SKSFS 2011 7 Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen

När det behövs för att få en tillfredsställande återväxt eller för att återväxten ska utvecklas väl, ska lämpliga skärm- eller fröträd i tillräckligt antal lämnas kvar vid avverkning. Av samma skäl ska avverkning av restskog, hyggesrensning, markberedning, åtgärder mot försumpning efter avverkning samt utglesning av skärm ske.

Längsta tillåtna tid för att få ett tillfredsställande plantuppslag genom naturlig föryngring är i södra Sverige utom Gotland 5 år räknat från det år då skyldigheten att anlägga ny skog uppkom. I norra Sverige och på Gotland är motsvarande tid 10 år och på de svagaste markerna i de inre delarna av norra Sverige 15 år.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till den lokala erfarenheten av naturlig föryngring och tillståndet på den aktuella föryngringsarealen vid den tillåtna tidens utgång, får Skogsstyrelsen besluta att tiden förlängs med högst 5 år.

Allmänna råd till 2 kap. 3 §

Förlängning av längsta tillåtna tid för att få ett tillfredsställande plantuppslag kan vara aktuell t.ex. vid naturlig föryngring i sumpskog.

2

Med södra Sverige avses Götaland samt Svealand utom Dalarnas län och Torsby kommun i Värmlands län. Till norra Sverige räknas Norrland samt Dalarnas län och Torsby kommun i Värmlands län.

Vid anläggning av ny skog ska sådana trädslag användas som med hänsyn till växtplatsens förutsättningar kan ge en tillfredsställande virkesproduktion.

Allmänna råd till 2 kap. 5 §

Vid bedömning av vilka trädslag som kan ge en tillfredsställande virkesproduktion på växtplatsen bör hänsyn tas till jordarten, vegetationstypen, klimatet, markens lutning och fuktighet samt därmed markens bonitet. Vidare bör hänsyn tas exempelvis till risken för skador genom viltbetning och - vid naturlig föryngring fröträdens egenskaper såsom kvalitet och virkesproducerande förmåga.

Vid senaste tidpunkt för hjälpplantering ska det i beståndet finnas minst så många huvudplantor som behövs för att trygga återväxten av en skog av tillfredsställande täthet. Plantorna ska vara i huvudsak jämnt fördelade över arealen.

Allmänna råd till 2 kap. 6 §

När ny skog anläggs genom plantering bör, för att det vid senaste tidpunkt för hjälpplantering ska finnas minst det antal huvudplantor som anges i tabell 1 i bilaga 2, planteringen ske med ett betydligt större antal plantor än som anges där. För att bedöma hur många plantor som behövs vid planteringen bör hänsyn tas bl.a. till markbehandling, klimat, risk för skador och andra faktorer som påverkar avgången för olika trädslag.

Senaste tidpunkt för hjälpplantering är den tidpunkt då en skogsodling eller en naturlig föryngring senast kan kompletteras med plantor som bedöms ha förutsättningar att ge en tillfredsställande virkesproduktion.

Huvudplantor är plantor av för växtplatsen lämpliga trädslag som med hänsyn till kvalitet, utvecklingsstadium och skaderisk har förutsättningar att utvecklas väl och därför är lämpliga att ingå i det framtida beståndet.

När tallskog, granskog eller björkskog anläggs, ska det vid senaste tidpunkt för hjälpplantering finnas minst så många huvudplantor som anges i tabell 1 i bilaga 2.

Med tall-, gran- eller björkskog avses här bestånd vars plantantal till minst 7/10 består av tall, gran respektive björk.

För växtplatser med ståndortsindex mellan de i tabellen angivna värdena eller skog med annan trädslagsblandning än den angivna ska jämkning ske mellan värdena i tabell 1 i bilaga 2, där så kan ske.

Antalet huvudplantor per hektar och plantornas fördelning över arealen beräknas genom provytetaxering med cirkelytor om 10 m². Vid taxeringen godtas

3

högst 5 huvudplantor per provyta. Minsta avstånd som godtas mellan huvudplantor är 0,6 meter.

Plantorna ska anses vara i huvudsak jämnt fördelade över arealen om andelen nollytor är högst 10 procent för ståndortsindex T14 respektive G22 och högre samt högst 20 procent för lägre ståndortsindex. Med nollyta avses en provyta med 3 meters radie som saknar huvudplantor.

Taxeringen ska utföras så att resultatet är statistiskt godtagbart.

Om naturlig föryngring eller skogsodling inte uppfyller eller bedöms inte komma att uppfylla de krav som ställs i 6-13 §§, ska hjälpplantering snarast utföras.

För skogsodling får endast användas skogodlingsmaterial som kan ge skogsbestånd som har goda förutsättningar att utvecklas väl och som kan utnyttja marken för tillfredsställande virkesproduktion.

Allmänna råd till 2 kap. 16 §

Vid förflyttning av skogsodlingsmaterial bör stor hänsyn tas till odlingslokalens klimat och förutsättningar för skogsodling i övrigt. Detta har särskild betydelse vid skogsodling i svårföryngrad skog i norra Sverige och i kärva lägen över huvud taget. Det är t.ex. inte lämpligt att i norra Sverige flytta skogodlingsmaterial från kustnära områden till höglägen i inlandet. I svårföryngrad skog i norra Sverige har skogsodlingsmaterial av lokal härkomst av tall låg överlevnad. Där bör nordligare härkomster användas eller fler plantor än normalt sättas ut.

Bok (Fagus silvatica), vårtbjörk (Betula pendula) samt ek (Quercus pedunculata [robur] och Quercus sessiliflora [petrea]) av Europeisk härkomst får användas för skogsodling endast om skogsodlingsmaterialets härkomst är antingen nordligare än lat. 51° N eller ostligare än long 20° O.

Med ett skogsodlingsmaterials härkomst avses ortsangivelsen för det bestånd varifrån skogsodlingsmaterialet hämtats.

Skogsstyrelsen fastställer i särskild ordning vilka härkomstlatituder som skogsodlingsmaterial från tall- och granfröplantager ska anses ha vid användning.

Med fröplantage avses en särskilt anlagd plantering för fröproduktion.

När gran från östra Europa används enligt tabell 3 i bilaga 2 ska skogsodlingsmaterial från Lettland anses ha härkomstlatituden 56°30', Vitryssland 55°30', Nordöstra Polen 55°, Södra Polen 51° samt Slovakien och Rumänien 50°.

Tall och gran får i samband med skogsodling användas endast enligt tabellerna 2 och 3 i bilaga 2. Förflyttning i höjdled ska begränsas så att föryngringsresultatet inte riskeras.

4

Användning av vegetativt förökat skogsodlingsmaterial inom en brukningsenhet får inte, med det undantag som anges i 24 §, ske i sådan utsträckning att den areal som föryngrats med sådant material uppgår till mer än fem procent av arealen produktiv skogsmark.

Även om den begränsning som angetts i 23 § skulle överskridas får alltid inom en brukningsenhet vegetativt förökat skogsodlingsmaterial användas på en areal uppgående till högst 20 hektar.

Annat vegetativt förökat skogsodlingsmaterial än som kommer från en sådan godkänd frökälla som avses i Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2002:2) till skogsvårdslagen (1979:429) angående produktion och saluföring m.m. får inte användas för skogsodling.

Plantering av vegetativt förökat skogsodlingsmaterial omfattande minst 0,5 hektar ska anmälas till Skogsstyrelsen minst sex veckor innan planteringen påbörjas. Anmälan ska innehålla karta utvisande var planteringen ska ske, samt uppgifter om fastighetsbeteckning, markägare och frökälla.

Skogsmarkens ägare ska i förväg till Skogsstyrelsen anmäla när han eller hon avser att använda skogsodlingsmaterial av främmande trädarter på en areal om minst 0,5 hektar.

Contortatall får, med de undantag som anges nedan, inte användas för skogsodling på högre höjd mellan latitud 60° och 68° än vad som framgår av figuren i bilaga 3. Söder om latitud 60° får - med undantag för Värmlands och Örebro län - contortatall inte användas. Inom Värmlands och Örebro län får contortatall inte användas för skogsodling söder om 59°30'. Contortatall får vidare inte användas i sådana lägen där inhemska trädslag erfarenhetsmässigt inte har tillräcklig härdighet för skogsodling eller på marker med ståndortindex T24 eller G24 och högre index. Contortatall får dessutom inte användas närmare nationalparker och naturreservat än en kilometer. För skogsodling med contortatall söder om latitud 60° får Skogsstyrelsen medge undantag, om det finns särskilda skäl för sådan odling på starkt aspbemängda föryngringsytor med ståndortsindex T20 eller G20 och lägre index eller för försöksverksamhet som dokumenteras i en särskild plan. Vid avverkning ska, när contortatall avses användas vid föryngring, trädsamlingar och enstaka äldre, grövre träd av inhemska trädslag sparas för att ingå i det nya beståndet.

Allmänna råd till 2 kap. 28 §

Den areal som föryngras med contortatall bör högst uppgå till 14 000 hektar per år.

Reglerna i 16-28 §§ gäller inte sådan odling som sker för vetenskapligt ändamål vid universitet, högskolor och andra svenska forskningsinstitutioner.

För att en avverkning ska anses vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog genom naturlig föryngring ska normalt kvarlämnas lämpliga skärm- eller fröträd i tillräckligt antal. Avverkningen ska vidare utföras så att fröproduktion, frögroning och planttillväxt gynnas. För att vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog genom skogsodling ska avverkningen skapa lämpliga förutsättningar för frögroning eller plantetablering och planttillväxt.

Allmänna råd till 3 kap. 1 §

Avverkning som är ändamålsenlig för återväxt av ny skog kan utföras som trakthuggning, som genast sänker virkesförrådet till en nivå där skyldighet att anlägga ny skog inträder. Vid sådan avverkning kan skärm- eller fröträd kvarlämnas. Avverkning som är ändamålsenlig för återväxt av ny skog kan också, på mark som är lämplig för naturlig föryngring, utföras som successiv utglesning. Sådan utglesning leder först på sikt till att virkesförrådet blir så lågt att skyldighet att anlägga ny skog uppstår.

Avverkning som främjar skogens utveckling ska gynna sådana trädslag som med hänsyn till växtplatsens förutsättningar kan ge en tillfredsställande virkesproduktion. Stamantalet och virkesförrådet efter avverkning ska vara tillräckligt för att tillvarata markens virkesproducerande förmåga. De kvarlämnade träden ska i huvudsak vara jämnt fördelade över arealen. Skador på kvarlämnade träd ska så långt möjligt undvikas.

Allmänna råd till 3 kap. 2 §

Avverkning som främjar skogens utveckling kan utföras som röjning eller gallring. Virkesförrådet efter sådan avverkning bör i barrskog inte understiga den nivå som anges i bilaga 1. I äldre bestånd som har eller kan väntas få en särskilt hög kvalitet bör ett något lägre virkesförråd kunna godtas. Diagrammet bör användas då beståndets virkesförråd till minst 7/10 består av barrträd.

Allmänna råd till 10 § 3 st skogsvårdslagen

Bestånd som kan vara lämpliga för sådana åtgärder som bör kunna föranleda undantag från 10 § första stycket torde ofta kunna återfinnas under målklassen ”Naturvård skötsel” i en s.k. grön skogsbruksplan eller motsvarande dokument. Andra exempel på åtgärder som ofta bör kunna föranleda dispens är avverkning för s.k. naturvårdsbränning samt avverkning i tätortsnära skog med stor betydelse för friluftsliv och rekreation. Även åtgärder för att skydda, förstärka eller återskapa värdefulla kulturmiljöer bör ofta kunna komma ifråga för dispens Ett beslut om undantag bör normalt begränsas till att gälla i fem år.

Föryngringsavverkning får inte ske i bestånd med lägre ålder än den som anges i tabellerna 4 och 5 i bilaga 2 samt i föreskrifterna nedan för lövträd.

6

Med föryngringsavverkning avses annan avverkning än sådan röjning eller gallring som främjar skogens utveckling och som inte har till syfte att skogsmarken ska tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion.

Lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning i bestånd som omfattas av 23 § skogsvårdslagen och vars virkesförråd till minst hälften består av ask är 50 år, av bok 80 år och av ek 90 år. För övriga bestånd som omfattas av 23 § skogsvårdslagen samt för bestånd vars virkesförråd till minst hälften består av björk, asp eller al är motsvarande åldersgräns 35 år.

För växtplatser med annat ståndortsindex eller bestånd med annan trädslagsblandning än ovan ska jämkning ske mellan de angivna åldrarna, där så kan ske.

Bestånd där det föreligger skyldighet att anlägga ny skog enligt 5 § skogsvårdslagen får avverkas även om det inte uppnått lägsta tillåtna ålder. Detsamma gäller, i samband med föryngringsavverkning på intilliggande mark, bestånd av ringa storlek som försvårar ett rationellt skogsbruk.

Med ålder avses grundytevägd medelålder. Vid åldersbestämningen räknas inte fröträd, överståndare och underväxt. Medelåldern bestäms genom att antalet årsringar räknas vid 1,3 meters höjd. För barrträd görs tillägg för normalt antal år till denna höjd enligt tabell 6 i bilaga 2. För lövträd görs motsvarande tillägg.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från föreskrifterna i detta kapitel.

Allmänna råd till 3 kap. 9 §

Undantag från föreskrifterna bör bl.a. kunna medges om skogen är skadad eller om avverkningen leder till en jämnare åldersfördelning inom brukningsenheten. Undantag bör också kunna medges för att bevara och utveckla ett områdes naturoch kulturmiljövärden samt för avverkning i tätortsnära skog med stor betydelse

för friluftsliv och rekreation

Ett beslut om undantag bör normalt begränsas till att gälla under fem år

På brukningsenheter som är större än 1 000 hektar produktiv skogsmark gäller utöver den begränsning som anges i 12 § skogsvårdsförordningen att den areal som föryngringsavverkas under fem på varandra följande år sammanlagt inte får överstiga fem årsarealer. På brukningsenheter som är större än 5 000 hektar får vidare den areal som föryngringsavverkas under ett enskilt år inte överstiga 1,5 årsareal. Genom att fastställa en avverkningsplan för högst tio år kan Skogsstyrelsen – efter ansökan av skogsmarkens ägare – medge att årsarealerna fördelas på annat sätt under den fastställda perioden. Årsarealen beräknas enligt följande: Årsareal = brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal x arealfaktor x korrektionsfaktor. Arealfaktorn och korrektionsfaktorn bestäms enligt tabellerna 7 och 8 i bilaga 2.

7

Allmänna råd till 3 kap 10 §

Undantag från föreskrifterna bör kunna medges bl.a. om skogen är skadad eller om andelen kalmark och skog yngre än 20 år har ökat av andra skäl än avverkning. Detsamma bör gälla om andelen kalmark och skog yngre än 20 år har ökat för att sådan skog som omfattas av 5 § första stycket 3 skogsvårdslagen i tidigare eller nuvarande lydelse har avverkats och föryngrats.

Anmälan ska göras även för föryngringsavverkning som ska ske på grund av att skogen skadats (5 § 1 st 1 skogsvårdslagen) eller för att skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande (5 § 1 st 3 skogsvårdslagen). Av kartan/kartskissen ska framgå dels de större skogliga impediment, de hänsynskrävande biotoper, de värdefulla kulturmiljöer, de lokaler för växt- och djurarter samt de skyddszoner där hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen planeras, dels de områden där hänsyn till rennäringens intressen planeras, allt enligt vad som angetts i hänsynsredovisningen på anmälningsblanketten. Anmälan om avverkning behöver inte göras, 1. när tillstånd till avverkning krävs enligt 15 § eller 27 § skogsvårdslagen, 2. om avverkningen syftar till att bevara och/eller utveckla naturvärden eller kulturmiljövärden enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. miljöbalken, 3. för avverkning inom område som omfattas av naturvårdsavtal enligt 7 kap. 3 § jordabalken och där markanvändningen enligt avtalet syftar till att bevara och/eller utveckla naturvärden, 4. om undantag medgetts enligt 10 § 3 stycket skogsvårdslagen, 5. om anmälan för samråd beträffande avverkningen gjorts enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, 6. om området ska användas för verksamhet, vars tillåtlighet i det enskilda fallet prövats enligt annan lag, t.ex. kraftledning, annan väg än skogsbilväg, järnväg, bostadsbebyggelse, industrimark, salutäkt, golfbana och skidanläggning, samt 7. om området ska användas för annat ändamål än virkesproduktion i enlighet med en gällande detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900). Inte heller behöver avverkning för annat ändamål än virkesproduktion anmälas inom område som disponeras av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets Materielverk eller Försvarets Radioanstalt.

8

Om ändamålet med marken ska ändras, ska i anmälan anges för vilket nytt ändamål marken kommer att tas i anspråk efter avverkningen.

Anmälningsskyldigheten vid uttag av skogsbränsle är begränsad till sådant uttag efter föryngringsavverkning som är avsett för användning eller vidareförädling i yrkesmässig verksamhet. I anmälan ska, om uttaget innefattar stubbar, lämnas uppgift om vilka trädslag och hur stor volymandel av dessa som ska tas ut.

Allmänna råd till 3 kap. 13 §

Med skogsbränsle bör avses grenar, toppar och stubbar som tas ut i avsikt att användas som bränsle.

Anmälan ska göras skriftligt på blankett eller i elektronisk form i enlighet med vad Skogsstyrelsen fastställer. Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge att uppgifterna lämnas i annan skriftlig eller elektronisk form. Varje blankett med tillhörande karta/kartskiss och redovisning av återväxtåtgärder samt natur- och kulturmiljöhänsyn får inte innehålla mer än en behandlingsenhet. Med behandlingsenhet menas i dessa föreskrifter ett sammanhängande markområde, eller, om olika delområden avgränsas av i landskapet förekommande linjeelement av ringa bredd, exempelvis vägar, vattendrag, våtmarker och kraftledningar, av flera områden som tillsammans bör anses som en behandlingsenhet.

Allmänna råd till 3 kap. 14 §

Exempel på när linjeelement är av ringa bredd kan vara om bredden inte är mer än omkring 50 meter. Större bredd kan accepteras i vissa fall, t.ex. vid avverkning på myrholmar eller av beståndsrester i stormskadad skog under förutsättning att delområdenas planerade återväxt- och hänsynsåtgärder är likartade.

Allmänna råd till 15 b § skogsvårdsförordningen

För att en avverkning ska få påbörjas tidigare än sex veckor från tidpunkten för anmälan bör sådant undantag kunna antas leda till en påtaglig nytta för fastighetsägaren eller en innehavare av avverkningsrätt samtidigt som det inte bör kunna antas medföra olägenhet av betydelse för naturmiljön, kulturmiljön eller rennäringen. De omständigheter som åberopas för undantag bör inte rimligen ha kunnat förutses. I områden där det finns indikationer om särskilt höga natur- och kulturmiljövärden i eller i anslutning till avverkningsområdet eller i nedströms närbelägna sjöar och vattendrag, i tätortsnära skog med stor betydelse för friluftsliv och rekreation och i områden med särskilt höga värden för rennäringen bör det anses finnas särskild risk för att ett undantag kan leda till olägenhet av betydelse för naturmiljön, kulturmiljön eller rennäringen. Exempel på särskilda skäl kan vara,  behov av att byta avverkningsobjekt på grund av för årstiden onormala väderleksförhållanden som medför försämrad åtkomst till planerad avverkning,  möjlighet att nå avverkningsobjekt som normalt har dåliga bärighetsförhållanden, t.ex. vid tillfälligt tjälad mark,

9

 behov av att snabbt upparbeta skadad skog efter stormfällning, snöbrott,

brand, svamp- eller insektsangrepp, eller

 samordning med pågående avverkning när flyttningskostnaderna för avverkningsmaskin, för det fall dispens inte medges, kan antas bli oproportionerligt höga i förhållande till bedömd intäkt från den tilltänkta avverkningen.

Ansökan om avverkningstillstånd och redovisning av vad sökanden avser att göra för att tillgodose naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen ska göras skriftligt på blankett eller i elektronisk form i enlighet med vad Skogsstyrelsen fastställt. Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge att ansökningen och redovisningen sker i annan skriftlig eller elektronisk form.

Innan föryngringsavverkning eller avverkning för byggande av skogsbilväg påbörjas inom renskötselns året-runt-marker ska skogsmarkens ägare bereda berörd sameby tillfälle till samråd. Med berörd sameby avses den sameby inom vars betesområde avverkningen avses ske. Samrådet ska omfatta avverkningen med efterföljande skogsvårdsåtgärder.

Allmänna råd till 4 kap. 2 §

Vid samrådsmötena, som bör ske minst en gång om året för större skogsägare med årligen återkommande skogsbruksåtgärder, bör ett protokoll upprättas som justeras av båda parter. Av protokollet bör klart framgå vilka områden och åtgärder som berörts vid samrådet, vad som överenskommits och vilka skiljaktiga uppfattningar som kvarstår. Förutom aktuella åtgärder bör samrådet mer översiktligt behandla planerade åtgärder för en 3-5-årsperiod. Avser samrådet avverkning för byggande av skogsbilväg bör även planerade avverkningar och skogsvårdsåtgärder inom vägens båtnadsområde för den närmaste 5-årsperioden redovisas. Envar part kan kalla personal från Skogsstyrelsen till samrådet.

Om brukningsenheten är mindre än 500 hektar produktiv skogsmark, behöver den berörda samebyn inte beredas tillfälle till samråd för hyggen som är mindre än 20 hektar, i fjällnära skog 10 hektar, produktiv skogsmark inom brukningsenheten. Samråd ska dock ske om avverkningen berör för rennäringen särskilt viktig hänglavbärande skog, rastbete, arbetshage, flyttled eller om hygget ansluter till kalmark eller plantskog som sammanlagt med det planerade hygget överstiger 20 hektar, i fjällnära skog 10 hektar, inom brukningsenheten. För större brukningsenheter än 500 hektar produktiv skogsmark kan parterna komma överens om motsvarande lättnad i samrådet.

Till ansökan om tillstånd eller anmälan om avverkning inom renskötselns åretrunt-marker ska, där samrådsskyldighet föreligger, fogas ett skriftligt bevis om att berörd sameby beretts tillfälle till samråd.

Ansökan om avverkningstillstånd och redovisning av vad sökanden avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen ska göras skriftligt på blankett som Skogsstyrelsen fastställt. Om det finns särskilda skäl, får dock Skogsstyrelsen medge att ansökningen och redovisningen sker i annan skriftlig form.

Allmänna råd till 27 § skogsvårdslagen

I samband med att avverkningstillstånd meddelas kan Skogsstyrelsen besluta att avverkningen ska ske genom successiv utglesning eller att i anläggningen av ny ädellövskog ska ingå t.ex. skärm av annat trädslag, hyggesrensning, markberedning, skogsodling och åtgärder till skydd mot vilt. I beslutet kan också anges inom vilken tid åtgärderna ska vara utförda.

12

För tillämpningen av föreskrifterna i detta kapitel har landet indelats i områdena Norr och Söder. Med område Norr avses Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands län och Västernorrlands län samt Transtrands, Särna och Idre socknar i Dalarnas län. Med område Söder avses Gävleborgs län, Dalarnas län utom Transtrands, Särna och Idre socknar samt alla län söder därom.

Föreskrifterna i detta kapitel gäller även på mark som inte är skogsmark. De gäller dock inte 1. i fjällnära skog enligt avgränsningen i Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1991:3) om gränserna för fjällnära skog, 2. skadad skog på skogligt impediment. Med begreppet skogligt impediment avses detsamma som anges i definitionen i 2 § skogsvårdslagen (1979:429), 3. skog inom område som omfattas av naturvårdsavtal enligt 7 kap. 3 § jordabalken, om ett syfte med avtalet är att gynna förekomsten av död ved, 4. stubbar, högstubbar och stubbvältor.

Med skogsindustri avses i dessa föreskrifter fast anläggning för bearbetning eller förbränning av virke.

Med rått barrvirke avses i dessa föreskrifter och allmänna råd färskt stamvirke som är lämpligt som yngelmaterial för skadliga insekter.

Allmänna råd till 6 kap. 4 §

Vid bedömningen av om ännu inte angripet stamvirke är lämpligt som yngelmaterial för åttatandad barkborre och större märgborre kan ledning erhållas av innerbarken. Vit innerbark innebär normalt att stamvirke eller träddelar är lämpligt som yngelmaterial. Brun innerbark eller vit innerbark i smalare remsor än 4 cm innebär däremot att stamvirke eller träddelar inte är lämpligt som yngelmaterial för dessa insekter. Detta allmänna råd är inte tillämpligt på sextandad barkborre.

Med stamvirke avses i dessa föreskrifter och allmänna råd hela eller delar av trädstammar, oavsett tilltänkt användningsområde.

Med skadliga insekter avses i dessa föreskrifter och allmänna råd större märgborre, åttatandad barkborre och sextandad barkborre.

Bestämmelserna gäller endast gran av släktet Picea med stamdiameter över 10 cm på bark, samt tall av arten Pinus silvestris med skorpbark.

Med skorpbark avses i dessa föreskrifter och allmänna råd längsgående oregelbundna fåror i uppsprucken gråaktig bark på nedre delen av tallstammar.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från föreskrifterna i detta kapitel.

13

När mer än 5 m³sk rått barrvirke avsiktligt eller oavsiktligt skadats inom ett hektar genom storm, snöbrott, avverkning, röjning eller på annat sätt, skall den volym skadat rått barrvirke som överstiger 5 m³sk utforslas eller göras otjänlig som yngelmaterial för skadliga insekter före de tidpunkter som anges under rubriken "Lagring av stamvirke".

Inom område Norr får rått barrvirke som avverkats före den 15 juni inte lagras efter den 15 juli. För gran gäller dessutom att rått stamvirke som avverkats under tiden 15 juni till 15 juli inte får lagras efter den 15 augusti.

Inom område Söder får rått barrvirke som avverkats före den 1 juni inte lagras efter den 1 juli. För gran gäller dessutom att rått stamvirke som avverkats under juni månad inte får lagras efter 1 augusti, samt att rått stamvirke som avverkats under juli månad inte får lagras efter 1 september.

Reglerna i 11 och 12 paragraferna gäller dock inte 1. rått barrvirke som före insekternas svärmning behandlas så att det inte kan tjäna som yngelmaterial för skadliga insekter, 2. då åtgärder vidtas efter insekternas svärmning så att inte någon ny generation av skadliga insekter kan lämna barrvirket, 3. rått tall- respektive granvirke som i område Norr den 15 juli eller i område Söder den 1 juli lagras i terminal som omfattar minst 5 000 m³f tallrespektive granvirke, 4. virke som lagras vid skogsindustri.

Allmänna råd till 6 kap. 13 §

Rått barrvirke kan behandlas så att det inte kan tjäna som yngelmaterial för skadliga insekter eller så att någon ny insektsgeneration inte kan lämna virket t.ex. genom att:  Rått barrvirke avbarkas helt senast två veckor före de tidpunkter då lagringförbud inträder för obehandlat barrvirke.  Rått barrvirke avbarkas eller att barken trycks sönder mekaniskt senast i samband med de skadliga insekternas svärmning så att minst 80 % av barkytan inte längre är duglig som yngelsubstrat för de skadliga insekterna.  De tre översta lagren i en välta med rått barrvirke av gran täcks med överdrag eller en välta med rått barrvirke av tall täcks helt. Täckningen bör göras före de skadliga insekternas svärmning för att nå önskad effekt. Täckning kan ske med papper eller med sortiment som inte är tjänligt som yngelmaterial för de skadliga insekterna.  De tre översta lagren i en välta med rått barrvirke av gran, som lagts i vältan före de skadliga insekternas svärmning, transporteras till skogsindustri eller terminal efter svärmningen men senast det datum då lagringsförbud inträder, eller behandlas på ett sätt som förhindrar kläckningen av en ny generation skadliga insekter. Exempel på sådan behandling kan vara flisning eller barkning.  Rått barrvirke med skadliga insekter flisas. Detta utförs före det datum då lagringsförbud inträder och är särskilt lämpligt vid lagring av rått barrvirke som avses att lagras torrt.

14

 Rått barrvirke bevattnas. Rått barrvirke av tall bör bevattnas minst två veckor och rått barrvirke av gran minst fyra veckor före de tidpunkter då lagringsförbud inträder för obehandlat barrvirke. Bevattningen bör pågå i minst åtta veckor och omfatta minst 50 mm vatten per dygn.  Rått barrvirke behandlas med insekticider senast i samband med insekternas svärmning. Sådan behandling bör ske endast om ingen av de ovan angivna skogsskyddsåtgärderna kan vidtas.

Med lagring avses i dessa föreskrifter och allmänna råd att rått barrvirke lämnas kvar inom avverkningsområdet eller att det lagras längs bilväg eller på annan plats.

Åtgärder skall, enligt vad som anges nedan, vidtas för bekämpning av granbarkborre inom  Skåne län: Bromölla, Båstads, Eslövs, Hässleholms, Hörby, Höör, Klippans, Kristianstads, Osby, Perstorps, Svalövs, Åstorps, Ängelholms, Örkelljunga och Östra Göinge kommun,  Blekinge län: samtliga kommuner,  Hallands län: samtliga kommuner,  Kronobergs län: samtliga kommuner,  Kalmar län: Emmaboda, Hultsfreds, Högsby, Kalmar, Mönsterås, Oskarshamns, Nybro, Torsås, Vimmerby och Västerviks kommun,  Jönköpings län: samtliga kommuner,  Västra Götalands län: Ale, Alingsås, Bollebygds, Borås, Essunga, Falköpings, Grästorps, Gullspångs, Göteborgs, Götene, Herrljunga, Hjo, Härryda, Karlsborgs, Kungälvs, Lerums, Lidköpings, Lilla Edets, Mariestads, Marks, Mölndals, Partille, Skara, Skövde, Stenungsunds, Svenljunga, Tibro, Tidaholms, Tranemo, Trollhättans, Töreboda, Ulricehamns, Vara och Vårgårda kommun,  Östergötlands län: samtliga kommuner,  Södermanlands län: Katrineholms och Vingåkers kommun, Gillberga, Lista, Näshulta, Västermo och Öja församlingar i Eskilstuna kommun,  Örebro län: Askersunds, Degerfors, Hallsbergs, Kumla, Laxå, Lekebergs och Örebro kommun,  Västmanlands län: Arboga och Kungsörs kommun.  Västernorrlands län: Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Sundsvalls, Timrå och Ånge kommun,  Jämtlands län: Bräcke och Ragunda kommun, Ströms, Alanäs, Gåxsjö, Hammerdals, Fjällsjö, Bodums och Tåsjö församlingar inom Strömsunds kommun.

Vad som föreskrivs nedan gäller inom i 15 § angivna områden utöver vad som gäller enligt 1-14 §§.

Med terminal avses i dessa föreskrifter sådan terminal i vilken lagrats virke från i 1 § angivna områden och som den 1 juli omfattar minst 5 000 m f granvirke. Inom Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Sundsvalls, Timrå, Ånge, Bräcke och Ragunda kommun, samt inom Ströms, Alanäs, Gåxsjö, Hammerdals, Fjällsjö,

15

Bodums och Tåsjö församlingar inom Strömsunds kommun gäller tidpunkten 15 juli istället för 1 juli.

När mer än 3 m sk råa granar, med en diameter över 15 cm på bark, skadats inom ett hektar före den 1 juni genom storm, snöbrott, brand eller på annat sätt, skall den volym som överstiger 3 m sk forslas till terminal, skogsindustri eller göras otjänlig som yngelmaterial för granbarkborrar senast den 1 juli. Om skadan inträffat från och med 1 juni till och med 15 september skall ovannämnda åtgärder ske senast inom 5 veckor från skadetidpunkten. Inom Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Sundsvalls, Timrå, Ånge, Bräcke och Ragunda kommun, samt inom Ströms, Alanäs, Gåxsjö, Hammerdals, Fjällsjö, Bodums och Tåsjö församlingar inom Strömsunds kommun gäller tidpunkten 15 juni istället för 1 juni och 15 juli istället för 1 juli.

Rått granvirke, oavsett diameter, som inte omfattas av 6 § och som avverkats före den 1 juni skall senast den 1 juli forslas till terminal, skogsindustri eller göras otjänligt som yngelmaterial. För rått granvirke som avverkats från och med 1 juni till och med 15 september skall ovannämnda åtgärder ske senast inom 5 veckor från avverkningstidpunkten. Inom Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Sundsvalls, Timrå, Ånge, Bräcke och Ragunda kommun, samt inom Ströms, Alanäs, Gåxsjö, Hammerdals, Fjällsjö, Bodums och Tåsjö församlingar inom Strömsunds kommun gäller tidpunkten 15 juni istället för 1 juni och 15 juli istället för 1 juli.

Har råa granar, såväl stående och liggande träd som avverkat virke, vars diameter överstiger 15 cm på bark, utsatts för angrepp av granbarkborre får Skogsstyrelsen besluta att skogsmarkens ägare eller annan som förfogar över skog eller virke senast den 1 juli, eller om angreppet skett från och med 1 juni till och med 15 september vid tidpunkt som Skogsstyrelsen bestämmer, skall ha avverkat angripna träd och ha transporterat allt angripet virke till terminal, industri eller behandlat det så att någon ny insektsgeneration inte kan lämna virket (sök- och plockmetoden). Detta gäller inte träd och virke som uppenbart saknar betydelse som yngelmaterial för granbarkborre. Inom Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Sundsvalls, Timrå, Ånge, Bräcke och Ragunda kommun, samt inom Ströms, Alanäs, Gåxsjö, Hammerdals, Fjällsjö, Bodums och Tåsjö församlingar inom Strömsunds kommun gäller tidpunkten 15 juni istället för 1 juni och 15 juli istället för 1 juli. Om det av särskilda skäl behövs av hänsyn till lokala förhållanden får Skogsstyrelsen besluta att åtgärderna skall vara vidtagna vid andra tidpunkter än de nämnda.

Avverkningen skall utföras så att bekämpningen inte försvåras. Om det behövs för att motverka ytterligare insektsangrepp, får Skogsstyrelsen besluta att avverkningar inom bekämpningsområdet skall ske på en tid eller ett sådant sätt som inte försvårar bekämpningen.

16

Allmänna råd till 6 kap. 21 §

Där det lokalt finns särskilt stor risk för angrepp av granbarkborre bör inte råa granar med en diameter över 15 cm på bark med undantag för högstubbar lämnas kvar på hygget vid föryngringsavverkning. Granar av stor betydelse för naturvården bör dock lämnas.

Dessa föreskrifter om den hänsyn som ska tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen gäller vid all skötsel av skog på mark som omfattas av skogsvårdslagen. Naturvårdens intressen innefattar här skyddet för djur- och växtliv, mark och vatten.

Allmänna råd till 7 kap. 1 §

Med skötsel av skog bör avses avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning, beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbil- och traktorvägar, bas- och stickvägar, skogsgödsling, skogsmarkskalkning, avlägg och andra skogsbruksåtgärder. Den hänsyn i form av t.ex. kvarlämnande träd, trädsamlingar och döda träd som tagits i samband med skötsel av skog bör skyddas vid kommande åtgärder. När det finns möjligheter att i skogsskötseln efterlikna naturliga eller äldre kulturbetingade störningar i skogen, bör dessa möjligheter beaktas. Skogsstyrelsen har meddelat allmänna råd till 7 kap. 26 § för användning av kvävegödselmedel på skogsmark. Dessa allmänna råd bör vara tillämpliga för såväl mineralgödsel som organiska gödselmedel.

Med uttrycket skador ska förhindras eller begränsas avses i föreskrifterna att skador ska förhindras helt, om det är möjligt utan att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras, eller i annat fall begränsas så långt det är möjligt inom denna ram.

Allmänna råd till 7 kap. 2 §

Den markanvändning som avses i föreskrifterna bör avse markanvändningen inom berörd del i enlighet med 31 kap. miljöbalken (1998:808).

I 2 kapitlet miljöbalken finns allmänna hänsynsregler.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge undantag från föreskrifterna i detta kapitel.

Om det inte är möjligt att inom ramen för intrångsbegränsningen ta all den hänsyn som föreskrifterna kräver, ska hänsyn i första hand tas till de arter som enligt Naturvårdsverkets beslut den 28 april 2010 är rödlistade i kategorierna akut hotad, starkt hotade, sårbara eller nära hotade.

17

Hänsynen till naturvårdens intressen ska utformas så, att den biologiska mångfalden gynnas så mycket som möjligt.

Vid skötsel av skog ska inslag av växtplatsens naturligt förekommande trädslag behållas och ges förutsättningar att utvecklas väl. Om förekomsten av vissa sådana trädslag är obetydlig, ska ett ökat inslag eftersträvas.

Allmänna råd till 7 kap. 7 §

Inslag av naturligt förekommande trädslag kan ökas genom att utnyttja och vårda befintligt uppslag av föryngring, särskilt där förhållandena är gynnsamma för detta, exempelvis i fuktiga partier och i zoner mot impediment, vatten, jordbruksmark och bebyggelse.

Vid all avverkning ska av hänsyn till växt- och djurlivet, kulturmiljön och landskapsbilden buskar och enstaka träd, trädsamlingar, och döda träd lämnas kvar.

Allmänna råd till 7 kap. 8 §

Exempel på träd, buskar och döda träd som bör lämnas kvar är;  äldre vindfällen, högstubbar och torrakor,  äldre träd invid ägogränser och myrstackar,  äldre lövträd i barrskog som t.ex. ek, bok, asp, sälg och björk,  hassel, lind, lönn, ask och alm  ovanliga träd och buskar, t.ex. idegran, lundalm, vresalm, getapel, tibast och hagtorn,  genetiskt märkliga träd, t.ex. ormgran och flikbladig björk,  levande eller döda träd, stubbar och lågor med öppna brandljud,  biologiskt värdefulla träd som kan utgöra livsmiljö eller boplats för skyddsvärda arter och med koppling till tidigare trädgeneration t. ex gamla tallar, granar, lövträd,  bärande träd, vårdträd, kulturväxter som t.ex. träd och buskar till prydnad och hushållning samt träd som tidigare hamlats liksom äldre vidkroniga träd i igenvuxna kulturmarker,  träd med namn, tradition och/eller spår av äldre kultur, t.ex. träd med

ristningar eller barktäkt, samt

 En viss andel av både gran- och tallstubbar samt samtliga stubbar av

lövträd bör lämnas vid stubbskörd

 Framtida miljövärden kan utvecklas och främjas genom att koncentrera åtgärder som högkapning, stamläggning och ringbarkning samt genom att ställa träd gruppvis på utvalda utvecklings- eller hänsynsytor.  När trädgrupper lämnas på hyggesytan bör de för att minska risken för stormfällning efter avverkning i möjligaste mån sparas intill stormkänsliga träd med höga värden.  Inom områden som inte påverkats av kalavverkning och som därför varit kontinuerligt trädbevuxna under flera trädgenerationer bör buskar och träd eller trädsamlingar lämnas kvar på så sätt att den ekologiska kontinuiteten så långt som möjligt bevaras.

18

När det finns grova lövträd, ovanliga trädslag, träd av mycket hög ålder, döende och döda träd, hålträd, boträd och träd som kan utvecklas till boträd samt kulturpåverkade träd, ska i första hand sådana träd lämnas kvar.

Hyggens storlek och utläggning ska anpassas till natur- och kulturmiljön. En begränsning av hyggenas storlek ska eftersträvas.

Allmänna råd till 7 kap. 10 §

Anpassningen av ett hygges storlek och utläggning bör ske bl.a. med hänsyn till omgivande skog, markegenskaper, hydrologi, terrängförhållanden och rekreationsvärden. På finjordsrika marker, vid kraftig lutning eller på blöta/fuktiga marker bör mindre hyggen eftersträvas. Storleken är även beroende av i vilken utsträckning träd och trädsamlingar lämnas kvar på hygget. Mellan två större hyggen inom en brukningsenhet bör det finnas skog som utgör minst en behandlingsenhet eller ett större skogklätt impediment. I annat fall bör ett nytt hygge inte tas upp förrän skogen på det äldre hygget lämnat plantskogsstadiet. Anpassningen till natur- och kulturmiljön underlättas vid samverkan över fastighetsgränserna. Nära tätorter och i skärgårdar är det särskilt angeläget att hyggesstorleken begränsas.

Med skogsbilväg avses här en väg huvudsakligen avsedd för skogsbrukets behov där virkestransport kan ske med lastbil.

Med traktorväg avses här en iordningställd väg av varaktig beskaffenhet huvudsakligen avsedd för skogsbrukets behov där virkestransport kan ske med terränggående motorfordon, men inte med lastbil.

När skogsbilvägar och traktorvägar byggs, ska skador förhindras eller begränsas på natur- och kulturmiljön.

Allmänna råd till 7 kap. 13 §

Skogsbilvägar bör samordnas över fastighetsgränser. Vid planeringen bör flera alternativa vägsträckningar övervägas. Sträckningen bör anpassas till terrängen. Väggatan bör inte göras bredare än nödvändigt. Vägens skärningsslänter och bankhöjder bör begränsas. Vägar bör inte anläggas i direkt anslutning till sjöstränder, vattendrag, hänsynskrävande biotoper, kulturlämningar och allmänt nyttjade stigar. Grävning i våtmark bör undvikas.

Passager över vattendrag ska utformas så att vandringshinder för vattenlevande organismer inte uppstår och att vattendraget behåller sin naturliga botten.

Regler om vattenverksamhet finns i 11 kap miljöbalken.

Vägdiken ska utformas så att de inte ansluter direkt till vattendrag eller sjö, eller åtgärder vidtas så att skadlig slamtransport förhindras.

19

Vid all skötsel av skog ska skador i och invid hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöer och kulturlämningar i skogen förhindras eller begränsas.

Allmänna råd till 7 kap. 17 §

Exempel på vad som kan vara hänsynskrävande biotoper i skogen är  örtrika områden längs dråg, bäckar, åar och andra vattendrag,  kärr och småvatten,  områden vid källor och källpåverkad mark,  strand- och sumpskogar med naturskogskaraktär,  äldre skog på uddar och mindre öar i hav, sjöar, vattendrag och myrmarker,  raviner, klyftor och blockmarker samt berg- och rasbranter,  äldre hällmarksskog,  urskogsrester,  yngre brandfält,  äldre trädbestånd med påtagligt stor mängd hänglav eller död ved,  örtrika bestånd på kalkrika marker,  äldre hassellundar,  tidigare åkerholmar som ingår i skogsmark,  brynmiljöer i anslutning till öppen jordbruksmark,  äldre skogsbeten, samt  igenvuxna hagmarker och lövängar som varit trädbevuxna under flera trädgenerationer. Med kulturmiljö bör här avses en miljö som historiskt påverkats av människan. Kulturmiljön kan innefatta både enskilda objekt såväl som stora landskapsavsnitt och utgör en del av kulturarvet. Med kulturlämning bör här avses väl avgränsade lämningar efter människors verksamhet som inte bedöms som fasta fornlämningar, vilka även kan benämnas som övriga kulturhistoriska lämningar. Exempel på vad som kan vara kulturmiljöer och kulturlämningar i skogen är  slåttermyrar och översilningsängar inklusive dämmen och kanaler,  husgrunder, övergivna torpställen med inägomark, förvildade trädgårdar och fäbodvallar,  röjningsrösen, stenmurar och äldre färdvägar, stigar med namn och tradition samt rösningar och ristningar,  kvarnar, sågar, smedjor och anordningar för flottning vid vattendrag,  kolningsanläggningar och tjärframställningsplatser, samt  kulturlämningar efter äldre tiders renskötsel. Träd som på grund av vidtagen skötsel av skog riskerar att falla och därmed orsaka skador bör tas bort från kulturlämningar såvida dessa träd inte har höga naturvärden. Stubbskörd bör inte ske i och invid hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöer och kulturlämningar.

För biotoper och kulturmiljöer (fasta fornlämningar) som omfattas av 7 kap. miljöbalken (1998:808) respektive 2 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. gäller nämnda bestämmelser i stället för dessa föreskrifter.

20

Skador till följd av skogsbruksåtgärder ska undvikas eller begränsas för växtoch djurarter som enligt Naturvårdsverkets beslut den 28 april 2010 är rödlistade i kategorierna akut hotade, starkt hotade, sårbara eller nära hotade. På samma sätt ska hänsyn tas till spelplatser för tjäder och till växt- och djurarter som är ovanliga i regionen.

Allmänna råd till 7 kap. 19 §

Rödlistade och för regionen ovanliga växt- och djurarter förekommer ofta i hänsynskrävande biotoper och ädellövskogar men också på lokaler som inte påtagligt avviker från omgivande skog. För däggdjur och fåglar infaller fortplantningstiden normalt under perioden den 1 mars–31 juli. För havsörn och kungsörn börjar den känsliga perioden redan omkring den 1 januari. I Västerbottens och Norrbottens län bör havsörn och kungsörn skyddas från störningar mellan den 1 februari och den 31 augusti. Bivråk bör anses störningskänslig till den 31 augusti i hela landet.

Med skyddszoner avses här ett område som behövs för att förhindra eller begränsa skadlig inverkan på angränsande miljöer vid skötsel av skog.

Skyddszoner med träd och buskar ska lämnas kvar vid skötsel av skog i sådan utsträckning som behövs av hänsyn till växt- och djurliv, vattenkvalitet, kulturmiljö, kulturlämningar och landskapsbild.

Allmänna råd till 7 kap. 21 §

Exempel på miljöer som kan behöva skyddszoner är områden med

hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöer och kulturlämningar. Utformning av skyddszoner med hänsyn till vattenkvalitet samt växt- och djurliv i och kring hav, sjöar, vattendrag, samt blöta marker, t.ex. våtmarker och myrar bör ske utifrån arters känslighet och behov samt mark- och vattenförhållanden. Detta kan t.ex. ske genom att vegetation lämnas för att bibehålla beskuggning och näringsupptag samt stabilisering av mark. I de fall skyddszoner utformas med hänsyn till rekreation och friluftsliv bör det ske utifrån upplevelsevärden och med utgångspunkt från de aktiviteter som bedrivs. Utformning av skyddszoner med hänsyn till växt och djurliv på fastmark, såsom t.ex. ravinmiljöer och risbon, bör ske utifrån arters eller miljöers egenskaper t.ex. genom att säkerställa beskuggning eller solinstrålning, samt att motverka kanteffekter. Utformning av skyddszoner med hänsyn till kulturmiljöer och kulturlämningar bör ske utifrån t.ex. det biologiska kulturarvet och/eller upplevelsevärdet. Detta kan t.ex. ske genom att äldre för miljön värdefulla barr- och lövträd eller bärande träd sparas. I anslutning till hav, sjöar, vattendrag och fuktiga miljöer samt kulturmiljöer jordbruksmark och bebyggelse kan utvecklande av miljövärden ske. Vid föryngringsavverkning mot vatten kan detta ske genom t.ex. att skyddszonen efter avverkning lämnas oplanterad alternativt planteras med trädslag som bevarar eller utvecklar natur- eller kulturmiljövärden.

21

I samband med röjning kan det ske t.ex. genom att barrträd röjs bort för att gynna lövträd och buskar och i gallring kan det ske t.ex. genom luckhuggning för att gynna ett lövuppslag. Syftet bör vara att på sikt erhålla en olikåldrig flerskiktad zon mot vatten, med för växtplatsen lämplig artsammansättning. I anslutning till t.ex. kulturmiljöer, jordbruksmark eller bebyggelse kan det ske t.ex. genom plantering av för lokalen lämpliga trädslag, samt röjning och gallring för att öppna upp och släppa in ljus. Grova träd, lövträd, samt bärande träd och buskar bör gynnas.

Vid skogsplantering på nedlagd jordbruksmark ska en skyddszon utmed sjöar, vattendrag, kulturmiljöer och öppen jordbruksmark samt bebyggelse lämnas oplanterad eller planteras med lövträd.

Skador till följd av skötsel av skog ska förhindras eller begränsas på mark och vatten.

Vid skötsel av skog ska skadligt näringsläckage och skadlig slamtransport till sjöar och vattendrag förhindras och vattenkvaliteten bibehållas eller förbättras. Vid användning av bekämpningsmedel, drivmedel eller oljor ska det ske så att skador på miljön förhindras.

Allmänna råd till 7 kap. 24 §

Med bibehållen eller förbättrad vattenkvalitet bör avses sådana fall där de av vattenmyndigheterna fastställda miljökvalitetsnormerna för vatten följs Vid användning av ämnen för produktionshöjning eller kompensation av biomassauttag bör inte tillförsel av tungmetaller och andra skadliga ämnen överstiga det som normalt förs bort vid uttag av biomassa.

Framkomligheten på allmänt nyttjade stigar, stigar av kulturhistoriskt intresse samt permanenta spår och leder får inte försvåras genom att röjnings-, hyggesrensnings- eller avverkningsrester lämnas eller att körskador förorsakas. Markberedning och plantering får inte utföras på sådana stigar och leder.

När skogsgödsling utförs ska det ske så att skador på mark och vatten begränsas.

Allmänna råd till 7 kap. 26 §

Vid användning av alternativa kvävegödselmedel som t ex avloppsslam från reningsverk bör innehållet av näring samt tungmetaller och andra skadliga ämnen finnas dokumenterade genom t ex ett analysprotokoll.

Allmänna råd till 30 § skogsvårdslagen

Med konventionell användning av kvävegödselmedel avses att:  det gödslade beståndet utgörs av gallringsskog, äldre skog (ännu inte slutavverkningsmogen) eller slutavverkningsmogen skog,  maximalt 200 kg kväve per hektar tillförs vid ett och samma tillfälle,

22

 det skall gå minst 8 år innan en eventuell omgödsling sker. Med kvävegödselmedel avses i dessa allmänna råd kalkammonsalpeter, d.v.s. handelsgödselmedel som innehåller kalcium och magnesium och där kväve är det viktmässigt dominerande näringsämnet. De begränsningar som anges i dessa allmänna råd gäller inte gödsling på torvmark och inte heller gödsling för forsknings- och försöksverksamhet eller för att förbättra marktillståndet efter matjords- eller grustäkt.

1. Bakgrund

De allmänna råden syftar till att kvävegödsling utförs på ett sådant sätt att negativa effekter i skog, mark och vatten minimeras. I bedömningen som ligger till grund för de allmänna råden har hänsyn tagits till andra faktorer som kan påverka risken för negativa effekter av gödsling, främst atmosfäriskt nedfall av kväveföreningar. Nedanstående begränsningar bör iakttas för att minimera risken för att kvävegödsling ska bidra till:  försurning av vatten och mark,  kväveutlakning och kraftigt förhöjda halter av oorganiskt kväve i yt- och grundvatten,  en riskabelt stor uppbyggnad av markens kväveförråd,  utslagning eller störning av särskilt känslig flora/fauna,  skador på forn- och kulturlämningar.

2. Begränsningar i olika delar av landet

Område 1 omfattar I, K, M och N län samt delar av F (Gislaved, Gnosjö, Jönköping, Mullsjö, Nässjö, Sävsjö, Vaggeryd och Värnamo kommun), G (Alvesta, Lessebo, Ljungby, Markaryd, Tingsryd, Växjö och Älmhult kommun), H (Borgholm, Emmaboda, Mörbylånga och Torsås kommun) och O län (Ale, Alingsås, Bollebygd, Borås, Essunga, Falköping, Färgelanda, Göteborg, Herrljunga, Härryda, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Lysekil, Mark, Munkedal, Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Stenungsund, Strömstad, Svenljunga, Tanum, Tjörn, Tranemo, Trollhättan, Uddevalla, Ulricehamn, Vårgårda, Vänersborg och Öckerö kommun). Inom område 1 bör skogsgödsling med kvävegödselmedel på fastmark inte ske.

Område 2 omfattar E län och delar av F (Aneby, Eksjö, Habo, Tranås och Vetlanda kommun), G (Uppvidinge kommun), H (Hultsfred, Högsby, Kalmar, Mönsterås, Nybro, Oskarshamn, Vimmerby och Västervik kommun) och O län (Bengtsfors, Dals-Ed, Grästorp, Gullspång, Götene, Hjo, Karlsborg, Lidköping, Mariestad, Mellerud, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda, Vara och Åmål kommun). Inom område 2 bör skogsgödsling med kvävegödselmedel på fastmark inte ske. På marker där gran är det dominerande trädslaget och där grenar och toppar, inklusive barr, skördats eller planeras att skördas i samband med föryngringsavverkning, kan dock skogsgödsling ske med maximalt 150 kg kväve per hektar under en skogsgeneration.

Område 3 omfattar AB, C, D, S, T, U, W och X län. Inom område 3 bör skogsgödsling på fastmark inte utföras med mer än totalt 300 kg kväve per hektar under en skogsgeneration.

23

Område 4 omfattar AC, BD, Y och Z län. Inom område 4 bör skogsgödsling på fastmark inte utföras med mer än totalt 450 kg kväve per hektar under en skogsgeneration.

När träddelar utöver stamvirket tas ut ur skogen ska åtgärder vid behov vidtas så att skador inte uppstår på skogsmarkens långsiktiga näringsbalans och buffringsförmåga mot försurning. Stubbskörd får inte ske i skyddszoner mot sjöar och vattendrag.

Allmänna råd till 7 kap. 27 §

Tillförsel av mineralnäring, t.ex. aska, bör ske som kompensation vid uttag av träddelar utöver stamvirke, motsvarande mer än ett halvt ton torrsubstans ren ohärdad aska, per hektar och omloppstid. Undantag kan göras om uttaget genomförts inom ett avrinningsområde där uttag av avverkningsrester endast kan överstiga ett halvt ton aska på en liten andel av arealen. Uttag bör inte ske på starkt försurade marker eller på torvmarker som används för skogsproduktion utan tillförsel av mineralnäring. Vid användande av aska som näringskompenserande åtgärd bör askans mängd, form och sammansättning samt tidpunkt för åtgärden väljas så att kväveutlakning och förluster av tillförd näring begränsas. Askan bör ha sitt ursprung i skogsbränsle, samt vara stabiliserad och långsamlöslig. Innehåll av näring, tungmetaller och andra skadliga ämnen bör finnas dokumenterade genom t.ex. ett analysprotokoll. Maximalt 3 ton aska TS (torrsubstans) bör spridas per hektar och 10-årsperiod. Sammantaget under ett bestånds omloppstid bör inte mer än 6 ton aska TS tillföras per hektar.

25

Näringskompenserande åtgärder bör inte ske närmare än 25 m mot sjöar, vattendrag, våtmarker, hänsynskrävande biotoper och tomtmark. Näringskompensation bör dessutom inte ske på kulturlämningar då metallföremål, organiskt material och det biologiska kulturarvet kan påverkas negativt. Stubbskörd bör inte ske på blöt eller fuktig mark eller vid kraftig marklutning. I normalfallet bör stubbskörd inte heller ske på finjordsrik mark. Undantag kan göras för flacka bestånd som inte ligger i anslutning till vatten och där risken för markkompaktering bedöms liten. Åtgärden bör inte heller ske i anslutning till vattentäkter och allmänt nyttjade stigar. Stubbar bör inte skördas i eller invid basvägar.

Allvarliga körskador ska förhindras.

Allmänna råd till 7 kap. 28 §

Med allvarliga körskador bör avses sådana som

 leder till en skadlig utförsel av slam till sjöar och vattendrag,  ändrar ett vattendrags sträckning,  orsakar försumpning invid eller dämning av vattendrag,  skadar torvmark i anslutning till sjöar och vattendrag,  påverkar naturvärden i lämnad hänsyn,  försämrar framkomlighet på allmänt nyttjade stigar och leder,  försämrar upplevelsevärdet i allmänt nyttjade friluftsområden, eller  skadar fornlämningar, fornlämningsområden och kulturlämningar.  Bas- och stickvägar, liksom avlägg bör planläggas och om möjligt förläggas till fastmark. För att förhindra körskador bör marken skyddas genom risning, byggande av kavelbro eller på annat sätt i den omfattning som behövs. Vid korsande av vattendrag eller vattenförande diken bör hjälpmedel, t.ex. ris, flyttbar bro, stockmatta, eller kavelbro användas.

Markberedning som orsakar skador ska inte ske i skyddszoner mot sjöar, vattendrag och våtmarker.

Allmänna råd till 7 kap. 29 §

Markberedning bör utföras på ett sådant sätt att skadlig erosion förhindras.

Markberedning ska ske så att kulturlämningar, allmänt nyttjade stigar samt permanenta spår och leder inte skadas.

Rensning av diken samt skyddsdiken ska avslutas innan de når sjöar och vattendrag eller åtgärder vidtas så att skadlig slamtransport förhindras.

Allmänna råd till 7 kap. 31 §

För att förhindra skadlig slamtransport bör rensning ske vid lågvatten och bildat slam fångas upp. Det kan t.ex. ske med hjälp av sedimentationsbassänger, översilningar eller tillfälliga risproppar.

26

Rensning av diken bör utföras så att skadlig erosion och markskador i anslutning till diket förhindras. Det kan t.ex. ske genom val av teknik och tidpunkt för åtgärden.

Bestämmelser om dikesrensning finns i 11 kap 15 § miljöbalken.

Med skyddsdikning avses vad som framgår av 14 § skogsvårdslagen.

Allmänna råd till 7 kap. 33 §

Behovet av skyddsdikning kan, där förhållandena så medger, minskas genom att en busk- eller trädskärm lämnas kvar, genom att markberedning sker i form av högläggning eller genom att skyddsdikning kombineras med dessa åtgärder. På erosionsbenägna marker bör skyddsdikning undvikas. Skyddsdiken bör anpassas så att flödet blir långsamt. Skyddsdiken bör inte vara djupare än 0,5 m.

Om föreskrifterna inte har följts och detta medför skada ska följande åtgärder vidtas. 1. Kulturmiljöer och kulturlämningar ska om möjligt återställas om körskador och spår efter markberedning uppstått. Kulturmiljöer och kulturlämningar ska rensas från täckande röjnings-, hyggesrensnings- och avverkningsrester. 2. Allmänt nyttjade stigar samt permanenta spår och leder ska lagas och rensas från röjnings-, hyggesrensnings- och avverkningsrester samt planterade plantor. 3. Vattendrag och diken ska rensas från röjnings-, hyggesrensnings- och avverkningsrester och deras naturliga lopp återställas efter körskada om återställandet inte innebär en ökad negativ påverkan på vattenkvaliteten. Diken ska rensas från virke som lagts i för överfart. 4. Barrträdsplantor som planterats ska tas bort från skyddszoner på nedlagd jordbruksmark.

För förhandsbeslut enligt 13 § skogsvårdslagen ska den som begärt beslutet betala en avgift som motsvarar full kostnadstäckning för Skogsstyrelsens handläggning av ärendet.

28

Denna författning träder i kraft den 1 januari 2012.

Genom denna författning upphävs

1. Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 2. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1995:4) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 3. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1998:1) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 4. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1998:5) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 5. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 1998:7) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 6. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2001:1) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 7. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2002:3) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 8. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2004:1) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 9. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2006:2) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 10. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2007:1) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 11. Skogsstyrelsens allmänna råd (SKSFS 2007:3) till ledning för hänsyn enligt 30 § skogsvårdslagen (1979:429) vid användning av kvävegödselmedel på skogsmark. 12. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2007:5) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 13. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2008:8) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 14. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2010:4) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 15. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2011:4) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429).

29

16. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2011:5) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429). 17. Skogsstyrelsens föreskrifter (SKSFS 2011:6) om ändring i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429).

MONIKA STRIDSMAN

Göran Öster (Enheten för lag och områdesskydd)

30

Bilaga 1

10 § skogsvårdslagen Lägsta virkesförråd efter en avverkning i barrskog som syftar till att främja skogens utveckling.

första stycket punkt 1skogsvårdslagen Virkesförråd i barrskog, björkskog och blandskog av barrträd och björk som anger den nivå där skyldighet att anlägga ny skog normalt inträder. Med barrskog avses bestånd som till minst 7/10 består av tall och/eller gran. Med björkskog avses bestånd som till minst 7/10 består av björk. Med blandskog av barrträd och björk avses bestånd som till minst 7/10 består av sådana trädslag.

31

Bilaga 2