Doc 1969:5

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969 1

Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. mgiven Stockholms slott den 17 januari 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att antaga härvid fogade förslag till lag om telefonavlyssning vid för­ undersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en särskild tidsbegränsad lag om telefonavlyss­ ning vid utredning om grovt narkotikabrott m. m. Möjligheterna till telefon­ avlyssning har i förslaget liksom i motsvarande bestämmelser i rättegångs­ balken kringgärdats med rättssäkerhetsgarantier. Bl. a. fordras för telefon­ avlyssning tillstånd i varje särskilt fall av domstol.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 5

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

Förslag

till

Lag

om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt

narkotikabrott m. m.

Härigenom förordnas som följer. Vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmugg­ ling, om smugglingen gällt narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen den 14 december 1962 (nr 704), äger 27 kap. 16 § rättegångsbalken motsva­ rande tillämpning, trots att för brottet är stadgat lindrigare straff än fängel­ se i två år. Giltighetstiden för tillstånd får dock bestämmas till högst en må­ nad från den dag, då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till utgången av juni 1970.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1969 3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 januari 1969.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , K ling , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om telefonavlyssning vid utredning om brott mot narkotikastrafflagen in. m. och anför.

Inledning

I en proposition som bifölls av förra årets riksdag (prop 1968: 7, 2LU 1, rskr 81) drogs riktlinjer upp för samhällets bekämpande av den illegala narkotikahanteringen och av det tilltagande missbruket av narkotiska pre­ parat. Dessa riktlinjer ligger fast. Samhällets insatser bör emellertid nu ytterligare ökas och nya åtgärder sättas in på ett flertal områden. Därvid kommer bl. a. upp fråga om att ge polisen ökade möjligheter att utreda grova narkotika- och smngglingsbrott. Vid överläggningar med företrädare för justitiedepartementet har riks­ polischefen och riksåklagaren fäst uppmärksamheten på polisens behov av att kunna använda telefonavlyssning som hjälpmedel vid utredningar om den mest kvalificerade narkotikabrottsligheten.

Gällande bestämmelser

Ingrepp i telefonhemligheten får f, n. företas i mycket begränsad utsträck­ ning. Gällande bestämmelser i ämnet finns i 27 kap. 16 § rättegångsbalken (RB) och i 5 § lagen den 21 mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Enligt 27 kap. 16 § RB får avhörande av telefonsamtal medges endast när någon kan skäligen misstänkas för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 5

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

straff än fängelse i två år. Sådant tillstånd får meddelas endast av rätten på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Som förutsättning gäller att åtgärden skall vara av synnerlig betydelse för utredningen. Beslutet får avse samtal till och från telefonapparat, som innehas av den misstänkte eller kan antas komma att begagnas av honom. Tillståndet skall meddelas att gälla viss tid, högst en vecka, från den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare. Beträffande granskning av uppteckning som gjorts när sam­ tal avlyssnats skall vad som föreskrivs i 27 kap. 12 § RB om undersökning och granskning av enskild handling äga tillämpning. Hänvisningen innebär hl. a. att uppteckningen inte får närmare undersökas av annan än rätten, un­ dersökningsledaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan som an­ litas för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efter anvisning av rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap. 16 § RB följer slutligen att, i den mån uppteckningen innehåller något som inte är av be­ tydelse för utredningen, skall den efter granskningen omedelbart förstoras. 1952 års tvångsmedelslag är tillämplig endast när fråga är om vissa brott mot rikets säkerhet m. m. Bestämmelserna i 5 § om telefonkontroll bygger på RB:s bestämmelser i ämnet men går avsevärt längre än dessa. I paragra­ fens första stycke föreskrivs att tillstånd enligt 27 kap. 16 § RB kan medde­ las trots att för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. En­ ligt andra stycket kan rätten meddela tillstånd till att telefonsamtal inställs eller fördröjs, till att telefonapparat avstängs för samtal och till att uppgift lämnas om samtal, som expedierats eller beställts till eller från telefonappa­ rat. Giltighetstiden för tillstånd till nu nämnda åtgärder kan bestämmas till högst en månad. Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd skulle medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet, som är av väsentlig bety­ delse för utredningen, kan förordnande om åtgärden meddelas av undersök­ ningsledaren eller åklagaren. Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid har successivt förlängts, senast för tiden t. o. in. den 30 juni 1970 genom lag den 23 februari 1968 (nr 48). Narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64) innehåller bl. a. bestäm­ melser om straff för den som uppsåtligen tillverkar, saluhåller, överlåter eller innehar narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen den 14 decem­ ber 1962 (nr 704) utan att vara berättigad därtill. De brott som avses här är indelade i tre grader, narkotikaförseelse (2 §), narkotikabrott (1 §) och grovt narkotikabrott (3 §). Straffskalan omfattar för narkotikaförseelse endast böter, för narkotikabrott böter eller fängelse i högst två år och för grovt narkotikabrott fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Maximistraffet för brott mot narkotikabestämmelserna höjdes med införandet av narkotikastrafflagen från fängelse i ett år till fängelse i fyra år. Samtidigt straffbelädes försök, förberedelse och stämpling till nar­ kotikabrott eller grovt narkotikabrott som avser tillverkning, saluhållande

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år i969 5

eller överlåtelse (4 §). Möjligheterna till förverkande i anslutning till nar­ kotikabrott utvidgades avsevärt (6 §). / lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling är varusmugglingsbrotten indelade i tre grader. Straffet för varusmuggling är dags­ böter, lägst tio, eller fängelse i högst ett år (1 §). Är varusmuggling med hänsyn till godsets värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, dömes till böter, högst trehundra kronor (2 §). Är varusmuggling att anse som grov, skall dömas till fängelse i högst två år eller, om smugglingen gällt narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen den 14 december 1962 (nr 704), till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år (3 §).

Departementschefen

Den illegala handeln med narkotika och narkotikamissbruket har fått så­ dan omfattning att samhällets ansträngningar nu måste ytterligare intensi­ fieras och samordnas till en offensiv på bred front. Denna offensiv kommer att innefatta bl. a. en utvidgad upplysningsverksamhet och förstärkta vård­ insatser. Emellertid är det väsentligt att man också kommer till rätta med tillflödet av narkotiska medel till den illegala marknaden och försvårar åt­ komsten av narkotiska preparat för missbrukare och för personer som an­ nars riskerar att dras in i missbruket. För det ändamålet fordras polisiära och kriminalpolitiska åtgärder. Chefen för socialdepartementet kommer se­ nare i dag att föreslå skärpning av straffen för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling till maximum sex och minimum ett års fängelse. För min del vill jag ta upp frågan om telefonavlyssning som hjälpmedel vid utredningar om sådana brott. Vid de tidigare angivna överläggningarna har följande framkommit. Rikspolischefen och riksåklagaren har uppgett: Det är en brist i den nu­ varande lagstiftningen att de brottsbekämpande myndigheterna inte har möj­ lighet att tillgripa telefonavlyssning för att skaffa utredning om de farligaste formerna av illegal narkotikahantering. Man kan utgå från att narkotikamarknaden delvis styrs av ett mindre antal personer som finansierar hante­ ringen och svarar för import, tillverkning och försäljning av mycket stora kvantiteter narkotiska preparat. Dessa personer håller sig i bakgrunden och arbetar med sådana medel att det är praktiskt taget omöjligt att få fram bindande bevisning mot dem med de spaningsmetoder som nu får använ­ das. Med telefonavlyssning skulle man sannolikt kunna komma åt några av dem. I varje fall skulle möjligheten att tillgripa en sådan spaningsåtgärd för­ svåra deras arbete. De skulle i viss utsträckning tvingas att ta kontakt med sina medhjälpare på annat sätt än genom telefon och därigenom lättare kunna avslöjas med sedvanliga spaningsmetoder. Bestämmelser om telefon­

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

avlyssning i samband med utredning om grova narkotikabrott skulle kun­ na utformas efter förebilden i 27 kap. 16 § RB. Det är dock synnerligen angeläget att giltighetstiden för rättens tillstånd får bestämmas till en må­ nad på sätt som skett i 1952 års tvångsmedelslag. Justitiekanslern har anfört: Han vill för sin del inte bestrida riktigheten av rikspolischefens och riksåklagarens bedömning av behovet av telefonav­ lyssning vid utredning av den grova narkotikabrottsligheten. Han erinrai emellertid om att telefonavlyssning hittills torde ha använts utanför ramen för 1952 års tvångsmedelslag bara i ett tåtal fall. Hans allmänna inställning till telefonavlyssning som hjälpmedel vid brottsutredning är att metoden ut­ gör ett ingrepp i den personliga integriteten som man så långt möjligt bör undvika. Om det anses att skälen är tillräckligt starka för en speciallagstift­ ning som ger möjlighet till telefonavlyssning vid förundersökning angående grov narkotikabrottslighet, finns det enligt hans mening ingenting att in­ vända mot att man helt eller delvis kopierar bestämmelserna i 5 § i 1952 års tvångsmedelslag. Jag har samma grundinställning till telefonavlyssning som spaningsme­ tod som justitiekansler^ Metoden utgör ett allvarligt ingrepp i den person­ liga integriteten och den bör användas ytterligt restriktivt. Rikspolischefens och riksåklagarens önskemål att polisen skall få möjligheter att tillgripa telefonavlyssning för att skaffa bindande bevisning mot de grövsta profitö­ rerna inom narkotikabranschen är emellertid enligt min mening inte oför­ enligt med denna grundinställning. Det är i praktiken inte fråga om någon stor grupp av misstänkta som skulle bli föremal för telefonavlyssning. Det rör sig om personer som misstänks för att ha gjort sig skyldiga till brott som i fråga om samhällsfärlighet och hänsynslöshet är jämförliga med andra brott beträffande vilka telefonavlyssning redan nu är tillåten. De skärpning­ ar av straffen som chefen för socialdepartementet kommer att förorda avser att träffa just den kategori brottslingar som jag här talar om. Det finns ingen anledning att ifrågasätta riksåklagarens och rikspolischefens be­ dömning av svårigheterna att komma åt dem som i realiteten har det största ansvaret för att den illegala marknaden nu i allt större utsträckning förses med narkotiska preparat. Dessa personer arbetar nämligen i det fördolda och torde inte kunna nås med nuvarande spaningsmetoder. Den utbredning och förgrovning av narkotikabrottsligheten som har skett och som motiverar en straffskärpning gör det också angeläget att polisen får tillgång till sådana spaningsåtgärder att de grövsta brottslingarna kan avslöjas. Telefonavlyss­ ning skulle sannolikt försvåra dessa brottslingars verksamhet och öka poli­ sens möjligheter att få fram bindande bevisning mot dem. Jag vill erinra om att frågan om att införa möjligheter till telefonavlyss­ ning eller andra särskilda processuella tvångsmedel vid bekämpning av nar­ kotikabrottslighet hölls öppen när förslaget till den nu gällande narkotika­ strafflagen förelädes riksdagen (se prop. 1968: 7 s. 109). Narkotikabrottslig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969 7

hetens utveckling sedan dess är enligt min mening motiv för att ge polisen möjlighet att använda avlyssning som hjälpmedel vid utredning om grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avsett narkotika. Jag föreslår att en särskild lag i ämnet föreläggs riksdagen. Telefonavlyssningen bör kringgärdas med rättssäkerhetsgarantier efter förebild av 27 kap. 16 § RB. Med den restriktiva inställning jag har till tele­ fonavlyssning som spaningsmetod förordar jag att den nya lagen görs tids­ begränsad så att riksdagen inom relativt kort tid får tillfälle att pröva dess verkningar. Den nya lagen bör lämpligen utformas så att den uttryckligen anknyter till bestämmelserna i 27 kap. 16 § RB. Detta kommer att innebära att dom­ stols tillstånd måste inhämtas innan telefonavlyssning får anordnas samt att framställning om sådant tillstånd får göras bara av undersökningsledaren eller åklagaren. Som generell förutsättning för att tillstånd skall kunna ges kommer att gälla inte bara att vederbörande är skäligen misstänkt för grovt narkotikabrott eller motsvarande smugglingsbrott utan också att åt­ gärden skall vara av synnerlig betydelse för utredningen. I 1952 års tvångsmedelslag ges möjligheter till vissa ingrepp i telefonhem­ ligheten som går avsevärt utöver RB:s bestämmelser i ämnet. Jag anser inte att det finns skäl att i detta sammanhang gå längre än vad sistnämnda be­ stämmelser medger. Dock bör önskemålet att giltighetstiden för domstols tillstånd till telefonavlyssning i den nya lagstiftningen, liksom i 1952 års lag, skall få bestämmas till högst en månad tillgodoses. Beträffande handhavandet av uppteckningar av telefonsamtal som har avlyssnats finns bestämmel­ ser i RB som bl. a. innebär att uppteckning inte får granskas av annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren eller, efter anvisningar från någon av dessa myndigheter, av sakkunnig eller annan samt att uppteck­ ning, i den mån den innehåller något som saknar betydelse för utredningen, efter granskningen omedelbart skall förstöras. Bestämmelser om handhavandet av uppteckning utöver dem som finns i RB behövs enligt min mening inte. Det är angeläget att den nya lagstiftningen kan börja tillämpas så snart som möjligt. Lagen bör därför träda i kraft dagen efter det den utkommit från trycket. Giltighetstiden bör tills vidare begränsas till utgången av juni 1970.

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bi­ laga.1 1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen. Ur protokollet: Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1969 9

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 16 januari 1969.

Närvarande: f. d. justitierådet L ind , justitierådet A lexanderson , regeringsrådet R ingdén , justitierådet C onrad i .

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 10 januari 1969, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotika­ brott in. m.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn B. S. Holstad.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

10 Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 1969

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 januari 1969.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , L ange , K ling , J ohansson , A spling , S ven -E ric N ilsson , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran, och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar. Ur protokollet: Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690063