Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1971 Prop. 1971:5
Nr 5
Knngl. Majrts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Intemationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1970 vid dess femtiofjärde sammanträde fattade beslut; given Stockholms slott den 14 januari 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, anhålla om riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen anfört om de vid Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1970 vid dess fem-liofjärde sammanträde antagna instrumenten.
GUSTAF ADOLF
SVEN ASPLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställs riksdagen följande av Intemationella arbetsorganisationens (ILO) allmänna konferens år 1970 antagna instrument, nämligen konvention (nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn tiU utvecklingsländerna och rekommendation (nr 135) i samma ämne, konvention (nr 132) om semester (reviderad 1970) samt rekommendation (nr 136) om särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte.
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 5
Prop. 1971:5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 14 januari 1971.
Närvarande: statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEUER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter vissa beslut som fattats av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1970 vid dess femtiofjärde sammanträde och anför.
Genom sin anslutning till Nationemas förbund den 9 mars 1920 inträdde Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Geneve.
Organisationens beslutande församling - Internationella arbetskonfe-rensen - som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett sådant beslut resultera i ett förslag tUl intemationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eUer på annat sätt men ulan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen av en resolution.
Varje medlem av organisationen skall inom ett år frän avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet atl underrätta Intemationella arbelsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till Intemationella arbelsbyråns generaldirektör avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer
ratificeringen av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, atl redovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befunnits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av dem.
De konventioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare. Varje radfikation av en sådan konvention skall delges Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.
Internationella arbetskonferensens femtiofjärde sammanträde hölls i Geneve under tiden den 3-25 juni 1970. I sammanträdet deltog delegationer från 111 av ILO:s 121 medlemsstater jämte representanter för många mellanstatliga och internationella icke statliga organisationer. Social- eller arbetsministrar från flera i konferensen deltagande länder bevistade sammanträdet. Under ett kort besök vid konferensen höll jag elt anförande i generaldebatten. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, elt arbetsgivar- och ell arbelslagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.'
Konferensens dagordning upptog följande ämnen.
I. Generaldirektörens rapport.
II. Finansiella och budgetära frågor.
III. Upplysningar och rapporter om medlemsstaternas tillämpning av konventioner och rekommendationer.
IV. Semester (andra behandling).
V. Ordning för fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna (andra beluindling).
' Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 april 1970 deltog följande personer i konferensen, nämligen
för Sveriges regering: såsom ombud rättschefen i socialdepartementet Gunnar Danielson och dåvarande rättschefen i inrikesdepartementet Rune Berggren samt såsom experter departementssekreteraren i socialdepartementet Ingemar Lindberg och förste ambassadsekreteraren vid Sveriges ständiga delegation hos de intemalionella organisationerna i Geneve Stig Braltström, de båda sistnämnda tillika ersättare för regeringsombuden, kanslirådet i inrikesdepartementet Olof Petersson, byråchefen hos arbetsmarknadsstyrelsen Gunnar Olderin, hovrättsassessorn Björn Sjöberg, socialattachén vid svenska ambassaden i London Bo Carlsson och kanslisekreleraren i utrikesdepartementet Irene Larsson; för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenslröm saml såsom experter direktören i Svenska Arbetsgivareföreningens Allmänna Grupp Lennart Bratt, direktörerna Sven-Wilhelm Beckman, Erik Förstadins och Gunnar Högberg samt direktörsassistenteraa Margareta Dahlgren och lohan von Holten, samtliga i Svenska Arbetsgivareföreningen;
för arbetstagarna: såsom ombud sekreteraren i Landsorganisationen i Sverige Thorbjörn Carlsson samt såsom experter sekreteraren i Landsorganisationen Olle Gunnarsson och dåvarande ombudsmannen i samma organisation Lars Ahlvanson, förbundsordföranden i Handelsanställdas förbund Erik Magnusson, juristen hos Tjänstemännens Centralorganisation Stig Gustafsson saml förste föibundsjuristen i Svenska Industritjänstemannaförbundel Kerstin Gustafsson,
Prop. 1971:5 4
VI, Särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i ulvecklingssyfte (andra behandling).
VII, Fackliga rättigheter i förhållande till medborgerliga friheter.
VIII, Skydd för arbetstagarrepresentanter och åtgärder för all under lätta deras verksamhet inom företaget.
Vidare framlades inför konferensen den rapport om Sydafrikas s. k. aparlheidpolilik som generaldirektören årligen skall utarbeta. Rapporten föranledde ingen åtgärd från konferensens sida.
Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV, V och VI på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga underställas riksdagen, nämligen
1) konvention (nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn lill utvecklingsländema,
2) rekommendation (nr 135) i samma ämne,
3) konvention (nr 132) om semester (reviderad 1970),
4) rekommendation (nr 136) om särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte.
Texterna på engelska och svenska till nämnda fyra instrument torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilagor 1—4. En särskild bilaga med förteckning över samtliga resolutioner som antagils vid konferensen torde även få fogas till protokollet (bilaga 5).
Jag lar i fortsättningen upp lill behandling först de båda instrumenten om minimilön, därefter konventionen om semester samt slutligen rekommendationen om sysselsättning och utbildning av ungdom i ulvecklingssyfte.
1 .-2. Konvention och rekommendation om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna
Frågan om internationella bestämmelser rörande minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländema har behandlats vid två på varandra följande arbetskonferenser. En första diskussion ägde sålunda rum vid 1969 års konferens och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen 1970 till att en konvention och en rekommendation antogs i ämnet. Konventionen antogs med 248 röster för, 46 mol och 46 nedlagda och rekommendationen med 251 röster för, 5 mol och 74 nedlagda. De svenska regerings- och arbelstagarombuden röstade för, medan arbetsgivarombudet röstade mol instrumentens antagande.
Konventionens och rekommendationens huvudsakliga innehåll
Konventionen föreskriver att varje medlem av Intemationella arbetsorganisationen som ratificerar konventionen skall åtaga sig att
införa ett syslem för minimilöner, som omfattar alla gmpper av löntagare, vilkas anställningsvillkor är sådana att de lämpligen bör omfattas av systemet. Vederbörande myndighet i varje land skall i samråd med berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer bestämma vilka grupper av löntagare som skall omfattas av systemet. Meddelande skall lämnas tUl Intemationella arbetsorganisationen om sådana grupper av löntagare som eventuellt kan ha undantagils från systemet med samtidigt angivande av skälen för sådana undantag. Minimilöner skall ha samma verkan som lag och skall inte kunna sänkas. Underlåtenhet att tillämpa dem skall medföra påföljder.
De faktorer till vilka hänsyn skall tas vid fastställande av minimilönernas nivå skall, så långt det är möjligt och lämpligt med hänsyn till praxis och övriga förhållanden, inbegripa arbetstagarnas och deras familjers behov med beaktande av den allmätma lönenivån i landet, levnadskostnader, sociala trygghetsförmåner, andra socialgmppers relativa levnadsstandard samt den ekonomiska utvecklingens krav, produktiviteten och önskvärdheten av att uppnå och vidmakthålla en hög sysselsällningsnivå.
Ratificerande stat skall skapa eller vidmakthålla metoder, genom vilka minimilöner kan fastställas och från tid till annan justeras. Ingående samråd skall äga rum med berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer eller med representanter för berörda arbetsgivare ocfa arbetstagare i fråga om införande och tillämpning av samt ändringar i sådana metoder. I metodemas genomförande skall medverka representanter för berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer eller representanter för arbetsgivare och arbetstagare på lika villkor samt personer vilkas kompelens att företräda landels allmänna intressen är erkänd och som utsetts efter samråd med nyssnämnda organisationer.
Sludigen föreskrivs i konventionen att en effektiv tillämpning av alla bestämmelser som berör minimilöner skall garanteras genom en tillfredsställande inspektion eller genom andra lämpliga åtgärder.
I rekommendationen anges atl det grundläggande syftet med fastställandet av minimilöner bör vara atl ge löntagarna erforderligt socialt skydd när det gäUer lägsta tillåtna lönenivå.
Såsom exempel på de olika kriterier, till vilka hänsyn bör las vid bestämmandet av minimilöner anges arbetstagarnas och deras familjers behov, den allmänna lönenivån i landet, levnadskostnaderna, sociala trygghetsförmåner, andra socialgruppers relativa levnadsstandard och ekonomiska faktorer.
När det gäller minimilönesystemets omfattning framhålls i rekommendationen alt de löntagare som inte skyddas enligt 1970 års konvention i ämnet bör, räknat i antal och grupper, vara så få som möjligt. Vidare betonas att minimilönesystemet kan tillämpas på löntagare som skyddas enligt konventionen antingen genom att man fastställer en en-1 * Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 5
heUig minimilön som tillämpas allmänt eller genom att man fastställer en serie av minimilöner som tillämpas på särskilda grupper av arbetstagare. Ett system som grundar sig på en enhetiig minimilön behöver inle vara oförenligt med ett sådant fastställande av olika minimilöne-satser i skilda regioner eller zoner som är ägnat atl ta hänsyn till olikheter i levnadskostnader och bör inte inverka på tidigare eller framlida beslut, genom vUka högre minimilöner fastställs än det allmänna minimum för särskilda grupper av arbetstagare.
Såsom exempel på olika metoder för fastställande av minimilöner nämner rekommendationen lagstiftning, beslut av behörig myndighet med eller utan formell skyldighet att ta hänsyn till rekommendationer från andra organ, beslut av lönenämnder eller löneråd, förlikningsnämnder eller arbetsdomstolar eller upphöjande av kollektivavlalsbe-stämmelser till lag. Det i konventionen föreskrivna samrådet bör särskilt inriktas på följande ämnen, nämligen urval och tillämpning av kriterier för bestämmandet av minimilönenivån, minimilönesatser som skall fastställas, periodisk justering av minimilönesalsema, problem som uppslår vid genomförandet av lagstiftning om minimilöner saml insamling av uppgifter och verkställande av utredningar för information åt myndigheter som har till uppgift atl fastställa mmimilöner. Slutligen lämnar rekommendationen i detta sammanhang vissa anvisningar rörande de samrådsorgan respektive de personer som skall anlitas vid minimilöners fastställande, varjämte det betonas atl tiUräckliga anslag bör ställas lill förfogande för insamling av statistiska uppgifter och andra upplysningar som behövs för analys av relevanta ekonomiska faktorer.
När del gäller justering av minimilönerna uttalar rekommendationen att en översyn av minimUönesatsema i relation tiU levnadskostnaderna och andra ekonomiska förhållanden bör företas antingen med regelbundna mellanrum eUer när en sådan översyn anses lämplig på grund av variationer i levnadskoslnadsindex. Periodiska översikter bör utarbetas beträffande landets ekonomiska förhållanden, däri inbegripet tendenser i fråga om inkomsten per capita, produktivitet samt sysselsättning, arbetslöshet och undersysselsättning. Frekvensen av sådana översikter bör beslämmas under hänsynslagande lill de nationella förhållandena.
Vad sluthgen beträffar frågan om att genomföra en effektiv tillämpning av bestämmelsema om minimilöner rekommenderas en rad åtgärder. Sålunda bör man på elt för arbetslagarna begripligt språk sprida kännedom om bestämmelsema om minimilöner, varvid hänsyn bör tas även till analfabeter. Elt tillräckligt antal vederbörligen utbildade inspektörer utrustade med erforderliga befogenheter och möjligheter att fullgöra sina uppgifter bör anställas, varjämte påföljder för överträdelse av bestämmelserna om minimilöner bör införas.
Lagstiftning och procedur i syfte atl bereda arbetstagarna möjlighet att effektivt göra sin rätt enligt minimilönebestämmelsema gällande bör förenklas. Vidare bör arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer dellaga i strävanden att skydda arbetstagarna mot missbruk och slutligen bör tillfredsställande skydd för arbetstagarna mol repressalier införas.
Yttranden
I ärendet har yttranden inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och ILO-kommittén.
Arbetsmarknadsstyrelsen finner att de båda instrumenten ligger utanför det område som styrelsen har att beakta.
SIDA hänvisar till ett år 1969 till kommittén avgivet yttrande i ärendet, vari SIDA i huvudsak anfört följande.
Lönepolitik är enligt SIDArs uppfattning primärt knappast en biståndsfråga, även om dess betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingsprocessen är påtaglig.
Minimilöner kan av naturliga skäl endast utgå till personer som är löntagare i någon mening. Eftersom i många u-länder en väsentlig del av befolkningen befinner sig inom självhushållningssektom är det endast en del av dessa länders befolkning som kan komma att beröras av den aktuella åtgärden.
Ett skäl som ibland anförs mot lagstadgad minimilön i u-länder är att sådana länders förmåga att utnyttja sin exportindustris mest konkurrenskraftiga produktionsfaktor därigenom inskränks. Härtill kan enligt SIDA:s uppfattning gemnälas att det måste vara en viktig uppgift att förhindra all arbetstagare i u-länder liksom annorstädes ansläUs med löner som är orimligt låga i förhållande till gällande levnadskostnader.
Elt genomfört minimilönesystem kan komma att resultera i att färre nya arbetstillfällen skapas än som skulle ha varit fallet utan ett sådant system. Vid genomförandet kan det också leda till avskedanden, eftersom det kan tänkas gynna införandet av kapitalintensiva produktionsmetoder inom existerande industrier. Sanuna problem kan väntas uppkomma inom området husligt arbete. Införande av ett sådant syslem bör därför enhgt SIDA:s mening kombineras med åtgärder för att bereda produktiv sysselsättning åt befolkniugen antingen genom lönearbe-te eller genom att småjordbrukels produktivitet förbättras. Konventionen och rekommendationen bör bl.a. få till resultat att ILO och andra organisationer intensifierar sina ansträngningar att genom forskning och experiment utveckla den arbetsintensiva typen av industrier. Det
vore möjligen också lämpligt att överväga genomförande av minimilönesystemet successivt med början inom de näringsgrenar som tillämpar modema produktionsmetoder.
Risken för alt lagstadgade minimilöner kan komma atl betraktas också som maximilöner eller normallöner bör enligt SIDA:s mening också beaktas. Minimilönesystemens införande bör därför ske under former, som inte försvårar för de fackliga organisationerna - där sådana finns - att för olika medlemsgrupper förhandla sig fram till löner som överstiger minimilöner.
SAF framhåller att de båda instrumenten har tillkommit med hänsyn till arbetsmarknads- och lönebildningsförhållanden som är vanliga i utvecklingsländerna. Det innebär atl de baserar sig på förutsättningar som är främmande för svenska förhållanden. Med hänsyn härtill är det enligt föreningen inle möjligt för Sverige vare sig att ratificera konventionen eller att ansluta sig till rekommendationen.
LO anser att instrumenten kan vara av stort värde för arbetstagare i länder med svag eller obefintlig fackföreningsrörelse och där ett socialt välfärdssystem saknas. För Sveriges vidkommande, där det sedan långa tider existerar ett fungerande förhandlingssystem baserat på väl utbyggda arbetsmarknadsorganisationer och där det dessutom fiims ett fungerande socialt system som garanti för individens och familjens minimistandard, saknas f. n. behov av den typ av lagstiftning som förutsätts i konventionen och rekommendationen.
Enligt TCO.s mening saknar konventionen och rekommendationen intresse för svenska förhållanden. Emellertid kan instrumenten vara av betydelse vid planering av samarbetet med utvecklingsländema. De bör därför överlämnas till SIDA för beaktande vid biståndsplaneringen.
ILO-kommittén delar den uppfattning som kommit till uttryck i remissyttrandena, nämligen alt ifrågavarande konvention och rekommendation saknar direkt intresse för Sveriges vidkommande. Huruvida de kan ha någon betydelse i samband med det svenska biståndet till utvecklingsländerna bör det i första hand ankomma på SIDA att bedöma. De torde därför böra överlämnas till SIDA för alt beaktas vid den framtida biståndsverksamhetens planering. Någon ytterligare åtgärd från statsmakternas sida torde inte vara påkallad.
3. Reviderad konvention om semester
Konferensen upptog till fömyad behandling frågan om revision av existerande konventioner om semester efter en förberedande behandling av detta ärende vid 1969 års arbetskonferens. En konvention antogs i ämnet med 213 röster för, 62 mot och 62 nedlagda. Av de svenska ombuden röstade regerings- och arbelstagarombuden för men arbetsgivarombudet mot konventionens antagande.
Konventionens huvudsakliga innehåll
Liksom vid 1969 års behandling av ärendet blev ett av de första ämnen som kom upp tiU debatt i det av konferensen för ärendets behandling tillsatta utskottet frågan om vilken räckvidd den planerade revisionen av semesterreglema skulle ges. Delvis sammanhängande med detta spörsmål var frågan om vilken form som skulle väljas för en ny-reglering. Resultatet av den förberedande behandlingen vid 1969 års arbetskonferens hade blivit ett förslag om en ny konvention. Den föreslagna konventionen skulle ersätta 1936 års konvention (mr 52). Genom alt den avsågs gälla för alla arbetstagare skulle den emellertid även beröra de särskilda semesterregler som finns i konventionema 91, från 1949, om betald ledighet för sjömän och 101, från 1952, om semester för jordbruksarbetare samt plantagekonventionen, nr 110, från 1958. Arbetsbyrån hade däremot föreslagit två i sak identiska konventioner, den ena avsedd alt gälla för alla arbetstagare med undantag för sjömän och jordbruksarbetare, den andra för jordbruksarbetare. I fråga om sjömännens semesterfrågor hade byrån föreslagit en resolution som innehöll en anmodan till arbetsorganisationens styrelse att initiera sjöfartskommissionen till en snar översyn av bestämmelsema i 1949 års konvention i ljuset av de slutsatser i fråga om semesterrätten som 1970 års arbetskonferens väntades komma till.
Den lösning ulskotlel slutligen stannade för var en enda konvention, avsedd all gälla för alla arbetstagare utom sjömän (art. 2 mom. 1). Inom denna ram kan emellertid ratificerande stat välja mellan alt tillämpa reglerna över hela fältet eller godta konventionsförpliktelsema antingen enbart i vad avser arbetstagare i andra ekonomiska sektorer än jordbruk eller enbart vad gäller jordbruksarbetare (art. 15). I fråga om sjömännen följde utskottet arbelsbyråns resolutionsförslag.
Lösningen har karaktären av en kompromiss som tillkom på arbetstagarsidans initiativ med så gott som enhäUigt stöd av regeringsombuden men mot arbetsgivarrepresentanternas mening. Den är avsedd att markera arbetsorganisationens uppfattning att enhetliga principer skall gälla för alla arbetstagare i fråga om semester. Samtidigt tar den hänsyn till alt ett land kan vara ur stånd att omedelbart tillämpa dessa principer för vissa kategoriers del, särskilt jordbruksarbetarnas, och likaledes till att speciella förhållanden torde behöva beaktas inom sjöfartsnäringen.
Den föreslagna konventionen är avsedd atl för ratificerande stat träda i stället för 1936 års aUmänna semesterkonvention resp. 1952 års konvention om semester för jordbruksarbetare. 1952 års konvention skaU dock aUtjämt stå öppen för nya ratifikationer (art. 16).
Den reviderade konventionen är så uppbyggd att den skall kunna tillämpas både i länder där semeslerrätlen i första hand grundas på lag-
Prop. 1971:5 10
sliflning i en eller annan form - t. ex. Sverige med bestämmelser i civillag - och i länder där semesterrätten huvudsakligen regleras genom avtal mellan partema på arbetsmarknaden eller på andra liknande sätt. Avtalssystemet är förhärskande bl. a. i de anglosaxiska ländema. Enligt konventionen behövs således författningsreglering för att bringa konventionen i tillämpning i ett land endast i den mån inte konventionens regler ges verkan genom koUektivavtal eller skiljedom eller på annat sätt som står i överensstämmelse med praxis i det enskilda landet och kan vara ändamålsenligt under de betingelser som råder i landet (art. 1).
Konventionen omfattar, som redan nämnts, alla arbetstagare utom sjömän. Undantag kan emellertid göras för begränsade kategorier arbetstagare, vUkas förhållanden, med konventionens uttryckssätt, ger upphov tUl särskilda problem av betydande vikt avseende konventionens efterlevnad eUer avseende lagstiflningsmässiga eUer konstitutioneUa ämnen. Sådana undantag måste föregås av att berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer hörs, och undantagen måste redovisas i rapporterna tiU InternationeUa arbetsorganisationen om konventionens till-lämpning (art. 2).
Beträffande semesterns längd bygger konventionen på konstruktionen att varje arbetstagare som konventionen är tiUämplig på skaU ha en årUg semester av bestämd minimilängd men att denna minimUängd skaU bestämmas för varje ratificerande stat av staten själv i en deklaration som bifogas ratifikationen. Minimisemestems längd kan således variera meUan olika länder som är bundna av konventionen. Den får dock inte understiga tre veckor för ett års tjänst - den regel som är kärnpunkten i konventionen (art. 3 mom. 1-3). I delta sammanhang bör framhåUas att konventionens detalj föreskrifter i viss utsträckning anknyter tiU denna treveckorsnorm i stäUet för tUl den semester som enligt vad förut sagts skall gäUa för det enskUda landet.
Varje stat som ratificerat konventionen kan i en senare deklaration bestämma att en längre semester än den vid ratifikationen angivna skall gälla (art. 3 mom. 4).
Den som ett år inte har den tjänstelid som krävs för rätt tUl full semester har enligt konventionen rätt tUl en semester som är proportionell mot längden av tjänstetiden under året (art. 4). Elt minimikrav på tjänstetid för varje rätt till semester kan dock fastställas på det nationella planet (art. 5 mom. 1).
Sättet för tjänstetidens beräkning i semesterhänseende bestäms också på det nationella planet. Däri ingår att faststäUa under vUka betingelser frånvaro från arbetet av sådana skäl utanför arbetstagarens kontroll som sjukdom, skada och moderskap skaU likställas med arbetad tid. I den semester som konventionen föreskriver som minimum får inte inräknas aUmänna helgdagar och sedvanUga fridagar. Vidare uttrycker konventionen principen att perioder av arbetsoförmåga till följd av
Prop. 1971:5 11
sjukdom eller skada inle får inräknas i denna minimisemester. Betingelserna för principens tillämpning bestäms emeUertid nationellt (art. 5 mom. 2-4 och art. 6).
Semesterlönen (art. 7) skall för hela semestertiden motsvara minst arbetstagarens normala eller genomsnittliga lön och däri skall ingå motvärdet i kontanter av naturaförmåner, frånsett ständiga förmåner som utgår vare sig arbetstagaren har semester eller ej (mom. 1). Enligt mom. 2 i artikeln skall semesterlönen utgå i förskott såvida inle annat överenskommits.
Sådan semester som skall utgå i oavbruten följd skall las ul senast inom ett år och återstoden senast inom 18 månader från utgången av intjänandeårel (art. 9).
Konventionen innehåller också regler om semesterns förläggning, semesterersätlning och ogiltighet av en utfästelse att avslå från semester m. m. Av dessa regler bör särskilt nämnas art. 10, enligt vilken i vissa fall samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare om förläggningen av semestem skall äga rum. En bestämmelse i art. 13 medger att särskUda regler ges på det nationeUa planet för det faU att en arbetstagare under semestern ägnar sig åt förvärvsarbete som strider mol ändamålet med semestern.
Slutligen föreskriver konventionen all effektiva åtgärder, svarande mot det sätt varpå konventionsbestämmelsema ges verkan, skaU vidtas för att säkerstäUa riktig tUlämpning och efterlevnad av författningar eller avtalsbestämmelser om semester, genom tillfyUeslgörande inspektion eller annorledes.
Svenska bestämmelser
De bestämmelser som bör beaktas vid prövning äv frågan om en svensk ratificering av konventionen är lag den 17 maj 1963 (nr 114) om semester. För vissa arbetstagare med radiologiskt arbete gäller lag samma dag (nr 115) om förlängd semester.
Yttranden
Yttranden har avgivits av SAF, LO, TCO och ILO-kommillén.
SAF framhåUer att regeln i artikel 7 mom. 2, som innebär att semesterlön skaU betalas före semestern såvida inte annat överenskommits, är strängare än motsvarande regel i den svenska semeslerlagen. Vidare finns i svensk lag ingen motsvarighet tiU bestämmelsen i artikel 10 av konventionen, vilken som huvudregel föreskriver atl arbetstagaren eUer representant för denne skall höras innan lidpunkten för semestern fastställs.
Föreningen påpekar vidare all svensk lag innebär atl semestern aUtid
Prop. 1971:5 12
skall utgå under det år som är semesterår enUgt lagen. Semesterlagen går i detta hänseende längre än konventionens artikel 9, som medger att semestern skjuts över tiU elt annat år.
Slutligen ifrågasätter föreningen om Sverige kan uppfylla konventionens krav på en minimisemester av tre veckor med hänsyn tiU helgdagsreglerna i artikel 6, liksom bestämmelserna om tUlsyn över konventionens efterlevnad i artikel 14. Sammanfattningsvis kommer föreningen tiU slutsatsen all del inle är möjligt att ratificera konventionen för svenskt vidkommande.
LO är av den uppfattningen all konventionen kan ratificeras, ehuru det först synes krävas ändringar i semeslerlagen. I vart fall torde sådan ändring krävas med hänsyn lill artikel 7, mom. 2.
Enligt TCO:s mening borde konventionen i sill reviderade skick ratificeras av Sverige. I syfte atl undamöja eventuella ratifikationshinder borde möjUgheterna att företa erforderiiga justeringar i den svenska semeslerlagstiftningen allvarligt prövas.
ILO-kommittén erinrar om all de nordiska ländernas regeringar år 1961 i en gemensam skrivelse tUl ILO framförde förslag om revision av 1936 års konvention (nr 52) om semester. Anledningen till förslaget var att konventionen framstod som otidsenlig i det alt semesterns längd bestämts lill bara sex arbetsdagar om året. Genom en revision skuUe man eventuellt också lyckas få lill stånd ändringar i vissa detaljbestäm-melser som utgjorde ratifikationshinder för Norge och Sverige.
Inle heller den nya, reviderade konventionen synes emellertid kunna ratificeras av Sverige utan alt gällande svensk semesterlagstiflning ändras. Åtminstone på en punkt lorde konventionen innehålla elt klart ratifikationshinder, nämligen då det gäller kravet i artikel 7 mom. 2 atl semesterlön skaU utbetalas före semesterledigheten såvitt annat ej överenskommits. En sådan bestämmelse är mer vittgående än vad som föreskrivs i den svenska semeslerlagen. Såsom framgår av Svenska arbetsgivareföreningens yttrande anser föreningen att det föreligger ratifika-lionshinder på en rad ytterligare punkter.
Kommittén finner det angelägel all konventionen kan ratificeras av Sverige. I elt nordiskt ämbelsmannaulskott pågår f. n. en utredning om harmonisering av de nordiska ländemas semesterlagstiflning. Frågan om i vilka avseenden den svenska semeslerlagen innefattar ralifikationshin-der kan lämpligen övervägas i anslutning tUl detta utredningsarbete.
4. Rekommendation om särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i ulvecklingssyfte
Även frågan om särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfle slutbehandlades vid 1970 års konferens
efter en första diskussion vid konferensen år 1969. Konferensen antog
Prop. 1971:5 13
med 311 röster, ingen emot och 26 nedlagda en rekommendation i ämnet. Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationen.
Rekommendationens huvudsakliga innehåll
Inom det utskott som av konferensen tillsattes för frågans behandling betonades myckel starkt att problemet att finna arbete ät det stora antal ungdomar som nu strömmar tiU arbetsmarknaden i utvecklingsländema är en av mänsklighetens aUvarligaste frågor. Såväl industri-som utvecklingsländer berörs av detta problem. I avvaktan på dess slutiiga lösning måste man skapa möjligheter för att bereda ungdomama yrkesutbildning och samtidigt främja landets utveckling.
Rekommendationen skiljer på två huvudtyper av program. Den ena avser att tillgodose ungdomar som inte fått del av existerande undervisning eller yrkesutbildning eller kunnat utnyttja de normala sysselsäli-ningsmöjUgheterna på arbetsmarknaden. De bör beredas möjhgheter att få allmänutbUdning, yrkesträning och erfarenhet av arbetslivet så alt de kan göra insatser i landets uppbyggnad och själva skaffa sig värdefulla kunskaper. Den andra huvudtypen av program avser unga människor, som redan har en viss utbildning. Dessa människor bör beredas möjlighet att utnyttja sina kunskaper i samhällets tjänst.
Den nya rekommendationen anges vara tillämpUg på särskilda program avsedda att sälta ungdomar i stånd att deltaga i verksamhet som är inriktad på landels ekonomiska och sociala utveckling och alt förvärva utbildning, yrkesskicklighet och erfarenhet som på lång sikt underlättar deras framtida förvärvsverksamhet och främjar deras deltagande i samhällslivet. I fortsättningen skiljer rekommendationen på de två huvudtyper av program som nyss angetts.
Vissa allmänna principer räknas upp vUka är tiUämpliga på båda typerna. Programmen bör utformas inom ramen för landets utvecklingsplaner och bör samordnas med planer som är inriktade på att uppnå full sysselsättning. Vidare bör programmen inte dubblera eller föregripa andra åtgärder inom den ekonomiska politiken eUer utvecklingen av ordinarie undervisnings- eller utbildningsprogram, och de bör inte heller fungera på ett sätt som kan leda tiU lägre arbetsnormer. De i programmen deltagandes tjänster bör inte utnyttjas tiU förmån för enskilda personer eller företag. Varje program bör vara inriktat på att väma om människans värdighet samt utveckla personligheten och känslan av individueUt och socialt ansvar. Programmen bör genomföras utan diskriminering på grund av ras, hudfärg, köa, trosbekännelse, poUtisk uppfattning, nalioneU härkomst eller socialt ursprung och bör användas för att aktivt främja lika möjligheter och behandling. Programmens mål bör klart anges och regelbundet revideras.
I den del av rekommendationen som behandlar aUmänna principer 2* Riksdagen 1971.1 saml. Nr 5
Prop. 1971: 5 14
fastslås vidare att dellagande i de särskilda programmen bör vara fri-vilUgl. Undanlag får medges endast genom lagstiftning och om full överensstämmelse föreligger med bestämmelsema i konventionema om tvångsarbete och sysselsättningspolitik. I rekommendationen lämnas exempel på tUlåtna undantag. Det stadgas att, om undantag medges, deltagarna i största möjliga utsträckning bör få välja fritt meUan olika verksamhetsformer och olika regioner inom landet.
Rekommendationen övergår härefter lill att separat behandla var och en av de två huvudtyperna av de särskilda programmen. Den första huvudtypen omfattar program som syftar till att ge ungdomar, som i fråga om utbildning eUer eljest är missgyimade, sådan utbildning och yrkesskicklighet och sådana arbetsvanor som är nödvändiga för en meningsfull och lönande ekonomisk verksamhet, att förmå ungdomen att deltaga i landels ekonomiska och sociala utveckling samt att bereda ungdomar som annars skulle vara arbetslösa en nyttig sysselsättning inom ramen för landets ekonomiska och sociala utveckling.
Tiden för dellagande i dessa program bör begränsas för all medge ett så stort antal ungdomar som möjhgt att genomgå dem. Programmen bör koncentreras på alt förbereda deltagarna för yrken i vilka de har utsikter och möjligheter lUl nyttigt arbete. Programmen bör vidare innefatta en kompletterande undervisning, som sätts i relation till föreUggande behov, och de bör beakta den roll som deltagarna eventueUt kan spela för att stimulera andra personer och ge dem kvalifikationer för en sådan roll. Arbetsprojekt som utförs i samband med dessa program bör väljas med beaktande av framför aUt förväntade bidrag till utvecklingen och deltagarnas sysselsätlningsmöjUgheter samt deras utbildningsvärde och deras investeringsvärde (uttryckt i relationen kostnader/resultat). Därefter lämnas anvisningar om tjänstgöringsviUkor samt om urval och utbildning av personal, och ett antal rekommendationer lämnas om hjälp åt dellagarna vid deras framtida yrkesval.
Den del av rekommendationen som behandlar den andra huvudtypen av särskUda program - avsedda att stimulera ungdomar som redan har en viss utbUdning att deltaga i sitt lands utveckling - följer i stort sett samma mönster men med vissa modifikationer.
Sludigen innehåller rekommendationen anvisningar om administrativa åtgärder, däri inbegripet deltagande från arbetsgivar-, arbetstagar-och ungdomsorganisationers sida, finansiering, tUlsyn och revision av programmen samt om intemationellt samarbete.
Yttranden
över rekommendationen har yttranden inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen, SIDA, SAF, LO, TCO och ILO-kommittén.
Prop. 1971:5 15
Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att styrelsen i ett tidigare avgivet yttrande över förslag till rekommendation i ärendet framhålUt att man aUtför ensidigt betonat programmens samhäUsnytta, medan individens egna utvecklingsmöjligheter ägnats mindre uppmärksamhet. I den nu föreliggande rekommendationen har man beaktat dessa synpunkter. Bl. a. anges att deltagama i de särskUda programmen bör i mån av behov få ett visst mått av allmänna kunskaper. Dessutom bör man vid placeringen ta vederbörUg hänsyn tUl kvalifikationer och anlag samt låta deltagarna i största möjliga utsträckning välja fritt mellan oUka verksamhetsgrenar och meUan olUca regioner inom landet.
Även i övrigl anser styrelsen att rekommendationen i sin slutiiga utformning stämmer väl överens med vad styrelsen tidigare framfört. Styrelsen har därför inget ytterligare att anföra i ärendet.
SIDA hänvisar tUl yttrande som SIDA år 1969 avgav tiU ILO-kommittén. Häri anförde SIDA i huvudsak följande.
Rekommendationen kan betecknas som en modifiering av de konventioner mot tvångsarbete som ILO antog 1930 och 1957. En sådan modifiering är önskvärd, eftersom tvångsarbetskonventionema inte i tiUräcklig grad log hänsyn tiU de särskilda förhåUanden, som råder i många u-länder och därför fick en utformning, som skapat betydande svårigheter i sådana länder att i lämphga former mobiUsera ungdom för samhällsbyggande och utvecklingsarbete. Det motstånd, som tidigare rests mot tanken att införa generell plikt för u-landsungdom att - eventueUt som ett altemativ tUl mUilärtjänst — under en bestämd period deltaga i sådant uppbyggnadsarbete, har numera fått mindre bärkraft, bl. a. sedan det inselts alt frivilligheten i praktiken kan innebära urvalsmetoder, som gyimar eUer missgynnar vissa grupper i samhäUet.
Möjligheten alt utnyttja ungdomsprogrammen tiU en viss grundläggande utbildning av deltagarna ges betydande utrymme i förslagstexten. Vikten av att det tillfäUe, som civUtjänsten medför att meddela undervisning i skUda frågor av betydelse för individen och landet inle försummas, bör hävdas med eftertryck.
En noggrann planering av programmen för tjänsten är väsentiig, inte minst för att i möjligaste mån se tiU att ungdomama meddelas utbUdning och erfarenheter som är tUlämpliga på arbetsmarknaden, när programmet avslutals. Samtidigt som det är väsentiigt att programmen utformas så atl de inle isolerar deltagama från samhället, utan tvärtom sätter dem i stånd att arbeta för att förbättra det, är det väsentiigt att deltagama själva inte isoleras från utformningen av programmen utan får möjlighet alt medverka däri.
SIDA framhåller slutiigen betydelsen av att ILO på olika sätt framgent följer utvecklingen av rekommendationens tUlämpning i u-ländema och genom lämpliga biståndsåtgärder bidrar tUl att programmen får en
Prop. 1971:5 16
ändamålsenlig utformning. Verksarahet av detta slag kan alltså länkas erbjuda möjligheter tUl ett samarbete med biståndsorgan, vars bistånds-register innefattar volontärtjänst och fredskårsinsatser.
SAF framhåller att de program som åsyftas i rekommendationen främst är avsedda att genomföras i länder med bristande utbUdnings-resurser och stor arbetslöshet. I Sverige och de flesta övriga industrUänder erfordras inle program av detta slag vid sidan av gängse utbUdnings-och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För flertalet utvecklingsländer däremot bör programmen kunna bidra tiU en. lösning av sysselsättningsproblemen för ungdom.
Den utformning instrumentet fått möjliggör enligt föreningens mening en anpassning lill skiftande förhållanden och fömtsättningar i olika länder. Föreningen finner det tiUfredsstäUande att man rekommenderar alt deltagande i programmen i princip skaU vara frivUligt, och att särskUd hänvisning därvid görs till existerande konventioner om tvångsarbete och sysselsättningspolitik.
Del främsta syftet med programmen bör vara att ge deltagarna en god yrkesutbildning för att de skall kunna göra en produktiv insats på den öppna arbetsmarknaden. För att programmen skall kunna praktiskt genomföras krävs en omfattande informations- och rådgivningsverksamhet jämsides med erfarenhetsutbyte mellan länder som prövat olika program. ILO bör på olika sätt bistå denna verksamhet.
LO avstår från att yttra sig över rekommendationen med hänsyn tUl att den huvudsakUgen berör förhåUandena i utveckUngsländema. TCO finner att rekommendationen kan vara av betydelse vid planeringen av samarbetet med utvecklingsländerna och att den därför bör överlämnas till SIDA för beaktande vid biståndsplaneringen.
ILO-kommittén finner inte ardedning att i detalj kommentera rekommendationen. Som framgår av rekommendationstexten är instmmentet inriktat på länder och regioner där det finns omedelbara och trängande behov av tillfälliga åtgärder för ungdom vid sidan av ordinarie utbUdnings- och sysselsättningsprogram.
För länder med stor arbetslöshet och bristande utbUdningsresurser kan givetvis program av detta slag ha stor betydelse för landet som helhet och särskilt för de ungdomar som genom programmen ges sysselsättning och UtbUdning. Kommittén vUl särskUt understryka att ungdomama bör ges sådan utbUdning och praktisk erfareiihet som är tUlämplig på arbetsmarknaden när ett program avslutats och att de paralleUt med arbete och yrkesutbUdning bör få undervisning i allmänna ämnen som ökar deras handlingsberedskap i ett föränderligt samhälle.
I Sverige lorde även fortsättningsvis ungdomens behov av utbUdning och sysselsättning tUlgodoses inom ramen för den normala arbetsmarknads- och utbUdningspolitiken. Den antagna rekommendationen saknar därför aktualitet för svenska förhållanden.
Pä samma sätt som i fråga om de båda instrumenten rörande minimilöner vUl kommittén föreslå atl rekommendationen inte skaU föranleda annan åtgärd än att den överlämnas tUl SIDA för att vid behov beaktas i samband med biståndsverksamhetens planering.
Departementschefen
Vid InternationeUa arbetskonferensens femtiofjärde sammanträde, år 1970, antogs dels tre instrument som berör utvecklingsländema, nämligen en konvention och en rekommendation om minimUöner samt en rekommendation om sysselsättning och utbUdning av ungdom i utvecklingssyfte, dels en konvention om semester.
Vad beträffar de tre förstnämnda instrumenten, dvs. konventionen (nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna och rekommendationen (nr 135) i samma ämne samt rekommendationen (nr 136) om särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte delar jag ILO-kommitléns uppfattning att dessa instrument saknar direkt intresse för svenska förhåUanden. Del kan emellertid tänkas alt instmmenten kan ha viss betydelse i samband med del svenska biståndet till utvecklingsländema. I första hand lorde en bedömning härav böra ankomma på SIDA. Jag föreslår därför i likhet med ILO-kommittén alt instmmenten överlämnas tiU SIDA för att vid behov beaktas i samband med biståndsverksamhetens planering.
I fråga om konventionen (nr 132) om semester viU jag erinra om alt denna utgör en revision av 1936 års konvention (nr 52) i samma ämne. Såsom ILO-konmiittén framhållit har det för de nordiska ländema sedan länge framstått såsom angeläget atl få tUl stånd en revision av sistnämnda konvention, som på gmnd av vissa bestämmelser av teknisk art inte kunnat ratificeras av Sverige.
Sedan numera en reviderad semesterkonvenlion antagits av ILO måste emellertid konstaleras alt med hänsyn tiU innehåUet i vissa detaljbe-slämmelser inte heller den reviderade konventionen kan ratificeras av S\'erige utan att gäUande svenska semesterlagstiflning ändras. Jag delar ILO-kommitléns åsikt alt del är angeläget alt en svensk ratificering kan komma liU stånd.
Enligt ILO-kommitléns mening kan frågan om i vUka avseenden den svenska semesterlagen innefattar ratificeringshinder lämpUgen övervägas i anslutning tiU del utredningsarbete som bedrivs av ett nordiskt ämbelsmannaulskott beträffande spörsmålet om harmonisering av de nordiska ländemas semesterlagstiflning. Jag delar denna uppfattning. När resultatet av övervägandena föreligger får frågan tas upp om de lagändringar som behövs för att möjliggöra en ratifikation.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj.t bereder riksdagen tillfälle
Prop. 1971:5 18
att avge yttrande över vad jag anfört om de vid InternationeUa arbetskonferensens femtiofjärde sammanträde antagna internationeUa instrumenten.
Med bifaU tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt tiU riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU detta protokoll utvisar.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten
Prop. 1971:5
19 Bilaga 1
Convention (No. 131) concerning Minimum Wage Fixing, with Special Reference to Developing Countries
The General Conference of the International Labour Organisation,
Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifly-fourth Session on 3 June 1970, and
Noting the terms of the Minimum Wage-Fixing Machinery Convention, 1928, and the Equal Remu-neralion Convention, 1951, which have been widely ratified, as well as of the Minimum Wage Fixing Machinery (Agriculture) Convention, 1951, and
Considering that Ihese Conventions have played a valuable part in prolecting disadvantaged groups of wage earners, and
Considering that the time has come to adopt a further instrument complementing these Conventions and providing protection for wage earners against unduly low wages, which, while of general application, pays special regard to the needs of developing countries, and
Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to minimum wage fixing machinery and related problems, with special reference to developing countries, which is the fifth item on the agenda of the session, and
Having deterinined that these proposals shall lake the form of an international Convention,
adopts this twenty-second day of June of the year one thousand nine hundred and sevenly the following Convention, which may be cited as the Minimum Wage Fixing Convention, 1970:
(översättning)
Konvention (nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna
Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,
som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 3 juni 1970 till sitt femliofjärde sammanträde,
som beaktar bestämmelserna i 1928 års konvention om metoder för fastställande av minimilöner och 1951 års konvention om lika lön, vilka vunnit vidsträckt ratificering, saml 1951 års konvention om metoder för fastställande av minimilöner inom jordbruket,
som finner att dessa konventioner lämnat ett värdefullt bidrag till skyddet av eftersatta löntagargrupper,
som finner alt tiden nu är inne alt antaga ännu ett instrument som kompletterar dessa konventioner och ger löntagarna skydd mol otillbörligt låga löner och som, ehuru allmängiltigt, likväl särskilt beaktar utvecklingsländernas behov,
som beslutat antaga vissa förslag rörande metoder för fastställande av minimilöner och därmed sammanhängande problem med särskild hänsyn till utvecklingsländerna, vilken fråga utgör den femte punkten på sammanträdets dagordning,
och som beslutat atl dessa förslag skall taga form av en konvention.
antager denna den tjugoandra dagen i juni månad år nittonhundrasjuttio följande konvention, som kan benämnas 1970 års konvention om fastställande av minimilöner.
Prop. 1971:5
20
Artide 1
1. Each Member of Ihe International Labour Organisation which ratifies this Convention underlakes to establish a system of minimum wages which covers all groups of wage earners whose terms of em-ploymenl are such that coverage would be appropriate.
2. The competent authority in each counlry shall, in agreement or after full consultation with the representative organisations of employers and workers concerned, where such exist, détermine the groups of wage earners to be covered.
3. Each Member which ralifies this Convention shall list in the firsl report on the application of Ihe Con vention submitted under artide 22 of Ihe Constitulion of Ihe International Labour Organisation any groups of wage earners which may not have been covered in pursuance of this Artide, giving the reasons for not covering Ihem, and shall state in subsequent reports the position of its law and praclice in respect of the groups not covered, and the extent to which effect has been given or is proposed to be given to the Conven tion in respect of such groups.
Artikel 1
1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen som ratificerar denna konvention åtager sig all införa ett system för minimilöner, som omfattar alla grupper av löntagare, vilkas anställningsvillkor är sådana att de lämpligen bör omfattas av systemet.
2. Vederbörande myndighet i varje land skall tillsammans med eller efter ingående samråd med berörda representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, där sådana finns, bestämma ilka grupper av löntagare som skall omfattas av systemet.
3. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall i den första rapport angående konventionens till-lämpning, som avges enligt artikel 22 i Internationella arbetsorganisationens stadga, förteckna alla grupper av löntagare som eventuellt inle har kunnat omfattas av systemet i enlighet med denna artikel och samtidigt angiva skälen för sådana undanlag, och skall i efterföljande rapporter angiva dels den ståndpunkt dess lagstiftning och praxis intar i fråga om de icke omfattade grupperna, dels i vilken utsträckning konventionen har genomförts eller avses atl genomföras i fråga om sådana grupper.
Artide 2
1. Minimum wages shall have the force of law and shall not be subject lo abatement, and failure to apply them shall make the person or persons concerned liable to appropriate penal or other sanctions.
2. Subject to the provisions of paragraph 1 of this Artide, Ihe freedom of collective bargaining shall be fully respect ed.
Artikd 2
1. Minimilöner skall ha samma verkan som lag och skall inte kunna sänkas; underlåtenhet att tillämpa dem skall kunna medföra lämpliga straffpåföljder eller andra påföljder för vederbörande person eller personer.
2. Med förbehåll för bestämmelserna i mom. 1 av denna artikel skall rätten alt föra kollektivavtalsförhandlingar till fullo respekteras.
Prop. 1971:5
21
Artide 3
The elements to be taken into considération in determining the levd of minimum wages shall, so far as possible and appropriate in relation to national praclice and conditions, include—
(a) the needs of workers and their famiiies, taking into account Ihe general levd of wages in the counlry, the cost of living, social security benefits, and the relative living standards of other social groups;
(b) economic factors, induding the requirements of economic development, levels of productivity and Ihe desirability of attaining and maintaining a high levd of employ-ment.
Artikd 3
De faktorer som skall beaktas vid fastställande av minimilönernas nivå skall, så långt det är möjligt och lämpligt med hänsyn till praxis och förhållandena i varje land, inbegripa
a) arbetstagarnas och deras familjers behov under hänsynstagande till den allmänna lönenivån i landet, levnadskostnader, sociala trygghetsförmåner och andra socialgruppers relativa levnadsstandard;
b) ekonomiska faktorer, däri inbegripet den ekonomiska utvecklingens krav, produktiviteten samt önskvärdheten av att uppnå och vidmakthålla en hög sysselsättningsnivå.
Artide 4
1. Each Member which ratifies this Convention shall create and/or maintain machinery adapted to national conditions and requirements whereby minimum wages for groups of wage earners covered in pursuance of Artide 1 thereof can be fixed and adjusted from time to time.
2. Provision shall be made, in con-nection with the establishment, operation and modification of such machinery, for full consullalion with representative organisations of em-plojers and workers concerned or, where no such organisations exisl, representatives of employers and workers concerned.
3. Wherever it is appropriate to Ihe nature of Ihe minintum wage fixing machinery, provision shall also be made for the direct participa-tion in its operation of—
(a) representatives of organisations of employers and workers concerned or, where no such organisations exist, representatives of employers and workers concerned, on a basis of equalily;
3* Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 5
Artikel 4
1. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall skapa och/ eller vidmakthålla efter nationella förhållanden och krav anpassade metoder, genom vilka minimilöner för de grupper av löntagare som avses i artikel 1 i konventionen kan fastställas och från tid till annan justeras.
2. Åtgärder skall vidtagas för ingående samråd med berörda representativa arbetsgivar- och arbetsta-garorganisalioner eller, där sådana organisationer icke finns, med representanter för berörda arbetsgivare och arbetstagare i samband med fastställande och genomförande av samt ändringar i sådana metoder.
3. Där det med hänsyn lill metoderna för fastställande av minimilöner är lämpligt skall åtgärder också vidtagas för direkt medverkan i metodernas genomförande av
a) representanter för berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer eller, där sådana icke finns, representanter för berörda arbetsgivare och arbetstagare, på lika villkor;
Prop. 1971:5
22
(b) persons having recognised competence for represenling Ihe general inlerests of the counlry and ap-pointed after full consultation with representative organisations of employers and workers concerned, where such organisations exist and such consultation is in accordance with national law or praclice.
b) personer med erkänd kompelens alt företräda landels allmänna intressen och som utsetts efter ingående samråd med berörda representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer om sådana finns och om sådant samråd står i överensstämmelse med nationell lagstiftning och praxis.
Artide 5
Appropriate measures, such as adequate inspection reinforced by other necessary measures, shall be taken to ensure the effective application of all provisions relating to minimum wages.
Artikel 5
Lämpliga åtgärder, t. ex. tillfredsställande inspektion förstärkt med andra erforderliga åtgärder, skall vidtagas för alt garantera en effektiv tillämpning av alla bestämmelser som berör minimilöner.
Artide 6
This Convention shall not be re-garded as revising any exisling Convention.
Artikel 6
Denna konvention skall icke anses innebära revision av någon existerande konvention.
Artide 7
The formål ratifications of this Convention shall be oommunicaled to the Director-General of Ihe International Labour Office for registra-tion.
Artikel 7
De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges Internationella arbelsbyråns generaldirektör och registreras av honom.
Artide 8
1. This Convention shall be bind-ing only upon Ihose Members of the International Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Director-General.
2. It shall come into force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Director-General.
3. Thereafter, this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which ils ratification has been registered.
Artikel 8
1. Denna konvention är bindande endast för de medlemmar av Internationella arbetsorganisationen vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.
2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer registrerats av generaldirektören.
3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.
Prop. 1971:5
23
Artide 9
1. A Member which has ratified Ihis Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director-General of Ihe International Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.
2. Each Member which has ratified this Convention and which does not, within Ihe year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Artide, will be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under Ihe terms provided for in this Artide.
Artikd 9
1. Medlem som ratificerar denna konvention kan, sedan tio år förflutit frän den lidpunkt då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse som delges Internationella arbelsbyråns generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registrerats.
2. Varje medlem, som ratificerar denna konvention och icke inom ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av den uppsägningsrätt som medges i denna artikel, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna artikel föreskrivna villkoren uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.
Artide 10
1. The Director-General of Ihe International Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organisation of Ihe registration of all ratifications and denun-ciations communicated lo him by Ihe Members of the Organisation.
2. When notifying Ihe Members of the Organisation of the registration of the second ratification communicated to him, the Director- General shall draw the altention of the Members of the Organisation to Ihe date upon which the Convention will come into force.
Artikel 10
1. Inlernalionella arbelsbyråns ge neraldirektör skall underrätta samt liga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registre ringen av alla ratifikationer och upp sägningar, som delgivils honom av organisationens medlemmar.
2. När generaldirektören underrät tar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifi kationen i ordningen, som delgivits honom, skall han fästa medlemmar nas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer att träda i kraft.
Artide 11
The Director-General of the International Labour Office shall com-municate to the Secrelary-General of the United Nations for registration in accordance with Artide 102 of the
Artikd 11
Internationella arbelsbyråns generaldirektör skall för registrering jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga lämna Förenta Nationernas generalsekreterare fullstän-
24
Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the provisions of the preceding Artides.
diga upplysningar om varje ratifikation och uppsägning, som registrerats av honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.
Artide 12
At such limes as il may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on Ihe working of this Convention and shall examina the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of ils revision in whole or in part.
Artikel 12
Närhelst Internationella arbelsbyråns styrelse finner del erforderligt skall styrelsen förelägga Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och överväga om det finns skäl att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.
Artide 13
1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Con vention in whole or in part, then, un less the new Convention otherwise provides—
(a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Convention, notwithslanding the provisions of Artide 9 above, if and when the new revising Convention shall have come into force;
(b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.
2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and conlent for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.
Artikel 13
1. Om konferensen antager en ny konvention, varigenom förevarande konvention helt eller delvis revide ras, och den nya konventionen ej fö reskriver annat,
a) skall, utan hinder av bestämmelserna i artikel 9, en medlems ratifikation av den nya konventionen i sig innefatta omedelbar uppsägning av förevarande konvention, under förutsättning att den nya konventionen trätt i kraft;
b) skall från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.
2. Förevarande konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som ra tificerat densamma men icke ratifi cerat den nya konvention, varigenom förevarande konvention revideras.
Artide 14
The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.
Artikd 14
De engelska och franska texterna till denna konvention skall ha lika vitsord.
25 Bilaga 2
Convention (No. 132) concerning
Annual Holidays with Pay (revised
1970)
The General Conference of the International Labour Organisation,
Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fourth Session on 3 June 1970, and
Having decided upon the adoption of certain proposals with regard lo holidays with pay, which is the fourlh item on the agenda of the session, and
Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention,
(översättning)
Konvention (nr 132) om semester (reviderad 1970)
Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,
som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 3 juni 1970 till sitt femtiofjärde sammanträde,
och beslutat antaga vissa förslag rörande semester, vilken fråga utgör den fjärde punkten på sammanträdets dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag skall taga form av en internationell konvention.
adopts this twenty-fourth day of June of the year one thousand nine hundred and sevenly the following Convention, which may be cited as the Holidays with Pay Convention (Revised), 1970:
antager denna den tjugofjärde dagen i juni månad år nittonhundrasjuttio följande konvention, som kan benämnas 1970 års reviderade semesterkonvention.
.Artide 1
The provisions of this Convention, in so far as they are not otherwise made effective by means of collective agreements, arbitralion awards, court decisions, slatutory wage fixing machinery, or in such other man-ner consistent with national praclice as may be appropriate under national conditions, shall be given effect by national laws or regulations.
Artikel 1
Bestämmelserna i denna konvention skall, i den mån de icke ges verkan genom kollektivavtal, skiljedomar, domstolsavgöranden, lagstadgade metoder för fastställande av löner eller på sådant annat med nationell praxis överensstämmande sätt, som kan vara tillämpligt under nationella förhållanden, ges verkan genom nationella lagar eller föreskrifter.
Artide 2
1. This Convention applies to all employed persons, with the excep-tion of seafarers.
Artikel 2
1. Denna konvention är tillämplig på alla arbetstagare med undantag av sjömän.
Prop. 1971:5
2. In so far as necessary, mea- ,sures may be taken by the competent
authority or through Ihe appropriate machinery in a counlry, after consultation with the organisations of employers and workers concerned, where such exist, to exclude from the application of this Convention limited categories of employed persons in respect of whose employ-ment special problems of a substantial nature, relating to enforcement or to legislative or constitulional matters, arise.
3. Each Member which ratifies this Convention shall list in the first report on the application of the Con vention submitted under artide 22 of the Constitulion of the Interna tional Labour Organisation any cat egories which may have been ex duded in pursuance of paragraph 2 of this Artide, giving the reasons for such exdusion, and shall state in subsequent reports the position of its law and practice in respect of the categories exduded, and Ihe ex tent to which effect has been given or is proposed to be given lo the Con vention in respect of such categories.
2. I den mån del är nödvändigt kan åtgärder vidtagas genom den myndighet som är behörig eller de metoder som är tillämpliga i ett land, efter hörande av berörda arbetsgivar-och arbetstagarorganisationer där sådana finns, för att från tillämpningen av denna konvention utesluta begränsade kategorier av anställda, vilkas anställning ger upphov till särskilda problem av betydande vikt avseende konventionens efterlevnad eller avseende lagstiflningsmässiga eller konstitutionella ämnen.
3. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall i den första rapport angående konventionens till-lämpning, som avges enligt artikel 22 i Internationella arbetsorganisationens stadga, förteckna alla kategorier av personer som kan ha uteslutits med tillämpning av mom. 2 av denna artikel och samtidigt angiva skälen för sådana undantag, och skall i efterföljande rapporter angiva dels den ståndpunkt dess lagstiftning och praxis intar i fråga om de uteslutna kategorierna, dels i vilken utsträckning konventionen har genomförts eller avses att genomföras i fråga om sådana kategorier.
Artide 3
1. Every person lo whom this Convention applies shall be entitled lo an annual paid holiday of a specified minimum length.
2. Each Member which ralifies this Convention shall specify the length of the holiday in a dédaration appended to its ratification.
3. The holiday shall in no case be less than three working weeks for one year of service.
4. Each Member which has ratified this Convention may subsequentiy notify the Director-General of the International Labour Office, by a further dédaration, that it spec-
Artikel 3
1. Varje person på vilken denna konvention är tillämplig skall vara berättigad till en årlig betald semester av en stipulerad minimilängd.
2. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall uppge den stipulerade semesterns längd i en deklaration som bifogas dess ratifikation.
3. Semestern skall i intet fall understiga tre arbetsveckor för ett års tjänst.
4. Varje medlem som har ratificerat denna konvention kan senare underrätta Internationella arbelsbyråns generaldirektör genom en ytterligare deklaration att medlemmen
Prop. 1971:5
ifies a holiday longer than that specified at the lime of ratification.
27
stipulerar en längre semester än den som angivits vid liden för ratifikationen.
Artide 4
1. A person whose length of service in any year is less than that required for the full enlitlement prescribed in the preceding Artide shall be entitled in respect of that year to a holiday with pay proportionate to his length of service during that year.
2. The expression "year" in paragraph 1 of this Artide shall mean the calendar year or any other period of the same length deterinined by the competent authority or through the appropriate machinery in the counlry concerned.
Artide 5
1. A minimum period of service may be required for entitlement to any annual holiday with pay.
2. The length of anj' such quali-fying period shall be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in the counlry concerned but shall not exceed six months.
3. The manner in which length of service is calculated for the purpose of holiday entitlement shall be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each counlry.
4. Under conditions to be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each counlry, absence from work for such reasons beyond the control of the employed person concerned as illness, injury or mäternity shall be counted as part of the period of service.
Artikel 4
1. En person, vars tjänstetid under ett år understiger vad som krävs för den fulla semesterrätt som föreskrivits i föregående artikel, skall för nämnda år vara berättigad till en betald semester som är proportionell mot längden av hans tjänstetid under året.
2. Uttrycket »år» i första mom. av denna artikel skall avse kalenderår eller varje annan period av samma längd, som bestämmes av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i det berörda landet.
Artikel 5
1. En minsta tjänstetid kan krävas för rätt till årlig betald semester.
2. Längden av denna minsta tjänstetid skall bestämmas av behörig mjndighet eller genom tillämpliga metoder i det berörda landet men skall ej överstiga sex månader.
3. Det sätt, på vilket tjänstetidens längd beräknas för semesterrätt, skall fastställas av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land.
4. Under betingelser som skall fastställas av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land skall frånvaro från arbetet av sådana skäl, varöver arbetstagaren ej råder, som sjukdom, skada eller havandeskap räknas in i tjänstetiden.
Artide 6
1. Public and customary holidays, whether or not they fall during the
Artikel 6
1. Allmänna helgdagar och sedvanliga fridagar skall icke, vare sig
Prop. 1971:5
28
annual holiday, shall not be counted as part of the minimum annual holiday with pay prescribed in Artide 3, paragraph 3, of this Convention.
2. Under conditions to be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each counlry, periods of incapaci-ty for work resulting from sickness or injury may not be counted as part of the minimum annual holiday with pay prescribed in Artide 3, paragraph 3, of this Convention.
de infaller under semestern eller ej, räknas in i den minsta årliga semester som föreskrivits i artikel 3 mom. 3 i denna konvention.
2. Under betingelser som skall fastställas av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land får perioder av arbetsoförmåga till följd av sjukdom eller skada icke inräknas i den minsta årliga semester som föreskrivits i artikel 3 mom. 3 i denna konvention.
Artide 7
1. Every person taking the holiday envisaged in this Convention shall receive in respect of the full period of that holiday at least his normal or average remuneration (induding the cash equivalent of any part of that remuneration which is paid in kind and which is not a permanent benefit continuing whether or not the person concerned is on holiday), calculated in a manner lo be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each counlry.
2. The amounts due in pursuance of paragraph 1 of this Artide shall be paid to the person concerned in advance of the holiday, unless otherwise provided in an agreement applicable to him and the employer.
Artikel 7
1. Envar som åtnjuter i denna konvention avsedd semester skall under hela semestertiden erhålla minst sin normala eller genomsnittliga lön (inräknat motvärdet i kontanter av varje del av lönen som utgår in natura och som icke är en ständig förmån, idgående vare sig arbetstagaren åtnjuter semester eller ej), beräknad på ett sätt som fastställes av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land.
2. Den ersättning som skall utgå enligt mom. 1 av denna artikel skall utbetalas till arbetstagaren före semestern, såvida icke annat beslämts i en mellan denne och arbetsgivaren gällande överenskommelse.
Artide 8
1. The division of the annual holiday with pay into parts may be authorised by the competent authority or through the appropriate machinery in each counlry.
2. Unless otherwise provided in an agreement applicable lo the employer and the emplojed person concerned, and on condition that the length of service of the person concerned entilles him to such a period, one of the parts shall consist of at least two uninterrupted working weeks.
Artikel 8
1. Uppdelning av den. årliga semestern kan medges av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land.
2. Såvida icke annat har bestämts i en mellan vederbörande arbetsgivare och arbetstagare gällande överenskommelse och under förutsättning att arbetstagarens tjänstetid medför rätt till så lång ledighet, skall en av delarna bestå av åtminstone två oavbrutna arbetsveckor.
Prop. 1971:5
29 Artide 9
1. The uninterrupted part of the annual holiday with pay referred to in Artide 8, paragraph 2, of this Convention shall be granted and taken no låter than one year, and the remainder of the annual holiday with pay no låter than eighteen months, from the and of the yaar in raspad of which the holiday entitla-ment has arisen.
2. Any part of the annual holiday which exceeds a stated minimum may be postponad, with the consent of the employad person concerned, beyond tha period specified in paragraph 1 of this Articla and up to a further specified time limit.
3. The minimum and the time limit referred to in paragraph 2 of this Artide shall be datarmined by the competent authority aftar consultation with tha organisations of employers and workers concarnad, or through collective bargaining, or in such other manner consistent with national practice as may ba appropriate under national conditions.
Artikel 9
1. Sådan årlig semester, som enligt artikel 8 mom. 2 i denna konvention skall utgå i oavbrutan följd, skall ges och utnyttjas senast inom ett år, och återstoden .av den årliga semestern senast inom adarton månader, räknat från utgången av dal år, undar vilket semasterrätten intjänats.
2. Varje del av semestern som övarstiger ett fastställt minimum kan mad vadarböranda arbetstagares samtycke uppskjutas utövar dan tidrymd som angås i mom. 1 av denna artikel och intill en ytterligare bestämd tidsgräns.
3. Det minimum och den tidsgräns som åsyftas i mom. 2 av danna artikel skall fastställas av behörig myndighat aftar berörda arbelsgivar-och arbetstagarorganisationars hörande ellar genom kollektivavtal eller på sådant annat, med nationell praxis övarensstämmande sätt, som kan vara tillämpligt under nationalla förhållanden.
Artide 10
1. The time at which the holiday is to be taken shall, unlass it is fixad by regulation, collactiva agreement, arbitralion award or othar means consistent with national practice, be datarmined by tha employer after consultation with the employed person concerned or his representatives.
2. In fixing the tima at which the holiday is lo ba lakan, work raquira-mants and the opportunitias for rest and relaxation available to the employed person shall ba taken into account.
Artikel 10
1. Tidpunkten för samestern skall, såvida den icka bastämts genoin författning, kollektivavtal eller skiljedom allar på annat mad nationell praxis överensstämmande sätt, fastställas av arbelsgivaran efter hörande av arbetstagaren eller dennas representanter.
2. När lidpunkten för semestern bestämmes skall tagas i beräkning såväl de krav arbetet ställer som de möjligheter till vila och avkoppling som står arbetstagaren till buds.
Artide 11
An employed person who has com-pleted a minimum period of service corresponding to that which may be required undar Articla 5, paragraph
Artikel 11
En arbetstagare, som har fullgjort en sådan minsta tjänstetid som motsvarar vad som kan ha krävts enligt artikel 5 mom. 1 i denna konvention
Prop. 1971:5
30
1, of this Convention shall receive, upon termination of employment, a holiday with pay proportionate to the length of service for which ha has not received such a holiday, or compensation in lieu thereof, or the equivalent holiday credit.
skall, då anställningen upphört, ar-hålla semaster svarande mot dan tjänstatid, för vilken han icka har erhållit sådan ledighet, ersättning härför ellar motsvarande tillgodohavande i samastarkassa.
Artide 12
Agreemants to rdinquish tha right to tha minimum annual holiday with pay prescribed in Artide 3, paragraph 3, of this Convention or to forgo such a holiday, for compensation or olharwisa, shall, as appropriate to national conditions, be null and void or be prohibited.
Artikel 12
Överanskommalsar att eftergiva rätten till den minsta årliga semester som föreskrivits i artikel 3 mom. 3 i denna konvention, allar att avslå från sådan semester, mot ersättning eller annorledes, skall, alltefter vad som svarar mot nationella förhållandan, vara ogiltiga ellar förbjudas.
Artide 13
Special rules may be laid down by the competent authority or through the appropriate machinery in each counlry in respect of cases in which the employed parson engages, during the holiday, in a gainful activity con-flicting with the purposa of the holiday.
Artikel 13
Särskilda regler kan fastställas av behörig myndighat eller genom tilllämpliga metoder i varje land för fall då arbetstagaren under samestarn ägnar sig åt förvärvsarbete som strider mot ändamålet med semestern.
Artide 14
Effective measures appropriate to tha manner in which effect is given to the provisions of this Convention shall be lakan to ansure tha proper application and enforcement of regulations or provisions concerning holidays with pay, by means of adequate inspection or otherwise.
Artikel 14
Effektiva åtgärder, svarande mot det sätt på vilket verkan ges denna konventions bestämmelser, skall vidtagas för alt säkerställa riklig tillämpning och efterlevnad av författningar eller avtalsbestämmelser om semaster, genom tillfyUeslgörande inspektion eller annorledes.
Artide 15
1. Each Member may accept the obligations of this Convention sepa- rately—
(a) in respect of employed persons in economic seclors other than agriculture;
(b) in respect of employed persons in agriculture.
2. Each Member shall specify in
Artikel 15
1. Varje medlem kan antaga för pliktelserna i denna konvention se parat
a) vad beträffar arbetstagare i andra sektorer av näringslivet än jordbruk;
b) vad beträffar arbetstagare inom jordbruket.
2. Varje medlem skall i sin rati-
Prop. 1971:5
its ratification whether it accepts the obligations of the Convention in respect of the persons covered by sub-paragraph (a) of paragraph 1 of this Artide, in respect of the parsons covarad by subparagraph (b) of paragraph 1 of this Artide, or in respect of both.
3. Each Member which has on ratification accepted the obligations of this Convention only in respect aither of the persons covered by subparagraph (a) of paragraph 1 of this Artide or of the persons covered by subparagraph (b) of paragraph 1 of this Artide may subsequentiy notify the Director-General of the International Labour Office that it accepts the obligations of the Convention in respect of all persons to whom this Convention applias.
fikation angiva huruvida medlemmen antager konventionens förplik-telsar vad beträffar de arbetstagare som avses i 1 mom. a) av denna artikel, vad beträffar da arbetstagare som avsas i mom. 1 b) av denna artikel, eller vad beträffar bägge kate-goriarna.
3. Varje medlem som vid ratifikationen har antagit konventionens förpliktelser enbart vad beträffar antingen de arbetstagare som avses i 1 mom. a) av denna artikel eller de arbatstagare som avses i 1 mom. b) av denna artikel kan senare underrätta Internationalla arbelsbyråns genaraldiraklör att medlemmen antager konventionens förpliktelser vad beträffar alla personer, på vilka denna konvention är tillämplig.
Artide 16
This Convention revises the Holidays with Pay Convention, 1936, and the Holidays with Pay (Agriculture) Convention, 1952, on tha following terms:
(a) acceptance of the obligations of this Convention in respect of employed parsons in economic seclors othar than agriculture by a Member which is a party to the Holidays with Pay Convention, 1936, shall ipso jure involve the immediate denunciation of that Convention;
(b) acceptance of the obligations of this Convention in respect of employed persons in agriculture by a Member which is a party to the Holidays with Pay (Agriculture) Convention, 1952, shall ipso jure involve the immediate danunciation of thal Convention;
(c) the coining into force of this Convention shall not close the Holidays with Pay (Agriculture) Convention, 1952, to further ratification.
Artikel 16
Genom denna konvention revideras 1936 års semesterkonvenlion och 1952 års konvention om samester inom jordbruket undar följande villkor:
a) antagande av danna konventions förpliktelser vad beträffar arbetstagare i andra sektorer av näringslivet än jordbruk från en medlems sida, som är bunden av 1936 års semesterkonvention, skall i sig innebära omedelbar uppsägning av sistnämnda konvention;
b) antaganda av denna konventions förpliktelser vad beträffar arbetstagare i jordbruket från en medlems sida, som är bunden av 1952 års konvention om semester inom jordbruket, skall i sig innebära omedelbar uppsägning av sistnämnda konvention;
c) ikraftträdandet av denna konvention skall icke hindra framtida ratifikation av 1952 års konvention om semester inom jordbruket.
Prop. 1971:5 32
Artiklarna 17—24
Dessa artiklar är likalydande med artiklarna 7—14 av konventionen (nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna, dock att då i artikel 13 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 9, detta i förevarande konvention motsvaras av en i artikel 23 upptagen hänvisning till artikel 19.
Prop. 1971:5
33
Recommendation (No. 135) concerning Minimum Wage Fixing, with Special Reference to Developing Countries
The General Confarenca of the International Labour Organisation,
Having baen convened at Ganava by the Governing Body of tha International Labour Office, and having mat in its Fifty-fourth Session on 3 June 1970, and
Notine the tarms of tha Minimum Waga-Fixing Machinery Recommen dation, 1928, the Minimum Wage Fixing Machinery (Agriculture) Re- commandation, 1951, and tha Equal Ramunaration Recommendation,
1951, which contain valuable giiide-lines for minimum wage fixing bod-ias, and
Considering that experiance in more recent years has amphasised tha im-portance of certain additional considerations relating to minimum wage fixing, induding that of adop-ting criteria which will make systems of minimum wages both an af-factiva instrument of social protac-tion and an alement in the stralagy of economic and social development, and
Considering that minimum waga fixing should in no way operate to the prejudice of tha exarcise and growtli of fraa collective bargaining as a maans of fixing wages higher than tha minimum, and
Having dacidad upon the adoption of certain proposals with regard lo minimum wage fixing machinery and related problems, with special reference to developing countries, which is the fifth itam on the agenda of tha session, and
Bilaga 3
(Översättning)
Rekommendation (nr 135) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna
Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,
som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Ganava och där samlats dan 3 juni 1970 till sitt famtiofjärda sammanträde,
som beaktar anvisningarna i 1928 års rekommandation om metoder för fastställande av minimilöner, 1951 års rakommandation om metoder för fastställande av minimilöner inom jordbrukat samt 1951 års rekommendation om lika lön, vilka innehåller värdefulla riktlinjer för de organ som har till uppgift att fastställa minimilöner,
som finner att arfaranheter från senare år givit vid handen att vissa ytterligare faktorer är av batydelse när dal gällar fastställande av minimilöner, särskilt viktan av att sådana kriterier antagas som medger att minimilönesystamen blir på en gång ett affektivt instrument för socialt skydd och ett element i den akono-miska och sociala utvacklingspolili-kan,
som finnar att fastslällanda av minimilöner inte i något fall bör få manligt inverka på utövning och främjande av kollektiva förhandlingar,
som beslutat antaga vissa förslag rörande metoder för fastställande av minimilöner och därmed sammanhängande problem mad särskild hänsyn till utvecklingsländerna, -dlken fråga utgör dan femte punkten på sammanträdets dagordning.
Prop. 1971:5
34
Having determined that tliasa proposals shall lake tha form of a Recommendation,
och som beslutat att dessa förslag skall taga form av en rekommendation.
adopts this twenty-second day of Juna of the yaar one thousand nine hundrad and sevenly the following Recommendation, which may be cited as the Minimum Wage Fixing Recommendation, 1970:
antager denna den tjugoandra dagen i juni månad år nittonhundrasjuttio följande rekommendation, som kan benämnas 1970 års rekommendation om fastställande av minimilöner.
I. Purpose of Minimum Wage Fixing
1. Minimum wage fixing should conslilute one element in a policy designed lo overcoma poverty and lo ensure tha satisfaclion of tha naeds of all workers and their famiiies.
2. The fundamental purpose of minimum waga fixing should be to giva waga earners necessary social protection as regards minimum par-missible lavels of wages.
L Syftet med fastställande ay minimilöner
1. Fastställande av minimilöner bör utgöra ett av elementen i en politik som syftar till atl bekämpa fattigdomen och lillfradsslälla arbetstagarnas och deras familjers behov.
2. Det grundläggande syftet med fastställandet av minimilöner bör vara att ge löntagarna erforderligt socialt skydd när det gäller lägsta tillåtna lönenivå.
II. Criteria for Determining the Level of Minimum Wages
3. In determining the level of mi nimum wages, account should be laken of the following criteria, amongst olhars:
(a) the needs of workers and their famiiies;
(b) the general level of wages in the counlry;
(c) the cost of living and changes Iherein;
(d) social security benefits;
(e) tha relativa living standards of othar social groups;
(f) economic factors, induding the requirements of economic de- valopmant, lavels of productivity and the desirability of attaining and maintaining a high level of employ ment.
m. Coverage of the Minimum Wage Fixing System
4. The number and groups of wage earners who are not covered in pur suance of Artide 1 of the Minimum
II. Kriterier för att bestämma minimilönenivån
3. Vid bestämmandat av minimilöner bör hänsyn tagas till bl. a. följande kriterier:
a) arbetstagarnas och deras familjers behov;
b) den allmänna lönenivån i landet;
c) levnadskostnaderna och deras förändringar;
d) sociala Irygghetsförmåner;
a) andra socialgruppers relativa levnadsstandard;
f) ekonomiska faktorer, däri inbegripet dan ekonomiska utvecklingens krav, produktiviteten saml önskvärdheten av att uppnå och vidmakthålla en hög sysselsättningsnivå.
m. Omfattningen av systemet för fastställande av minimilöner
4. De löntagare som inte skyddas enligt artikel 1 i 1970 års konvention om fastslällanda av minimilöner bör,
Prop. 1971:5
Wage Fixing Convention, 1970, should be kapi to a minimum.
5. (1) The system of minimum wages may be applied to the wage earners covered in pursuance of Artide 1 of the Convention either by fixing a single minimum wage of general application or by fixing a series of minimum wages applying to parlicular groups of workers.
(2) A system based on a single minimum wage—
(a) need not be incompatible with tha fixing of differenl råtes of minimum wages in differenl regions or zones with a view to allowing for differences in cosls of living;
(b) should not impair the effects of decisions, past or future, fixing minimum wages higher than the general minimum for parlicular groups of workers.
räknat i antal och grupper, vara så få som möjligt.
5. 1) Minimilönasystemal kan till-lämpas på da löntagare som skyddas enligt artikel 1 i konventionen, antingen genom att man fastställer en enhetlig minimilön som tillämpas allmänt eller genom atl man fastställer en serie av minimilöner som till-lämpas på särskilda grupper av arbetstagare.
2) Ett system som grundar sig på en enhetlig minimilön
a) behöver inte vara oförenligt med elt fastställande av olika minimilönesatser i skilda regioner eller zoner som är ägnat atl la hänsyn till olikheter i levnadskostnader;
b) bör inle inverka på tidigare ellar framtida beslut, varigenom högre minimilöner fastställes än det allmänna minimum för särskilda grupper av arbetstagare.
IV. Minimum Wage Fixing Machinery System FV. System för fastställande av minimilöner
6. The minimum waga fixing ma chinery provided for in Artide 4 of the Convention may take a variely of forms, such as the fixing of min imum wages by—
(a) slatute;
(b) decisions of the competent authority, with or without formål provision for taking account of re-commendations from other bodies;
(c) decisions of wages boards or councils;
(d) induslrial or labour courts or tribunals; or
(e) giving the force of law to pro visions of collective agreements.
7. The consultation provided for in paragraph 2 of Artide 4 of the Convention should include, in parli cular, consultation in regard to the following matters:
(a) the selection and application of the criteria for determining the level of minimum wages;
6. De metoder för fastställande av minimilöner som angås i artikel 4 i konventionen kan vara av olika slag, t. ex. fastställande av minimilöner genom
a) lagstiftning;
b) beslut av behörig myndighet med ellar utan formell skyldighet att taga hänsyn lill rekommendationer från andra organ;
c) beslut av lönanämnder eller löneråd;
d) förlikningsnämndar eller ar betsdomstolar; eller
e) upphöjande av kollektivavtals- bestämmelser till lag.
7. Det samråd som föreskrives i artikel 4 mom. 2 i konventionen bör särskilt inriktas på följande ämnen:
a) urval och tillämpning av kriterier för bestämmandet av minimilönenivån ;
Prop. 1971:5
(b) the rata or ratas of minimum wages to be fixed;
(c) the adjustnient from time to tima of the rata or ratas of minimum wagas;
(d) problems ancounterad in Ihe enforcament of minimum wage lég islation;
(e) the collaclion of data and tha carrying out of studies for the in formation of minimum wage fixing authorities.
8. In countries in which bodies have baen sal up which advisa tha competent authority on miniminn waga questions, or to which tha gov-ernment has dalegated responsibility for minimum waga dacisions, the participation in the operation of minimum waga fixing machinery referred lo in paragraph 3 of Artide 4 of the Convention should include membership of such bodies.
9. The parsons reprasanting the general interests of tha counlry whosa participation in tha operation of minimum waga fixing machinery is provided for in Artide 4, paragraph 3, subparagraph (b), of the Convention should be suitably qiial-ified independent parsons who may, whera appropriate, ba public offi-cials with responsibilities in tha areas of induslrial ralations or acono-mic and social planning or policy-making.
10. To the axtent possibla in na tional circumstances, suffident re- sources should be davoted to tha col laclion of statistics and other data naadad for analytical studies of the relevant economic factors, particu- larly thosa mentioned in Paragraph 3 of this Recommendation, and their probable evolution.
b) den minimilönesats eller de minimilönesatsar som skall fastställas;
c) periodisk justering av minimi-lönasatsan allar minimilönasatserna;
d) problem som uppstår vid ge nomförandet av lagstiftning om mi nimilöner;
e) insamling av uppgifter och verkställande av utradningar för in formation åt myndigheter som har lill uppgift att fastställa minimilö ner.
8. I länder där organ har tillsatts med uppgift att lämna råd åt dan i minimilönafrägor behöriga myndighaten eller till vilka regeringen har delegerat ansvaret för beslut i sådana frågor bör den medverkan i ma-todarna för fastställande av minimilöner som avses i artikel 4 mom. 3 i konventionen innefatta ledamotskap i sådana organ.
9. De parsöner som raprasanterar landals allmänna intressen och vilkas medverkan i metodarna för fastställande av minimilöner regiaras i artikel 4 mom. 3 b) i konventionen bör vara oberoenda, med lämpliga kvalifikationer utrustade parsöner, som där så är lämpligt, kan vara anställda i offentlig tjänst, med ansvar för sådana frågor som relationerna mellan arbatsmarknadens parter ellar ekonomisk och social planering ellar politikens utformning.
10. I dan utsträckning förhållan dena i varje land så medger bör till räckliga medel anvisas för insamling av statistiska nppgiftar samt andra upplysningar som behövs för analys av relevanta ekonomiska faktorer, särskilt de i punkt 3 i denna rekom mendation angivna, samt den antag liga ulvacklingen av sådana faktorer.
V. Adjustment of Minimum Wages
11. Minimum waga råtes should be adj usted from lime to tima to
V. Justering av minimilöner
11. Minimilönasatser bör från tid lill annan justeras mad hänsyn till
Prop. 1971:5
take account of changes in tha cost of living and other economic conditions.
12. To this end a review might be carried out of minimum wage råtes in relation lo the cost of living and other economic conditions either at ragular intervals or whenever such a review is considered appropriate in the light of variations in a cosl-of-living index.
13. (1) In order to assist in Ihe application of Paragraph 11 of this Recommendation, periodical surveys of national economic conditions, induding trends in income per head, in productivity and in employment, unemployment and underemploy-menl, should be made lo the extent that national rasources permit.
(2) The frequency of such surveys should be determined in the light of national conditions.
37
ändringar i levnadskostnaderna och till andra ekonomiska förhållanden.
12. I detta syfte torde en översyn av minimilönesatserna i relation lill levnadskostnaderna och andra ekonomiska förhållanden böra företas antingen mad regelbundna mellanrum eller närhelst en sådan översyn anses lämplig på grund av variationer i levnadskostnadsindex.
13. 1) För alt underlätta tillämpningen av punkt 11 i denna rekommendation bör periodiska översikter av landets ekonomiska förhållanden, däri inbegripet tendenser beträffande inkomsten per capita, produktivitet samt sysselsättning, arbetslöshet och undarsyssdsältning, företas i den utsträckning varje lands resurser medger.
2) Frekvensen av sådana översik-ler bör beslämmas under hänsynslagande till da nationalla förhållandena.
VI. Enforcement
14. Measures to ensure the effective application of all provisions relating to minimum wages, as provided for in Artide 5 of the Convention, should include the following:
(a) arrangemanls for giving pub-licity to minimum wage provisions in languages or dialects underslood by workers who need protection, adapted where necessary to the needs of illiterate persons;
(b) the employment of a suffident number of adequatdy trained inspectors aquipped with the powers and facilities nacassary to carry out their duties;
(c) adequate penalties for in-fringament of tha provisions relating to minimum wages;
(d) simplification of legal pro visions and procedures, and other appropriate means of enabling work ers effectivaly to exercise their rights under minimum wage provisions, in duding the right lo recover amounts
VI. Genomförande
14. Åtgärder för att garantera eji effakliv tillämpning av alla bestämmelser om minimilöner, på sätt som föreskrives i artikel 5 av konventionen, bör innefatta:
a) åtgärdar för att på ett för arbetstagare som är i behov av skydd begripligt språk sprida kännedom om bestämmelserna om minimilöner, varvid i mån av behov hänsyn bör tas till analfabatar;
b) anställande av ett tillräckligt antal vederbörligen utbildade inspektörer utrustade mad erforderliga befogenheter och möjligheter atl fullgöra sina uppgifter;
c) lämpliga påföljder för överträdelse av bestämmdsarna om minimilöner ;
d) förenkling av lagstiftning och procedur samt vidtagande av andra lämpliga åtgärder för att bereda ar betstagarna möjlighet att effektivt göra sin rätt enligt minimilönebe stämmelsema gällande, däri inbegri-
Prop. 1971:5
38
by which they may have been under-paid;
(e) the association of employers' and workers' organisations in efforts to protect workers against abuses;
(f) adequate protection of work ers against viclimisalion.
pel rätten alt utkräva eventuellt in nehållen lön;
e) dellagande av arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i strävanden alt skydda arbetstagarna mot missbruk;
f) tillfredsställande skydd för ar. betstagarna mot repressalier.
Prop. 1971:5
39 Bilaga 4
Recommendation (No. 136) concerning Special Youth Employment and Training Schemes for Development Purposes
The General Conference of the International Labour Organisation,
Having been convened al Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in ils Fiflj-fourth Session on 3 June 1970, and
Recalling the provisions of exisling international labour Conventions and Recommendations on the training and employment of young persons, in parlicular the Unemployment (Young Persons) Recommendation, 1935, the Vocational Training Recommendation, 1962, and the Employment Policy Convention and Recommendation, 1964, and
Considering that special youth employment schemes and training schemes designed to give young persons the necessary skilts to enable them to adapt to the pace of a chang-ing sociaty and to lake an active part in the development of their country constitute an approach to youth employment problems, supplemenlary to those of exisling instruments, and
Noting that the problems which this approach is intended to meet have only come into prominence on a wide scale in recent years, and
Considering thal il is important to adopt an instrument setting out the objectives, methods and safeguards of such special schemes, in such manner that they would be fully consistent with earlier international labour standards relevant to conditions of service Iherein, parlicularly
(Översättning)
Rekommendation (nr 136) om särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte
Internationella arbalsorganisatio-nans allmänna konferens,
som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats lill Geneve och där samlats den 3 juni 1970 till sitt femliofjärde sammanträde,
som erinrar om bestämmelserna i Inlernalionella arbatsorganisatio-nens redan existerande konventioner och rekommendationer om utbildning och sysselsättning av ungdom, särskilt 1935 års rekommendation om ungdomsarbetslösheten, 1962 års rekommendation om yrkesutbildning och 1964 års konvention och rekommendation om sysselsättningspolitik,
som anser atl särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom, avsedda att ga ungdomarna de kunskaper de behöver för att kunna anpassa sig till elt samhälle i förändring samt för atl ta aktiv del i sitt lands utveckling, är en metod för att angripa ungdomens sysselsättningsproblem, som kompletterar i redan existerande instrument angivna metoder,
som konstaterar atl de problem, som man härigenom avser alt lösa, först under senare år har framträtt i större utsträckning,
som anser det viktigt att ett instrument anlages, som anger mål, metoder och garantier för sådana särskilda program på ett sådant sätt, att da blir fullt föranliga med tidigare antagna internationella arbetsnormer, som har betydelse för tjänst-görings\'illkoren inom programmen.
Prop. 1971:5
those of the Forced Labour Convention, 1930, and Ihe Abolition of Forced Labour Convention, 1957, and
Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to special youth employment and training schemes for development purposes, which is the sixth item on the agenda of Ihe session, and
Having determined that these proposals shall lake the form of a Recommendation,
adopts this twenty-third day of June of the year one thousand nine hundred and sevenly Ihe following Recommendation, which may be cited as the Special Youth Schemes Recommendation, 1970.
40
särskilt 1930 års konvention om tvångsarbete och 1957 års konvention om avskaffande av tvångsarbete,
som beslutat antaga vissa förslag om särskilda program för sysselsättning och utbildning av ungdom i ulvecklingssyfte, vilken fråga utgör den sjätte punkten på konferensens dagordning,
och som beslutat att dessa förslag skall taga form av en rekommendation
antager denna dan tjugotredje dagen i juni månad år nittonhundrasjuttio följande rekommendation, som kan benämnas rekommendation om särskilda program för ungdom, 1970.
I. Nature of Special Schemes
1. (1) This Recommendation ap plies lo special schemes designed to enable young persons to take part in activities directed to the economic and social devalopment of their country and to acquire education, skills and experience facilitaling their subsequent economic activity on a lasting basis and promoling their participation in society.
(2) These schemas are hereinaf-ter referred to as "special schemes".
2. The following may be regarded as special schemes for Ihe purpose of this Racommandation:
(a) schemas which meet needs for youth employment and training not yet met by exisling national educa-tional or vocational training programmes or by normal opportunilies on the employment märket;
(b) schemes which enable young persons, especially unemployed young persons, who have education-al or tachnical qualifications which are needed by tha community for development, parlicularly in the economic, social, edncational or health
I. De särskilda programmens art
1. 1) Denna rekommendation om fattar särskilda program avsedda att sätta ungdomar i stånd att deltaga i verksamhet som är inriktad på landets ekonomiska och sociala ut veckling och att förvärva utbildning, yrkesskicklighet och erfarenhet som på lång sikt underlättar deras fram tida förvärvsverksamhet och främ jar deras deltagande i samhällslivet.
2) Dessa program kallas i det föl jande »särskilda program».
2. Som särskilda program i danna rekommendations maning kan be traktas :
a) program som i fråga om sys-salsättning och utbildning av ungdom fyller behov som ännu inte tillgodosetts av befintliga nationella undervisnings- eller yrkesutbildningsprogram eller av normala möjligheter på arbetsmarknaden;
b) program som gör det möjligt för ungdomar, särskilt arbetslösa ungdomar, vilka har sådan utbildning eller sådana tekniska kvalifikationer som samhället behöver för utveckling, särskilt på det sociala och ekonomiska området samt inom
Prop. 1971:5
fields, to use their qualifications in the service of the community.
utbildning och hälsovård, alt använda sina kvalifikationer i samhällets tjänst.
II. General Principles
3. (1) Special schemes should be organised within the framework of national development plans where these exist and should, in parlicular, be fully integraled with human re-sources plans and programmes directed towards the achievement of full and productive employment as well as with regular programmes for the education and training of young people.
(2) Special schemes should have an interim charactar to meet current and pressing economic and social needs. They should not duplicate or prejudice other measures of economic policy or the development of regular edncational or vocational training programmes nor be regarded as an alternative to these measures and these regular programmes.
(3) - Special schemes should not ba operated in a manner likely lo lower labour standards nor should the services of participants Iherein ba used for tha advantage of private persons or undertakings.
(4) Special schemes should pro vide participants, where appropriate, with at laast a minimum level of education.
4. The essential elements of every special schema should include the safeguarding of human dignity and the development of the personalily and of a sansa of individual and social responsibility.
5. Special schemes should be ad-minislered without discrimination on the basis of race, colour, sex, religion, political opinion, national extraclion or social origin; they should be used for the active pro-
II. Allmänna principer
3. 1) De särskilda programmen bör utformas inom ramen för landels utvecklingsplaner, där sådana finns, och de bör framför allt helt samordnas med planer för mänskliga resurser och med program, som är inriktade på att uppnå full och produktiv sysselsättning liksom med ordinarie undervisnings- och yrkesutbildningsprogram för ungdom.
2) De särskilda programmen bör vara av tillfällig karaktär för att tillgodose omedelbara och trängande ekonomiska och sociala behov. De bör icke dubblera eller föregripa andra åtgärder inom den ekonomiska politiken eller utvecklingen av ordinarie undervisnings- eller yrkesutbildningsprogram och bör inte heller betraktas som ett alternativ till dessa åtgärder och dessa ordinarie program.
3) De särskilda programmen bör icke fungera på elt sätt som kan leda till lägre arbetsnormer. Ej heller bör da i programmen deltagandes tjänster utnyttjas lill fördel för enskilda personer eller företag.
4) De särskilda programmen bör, i mån av behov, bibringa deltagarna åtminstone ett minimum av allmänna kunskaper.
4. I varje särskilt programs huvudinnehåll bör ingå alt värna om människans värdighet samt att utveckla personligheten och känslan av individuellt och socialt ansvar.
5. De särskilda programmen bör genomföras ulan diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse, politisk uppfattning, nationell härkomst eller socialt ursprung. De bör användas för att ak-
motion of aquality of opportunity and trealment.
6. The purposes and objectives of each special schema and the categories of participants should be clearly defined by the competent authority and should be subjact lo periodic review in the light of experience.
7. (1) Participation in special schemas should be volunlary; excep-tions may be parmitted only by legislative action and where thera is full complianca with the terms of axisting intarnalional labour Conventions on forced labour and employment policy.
(2) Schemes in respect of which excaptions may be so parmitted may include—
(a) schemes of education and training involving obligatory enrol-ment of unemployed young people within a definite period after the age limit of regular school altendance;
(b) schemas for young people who have previously accepted an obligation to serva for a definite period as a condition of being enabled to acquire education or lechnical qualifications of special value to the community for development.
(3) Where excaptions are so par mitted, participants should, lo the greatast possible extent, be given a free choica among differenl available forms of activity and differenl re gions within tha country and due account should be taken in their assignment of their qualifications and aptiludas.
8. The conditions of service of participants in special schemes should be clearly defined by the competent authority; they should be in conformily with the legal provi sions governing minimum age for admission to employment and in harmony with other legal provisions applicable lo young persons in regu lar training or in normal employ ment.
42
tivt främja lika möjligheter och behandling.
6. Varje särskilt programs mål, syfta och ddtagarkalegorier bör vara klart definierade av behörig myndighet och bör göras till föremål för regelbunden översyn på grundval av gjorda erfarenheter.
7. 1) Deltagandet i särskilda program bör vara frivilligt. Undanlag får medges endast genom lagstiftning och om full överensstämmelse föreligger med föraskriftarna i existerande internationella arbetskon-vantioner om tvångsarbete och sysselsättningspolitik.
2) Da program, från vilka sådana undantag får medges, kan innefatta följande:
a) undervisnings- och yrkesut-bildningsprogram, som omfattar obligatoriskt deltagande av arbetslös ungdom inom en bestämd period efter uppnåendet av den åldersgräns då den normala skolplikten upphört;
b) program för ungdom, som på förhand åtagit sig viss tjänstgöring under en bestämd period som elt villkor för att få möjligheter alt skaffa sig utbildning eller tekniska kvalifikationer av särskilt värde för samhällets utveckling.
3) Om sådana undanlag medgi vits bör deltagarna i största möjliga utsträckning få fritt välja mellan oli ka verksanihetsformer och olika re gioner inom landet och vederbörlig hänsyn bör vid deras placering tas lill deras kvalifikationer och anlag.
8. Villkoren för deltagarnas tjänstgöring i de särskilda programmen bör klart anges av behörig m3mdig-het. De bör överensstämma med föreskrifterna om minimiålder för användande till arbete samt harmoniera med övriga föreskrifter som gäller för ungdom i ordinarie utbildning eller normal sysselsättning.
Prop. 1971:5
9. Participants should continue to have the opportunity of member ship in youth or trade union organi sations of their choice and of taking part in their activities.
10. There should be formål proce dures for appeal by participants against decisions concerning their recruitmenl, their admission or their conditions of service, as well as in format grievance procedures lo deal with minor complaints.
ni. Schemes Which Meet Needs for Youth Employment and Training Not Yet Met by Existing National Educational or Vocadonä Training Programmes or by Normal Opportunilies on the Employment Märket
A. Pur poses
11. As appropriate to national needs and circumstances, special schemas to which this Part of this Recommendation applies should serve one or more of Ihe following specific purposes:
(a) to give young persons who are educationally or otherwise disadvantaged such education, skills and work habits as are necessary for use-ful and remunerative economic activity and for integration into society;
(b) to involve young persons in national economic and social development, induding agricultural and rural development;
(c) to provide useful occupation related lo economic and social development for young persons who would otherwise be unemployed.
43
9. Deltagarna bÖr bibehålla möj ligheten att vara medlemmar i ung domssammanslutningar eller fackli ga organisationer efter eget fritt val samt att deltaga i dessas verksam het.
10. Det bör finnas ett formellt för farande som gör det möjligt för del tagarna att anföra besvär mot beslut om deras rekrytering, antagande el ler tjänstgöringsvillkor samt ett in formellt förfarande för behandling av smärre klagomål.
10. Program som fyller behov i fråga om sysselsättning och utbildning av ungdom men som ännu inte tillgodosetts av befintliga nationella undervisnings- eller yrkesutbildningsprogram eller ay normala möjligheter på arbetsmarknaden
A. Syften
11. Allt efter landets behov och förhållanden bör de särskilda pro gram, på vilka denna avdelning av rekommendationen äger tillämpning, tjäna ett eller flera av följande syf ten, nämligen:
a) att ge ungdomar, som i fråga om utbildning eller eljest är missgynnade, sådan utbildning och yrkesskicklighet samt sådana arbetsvanor som är nödvändiga för en meningsfull och lönande ekonomisk verksamhet samt för anpassning tUl samhället;
b) att förmå ungdomen att deltaga i landets ekonomiska och sociala utveckling, däri inbegripet jordbruksnäringens och landsbygdens utveckling;
c) att bereda ungdomar som i annat fall skulle vara arbetslösa en i förhållande till ekonomisk och social utveckling nyttig sysselsättning.
B. Participation
12. In selecting young persons to participate in special schemes, the following should be taken into account :
(a) age and education, training
B. Deltagande
12. Vid urvalet av ungdomar för deltagande i de särskilda programmen bör hänsyn tagas till följande faktorer:
a) ålder samt eventuell utbild-
Prop. 1971:5
and work experience if any, in relation, according to the nature of the scheme, to the aim of extending the opportunities of disadvantaged young persons, to ability to benefit from the scheme and to ability to contribute to the scheme;
(b) mental and physical aptitude for the tasks to be performed, both as a participant and subsequentiy;
(c) the extent to which the experience to be acquired in the scheme is likely to anhance the further opportunities of the young persons concerned and their potential use-fulness in economic and social development.
13. Age-limits for participation which are appropriate to the training offered and the work to be performed in differenl kinds of special schemes should be specified by the competent authority and should take account of international labour standards regarding minimum age for admission to employment.
14. Special schames should allow as large a number of young persons as possible to transfer to normal economic activity or to regular educational or vocational training programmes and the period of participation schould accordingly be limit-ed.
15. In all special schemes, appropriate action should be taken to ensure that befora admission each participant fully understands all the conditions of service, induding rules of conduct that may exist, the work content of the scheme, the required training and entitlements during the period and at the time of termination of service.
44
ning, yrkesutbildning och arbetserfarenhet, varvid, beroende på programmets art, bör beaktas nödvändigheten av att öka missgynnade ungdomars möjligheter samt veder-börandes förmåga att tillgodogöra sig programmet och att bidra till dess genomförande;
b) intellektuell och fysisk lämplighet för de uppgifter som de har att utföra under och efter sitt deltagande i programmet;
c) i vilken omfattning den inom programmets ram förvärvade erfarenheten kan förväntas förbättra vederbörande ungdomars vidare utkomstmöjligheter och deras användbarhet i landets ekonomiska och sociala utveckling.
13. Behörig myndighet bör fastställa åldersgränser för deltagandet, vilka bör rätta sig efter den utbildning som erbjuds och det arbete som skall utföras inom olika typer av särskilda program samt taga hänsyn till internationella arbetsnormer om minimiålder för användande till arbete.
14. De särskilda programmen bör underlätta för ett så stort antal ungdomar som möjligt att placeras i normal yrkesverksamhet ellar att övergå till ordinarie undervisnings- och yrkesutbildningsprogram och tiden för deltagandet bör därför vara begränsad.
15. Vid varje särskilt program bör man genom lämpliga åtgärder sörja för att varje deltagare före antagandet helt förstår samtliga tjänstgöringsvillkor, däribland eventuella förhållningsregler, det arbete som ingår i programmet, utbildningskraven och deltagarens rättigheter under tjänstgöringen och vid tjänstgöringstidens slut.
C. Content of Special Schemes
16. The content of special schemes should be adapted to and may vary, even within one scheme, according
C. De särskilda programmens innehåU
16. De särskilda programmens innehåll bör även inom ett och samma program anpassas till och kunna va-
Prop. 1971:5
to the aga, sex, educational and training levd and capacities of the participants.
17. All special schemes should in clude a brief initial period for—
(a) instruction in matters of im-portance to all participants, such as, in parlicular, general safety and health rules and the detailed regulations governing activities under the scheme;
(b) accusloming participants to the conditions of life and work under the scheme and stimulating their interest;
(c) ascartaining the participants' aptitudes with a view to placing tham in the type of activity best corresponding to these aptitudes.
18. Participants in special schames should be provided with a complé ment of education, induding civic, economic and social education, rela ted to their needs and to the needs and aspirations of the country and should be informed of the role and functions of organisations esta blished on a voluntary basis to re- presant the interests of workers and employers.
19. Special schemas designed, in whola or in part, to provide young parsons who have limited opportunities with the skills necessary for usaful economic activity should—
(a) concen träte on preparing participants for occupations in which they are likely to find opportunities for usaful work, while giving fullest possible considération to thair occu-pational preferences;
(b) provide participants with a sound basis of practical skills and related theoretical knowledge;
(c) take account of the potential role of participants as a stimulating influence on others, and give them the qualifications necessary for such a role;
rieras efter deltagarnas ålder, kön, skol- och utbildningsnivå samt förmåga.
17. I alla särskilda program bör ingå en kort inledningsperiod i syfte
a) att undervisa deltagarna i frågor av gemensamt intresse, såsom allmänna regler för hälsovård och förebyggande av olycksfall samt detalj regler som gäller för verksamheten inom programmet;
b) att göra deltagarna förtrogna med de levnads- och arbetsvillkor som gäller för programmet samt stimulera deras intresse;
c) att bedöma deltagarnas lämplighet för att möjliggöra placering i sådana sysselsättningar som bäst motsvarar deras förmåga.
18. De personer som deltager i de särskilda programman bör bibringas en till deras liksom till landets behov och strävanden anpassad kompletterande undervisning, däri inbegripet undervisning i madborgarkun-skap samt i ekonomiska och sociala frågor, varvid da bör upplysas om den roll som frivilligt bildade fackliga organisationer spelar och de funktioner de utövar när det gäller att företräda arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen.
19. Särskilda program som halt eller dalvis är avsedda att ga ungdomar med begränsade möjligheter sådana färdigheter som behövs för att utöva nyttig yrkasvarksamhat bör
a) koncentreras på att förbereda deltagarna för yrken i vilka de har utsikter att finna nyttigt arbeta, samtidigt som i största möjliga utsträckning deltagarnas agna yrkesönskemål beaktas;
b) utrusta deltagarna med en solid grund av praktisk yrkesskicklighet och därtill höranda teoretiska kunskaper;
c) beakta den roll som deltagarna eventuellt kan spela för att utöva ett stimulerande inflytande på andra personer och ga dem de kvalifikationer som är nödvändiga för en sådan roll;
(d) facilitate and, as far as possible, ensure—
(i) transition to regular educational or vocational training programmes or to othar special schames for further education or training, parlicularly of those showing special abilities;
(ii) transition to normal economic activity, in parlicular by measures designed to ensure the accept-ability, in such economic activity, of the qualifications acquired by participants.
20. Special schemas designed, in whole or in part, to involve young persons in economic or social deva lopment projacts should—■
(a) include training, at least to the extent of providing full training as required for the work to be undertaken, and training in relevant health and safety measures;
(b) aim at developing good work practices;
(c) employ participants, where possible, in fields for which they show aptitude and have soma quali-fication.
21. Criteria for selecting work pro jacts for the special schemes referred to in the preceding Paragraph should include the following:
(a) potential contribution to expansion of economic activity in the country or region and, in parlicular, to expansion of subsequent opportunities for the participants;
(b) training valua, with parlicular reference to occupations in which participants are subsequentiy likely to find opportunities for useful work;
(c) valua as an investment in economic and social davelopment and economic viability, induding costs in relation to results;
d) underlätta och så långt möjligt säkerställa
i) övargång till gängse utbildningssystem eller, särskilt för dem som visar speciell förmåga, till andra särskilda program för vidareutbildning ;
ii) övar gång till normal yrkesverksamhat, särskilt genom åtgärder avsedda att få av deltagarna förvärvade meriter godtagna i sådan verksamhat.
20. Särskilda program, som helt eller dalvis är avsedda att engagera de unga i ekonomiska eller sociala utvecklingsprojekt, bör
a) innefatta en utbildning, som åtminstone medger att deltagarna får alla nödiga kvalifikationer för dat arbete de skaU utföra samt utbildning i tillämpliga hälsovårds-och säkerhetsåtgärder;
b) verka för en utveckling av goda arbetsvanor;
c) om möjligt sysselsätta deltagarna inom områden, för vilka de visar fallenhet och har vissa forutsättningar.
21. Kriterier för val av arbetspro jekt för de i punkt 20 omnämnda särskilda programmen bör innefatta:
a) det bidrag till utveckling av landats allar områdets näringsliv och särskilt till deltagarnas framtida utkomstmöjligheter som projektet kan förväntas ge;
b) värdet av utbildningen med särskild hänsyn till de yrken där deltagarna sedermera kan förväntas finna tillfällen till nyttigt arbete;
c) värda som investering i ekonomisk och social utveckling samt ekonomisk livskraft, däri inbegripet kostnader i förhållande till resultat;
(d) nead for special maans of action, implying in parlicular that the work of participants will not ba in
d) behov av att vidtaga särskilda åtgärder som bl. a. innebär, att deltagarnas arbeta inte skall medföra
Prop. 1971:5
unfair competition with that of workers in normal employment.
47
illojal konkurrens med vanliga arbetstagares arbete.
D. Conditions of Service
22. The conditions of service should comply at laast with the following standards:
(a) the duration of service should not normally exceed two years;
(b.) certain grounds, such as me-dical reasons, or family or personal difficulties, should be recognised as justifying the release of participants befora the expiry of the normal period of service;
(c) the hours spent in a day and in a week on work and training should be so limited as to allow suf- ficiant tima for education and for rest as well as laisure activities;
(d) in addition to such adequate accommodation, food and dothing as may be appropriate to the nature of the special schema, participants should receive a payment in cash and be offered the opportunity and incentive to accumulate some sa- vings;
(e) in special schemes with a du ration of service of one year or more, participants should ba granted an annual holiday, where possible with free travel to and from their homes;
(f) as far as possibla, participants should be covered by social securi ty provisions applicable to persons working under normal contracts; in any avent there should be arrange- ments for free medical care of par ticipants and for compensation in respect of incapacity or death result ing from injury or illness contract- ed in the special scheme.
D. Tjänstgöringsvillkor
22. Tjänstgöringsvillkoren bör åtminstone uppfylla följande krav:
a) tjänstgöringens längd bör normalt inte överskrida två år;
b) vissa faktorer, såsom medicinska skäl eller svårigheter med hänsyn till familjen eller aljast av personlig art, bör godtagas som giltig grund för att deltagare skall få sluta före den normala tjänstgöringsperiodens utgång;
c) de timmar per dag och per vecka som ägnas åt arbete och utbildning bör begränsas så att deltagarna får tillräcklig tid för undervisning och vila samt för fritidsverksamhet ;
d) förutom den inkvartering, för plägnad och klädutrustning som kan vara lämplig med hänsyn till det särskilda programmets natur, bör deltagarna erhålla kontant ersätt ning och erbjudas möjlighet till spa rande och uppmuntras därtill;
e) i särskilda program, där tjänst göringstiden uppgår till ett år eller mera, bör deltagarna garanteras en årlig betald semester om möjligt med kostnadsfria resor till hemorten och åter;
f) deltagarna bör, där det är möj ligt, omfattas av samma regler om social trygghet som gäller för perso ner med normala arbetsavtal; i varje fall bör åtgärder vidtagas för att be rada deltagarna kostnadsfri medi cinsk vård samt ersättning vid inva liditet eller dödsfall på grund av ska da eller sjukdom ådragen under del tagande i dat särskilda programmet.
E. Selection and Training of Staff E. Urval och utbildning av personal
23. All special schemas should include arrangemanls which ensure
23. Inom varje särskilt program bör åtgärder vidtagas för att säker-
Prop. 1971:5
adequate supervision of participants by trained staff having access to technical and pedagogical guidance.
24. (1) In the selection of staff, emphasis should be placed not only on satisfactory qualifications for and experience in the work to be per formed, but also on understanding of young persons, on qualities of leadership and on adaptability. At least some members of the staff should have experience of normal employment outside special schemes.
(2) All possible sources of recruitmenl of staff should ba explored, induding the possibility of encou-raging participants in special schemes who hava shown qualities of leadership to prepare themselves for staff positions.
25. Training of supervisory and other technical staff should include, in addition to such instruction in vocational spacialitias as may be ne cessary, at laast the following:
(a) training in instruction tech-niques, with parlicular emphasis on those used in training yoimg parsons;
(b) basic instruction in human relations, with special reference to motivation and work attitudas;
(c) training in work organisation, induding the assignment of duties according to tha abilities and training levd of participants.
26. Training of administrative staff should include, in addition to such instruction in vocational spa cialitias as may ba necessary, at laast the following:
(a) instruction designed to give the persons concerned an understanding of the objectives of the special scheme and knowledge of applicable labour and youth protection législation, and of specific rules and regulations governing the scheme;
(b) instruction to provide a suffi-
48
ställa att deltagarna står under tillsyn av utbildad personal, som har tillgång till teknisk och pedagogisk rådgivning.
24. 1) Vid urvalet av personal bör särskilt avseende fästas inte bara vid tillfredsställande meriter för och er farenheter av det arbete som skall utföras utan också vid förståelse för ungdom, ledaregenskaper och an passningsförmåga. Åtminstone några medlemmar av personalen bör ha erfarenhet av normal sysselsättning utanför de särskilda programmen.
2) Alla tillgängliga resurser för personalrekrytering bör inventeras, däri inbegripet möjligheten att stimulera de deltagare i särskilda program som visat ledaregenskaper att själva utbilda sig för personaltjänst.
25. Utbildning av tillsynspersonal och annan teknisk personal bör — förutom eventuellt erforderlig in struktion i yrkesspecialiteter — in nefatta minst följande:
a) utbildning i undervisningsmetoder med särskild tonvikt på un-darvisning av ungdom;
b) grundlägganda undervisning om mänskliga relationer, med särskild hänvisning till motivation för och attityder till arbete;
c) utbildning i arbetsorganisation innefattande fördelning av arbetsuppgifter som svarar mot deltagarnas förmåga och utbildningsnivå.
26. Den administrativa persona lens utbildning bör — förutom even tuellt erforderlig instruktion i yrkes specialiteter — innefatta minst föl jande:
a) undervisning ägnad att bibringa vederbörande förståelse för det särskilda programmets mål samt insikt i tillämplig lagstiftning om arbetar- och ungdomsskydd och i de särskilda regler och stadganden som gällar för programmet;
b) undervisning som ger tillfreds-
Prop. 1971:5
cient knowledge of the technical aspects of the work of the scheme;
(c) such instruction in human ralations as will facilitate good relations with supervisory and other technical staff and with participants.
ställande kunskaper om de tekniska aspekterna på arbetet inom programmet;
c) sådan undervisning om mänskliga relationer som är ägnad att främja ett gott förhållande mellan tillsynspersonal och annan teknisk personal samt deltagarna.
F. Assistance to Participants for Their Occupational Future
27. During service in a special scheme, participants should be given information and guidance to assist them in making decisions regarding their occupational future.
28. Participants showing special aptitudes should be helped in all appropriate ways to continue their education and training outside the special schema on oompletion of service.
29. Special and immediate efforts should be made to integrate participants rapidly in normal economic activity on complation of their term of service; these should be in addition to the regular afforts by the employment services and all othar appropriate bodies.
30. The releasa of participants from special schemes should as far as possible ba related, in time and in number, to tha capacity of the economy to absorb new entrants into gainful activity: Provided that in exceptional schemes with a compulsory element the individuars right to leave the scheme after the period of service originally specified should be ensured.
31. Assistance, wherever possibla through existing institutions, to former participants who establish themselves on their own account, or as members of a group, might include—
(a) promotion of access to credit, marketing and saving facilities;
(b) continuing contact to provide
F. Hjälp åt deltagarna vid deras framtida yrkesval
27. Deltagarna i att särskilt program bör under tjänstgöringstiden få information och vägledning för att underlätta deras framtida yrkesval.
28. Deltagare som visar särskilda anlag bör på alla lämpliga sätt få hjälp mad att after tjänstgöringstidens slut fortsätta sin utbildning.
29. Särskilda och omedelbara ansträngningar bör göras för att efter tjänstgöringstidens slut snabbt integrera deltagarna i normal ekonomisk verksamhet; dessa åtgärder bör vidtagas utöver dem som arbetsförmedlingen och andra berörda organ normalt vidtar.
30. Avgången av deltagare från de särskilda programmen bör såvitt möjligt mad avseende på tidpunkt och antal anpassas till näringslivets förmåga att suga upp ny arbetskraft i förvärvsarbete; när det gäller program av utomordentlig natur, vilka innefattar ett element av tvång, bör dock den enskildes rätt att lämna programmet efter den ursprungligen fastställda tiden garantaras.
31. Tidigare deltagare, som etablerar sig för egen räkning eller som medlemmar i en grupp bör, såvitt möjligt genom befintliga organ, få hjälp med bl. a. följande:
a) åtgärder avsedda att underlätta kredit-, marknadsförings- och sparmöjligheter;
b) fortlöpande kontakt för att sti-
Prop. 1971:5
50
encouragement and necessary technical managerial advice;
(c) in the case of co-oparatives, financial and administrative aid as provided for in the Co-operatives (Devdoping Countries) Recommendation, 1966.
32. To the extent that rasources permit, participants should receive on satisfactory completion of service a payment in cash or a payment in kind, such as a tool-kit, designed to assist thair establishment in normal economic activity.
mulära dem och ge dem nödvändiga tekniska råd i företagsledning;
c) när det gäller kooperativa föreningar, ekonomisk och administrativ hjälp i enlighet med vad som anges i 1966 års rekommandation om kooperativa föraningar (utvecklingsländer).
32. I den mån resurserna tillåter bör deltagarna, sedan de på tillfredsställande sätt fullgjort sin tjänstgöring, erhålla ett bidrag i kontanter eller in natura, t. ax. en verktygsuppsättning, som kan underlätta deras etablering i normal ekonomisk verksamhet.
IV. Schemes Which Enable Young Persons Who Have Educational or Technical Qualifications Which Are Needed by the Community for Development to Use Their Qualifications in the Service of the Community
33. Special schemes to which this Part of this Racommendation applies should stimulate the interest of young persons in the economic and social davelopment of their country and develop a sansa of responsibility to the community.
34. Participants should be employed in fields for which they are specially qualified or in closely related fields.
35. As necessary, the qualifications of participants should ba supplemented with training in skills and methods needed for the tasks to be performed.
36. Arrangaments should be made under which qualified guidance and advice on problems encountered in their assignment are raadily available to participants.
37. The conditions of service should comply at laast with the following standards:
(a) the duration of service should not normally exceed two years;
(b) certain grounds, such as me dical reasons, or family or personal difficulties, should be recognised as justifying the release of participants
IV. Program, som gör det möjligt för ungdomar med sådan utbildning eller sådana tekniska kvalifikationer som samhället behöver, att använda sina kvalifikationer i samhäUets tjänst
33. De särskilda program, på vilka denna avdelning av rekommendationen är tillämplig, bör stimulera ungdomarnas intresse för sitt lands ekonomiska och sociala utveckling samt uppamma en känsla av ansvar gentemot det allmänna.
34. Deltagarna bör placeras på arbetsuppgifter, för vilka de har särskilda kvalifikationer, eller på nära angränsande uppgifter.
35. Vid behov bör deltagarnas kvalifikationer kompletteras med utbildning i teknik och metoder, som erfordras för de arbetsuppgifter som skall utföras.
36. Åtgärder bör vidtagas för att deltagarna lätt skall ha tillgång till sakkunniga anvisningar och råd i fråga om problem, som uppkommer i deras arbete.
37. Tjänstgöringsvillkoren bör åtminstone uppfylla följande normer:
a) tjänstgöringens längd bör normalt inte överskrida två år;
b) vissa faktorer, såsom medicinska skäl eller svårigheter med hänsyn till familjen eller eljest av personlig art, bör godtagas som gil-
Prop. 1971:5
befora the expiry of the normal period of service;
f'c work and training schedules should take account of the need of participants for rest and leisure;
(d) in addition to such adequate board and lodging as may be appro priate to the nature of the special scheme, participants should receive an appropriate remuneration;
(e) in special schemes with a du ration of service of one year or more, participants should be granted an annual holiday, where possible with free travel to and from their homes;
(f) participants should be covered by any appropriate social security provisions applicable to persons working under normal contracts; in any avent there should be arrange ments for free madical care of parti cipants and for compensation in re spect of incapacity or death result ing from injury or illness contracted in the special scheme.
38. Measures should be taken to facilitate the absorption of participants, after termination of service, into normal employment in their profession or occupation.
tig grund för att deltagare skall få sluta före dan normala tjänstgöringsperiodens utgång;
c) schemat för arbete och utbild ning bör taga hänsyn till deltagarnas behov av vila och fritid;
d) förutom dan inkvartering, för plägnad och klädntrustning som kan vara lämplig med hänsyn till det sär skilda programmets natur, bör del tagarna erhålla en rimlig ersättning;
a) i särskilda program, där tjänstgöringstiden uppgår till ett år eller mera, bör deltagarna garantaras en årlig betald semester om möjligt med kostnadsfria resor till hemorten och åtar;
f) deltagarna bör omfattas av samma regler om social trygghet som gäller för personer med normala arbetsavtal; i varje fall bör åtgärder vidtagas för att bereda deltagarna kostnadsfri medicinsk vård samt ersättning vid invaliditet ellar dödsfall på grund av skada eller sjukdom ådragen under deltagande i det särskilda programmet.
38. Åtgärder bör vidtagas för att underlätta för deltagarna att efter avslutad tjänstgöring övergå till normal sysselsättning i sitt yrke.
V. Administrative Arrangements
39. The direction and co-ordina-tion of special schemas at the national level should be achieved by means of some appropriate body or bodies established by the competent authority.
40. The body or bodies should, wherever possible, include, in addition to government members, representatives of workers', employers' and youth organisations so as to ensure their active participation in the planning, operation, co-ordination, inspection and evaluation of the special schemes.
41. In the performance of these
V. Administrativa åtgärder
39. Ansvaret för ledning och samordning av särskilda program på nationell nivå bör åvila ett eller flera organ, som inrättas av vederbörande myndighet.
40. Organet eller organen bör såvitt möjligt bastå av — förutom företrädare för statliga myndigheter — representanter för arbetslagar-, arbetsgivar- och ungdomsorganisationer för att garantera att dessa aktivt deltager i planering, utförande, samordning, inspektion och uppföljning av de särskilda programmen.
41. Vid fullgörandet av sin upp-
tasks the body or bodies should, as necessary, consult voluntary agen-cies and authorities responsible for such relevant fields as labour, education, economic affairs, agriculture, industry and social affairs.
42. The body or bodies should maintain continuous liaison with the authorities responsible for regular educational and training programmes, in order to ensure co-ordination with a view to the gradual elimination of special schemes as rapidly as possible.
43. The active participation of lo-cal authorities should be sought in relation to the choice and implemen-tation of projects within the framework of special schemes.
44. When establishing special schemes, the competent authority should endeavour to provide suffident financial and material resour-ces and the necessary qualified staff to ensure their full implemantation. In this connection parlicular altention should be given to ways in which the schames could generate their own sources of income. No financial contribution should be required from the participant or his family.
45. Provision should ba made for the systematic inspection and audit-ing of special schemes.
46. Organisation at the local level should be such as to train and en-courage the participants gradually to take a share in the administration of their scheme.
52
gift bör organet eller organen, i mån av behov, samråda med frivilliga organisationer och myndigheter, som svarar för sådana områden som arbetsmarknad, undervisning, näringsliv, jordbruk, industri och sociala frågor.
42. Organet eller organen bör hålla fortlöpande kontakt med de myndigheter som svarar för ordinarie undervisnings- och utbildningsprogram i syfte att få till stånd samordning så att särskilda program gradvis kan av vacklas så snabbt som möjligt.
43. Vid val och verkställighet av projekt inom ramen för särskilda program bör ett aktivt deltagande av lokala myndigheter eftersträvas.
44. Vid upprättandet av särskilda program bör vederbörande myndighet söka tillhandahålla tillräckliga finansiella och materiella resurser samt erforderlig sakkunnig personal för att säkerställa programmans fullständiga genomförande. Därvid bör särskilt uppmärksammas åtgärder varigenom programmen själva kan skaffa sig egna inkomstkällor. Inget ekonomiskt bidrag bör utkrävas av deltagaren eller hans familj.
45. Åtgärder bör vidtagas för regelbunden inspektion och revision av da särskilda programmen.
46. Organisationen på det lokala planet bör vara så utformad, att deltagarna utbildas och uppmuntras att gradvis medverka i administrationen av sitt program.
VI. International Co-operation
47. As regards special schemes imder which young persons from one country participate in activities directed to tha development of another country, the competent authorities and bodies concerned should apply the relevant provisions of this Recommendation as fully as possible
VI. Internationellt samarbete
47. När det gäller särskilda program, enligt vilka ungdom från ett land deltager i verksamhet inriktad på utveckling av ett annat land, bör vederbörande myndigheter och organ i största möjliga utsträckning tillämpa relevanta anvisningar i denna rekommendation inom sina kompe-
Prop. 1971:5
in respect of matters within their jurisdiction and should co-operate with each other with a view both to ansuring tha application of such provisions to matters requiring joint action and to resolving any difficulties which may arise in connection with such application.
tensområdan samt samarbeta med varandra för att dels försäkra sig om att anvisningarna tillämpas i frågor som fordrar gemensamma åtgärder, dels undanröja svårigheter, som kan uppkomma i samband mad till-lämpningen.
Prop. 1971:5
54
Bilaga 5
Resolutioner
1. Resolution om tillägg till den vid konventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada, 1964, fogade Tabell I — Förteckning över yrkessjukdomar. II. Resolution om åtgärder ,från Internationella arbetsorganisationens sida i fråga om ar-betarutbildning.
III. Resolution om anställning av äldre arbetskraft.
IV. Resolution om deltagande från Internationella arbetsorganisationens sida i Förenta Nationernas internationella miljövårdskonferens 1972.
V. Resolution om revision av vissa av Internationella arbetsbyrån utgivna, år 1948 antagna normerande säkerhetsföreskrifter för industriföretag.
VI. Resolution om yttranderätt för icke statliga delegater till ILO-sammanträden. VII. Resolution om årlig betald semester för sjömän. VIII. Resolution om fackföreningsrättigheter och deras förhållande till medborgerliga rättigheter.
IX. Resolution om uppföranda på dagordningen för nästa allmänna konferenssammanträde av ett ämne med beteckningen »Arbetstagarrepresen-tanters skydd inom företaget
och åtgärder för att underlätta deras verksamhet». X. Resolution om förslag till till-läggsbudget för 1970—1971 avseende bidrag till det internationella yrkesutbildningsinstitutet i Turin. XI. Resolution om framställning rörande upphävande av beslut om Lesothos bidrag till Internationella arbetsorganisationen. XII. Resolution om eftersläpning av Haitis avgiftsbetalningar till Internationella arbetsorganisationen.
XIII. Resolution om sammansättningen av Internationella arbetsorganisationens administrativa domstol.
XIV. Resolution om ändring i reglerna för Internationella arbetsorganisationens tjänstepensionsfond samt erläggande av avgift till fonden.
XV. Resolution om justering av de pensioner som skall utbetalas från pensionsfonden för tidigare ledamöter i fasta mel-lanfolkliga domstolen. XVI. Resolution om förslag till lån från Internationella arbetsorganisationens fastighetsfond. XVII. Resolution om eftersläpning av Bolivias avgiftsbetalningar till Internationella arbetsorganisationen.