om fortsatt godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land
Prop.
1991/92: 33
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifogadeutdrag ur regeringsprotokollet den 17 oktober 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Birgit Friggebo
I propositionen föreslås en ändring av av 8 kap. 29 a § plan- och bygglagen(1987:10), PBL, med innebörden att byggnadsnämnderna även under år1992 vid bygglovprövning skall vara skyldiga att godta byggprodukter, somgodkänts av behörigt organ i något annat nordiskt land. Detta innebär attnämnderna under ytterligare ett år blir skyldiga att godta nordiska bygg-produkter på samma sätt som byggprodukter vilka frivilligt typgodkänts ellertillverkningskontrollerats i Sverige.
Förslaget bör ses mot bakgrund av de pågående förhandlingarna omSveriges, Finlands, Islands och Norges anslutning till den europeiska inremarknaden den 1 januari 1993.
Lagändringen avses träda i kraft den 1 januari 1992.
1 Riksdagen 799/192. 1 sand. Nr 33
Förslag till
Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)1
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 29 a § plan- och bygglagen (1987:10) skallha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
29 a §2
Intill utgången av år 1991 skallvid tillämpningen av 29 § andrastycket andra meningen med där av-sedda produkter likställas material,konstruktioner och anordningar somhar godkänts av de organ i annatnordiskt land som regeringen be-stämmer.
Intill utgången av år 7992 skallvid tillämpningen av 29 § andrastycket andra meningen med där av-sedda produkter likställas material,konstruktioner och anordningar somhar godkänts av de organ i annatnordiskt land som regeringen be-stämmer.
Första stycket gäller inte material, konstruktioner eller anordningar somkräver obligatoriskt typgodkännande enligt 16 kap. 2 § andra stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddelaföreskrifter om avvikelse från bestämmelserna i första stycket om likställd-het. Avvikelse får föreskrivas i fråga om sådana produkter som inte kanantas uppfylla kraven i 3 kap. till skydd för liv, personlig säkerhet ellerhälsa och för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
'Lagen omtryckt §987:246.
2Senaste lydelse 1989:345.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thurdin,Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Friggebo
En förutsättning för att olika material och produkter skall kunna användas idet svenska byggandet är att de har sådana egenskaper att byggnaderna kom-mer att uppfylla de grundläggande kraven i 3 kap. plan- och bygglagen(1987:10), PBL. Vid bygglovpliktiga arbeten prövar byggnadsnämnden omde tilltänkta åtgärderna kan antas uppfylla bl.a. dessa krav. Enligt 8 kap.29 § andra stycket PBL skall byggnadsnämnderna emellertid godtatypgodkända eller tillverkningskontrollerade material m.m. i de avseendentypgodkännandet eller tillverkningskontrollen gäller. Enligt 8 kap. 29 a § somtillkom år 1989 (prop. 1988/89:139, BoU9, rskr. 267, SFS 1989:345) skallbyggnadsnämnderna intill utgången av år 1991 likställa material, konstruk-tioner och anordningar, som har godkänts av de organ i annat nordiskt landsom regeringen bestämmer, med av boverket typgodkända eller tillverknings-kontrollerade material m.m. Sådana organ finns förtecknade i förordningen(1989:731) om godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordisktland.
Föreskriften om likställdhet gäller inte när svenskt typgodkännande ärobligatoriskt, men för närvarande finns inte något krav på obligatoriskt god-kännande.
Bakgrunden till riksdagens beslut var en önskan att i dåvarande överhet-tade byggkonjunktur öka tillgången på byggprodukter genom att främja im-port. På grund av det mångåriga nordiska harmoniseringsarbetet bedömdesde nordiska länderna ha så likartade krav på byggvaror att några större pro-blem med hänsyn till hälsa och säkerhet eller annars inte kunde befaras upp-komma. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyn-digades dock att meddela föreskrifter om avvikelse från bestämmelsen omlikställdhet Bemyndigandet får ses som en säkerhetsventil, avsedd för bygg-produkter som inte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. PBL till skydd för liv,personlig säkerhet eller hälsa och för en lämplig utformning av byggnader
och andra anläggningar. Några sådana föreskrifter har emellertid hittills inte Prop. 1991/92:33ansetts nödvändiga.
Tidsbegränsningen i 29 a § bestämdes med hänsyn bl.a. till den förväntadeutvecklingen av det nordiska samarbetet och de pågående förhandlingarna omundanröjande av handelshinder på byggområdet mellan EFTA- och EG-län-dema. Frågan om en eventuell förlängning borde enligt propositionen görasberoende bl.a. av utgången av fortsatta förhandlingar på olika nivåer samt avom ömsesidighet kunde uppnås i fråga om giltigheten av nationellt utfärdadegodkännanden i förhållandet mellan de nordiska länderna.
Förhandlingarna om det s.k. EES-avtalet mellan EFTA-ländema och EG ärännu inte slutförda. Målet är dock att avtalet skall kunna träda i kraft den 1januari 1993. Ett syfte är att åstadkomma en fri varucirkulation bl.a. när detgäller byggvaror.
Om EES-avtalet kommer till stånd torde det saknas anledning att gå vidaremed harmonisering av de nordiska byggbestämmelsema i syfte att undanröjahandelshinder i Norden. En fortsatt nordisk harmonisering är inte hellerokomplicerad. För Danmarks del gäller speciella förhållanden på grund avmedlemsskapet i EG. En annan svårighet är administrativa olikheter i regle-ringen av dessa frågor i de nordiska ländema.
Boverket har i en skrivelse till regeringen den 5 juli 1991 meddelat att verketinte finner någon anledning att den 31 december 1991 upphöra med godta-gandet av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land, utan föreslår attverksamheten fortsätter tills den förutsatta samordnade europeiska godkän-nandeordningen träder i kraft. Boverket ser inte heller något behov av att göranågon ändring i förordningen (1989:731) om godtagande av byggproduktersom godkänts i annat nordiskt land.
En sammanfattning av boverkets skrivelse bör fogas till protokollet i dettaärende som bilaga. Det skall dock påpekas, att vad som sägs i samman-fattningen om utarbetandet av föreskrifter om att norska godkännanden avbrandavskiljande, glasade väggar inte skall jämställas med svenska godkän-nanden, inte längre är aktuellt. Efter svenska påpekanden har nämligen denorska godkännandena numera återkallats.
Vid en s.k. hearing på bostadsdepartementet den 26 augusti 1991 redovisadesoch diskuterades boverkets förslag.
Industrins Byggmaterialgrupp och Swedoor AB avstyrkte en förlängning Prop. 1991/92:33av försöksverksamheten, såvida inte de andra nordiska länderna inför mot-svarande bestämmelser som de svenska. Man framhöll också att den över-hettning på byggmarknaden som var ett motiv för försöksverksamheten nuefterträtts av en lågkonjunktur.
Industrins Kommitté för Byggbestämmelser och Industriförbundet fram-höll vikten av ömsesidighet i kraven på byggprodukter i de nordiska län-derna.
Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer framhöll att det saknas en for-mell möjlighet för byggnadsnämnderna att stoppa konstaterat undermåligaprodukter, som är godkända i ett annat nordiskt land. Mot detta invände bo-verket - under erinran om byggherreansvaret i PBL och om verkets före-skriftsrätt - att det uppmanat byggnadsnämnderna att vända sig till boverket,om de befarar att en godkänd produkt är undermålig, men att verket hittillsendast fått in ett mycket begränsat antal sådana framställningar.
Kontrollrädetför betongvaror ansåg att förteckningen över godkännande-organen i de andra nordiska länderna måste revideras i vissa avseenden.
Byggentreprenörerna, Riksbyggen, Grossistförbundet - Svensk Handelsamt statens pris- och konkurrensverk tillstyrkte boverkets förslag främstmed motiveringen att ökad konkurrens är värdefull oavsett konjunkturläget.De båda sistnämnda ansåg dessutom att försöksverksamheten borde utvidgastill att omfatta godkännanden från flera länder.
Enligt min mening är erfarenheterna positiva av ordningen med att jämställavissa nordiska godkännanden av byggprodukter med svenska typgodkännan-den. Även om det är svårt att säga hur stor betydelse reglerna har haft iförhållande till andra omständigheter som har påverkat byggandet har utbudetav byggvaror ökat och priserna kan antas ha dämpats något. 1 ett längre per-spektiv kommer den internationella konkurrensen att vidgas på detta liksompå andra områden som en följd främst av en europeisk integration, oavsettvilka former denna kommer att få. Mot denna bakgrund vore en återgång tillde regler som gällde tidigare olycklig för den svenska byggmaterialindustrinsframtida konkurrenskraft på en internationell marknad.
Jag vill vidare framhålla att det från allmän utgångspunkt finns ett mycketstarkt intresse att konkurrenshämmande regler avvecklas och att kostnadernaför brukarna hålls nere. Den under lång tid besvärande prisutvecklingen påden svenska byggmarknaden måste nu varaktigt brytas.
Det huvudsakliga argumentet mot en fortsatt försöksverksamhet är enligtmin mening om denna i ett längre perspektiv skulle medföra konkurrensnack-delar för svensk byggmaterialindustri genom brist på ömsesidighet i fråga omnordiska eller vidare europeiska åtaganden. Ett EES-avtal skulle innebära attsådana farhågor var ogrundade. Jag utgår från att ett sådant avtal inom kortkommer till stånd. Med hänsyn till detta bör nuvarande regler förlängas. En
förlängning bör dock begränsas till ett år. Skulle det visa sig att EES-för- Prop. 1991/92:33handlingarna inte kan avslutas på avsett sätt får den då återstående tiden tillutgången av år 1992 användas till att på annat sätt söka uppnå en ömsesidig-het med övriga nordiska länder i fråga om godkännande av byggvaror.
Ensidiga svenska åtaganden bör inte göras för tid efter år 1992.
En förlängning av tiden för godtagande av nordiska byggprodukter enligt
8 kap. 29 a § PBL i avvaktan på en kommande mer omfattande harmo-nisering är ett ensidigt svenskt beslut, som inte påverkar våra internationellaförpliktelser. En förlängning är inte heller någon teknisk föreskrift som be-höver anmälas till andra länder.
Jag anser således övervägande skäl tala för att tiden för godtagande avnordiska byggprodukter enligt 8 kap. 29 a § PBL förlängs. Förlängningenbör tidsbegränsas ull den 31 december 1992.
Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1992.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättatsförslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10). Förslaget ärsådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslårriksdagen att anta förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen(1987:10).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att ge-nom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden harlagt fram.
Prop.l991/92:33
Bilaga 1
Den 21 mars 1991 gav regeringen boverket i uppdrag att förbereda en svenskharmonisering till EGs regler när det gäller organisationen för certifiering ochtekniska godkännanden på byggområdet. I samband därmed skulle verketockså överväga en fortsättning av den tillfälliga ordningen med godtagande avinom andra nordiska länder godkända byggprodukter.
2.1 Boverkets hantering av olikheter mellan godkännanden
Boverket har av regeringen bemyndigats (SFS 1989:731) att meddela deföreskrifter om avvikelse från bestämmelserna om likställdhet av byggpro-dukter som behövs enligt 8 kap 29a § tredje stycket plan- och bygglagen(1987:10). Boverket har därför låtit utreda skillnaderna mellan svenska ochandra nordiska länders bestämmelser för mätning och provning samt krav-nivåer avseende WS-installationer, ljudisolering, värmeisolering, brand-skydd, styvhet och bärförmåga. Trots att undersökningarna visade att detföreligger avvikelser mellan svenska och andra nordiska bestämmelser, ansågboverket att det inte förelåg skäl att meddela särskilda föreskrifter för att in-skränka likställdheten. Verket valde att istället söka en praktisk lösning frånfall till fall när problem uppstått på grund av olikheterna, samt uppmanadebyggnadsnämnderna att underrätta boverket om sådana problem.
2.2 Erfarenheter
Erfarenheterna under den tid som bestämmelserna om likställdhet tillämpats,har visat att problem uppstått endast i ett fåtal fall. Detta har bland annat gälltnågra äldre norska godkännanden för brandavskiljande, glasade väggar. Ettannat problem har varit produkter som är typgodkända i Sverige och somdessutom är typgodkända i annat nordiskt land men med andra villkor.Svårigheterna har vanligen kunnat lösas efter överläggningar med tillver-karen.
Den kritik som framförts mot skillnader i reglerna har i stor utsträckningvarit av principiell natur. Boverkets uppfattning är att pågående samordnings-strävanden successivt minskar dessa problem. Industrins byggmaterialgrupphar dock hävdat att ett ensidigt svenskt godkännandesystem ger osunda ochmarknadsstyrande effekter och framhållit att övriga nordiska länder till viss
del har kontrollorgan som enbart granskar produkter producerade i det egnalandet. Boverket delar uppfattningen att denna typ av godkännanden utgörhandelshinder för svenska tillverkare, men konstaterar samtidigt att det rör sigom godkännanden från privata branschorgan som inte likställs med svenskttypgodkännande.
2.3 Boverkets slutsatser
2.3.1 Fortsatt godtagande
Boverket konstaterar att effekten av den tillfälliga ordningen med godtagandeav inom andra nordiska länder godkända byggprodukter, är svår att särskiljafrån effekterna av skillnader i ländernas konjunkturlägen.
Boverket menar dock att den tillfälliga ordningen med likställdhet förnordiska typgodkännanden markerat betydelsen av en fortsatt regelsamord-ning, samtidigt som den utgjort en betydelsefull viljeyttring i ett läge medkraftigt stigande byggkostnader. Dessutom har problemen varit måttliga ochkunnat hanteras utan speciella föreskrifter om avvikelser från likställdhetmellan godkännanden.
Även om prisutvecklingen blivit lugnare och någon formell ömsesidighetenligt boverkets bedömning inte kan förutses, finns det enligt boverkets upp-fattning ingen anledning att upphäva likställdheten. Med hänsyn till EES-för-handlingarna och den svenska EG-ansökan, är det också angeläget att fort-sätta driva frågan om en internationell samordning av byggreglerna.
Boverkets uppfattning är därför att nuvarande bestämmelser kan förlängasi avvaktan på en mera omfattande internationell samordning av produkt-kraven.
2.3.2 Ömsesidighet
Ömsesidighet mellan de nordiska länderna är önskvärd, men det finns enligtboverket idag ingen avsikt från våra nordiska grannar att besluta om lik-ställdhet för nordiska godkännanden, främst på grund av det förväntade EES-avtalet samt att Danmark redan är bundet av EG-reglema. Med beaktande avatt ett EES-avtal troligen gäller från och med 1 januari 1993 och att EGsbyggvarudirektiv därmed tillämpas även i Sverige, Finland och Norge, finnsdet enligt boverkets mening inga skäl att ytterligare driva frågan om ömse-sidighet under år 1992.
2.3.3 Förteckning över godkännandeorgan
Godkännandeorganisationen i de övriga nordiska länderna har inte förändratsunder försöksperioden på ett sådant sätt att det enligt boverket nu finns skälatt revidera förteckningen (SFS 1989:731, bilagan) över likställda organ.
Bilaga 1
gotab 40046, Stockholm 1991