Konvention om social trygghet mellan Sverige och Österrike
Prop.
1995/96:203
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 maj 1996
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall(Socialdepartementet)
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen den21 mars 1996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet. Som enföljd av det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen (EU) hargemenskapens samordningsregler inom den sociala trygghetens områdeblivit direkt gällande i Sverige. Genom konventionen kommer dessaregler, som återfinns i förordningarna (EEG) nr 1408/71 och 574/72, attockså gälla för sådana personer som inte direkt på grundval av EG-rättenär omfattade av förordningarna när de flyttar mellan Sverige ochÖsterrike.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 203
1. Förslag till riksdagsbeslut ............................3
2. Ärendet och dess beredning...........................3
3. Bakgrund .......................................3
4. Konventionen i huvuddrag ...........................5
5. Konventionens kostnadseffekter........................8
6. Godkännande av konventionen.........................9
Bilaga Konventionen den 21 mars 1996 mellan Sverigeoch Österrike om social trygghet........................11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 2 maj 1996 .................................... 20
Regeringen föreslår att riksdagengodkänner konventionen den 21 mars 1996 mellan Sverige ochÖsterrike om social trygghet.
Vintern 1993 inleddes förhandlingar mellan Sverige och Österrike om enkonvention om social trygghet. Förhandlingarna avslutades i augustisamma år. I den svenska förhandlingsdelegationen ingick representanterför bl.a. Socialdepartementet och Riksförsäkringsverket. Konventionenundertecknades i Wien den 21 mars 1996. Konventionen träder i kraftnär de båda ländernas regeringar har underrättat varandra om att deinomstatliga villkoren för konventionens ikraftträdande har fullgjorts.Vid konventionens ikraftträdande upphör den tidigare konventionen attgälla.
Frågor som rör samordningen av social trygghet för personer som flyt-tar inom Europeiska unionen är en betydelsefull del av gemenskapensinre marknad. Genom särskilda regler, vilka huvudsakligen återfinns itvå förordningar av rådet, har gemenskapen infört en ordning för hurdenna samordning skall göras.
Reglerna återfinns dels i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare ellerderas familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 149,5.7.1971, s. 2), dels i förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning avförordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1).
Genom det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen gällerförordningarna direkt här i landet. Detta innebär bl.a. att reglerna i för-ordning (EEG) nr 1408/71 är överordnade de multi- och bilaterala kon-ventioner som Sverige har ingått med andra medlemsländer inom densociala trygghetens område. För den personkrets och de sakområden somomfattas av förordningen är det enligt artikel 6 i förordningen såledesförordningens bestämmelser som skall tillämpas. Detta innebär emeller-tid inte att de konventioner som har träffats formellt sett upphört attgälla. Konventionerna har fortsatt giltighet och skall tillämpas i för-hållande till både personer och sakområden som inte omfattas av förord-ningens bestämmelser. De personer som det är fråga om är i första handmedborgare i länder utanför EU och medborgare i EU som inte faller inunder den definition av begreppet anställd resp, egen företagare somgäller enligt förordningen och som inte heller är familjemedlemmar ellerefterlevande till en sådan person. Det kan också vara så att vissa kon-
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 203
ventionsbestämmelser skall fortsätta att gälla. De har då förtecknats ibilaga III till förordningen.
Mellan Sverige och Österrike gäller sedan den 1 november 1976 kon-ventionen den 11 november 1975 mellan Konungariket Sverige ochRepubliken Österrike om social trygghet. (SFS 1976:722, ändradSFS 1983:478)
Konventionen innehåller bestämmelser som medför att medborgare idet ena landet likställs med medborgare i det andra när det gäller rätt tillsocialförsäkringsförmåner. Vidare innehåller konventionen sammanlägg-ningsregler, dvs. bestämmelser om rätt att i ett land räkna sig tillgodoväntetider eller kvalifikationstider som har fullgjorts i det andra landet.Konventionens bestämmelser gäller också tredje lands medborgare somär eller har varit försäkrade i länderna.
I fråga om de sakområden som omfattas av konventionen överens-stämmer dessa i princip med vad som gäller enligt förordningen. Denpersonkrets som omfattas av konventionen är emellertid vidare än vadsom gäller enligt förordning (EEG) nr 1408/71. Det är således två skildaregelsystem som gäller för samordningen av socialförsäkringsförmånermellan Sverige och Österrike. Det är bestämmelserna i förordning (EEG)nr 1408/71 som skall tillämpas när det huvudsakligen är fråga om för-värvsarbetande medborgare i något av länderna. Konventionens bestäm-melser gäller däremot i huvudsak medborgare i tredje land samt svenskaoch österrikiska medborgare som aldrig varit förvärvsarbetande. Förenskilda kan detta innebära svårigheter att veta vilka regler som gälleroch för de tillämpande myndigheterna administrativt merarbete.
Att detta förhållande kan medföra problem uppmärksammades redanunder det förhandlingsarbete som föregick avtalet om Europeiska ekono-miska samarbetsområdet (EES). Genom de intensiva diskussioner somfördes inom EFTA och där representanter för bl.a. regeringskanslierna iFinland, Island, Liechtenstein, Norge, Sverige och Österrike deltog, ladesen grund för att lösa även frågor som låg utanför EES-avtalet.
När förhandlingarna om EES avslutats framstod det därför som natur-ligt att bygga vidare på de kontakter som skapats under de internaEFTA-diskussionema. Detta gällde särskilt i förhållande till Österrike.Förhandlingar om en ny konvention, avsedd att ersätta 1975 års konven-tion, inleddes därför med Österrike under vintern 1993.
Den bärande tanken under förhandlingsarbetet har varit att, materielltsett, endast ett regelsystem skall gälla för samordningen av socialförsäk-ringsförmåner mellan Sverige och Österrike och att det är reglerna iförordning (EEG) nr 1408/71 och i tillämpningsförordningen som skallges allmän tillämplighet. I förhållande till de nordiska länderna har dettaredan genomförts genom den nya nordiska konventionen som underteck-nades den 15 juni 1992 och som trädde ikraft den 1 januari 1994, sam-tidigt med EES-avtalet. Den nordiska konventionen godkändes av riks-dagen (prop. 1992/93:7, bet. 1992/93:SfU4, rskr. 1992/93:69).
Det kan framhållas att kommissionen lagt fram förslag om att tillämp-ningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/71 skall utvidgas till attomfatta alla dem som är försäkrade enligt lagstiftningen i ett land obero-
ende av om de är förvärvsarbetande eller inte. Förslaget, som endastomfattar den som är medborgare i en medlemsstat, har ännu inte vunnitsådan enighet att det kunnat antas av rådet. Om ett sådant förslag ge-nomförs innebär det att personer som aldrig förvärvsarbetat likställs medförvärvsarbetande i fråga om bl.a. rätten till sjukvårdsförmåner och pen-sioner (EGT nr C 46, 20.2.1992, s. 1).
Även i fråga om förmåner till tredje lands medborgare har kommissio-nen lagt fram vissa förslag (EGT nr C 242, 19.9.1995, s. 7). Förslagetbegränsade sig till frågan om sjukvårdsförmåner vid tillfälligt besök iannat medlemsland. Förslaget som lades fram år 1995 fick emellertidinte sådant stöd att det kunde genomföras och det har därför tills vidarefallit. Kommissionen har dock inte övergett frågan om att tillämpnings-området för förordning (EEG) nr 1408/71 bör utvidgas till att ocksåomfatta medborgare i tredje land.
Förhandlingarna med Österrike har resulterat i en ny konvention inomden sociala trygghetens område. Genom bestämmelser i den nya kon-ventionen görs reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning(EEG) nr 574/72 tilllämpliga också i förhållande till personer som äreller har varit omfattade av lagstiftningen i Sverige eller Österrike utanatt ha förvärvsarbetat eller ha medborgarskap i något av länderna. Ge-nom konventionens bestämmelser kommer i princip de materiella skill-nader i fråga om samordningen för olika persongrupper som blivit följ-den av den svenska anslutningen till EES-avtalet och senare det svenskamedlemskapet i den Europeiska unionen att ha undanröjts. Eftersom detär första gången det sker i förhållande till ett land utanför Norden börkonventionen godkännäs av riksdagen.
Konventionen, som är bifogad denna proposition som bilaga, är indeladi fyra avdelningar.
Den första avdelningen innehåller allmänna bestämmelser. Artikel 1innehåller definitioner av uttryck som används i konventionen. I artikel 2anges att konventionen är tillämplig på all lagstiftning som omfattas avförordningens sakområden. Sakområdena återfinns i artikel 4 av förord-ningen och omfattar förmåner vid sjukdom och moderskap, förmåner vidinvaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra för-värvsförmågan, förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande, för-måner vid olycksfall i arbete och arbetssjukdomar, dödsfallsersättningar,förmåner vid arbetslöshet, samt familjeförmåner. För att ange den natio-nella lagstiftning som faller in under respektive sakområde åligger detvarje medlemsland att i särskilda förklaringar, som offentliggörs iEuropeiska gemenskapernas officiella tidning, ange den lagstiftning somlandet anser vara omfattad. De svenska och österrikiska lagstiftnings-förteckningama finns intagna i ett supplement till tidningen (EGT, EES-supplement nr 59, 31.12.1994, s. 60).
I konventionens artikel 3 anges den personkrets som omfattas av kon-ventionens bestämmelser. Här är att märka att konventionen gäller såvälför personer som omfattas av förordningens personkrets som för perso-ner som inte omfattas av denna personkrets, men som väl omfattas ellerhar omfattats av lagstiftningen i en eller i båda av de fördragsslutandestaterna samt for familjemedlemmar eller efterlevande till sådana perso-ner. Konventionen kommer härigenom att omfatta såväl förvärvsarbetan-de medborgare i Sverige och Österrike som deras familjemedlemmar ochefterlevande samt envar som är eller har varit omfattad av svensk ellerösterrikisk lagstiftning oavsett medborgarskap. Att konventionen ocksåomfattar sådana personer som faller in under förordningens tillämpnings-område kan förklaras med att vissa av konventionens bestämmelser tarsikte på situationer när den förmånsberättigade är bosatt i ett land därförordningen inte gäller (jfr. artiklarna 5 och 7).
I artikel 4 har tagits in den betydelsefulla bestämmelse som anger attför alla dem som är bosatta i Sverige eller Österrike och som inte redanomfattas av förordningens bestämmelser, skall i förhållandet mellanSverige och Österrike, förordningen och tillämpningsförordningen ochalla för deras genomförande ingångna överenskommelser gälla om inteannat sägs i konventionen. Genom denna bestämmelse förverkligas hu-vudsyftet med konventionen och förordningens principer om endast entillämplig lagstiftning, sammanläggning av kvalifikationstider, propor-tionell beräkning av pensioner samt export av kontantförmåner kommeratt gälla också för samordningen av förmåner till personer som enligtEG-rätten faller utanför förordningens personkrets.
Endast ett regelsystem kommer således att gälla för alla dem som äreller har varit omfattade av ländernas lagstiftningar. Detta får betydelsebl.a. när ett företag i Sverige eller Österrike sänder ut en anställd förarbete i det andra landet. Oavsett medborgarskap kan den anställdeunder utsändningstiden kvarstå som omfattad av svensk eller österrikisklagstiftning.
Av artikel 4 framgår också att förordningens bestämmelser om lika-behandling skall gälla endast för den som är medborgare i Sverige ellerÖsterrike samt för dennes familjemedlemmar eller efterlevande till såda-na personer. Denna bestämmelse får betydelse bl.a. i de fall där dennationella lagstiftningen innehåller väntetider för utländska medborgare.Som exempel kan nämnas att bestämmelsen får till följd att en tredje-landsmedborgare som inflyttar till Sverige från Österrike med ett barnmåste uppfylla den väntetid som enligt lagen (1947:529) om allmännabarnbidrag gäller för utländska medborgare.
Artikel 4 innehåller ytterligare undantag från förordningens bestämmel-ser. För personer som saknar svenskt eller österrikiskt medborgarskapoch för personer med sådant medborgarskap som aldrig har förvärvs-arbetat skall förordningens bestämmelser om arbetslöshetsförmåner, medundantag för reglerna om sammanläggning av försäkrings- eller anställ-ningsperioder, inte tillämpas. Undantagen innebär bl.a. att det inte kom-mer att vara möjligt för en sådan person som är försäkrad i Sverige attmed bibehållen arbetslöshetsersättning söka arbete i Österrike. Ett annat
undantag från förordningens regler gäller familjeförmåner som inte skallexporteras i de fall en person har sin familj i det andra landet.
Av artikel 5 framgår att medborgare i Sverige eller Österrike, som ärbosatta utanför en stats territorium för vilken förordningen gäller, lik-ställs med medborgare i den andra fördragsslutande staten vid tillämp-ning av dess lagstiftning. Från denna bestämmelse görs i artikeln undan-tag för vissa anställda inom den österrikiska utrikesförvaltningen. Un-dantag görs vidare för den svenska lagstiftningen om tilläggspension förpersoner anställda av en svensk arbetsgivare i en annat stat än en stat förvilken förordningen gäller. Den sistnämnda bestämmelsen förhindrarsåledes att en österrikisk medborgare som är anställd av ett svenskt före-tag utanför EU/EES-området blir omfattad av den svenska försäkringenför tilläggspension.
I konventionens andra avdelning har tagits in särskilda bestämmelser.Artikel 6 innehåller vissa regler av betydelse för det fall att ländernaträffar överenskommelse om att göra avsteg från de bestämmelser omkostnadsregleringar för sjukvårdsförmåner som finns i artiklarna 93-96 itillämpningsförordningen. Här kan nämnas att Sverige och Österrikeden 22 december 1993 har träffat en överenskommelse (SÖ nr 94:10) omhur de kostnadsregleringar som följer av förordningens bestämmelserskall göras. Överenskommelsen trädde i kraft samtidigt med EES-avtaletden 1 januari 1994. Överenskommelsens innebörd redovisas nedan underavsnitt 5.
Ytterligare undantag från förordningens bestämmelser finns intagna iartikel 7. Där föreskrivs att för bamtillägg till ålders- och invalidpensionsamt för barnpension skall i stället förordningens pensionsregler tilläm-pas när förmånerna ges ut till personer som är bosatta utanför ett landsom ingår i den Europeiska unionen eller EES-området. Detta gäller förpersoner som inte omfattas av förordningen även inom EES-området.
Undantagen innebär bl.a. att förmånerna kommer att ges ut från såvälSverige som Österrike men som proportionellt beräknade pensions-förmåner och inte som familjeförmåner för vilka barnets bosättningslandär primärt ansvarigt. Genom undantagen uppkommer inte heller någonskyldighet för länderna att såsom sekundärt ansvariga för familje-förmåner betala ett tilläggsbelopp i de fall det andra landets förmånerutges med lägre belopp.
Även i artikel 8 görs vissa undantag från förordningens bestämmelser.För personer som varken har svenskt eller österrikiskt medborgarskapeller som härleder sina rättigheter från en sådan person skall den regel iförordningens artikel 10 som avser att förhindra att förmåner dras ineller minskas vid bosättning i ett annat medlemsland endast tillämpas påsvensk folkpension som tjänats in genom förvärvsarbete i Sverige. Enmedborgare i tredje land som enbart har rätt till bosättningsbaserad folk-pension får således vid flyttning från Sverige inte fortsätta att uppbärapensionen. Däremot kan en svensk eller österrikisk medborgare, somuppbär folkpension grundad på förvärvsarbete, med direkt tillämpning avförordningen fortsätta att uppbära en sådan pension även vid bosättningutanför Sverige.
I artikel 8 finns ytterligare en begränsning för tillämpningen av förord- Prop. 1995/96:203ningens regler. I en andra punkt föreskrivs nämligen att för personersom saknar svenskt eller österrikiskt medborgarskap eller för personermed sådant medborgarskap men som aldrig har förvärvsarbetat skall depensionsbestämmelser som finns i förordningens artikel 45 och somhuvudsakligen rör sammanläggning av försäkrings- eller bosättnings-perioder endast gälla sådan svensk folkpension som beräknas när denpensionberättigade har rätt till tilläggspension (ATP). Detta skall ocksågälla i de fall det kan bli fråga om att lägga antagandepoäng till grundför beräkningen av en förtidspension. Enligt en anteckning som gällerför Sverige i förordningens bilaga 6 skall för personer för vilka förord-ningen direkt gäller, en sådan beräkning göras i de fall den pensions-berättigade är aktuellt försäkrad i ett annat medlemsland när pensions-fallet inträffar.
Avsikten med dessa bestämmelser är att en kortare tids bosättning iSverige utan samband med förvärvsarbete inte skall kunna ge rätt tillsvenska folkpensionsförmåner.
I en tredje avdelning finns övriga bestämmelser. Från den tidigarekonventionen har övertagits bestämmelser som återfinns i artikel 9. Be-stämmelserna föreskriver dels ett ömsesidigt erkännande av domar ochbeslut som har meddelats av de fördragsslutande staternas domstolar,försäkringsorgan eller myndigheter, dels att sådana beslut är verkställ-bara i den andra fördragsslutande staten. För fordran på obetalda avgifterskall vid tvångsverkställighet liksom vid konkurs- och förliknings-förfarande i den andra fördragsslutande staten gälla samma förmånsrättsom motsvarande fordringar har i den staten.
Bestämmelserna faller utanför tillämpningsområdet för förordning(EEG) nr 1408/71. Det förhållandet att förordningen blivit gällande rätti Sverige påverkar därför inte deras giltighet. Bestämmelserna har förtsöver till den nya konventionen i oförändrad lydelse eftersom de får ansesutgöra ett effektivt instrument när det gäller att driva in avgifter till desociala trygghetssystemen. För den svenska verkställigheten tillämpaslagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden.
I en femte avdelning återfinns övergångs- och slutbestämmelser.
Genom bestämmelserna i den nya konventionen kommer också med-borgare i tredje land samt sådana svenska och österrikiska medborgaresom aldrig har förvärvsarbetat att omfattas av reglerna i förordning(EEG) nr 1408/71. Ändringen innebär emellertid inte att det blir enstörre personkrets än tidigare som kommer att omfattas av samordnings-reglerna mellan Sverige och Österrike. De personer det gäller är för när-varande omfattade av den nu gällande konventionen.
I såväl den tidigare konventionen som i förordningen finns regler försammanläggning, dvs. regler om rätt att i ett land tillgodoräknas vänte-och kvalifikationstider som fullgjorts i det andra landet. Reglerna i den
tidigare konventionen har således i nu nämnda avseenden sin motsvarig- Prop. 1995/96:203het i forordningens regelsystem. Det förhållandet att förordningens be-stämmelser genom den nya konventionen även skall gälla för personersom faller utanför förordningens direkta tillämpningsområde torde därförinte medföra några ökade kostnader för den svenska socialförsäkringen.
Enligt den tidigare konventionen gäller att sjukvårdskostnader somuppkommer i det ena landet och som skall betalas av det andra landetregleras genom överenskommelser mellan ländernas behöriga myndig-heter. I förordning (EEG) nr 1408/71 och i tillämpningsförordningenfinns detaljerade bestämmelser för hur sådana regleringar skall görasmellan länderna. Bestämmelserna ger också utrymme för en reglering avkostnaderna på annat sätt om länderna kommer överens om det. Ovanhar nämnts att Sverige och Österrike har träffat en särskild överens-kommelse för regleringen av sjukvårdskostnader mellan länderna.Överenskommelsen innebär i huvudsak att länderna i största möjligamån avstår från betalningar när dessa enligt förordningen skall görasmed schablonbelopp men att kostnader som huvudsakligen uppkommitvid tillfälliga besök i det andra landet skall ersättas enligt gällande EG-reglering med det faktiska beloppet. Överenskommelsen bedöms minskaSveriges kostnader i förhållande till en strikt tillämpning av EG-regle-ringen på området.
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner konventionen den21 mars 1996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet.
Skälen för regeringens förslag: Genom EES- avtalet och det svenskamedlemskapet i EU har den tidigare konventionen mellan Sverige ochÖsterrike om social trygghet blivit föråldrad och fyller inte längre denviktiga funktionen att vara ett effektivt instrument för samordningen avländernas sociala trygghetssystem. De samordningsregler som numeraskall tillämpas återfinns huvudsakligen i förordning (EEG) nr 1408/71och förordning (EEG) nr 575/72. Förordningarnas regler gäller emellertidendast för den som är eller har varit förvärvsarbetande och som dess-utom är medborgare i EU eller ett annat land som omfattas av EES-avtalet samt för familjemedlemmar och efterlevande till sådana personer.Bestämmelserna i den tidigare konventionen har således fortsatt giltighetför personer som är s.k. tredje-stats medborgare samt för personer somhärleder sin rätt från en sådan person. Det är naturligtvis angeläget attdet även för dessa personer finns regler som på ett tillfredsställande sättkan lösa frågor om samordningen av ländernas sociala trygghetssystem.Genom den nya konventionen som undertecknades den 21 mars 1996kommer i förhållandet mellan Sverige och Österrike samma regler att
gälla för alla som flyttar mellan länderna oavsett om personerna är eller Prop. 1995/96:203har varit förvärvsarbetande eller om de är medborgare i någon av defördragsslutande staterna eller i tredje stat. Den nya konventionen in-nebär att de bilaterala förhållandena mellan Sverige och Österrike inomden sociala trygghetens område regleras på ett tillfredsställande sätt.
Därigenom underlättas också situationen för personer som flyttar mellanländerna och för företag med verksamhet i såväl Sverige som Österrike.
10 KONVENTION MELLANKONUNGARIKET SVERIGEOCH REPUBLIKENÖSTERRIKE OM SOCIALTRYGGHET
Konungariket Sverige ochRepubliken Österrike som medbeaktande av artikel 8 i förordning(EEG) nr 1408/71 och i en önskanatt på den sociala trygghetensområde, utöver vad som följer avbestämmelserna i förordningarna(EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr574/72, skydda personer som äreller har varit omfattade av lag-stiftningen i den ena eller bådastaterna, har kommit överens omatt ingå följande konvention, somskall ersätta konventionen mellande båda staterna om socialtrygghet av den 11 november1975, ändrad genom tilläggs-överenskommelsen den 21 oktober1982,
AVDELNING I
1. I denna konvention avses meduttrycken
1) förordningen förordning (EEG)nr 1408/71 om tillämpningen avsystemen för social trygghet näranställda, egenföretagare ellerderas familjemedlemmar flyttarinom gemenskapen i den vid varjetillfälle mellan de två för-dragsslutande staterna gällandelydelsen, och med
2) tillämpningsförordmngen för-ordning (EEG) nr 574/72 omtillämpning av förordning (EEG)
ABKOMMEN ZWISCHENDER REPUBLIKÖSTERREICH UND DEMKÖNIGREICH SCHWEDENUBER SOZIALE SICHERHEIT
Die Republik Österreich und dasKönigreich Schweden in demWunsche, unter Bedachtnahme aufArtikel 8 der Verordnung (EWG)Nr. 1408/71 auf dem Gebiet derSozialen Sicherheit zwischen denbeiden Staaten tlber die Verord-nungen (EWG) Nr. 1408/71 und574/72 hinausgehend Personen zuschiitzen, die nach den Rechts-vorschriften eines oder beiderStaaten geschiitzt sind oder waren,sind ubereingekommen, folgendesAbkommen zu schlieBen, das andie Stelle des Abkommens vom11. November 1975 zwischen denbeiden Staaten tiber SozialeSicherheit in der Fassung desZusatzabkommens vom 21. Okto-ber 1982 treten soll:
ABSCHNITT I
(1) In diesem Abkommen bedeu-ten die Ausdrucke
1. "Verordnung" die Verordnung(EWG) Nr. 1408/71 des Rates tiberdie Anwendung der Systeme dersozialen Sicherheit auf Arbeit-nehmer und Selbständige sowiederen Familienangehörige, dieinnerhalb der Gemeinschaft zu-und abwandem, in der zwischenden beiden Vertragsstaaten jeweilsgeltenden Fassung;
2. "Durchföhrungsverordnung" dieVerordnung (EWG) Nr.574/72 desRates tiber die Durchfuhrung der
Bilaga
nr 1408/71 om tillämpningen avsystemen för social trygghet näranställda, egenföretagare ellerderas familjemedlemmar flyttarinom gemenskapen i den vid varjetillfälle mellan de två fördrags-slutande staterna gällande lydel-sen.
2. Andra uttryck, som förekommeri denna konvention har deninnebörd som de har i för-ordningen,tillämpningsförordn ing-en eller i de fördragsslutandestaternas nationella lagstiftning.
Denna konvention är tillämplig påall lagstiftning som omfattas avförordningens sakområden.
1. Denna konvention gäller per-soner som omfattas av förord-ningens personkrets.
2. Denna konvention gäller vidareföljande personer, som inte om-fattas av förordningens person-krets:
a) personer som omfattas eller haromfattats av lagstiftningen i eneller i båda av de fördragsslutandestaterna, samt
b) familjemedlemmar eller efter-levande till sådana personer somavses under a.
1. För personer som avses i artikel
3.2 gäller i förhållandet mellan debåda fördragsslutande staterna för-ordningen och tillämpningsforord-ningen och alla för deras genom-
Verordnung (EWG) Nr. 1408/71iiber die Anwendung der Systemeder sozialen Sicherheit auf Arbeit-nehmer und Selbständige sowiederen Familienangehörige, dieinnerhalb der Gemeinschaft zu-und abwandem, in der zwischenden beiden Vertragsstaaten jeweilsgeltenden Fassung.
(2) In diesem Abkommen habenandere Ausdrucke die Bedeutung,die ihnen nach der Verordnungund der Durchfuhrungsverordnungoder den innerstaatlichen Rechts-vorschriften zukommt.
Dieses Abkommen gilt flir dieRechtsvorschriften, die vomsachlichen Geltungsbereich derVerordnung erfaBt sind.
(1) Dieses Abkommen gilt furPersonen, die vom persönlichenGeltungsbereich der VerordnungerfaBt sind.
(2) Dieses Abkommen gilt femerfur folgende Personen, die nichtvom persönlichen Geltungsbereichder Verordnung erfaBt sind:
a) Personen, fur die die Rechts-vorschriften eines oder beiderVertragsstaaten gelten oder galten;
b) Personen, die Familienange-hörige oder Hinterbliebene der inBuchstabe a genannten Personensind.
(1) Fur die im Artikel 3 Absatz 2genannten Personen finden imVerhältnis zwischen den beidenVertragsstaaten die Verordnung,die Durchfuhrungsverordnung und
Bilaga
forande ingångna överenskom-melser om något annat inte sägs idenna konvention.
2. Artikel 3 i förordningen gäller ifråga om de personer som avses iartikel 3.2 endast för medborgare ide fördragsslutande staterna ochfamiljemedlemmar och efterlevan-de till sådana personer.
3. Förordningens avdelning III ka-pitel 6, med undantag för artikel67, samt kapitel 7 och 8 gällerinte för personer som avses i arti-kel 3.2.
1. De medborgare i en fördrags-slutande stat som är bosatta utan-för en stats territorium för vilkenförordningen gäller likställs medmedborgare i den andra fördrags-slutande staten vid tillämpning avdess lagstiftning.
2. Punkt 1 berör inte denösterrikiska lagstiftningen om för-säkring av personer som äranställda vid en österrikisk am-bassad eller ett konsulat i enannan stat än en stat för vilkenförordningen gäller, eller äranställda av en medlem av ensådan ambassad eller ett sådantkonsulat.
3. Punkt 1 berör inte den svenskalagstiftningen om försäkringen förtilläggspension för personer an-ställda av en svensk arbetsgivare ien annan stat än en stat för vilkenförordningen gäller.
die zu ihrer Durchftihrung getrof-fenen Vereinbarungen ent-sprechend Anwendung, soweit indiesem Abkommen nichts anderesbestimmt ist.
(2) Artikel 3 der Verordnung giltin bezug auf die im Artikel 3Absatz 2 genannten Personen nurför die Staatsangehörigen derVertragsstaaten sowie för dieFamilienangehörigen und Hinter-bliebenen dieser Personen.
(3) Titel III Kapitel 6, mit Aus-nahme des Artikels 67, Kapitel 7und 8 der Verordnung gelten nichtin bezug auf die im Artikel 3 Ab-satz 2 genannten Personen.
(1) Die Staatsangehörigen einesVertragsstaates, die auBerhalb desGebietes eines Staates wohnen, förden die Verordnung gilt, stehenbei Anwendung der Rechts-vorschriften des anderen Vertrags-staates den Staatsangehörigen die-ses Vertragsstaates gleich.
(2) Absatz 1 beriihrt nicht dieösterreichischen Rechtsvorschrif-ten betreffend die Versicherungvon Personen, die bei einerösterreichischen amtlichen Vertre-tung in einem anderen Staat alseinem Staat, för den dieVerordnung gilt, oder bei Mitglie-dem einer solchen Vertretung be-schäftigt sind.
(3) Absatz 1 beriihrt nicht dieschwedischen Rechtsvorschriftenbetreffend die Zusatzrenten-versicherung för Personen, die voneinem schwedischen Arbeitgeberin einem anderen Staat als einemStaat, för den die Verordnung gilt,beschäftigt werden.
Bilaga
13 AVDELNING II
I de fall de fördragsslutande sta-terna i stället för att tillämpa åter-betalning i den form som före-skrivs i artiklarna 93-96 i tillämp-ningsförordningen har kommitöverens om återbetalning i formav schablonbelopp eller om att av-stå från återbetalning kan de behö-riga myndigheterna komma öve-rens
a) dels om att institutionen påbosättningsorten skall anses somden behöriga institutionen,
b) dels om åtgärder för attförhindra sådana extraordinära fi-nansiella förpliktelser för en insti-tution eller ett förbindelseorgansom annars skulle bli följden avatt återbetalning sker i form av ettschablonbelopp eller ett avståendefrån återbetalning.
För personer, som avses i artikel3.1 och 3.2, bosatta utanför enstats territorium för vilken förord-ningen gäller, och för personer,som avses i artikel 3.2 bosattainom en stats territorium för vilketförordningen gäller, skall beträf-fande
a) bamtillägg till ålders- och in-validpension, och
b) barnpension, med undantag förbarnpension från försäkring förolycksfall i arbetet och arbets-sjukdomar
bestämmelserna i avdelning IIIkapitel 3 i förordningen tillämpas.
ABSCHNITT II
In jenen Fällen, in denen die Ver-tragsstaaten anstelle der nach denArtikeln 93 bis 96 der Durch-fuhrungsverordnung vorgesehenenKostenerstattung eine Erstattungauf der Grundlage eines Pausch-betrages oder einen Verzicht aufeine Erstattung vereinbaren, kön-nen die zuständigen Behördenbeider Vertragsstaaten folgendesvereinbaren:
a) die Bezeichnung des Trägersdes Wohnortes als zuständigerTräger;
b) Maflnahmen zur Vermeidungeiner auBergewöhnlichen Belas-tung, die sich fur einen Trägeroder för eine Verbindungsstelleaus der Erstattung auf derGrundlage eines Pauschbetragesoder aus dem Verzicht auf eineErstattung ergeben wiirde.
Fur die im Artikel 3 Absätze 1und 2 genannten Personen, dieauBerhalb des Gebietes einesStaates wohnen, för den dieVerordnung gilt, und för die imArtikel 3 Absatz 2 genannten Per-sonen, die im Gebiet eines Staateswohnen, för den die Verordnunggilt, findet in bezug auf
a) Kinderzuschiisse zu Alters- undInvaliditätsrenten,
b) Waisenrenten mit Ausnahmevon Waisenrenten aus der Ver-sicherung bei Arbeitsunfällen undBerufskrankheiten
Titel III Kapitel 3 der Verordnungentsprechend Anwendung.
Bilaga
14 Artikel 8
1. För personer som avses i artikel
3.2 som varken är svenska ellerösterrikiska medborgare ellerhärleder sina rättigheter från ensvensk eller österrikisk med-borgare skall artikel 10 i förord-ningen endast gälla sådan svenskfolkpension som beräknats pågrundval av försäkringsperioderenligt försäkringen för allmän till-läggspension eller därmed jäm-ställda perioder.
2. För personer som avses i artikel
3.2 skall artikel 45 i förordningenoch bestämmelserna för Sverige ibilaga 6 till förordningen rörandeframtida antagna försäkrings-perioder endast gälla sådanasvenska folkpensioner som beräk-nats på grundval av försäkrings-perioder enligt försäkringen förallmän tilläggspension eller där-med jämställda perioder.
AVDELNING III
1. Av en fördragsslutande statsdomstolar meddelade verkställbaradomar liksom även av en för-dragsslutande stats försäkrings-organ eller myndigheter medde-lade verkställbara beslut ochrestantiebesked (bevis) rörandeavgifter och andra socialförsäk-ringsfordringar erkänns i denandra fördragsslutande staten.
2. Erkännande får vägras endastom det strider mot den allmännaordningen i den fördragsslutande
(1) Fiir die im Artikel 3 Absatz 2genannten Personen, die nichtschwedische oder österreichischeStaatsangehörige oder Personensind, die ihre Rechte vonschwedischen oder österreichisch-en Staatsangehörigen ableiten, giltArtikel 10 der Verordnung nur inbezug auf eine schwedischeGrundrente, die auf Grund vonZeiten einer Zusatzrenten-versicherung oder von gleich-gestellten Zeiten berechnet wird.
(2) Fiir die im Artikel 3 Absatz 2genannten Personen gelten Artikel45 der Verordnung und die furSchweden im Anhang VI derVerordnung vorgesehenen Bestim-mungen betreffend die voraus-geschätzten kiinftigen Versiche-rungszeiten nur in bezug auf eineschwedische Grundrente, die aufGrund von Zeiten einer Zusatz-rentenversicherung oder vongleichgestellten Zeiten berechnetwird.
ABSCHNITT III
(1) Die vollstreckbaren Ent-scheidungen der Gerichte sowiedie vollstreckbaren Bescheide undRiickstandsausweise (Urkunden)der Träger oder der Behördeneines Vertragsstaates iiber Beiträgeund sonstige Forderungen aus derSozialen Sicherheit werden imanderen Vertragsstaat anerkannt.
(2) Die Anerkennung darf nur ver-sagt werden, wenn sie der öffent-lichen Ordnung des Vertrags-staates widerspricht, in dem die
Bilaga
stat, i vilken domen eller bevisetskall erkännas.
3. Enligt punkt 1 erkändaverkställbara domar och bevisverkställs i den andra fördrags-slutande staten. Härvid förfares ienlighet med vad som enligt lag-stiftningen i den stat, på vars terri-torium verkställandet skall ske,gäller för verkställande av i dennafördragsslutande stat meddelademotsvarande domar och bevis.Domen eller beviset måste försesmed intyg om dess verkställbarhet(exigibilitetsklausul).
4. Har försäkringsorgan i en för-dragsslutande stat fordran påobetalda avgifter skall vid tvångs-verkställighet liksom även vidkonkurs- och förlikningsförfarandei den andra fördragsslutande statensådan fordran ha samma förmåns-rätt som motsvarande fordringar idenna stat.
1. Tvister mellan de för-dragsslutande staterna om tolk-ningen eller tillämpningen av den-na konvention skall, om möjligt,lösas genom de fördragsslutandestaternas behöriga myndigheter.
2. Om tvisten inte inom tre måna-der kan lösas på detta sätt, skallden på begäran av endera partenunderställas en skiljedomstol somskall vara sammansatt på följandesätt.
a) vardera staten skall utse enskiljeman inom en månad efter detbegäran om skiljedom mottagits.De två skiljemännen skall bland
Entscheidung oder die Urkundeanerkannt werden soll.
(3) Die nach Absatz 1 anerkanntenvollstreckbaren Entscheidungenund Urkunden werden im anderenVertragsstaat vollstreckt. DasVollstreckungsverfahren richtetsich nach den Rechtsvorschriften,die in dem Vertragsstaat, indessen Gebiet vollstreckt werdensoll, för die Vollstreckung der indiesem Vertragsstaat erlassenenentsprechenden Entscheidungenund Urkunden gelten. DieAusfertigung der Entscheidungoder der Urkunde muB mit derBestätigung ihrer Vollstreckbarkeit(Vollstreckungsklausel) versehensein.
(4) Forderungen von Trägem imGebiet eines Vertragsstaates ausBeitragsriickständen haben bei derZwangsvollstreckung sowie imKonkurs- und Ausgleichsverfahrenim Gebiet des anderen Vertrags-staates die gleichen Vorrechte wieentsprechende Forderungen imGebiet dieses Vertragsstaates.
(1) Streitigkeiten zwischen denVertragsstaaten iiber die Aus-legung oder Anwendung diesesAbkommens werden, soweitmöglich, durch die zuständigenBehörden der Vertragsstaaten bei-gelegt.
(2) Kann eine Streitigkeit aufdiese Weise nicht innerhalb vondrei Monaten beigelegt werden, soist sie auf Verlangen einesVertragsstaates einem Schieds-gericht zu unterbreiten, das wiefolgt zu bilden ist:
a) Jeder Vertragsstaat bestelit bin-nen einem Monat ab demEmpfang des Verlangens einerschiedsgerichtlichen Entscheidung
Bilaga
medborgarna i en tredje stat utseen tredje skiljeman inom två må-nader från den dag då den statsom sist utsåg sin skiljemanunderättade den andra staten här-om;
b) om endera staten inte skulle ut-se en skiljeman inom den före-skrivna tiden, kan den andra statenbegära att presidenten i Interna-tionella Domstolen, eller, om den-ne är medborgare i den ena avstaterna, vicepresidenten eller dendärnäst äldste domaren i dennadomstol som inte är medborgare iendera staten, utser skiljemannen.Liknande förfarande skall tilläm-pas på begäran av endera statenom de båda skiljemännen inte kanenas dm utseendet av den tredjeskiljemannen.
3. Skiljedomstolens utslag skallgrundas på majoritetsbeslut. Ut-slaget skall vara bindande för bådastaterna. Varje stat skall bära kost-naderna för den skiljeman somdenna stat utsett. Återstående kost-nader skall fördelas lika på debåda staterna. Skiljedomstolenskall fastställa sin procedur-ordning.
AVDELNING IV
ÖVERGÅNGS- OCH
För beviljande av förmåner elleromprövning av förmåner enligt
einen Schiedsrichter. Die beidenso nominierten Schiedsrichterwählen innerhalb von zwei Mona-ten, nachdem der Vertragsstaat,der seinen Schiedsrichter zuletztbestelit hat, dies notifiziert hat,einen Staatsangehörigen einesDrittstaates als dritten Schieds-richter.
b) Wenn ein Vertragsstaat inner-halb der festgesetzten Frist keinenSchiedsrichter bestellt hat, kannder andere Vertragsstaat den Präsi-denten des Intemationalen Ge-richtshofes oder för den Fall, dafidieser Staatsangehöriger eines derbeiden Vertragsstaaten ist, denVizepräsidenten oder nächstendienstältesten Richter, der nichtdie Staatsangehörigkeit eines derbeiden Vertragsstaaten hat, er-suchen, einen solchen zu be-stellen. Entsprechend ist tiberAufforderung eines Vertragsstaatesvorzugehen, wenn sich die beidenSchiedsrichter iiber die Wahl desdritten Schiedsrichters nicht eini-gen können.
(3) Das Schiedsgericht entscheidetmit Stimmenmehrheit. Seine Ent-scheidungen sind för die beidenVertragsstaaten bindend. JederVertragsstaat trägt die Kosten desSchiedsrichters, den er bestellt.Die ubrigen Kosten des Schieds-verfahrens werden von denVertragsstaaten zu gleichen Teilengetragen. Das Schiedsgericht re-gelt sein Verfahren selbst.
ABSCHNITT IV
Fiir die Feststellung und Neufest-stellung von Leistungen nach
Bilaga
denna konvention gäller artiklarna94 och 95 i förordningen ochartiklarna 118 och 119 i tilllämp-ningsförordningen från och medtidpunkten för denna konventionsikraftträdande.
1. Denna konvention träder i kraftförsta dagen i tredje månaden efterden månad, då de bådaregeringarna skriftligen harunderrättat varandra om att deinomstatliga villkoren för konven-tionens ikraftträdande fullgjorts.
2. Denna konvention slutes påobestämd tid. Den kan skriftligensägas upp av endera av defördragsslutande staterna mediakttagande av 3 månaders upp-sägningstid.
3. Om konventionen sägs uppskall dess bestämmelser fortsättaatt tillämpas med avseende påförvärvade rättigheter.
Vid ikraftträdandet av dennakonvention upphör att gälla:
a) konventionen den 11 november1975 mellan Konungariket Sverigeoch Republiken Österrike omsocial trygghet och slutprotokollettill denna konvention ändradgenom tilläggsöverenskommelsenav den 21 oktober 1982,
b) tillämpningsöverenskommelsenden 1 juni 1976 till konventionenmellan Konungariket Sverige ochRepubliken Österrike om socialtrygghet.
diesem Abkommen gelten dieArtikel 94 und 95 der Verordnungsowie die Artikel 118 und 119 derDurchfuhrungsverordnung mit In-krafftreten dieses Abkommens ent-sprechend.
(1) Dieses Abkommen tritt amersten Tag des dritten Monatsnach Ablauf des Monats in Kraft,in dem die beiden Regierungeneinander schriftlich mitgeteilthaben, daB die fiir das Inkraftretendes Abkommens erforderlichen je-weiligen innerstaatlichen Voraus-setzungen vorliegen.
(2) Dieses Abkommen wird aufunbestimmte Zeit geschlossen.Jeder Vertragsstaat kann es unterEinhaltung einer Frist von dreiMonaten schriftlich kiindigen.
(3) Im Falle der Kiindigung geltendie Bestimmungen dieses Ab-kommens för erworbene An-spruche weiter.
Mit Inkrafttreten dieses Ab-kommens treten auBer Kraft:
a) das Abkommen vom 11. No-vember 1975 zwischen derRepublik Österreich und demKönigreich Schweden iiber SozialeSicherheit samt SchluBprotokoll inder Fassung des Zusatzab-kommens vom 21. Oktober 1982;
b) die Vereinbarung vom 1. Juni1976 zur Durchföhrung desAbkommens zwischen derRepublik Österreich und demKönigreich Schweden iiber SozialeSicherheit.
Bilaga
18 Till bekräftelse härav har de bådafördragsslutande staternas befull-mäktigade ombud undertecknatdenna konvention.
Zu Urkund dessen haben dieBevollmächtigten beider Vertrags-staaten dieses Abkommen unter-zeichnet.
Bilaga
Utfärdad i Wien den 21 mars1996, i två exemplar, på varderasvenska och tyska, vilka bådatexter äger lika vitsord.
Geschehen zu Wien, am 21. März1996 in zwei Urschriften, indeutscher und schwedischerSprache, wobei beide Texte ingleicher Weise authentisch sind.
För Konungariket Sverige:
Björn Skala
Fiir die Republik Österreich:
Michael Fitz
För Republiken Österrike:
Fur das Königreich Schweden:
Michael Fitz
Björn Skala
19 Prop. 1995/96:203
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 maj 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsrådenHjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Äsbrink, Schori,Blomberg, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, Klingvall,Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Maj-Inger Klingvall
Regeringen beslutar proposition 1995/96:203 Konvention om socialtrygghet mellan Sverige och Österrike.
gotab 49856, Stockholm 1996