Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statliga åtgärder inom svensk varvsindustri
Hänvisat till av
Kungl. Majrts proposition nr 117 år 1971 Prop. 1971:117
Nr 117
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statliga åtgärder inom svensk varvsindustri; given Stockholms slott den 7 maj 1971.
Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av stalsrådsprotokollel över induslriärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlålande lill riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
KRISTER WICKMAN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås alt staten i samband med en rekonstruktion av AB Gölaverken dels lämnar företaget etl till den 31 december 1974 ränte- och amorteringsfritt lån om 75 milj. kr., dels ikläder sig full garanti för etl av Götaverken på den svenska kapitalmarknaden emitterat obligationslån om 75 milj. kr. Därtill föreslås all staten, tillsammans med Salénrederierna, ikläder sig borgen för etl lill den 31 december 1974 löpande lån om 35 milj. kr. till Götaverken.
För teckning av aktier i Uddevallavarvet AB till en överkurs av 75 o/o begärs etl belopp om 105 milj. kr. Vidare föreslås all staten löser in de aktier i Uddevallavarvel AB, vilka innehafts av Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, och överlåter dem lill Statsföretag AB, varvid betalningsansvaret för ell av Eriksberg upplaget lån om 20 milj. kr. övertas utan kostnad för Statsföretag.
1 propositionen behandlas vidare frågan om ökad samverkan mellan Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, AB Götaverken, Kockums Mekaniska Verkstads AB och Uddevallavarvet AB. En redogörelse lämnas för del konsortialavtal som på industridepartementels initiativ slutits mellan dessa varv.
Slutligen föreslås vissa förändringar 1 nuvarande syslem för fartygs-kredilgaranligivning innebärande bl. a. atl garantierna knyts till leverans av fartyg i stället för lill ordertagning saml all en garantiram fastställs för en femårsperiod. För perioden 1972—1976 föreslås Kungl. Maj:t erhålla bemyndigande all lämna farlygskredilgarantier till elt sammanlagt belopp av högst 3,5 miljarder kr.
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 117
Prop. 1971:117
Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 7 maj 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON.
Chefen för induslrideparlemenlel, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om statliga åtgärder inom svensk varvsindustri och anför.
Inledning
Få svenska industribranscher verkar under så internalionelll betingade konkurrensförhållanden som varvsindustrin. Den arbetar på en helt oskyddad hemmamarknad och avsätter omkring fyra femtedelar av sin produktion på export. Dess kunder arbetar även de i öppen inlernalionell konkurrens. Löneläget inom den svenska varvsindustrin är högt både internalionelll sett och jämfört med annan svensk industri. Detta innebär all svensk varvsindustri för all hävda sig inlernalionellt måste vara effektivare än sina konkurrenter i andra länder.
Den svenska produktionen av fartyg uppgår till närmare 10 o/o av världsproduktionen, vilket lorde vara en högre andel än inom någon annan betydande produktionsgren. Samtidigt utgör varvsindustrin en större andel av den totala industrin i Sverige än i något annat land. Den svenska varvsindustrin sysselsätter enligl industristatistiken ca 30 000 människor, vUket innebär all den svarar för ca 3 o/o av del totala antalet sysselsatta inom industrin. Varvsindustrins betydelse är emellertid större än vad som framgår av dessa siffror, eftersom den är en utpräglad monleringsinduslri med betydande underleveranser från övrig svensk industri. Varven beräknas indirekt sysselsätta ca 15 000 människor hos svenska underleverantörer. Varvsindustrins exportvärde år 1970 uppgick lill inemot 2 miljarder kr. motsvarande ca 5 o/q av den totala exporten. Det finns alltså uppenbara skäl alt inom industripolitiken ägna varvsindustrin en betydande uppmärksamhet.
Under senare år har riksdagen vid flera tillfällen fattat beslut avsedda att främja den svenska varvsindustrin. År 1958 ställdes vissa statliga
garantier till förfogande för Uddevallavarvet AB (Uddevallavarvel). Fem år senare bevUjade riksdagen medel för statens teckning av aktier i nämnda varv. Aren 1965 och 1967 erhöll Uddevallavarvet kapitaltillskott för täckande av förlusler. Riksdagen beviljade särskilda statliga fartygskreditgarantier första gången år 1963 (prop. 1963: 28, SU 1963: 40, rskr 1963:100). Förra året (prop. 1970: 82* SU 1970: 113, BaU 1970: 43, rskr 1970: 307 och 1970: 327) beviljade riksdagen ytteriigare statiiga farlygskredilgarantier och ett särskilt forsknings- och utvecklingsstöd för varvsindustrin. Propositionen lill riksdagen gmndade sig på 1967 års varvskommittés betänkande (Ds I 1970:1). I propositionen avvisades generella räntesubventioner av del slag som många andra länder tillgripit och förordades selektiva stödåtgärder. Bland skälen härför nämndes i första hand önskvärdheten av att det statliga stödet inte ger incitament lill investeringar som ökar varvsindustrins totala kapacitet. Förutsättningarna all undvika sådana effekter av ett system med generella räntesubventioner bedömdes som begränsade. Jämsides med eventuella selektiva och tidsbegränsade statliga stödåtgärder borde i stället kraftiga förhandlingsinsalser göras inom ramen för den internationella organisationen för ekonomiskt samarbete (OECD) för all ytterligare minska snedvridningen av varvsindustrins konkurrensförhåUanden. Så har också skett. Den senaste exportkreditöverenskommelsen inom OECD från år 1970 innebär, att den statsstödda minimiränlan höjts från 6 liU 7,5 o/o.
De riktiinjer för varvspolitiken, som riksdagen fastiade föregående år, bör fortfarande äga giltighet. Således bör staten inte medverka liU en ökning av varvsindustrins kapacitet. Senare års dåliga lönsamhet inom varvsindustrin i kombination med den omfattande handelskreditgivningen motiverar alt den statliga varvspolitiken under de närmaste åren siktar lill konsolidering snarare än expansion.
Under del senaste året har man inom industridepartementet på olika sätt verkat för en sådan konsolidering. Jag skall i del följande redovisa del samlade resultatet av della arbete. Det har utgått från de nyssnämnda allmänna näringspolitiska riktlinjer för svensk varvsindustri som jag angav i prop. 1970: 82. Det omedelbara syftet har varit att utröna erforderlig omfallning av och lämpliga former för de statliga stödåtgärder som av sysselsättnings- och industripoliliska skäl bör vidtas till förmån för AB Gölaverken (Gölaverken) och Uddevallavarvel. Beträffande sistnämnda företag har jag tidigare lill riksdagen aviserat behov av ytterligare kapitaltillskott. Arbetet har emellerlid inte begränsats till att söka råda bot på akuta problem ulan även syftat lill atl inordna härför erforderliga åtgärder i en mer långsiktig varvspolilik, inriktad på att varaktigt stärka de svenska varvens konkurrenskraft och därigenom reducera risken för atl nya statliga punktinsatser skall påkallas. Inom departementet har därför tagils initiativ tUl en förhand-
Prop. 1971:117 4
ling mellan de fyra slorvarven, vilken resulterat i ett avlal om närmare samarbete mellan dessa. Slutiigen har inom departementet i samråd med de fyra varven utarbetats etl förslag lill reviderat system för statlig farlygskredilgaranligivning. Systemet har utformats så all det i förening med vissa bestämmelser i samarbetsavlalet ger staten förbättrade möjligheter atl följa varvsindustrins utveckling och att påverka väsentliga beslut i en från samhällsekonomisk och näringspolitisk synpunkt önskvärd riktning.
Rekonstruktion av Götaverken
Överläggningar mellan industridepartementet och Götaverken
I början av år 1970 stod det klart all Gölaverkens finansiella situation var sådan alt statliga stödåtgärder kunde komma all visa sig behövliga. Med hänsyn till förelagels stora betydelse inte minst från sysselsättningssynpunkt fann jag det angelägel all i god lid kunna bedöma förelagels kapitalbehov. Från industridepartementets sida förklarade man sig därför den 3 februari beredd att förhandla med Götaverken om etl eventuellt slalligl stöd i lämplig form på grundval av en redovisning av förelagels ekonomiska situation. Della erbjudande upprepades vid ell par tillfällen under våren, bl. a. med hänvisning till den då framlagda varvsproposilionens förslag. Den 6 juli meddelade Götaverken all man önskade förhandla med företrädare för departementet. Det första sammanträdet ägde rum den 20 augusti. Vid detla och alla efterföljande sammanträden leddes förhandlingarna från Gölaverkens sida av förelagels styrelseordförande advokaten Ragnar Hedén och från indu-slrideparlemenlels sida av statssekreteraren Hans Lundström.
Vid sammanträdel den 20 augusti 1970 deklarerade Götaverkens representanter att den inlernalionella varvskonjunkluren förbättrats kraftigt sedan varvskommittén avlämnade sill belänkande (Ds I 1970: 1) i februari 1970. Företagets förlusler beräknades bli relativt betydande åren 1970 och 1971 för all sjunka till hälften år 1972. En viss förlusl kunde möjligen uppstå även år 1973, men därefter skulle företaget gå med vinst. Man föreslog all staten skulle lösa företagels likviditelsproblem genom att ställa en garanli, som möjliggjorde för Gölaverken atl ta upp ell långfristigt lån på 150—180 milj. kr. Induslridepartemenlet anförde all för de fortsatta förhandlingarna behövdes elt konkret underlag och föreslog att en välrenommerad revisionsfirma på departementets uppdrag skulle göra en undersökning av Gölaverkens ekonomiska situation. Della förslag accepterades.
Vid nästa sammanträde i millen av september 1970 redovisades från departementets sida resultatet av nämnda undersökning. Enligl denna
beräknades förlusterna före avskrivningar under fyraårsperioden 1970— 1973 uppgå till något tiotal milj. kr. mer än vad som tidigare uppgivils. Del ansågs troligt alt företagel snart kunde ha anledning all upprätta en likvidationsbalansräkning för alt bedöma om två tredjedelar av aktiekapitalet gått förlorat med i praktiken åtföljande likvidalionsskyldighet. Därjämte var förelagels likvidilelsläge synnerligen ansträngt. Enligt undersökningen var förelagels fortsatta existens i hög grad beroende av om tillskott av riskvUligl kapital kunde erhållas redan på kort sikt. Departementet konstaterade alt — även med hänsyn till de reservationer som av naturliga skäl kringgärdade slutsatserna i undersökningen — Götaverkens situation uppenbarligen var utomordentiigt allvarlig. Man framhöll alt företagels revisorer snarast borde låta upprätta en likvidations-balansräkning för att bedöma när likvidationsskyldighet kunde beräknas inträda. Götaverken förklarade all man vUle studera rapporten närmare innan man uttalade sig. Några dagar senare meddelade Götaverken atl rapporten inle kunde läggas lill grund för de fortsatta överläggningarna, eftersom den var ofuUständig och dess slutsatser orikliga.
Vid därefter följande sammanträde i början av oktober 1970 framförde man från Götaverkens sida önskemål om all dämpa förhandlings-takten. Inom företagel hade inletts utarbetandet av ell aktionsprogram för alt bemästra svårigheterna. Della program borde bilda underlag för förhandlingar, som lämpligen kunde återupptas i mitten av november. Gölaverken stod kvar vid sitt förslag om alt staten skulle möjliggöra för förelaget all la upp ell lån på ca 150 milj. kr. Frän departementets sida restes starka invändningar mol alt göra ell uppskov i förhandlingarna. Nämnda lån ansågs inle vara lill fyllest. Elt kapilallillskoll efler nedsättning av aktiekapitalet måste övervägas.
Vid ell sammanträde den 22 oktober 1970 krävdes från departementets sida att en gemensam utredningsgrupp skulle tUlsällas för att bl. a. analysera den lämpliga storleken av elt eventuellt tillskott av riskkapital. Della accepterades av Gölaverken.
Utredningsgruppen började sitt arbete omgående. Del visade sig emellerlid svårt för den atl erhålla erforderligt underlag. Med anledning härav meddelade departementet den 19 november 1970 all fortsatta förhandlingar förutsatte atl Gölaverken medverkade till all underlaget frambringades. Från Götaverkens sida förklarade man sig införstådd med della och deklarerade alt utredningsgruppens arbete skulle fullföljas. Tre planerade sammanträden under november och december fick inställas i avvaktan på all undersökningsmaterialet skulle färdigstäUas.
Nästa sammanträde mellan industridepartementet och Gölaverken ägde rum den 22 december 1970, varvid utredningsgruppens preliminära slutsatser föredrogs. Enligl gmppen behövde Gölaverken ett totalt kapilaltillskolt t. o. m. år 1973 på minst 250 milj. kr., varav 150 milj. kr. måste tillskjutas i annan form än lån. Del underströks från grup-
pens sida att de nämnda siffroma baserades på förutsättningen att det snart offentiiggjordes att nytt riskvilligt kapital skulle tillföras företaget. I annat fall skulle Gölaverken komma i en akut likviditets-kris redan i början av år 1971. Gölaverkens representanter ansåg att gmppens slutsatser sannolikt var realistiska och all kapitalbehovet möjligen var ännu större. Man framhöll nödvändigheten av att det snabbt kom en statlig förtroendeyllring för Götaverken, som lugnade kunder, leverantörer och finansiärer. 1970 års förlust beräknades nu bli nästan dubbelt så stor som enligl beräkningarna i augusti och fem gånger så stor som budgeterats i början av året. Från departementets sida framhölls att de nu föreliggande beräkningarna ändrade förutsättningarna för förhandlingarna så till vida all en rekonstruktion via en likvidation av företagel eller eventuell konkurs nu inte kunde uteslutas.
Vid etl sammanträde i mitten av januari 1971 framlade Gölaverkens representanter muntligen ett principförslag till lösning av företagets finansiella problem. Det totala kapitalbehovet t. o. m. år 1973 beräknades lUl knappt 250 milj. kr. Beräkningarna grundades på antagandet om att del tidigare omnämnda aktionsprogrammet skulle genomföras, innebärande bl. a. all sex månader av den lill tio månader uppgående pro-duktionseflersläpningen vid Arendalsvarvet inhämtades. Den skisserade planen innehöll ett anlal ålgärder, däribland försäljning av vissa tillgångar, vissa tUlskott från fartygsbeställarna och nedsättning av aktiekapitalet med 50 o/q. Statens bidrag skuUe beslå av knappt 20 milj. kr. i nyteckning av aktier och ca 60 milj. kr. i låneform. Det framhölls från Gölaverkens representanter all förelaget snart skulle hamna i en akut krissituation om inte ålgärder vidtogs. Några dagar senare erhöll departementet en skriftlig version av planen. Vid sammanträdet krävdes från departementets sida en väsentligt mer genomarbetad plan. Man avsåg att medverka i de ytterligare utredningar som behövdes och närmare pröva de förutsättningar varpå planen vilade. Rekonstruktion via en likvidation eller konkurs betraktades fortfarande som ett realistiskt alternativ. Vidare betonades nödvändigheten av att Gölaverken forcerade pågående och planerade förhandlingar med olika intressenter för all tillföra företaget nytt kapital.
Vid ett nytt sammanträde den 29 januari 1971 genomgicks det aktuella läget i olika förhandlingar och diskuterades företagels rekonslruk-tionsförslag i detalj. Fömtsättningarna hade nu ändrats så till vida alt kapitalbehovet av Gölaverken beräknades uppgå lill ca 350 milj. kr. Höjningen av beloppet berodde huvudsakligen på mindre optimistiska antaganden om inhämtning av produklionseflersläpningen och på en ökning av den som nödvändig betraktade likviditetsreserven. De anspråk som enligt rekonstmklionsförslaget ställdes på staten uppgick lill 200 milj. kr. varav minst 38 milj. kr. genom aktieteckning. Götaverkens representanter förklarade att företagel skulle tvingas inställa sina betal-
ningar om tre veckor om inle dessförinnan en lösning kom till slånd. Från departementets sida framhölls all det önskade statliga stödet var för stort i relation till övriga insatser, inte minst från beställarna.
Under sammanträdet berördes också en under november och december 1970 utförd undersökning av Gölaverkens situation som företaget låtit en engelsk revisionsfirma göra. Från Götaverkens sida förklarades alt revisionsfirman dragit alltför pessimistiska slutsatser och atl hänsyn tagits till undersökningen vid den beräkning av kapitalbehovet som nu presenterats. Enligl denna myckel omfattande analys beräknades förlusterna för treårsperioden 1971—1973 till elt mer än dubbelt så högt belopp som enligl Götaverkens senaste egna beräkningar. Även det beräknade totala kapitalbehovet under perioden, ca 430 milj. kr., var högre. Om man gör elt lUlägg för den likvidilelsreserv, som Gölaverken i sina egna beräkningar bedömde såsom erforderlig, skulle det totala kapitalbehovet uppgå till ca 600 milj. kr.
Den genomgång av den engelska undersökningens innehåll med tjänslemän vid Götaverken, som representanter för induslrideparlemenlel omgående gjorde, bekräftade att man inom Gölaverken redan i september/oktober 1970 i sina huvuddrag känt lill del allvarliga läge som den engelska undersökningen beskrev, bl. a. vad gäUer förluslberäkningen för år 1970.
Vid ett sammanträde den 4 februari 1971 hänvisade departementet lill sina upprepade varningar att förhalning kunde försätta förelaget och dess anställda i en ohållbar situation. Götaverkens representanter förklarade att olika interna utredningar gjorts under höstens lopp och alt styrelsen inle ansåg sig kunna la ställning förrän de slutgiltiga siffrorna förelåg. Den engelska undersökningens slutsatser ansåg man fortfarande vara alltför pessimistiska.
Vid ett nytt sammanträde den 17 februari 1971 förelåg en analys av förelagels situation, som industridepartementet låtit ulföra. 1970 års förlust hade nu ytterligare uppjuslerats. Förlusterna för treårsperioden 1971—1973 beräknades ligga mitt emellan Götaverkens egen bedömning och den engelska undersökningens. Del totala kapitalbehovet t. o. m. år 1973 beräknades till ca 400 milj. kr. Till detla kunde komma ytterligare kapitalbehov vid en eventuell förändring av förelagets finansieringsmetoder. Från Gölaverkens sida informerades vid sammanträdet om hur förhandlingarna med farlygsbeslällarna om kapilallillskoll fortskred.
Senare samma dag hade departementet underhandlingar med representanter för förelagels farlygsbeslällare om Götaverkens läge. Den 23 februari 1971 överlade departementet ånyo med representanter för redarna. Överläggningarna resulterade i att dessa förband sig alt lill Gölaverken tillskjuta totalt 175 milj. kr., varav minst 140 milj. kr. i pristiUägg på ingångna kontrakt. Som villkor för åtagandet uppställdes
främst atl en för redarna acceptabel rekonstruktion av Götaverken, inkl. förändringar i styrelse och verkställande ledning, skulle komma lill stånd saml atl härigenom rimliga garantier skulle erhållas för kontraktens fullföljande utan begäran om ytterligare redarbidrag.
Med detla åtagande från beställarnas sida ansåg jag atl en viktig förulsällning hade skapats för all finna en långsiktig lösning på Gölaverkens problem. Samtidigt stod' del klart alt utarbetandet av en sådan lösning och erforderliga förhandUngar i anslulning härtill skulle kräva längre lid än som stod till buds innan förelagels situation blev akut, såvida inte någon förelroendestärkande åtgärd kom lill slånd. Jag tillkallade därför med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande en särskild kommission med uppgift atl skapa klarhet i förutsättningarna och formerna för en rekonstruktion av företaget. Kommissionen skulle senast den 1 maj 1971 framlägga av undersökningen föranledda förslag. För all trygga Gölaverkens betalningsförmåga i första hand fram till dess kommissionens arbete hunnit avslutas förband sig Skandinaviska Banken och Sveriges Investeringsbank på initiativ från industridepartementets sida all lämna förelaget härför erforderlig kredit.
Även om jag endast berört huvuddragen i departementels arbete med Gölaverksfrågan lorde del framgå alt svårigheterna varit betydande. Trots initiativ på ell tidigt stadium och fortlöpande ansträngningar att bringa klarhet i situationen och skapa underlag för beslut om lämpliga ålgärder inträdde elt läge där till slut endasl dagar återstod innan förelaget ulan ett statligt ingripande skulle tvingas inställa betalningarna med allt vad detta skulle ha inneburit för den fortsatta produktionen och därmed för de anställda.
Kommissionens förslag
Kommissionen påbörjade sitt arbete den 24 februari 1971. I slutrapporten som överlämnades lill mig den 3 maj presenterar kommissionen ell förslag till rekonstruktion av Gölaverken. Rapporten torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 1.
Kommissionen har inte ansett del vara möjligt atl på den korta tid som stått lill dess förfogande initiera nya beräkningar av storleken på del kapitaltillskott som krävs för all rädda förelaget. Den har i sina bedömningar därvidlag hafl tillgång lill och utgått från de väsentligaste och mest aktuella av de analyser och undersökningar som jag just berört. Kommissionen gör, efter en utförlig redovisning och sammanställning av dessa rapporter, den bedömningen atl Götaverkens behov
' Riksbankschefen Per Åsbrink, (ordförande), tekniske direktören Carl-Eric Carlson, advokat Gustaf Carlsson, direktör Gunnar Dahlsten, f. d. kommunalrådet Torsten Henrikson, ordföranden i Göteborgs fackliga centralorganisation Bengt Tengroth och direktör Ingvar Trogen.
av likvideletsförslärkning torde uppgå lill 400—500 milj. kr. för perioden 1971—1973. Tillgodoses delta behov på det sätt som föreslås, torde enligl kommissionen också förelagels solvens vara säkrad.
Efter övervägande av tillgängliga fakta har kommissionen funnit atl en rekonstruktion av Gölaverken bör eftersträvas. Den gmndar sill ställningslagande på i huvudsak tre omständigheter.
För del första skulle det enligl de uppgifter som kommissionen erhållit visa sig svårt all finna alternativa arbetstillfällen för de anstäUda vid ell upphörande av verksamheten. Delta gäller såväl i Göteborg som i Landskrona och Sölvesborg. En stor mängd människor skulle släUas inför ovisshet och en smärtsam omställningsprocess. Del bör noteras all inle endasl Gölaverkens egna drygt 8 000 anställda skulle beröras av en likvidation ulan den skulle också få stora negativa följdverkningar hos förelagets underleverantörer. I det perspektiv vari kommissionen måste se denna fråga innefattas således inle endasl de i Gölaverken direkt anställda utan också något sådani som 4 000—5 000 anställda vid underleverantörsförelagen.
För det andra har kommissionen inte ansett sig kunna bortse från den långsikliga negativa återverkan som en likvidation av Gölaverken, liksom en konkurs med eventuellt efterföljande rekonstruktion, skulle få på svensk industris inlernalionella anseende i allmänhet och på svensk varvsindustri i synnerhet.
För del tredje, och som en slulgUligt avgörande förutsättning, har . kommissionen funnit all de ekonomiska utsikterna för Götaverken åren närmast efter 1973 måste anses som mer lillfredsslällande.
Kommissionens rekonslruktionsförslag innebär i sina huvuddrag följande.
Efter diskussioner och förhandlingar mellan å ena sidan kommissionen och å andra sidan' Salénrederierna AB samt Rederi AB Salénia, i fortsättningen kallade Salénrederierna, har dessa den 16 april 1971 slutgiltigt förbundit sig att medverka till en rekonstruktion av Götaverken. Åtagandet, som givits formen av en av Salénrederierna ensidigt undertecknad utfästelse, utgår från alt rekonstruktionen genomförs enligl följande.
1. Gölaverken nyemitterar aktiekapital om totalt 150 milj. kr. Salénrederierna tecknar ensamma hela della aktiekapital genom tillskjutande av apportegendom.
2. Det gamla akliekapilalel i Götaverken om 77 milj. kr. skrivs ned lill en tiondel, dvs. lill 7,7 milj. kr. Efter apporlemissionen skulle Götaverkens aktiekapital således vara 157,7 milj. kr.
3. Salénrederierna erbjuder, i samband med förslag om nedskrivning och under förutsättning atl denna accepteras nuvarande aktieägare i Götaverken atl förvärva deras aktier lill etl pris av 25 kr. per aktie kontant. Detta erbjudande skaU gälla t. o. m. den 1 juni 1971.
Prop. 1971:117 10
4. Staten lämnar Götaverken ett intill den 31 december 1974 ränle-och amorteringsfritt lån om 75 milj. kr., för vilket Gölaverken ej skall prestera särskild säkerhet.
5. Staten ikläder sig full garanli för etl efler rekonstruktionen av Götaverken på den svenska kapitalmarknaden emitterat obligationslån på likaledes 75 mUj. kr. och på vUlkor som normalt gäller för sådana obligationslån. Lånets löplid skall vara minst 10 år.
6. Götaverkens största kunder accepterar 140 milj. kr. som prislill-lägg på berörda fartygskontrakt samt 35 milj. kr. som ränte- och amorteringsfritt lån tiU Gölaverken alt lill fullo återbetalas senast den 31 december 1974.
Salénrederierna och staten ikläder sig, såsom för egen skuld, borgen för det ränte- och amorteringsfria lånet om 35 milj. kr.
7. Med verkan fr. o. m. den 1 januari 1975 skall såväl Salénrederierna som staten ha rätt all påkalla att del förutnämnda direkta statliga lånet, som ditintills löpt ulan ränta och amortering, lill fullo skall omvandlas till aktiekapital.
Omvandlingen kan ske enligl två huvudalternativ. Om Salénrederierna påkallar omvandlingen skall sådan nedskrivning av dess aktieinnehav ske alt Salénrederiernas och statens aktieinnehav blir lika stora. Om, å andra sidan, staten påkallar omvandlingen skall efler denna del statliga aktieinnehavet uppgå till en tredjedel. I det första fallet blir således det statliga aktieinnehavet hälften av summan av 150 milj. kr. och de aktier vilka Salénrederierna dämlöver förvärvat. I det andra fallet en tredjedel av summan av 150 milj. kr., de aktier vilka Salénrederierna därutöver förvärvat och del omvandlade lånet på 75 milj. kr.
Staten har härvid skyldighet och rält alt kontant och till elt pris av 25 kr. per aktie överta den del av de av Salénrederierna enligt punkt 3 förvärvade aktierna som krävs för all statens andel av aktiekapitalet skall bli hälften resp. en tredjedel. Statens åtagande kan maximalt komma all uppgå lUl 9 625 000 kr. samt därtill 8 o/o ränta från den dag Salénrederierna förvärvade ifrågavarande aktier.
Förslaget är vidare så konstruerat all om båda parter skulle påkalla omvandlingen delta får till följd all statens aktieinnehav blir genomsnittet av de båda huvudalternativen, dvs. drygt 40 o/o.
Om ingen sådan omvandling av det statliga lånet kommer lill slånd den 1 januari 1975 skall del fr. o. m. denna lidpunkt löpa med ränta som gäller för vid den tidpunkten emitterade statliga obligationslån och amorteras på 10 år.
8. Intill den 31 december 1974 skall staten äga rält all utse två leda möter av Götaverkens styrelse. Om staten, genom omvandling av det statliga lånet till aktiekapital, går in som aktieägare i Götaverken skall staten ha rätt lill en mot aktieinnehavet proportionell representation i styrelsen.
Kommissionen fömtsätter atl staten inle lämnar sådant lån eller ikläder sig sådana garantier eller annat åtagande varom här talals såframt inle vissa i rapporten närmare angivna förulsätlningar är lill fullo uppfyllda.
De enligt kommissionen viktigaste förutsättningarna för etl slutligt genomförande av rekonstruktionen är alt Gölaverkens aktieägare är beredda alt medverka till nedskrivningen av det gamla aktiekapitalet med 90 o/o tUl 7,7 milj kr. samt till apportemissionen, att Gölaverkens största kunder slutgiltigt bekräftar sitt åtagande enligt punkt 6, all riksskatteverket lämnar ett för Salénrederierna godtagbart förhandsbesked rörande den avsedda apporttransaklionen samt att Kungl. Maj:t och riksdagen lämnar sitt godkänande.
Delar av kommissionens utredningsmaterial är hemligstämplade enligl 21 § sekretesslagen. Jag kommer all ställa della material till riksdagens näringsulskolts förfogande.
Genom alt Gölaverkens styrelse den 22 april 1971 enhälligt har rekommenderat aktieägarna alt ställa sig positiva lill rekonslruktionsför-slaget har ett väsentUgt steg mot det slutgiltiga genomförandet av rekonstruktionen tagits. Representanter för Gölaverkens största kunder har vidare vid ett sammanträffande med Salénrederierna och kommissionen den 29 april 1971 förklarat sig slå fast vid den tidigare deklarerade uppfattningen alt rekonstruktionsförslagel i princip syns acceptabelt. Det slutgiltiga ställningstagandet lämnas inom kort. Likaså har riksskatteverket lämnat det positiva förhandsbesked som förutsattes. Mol den bakgrunden anser jag alt det bör finnas goda möjligheter alt rekonstruktionen skall kunna genomföras enligl planerna.
Del presenterade förslaget innebär, enligt kommissionens bedömning, alt Gölaverkens behov av såväl likvidilelslillskott som solvensförstärk-nuig är tillgodosett genom atl Gölaverken under åren 1971—1973 kommer all tillföras kapital i storleksordningen 400—500 milj. kr. Jag ansluter mig tUl denna bedömning. Genom det statliga lånet på 75 milj. kr., obligationslånet på likaledes 75 milj. kr. och den tillfälliga krediten från förelagels beställare på 35 milj. kr. tillförs företaget i form av lån 185 milj. kr. Därtill skall läggas pristillägget på konlraklerade fartyg på 140 milj. kr. och slutligen aktiekapilallUlskollel på 150 milj. kr., dvs. tillsammans 475 mUj. kr.
Det bör noteras alt akliekapilaltillskollel på 150 milj. kr. görs genom tillskoll av apportegendom bestående av ett tankfartyg, vilket av Salénrederierna garanteras ha elt värde av minst 150 milj. kr. Från lik-viditelssynpunkt betyder della all fartygets seglationsöverskoll lillskjuls, vilket för åren 1971—1973 kan beräknas uppgå lill netto ca 80 milj. kr. Trots all Gölaverken därmed under den aktuella treårsperioden inte kan tillgodogöra sig hela akliekapilallillskottet på 150 milj. kr. kommer företagets likviditet att totalt förbättras med ca 400 milj. kr. Vid elt lik-
vidilelsbehov därutöver, vilket måste anses som osannolikt, torde företagel ha möjlighet alt genom belåning av fartyget och certeparliel erhåUa ytterligare likvida medel under perioden 1971—1973.
Beträffande den statiiga insatsen vill jag fästa uppmärksamheten på atl den delvis innebär ell risklagande och ell potentiellt ansvar utöver del som är förenat med ren långivning. Jag syftar på all del ränte- och amorteringsfria statliga lånet vid utgången av år 1974 skall kunna omvandlas lill aktiekapital om Salénrederierna så påkallar. Det ligger i sakens natur all Salénrederierna kan väntas utnyttja denna option vid en negativ resultatutveckling. Häremot svarar en möjlighet för staten alt själv påfordra en omvandling av lånet till aktiekapital. På detla sätt kan staten om den så önskar erhålla del i de vinster som den statiiga insatsen bidragit till atl möjUggöra.
Jag finner del tillfredsställande atl kommissionen på den korta tid, som stått till buds, kunnat åstadkomma ell konkret och realistiskt förslag till lösning av krisen vid Gölaverken. Ställningstagande lill kommissionens förslag bör ske på grundval av både allmänna näringspolitiska överväganden och en bedömning av den konkreta situationens speciella krav.
Jag vill erinra om atl jag i fjolårets proposilion i varvsfrågan (prop. 1970: 82) hävdade atl stödbehovet skiljer sig de olika varven emellan, vilket också var ett av motiven mot generella subventioner. Jag finner alt utvecklingen bekräftat riktigheten av denna bedömning. Från industri- och sysselsättningspolilisk synpunkt är del angelägel all driften vid Götaverken kan upprätthållas. Enligl kommissionens förslag bör så kunna ske genom elt tidsbegränsat statiigt slöd i enlighet med de allmänna riktlinjer för varvspolitiken, som riksdagen antog förra året (BaU 1970: 43, rskr 1970: 327).
Från induslripolitisk synpunkt är den föreslagna lösningen av Gölaverkens problem intressant genom alt en ökad integration mellan varvsindustrin och rederinäringen kommer lill slånd. Detta slag av integration bör kunna öka företagens finansiella stabUitet och bidra lill utvecklingen av varvsindustrins marknadsanpassning.
När del gäller den speciella situationen vid Gölaverken har under de senaste månaderna en rekonstruktion efler likvidation eller konkurs stundom framstått som den mest realistiska lösningen. En sådan skulle dock dra med sig allvarliga produktionsstörningar med åtföljande sysselsättningsproblem, åtminstone under en övergångsperiod. Jag finner del därför lillfredsslällande att förslaget möjliggör en rekonstruktion utan likvidation.
För atl sanera Götaverken och göra företagel lönsamt på lång sikt krävs betydande insatser av inle bara finansiell ulan också företagsledan-
de arl. Alt elt stort och välkonsoliderat förelag övertar ansvaret för Gölaverkens fortsatta drift bör kunna tillgodose dessa krav.
Jag finner de statliga insatser, som rekonstruktionsförslagel anger och vilka utgör en förutsättning för Salénrederiernas åtaganden, rimliga med hänsyn lill del allmänna intresset av atl produktion och sysselsättning kan upprätthållas vid Götaverken. I del sammanhanget viU jag dock understryka all de statliga insatserna görs först sedan samtliga de förutsättningar för rekonstruktionens genomförande, vilka berör andra parter än staten, är uppfyllda. Mot denna bakgrund och med denna reservation är jag beredd all förorda att förslagel vad avser statens åtaganden godkänns.
Jag föreslår alltså alt Gölaverken erhåller ell ränte- och amorteringsfritt lån på 75 milj. kr. Jag föreslår vidare atl staten ikläder sig dels garanli för ell obligationslån på 75 milj. kr., dels borgen, solidariskt med Salénrederierna, for lån till Gölaverken på 35 milj. kr.
Kapitaltillskott till Uddevallavarvet Tidigare statliga insatser
Förhållandena inom Uddevallavarvel har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Med anledning av prop. 1958: 118 godkände riksdagen (SU 1958: 90, rskr 1958: 215) all staten skulle ställa garantier för loppbelåningen av varvels anläggningar med 30 milj. kr. På grundval av prop. 1963: 28 godkände riksdagen vidare (SU 1963: 40, rskr 1963: 100) ell samgående mellan Uddevallavarvel och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB (Eriksberg) i fråga om verksamheten i Uddevallavarvet. Statens engagemang dikterades av intresset för sysselsättningen i Uddevallaorlen. En förutsättning för atl denna skulle kunna vidmakthållas ansågs vara all varvet fick möjligheter alt följa med i utvecklingen mol byggande av allt större fartyg. En sådan produktion ansågs i sin lur förutsätta etl intimt samarbete med något av de övriga storvarven. Aktiekapitalet i varvet ökades i della sammanhang från 8 milj. kr. lill 40 mUj. kr. fördelat med 20 milj. kr. på staten och 20 milj. kr. på Eriksberg, för vilket belopp Eriksberg erhöll en kreditgaranti. Samtidigt erhöll Uddevallavarvel en slallig garanli på 130 milj. kr. för en period av tio år. Vidare beslöt riksdagen i enlighet med prop. 1965: 46 (SU 1965: 74, rskr 1965: 202) om etl aklieägartiUskoll på 40 milj. kr.
I prop. 1967: 30 tiU riksdagen begärde Kungl. Maj:l ell ytterligare kapitaltiUskott till UddevaUavarvet på 75 milj. kr. för all läcka uppkomna och förväntade förlusler. Avsikteri var alt sysselsättningen under ytterligare två år skulle tryggas. Frågan om Uddevallavarvels framlid skulle enligl propositionen på nytt underställas riksdagens prövning senast år 1969 och då bedömas med utgångspunkt från varvsindustrins
Prop. 1971:117 14
framtidsutsikter och resultatet av ansträngningarna atl tUlföra Uddevallaorlen nya arbetsmöjligheter. Riksdagen biföll den framlagda propositionen (SU 1967: 50, rskr 1967: 141).
I enlighet med riksdagens önskemål gjorde UddevaUavarvets ledning år 1969 i kontakt med industridepartementet en grundlig förelagsekonomisk genomgång av varvels situation och framtidsutsikter. De väsentliga resultaten av den företagsekonomiska analysen av varvet framlades i proposilion for riksdagen våren 1969 (prop. 1969: 74).
I propositionen framhöll jag bl. a. atl man mot bakgmnd av utvecklingen kunde se de närmaste åren an med viss tiUförsikt. Uddevallavarvets sysselsättningsskapande roll torde kunna upprätthållas till ell pris som visserligen var högt men med hänsyn till branschens problem knappast uppseendeväckande. Flera andra svenska storvarv kämpade med stora svårigheter. Föreställningen att Uddevallavarvet skulle vara väsentligt ineffektivare än andra svenska varv saknade sålunda fog. Jag framhöll vidare, att av det kapitaltillskott som UddevaUavarvet erhållit år 1967 ännu återstod så stor del, alt varvet inle riskerade sin likviditet genom det utflöde av likvida medel som kunde beräknas för år 1969 och första halvåret år 1970. Jag ansåg därför, all frågan om nytt kapitaltiUskott tUl Uddevallavarvet borde anslå. Detla även med hänsyn till atl jag räknade med alt tämligen snart få återkomma med en samlad bedömning av varvsbranschen i Sverige på grundval av vad den sillande varvskommittén kunde komma att föreslå. Jag underströk emellertid, all de väntade förlusterna hos Uddevallavarvet måste täckas genom ytterligare statliga kapitallillskoll och förutskickade, atl jag sedermera skulle komma all föreslå alt denna fråga förelades riksdagen för avgörande.
Genom prop. 1969: 74 inhämtades riksdagens yttrande om vad jag sålunda anfört om verksamheten vid Uddevallavarvet. Riksdagen framhöll (SU 1969: 90, rskr 1969: 228) alt del var angeläget all skärpa ansträngningarna alt få elt mer differentierat näringsliv inom Uddevallaorlen. Förutsättningarna för en viss diversifiering av verksamheten vid varvet borde också undersökas. Samtidigt godkände riksdagen alt mellan staten och Eriksberg träffades ell avlal, som i vissa avseenden ändrade del dittills gällande avtalet mellan de båda aktieägarna. Det nya avtalet gav staten bl. a. det avgörande inflytandet över besluten.i styrelsen och på bolagsstämma. Avtalet innefattade också rätt för vardera parten att få avtalsförhållandet upplöst per den 31 december 1972.
I prop. 1970: 82 framlades vissa förslag rörande svensk varvsindustri, i huvudsak på grundval av varvskommitléns avlämnade förslag. Därvid betonades bl. a. vikten av elt vidgat samarbete inom varvsindustrin. I fråga om Uddevallavarvel framhöll jag alt frågan om varvels framtida verksamhet borde bedömas i samband med andra samverkans-frågor. Jag räknade med alt återkomma härtill under hösten 1970.
Prop. 1971:117 15
Verksamhetens utveckling vid Uddevallavarvet
Som bakgrund till de förslag jag avser framlägga i det följande vill jag till en början lämna en redogörelse för utvecklingen inom Uddevallavarvel under åren 1969 och 1970 samt en prognos för utvecklingen under åren 1971—1974. För utvecklingen under tidigare år får jag hänvisa lUl prop. 1969: 74.
I fråga om orderläge har under åren 1969 och 1970 utvecklingen varit gynnsam. Under år 1969 fick varvet nio beställningar på totalt 582 000 ton d. w. och under år 1970 nio beställningar på totalt 1 403 000 ton d. w., all jämföra med nio beställningar på totalt 864 000 ton d. w. år 1968. Vid utgången av år 1970 var orderslocken 2 444 000 ton d. w. Della innebär all varvet i dag har en beläggning motsvarande en planerad produktion för åren 1971—1974. Under fömlsällning all varvet erhåller täckning för de förlusler som nu kan förutses är alliså sysselsättningen vid varvet tryggad för de närmasie åren.
I fråga om de kontrakt som kunnat tecknas under del senaste året är all märka alt dessa erhållits lill jämförelsevis förmånliga priser. Bl. a. är varvet i betydande utsträckning skyddat mol ogynnsam kostnadsutveckling genom s. k. glidskaleklausuler.
För dotterföretaget Skandiaverken AB i Lysekil med dess produktion av hjälpmotorer och reservdelar har orderingången varit stigande under åren 1969 och 1970.
Vad gäller produktionen räknad i arbetartimmarvid Uddevallavarvel minskade denna från 4,6 milj. limmar år 1966 till 3,5 milj. timmar år 1969, eUer med inemot 25 o/o. Under år 1970 har antalet arbelarlimmar legal på 1969 års nivå. Del kommer sannolikt att öka något under de närmasie åren med hänsyn till den ökade omfattningen av fartygsproduklionen.
Från 1966 tiU mars 1969 minskade antalet anställda vid varvet med ca 700 lill knappt 2 900. I mars 1971 låg antalet anställda på ungefär samma nivå. Fullgörandet av nuvarande program torde förutsätta en viss ökning av antalet anställda under de närmaste åren.
Som jag framhöll i prop. 1969: 74 har vid varvet under senare år successivt vidtagits genomgripande ralionaliseringsålgärder. Atl särskilt nämna för perioden 1969—1971 är den utbyggnad som sker av den största bädden på gamla Uddevallavarvet och vilken kommer alt möjliggöra byggandet av fartyg från max 72 000 lon d. w. lill max 125 000 lon d. w. Denna utbyggnad har medgett den kraftiga ökningen av förmånliga order, som ingåtts under år 1970. Härutöver pågår arbete med förlängning av svetshallen vid Sörviksvarvel samt nyanskaffning av viss utmstning. Den sammanlagda kostnaden för dessa investeringar uppgår tiU ca 30 milj. kr.
Resultatet för Uddevallavarvet under år 1969 innebär en försämring i förhållande till vad som prognostiserats. Rörelseresultatet, dvs. resultatet före avskrivningar, räntor och bokslutsdispositioner, visade sålunda en förlust för årel på ca 7 milj. kr. jämfört med beräknade O milj. kr. Del försämrade resultatet kunde huvudsakligen tillskrivas opåräknade koslnadsstegringar. I förhållande lill närmast föregående år innebär rörelseresultatet dock en påtaglig förbättring. Denna har forlsall under år 1970, då rörelseöverskotlel uppgick lill drygt 6 milj. kr. jämfört med tidigare prognostiserad förlust på ca 3 milj. kr. Della sammanhänger med förskjutningar i produktionen mellan olika år saml effekliviseringar av rörelsen.
Nettoresultatet av verksamheten under åren 1969 och 1970 efler all hänsyn tagits lill ränleunderskoll och bokföringsmässiga avskrivningar ulvisar förlusler på 29 milj. kr. resp. 21 milj. kr. SkUlnaden i förhållande liU påräknade netloförlusler, 10 milj. kr. resp. 20 milj. kr., beror delvis på det höga räntelägel. Delta har medfört etl ränleunderskoll på ca 17 milj. kr. år 1969 och ca 21 milj. kr. år 1970 mol beräknade ca 11 milj. kr. för vartdera året. Underskottet har för 1970 års del balanserats av det förhållandevis bättre rörelseresultatet.
De netloförlusler som tidigare uppstått har läckts genom alt statens kapitaltillskott på totalt 115 milj. kr. lagUs i anspråk. Tillskollen har givils mol förbindelse av varvet atl de skall återbetalas jämte 6 o/o ränta innan vinst får utdelas. TUlskollen är nu helt förbrukade och för år 1970 har en balanserad netloförlust på 16 milj. kr. uppstått.
Nettoresultatet kommer enligl varvels beräkningar alt successivt förbättras. För år 1971 räknar ledningen visserligen med all verksamheten kommer all utvisa en netloförlust på 34 milj. kr. och för år 1972 på 17 milj. kr. För år 1973 beräknas däremot elt överskoll på 6 milj. kr. För åren 1974 och 1975 budgeteras betydande överskott.
Inklusive den balanserade neltoförlusten för år 1970 behöver alltså fram lill år 1973 totala netloförlusler på ca 67 milj. kr. täckas.
I fråga om resultatet för varvet under åren 1967—1973 hänvisas lill tabell. Vidare hänvisas lill en översikt över de senare årens balansräkningar. Tabellen och översikten lorde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 2 och bUaga 3.
De totala investeringarna vid varvet har under senare år varit jämförelsevis låga. De har under femårsperioden 1966—1970 inle överstigit 15 mUj. kr. totalt. Med hänsyn till den osäkra varvskonjunkturen har större investeringar undvikits. Ytterligare rationalisering av produktionsapparaten skulle underlättas om en ökning av investeringarna kommer lill slånd.
Prop. 1971:117 17
Behov av ytterligare kapitaltillskott
Den markanta förbättring av varvskonjunkluren, som inträtt under de senaste båda åren, har allmänt sett inverkat gynnsamt på Uddevalla- varvets utveckling. Kontrakt för nybyggnad av fartyg har sålunda under dessa år kunnat tecknas till väsentligt högre priser än tidigare, samtidigt som kreditvillkoren blivit fördelaktigare för varven. '
Samtidigt som förulsätlningarna för varvsproduklion sålunda allmänt sett förbättrats har vid Uddevallavarvet en successiv rationalisering av verksamheten lett till minskad produktionstid och besparingar i fråga om lönekostnader och omkostnader. För alt ytterligare öka utsikterna liU lönsam drift vid varvet har genom en begränsad investering möjligheter öppnats för produktion av en serie prismässigt förmånliga fartyg inom ramen för en i övrigl oförändrad kapacitet.
Det anförda innebär alt i huvudsak oförändrad sysselsättning vid varvet är tryggad t. o. m. år 1974 och all produktionen mot slutet av perioden synes komma alt ge betydande överskoll. Denna utveckling är glädjande, eftersom möjligheterna atl övergå lill annan produktion än farlygsbyggande vid Uddevallavarvet får anses begränsade. Hillills gjorda erfarenheter av diversifiering av varvsproduklionen är övervägande negativa.
Utvecklingen har också lett lill alt frågan om ytterligare kapitallillskoll till Uddevallavarvel kunnat skjutas längre fram i liden än man tidigare förutsatt. Under många år har emellertid de finansiella påfrestningarna på varvet varit stora. Även om utsikterna för varvet på längre sikt ter sig i huvudsak gynnsamma måste nu konstateras all läckandet av företagets förlusler inle längre kan uppskjutas. Företaget hade, som nämnts, vid utgången av år 1970 en balanserad förlusl av 16' milj. kr. och denna väntas sliga under åren 1971 och 1972 tiU totalt ca 67 milj. kr. Med hänsyn lill alt förelagels eget kapital inle är större än 40 milj. kr., krävs en ökning av akliekapilalel för all delta inte skall gå förlorat.
Som jag förut nämnt, räknade jag i prop. 1969: 74 med atl Uddevalla-varvets nu ifrågavarande förluster borde läckas genom tiUskott över statsbudgeten på samma sätt som skett vid ell par tidigare tUlfällen. Sedan dess har statens aktier i Uddevallavarvel och därmed del direkta ägaransvaret överförts på Statsföretag AB. Likaså har på Statsföretag överförts rättigheter och skyldigheter enligt gällande avlal med Eriks-berg, dock med den huvudsakliga begränsningen alt inlösen av Eriksbergs aktier i Uddevallavarvel skall ske genom statens egen försorg.
Som jag framhöU i prop. 1969: 121 om bildandet av Statsföretag skulle det inte vara rimligt atl belasta förvaltningsbolaget med löpande förluster som sammanhänger med de särskilda syften som motiverat det statliga engagemanget i Uddevallavarvel. Dessa förlusler borde i stället läckas med medel som i särskUd ordning ställts lUl förfogande efter be-
2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 117
Prop. 1971:117 18
slut av riksdagen. I överensstämmelse härmed uttalade jag även i detla sammanhang min avsikt all föreslå Kungl. Maj:t all hos riksdagen begära anslag för täckande av Uddevallavarvets förlusler.
Med hänsyn till den nuvarande utvecklingen mol en normalisering av förhåUandena inom svensk varvsindustri och då denna utveckling synes innebära alt Uddevallavarvel inom några år når positiva resultat av sin verksamhet förefaller del numera sannolikt alt moderförelaget skall kunna överta det fulla ansvaret för varvels framtida utveckling, sedan dess nu aktuella problem lösts. För all vidmakthålla varvet i dess väsenlliga sysselsättningsskapande roll gäller det sålunda nu all tillföra varvet medel i sådan omfattning, alt verksamheten kan fortsättas under de år som återstår innan driften vid varvet väntas bli lönsam. Samtidigt vill jag på nytt betona all ansträngningar bör göras för all åstadkomma etl mera differentierat näringsliv i Uddevallaregionen. Dessa synpunkter bör beaktas bl. a. i det lokaliseringssamråd som nu gäller vid nyetableringar och utbyggnader av företag i de tre storstadsregionerna.
Varvels fortsatta utveckling bör självfallet äga rum inom ramen för del utbyggda samarbete mellan de svenska slorvarven, som jag kommer alt redogöra för närmare i del följande. Della mer omfattande samarbete bör för Uddevallavarvels del träda i stället för det speciella samarbete som ägt rum mellan varvet och Eriksberg på grund av 1963 och 1969 års avtal, som tidigare beräknats beslå lill utgången av år 1972. Mellan Statsföretag och Eriksberg råder enighet om atl avtalet bör upphöra i förtid. Del ankommer emellerlid på riksdagen atl la ställning lill frågan om inlösen av de aktier i varvet, som Eriksberg f. n. innehar. Enligl gällande avlal behöver Eriksberg ej avstå från dessa aktier lill lägre värde än 20 milj. kr. Jag förordar alt aktierna nu förvärvas av staten och överlåts till Statsföretag. Della bör ske genom all Statsföretag övertar betalningsansvaret för del lån på 20 milj. kr., som Eriksberg upptog vid sitt förvärv av aktierna och som förfaller till betalning den 31 december 1972. Samtidigt bör statens garanti för kredit lUl Eriksberg på motsvarande belopp upphöra.
Statsföretag bör i fråga om innehavet av dessa aktier la på sig ell ekonomiskt ansvar, som inte är mer långtgående än vad som gällt för Eriksbergs vidkommande. Eftersom räntekostnaderna för berörda lån under delta innehav åvilat staten —• genom Uddevallavarvel — bör det nyss anförda tills vidare resultera i atl Kungl. Maj:l hos riksdagen begär etl anslag på 1,9 milj. kr. lUl Statsföretag, motsvarande värdet av Statsföretags uppkommande räntekostnader för liden till dess nyssnämnda lån förfaller till belalning.
Vid lösandel av varvels problem är all märka all varvets omsättning nu uppgår lill ca 260 milj. kr. per år och balansomslutningen lill ca 1,2 miljarder kr. I relation till dessa värden, som beräknas sliga under de närmaste åren, är varvels aktiekapital, 40 mUj. kr., uppenbarligen lågt.
Om man dessutom jämför med aktiekapitalet hos övriga svenska slor-varv förefaller en väsentlig höjning av akliekapilalel motiverad för Uddevallavarvels del. En sådan skulle underlätta finansieringen av de investeringar som är en förulsällning för alt varvets produktionsapparat skall kunna håUas kvalitativt i nivå med de andra storvarvens.
Sammanfattningsvis är alltså läget för Uddevallavarvel sådant att förlusler lill ell sammanlagt belopp av ca 67 milj. kr. behöver täckas. Samtidigt föreligger ell från della förhållande delvis frislående behov av ökat aktiekapital. De båda problemen är så liU vida kopplade tiU varandra, all ett väsentligt ökat aktiekapital innebär större möjligheter för varvet att bära solidiletspåfrestningar i form av balanserade förlusler under den tid som återstår, innan varvet visar förmånliga resultat.
Mot den bakgrund som här angivils är en förutsättning för förelagets fortsatta soliditet, atl del egna kapUalet ökas väsentligt. Enligt min uppfattning bör aktiekapitalet höjas med 60 milj. kr. lill 100 milj. kr. Denna nyemission bör tecknas till en överkurs av 75 o/o, innebärande att varvet tiUförs en reservfond på 45 milj. kr. Staten bör lämna Statsföretag etl kapilallillskoll på 105 milj. kr. till aktieteckning. Reservfonden gör det möjligt för UddevaUavarvet all läcka den för år 1970 balanserade förlusten på 16 milj. kr. och delar av beräknade kommande förluster under åren 1971 och 1972. Härefter skulle återstå en total förlust av drygt 20 milj. kr. för dessa år. Med hänsyn lill den därefter väntade positiva utvecklingen av varvsrörelsen och den betydande höjning av aktiekapitalet, som nu föreslås, synes förelaget emellerlid kunna bära den soliditetspåfrestning denna förlust innebär. Självfallet kräver dock denna påfrestning särskUd uppmärksamhet från företagsledningens sida. Jag utgår från atl alla ansträngningar görs, som kan medverka lill att den förutsedda gynnsamma utvecklingen påskyndas.
Ökad varvssamverkan Bakgmnd
Den svenska varvsindustrin är koncentrerad vad gäller både lokaliseringen och slorleksslmkluren. Branschen domineras av de fyra slorvarven Eriksberg, Götaverken, Kockums Mekaniska verkstads AB (Kockum) och Uddevallavarvet. Dessa varvs fakturering år 1970 uppgick lill ca 2 100 milj. kr. Storvarvens farlygsproduktion utgör över 90 o/o av den totala fartygsproduklionen i landet. Utöver fartyg produceras också bl. a. dieselmotorer, ångturbiner och hjälpmotorer.
År 1970 hade Gölaverken ca 8 000 anställda och ca 860 milj. kr. i omsättning. Kockum hade 7 600 anställda varav 4 600 i varvsrörelsen med en omsättning i varvsverksamheten på ca 520 milj. kr. Eriksberg hade drygt 4 000 anställda med en omsättning på 490 milj. kr. och Uddevallavarvet 2 900 anställda med en omsättning på ca 260 milj. kr.
De fyra varvens verksamhet har under senare år kännetecknats av en förändrad produklinriklning där drivkraften varit att söka i den internationella efterfrågeutvecklingen på fartyg. Produktionsresursema har sålunda i stor utsträckning tagits i anspråk för stora långdistanslan-kers, gasfarlyg, speciella s. k. induslrial carriers, kyllaslfartyg öch kemikalietankers.
Parallellt härmed har del skett en betydande produktutveckling och teknisk förnyelse, som i förening med de svenska varvens internationellt sett höga produktivitet förklarar atl de kunnat väl hävda sin ställning på marknaden och befästa sill internationella anseende. En bidragande orsak lorde också vara det samarbete på olika områden som bedrivs företrädesvis mellan de fyra stora varven och vilket här i korthet skall beröras.
På marknadsföringsområdet samarbetar varven genom kontakter och informationsutbyte i vissa frågor. Man bedriver inom ramen för Sveriges varvsindustriförening elt samarbete när det gäller spridning av viss information för marknadsanalys och i fråga om gemensam, utåtriktad information. Inom ramen för varvens och redarnas kollektiva forskningsprogram i Stiftelsen svensk skeppsforskning genomförs etl program rörande den framlida marknadsutvecklingen.
Beträffande varvens tekniska funktioner kan nämnas del gemensamma slandardiseringsarbete som utförs inom Varvens standardcenlral. Elt exempel på samarbete i fråga om komponenllillverkning är Kockums förläggning av viss tillverkning av skrovdelar tUl Karlskronavarvel.
I fråga om varvens inköpsfunktion har samarbetet utvecklats relativt långt. En samköpskommilté, med representanter för de fyra slorvarven, har bildals och vissa gemensamma inköp, framför allt av farlygsplåt, har gjorts. Kommillén håller också en löpande kontakt mellan varven i inköpsfrågor och utvecklar mer långsiktiga samarbetsprojekt.
Inom området for administrativ rationalisering bedrivs likaså ell samarbete i fråga om automatisk dalabehandling inom del av de fyra slorvarven och Sveriges varvsinduslriförening ägda Varvsindustrins datacentral AB.
När det gäller forskning och utveckling förekommer elt begränsat informellt samarbete, 1. ex. genom lillsällande av vissa projektgrupper för forsknings- och utvecklingsprojekt av gemensamt intresse.
Mol bakgrunden av det varvsindustriella samarbetets betydelse för varvens effektivitet och lönsamhet noterar jag med tillfredsställelse det samarbete som hittills etablerats mellan företrädesvis de fyra slorvarven. Jag är emellerlid övertygad om all en ytterligare vidgning och fördjupning av della samarbete erfordras för all svensk varvsindustri på sikt skall kunna hävda sig i den inlernalionella konkurrensen. Koncenlra-lionslendenser och stmkturralionalisering karakteriserar sedan några år
tillbaka varvsindustrins utveckling i flertalet stora skeppsbyggarländer. Svensk varvsindustri måste följa med i denna utveckling.
Enligt tillgängliga prognoser för 1970-lalel kommer världshandelsflottan alt fortsätta att expandera, vilket beräknas komma all möjliggöra en ökning av exportvolymen för den svenska varvsindustrin med 3,5—4 o/o per år. Trenden mol minskad bemanning av fartygen kommer all fortgå, vilket innebär krav på en kraftig ökning av automatiken ombord. Behovet av kvalificerade tekniker inom varvsindustrin kommer sålunda atl öka. Man kan anta att del kommer alt bli svårt för enskilda varv all vart och ett för sig skaffa sig den kader av kvalificerade tekniker och specialister som kommer all behövas för del alltmer betydelsefulla tekniska utvecklingsarbetet. I och med all fartygen mer och mer kommer all betraktas som en integrerad del i en iransporlkedja och därmed efterfrågan på specialfartyg kommer att öka kan man förutse behov av en ökad specialisering mellan varven. Varvsindustrin får därtill räkna med en hård konkurrens med andra branscher om den utbUdade arbetskraften, framför allt i Göteborgs- och Malmöregionerna.
Det finns mol denna bakgrund ell betydande utrymme för och behov av ökad samverkan mellan varven. Jag vUl särskilt peka på sådani samarbete som syftar liU ökad specialisering varven emellan. Specialiseringen kan inriktas på såväl tonnagestorlekar som fartygstyper. Härigenom bör inslaget av serieproduktion kunna ökas vilket erfarenhetsmässigt verkar i starkt koslnadssänkande riktning. Besparingar görs både i direkta produktionskostnader till följd av inlärningseffekter och i konslruktionskoslnader.
En ökad specialisering kan komma till stånd genom samarbete dels i marknadsföringssladiel i fråga om produktinriklningen, dels i invesle-ringssladiet genom att samordna investeringar som medför omdisponeringar eller utbyggnader. Della innebär all varven bör eftersträva alt, så långt möjligt, uppträda gemensamt på marknaden och della i synnerhet vid upparbetandet av nya marknader. På marknadsföringsområdet är det vidare väsentligt all varven genom samarbete kan förstärka sina resurser för långsiktiga marknadsanalyser för all bättre kunna möta de krav som den framlida inlernalionella sjöfarlsmarknaden kommer all släUa.
Vidare bör rationaliseringsvinster kunna göras genom samarbete som syftar till gemensam produktion av komponenter. Likaså bör del vara lönsamt att i ökad utsträckning utnyttja underleverantörer för tillverkning av prefabricerade större farlygselemenl.
En betydelsefull farlygskomponenl, som är etl naturligt objekt för samverkan, är farlygsmolorer. F n. tillverkar olika varv olika motor-fabrikat, vartill kommer all årsproduktionen av motorer vid vart och elt av varven kan bedömas som för liten för all vara fullt rationell. Beträffande lågvarviga huvudmotorer tillverkar Eriksberg och Uddevalla-
varvet Burmeisler & Wainmolorer på licens. Gölaverken har utvecklat och tillverkar lågvarviga huvudmotorer av eget fabrikat. I fråga om me-delvarviga huvudmotorer tillverkar Eriksberg genom Lindholmen Motor AB motorer av märket Pielslick. Kockum tillverkar varken låg- eller medelvarviga huvudmotorer men innehar licens från MAN. Beträffande ångturbiner tillverkar Kockum sådana på licens från Slal-Laval Turbin AB, vUkel också i mindre omfallning gäller för Gölaverken. Hjälpmotorer slutiigen tUlverkas av Uddevallavarvet genom dotterföretaget Skandiaverken på licens från Burmeisler & Wain. Det lorde vara uppenbart alt märkesfloran är onödigt stor och atl fördelar skuUe kunna vinnas redan genom alt varven kommer överens om all tiUverka samma fabrikat av resp. motortyper. Härigenom skulle viss produktionssamverkan, viss gemensam lagerhållning av reservdelar etc. kunna komma lill slånd, vilket i sin lur skulle medföra minskade kostnader.
Del långsikliga målet för ell molorsamarbete bör dock vara en helt samordnad tillverkning, dvs. ett samarbete på konstruktions- och ulveck-hngsområdel och en gemensam produktion koncentrerad lill en eller elt par tillverkningsenheter. Jämfört med nuvarande splittrade tillverkning torde en lönsamhetsförbällring vid motortillverkningen kunna erhållas vid en sådan samordning. Med hänsyn till de betydande bindningarna i anläggningar, verksladsulruslningar, verktyg, konstruktionsunderlag, personalens utbildning och inriktning saml lill redan tecknade order måste emellerlid en utveckling i denna riktning ske etappvis.
För all effektivare kunna utnyttja de knappa personella resurserna i fråga om kvalificerade tekniker och specialister är det vidare angelägel med ökad samverkan på områden såsom forskning och utveckling, produktionsteknik samt administrativ rationalisering. Jag vill i della sammanhang erinra om den ram på totalt 50 milj. kr. som riksdagen enligt prop. 1970:82 (SU 1970:113, rskr 1970: 307) beslöt ställa liU förfogande för styrelsen för teknisk utveckling (STU) för stöd till skeppstekniskl forsknings- och utvecklingsarbete under perioden 1970/ 71—1972/73. Hillills vunna erfarenheter av STU:s verksamhet på delta område lyder på all betydande möjligheter till forsknings- och utvecklingssamarbete finns. Det bör därför finnas anledning alt öka samarbetet också för forsknings- och utvecklingsuppgifter som inle är statsunderstödda.
Vad jag här anfört ligger väl i linje med de överväganden och slutsatser som redovisades av 1967 års varvskommitté. I prop. 1970: 82 anslöt jag mig lill varvskommitléns bedömning all en ökad samverkan och koncentration är önskvärd främst av det skälet alt effektivare insatser blir möjliga beträffande varvens strategiska funktioner, såsom långtidsplanering, teknisk utveckling, marknadsföring och finansiering. Rikligheten av denna bedömning har bestyrkts av vad som framkommil under industridepartementets arbete med varysfrågorna under del senaste året.
Avtal om samarbete mellan de fyra storvarven
Genom underhandsdiskussioner, som representanter för industridepartementet under år 1970 förde med företrädare för de fyra storvarven, fick jag bekräftat alt min uppfattning om behovet av ökad samverkan mellan varven i princip delades av dessa. Jag inbjöd därför i november 1970 företrädare för de fyra varven till etl sammanträde, där samverkansfrågan diskuterades på grundval av en inom industridepartementet utarbetad idéskiss till hur en ökad samverkan mellan varven skulle kunna utformas. Sammanträdet resulterade i lillsätlandel av en förhandlingsdelegation, bestående av styrelseordförandena och verkställande direktörerna i de fyra varven saml tre företrädare för induslrideparlemenlel av vUka en fungerade som delegationens ordförande. TUl delegationen knöts ett anlal analysgrupper för utredningar inom olika områden. Sålunda tiUsatles utredningsgrupper för inveslerings-och produklionssamarbele, forsknings- och utvecklingssamarbete, samarbete på marknadsföringsområdet, inköpssamarbete saml molorsamarbete. Förstnämnda grupp, som bestod av de verkställande direktörerna jämte en representant för induslrideparlemenlel, fungerade i viss mån som en styrande kommitté för de övriga utredningsgrupperna.
Utredningsgruppernas arbete resulterade i rapporter med analyser av förutsättningarna för varvsindustrielll samarbete på berörda områden samt med förslag lill inriktning av och former för sådani samarbete. Dessa rapporter behandlades i delegationen vid etl flertal sammanträden under vintern och våren. Arbetet övergick successivt till en förhandling rörande varvsindustrielll samarbete och utmynnade i ell konsortialavtal. Vid delegationens sista sammanträde, den 26 april 1971, undertecknades etl sådant avtal som för riksdagens kännedom torde få fogas till stalsrådsprotokollel som bilaga 4.
Avtalets syfte är atl genom ökad samverkan stärka de fyra förelagens konkurrenskraft, lönsamhet och utvecklingsmöjligheter. Della syfte vill man nå bl. a. genom atl samordna mera betydande utbyggnader av produktionsresurserna och fördjupa samarbetet med statliga och kommunala organ för att anpassa varvens utveckling till de totala samhällsresurserna.
För atl förverkliga avtalets syften upprättas en styrande kommitté. Den skall beslå av de fyra förelagens styrelseordförande och verkställande direktörer saml, som företrädare för industridepartementet, en av departementschefen efter samråd med partsförelagen utsedd ordförande och en suppleant för denne. Inom kommittén avses de fyra verkställande direktörerna utgöra ell arbelsulskoll. Dessutom kommer del all finnas arbetsgrupper för olika samarbelsområden. Slutligen upprättas en samrådsgrupp bestående av den styrande kommilléns tio ledamöter och lika många företrädare för de fyra företagens fackliga organisationer.
Prop. 1971:117 24
Genom informationsutbyte och samråd i den styrande kommittén skall de fyra företagen enligl avtalet verka för en specialisering av produktionen vid de olika varven med därav följande produktuppdelning. Inom den styrande kommittén skall man också informera varandra och samråda när del gäller investeringar som medför mera betydande omdisponeringar eller utbyggnader av varvens resurser. Vid dimensionering och utformning av sådana investeringar avser man alt beakta deras inverkan inle bara på del investerande förelaget ulan också på de tre andra förelagen.
Avtalet förutser också gemensam produktion på områden där förutsättningar finns. När det gäller molorproduktionen har man för avsikt att efter en övergångsperiod använda ett gemensamt fabrikat för lågvarviga huvudmotorer och atl verka för enhetlighet också vad avser övriga motorer. Man skall också utreda förutsättningarna och formerna för produktutveckling, konstruktion, produktion och försäljning av i första hand lågvarviga huvudmotorer i etl gemensamt molorbolag.
På marknadsföringsområdet avser man bl. a. atl verka för en gemensam politik när det gäller allmänna försäljningsvillkor, atl eftersträva en vidgning av nuvarande marknader, all samordna sina resurser för all få bättre marknadskonlakt och all i största möjliga utsträckning uppträda gemensamt i fråga om presentation av förelagen i olika sammanhang. Del nuvarande inköpssamarbelel förutses bli utvidgat bl. a. genom löpande inventering och analys av nya områden för inköpssamverkan. Så långt det är ekonomiskt motiverat kommer gemensam lagerhållning av detaljer, komponenter och reservdelar atl etableras. Avtalet innehåller också bestämmelser om samverkan inom området för administrativ rationalisering och samarbete beträffande forskning och utveckling, speciellt i den statsstödda verksamheten. På personalområdel kommer man bl. a. all gemensamt vidta åtgärder för all lösa de problem som sammanhänger med den inhyrda arbetskraften.
När del gäller den statiiga garantigivningen för varvens farlygskre-diter ålar man sig att tillhandahåUa erforderligt beslutsunderlag för fastställande av de årliga garanlibeloppen inom den femårsram som riksdagen förutsätts fastställa och atl komma in med förslag till beloppens fördelning mellan de fyra varven.
Slutiigen deklarerar man sin avsikt all verka för alt varvssamarbetel fortlöpande breddas och fördjupas i den takt som. framstår som ekonomiskt motiverad för de berörda företagen och för varvsindustrin som helhet.
Avtalet trädde i krafl den 5 maj sedan del godkänts av alla de fyra förelagens styrelser. Avtalet gäller i fem år och förlängs automatiskt om det inle sägs upp.
Della avlal om samarbete meUan de fyra stora svenska varven bör hälsas med tillfredsställelse. Som jag tidigare berört betyder den svenska
varvsindustrin så mycket för sysselsättningen i vårt land och tar en så stor del av våra produktionsresurser i anspråk, att den redan av den anledningen bör ägnas särskild uppmärksamhet inom ramen för industripolitiken. HärlUl kommer dels de särskUda, i det föregående behandlade, insatser som staten måste göra för vissa varv, dels det omfattande stöd som alla de svenska varven erhåller i form av statliga farlygskredilgarantier, vartill jag återkommer i det följande. Det är mol denna bakgrund ell angeläget näringspolitiskt intresse atl länka utvecklingen inom denna industribransch så alt dess konkurrenskraft stärks och dess inriktning och omfallning anpassas tiU vad som i ell vidare och längre perspektiv motsvarar en effektiv användning av våra resurser. Della förutsätter en nära samverkan inle bara mellan de fyra stora varven utan också mellan dessa och samhäUet.
Jag betraktar samarbetsavlalet som en god grund för en förstärkning av denna samverkan. Särskilt vill jag framhålla den specialisering av produktionen och den samordning av investeringarna som förutses i avtalet. Jag har också noterat all avtalet, utöver bestämmelserna om samarbete på olika områden, innehåller en allmän förklaring all man avser alt fortiöpande bredda och fördjupa samarbetet. Det överensstämmer väl med min egen uppfattning atl varvssamarbetel är en långsiktig och successivt fortgående process, vars former inle bör definitivt låsas och vars förlopp inte kan närmare förutses. Häri ligger också atl jag inte anser detaljutformningen av avtalet vara del viktigaste ulan den anda vari della tiUämpas. Härvidlag anser jag mig ha grund för en viss optimism. Utvecklingen under del senaste året och specielll del samarbete mellan industridepartementet och varvsförelagen, varur avtalet växt fram, har givit vid handen att det inom varvsindustrin finns en växande förståelse för såväl de företagsekonomiska fördelarna med som den samhällsekonomiska önskvärdheten av ökad samverkan.
I prop. 1970: 82 uttalade jag min avsikt alt tiUsätta en samarbetsgrupp för varvsindustrifrågor. I denna borde även de anställda vara representerade. Jag finner att den styrande kommitté och den samrådsgrupp, som upprättas genom samarbetsavlalet, väl fyller syftet med den planerade samarbetsgruppen. Särskilt tillfredsställande finner jag det vara atl de anställda genom sina fackliga organisationer bereds tillfälle all i samrådsgruppen, där de besätter halva antalet platser, påverka arbetet i den styrande kommillén.
Ytterligare fartygskreditgarantier
Varvens upplåning
Sedan början av 1960-lalel har kredilviUkoren spelat en framträdande roll i den internationeUa varvskonkurrensen. Marknadsledande har va-
Prop. 1971:117 , 26
rit de japanska varven, som offereral kredit på upp lill 80 o/o av kon-Iraklsbeloppet med en löplid av 8—10 år och till synnerligen förmånliga, av japanska staten subventionerade räntesatser. Stegrad kreditgivning lill kunder har lett till successivt ökande upplåningsbehov för de svenska varven, vUka i motsats lill sina konkurrenter inle erhållit omfattande subventioner.
De svenska varven har för sin finansiering ulnyttjat såväl inhemsk som utländsk kreditmarknad. För de betydande upplåningsbehov, som del här är fråga om, har den svenska kapitalmarknaden varit otillräcklig. Vid utgången av år 1968 uppgick varvsindustrins samlade upplåning lill 2,4 miljarder kr., varav drygt hälften var utländsk. Finansiering utomlands har lidvis av varven bedömts som ekonomiskt fördelaktig. Den höga andelen utländsk finansiering är också en följd av den förda ekonomiska poUliken med dess bakomliggande kredit- och valutapoliliska överväganden.
Del svenska kreditväsendel har successivt byggts ul för all tillgodose de nya kreditbehov som följt med kreditvillkorens växande betydelse som konkurrensmedel på exportmarknaderna, inle minst vad gäller fartyg. Är 1962 bildades AB Svensk Exportkredit (SEK), vars aktiekapital lill lika delar ägs av staten och affärsbankerna. IntUl utgången av år 1970 hade SEK lämnat lån till varvsindustrin med sammanlagt i runt tal 1 000 milj. kr., varav vid nämnda årsskifte utestod närmare 700 milj. kr. SEK:s nyullåning till varvsindustrin under 1970 utgjorde drygt 300 milj. kr. SEK:s lån till varven har i huvudsak lämnats mot säkerhet av bolleninteckning i fartyg men statens farlygskredilgarantier förekommer också i viss utsträckning bland säkerheterna för SEK:s utlåning. Genom riksdagens beslut förra årel (prop. 1970: 82, BaU 1970: 43, rskr 1970: 327) har formella möjligheter skapats atl väsentligt öka bolagets utiåningskapacitet.
Sveriges Investeringsbank AB, som inrättades år 1967, har hittills beviljat varvsindustrin lån endast i begränsad omfallning och avseende enbart investeringsprojekt. Det bör dock observeras att Kungl. Maj:t i årets slatsverksproposition begärt riksdagens godkännande av en sådan utvidgning av bankens verksamhet, alt banken skall kunna medverka till all lösa företags finansieringsproblem även i fråga om exportkreditgivning (prop. 1971: 1 bil. 1, s. 18). Av indirekt betydelse för varven är Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa, vilka har till ändamål att underlätta den svenska rederinäringens finansiering. Från år 1965 har kassornas kreditkapacilel successivt ökats genom höjning av resp. kassas garanlifond. Senast har förslag härom förelagts årets riksdag (prop. 1971: 76). Även Invesleringsbanken har lämnat lån tUl den svenska rederinäringen. Exportkredilnämnden beviljar statsgarantier för täckande av förlusl i samband med export m. m.
Varven har under de senaste åren tecknat exporkreditgarantier lill etl belopp av ca 150 milj. kr. per år.
Såsom framgår av vad jag här har anfört har möjligheterna all finansiera export förbättrats under senare år, vilket i betydande utsträckning kommit varvsindustrin direkt eller indirekt till godo. Möjligheterna atl bereda varvsindustrin ökat utrymme på den svenska kreditmarknaden är beroende av betalningsbalans- och kreditmarknadslägel. Vid en bedömning av denna fråga bör uppmärksammas all varvens totala upplåning uppgår till för svenska förhållanden myckel stora belopp beroende på den omfattande handelskredUgivningen lill främst utländska kunder. Förändringar i varvens netloupplåning är beroende av förhållandet mellan nybeviljade kundkrediler och kundernas amorteringar på gamla krediter. Varvens netloupplåning kan förväntas öka ytterligare, men om några år bör nya kundkrediler och kundernas amorteringar vara ungefär lika stora med påföljd atl nettoupplåningens volym stabiliseras.
Varven torde med hjälp av de särskilda statliga fartygskreditgaran-lierna kunna påräkna möjligheter alt utomlands anskaffa del kapital som inle kan erhållas på den svenska kredilmarknaden. I valet mellan svensk och utländsk kreditmarknad är kursrisker och räntekostnader avgörande för varven. Varvens önskan all i ökad utsträckning la den svenska kreditmarknaden i anspråk är främst betingad av alt räntesatserna där ofta är lägre än utomlands. Dessa ränteskillnader var betydande förra gången riksdagen i maj 1970 behandlade den statliga varvspolitiken. Läget på de utländska kredilmarknaderna har lättat avsevärt under del senaste året, men räntesatserna på den svenska kredilmarknaden lorde i allmänhet fortfarande vara mer förmånliga. Samtidigt har varvens konlraktsräntor stigit till 7,5 o/q. Denna utveckling reducerar varvens negativa räntemarginal väsentligt.
Någon generell prioritering av varvsindustrin i förhållande lill andra industribranscher när det gäller ianspråktagande av den svenska kreditmarknaden anser jag inle lämplig. Jag bedömer det nödvändigt atl varvsindustrin även i fortsättningen lill betydande del lånar utomlands.
SEK:s utiåningsmöjligheter har främst bestämls av utrymmet på den svenska kredilmarknaden. SEK har, liksom Invesleringsbanken, enligt sin bolagsordning även räll all utomlands refinansiera sin utlåning. Varven har hillills själva ombesörjt sin utländska finansiering. Om emellertid utländsk finansiering via SEK eUer Invesleringsbanken i vissa fall framstår som mer förmånlig förutsätter jag all denna möjlighet ulnylljas.
MöjUgheterna till ökad samordning av den verksamhet som bedrivs av de inslilul vilka direkt eller indirekt är av betydelse för varvens finansiering är föremål för överväganden såväl inom berörda departe-
ment som inom kapitalmarknadsutredningen. I vissa länder har inrättats särskilda institut för varvsfinansiering med lån mot säkerhet av andra-, priorilelsinleckning i fartyg. Jag finner det inle nu påkallat all föreslå inrättandet av etl sådani institut i Sverige.
Nuvarande system för fartygskreditgarantier
Varvens omfattande upplåning har naturligtvis stäUt frågan om säkerheter i förgrunden. Jag vill här först erinra om den utbyggnad och förbättring av realsäkerhetsinstitulen som skett genom bl. a. lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom och lagen (1966: 454) om företagsinteckning. Båda lagarna lorde ha inneburit att varvsförela-gens säkerhetsunderlag förbättrats.
Varven har emeUertid elt omfattande behov av lilläggssäkerheler och härvidlag har de särskilda statliga fartygskredilgaranlierna varit av avgörande betydelse. Garantierna används vid varvens upplåning främst som förstärkning av andraprioritelsinleckning i fartyg — i regel mellan 50 och 80 o/o av konlraklsvärdet. Dessa garantier har bevUjats av riksdagen vid fem tillfällen — första gången år 1963. I och med 1970 års riksdagsbeslut (prop. 1970: 82, SU 1970: 113, rskr 1970: 307) alt bevilja 1 miljard kr. för order tagna åren 1970 och 1971 uppgår det sammanlagda beviljade beloppet för farlygskredilgarantier lill 3,2 miljarder kr. Härav hade den 31 mars 1971 tagits i anspråk 2 miljarder kr. Det återstående beloppet är avsett såväl för konlraklerade men ännu ej belånade fartyg som för de ytterligare kontrakt som kan komma alt tecknas under återstoden av år 1971. Utrymmet lorde i allt väsentligt vara disponerat genom den omfattande orderlagning som skell under det senaste årets goda varvskonjunktur.
Huvuddragen i del nuvarande systemet med statliga fartygskreditgar rantier fastlades år 1963 (prop. 1963: 28, SU 1963: 40, rskr 1963: 100). Förändringar har sedan dess skell såväl i själva systemet som i de förhållanden, som motiverade dess tillkomst. Jag har därför funnit liden mogen atl göra en översyn av systemet mol bakgrund av vunna erfarenheter och rådande förhållanden.
De statliga fartygskreditgaranlierna utgör en form av finansiellt slöd lill varven, eftersom de är avgiftsfria och därmed sänker varvens upplåningskostnader och eftersom varven i regel över huvud taget inte kunnat erhålla lån mol andrapriorilelsinteckning i fartyg ulan sådana garantier.
När de statliga fartygskredilgaranlierna första gången beviljades av riksdagen är 1963 utgjordes den marknadsmässiga bakgrunden av de gynnsamma japanska kreditvillkor som blivit normgivande. Åtskilliga tecken lyder på alt den japanska varvsindustrin nu befinner sig i ett annat läge än tidigare. Varvsinvesleringar är inle längre prioriterade av myndigheterna eller industrikoncernerna själva. Tyngdpunkten i den
Prop. 1971:117 29
japanska ekonomiska expansionen har förskjutits till andra industribranscher. Även handelspolitiska åtgärder avspeglar en förändrad japansk bedömning av varvsindustrin. Ell exempel härpå är Japans anslulning till senare års OECD-överenskommelser om begränsning av del statiiga slödel av varvens kreditgivning vid export av fartyg.
Den senaste OECD-överenskommelsen från år 1970 innebär all minimiränlan höjts från 6 lill 7,5 o/o vid exportförsäljning för kontrakt som tecknas efler den 1 januari 1971. Della innebär att räntan bättre anpassats till det internationella kreditmarknadslägel. Sedan varvens finansieringsförhållanden senast behandlades av riksdagen har även andra betydelsefulla förändringar skett. Som jag redan nämnt har räntorna på den internationella kreditmarknaden gått ned avsevärt. ParaUellt härmed har belalningsvUlkoren blivit betydligt gynnsammare för varven, vilket bl. a. tagit sig ullryck i höjda konlantandelar, kortare kredittider, ökad frekvens av konlanlkonlrakl saml återinförande av kontrakt med glidskalor, som ger varven viss kompensation för kostnadsstegringar fram till leveranstidpunkten. I finansiellt hänseende har sålunda varvens situation förbättrats. Del är då befogal alt fråga sig i vad mån det fortfarande är motiverat att lämna statliga farlygskredilgarantier.
Efler de tidigare relaterade överläggningarna med representanter för varvsindustrin rörande ökad varvssamverkan, varvid även finansieringsfrågorna behandlats, har jag funnit att statliga farlygskredilgarantier bör finnas tillgängliga ytterligare elt anlal år. För delta lalar bl. a. alt kredilvUlkoren fortfarande är utomordentligt vikliga som konkurrensmedel och alt varvens finansiella styrka försvagats under 1960-lalet. Jag viU emeUertid erinra om alt i prop. 1970: 82 särskild vikt lades vid all ett statiigt slöd lill varvsindustrin inle fick ge incUamenl lill kapacitelsulvidgande investeringar och inle heller medföra en minskning av varvens intresse för slmklurralionaliserande ålgärder, 1. ex. i form av ell vidgat samarbete. Risken för en sådan utveckling anser jag ha minskat i och med tillkomsten av det konsortialavtal rörande varvssamverkan för vilket jag tidigare redogjort. De av riksdagen godkända riktlinjerna för den statliga varvspolitiken bör vara vägledande vid överväganden om garanlisyslemets framtida omfattning och utformning.
Jag kommer i det följande att föreslå vissa modifieringar av garanti-systemet. Dessförinnan redogörs för del nuvarande systemets utformning och tillämpning samt vissa förslag lill förändringar som framförls av bl. a. Sveriges varvsinduslriförening.
Efter bemyndigande äv riksdagen fördelar Kungl. Maj:t garanlibe-loppet på de enskilda varven efler hörande av dessa. Inom ramen för resp. varvs garanlilUldelning beviljar fullmäktige i riksgäldskonlorel garantier för refinansieringslån, som avser nybyggnadskonlrakl vilka
tecknats före utgången av visst angivet år. Garantiålagandel kan avse obligationslån eller lån från bank eller annan av riksgäldskonlorel godkänd kreditgivare. För lämnad kreditgaranti skall varvet ställa säkerhet, som godkänns av fullmäktige. EnUgl tillämpad praxis skall ifrågavarande säkerheter hänföra sig lill fartyg enligl kontrakt som tecknats inom den aktuella lidsperioden. Svensk kreditinrättning skall förvalla lånet under bankmässiga former, förvara ställda säkerheter saml beakta statens intresse såsom garantigivare.
I anslulning lill riksdagens behandling av prop. 1970: 82 framfördes i vissa motioner (I: 1157, II: 1358,1: 1159, II: 1357) förslag om all ersälta det nuvarande garanlisyslemel med fasta ramgaranlier för viss lid. Riksdagen beslöt atl ge Kungl. Maj:t till känna vad slalsulskollel anfört i denna del (SU 1970: 113, rskr 1970: 307 och 1970: 327). Utskottet fann det svårt atl överblicka konsekvenserna av del av motionärerna förordade ramsyslemel men ansåg samtidigt all fördelar möjligen kunde vinnas genom en översyn av nuvarande tiUämpningsföreskrifter.
Sveriges varvsindustriförening har den 15 september 1970 i en skrivelse lUl Kungl. Maj:t hemslälll om vissa ändringar i gällande bestämmelser om farlygskredilgarantier. Föreningen konstaterar all kreditgarantier f. n. inte kan användas i de fall där refinansieringen av fartygskrediter sker genom all farlygsbesläUare lar upp lån för vilket varvet ikläder sig borgensansvar. Föreningen yrkar alt fartygskreditgarantier skall kunna meddelas även vid refinansiering direkt mellan bank och rederi Uksom vid refinansiering mellan rederi och "exempelvis något finansieringsbolag, helt eller delvis ägt av ifrågavarande varv".
FuUmäktige i riksgäldskonloret har den 12 november 1970 yttrat sig över riksdagens uttalande och varvsindustriföreningens skrivelse. Fullmäktige konstaterar inledningsvis all nuvarande garantier i praktiken har kommit all i vissa avseenden motsvara del av motionärerna förordade ramsyslemel. Således medger fullmäktige i vissa fall all en garanli som "friställs" genom återbetalning av lån kan revolveras, dvs. utnyttjas som säkerhet för ny upplåning. Så sker bl. a. vid viss kortfristig upplåning.
Fullmäktige säger vidare all ell syslem med generella garantiramar kan ge vissa fördelar. Ett sådant syslem bör sålunda vara ägnat alt underlätta varvens långsikliga planering, vUkel främst hänger samman med atl statens förpliktelser därvid förutsätts bli mer omfattande än enligl del nuvarande systemet. FuUmäktige konstaterar emellerlid alt det är svårt atl överblicka konsekvenserna av en övergång lill elt ram-syslem.
Beträffande varvsinduslriföreningens skrivelse avstyrker fuUmäktige förslaget all bevilja garanti för lån, som las upp av fartygsbeställare. Fullmäktige anser atl förslagel knappast torde slå i överensstämmelse
med principerna för del nuvarande varvsstödel. Vidare skulle handläggningen av garanliärenden sannolikt bli avsevärt mer komplicerad än f. n. Fullmäktige är däremot positiv lill tanken på atl bevilja garantier vid refinansiering via särskilda finansieringsbolag, helt eller delvis ägda av varven. En nödvändig förutsättning för förslagels genomförande är dock atl trygghet skapas för alt upplånade medel används för avsett ändamål.
Modifiering av det nuvarande fartygskreditgarantisystemet
Den nuvarande utformningen och tillämpningen av systemet med statliga farlygskredilgarantier är i flertalet avseenden effektiv och administrativt smidig. Samtidigt finns del emellerlid behov av preciseringar och förbättringar.
Sett från varvens synpunkt har systemets nuvarande tillämpning haft en väsentlig nackdel, nämligen att beslut om tilldelning av garanlibelopp faltals långt in på det kalenderår garantierna avsett saml endasl om-faltal ell eller två år. Detla har försvårat varvens planering. Flertalet större svenska industriförelag arbetar i dag med en planering som omfattar minst fem år, vilket torde vara en minimitid för varvsindustrin med tanke på den långa produktionsperioden. Samtidigt är det myckel svårt atl beräkna garanlibehovet för kontraktering under flera år framåt. Denna varierar nämligen avsevärt från ell år lill nästa bl. a. genom all fraklmarknaderna präglas av kraftigare fluktuationer än flertalet andra marknader.
För all lösa detta problem förordar jag all garantierna knyts tUl leveranser i stället för till order saml all riksdagen beviljar en femårig garantiram, inom vilken Kungl. Maj:l under perioden äger fördela garantibelopp på resp. år och varv. Genom alt knyta garantierna till leveranser kan rambeloppel faststäUas på grundval av beräknad och önskvärd produktionskapacitet under femårsperioden saml behövlig marginal för framtida förändringar i priser, betalningsviUkor och pro-duktsammansättning. När Kungl. Maj:l under perioden fastställer varje års garantibelopp, är försäljningsviUkoren kända data vartill vederbörlig hänsyn kan las. Genom tiUämpning av etl sådani garantisystem kan man undvika all stödet får inte önskade effekter på varvsindustrins kapacitet och försäljningsvillkor. Samtidigt får varven förbättrade planeringsmöjligheter.
Det nuvarande garantisystemet har befunnits ha ytterligare en svaghet. Genom garantiernas bindning lill konlraktslidpunkten har s. k. förskotts växlar kommit all användas i betydande omfattning (f. n. övei 600 milj. kr. av den totala mängden förskoltsväxlar på ca 1 000 mUj. kr.) som säkerhet för den statliga garantin. Med förskoltsväxlar avses de
växelförbindelser från redare till varv, vilka tillsammans med konlant-likvider används som betalning för konlraklerade men ej levererade fartyg. Garantierna kan härigenom ha kommit all underlätta anskaffning av allmänt rörelsekapital och inle endasl utgjort ell slöd vid refinansiering av farlygskrediler. Skäl finns att medge användning av förskoltsväxlar med stalsgaranli i viss utsträckning för all underlätta finansiering av fartyg under byggnad. Jag finner det emellertid önsvärt alt klarare regler skapas på della område.
Riksdagen bör nu föreslås besluta om en garantiram för varvsindustrin för åren 1972—1976. I 1972 års slatsverksproposition bör därefter föreslås en garantiram för åren 1973—1977. Härigenom skapas en rullande femårsplan för de statliga farlygskredilgarantier, som ställs lill varvens förfogande.
I nyssnämnda riksdagsmotioner har föreslagils alt de statliga fartygs-kreditgarantierna skall utformas som fasta ramgaranlier. Begreppet ram-garanti kan emellerlid ges olika innebörd. En generell garanli för ell varv riskerar all komma i strid med OECD-överenskommelsen rörande varvens exportkrediter och måste därför reserveras för extrema fall, exempelvis rekonstruktioner. De av mig föreslagna förändringarna av garanlisyslemel torde emellerlid i huvudsak tillgodose motionärernas önskemål.
Jag delar varsindustriföreningens och fullmäktiges i riksgäldskontorel uppfattning atl vissa fördelar kan vara förenade med alt farlygskredilgarantier även får användas vid refinansiering av farlygskrediler via särskilda, av varv helt eller delvis ägda finansieringsbolag. Kungl. Maj:t bör ges möjlighet alt bevUja tillstånd liU sådan finansiering efler särskild prövning och efter hörande av riksgäldskonlorel. Vägledande bör vara de synpunkter som framförls av riksgäldsfullmäklige i dess tidigare nämnda yttrande.
Att utnyttja fartygskreditgarantier för lån som las upp av fartygsbeställare skulle onekligen öka flexibUilelen i varvens finansieringsmöjligheter. Närmare undersökningar har givit vid handen all de av fullmäktige i riksgäldskonlorel påtalade nackdelarna med varvsinduslriföreningens förslag kari elimineras. Jag förordar därför alt den av varvsindustriföreningen föreslagna möjligheten skapas. Härvid bör som förutsättning gälla dels all garantin används som eflerborgen i fall då fartygsbeställaren finansierar kontantbetalning överstigande 20 o/o av konlraklsvärdet med lån för vilket varvet tecknat borgen, dels atl samma säkerheter ställs för lånet som i det fall varvet självt skulle ha ombesörjt refinansieringen saml all dessa säkerheter förvallas av svensk kreditinrättning i samma ordning. Uppfylls dessa förutsättningar bör fullgod kontroll kunna erhållas över även denna kreditgivning.
Som jag tidigare har framhållit bör klarare regler skapas beträffande användningen av förskoltsväxlar som säkerhet för statlig fartygskredU-
Prop. 1971:117 33
garanti. Fr. o. m. år 1972bör sådana förskoltsväxlar få användas som hänför sig tUl kontrakt för fartyg vilka beräknas bli levererade inom högst elt år. Härigenom erhålls en klar anknytning'tUl fartyg under byggnad. Andra för fartygskredilgaranlierna pantförskrivna växlar än ovannämnda bör vara helt avvecklade den 1 januari 1973 med möjlighet för Kungl. Maj:t att förlänga övergångstiden till den 1 januari 1975 när särskUda skäl talar härför. För andra säkerheter än förskottsväxlar, som används vid finansiering av fartyg under byggnad och som av fullmäktige i riksgäldskontorel bedöms som betryggande, bör motsvarande regler gälla. På lång sikt bör målet vara att varven anskaffar det rörelsekapital som krävs för fartyg under byggnad utan anlitande av farlygskredilgarantier.
Ibland kan löptiden för etl varvs refinansieringslån med slalUg garanli vara kortare än löptiden på varvels kredit till rederiet för levererat fartyg vari inteckning lagils i anspråk som säkerhet. Jag föreslår all garantin i sådana fall får utnyttjas för fömyad upplåning till ett belopp som motsvarar köparens återstående skuld till varvet för fartyget i fråga vid tidpunkten för det nya lånels upplagande.
Staten har genom fartygskredilgaranlierna iklätt sig etl omfattande betalningsansvar för varven vUket motiverar alt statsmakterna får viss insyn i varvens ekonomiska förhållanden. Etl ianspråktagande av garantier bör därför kunna göras avhängigt av all en av fuUmäktige i riksgäldskontorel anvisad revisor erhåller förelagels medgivande alt lUl chefen för industridepartementet och fullmäktige i riksgäldskonlorel lämna uppgifter om förhållanden av betydelse för bedömning av risker förenade med den statliga garantigivningen. Den här föreslagna insynsmöjligheten bör ulnylljas beträffande samtliga slorvarv.
Efler de av mig föreslagna modifieringarna bör det statliga fartygskreditgarantisystemet vara utformat på följande sätt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen alt varvsindustrin bör bevUjas en garantiram för leveranser under åren 1972—1976. Ramens storlek beräknas på grundval av uppgifter från varven om förhåUanden, som är av vikt för all bedöma utvecklingen under femårsperioden. Det ökade samarbete mellan varven, som jag tidigare redogjort för, är härvidlag av väsentlig betydelse. Ramen bör vara tillräckligt stor för atl utrymme skall finnas för de förändringar i betalningsvillkor m. m. som kan inträffa under perioden. Del faktiska ianspråktagandet av garantier kan således normall visa sig bli mindre är rambeloppet.
Inom ramen fastställer Kungl. Maj:t årsvis ett garantibelopp för varvsindustrin. Vid fastställande av garanlibelopp och garantivillkor är Kungl. Maj:t självfallet bunden av de begränsningar som stadgas i inlernalionella överenskommelser på området.
Beträffande storvarven sammantagna sker fastställandet efler förslag
3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 117
från den enligt tidigare nämnda konsortialavtal bildade styrande kommittén. Förslaget bör åtföljas av nödvändigt beslutsunderlag beträffande prisutveckling, kontraktsvillkor, investeringar etc. Vidare bör redovisning lämnas för hur föregående års garantibelopp ianspråktagils saml för ställda säkerheter för utestående statsgaranterade lån. Vid fastställande av garanlibeloppet bör tillses alt varvens intresse för konlanl-kontrakt och höga konlantandelar vid kredilkonlrakl upprätthålls.
Kungl. Maj:t fastställer även de årliga garanlibeloppens fördelning mellan de olika varven. Beträffande de samarbetande storvarven bör förslag om fördelning lämnas av styrande kommittén.
För andra varv än de som omfattas av konsortialavtalel fastställer Kungl. Maj:t årUgen såväl garanlibeloppet som dess fördelning efler förslag från varvsinduslriföreningen.
Sådana tidigare beslutade garantier, som hänför sig tUl leveranser under åren 1972—1976 och som inle tagits i anspråk vid utgången av år 1971, bör upphöra vid sistnämnda lidpunkt. Vid övergången från det gamla lUl del nya granlisyslemel bör beträffande fördelningen gälla att inget varv för order tagna före år 1972 skall komma i ett sämre läge än tidigare.
Sedan det årliga beloppet för de statliga kreditgarantierna fastställts bör del fortsatta lUlvägagångssätlet för ianspråktagande av garantierna vara del samma som f. n. Della betyder bl. a. all garantierna bevUjas av fullmäktige i riksgäldskonlorel, alt fullmäktige därvid undersöker såväl långivaren som ställda säkerheter saml all lån och säkerheter därefter bevakas av svenskt kreditinstitut. Del innebär vidare all garantierna som regel bör användas för andrapriorilelslån och bör kunna utställas i utländsk valuta.
Vid den årliga tilldelningen av fartygskreditgarantier bör stödet i enlighet med de av riksdagen förra året godkända riktlinjerna utformas så alt garantigivningen inle tUlåts medverka till en ökning av den totala produktionsvolymen inom varvsindustrin. Härvid undantar jag ralionaliseringsinvesleringar. De svenska storvarven är internationellt sett tekniskt myckel framstående och bör ha möjligheter all genom bl. a. teknisk utveckling, produklspecialisering och marknadsanpassning stärka sin konkurtenskrafl. För alt uppnå detta krävs ökad samverkan mellan storvarven. Del konsortialavtal jag tidigare redogjort för bör därför bedömas som en positiv åtgärd vid ställningslagande lill hur stort betalningsansvar för varvsindustrin staten bör la på sig. All trots nämnda förhållanden en påtaglig expansion av produktionskapaciteten inom varvsindustrin bör undvikas hänger främst samman med alt lönsamhelsulsiklerna för varvsindustrin i förhållande till andra branscher inle motiverar de ytterligare stora kapitalinsatser som en ökad fartygsproduklion, framför allt lill följd av den omfattande kreditgivningen, skulle kräva.
Varven har för mig redovisat bl. a. sannolika leveransvärden varje år under perioden 1972—1976. Härvid har hänsyn lagils till beräknade framlida priser. På grundval av detla material, långtidsutredningens bedömningar och en bedömning av lämplig marginal för länkbara framtida förändringar i betalningsvillkoren m. m. vill jag förorda alt riksdagen för leveranser under denna femårsperiod beviljar en statiig far-lygskreditgarantiram på 3 500 milj. kr. Med ledning av de fyra stor-varens andel av den totala svenska varvsproduklionen lorde deras andel av denna garantiram kunna beräknas 3 200 ä 3 400 milj. kr.
Hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemsläller jag alt Kungl. Maj:l föreslår riksdagen all på de villkor och enligl de grunder jag angivit i del föregående
1) till Lån till AB Götaverken på tUläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1970/71 på kapilalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisa etl investeringsanslag av 75 000 000 kr.,
2) lUl Kapitaltillskott till Statsförelag AB för teckning av aktier i Uddevallavarvel AB på lilläggsslat III lill riksstalen för budgetåret 1970/ 71 på kapitalbudgeten under fonden för statens aktier anvisa ell investeringsanslag av 105 000 000 kr.,
3) godkänna alt staten förvärvar de aktier i Uddevallavarvet AB, som nu tillhör Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, samt överlåter dem till Statsföretag AB,
4) till Ersättning till Slätsföretag AB för vissa räntekostnader på lill-läggsslal III till riksslaten för budgetåret 1970/71 anvisa etl reservationsanslag av 1 900 000 kr.,
5) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten
dels garantier lill svensk varvsindustri till ell sammanlagt belopp av högst 3 500 000 000 kr. avseende kreditgivning i anslutning lill produktion av fartyg under åren 1972 lill 1976,
dels garanli för elt obligationslån på 75 000 000 kr., som AB Gölaverken avses emillera,
dels borgen, solidariskt med Salénrederierna AB och Rederi AB Salénia gemensamt, för lån tUl AB Gölaverken på 35 000 000 kr.
Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen all lill riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU della protokoll utvisar.
Vid protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1971:117
Bilaga 1
1971 ÅRS VARVSKOMMISSIONS
RAPPORT MED FÖRSLAG
TILL REKONSTRUKTION AV GÖTA VERKEN
Prop. 1971:117 38
Innehållsförteckning Sid.
Skrivelse till Statsrådet och chefen för industridepartementet 39
Bakgrunden till rekonstruktionsförslaget 40
Kommissionens direktiv samt övriga riktlinjer för dess arbete 40
Läget vid kommissionens lillsällande 41 Kommissionens överenskommelse med Gölaverkens större
leverantörer 43
Förutsättningarna för en rekonstruktion 44 Kommissionens ställningstagande tUl nedskrivning av Götaverkens
aktiekapital 47
Rekonstruktionsförslagel 51
Huvuddragen i rekonslmklionsförslaget 51
Villkor för genomförande av rekonstruktionen 53
Hemställan 54
Bilagor
1. Regeringskommuniké av den 24.2.1971 saml industriminister K. Wickmans uttalande
2. Utfästelse av Gölaverkens största beställare av den 23.2.1971
3. Kommissionens brev av den 2.3.1971 till Gölaverkens styrelse
4. Kommissionens överväganden vad gäller beräkningen av Gölaverkens kapitalbehov
5. Likvidationsbalansräkning m. m. utförd av Price Walerhouse & Co., 14.4.197P
6. Kommissionens överväganden vad avser värdet av Gölaverkens aktier
7. Preliminär utfästelse från Salén av den 26.3.1971 samt skrivelser av den 16.4.197 P
Bilagorna har uteslutits här.
Dessa handlingar är hemligstämplade jämlikt § 21 sekretesslagen.
Till Statsrådet och chefen för industridepartementet
Genom beslut den 19 februari 1971 bemyndigade Kungl. Maj:l chefen för industridepartementet all tillkalla en kommission med högst åtta ledamöter, varav en ordförande, med uppdrag alt undersöka fömtsättningarna och formerna för en rekonstruktion av AB Gölaverken samt att senast den 1 maj 1971 framlägga av undersökningen föranledda förslag.
Med stöd av detta bemyndigande tUlkallades den 24 februari 1971 såsom ledamöter i kommissionen riksbankschefen Per Åsbrink, tiUika dess ordförande, tekniske direktören Carl-Eric Carlson, Rederi AB Nordsljernan, advokat Gustaf Carlsson, direktör Gunnar Dahlslen, Mölnlycke AB, f. d. kommunalrådet Torslen Henrikson, ordföranden i Göteborgs fackliga centralorganisation Bengt Tengrolh och direktören Ingvar Trogen, UddevaUavarvet AB.
Kommissionen har antagit namnet 1971 års varvskommission.
Sekreterare åt kommissionen har varit teknologie licentiaten Karl-Henrik Pettersson; som juridisk expert har tjänstgjort hovrättsassessorn Per Jermsten.
1971 års varvskommission får härmed avlämna sin rapport med förslag tUl rekonstruktion av Götaverken. Kommissionens arbete är därmed avslutat. Stockholm den 30 aprU 1971
Per Åsbrink Carl-Eric Carlsson Gustaf Carlsson
Gunnar Dahlsten Torsten Henrikson
Bengt Tengroth Ingvar Trogen
/Karl-Henrik Pettersson
Prop. 1971:117 40
Kapitel 1
Bakgrunden till rekonstruktionsförslaget
Kommissionens direktiv samt övriga riktlinjer för dess arbete
Bakgrunden lUl kommissionens tiUsätlande samt direktiven och förutsättningarna för dess arbete angavs i första hand i en regeringskommuniké av den 24 febmari 1971:
"Regeringen har nu informerats om storleken av det kapilallUlskolt som erfordras för alt AB Götaverkens finansiella svårigheter skall kunna övervinnas och om de förhandlingar med olika intressenter som hittiUs förts i avsikt all trygga förelagets fortbestånd. För alt påskynda förhandlingarna och skapa klarhet i förutsättningarna och formerna för en rekonslmklion av förelaget har regeringen beslutat lillsalla en särskild kommission..."
I regeringskommunikén konstateras vidare:
"En fömtsättning för statens medverkan måste vara att den leder lill en effektiv och på sikt hållbar lösning av förelagels problem och alt denna lösning utformas så att också de inlressenlgmpper som är ekonomiskt beroende av den lämnar sina bidrag... Kommissionen kommer att håUa kontakt med företrädare för de anställda."
I ett uttalande vid samma tidpunkt av industriminister Krister Wickman utvecklades orsaken tiU atl regeringen beslutat tUlsätta kommissionen:
"Regeringens beslut atl tUlsätta en särskUd kommission för atl lägga fram förslag rörande Gölaverkens framtid skall ses mot bakgmnd av det ansvar som staten har för sysselsättningen och för en viktig industribransch. Något statligt ansvar föreligger självfallet inte mot ett förelag som sådant eller dess ägare."
Han fömtskickade vidare att en genomgripande sanering och re-konstmktion av företaget: "... bl. a. måste innefatta en mycket kraftig nedsättning av de nuvarande aktiernas värde."
Industriministern påpekade slutligen atl Gölaverkens problem inte är av en sådan art att de skulle ha kunnat lösas genom generella räntesubventioner tUl varven. Han hänvisade till all vårriksdagen 1970 på regeringens förslag avvisade tanken på generella räntesubventioner och i stället föreslog selektiva stödåtgärder så utformade atl de främjar varvsindustrins strukturanpassning och konkurrenskraft. Samtidigt betonades värdet av ökad samverkan och koncentration:
"Den av regeringen tillsatta kommissionen har all ulgå härifrån i sitt arbete. Det betyder bl. a. att den skall hålla kontakt med och i sina förslag beakta den pågående förhandlingen under industridepartementets ledning i syfte att åstadkomma en närmare varvssamverkan."
Regeringskommunikén och industriminister Krister Wickmans uttalande återf inns i Maga i.
Kommissionen vUl understryka att den såtillvida ansett sig arbeta helt förutsättningslöst alt en likvidation av Gölaverken eller konkurs inle kunde a priori uteslutas. Kommissionen har uppfatlat sin uppgift så
alt den, som etl första steg, skuUe undersöka om förutsättningar för en rekonstruktion av Götaverken förelåg, samt
att, om sådana förutsättningar enligl kommissionens mening var vid handen, genom egna överväganden och förhandlingar söka utarbeta etl förslag tUl rekonstruktion av Gölaverken.
Mera konkret innebär della:
att kommissionen ansett del vara sin primära uppgift alt genom underhandlingar och diskussioner med förelagels intressenter dels möjliggöra en allsidig analys av förelagels problem och förutsättningar innefattande en så långt möjligt ostörd verksamhet vid företaget så länge kommissionens rekonstruktionsarbete fortgick, dels, och som elt andra steg, ange formerna för och innehållet i en finansiell rekonstruktion av företaget
att kommissionen däremot menar alt det inle har varit dess uppgift att initiera eller ens ge förslag lill sådana ålgärder vilka uteslulande berör förelaget och dess skötsel, men som kan komma alt vara ell nödvändigt led i en slutgiltigt genomförd rekonstruktion; exempelvis vad gäller eventuell avyttring av vissa rörelsegrenar, reduktion av antalet anställda, förändring av förelagsledningen etc.
att kommissionen, under den tid som den arbetat, således inle i något avseende intervenerat i eller, påtagit sig ansvaret för den löpande skötseln av företaget.
I övrigt bör noteras:
att med "Götaverken" . avses i rapporten Götaverken-koncerneni. "Företaget" används synonymt med "koncernen" i betydelsen Göla-verken-koncernen.
Läget vid kommissionens tillsättande
I två väsentliga avseenden hade förulsätlningar tillskapats för en positiv lösnuig av Gölaverken-krisen redan innan kommissionen påbörjade sitt arbete.
För del första hade den 23 februari 1971 efler underhandlingar mellan representanter för Gölaverkens 15 största kunder och industride-
• Gölaverken—koncernen består av AB Götaverken och de helägda bolagen Öresundsvarvet AB, Götaverkens Ångtekniska AB, Götaverkens Fönster AB, Sölvisborgs Varv AB, Bruces Mekaniska Verkstads AB, Götaverkens Stålbyggen AB, Rederi AB Zenit, AB Göteborgs Skeppsdockor, Götaverken Japan Corporation, Gölaverken (London) Lid och Götaverken American Corporation.
parlemenlet träffats en överenskommelse innebärande att farlygsbeslällarna utiovade finansiell medverkan vid en rekonstruktion på tillsammans 175 milj. kr. varav 140 milj. kr. i prislUlägg på konlraklerade fartyg samt resterande 35 milj. kr. antingen som räntefritt lån eller i form av aktiekapital.
Denna mycket betydelsefulla villkorliga utfästelse från beställarna måste ses mol bakgrund bl. a. av deras intresse av alt företaget skulle komma all bli i slånd alt fullgöra sina avtalade leveranser samt del förhållandet all beställarnas sammanlagda fordringar för vilka säkerhet saknades och som därför skulle kunna bli nödlidande vid en eventuell konkurs uppgick lill myckel betydande belopp — i själva verket var långt större än för någon annan av förelagels borgenärer.
Beställarnas åtagande, som givils formen av en av dessa ensidigt undertecknad utfästelse (bilaga 2), förulsätler på tre punkter förhandlingar och diskussioner med kommissionen. I utfästelsen heter del:
"1) With the view thal Götaverken shall continue in business and the contracted vessels be delivered the Shipowners underlake on the following terms to give a contribution of Swedish kronor 175 miU. of which not less than 140 mill. in the form of additional price and the remainder in a form lo be agreed on as part of a reorganizalion of Gölaverken ...
2) When the contribution of the 35 miU. shaU be made is to be agreed on as part of the reorganizalion.
3) The undertaking described above is subject lo Ihe following conditions:
a) Thal the Shipowners are satisfied with the reorganizalion of Götaverken induding changes in Board and management. . ."
Överenskommelsen innebär således all kommissionen dels skall underställa beställarna huvuddragen i ell eventuellt rekonslruktionsförslag dels genom förhandlingar med beställarna fastlägga formen och villkoren för bidraget på 35 milj. kr.
För del andra hade vid tidpunkten för kommissionens tUlsättande, efter framställning från induslrideparlemenlel, Sveriges Investeringsbank och Skandinaviska Banken preliminärt förbundit sig alt trygga Gölaverkens likviditet under i första hand tiden fram tiU dess kommissionens arbete avslutats och dess förslag hunnit prövas.
Koncernens likvida medel på kort sikt skulle vid en "normal" verksamhet, enligt förelagets egen bedömning, vara uttömda redan vid millen av mars månad. Likviditetsunderskottel skulle därefter komma atl stiga lUl ca 100 milj. kr. vid utgången av juni månad med en tillfällig uppgång till ./. 97 milj. kr. redan i mitten av maj månad. En undre gräns för den tillfälliga krediten, räknat ultimo juni månad, kunde således anges lill ca 100 milj. kr. Vid bedömningen av överbryggnings-kredilens nödvändiga storlek måste emellerlid hänsyn även las lill sådana likviditelspåfreslningar vilka kunde uppkomma som en direkt följd av det krisläge som företagel råkat in i.
Prop. 1971:117 43
Inom industridepartementet utförda beräkningar visade all under sämsta möjliga likvidilelsmässiga utveckling, bl. a. innefattande atl utestående krediter inle kunde omsättas, alt förelagels leverantörer begärde kontant betalning, och all kontraherade förskoll från kunder uteblev eller fördröjdes, skulle Gölaverken ha en brist på likvida medel vid utgången av juni månad på ca 375 milj. kr. Della konstituerade en övre gräns för likviditetsbehovet.
Överbryggningskrediten fastställdes lill 175 milj. kr. fördelat med 100 milj. kr. på Skandinaviska Banken och 75 milj. kr. på Investeringsbanken; totalbeloppet återspeglande inle endasl elt anlagande om alt ingeldera av de bägge ytterlighetsaltemativen skulle infrias, utan också tillgången på bankmässiga säkerheter.
För kommissionens arbete var i synnerhet en aspekt i denna utveckling viktig — leverantörernas reaktion på kort sikt. Ytterlighetsalterna-tivel i negaliv riktning, dvs. all leverantörerna krävde kontant betalning för alla leveranser skulle komma all innebära ell extra likvidiletsul-flöde på ca 50 milj. kr. i månaden. Fram t. o. m. juni månad skulle detla ge ett ytterligare behov av likvida medel på ca 175 milj. kr.
Mol denna bakgrund ansåg kommissionen del vara en av sina viktigaste och första uppgifter all få sådana utfästelser från leverantörernas sida att en utveckling i denna riktning inte blev aklueU.
Kommissionen kallade Gölaverkens större leverantörer lill etl sammanträde den 5 mars 1971.
Kommissionens överenskommelse med Götaverkens större leverantörer
Kommissionen ansåg del nödvändigt alt trygga elt normalt uppträdande från företagets leverantörer och, i ell första steg, från dess större leverantörer — inte endasl på grund av atl den överbryggningskredil som ställts i utsikt således inte tillät atl exceptionella betalningsvillkor accepterades, ulan också eftersom eventuella störningar i leveranserna till företaget skulle få andra långtgående och svåröverblickbara konsekvenser.
Kommissionen övervägde etl ackordsförfarande men fann all della alternativ, av flera skäl, var mindre tilltalande. Leverantören skulle därmed i praktiken anse sig löst från sitt leveransavtal. Det hade troligtvis inneburit etl omedelbart leveransavbrylande med produktions-stopp som följd. De negativa konsekvenserna skulle enligt kommissionens mening, snabbi översliga skillnaden mellan full belalning av fakturorna och resultatet av den eventuella ackordsuppgörelsen.
Kommissionen gjorde i släUet den bedömningen all leverantörernas bidrag lill en eventuell rekonstruktion av Gölaverken, i åtminstone etl första skede, inle borde ges formen av nedskrivningar av fordringar, rabatter eller prissänkningar. Den grundläggande målsättningen borde
Prop. 1971:117 44
snarare vara att få sådana utfästelser från leverantörerna vilka möjliggjorde att leveranser skulle kunna ske i normal och konlraherad ordning, att krediter skulle ges i samma omfallning och på samma vUlkor som hittUls, att inga särskilda trygghetsåtgärder skulle krävas för leverans etc. Meningen skulle således vara all leverantören inle skulle förvärra sin situation men inle heller försöka förbättra den.
En överenskommelse, närmast i form av en "gentiemen's agreement", av denna innebörd träffades vid sammanträdet den 5 mars och kommissionen ansåg sig, med hänvisning till denna utfästelse från företagets större leverantörer, i brev kunna begära samma uppträdande från övriga leverantörer.
Kommissionen har med tillfredsställelse noterat all Gölaverkens leverantörer hittills, ulan nämnvärda undantag, följt innebörden i överenskommelsen och därmed medverkat inle bara lill all verksamheten vid företagel kunnat fortgå normall, ulan också till atl rekonslmklions-arbetel underlättats.
I detta sammanhang skall också noteras atl kommissionen vid ett sammanträffande i Göteborg den 1—2 mars, med Gölaverkens styrelseordförande, advokat Ragnar Hedén, överlämnade en skrivelse (bilaga 3) lUl Gölaverkens styrelse innebärande bl. a. alt kommissionen fäste styrelsens uppmärksamhet på all, vid ianspråktagande av de medel som nu ställts lill förelagets förfogande, verksamheten vid förelaget kom alt bedrivas så att inle någon eller några borgenärer gynnas eller missgynnas i förhållande till övriga fordringsägare.
Vid kommissionens besök i Göteborg den 1—2 mars diskuterade f. ö. kommissionen det uppkomna lägel vid Gölaverken med representanter för, fömtom styrelsen, förelagets verkställande ledning och de anställdas organisationer.
Förutsättningarna för en rekonstruktion
Kommissionen har inle anselt del vara möjligt alt, på den korta tid som stått till dess förfogande, ytterligare analysera eller initiera nya beräkningar av storleken av de solvens- och likvidilelslillskott som krävs för att rädda företagel. Den har i sina bedömningar därvidlag haft tillgång lill och utgått från de utredningar som företagel självt gjort eller tagit initiativet lUF liksom från de analyser som utförts på uppdrag av industridepartementet.
1 bilaga 4 återfinns en sammanställning av underlaget för kommis sionens ställningstagande lill kapitalbehovets storlek. Del är kommis sionens uppfattning, sammanfattningsvis, atl Gölaverkens behov av
2 The Gotaverken Group; Peat, Marwick, Mitchell & Co., 12th Jan., 1971 saml Götaverkens egen prognos dalerad den 29 januari 1971.
' Elvstad, Lars, Utredning beträffande Götaverken, 13 september 1970 samt Svensson, L. och Trogen, 1., Utredning beträffande Gölaverken, 15 februari 1971. Bägge dessa rapporter är hemligstämplade jämlikt 21 § sekretesslagen.
Prop. 1971:117 45
solvensförstärkning torde vara 400—500 milj. kr. saml alt likviditetsunderskottel under perioden 1971—73 inle maximall lorde översliga 400 —500 milj. kr.
Kommissionen har däremot ansett del som sin uppgift alt så långt möjligt skaffa ytterligare beslutsunderlag för sill ställningstagande lill om en rekonstruktion över huvud tagel bör rekommenderas. I della syfte anlitade kommissionen den inlernalionella revisionsfirman Price Walerhouse & Co. för bl. a. en snabbanalys av resultatutvecklingen inom Götaverken-koncernen för åren närmast efler 1973 — en analys som i stort saknats i det undersökningsmaterial som tillställts kommissionen. Kommissionen har likaså låtit samma revisionsfirma utarbela en likvidalionsbalansräkning.
Kommissionen har efter övervägande av tillgängliga fakta funnit all en rekonstruktion av Gölaverken bör eftersträvas. Den grundar sitt ställningstagande på i huvudsak tre omständigheter.
För del första skulle det, enligl de uppgifter som kommissionen erhållit, visa sig svårt att finna alternativa arbetstUlfällen för de anställda vid elt upphörande av verksamheten — detta gäller såväl i Göteborg som i Landskrona och Sölvesborg.
En stor mängd människor skulle ställas inför ovisshet och en smärtsam omställningsprocess. Det bör noteras atl inle endast Gölaverkens egna, drygt 8 000, anställda skulle beröras av en likvidation ulan den skulle också få stora negativa följdverkningar hos förelagels underleverantörer. Nära 60 o/o av fartygens produktionskostnad utgörs av inköpta material varav ca 2/3 kommer från svenska leverantörer; i stor utsträckning inom verkstadsindustrin. Det kan schematiskt beräknas all Gölaverken hos svenska underleverantörer indirekt sysselsätter 4—5 000 personer. I det perspektiv vari kommissionen måste se denna fråga innefattas således inte endasl de i Götaverken direkt anställda, ulan också de vid underleverantörsförelagen anställda — tillsammans kanske 12—13 000 personer.
För del andra har kommissionen inle ansett sig kurma bortse från den långsikliga negativa återverkan som en likvidation av Götaverken, och för den delen även en konkurs med en eventuell efterföljande rekonstruktion, skulle få på svensk industris internationella anseende i allmänhet och på svensk varvsindustri i synnerhet. På kort sikt får inle heller förelagets betydelse för den svenska betalningsbalansen underskallas. Fartygsexporlen uppgick 1969 liU 1,3 mUjarder kr., 5 o/o av den totala exporten, varav Gölaverken svarade för ca 400 milj. kr. Räknat netto innebär della ell årUgt valulatillskoll, direkt hänförligt till Gölaverken, på i runda tal 300 milj. kr.
* Likvidationsbalansräkning den 31.12.1970 samt resultats- och likviditetsprognoser 1971—1976, Price Walerhouse & Co, 14 april 1971. Rapporten återfmns i Bilaga 5 som är hemligstämplad jämlikt § 21 sekretesslagen.
För det tredje, och som en slutgiltigt avgörande förutsättning, har kommissionen funnit alt de ekonomiska utsikterna för Götaverken perioden närmast efter 1973 måste anses som mera tiUfredsstäUande. Del är kommissionens uppfattning all även med hänsyn lagen lill de stora belopp som behöver tillskjutas för en rekonstruktion bör denna investering med rimliga antaganden om den framlida utvecklingen på sikt kunna bli ränlabel.
Kommissionen vill emellertid starkt betona all della dess ställningstagande för en rekonstruktion inle betyder alt del i dessa överväganden saknats skäl eller uppfattningar som talat mot. En väsentlig aspekt i det avseendet önskar kommissionen helt kort beröra.
Utnyttjandet av s. k. grå arbetskraft vid de svenska varven har stigit oavbrutet sedan 1967 med stora negativa ekonomiska konsekvenser — från ca 1 600 den 1 januari 1967 till 2 500 den 1 januari 1971. Vid utgången av febmari i år var ca 2 900 av varvens totalt ca 19 000 anställda grå arbetskraft.
Vid Gölaverken beräknas enbart ökningen av den grå arbetskraften under 1970 (ca 350 000 limmar) ha medfört en merkostnad på ca 10 milj. kr. Peat, Marwick, Mitchell -undersökningen hänför ca 40 milj. kr. i ökade kostnader utöver budget under 1970 lill arbetskrafts- och produklivilelsfaktörer; där den främmande arbetskraften som orsaks-bestämmande faktor säkerligen inte kan begränsas lill merkostnaden på 10 milj. kr.
Del kan i elt kortsiktigt perspektiv vara förståeligt all varven tillgriper de medel som slår till förfogande för all upprätthålla sina leveransåtaganden. Med ell något vidare synsätt måste man emellerlid dra den nära till hands liggande slutsatsen all varven åtagit sig större uppgifter än vad som normala resurser syns möjliggöra. En kraftigt ökad orderlagning med därav följande utbyggnad av varvens fasta anläggningar har kännetecknat de sista åren på 60-lalel — en utbyggnad av en kapacitet som inle kunnat balanseras av en annan nödvändig kapacitet, arbetskraft.
Det kan i sammanhanget tilläggas all kommissionen naturligtvis var medveten om all en bedömning av förelagels framtida möjligheter måste förses med reservationer som inle bara har sin grund i den osäkerhet i fråga om kostnadsutveckling m. m. som alllid vidlåder kalkyler ulan även gäller den internationella fartygsmarknadens och varvsindustrins utveckling.
Kommissionen gjorde dock den bedömningen all, även med en in-vägning av dessa och andra faktorer vilka kan anses tala mot en rekonstruktion, en sådan bör, om möjligt, komma till stånd.
Kommissionen fann på ell mycket tidigt stadium all visserligen kunde, vid sidan av staten, förelagels aktieägare, leverantörer, kunder och banker liksom övriga svenska varvsföretag länkas vara potentiellt
intresserade av att medverka finansiellt vid en rekonstruktion. Men del stod samtidigt klart all del kapitaltillskott som sammantaget därmed skulle tillskjutas företagel inle kunde väntas läcka del totala finansiella behovet. Tillskott i form av aktiekapital från privata intressenter kunde erUigt kommissionens bedömning och efler företagna sonderingar svårligen översliga några tiotal milj. kr.
Även förutsatt alt det ålerbelalningsbara bidraget på 35 milj. kr. från Gölaverkens beställare gavs i form av aktiekapital, vilket inle var helt orealistiskt, skulle ytterligare 60—90 milj. kr. behöva mobiliseras i aktiekapital. 150 mUj. kr. var enligt kommissionens mening ett minimum i nytiUskoll av aktiekapital. Därtill måste 100—200 milj. kr. (utöver redarnas prislUlägg på 140 milj. kr.) las fram under en treårsperiod — tillsammans ett återstående kapitalbehov av 150—300 milj. kr. som — vUket låg nära lUl hands om denna rekonslruklionsmodell skulle genomföras — måste bli statens bidrag. Staten skulle inle bara bli majoritets-aktieägare ulan dessutom tillskjuta del ulan jämförelse mesta kapitalel. Kommissionen ansåg atl så omfattande statliga insatser i elt enda enskilt varvsföretag inle kunde förordas.
Del engagemang som skulle komma all krävas av staten var dessutom inle enbart av finansiell natur ulan innebar också all betydande personella resurser och know-how måste tillskjutas för all slutgiltigt genomföra rekonslmklionen.
Mol denna bakgrund ansåg kommissionen alt även andra alternativ måste prövas. Kommissionen eftersökte således en part som inte bara kunde förväntas ha tillgång tUl betydande ekonomiska resurser utan som dessutom kunde tillföra bransch-know-how vid en sanering av företagel,
Della är i korthet bakgrunden till den kontakt som från kommissionen logs med ledningen för Salén-koncernen.
Kommissionens ställningstagande till nedskrivningen av Götaverkens aktiekapital
Den avgörande och väsenlliga punkt i det rekonslruktionsförslag, som kommissionen i del följande framlägger, nämligen kommissionens ställningstagande till frågan om den erforderliga nedskrivningen av Götaverkens gamla aktiekapital, tarvar här en särskild redovisning. Kommissionen föreslår all della aktiekapital nedskrivs med 90 o/o, alltså från det nuvarande nominella värdet 77 milj. kr. lill 7,7 milj. kr.
De analyser av Götaverkens ekonomiska ställning som kommissionen har hafl tUlgång lill och vilka redovisats tidigare har möjliggjort jämförande bedömningar av företagels ekonomiska situation. Trots all kommissionen haft en myckel begränsad lid till sill förfogande för
Prop. 1971:117 48
granskning av del föreliggande materialet, vågar kommissionen anse, att de genomförda analyserna ger en någorlunda pålitlig och tiUfredsstäUande bUd av företagets ekonomiska situation. De analyser, som genomförts av från förelaget frislående bedömare, ger, inom ramen för de marginaler som för bedömningar av här ifrågavarande slag är naturliga, resultat som kommissionen vågar beteckna som rätt entydiga och med varandra sammanfallande.
Kommissionen har kunnat konstatera, atl vad gäller de analyser av Gölaverkens ekonomiska ställning som utförts av andra än av förelagels egna bedömare, samtiiga har kommit liU och mer eller mindre explicil givit uttryck för den meningen, atl förelagels aktiekapital helt eller så gott som helt gått förlorat. Atl denna slutsats, som för de olika studierna i fråga närmast är hänförlig lill företagels ställning vid utgången av 1970, enligl kommissionens mening och oavsett de vanskligheter och felmarginaler som måste vidlåda alla sådana bedömningar, har kunnat betraktas som någorlunda säkerställd, har underslmkils av andra omständigheter, som kommissionen vid sill ställningslagande lill frågan inle kunnat underlåta all beakta.
Götaverkens orderslock var ännu vid nyssnämnda lidpunkt sådan, atl företaget var konlraktsmässigt förpliktat att för ännu etl par år framåt åtminstone huvudsakligen sysselsätta sig med fartygsbyggen, som ofrånkomligen skulle komma atl åsamka förelaget betydande förluster. Även om dessa förluster diskonterats i de åsyftade kalkylerna skulle de ha SläUl förelaget inför sådana likviditets- och finansieringspåfrestningar alt del måste starkt ifrågasättas om förelagels drift ulan externa sane-ringsinsalser kunnat fortsättas. Förelagels likvidiletsställning och möjligheter till ytterligare kredit var vidare sådana alt del med skäl kunde ifrågasättas, om företagel, ulan den överbryggningskredil som ställts till förfogande av Skandinaviska Banken och Sveriges Investeringsbank, överhuvud taget skulle ha kunnat, annat än för på sin höjd några veckor, undgå belalningsinslällelse och konkurs. En liknande bedömning synes berättigad, vad avser Gölaverkens leverantörers sannolika agerande, om ansträngningarna att rekonstruera förelaget inle inletts i och med kommissionens lillsällande och den särskilda "gentlemen's agreement", beträffande deras fortsatta leveranser och uppträdande i övrigl inle uppnåtts. — All Gölaverkens tillgångar efler en likvidation eller konkurs och nedläggning av driften skulle representera etl sådant substansvärde, atl de skulle lämna något överskott lUl utdelning till aktieägarna, har kommissionen bedömt som helt osannolikt. Lika litet har kommissionen kunnat anse, att den uppnådda preliminära uppgörelsen med farlygsbeslällarna om vissa lUläggsbetalningar i någon här relevant mening ändrar de dessförinnan företagna bedömningarna av företagets ekonomiska situation, eftersom denna uppgörelse ultryckligen förutsatte en rekonstruktion av företagel med ytterligare externa kapitaltillskott, ny företagsledning etc.
Kommissionen beklagar, att den med hänsyn lill gällande sekretessregler (jfr § 21 sekretesslagen resp. civilförvaltningens sekretesskungörelse, SFS 1969: 192) är förhindrad atl offentligen framlägga de förutnämnda studier och analyser, som kommissionen hafl alt stödja sig på för sitt ställningstagande till frågan om aktiekapitalets nedskrivning. Med hänsyn lill allmänhetens och aktieägarnas välförslåeliga intresse av största möjliga insyn i de förhållanden, som bestämt kommissionens ställningstagande — en insyn som måhända därtill kan vara väsentlig för etl realistiskt ställningstagande från aktieägarnas sida lill del rekonslruktionsförslag, som kommissionen framlägger — har kommissionen övervägt en framställning till Götaverkens styrelse om ett sådant formellt medgivande från denna, som åtminstone i första hand synts kunna möjliggöra etl offentliggörande av de ifrågavarande handlingarna. Av flera skäl har kommissionen dock, efter närmare överväganden, avstått från all göra en sådan framställning. Dels har det synts kommissionen oklart i vad mån etl offentliggörande av de närmare omständigheterna kring Götaverkens aktuella ekonomiska situation kunnat anses innebära risker för skada för företaget även efler en genomförd rekonstruktion. Dels har enligl kommissionens mening likaledes synts kunna ifrågasättas, i vad mån ett hävande av sekretesskyddet kunnat skada även tredje mans, t. ex. leverantörers och borgenärers, intresse. Kommissionen har efter sina överväganden stannat för alt utan försök till påverkan från dess sida överlämna ål Götaverkens styrelse att lämna allmänhet och aktieägare den insyn i företagets ekonomiska förhållanden, som styrelsen själv kan anse sig oförhindrad atl lämna och eljest finner möjlig.
För att ändå så långt del under förevarande omständigheter synts möjligt tillgodose kraven på redovisning från kommissionens sida av det material, som varit vägledande för dess ställningstaganden i den föreliggande frågan, vill kommissionen föreslå, alt Kungl. Maj:l i samband med proposilion lill riksdagen i ärendet till vederbörande utskott överlämnar dels den hemligstämplade promemoria, i vilken kommissionen sammanfattat de företagna studiernas uttalanden i frågan (bilaga 6), dels de likaledes hemligstämplade originalhandlingarna, i vilka ifrågavarande studier in extenso redovisas.
Den praktiska slutsats i nedskrivningsfrågan, som det för kommissionen tillgängliga materialet och kommissionens egna överväganden på gmndval av detta närmast indicerat, har varit, atl Gölaverkens nuvarande aktiekapital borde nedskrivas till det lägsta belopp som aktiebolagslagen medger, 5 000 kr. Eftersom del emellerlid synts kommissionen tveksamt, om man skulle kunna påräkna aktieägarnas frivilliga medverkan till en sådan nedskrivning av aktiekapitalet och då del enda återstående alternativet skulle vara att låta förelaget gå till betalningsinställelse och konkurs, har kommissionen i sitt här aktuella slällnings-
4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 117
lagande också måst inbegripa hänsyn lill andra överväganden än de nu redovisade. I uttalanden från stalsmaklemas sida redan före kommissionens tillsättande hade, som inledningsvis refererats, starkt framhållits viklen av att en lösning av krisen för Gölaverken om möjligt borde komma lill slånd med hänsyn tUl önskvärdheten att undvika störningar för sysselsättningen; med hänsyn vidare lill företagets relationer till den till stor del utländska kundkretsen, lUl svensk varvsindustris anseende i ullandel osv. Kommissionen fann för sin del inle anledning till någon från denna mening avvikande bedömning. En betalriingsinslällelse eller konkurs, som tillåtits uppkomma, skulle oavsett om den senare kunnat åtföljas av försök alt rekonstmera förelaget eller inte ovillkorligen ha medfört allvarliga följdverkningar av del slag som nämnts. Intresset att om möjligt undvika en sådan utgång var enligt kommissionens mening så stort, atl en rekonstruktion av företaget med en så avpassad nedskrivning av det gamla aktiekapitalet, som gav aktieägarna åtminstone något incitament till atl friviUigt medverka tUl transaktionen, tedde sig motiverad och värd atl pröva.
Kommissionens förslag om nedskrivning lill 10 o/q av det gamla nominella värdet av Götaverkens aktiekapital skall ses mol bakgrunden av dessa överväganden. Del motsvarar sålunda inte nödvändigtvis en uppfattning från kommissionens sida, all aktiernas "verkliga" värde i dag skall anses motsvara dessa 10 o/o. Men förslaget har självfaUet därutöver påverkats av vad som kunnat uppnås vid de förhandUngar som senare kom atl föras med Salén-koncernen. Även för Salén har självfallet önskvärdheten atl undvika störningar i företagets verksamhet, kundkontakter och relationer lill leverantörer och anstäUda påverkat storleken av den insats som i sammanhanget kunde komma i fråga och om vilken förhandlingarna fördes. När del under förhandlingarna visade sig vara möjligt all med den föreslagna nedskrivningen av aktiernas värde förena en parallell möjlighet till omedelbar inlösen av aktierna lill etl något högre pris, är det kommissionens bestämda mening, atl del föreliggande förslaget representerar en för de garala aktieägarna inle endasl acceptabel utan under förhandenvarande omständigheter gynnnsam lösning av frågan, som rimligtvis borde trygga deras medverkan till den föreslagna rekonstruktionens genomförande.
Kapitel 2
Rekonstruktionsförslaget Huvuddragen i rekonstruktionsförslaget
Efler diskussioner och förhandlingar med kommissionen har Salénrederierna AB saml Rederi AB Salénia, nedan kaUade Salén, den 16 april 1971 slutgUtigt förbundit sig all medverka lill en rekonstruktion av Götaverken. Della åtagande, som givits formen av en av Salén ensidigt undertecknad utfästelse, (bilaga 7) utgår från all rekonstruktionen genomföres enligt följande:
1. Gölaverken nyemitterar aktiekapital om totalt 150 milj. kr. Salén tecknar ensamma hela della aktiekapital genom överförande av apport- egendom.
Apporlegendomen, som av Salén garanteras ell värde om minst 150 milj kr., består av samtliga aktier i Salén Insurance AB. Detta förelags huvudsakliga tillgång är ell tankfartyg med nr 530 om 255 000 lon d.w. •— för närvarande under byggnad vid Kockums Mekaniska Verkstads AB med planerad leverans den 15 november 1971. Fartyget är tidsbefraktat för Texaco under tre år från leverans.
På anmodan av Gölaverken skall Salén ha skyldighet alt vid cerleparti-tidens utgång överta det i föregående stycke nämnda fartyget lill ell pris varmed del uppskattats vid apporten med avdrag för under cerle-partitiden uppkommet seglationsöverskoll (dvs. rörelsenello före kapitalkostnader). Salén är beredda atl förhandla om ell tidigare överlagande av fartyget med cerleparti. Innebörden av en sådan uppgörelse skall vara alt Gölaverken tillföres netto 150 mUj. kr.
2. Staten lämnar till Gölaverken ell lill den 31.12.1974 ränte- och amorteringsfritt lån om 75 milj. kr. för vilket Gölaverken ej skall prestera säkerhet.
3. Staten ikläder sig full garanti för elt efler rekonstruktionen av Götaverken på den svenska kapitalmarknaden emitterat obligationslån på likaledes 75 milj. kr. och på viUkor som normalt gäller för sådana obligationslån; dock atl löptiden blir minst 10 år.
4. Götaverkens största kunder accepterar 140 milj. kr. som prislUl-lägg på berörda fartygskontrakt, reglerat i av dessa undertecknad utfästelse av den 23.2.1971, samt 35 milj. kr. som ränte- och amorlerings-
' Bilaga 7 innehåller (1) Salén's preUminära åtagande av den 26 mars 1971 samt
(2) det brev av den 16 april som slutgiltigt bekräftar den tidigare utfästelsen och
(3) kommissionens erkännande av mottagandet av och kommentar tUl detta brev, Ukaså daterat den 16 april 1971.
fritt lån till Götaverken att lill fullo återbetalas senast den 31.12.1974. Salén och staten ikläder sig, såsom för egen skuld, borgen för det ränte- och amorteringsfria lånet om 35 milj. kr.
5. Del nuvarande aktiekapUalel i Gölaverken om 77 milj. kr. skrivs ned lill en tiondel, dvs. lill 7,7 milj. kr. Efter apportemissionen skulle Götaverkens aktiekapital sålunda uppgå till 157,7 milj. kr.
6. Salén erbjuder, i samband med förslag om nedskrivning av aktiekapitalet och under förutsättning att denna accepteras, nuvarande aktieägare i Götaverken atl förvärva deras aktier till elt pris av 25 kr. per aktie kontant, vilket erbjudande skall gälla fram t. o. m. den 1.6.1971.
Del belopp som därvid av Salén kan komma alt kontant utbetalas skaU av Salén tillskjutas utöver tidigare nämnda apportegendom.
7. Med verkan fr. o. m. den 1.1.1975 och medelst ell senast på dagen 6 månader dessförinnan meddelat skriftligt besked skall såväl den pri vata parten som staten ha rält alt påkalla alt del fömtnämnda direkta statliga lånet, som ditintills löpt ulan ränta och amortering, skall lill fullo omvandlas till aktiekapital allt enligl följande ordning:
om den privata parlen påkallar omvandlingen, skall sådan nedskrivning av dess aktieinnehav, med mellanskillnaden gollskriven reservfonden, verkställas all den privata parlens och statens aktieinnehav blir lika stora. Staten har därvid skyldighet alt kontant överta halva antalet aktier vilka enligt punkt 6 förvärvals av Salén lill samma pris som Salén erlagt plus 8 o/o per år från förvärvsdagen;
om staten påkallar omvandlingen, skall efter denna det statliga aktieinnehavet dels motsvara en andel av det totala aktiekapitalet som motsvarar det omvandlade lånets andel av summan av delta lån och den privata parlens fömtvarande aktieinnehav, dels utgöra den del av de aktier vUka enligl punkt 6 förvärvals av Salén och vUka staten har räll alt kontant överta lill samma pris som Salén erlagt plus 8 o/o per år från förvärvsdagen; dock endast i så stor utsträckning atl det statliga aktieinnehavet blir högst 1/3;
om slutligen båda parterna var för sig påkallat omvandlingen, skall det statliga aktieinnehavet efler omvandlingen och övertagande av viss andel av äldre aktier uppgå till genomsnittet av del enligl de båda föregående alternativen uppkommande innehavet.
Vardera parten skall ha rätt men inle plikt alt i förväg delge motparten innehållet av det besked varom nu talats.
Därest ingen omvandling av del statliga lånet kommer lill slånd skall det fr. o. m. den 1.1.1975 löpa med den ränta som gäller för vid den tidpunkten emitterade statliga obligationslån och amorteras på 10 år.
8. InliU den 31.12.1974 skall staten äga rätt all utse två ledamöter av Gölaverkens styrelse. Om, efler parternas ställningstaganden enligl närmast föregående punkt, staten efter denna dag inträtt som aktie-
ägare i företaget, skall staten ha rätt till en mot aktieinnehavet proportionell representation i styrelsen, vars anlal ledamöter skall fastställas så all närmast möjliga proporlionalilet kan realiseras. Om statens aktieinnehav kommer all utgöra hälften av aktiekapitalet skall staten ha halva antalet av elt lill elt jämnt tal uppgående styrelseledamöter varjämte skall gälla atl staten skall äga atl utse ordförande i styrelsen medan den privata parlen i styrelsen skall äga atl utse bolagels verkställande direktör.
9. Staten förklarar sig beredd all medverka lill all Gölaverken på samma villkor som övriga varv beredes tillfälle all della i det samar bete på varvsområdel, tekniskt och ekonomiskt, som under statens med verkan för närvarande håller på all organiseras.
10. Staten skall efler rekonstruktionen av företaget tillhandahålla Gölaverken statliga kreditgarantier i samma utsträckning och i samma ordning som kommer alt gälla för övriga varv.
Villkor för genomförande av rekonstruktionen
Elt slutgiltigt genomförande av rekonstruktionen enligl vad som angivits i punkterna 1—10 förutsätter:
alt Gölaverkens aktieägare är beredda all medverka dels till en nedskrivning av del gamla aktiekapitalet med 90 o/o lill 7,7 milj. kr., dels lill den föreslagna nyemissionen; en medverkan som med hänsyn till tidigare redovisade uppfattningar om nuvarande aktiers värde vid en utebliven rekonstruktion borde framstå som en inle blott acceptabel ulan för dem klart fördelaktig åtgärd;
att Gölaverkens största kunder godkänner rekonstruktionen och därmed slutgiltigt bekräftar sitt åtagande enligl punkt 4.
Det bör dock i delta sammanhang noteras all dessa kunder uttalat, vilket också skriftligen meddelats kommissionen, atl huvuddragen i re konstruktionen, inklusive Saléns engagemang, är från redaregruppens utgångspunkt acceptabla. Det slutgiltiga ställningstagandet från redarna lämnas när fullständig och mer detaljerad information om rekonstruk- lionsförslagels innebörd föreligger; -
alt befraklaren av del med apporlegendomen avsedda fartyget lämnar eventuellt nödvändigt godkännande till överlåtelse av fartyget;
atl riksskatteverket lämnar etl för Salén godtagbart förhandsbesked rörande den avsedda apporttransaklionen;
atl, slutligen, Kungl. Maj:l och riksdagen lämnar sitt godkännande.
Det är kommissionens uppfattning atl del presenterade rekonstruktionsförslagel innebär alt Götaverkens behov av såväl solvensförstärkning som likvidiletsfillskoll är tillgodosett. Med rimliga anlaganden kan
den föreslagna rekonstruktionen förväntas tillföra företagel minimum 400 milj. kr. under åren 1971—1973.
Skulle någon av de huvudfömlsällningar, främst avseende den framlida produklionstakten vid varvet, vilka legal till grund för kommissionens bedömning av kapitalbehovet till 400—500 mUj. kr. visa sig orealistiska, bör Salén med hjälp av sina resurser, sin insikt i och kunskap om branschen ha de bästa möjligheter alt reda upp sådana eventuellt tillkommande svårigheter.
Hemställan
1971 års varvskommission hemställer, med hänvisning lill vad som ovan sagts, all Kungl. Maj:t och riksdag måtte godkänna rekonstruktionsförslagel, som för statens del innebär:
att staten tUl Götaverken lämnar ell tiU den 31.12.1974 ränte- och amorteringsfritt statligt lån om 75 milj. kr. för vilket Götaverken ej skall prestera särskild säkerhet. Del statiiga lånet, som skall kunna om-sällas den 31.12.1974, skall därefter löpa med den ränta som gäller för vid tidpunkten emitterade statiiga obUgationslån och amorteras på 10 år;
att det statliga lån varom talats i föregående stycke skall, fr. o. m. den 1 januari 1975 därest omsättning ej görs, kunna omvandlas lill aktiekapital i Gölaverken enligt ordning och förutsättningar, vilka redovisats i det tidigare;
alt staten vid sådan omvandling av det statliga lånet till akliekapUal skall vara beredd alt kontant inlösa viss, tidigare närmare preciserad, del av de av Salén före den 1.6.1971 förvärvade gamla aktierna; dock högst till ett belopp om 9,625 milj. kr. Därtill skall staten betala 8 0/0 från den dag Salén förvärvat de aktier varom här är fråga;
att staten skall ikläda sig full garanli för ell av Gölaverken på den svenska kapitalmarknaden emitterat obligationslån om 75 milj. kr. för vilket skall gälla normala villkor för dylika lån, dock atl löptiden skall vara minst 10 år;
att staten och Salén skall ikläda sig borgen, båda såsom för egen skuld, för det av Götaverkens beställare utlovade ränte- och amorteringsfria lånet, att av Gölaverken lill fullo återbetalas senast den 31.12.1974.
Staten fömtsatts inle lämna sådani lån eller ikläda sig sådana garantier eller annat åtagande varom här talats såframt inle de förulsätlningar, vilka tidigare angivils och vilka berör andra parter än staten, först är liU fullo uppfyllda.
Prop. 1971:117
.t
=5
•u
00 »n m o [
p-i 1— 1—
1 -
' cn
m m m rn\o vo"
o\
3
FP
+ 1 1 +
_L
-I--I- -f
M
bo
CT\ 3
—1 — ts
1 "-
' 0
+ 111
-t-
(L> _ BO
>"- "2
= ,5
Ot)-
c, --_o —
m''Tr' TI-"
cn m
llll
+ i
+
ri—"o"»" CN — M
r*in
4,2 21,1
5,1 16,0
+ 111
+ 1
+ 1+1
ON
00 r m 00
sodtSrn T-l m
llll
O 00 rj vo vo o
+ i +
»rT »rT ö »-T \o V) rT
Tj-oooo"
i I 1 I I + I + 1 +
r-
rt rn „ to
I I I I I
m .— H o Tt"t--"r-"
+ I +
O
-5 w •=■§
U Cd
Lrf L-
oprt Ö
c tuD -
.5 g-o
(-1 > o
« a
rt S >
rt ca «
60 u CsO
J2 C
'é --5
_ 3 CO
— M -O
n i> 4>
|2,S8
ii g
r-
a .2?
o E
"r «:
o--o
l-s
.Sep c u =
ngn
=M S..2?
> c cfl ea •- !C3
2 >.§ ta t. >.
'O T3 ca
> ' > ta « h °* SP
o
a
■o o
"S rt OJ iS 60 c
■3 S ■" ii S "
Prop. 1971:117
56
Bilaga 3
Balansräkningar för Uddevallavarvet 1966—1972
1966 milj. kr.
1967 milj. kr.
1968 milj. kr.
1969 milj. kr.
1970 milj. kr.
TILLGÅNGAR
Anläggningstillgångar Fastigheter och byggnader •/. avskrivningar
Maskiner och inventarier •/. avskrivningar
Finansiella anläggningstillgångar Summa anläggningstillgångar
Omsättningstillgångar Materiallager Produkter i arbete Erhåltaa växlar och reverser Övriga fordringar Likvida medel
Summa omsättningstUlgångar Balansens omslutning
SKULDER och EGET KAPITAL
Långfristiga skulder Kortfristiga skulder Förskott från beställare
Eget kapital
Aktiekapital
./. balanserad föriust
Summa skulder och eget kapital
106,8 42,0
106,8 45,0
113,5 48,4
115,7 51,4
115,7 54,4
64,8
61,8
65,1
64,3
61,3
85,1 68,1
87,0 70,0
92,9 71,7
93,2
73,2
94,9 75,0
17,0
2,7
17,0 2,5
21,2 2,4
20,0 1,9
19,9 1,8
84,5
81,3
88,7
86,2
83,0
22,3
67,6
342,3
8,7
54,6
15,8 16,2 423,9 15.4 76,6
13,2 47,8 464,9 12,4 80,6
13,2 80,8 664,1 16,3 61,7
14,1 148,3 774,6
24,6 128,1
495,5
547,9
618,9
836,1
1 089,7
580,0
629,2
707,6
922,3
1 172,7
158,5 276,4 105,1
170,4 306,9 111,9
187,8
380,7
99,1
275,0 438,1 169,2
362,8 473,3 312,6
40,0
40,0
40,0
40,0
40,0 -16,0
40,0
40,0
40,0
40,0
24,0
580,0
629,2
707,6
922,3
1 172,7
BUaga 4
Konsortialavtal rörande varvssamarbete
Mellan
Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB AB Gölaverken
Kockums Mekaniska Verkstads AB Uddevallavarvel AB
träffas följande avtal om samarbete rörande företagens och deras dotterföretags varvsinduslriella verksamhet inom landet.
§ 1
Avtalets syfte
Syftet med del samarbete mellan parterna, varom överenskommelse träffas genom detta avtal, är aft stärka de deltagande företagens, nedan kallade partsförelagen, individuella konkurrenskraft, lönsamhet och utvecklingsmöjligheter genom
atl skapa bättre underlag för parlsförelagens beslut,
all åstadkomma elt effektivare utnyttjande av de totalt tillgängliga resurserna,
all samordna mera betydande omdisponeringar eller utbyggnader av dessa resurser,
alt fördjupa samarbetet med statliga och kommunala organ för all anpassa parisföretagens utveckling till de totala samhällsresurserna.
§ 2
Samarbete beträffande produklinriklning och marknadsföring
Parterna avser
att genom systematiskt informationsutbyte och samråd i den styrande kommitté varom stadgas i § 11 verka för en specialisering av produktionen vid de olika varven med därav följande produkluppdelning, varvid hänsyn skall tas lill de enskUda varvens speciella tekniska ekonomiska och arbetskraftsmässiga förutsättningar och den förväntade marknadsutvecklingen;
all verka för en gemensam politik när del gäller allmänna försäljningsvillkor, såsom i fråga om kontraktsformulär, glidskala, betalningsvillkor, garanti, service och specifikationer;
atl gemensamt och i organiserade former fortlöpande
— studera trender och beteenden hos konsumenter av Iransporlljäns-ler
— studera parlsförelagens möjligheter alt erbjuda lösningar av problem rörande integrerade transportsystem
— studera utvecklingen på sjöfartsmarknaden beträffande fartygstyper, lonnageslorlek etc.
— studera den internationella varvsutvecklingen vad beträffar fartygstyper, leveranstider och leveransvillkor ävensom utbyggnad och begränsning av produktionskapaciteten
— prognostisera nuvarande och framtida storlek och lokalisering av marknaden
— studera prismönster och -trender för parlsförelagens och konkurrenters produkter och härav dra slutsatser för de medverkande varvens egen prispolilik
— utarbeta gemensamma syslem för produklvalsanalys
— utarbeta saml insamla, samordna och delge övriga partsföretag resultat från tekniska/ekonomiska undersökningar och fraklekonomibe-räkningar;
att eftersträva en vidgning av nuvarande, traditionella marknader;
alt samordna parlsförelagens olika förbindelser och resurser för all därigenom kunna utnyttja en större kontaktyta med marknaden;
att i största möjliga utsträckning uppträda gemensamt i fråga om presentation av partsföretagen genom gemensamma tryckalster, gemensamt uppträdande på utställningar etc.
§ 3
Samarbete beträffande produktion och produktionsteknik
Parterna avser
att efler gemensam inventering och analys uppta gemensam produktion på områden där förutsättningar finnes föreligga;
alt, efter en övergångsperiod, i sin molorproduklion använda ett för parterna gemensamt fabrikat för lågvarviga huvudmotorer och atl verka för enhetlighet även vad avser övriga motorer saml alt som förberedelse härför gemensamt ulföra erforderligt utredningsarbete;
att gemensamt utreda förulsätlningarna och formerna för atl bedriva produktutveckling, konstruktion, produktion och försäljning av i första hand lågvarviga huvudmotorer i etl samägt molorbolag;
att fortlöpande underrätta varandra om produktions- och planeringstekniska rön som görs i respektive parisföretag saml all sälja de bakomliggande beräkningarna, systemen, metoderna, etc. till övriga parisföretag om dessa så begär och liU del pris som kan överenskommas;
att aktivera och samordna pågående slandardiseringsarbete.
§ 4
Samarbete beträffande inköp och lagerhållning Parterna avser
atl upprätthålla och utvidga nuvarande inköpssamarbete bl. a. i vad gäller utarbetandet och tillämpningen av en gemensam politik i fråga om allmänna inköpsvillkor, såsom kvalitets-, betalnings- och leveransvillkor, reklamationsförfaranden, etc;
atl gemensamt och i organiserade former
— löpande utarbeta förslag lill revidering och komplettering av gällande gemensamma inköpspolilik
— löpande inventera och analysera nya områden för inköpssamverkan;
att, så långt det är ekonomiskt motiverat, etablera gemensam lagerhållning av detaljer, komponenter och reservdelar.
§ 5
Samarbete beträffande administrativ rationalisering
Parterna avser
atl samverka inom området för administrativ rationalisering;
alt så långt möjUgl samordna utvecklingsprojekt inom AR-området varvid parternas AR-resurser samordnas i för ändamålet lämpad projektorganisation;
att fortlöpande underrätta varandra om de rön inom AR-området som görs i respektive partsförelag saml all sälja de bakomliggande beräkningarna, systemen och metoderna, etc. till övriga parisföretag om dessa så begär och lill del pris som kan överenskommas.
§ 6
Samarbete beträffande personalfrågor
Parterna avser
all fortlöpande informera varandra om planerade förändringar vad avser arbetskraften och dess utnyttjande (exempelvis rekrytering, utbildning, friställningar, arbetsmiljöfrågor, personal vårdande åtgärder etc);
atl så långt möjligt bedriva verksamhet på del personaladminislraliva området (t. ex. utbildning) gemensamt;
atl gemensamt vidta ålgärder för atl lösa de problem som sammanhänger med den s. k. grå arbetskraften.
§ 7
Samarbete beträffande forskning och utveckling Parterna avser
att, i den verksamhet för vilken slalligl slöd utgår, informera varandra och samråda vad gäller planering, genomförande och utvärdering av parlsförelagens forsknings- och utvecklingsarbete samt så långt möjligt utföra forsknings- och utvecklingsprojekt gemensamt;
att även i andra fall, så långt möjligt, informera, samråda och samarbeta enligt ovan;
att, i den verksamhet för vilken slalligl stöd utgår, fortlöpande underrätta varandra om rön inom forsknings- och utvecklingsområdet som görs i respektive parisförelag saml all sälja de bakomliggande beräkningarna, systemen och metoderna, etc lill övriga parisförelag om dessa så begär och lill del pris som kan överenskommas.
§ 8
Samarbete beträffande investeringar
Parterna avser
atl inom den styrande kommitté varom stadgas i § 11 informera varandra och samråda vad avser planerade strukturella investeringar, dvs. investeringar som medför mera betydande omdisponeringar eller utbyggnader av varvens resurser;
att vid dimensionering och utformning av strukturella investeringar beakta dessas inverkan inte endasl på det investerande företaget ulan även på övriga berörda partsföretag och i delta syfte så långt möjligt samordna sådana investeringar;
att upprätta en årlig sammanställning av de olika parlsförelagens långsikliga investeringsplaner saml alt delge varandra dessa planer.
§ 9
Samarbete beträffande finansiering
Parterna avser
att årligen tillställa industriminslern av denne närmare angivet beslutsunderlag för fastställande av de garanlibelopp som staten enligl av statsmakterna beslutade riktlinjer för s. k. farlygskreditgarantigiv-ning ställer till parlsförelagens förfogande;
att genom den styrande kommitté varom stadgas i § 11 till industriministern årligen inkomma med förslag lill fördelning mellan partsföretagen av garanlibelopp för nästkommande år.
§ 10
Vidgat samarbele
Parterna avser all verka för all samarbetet mellan partsföretagen fortlöpande breddas och fördjupas i den takt della framstår som ekonomiskt motiverat för företagen och varvsindustrin som helhet.
§ 11
Ledning av samarbelel
För alt biträda parterna vid förverkligandet av della avtals syften och för atl leda och vidareföra del samarbete, varom avtalet stadgar eller senare överenskommelse träffas, upprättas en styrande kommitté.
Denna består av styrelseordföranden (eller annan med dennes befogenheter utrustad styrelseledamot) och verkställande direktören i de fyra partsförelagen saml, såsom företrädare för industridepartementet,
en av industriministern efler samråd med partsförelagen utsedd ordförande och en suppleant för denne. Kommittén må delegera befogenheter och anförtro uppgifter ål ell arbetsutskott, beslående av de fyra verkställande direktörerna. Kommittén upprättar erforderliga arbetsgrupper och fastställer lämpliga arbetsformer.
Den styrande kommittén är beslutsför, när de vid sammanträde närvarandes antal överstiger hälften av antalet ledamöter och samtliga partsföretag är företrädda. Som kommitténs beslut gäller den mening, om vilken vid sammanträde de flesta röstande förenar sig. Beslut i fråga, som direkt berör visst partsförelag, förulsätler dock för giltighet, all delta förelags närvarande ledamot eller ledamöter biträder beslutet.
Vidare upprättas en samrådsgrupp, beslående av den styrande kommitténs ledamöter saml fyra företrädare för AB Gölaverkens och två företrädare för vart och elt av de övriga partsföretagens fackliga organisationer.
§ 12
Ekonomiska åtaganden
Ekonomiska åtaganden av administrativ karaktär som föranleds av della avtal skall delas lika mellan parterna, om den styrande kommittén ej beslutar annat.
§ 13
Avtalets gUtighetstid
Della avtal träder i krafl sedan det godkänts av styrelserna för respektive parisföretag.
Avtalet skall gälla under fem år räknai från dagen för dess undertecknande och skall därefter förlängas tre år i sänder om del ej uppsägs av någon part senast etl år före utgången av löpande avtalsperiod.
§ 14
Avgörande av tvist
Tvist angående tolkning eller tillämpning av della avtal och övriga rättsförhållanden mellan parterna som anknyter lill avtalet skall avgöras av skiljemän enligt lag. Stockholm den 26 april 1971.
Inge/nar Bleimow Ragnar Hedén
Bengl Eneroth Ivar Norden
Eriksbergs Mekaniska AB Götaverken Verkstads AB
Lars-Erik Thunholm Olof Söderström
NUs-Hugo Hallenborg Johan Schreil
Kockums Mekaniska Uddevallavarvel AB
Verkstads AB
Prop. 1971:117 62
Innehållsförteckning
Inledning 2
Rekonstruktion av Gölaverken 4
Överläggningar mellan industridepartementet och Gölaverken 4
Kommissionens förslag 8
Kapitaltillskott till Uddevallavarvet 13
Tidigare statliga insatser 13
Verksamhetens utveckling vid Uddevallavarvet 15
Behov av ytterligare kapilallillskoll 17
Ökad varvssamverkan 19
Bakgmnd 19
Avtal om samarbele mellan de fyra slorvarven 23
Ytterligare farlygskredilgarantier 25
Varvens upplåning 25
Nuvarande system för farlygskredilgarantier 28
Modifiering av del nuvarande fartygskreditgarantisystemet 31
HemstäUan 35
Bilagor
1. 1971 års varvskommissions rapport 37
2. Resultatutvecklingen för Uddevallavarvet 1967—1973 55
3. Balansräkningar för Uddevallavarvel 1966—1972 56
4. Konsortialavtal rörande varvssamarbete 57