Proposition

Konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet

Beteckning: Prop. 2003/04:98
Typ: Proposition
Datum: 2004-03-17

Hänvisat till av

Förarbeten

Regeringens proposition 2003/04:98

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 mars 2004

Marita Ulvskog

Berit Andnor (Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet av den 1 december 2003 och att konventionen antas att gälla såsom lag i Sverige. Konventionen ersätter den tidigare konventionen av den 21 februari 1985 (SFS 1988:350). Den nya konventionen föranleds dels av det reformerade svenska pensionssystemet som i sin helhet trädde i kraft den 1 januari 2003, dels av ändringar inom EG- rätten. I konventionen görs inga nya åtaganden som medför kostnader för svenskt vidkommande.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3

2 Förslag till lag om konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet 4

3 Ärendet och dess beredning 11

4 Konventionen i huvuddrag 11

5 Sveriges tillträde till konventionen 14

6 Konventionens kostnadseffekter 15

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 2004 16

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner konventionen mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet av den 1 december 2003, 2. antar regeringens förslag till lag om konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet.

Förslag till lag om konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet

Härigenom föreskrivs att konventionen mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet som har undertecknats i Bryssel den 1 december 2003 skall gälla som lag här i landet. Konventionens innehåll framgår av en bilaga till denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

För Konungariket Sveriges regering: Pour le Gouvernement du Royaume de Suède

Berit Andnor

För Storhertigdömet Luxemburgs regering: Pour le Gouvernement Grand-Duché de Luxembourg

François Biltgen

Ärendet och dess beredning

Under åren 2002 och 2003 har en ny konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet förhandlats fram mellan representanter för Sveriges och Luxemburgs regeringar. I den svenska förhandlingsdelegationen har även ingått en representant från Riksförsäkringsverket. Konventionen undertecknades i Bryssel den 1 december 2003. Ärendet har beretts med Riksförsäkringsverket och Skatteverket.

Lagrådet

Bestämmelserna om verkställbara beslut av domstol och andra verkställbara handlingar i artikel 5 i konventionen är sådana bestämmelser över vilka Lagrådets yttrande bör inhämtas. Innebörden av artikeln är att en utvidgning av svensk lag görs på så sätt att respektive lands nu nämnda beslut är verkställbara i det andra landet. Den nu angivna utvidgningen får enligt regeringens bedömning anses vara av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet.

Konventionen i huvuddrag

Allmänt om konventionen

Bakgrund

Mellan Sverige och Luxemburg gäller sedan den 1 juli 1988 en konvention av den 21 februari 1985 om social trygghet jämte en tillämpningsöverenskommelse, se förordning (1988:350) om tillämpning av en konvention den 21 februari 1985 mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet. I konventionen finns bestämmelser om likabehandling i fråga om det sociala skyddet för personer som flyttar mellan länderna, sammanläggning av väntetider och kvalifikationsperioder samt rätt till export (utbetalning) av vissa förmåner. Bestämmelserna i konventionen avser tillämpningen av den svenska lagstiftningen om sjukförsäkring inklusive föräldraförsäkring, försäkring mot olycksfall i arbete och arbetssjukdomar, folkpension, allmän tilläggspension, allmänna barnbidrag samt arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. Konventionen gäller för motsvarande socialförsäkringsförmåner i Luxemburg. Konventionen var innan Sveriges anslutning till EES-avtalet ett viktigt samordningsinstrument för försäkrade i de luxemburgska och svenska socialförsäkringssystemen. Därefter kom EG-rättens regler, främst genom rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen – nedan kallad förordningen – samt dess tillämpningsförordning (rådets förordning [EEG] nr 574/72), att gälla för de flesta försäkrade. Konventionen var dock fortsatt betydelsefull för försäkrade bosatta utanför unionen och EES-området samt för de försäkrade enligt de båda ländernas lagstiftning som inte direkt omfattades av personkretsen i förordningen. Den senare gruppen var främst försäkrade som inte var EU-medborgare utan medborgare i s.k. tredje land, dvs. land utanför unionen och EES-området.

Arbetet med att revidera konventionen från 1985

Omförhandlingarna av konvention inleddes 2002 med anledning av att de svenska reglerna om allmän tilläggspension och folkpension den 1 januari 2003 skulle ersättas av nya regler om inkomstgrundad ålderspension och garantipension samt av anpassade regler om en ny efterlevandepension. De gällande konventionsbestämmelserna måste därför ändras. Stora delar av innehållet i konventionen förlorade sin betydelse när nya EG-regler på socialförsäkringsområdet antogs i maj 2003, vilka innebär att förordningens regler också gäller för dem som p.g.a. sitt medborgarskap inte tidigare omfattats av förordningen, se rådets förordning (EG) nr 859/2003. Den omförhandlade konventionen innehåller följaktligen betydligt färre bestämmelser än konventionen från 1985.

Det luxemburgska socialförsäkringssystemet

Det allmänna socialförsäkringssystemet i Luxemburg omfattar förmåner vid sjukdom, moderskap, arbetssjukdomar, arbetsolyckor, invaliditet, ålderdom, dödsfall och arbetslöshet samt familjeförmåner. Anställda och egenföretagare omfattas av försäkringen. Avgifterna till försäkringen utgörs av en procentsats som för de flesta förmånsslagen delas lika mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. För att få rätt till ålderspension krävs att personen har varit försäkrad under minst tio år enligt den luxemburgska lagstiftningen samt uppnått 65 års ålder. Pensionen är 40-delsbaserad där beloppets storlek motsvarar antalet år som personen har arbetat och därmed tjänat in pensionsrätt. Om denna pension är lägre än den lagstadgade minimipensionen, betalas en tilläggspension ut under förutsättning att personen i fråga har varit försäkrad i Luxemburg i minst 20 år. Tilläggspensionen uppgår till 1/40 av minimipensionen för varje år som personen varit försäkrad enligt luxemburgsk lagstiftning. Invalidpensionen i Luxemburg består av två delar. Den ena delen är 40- delsbaserad och beloppet är beroende av antalet försäkringsår. Speciella regler finns för personer som inte har fyllt 55 år. Den andra delen är inkomstbaserad. Även efterlevandepensionen är uppbyggd enligt samma principer.

Konventionens innehåll

Den nya konventionen har ingåtts med beaktande av artikel 8 i förordningen och bygger därigenom på förordningens principer och anda. I förordningen är de s.k. behöriga institutionerna utsedda för varje medlemsstat, se främst i bilagorna till tillämpningsförordningen. Vid tillämpningen av konventionen kommer samma institutioner att vara behöriga. I konventionens första artikel fastställs de definitioner som behövs för att klargöra olika begrepp i konventionen.

Omfattad lagstiftning

Konventionen skall tillämpas på den lagstiftning som täcks av förordningen. Förordningen är tillämplig på all lagstiftning om social trygghet som avser förmåner vid sjukdom och moderskap, förmåner vid invaliditet, förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande, förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, dödsfallsersättningar, förmåner vid arbetslöshet och familjeförmåner.

Personer som omfattas av konventionen

Konventionen skall tillämpas på de personer som omfattas av förordningen. Konventionen skall även tillämpas på de personer som avses i rådets förordning (EG) nr 859/2003. Denna förordning utvidgar tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och dess tillämpningsförordning till att gälla medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser.

Sammanläggning av försäkringsperioder

I förordningen finns allmänna regler som innebär att personer som saknar rätt till pension som grundas på försäkringsperioder, kan lägga samman perioder intjänade i Luxemburg och i Sverige. Regler om sammanläggning behövs för att göra det möjligt för personer, som har arbetat eller har varit bosatta i två eller flera länder, att uppfylla eventuella minimikrav enligt ett av ländernas lagstiftning. En person som inte har tillgodoräknats tillräckliga försäkringsperioder enligt lagstiftningen i ett land kan således tillgodoräkna sig perioder i båda länderna för att "öppna rätten" till en förmån. Om dessa sammanlagda perioder ändå inte ger rätt till en förmån, kan försäkringsperioder som tillgodoräknats i ett tredje land, enligt artikel 4 i konventionen, läggas till de luxemburgska och svenska perioderna. En sådan sammanläggning förutsätter att Sverige och Luxemburg har gällande konventioner om social trygghet med detta tredje land med motsvarande bestämmelser om sammanläggning. Denna bestämmelse fanns även med i konventionen från 1985. Bestämmelsen torde främst ha betydelse vid tillämpning av luxemburgsk lagstiftning. För att ha rätt till pension enligt denna lagstiftning, krävs minst tio års försäkring i landet. En person som inte har varit försäkrad i tio år enligt den luxemburgska lagstiftningen kan, enligt konventionen, sammanlägga försäkringsperioderna i Luxemburg och Sverige med perioderna i ett tredje land om både Luxemburg och Sverige har ingått konventioner som innehåller regler om sammanläggning av försäkringsperioder med landet i fråga. Som ett exempel kan anges följande: En person har varit omfattad av luxemburgsk och svensk försäkring under fyra respektive tre år. Åren läggs samman i enlighet med förordningens sammanläggningsregler men de är inte tillräckliga för att uppfylla kravet på tio års försäkring i Luxemburg. Personen i exemplet har dock varit omfattad av amerikansk försäkring i åtta år. Eftersom både Luxemburg och Sverige har konventioner med USA om social trygghet som innehåller sammanläggningsregler, kan de amerikanska försäkringsperioderna användas för att ”öppna” rätten till den luxemburgska pensionen. Den luxemburgska pensionen beräknas dock endast utifrån de luxemburgska försäkringsperioderna, dvs. i förhållande till fyra år.

Bestämmelser om verkställbara beslut m.m.

Av konventionens artikel 5 framgår att verkställbara beslut avseende socialförsäkringsavgifter från endera partens domstolar, myndigheter eller institutioner skall komma att erkännas inom den andra partens territorium. En part som bedömer att ett sådant erkännande skulle strida mot landets rättsprinciper, har dock rätt att vägra erkännandet. Verkställbara beslut om att avgifter har förfallit till betalning till någon av parternas institutioner skall ha samma prioritet som motsvarande beslut i den andra partens territorium.

Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

I konventionens sista artiklar finns övergångs- och slutbestämmelser avsedda att säkerställa en smidig övergång mellan den nya och den gamla konventionen. Bestämmelserna syftar på rätten att lägga samman försäkringsperioder som fullgjorts innan konventionen träder ikraft. Några förmåner kan dock inte betalas ut med stöd av konventionen avseende tid före ikraftträdandet. Vidare medför bestämmelserna att konventionen och tillämpningsöverenskommelsen från 1985 skall upphöra att gälla när den nya konventionen träder i kraft. Konventionen från 1985 skall emellertid fortsätta att gälla med avseende på förmåner som en person har rätt till genom tillämpning av den konventionen för tid före den nya konventionens ikraftträdande.

Sveriges tillträde till konventionen

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner konventionen mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet av den 1 december 2003 och att den skall införlivas i svensk rätt genom en särskild lag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen får regeringen inte ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta. Detsamma gäller om överenskommelsen är av större vikt. Eftersom överenskommelsen förutsätter att ny lag stiftas skall den enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen. Lagen bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer för att ikraftträdandet skall kunna sammanfalla med tidsangivelsen då konventionen skall träda i kraft enligt artikel 9 i konventionen.

Konventionens kostnadseffekter

Den nya konventionen mellan Sverige och Luxemburg innebär en anpassning dels till den nya svenska lagstiftningen som gäller från och med den 1 januari 2003, dels till nya EG-regler. Anpassningen av konventionen innebär i princip inga nya åtaganden. Den nya konventionen bedöms inte innebära några ytterligare kostnader i förhållande till dagens situation. Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 2004

Närvarande: statsrådet Ulvskog, ordförande, och statsråden Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Bodström, Sommestad, Karlsson, Lund, Andnor, Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin

Föredragande: statsrådet Andnor

Regeringen beslutar proposition 2003/04:98 Konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet.