om sotning
Prop.
1990/91:161
Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag urregeringsprotokollet den 21 mars 1991 för den åtgärd och det ändamål somframgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
O dd Engström
Roine Carlsson
1 propositionen föreslås att det i räddningstjänstlagen (1986:1102) införsregler om kontroll från brandskyddssynpunkt av kanalanslutna eldstäderoch andra fasta förbränningsanordningar, som är inrättade för eldninguteslutande med gas, och av därtill hörande avgaskanaler. Ansvaret föreventuell rengöring av sådana eldstäder och tillhörande avgaskanaler skalldock ligga på den enskilde fastighetsägaren.
I övrigt behandlas frågor om frister för sotning och rengöring av fast-bränsle- och oljeeldade anläggningar, rengöring av imkanaler samt kon-troll av brandskyddet i samband med sotning.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 161
Förslag till
Lagom ändring i räddningstjänstlagen (1986: 1102)
Härigenom föreskrivs att 17, 18 och 20 §§ räddningstjänstlagen(1986:1102) skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
17§
Nuvarande lydelse
Genom sotningen skall eldstäder
och andra fasta förbränningsanord-ningar, som inte är inrättade föreldning uteslutande med gas, ochdärtill hörande rökkanaler samt im-kanaler göras rena. I samband medsotning skall det som rengörs samtskorstenar och tak med därtill hö-rande byggnadsdelar kontrollerasfrån brandskyddssynpunkt. En till-synsmyndighet kan besluta om så-dan kontroll av brandskyddet ocksåi andra fall.
Genom sotningen skall eldstäderoch andra fasta förbränningsanord-ningar, som inte är inrättade föreldning uteslutande med gas, ochdärtill hörande rökkanaler samt im-kanaler göras rena. I samband medsotning skall det som rengörs samtskorstenar och tak med därtill hö-rande byggnadsdelar kontrollerasfrån brandskyddssynpunkt. Sådankontroll skall också göras av kanal-anslutna eldstäder och andra fastaförbränningsanordningar, som ärinrättade för eldning uteslutandemed gas, och av därtill hörande av-gaskanaler. En tillsynsmyndighetkan besluta om kontroll av brand-skyddet också i andra fall.
Sotning och kontroll enligt första stycket av brandskyddet skall utförasav skorstensfejarmästare eller skorstensfejare som biträder skorstensfejar-mästaren. Räddningsnämnden får i fråga om speciella anläggningar ochenstaka avlägset belägna bostadshus medge att någon annan utför sotning-en och kontrollen.
18 §
Kommunfullmäktige får före- Kommunfullmäktige får före-skriva att avgift skall erläggas för skriva att avgift skall erläggas förbrandsyn och för sotning. brandsyn, sotning och kontroll av
brandskyddet enligt 17 §.
20 §
Regeringen får meddela före-skrifter om frister för sotning ochbrandsyn och om förbud helt ellerdelvis mot eldning utomhus samtom liknande förebyggande åtgärdermot brand. Regeringen får överlåtaåt en myndighet eller åt kommunatt meddela sådana frister.
Regeringen får meddela före-skrifter om frister för brandsyn, sot-ning och kontroll av brandskyddetenligt 17 § och om förbud helt ellerdelvis mot eldning utomhus samtom liknande förebyggande åtgärdermot brand. Regeringen får överlåtaåt en myndighet eller åt kommunatt meddela sådana frister.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall-ström, Lööw, Persson, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet R. Carlsson
I 15 —20 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) finns bestämmelser om före-byggande åtgärder mot brand. Bl. a. anges att kommunens räddnings-nämnd skall svara för att sotning utförs regelbundet (15 §). Genom sot-ningen skall enligt 17 § eldstäder och andra fasta förbränningsanordning-ar, som inte är inrättade för eldning uteslutande med gas, och därtillhörande rökkanaler samt imkanaler göras rena. I samband med sotning-en skall det som rengörs samt skorstenar och tak med därtill hörandebyggnadsdelar kontrolleras från brandskyddssynpunkt. En tillsynsmyndig-het kan besluta om sådan kontroll av brandskyddet också i andra fall.Sotningen och kontrollen skall utföras av en skorstensfejarmästare eller enskorstensfejare som biträder denne. I fråga om speciella anläggningar ochenstaka avlägset belägna bostadshus får kommunens räddningsnämndmedge att någon annan utför sotningen och kontrollen. Kommunfullmäk-tige får föreskriva att avgift skall erläggas för sotning (18 §).
Enligt 20 § räddningstjänstlagen får regeringen meddela föreskrifter omfrister för sotning och överlåta åt en myndighet eller åt kommun attmeddela sådana föreskrifter. Regeringen har genom 22 § räddningstjänst-förordningen (1986:1107) överlåtit åt statens räddningsverk att meddelaföreskrifter om hur ofta sotning och kontroll skall göras. Kommunen fårmeddela föreskrifter om kortare frister.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1985/86:170. FöU 1986/87:2,rskr. 58) gav regeringen i februari 1987 räddningsverket i uppdrag dels attgöra en översyn av sotningsfristerna, dels att mot bakgrund av erfarenhe-terna av räddningstjänstlagen bl. a. utvärdera sotningsverksamheten i frå-ga om dess brandförebyggande betydelse i olika sammanhang. Räddnings-verket har till regeringen redovisat uppdraget avseende sotningsfrister. Iaugusti 1987 meddelade räddningsverket nya föreskrifter om sotningsfris-ter m. m. och i september samma år allmänna råd i ämnet. Föreskrifternaoch råden gäller fr. o. m. den 1 januari 1988.
Räddningsverket har i skrivelse den 22 december 1989 slutredovisatuppdraget. Redovisningen innehåller följande sammanfattning: 3
— Sotningsverksamheten såsom den kommer till uttryck i räddnings-tjänstlagen spelar en viktig roll för att förebygga bränder och skador tillföljd av bränder.
— Sotningsverksamhetens brandförebyggande betydelse är styrkt när detgäller fastbränsle- och oljeeldade anläggningar. Tidsfristerna för rengö-ring av oljeeldade värmepannor och rökkanaler bör objektvis behovs-prövas sett från brandskyddssynpunkt.
— Behov av rengöring av imkanaler finns men brandskyddsbehovet en-bart är inte till fullo klarlagt. Uppföljning och fortsatta undersökningarerfordras.
— Kontrollen i samband med sotning bör effektiviseras. Protokoll börföras i samband med varje förrättning.
— Brandskyddskontroll av avgaskanalen och värmepannan behövs på gas-eldade värmeanläggningar i bostäder. Den närmare utformningen avkontrollen bör utformas gemensamt av räddningsverket och sprängäm-nesinspektionen.
Räddningsverkets överväganden i redovisningen bör fogas till protokolleti detta ärende som bilaga 1.
Räddningsverkets redovisning har remissbehandlats. En förteckning överremissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Riksdagen begärde på förslag av försvarsutskottet en redovisning avresultatet av en i propositionen om räddningstjänstlagen aviserad översynav sotningsverksamheten som avsågs bli genomförd av räddningsverket(prop. 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr. 58). Riksdagen har även senarebehandlat och avslagit motioner om sotning m. m. med hänvisning till attresultatet av räddningsverkets översyn borde avvaktas. Senast i november1990 har riksdagen således avslagit (FöU 1990/91:2) motioner om sotningi avvaktan på att regeringen redovisar resultatet av utvärderingen.
2 Kontroll av brandskydd i samband med sotning
Min bedömning: Frågan om effektivisering av kontrollen av brand-skyddet och protokollering av förrättningarna bör tas upp av statensräddningsverk med Svenska kommunförbundet och Sveriges skor-stensfejarmästares riksförbund.
Räddningsverkets förslag: Överensstämmer med min bedömning.Remissinstanserna: Räddningsverkets förslag har lämnats utan erinran.
Skälen för min bedömning: Som räddningsverket framhåller har i degenomförda undersökningarna påtalats kontrollens betydelse från brand-skyddssynpunkt. Om kontrollen leder till att föreläggande eller förbudskall meddelas, innebär gällande regler att protokoll upprättas. Även iandra fall bör det av de skäl som räddningsverket anger vara värdefullt förfastighetsägaren att få resultatet av kontrollen dokumenterat i ett protokolleller en besöksrapport. En sådan åtgärd bör kunna leda till en effektivise-
ring av kontrollen och skapa större förståelse för verksamheten utan att Prop. 1990/91:161innebära någon nämnvärd belastning för den som utför kontrollen. Jagavser att föreslå regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att medberörda parter ta upp frågan om effektiviseringen av och formerna förgenomförande av kontrollen av brandskyddet.
3 Frister för rengöring av fastbränsle- och oljeeldadeanläggningar
Min bedömning: Frågan om att införa en behovsprövad differentie-ring av fristerna för rengöring av oljeeldade värmepannor och tillhö-rande rökkanaler bör övervägas av räddningsverket.
Räddningsverkets förslag: Överensstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till räddnings-verkets förslag i fråga om fastbränsle- och oljeeldade anläggningar. Någrainstanser vill begränsa sotningen ytterligare. När det gäller förslaget ombehovsprövning av fristerna för rengöring av oljeeldade värmepannor ochtillhörande rökkanaler lämnas detta i huvudsak utan erinran eller till-styrks. Några remissinstanser pekar på de praktiska problem och risker förolikartad bedömning som kan komma att uppstå vid en behovsprövning.
Skälen för min bedömning: De nya föreskrifterna om sotningsfrister föreldstäder m. m. och allmänna råd i ämnet som räddningsverket meddeladeunder år 1987 gäller fr. o. m. den 1 januari 1988. Utvärderingen får ansesvisa att det inte finns anledning att nu ändra fristerna för rengöring avfastbränsleeldade anläggningar. När det gäller oljeeldade anläggningar,kan förhållandena variera högst väsentligt, vilket kan medföra olika behovav sotning. Detta talar för räddningsverkets förslag att införa en behovs-prövning från brandskyddssynpunkt och differentiering av fristerna förrengöring av oljeeldade värmepannor med tillhörande rökkanaler. Enförutsättning för en behovsprövning och differentiering av fristerna måsteenligt min mening vara att systemet innebär en förenkling i den praktiskahanteringen och inte leder till olikartade bedömningar. En förenkling börsåledes eftersträvas utan att man ger avkall på brandskyddets krav. Jagavser att föreslå regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att övervägaom en behovsprövning som uppfyller sådana krav kan utformas och infö-ras.
Min bedömning: Fortsatta undersökningar bör genomföras i frågaom behovet från brandskyddssynpunkt av att rensa imkanaler. Möj-ligheterna att lägga fram förslag till förenklingar i gällande regler börprövas i det sammanhanget.
Räddningsverkets forslag: Överensstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har delade meningar om behovetav kontroll och rensning av imkanaler. Flertalet instanser som företräderfastighetsägare förordar en avreglering medan övriga instanser i huvudsakanser att kontrollen och rensningen bör bibehållas. Flera instanser fram-håller behovet av ett mera fullständigt underlag för att bestämma behovetav brandskyddsrensning av imkanaler.
Skälen för min bedömning: Räddningsverket framhåller att rensning avimkanaler i bostadskök har betydelse från såväl brandskydds- som funk-tionssynpunkt. Eftersom avsättningarna, och därmed brandrisken, ökarstarkt med tiden, bör en periodisk rensning vara föreskriven. En visstveksamhet kan råda i fråga om rensningen skall vara obligatorisk ellerinte. Säkerhets- och skyddsaspekterna måste dock enligt räddningsverketsättas i förgrunden, vilket innebär en fortsatt föreskriven rensning avimkanaler.
En förlängning av fristerna för rensning av imkanaler från två år till treår för helårsbebodda hus och till sex år för fritidshus infördes år 1988.Erfarenheter av denna förändring saknas ännu. Den undersökning somräddningsverket genomfort kan inte heller anses ha klarlagt brandfarlighe-ten hos avsättningarna i imkanalerna. Det saknas statistik om antaletbränder i imkanaler samt om brändernas uppkomst och spridning. Somräddningsverket och flera remissinstanser framhåller bör det uppdras åtverket att genomfora fortsatta undersökningar och en utvärdering av erfa-renheterna av förlängningen av fristerna. I detta sammanhang bör rädd-ningsverket överväga möjligheterna att åstadkomma förenklingar i gällan-de regler och att införa ett större ansvar för den enskilde för rensningen avimkanalerna. Jag avser att föreslå regeringen att ge räddningsverket ett så-dant uppdrag.
Mitt förslag: Bestämmelser om brandskyddskontroll av avgaskana-ler samt kanalanslutna eldstäder och andra fasta förbränningsanord-ningar som eldas med gas infors i räddningstjänstlagen. Ansvaret foreventuell rengöring av eldstäder och tillhörande avgaskanaler skalldock fortfarande ligga på den enskilde fastighetsägaren.
Räddningsverkets förslag: Överensstämmer med mitt förslag när detgäller brandskyddskontrollen.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser förordar att brandskydds-kontroll införs vid eldning med naturgas. Angelägenheten av en samord-ning med den gastekniska kontrollen understryks från flera håll. Endastnågon enstaka instans tar upp frågan om rengöring av eldstäder ochtillhörande avgaskanaler.
Skälen för mitt förslag: De genomförda undersökningarna har visat attdet finns behov av periodiskt återkommande kontroll av kanalanslutnagaseldade anläggningar för uppvärmning. Det är således från brandskydds-synpunkt motiverat att införa en sådan kontroll. Att ta fram underlag föroch besluta om frister för kontrollen bör ankomma på räddningsverket.Jag ser det som angeläget att räddningsverket i samverkan med sprängäm-nesinspektionen tar fram rutiner som kan leda till en samordning avbrandskyddskontrollen och den gastekniska kontrollen. Jag avser att föreslåregeringen att ge räddningsverket i uppdrag att ta fram sådana rutiner.Ansvaret för eventuell rengöring, som inte skall behövas vid normala drifts-förhållanden, bör ligga på fastighetsägaren. Vad jag nu har anfört kräverändringar i räddningstjänstlagen.
I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättatsförslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Lagförslaget är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle saknabetydelse.
Förslagen bör enligt min mening sammantagna leda till besparingar ochmedför inga anslagskonsekvenser.
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen
dels föreslår riksdagen att anta lagförslaget,
dels lämnar riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört i övrigt omsotningen.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört förden åtgärd och det ändamål som han har hemställt om.
Räddningsverkets överväganden
Inledningsvis vill räddningsverket först understryka att intresseorganisa-tionernas synpunkter noga har beaktats och prövats. I samband med deseminarier som hållits har organisationerna givits möjligheten att direkttill utredarna kommentera delresultatet och ge förslag till förändringar.Räddningsverket har också noggrant prövat det sakliga innehållet i organi-sationernas synpunkter och därvid särskilt beaktat de brandskyddsteknis-ka utgångspunkterna.
Övergripande vill räddningsverket understryka att sotningsverksamhe-ten, såsom den kommer till uttryck i räddningstjänstlagen, spelar en viktigroll för att samhällets ansträngningar att förebygga bränder och skador tillföljd av bränder skall kunna vidmakthållas och fortsätta att utvecklas.
Verksamheten har tidigare kritiserats från flera håll. Främst framfördesinvändningar mot att det sotades för ofta. När räddningsverket fickansvaret för att bestämma sotningsfristernas längd genomfördes en pröv-ning av de då gällande fristerna. Denna prövning resulterade i att fristernaförlängdes på så gott som alla sotningsobjekt. För flera objekt fördubbladestidsrymden mellan två sotningar. Ingen frist förtätades. Det är räddnings-verkets uppfattning, och denna uppfattning styrks av samstämmiga utta-landen från flera håll, att en sakinriktad kritik om sotningsverksamhetennumera sällan förekommer. Förlängningen av sotningsfristerna innebäratt i stort sett lika frister numera gäller för t. ex. de nordiska länderna.
Kritik har även framförts om kvaliteten på utförda arbeten. Kritiken haribland varit osaklig och överdriven även om fog för kritiken har funnitsoch fortfarande finns. På sikt kommer emellertid detta att rättas till. Denobligatoriska utbildningen för skorstensfejare som bedrivs vid räddnings-skolan i Rosersberg och som till innehåll och omfattning avsevärt skiljersig från den tidigare frivilliga utbildningen kommer att ge positiva effekterbl. a. på arbetskvaliteten. Branschens egna ansträngningar i detta hänseen-de ger också anledning till tillförsikt.
Kontroll av brandskydd i samband med sotning
Enligt 17 § räddningstjänstlagen skall en kontroll av brandskyddet hos detsom rengörs samt skorstenar och tak med därtill hörande byggnadsdelarutföras av skorstensfejarmästaren eller skorstensfejare som biträder ho-nom. Sådan kontroll kan utföras även vid andra tillfällen om tillsynsmyn-dighet, t. ex. räddningsnämnden, beslutar så.
Kontrollen av brandskyddet i samband med sotning, tidigare benämndeldstadsbrandsyn, infördes i och med 1962 års brandstadga. Förutomkontroll av det som rengörs skall även annat som kan utgöra brandfaraeller risk för olyckshändelse påtalas och eventuellt åtgärdas. Före 1962utförde brandmyndigheten brandsyn i alla byggnader en gång per år. Dettaförändrades beträffande bostäder genom införandet av eldstadsbrandsyn ibrandstadgan. Det förtjänar att understrykas att skorstensfejarens kontrollär idag den enda brandskyddskontroll som sker i bostadshus.
Genomgående påtalas i undersökningarna betydelsen av denna kontroll.
Bilaga 1
Kontrollen bör enligt utredarna effektiviseras och tydliggöras. Detta styrksockså av räddningsverkets egna erfarenheter.
Det påtalas vidare i undersökningarna att protokoll bör föras vid varjesotning och kontroll av brandskyddet. Protokollet, eller besöksrapporten,bör vara enkel för undvikande av ökade administrativa kostnader. Om ettsystem med protokoll införs uppnås flera fördelar:
— Fastighetsägarnas förståelse för sotningsverksamhetens brandförebyg-gande betydelse torde komma att öka
— Skorstensfejarens ansvar tydliggörs
— Ett statistiskt underlag för sotningsverksamhetens arbetsuppgifter ska-pas.
Räddningsverket avser att ta upp frågan om effektivisering av brand-skyddet enligt 17 § räddningstjänstlagen och protokollering av förrättning-arna med Svenska kommunförbundet och Sveriges skorstensfejaremästaresriksförbund. Räddningsverket har erfarit att förbunden har för avsikt attutarbeta en ny arbetsordning för sotningsverksamheten vari en effektivarebrandskyddskontroll och regler om protokoll lämpligen torde kunna inar-betas.
Bilaga 1
Fastbränsle- och oljeeldade anläggningar
Sotningsverksamhetens brandförebyggande betydelse är styrkt när det gäl-ler fastbränsle- och oljeeldade anläggningar. I de anläggningar där uteslu-tande oljeeldning sker är visserligen risken för soteld betydligt mindre ändär ren vedeldning eller kombinationer därav förekommer och skillnadeni riskgrad motiverar därför en längre sotningsfrist för oljeeldningsanlägg-ningar än för fastbränsleanläggningar.
Tidsfristen för rengöring av oljeeldade värmepannor och tillhöranderökkanaler bör behovsprövas sett från brandskyddssynpunkt. Räddnings-verket övervägar att införa en sådan behovsprövning i samband med denöversyn av sotningsfristerna som verket skall påbörja under första delen av1990.
Imkanaler
I undersökningen om brandskyddet för imkanaler från bostadskök fram-hålls att betydande svårigheter föreligger för att få grepp om denna fråga.Tekniskt-vetenskapligt klarläggs brandfarligheten hos avsättningarna. Nå-gon klar statistik om antalet bränder, dessas uppkomst och spridning finnsinte.
Undersökningen behandlar inte rensning av imkanaler från kök i nä-ringsställen. Även om avsättningarna i dylika anläggningar i grunden är avsamma karaktär är brandrisken i dessa anläggningar så väl dokumenteradatt rensningsbehovet är ställt utom diskussion.
I undersökningen framhålls att en rensning av imkanaler från bostads-kök är behövlig från brandskyddssynpunkt. Behovet bedöms olika förolika slag av bostadshus och kontruktioner, vilket kan ha betydelse för
bedömningen av den nu enhetliga sotningsfristen, som är tre år for helårs-bebodda hus och sex år för fritidshus.
I undersökningen framhålls emellertid mycket starkt att behovet avrensning av alla slag av ventilationskanaler är stort med hänsyn till funk-tionen. Avsättningshastigheten i kanaler beskrivs och en mycket stor sänk-ning av ventilationseffekten har uppmätts redan efter ett par år utanrensning. Risken för spridning av brand genom den sammankoppling avkanaler från olika utrymmen som blir allt vanligare i moderna system medvärmeåtervinning påpekas.
Det diskuteras i undersökningen om en totalrensning från funktionssyn-punkt kan inrymma också den erforderliga brandskyddsrensningen. Frånfastighetsägarhåll har framhållits att man anser att brandskyddssotningenav imkanaler främst i småhus kan undvaras. Med hänvisning till under-sökningen anser man att behovet av rensning från funktionssynpunkt, somvitsordas, kan ersätta brandskyddssotningen, vilket emellertid inte liggerinom räddningsverkets behörighetsområde.
Räddningsverket anser att rensning av imkanaler i bostadskök har bety-delse såväl från brandskyddssynpunkt som från funktionssynpunkt. Efter-som avsättningarna ökar starkt med tiden och därmed brandbelastningen,bör en obligatorisk periodisk rensning vara föreskriven. Regler från funk-tionssynpunkt finns inte för närvarande.
Behovet av föreskriven rensning av imkanaler från brandskyddssyn-punkt är visserligen inte lika klart belagt som när det gäller fastbränsle- ocholjeeldade anläggningar vilket framförallt har sin grund i bristande statis-tiskt underlag. Då sålunda en viss tveksamhet kan råda huruvida denobligatoriska rensningen skall vara föreskriven eller ej är det räddnings-verkets uppfattning att säkerhets- och skyddsaspekter måste sättas i för-grunden vilket innebär en fortsatt föreskriven rensning av imkanaler.
Vidare är kontrollen av brandskyddet lagmässigt sammankopplad medsotningsförrättningen, vilket införts av praktiska skäl. Någon annanbrandskyddskontroll förekommer inte för merparten av bostadsbeståndet.
De nu gällande fristerna för imkanaler i bostadskök infördes 1988 ochinnebär en förlängning från två år till tre år för helårsbebodda hus och tillsex år för fritidshus. På grund av fristens längd och övergångsbestämmel-ser vid tillämpningen införs den nya fristen under perioden 1988 — 1990.Några erfarenheter av den nya fristen finns således ännu inte.
Utredningsresultatet pekar på att fristen för imkanaler bör ägnas fortsattuppmärksamhet. Enligt nu gällande sotningsfrister skall alla imkanaler ibostadshus rengöras en gång vart tredje år. En differentiering av fristenmed hänsyn till brandskyddsbehovet bör övervägas.
Räddningsverket anser att frågan om rensning av imkanaler från bo-stadskök måste följas med största uppmärksamhet även i betraktande aveventuella regler om obligatorisk periodisk rensning av alla ventilationska-naler från funktionssynpunkt. Frågan om ett bättre underlag för bedöm-ningarna om risken för brands uppkomst och spridning vid dessa objektbör undersökas och kan sammankopplas med vad som ovan anförts beträf-fande kontroll av brandskyddet i samband med sotningen. Räddningsver-
Bilaga 1
ket avser fortsätta undersökningsarbetet om imkanaler med följande in-riktning:
— Betydelsen av kanalsystemets utformning och byggnadstekniska utfö-rande för bestämmande av behovet av brandskyddsrensning
— Genom en effektiviserad kontrollverksamhet i samband med rengöring-en skapa ett statistiskt underlag för bestämmande av sotningsfristernaför imkanaler.
Kontroll av gaseldade anläggningar
Undersökningarna resulterar i ett förslag om att en periodiskt återkom-mande kontroll av kanalanslutna gaseldade anläggningar för uppvärmningav bostäder bör införas. Något behov av sotning/rengöring redovisas inte iundersökningen under förutsättning att normala driftsförutsättningar rå-der.
Det är räddningsverkets uppfattning att en periodiskt återkommandebrandskyddskontroll av avgaskanalen och installationen i kanalanslutnavärmeanläggningar som eldas med naturgas behövs i den omfattning somangivits i undersökningarna.
Brandskyddskontrollen och den gastekniska kontrollen bör inte få kom-ma i konflikt med varandra. Brandskyddskontrollen får, liksom annanbrandskyddskontroll, regleras genom räddningstjänstlagen medan den gas-tekniska kontrollen regleras genom lagen om brandfarliga och explosivavaror.
Av hänsyn till anläggningens ägare bör undersökas om en sådan ordningkan åstadkommas att kontrollerna genomförs vid ett och samma tillfälle.Skorstensfejarnas särskilda kompetens för avgaskanaler och värmeinstal-lationer bör självfallet tas till vara och det bör noteras att sotningsväsendetnormalt gör periodiskt återkommande besök för att rengöra mindre eldstä-der med tillhörande rökkanaler, vilka som regel förekommer, samt imka-naler.
Räddningsverket och sprängämnesinspektionen är ense om den ovanbeskrivna synen på kontrollverksamheten och avser, efter regeringensmedgivande, att gemensamt utforma den praktiska verksamheten.
Bilaga 1
12 Förteckning över remissinstanser över statensräddningsverks redovisning den 22 december 1989 avsotningsverksamhetens brandförebyggande betydelse
Bilaga 2
Efter remiss har yttranden över redovisningen avgetts av plan- och bo-stadsverket, sprängämnesinspektionen, statens provningsanstalt, statensenergiverk, länsstyrelserna i Värmlands och Gävleborgs län, Tyresö, Norr-köpings, Trollhättans, Sandvikens och Kramfors kommuner, Svenskakommunförbundet, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation,Riksbyggen, HSB riksförbund, Riksförbundet vi i småhus, Sveriges all-männyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenskakommunalarbetareförbundet, Sveriges skorstensfejaremästares riksför-bund och Försäkringsbranschens serviceaktiebolag.
Skrivelser i ärendet har vidare kommit in från Svenska gasföreningenoch Falkenbergs kommun.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991