Prop. 2004/05:20

Skatteavtal mellan Sverige och Chile m.m.

Typ: Proposition
Datum: 2004-10-12
Källa: data.riksdagen.se

Regeringens proposition 2004/05:20

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 oktober 2004

Thomas Östros

Bosse Ringholm (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt mellan Sverige och Chile och antar en lag om detta avtal. Avtalet avses bli tillämpligt i Sverige på källskatter som tas ut på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari året efter det år då avtalet träder i kraft eller senare och på övriga skatter på inkomst, på skatter som påförs för beskattningsår som börjar den 1 januari året efter det år då avtalet träder i kraft eller senare. På förmögenhetsskatt tillämpas avtalet i framtiden endast om Chile efter undertecknandet av avtalet inför en allmän förmögenhetsskatt. Sverige har inte tidigare något skatteavtal med Chile. I propositionen föreslås också en lag om upphävande av förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3

2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om skatteavtal mellan Sverige och Chile 4 2.2 Förslag till lag om upphävande av förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m. 46

3 Ärendet och dess beredning 47

4 Skatteavtalet mellan Sverige och Chile 47 4.1 Lagförslaget 48 4.2 Översiktligt om skattesystemet i Chile 48 4.2.1 Bolagsbeskattning 48 4.2.2 Beskattning av fysiska personer 49 4.3 Skatteavtalets innehåll 49 4.3.1 Avtalets tillämpningsområde 49 4.3.2 Definitioner m.m. 50 4.3.3 Avtalets beskattningsregler 52 4.3.4 Beskattning av förmögenhet 58 4.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning 58 4.4.1 Huvudregel 58 4.4.2 Skattefrihet för utdelning från bolag i Chile till svenskt bolag 59 4.5 Särskilda bestämmelser 59 4.6 Övriga bestämmelser 60 4.7 Slutbestämmelser 60 4.8 Protokollet 61

5 Upphävande av förordningen (1977:76) om kupongskatt för

person med hemvist i Spanien, m.m. 61

6 Konsekvenser för de offentliga finanserna m.m. 61

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 2004 63

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner avtalet mellan Konungariket Sverige och Republiken Chile för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet (avsnitt 4), 2. antar regeringens förslag till lag om skatteavtal mellan Sverige och Chile, 3. antar regeringens förslag till lag om upphävande av förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m.

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om skatteavtal mellan Sverige och Chile

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet som Sverige och Chile undertecknade den 4 juni 2004 skall, tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en del av detta, gälla som lag här i landet. Avtalet och protokollet är avfattade på svenska, spanska och engelska. Den svenska och engelska texten framgår av bilaga till denna lag.

2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast till den del dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga.

3 § Om en person som är bosatt i Sverige förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i avtalet beskattas endast i Chile, skall sådan inkomst inte tas med vid taxeringen i Sverige.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas i fråga om a) källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari det år som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare, b) andra skatter på inkomst, på inkomstskatt som tas ut för beskattningsår som börjar den 1 januari det år som närmast följer efter det år då avtalet träder i kraft eller senare, och c) förmögenhetsskatt, om och i den omfattning en allmän skatt på förmögenhet införs i Chile efter undertecknandet av avtalet, för skatt som tas ut på förmögenhet som innehas den 1 januari det år som närmast följer efter den dag då en sådan allmän skatt på förmögenhet införs eller senare.

Prop. 2004/05:20 Bilaga

2.2 Förslag till lag om upphävande av förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m.

Härigenom föreskrivs att förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 2004.

Ärendet och dess beredning

Förhandlingar med Chile om ett skatteavtal har pågått under flera år. Ett avtalsutkast paraferades i november månad 2003. Utkastet var upprättat på engelska. En svensk och en spansk text har därefter upprättats. Den engelska och den svenska texten har remitterats till Kammarrätten i Stockholm och Skatteverket. Avtalet undertecknades i Stockholm den 4 juni 2004. Ett förslag till lag om skatteavtal mellan Sverige och Chile har upprättats inom Finansdepartementet. Regeringen utfärdade den 24 februari 1977 förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m. Förordningen bör nu upphävas. Upphävandet föreslås ske genom en lag om upphävande av förordningen i fråga. Lagförslaget har under hand beretts med Skatteverket. Ett utkast till propositionen har beretts med Skatteverket.

3.1.1.1.1 Lagrådet

Som framgår av 2 § i den föreslagna lagen om skatteavtal mellan Sverige och Chile skall avtalets beskattningsregler tillämpas endast till den del de medför inskränkningar i den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. Regeringen anser därför och på grund av förslagens beskaffenhet i övrigt att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslaget om upphävande av förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m. är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

Skatteavtalet mellan Sverige och Chile

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet mellan Konungariket Sverige och Republiken Chile för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt antar regeringens förslag till lag om skatteavtal mellan Sverige och Chile.

Remissinstanserna: Den engelska och den svenska texten har remitterats till Kammarrätten i Stockholm och Skatteverket. Remissinstanserna, som tillstyrker förslaget, har uttryckt önskemål om att vissa avtalsbestämmelser förklaras närmare i propositionen. Skälen för regeringens förslag: Skatteavtalen är viktiga för att undanröja de hinder som en dubbelbeskattning kan medföra för utbyte av varor och tjänster, för kapitalets och arbetskraftens rörlighet och för utvecklingen av ekonomiska förbindelser mellan länder. Avtalen möjliggör även ett samarbete mellan skattemyndigheterna i de avtalsslutande staterna. Skatteavtalet med Chile ger svenska företag som verkar i Chile motsvarande skattemässiga behandling som investerare från andra länder som har skatteavtal med Chile. Samtidigt underlättas chilenska investeringar i Sverige.

4.1 Lagförslaget

Lagförslaget består dels av paragraferna 1–3, dels av en bilaga som innehåller den överenskomna avtalstexten och protokollet. Avtalet är upprättat också på spanska. Endast den svenska och den engelska texten har bilagts lagförslaget. Den spanska texten finns tillgänglig i Regeringskansliet. I förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gälla som lag här i landet (1 §). Vidare regleras där frågan om hur avtalets beskattningsregler skall tillämpas i förhållande till annan skattelag (2 §). Bestämmelsen innebär att beskattning inte kan ske på grund av avtalets regler. Endast om det i annan skattelag såsom inkomstskattelagen (1999:1229), IL, etc. föreskrivits en skattskyldighet kan beskattning komma i fråga. I fråga om inkomst som skall undantas från svensk skatt har Sverige enligt en progressionsregel i avtalet (artikel 23.2 b) rätt att höja skatteuttaget på den skattskyldiges övriga inkomster. Av flera skäl, bl.a. för att förenkla regelsystemet och minska arbetsbördan för Skatteverket, avstår emellertid Sverige regelmässigt från att utnyttja denna möjlighet. Ytterligare ett skäl är att det bortfall av skatt som blir följden av en utebliven progressionsuppräkning är försumbar ur statsfinansiell synpunkt. Dessa skäl motiverar ett avstående från progressionsuppräkningen även i förhållande till Chile. I 3 § föreskrivs därför att inkomst som enligt avtalet är undantagen från beskattning i Sverige inte skall tas med vid taxeringen. Något förordnande om progressionsuppräkning har inte föreslagits i lagen. Sådan uppräkning skall därför inte ske. Enligt artikel 29 i avtalet skall de avtalsslutande staterna underrätta varandra när de åtgärder vidtagits som krävs enligt lagstiftningen i respektive stat för att avtalet skall träda i kraft. Avtalet träder i kraft den dag då den sista av dessa underrättelser tas emot. Det är således inte nu möjligt att avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I lagförslaget har därför föreslagits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4.2 Översiktligt om skattesystemet i Chile

4.2.1 Bolagsbeskattning

Chilensk bolagsskatt tas ut av bolag som är hemmahörande i Chile. Ett bolag anses vara hemmahörande i Chile om det har bildats där. Bolag hemmahörande i Chile är skattskyldiga där för all inkomst oavsett varifrån den härrör. Vanligtvis beskattas inkomst och utdelning från utlandet det år då dessa tas emot. Rätt till avräkning för skatt som betalats utomlands föreligger. Bolagsskatt tas ut i två steg. Först tas en primär bolagsskatt ut på 15 % (first category tax) på bolagets förvärvade nettoinkomst varje beskattningsår. Därefter tas en tilläggsskatt ut på 20 % (additional tax) på vinst som delas ut från bolaget. Motsvarande gäller för inkomst som är hänförlig till ett utlandsägt fast driftställe i Chile. Resultatet blir att ett utländskt bolag med verksamhet i Chile får en sammanlagd skattebörda på 35 % (först 15 % och därefter ytterligare 20 % skatt vid utdelningstillfället). Utländska investerare har möjlighet att i enlighet med en särskild lagstiftning (The Foreign Investment Statute DL 600) i stället för att bli beskattade enligt detta tvådelade bolagsskattesystem välja en högre bolagsskattesats på 42 %. Skattesatsen är fastställd för en period om högst 20 år. Investeraren kan avstå från denna speciella skatteregim och i stället bli beskattad enligt huvudregeln. I så fall kan investeraren inte återgå till denna särskilda skatteordning. Kapitalvinster är föremål för beskattning, såvida de inte undantas enligt särskilda bestämmelser. Koncerninterna utdelningar beskattas inte. På ränta och royalty som betalas till bolag som inte är hemmahörande i Chile tas källskatt ut. Källskatten på räntebetalningar är normalt 35 % men på vissa betalningar avseende lån som är beviljade av utländsk bank eller annan finansiell institution tas källskatt ut med 4 %. Källskatten på royalty är normalt 30 %. Andra skatter än inkomstskatter som tas ut enligt chilensk lagstiftning och som är relaterade till ett bolags verksamhet är normalt avdragsgilla.

4.2.2 Beskattning av fysiska personer

Fysiska personer bosatta i Chile är skattskyldiga där för all inkomst oavsett varifrån den härrör. Skatterättslig bosättning i Chile föreligger om en person vistas i landet under sex månader i följd under ett kalenderår eller under mer än sex månader sammanlagt under två på varandra följande kalenderår. Kapitalvinst beskattas inte särskilt utan som vanlig inkomst. Eventuella ränteinkomster beskattas också som vanlig inkomst. Fysiska personer som är bosatta i Chile beskattas enligt en progressiv skatteskala i intervallet 0–40 %. För fysiska personer som inte är bosatta i Chile tas en källskatt ut med 20 % för inkomster som härrör från Chile under deras tre första år i landet och därefter för all inkomst oavsett varifrån den härrör. Chile har inte någon allmän förmögenhetsskatt.

4.3 Skatteavtalets innehåll

Avtalet ansluter nära till den modell som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) rekommenderar för bilaterala skatteavtal (”Model Tax Convention on Income and on Capital”).

4.3.1 Avtalets tillämpningsområde

Artikel 1 anger de personer som omfattas av avtalet. Enligt artikeln, som överensstämmer med motsvarande artikel i OECD:s modellavtal, skall avtalet tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. För att avtalet skall vara tillämpligt krävs dels att fråga är om en sådan person som avses i artikel 3.1 d eller e, dels att denna person i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.1 har hemvist i en avtalsslutande stat. Avtalet är enligt dessa bestämmelser endast tillämpligt i fråga om personer som enligt den interna rätten i en avtalsslutande stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, bolagsbildning eller annan liknande omständighet. Uttrycket innefattar endast person som är obegränsat skattskyldig, dvs. en person som är skattskyldig för hela sin världsvida inkomst i denna stat och inte person som är skattskyldig endast för inkomst som har sin källa i staten i fråga. Den skattskyldighet som avses i avtalet är inte någon formell eller symbolisk skattskyldighet. Skattskyldigheten skall i princip innebära en skyldighet att erlägga skatt enligt de inkomstskattetabeller som normalt tillämpas för personer som är obegränsat skattskyldiga i staten i fråga. För att avtalet skall vara tillämpligt på inkomst som förvärvas av ett svenskt delägarbeskattat subjekt gäller vissa i artikel 4.1 angivna villkor. Ett svenskt delägarbeskattat subjekt är med tillämpning av denna bestämmelse berättigat att få nedsättning av t.ex. kupongskatt på utdelning i källstaten enligt reglerna i artikel 10, till den del dess inkomst är skattepliktig i Sverige på samma sätt som inkomst som tillfaller en person som har hemvist här. Det har i detta sammanhang ingen betydelse om det är det delägarbeskattade subjektet eller dess delägare som är skattesubjekt. Har t.ex. ett svenskt handelsbolag tre delägare varav endast två har skatterättslig hemvist i Sverige, medan den tredje har hemvist i en tredje stat, har handelsbolaget rätt att erhålla de nedsättningar av källskatt som följer av avtalets regler beträffande två tredjedelar av den inkomst som uppbärs från Chile. Artikel 2 anger de skatter på vilka avtalet är tillämpligt. I artikel 2.3 räknas de för närvarande utgående skatterna upp som omfattas av avtalet. Denna uppräkning är efter chilenskt önskemål endast exemplifierande. Av artikel 2.4 framgår att avtalet skall tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter undertecknandet påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i artikel 2.3. Chile tar för närvarande inte ut någon allmän förmögenhetsskatt. Av artikel 22.5 framgår att avtalets bestämmelser om beskattning av förmögenhet tillämpas först när även Chile tar ut en allmän skatt på förmögenhet.

4.3.2 Definitioner m.m.

Artikel 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i avtalet. Innehållet i artikeln överensstämmer i huvudsak med motsvarande artikel i OECD:s modellavtal. När det gäller tolkning av skatteavtal och då bl.a. den i artikel 3.2 intagna bestämmelsen hänvisas till vad som anförts i propositionen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (prop. 1989/90:33 s. 42 f.). Här skall endast framhållas att tolkningsreglerna i Wienkonventionen om traktaträtten gäller vid tvist mellan parterna, dvs. de avtalsslutande staterna, om avtalets innebörd. När det gäller förhållandet mellan skattskyldiga och staten skall skatteavtalet i princip tolkas som annan svensk lagstiftning, dvs. enligt sin ordalydelse och med stöd av offentliga förarbeten. Artikel 4 innehåller regler som avser att fastställa var en person skall anses ha hemvist vid tillämpning av avtalet. Artikeln avviker från OECD:s modellavtal på så sätt att punkt 1 andra stycket har utformats i enlighet med Chiles önskemål, vilket innebär att även andra delägarbeskattade subjekt än handelsbolag kan omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. I de fall annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna (artikel 4.3) skall personen vid tillämpningen av avtalet anses ha hemvist i den stat enligt vilkens lagstiftning den bildats. Om inte heller detta kan avgöra frågan skall de behöriga myndigheterna söka avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse. Hemvistreglerna i avtalet har inte någon betydelse för var en person skall anses vara bosatt enligt intern skattelagstiftning, utan såsom uttryckligen framgår av avtalstexten regleras endast frågan om hemvist vid tillämpningen av avtalet. Detta innebär att avtalets hemvistregler inte är avgörande t.ex. när det gäller att avgöra om man vid beskattningen i Sverige skall ta ut kupongskatt enligt kupongskattelagen (1970:624) eller inkomstskatt enligt bestämmelserna i IL på utdelning som betalas från Sverige. Bestämmelserna i IL skall tillämpas på utdelning från ett svenskt bolag till en fysisk person som är obegränsat skattskyldig i Sverige enligt intern svensk skattelagstiftning, men som har hemvist i en annan stat enligt ett skatteavtal. Reglerna i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning får däremot betydelse vid bestämmandet av hemvist enligt avtalet. En förutsättning för att en person skall anses ha hemvist i någon av de avtalsslutande staterna enligt avtalet är att personen i fråga anses bosatt eller hemmahörande, dvs. obegränsat skattskyldig, enligt intern rätt i någon av de avtalsslutande staterna eller i båda. Punkt 2 reglerar dubbel bosättning för fysiska personer, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska regler för beskattning anses obegränsat skattskyldig i Sverige och enligt reglerna för beskattning i Chile anses bosatt där. Vid tillämpningen av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelse. En person som anses obegränsat skattskyldig såväl i Sverige som i Chile enligt respektive stats interna lagstiftning men som vid tillämpningen av avtalet anses ha hemvist i Chile skall, i fråga om de inkomster till vilka Sverige har beskattningsrätten enligt avtalet, vid taxeringen i Sverige beskattas enligt de regler som gäller för i Sverige obegränsat skattskyldiga. Detta medför bl.a. rätt att få göra grundavdrag och allmänna avdrag. Artikel 5 definierar fast driftställe. Artikeln överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal. De avvikelser som förekommer är av mindre betydelse och har tillkommit på chilenskt initiativ. Punkt 2 innehåller en uppräkning – på intet sätt uttömmande – av exempel, som vart och ett kan anses utgöra ett fast driftställe. Dessa exempel skall dock ses mot bakgrund av den allmänna definitionen i punkt 1. Detta innebär att uppräkningen i punkt 2 skall förstås så att dessa platser för affärsverksamhet utgör fasta driftställen endast om de uppfyller de allmänna villkoren i punkt 1. Punkt 3 a innehåller en bestämmelse som innebär att plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet och verksamhet som består av övervakning i anslutning därtill utgör fast driftställe om verksamheten pågår längre tid än sex månader. Enligt punkt 3 b har ett företag fast driftställe i en avtalsslutande stat om företaget tillhandahåller tjänster där, inklusive konsulttjänster, som utförs av anställda i detta företag eller av andra fysiska personer som anlitas av företaget. En förutsättning är dock att verksamheten pågår längre tid än 183 dagar under en tolvmånadersperiod. Motsvarande bestämmelse finns i Förenta nationernas modellavtal (”United Nations Model Double Taxation Convention between Developed and Developing Countries”, 2001). Vid beräkningen av dessa tidsgränser skall verksamheter som är identiska eller väsentligen likartade och som utförs av företag i intressegemenskap enligt artikel 9 läggas samman. Bestämmelsen om fast driftställe i svensk skattelagstiftning finns i 2 kap. 29 § IL. För att ett företag i Chile skall kunna beskattas för inkomst av näringsverksamhet från fast driftställe i Sverige enligt artikel 7 i avtalet krävs att företaget har fast driftställe såväl enligt intern svensk lagstiftning som enligt bestämmelserna i avtalet (jfr 2 § i den föreslagna lagen om skatteavtal mellan Sverige och Chile).

4.3.3 Avtalets beskattningsregler

Artiklarna 6–22 innehåller avtalets regler om fördelning av beskattningsrätten till olika inkomster och tillgångar. Avtalets uppdelning i olika inkomster har endast betydelse för tillämpningen av avtalet och således inte vid bestämmandet av till vilket inkomstslag och till vilken förvärvskälla inkomsten skall hänföras enligt svensk intern skattelagstiftning. När beskattningsrätten fördelats enligt avtalet sker beskattning i Sverige enligt svensk lagstiftning. Har rätten att beskatta viss inkomst i Sverige inskränkts genom avtalet måste denna begränsning iakttas. I de fall en inkomst ”får beskattas” i en avtalsslutande stat enligt bestämmelserna i artiklarna 6–21, innebär detta naturligtvis inte att den andra staten fråntagits rätten att beskatta inkomsten i fråga. Beskattning får i sådant fall ske även i den andra staten, om det är möjligt enligt dess interna skattelagstiftning, men den dubbelbeskattning som uppkommer måste i så fall undanröjas. Hur detta genomförs framgår av artikel 23. Inkomst av fast egendom får enligt artikel 6 beskattas i den stat där egendomen är belägen. Artikeln överensstämmer med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal, med undantag av att definitionen av fast egendom uttryckligen omfattar även ”byggnader”. Bakgrunden till detta är att byggnad enligt svensk rätt i vissa fall är lös egendom. Vid tillämpningen av avtalet anses alltid byggnad som fast egendom och inkomst av sådan byggnad, liksom övrig fast egendom enligt definitionen i punkt 2, får beskattas här om byggnaden eller den övriga fasta egendomen finns i Sverige även om inkomsttagaren har hemvist i Chile. Enligt IL beskattas inkomst som härrör från fast egendom i vissa fall som inkomst av näringsverksamhet. Vid tillämpningen av avtalet bestäms dock rätten att beskatta inkomst av fast egendom med utgångspunkt i artikel 6, dvs. den stat i vilken den fasta egendomen är belägen får beskatta inkomsten. Detta hindrar dock inte Sverige från att beskatta inkomsten i inkomstslaget näringsverksamhet vid taxeringen här. Observera att artikeln endast behandlar situationen att en person med hemvist i en avtalsslutande stat har fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten. Inkomst av fast egendom som är belägen i den skattskyldiges hemviststat eller i en tredje stat behandlas i artikel 21 (annan inkomst). Royalty från fast egendom eller för nyttjande av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång behandlas också som fast egendom vid tillämpningen av avtalet. Annan royalty beskattas enligt artikel 12. Artikel 7 innehåller regler om beskattning av rörelseinkomst. Sådan inkomst beskattas enligt huvudregeln i punkt 1 endast i den stat där företaget har hemvist. Uttrycket ”företag i en avtalsslutande stat” definieras i artikel 3.1 f och avser ett företag som bedrivs av en person, fysisk eller juridisk, som har hemvist i en avtalsslutande stat. En person med hemvist i Sverige som bedriver rörelse från fast driftställe i Chile utgör således ett företag i Sverige. Om företaget bedriver rörelse från fast driftställe i den andra staten, får emellertid inkomst som är hänförlig till driftstället beskattas i denna andra stat. Begreppet ”fast driftställe” har definierats i artikel 5 och avser att reglera när ett företag i en avtalsslutande stat skall anses ha sådan närvaro eller bedriva sådan verksamhet i den andra avtalsslutande staten att denna andra stat skall få beskatta en del av företagets rörelseinkomst. Bestämmelserna i artikel 7 är, med undantag av punkterna 2 och 3, identiska med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Dessutom har artikel 7.4 i OECD:s modellavtal uteslutits. Om ett företag hemmahörande i Chile bedriver rörelse i Sverige från fast driftställe här, skall vid inkomstberäkningen i första hand tillämpas svenska regler, men beskattningen får inte stå i strid med bestämmelserna i skatteavtalet. Vid fördelningen av inkomster mellan fast driftställe och huvudkontor skall armlängdsprincipen användas, dvs. till det fasta driftstället skall hänföras den inkomst som detta driftställe skulle ha förvärvat om det hade varit ett fristående företag som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och avslutat affärer på normala marknadsmässiga villkor med det företag till vilket driftstället hör och med alla andra personer (punkt 2). Punkt 3 innehåller vissa regler för hur nödvändiga utgifter som uppkommit för ett fast driftställe skall behandlas. Därvid klargörs att t.ex. allmänna förvaltningskostnader för ett fast driftställe som uppkommit hos företagets huvudkontor är en utgift som får dras av hos det fasta driftstället. I punkt 4 anges att inkomst inte hänförs till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps för företaget genom det fasta driftställets försorg. Punkt 5 garanterar en fortlöpande och enhetlig skattebehandling av det fasta driftstället. Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar i avtalet, regleras beskattningsrätten till sådana inkomster i dessa andra artiklar (punkt 6). Artikel 8 behandlar beskattning av inkomst av rörelse i form av sjöfart och luftfart i internationell trafik. Sådana inkomster beskattas enligt punkt 1 endast i den stat där det företag som använder skepp eller luftfartyg i internationell trafik har hemvist. Denna regel gäller beträffande Scandinavian Airlines System (SAS) endast för den del av SAS inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren (se artikel 28.7). Artikel 9 innehåller regler om omräkning av inkomst vid obehörig vinstöverföring mellan företag med intressegemenskap. Artikeln överensstämmer i princip med OECD:s modellavtal. De i punkt 1 angivna reglerna innebär inte någon begränsning av en avtalsslutande stats rätt att enligt intern lagstiftning vidta omräkning av ett företags resultat utan anger endast i vilka fall den i punkt 2 angivna justeringen är avsedd att göras. Artikel 10 behandlar beskattningen av utdelning. Definitionen av uttrycket ”utdelning” som finns i punkt 3 överensstämmer i huvudsak med den i OECD:s modellavtal. Definitionen gäller endast vid tillämpning av artikel 10. Om uttrycket förekommer i andra artiklar kan det ha en annan innebörd. Artikel 10 kan således inte användas för att avgöra innebörden av uttrycket utdelning i andra sammanhang. Anledningen till att uttrycket definieras i artikel 10 är att de betalningar beträffande vilka rätt föreligger att ta ut en källskatt med de i artikeln angivna skattesatserna måste kunna avgränsas från andra betalningar. Samma princip gäller även för ränta och royalty (se artiklarna 11 och 12). För att utdelning från bolag i Chile skall vara skattefri för ett svenskt bolag enligt artikel 23.2 c, krävs att fråga är om sådan utdelning som avses i svensk skattelagstiftning. Utdelning får enligt punkt 1 beskattas i den stat där mottagaren har hemvist. Enligt punkt 2 får utdelning även beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 % av utdelningens bruttobelopp. Om den som har rätt till utdelningen är ett bolag som direkt eller indirekt kontrollerar minst 20 % av det utdelande bolagets sammanlagda röstvärde får skatten inte överstiga 5 % av utdelningens bruttobelopp. Indirekt innehav har medtagits på chilenskt initiativ. De nu redovisade begränsningarna i källstatens beskattningsrätt gäller som nämnts endast då ”den som har rätt till utdelningen – – – har hemvist i den andra avtalsslutande staten”. Av detta villkor, som även uppställs i fråga om ränta (artikel 11.2) och royalty (artikel 12.2), följer att den angivna begränsningen av skatten i källstaten inte gäller när en mellanhand, exempelvis en representant eller en ställföreträdare, sätts in mellan inkomsttagaren och utbetalaren. Beskattningen av bolaget för den vinst av vilken utdelningen betalas berörs inte av begränsningarna i källstatens beskattningsrätt. Bestämmelserna innebär ingen begränsning vid tillämpningen av den tilläggsskatt (”the additional tax”) som tas ut i Chile under förutsättning att den primära bolagsskatten (”the first category tax”) kan avräknas fullt ut från tilläggsskatten. Se avsnitt 4.2.1 om bolagsbeskattningen i Chile. I vissa fall skall rätten att beskatta utdelningen fördelas med tillämpning av avtalets regler för beskattning av inkomst av rörelse eller av självständig yrkesutövning. Dessa fall anges i punkt 4. Punkt 5 innehåller förbud mot s.k. extra-territoriell beskattning av utdelning (beträffande detta slag av beskattning, se punkterna 33–39 i kommentaren till artikel 10.5 i OECD:s modellavtal). Punkt 6 har tillkommit på chilenskt initiativ för att förhindra ett obehörigt utnyttjande av avtalet. I protokollet till avtalet anges att när en avtalsslutande stat överväger att neka en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten en förmån enligt artikeln skall de behöriga myndigheterna överlägga med varandra. Artikel 11 behandlar beskattningen av ränta. Enligt punkt 1 får ränta beskattas i den stat där mottagaren har hemvist. Vad som här avses med ränta framgår av punkt 3 (jfr vad som angetts beträffande definitionen av utdelning under artikel 10). Även källstaten får enligt punkt 2 beskatta räntan, men skatten får i sådant fall inte överstiga 15 % av räntans bruttobelopp. Om räntan utgår på grund av lån som beviljats av bank eller försäkringsbolag får skatten inte överstiga 5 % av räntans bruttobelopp. Ränta som härrör från tredje stat eller som härrör från den avtalsslutande stat i vilken den som tar emot räntan har hemvist beskattas enligt artikel 21.1 endast i hemviststaten. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte i de fall som avses i punkt 4, dvs. då räntan är hänförlig till fordran som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till räntan har i den andra avtalsslutande staten. I dessa fall skall beskattningsrätten till räntan i stället fördelas med tillämpning av artikel 7 respektive artikel 14 som behandlar inkomst av rörelse respektive självständig yrkesutövning. Enligt svensk intern skattelagstiftning utgör såväl inkomst av rörelse som inkomst av självständig yrkesutövning oftast inkomst av näringsverksamhet. Den här beskrivna beskattningsrätten för källstaten kan bli tillämplig i Sverige – i fråga om person som är begränsat skattskyldig enligt intern rätt – endast om räntan skall hänföras till intäkt av näringsverksamhet. Dessutom fordras att fast driftställe föreligger enligt svensk intern rätt eller att inkomsten hänför sig till här belägen fastighet (3 kap. 18 § 1 och 6 kap. 11 § 1 IL). Punkterna 5 och 6 överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Punkt 7 har tillkommit på chilenskt initiativ för att förhindra ett obehörigt utnyttjande av avtalet. Jfr också vad som föreskrivs om denna fråga i protokollet till avtalet. Artikel 12 behandlar beskattningen av royalty. Enligt punkt 1 får royalty som härrör från en avtalsslutande stat (källstaten) och betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas i den stat där mottagaren har hemvist. Enligt punkt 2 får också källstaten ta ut skatt på royaltybetalningar, men om den som har rätt till royaltyn har hemvist i den andra avtalsslutande staten får denna skatt inte överstiga 10 % av royaltyns bruttobelopp. Om royaltyn avser ersättning för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning får skatten inte överstiga 5 % av royaltyns bruttobelopp. Definitionen av uttrycket ”royalty” i punkt 3 (jfr vad som angetts beträffande definitionen av utdelning under artikel 10) inbegriper även betalningar för nyttjandet av eller för rätten att nyttja biograffilm eller film, band eller annat medel för bild- eller ljudåtergivning. Definitionen omfattar till skillnad mot OECD:s modellavtal även ersättningar för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning. Från de redovisade bestämmelserna i punkterna 1 och 2 görs i punkt 4 undantag för sådana fall då den rättighet eller egendom för vilken royaltyn betalas har verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till royaltyn har i den andra avtalsslutande staten (källstaten). I dessa fall fördelas beskattningsrätten till royaltyn mellan staterna med tillämpning av bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14 som behandlar inkomst av rörelse respektive självständig yrkesutövning. Punkt 6 överensstämmer med motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal. Punkt 7 har tillkommit på chilenskt initiativ för att förhindra ett obehörigt utnyttjande av avtalet. Jfr också vad som föreskrivs om denna fråga i protokollet till avtalet. Artikel 13 behandlar beskattning av realisationsvinst. Bestämmelserna avviker i vissa avseenden från OECD:s modellavtal. Vinst vid överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik respektive vinst vid avyttring av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg beskattas enligt punkt 3 endast i den stat där den som avyttrar egendomen har hemvist. När det gäller vinst som förvärvas av SAS tillämpas denna regel endast på den del av vinsten som är hänförlig till den svenske delägaren (se artikel 28.8). I punkt 4 första stycket a och b finns bestämmelser om under vilka förutsättningar vinst som person i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av andelar eller andra rättigheter som representerar kapitalet i ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat. I punkt 4 första stycket c finns en bestämmelse som möjliggör för Sverige att beskatta fysisk person som har haft hemvist i Sverige men som numera har hemvist i Chile för kapitalvinst vid överlåtelse av andelar eller andra rättigheter i svenska företag under tio år efter det att personen i fråga upphört att ha hemvist i Sverige. Annan vinst än sådan som anges i punkt 4 första stycket a–c, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av andelar eller andra rättigheter som representerar kapitalet i ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat, men skatten får inte enligt punkt 4 andra stycket överstiga 16 % av vinstens belopp. Enligt punkt 4 tredje stycket beskattas vinst som pensionsfond med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av andelar eller andra rättigheter som representerar kapitalet i ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten endast i hemviststaten. Enligt artikel 14 beskattas inkomst som fysisk person förvärvar av fritt yrke eller annan självständig yrkesutövning i regel endast där utövaren har hemvist. Utövas verksamheten i den andra staten från en stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande, får dock inkomsten beskattas även i denna andra stat. Detta gäller också om han vistas i den andra avtalsslutande staten under en tidsperiod eller tidsperioder som uppgår till eller överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod. Den del av inkomsten som i sådana fall får beskattas i denna andra stat är dock begränsad till så stor del av inkomsten som är hänförlig till den stadigvarande anordningen eller till den verksamhet som bedrivs i denna andra stat. Innebörden av uttrycket ”fritt yrke” belyses i punkt 2 med några typiska exempel. Denna uppräkning är endast exemplifierande. Det bör observeras att denna artikel behandlar ”fritt yrke eller annan självständig verksamhet”. Artikeln skall sålunda inte tillämpas när fråga är om anställning, t.ex. läkare som tjänstgör som anställd tjänsteläkare eller ingenjör som är anställd i ett av denne ägt aktiebolag. Artikeln är inte heller tillämplig på självständig verksamhet som artister eller sportutövare bedriver. Sådan verksamhet omfattas i stället av artikel 17. Artikel 15 behandlar beskattning av enskild tjänst. Punkt 1 innehåller en huvudregel enligt vilken sådan inkomst endast beskattas i inkomsttagarens hemviststat. Detta gäller alltid då arbetet utförs i hemviststaten eller i en tredje stat. Enligt bestämmelsen får emellertid inkomsten beskattas i verksamhetsstaten om arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Undantag från denna senare regel gäller vid viss korttidsanställning under de förutsättningar som anges i punkt 2. Om dessa villkor är uppfyllda sker beskattningen endast i inkomsttagarens hemviststat. I punkt 3 har intagits särskilda bestämmelser om beskattningen av arbete ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik. Beskattning av ombordanställda sker endast i arbetstagarens hemviststat. Styrelsearvode och annan liknande ersättning får enligt artikel 16 beskattas i den stat där bolaget som betalar arvodet eller ersättningen har hemvist. Beskattning av inkomster som artister och sportutövare uppbär genom sin personliga verksamhet regleras i artikel 17. Artikeln överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Sådan inkomst får beskattas där verksamheten utövas (punkt 1). Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvas under utövande av fritt yrke eller i enskild tjänst och gäller varje inkomst som har anknytning till personens renommé som artist eller sportutövare. Enligt punkt 2 får inkomsten beskattas i den stat där artisten eller sportutövaren utövar verksamheten, även om ersättningen tillfaller en annan person än artisten eller sportutövaren själv (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten eller sportutövaren är anställd). Enligt artikel 18 får pensioner – oavsett om de betalas på grund av tidigare enskild eller offentlig tjänst – som betalas från en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas i utbetalarstaten (punkt 1). Enligt punkt 2 beskattas underhållsbidrag eller annat understöd endast i hemviststaten. Underhållsbidrag eller annat understöd som betalas av person med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas dock, till den del betalningen inte är avdragsgill för betalaren, endast i den förstnämnda staten. Inkomst av offentlig tjänst – med undantag för pension – beskattas enligt artikel 19 i regel endast i den stat som betalar ut ersättningen (punkt 1 a). Under vissa i punkt 1 b angivna förutsättningar beskattas dock sådan ersättning endast i inkomsttagarens hemviststat. Enligt punkt 2 beskattas i vissa fall ersättning av offentlig tjänst enligt reglerna i artiklarna 15, 16 och 17. Artikel 20 innehåller regler för studerande, lärlingar och affärspraktikanter. Annan inkomst som inte behandlas särskilt i artiklarna 6–20 regleras i artikel 21. Sådan inkomst beskattas enligt huvudregeln i punkt 1 endast i inkomsttagarens hemviststat. Artikelns tillämpningsområde är inte begränsat till inkomst som härrör från en avtalsslutande stat, utan avser också inkomst från tredje stat. Detta innebär bl.a. att den kommer till användning vid konkurrens mellan flera olika skatteavtal, se vidare i kommentaren till artikel 21 i OECD:s modellavtal. Observera att artikelns tillämpningsområde omfattar även inkomster av de slag som tidigare behandlats i andra artiklar, t.ex. inkomst av fast egendom och ränta, i fall då inkomsten härrör från en tredje stat eller från den stat där den skattskyldige har hemvist och inte i stället omfattas av artikel 7 eller 14. Från bestämmelsen i artikel 21.1 som ger hemviststaten en exklusiv beskattningsrätt görs undantag i artikel 21.2 och 3. Enligt punkt 2 skall beskattningsrätten i stället fördelas med tillämpning av artikel 7 eller artikel 14 om inkomsten uppbärs av en person som har fast driftställe eller stadigvarande anordning i den andra avtalsslutande staten och inkomsten har verkligt samband med detta fasta driftställe eller denna stadigvarande anordning. Detta gäller dock inte för fast egendom som definierats i artikel 6.2. Artikel 21.3, som hämtats från Förenta nationernas modellavtal, ger källstaten rätt att beskatta en inkomst som inte har behandlats i föregående artiklar om inkomsten härrör från denna stat.

4.3.4 Beskattning av förmögenhet

Artikel 22 innehåller regler om beskattning av förmögenhet. Punkterna 1 – 4 överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Enligt punkt 5 tillämpas bestämmelserna i artikeln i en avtalsslutande stat endast om båda avtalsslutande staterna tar ut en allmän skatt på förmögenhet. Chile tar för närvarande inte ut någon sådan förmögenhetsskatt.

4.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning

4.4.1 Huvudregel

Bestämmelserna om undanröjande av dubbelbeskattning finns i artikel 23. Sverige tillämpar enligt punkt 2 avräkning av utländsk skatt (”credit of tax”) som huvudmetod för att undvika dubbelbeskattning. Detsamma gäller för Chile (punkt 1). Avräkningsmetoden innebär att en person med hemvist i den ena staten taxeras där även för sådan inkomst som enligt avtalet får beskattas i den andra staten. Den därvid beräknade skatten minskas därefter i princip med den skatt som enligt avtalet har tagits ut i den andra staten. Vid avräkning av utländsk skatt vid beskattningen i Sverige tillämpas bestämmelserna i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Svensk inkomstskatt före avräkning beräknas därvid på inkomsten enligt vanliga svenska regler.

4.4.2 Skattefrihet för utdelning från bolag i Chile till svenskt bolag

Artikel 23.2 c behandlar frågan om skattebefrielse i Sverige för utdelning från bolag i Chile till svenskt bolag. Bestämmelsen hänvisar till de interna svenska reglerna om skattebefrielse för utdelning från utlandet (24 kap. IL).

4.5 Särskilda bestämmelser

I artikel 24 finns bestämmelser om förbud mot diskriminering vid beskattningen i vissa fall. I punkt 1 anges att medborgare i en avtalsslutande stat inte skall bli mindre fördelaktigt behandlad i den andra avtalsslutande staten än en medborgare i denna andra stat blir behandlad under samma förhållanden. När det gäller uttrycket ”under samma förhållanden” har detta en central betydelse och avser skattskyldig som vid tillämpningen av allmänna lagar och föreskrifter på skatteområdet både rättsligt och faktiskt befinner sig i samma situation som den person som är medborgare i den andra staten och med vilken jämförelsen görs. Om således en utländsk medborgare hävdar att han enligt bestämmelserna i denna punkt diskrimineras skall bedömningen av om så är fallet grunda sig på en jämförelse mellan hur en svensk medborgare skulle ha behandlats under i övrigt lika förhållanden. Endast om en svensk medborgare vid denna jämförelse skulle ha getts en mer fördelaktig skattemässig behandling än den utländska medborgaren just på grund av medborgarskapet kan diskriminering föreligga enligt punkt 1. En här bosatt utländsk medborgare skall vid beskattningen behandlas på samma sätt som en här bosatt svensk medborgare, dvs. enligt de regler som gäller för en obegränsat skattskyldig person. En i utlandet bosatt utländsk medborgare behandlas som en begränsat skattskyldig person på samma sätt som en i utlandet bosatt svensk medborgare. Om en avtalsslutande stat vid beskattningen gör åtskillnad mellan sina egna medborgare beroende på om de är begränsat eller obegränsat skattskyldiga, får denna stat göra samma åtskillnad mellan begränsat och obegränsat skattskyldiga när det gäller utländska medborgare. Bestämmelserna i punkt 2 tar sikte på diskriminerande behandling av ett företags fasta driftställe i den andra avtalsslutande staten. I punkt 4 finns en bestämmelse som avser ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Sådan betalning är avdragsgill vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som motsvarande betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. Motsvarande gäller för skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet Punkt 5 förbjuder en avtalsslutande stat att ge ett företag i den avtalsslutande staten mindre förmånlig behandling på grund av att dess kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras – direkt eller indirekt – av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Viktigt att observera såvitt avser denna bestämmelse är att den endast avser beskattningen av företaget som sådant och således inte omfattar beskattningen av de personer som äger eller kontrollerar företagets kapital. Bestämmelsens syfte är att tillförsäkra skattskyldiga med hemvist i samma stat lika behandling oavsett ägarförhållandena. Av punkt 6 framgår att med uttrycket ”beskattning” i denna artikel avses de skatter på vilka avtalet är tillämpligt. Detta innebär att bestämmelserna i denna artikel inte kan åberopas beträffande arvs- och gåvoskatt, mervärdesskatt, energiskatt etc. Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse regleras i artikel 25 och bestämmelserna om utbyte av upplysningar finns i artikel 26. I artikel 27 finns vissa föreskrifter beträffande medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat.

4.6 Övriga bestämmelser

Artikel 28 innehåller vissa kompletterande bestämmelser. I punkt 1 anges att investeringsfonder och andra fonder som förvaltas av person med hemvist i Chile får beskattas där beträffande utdelning, ränta, realisationsvinst och annan inkomst som härrör från egendom eller investering i Chile. Enligt punkt 3 påverkar avtalet inte tillämpningen av gällande bestämmelser i den chilenska lagen DL 600 (jfr avsnitt 4.2.1) i den lydelse de har vid tiden för undertecknandet av avtalet eller senare kan få genom ändring. Av punkt 4 framgår att avgifter som betalas av eller för en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat till en pensionsplan i den andra staten, under vissa förutsättningar och under viss tid, skall behandlas på samma sätt i skattehänseende i hemviststaten som betalningar till en pensionsplan i denna stat. Bestämmelsen har tillkommit för att underlätta pensionssparandet för personer som tillfälligt tar anställning i den andra avtalsslutande staten. De särskilda reglerna för SAS i punkterna 7–9 innebär att avtalet endast reglerar beskattningen av den del av SAS inkomst och förmögenhet som är hänförlig till den svenske delägaren.

4.7 Slutbestämmelser

Artiklarna 29 och 30 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande och upphörande. Enligt artikel 29 träder avtalet i kraft den dag då den sista av de avtalsslutande staterna underrättat den andra staten om att de åtgärder vidtagits som enligt den statens lagstiftning krävs för att avtalet skall träda i kraft. Avtalet tillämpas i Sverige på källskatt, på inkomst som betalas eller tillgodoförs den 1 januari det år som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare. I fråga om andra skatter på inkomst tillämpas avtalet på inkomstskatt som påförs för beskattningsår som börjar den 1 januari det år som närmast följer efter det år då avtalet träder i kraft eller senare. I fråga om förmögenhetsskatt tillämpas avtalet, om och i den omfattning sådan skatt införs i Chile efter undertecknandet av avtalet, för skatt som tas ut på förmögenhet som innehas den 1 januari det år som närmast följer efter den dag då förmögenhetsskatten införs eller senare.

4.8 Protokollet

Vid undertecknandet av avtalet mellan Sverige och Chile undertecknades även ett protokoll som utgör en del av avtalet. I protokollet regleras situationen att en avtalsslutande stat överväger att neka en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten en förmån som annars följer av någon av artiklarna 10–12. De behöriga myndigheterna skall i sådant fall överlägga med varandra. Bestämmelsen innebär att om den ena staten överväger att vägra källskattenedsättning skall den behöriga myndigheten i den andra staten underrättas om detta och ges tillfälle att yttra sig. Vidare föreskrivs att om Chile i framtiden accepterar lägre källskatter beträffande ränta eller royalty i förhållande till något annat OECD-land kommer motsvarande automatiskt att gälla i förhållande till Sverige.

Upphävande av förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m.

Regeringens förslag: Förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m. skall upphöra att gälla genom en lag om upphävande av förordningen i fråga.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen utfärdade den 24 februari 1977 förordningen (1977:76) om kupongskatt för person med hemvist i Spanien, m.m. Förordningen innehåller huvudsakligen administrativa regler om verkställighet av lag. Flertalet bestämmelser behandlar frågor om sättet för innehållande och återbetalning av kupongskatt. Dessa bestämmelser har blivit otidsenliga och saknar numera praktisk betydelse och bör därför upphävas. I 1 § sista stycket nämnda förordning finns en bestämmelse med ett begränsat materiellt innehåll som syftar till att vägra nedsättning av kupongskatt i vissa särskilda fall då någon obehörigen bereds en förmån. En motsvarande regel finns i 4 § tredje stycket kupongskattelagen (1970:624). Även av den anledningen saknas skäl att behålla förordningen. Skatteverket tillstyrker förslaget.

Konsekvenser för de offentliga finanserna m.m.

Sverige har för närvarande närmare 80 skatteavtal i kraft. Förslagen i denna proposition förväntas inte ge upphov till någon negativ offentligfinansiell effekt. Förslagen bedöms inte heller ge upphov till någon ökad arbetsbörda för Skatteverket eller för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 2004

Närvarande: statsrådet Östros, ordförande, och statsråden Lövdén, Ringholm, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Karlsson, Lund, Andnor, Nuder, M. Johansson, Björklund, Jämtin

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 2004/05:20 Skatteavtal mellan Sverige och Chile m.m.