Lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.
Prop.
1995/96:88
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Margareta Winb er g
(J ordbruksdepartementet)
Sveriges medlemskap innebär att två EG-förordningar om skydd för vissabeteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel blir direkt tillämpligai landet. För att EG:s politiska beslut på området skall kunna verkställasi Sverige föreslås i propositionen en ny lag som kompletterar EG-förord-ningama. I lagen finns bestämmelser om tillsyn och överklagande.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 88
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Lagtext..................................... 3
3 Ärendet och dess beredning....................... 4
4 Lagstiftningsbehovet............................ 6
5 Lagens innehåll ............................... 8
6 Författningskommentar.......................... 10
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.................. 12
Bilaga 2 Lagrådets yttrande......................... 14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 12 oktober 1995 ................................ 15
Rättsdatablad...................................... 16
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag omskydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om skydd för beteckningar påjordbruksprodukter och livsmedel, m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteck-ningar för jordbruksprodukter och livsmedel och rådets förordning (EEG)nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukteroch livsmedel'.
Tillsyn
2 § Tillsynen över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2081/92och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 utövas av den eller de myndig-heter som regeringen bestämmer.
Regeringen får föreskriva att en tillsynsmyndighet far överlåta åt någonannan myndighet att utöva viss tillsyn.
Vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gäller även den myndighettill vilken tillsyn har överlåtits.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fåröverlämna till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att utövasådan tillsyn som avses i 2 § första stycket.
4 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorganrätt att få
1. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där jordbrukspro-dukter och livsmedel framställs eller där sådana varor hanteras,
2. de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Rätten till tillträde gäller dock inte bostäder.
1 EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 1 (Celex 392R2081) och EGT nr L 208,24.7.1992, s. 9 (Celex 392R2082).
5§ En tillsynsmyndighet far meddela de förelägganden och förbud som Prop. 1995/96:88behövs för att rådets förordning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning
(EEG) nr 2082/92 och denna lag skall följas.
I beslut om föreläggande eller förbud far tillsynsmyndigheten sätta utvite.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer farmeddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas.
Avgifter
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far före-skriva att avgifter tas ut för tillsynen och i ärenden enligt rådets förord-ning (EEG) nr 2081/92 och rådets förordning (EEG) nr 2082/92.
Överklagande
8 § En statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt rådets förord-ning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92, denna lageller föreskrifter meddelade med stöd av lagen far överklagas hos allmänförvaltningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut i ett till myndighetenöverklagat ärende som rör rådets förordning (EEG) nr 2081/92 eller rådetsförordning (EEG) nr 2082/92.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Till övervägande delen utgörs EG:s lagstiftning om jordbruk och fiske avförordningar som är direkt tillämpliga i Sverige. I allmänhet behöveremellertid förordningarna kompletteras med nationella regler. Sålunda harEG-förordningar om den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemen-samma fiskeripolitiken kompletterats genom lagar beslutade på grundvalav regeringens proposition 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärdervid ett medlemskap i den Europeiska unionen (bet. 1994/95 :JoU 17, rskr.1994/95:126). Till dessa lagar hör lagen (1994:1710) om EG:s förord-ningar om jordbruksprodukter. Genom ett senare riksdagsbeslut har kom-pletterande regler till EG:s förordning om ekologiskt framställda produk-ter' antagits i en särskild lag (prop. 1994/95:175, bet. 1994/95:JoU 19,
1 Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologiskproduktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter 4
och livsmedel (EGT nr L 198, 22.07.1991, s. 1, Celex 391R2092).
rskr. 1994/95:335). Prop. 1995/96:88
I den ovannämnda lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukterfinns bestämmelser som behövs för att den pris- och marknadsregleringsom ingår i EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall kunna genomförasi Sverige. I EG:s regelverk på jordbruksområdet finns emellertid förord-ningar som ligger utanför pris- och marknadsregleringen. Till dessa hörrådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd förgeografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar på jordbruksprodukteroch livsmedel och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel. Förordningar-na, som i det följande benämns förordningen om ursprungsbeteckningarrespektive förordningen om särartsskydd, kan hänföras till EG:s allmännabestämmelser om jordbruket som bl.a. reglerar kvalitetspolitik. Förord-ningarna förutsätter att medlemsländerna inom vissa frister upprättarnationella kontrollorgan. Sverige har uppfyllt detta krav genom rege-ringens förordning (1995:703) om skydd för beteckningar på jordbruks-produkter och livsmedel m.m. EG-förordningama kräver emellertid ocksånationella regler för att missbruk av skyddade beteckningar skall kunnamotverkas.
I EG-förordningama förutsätts att såväl medlemsländerna som EG:sinstitutioner vidtar vissa förberedelser för att förordningarnas skyddssys-tem skall fungera. Dessa förberedelser har ännu inte slutförts. I vilken ut-sträckning förordningarnas skyddssystem kan komma att fa betydelse försvenska producenter av jordbruksprodukter och livsmedel är för närvaran-de svårt att bedöma. Under alla förhållanden bör emellertid EG-förord-ningama nu kompletteras med bl.a. nationella regler som innebär att åtgär-der kan vidtas för att motverka missbruk. I detta ärende föreslås därför ensärskild lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsme-del m.m.
I den föreslagna lagen bör tas in kompletterande bestämmelser som iallt väsentligt överensstämmer med motsvarande bestämmelser i de nyss-nämnda lagarna om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och omekologiskt framställda produkter. Dessa lagar och motsvarande dansk lag-stiftning har tjänat som vägledning vid utformningen av den nu aktuellalagen. I lagstiftningsärendet har synpunkter inhämtats från Statens jord-bruksverk, Statens livsmedelsverk och Konsumentverket.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 5 oktober 1995 att inhämta Lagrådets yttrandeöver det lagförslag som finns i bilaga 1.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.
Lagrådet har anfört synpunkter på utformningen av 8 § i det remitteradelagförslaget. Regeringen föreslår i anledning av Lagrådets påpekande etttillägg i den paragrafen. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i la-gens rubrik. Regeringen återkommer till Lagrådets påpekande i författ-ningskommentaren till 8 §.
Regeringens forslag: Sveriges medlemskap i EU innebär att förord-ningen om ursprungsbeteckningar och förordningen om särartsskyddblir direkt tillämpliga i Sverige. För att EG:s politiska beslut på om-rådet skall kunna verkställas införs en lag som kompletterar förord-ningarna.
Skälen för regeringens förslag: Förordningen om ursprungsbeteck-ningar innehåller bestämmelser om skydd inom gemenskapen för geogra-fiska beteckningar och ursprungsbeteckningar på jordbruksprodukter ochlivsmedel. Skyddet förutsätter att beteckningarna registreras på gemen-skapsnivå. Motsvarande bestämmelser med avseende på särpräglade, tradi-tionella livsmedel och jordbruksprodukter finns i förordningen om särarts-skydd.
Förordningen om ursprungsbeteckningar är i huvudsak tillämplig påjordbruksprodukter som är avsedda för konsumtion och vissa bearbetadelivsmedel. Exempel på sådana livsmedel är ost, köttprodukter och öl. Vinoch sprit omfattas inte av förordningen.
För produkter som omfattas av förordningen kan det förekomma tvåolika slags beteckningar som kan ges skydd enligt förordningen. Dessabeteckningar är skyddade ursprungsbeteckningar (PDO) och geografisktskyddade beteckningar (PGI).
En PDO är namnet på ett område, en ort eller ett land när namnetanvänds för att beteckna ett livsmedel. Livsmedlet skall komma frånområdet, orten eller landet och skall ha särskilda egenskaper som berorpå produktionsplatsen. Alla led i produktionen skall ha skett i det aktuellageografiska området.
En PGI är namnet på ett område, en ort eller ett land som används föratt beteckna ett livsmedel som kommer därifrån. En PGI skiljer sig frånen PDO genom att anknytningen till det geografiska området inte behövervara lika stark. Bl.a. gäller att det är tillräckligt att en del av tillverknings-processen sker inom detta område.
Livsmedelsbeteckningar som har blivit generiska kan inte skyddas medstöd av förordningen. Med en generisk beteckning avses en beteckningsom ursprungligen inneburit en anknytning till det geografiska områdesom ingår i beteckningen men som numera bara betecknar en viss typ avlivsmedel. Exempel på generiska beteckningar är Hamburgerkött ochFalukorv.
För att en PDO eller PGI skall åtnjuta skydd enligt förordningen krävsatt beteckningarna registreras i ett register som förs av kommissionen.Ansökan om registrering kan i allmänhet bara göras av en sammanslut-ning av producenter. Ansökan, som ges in till en myndighet i medlems-landet, skall bl.a. innehålla en produktspecifikation med olika uppgifterom livsmedlet och det geografiska området. Den nationella myndighetenskall efter granskning av ansökan vidarebefordra denna till kommissionen.
Om kommissionen finner att en beteckning är skyddsberättigad kungörs
ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Inom sex Prop. 1995/96:88månader efter kungörandet har varje medlemsstat rätt att framställainvändningar mot ansökningen. Det är bara vissa invändningar som kanhindra en registrering. Dit hör bl.a. påståenden om att en registreringskulle inkräkta på ett varumärke eller att beteckningen är generisk. Omen invändning tas upp till behandling, inleds ett förlikningsförfarande mel-lan de inblandade medlemsländerna. Leder inte förlikningsförfarandet tillnågot resultat fattar kommissionen och en kommitté som biträder kommis-sionen beslut i registreringsfrågan. Framställs inte någon invändning avbeskaffenhet att tas upp till behandling registreras beteckningen. Den be-teckning som infors i registret skall kungöras i EGT.
I anslutning till förordningens ikraftträdande har medlemsländerna fattmöjlighet att ansöka om registrering av redan inarbetade eller nationelltskyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. FörSveriges del har sådana ansökningar fatt göras inom sex månader efteranslutningen. De ansökta beteckningarna kan, om de uppfyller förordning-ens krav, registreras enligt ett förenklat förfarande. Något kungörande föratt ge möjlighet till invändningar kommer inte att ske. Omkring 1 300ansökningar har givits in, de flesta från Tyskland och från sydliga med-lemsländer. Danmark har anmält till kommissionen att man önskar regist-rera ostbeteckningama Esrom och Danablu. Sverige har ansökt om skyddför tre beteckningar, däribland ostnamnet Svecia. Kommissionen har i ettutkast till förordning föreslagit att omkring 150 beteckningar skall regist-reras som PDO eller PGI.
En förutsättning för att en producent skall fa använda en skyddadbeteckning är att han uppfyller förordningens krav med avseende på pro-duktspecifikation och kontroll. Producenten skall bedriva sin verksamhetinom det geografiska området men han behöver inte tillhöra den gruppsom ansökt om registrering. Något beslut om registrering av skyddadebeteckningar har ännu inte fattats. Sådana beslut kan dock förväntas underhösten.
EG:s förordning om särartsskydd är tillämplig på i huvudsak sammaprodukter som förordningen om ursprungsbeteckningar. Förordningarnaskiljer sig åt med avseende på vissa bearbetade livsmedel. Förordningenger skydd för en benämning på ett livsmedel med en viss särart som kanhänföra sig till traditionella råvaror eller en traditionell sammansättning,odling eller förädling. Benämningen far användas tillsammans med ett isärskild ordning bestämt kännetecken och en gemenskapssymbol.
Vad beträffar ansökan om registrering och registreringsförfarande gälleri huvudsak samma regler som i fråga om geografiska beteckningar och ur-sprungsbeteckningar. Något förenklat ansökningsförfarande finns emeller-tid inte.
På samma sätt som i fråga om geografiska beteckningar och ursprungs-beteckningar far också andra producenter än de som ansökt om regist-reringen använda en registrerad särartsbeteckning. En förutsättning är attproducenten iakttar produktspecifikationen och uppfyller förordningenskrav när det gäller kontroll. Det har ännu inte registrerats några särarts-beteckningar. 7
De nu redovisade förordningsbestämmelsema är utan någon nationell
lagstiftningsåtgärd direkt tillämpliga i Sverige. Förordningarna innehåller Prop. 1995/96:88emellertid vissa bestämmelser som förutsätter kompletterande nationellreglering. Sålunda förutsätts att det i varje medlemsland finns en till-synsorganisation med befogenhet att utöva kontroll och hindra missbrukav beteckningarna. Regler om de befogenheter som behövs är av sådankaraktär att lagbestämmelser måste utfärdas. Eftersom det inte redan finnsnågon nationell reglering på området bör bestämmelserna samlas i en nylag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.
Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att överlämna till ettenskilt kontrollorgan att utöva tillsyn över förordningen om ur-sprungsbeteckningar och förordningen om särartsskydd. Tillsyns-myndigheterna och ett enskilt kontrollorgan skall
1. ha rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmendär jordbruksprodukter och livsmedel framställs eller där sådanavaror hanteras,
2. ha rätt att fa de upplysningar och handlingar som behövs förtillsynen,
3. kunna ta ut avgift för tillsynen.
De myndigheter som utövar tillsyn skall fa meddela de föreläggan-den och förbud som behövs för att förordningen om ursprungs-beteckningar, förordningen om särartsskydd och denna lag skall föl-jas. Ett föreläggande eller förbud skall kunna förenas med vite.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 10 i förordningen om ur-sprungsbeteckningar förutsätter att medlemsstaterna upprättar en kontroll-organisation. Organisationen skall säkerställa att jordbruksprodukter ochlivsmedel som saluhålls under skyddade beteckningar uppfyller denproduktspecifikation som gäller för varan i fråga. I kontrollorganisationenkan ingå antingen bara myndigheter eller både myndigheter och godkändaprivata kontrollorgan. I förordningen ställs vissa krav på kontrollorganensobjektivitet och opartiskhet. Motsvarande bestämmelser om en kontroll-organisation finns i artikel 14 i förordningen om särartsskydd.
Kontrollorganens huvuduppgift är, som nämnts, att kontrollera att envara som säljs under en skyddad beteckning överensstämmer med pro-duktspecifikationen. Det innebär bl.a. att en kontroll skall göras av attanvända råvaror och varans fysiska, kemiska och mikrobiologiska egen-skaper stämmer överens med specifikationen. Vidare skall den användaproduktionsmetoden vara densamma som anges i produktspecifikationen.
Som nämnts inledningsvis är det för närvarande svårt att bedöma vilkenbetydelse skyddssystemet kommer att få i Sverige. Tillämpningen av debåda EG-förordningama befinner sig ännu i ett förberedande skede. Någrabeslut om skyddade beteckningar har ännu inte fattats. Mot den bakgrun-
den är det svårt att avgöra vilka krav som kan komma att ställas på en Prop. 1995/96:88svensk kontrollorganisation. Tydligt är dock att det på kort sikt bara kom-mer att krävas mycket måttliga kontrollinsatser.
Enligt förordningen (1995:703) om skydd för beteckningar på jordbruks-produkter och livsmedel m.m. utövas den huvudsakliga tillsynen över debåda EG-forordningama av Statens livsmedelsverk. Livsmedelsverket böräven i fortsättningen ha huvudansvaret för tillsynen inom sitt verksam-hetsområde. Den tillsyn som förutsätts i EG-förordningama när det gällermarknadsföringen kan utövas av Konsumentverket med stöd av marknads-föringslagen (1995:450). Förordningarna förutsätter emellertid kontrollinte bara av framställningen och marknadsföringen av produkterna utanockså av märkningen. Följaktligen kan det bli nödvändigt att även ta i an-språk de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- ochhälsoskyddsområdet for kontrollen. Det bör även i sammanhanget beaktasatt förordningen om ursprungsbeteckningar omfattar också jordbrukspro-dukter som inte är livsmedel. Detta förhållande kan komma att leda tillatt även Statens jordbruks verk eller länsstyrelserna bör engageras for visstillsyn. Med hänsyn härtill bör regeringen bemyndigas att i förordningpeka ut den eller de myndigheter som skall ha ansvar for tillsynen. Rege-ringen bör dessutom kunna föreskriva att en tillsynsmyndighet far överlåtaviss tillsyn till en annan myndighet.
Det kan också, åtminstone i en framtid, bli aktuellt att anlita privataorgan for tillsynen. En omständighet som talar for att så kan bli fallet äratt kontrollen till viss del är av utpräglat teknisk karaktär. Exempel påenskilda kontrollorgan som skulle kunna anlitas är laboratorier av olikaslag. Även om det inte finns något omedelbart behov av att överlämnatillsyn till något privatorgan bör det införas lagstöd for ett sådant överläm-nande.
Tillsynsmyndigheterna och de enskilda kontrollorgan som kan kommaatt anlitas bör ha rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrym-men där jordbruksprodukter och livsmedel framställs eller där sådanavaror hanteras. Tillträdesrätten bör inte gälla bostäder. Vidare bör tillsyns-myndigheterna och kontrollorganen ha rätt att få de upplysningar ochhandlingar som behövs for tillsynen.
Enligt artikel 8 i förordningen om ursprungsbeteckningar får beteck-ningarna PDO och PGI bara användas på produkter som uppfyller förord-ningens krav. I artikel 13 i samma förordning anges olika former av miss-bruk som medlemsstaterna är skyldiga att förhindra. Dit hör bl.a. att denskyddade beteckningen används for produkter som visserligen är jämför-bara med den registrerade men som inte omfattas av registreringen. Detär inte heller tillåtet att saluhålla en produkt under en skyddad beteckningäven om det framgår att det är fråga om en imitation genom att detskyddade namnet åtföljs av uttryck som ”stil”, ”typ” eller liknande.
Enligt artikel 17 i förordningen om särartsskydd skall medlemsstaternavidta nödvändiga åtgärder mot varje missbruk av en registrerad benäm-ning, av ett kännetecken eller av en gemenskapssymbol. Registrerade be-nämningar skall skyddas mot allt bruk som är ägnat att vilseleda allmän-heten. 9
De ingripanden mot missbruk av skyddade beteckningar som kommer
att krävas är åtgärder som innebär att en otillåten användning av en Prop. 1995/96:88skyddad beteckning bringas att upphöra. En lämplig sådan åtgärd är före-läggande eller förbud som förenas med vite. Tillsynsmyndigheterna bördärför ges befogenhet att meddela sådana förelägganden och förbud. Detkan inte anses nödvändigt att vid sidan av möjligheten att vitesföreläggainföra bestämmelser om straff för överträdelser av förordningarna.
Den föreslagna lagen innebär att vissa resurser tas i anspråk för den till-syn som förutsätts i EG-förordningama. Även vid ett betydligt ökatintresse för förordningarnas skyddssystem kan dessa resurskrav förutsättasbli av begränsad omfattning. Tillsynen skall finansieras genom avgifter.Lagen bedöms inte medföra några ökade kostnader för domstolsväsendet.
i §
I paragrafen anges syftet med lagen, dvs. att komplettera förordningen omursprungsbeteckningar och förordningen om särartsskydd med vissa natio-nella regler. Kompletteringsbehovet inskränker sig till bestämmelser somgör det möjligt att utöva en effektiv tillsyn och komma till rätta medöverträdelser av förordningarna. Detta kompletteringsbehov överensstäm-mer med vad som har fordrats för verkställigheten av andra EG-förord-ningar inom jordbruks- och fiskeområdet. Den föreslagna lagen har därförkunnat utformas efter mönster av lagen (1994:1708) om EG:s förord-ningar om miljö- och strukturstöd, lagen (1994:1709) om EG:s förord-ningar om den gemensamma fiskeripolitiken, lagen (1994:1710) om EG:sförordningar om jordbruksprodukter och lagen (1995:551) om EG:s för-ordning om ekologiskt framställda produkter.
2-7 §§
Enligt 2 § skall det i första hand ankomma på regeringen att bestämmavilka myndigheter som skall utöva tillsyn enligt lagen.
I den mån det blir aktuellt att överlåta tillsyn till privata organ krävslagstöd för ett sådant överlämnande eftersom tillsynen har karaktär avmyndighetsövning. Bestämmelsen i 3 § utgör ett sådant lagstöd. EnligtEG-förordningama måste godkända privata organ kunna garantera objek-tivitet och opartiskhet i sin kontroll. Om ett kontrollorgan inte längre upp-fyller dessa krav, kan enligt förordningarna godkännandet återkallas. Medstöd av 4 § far en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan rätt tilltillträde till bl.a. områden och lokaler och rätt till de upplysningar ochhandlingar som behövs för tillsynen. I fråga om tillträdesrätten görsundantag för bostäder.
Enligt 5 § far en tillsynsmyndighet meddela förelägganden och förbudvid vite. Föreläggandena och förbuden kan rikta sig mot förfaranden sominnebär överträdelser av EG-förordningama. De kan också ha avseende påunderlåtenhet att iaktta de skyldigheter som följer av 4 § lagen. Om ettenskilt kontrollorgan i sin tillsynsverksamhet anser det motiverat att in- 1 (
gripa med ett föreläggande eller förbud far kontrollorganet underrätta en
myndighet som har befogenhet att fatta beslut om vitesföreläggande ellervitesförbud.
I 6 § finns ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela före-skrifter om hur tillsynen skall bedrivas.
Med stöd av 7 § kan det meddelas föreskrifter om avgifter för tillsynen.Den kontroll som avser överensstämmelse med produktspecifikationenkommer främst att inriktas mot producenter av jordbruksprodukter ochlivsmedel med skyddade beteckningar. När det gäller märkningen avvarorna kommer tillsynen också att omfatta näringsidkare som saluförvarorna. De ärenden enligt EG-förordningama som kan föranleda att enavgift tas ut är den ansökningsgranskning som en behörig myndighet i enmedlemsstat skall utföra enligt artikel 5.5 i rådets förordning (EEG) nr2081/92 och enligt artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 2082/92.
8 §
Ett exempel på ett beslut som enligt EG-förordningama kan komma ifråga för överklagande är den nationella myndighetens beslut att återkallaett godkännande av ett privat kontrollorgan. Vad beträffar beslut enligtlagen kommer bestämmelsen om överklagande att gälla förelägganden ochförbud som en tillsynsmyndighet kan komma att meddela. Överklagandeav beslut enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen kan kommaatt avse avgiftsbeslut.
Frågan om överklagande av beslut som kan komma att meddelas av enkommunal nämnd bör regleras av regeringen i en förordning.
Enligt Lagrådet bör det av paragrafen framgå att även ärenden som iförsta instans handläggs av kommunal nämnd kan överklagas hos allmänförvaltningsdomstol. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. På förslagav Lagrådet har i paragrafen gjorts ett tillägg av innebörd att beslut i etttill förvaltningsmyndighet överklagat ärende som rör EG-förordningamaockså far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
11 Förslag till lag om skydd för beteckningar påjordbruksprodukter och livsmedel, m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteck-ningar för jordbruksprodukter och livsmedel och rådets förordning (EEG)nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukteroch livsmedel1.
Bilaga 1
Tillsyn
2 § Tillsynen över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2081/92och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 utövas av den eller de myndig-heter som regeringen bestämmer.
Regeringen far föreskriva att en tillsynsmyndighet far överlåta åt någonannan myndighet att utöva viss tillsyn.
Vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gäller även den myndighettill vilken tillsyn har överlåtits.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer faröverlämna till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att utövasådan tillsyn som avses i 2 § första stycket.
4 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorganrätt att fa
1. tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där jordbrukspro-dukter och livsmedel framställs eller där sådana varor hanteras,
2. de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Rätten till tillträde gäller dock inte bostäder.
5 § En tillsynsmyndighet far meddela de förelägganden och förbud sombehövs för att rådets förordning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning(EEG) nr 2082/92 och denna lag skall följas.
I beslut om föreläggande eller förbud far tillsynsmyndigheten sätta utvite.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fårmeddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas.
1 EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 1 (Celex 392R2081) och EGT nr L 208,24.7.1992, s. 9 (Celex 392R2082).
12 Avgifter
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far före-skriva att avgifter tas ut for tillsynen och i ärenden enligt rådets förord-ning (EEG) nr 2081/92 och rådets förordning (EEG) nr 2082/92.
Överklagande
8 § En statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt rådets förord-ning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92, denna lageller föreskrifter meddelade med stöd av lagen far överklagas hos allmänförvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
13 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-09
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Gertrud Lennander,regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 5 oktober 1995 (Jordbruksdepartementet) harregeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag omskydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel m.m.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Kerstin Nyberg.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
De föreslagna bestämmelserna i 8 § avser en statlig myndighets beslut iett särskilt fall och innebär att ett sådant beslut far överklagas hos allmänförvaltningsdomstol. I lagrådsremissens författningskommentarer sägs attfrågan om överklagande av beslut som kan komma att meddelas av enkommunal nämnd bör regleras av regeringen i en förordning. Vid remis-sens föredragning i Lagrådet upplystes att avsikten var att den instansord-ning som gäller för överklaganden av kommunala nämnders beslut enligtlivsmedelslagen (1971:511) skulle gälla även för sådana nämnders besluti nu aktuellt avseende. Detta skulle innebära att nämndens beslut kom attöverklagas hos länsstyrelse och länsstyrelsens beslut vidare hos kammar-rätt. I prop. 1995/96:22 föreslås dock attt 34 § livsmedelslagen skall änd-ras så att länsstyrelsens beslut överklagas hos länsrätt.
Lagrådet anser att möjligheten att hos allmän förvaltningsdomstol över-klaga de i lagrådsremissen avsedda besluten bör regleras på ett ställe ilagstiftningen och då lämpligast i 8 § av lagförslaget. Det bör således avsistnämnda paragraf framgå att även ärenden som i första instans hand-läggs av kommunal nämnd medelst överklagande kan bringas under all-män förvaltningsdomstols prövning. Eftersom länsrätt numera med endastfå undantag är första domstolsinstans och det inte finns några särskildaskäl att i detta fall avvika härifrån, anser Lagrådet att länsstyrelsens beslutbör kunna överklagas hos länsrätten. Denna ordning skulle för övrigtkomma att överensstämma med den som föreskrivs i 9 § i den närliggan-de lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda pro-dukter.
Lagrådet anser således att 8 § i lagförslaget bör ha följande lydelse:
”En statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt rådets förordning(EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92, denna lag ellerföreskrifter meddelade med stöd av lagen far överklagas hos allmän för-valtningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut i ett till myndigheten över-klagat ärende som rör rådets förordning (EEG) nr 2081/92 eller rådets för-ordning (EEG) nr 2082/92.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.”
Bilaga 2
14 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Winberg
Regeringen beslutar proposition 1995/96:88 Lag om skydd forbeteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.
15 Prop. 1995/96:88
Författningsrubrik
Bestämmelser sominför, ändrar, upp-häver eller uppreparett normgivnings-bemyndigande
Celexnummer förbakomliggande EG-regler
Lag om skydd för 2 § andra stycket,
beteckningar på 3, 6 och 7 §§
jordbruksprodukter och
livsmedel, m.m.
392R2081
392R2082
goteb 49085. Stockholm 1995