Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2022:9

Fakta om rättsliga kommentarer

Rättsliga kommentarer utgör Migrationsverkets uttalanden om hur ett domstolsavgörande bör tolkas. De är styrande för myndighetens medarbetare och beslutas av chefen för rättsavdelningen.

Rättsliga kommentarer förs in i en särskild dokumentserie, RK-serie. Dokument- serien är gemensam för hela myndigheten. Beslut om fastställande, ändringar och upphävande av en rättslig kommentar förs in i beslutsdokumentserien för chefen för rättsavdelningen.

1 Syfte

Syftet med denna kommentar är att förtydliga hur MIG 2022:9 bör tolkas och ge stöd i handläggningen av ärenden som rör familjemedlemmar till en person som har beviljats uppehållstillstånd på skyddsskäl men som saknar egna individuella skyddsskäl eller skäl hänförliga till huvudpersonens skyddsskäl (asylsmitta).

2 Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2022:9

2.1 Bakgrund i målet

De syriska medborgarna WT och EA sökte asyl i Sverige i september 2018. Deras gemensamma barn L, som också är medborgare i Syrien, föddes i Sverige i januari 2019 och sökte asyl i mars samma år. Migrationsverket beviljade i november hela familjen tidsbegränsade uppehållstillstånd och status som alternativt skyddsbehövande. Deras ansökningar om flyktingstatusförklaring avslogs.

Familjen överklagade beslutet och yrkade att de skulle beviljas flyktingstatusförklaring. Migrationsdomstolen biföll överklagandet och beviljade WT flyktingstatusförklaring med hänvisning till att han riskerade militärtjänstgöring vid ett återvändande till hemlandet. EA beviljades också flyktingstatus på grund av sin religiösa tillhörighet. Migrationsdomstolen ansåg inte att L riskerade flyktinggrundande förföljelse på grund av egna skäl eller på grund av sina föräldrars skäl. Däremot ansågs han ha rätt till derivativ skyddsstatus som familjemedlem. Migrationsdomstolen ansåg därmed också L vara flykting.

Migrationsverket överklagade beslutet och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle upphäva migrationsdomstolens beslut i den del som avsåg L och fastställa Migrationsverkets beslut, med motiveringen att L föddes i Sverige efter att den övriga familjen hade anlänt hit varför det inte rörde sig om en familj som hade splittrats vid flykttillfället. Någon rätt till derivativ skyddsstatus förelåg därför inte.

2.2 Frågan i målet

L:s föräldrar har beviljats flyktingstatusförklaring. Frågan i målet är om denna omständighet innebär att även L, som är ett minderårigt barn, ska beviljas flyktingstatusförklaring.

2.3 Rättsliga utgångspunkter

Det finns ingen bestämmelse i utlänningslagen om rätt till statusförklaring för en flyktings familjemedlemmar. Lagstiftaren har tvärtom tagit aktiv ställning mot införandet av en sådan bestämmelse (prop. 2009/10:31 s. 145).

Principen om familjens enhet ingår inte i Genèvekonventionens definition av begreppet flykting. Däremot nämns den i slutdokumentet från den konferens som antog konventionen, där staterna rekommenderas att säkerställa att flyktingfamiljens enhet behålls.

Enligt artikel 23 i skyddsgrundsdirektivet ska medlemsstaterna se till att familjen hålls samman och att familjemedlemmar till den person som har beviljats internationellt skydd, och som för egen del inte uppfyller kraven för att erhålla sådant skydd, får ansöka om vissa förmåner, däribland uppehållstillstånd.

Det framgår av EU-domstolens praxis att skyddsgrundsdirektivet inte medför någon skyldighet för medlemsstaterna att bevilja flyktingstatusförklaring för den som är nära anhörig till en flykting men inte själv riskerar förföljelse (dom av den 9 november 2021, Bundesrepublik Deutschland [Sammanhållning av familjer], C-91/20, EU:C:2021:898, punkt 35-36).

2.4 Migrationsöverdomstolens bedömning

Utlänningslagen innehåller inte någon bestämmelse om flyktingstatus i situationer där den enskilde inte har något skyddsbehov. I dessa situationer kan en statusförklaring inte heller grundas på skyddsgrundsdirektivet. UNHCR:s handbok föreskriver inte heller någon ovillkorlig rätt för familjemedlemmar till en flykting att själva betraktas som flyktingar. Formuleringarna i punkterna 181-188 i handboken måste tolkas utifrån sitt syfte och mot bakgrund av att flyktingskap är det enda verktyg till skydd mot utvisning som regleras i Genèvekonventionen.

Det är en grundprincip inom migrationsrätten att familjen i möjligaste mån ska hållas samman. Att en familjemedlem som saknar egna skyddsskäl inte beviljas statusförklaring innebär därför inte att familjen splittras. En familjemedlem till en skyddsbehövande utlänning kan efter en individuell prövning i stället beviljas uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna om anknytning alternativt på grund av särskilt eller synnerligen ömmande omständigheter. Det finns därför inte något behov av att utvidga beviljandet av statusförklaring till utlänningar som saknar egna skyddsskäl för att säkerställa sammanhållning av familjen. Principen om familjens enhet medför alltså inte någon separat rätt till flyktingstatus för en utlänning som är familjemedlem till en flykting men som saknar egna skyddsskäl.

Migrationsöverdomstolen gjorde bedömningen att L inte riskerade förföljelse på grund av egna skäl eller på grund av sin relation till föräldrarna. Eftersom han inte riskerade förföljelse kunde han inte beviljas flyktingstatus. Migrationsdomstolens dom upphävdes och Migrationsverkets beslut fastställdes.

3 Vad innebär domen för Migrationsverkets prövning av ärenden?

3.1 Analys

Domen är tydlig med att om en familjemedlem saknar individuella skyddsskäl eller skäl hänförliga till huvudpersonens skyddsskäl (asylsmitta) saknas rättslig grund för att bevilja flyktingstatusförklaring. Migrationsöverdomstolen menar att det inte finns något behov av att utvidga beviljandet av flyktingstatusförklaring till utlänningar som saknar egna skyddsskäl för att säkerställa sammanhållning av familjen.

För att förhindra att familjen splittras får istället reglerna om anknytning i kap. 5 utlänningslagen alternativt regeln om synnerligen ömmande omständigheter i 5 kap. 6 § samma lag användas. Rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen ska också beaktas. Resonemanget i domen bör även kunna appliceras i ärenden där huvudpersonen har beviljats skydd som alternativt skyddsbehövande, vilket då innebär att om en familjemedlem saknar individuella skyddsskäl eller skäl hänförliga till huvudpersonens skyddsskäl saknas även i detta fall rättslig grund för att bevilja skyddsstatus.

Migrationsöverdomstolens avgörande innebär alltså sammanfattningsvis att en familjemedlem till en skyddsbehövande utlänning, som saknar egna asylskäl, inte kan beviljas statusförklaring. En sådan familjemedlem kan efter en individuell prövning i stället beviljas uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 5 kap. 3-3 a §§ och 6 § utlänningslagen. Målet gällde visserligen ett nyfött barn, men Migrationsverkets bedömning är att principerna i domen även gäller andra familjemedlemmar. Det betyder att inga familjemedlemmar kan få skyddsstatusförklaring utan att ha egna asylskäl eller omfattas av asylsmitta.

3.2 Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3-3 a §§ utlänningslagen

Bestämmelser om uppehållstillstånd grundat på anknytning, både till en person och till det svenska samhället, finns i 5 kap. 3 och 3 a §§ utlänningslagen. När det ska göras en bedömning av om en familjemedlem till en skyddsbehövande kan beviljas uppehållstillstånd är det i första hand de bestämmelserna som ska användas.

Om det inte finns förutsättningar för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3-3 a §§ utlänningslagen ska det också göras en prövning av om det går att bevilja uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter. Bestämmelsen i 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen om synnerliga skäl och särskild anknytning till Sverige prövas före 5 kap. 6 § utlänningslagen. Vid bedömningen enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen – som alltså sker före prövningen av bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen – ska vi ta hänsyn till artikel 8 i Europakonventionen. När vi beaktar artikel 8 ska barnets bästa vara en av de omständigheter som vägs in i proportionalitetsbedömningen. Se mer om detta längre ner.

Det ställs olika krav på vem som kan utgöra anknytningsperson. Kraven följer normalt av lagtexten och dess ordalydelse , men kan även ha förtydligats i praxis, och varierar beroende på vilken anknytningsgrund som ska bedömas. Ofta, men inte alltid, krävs att anknytningspersonen är bosatt i Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här. En person som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § och har välgrundade utsikter att beviljas uppehållstillstånd under en längre tid kan vara anknytningsperson i vissa fall.

Prövningen av ärenden där anknytningspersonen har beviljats skyddsstatusförklaring ska inte göras på något annat sätt än vad som normalt görs i ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning. Migrationsöverdomstolen har i flera avgöranden uttalat sig om prövningsordningen i anknytningsmål. Bland annat ska en prövning göras av om den sökandes identitet är styrkt, om dna-analys ska genomföras och om passkravet är uppfyllt. I vissa fall kan det vara möjligt att bevilja främlingspass för en utlänning som saknar giltigt pass. Det ska också göras en bedömning av om ansökan kan beviljas inifrån Sverige eller om huvudregeln i 5 kap. 18 § första stycket utlänningslagen om att ansökan ska lämnas in och beviljas före inresan ska upprätthållas. Vidare ska det göras en bedömning av om anknytningspersonen uppfyller försörjningskravet enligt 5 kap. 3 b § utlänningslagen eller om några av undantagen i 5 kap. 3 c-f §§ utlänningslagen är tillämpliga. Det finns också bestämmelser om när uppehållstillstånd på grund av anknytning kan vägras.

Fråga uppstår också om hur principen om familjens enhet förhåller sig till bestämmelserna i 5 kap. 3-3 a §§. Det är en grundprincip inom svensk migrationsrätt att en familj i möjligaste mån ska hållas samman. Den kommer bl.a. till uttryck i reglerna om uppehållstillstånd på grund av anknytning. Principen om familjens enhet ger däremot i sig ingen rätt till uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i 5 kap. utlänningslagen. Ett uppehållstillstånd kan alltså bara beviljas om familjemedlemmen uppfyller de förutsättningar för uppehållstillstånd som framgår av 5 kap. 3-3 a §§.

Om ett uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3-3 a §§ utlänningslagen beviljas ska tillståndet tidsbegränsas enligt reglerna i 5 kap. 3 g § utlänningslagen. Tillståndet får dock inte gälla för längre tid än utlänningens pass.

3.3 Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen

Om uppehållstillstånd inte kan ges med stöd av reglerna om anknytning i kap. 5 utlänningslagen ska en prövning ske om det enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. För barn krävs inte att omständigheterna som kommer fram har samma allvar och tyngd som för vuxna för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Regeln i 5 kap. 6 § utlänningslagen bygger på en öppen bedömning varför barnets bästa ska vägas in. Bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen tillämpas för personer som redan befinner sig i Sverige och ansöker om uppehållstillstånd härifrån.

Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas. I förarbetena framhålls att det är en samlad bedömning som ska göras av omständigheterna i ärendet och skälen för att sökanden ska få stanna i Sverige ska vara av personlig art. Det går inte att uttömmande ange alla de omständigheter som kan beaktas vid denna bedömning. Regeln är avsedd att tillämpas restriktivt. Rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen ska också beaktas. När vi beaktar artikel 8 ska barnets bästa vara en av de omständigheter som vägs in i proportionalitetsbedömningen. Se mer om detta längre ner.

3.4 Verkställighetshinder och ny prövning enligt 12 kap. 18-19 §§ utlänningslagen

I vissa fall beviljas en hel familj ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen men endast vissa av familjemedlemmarna beviljas därefter uppehållstillstånd och skyddsstatusförklaring.

I de fallen bör ett ärende om verkställighetshinder enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen öppnas ex officio för de i familjen som inte beviljats uppehållstillstånd.

Ärendet bör öppnas och avgöras i anslutning till att beslut fattas i den nya prövningen. Prövningen görs på samma sätt som i andra ärenden som prövas enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen. Prövningen kommer främst fokusera kring 12 kap. 18 § första stycket 3 utlänningslagen om det finns någon annan särskild anledning att beslutet om avvisning/utvisning inte bör verkställas. Det som ska bedömas är om verkställigheten av avvisnings-/utvisningsbeslutet är orimlig. Alla relevanta omständigheter ska beaktas och prövas. Det kan också finnas utrymme att väga in barnets bästa vid bedömningen enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen. Det ska vidare därefter göras en proportionalitetsbedömning av om en verkställighet strider mot rätten till respekt för privat- och/eller familjelivet enligt artikel 8 i Europakonventionen.

3.5 Artikel 8 Europakonventionen

Migrationsöverdomstolens dom i MIG 2022:9 innebär att vi, i de fall det saknas ett individuellt skyddsbehov för familjemedlemmar, behöver göra en prövning om dessa kan beviljas uppehållstillstånd på annan grund än skyddsbehov. Vid en sådan bedömning kan artikel 8 Europakonventionen få betydelse. Det gäller framför allt när vi tillämpar bestämmelser som bygger på öppna bedömningar, 19 20 t.ex. sådana som innehåller rekvisit av typen särskilda skäl , synnerliga skäl och 21 22 särskilt eller synnerligen ömmande . Det kan bli aktuellt att ta hänsyn till artikel 8 Europakonventionen när reglerna om anknytning i 5 kap. 3 och 3 a §§ och regeln om synnerligen ömmande omständigheter i 5 kap. 6 § utlänningslagen tillämpas. Bestämmelsen i 12 kap. 18 § utlänningslagen skyddar inte särskilt den enskildes rätt till familjeliv utan tar sikte på orimliga fall av verkställighet eller när en utvisning skulle kunna utgöra ett konventionsbrott och strida mot artikel 8.

Det ska göras en avvägning mellan individens rätt till respekt för sitt familjeliv och/eller privatliv och de motstående allmänna intressen som aktualiseras (proportionalitetsbedömning). När vi beaktar artikel 8 ska barnets bästa vara en av de omständigheter som vägs in i proportionalitetsbedömningen. Omständigheten att en eller flera familjemedlemmar har beviljats skyddsstatusförklaring kan också få betydelse vid en sådan bedömning.

Att familjemedlemmen har skyddsstatusförklaring kan bland annat få betydelse

vid bedömningen av om det är möjligt att bifalla ansökan efter inresan i landet ,

om det går att göra undantag från försörjningskravet eller om det är möjligt att

sänka beviskravet när det gäller den sökandes identitet . Det får inte ställas så

höga krav att beslutet om utvisning strider mot Sveriges konventionsåtaganden. Sökandens möjlighet att få identitetshandlingar från hemlandet eller ambassad kan också vägas in.

En familjemedlems ansökan om uppehållstillstånd kan alltså komma att avslås om förutsättningarna för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3-3 a och 6 §§ samt

12 kap. 18 och 19 §§ utlänningslagen inte är uppfyllda.