Bedömning av placering på säkerhetsavdelning eller externplacering

Fakta om rättsliga ställningstaganden

Rättsliga ställningstaganden utgör Migrationsverkets uttalanden om hur en författning bör tolkas och är styrande för myndighetens medarbetare. De beslutas av chefen för rättsavdelningen.

Rättsliga ställningstaganden förs in i en särskild dokumentserie, RS-serie. Dokumentserien är gemensam för hela myndigheten. Beslut om fastställande, ändringar och upphävande av ett rättsligt ställningstagande förs in i besluts-dokumentserien för chefen för rättsavdelningen.

Innehållsförteckning Syfte och bakgrund

Det här rättsliga ställningstagandet syftar till att ge vägledning om hur reglerna om placering av förvarstagna på säkerhetsavdelning samt om placering av förvarstagna på häkte eller anstalt av säkerhetsskäl ska tolkas och tillämpas.

I och med lagändringar som trätt ikraft den 21 juli 2026 och som medför att Migrationsverkets får en möjlighet att placera förvarstagna utlänningar på säkerhetsavdelningar finns det ett behov av rättslig styrning.

1.1 Grundläggande rättsliga förutsättningar för placering av en förvarstagen på säkerhetsavdelning och externt

Placering av en förvarstagen måste utgå från en individuell, dokumenterad och proportionerlig riskbedömning. Eftersom det är en ingripande åtgärd behöver man kunna motivera varför mindre ingripande alternativ inte är tillräckliga. Friheten får inte begränsas mer än nödvändigt i det enskilda fallet och Migrationsverket får inte placera en förvarstagen på så vis att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas (se UtlL 10 a kap 8 §). I detta sammanhang bör frågan om avskiljande på en vanlig förvarsavdelning och hur den förhåller sig till en placering på säkerhetsavdelning nämnas. Om en förvarstagen exempelvis är utåtagerande och utgör ett hot mot ordningen och säkerheten på en förvarsenhet, kommer även avskiljande att kunna vara ett alternativ. Detta alternativ används lämpligen om den initiala bedömningen är att behovet av avskiljande är av mer temporär natur.

1.2 Placering på säkerhetsavdelning

Förutsättningarna för att placera en förvarstagen person på en säkerhetsavdelning regleras i UtlL 10 a kap, 9 och 10 §§. Av 9 § framgår att vuxna förvarstagna får placeras på en sådan avdelning om de har utvisats på grund av brott, eller om de av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning. Barn får placeras på en säkerhetsavdelning om barnet av allmän domstol har utvisats på grund av brott och det finns synnerliga skäl. Placering av förvarstagna som är säkerhetsärenden får ske om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Om det är ett barn som är ett säkerhetsärende får placering på en säkerhetsavdelning ske om det finns synnerliga skäl.

Vid den bedömning som ska göras inför en placering på en säkerhetsavdelning måste följande faktorer vägas in:

• Utgör den förvarstagne en konkret säkerhetsrisk? • Finns risk för våld, hot, trakasserier, skadegörelse, narkotikarelaterad brottslighet, påverkan mot personal eller andra förvarstagna? • Finns koppling till organiserad brottslighet, extremism eller annan allvarlig säkerhetsproblematik? • Har personen tidigare agerat utåtagerande, försökt rymma eller uppviglat andra?

Detta innebär att en placering på en säkerhetsavdelning endast ska användas för att hantera en faktisk och påtaglig risk och att det måste finnas en tydlig koppling mellan beteendet/riskbilden och behovet av högre säkerhetsnivå.

Vid bedömningen av om en placering bör ske, kan följande frågeställningar underlätta: • Hur färska och tillförlitliga är uppgifterna? • Är bedömningen baserad på konkreta händelser, underrättelser eller bara allmän oro? • Finns det flera oberoende uppgifter som stödjer riskbilden? • Proportionalitet - går risken att hantera genom mindre ingripande åtgärder (exempelvis utökad tillsyn eller förstärkt bemanning om sådan förutsättning föreligger)? • Behöver man väga in sårbarhetsfaktorer (psykisk ohälsa, trauma, suicidrisk och barnets bästa) i bedömningen?

Det är viktigt att göra en löpande bedömning i syfte att undvika risken för att placeringen blir “statisk”. Av den anledningen bör man kontinuerligt fråga sig • om riskerna kvarstår • om beteendet har förändrats • om det finns möjlighet till andra och mindre ingripande åtgärder.

I säkerhetsärenden enligt utlänningslagen, eller lag (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar, kan Säpos bedömningar väga tungt, men även då behöver proportionalitet och individuell prövning upprätthållas.

1.3 Placering på säkerhetsavdelning eller placering externt?

De rättsliga förutsättningarna för externplacering finns i UtlL 10 a kap. 11 § där det framgår att vuxna förvarstagna får placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest endast om det finns synnerliga skäl eller om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal, eller av transporttekniska skäl.

En grundläggande fråga i det här sammanhanget är hur vi ska bedöma alternativen att placera den förvarstagne placeras på en säkerhetsavdelning och placering externt.

I praktiken måste man få svar på om:

• Risken kan hanteras inom ramen för förvarsverksamheten och de förutsättningar vi har för att upprätthålla säkerheten • Risknivån är så hög eller av sådan karaktär att Kriminalvårdens resurser och förutsättningar är nödvändiga för att den förvarstagne ska kunna hanteras.

Det handlar inte bara om hur hög risken är, utan också vilken typ av risk det rör sig om och vilken verksamhet som realistiskt kan hantera den.

Extern placering inom Kriminalvården bör komma ifråga när risknivån går utöver vad förvarsverksamheten är dimensionerad för, exempelvis om • Det föreligger allvarlig våldsbenägenhet hos den förvarstagne • Den förvarstagne är engagerad i omfattande organiserad brottslighet eller säkerhetshotande verksamhet • Den förvarstagne har mycket hög påverkanskapacitet • Det krävs kriminalvårdens säkerhetsresurser, bemanning, fysiska säkerhet eller särskilda tvångsbefogenheter.

Om bedömningen är att det finns möjlighet att upprätthålla säkerhet och ordning med de verktyg som Migrationsverket har, bör således den förvarstagne kunna hanteras inom ramen för Migrationsverkets förvarsverksamhet.

Är risken förhöjd men hanterbar bör huvudregeln vara att den förvarstagne placeras på en säkerhetsavdelning vid en förvarssektion och om risken är hög och svårhanterlig bör placering ske externt.

Även om en förvarstagen upplevs som svårhanterlig, är inte detta att likställa med att personen ska placeras externt. Tröskeln bör vara att förvarsverksamheten faktiskt inte kan upprätthålla säkerheten med egna resurser. Utgångspunkten i utlänningslagen är att frihetsinskränkningar inte får gå längre än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet.

Bilaga till RS/004/2026

Utlänningslagen 10 a kap. Valet mellan olika former av placering 8 § En utlänning som är tagen i förvar får inte placeras så att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas. Placering av förvarstagna på säkerhetsavdelning 9 § Om inte annat föreskrivs i 12 § får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhetsavdelning om 1. utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott, eller 2. utlänningen av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning. 10 § Om inte annat föreskrivs i 13 § får Migrationsverket besluta att ett barn som är taget i förvar ska placeras på en säkerhetsavdelning om barnet av allmän domstol har utvisats på grund av brott och det finns synnerliga skäl. Externplacering av förvarstagna 11 § Om inte annat föreskrivs i 14 § får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest endast om det finns synnerliga skäl eller om det är nödvändigt 1. för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal, eller 2. av transporttekniska skäl. Placering i polisarrest får vara endast tillfällig. En utlänning som har placerats med stöd av första stycket och som inte av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska hållas avskild från övriga intagna. En placering enligt första stycket av annat skäl än som anges i 1 får inte pågå längre än tre dygn.

Placering av förvarstagna i säkerhetsärenden

12 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhets1avdelning om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

13 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att ett barn som är taget i förvar ska placeras på en säkerhetsavdelning om det finns synnerliga skäl

14 § I ett säkerhetsärende får Migrationsverket besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest om det behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Placering i polisarrest får vara endast tillfällig.

En utlänning som har placerats med stöd av första stycket ska hållas avskild från övriga intagna.

15 § Säkerhetspolisen får i ett säkerhetsärende besluta om placering enligt 12–14 §§, om det inte finns tid att avvakta Migrationsverkets beslut. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt anmälas till Migrationsverket, som skyndsamt ska pröva frågan om placering. När Migrationsverket har beslutat i frågan upphör Säkerhetspolisens beslut att gälla.

Ny prövning av placeringsbeslut

16 § Migrationsverkets beslut om placering enligt 9, 10 eller 11 § första stycket 1 eller någon av 12–14 §§ ska prövas på nytt senast inom en månad från den dag då verkställigheten av beslutet påbörjades och därefter fortlöpande inom en månad från den senaste prövningen.

Om ett beslut om placering inte prövas på nytt inom föreskriven tid så upphör beslutet att gälla.