med förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969
1 Nr 157
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon; given Stockholms slott den 7 november 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Lennart Gei jer
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den begränsning till 1 milj. kr. som för närvarande gäller enligt trafikförsäkringslagen beträffande försäkringsgivares ansvarighet för varje skadad eller dödad person slopas. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon
Härigenom förordnas, att It § lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon skall ha nedan angivna lydelse.
(.Nuvarande lydelse)
11 Försäkringsgivarens ansvarighet skall för varje händelse, som medför skada, täcka skadestånd om tillhopa tjugufem miljoner kronor i anledning av personskada med begränsning till en miljon kronor för varje skadad eller dödad person samt om tillhopa en miljon kronor i anledning av skada å egendom.
(Föreslagen lydelse)
i-1
Försäkringsgivarens ansvarighet skall för varje händelse, som medför skada, täcka skadestånd om tillhopa tjugufem miljoner kronor i anledning av personskada samt om tillhopa en miljon kronor i anledning av skada å egendom.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ansvarighet för händelse som inträffat dessförinnan.
1 Senaste lydelse 1961:217.
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969
3 Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 24 oktober 1969.
Närvarande:
Statsministern Palme, statsråden Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg,
Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av försäkringssummorna vid trafikförsäkring på motorfordon och anför.
Ägare av motorfordon är enligt lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon (TFL) skyldig att ta och vidmakthålla trafikförsäkring för fordonet. Försäkringen skall för den som på grund av skada i trafik med fordonet i Sverige enligt lag är berättigad till skadestånd av fordonets ägare, brukare eller förare medföra rätt att utbekomma skadeståndet av försäkringsgivaren. Om denne inte har gjort annat förbehåll, gäller försäkringen också som ansvarsförsäkring mot försäkringstagarens ansvarighet för sådan skada. Försäkringsgivarens ansvarighet skall för varje händelse, som medför skada, täcka skadestånd om sammanlagt 25 milj. kr. med anledning av personskada med begränsning till 1 milj. kr. för varje skadad eller dödad person samt om tillhopa 1 milj. kr. med anledning av egendomsskada (11 § TFL). Dessa belopp gäller sedan den 1 januari 1962. Dessförinnan utgjorde beloppen — efter höjningar år 1939 och år 1955 — resp. 600 000, 200 000 och 50 000 kr.
Försäkringsinspektionen har med skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 juni 1969 överlämnat en skrivelse från trafikförsäkringsföreningen till inspektionen den 27 juni 1969, vari föreningen hemställer att inspektionen lägger fram förslag om att begränsningen av försäkringsbeloppet per person helt slopas. I sin skrivelse tillstyrker inspektionen föreningens förslag.
Med anledning av dessa och vissa äldre framställningar i samma ärende av försäkringsinspektionen och trafikförsäkringsföreningen har en promemoria upprättats inom justitiedepartementet (stencil Ju 1969:21), vid vilken fogats inspektionens och föreningens skrivelser i juni 1969 jämte vissa bilagor i ärendet.
4 Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1969
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av försvarets civilförvaltning, statens vägverk, skadeståndskommittén, Folksam, Motororganisationernas Samarbetsdelegation (samarbetsorgan för Kungl. Automobil Klubben, Motorförarnas Helnykterhetsförbund och Motormännens Riksförbund), Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation och Trafikförsäkringsanstalternas nämnd.
I fråga om nu gällande bestämmelser om ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon — i de delar som de är av intresse i detta sammanhang — samt innebörden av det förslag till ändrad lagstiftning på detta område som bilskadeutredningen lade fram år 1957 (SOU 1957: 36) hänvisar jag till vad dåvarande chefen för justitiedepartementet anförde år 1961 i proposition med förslag om höjning av trafikförsäkringssummorna (prop. 1961:133).
Frågan om att helt slopa begränsningen av försäkringssummorna när det gäller personskada diskuterades i 1961 års proposition. I den framställning från försäkringsinspektionen som delvis låg till grund för propositionen uttalade inspektionen tvekan, om det var lämpligt att införa ett obegränsat trafikförsäkringsansvar. Inspektionen hänvisade särskilt till de olägenheter som kunde uppkomma när det gäller återförsäkring på den utländska försäkringsmarknaden. Samtidigt framhöll inspektionen att man inom trafikförsäkringsbranschen var enig om att trafikförsäkringen åtminstone i princip bör utan begränsning överta den skadeståndsskyldiges ansvarighet för trafikskada.
Föredragande departementschefen uttalade bl. a., att en maximering' av försäkringssummorna skulle medföra vissa fördelar från återförsäkringssynpunkt, vare sig behovet av återförsäkring kan täckas inom landet eller inte. Han ansåg vidare, att önskemålet att trafikförsäkringen skulle överta försäkringstagarnas hela skadeståndsskyldighet kan tillgodoses så gott som undantagslöst, om maximibeloppen sätts tillräckligt högt. Mot den bakgrunden anslöt sig departementschefen till försäkringsinspektionens ståndpunkt, att en i huvudsak formell begränsning av försäkringssummorna borde behållas.
Av vissa sammanställningar som trafikförsäkringsföreningen har gjort framgår, att trafikförsäkringsbolagen under tiden fram t. o. m. mars 1967 inte har handlagt något ärende, där skadebeloppet per person uppgått till eller överstigit 1 milj. kr. men att de under tiden april 1967—februari 1969 har handlagt sex sådana skadefall. Reloppen har i dessa fall varierat mellan ca. 1 milj. och 1,6 milj. kr. Under samma tid har handlagts ett flertal ärenden där skadebeloppet uppgått till belopp mellan 500 000 och 1 milj. kr. Samtliga dessa fall avser skadelidande som invalidiserats. I två av de sex fallen har inkomstunderlaget för livränteberäkningen fastställts och utgör
5 Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969
21 000—24 000 resp. 30 000—40 000 kronors årsinkomst. Det har således visat sig att vad man år 1961 bedömde som en enbart formell begränsning av trafikförsäkringsansvaret vid personskada under loppet av bara sju år har visat sig utgöra en reell begränsning, som kan drabba även personer i relativt blygsamma ekonomiska omständigheter.
Trafikförsäkringsföreningen har i sin nu aktuella framställning uttalat, att ersättningsbeloppen inom trafikförsäkringen efter band blivit allt högre med sjunkande penningvärde och beroende på andra omständigheter. Enligt föreningen är det inte rationellt att ändra reglerna om försäkringssummans begränsning med bara ett eller ett par års mellanrum. Det är mest praktiskt att begränsningen av personskadebeloppet per person slopas och att man nöjer sig med att behålla det s. k. katastrof maximum på 25 milj. kr.
Försäkringsinspektionen har i sin senaste framställning gjort uttalanden av innebörd, att de återförsäkringsproblem som man tidigare har befarat att ett slopande av det individuella begränsningsbeloppet för personskada skulle ge upphov till inte längre torde behöva tillmätas samma betydelse som tidigare.
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att begränsningsbeloppet per person vid personskada helt slopas.
För egen del anser jag övertygande skäl föreligga för en reform i denna riktning. Personskadorna i trafiken utgör ett allvarligt socialt problem. Det är angeläget att de skadelidande bereds bästa möjliga skydd. Den naturliga ordningen är att trafikförsäkringen så långt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt övertar trafikskadeansvaret. Eftersom det personliga skadeståndsansvaret för ägare, brukare och förare av motorfordon inte är begränsat, kan begränsningar av försäkringssummorna leda till att enskilda personer drabbas av ett betungande ekonomiskt ansvar. Även på de skadevållandes sida föreligger alltså ett skyddsbehov som är behjärtansvärt.
Reglerna om försäkringsansvarets begränsning torde ursprungligen ha betingats av försäkringsmässiga hänsyn och av nödvändigheten att hålla kostnaderna för försäkringen på en rimlig nivå. I det förstnämnda hänseendet är det återförsäkringsproblemen som har spelat roll och som ännu vid tiden för den senaste höjningen av begränsningsbeloppet för personskada blev av avgörande betydelse för valet mellan att slopa begränsningen och att höja beloppet. Som framgår av det föregående har emellertid dessa problem inte längre en sådan betydelse. De kan därför enligt min mening inte åberopas för ett vidmakthållande av den individuella begränsningen. Det torde däremot av hänsyn till återförsäkringsbehovet vara nödvändigt att behålla en totalbegränsning av försäkringsansvaret. Det nuvarande beloppet om 25 milj. kr. vid personskada har hittills visat sig å ena sidan vara tillfredsställande från återförsäkringssynpunkt och å andra sidan vara så väl tilltaget att det åtminstone för överskådlig tid inte representerar någon reell
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969
begränsning av skadeersättningarna. Det synes därför inte från någon synpunkt finnas behov av att ändra beloppet. Inte heller när det gäller begränsningsbeloppet vid egendomsskada har hittillsvarande erfarenheter gett vid handen att det föreligger behov att höja beloppet.
Premiekostnadssynpunkterna får allt mindre betydelse efter hand som riskutjämningen ökar med bilismens expansion. Erfarenheterna talar för att ett slopande av det individuella begränsningsbeloppet för personskada inte behöver medföra nämnvärd, om ens någon premiehöjning. Jag vill särskilt erinra om att höjningen per den 1 januari 1962 av personskadebeloppet från 200 000 till 1 milj. kr. per person genomfördes utan att det utlöste någon omedelbar premiehöjning.
Det bör slutligen framhållas att den ifrågasatta reformen skulle bringa det svenska systemet i närmare överensstämmelse med den ordning som gäller i ett flertal andra europeiska länder. Trafikförsäkringssummorna vid personskada är sålunda obegränsade i Belgien, Storbritannien, Finland, Irland, Jugoslavien, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.
Under hänvisning till det anförda vill jag förorda att It § TFL ändras på sådant sätt att den nuvarande föreskriften om begränsning av trafikförsäkringsgivares ansvarighet vid personskada till 1 milj. kr. per person utgår.
Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1970. Paragrafen i dess nya lydelse torde enligt allmänna grundsatser bli tillämplig endast på skadefall som inträffar efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbestämmelse synes därför i och för sig inte vara nödvändig. I klarhetens intresse förordar jag emellertid att det i likhet med vad som skedde vid den senaste höjningen av begränsningsbeloppen ges en uttrycklig föreskrift om att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om ansvarighet för händelse som har inträffat dessförinnan.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1
Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet : Gunnel Anderson
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969
7 Utdrag av protokollet, hållet i lagrådet den 31 oktober 1969.
Närvarande:
f. d. justitierådet Lind,
regeringsrådet Martenius,
justitierådet Bernhard,
justitierådet Hesser.
" 'Hl-'■ t • ■
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 24 oktober 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Rolf Liljeqvist.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969
Utdrag av protokollet, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 7 november 1969.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet : Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690538