överskott som enligt förslag fastställda av tillsynsmyndigheten fördelats bland destina­ tärer enligt 9 § andra stycket och 10 § tredje stycket i 1937 års lag. Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget om en särskild över­ gångsbestämmelse i syfte att undvika att de som före den före­

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1967

slagna lagens ikraftträdande varit tillförsäkrade pension genom bunden stiftelse skall lida rättsförlust. Lagberedningen utvecklar sin principiella syn på följande sätt. Som prin­ cip gäller, att man vid ny lagstiftning som rör enskild rätt undviker sådana ingrepp som har tillbakaverkande kraft. För många fall är det klart, att principen bör anses tillämplig. I andra fall kan frågan vara mera tveksam. Var gränsen bör dras är därför inte så lätt att säga. När man utmönstrar en förmånsrätt, är det inte utan vidare givet att den likväl skall leva kvar övergångsvis. Avskaffandet av förmånsrätt kan dock verka på samma sätt som t. ex. upphävandet av redan stiftad panträtt, och i det senare fallet är naturligtvis nämnda princip klart tillämplig. — Om man avskaffar bunden pensionsstiftelses förmånsrätt, innebär detta att motsvarande pensionsskydd för stiftelsens destinatärer rycks undan i ett slag. En sådan konsekvens kan bli stötande, om ej rimlig kompensation av annat slag erhållits. Någon så­ dan kompensation synes inte föreligga enligt det förslag till lagstiftning som lades fram i prop. 1967:83. Beredningen vill således tillstyrka någon form av över gångsreglering utöver den som föreslagits i propositionen. Det bör emellertid påpekas, att handelskammarens farhågor för att förmånsrättens slopande skall medföra negativa verkningar för företagen synes överdrivna. En bunden stiftelse lärer exempelvis inte, såsom tydligen förutsatts, kunna begära stiftarbolaget i konkurs, om man kan hålla sig till förarbetena (SOU 1937: 13 s. 166). Vad därefter angår det närmare innehållet i en övergångsbe­ stämmelse har under remissbehandlingen framkommit olika förslag till lösningar, som mer eller mindre nära ansluter till handelskammarens för­ slag. De flesta remissinstanserna sätter i fråga, om bestämmelsen behöver ges en i tiden obegränsad tillämpning. Lagberedningen framkastar tanken på en begränsning till 20 år, medan försäkringsinspektionen och Sveriges advokatsamfund anser att en tidrymd av fem år är till fyllest. Sveriges in­ dustriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen förordar en tid av fem eller tio år. Lagberedningen förordar i övrigt en lösning som den menar bättre än handelskammarens låter förena sig med en tidsbegränsning av förmånsrät­ ten. Beredningen anför, att man kan tänka sig att — i likhet med vad han­ delskammaren föreslagit — som utgångspunkt ta stiftelsens fordran per den 29 februari 1968. Detta belopp får med viss avtrappning utgå med för­ månsrätt enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB, i den mån det i konkursen föreligger fordran på pension som faller inom ramen för stiftelsens ända­ mål och som ej fått fidl täckning i konkursen. Denna förmånsrätt bör för enkelhetens skull iakttas ex officio av konkursförvaltaren, som alltså här skulle fungera i stiftelsens ställe. Det totala förmånsberättigade beloppet bör sjunka successivt, t. ex. med en tjugondei varje år. Avgörande för för­ månsrättens omfattning bör därvid vara det belopp som gäller vid konkurs­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967 9

beslutet. En sådan avtrappning kan försvaras med att inga destinatärer enligt gällande lag kan veta i vad mån de skulle vara skyddade vid en mera avlägsen framtida tidpunkt. Nya destinatärer kan nämligen tillkomma utan motsvarande avsättning till stiftelsen. Enligt beredningen innebär den an­ tydda lösningen att stiftelsen i sak lever vidare en viss tid, fastän den inte har någon egen representation för bevakning av stiftelsens fordran i kon­ kursen. Storleken av det förmånsberättigade beloppet bör framgå av balans­ räkningen. Försäkringsinspektionen anför, att det med handelskammarens utform­ ning av övergångsbestämmelsen blir nödvändigt med en beräkning per den 1 mars 1968 av de individuella pensionsreserverna för varje i stiftelsens destinatärskrets ingående person som har pensionsfordran hos bolaget. Upp­ gifter om de sålunda beräknade pensionsreserverna skulle sändas in till in­ spektionen för förvaring på tillfredsställande sätt. Enligt inspektionen skulle en särskild författningsbestämmelse om avsändande av sådana uppgifter ford­ ras. Dessa beräkningar och detta uppgiftslämnande skulle enligt inspektio­ nen medföra ett så betydande arbete för såväl berörda bolag som inspek­ tionen att förslaget måste betraktas som orealistiskt. Därtill kommer att det omfattande material som sålunda skall insamlas endast till en liten del kommer till användning, nämligen vid det fåtal konkurser som kan väntas inträffa. Enligt inspektionen skulle de påtalade olägenheterna kunna und­ vikas, om övergångsbestämmelsen erhåller följande innehåll. I konkurs där beslut om egendomsavträde meddelats, förslagsvis före den 1 mars 1973, skall den i det upphävda stycket av 11 § avsedda förmånsrätten i stället till­ komma innehavare av sådan pensionsutfästelse som stiftelsen tryggat den 29 februari 1968. Förmånsrätten skall därvid avse den vid konkurstillfället föreliggande pensionsfordringen. Skulle storleken av de bevakade pensionsfordringarnas sammanlagda belopp vid konkurstillfället överstiga stiftelsens fordran vid utgången av det räkenskapsår som närmast föregått den 1 mars 1968, skall pensionsfordringarna emellertid inte anses förenade med för­ månsrätt till större del än som, efter proportionell nedsättning, motsvarar varje bevakad fordrans del i stiftelsens förmögenhet vid utgången av nämn­ da räkenskapsår. Förmånsrätten skall vidare inte gälla för sådan del av pensionsfordran för vilken täckning erhålls ur s. k. realstiftelse eller för pensionsfordran som är kreditförsäkrad.

Departementschefen

Den nya lagstiftning som föreslås i prop. 1967: 83 innebär en omläggning av de former under vilka en arbetsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser. Vid den föreslagna lagens ikraftträdande skall de s. k. reversstiftelserna upp­ höra. I samband därmed upphävs också enligt förslaget den förmånsrätt som enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB tillkommer bunden stiftelse. Det är

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

svårt att avgöra vilka reella verkningar sistnämnda förslag kan få för de pensionsborgenärer som fått sina pensionsfordringar tryggade genom bun­ den stiftelse. För åtskilliga ersätts den förlorade förmånsrätten till bety­ dande del av den förmånsrätt för vissa pensionsfordringar som föreslås i en ny paragraf i 17 kap. HB, betecknad 6 a §. Denna nya förmånsrätt skall få åtnjutas av sådana arbetstagare som är födda år 1907 eller tidigare, dvs. så­ dana som på grund av sin ålder inte alls eller endast i begränsad omfatt­ ning får del av den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Övriga ålders­ grupper torde komma att i allt större utsträckning få sin pensionering sä­ kerställd genom den allmänna tilläggspensioneringen och sådana enskilda pensioner som utgår enligt pensionsplan och som tryggas genom särskilda anordningar i form av pensionsförsäkring eller kreditförsäkring. Det kan emellertid antas att ett upphävande av förmånsrätten för bunden pensions­ stiftelse enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB innebär en försvagning av många pensionsborgenärers rätt, i det att de inte inom rimlig tid får kom­ pensation av annat slag. Skånes handelskammare har med anledning härav gjort framställning till Kungl. Maj :t om en särskild övergångsbestämmelse syftande till att hindra att ifrågavarande pensionsborgenärer lider rätts­ förlust. Samtliga remissinstanser som yttrat sig över framställningen har tillstyrkt en sådan reglering. Den rättsförlust som kan komma i fråga förutsätter, att stiftarbolaget gått i konkurs. Som framgår av försäkringsinspektionens statistik har under de 30 år som 1937 års lag gällt antalet konkurser emellertid varit jämförelse­ vis litet och de fordringar som stiftelserna bevakat har likaså avsett ett jäm­ förelsevis ringa belopp. Även om den olägenhet som det kan medföra för destinatärerna att förmånsrätten avskaffas inte bör överdrivas, vill jag i likhet med remissinstanserna förorda att den ifrågavarande lagstiftningen kommer till stånd. Vid utformandet av en särskild övergångsbestämmelse bör vidare beaktas den osäkerhet för pensionsborgenärerna som lagberedningen påpekat och som har sin grund i att nya pensionsborgenärer kan tillkomma med anspråk på betalning ur stiftelsen utan att motsvarande avsättningar till denna görs. Med hänsyn härtill och till de förut nämnda förbättringar på pensionsområdet som kan väntas både genom den allmänna tilläggspensioneringen och inom den enskilda pensioneringen bör enligt min mening en övergångsreglering gå ut på en tidsbegränsad fortsatt tillämpning av gällande förmånsrätt. Innebörden bör bli den att den förmånsrätt som nu tillkommer bunden pen­ sionsstiftelse enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB i stället skall tillkomma innehavare av sådan pensionsutfästelse som vid tiden för den nya lagstift­ ningens ikraftträdande är tryggad genom sådan stiftelse som jag nu nämnt. När det gäller det närmare innehållet av en reglering synes den av försäkringsinspelctionen förordade lösningen, som rimmar med principen en­ ligt lagberedningens förslag, vara att föredraga, eftersom den blir enkel att

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967 11

tillämpa och inte föranleder onödiga uträkningar av vidlyftig beskaffenhet. I nära anslutning till denna lösning förordar jag därför en övergångsbestäm­ melse av innebörd att var och en av pensionsborgenärerna får i bolagets konkurs bevaka sin pensionsfordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB till hela det belopp till vilket pensionsf or dringen uppgår den dag från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag skall räknas. I enlighet med vad som anförts i handelskammarens framställning och i re­ missyttrandena bör dock en begränsningsregel införas. Den torde kunna ut­ formas så att de bevakade pensionsf ordringarna får utdelning med förmåns­ rätt för sammanlagt högst så stort belopp som svarar mot stiftelsens fordran vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. I förenklingssyfte bör jämförelsen ske med storleken av stiftelsens fordran vid utgången av det räkenskapsår som gått till ända närmast före den nya lagstiftningens ikraftträdande. I den mån de bevakade pensionsfordringarna sammanlagt överstiger stiftelsens fordran vid nyssnämnda tidpunkt skall proportionell nedsättning ske så, att de bevakade pensionsfordringarna tillsammans får åtnjuta förmånsrätt till belopp som motsvarar stiftelsens nämnda fordran. Att var och en av pensionsborgenärerna enligt detta förslag själv har att bevaka sin fordran torde inte innebära någon större olägenhet, eftersom de här liksom i övriga liknande situationer torde kunna påräkna bistånd från sina arbetstagarorganisationer. Övergångsperioden bör enligt min mening bestämmas till 10 år. I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp­ rättats förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget in­ hämtas för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet. Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen. Ur protokollet: Britta Gyllensten

1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteläm­ nats här.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr i39 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 5 juni 1967.

Närvarande: f. d. justitierådet L ind justitierådet S öderlund regeringsrådet Å björnsson justitierådet B runnberg

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 12 maj 1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken. Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Allan Ekström. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967 13

Utdrag an protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 9 juni 1967.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , L ange , K ling , E denman , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , W ickman .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken. Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran, och hemställer, att Kungl. Maj :t, som tidigare denna dag utfärdat lag om ändring i 17 kap. handelsbalken, genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslag till lag angående ändrad Igdclse av övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken. Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall av­ låtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ut­ visar.

Ur protokollet: Margit Edström