('med förslag till lag an\xad gående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1968 1

Nr 24

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt; given Stockholms slott den 26 januari 1968. Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen om rikets mynt ändras så att mynt i va­ lörerna två kronor och en krona, som nu präglas av silver, skall kunna präg­ las av kopparnickel. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 24

2 Kungl. Maj :ts proposition nr år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt

Härigenom förordnas, att § 6 lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Av silver---------- -------- ---------------- - tio öre. Dessutom må,---------------------------- ----- fem kronor. Silvermynten skola-------------------- -----------------etthundradelar silver. Etthundra stycken--------------------- -------------sex tiondels gram. Av kopparnickel må, efter av Av kopparnickel må, efter av Konungen för varje gång därom Konungen för varje gång därom meddelat beslut, präglas myntstyc­ meddelat beslut, präglas myntstyc­ ken av följande namnvärde: ken av följande namnvärde: femtio öre; tjugufem öre; tio öre. två kronor; en krona; femtio öre; tjugufem öre; tio öre.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse av § 6 se 1954:145.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968 3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 januari 1968.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , K ling , J ohansson , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av lagen om rikets mynt och anför.

Inledning

Under år 1967 steg världsmarknadspriset på silver kraftigt. Med anled­ ning härav har 1966 års myntkommitté1 i skrivelse den 15 januari 1968 an­ mält att sådana omedelbara åtgärder bör vidtas att Kungl. Maj :t — om den fortsatta prisutvecklingen ger anledning härtill — kan besluta om prägling av en- och tvåkronor i annan metall än silver. Efter remiss har fullmäktige i riksbanken avgett yttrande över skrivelsen.

Gällande ordning m. m.

I lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt (myntlagen) föreskrivs i 5 § (ändrad senast 1942: 640) att följande metaller skall användas till prägling av skiljemynt: 1. silver, legerat med koppar eller med koppar och nickel eller med annan för ändamålet lämpad metall, 2. kopparnickel, 3. brons eller järn. Enligt 6 § myntlagen (ändrad senast 1954: 145) skall av silver präglas myntstycken i valörerna två kronor, en krona, femtio öre, tjugofem öre och tio öre. Dessutom skall av silver präglas mynt med ett namnvärde av fem kronor efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat beslut. Silver­ mynten skall myntas av en legering som innehåller minst 40 % silver. Ett­ hundra stycken silvermynt skall innehålla fint silver till lägst följande vikt, nämligen: femkronestycken 720 gram, tvåkronestycken 560 gram, enkrone-

1 Kommitténs ledamöter: kanslirådet Olof Lindberg, ban k direktören ~Åke Gustafsson och myntdirektören Benkt Ulvfot. lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 21

Kungl. Maj. ts proposition nr år 1!)68 5

kännande av myntens elektriska ledningsförmåga, är så konstruerade att de inte godtar mynt präglade av kopparnickel. Uppgifter saknades emellertid om storleken av de kostnader som den föreslagna reformen skulle medföra för automathandeln. Dessutom framhölls att den svenska och den norska enkronan skulle bli i det närmaste identiska beträffande storlek och metall­ innehåll. Huvudsakligen med anledning av vad som sålunda framkommit tillsattes i december 1966 en kommitté (1966 års myntkommitté), som en­ ligt sina direktiv bl. a. skall belysa konsekvenserna av olika alternativ till myntserie, såväl kostnadsmässigt som i övrigt. Kommittén har getts fria händer vad beträffar myntmetallen. I direktiven har framhållits att mynt som nu allmänt används i automathandeln inte utan mycket vägande skäl bör förändras till storlek och vikt. I första hand skall kommittén eftersträva att en myntreform kan genomföras utan sådant ekonomiskt förfång för en­ skild att ersättning av allmänna medel behöver komma i fråga.

Silverpriset

Världsmarknadspriset på silver steg kraftigt år 1967. Detta sammanhänger med att Amerikes förenta stater, som under ett antal år sålt silver till ett fast pris av ca 216 kr. per kg för att skydda de amerikanska silvermynten mot nedsmältning, i maj 1967 upphörde med denna försäljning. Världsmark­ nadspriset på silver steg då omedelbart till ca 290 kr. Därefter har silver­ priset fortsatt att stiga. Medelnoteringen för december 1967 var 349 kr. för omedelbar leverans enligt noteringar på silvermarknaden i London. För 3-, 6- och 12-månadersleveranser var noteringarna genomgående högre. Silver­ marknaden karakteriseras f. n. av initierade bedömare som känslig och spekulativ. Vid sidan av fint silver har oraffinerat silver och demonetariserade mynt bjudits ut på silvermarknaden i London. Samtidigt som Amerikas förenta stater upphörde med försäljningen av silver till fast pris infördes förbud mot såväl nedsmältning som export av mynt. Under den tid då världsmarknadspriset på silver låg på en nivå av ca 216 kr. per kg uppgick silvervärdet i den svenska enkronan till ca 60 öre. Den redovisade prisutvecklingen har emellertid medfört, att silvervärdet i såväl en- som tvåkronan, som innehåller 2,8 resp. 5,6 gram silver, närmat sig och t. o. in. vid några tillfällen överstigit de nominella värdena på dessa mynt.

1966 års myntkommitté

Kommittén har övervägt prisutvecklingen på silvermarknaden. Angelä­ genheten av att undvika prägling av skiljemynt med högre metallvärde än namnvärdet, heter det inledningsvis, har gett kommittén anledning anmäla att sådana omedelbara åtgärder bör vidtas, att Kungl. Maj:t — om den fort­

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

satta prisutvecklingen ger anledning härtill —- kan besluta om prägling av en- och tvåkronor i annan metall än silver. Kommittén erinrar om att möj­ lighet finns att prägla valörerna femtio, tjugofem och tio öre av koppar­ nickel i sammansättningen 75 % koppar och 25 % nickel och att denna möjlighet utnyttjas sedan år 1962. Kommittén diskuterar i det följande vilka myntmetaller som lämpligen bör användas i de nya en- och tvåkronemynten. Ett nytt mynt i valören en krona, som är det helt dominerande automatmyntet, bör ges ett sådant utfö­ rande att det kan användas i nuvarande automater utan ombyggnad av dessa. Med hänsyn härtill kan kopparnickel i den vanliga sammansättning­ en 75 % koppar och 25 % nickel inte komma i fråga. Inte heller andra mynt­ metaller som kommittén f. n. överväger, exempelvis ren nickel, kan använ­ das eftersom de skulle orsaka kostnader för ombyggnad av automater. En­ ligt kommittén torde hinder mot att för tvåkronans del använda koppar­ nickel i den vanliga sammansättningen inte föreligga. I Amerikas förenta stater började man 1965 prägla tio- och tjugofemcentsmynt av kopparnickelbelagd koppar, heter det vidare. Dessa mynt präglades förut av en 90-procentig silverlegering. De nya mynten har sådana egenska­ per att de kan användas vid sidan av de tidigare präglade silvermynten även i sådana automater, som är utrustade med anordningar för avkänning av myntens elektriska ledningsförmåga. Mynt- och justeringsverlcet har för kommittén förklarat att man för svenskt bruk med användande av pläterat material kan prägla enkronemynt som tillgodoser kommitténs önskemål om ett mynt som kan användas i automater jämsides med de nuvarande silverlialtiga mynten. De pläterade mynten skulle därvid tillverkas med en kärna bestående av en legering innehållande ca 97 % koppar och ca 3 % nickel. Denna kärna skulle på båda sidor beläggas med kopparnickel av den sam­ mansättning som redan används för valörerna femtio, tjugofem och tio öre. Till utseendet skulle sådana mynt i stort sett skilja sig från de nuvarande enkronemynten endast därigenom att den ljust kopparfärgade kärnan blir synlig i myntens kant. Även om dessa mynt i sin sammansättning skil­ jer sig från hittills i Sverige präglade kopparnickelmynt är de att betrakta som präglade av kopparnickel. Beträffande möjligheten att minska den nu­ varande silverhalten i svenska mynt har mynt- och justeringsverket uppgett, att endast en obetydlig minskning är tänkbar och då på bekostnad av myn­ tens utseende. Kommittén anser sig slutligen böra förorda att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag till sådan ändring av myntlagen, att mynt i valörerna två kronor och en krona, efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat beslut, kan präglas av kopparnickel, för tvåkronemyntets del i sammansätt­ ningen 75 % koppar och 25 % nickel samt för enkronemyntets del i det av mynt- och justeringsverket föreslagna pläterade materialet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 24 år 1968 7

Riksbanksfullmäktige

Fullmäktige delar 1966 års myntkommittés uppfattning, att möjlighet bör skapas att prägla icke-silverhaltiga en- och tvåkronemynt. Enkronemyntet bör ges ett sådant utförande att det inte i anledning därav blir aktuellt att ändra automater med enkroneinkast. Det nya enkronemyntet bör utföras på sådant sätt att det kan användas i alla typer av myntinkast. Eftersom det av kommittén föreslagna pläterade enkronemyntet uppges fylla detta krav biträder fullmäktige förslaget.

Departementschefen

Våra en- och tvåkronemynt skall enligt myntlagen präglas av en legering bestående av minst 40 % silver. Tidigare var silverhalten i dessa mynt 80 % men genom en lagändring år 1942 minskades silverinslaget till det nuva­ rande på grund av svårigheter att importera silver under kriget. Även fem­ tio-, tjugofem- och tioöresmynt kan enligt myntlagen präglas av silver men i fråga om dessa mynt skall Kungl. Maj :t enligt bemyndigande i mynt­ lagen besluta att de i stället skall präglas av kopparnickel (75 % koppar och 25 % silver). Sedan år 1962 präglas femtio-, tjugofem- och tioöresmynten enbart av kopparnickel. Från maj månad 1967 har silverpriserna på världsmarknaden stigit kraftigt. Enligt de noteringar av silverpriset, som dagligen sker på Lon­ dons silvermarknad, översteg silvervärdet i enkronemyntet vid flera till­ fällen under december månad med några öre sitt namnvärde. Motsvarande gäller för tvåkronemyntet, som innehåller dubbelt så mycket silver som enkronemyntet. Före prishöjningarna var silvervärdet i enkronemyntet ca 60 öre och för tvåkronemyntet ca 120 öre. Medelnoteringen på silver under december månad var 349 kr. per kg, vilket motsvarar ett silvervärde för enkronemyntet av 98 öre. Den fortsatta prisutvecklingen på silvermarkna­ den är svår att bedöma men en viss ledning ger det förhållandet att note­ ringarna för terminsköp genomgående är högre än för omedelbar leverans. De stigande silverpriserna och angelägenheten av att undvika prägling av skiljemynt med högre metallvärde än namnvärdet har föranlett 1966 års myntkommitté att anmäla att omedelbara åtgärder bör vidtas, som gör det möjligt för Kungl. Maj :t att — om den fortsatta prisutvecklingen ger an­ ledning därtill — besluta om prägling av en- och tvåkronemynt i annan metall än silver. I fråga om valet av myntmetall diskuterar kommittén olika alternativ. Kopparnickel i den sammansättning som f. n. används i valörerna femtio, tjugofem och tio öre kan enligt kommittén tills vidare inte komma i fråga, i vart fall inte i enkronan som är det helt dominerande automatmyntet. Denna legering har nämligen en annan elektrisk lednings­ förmåga än den nu använda silverlegeringen. Användes denna kopparnickellegering för prägling av enkronor skulle detta medföra betydande olä­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

genheter för automathandeln, eftersom ett stort antal för sälj ningsautomater är utrustade med anordning för avkänning av det ilagda myntets elekt­ riska egenskaper. Av samma skäl skulle ett enkronemynt tillverkat av ren nickel åstadkomma störningar i automathandeln. I kommitténs uppdrag ingår bl. a. att utreda kostnaderna för automathandeln vid övergång till annan metall i valören en krona. Utredningen är ännu inte avslutad. Kom­ mittén föreslår därför att det alternativa myntet i valören en krona får en sådan sammansättning att det kan användas jämsides med de nuvarande silverhaltiga mynten i alla typer av automater, oavsett vilka avkänningsanordningar de är utrustade med. Mynt- och justeringsverket har för kommit­ tén förklarat att ett sådant mynt går att framställa. Myntet skulle tillverkas av ett pläterat material bestående av tre skikt, det mellersta av en legering av ca 97 % koppar och ca 3 % nickel och de yttre skikten av kopparnickel av den sammansättning som redan används för myntningsändamål. Utseendemäs­ sigt skulle de pläterade mynten enligt kommittén i stort sett endast skilja sig från de nuvarande enkronemynten genom att det ljust kopparfärgade mellanskiktet blir synligt i myntens kant. Myntkommittén förordar alt det föreslagna enkronemyntet präglas i det pläterade materialet. Tvåkronemyntet föreslås präglat av kopparnickel i sammansättningen 75 % koppar och 25 % nickel. Jag vill först erinra om att skiljemyntens metallvärde mestadels avse­ värt understiger deras namnvärde. Detta förhållande saknar dock bety­ delse från penningpolitiska synpunkter. Enligt min mening är det nödvän­ digt med hänsyn till förhållandena på silvermarknaden att möjlighet öpp­ nas att prägla en- och tvåkronor som inte innehåller silver. I avvaktan på resultatet av myntkommitténs utredning om de ekonomiska verkningarna för automathandelns del anser jag mig böra godtaga att en- och tvåkronor skall få präglas av sådan silverfri legering som myntkommittén i samråd med mynt- och justeringsverket föreslagit. Jag ansluter mig alltså helt till myntkommitténs förslag. Jag vill i detta sammanhang också omnämna att jag har för avsikt att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att utfärda kungörelse med förbud mot nedsmältning av skiljemynt.

Den här förordade metalliska sammansättningen hos eu- och tvåkronor föranleder ändring i 6 § myntlagen. Den föreslagna sammansättningen är att anse som kopparnickel. Lagändringen synes därför kunna ges den for­ men att i paragrafens sista stycke en- och tvåkronor tas upp bland de mynt som, efter för varje gång meddelat beslut av Kungl. Maj:t, får präglas av kopparnickel. Tekniska prov om den exakta sammansättningen av det före­ slagna enkronemyntet pågår ännu. Då ändringen i myntlagen bör träda i kraft samtidigt som föreskrifterna om myntens metallsammansättning före­ slår jag att Kungl. Maj:t bemyndigas bestämma dag för ikraftträdande av lagändringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1968 9

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats för­ slag till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt. Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­ ta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680102