('med förslag till förord\xad ning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 1

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­ ning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt; given Stockholms slott den 14 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att krigsrisktillägg och motsvarande ersättning­ ar skall kunna befrias från sjömansskatt efter prövning av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Befrielsen avses gälla även retroaktivt för tillägg och ersättningar, som utbetalats efter utgången av år 1966, och således medföra restitution av redan inbetald sjömansskatt. Vidare föreslås förlängning av tiden för ansökan om jämkning av sjö­ mansskatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 samt. Nr so

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 2 och 13 §§ samt anvisningarna till 2 § förord­ ningen den 16 maj 1958 om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

I denna--------------------------- — enligt kommunalskattelagen, beskattningsbar inkomst: beskattningsbar inkomst: kontant inkomst ombord, i förekom­ kontant inkomst ombord, i förekom­ mande fall minskad med avgifter, mande fall minskad med avgifter, som sjömannen på grund av sin som sjömannen på grund av sin tjänst ombord har att erlägga för egen tjänst ombord har att erlägga för eller efterlevandes pensionering, och egen eller efterlevandes pensionering, med belopp, som fastställts genom med belopp, som fastställts genom beslut om jämkning, beslut om jämkning och, i den mån det medgivits av Konungen eller myndighet som Konungen bestäm­ mer, med belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagar­ organisationer utgör krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning. beskattningsår: det------- ■ — sjömansskatt erlägges. (Se vidare anvisningarna.)

13 §. Beslut om — -— -------------------- — av sjömansskattenämnden. Ansökan om jämkning skall vara Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekonto- inkommen till sjömansskattekontoret senast före utgången av juli må- ret före utgången av andra kalendernad året näst efter beskattningsåret. året näst efter beskattningsåret. I beslut--------- —---------------- —--------- för sjömansskatt. Å belopp,--------------------------------------------- icke ränta.

Anvisningar

till 2 §. Till gottgörelse, —-------------------------- — och dylikt. Till kontant — —------------------------ förenade kostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 3

Redare, som utbetalat krigsrisktill-

lägg eller motsvarande ersättning,

skall ange ersättningens storlek i re­

dovisning enligt 14 § 1 mom.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­ ling. Bestämmelserna om krigsrisktillägg och motsvarande ersättning tilläm­ pas på tillägg eller ersättning som utbetalats efter utgången av år 1966. Har avdrag för sjömansskatt beräknats till högre belopp än som bort ske med tillämpning av dessa bestämmelser, skall skatten nedsättas med vad som sålunda tagits ut för mycket, varvid 15 § förordningen om sjömansskatt gäller i tillämpliga delar. Har ansökan om jämkning, som avser beskattningsåret 1967 och som inkommit till sjömansskattekontoret före ikraftträdandet, icke upptagits till prövning på grund av att den inkommit för sent, skall sjömansskattenämnden utan särskild ansökan åter upptaga ansökningen till prövning.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 14 mars 1969.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , K ling , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg , B engtsson .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skattefrihet för krigsrisktillägg till sjömän, m. m., och anför.

På grund av krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekom­ mer i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om sär­ skilt krigsrisktillägg eller motsvarande tillägg till anställda ombord på svenska handelsfartyg. Avtalsslutande parter är Sveriges redareförening, å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet, å andra sidan. På krigsrisktillläggen görs f. n. skatteavdrag enligt förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt (sjömansskatteförordningen). Inom 1967 års sjömansskattekommitté har väckts fråga om skattebefri­ else för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handels­ fartyg. Kommittén har i skrivelse till chefen för finansdepartementet fram­ lagt förslag om sådan skattebefrielse enligt utarbetad författningstext. Författningsförslaget torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. I skrivelsen har kommittén också föreslagit förlängning av tiden för rätt att begära jämkning av sjömansskatt. I detta hänseende har föreslagits en ändring i sjömansskatteförordningen. Detta författningsförslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Över kommitténs skrivelse har efter remiss yttranden avgetts av kam­ marrätten, riksskattenämnden, sjömansskattenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 5

Frågan om skattefrihet för krigsrisktillägg

Nuvarande ordning m. m.

Till skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) räknas inte lön eller annan gottgörelse, som enligt sjömansskatteförordningen utgör inkomst ombord (19 §). Nämnda slags intäkter räknas inte heller som skattepliktig inkomst vid taxering till statlig in­ komstskatt. (Se 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig in­ komstskatt, som i detta hänseende hänvisar till 19 § kommunalskattelagen.) På grund av 1 § sjömansskatteförordningen er läggs sjömansskatt av envar som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton vilket huvudsakligast nyttjas i närfart eller fjärrfart av närmare angivet slag. Med inkomst om­ bord förstås enligt 2 § lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord och som skulle ha utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen. Från den kontanta inkomsten om­ bord kan dras dels avgifter som sjömannen har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering, dels belopp som fastställts genom beslut om jämkning. Det som kvarstår efter avdrag av nu angivna slag är enligt nyssnämnda paragraf beskattningsbar inkomst. Vid varje utbetalning till sjöman av belopp som utgör beskattningsbar inkomst skall genom redarens försorg sjömansskatt dras av (5 § sjömans­ skatteförordningen). För här i landet bosatt sjöman utgår sjömansskatt för månad och beräknas enligt särskilda sjömansskattetabeller (7 § 1 mom.). I den mån Kungl. Maj:t förordnar det skall sjöman som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser som gäller för sjöman bosatt i Sverige (7 § 2 mom.). Genom särskilda kun­ görelser (SFS 1958:541 och 542 samt 1959:544) har Kungl. Maj :t med­ delat sådant förordnande för sjömän bosatta i Danmark, Finland och Norge. Under andra världskriget utgick krigsriskersättning i betydande ut­ sträckning till de anställda i den svenska handelsflottan. Sedan ett flertal framställningar ingetts till Kungl. Maj :t om befrielse för sjömännen från skyldighet att betala skatt för uppburen krigsriskersättning, infördes ge­ nom förordningar den 30 juni 1943 (nr 491) och den 25 maj 1945 (nr 200) regler om viss skattefrihet för sådan ersättning. Enligt dessa förord­ ningar skulle vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt 50 % av den krigsriskersättning, som för åren 1943—1945 utgick till anställd på svenskt fartyg, inte utgöra skatte­ pliktig inkomst. Om krigsriskersättningen för år räknat översteg 10 000 kr., 1-f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 50

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

gällde skattefrihet inte beträffande den överskjutande delen. För ersätt­ ningen gällde viss insättningsskyldighet i bank. Bestämmelserna var till en början utformade så att sjömannen vanligen inte förrän efter viss tid skulle få lyfta de för honom insatta medlen. Bestämmelserna upphävdes emellertid i denna del mycket snart. I prop. 1943:309 anförde departementschefen bl. a. följande (s. 9): Den krigsriskersättning, som alltsedan krigsutbrottet hösten 1939 ut­ gått till sjömännen på svenska handelsfartyg, är uppenbarligen att anse så­ som skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen samt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Emellertid torde med fog kun­ na göras gällande, att sjöfolkets krigsriskersättning icke är av samma ka­ raktär som annan intäkt av tjänst, för vilken skatteplikt föreligger. Ifråga­ varande ersättning intjänas under mycket riskfyllda förhållanden och de faror och påfrestningar, för vilka sjömännen utsättas under sin yrkesutöv­ ning, ha avsevärt ökats ju längre kriget pågått. Krigsriskersättningen har därför kommit att alltmera få karaktären av en premie, som utgår till sjö­ männen för de risker till liv och lem, för vilka de utsätta sig i och för sitt arbete. Det bör även beaktas, att ifrågavarande yrkesgrupp tidigare knap­ past haft sådana inkomster, att mera avsevärda besparingar kunnat göras till familjernas framtida underhåll. Vid angivna förhållanden finner jag så starka billighetsskäl numera tala till förmån för en skattelindring för sjöfolket, att de principiella betänkligheter, som obestridligen äro förenade med en dylik åtgärd, bör få vika.

Kommittén

Kommittén framhåller i skrivelsen att krigsrisktillägg till sjöman är fri­ taget från beskattning i Norge sedan den 1 januari 1967. För Danmarks vidkommande sägs beslut ha fattats om liknande skattefrihet med giltighet fr. o. in. den 1 januari 1969. Skattefriheten i Danmark är enligt kommittén dock begränsad till att avse krigsrisktillägg som utgår vid fart på Vietnam. Vidare framhåller kommittén att man övervägt frågan om skattebefrielse för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handelsfartyg och funnit skäl föreligga för sådan skattefrihet. Med hänsyn till sjömans­ skattens karaktär av definitiv skatt bör enligt kommittén bestämmelser meddelas snarast. Kommittén lämnar härefter en redogörelse för de avtal om krigsrisk­ tillägg som nu är aktuella och deras omfattning.

Avtal den 3 september 1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nordoch sgdvietnamesiska hamnar Avtalet gäller från den 20 augusti 1965. Till ombordanställd utgår krigs­ risktillägg om 100 % beräknat på det lönebelopp, som ligger till grund för beräkning av semesterlön. Tillägget utgör minst 50 kr. per dygn och utgår under minst fem dygn. Enligt uppgift har avtalet hittills tillämpats bara vid ett fåtal fartygsuppehåll i sydvietnamesisk hamn. Inget svenskt han­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 7

delsfartyg synes ha gjort uppehåll i nordvietnamesisk hamn, sedan avtalet träffats.

Avtal den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom visst i avta­ let närmare angivet område i Främre Orienten Avtalet gällde i första hand endast tiden den 5—10 juni 1967 men är tillämpligt även för tid därefter om krigshandlingar förekommer i det aktuella området. Såsom krigshandling räknas bl. a. skottlossning i närhe­ ten av svenskt fartyg. Till ombordanställd utgår krigsrisktillägg med 200 % på månadslönen inklusive vissa lönetillägg. Tillägget utgör minst 50 kr. per dag. Såvitt hittills kunnat utrönas har detta avtal tillämpats på högst ett tiotal svenska fartyg.

Avtal den 13 juni 1967 beträffande särskilt tillägg till anställda ombord på m/s » Nippon » och m/s »Killara» som ligger instängda i Suezkanalen Avtalet gäller fr. o. in. den 11 juni 1967 t. o. m. den dag fartygen utpasserat ur Suezkanalen efter det att denna åter öppnats för trafik. Till om­ bordanställd utgår tillägg, som för dag utgör 45 kr. för befäl och 35 kr. för övriga anställda. Tillsynen av fartygen »Nippon» och »Killara» omliänderhas av en redu­ cerad besättning som f. n. uppgår till tolv personer och är gemensam för båda fartygen. Den första tiden tjänstgjorde ca femton personer på var­ dera fartyget. Tjänstgöringen ombord får inte omfatta längre tid än tre månader, varefter avlösning sker. Det förekommer emellertid att sjömän i undantagsfall stannar flera tjänstgöringsperioder i sträck.

Avtal den 30 augusti 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart på Nigeria Avtalet gäller fr. o. m. avtalsdagen. Till ombordanställd utgår krigsrisk­ tillägg om 100 % beräknat på det lönebelopp, som ligger till grund för be­ räkning av semesterlön. Tillägget utgör minst 50 kr. per dag. Avtalet torde hittills inte ha tillämpats i något fall men åtminstone ett fartyg anlöpte hamn i Nigeria innan avtalet träffades. Till besättningen på detta fartyg har utgått s. k. krigsriskgratifikation, varvid avtalets bestäm­ melser torde ha tjänat till ledning.

Bedömningen av frågan huruvida det krigsrisktillägg som utgått sedan 1965 skall fritas från beskattning bör enligt kommitténs mening göras mot bakgrunden av att sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag är ensartad i de nordiska länderna. I åtminstone Danmark och Norge är liknande ersättning skattefri, något som starkt talar för motsvarande ordning i Sverige. Det kan också anföras att statsmakterna genom tidigare beslut i ämnet tagit principiell ställning som bör vara vägledande. Eftersom vill­ koren för att nu få krigsrisktillägg torde vara ungefär desamma som för krigsriskersättningen under 1940-talet anser kommittén att den ifråga­ satta skattefriheten bör medges.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Kommittén anför vidare att, med hänsyn till att utgående belopp — åt­ minstone hittills — denna gång i allmänhet är relativt små, tilläggen bör göras helt skattefria såsom skett i Danmark och Norge. Såvitt kunnat ut­ rönas har under år 1967 och för tiden januari— oktober 1968 betalats ut ungefär följande belopp i krigsrisktillägg.

År Belopp kr. Antal Belopp kr. sjömän per sjöman

1/1—31/10 1968 410 000 150 ca 2 730

I undantagsfall torde dock krigsrisktillägg för de båda åren ha utgått till en och samme sjöman med belopp som mera avsevärt avviker från det sam­ manlagda genomsnittsbeloppet. Vid de undersökningar kommittén gjort med ledning av material hos sjömansskattekontoret har sålunda konsta­ terats att ersättning i några tiotal fall utgått för åren 1967 och 1968 med totalt 10 000 kr. eller mer till en sjöman. Det är då fråga om sådana sjömän på Nippon och Killara som tjänstgjort i flera omgångar. Det erinras i sam­ manhanget om att avlösning av besättningarna på dessa båda fartyg nu sker oftare än tidigare. Kommittén föreslår således att de krigsrisktillägg eller motsvarande tilllägg, som utgår på grund av nu aktuella avtal, skall helt undantas från be­ skattning genom särskild förordning. Bestämmelse om skattefrihet för nämnda tillägg sägs böra få retroaktiv verkan fr. o. m. det första beskatt­ ningsår då sådana ersättningar på nytt började utgå, nämligen år 1965. En sådan bestämmelse medför att sjömansskatt för förfluten tid skall åter­ betalas till ett antal sjömän. Det sägs böra få ankomma på sjömansskattenämnden att efter ansökan från berörda sjömän besluta om sådan åter­ betalning. I förordningen om sjömansskatt finns bestämmelse om rättelse av skat­ teavdrag som skett med för högt belopp. Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret efter beskattningsåret. Bestämmelsen är således otillräcklig för att den avsedda retroaktiva verkan skall uppnås, heter det i kommitténs skrivelse. På grund härav föreslås särskilda övergångsbestämmelser. För krigsrisktillägg som utbetalas till sjöman efter ikraftträdandet av förordningen kan bestämmelserna iakttas redan ombord och skatteavdrag således underlåtas. Av kontrollskäl bör enligt kommittén emellertid före­ skrivas att krigsriskersättning skall upptas i redovisning enligt 14 § 1 mom. sjömansskatteförordningen även om tillägget inte skall medräknas i den annars beskattningsbara inkomsten. Om den föreslagna skattefriheten medges skall krigsrisktillägget inte räknas som kontant inkomst ombord, hemställer kommittén vidare. Till följd härav bör tillägget inte medräknas i sjömannens inkomst enligt den

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 9

kontrolluppgift redare har att avge enligt 37 § 1 mom. 8) taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) och ej heller i sjömannens pensionsgrundande inkomst. Tillägget bör inte heller tas upp av redare i arbetsgivaruppgift.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande. De remissinstanser som företräder de avtalsslutande parternas intressen har samtliga tillstyrkt förslaget. De statliga remissinstanserna har med ett undantag visserligen inte velat avstyrka förslaget men i allmänhet ställt sig tveksamma till det, framför allt från principiell synpunkt. Undantaget utgörs av riksskatte­ nämnden, som avstyrkt förslaget.

Beträffande den principiella frågan kan följande nämnas. Sjömansskattenämnden påpekar att förslaget bryter mot grundsatsen att all inkomst skall beskattas. Att göra avsteg från denna grundsats genom att för en viss grupp frita inkomst av visst slag inger enligt nämnden stora betänkligheter. Nämnden föreslår begränsad giltighetstid för skattebefriel­ sen, så att erfarenhet vinns om dess verkningar och betydelse. Statsmakternas åtgärd att åren 1943 och 1945 införa regler om viss skatte­ frihet för krigsriskersättning anser Svenska maskinbefälsförbundet böra ses som ett principiellt ställningstagande som bör vara vägledande även i detta fall. Ett likartat resonemang förs av sjömansskattenämnden, som inte finner det orimligt, om skattelättnad kunde vinnas för inkomst som för­ värvats under särskilt farofyllda omständigheter, liknande dem som känne­ tecknade förhållandena under andra världskriget. Riksskattenämnden samt kammarrätten och länsstyrelsen i Hallands län framhåller att förhållandena för sjöfarten nu inte är desamma som rådde under det senaste världskriget. Farorna sägs inte vara så extrema. Det finns enligt de båda förstnämnda remissinstanserna även andra yrkesgrupper som är utsatta för fara, t. ex. ammunitionsfabrikers personal, provflygare, poliser, övervakningspersonal i FN-tjänst m. fl. Ett genomförande av förslaget kan enligt dessa två remissinstanser leda till att även andra yrkeskategorier framställde liknande krav på skattelättnader. En motsatt inställning kommer till synes hos de remissinstanser som re­ presenterar redarna och de ombordanställda. Rederiföreningen för mindre fartyg hävdar att krigsrisktilläggen inte är normala inkomster av tjänst på fartyg utan ersättning för de risker och påfrestningar vederbörande blir ut­ satt för under utövandet av sitt yrke. Självfallet, heter det i remissyttrandet, skall därför sådan speciell ersättning vara helt fri från skatt. Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet ger uttryck åt lik­ nande tankegångar.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Alla statliga remissinstanser utom riksskattenämnden fäster avgörande vikt vid det förhållandet att andra nordiska länder infört liknande skattefrihetsregler. Kammarrätten t. ex. erinrar om att 7 § 2 mom. sjömansskatteförordningen föreskriver att sjömän som är bosatta i de nordiska staterna har att under tjänst på svenskt fartyg erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser som gäller för sjöman som är bosatt i Sverige. Då nu Norge och Danmark undantagit krigsriskersättningar från beskattning synes det kammarrätten, trots de principiella betänkligheterna, att även Sverige borde vidta motsvarande åtgärder. Riksskattenämnden anför följande. Kommittén har uttalat att bedöm­ ningen av frågan huruvida krigsrisktilläggen skall fritas från beskattning bör göras mot bakgrunden av att sjömansskattelagstiftningen i sina huvud­ drag är ensartad i de nordiska länderna. Vidare uttalar kommittén att krigs­ risktilläggen i Norge generellt är fritagna från beskattning sedan den 1 januari 1967 och att för Danmarks vidkommande beslut fattats om skatte­ frihet — dock endast i fråga om sjöfart på Vietnam — fr. o. m. den 1 januari 1969. Såvitt framgår av den remitterade skrivelsen, heter det vidare i nämn­ dens remissyttrande, medges skattefrihet inte för krigsrisktillägg i Finland. Ett bifall till kommitténs förslag skulle enligt nämnden således inte med­ föra någon verklig samordning av de nordiska ländernas skattelagstiftning på förevarande område. Vad kommittén anfört om förhållandena i de övriga nordiska länderna utgör därför enligt nämndens mening inte i och för sig något bärande skäl för genomförande av kommittéförslaget.

Även såvitt gäller utformningen av förslaget har kommitténs ståndpunkt mött delade meningar under remissbehandlingen. Sjöfartsnä­ ringens representanter har samtliga godtagit kommittéförslaget på alla punkter. De statliga remissinstanserna har emellertid gjort vissa anmärk­ ningar. Kommitténs förslag innebär alt krigsrisktillägg eller motsvarande ersätt­ ning enligt avtal mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer skall fritas från skatteplikt. Att det sålunda överlåtits åt arbetsmarknadens parter att bestämma omfattningen av det skattepliktiga området kritiseras av samtliga statliga remissinstanser utom länsstyrelsen i Malmöhus län. Kammarrätten framhåller att betänkligheterna mot skattefriheten mins­ kas om det i den föreslagna lagtexten i överensstämmelse med 1 § lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. tilläggs att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser angå­ ende de områden m. in. där skattefrihet skall inträda. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Hallands län. Riksskattenämnden anför att, om skattefrihet för krigsrisktillägg skulle genomföras nu, bestämmelserna härom inte bör få den generella utform­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 11

ning som kommittén föreslagit utan bör anknyta till visst eller vissa sär­ skilt angivna avtal. Sjömansskattenämnden anför. Det framgår inte klart av kommittéförsla­ get om författningen skall avse endast redan ingångna avtal eller även avtal som kan komma att ingås. Betänkligheter kan anföras mot att helt lägga i organisationernas hand att i kommande avtal bestämma krigszonens om­ fattning och i övrigt utforma krigsriskbegreppet. På något sätt torde en ram böra finnas som begränsar möjligheter att avtalsmässigt utvidga detta begrepp utöver vad som objektivt kan anses motiverat. Skulle kollektiv­ avtal träffas om att lönetillägg utgår under omständighet som vid objektiv prövning inte är riskfylld, bör enligt nämnden skattefrihet ej komma i fråga. Prövningen härav bör enligt nämndens uppfattning få ankomma på nämnden. Att nämnden i tveksamma fall skulle kunna meddela anvisningar för tillämpningen av den föreslagna författningen sägs följa av 21 § sjömansskatteförordningen. — Nämnden behandlar i detta sammanhang det avtal som rör de ombordanställda på m/s »Nippon» och m/s »Killara». Detta av­ tal, heter det i nämndens yttrande, är ett tillägg till huvudavtalet om hän­ syn till krigsriskerna i Främre Orienten. Skulle ett särskilt farofyllt läge inträda genom krigshandlingar träder huvudavtalet i funktion. Tilläggsav­ talet kan enligt nämndens mening knappast anses ha avseende på sådan särskild risksituation som motiverar, att de dagsbelopp, 45 kr. resp. 35 kr., som nämns i avtalet ges en särställning vid beskattningen. Tilläggen torde närmast vara att anse som tillägg för arbete under obekväma förhållanden, framhåller nämnden. Även frågan om det skattefria beloppets storlek har diskuterats. Länsstyrelsen i Hallands län erinrar om att de skattefria ersättningsbelop­ pen var maximerade vid det föregående tillfälle, åren 1943—1945, då mot­ svarande bestämmelser gällde och föreslår ett maximibelopp av 15 000 kr. för år. Även länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte skattefrihe­ ten, med hänsyn till tänkbara förhållanden i framtiden, bör vara begränsad till visst belopp. Sjömansskattenämnden anser att man får en från olika synpunkter rimlig reglering av skattefrågan om man begränsar skattskyldigheten till 50 % av ersättningens totalbelopp. Att såsom skedde under andra världskriget maximera avdragsrätten till exempelvis 10 000 kr. per år är enligt nämnden opraktiskt och med hänsyn till faktiskt utgående ersättningar knappast hel­ ler nödvändigt. Kammarrätten, sjömansskattenämnden och länsstyrelsen i Hallands län uttrycker betänkligheter mot att göra lagstiftningen retroaktiv. Nämnden tinner dock skäligt att skattefrihetsreglerna får tillämpas på ersättning som utgår för år 1969. Ersättning som är uträknad på lön intjänad för tid dess­ förinnan torde sålunda enligt nämnden böra falla utanför lagstiftningens tillämpningsområde även om utbetalning skulle ske först efter ikraftträdan­

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

det. Länsstyrelsen framhåller att, om bestämmelserna ges tillbakaverkande kraft, de bör ges sådant innehåll att även ersättning som utbetalats ex gratia (krigsriskgratifikationer) omfattas av skattefriheten. Länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammar en komplikation som de föreslagna bestämmelserna om retroaktivitet skulle åstadkomma vid beräk­ ningen av pensionsgrundande inkomst. Av övergångsbestämmelserna till den föreslagna författningstexten synes framgå, heter det i länsstyrelsens remissyttrande, att krigsrisktillägg inte för någon del av 1969 skall tas upp av redare i arbetsgivaruppgift och sålunda inte heller räknas med i sjö­ mannens pensionsgrundande inkomst. Däremot har kommittén kanske för­ utsatt att bifall till ansökan av sjöman eller redare om rättelse av avdrag för sjömansskatt med motsvarande tillämpning av 15 § sjömansskatteförordningen inte skall föranleda ändring för åren 1965—1968 av det avgifts­ underlag och den pensionsgrundande inkomst som skall ha fastställts på grundval av tidigare gällande skatteplikt. Spörsmålet synes enligt länssty­ relsen vara av så stor social betydelse, särskilt med hänsyn till eventuell förtidspension och familjepension, att det bör vara klargjort för de därav berörda senast i samband med lagstiftningens ikraftträdande. Samma länsstyrelse ställer också frågan om inte tiden för ansökan om rättelse som föreslagits i detta fall, till den 31 december 1969, är väl kort med hänsyn till de svårigheter som kan föreligga för vissa sjömän och f. d. sjömän att få underrättelse om den retroaktiva skattefriheten. Länsstyrel­ sen ifrågasätter om inte rättelse borde göras ex officio efter anmälan, som redarna skulle åläggas att göra till sjömansskattenämnden, under förutsätt­ ning att dessa inte skulle bli oskäligt betungade härigenom.

Departementschefen

Sjöman som är anställd på svenskt handelsfartyg i när- eller fjärrfart er­ lägger sjömansskatt. Sjömansskatt är en form av definitiv källskatt. Genom redarens försorg görs avdrag för sjömansskatt vid utbetalning till sjöman av belopp som utgör beskattningsbar inkomst. Beskattningsbar inkomst är den kontanta inkomsten ombord, minskad med dels avgifter som sjöman­ nen har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering på grund av sin tjänst ombord, dels belopp som fastställts genom beslut om jämkning. På grund av de krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekom­ mer i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om sär­ skilt krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning till anställda ombord på svenska handelsfartyg. De avtalsslutande parterna är Sveriges redareför­ ening, å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbundet, å andra sidan. Krigsriskersättning förekom i betydande utsträckning under andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 13

världskriget. Genom särskilda författningar infördes regler om viss skatte­ frihet för sådana ersättningar som utgick under åren 1943—1945. De krigsrisktillägg eller motsvarande ersättningar som berörs av skrivel­ sen från 1967 års sjömansskattekommitté började utbetalas år 1965. På tilläggen och ersättningarna betalas svensk sjömansskatt enligt tabell, inte bara av sjöman, som är bosatt i Sverige, utan även av sjöman som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge. I Norge är krigsrisktillägg som utgår fr. o. m. den 1 januari 1967 skatte­ fria. För Danmarks del föreligger skattefrihet för krigsrisktillägg avseende fart på Vietnam fr. o. m. den 1 januari 1969. Kommittén har föreslagit att krigsrisktillägg och motsvarande ersättning skall vara befriade från sjömansskatt. Som skäl har kommittén anfört att sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag är ensartad i de nordiska länderna. Att liknande ersättning är skattefri i åtminstone Danmark och Norge talar enligt kommittén starkt för motsvarande ordning i Sverige. Det anförs även att statsmakterna genom sina beslut under andra världskriget i ämnet tagit principiell ställning, som bör vara vägledande. Eftersom vill­ koren för att nu få krigsrisktillägg torde vara ungefär desamma som vill­ koren för att få krigsriskersättning under 1940-talet anser kommittén att skattefrihet bör medges för krigsrisktilläggen. Kommitténs ståndpunkt har inte odelat godtagits av remissinstanserna. Riksskattenämnden har motsatt sig den föreslagna skattefriheten av prin­ cipiella skäl. Även andra statliga remissinstanser har anfört betänkligheter av principiell art. Man har vänt sig mot att medge skattefrihet för en viss typ av inkomster. Om skattefrihet skulle medges för inkomster med vilkas förvärvande är förenad en viss grad av farlighet kunde uppkomma krav på skattefrihet från även andra yrkeskategorier än sjömän, t. ex. provflygare, krutfabriksarhetare och poliser. Sjöfartsnäringens representanter har emel­ lertid helt anslutit sig till kommitténs uppfattning. Beträffande skälet att man bör eftersträva nordisk enhet på sjömansskattelagstiftningens område har riksskattenämnden påpekat att reglerna, om kommitténs förslag skulle genomföras, ändå inte blir enhetliga, dels därför att skattefriheten fått olika utformning i Danmark och Norge, dels eftersom någon skattefrihet inte synes gälla för Finlands del. Jag har förståelse för de betänkligheter som de flesta statliga remissin­ stanser gett uttryck för. Det är principiellt sett inte lämpligt att befria vis­ sa slag av inkomster i förvärvsverksamhet från skatt. De skäl som åbero­ pas, t. ex. som i detta fall verksamhetens farlighet, ger inte tillräcklig avgränsning mot andra, liknande inkomsttyper. Att jag ändå är villig att förorda kommitténs förslag om skattefrihet beror på att beskattningen av hela inkomstområdet i detta fall regleras genom särskild lagstiftning, näm­ ligen sjömansskatteförordningen. Denna specialreglering är till yttermera visso internordisk. När nu både Norge och Danmark har genomfört skatte­

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

befrielse för krigsrisktillägg är det således enligt min mening ett godtagbart skäl till att vi bör följa efter. Riksskattenämndens påpekande att den nordiska regleringen beträffande skattebefrielse för krigsrisktillägg inte skulle bli enhetlig även om kom­ mitténs förslag genomfördes är knappast någon avgörande invändning mot förslaget. Skattebefrielsereglerna i de olika nordiska länderna måste få en utformning som svarar mot ett faktiskt behov. Detta behov beror i sin tur på vilken typ av sjöfart som är aktuell för resp. land. För Sveriges vidkommande har kommittén i sin skrivelse berört fyra oli­ ka avtal, som hittills är av betydelse, nämligen avtalet den 3 september 1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nord- och sydvietnamesiska hamnar, avtalet den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom visst i avtalet närmare angivet område i Främre Orienten, avtalet den 13 juni 1967 beträffande särskilt tillägg till anställda ombord på m/s »Nippon» och m/s »Killara», som ligger instängda i Suezkanalen, samt avtalet den 30 april 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart på Nigeria. För det när­ mare innehållet i dessa avtal har jag redogjort i det föregående. Kommittéförslaget innebär att skattebefrielsen skall omfatta alla krigs­ risktillägg och motsvarande ersättningar som utgår på grund av avtal mel­ lan sjöfartsnäringens arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Denna lösning bär inte godtagits av de statliga remissinstanserna, som anser att Kungl. Maj :t eller statlig myndighet bör avgöra i vilka fall skattebefrielse skall få äga rum. Sjömansskattenämnden har som exempel på ersättningar som inte bör ges särställning vid beskattningen nämnt avtalet rörande de ombordanställda på m/s »Nippon» och m/s »Killara». De tillägg som ut­ går enligt detta avtal har nämnden ansett vara att anse som ersättning för arbete under obekväma förhållanden. Jag delar den uppfattning som dessa remissinstanser gett uttryck åt. Som villkor för skattebefrielse bör således gälla att avtalet prövas från den­ na synpunkt av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestäm­ mer. Prövningen bör, som sjömansskattenämnden framhållit, ha till syfte att konstatera huruvida lönetillägget utgår under omständighet som objek­ tivt sett är att betrakta som riskfylld. Kommittén har lämnat vissa uppgifter om storleken av de belopp som hittills utgått i form av krigsrisktillägg och om det antal sjömän som fått uppbära sådana tillägg. Beloppet var för varje sjöman i genomsnitt 1 560 kr. under år 1967 och 2 730 kr. under de första tio månaderna år 1968. An­ talet sjömän som uppburit krigsrisktillägg var 275 under år 1967 och 150 under de första tio månaderna år 1968. Det finns enligt kommittén krigs­ risktillägg som mer avsevärt avviker från genomsnittet. Det rör sig dock om undantagsfall. Dessa avvikelser är mest markanta om man räknar med sjömän som tjänstgjort i flera omgångar på m/s »Nippon» eller m/s »Kil­ lara».

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 15

Några statliga remissinstanser, bland dem sjömansskattenämnden, har föreslagit begränsning av skattefriheten. Man kan härvidlag tänka sig an­ tingen en begränsning av det skattefria beloppets storlek eller att endast en viss del, t. ex. 50 %, av tillägget blir skattefritt. Varken i Danmark eller i Norge förekommer någon begränsning av skat­ tefriheten i det hänseende som nu diskuteras. De belopp som utbetalas är inte av den storleksordningen att begränsningar synes påkallade. Med hän­ syn härtill och till den prövning av skattefriheten som jag nyss förordat biträder jag kommitténs förslag på denna punkt. Kommittén har vidare föreslagit att skattefriheten skall gälla retroaktivt fr. o. m. utbetalningsåret 1965. Redan inbetalad sjömansskatt avses sålunda skola restitueras vid ett förfarande liknande det som nu sker vid rättelse av skatteavdrag. Även mot den föreslagna retroaktiviteten har flera statliga remissinstan­ ser hyst betänkligheter. I Norge har skattefriheten gällt fr. o. m. år 1967. För Danmarks del tilllämpas reglerna om skattefrihet fr. o. m. den 1 januari 1969. Det finns i och för sig fog för att behandla krigsrisktillägg lika i skattehänseende. Kom­ mitténs förslag är från denna synpunkt fullt logiskt. Man får emellertid en god överensstämmelse med förhållandena i Norge samtidigt som man kan nedbringa det administrativa besväret om skattefriheten får gälla först fr. o. m. utbetalningsåret 1967. Jag förordar sålunda en sådan lösning. Kommittén har i lagtekniskt hänseende föreslagit att skattefriheten skall gälla enligt en särskild förordning. Enligt denna förordning skall krigsrisk­ tillägg eller motsvarande ersättning inte räknas till sådan kontant inkomst ombord som avses i 2 § sjömansskatteförordningen. Därmed skulle tilläg­ gen och motsvarande ersättningar inte tas med vid beräkning av sjömans pensionsgrundande inkomst enligt 2 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring. Inte heller skulle utgå redareavgifter för tilläggen och ersättningarna vare sig enligt 1 § förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän för­ säkring eller enligt 2 § lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering. Sjömansskattenämnden har föreslagit en begränsning av giltighetstiden för skattebefrielsen i syfte att vinna erfarenheter av lagstiftningen. Läns­ styrelsen i Malmöhus län har påvisat vissa inkonsekvenser i kommitténs förslag beträffande behandlingen av krigsrisktilläggen och motsvarande er­ sättningar vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Förslaget leder till skillnad härvidlag mellan redan avdragna belopp, som sålunda skall restitueras, och andra belopp. Enligt min uppfattning bör krigsrisktilläggen och motsvarande ersätt­ ningar liksom hittills ingå vid beräkning av pensionsgrundande inkomst,

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969

arbetsgivaravgifter, avgifter enligt lagen den 6 juni 1968 (nr 419) om all­ män arbetsgivaravgift och redareavgifter. En tekniskt tillfredsställande lös­ ning får man om man, i stället för att undanta tilläggen och ersättningarna vid beräkning av kontant inkomst ombord, låter dem ingå i detta begrepp men bli avdragsgilla vid beräkningen av beskattningsbar inkomst. Med hän­ syn till att jag föreslagit att skattefriheten skall bli prövad av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer finns inga skäl att göra be­ stämmelserna tidsbegränsade. Man kan därmed arbeta in dem i sjömans­ skatteförordningen. Innehållet i 2 § kommitténs författningsförslag kan tas in i anvisningarna till 2 § sjömansskatteförordningen. Till sist vill jag erinra om att sjömans beskattningsbara inkomst skall tas upp i taxeringslängden. Närmare bestämmelser i detta hänseende meddelas av riksskattenämnden.

Jämkning av sjömansskatt

Nuvarande ordning Sjömansskatt dras av vid varje utbetalning till sjöman av belopp som utgör beskattningsbar inkomst (5 § sjömansskatteförordningen). Den be­ skattningsbara inkomsten kan dock minskas genom jämkningsbeslut. Jämk­ ning kan medges av olika anledningar. En anledning föreligger om sjömannen gör sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt förord­ ningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna vissa närmare angivna avdrag som kan antas inte bli utnyttjade vid en sådan taxering (12 § 1 mom.). En annan anledning föreligger om sjömannen gör sannolikt att upp­ skattningen av inkomst av drickspengar enligt de grunder som sjömansskattenämnden fastställt skulle medföra att hans inkomst av sådant slagskulle bli väsentligt för högt beräknad (12 § 2 inom.). Studerande som är anställd ombord på fartyg under ferier kan få jämkning om han gör sanno­ likt att sjömansskatten på hans inkomst ombord under beskattningsåret väsentligt överstiger den slutliga skatt som skulle ha påförts honom om in­ komsten utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (12 § 3 mom. sjömansskatteförordningen.). Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden (13 § första stycket sjömansskatteförordningen). Ansökan om jämkning skall vara in­ kommen till sjömansskattekontoret senast före utgången av juli månad året näst efter beskattningsåret (13 § andra stycket). Enligt 15 § första stycket sjömansskatteförordningen kan sjöman, som anser att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt belopp, söka rättelse hos sjömansskattenämnden. Samma regel gäller för redare, som anser att sjömansskatt redovisats med för högt belopp. Ansö­ kan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före ut­ gången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret (15 § andra stycket).

Kiingl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969 17

Kommittén

Kommittén erinrar om att möjligheten till jämkning för studerande in­ fördes genom lagstiftning år 1961 (SFS 1961: 36). Erfarenheten har visat, framhåller kommittén vidare, att ett inte ringa antal ansökningar om jämk­ ning varje år inkommer för sent och därför inte blir föremål för prövning. Detta gäller särskilt ansökningar från studerande. Anledningarna till förse­ ningen är flera. Studerandena tjänstgör ombord endast kort tid och får ofta inte del av sjömansskattenämndens upplysningsbroschyr om sjömans­ skatt. De får tyvärr inte sällan felaktiga upplysningar ombord om jämkningsförfarandet. I några fall har det t. o. m. funnits anledning befara att myndigheter i land utan närmare kännedom om sjömansskattelagstiftningen lämnat vilseledande upplysningar. Många skattskyldiga står helt främmande för systemet med en definitiv källskatt. De väntar sig att sjö­ mansskatt liksom annan skatt som uttas genom löneavdrag gottskrivs dem i debetsedel å slutlig skatt. Eftersom sådan debetsedel för ett inkomstår inte utsänds förrän i november eller december månad året därpå, sker upp­ täckten av misstagen för sent för att jämkningsansökan skall kunna in­ ges. Även för andra än studerande kan enligt kommittén tiden för ansökan vara i knappaste taget. För sjöman i fart på avlägsna vatten kan en i god tid avsänd ansökan på grund av dåliga postförbindelser komma sjömansskattekontoret tillhanda för sent. Ibland kan försändelser helt förkomma. Innan detta upptäcks kan ansökningstiden vara försutten. Att tillämpa olika ansökningstider för rättelse och jämkning är enligt kommitténs uppfattning inte rationellt. För sjömän bosatta i utlandet sägs denna ordning vara särskilt olämplig. Om de betalar sjömansskatt enligt tabell, måste de i förekommande fall begära beslut hos sjömansskattenämnden om tillämpning av kolumn 2—3 eller 4 i sjömansskattetabellen. Om de har hemmavarande barn under 16 år, bör de samtidigt yrka s. k. barnbidragsjämkning enligt Kungl. Maj:ts brev till sjömansskattenämnden den 3 mars 1961. Många har gått miste om jämkningen därför att de inte tänkt på att olika tidsgränser gäller i dessa fall. Kommittén föreslår att en enhetlig tidsgräns fastställs för rättelse och jämkning och att den tid som nu gäller för rättelse blir avgörande. Detta kan synas vara en alltför lång tid för j ämkningsfall, som principiellt har en annan karaktär än rättelsefall. Enligt kommitténs mening är detta knap­ past någon avgörande invändning. Man kan utgå från att det stora flertalet sjömän som är berättigade till jämkning är angelägna att få sin rätt så snart som möjligt.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser som särskilt yttrat sig över kommitténs förslag om förlängning av tiden för ansökan om jämkning har tillstyrkt förslaget. Kammarrätten har påpekat att förslaget dock strider mot önskemålet om en definitiv källskatt. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit att särskilda övergångsbestämmelser inte föreslagits. I avsaknad av uttalande från kom­ mitténs sida, heter det vidare i länsstyrelsens yttrande, synes det inte för envar otvetydigt framgå att ansökan om jämkning avseende beskattnings­ året 1967 — för vilket tiden utgått den 31 juli 1968 — skall anses vara inkommen i tid om den inges före utgången av år 1969. Det synes länssty­ relsen angeläget att denna fråga klargörs för de som är berörda av den. Om det är meningen att ansökningstiden för beskattningsåret 1967 skall utsträc­ kas, talar enligt länsstyrelsen billighetsskäl för att sjömansskattenämnden ex officio tar upp de ansökningar avseende år 1967 till behandling som tidigare behandlats men inte kunnat bifallas därför att de inkommit för sent.

Departementschefen

Ansökan om jämkning av sjömansskatt skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av juli året efter beskattningsåret. An­ sökan om rättelse skall vara inkommen före utgången av andra kalender­ året efter beskattningsåret. Kommittén har föreslagit att samma tid skall gälla för ansökan om jämkning som nu gäller för ansökan om rättelse. Kom­ mittén har som skäl åberopat, att rättsförluster har uppstått i flera fall — särskilt för studerande — därför att kännedomen om jämkningsföreskrif­ terna varit bristfällig och att när misstaget upptäckts det ofta varit för sent att begära jämkning. Detta skäl förefaller mig bärande. Ingen remissin­ stans har motsatt sig kommitténs förslag. Jag föreslår sålunda att förslaget genomförs. Emellertid har länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammat ett övergångsproblem. De jämkningsansökningar som avser beskattningsåret 1967 skall enligt gällande bestämmelser ha varit ingivna senast den 31 juli 1968. Efter ändringen skulle emellertid, utan särskild föreskrift, jämkningsan­ sökningar avseende nämnda beskattningsår få inlämnas ända till utgången av år 1969. Detta synes i och för sig rimligt. Men det kan, som länsstyrel­ sen påpekat, hända att sjömansskattenämnden avslagit jämkningsansökan avseende år 1967 som redan kommit in men som kommit in för sent. Det bör således föreskrivas att sådana jämkningsansökningar skall prövas på nytt utan särskilt ansökningsförfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 19

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­ rättat förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjö­ mansskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar.

Ur protokollet: Margit Edström

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Bilaga 1

Kommitténs förslag till förordning om skattefrihet för krigsrisktillägg

eller motsvarande ersättning till sjömän

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning enligt avtal mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer till sjöman för tjänstgöring på fartyg i särskilt riskfylld fart räknas icke till sådan kontant inkomst ombord som avses i 2 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

2 §•

Redare som utbetalat ersättning som avses i 1 § skall ange ersättningens storlek i redovisning enligt 14 § 1 inom. förordningen om sjömansskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Förordningen tillämpas även på krigsrisktillägg som utbetalats under åren 1965—1968 samt under år 1969 på tid före förordningens ikraftträdande. Har avdrag för sjömansskatt under nämnda år beräknats till högre belopp än som med tillämpning av förordningens bestämmelser bort ske, skall skatten nedsättas med vad som sålunda tagits ut för mycket i skatt. Därvid skall vad som föreskrivs i 15 § förordningen om sjömansskatt om rättelse av skatteavdrag äga motsvarande tillämpning, dock att ansökan om rättelse såvitt avser skatteavdrag under åren 1965 och 1966 skall vara inkommen till sjömansskattekontoret senast den 31 december 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969 21

Bilaga 2

Kommitténs förslag till förordning om ändring i förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Beslut om---------------------------- av sjömansskattenämnden. Ansökan om jämkning skall vara Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekonto- inkommen till sjömansskattekontoret senast före utgången av juli må- ret före utgången av andra kalendernad året näst efter beskattningsåret, året näst efter beskattningsåret. I beslut------------------------ — — för sjömansskatt. Å belopp, —---------------------------------— icke ränta.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690188