Jordkommissionens betänkanden. D. 4,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 2 : 4 7 JUSTITIEDEPARTEMENTET

JORDKOMMISSIONENS BETÄNKANDEN.

DEL IV

OM BILDANDE AV NYA JORDBRUK Al. M .

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1922. Kronologisk

förteckning.

Januari— Mars. Återfinnes å omslagen till u t r e d n i n g a r n a 1—17.

April— December.

1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. av frökontrollverksamheten i. m. Beckman. Av i . v. Heidenstam. Norstedt. 20 s. J u . 131 s. J o . ! - Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. ArbetsUtkast till lag om visst tryggande av byggnae statistisk u n d e r s ö k n i n g rörande husbyggnadsverkborgenärers fordringar m. m. Tullberg. 51 s J s a m h e t e n i Sveriges städer och stadsliknande, samRedogörelse för de ecklesiastika boställena. 5 Vär hallen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S. AV H 692 sS E - Sk°glundBeckman, xl-v „o r n v ä S s s f c y r e l s é n s skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april 1922 med förslag till taxeändring s a m t den Betänkande och förslag rörande braudskyddsföi 5 maj 1922 m e d yttrande över tull- och t r a k t a t k o m skrifter och o r d n a n d e t av brandväsendet inom mitténs u t l å t a n d e m. m. Sv. Tr.-aktieb. 22 s K. ket. (. -Betankande med förslag till Kungl Mai , Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. nådiga stadga angående skydd för människor v Ä_ungl .Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Marcus. brandfara inom industriella arbetslokaler. Beckma 13 s. K. lo s. K. . B e t ä n k a n d e med förslag till förändrad kyrklig in29. F l o t t a n s skolsakkunnigas b e t ä n k a n d e 3 angaem delning och organisation inom de till Kristianstads skolreglemente för flottan. 1. Skolor och Ijurs och Malmöhus län hörande delarna av L u n d s stift för sjömauskårens manskap. Tullbero-. v i i 117 HsBggström. 392 s. E . 1, bil. F ö . . . Tillägg till b e t ä n k a n d e och förslag betr. förrådsv e r k s a m h e t e n vid marinen. Tullberg, vj, 92 s. F ö . 30. Åtgärder m o t godsanhopning i tullpackhus m. i (jeneraltullstyrelsens underdåniga u t l å t a n d e n öv . B e t ä n k a n d e rörande fiskerinäringens främjande 1914 ars tullkommissions betänkanden. 3. Marcu Haeggströni. 95 s. J o . 101 s. F l . . Utredning angående statsunderstöd för idrottens 31. Supplement, n r 1 till Sveriges familjenamn. Sts främjande. Tullberg, vj, 124 s. 1 kart. E . repr.-anst. 12 s. E . Patentlagstiftningskomniitténs betänkande. 7. Förslag till lag om r ä t t till tidnings eller tidskrifts 32. Bilaga till Kolonisationskommitténs b e t ä n k a n d Redogörelser för inventering av odlingsiord. Av " titel m. m. Marcus. 54 s. H. ' Haglund. Centraltr. (2), 278 s. 11 k a r t J o . Om lappskattelaudsinstitutet och dess historiska 33. Förslag till reviderad lag om arbetstidens begrän utveckling. Av Ake Holmbäck. Almqvist &, W i k ning j ä m t e u t r e d n i n g a r rörande arbetstidslagstif selh 9o s. S. ningens verkningar och arbetstidsförhållandena ino; -12. B e t ä n k a n d e med förslag till lag angående k u l t u r vissa yrken. .Norstedt. (2), 186, 109 * s. S. m i n n e s v å r d samt organisation av k u l t u r m i n n e s vården. 1. Historik, me.morial ang. minnesvårdens 34. B e t ä n k a n d e ocli förslag avgivna av den av Kungl. Ma den 31 augusti 1920 tillsatta k o m m i t t é för verkstä n u v a r a n d e s t å n d p u n k t , utländsk lagstiftning samt lande av utredning, h u r u v i d a krigsdomstolarna bilagor, viij, 483 s. 3 kart. 2. Förslag och motiv, fredstid k u n n a avskaffas. Marcus, vij, 224 s. J u . xxiij, 197 s. Centraltr. E . 35. 1921 års fastighetskreditsakkunniga. B e t ä n k a n d e Högskolornas löneregleringskommittés b e t ä n k a n Utredning och förslag angående höjning av maxim den. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga gränsen för den primära jordbruksfastighetskreditei anstalter; Hseggström. vj, 193 s. E . Marcus. 26 s. J o . S t a t s m a k t e r n a och bränsleanskaffningen u n d e r 36. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betäi krigsaren. Av bränslekommissionen avgiven berätk a n d e n . 11. Pappersindustriens produktionsförhå telse över dess verksamhet åren 1917—1921. Marcus. Tanden. Av E. Bosseus. Tullberg, iv, 102 s. F l . 353 s. H. Underdånigt u t l å t a n d e med förslag till förordnin Statistiksakkunnigas betänkande. Utredning och angående tillverkning och beskattning av m a l förslag till åtgärder för minskning av k o s t n a d e r n a drycker m. m. Marcus. 143 s. F l . för den of fieiella. statistiken samt å s t a d k o m m a n d e 38 Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betar av en p e r m a n e n t kontroll över det statistiska ark a n d e n . 13. Den svenska kautschukindustriens ul betet m. m. Beckman, x, 367 s. F i . veckling 1890—1913. Av B. Ohlin. Marcus, iv, 38 s. F: Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna röB e t ä n k a n d e med förslag till förordning om motoi r a n d e j a k t och fågelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, fordon j ä m t e därmed s a m m a n h ä n g a n d e förfatl fridlysningsbestämmelser m. m. Marcus. 317 s. J o . ningar samt till stadga om trafiken å vägar oc 17. B e t ä n k a n d e och förslag rörande det a k a d e m i s k a gator. V. Petterson, viij, 254 s. 4 bil. K. befordnngsväsendet. Lund, Berling. 2 6 8 s . " E . 40. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och betan 18. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. kanden. 12. Margarinindustriens utveckling me Bokföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Med desärskild h ä n s y n till förhållandena före världskrio-ei , ^ L d e £ a n K u n g l . Lantbruksstyrelsen n r 240 (Nr 6 Av J . Lublin. Tullberg, iv, 184 s. F l . 1922). Norstedt, vj, 125 s. J o . 41. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betan 19. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående arrendators r ä t t k a n d e n . 14. H u v u d d r a g e n av det svenska jord till e r s ä t t n i n g för elektrisk anläggning. Tullberg brukets utveckling 1871—1919. Av A. Sjöström 6 IV, 29 s. J u . 20. Mellanhandssakkunniges betänkande ang. olägenhe- 42 Marcus, iv, 120 s. F i . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betan t e r n a vid mellanhandssystemet inom livsmedelskanden. 15. Översikt av j o r d b r u k e t s utveckling h a n d e l n . E k l u n d . 295 s. J o . vissa främmande länder 1871—1913. Av E r n s t Höijei 21. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enligt Marcus, iv, 97 s. F I . l a g a r n a den 9 j u n i 1922. Av E. v. Heidenstam. Betänkande med förslag till allmän sjukhusstad"! Beckman. (4), 51 s. S. m. m. Norstedt. 302 s. S. 22. Kolonisationskommitténs betänkande 1922. FörKommunikationsverkens - lönekommitté 4. Betan slag till kolonisation å kronoparker i Norrland kände angående p e n s i o n e r i n g a v icke-ordinarie perso och Dalarna j ä m t e förslag dels till u t s t r ä c k t tillämn a l vid postverket, telegrafverket, statens järnvägai pande av intensivt skogsbruk å de norrländska krooch statens vattenfallsverk. Tullberg, x, 112 s. K, n o p a r k e r n a dels till kraftigare befrämjande av egnaOdlingsorganisationens v e r k s a m h e t åren 1918—1922 hemsbildning å enskild jord i Norrland. Centraltr. Marcus. 46 s. J o . (2), xvij, 433, 1,33, 112 s. 1 kart. J o . B e t ä n k a n d e med förslag till lag om tvångsuppfostran 23. B e t ä n k a n d e och förslag angående utbildningskurser åt u n g a förbrytare m. nu Beckman, iv, 232 s. J u . m o m tullverket. Tullberg, viij, 143 s. F l . Jordkommissionens b e t ä n k a n d e n . 4. Om bildande 24. Utredning r ö r a n d e den s. k. Nyköpings k a n a l . av nva j o r d b r u k m. m, Marcus. 358 s. J u . Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 6. 48. Jordkommissionens b e t ä n k a n d e n . 5. Redogörelse Hsegeström. 69 s. 3 pl. K. för resultatet av vissa av jordkommissionen föreFörslag till författningar angående handel med och t a g n a enquéter i jordfrågan. Av F. Sandberg:. Marcus, import av utsädesfrö ävensom till omorganisation vij, 239 s. J u . . " *' „ ? ? 1 . f n r S J k Å l d J t r y c l 5 : o r t el a n g i y e s , är t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil u t g ö r a begynnelse- Ä b ^ d p I i r * r » ^f »c e ^ Pf cf 4 |riam -1e nd^e iU D 1, d ear V -i l kd|?a uk tl r e d n m g e n avgivits, t, ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . „ ™ ^ l ? ? ^ ^ ^(nr 4 . - " ^ - 1 J . ?^' \ n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y~ t^t r«e anordning trädde i kraft, utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 2 : 4 7 JUSTITIEDEPARTEMENTET

JORDKOMMISSIONENS BETÅNKANDEN.

DEL IV

OM BILDANDE AV NYA JORDBRUK M. M.

STOCKHOLM ISAAC MARCUS'

1922 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

FÖRTECKNING ÖVER INNEHÅLLET. Sid. S k r i v e l s e t i l l s t a t s r å d e t och chefen för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t

7¶FÖRSLAG I (herrar Lindhagen, Johansson och Pettersson.) A.

L a g s t i f t n i n g om e n a l l m ä n nyhyggesverksamhet i r i k e t Lagförslag Jordkommissionens uppgift och arbetsordning Uppgifterna Arbetsordningen Huvudgrunder för statens nybyggesverksamhet Egnahemsrörelsen Statens ledning Den personliga företagsamheten Olika slag av jord, som bör stå till buds Kronojord Ecklesiastik jord Enskild jord Undantag tills vidare Kommunernas jord inbegripet allmänningar Stiftelsers jord Städernas områden Överblick över rikets jord Odlingsmark jämte odlad jord Den lämpligaste lägenheten Lagförslagets omfattning

4(> 47 47 48

Tillgången på odlingsbar jord Inventering av odlingsmöjligheterna Norrland och Dalarna Värmland Mellersta och södra Sverige

48 48 49 r> 3 54

Nybygges omfattning Större nybygge Inägojord Husbehovsvirke. Stödskog Mulbete Fiske Mindre nybygge

1* 28 28 29 33 33 35 39 40

•••

or> ot>

Markområde eller servitutsrätt?

Nybygges utbrytning Konungens befogenhet

°' 58 65 66 69

"" '* '•*

4 Sid. 71 72 73 74

Statsorganisationen för sociala jordfrågor Nybygges utbrytning efter ansökan eller på lager Frivillig uppgörelse Tvångsavlösning Expropriationsinstitutets utveckling i Sverige till att omfatta expropriation av enskild mark Återblick Norrlandskommittén 1904 Riksdagarna 1905-1912 Expropriationskommittén 1910 Torpkommissionen 1911 Riksdagarna 1 9 1 3 - 1 9 1 7 Jordundersökningens värmlandsbetänkande 1915 Aborättskommitténs betänkande 1919 Riksdagen 1918 Jordkommissionens instruktion 1918 Behovet av bestämmelser om tvångsavlösning Allmänna erinringar Bolags och enskilda spekulanters jord Gods; storgodsfrågan Bondejord

av enskild

mark

även

social 74 74 74 76 78 81 83 85 87 88 88 89 89 90 98 101

Skyldighet att avstå mark Specialmotiv till 2 0 - 2 3 §§ Odlingsmark Odlad jord, vanliävdad och icke vanliävdad Allmänna garantier för huvudfastiglieten ocli för arrenden

103 103

Jordlösen vid tvångsavlösning Historik Allmänna synpunkter Taxeringsvärdet (24 §) Speciell värdesättning (25 §)

110 110 114 115 116

Förfarandet vid tvångsavlösning Den allmänna expropriationslagen Nya ansatser Ensittarlagen Lagförslagets bestämmelser Lantmäterikåren Domstolarna Agodelningsrätterna Fastighetskrediten

118 118 120 122 124 127 128 129 130

Finansiella frågor Är odling lönande ? Ekonomiskt understöd Odlingsarbete i stället för militärtjänst och fängelsearbete Begränsning av nybyggares betalningsskyldighet för nybygge

131 131 138 140 140

Nybyggarens personliga förhållanden Den egna kraften Personlig omvårdnad Behörighet att erhålla bistånd

141 141 142 142

5 Sid.

B.

V.

1).

Nybygges överlåtelse *** Provisoriska staclganden 143 Fideikommiss ~4o Kommuners jord j ä m t e allmänningar; stiftelsers jord m. m.; städernas områden 147 Lagstiftning om en statsorganisation för sociala jordfrågor Lagförslag I48 Den enskilda skogsvårdens organisation 153 1 Länens skogsvårdsstyrelser ^3 Kommunala skogsvårdskommittéer 153 Centralstyrelse 1°3 Den tekniska jordbruksvården *"4 Lantbruksstyrelsen I54 Hushållningssällskapen 1°5 Organisationen av statens domäner 1°° Ben ecklesiastika jordens organisation 1°9 Den sociala jord frågans organisation 162 Jordbrukslägenhetskommittén 1892 I62 Egnahemskommittén 1901 och riksdagen 1904 163 Norrlandskommittén 1904 164 Departementalkommitterado 1912 166 Egnahemssakkunniga 1914 samt riksdagen 1919 166 Riksdagsmotioner 1912, 1914 och 1915 om »en ledande tanke och en ordnande hand» på jordfrågan *•*' Jordundersökningens värmlandsbetänkande 1915 I?7 Betänkande om departementalreformen 1917 178 Förslag till kolonisation å bolagsjord i Norrland 1918 179 Betänkandet om verkningarna av norrländska vanhävds- och arrende182 lagarna 1921 Kronofogden Oscar Forssgrens organisationsförslag 1922 183 Kolonisationskommittén 1922 I84 Motivering till lagförslaget I87 i87 Återblick Aktuella frågor I87 Splittringens äventyr l8y En enhetlig statsorganisation, eventuellt ett provisorium 189 i9U Centralstyrelsen Jordkommissionerna i länen *™ Den kommunala representationen 194 Instruktionerna för de olika organen 194 Den personliga omvårdnaden "** i95 Namnfrågan Statens omkostnader Nybyggenas anläggningskostnader Huru många nybyggen behövas? Administrativa omkostnader Hemställan

1"" 19° ^"

£nsittarlagens organisation Motivering Hemställan

- jUÖ

B Sid. B, Kolonisation genom emigration Den inhemska kolonisationens vanskligheter Befolkningsfrågan Överblick av emigrationsfrågan Förslag 1869 Värmlandsundersökningen 1915 Förslag 1921 Jordkommissionen Utländska kolonisationsplaner Hemställan V. Infordrat yttrande över kolonisationskommitténs betänkande Särskilt yttrande av herrar Johansson och Pettersson Tidigare förslag till social expropriationslagstiftning Norrlandskommitténs förslag till expropriationslag Reservanters i norrlandskommittén förslag till expropriationslag Abokommitténs förslag till expropriationslag Utkast till författningar om en allmän kolonisationsverksamhet fogden Oscar Forssgren

210 210 211 213 217 219 221 221 222 223 225 226 229 235 av krono23(t

FÖRSLAG I I (herrar Ehrenborg och Jansson.) Förslag till lag angående anskaffande å enskild mark Motiv

av jord för bildande av nya

jordbruk 247 251

FÖRSLAG I I I (herrar Olsson och Wohlin.) Särskilt yttrande

279 UTLÄNDSK LAGSTIFTNING.

Företal Danmark Finland Tyska riket Österrike Ungern Tjecko-Slovakien Polen Litauen Estland Lettland Sovjet-Ryssland England

297 298 302 309 314 317 319 :....; 321 323 326 32& 331 330

7¶Till herr statsrådet och chefen för

justitiedepartementet.

Jordkommissionen får härmed vördsamt överlämna ett betänkande om bildande av nya jordbruk närmast å enskild tillhörig mark, del IV. Därjämte bifogas en redogörelse för åtskilliga enquéter, som beröra nämnda ämne samt även eventuella förslag om social arrendelag, lag om friköpning av mindre arrendejordbruk samt vanhävdslag, i den mån dylik redogörelse ej återfinnes redan i kommitténs tidigare avlämnade betänkanden, del V. Det förenämnda betänkandet har på grund av yppade skiljaktiga meningar ansetts lämpligen böra framläggas i form av tre särskilda förslag. Förslaget I innefattar dels förslag till lagstiftning om en allmän nybyggesverksamhet i riket, dels förslag till lagstiftning om en statsorganisation för sociala jordfrågor, dels hemställan beträffande statens omkostnader för nämnda två ändamål, dels hemställan om ändrad organisation av ensittarlagen, dels hemställan i fråga om kolonisation genom emigration och dels infordrat yttrande över kolonisationskommittens betänkande, allt med tillhörande motiver och bilagor. De två lagförslagen äro efter föregående diskussioner därom inom kommissionen författade av dess ordförande herr Lindhagen, som jämväl författat övriga delar av förslag I. Kommissionens ledamöter herrar Johansson och Pettersson hava instämt i Förslaget I i väsentliga delar med särskilt yttrande dock i vissa punkter. Förslaget II innefattar ett förslag till lag angående anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk å enskild mark jämte motiv.

8 Detta förslag har författats av kommissionens ledamot herr Ehrenborg, med vilken herr Jansson instämt. Förslaget III innefattar ett särskilt yttrande, om vilket kommissionens ledamöter herrar Olsson och Wohlin förenat-sie:. Dessutom får kommissionen tillkännagiva, att kommissionen beslutat göra en hemställan, att effektiva åtgärder snarast möjligt måtte vidtagas för att bereda utvägar för den ecklesiastika jordens upplåtande i lämpliga fall för bildande av mindre jordbruk. Redogörelsen för vissa enqueter m. m., del V, är författad av kommissionens tf. sekreterare herr Sandberg. Referatet av jordlagstiftningen i England och Wales är författat av socialattachén vid svenska beskickningen i London, Erik Sjöstrand. De övriga referaten om utländsk lagstiftning hava författats av v. konsuln i utrikesdepartementet K. K. F. Malmar. Kommissionens ledamot herr Ingeström har anmält sig vara förhindrad att deltaga i behandlingen av förevarande betänkandeStockholm den 11 november 1922. CARL LINDHAGEN MICHAEL EHRENBORG

CARL JANSSON

C J. JOHANSSON

OLOF OLSSON

GUST. PETTERSSON

NILS WOHLIN

Fr. Sandberg.

FÖRSLAG I A. Ii.

LAGSTIFTNING OM EN ALLMÄN NYBYGGESVERKSAMHET I RIKET

LAGSTIFTNING OM EN STATSORGANISATION FÖR SOCIALA JORDFRÅGOR C. D.

STATENS OMKOSTNADER

ÄNDRAD ORGANISATION AV ENSITTARLAGEN E.

KOLONISATION GENOM EMIGRATION

F. INFORDRAT YTTRANDE ÖVER KOLONISATIONSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE

11¶A) Lagstiftning om en allmän nybyggesyerksamhet i riket. Förslag till

Lag om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk. Om begreppet jordbruk. 1 §. Med jordbruk enligt denna lag avses i främsta rummet jordbruk, vara enligt ortens förhållanden huvudsakligen kan försörjas en medelstor familj med eget arbete (större nybygge). Till upprättandet av mindre jordbruk, än ovan sägs, skall bistånd enligt denna lag ock kunna lämnas, blott jordens odlande sker i sådan utsträckning, att jordbruk kan, till skillnad från plantering av täppa och mindre trädgårdsland, sägas äga rum (mindre nybygge). Såsom jordbruk skall jämväl anses trädgårdsskötsel för frambringande av allmänt brukliga vegetabiliska födoämnen. Om behörighet att erhålla bistånd. 2 §.

Arbetsför svensk medborgare, man eller kvinna, som önskar erhålla statens bistånd för bildandet av nytt jordbruk (nybygge) att idkas för egen räkning, må, i den mån möjlighet därtill yppas, kunna tillhandahållas mark och ekonomiskt understöd under de förbehåll och i den ordning, denna lag stadgar. 3 §. Rätt till bistånd enligt denna lag tillkommer i övrigt allenast den, som 1) saknar tillräckliga medel för ernående av det med lagen avsedda ändamålet, såsom i 49 § närmare omförmäles; 2) genom härkomst, praktik, håg eller eljest kan antagas vara skicklig att ägna sig åt mindre jordbruk; och må därvid, därest sökanden är gift eller trolovad, kunna tagas hänsyn jämväl till makens, makans eller den trolovades fallenhet därför. 4 §. Den som på grund av födsel, varaktig bosättning eller eljest kan räkna viss trakt som sin hemort, äger företrädesrätt till bistånd för erhållande av nybygge i denna trakt.

12¶Söka två eller flera behöriga personer samma nybygge, träffas avgörandet, efter vad som med hänsyn till deras personliga förhållanden kan prövas mest skäligt. Därvid bör hänsyn tagas ej blott till deras fallenhet för jordbruksarbete utan ock till olika grad av arbetslöshet, omfattningen av försörjningsplikt och andra ömmande omständigheter.

Om mark, som bör utläggas till nybygge. 5 *. Vid utseende av mark till nybygge, skall, där omständigheterna medgiva det, tagas hänsyn till lägenhetens lämplighet, oavsett vem som äger marken. Har sökande på förhand anmält sig, bör ock fästas avseende å dennes personliga förhållanden och skäliga önskningar. Nybygge bör helst upptagas i närheten av bygd, invid kommunikationsled eller ort, där arbetsförtjänster i mån av behov kunna påräknas. I trakt, belägen avsides från bygd eller bestående jordbruk, bör om möjligt minst tve nybyggen anläggas i närheten av varandra. 6 §.

I främsta rummet bör, där förhållandena medgiva det, nybyggesanläggning avse upptagande av större nybygge. Till dylikt nybygge skall läggas fullt tillräcklig oodlad eller odlad jord, som med avseende å ortsförhållandena kan anses odlingsvärdig, samt, i mån av tillgång, även erforderlig ängsoch hagmark. 7 §•

Till större nybygge skall ock läggas skogsbördig mark för tillgodoseende av dess behov av bränsle samt virke till husbyggnader, reparationer, hässjor, stängsel, redskap och dylikt, därest detta enligt ortsförhållandena anses nödigt samt tillgång till sådan mark finnes å stamfastigheten. Är virkesförrådet å tilldelat skogsområde så anlitat, att ur skogen ej under närmaste tiden kan årligen uttagas ett virkesbelopp, motsvarande vad den skogsareal, som tilldelats såsom husbehovsskog, beräknas kunna under uthålligt bruk avkasta, skall nybygget under alla förhållanden tilläggas rättighet _ att under erforderlig tid fylla bristen efter utsyning å tjänlig plats å fastighetens övriga skog, i den mån densamma med iakttagande av vad ovan stadgats därtill lämnar tillgång. Anses med hänsyn till ortsförhållandena, nybyggets bärkraft eller huvudfastighetens intresse uppenbarligen lämpligare att med det förenas rätt för all framtid att å tjänlig plats på huvudfastighetens behållna skogsmark helt eller delvis taga det erforderliga skogsfånget, må sådan rätt kunna, i stället för marktilldelning, tilläggas nybygget. Skogsfång, som ovan i andra och tredje styckena sägs, skall till omfånget noga bestämmas; och böra jämväl i övrigt föreskrifter meddelas, ägnade att förekomma tvist om skogsfångets uttagande. 8 §.

Till större nybygge skall läggas bete för de kreatur, som kunna vinterfödas å detsamma, i den mån sådant bete på grund av ortens förhållanden anses vara omistligt.

18 Finnes ej tillräckligt sådant bete å den inägojord i hag- eller skogsmark eller å den skogsbördiga mark, som tillägges nybygget, bör det erhålla felande bete genom ytterligare marktilldelning från huvudfastigheten eller betesrätt å dennas behållna skogsmark. I valet mellan marköverlåtelse eller betesrätt å huvudfastighetens mark skiljs efter omständigheterna med hänsyn till ortens sed, huvudfastighetens intresse och vad som är gagneligt och överkomligt för nybyggaren. 9 §. Till större nybygge skall höra laga rätt till vattnet invid strand, som tilldelas nybygget. Finnes å huvudfastigheten avsevärt vatten, skall nybyggaren berättigas att där till husbehov idka fiske, därest detta utan olägenhet kan ske samt nybygget ej genom tilldelad strandrätt tillgodosetts i berörda avseende. Nybyggets innehavare tillförsäkras lämpligt tillträde till strand för berörda rätts utövande. Ej må husbehovsfiske utövas till skada för åtgärder, som av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande. 10 §• Till mindre nybygge, varom i 1 § andra stycket sägs, skall läggas odlingsvärd oodlad jord samt även ängs- och hagmark till den omfattning, som kan anses skäligen påkallad av ortsförhållandena och nybyggarens personliga behov. Odlad jord må endast undantagsvis läggas till mindre nybygge. Husbehovsskog, bete och husbehovsfiske, varom i 7, 8 och 9 §§ förmäles, bör ock tilldelas mindre nybygge på det sätt och i den utsträckning omständigheterna anses påkalla. 11 §. Rätt till skogsfång, mulbete och fiske, vilken enligt 7 § andra och tredje styckena, 8 § andra stycket samt 9 § andra stycket förbehålles nybygge på annans mark, skall utan särskild inteckning såsom servitut vila på den senare marken. Anteckning härom skall beträffande både den härskande och tjänande fastigheten ske uti de vid underrätten i orten förda lagfarts- och inteckningsprotokoll samt fastighetsböcker. Ej må sådan servitutsrätt genom avtal upphävas utan Konungens tillstånd. Det åligger jordkommissionen att hos rätten för vederbörlig anteckning göra anmälan om dylikt servituts tillkomst och upphörande. 12 §. Ifrågakommer utbrytning av flera närliggande nybyggen, bör den till husbehovsskog avsedda marken eller väsentlig del därav avsättas till en för nybyggena gemensam skogsallmänning, där så lämpligen kan ske. Sådan allmänning förvaltas i den ordning, som varder särskilt stadgad. 13 §. I de trakter av landet, där jordbruket enligt lag ansetts behöva icke blott husbehovsskog utan även stödskog, må, där för större nybygge behovet av

14 husbehovsskog tilldelas i form av markområde, jämväl nödigt stödskogsområde utbrytas. Dylika stödskogsområden förbliva i statens ägo och avsättas, på sätt särskilt varder stadgat, till stöd främst för större och mindre nybyggen, men kunna ock bilda kärnan till sockenallmänningar till förmån för sådana jordbruk, som sakna tillräckligt med skog eller bete. 14 §. Konungen äger, i mån av behov och efter olika orters förhållanden, meddela särskilda föreskrifter rörande dels omfattningen av den odlingsbara eller odlade jord samt ängs- och hagmark, som jämlikt 6 § och 10 § böra tillläggas nybygge, dels de tilldelningar av skog, bete eller fiske, som jämlikt 7—10 §§ kunna ifrågakomma, och dels den enligt 13 § medgivna utbrytningen av stödskog. 15 §. För främjande av denna lags syfte samt förekommande av mellanhänders jordocker bör staten söka genom frivilligt avtal förvärva enskilda egendomar, när dylika stå till buds på förmånliga villkor och synnerligen lämpa sig för bildande av nya jordbruk. Vid utnyttjandet av sådan fastighet, som ovan sägs, bör övervägas lämpligheten att, för bibehållandet av storbruket med dess fördelar och utnyttjandet av ekonomibyggnaderna, upplåta egendomen till brukande åt någon kooperativ sammanslutning av sådana personer, som äro behöriga att erhålla bistånd enligt denna lag samt därom göra framställning. Om nybygges utbrytning. 16 §. Konungen äger med iakttagande av denna lag meddela allmänna föreskrifter rörande omfattningen av den jord, som inom visst län skall avstås, samt må ock giva närmare bestämmelser om nybyggens utbrytning i viss trakt. Erforderliga åtgärder i övrigt för bildande av nybyggen enligt denna lag handhavas av statsorganisationen för sociala jordfrågor. 17 §. Jordkommissionen skrider till anskaffande av nybyggen inom olika orter i länet, i den mån på grund av skedd ansökan eller anmälan från jordkommitté, annan jordkommission eller centralstyrelsen eller eljest kända förhållanden efterfrågan efter nybygge förefinnes eller uppenbarligen är att inom närmaste tiden emotse från länet eller andra trakter i landet. Nybyggen kunna sålunda efter omständigheterna anskaffas antingen för att tillhandahållas nybyggare, som framdeles anmäla sig, eller ock efter föregående framställning av nybyggare. 18 §. Jordkommissionen skall genom underhandling med jordägaren söka åvägabringa frivilligt avtal om enskild marks och servitutsrätts avstående i överensstämmelse med denna lags föreskrifter.

15 Kommissionen uppgör därvid, så vitt möjligt efter samråd med jordägaren, ett förslag, hur enligt kommissionens uppfattning nybygge lagligen och lämpligen bör utbrytas samt huruvida och till vilket belopp lösen bör erläggas för den jord jämte servitutsrätt, som skola åtfölja nybygget. Förslaget skall grundas på en sakkunnig besiktning å själva marken samt undersökning av dess verkliga beskaffenhet och ej allenast på kartor och skifteshandlingar. Träffas frivillig överenskommelse, skall nybyggets område på kommissionens föranstaltande utbrytas genom laga lantmäteriförrättning. Vad i 35 och 36 §§ stadgas, länder härvid till efterrättelse.

IMKan, då fråga är om enskild mark, frivillig överenskommelse ej träffas om jords eller servitutsrätts avstående eller om löseskillingen, jmf. 25 § 3 mom., må jorden och servitutsrätt, utom i det fall, som i 15 § sägs, övertagas genom tvångsavlösning (expropriation). Om skyldighet att avstå enskild mark. 20 §.

Beträffande skyldighet för enskild jordägare att för nybygges anläggning avstå erforderlig odlingsbar eller odlad jord skall, med iakttagande tillika av vad i 22 § stadgas, gälla följande: 1) Odlingsbar jord å fastighet, tillhörig bolag eller förening för ekonomisk verksamhet, skall avstås, såvida ej tjänliga åtgärder till jordens uppodlande vidtagits eller veterligen snart äro att förvänta. Lag samma vare beträffande odlingsbar jord å fastighet, tillhörig enskild person, som ej är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, samt uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen eller eljest i spekulationssyfte. 2) Odlingsbar jord, tillhörig annan enskild person än i 1 mom. andra stycket sägs, skall avstås, därest den fastighet, vartill jorden hörer, äger ett taxeringsvärde av minst 125 000 kr. och på samma gång en åkerareal av mer än 75 hektar, dock högst hälften av fastighetens odlingsbara jord. Vad sålunda stadgats medför ej rätt att tillita jord, för den händelse tjänliga åtgärder till jordens uppodlande vidtagits eller veterligen snart äro att förvänta. Vad ovan sägs rörande taxeringsvärde och areal gäller sammanlagda taxeringsvärdet och arealen åkerjord å skilda fastigheter, som tillhöra samma ägare. 3) Oavsett vad i 2 mom. stadgas, må odlingsbar jord, tillhörande annan enskild person än i 1 mom. andra stycket sägs, jämväl avstås, då jorden i anseende till läge eller omfattning eller av annan anledning uppenbarligen ej kan antagas inom överskådlig tid bliva av fastighetens ägare uppodlad för att brukas med gårdens gamla inägor eller ingå i någon fastighetens klyvning mellan barn eller stärbhusdelägare. Lag samma vare, om jord som nu sägs ligger i samhällighet med annan avsevärd odlingsmark, som behörigen skall upplåtas till nybygge och ej lämpligen kan ensam utbrytas, eller om jorden, såsom utgörande myr eller annan vatten-

Hi

dränkt mark måste av tekniska skäl ingå i tillämnad torrläggning för nybyggesändamål av annan tillhörig, avsevärd del i den vattendränkta marken. I sådant fall skall fastighetens ägare dock vara berättigad påkalla, att vad på hans fastighet belöper i den samfällda odlingsmarken eller i redan skiftad odlingsmark bibehålles vid hans fastighet mot erläggande av de på hans andel i marken belöpande omkostnaderna. I de fall, som ovan i detta moment omförmälas, skall bröstarvinge till jordägaren samt, där fastigheten äges av stärbhus, delägare i detsamma hava efter arvsföljd företrädesrätt till nybygge å fastighetens berörda odlingsmark, enligt andra stycket dock under förutsättning, att jordägaren ej vill övertaga marken. Är sökande delägare i stärbhus må ock kunna från fastigheten till nybygget läggas ytterligare odlingsmark, ängs- och hagmark samt skogsmark eller skogs- och betesrättigheter jämlikt denna lags bestämmelser, dock högst vad på hans arvslott kan antagas belöpa. I annat fall må sådan tilldelning mot jordägarens bestridande ej äga rum. Ansökan om rätt som nu sagts skall i god tid insändas till jordkommissionen. Anmäla sig två eller flera lika behöriga, vare lag som i 4 § andra stycket sägs. 4) Befinnes för de i 1 och 2 mom. avsedda fall erforderligt att till vinnande av lämpliga gränser någon mindre del av stamfastighetens odlade jord tillägges nybygget, må en sådan tilldelning ock kunna äga rum. Vanhävdad åkerjord skall därvid i första hand anlitas. 5) Odlad jord, som enligt ortens förhållanden är att anse som synnerligen vanhävdad, skall, oavsett vad ovan stadgats, avstås, såvida ej tjänliga åtgärder till vanhävdens avhjälpande vidtagits eller veterligen snart äro att förvänta. Befinnes fastighet i huvudsakliga delar ligga i sådan vanhävd, som ovan sägs, skall skyldighet föreligga att avstå fastigheten i sin helhet. 6) Å fastighet, som i 1 och 2 mom. sägs, må, där tillgång till annan lämplig jord i orten ej finnes samt behovet är trängande, kunna tagas i anspråk även odlad jord, som ej är vanhävdad, till ett omfång av högst 25 procent av den odlade jorden. 21 §. Den, som är skyldig att för nybygges anläggning avstå oodlad eller odlad jord på sätt i 20 § sägs, är ock pliktig avstå ängs- och hagmark, husbehovsskog, bete, fiske och stödskog enligt 6—10 §§ och 13 § under do i nämnda paragrafer och 22 § givna förutsättningar. 22 §. 1) Skyldighet att avstå mark eller servitutsrätt enligt denna lag förligger ej, då huvudfastighetens jordbruk eller skogsbruk därigenom skulle synnerligen försvagas eller synnerligt intrång ske i följd av uppkommen svårighet i skötseln av jordbruket eller skogsbruket. Odlad jord må ej anlitas, därest ekonomibyggnaderna därigenom kunna anses bliva för stora i förhållande till den återstående arealen. 2) Har jord upplåtits på arrende, är arrendatorn ej skyldig avstå den under sådan omständighet, som i 1 mom. sägs, såvida ej arrendeavtalet tillkommit i uppenbar avsikt att kringgå denna lag. 3) Odlingsbar jord må ej tagas i anspråk, som uppenbarligen är behövlig för nödig utvidgning av angränsande å huvudfastigheten redan upptaget jordbruk. 4) Jord får ej heller tagas i anspråk, där den erfordras till tomt eller upplagsplats eller till stenbrott, grus-, ler- eller torvtag, utbyggning av vattenfall, fiske eller till annan dylik lägenhet eller ock kan anses behövlig för industriella anläggningar, som finnas å den fastighet, vartill jorden horor, eller i dess omedelbara grannskap.

17 23 §. När särskilda omständigheter därtill föranleda, må Konungen meddela befrielse från skyldighet att avstå jord enligt denna lag. Konungen må ock, i mån av behov, kunna meddela föreskrifter till ledning för tillämpningen av 22 § samt för bestämmandet av vilka lägenheter med iakttagande av denna lag böra lämpligen i första hand utväljas. Om jordlösen vid tvångsavlösning. 24 §.

Lösen för jord eller servitutsrätt, som exproprieras, bestämmes efter det värde, vartill uti orten jord av ifrågavarande läge och beskaffenhet kan anses böra skäligen uppskattas med iakttagande dock tillika av de i 25 $ givna föreskrifter. Till ledning för bestämmandet av berörda värde skall tjäna fastighetens taxeringsvärde. Någon förhöjning av beloppet må ej äga rum på grund av den konjunktur, som tillkommit på platsen genom statens ifrågavarande verksamhet. Ej heller må så ske av hänsyn därtill, att en viss äga förmenas såsom utbruten böra betinga högre lösen än som svarar mot dess storlek och beskaffenhet i förhållande till fastighetens hela taxeringsvärde. 25 $. 1) Odlingsbar mark ersattes efter det värde, som bör åsättas den utan hänsyn till det särskilda värde, vartill markens brukbarhet för odling kan uppskattas. 2) Växande skog, som enligt 7 § åtföljer jorden, ersattes med dess värde å rot efter den uppskattning, som för dylikt värde i orten i allmänhet gäller. Har jordägaren i sin självdeklaration för beskattning upptagit värdet å fastighetens skog på rot till lägre belopp, vare det senare gällande. Ersättningen för rätt till skogsfång enligt 7 § skall utgå antingen genom en årlig avgift motsvarande skogsfångets årliga medelvärde eller ock med ett kapitalbelopp, beräknat till tjugu gånger värdet av nämnda årliga avgift, allt efter vad som befinnes lämpligast. 3) Har mark, som tillhör bolag eller ekonomisk förening eller sådan enskild person, som i 20 § 1 mom. andra stycket sägs, blivit av kronan genom avvittring eller storskifte donerad till landets uppodling och bebyggande eller av kronan givits till industriens och bergsbrukets understöd, och tjänar jorden ej numera det avsedda ändamålet, eller innehaves den utan kronans medgivande eljest ej under villkor, som fästs vid densamma, skall i den lösen för jord och servitutsrätter, som enligt denna lag bestämmes, ett avdrag av 25 procent äga rum. Vid värdesättning å mark, som ovan sägs, må även fästas skäligt avseende å de utgifter ägaren i verkligheten fått vidkännas för densammas förvärv och utnyttjande, och må lösen ej överskrida dessa utgifter, därest ej synnerliga skäl tala därför. Vad ovan i detta moment stadgats, skall, såvitt avser förenämnda ägare, anses äga tillämpning beträffande donationerna till jordbruket på mark uti de^ fem norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands län samt i fråga om donationerna till industrien och bergsbruket på rekognitionsskogar och därav uppkomna hemman samt till bergsbrukets understöd anslagna skogar, därest ej av ägaren visas eller åtminstone göres sannolikt att mark, som skall upplåtas för nybygge, ej är av ovan sagd beskaffenhet. Jordkommissionen.

IV.

IS

Tvist rörande ovannämnda föreskrifters tillämplighet må inom två månader från det frivillig uppgörelse i övrigt träffats, eller från det avlösningsförrättning enligt 38 § avslutits, instämmas till underrätten i den ort, där det till utbrytning avsedda nybygget eller större delen av detsamma är beläget. Utan hinder av sådan tvist må dock nybyggets utbrytning fullföljas. Konungen må, när särskilda omständigheter därtill föranleda, kunna för visst fall medgiva lindring eller frikallelse från föreskrifterna om löseskillingens belopp enligt detta moment. 4) Äro föranstaltningar vidtagna av .jordägaren i uppenbart syfte att undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts avstående enligt denna lag, skola dessa ej föranleda förhöjning av den jordägaren tillkommande ersättning. 5) Kan nybyggesanläggning anses giva huvudfastigheten ökat värde genom grannskapet av bofast befolkning eller tillgång på arbetskraft för skogsskötsel eller annat huvudfastighetens behov, skall å löseskillingen för jorden med tillbehör göras avdrag med ett belopp, motsvarande högst, vad staten enligt beräkning får utan gottgörelse vidkännas i omkostnader för nybyggets anläggning. 26 §. Lider annan än jordens ägare intrång genom tvängsavlösningen skall ersättning utgivas. Skadan bestämmes till det belopp, vartill förlusten skäligen må skattas. Är skadan av varaktig beskaffenhet bestämmes ersättningen till visst belopp en gång för alla och utgår med tjugu gånger det belopp, vartill den årliga förlusten värderas. Har jordägaren avtalat om nyttjanderätt till området eller del därav i uppenbart syfte att undgå eller försvåra jords eller servitutsrätts avstående enligt denna lag, skall ersättning ej utgå annat än för det fall, att den, till vilken nyttjanderätten upplåtits, å sin sida får anses hava varit i god tro. I nämnda händelse skall jordägaren i sista hand svara för ersättningen. Om förfarandet vid tvängsavlösning. 27 §.

Bestrider jordägaren, att ifrågasatt, av Konungen ej förordnad avlösning av jord må enligt denna lag äga rum, eller kan därvid frivillig uppgörelse ej träffas rörande omfattningen eller läget av den mark och de servitutsrättigheter, som skola läggas till jordbruket, eller om lösen för det, som sålunda skall avstås, hänskjutes frågan, såvitt den är föremål för tvist, av jordkommissionen till avgörande genom förrättning på stället av en för ändamålet utsedd avlösningsnämnd. Därest jordkommissionen och jordägaren ej förena sig om val av nämnd, skall denna bestå av tre personer, utsedda i den ordning 28 och 29 §§ stadga. Rörande tvist om jordlösen för visst fall är i 25 § 3 mom. särskilt stadgat. Jordägare må ej göra invändning därom, att annan lägenhet i orten bort i stället för hans jord tillåtas eller att behovet jämlikt 20 § f> mom. ej är trängande. 28 §.

För varje län utser Konungen för en tid av tre år tvä eller högst fyra lantmätare inom länet att på anmodan vara ordförande i avlösningsnämnd. Dylikt uppdrag kan återkallas.

19 Kommunalfullmäktige, eller, där sådana ej finnas, kommunalstämman inom varje kommun utse samtidigt med val av jordkommitté tillika tre högst fem personer att vara ledamöter i avlösningsnämnd. Till ledamot kan ock utses ledamot i jordkommitté. Synnerlig vikt bör läggas därå, att till ordförande och valda ledamöter i avlösningsnämnd utses allenast personer, män eller kvinnor, som äro kända för självständighet, oväld och socialt intresse. Avgår ledamot under tiden för uppdraget, skall i mån av behov ny ledamot utses för den återstående tiden. Jordkommissionen skall underrättas om valet. 29 §. För verkställande av avlösningsförrättning äger jordkommissionen tillkalla den ordförande i avlösningsnämnd, vars resa till förrättningsstället med hänsyn till hans bostads belägenhet kan antagas medföra minsta kostnaden. Ställer sig kostnaden lika för två eller flera ordförande, äger kommissionen fritt val. Den utsedde ordföranden tillkallar i ovan sagd ordning de två till förrättningsstället närmast boende kommunala ledamöterna inom den kommun, där fastigheten, från vilken avlösning skall äga rum, eller större delen av densamma är belägen. Inträffar för kommunal ledamot förfall, äger ordföranden på sätt ovan sägs tillkalla annan ledamot. Har misstag ägt rum om ordförandes eller annan ledamots bostads närbelägenhet, utgör detta ej hinder för förrättningens företagande och avslutande. Någon klagan över förrättningen må på denna grund ej föras. 30 §.

Emot ledamot i nämnden gäller i jävsavseende i tillämpliga delar enahanda stadganden, som i 31 § skiftestadgan föreskrivits beträffande förrättningsmän. 31 §. Det åligger ordförande i nämnden att, i den mån årstiden lämpar sig därför, skyndsammast möjligt utsätta dag för förrättningen. Till denna kallas av honom även jordkommissionen och jordägaren genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med posten avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda minst fjorton dagar före förrättningen. Ordföranden föranstaltar ock därom, att kungörelse angående dag och ställe för förrättningen minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan för den församling där fastigheten är belägen, och införes i tidning inom orten. Kungörelsen skall tillika innehålla, att de, vilkas rätt äro beroende av förrättningen, äga därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt. Genom jordkommissionens försorg skall ordföranden tillställas gravationsbevis rörande fastigheten. Besväras densamma av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd, skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro kända och inom riket boende, underrättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev enligt vad om kallelsebrevs avsändande till jordkommissionen och jordägaren är stadgat.

20 32 §.

Jordkommissionen gör hos domaren i orten anmälan om förrättningen. Anteckning härom skall ske i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima ting, så ock i inteckningsboken. 33 §.

Förrättning, verkställd av avlösningsnämnd, är att anse som laga lantmäteriförrättning. Ordföranden i nämnden är för sina åtgärder och beslut underkastad tjänstemannaansvar. Annan ledamot i nämnden skall, innan han vid avlösningsförrättning får biträda, inför länsstyrelsen eller närmaste domstol avlägga enahanda ed, som i 21 § skiftestadgan är stadgat för gode män vid lantmäteriförrättning. Vid början av varje förrättning skall ordföranden inför nämnden samt tillstädeskomna sakägare uppläsa 24, 25, och 26 §§, 27 § första stycket samt 28 § tredje stycket i denna lag. 34 §.

Stanna förrättningsmännen i olika meningar, gäller vad de flesta säga. Har var sin mening, gäller, om de kunna jämkas till varandra, den mening, som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men i annat fall vad ordföranden säger. 35 §. Jorden skall vid förrättningen utbrytas genom ägostyckning, därest denna ej för visst fall anses böra utgöra avsöndrad lägenhet. Härom gäller i tilllämpliga delar vad i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring sägs. Ordföranden skall, där jordavsöndring äger rum, avfatta området å karta, så beskaffad, som i 21 § första stycket i förenämnda lag sägs, där ej sådan karta ändå finnes tillgänglig. Honom åligger ock att upprätta noggrann beskrivning över områdets storlek och gränser samt ägornas olika beskaffenhet. Denna beskrivning intages i förrättningsprotokollet. 36 §.

Ägorna till nybygge böra, så vitt ske kan, läggas i ett sammanhang. I varje fall må antalet skiften som enligt gällande föreskrifter få läggas till en fastighet, ej överskridas i annan händelse än då sådant finnes erforderligt för ett rätt iakttagande av denna lags bestämmelser. 37 §.

Kostnaden för avlösningsförrättning gäldas i första hand av staten. Har jordägarens påstående, som föranlett förrättningen, blivit ogillat, skall kostnaden i sista hand stanna på jordägaren med undantag av kostnaden för jordkommissionens förundersökning och inställelse. Godkännes nämnda påstående äger jordägaren bekomma gottgörelse av staten för sina utgifter. Har jordägaren och jordkommissionen å ömse sidor tappat eller finnes saken hava varit tvivelaktig, skall jordägaren vidkännas sina egna utgifter men staten ensam kostnaden i övrigt. Härom äger avlösningsnämnden ock träffa avgörande.

21 38 §. Förrättningen avslutas med tillkännagivande, att rättsägare, som är missnöjd med förrättningen, äger att fullfölja talan däremot på sätt i 39 § sägs. Avskrift av det vid förrättningen förda protokoll skall vid förrättningens avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom trettio dagar efter förrättningen överlämnas till någon i orten boende person, som av rättsägarna utses att mottaga den. Avskriften skall vara hos honom tillgänglig för en var, som åstundar att granska eller avskriva den. 39 §. Över avlösningsnämndens beslut i frågan, huruvida den ifrågavarande avlösningen av jord må lagligen äga rum eller beträffande omfattningen eller läget av den mark jämte servitutsrätter, som skola läggas till nybygget, må besvär anföras hos Konungen i jordbruksdepartementet. Besvären ställda till Konungen, skola inom trettio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i 38 § sägs, ingivas eller insändas med posten till jordkommissionen, som med eget utlåtande skyndsamt överlämnar dem till departementet. I fråga om nämndens beslut om lösen för det, som skall avstås, samt om gäldandet av kostnaden för avlösningsförrättningen må klagan icke föras. Är rättsägare missnöjd med förrättningen, i vad den avser områdets mantalssättning eller utstakning eller förmenar någon, att förrättningsman ej blivit i laga ordning förordnad eller varit jävig eller att förrättningen eljest ej i föreskriven ordning tillkommit, må, utom för den i 29 § tredje stycket omnämnda händelsen, talan fullföljas hos ägodelningsrätten genom besvär. Dessa skola ingivas eller insändas med posten till ordföranden i. ägodelningsrätten inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i 38 § sägs. I fråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär över rättens beslut skall gälla, vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat. l 40 §.

Kostnaden för klagan över avlösningsförrättning gäldas efter de grunder som i 37 § föreskrivits beträffande kostnaden för nämnda förrättning. 41 §. Det åligger jordkommissionen att inom nittio dagar efter det beslutet om avlösningen vunnit laga kraft hos länsstyrelsen nedsätta den bestämda löseskillingen. Vid nedsättningen ingiver kommissionen till länsstyrelsen gravationsbevis rörande fastigheten, beslutet i ärendet samt bevis, att och när det vunnit laga kraft, ävensom, då jordavsöndring ägt rum, karta över området. Löseskillingen skall av länsstyrelsen ofördröjligen insättas i bankinrättning för att där innestå mot ränta. 42 §.

Har det avlösta nybygget ansetts böra utgöra avsöndrad lägenhet, meddelar länsstyrelsen fastställelse å avsöndringen utan hinder därav, att avhandling rörande områdets överlåtande icke upprättats eller ingivits. Vid 1

Tre andra alternativ till lydelse av 39 § utformade i not till motiveringen sid. 126.

22 ärendets prövning har länsstyrelsen att så förfara, som vore området av jordägaren avsöndrat och, där till områdets avsöndrande erfordrats särskilt tillstånd, sådant vore sökt. Ej må vad i 20 § 4 mom. i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring stadgas utgöra hinder för fastställelso av avlöst områdes avskiljande från fastighet, vilken innehaves såsom fideikommiss. 43 §. Då beslutet om fastställelsen vunnit laga kraft, är områdets avlösning fullbordad. Är fråga om ägostyckning, har ägodelningsrättens ordförande att ofördröjligen om beslutet underrätta länsstyrelsen och jordkommissionen. Gäller frågan jordavsöndring, skall länsstyrelsen om beslutet ofördröjligen göra anmälan hos domaren och jordkommissionen. 44 §.

Avlöst område övergår till ny ägare fritt från rätt till avkomst eller annan förmån, varom i 31 § andra stycket sägs. Angående avlöst områdes befriande från ansvar för gäld, som i huvudfastigheten blivit intecknad, stadgas i 24 och 36 §§ inteckningsförordningen. 45 §. Sedan beslut, som i 43 § sägs, vunnit laga kraft, utbetalar länsstyrelsen löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den, som därtill är berättigad. Häftar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i 31 § andra stycket sägs, äga stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Sammanträde för fördelningen hålles, så snart ske kan. Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran eller annan rätt, som nu är sagd, samt, om innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna och inom orten. Innehaves fastigheten som fideikommiss, håller länsstyrelsen den innehavaren tillkommande ersättningen inne, till dess Konungen förordnat, huru därmed skall förfaras. Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol, åligger länsstyrelsen att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos domaren samt tillika insända fördelningslängden. 46 §.

Vill sökande, på vilkens begäran förfarande för anskaffande av nybygge; inletts, frångå sin ansökan, är han därtill berättigad före det jordkommissionens förundersökning ägt rum. Efter förundersökningen skall han delgivas resultatet samt, därest han vill bibehållas vid sitt anspråk, vara skyldig underteckna en förbindelse att övertaga nybygget på de huvudsakliga villkor, som framgått ur undersökningen. Har genom avlösningsnämndens beslut eller i följd av klagan över detsamma föreskrivits ändringar till avsevärd nackdel för sökanden, är denne ock berättigad frånträda sitt anspråk. I annan händelse är sökanden bunden

23 vid sin förbindelse, där ej jordkommissionen av särskilda skäl finner anledning befria honom därifrån. Fullföljer jordkommissionen nybyggets åstadkommande, oavsett godtagen återkallelse, vidtager kommissionen åtgärder för att erhålla annan nybyggare. Kommissionen är ock berättigad överlåta nybygget till den kommun, inom vilken nybygget är beläget, för att av kommunen användas till nybyggesändamål. 47 §.

Har mark för bildande av nytt jordbruk förvärvats genom frivilligt avtal mellan jordägaren och någon, åt vilken enligt denna lag kan tillhandahållas mark och ekonomiskt understöd, skall sådant avtal, därest förvärvaren vill tillgodonjuta denna lags förmåner, underställas jordkommissionen och vinna dess godkännande. Befmnes platsen väl lämpa sig för bildandet av större nybygge, må avtalet ej fastställas med mindre kommissionen finner, att avtalet fyller de krav i avseende å tilldelning av jord och servitutsrätt, som i denna lag föreskrives för sådant nybygge, eller ock rättelse i sådant syfte sker. 48 §.

Besväras den egendom, varifrån nybygge enligt 18 eller 47 § frivilligt utbrytes, av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för rätt till avkomat eller annan förmån eller kan egendomen enligt 11 kap. 2 § i jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd, skall jämväl tagas under omprövning, huruvida åtgärder böra genom jordkommissionens försorg vidtagas för det utbrutna jordbrukets befriande från betalningsansvar för dylik gäld eller från rätt till avkomst eller annan förmån, därest nybyggaren sådant önskar och skriftligen ikläder sig ansvar för de på honom belöpande omkostnaderna därför. Kan denna sak ej ordnas på frivillighetens väg, skall avlösningsförrättning hållas och med löseskillingen förfaras, såsom om avlösning enligt denna lag stadgas. Vid nämnda förrättning prövas dock allenast, huruvida den köpeskilling, som avtalats, blivit till förfång för inteckningshavare bestämd till lägre belopp än med iakttagande av denna lags bestämmelser bort ske. Finner avlösningsnämnden så vara förhållandet, äger nämnden föreskriva en förhöjd lösen utöver den avtalade köpeskillingen intill högst det belopp, som enligt denna lag kan utgå, i den mån detta för iakttagande av inteckningshavares rätt kan befinnas erforderligt och av dem vid förrättningen påkallas. Över nämndens beslut må klagan ej föras. Vill den nya jordbrukaren ej godkänna nämndens beslut om förhöjd köpeskilling, varder frågan om det överlåtna jordbrukets befrielse från ansvar för gäld eller rätt till avkomst eller annan förmån förfallen, och skall han, i det fall, som i 47 § sägs, i alla fall vidkännas kostnaden för förrättningen. Om ekonomiskt understöd. 49 §. Vid utseende, iordningställande och upplåtelse av nybygge skall, utöver vad redan stadgats, synnerlig omtanke ägnas däråt, att ändamålet kommer att äga bestånd och jordbrukaren blir i tillfälle att reda sig å sitt jordbruk med åtföljande omkostnader.

24¶De utgifter, till vilka sökanden enligt 3 § skall sakna tillräckliga medel för att erhålla rätt till bistånd enligt denna lag, äro följande, nämligen omkostnaderna för: 1) själva markens förvärvande; 2) oundgängliga efter verkliga behovet avpassade åbyggnader; 3) oodlad jords odling och vanhävdad åkerjords förbättring i tillräcklig omfattning; 4) nödig och framkomlig utfartsväg; 5) nödiga inventarier; 6) organisationsutgifterna för det nya jordbrukets åvägabringande, i den mån de ej skola stanna å staten; 7) nödtorftigt uppehälle och andra personliga utgifter för den tid, som nybyggaren nödgas avstå från andra sysselsättningar för det nya jordbrukets upprättande och avvakta tillräcklig avkastning av detsamma; 8) anskaffande av erforderligt rörelsekapital därutöver åtminstone u n d e r de två första åren, under vilka sådd och skörd äga rum. Är ej uppenbart eller känt, att sökanden saknar tillräckliga egna medel, på sätt ovan sägs, må honom kunna avfordras skriftlig försäkran på heder och samvete, att eller i vad mån han saknar dylika medel. 50 §. Den, som enligt denna lag tilldelas nybygge, må kunna, i den mån nybyggaren saknar tillräckliga egna medel för de i 49 § omnämnda utgifter, få bristen i sina omkostnader för de i sagda paragraf punkt 1—6 omnämnda ändamål utfylld genom statslån med lång amorteringstid och i möjligaste mån låg ränta. Om villkoren för sådant lån och sättet för dess utbetalande är särskilt stadgat. Det åligger jordkommissionen att skyndsamt ordna lånet för nybyggaren. 51 §. Staten bör i erforderliga fall vidtaga åtgärder för markens första iståndsättande för jordbruk genom dikning, någon lämplig odling eller annorledes samt för dess förseende med nödiga byggnader jämte utfartsväg. I vad mån och på vilka villkor detta skall ske ävensom beträffande nybyggarens befrielse under viss tid från lega enligt 53 §, därom varder särskilt stadgat. Nybyggaren skall, i den mån han saknar annan sysselsättning, äger förmåga därtill och själv önskar det, framför andra mot gottgörelse sysselsättas å sitt nybygge med sådant arbete, som ovan sägs.

Om nybygges överlåtelse. 52 §. Nybygge, som utbrutits enligt denna lag, blir statens egendom (kronojord). Det överlåtes av staten till nybyggare på arrende eller till fritt förfogande i den ordning nedan sägs. 53 §. Vid nybygges första upplåtande bestämmes det värde, efter vilket lega och köpeskilling skola utgå. Detta värde skall utgöra sammanlagda beloppet av

25 dels värdet av allmän mark med tillbehör, uppskattade högst efter de i 24 och 25 §§ angivna beräkningsgrunder, eller, då fråga är om enskild mark, den lösen, som av staten erlagts för jorden jämte servitutsrätter, och dels de utgifter, som bekostats för åbyggnaders uppförande genom statens försorg samt, i den mån dessa uppförts av nybyggaren, de till honom av staten för ändamålet tillhandahållna lånemedel. 54 §. Mark och servitutsrätt, varför jämlikt 25 § 3 mom. skall beräknas ett avdrag av 25 procent å lösenbeloppet, åsättas vid värdering enligt 53 § nämnda belopp såsom värde utan berörda avdrag. Den del av lega eller köpeskilling, som i följd härav utgår utan att ersättning därför av staten lämnats jordägaren, skall avsättas som bidrag till statens utgifter enligt 55 § eller eljest för nybyggens anskaffande åt obemedlade. 55 §. Befmnes det värde, som jämlikt denna lag åsättes ett nybygge, uppenbarligen vara för högt för att nybygget skall, med hänsyn jämväl till nybyggarens övriga utgifter, kunna lämna dräglig avkastning till beloppets förräntning och amortering under stadgad tid samt en medelstor familjs uppehälle, skall värdet nedsättas till vad för nybygget och dess innehavare kan anses överkomligt. Därvid må även tagas tillbörlig hänsyn till nybyggarens personliga förhållanden i övrigt. Den förlust, som härigenom uppkommer för staten, gottgöres i den ordning särskilt kan varda stadgat. Jordkommissionen åligger att för varje fall sorgfälligt pröva denna angelägenhet. Anses nedsättning böra äga rum överlämnas förslaget till centralstyrelsen, som med eget utlåtande underställer det Konungens prövning. 56 §. Nybygge skall, intill dettas uppodling och bebyggande i skälig omfattningägt rum, snarast möjligt av jordkommissionen överlåtas å godtagen nybyggare med arrenderätt. Såsom villkor för arrendet skall i tillämpliga delar huvudsakligen gälla de i lagen den 29 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarna stadgade bestämmelser. I övrigt gäller i tillämpliga delar allmänna arrendelagen. Härvid skola dock följande bestämmelser tillika iakttagas: 1. Såsom årlig lega erlägges viss procent av nybyggets enligt 53, 54 och 55 §§ bestämda värde. Denna procent, som kan växla efter penningekonjunkturerna, bestämmes i den ordning särskilt stadgas för en tid av fem år, dock högst till 5 procent. 2. Arrendator åligger att verkställa odling i skälig omfattning efter jordens beskaffenhet, ortens förhållanden och hans personliga omständigheter samt uppföra och inreda nödiga byggnader, i den mån sådant på honom ankommer. 3. Arrendator är berättigad att vid upplåtelsetids slut erhålla företrädesrätt till ny upplåtelse på i tillämpliga delar oförändrade villkor. I överensstämmelse med ovan stadgade grunder upprättas genom jordkommissionens försorg arrendekontrakt, vars närmare innehåll bestämmes av centralstyrelsen.

26¶Anmäles av jordkommitté eller varder eljest kunnigt, att nybygge inom fem år från arrendeupplåtelsen icke i avsevärd mån uppodlats eller bebyggts, må jordkommissionen låta besiktiga nybygget samt, där omständigheterna därtill föranleda, förelägga nybyggaren att inom viss tillräcklig tid eller periodvis fullgöra sin odlings- och byggnadsskyldighet enligt 56 § 2 mom. För ett sådant föreläggande må Konungen med hänsyn till skilda förhållanden meddela särskilda föreskrifter. 58 §. Nybyggare, som innehar nybygge på arrende, äger att när som helst hos jordkommissionen skriftligen begära fri förfoganderätt över nybygget under förutsättning, att det skäligen uppodlats och bebyggts, på sätt i 56 § 2 mom. sägs. Denna förfoganderätt tilldelas i den form, som om överlåtelse av kronojord för jordbruksändamål är stadgat. Äro förhållandena å nybygget ej kända, låter kommissionen ofördröjligen anställa besiktning till utrönande, huruvida inlösen må äga rum. Bifalles ansökningen, upprättas genom kommissionens försorg köpekontrakt enligt formulär, som fastställes av centralstyrelsen. 59 §. Nybygges överlåtelse med äganderätt medför ej rätt för ägaren att själv bruka eller till annan överlåta fastigheten för annat ändamål än det, som avsetts med dess bildande nämligen idkande av jordbruk. Detta förbehåll i äganderätten är oförytterligt. Om den rätt, med vilken dylik jordbruksfastighet innehaves, skall på jordkommissionens anmälan anteckning ske i fastighetsregistret samt de vid rätten förda lagfartsprotokoll och lagfartsböcker. Brukas eller överlåtes fastighet i strid mot vad sålunda stadgas skal! fastighetens innehavare anses såsom sådan obehörig ägare till densamma, varom förmäles i lagen angående rätt att förvärva och besitta fast egendom samt förty kunna avhändas fastigheten i den ordning, som i nämnda lag stadgas. Från vad sålunda stadgats kan Konungen, när särskilda skäl därför föreligga, meddela befrielse. Särskilda bestämmelser. 60 §. Ej må någon, som redan äger annat jordbruk, berättigas att förvärva nybygge, där ej jordkommissionen på grund av särskilda omständigheter medgiver det. Med en medelstor familj avses enligt denna lag en familj på sex personer. 61 §. Nybyggare är berättigad att på begäran genom jordkommissionens förmedling eller eljest erhålla kostnadsfritt sakkunnigt bistånd för upprättande av odlingsplan samt råd i övrigt rörande jordbruket.

27 62 §.

Jordägaren må ej vägra tillträde till sin egendom för undersökningar med anledning av denna lag. Skada å växande gröda och skog må dock ej förövas. Kan den ej undvikas, skall ersättning lämnas. 63 §.

Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasattes, delgivits därom framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att jorden övergår till annan ägare eller utarrenderas. 64 §.

Organisationsutgifterna av staten.

för statens verksamhet enligt denna lag bestridas 65 §.

Erforderliga föreskrifter i övrigt, utöver vad denna lag innehåller, meddelas av Konungen. Provisoriska stadganden. 66 §.

Till enskild mark enligt denna lag räknas även fideikommiss i jordegendom. Intill dess frågan om upphävande av dylik egendoms fideikommissnatur blivit slutligen avgjord, skall av den genom frivilliga avtal eller tvångsavlösning bestämda löseskillingen för jordbruksområden, som utbrutits från fideikommiss, tjugu procent avsättas och av staten förvaltas för att efter nämnda avgörande eventuellt användas till statsförvärv av jord för bildande av nya jordbruk. Vad sålunda stadgats gälle ock utbrytning av tomtmark. 67 §. Denna lag äger tills vidare ej tillämpning 1) å kommuns fastighet, allmänning inbegripet, och ej heller å fastighet, tillhörig köping, municipalsamhälle eller stiftelse 2) å stads område eller å område vara byggnadsstadgan för rikets städer gäller. Denna lag träder i kraft den — — —.

28¶Jordkomiiiissionens uppgift och arbetsordning. Jordkommissionens uppgift är enligt dess instruktion begränsad »åtminstone tillsvidare» till att taga befattning med den sociala jordfrågan i dess sammanhang allenast med den enskilda jorden. Således det mest omstridda och svårlösta jordproblemet på grund av de intressekonflikter, som här möta mellan allmänt och enskilt intresse samt mellan jordlösa och jordbesittande. Det är således företrädesvis lagstiftningsfrågor, som böra beredas av kommissionen. Innehållet i denna uppgift angiver sig självt på grund av tidsförhållandena. Varje tid har nämligen sina särskilda omsorger även på jordfrågans område. Någon verklig lösning av desamma ligger knappast' inom synhåll, ty därtill fordras säkerligen framför allt nya människor. Vissa påtagliga krav framstå emellertid även för vår tid enligt de dagliga erfarenheterna såsom de oundgängligaste. Att kunna någorlunda fylla åtminstone sådana förväntningar under synvinkeln av det högsta goda x och inom räckvidd på samma gång av det för tillfället möjliga, detta är det mål, som för närvarande föreligger i den sociala jordfrågan inom vårt land. Uppgiften att bereda medborgarna tillgång till jordbruk och bostäder har härvid i främsta rummet tvingat sig fram på dagordningen. För denna angelägenhets tillgodoseende erfordras jord, arbete, upplysning och penningar. Kring dessa fyra betingelser, sammanlagda, rör sig det centrala i den sociala jordfrågans problem. Första betingelsen är förfogandet över erforderlig jord. Särskilt gamla storgodsbildningar och senare tiders industriella jordförvärv, lägga härvid hinder emot även uppenbarligen rimliga krav. För att förekomma dessa hinders ytterligare tillväxt har jordkommissionen jämlikt sin instruktion framlagt ett förslag till lag om rätt att förvärva och besitta fast egendom. Detta förslag innefattar en fortsättning och utvidgning av norrlandslagstiftningen i denna del. Uppgiften har varit att genom en definitiv lagstiftning åstadkomma något andrum, en förskansning för hela landet emot en ekonomisk utveckling, som hotar bondgårdarna med odlingsmöjligheter och skogsinkomster genom dessas förvärv av bolag och enskilda spekulanter för andra ändamål än jordbruk. Den andra huvuduppgiften i ordningen är att, så vitt på lagstiftningen kan ankomma, överväga vad som kan och bör åtgöras inom de områden av landet, där gammal storgodsbildning eller senare tiders industriella utveckling redan undanträngt bondeståndet och upprest svårigheter för den jordlösa befolkningen. De speciella problem, som här tilldragit sig uppmärksamhet, äro bildandet av nya jordbruk och nya bostäder samt anskaffandet av mark därtill, frigörelse av torpare- och den övriga mindre arrendatorsklassen, en social arrendelag för hela riket, en vanhävdslag för vissa fall, 1 Om det högsta goda i jordfrågan, se Jordkommissionens betänkanden Del I, promemorian sid. 318—319.

29 komplettering av ofullständiga jordbruk, särskilt dem, som olämpligt utbrutits från bolags och enskilda spekulanters jord, upplösning av fideikommisstiftelser i fast egendom med flera dylika angelägenheter. Alla dessa frågor sammanhänga så nära med varandra, att det varit Ai-betsönskligt, om ett betänkande rörande dem alla kunnat av kommissionen på ortoingen. en gång avgivas. 1 Sammanhanget mellan arrendatorernas frigörelse, en social arrendelag och en vanhävdslag är i varje fall oupplösligt. Däremot kan ur det ovannämnda sammanhanget utbrytas den mera fristående frågan om nya jordbruk. Denna sak är särdeles aktuell. Bönders, torpares och andra mindre arrendatorers övertaliga söner och döttrar, backstugusittare, länt- och skogsarbetare hava sedan länge stått som en tät armé, väntande och längtande efter ett eget jordbruk. Fäderneslandets oförmåga att tillfredsställa deras krav på ett drägligt livsuppehälle har varit en av huvudorsakerna till emigrationen till främmande länder samt invandringen från landsbygden till städerna och industrien. Gustav Sundbärgs emigrationsutredning avgiven år 1913, betonade och belyste på sin tid denna företeelse. Dessa djupa led stå fortfarande i hopplös bidan. De tätna till och med i mån av befolkningens tillväxt samt i följd av svårigheter, som för närvarande resa sig emot möjligheterna till en emigration. I all synnerhet är detta förhållandet, då genom industriens nuvarande tillbakagång ej blott nytt tillopp till industriens arbetsmöjligheter är stängt utan även ett stort antal arbetslösa industriarbetare och särskilt de, som kommit från landsbygden, önska falla tillbaka på jordbruket såsom den enda utvägen. Genom nytt jordbruk åstadkommas följaktligen livsuppehällen åt dem, som icke hava något. P å detta sätt ökas ock arealen av den jord, som producerar livsmedel för landet. En produktiv uppgift således av största betydelse. I detta sammanhang bör, som sagt, även erinras om den allvarliga fråga, som brukar kallas landsbygdens avfolkning. Denna tidsföreteelse i alla länder är närmast en följd av den industriella utvecklingen och tillika av de inom alla samhällslager ökade levnadsbehoven, för vilkas tillgodoseende städerna anses erbjuda rikligare tillfällen. Det är uppenbart, att denna rörelse går allt för mycket emot naturen. Den har till följe icke blott avbräck i jordbrukets utveckling utan ock äventyrligheter för folkförsörjningen i övrigt, folkhälsan och karaktärsdaningen. Dessa bekymmer ha hos oss tagit sig uttryck i många förslag, icke minst i riksdagen, om än av olika bevekelsegrunder. Riksdagen år 1920 anhöll till och med, att »regeringen ville över1 Jordkommissionen har tidigare diskuterat den sociala arrendelagen och vanhävdslagen. Provisoriska utkast till lagförslag i dessa ämnen föreligga till och med. Efter det att arbetet en tid legat nere i väntan på ny ordförande, har kommissionen i maj 1922 återupptagit ett arbete för behandling av samtliga förutnämnda frågor och särskilt spörsmålen om bildandet av nya jordbruk och friköpning av mindre arrendejordbruk. Plenarsammanträden hava hållits den 9, 11, 16, 18 och 22 maj, 2 juni, 9 juni—14 juli, 7—19 augusti samt 19 oktober—10 november. Ordföranden, två ledamöter och sekreteraren hava 20—23 augusti företagit en resa i Uppland. Arbetsutskottet (herrar Lindhagen och Ehrenborg) har varit i verksamhet 9 maj—8 juni, 15—22 juli, 2 september—18 oktober. Under sommaren har uppgjorts och debatterats utkast till lagar om bildande av nya jordbruk och anskaffande av tomtmark, om en statsorganisation för sociala jordfrågor, samt om friköpning av arrendejordbruk och ofullkomliga jordbruks komplettering med erforderliga markområden. Vidare hava överläggningar ägt rum om huvudgrunderna för en social arrendelag och vanhävdslag för hela riket, samt om åbokommitténs betänkande. Under tiden för sammanträdena från 19 oktober—10 november har väsentligen en var sysslat med det av de tre nu framlagda förslagen, till vilka han anslutit sig. Slutligen hava under sommaren och hösten en del kompletterande enqueter med frågor utsänts till besvarande.

30 väga, hos vederbörande ställa under debatt samt eventuellt framkomma med förslag i den alltmer brännande frågan om storstädernas tillväxt och industriens utbredning och i vad mån samhället kan och bör ingripa reglerande, så att nämnda tidsströmningar ej överflygla folket, åsidosätta landsbygden och jordbruket samt skapa oövervinneliga missförhållanden». Även för detta ändamål ha statsåtgärderna att skapa nya jordbruk sin betydelse. De innebära tillika ett bindande vid landsbygden av jordbrukssökande, vilka eljest skulle komma att söka sig till industrien och därigenom försämra utkomstmöjligheterna för den gamla industriarbetarestammen med dess nu svikande utkomstmöjligheter. Bildandet av nya jordbruk är således av flera anledningar en brådskande angelägenhet. Genom att upptaga denna fråga nu bör den med god vilja kunna hinna bliva färdig att föreläggas 1923 års riksdag. Detta är så mycket viktigare, som det lärer vara regeringens avsikt att föreslå nämnda riksdag flera andra åtgärder för att befrämja bildandet av nya jordbruk i landet, Sålunda emotses förslag om ändrade föreskrifter för egnahemslån och jordförmedling. Kolonisationskommitténs förslag till lag angående kolonisationsåtgärder å kronoparker i Norrland och Dalarna väntas ock bliva föremål för en proposition. Likaså kronolägenhetskommitténs förslag till lag om överlåtelse av kronojord för jordbruksändamål med besittningsrätt för obegränsad tid. I sammanhang härmed förberedas organisationsförslag, som stå i samband med dessa angelägenheter. Sålunda skall tor riksdagen framläggas förslag om en omorganisation av hushållningssällskapen, vilkas egnahemsnämnder och ombud i orterna för närvarande utgöra den förnämligaste organisationen i länen och kommunerna för den sociala jordfrågan. Även lärer förestå en omorganisation av domänstyrelsen. därvid, enligt vad som förljudes, skall ifrågasättas att upprätta en avdelning inom densamma att tjäna såsom centralorgan för den gamla egnahemsrörelsen och de nya åtgärderna för nya jordbruks upprättande ävensom länsorganisationer för ändamålet med domänintendenterna såsom ledare. Jordkommissionen har jämväl avfordrats yttrande över kolonisationskommitténs förslag. Även av den anledningen blir kommissionen uppfordrad att redan nu närmare överväga den ståndpunkt kommissionen bör intaga till sitt uppdrag, så vitt det avser befrämjandet av kolonisationen inom landet. Med hänsyn härtill och då på grund av nödläget i landet en utbredd opinion kräver verksamma åtgärder, kan det väl icke vara lämpligt eller ens försvarligt, att jordkommissionen ensam utebliver med sin dryga anpart i lösningen. Det är ock nödvändigt för kommissionens eget arbete, att dess synpunktsr på frågans sakliga innehåll och icke minst på den oumbärliga organisationen göra sig påminda i sammanhang med de övriga angelägenheter, som därmed äga oupplösligt sammanhang. Eljest komma förslagen att vara för sent ute i mångt och mycket, om de först senare anmäla sig. Det är visserligen möjligt, att övervägandena inom det åt kommissionen anförtrodda området skall mer än andra uppslag väcka strid mellan intressemotsatser. Dessa överväganden måste dock en gång begynna. Även orn första kammaren eller båda kamrarna till en början ställa sig avvisande, faller en sådan sak alltid framåt. Det är då bättre att begynna denna utredning så snart som möjligt i stället för att undanskjuta och ur sitt rätta sammanhang lösrycka en sak, med vars tillvaro den allmänna meningen och folkets representanter dock en gång måste i tid börja göra sig förtrogna. Av dessa anledningar har under två sessioner sistliden sommar kommissionens då närvarande ledamöter enigt samarbetat för att kunna i första hand

31 framlägga ett förslag om nya jordbruks bildande på enskild mark och den organisation, som bör förordas för detta ändamål ävensom för den sociala .iordfrågans övriga uppgifter. Meningar hava visserligen inom kommissionen från början yppats, att det varit önskligast, om kommissionen kunnat först utarbeta förslag till friköpnings-, arrende- och vanhävdslagar. Av förenämnda skäl har man dock avstått därifrån. Därtill kom också, att nämnda vidlyftiga lagstiftning omöjligen kunde medhinnas till 1923 års riksdag. Genom att söka få fram frågan om nya jordbruk till nämnda riksdag behöver icke heller äventyras, att de andra frågorna ej skulle, såsom kommissionen anser önskligt, kunna föreligga vid 1924 års riksförsamling. Medelst ett förslag om nya jordbruk blir ock åtskilligt arbete undangjort tor det efterföljande lagstiftningsarbetet, såsom statsorganisationen för handläggning av sociala jordfrågor, metoden för expropriationsförfarandet för utbrytning även av arrendejordbruk med flera begreppsbestämningar, som måste tämligen lika fastställas i båda lagstiftningskomplexen. Kommissionen har dessutom under försommaren formulerat och diskuterat ett första utkast till lag i 71 paragrafer »angående statsåtgärder för att i vissa fall frigöra arrendejordbruk å fastigheter under enskild äganderätt samt förbättra ofullständiga jordbruk». Redan tidigare har inom kommissionen diskuterats och formulerats utkast till en social arrendelag och en vanhävdslag för hela riket. Huvudpunkter i den sociala arrendelagen och till någon del även i vanhävdslagen hava under försommaren ånyo upptagits till övervägande samt vissa provisoriska beslut fattats. Vid jämförelse för övrigt mellan behovet av en nybyggeslag samt behovet av en lag om friköpning av arrendegårdar och om sociala arrendeföreskrifter kan det förra ingalunda sägas vara mindre brådskande. Eftertanken bör väl snarare begynna med dem, som lida nöd, och icke främst stanna vid de många hinder, som kunna resa sig emot bringandet av verklig hjälp. Det står då klart, att läget måste te sig ännu bekymmersammare för de inånga människor, som ej hava något livsuppehälle alls, än för dem, som i likhet med arrendatorerna äro i besittning av en utkomstmöjlighet på jordbruket, om än denna är otrygg för mången i olika avseenden. För arrendatorerna är för närvarande det mest brådskande, att arrendators avhysning eller arrendebruks nedläggning förhindras. Genom att de stora skogsbolagen alltmer övergå till de för jordbruk onaturliga ettårsarrendena, föreligger ock fara för, att odlad jord med åbyggnader vanhävdas. Härtill kommer, att genom dylikt våld på en tekniskt riktig och mänskligt rättvis ordning hava dessa jordägare sina arrendatorer mer än förut i sin hand och kunna tillika lättare vidtaga åtgärder för att försvåra eller omintetgöra en tillämnad lagstiftning till arrendatorernas och jordbrukets förmån. För att förekomma dylika missförhållanden och såsom ett motdrag mot särskilt ettårskontrakten har i anledning av jordkommissionens hemställan tre gånger för riksdagen framlagts förslag till tvångsförlängning av ifrågavarande arrenden i avbidan på den definitiva skyddslagstiftningen. Detta förslag förevar senast 1922 och fälldes även då av riksdagen. Första kammarens majoritet ansåg nämligen, att gent emot åtskilliga olägenheter något behov av lagen ej ådagalagts. Åtminstone var detta det framförda huvudsakliga motivet. Ansvaret för riktigheten av detta skäl vilar nu på första kammaren, och således icke vidare på jordkommissionen. Under kommissionens arbete hösten innevarande år gällde det nu att lägga sista hand vid det under sommaren förberedda arbetet. Därvid anmälde framåt slutet av september den ena ledamoten i arbetsutskottet,

32 att hans betänklighet mot ordningen i arbetet alltmer vuxit och att han därföre ej ville fortsätta med det påbörjade arbetet utan önskade dess avbrytande. Skälen för de andra frågornas upptagande i första hand lära återgivas i de andra förslagen till detta betänkande och hänvisas därför till dessa yttranden. Av nämnda anledning underställdes saken den 29 september vederbörande statsråd, som förklarade det vara en ovillkorlig önskan hos regeringen, att även jordkommissionens förslag, i vad det avsåge nya jordbruk, måtte komma under behandling i samband med övriga till 1923 års riksdag hänskjutna framställningar i samma ämne. Efter det arbetsutskottet senare haft överläggning med statsrådsberedningen ankom omedelbart därefter den 24 oktober från justitieministern en skriftlig anmodan, att kommissionen borde senast den 15 november inkomma med utlåtande och förslag beträffande en lagstiftning, som sätter det allmänna i tillfälle att för bildande av nya jordbruk förvärva enskild tillhörig jord. Vidare yttrades i skrivelsen, att skulle ifrågavarande utredning ej då vara slutförd, torde i stället till statsrådet överlämnas det eller de lagutkast i ämnet, som varit föremål för behandling i kommissionen, jämte det yttrande angående kommissionens ställning till samma utkast, som vid nämnda tidpunkt kan föreligga, ävensom de statistiska och andra utredningar i frågan, som av kommissionen utförts och det material i övrigt, som kommissionen finner tjäna till frågans belysande. Med anledning härav och redan innan sista föreläggande meddelades har vid kommissionens förnyade sammanträde med början den 19 oktober från 2 ledamöter bland dem, som föredrogo en annan arbetsordning, gjort sig gällande den uppfattningen, att det förslag, som från deras sida kunde avlämnas, nu borde inskränkas till allenast en expropriationslag, byggd i stort sett på den allmänna expropriationslagen, vartill borde komma någon provisorisk organisation. Två andra ledamöter, som ej deltagit i kommissionens första grundläggande sammanträde under sommaren, hava ansett, att något särskilt förslag i frågan om nya jordbruk ej för närvarande böra framläggas av kommissionen. Beträffande ordningsföljden synes denna ur teoretisk synpunkt vara ganska likgiltig men ur praktisk synpunkt förefaller det väl, såsom ovan utvecklats, påkallat, att något framkommer även vid 1923 års riksdag. Det är svårt att förstå, vilka viktiga skäl tala för, att de många nödlidande, som redan då kunna få något förberett åt sig, skola behöva vänta för att deras sak skall den påföljande riksdagen bliva prövad i sammanhang med de övriga frågorna, som under varje förhållande då först kunna föreligga. Det anmärkes, att i Danmark och Finland har man gått i en annan ordning med frågorna än som nu föreslagits. Det beror säkerligen där liksom här på konjunkturerna för tillfället, vilket tillvägagångssätt, som anses lämpligast. I många andra utländska lagar har icke den danska och finska ordningsföljden iakttagits. Då nu frågan om bildande av nya jordbruk emellertid föreligger, må erinras, att kolonisationskommittén framlagt ett betänkande med en lagstiftning för upprättande av nya jordbruk å kronoparker i Norrland och Dalarna eller praktiskt taget i Norrbotten samt Västerbottens lappmark. Vid övervägandet av en allmän nybyggesverksamhet för hela landet å olika slag jord är väl än mer påkallat, att omsider en lag framlägges om detta ämne för att ingiva respekt för detsamma, skapa en ram för verksamheten, trygga individernas rättigheter och skilja mellan olika intressen. Ingen annan beredning är tillsatt för denna uppgift än jordkommissionen.

33 Dennas tidigare med möda och kostnad hopbragta material för frågans belysande skall väl utnyttjas och sammanföras och icke givas till spillo just vid tröskeln till detta övervägande. Kommissionens arbete har varit planlagt och diskuterat i sådant syfte. Ingen rimlig anledning synes tala för att även dessa förberedelser skola tillspillogivas för en småsak, eller, såsom ock blivit ifrågasatt, för ingenting. Det måste väl vara jordkommissionens uppgift att samla en fråga, som nu är spridd för många vindar, samt framlägga de breda riktlinjerna till övervägande. Sedan må det vara de politiska konjunkturerna förbehållet att därav låna vad som kan anses vara överkomligt ur de tävlande intressenas synpunkt. För sådana förslag, som nu till sistone påkallats i kommissionen såsom enda resultatet utav arbetet, behöves säkerligen ingen så omfattande apparat som en jordkommission. Dylika förslag kunna snabbare och billigare uppgöras inom vederbörande departement. I kommissionen har ej heller den nya oprövade linjen, som framkommit i sista stund, kunnat med sina detaljer bli föremål för någon ingående överläggning. Av dessa ovan anförda skäl framlägges nu i första hand ett förslag till lag om en allmän nybyggesverksamhet i riket samt ett förslag till lag om en statsorganisation för sociala jordfrågor. Det senare lagförslaget behandlas i en annan avdelning av denna hemställan. Här nedan följer först en allmän motivering för lagförslaget om nya jordbruk. Med det första lagförslaget sammanhänger rätteligen även frågan om anskaffande av tomter Ull bostäder. I utländsk lagstiftning äro dessa båda angelägenheter oftast tillgodosedda i samma lag. Förslag härom har ock av kommissionen i förstone upprättats. För att emellertid vinna tid har kommissionen funnit sitt förslag i denna del kunna framdeles framkomma för att göras till föremål för särskild lagstiftning. Huvudgrunder för statens nybyggesverksaniket. Statens inlägg i egnahemsrörelsen och således även i den del av densamma, Egnahems, som på senare tider sökt skapa nya jordbruk, har som bekant bestått i att föreiaaa. tillhandahålla lånemedel och bidrag till jordförmedling samt giva vissa direktiv för understödets åtnjutande. Själva den statsunderstödda verksamheten har skötts genom hushållningssällskapen och deras egnahemsnämnder samt enskilda sammanslutningar. Dessutom har bildandet av jordbruk utan statens hjälp bedrivits såsom spekulativ verksamhet. Dessa förmedlare hava dessutom fått ikläda sig ansvar emot staten för de utlånade medlens återbetalning, vilket lett till stor återhållsamhet och försiktighet. I övrigt hava nybyggarna fått reda sig tämligen själva både med de många formaliteterna för erhållandet av statsbidrag som ock med nybyggets upprättande. En mängd klagomål hava därför framkommit mot den nuvarande organisationen. Någon exakt kännedom om egnahemsrörelsens erfarenheter och resultat kan icke erhållas ur officiella handlingar. Den bästa inblicken i dess jordbruksbildande verksamhet vinnes endast genom en inspektion av de jordbruk, som upprättats. En sådan inspektion har väl på måfå ägt rum här och där. Men någon samlad och inregistrerad erfarenhet finnes icke. Jordkommissionen har emellertid till orterna framställt några frågor om »den nya egnahemsbildningen». Dessa frågor samt en sammanställning av svaren återfinnes i kommissionens enquéte. Jordkommissionen.

IV.

a

34 Av dessa svar kan man bilda sig åtminstone någon föreställning, hur det i det stora hela förhåller sig. Det framhålles, att jord nog i regel har funnits att tillgå men den har ställt sig för dyr. Ibland har det varit verkliga ockerpriser. Staten hjälper med sitt understöd även enskilda jordjobbare, som sälja för dyra pengar, vilket ofog staten sålunda stöder. Byggnadskostnaderna äro också för höga nästan överallt. Att dessutom nödgas bebygga jordbruken efter vissa myndigheters plan har oftast till följd, att jordbruket med byggnader blir för dyrt. Det allt för låga maximibeloppet för jordbrukets värde, intill vilket lån får lämnas, är vidare synnerligen hindrande. Småbrukarna måste överallt lita till arbetsförtjänster hos större jordägare och industriella företag. Därigenom försummas jordbruket och när förtjänsten upphör eller kanske aldrig funnits, måste jordbrukaren merendels gå ifrån lägenheten. Den omständliga och dyrbara proceduren för lånens erhållande avskräcker mången och vidare den ofta otroliga långsamheten i behandlingen av låneärendena. Det allmänna omdömet är, att den av staten understödda småbruksrörelsen i det stora hela är misslyckad. Det erfordras tillräcklig jord, på vilken en familj kan få sin fulla bärgning. Området bör också helst tilltagas så stort, att det kan föda två dragare, ty då först kan jorden bliva ordentligt plöjd. Vidare framhålles att endast personer, som äro lämpliga för småbruk böra erhålla dylikt. Småbrukaren måste vara hemma i alla slags jordbruksgöromål och även i många andra yrken, han måste besitta stor energi och brinnande intresse. De som kommit från andra näringsgrenar ha förr eller senare tröttnat. Mången framhåller, att det beror än mer på hustrun än på mannen, huruvida en skuldsatt småbrukare skall kunna slå sig fram. Någon säker kännedom varifrån den tillitade jorden kommit, meddelas icke heller i offentliga handlingar. Jordkommissionen har därför nyligen hos hushållningssällskapens förvaltningsutskott begärt uppgifter, i vad mån bildandet av nya jordbruk genom olika företagare grundats: på övertagande av hela inägojorden till större egendomar (herrgårdar), på inköp allenast av delar utav inägojorden till sådana egendomar, på inköp av mindre egendomar (bondgårdar) i sin helhet eller till viss del, på förvärv av oodlad men odlingsbar jord och i sådant fall från vilka slag av egendomar. Tilllika har sports, för vilka ändamål nu användas mangårdsbyggnaderna och åbyggnaderna till de större egendomar (herrgårdar), vilkas inägojord inköpts i sin helhet och styckats. På dessa frågor ha hitintills inkommit svar från allenast nio förvaltningsutskott. Av dessa hava Östergötlands läns, Kalmar läns södra, Gottlands, Hallands, Älvsborgs läns södra, samt Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västerbottens läns förvaltningsutskott förklarat sig ej kunna lämna några utförligare upplysningar på grund av obekantskap om de förhållanden, som beröras i frågorna. Kristianstads läns hushållningssällskap har däremot delvis besvarat frågorna för detta län. Det meddelas sålunda, att inom länet egnahemsrörelsen huvudsakligen ombestyrts av Andelsföreningen Eget hem. Denna förening har under sin verksamhet inköpt sex hela stora egendomar och dessutom köpt delar av inägojorden till tre stora egendomar och slutligen förvärvat tjugufem mindre egendomar eller bondgårdar. En av de stora i sin helhet inköpta godsen Vittskövle har styckats i 166 "lägenheter". Det anmärkes, att huvudbyggnaderna å de gods, som inköpts

35 i sin helhet, har icke i något fall avstyckats utan att till byggnaderna också lagts viss del av inägojorden att förvaltas såsom stamfastighet. Av byggnaderna å mindre egendomar hava de, som kunnat flyttas, använts till att förse de särskilda lägenheterna med byggnadsmateriel. Där så kunnat ske, hava lägenheterna försetts med viss skogs- och betesmark. Inom länet har dessutom sex mindre egnahemsföreningar varit verksamma, dock endast för tillhandahållande av tomtmark. Genom hushållningssällskapets organ har t. o. ni. år 1921 utlämnats 2 176 jordbruksegnahemslån, därav 1 449 för bebyggda och 727 för obebyggda jordbrukslägenheter. Något svar på frågan om odlingsmark också förvärvats har icke lämnats och det således antagas, att så ej varit förhållandet. Då, enligt vad från många håll vitsordats, egnahemsrörelsen inom sistnämnda län drivits med största kraft och framgång, kan utav förenämnda redogörelse säkerligen dragas slutsatser rörande Sverige i allmänhet. Det är uppenbart, såsom ock allmänt förljudes, att de nya jordbruken företrädesvis grundats på odlad jord genom styckning av större egendomar. Därmed har egnahemsrörelsen för jordbruk även lämnat åsido den viktiga frågan om storbrukens bibehållande såsom nödvändiga bland annat för städernas och industribefolkningens förseende med livsmedel. Man åstadkommer därmed ofta ingenting annat än att småbrukarfamiljer i sin ordning undantränga lantarbetare och deras familjer, som haft sitt uppehälle på den stora gården. Dessutom lämnas de ofta vackra mangårdsbyggnaderna med parker, som varit ett kulturinslag i bygden, till spillo och likaledes de för det stora jordbruket uppförda åbyggnaderna. Även delar av större egendomar hava inköpts och likaså åtskilliga mindre egendomar i och för styckning. Någon odlingsmark har däremot åtminstone mycket sällan förvärvats. Icke i något svar å kommissionens enquéter i ämnet har någon antydan därom givits. Slutligen är det upplyst, att lån beviljats i större utsträckning till redan bebyggda än obebyggda jordbrukslägenheter. Om sålunda någon närmare inblick bakom egnahemsrörelsens kulisser ej stå till buds i vidare mån, än som kan framgå av svaren på jordkommissionens förenämnda två olika frågeformulär, finnes däremot statistik på de beviljade egnahemslånens antal och belopp samt deras fördelning på jordbrukslån och bostadslån samt på lån för bebyggda och obebyggda lägenheter. Från jordbruksdepartementets egnahemsavdelning har i detta avseende erhållits ett sammandrag för åren 1905—1921 (sid. 36—37). Det framgår härav sålunda, att trots klagomålen, hava lånemedlen plägat i sin helhet tagas i anspråk för en rörelse att bilda nya jordbruk, som man betecknat såsom i det stora hela »misslyckad». Detta kan möjligen bero på, att nöden har ingen lag. Måhända torde därav även kunna dragas den sannolika slutsatsen, att det är företrädesvis sökande med egna tillgångar eller bekantskaper, som kunna slå sig fram till någon hjälp under den nuvarande ordningen. De förenämnda vitsorden och erfarenheterna om verkningarna av egna- statens hemsrörelsen för åstadkommande av nya jordbruk ådagalägger, att mycket ledning, betydande förbättringar av densamma måste äga rum. 1 Såsom framgår av historiken i organisationsfrågan ha förslag under1 E n synnerligen orienterande framställning om vad som åtgjorts för skapande av nya jordbruk och om riktlinjerna för framtiden i enahanda syfte innefattas i en skrift »Jordbruket och egnahems frågan samt nybildningen av mindre jordbruk», utgiven i mars 1919 av statskonsulenten Aug. Östergren.

36¶Be beviljade egnahemslånens antal och belopp J o r d b r u k s l å n Bebyggda Obebyggda Antal | Belopp Antal J Belopp

A r

B o s t a d Bebyggda Antal Belopp

Hushållningssällskap. 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 8 1912 I 9 1913 ! i o 1914 1915 1916 1917 649 ; 1-8 1918 542 ! 14 1919 617 | 15 1920 741 I 16 1921 866 | 17

2 131 180 1 881 200 2 557 310 3 666 550 4 338 650

211 186 236 360 511

769 300 781 900 1 186 050 1 969 875 2 634 300

173 172 194 196 173

335 050, 390 600. 556 100. 690 975. 697 850.

Summa

b

14 574 890

7 341425

2 670 575.—

Bolag och föreningar. 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 44 1918 34 1919 49 1920 55 1921 25

157 800 144 350 270 200 348 700 134 800

45 28 81 37 28

257 400 165 150 738 300 309 400 282 350

38 21 24 39 32

91 8.00.— 51 4 0 0 — 95 400.— 221 550.— 134144.17

Summa

1055 850

1 752 600

594 294.17

256 214 317 397 539

1 026 700 947 050 1 924 350 2 279 275 2 916 650

211 193 218 235 205

426 850.— 442 000,— 651 500.— 912 525.— 831994.17

Samtliga 3 7 1905 v, a 1906 39 1907 40 1908 41 1909 •IL» 1910 43 1911 44 1912 45 1913 46 1914 47 1915 4» 1916 A 9 1917 iO 1918 51 1919 62 1920 53 i 1921 54

Samma

3 415

låneförmedlare.

693 576 666 796 891 3 622

2 288 980 2 025 550 2 827 510 4 015 250 4 473 450

15 630 740 i 1723

9 094025 i 1062 i 3 264 869.1;

3*7

i sammandrag för hela riket åren 1905—1921. — - ------J o r d b r u k si å n Ian 0 b e by sJLd-: Belopp Antal Belopp i Aiital

664 441 645 900 987

152 8 0 0 . — 192 467 950.— 179 831 150.— 225 402 1 829 400.— 570 2 898 800.—

1101 1377

1 421 880 1 032 989 1 673 475 2 473 235 2 698 355 3 552 060 3 019 160 3 019 534 3 909 475 3 797 825 3 154 110 3 002 820 2 900 480 2 663 100 8 748 360 5 636 425 6 972 950

6480100 —

16 459

— _ — — — — — —

1236 1 036 1 113 1 803 1 225 1024

966 860 728 853

i; o st a d s 1 ån Antal

245 196 366 446 365 346 307 359 523 519 413 406 365 351 419 598 743

S a m ti i g a l å n

Belopp

Antal

371 380.— 337 702.— 736 220.— 888 830.— 697 600.— 660 325.— 595 350.— 692 050.— 1 019 600.— 1 083 075.— 822 450.— 817 130.— 787 850.— 858 550.— 1387 2 5 0 . 2 520 375.— 3 596 650. -

909 637

'

Belopp

1 793 260.— i 1370 691.— 2 1011 2 409 695.— 3 1 846 3 362 065.- -! 1352 3 395 955.— ö ; 1 582 4 212 885.— 6 1343 3 614 510.— -i 1 472 3 711 584.— 8 1826 4 929 075.— 0 1 774 4 880 900.— 10 1 437 3 976 560.— 11 1372 3 819 950.— 1 2 1225 3 688 330.— 13 1079 3 521 650.— 1-1 1272 5130 610.— 15 1 699 8 156 800.— 16 2 120 10 569 600.- 17

6 997 17 872 3 8 7 . - 23 456 72 543 6 2 0 - 18 •

—

— — — — — — — — — — —

— 402 300.— 138 512 800.— 164 244 1 089 225.— 155 1245 226.01 615 2 5 0 . 104 805 8 864 801.04

_

— — 56 136 76 60 70 122 115 66 123 89 62 130 92 53

238 429 542 700 316 150 262 500 301 S00 542 100 511 500 323 400 542 650 415 200 309 500 1 008 500 658 100 417 150

6 389 679

664 441

— —

855 100.— 980 750.— 1 920 375.— 3 074 626.0 4 3 514050.—

1193 1 430

1 421 880 1 032 989 1 673 475 2 711 664 3 241 055 3 868 210 3 281 660 8 321 334 4 451 575 4 309 325 3 477 510 3 545 470 3 315 680 2 972 600 4 751 860 6 294 525 7 390 100

2 373 10 344 90104

17 709

—

— — — — 330 343 469 557 «74

— — — — — — — — — — —

(545

956 1123 1 312 1096 1 183 1 425 1340 1090 1089

949 790 983

48 13 52 250 314 195 140 84 330 277 138 197 176 185 268 194 136

128 500.— 25 300.— 153 000.— 693 900.— 850 815.— 537 010.— 379 275.— 223 340.— 901 384.— 770 230.— 377 654.— 544 450.— 494 100.— 564 200.1 184 625.— 1466 776.01 749 394.17

2 997 1 0 043 953.21

298 209 418 696 679 541 147 143 853 826 551 603 541 536 687 792 879

499 880.— 363 002.— 889 220.— 1582 730.— 1548 4 1 5 . 1 197 835.— 974 625.— 915 390.— 1 920 984.— 1 853 305.— 1 200 104.— 1361580.— 1 281 950.— 1 422 750.— 2 571 875.— 3 987 151.01 4 346 044.17

48 13 52 .808

450 271 200 154 452 392 204 320 265 247 398 286 189

128 500.— 10 25 300.— •2 0 153 000.— 31 932 329.— 22 1393 515.— 23 853 160.— 24 641 775.— 2 5 525 140.— 2.3 1 443 484.— 27 1 281 730.— 2 8 701 054.— 29 1 087 100.— 30 909 3 0 0 . - 31 873 700.— 3 2 2 193 125.— as 2 124 876.04 34 1166544,17 35

4247 1 6 4 3 3 632.21 31;

957 650

1 921 760.— 37 1 895 991.— Ss 1 063 2 562 695.— 3 9 1 652 4 294 394 — 40 1 802 4 789 470.— dl 1 853 5 065 545.— •12 1543 4 256 285.— 13 1626 4 236 724.— 44 2 278 6 372 559.— 45 2 166 6 162 630.— 46 1641 4 677 614.— 47 1692 4 907 050.— 48 1490 4 597 630.— 49 1 826 4 395 850.— ftO 1670 7 323 735.— 51 1985 10 281676.0 4 5 2 2 309 11736144.17 53

9 994 27 916 340.21 27 703 8 8 9 7 7 252.21

38 stundom, exempelvis från egnahemskommittén, framkommit, att till en början lånerörelsen skulle övertagas omedelbart av staten. Hinder därför har ansetts möta på grund av den risk, som kan vid något tillfälle bliva förbunden med utlåningen. Det hela har ock antagits bliva svårt att sköta av staten. Emellertid hava kraven på ett sådant statens övertagande av lånerörelsen allt oftare låtit höra av sig. Det är väl uppenbart, att låneförmedlingen med mellanhändernas avskaffande måste övertagas av staten på egen risk. Att lägga risken på ekonomiskt svaga mellanhänder kan, såsom erfarenheten ock visat, icke lända rörelsen till gagn. Erfarenheten har för övrigt ådagalagt både inom landet och från utlandet, att lån, åtminstone under normala förhållanden, till småfolkets egnahem och jordbruk är en av de tryggaste placeringar, som kunna ifrågakomma. Mångenstädes framhålles, att förlusterna äro så gott som inga. Lyckligt vore, om tillika lånesökande befriades från den i de flesta fall omöjliga och alltid pinsamma pålagan att ställa borgen för lånen. Att även staten på detta sätt skulle söka hålla det fördärvliga borgenssystemet under armarna, kan icke vara välbetänkt. Även jordförmedlingens reformering och avskaffande särskilt av de enskilda spekulationerna i tillhandahållandet av egna jordbruk äro krav, som göra sig starkt gällande och ej kunna lösas utan det allmännas mellankomst. Kolonisationskommittén har å sin sida, i anslutning till traditionerna för kronans egen kolonisering, föreslagit åtgärder, som innebära ett längre gående, omedelbart initiativ av staten för anläggning av nybyggen på kronojord i Norrland och Dalarna. Särskilt har detta initiativ tagit sig uttryck i en ifrågasatt skyldighet för staten att, därest nybyggaren så önskar, uppföra åbyggnaderna åt honom. Därjämte skulle staten åtaga sig en del diknings- och väganläggningsarbeten. Det har försports en viss meningsbrytning mellan egnahemsrörelsens metod och den, som ifrågasatts av kolonisationskommittén med förord från domänstyrelsen, hos vilken senare kommitténs förslag blivit förankrat. Från det förra hållet betonas, att man bör överlåta åt nybyggaren att själv inrätta sig efter sina förhållanden särskilt i fråga om byggnaderna. Han bör således icke förledas till dyrbarare och större byggnader än han anser sig gå i land med, utan det bör lämnas honom öppet att till en början arbeta sig fram även under torftiga förhållanden. Denna meningsskiljaktighet har kommit till uttryck i en reservation till kommitténs betänkande, däri föreslås, att även kolonisationen å kronomark skall läggas under egnahemsrörelsen och i tillämpliga delar följa dess linjer. I båda dessa ståndpunkter finnes väl åtskilligt, som är riktigt. De böra kunna förenas. Men även detta synes icke lämpligen kunna ske utan en statsorganisation, som övertager ledningen och under samverkan med det organiserade ortsintresset samlar de olika trådarna i en hand. Därigenom först blir det möjligt att någorlunda laga efter lägenheten. Därför talar även en annan viktig omständighet. Nybyggaren, isynnerhet den mera medellösa, behöver då ej utlämnas att kämpa sin egen tysta och ofta hopplösa kamp emot författningar, mellanhänder och formulär. Han bör få rättighet påkalla, att alla dessa omsorger i mån av behov övertagas och utföras i åt honom med nit och skyndsamhet samt att utgifterna förskotteras för honom. Först därigenom kan man säga, att han verkligen blir förhjälpt till ett nytt jordbruk. En sådan ordning betyder, såsom i annat sammanhang närmare framhållits, icke någon oviss omvälvning, utan endast en utbyggnad av det

39 organisationsväsende, som hitintills småningom kommit till stånd. Frö till en statsorganisation finnes redan. Det bör kunna vidare utvecklas genom att i sig upptaga de olika organisationer, som för närvarande huvudsakligen lett de begynnande ansatserna. Lika litet behöver en bättre ordning tolkas såsom ett entledigande av de personliga krafter, som hitintills ägnat sig åt egnahemsrörelsen. Tvärtom måste räknas med, att de personer och sammanslutningar, som utmärkt sig för intresse och vunnit erfarenheter, upptagas i organisationen och fortfarande få tillfälle att verka. I det praktiska arbetet för nybyggens bildande bör man således icke vara bunden vid de ordinarie instanserna. För skilda fall kan efter omständigheterna bistånd sökas såväl av andra statsorganisationer exempelvis skogsstaten som ock hos det ideella föreningsväsendet, Systemet bör, synes det, i möjligaste mån utbildas till att söka lämna en personlig omvårdnad åt personer, lagd så att den tillika uppmuntrar dem i möjligaste mån till självhjälp och självverksamhet. Det ligger nämligen å andra sidan största vikt uppa, att nybyggare be- ^ g " " redas tillfälle att av egen kraft och omtanke lägga en solid grund för det föret ^_ tillämnade jordbruket och familjens uppehälle av detsamma. samheten. Tillerkännes såsom ovan föreslagits staten ledningen måste på samma gång noga övervägas, att denna ledning håller sig inom tillbörliga gränser. Lärdom bör tagas från verkningarna i gångna tider av de två historiska systemen: statens omtanke och personlig företagsamhet. Det kretslopp fram och tillbaka mellan dessa ytterligheter, som oftast utmärka händelsernas förlopp, har nämligen även kännetecknat den svenska jordfrågans historia såväl i dess huvuddrag som i utformandet av detaljerna. Från den statliga överhöghet över jorden, som karakteriserade envåldsmaktens och regalrättens tidsskeden, slog statskonsten väsentligen om genom den ekonomiska liberalismens genombrott med dess krav på det enskilda, intresset och den enskilda företagsamheten såsom livsprinciper även i lösningen av jordfrågan. Såsom vanligt stöddes den nya omkastningen i grundsatser både av en lära och av enskilda intressen, som trodde sig kunna draga gagn av densamma. Nu har den enskilda företagsamheten, lika väl som tidigare statens företagsamhet, uppenbarligen misslyckats eller åtminstone framkallat ofrånkomliga missförhållanden. Uppmärksamheten börjar då jämlikt det gamla kretsloppets föredöme åter vända sig till statens omtanke för att däri söka en tillflykt mot det tillryggalagda skedets vanskligheter i tecknet av allas krig emot alla. Om den nu levande generationen därvid lika litet som äldre släkten tager lärdom av erfarenheten, har landet tilläventyrs att emotse ett nytt skede av statens och ämbetsmannamaktens oförmåga, emot vilken man sedan ånyo söker ett botemedel i den individuella anarkin med dess ofred och oundvikliga katastrofer. Det kan vara nyttigt erinra sig dessa skickelser, då som sagt utvägar nu måste sökas för att i samhällets omtanke och beskydd, det vill säga i människornas samhörighet, finna ett botemedel mot det nödläge, som skapats av de individuella krafternas fria spel om de egna fördelarna samt av de svårigheter, vilka tillkommit genom den ur denna miljö uppvuxna industrialismen. Det får därvid icke förbises, att den verksamhet, som på jordfrågans område söker främja vetenskapliga framsteg, tekniska insikter och allmän kunnighet är av en väsentlig betydelse för jordens rätta utnyttjande. De moraliska vägledningarna äro emellertid icke mindre omistliga. Vad det nu även på jordfrågans område gäller, är således att tillika övervaka,

att icke ett blint öde, i form av storgodsbildning, penningekapitalets koncentrering eller liknande skickelser, undanhåller menige man den jord, som är omistlig för tillvaron och uppehället, samt sålunda hindrar både vetenskapen, upplysningen och de moraliska krafterna att kunna verka. Dessa lärdomar böra uppfordra till att omsider finna någon väg till frihet för människorna mellan förenämnda två system av övervägande tvång och övergrepp. I all synnerhet gäller detta om rätta fördelningen och brukandet av landets jord, en av de mest grundläggande uppgifterna i samhällsorganisationen. Olika slag Om vidare, på sätt ovan framhållits, upprättandet av det största möjliga som borsts a i l t a l nj.a J ° r d D m k » som kunna bära sig, är en angelägenhet av synnerlig till buds. v i k t , följer därav, att för ändamålet bör tagas i anspråk all den jord inom landet, som kan och bör stå till buds. Sedan gammalt har statens kolonisation å kronomark så gott som oavbrutet fortgått med tillämpning av olika system under skilda perioder. Kolonisationskommitténs förslag innefattar en ny upptakt i detta odlingsarbete. De förväntningar man fortfarande kan lägga på kronojordens kolonisation äro emellertid betingade av läget, omfattningen och beskaffenheten av de marker, som kunna tjäna densamma. Enligt siffror lånade ur kolonisationskommitténs betänkande fördela sig jämlikt 1919 års statistik statens skogar med hänsyn till arealen och skilda kamerala grupper på följande sätt: krcmoparker kronoöverloppsmarker kronolägenheter, holmar, skär utarrenderade jordbruksdomäners skogar civila boställens skogar flygsandsplanteringar

3 322 000 har eller 88.3 % 345 000 » » 9.2 °/ 2 000 » » 0.1 °° 84 000 » » 2.2 °/ 6 000 » » 0.2 °/ 1000 » > Stimma "3~760 000 har

1Ö0 %

Enligt domänstyrelsens årsberättelse för 1915 åskådliggöres statsskogarnas totala och relativa ytvidd genom följande tabell. Areal skogsmark i 1 000 hektar därav % Län e l l e r 1 ä n s d e 1 total statsstatsskogar skogar Norrbottens läns lappmark 2 068 1203 58 » » kustland 1 344 673 50 Västerbottens läns lappmark 1903 675 35 » » kustland 1088 191 18 Jämtlands 2 917 106 4 Västernorrland* 1988 135 7 Gävleborgs 1485 76 5 Kopparbergs 2 068 280 14 Summa och medeltaT~14861 3 339 22 Övriga Sverige Hela riket

7 537 22 398

365 3 704

5 17

Enligt berättelsen över domänstyrelsens förvaltning år 1915 utgjorde statens jordbruksdomäner 1901 till antalet med 83 584.2 9 hektar tomt och åker, 21731.3 5 hektar ängs- och odlingsmark, 60,095.4 6 hektar skogs- och hagmark, 4 565.5 3 hektar impediment eller tillhopa 170 663.5 8 hektar. Av dessa egendomar och arealer falla endast en obetydlighet på de sex nordligaste länen.

41 Det bör vara självfallet, att nybyggesväsendet ej kan nöja sig med odlingsmarken å kronoskogarna företrädesvis i norra delarna av riket samt den odlingsmark och odlade jord, som kan stå till buds på statens jordbruksdomäner företrädesvis i mellersta och södra Sverige. Vad särskilt angår odlingstillfällena å kronoskogarna böra de naturligtvis utnyttjas. Men det är ej tillräckligt. Den bör dessutom i regel knappast komma i fråga annat än för den befolkning, som är hemmavan i de trakter, där dessa skogar till övervägande del äro belägna. Omkring 90 % av de produktiva statsskogarna befinna sig nämligen i Norrland och Dalarna och där till huvudsaklig del i de två nordligaste länen. Det måste vara riktigt, att möjligheterna till bosättning i ett mildare klimat med rikare utvecklat samhällsliv utnyttjas i första rummet. Föga rimligt är, att sända personer, uppfödda i sydligare trakter eller i de mer bebodda delarna i övre Norrland till umbäranden långt upp emot fjällen, där det som sagt fordras vana vid klimatet och övriga förutsättningar för att kunna med bevarat jämnmod slå sig fram. Förekomsten och storleken av den ecklesiastika jorden framgår av följande tabell: Totalarealen i hektar av de ecklesiastika boställenas jord. Län Stockholms stad Stockholms län » Uppsala Södermanlands » Östergötlands s Jönköpings Ä Kronobergs :> Kalmar » Gottlands Blekinge s » Kristianstads » Malmöhus Hallands (TÖteborgs och ',Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands » Kopparbergs Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands _ Västerbottens Norrbottens

Totalareal år 1918 56 16076 14181 13090 21200 27961 25523 19387 9946 3294 14561 20841 11801 9006 25223 28509 37701 10756 15584 25531 24681 31504 53784 22506 25 826 Summa 508 478

Därav åkerjord Sr 1919 64 4 395 0 336 4 791 7 486 2 913 2 252 4 236 1472 586 6 114 16 677

4 411 2 103 4 928 12 474 3 881 2 600 4 705 846 1 243 1566 746 663 157 96645

1 motsats till den huvudsakliga delen av kronomarkerna är den ecklesiastika jorden fördelad på hela landet och över allt välbelägen. Denna borde därför också ur denna synpunkt stå till förfogande för nybyggesväsendet. Någon inventering av odlingsmöjligheterna å de ecklesiastika skogarna har visserligen icke ägt rum men sannolikt finnes där mångenstädes liksom på annan jord i landet åtskillig mark, som kan erövras av odlingen. Emellertid riktar sig den allmänna uppmärksamheten i orterna ännu mer på den ecklesiastika jordens odlade mark. Varför man önskar att denna särskilt må stå till

42 buds, beror måhända därpå, att den odling, som för närvarande där äger rum, icke ingiver någon respekt. På grund utav det sätt, varpå den ecklesiastika jorden för närvarande administreras till förmån för kyrkofonden, lärer åkerbruket å denna jord i allmänhet skötas mindre väl. Man håller väl därför före, att genom en kolonisation med uteslutande av den nuvarande förvaltningen skall på samma gång ett bättre åkerbruk komma till stånd. I översikten över bestående organisationer för olika slag av jord ur kameral synpunkt är den ecklesiastika jordens nuvarande administration närmare belyst. Den enda möjligheten för närvarande till jordens användande för sociala ändamål finnes upptagen i 62 § av ecklesiastika boställsordningen. Denna har emellertid vunnit en ytterst ringa tillämpning. En ändring till det bättre anses möta många svårigheter. Kyrkomötets samtycke därtill erfordras också. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, att dessa hinder snabbare kunde avhjälpas genom en expropriationslagstiftning för ifrågavarande jords upplåtelse till nybyggen och bostadstomter. Den allmänna expropriationslagen äger säkerligen exempelvis för framdragande av järnvägar tillämpning å den ecklesiastika jorden även utan kyrkomötets samtycke. En utsträckning av expropriationsrätten, på sätt nyss antytts, skulle dock säkerligen möta många hinder av både formell och saklig natur. Det finnes således knappast någon annan utväg än att gå fram med en ny lagstiftning, godkänd av statsmakterna och kyrkomötet. En sådan reform måste dock påskyndas något och finna målsmän för dess genomförande, vilket för närvarande knappast äger rum. Jordkommissionen har därför, såsom framgår av den skrivelse, som inleder detta betänkande, beslutat göra en särskild hemställan därom till regeringen. Grunden till denna hemställan ligger däri, att kommissionen, som tills vidare endast har att syssla med den enskilda jorden, funnit att densamma ej kan och bör ensamt tillitas för bildandet av nya jordbruk. Vad angår enskild tillhörig jord, fördelar den sig på bolag och ekonomiska föreningar, fideikommiss, större enskilda jordägare och övriga (mindre enskilda jordägare) på sätt tabellen å följande sida utvisar. Den största tillgången på kolonisationsmöjligheter ligger uppenbarligen på den enskilda jorden i landets alla delar. Bolag och ekonomiska föreningar samt enskilda spekulanter hava så mycket mindre befogenhet att undanhålla den jordlösa befolkningen odlingsmark som dylika jordägare icke innehava fastigheterna för jordbruksändamål. De kunna följaktligen redan av denna anledning i regel ej antagas komma att uppodla berörda mark. Lagberedningen föreslog också år 1847 förbud för aktiebolag att över huvud taget besitta fast egendom, vilken därigenom måste antagas, såsom beredningen uttryckte sig, »falla i död hand». Så är i varje händelse fortfarande förhållandet med odlingsmarken. Vad nu sagts om bolagsjord gäller i stort sett även beträffande gods, om än där möjligheterna till uppodling genom ägarens försorg icke äro fullt lika uteslutna som i det andra fallet. I regel kan dock antagas, att sådan odling åtminstone numera icke kan påräknas. Till dessa stora egendomar kunna ock hänföras fideikommissen, bland vilka väl sällan om ens någonsin förekommer egendomar av den ringa omfattning, att de kunna hänföras till mindre jordbruk. Intill dess fideikommissen å jord upphävts, måste dock upplåtandet av fideikommissjord för nybyggen ske med statsmaktens medgivande för varje gång. Om fideikommisser ordas längre fram sid. 143. Vidkommande det stora antalet mindre jordbrukare kan enligt sakens natur någon jordbrukskolonisation å deras mark utifrån icke påtvingas dem.

4^5

Totalarealen i hektar fördelad länsvis på nedannämnda enskilda jordägare. Bolag och ekonomiska föreningar L ä n

Fideikommiss

Därav TotalDärav Totalareal j åkerjord areal | åkerjord 1918

|

1919 Större enskilda jordägare

Mindre enskilda jordägare

Total- I Därav areal åkerjord

Totalareal 1918

205 503i 144| 563 3193 Stockholms stad, län! 106 8501 15 531! 66 145 i 9 768 j 125 471 37 655 Stockholms 107 192 13 854| 11 589i 4 040 j 80 925 33 414 Uppsala 9 970 i 68 3831 19 1971 176 476 59 558 51238 Sö dermanlands 115 961 12 678 51 877 11 022! 139 652 55 879 Östergötlands 4 562 5 701 34 4781 3 983! 31762 53 479 Jönköpings 4 817 9 930 1 432' 37 977 5 459 97 474 Kronobergs 8 412 8 560 1 237; 95 758 24 259 67 399 Kalmar 1818 1256 2 241 14125 G-ottlands 10 581 2 669 1 859 7 907 1528 8 419 Blekinge 17 616 4 977 34 293 17 301! 47 006 24 405 Kristianstads Malmöhus 14 994 12 476 57 863 36 821S 85 416 58 981 Hallands 5 833 1210 12 058 6 018, 40 083 16 061 9 210 2174 1486 Göteb. o. Bohus 10155 : 8 867 34 750 Älvsborgs 5 913 17 533 3 750 59 283 8 774 3 482! 77 004 48 025 I Skaraborgs 48 402 10 997 354l 59 544 13 237 1189 \ Värmlands 577 086 23 288 5 949 i 42 424 18137 i Örebro 306 897 16 365 26 723 j Västmanlands 4 902; 21421 20 644 147 908 15 968 13 073 1023 29 866 j Kopparbergs 650 774 13 565 1053 11277 i Gävleborgs 685 853 15 707 336 41066 976 740 11336 Västernorrlands 401 109 273 1 587 396 6132 ( Jämtlands 19 31 12 252 225 1 066 572 3 646 i Västerbottens 329 17 410 Norrbottens 729 014 939

Därav \ åkerjord 1919

259 3 422 374 613 83 239 239 696 84 035 258 430 79 077 561 649 155 956 857 529 118 005 673 024 85 355 819 850 150 286 270 653 70 253 250 379 54 809 473 391 186 151 263 417 206 231 386 096 115 415 422 488 86 581 961 718 189 317 566 970 246 274 1 018 256 149 797 365 768 112 774 373 938 109 055 88 433 1411019 95 773 934 287 84 046 1186 048 1 784 605 57 795 2 084 423 86192 1 613 650 39 625

S u m m a 7 509 853J 219 942J 431 1031 131 290J1 337 860| 438 528|18 155 319|2 734 733

De inneha va i de flesta fall endast vad de själva oundgängligen behöva. Där åtskilligt mer är för handen, ligger det närmast till hands, att denna marks kolonisering sker genom bondens egna barn såsom i gamla tider varit vanligt och fortfarande i många trakter ofta är händelsen. En annan kameral kategori av jord är kommunemas fastigheter. Enligt Undantag statistik år 1918 utgjorde den för hela riket en totalareal av 926 906 hektar, tmsvware. fördelade på samtliga län. Av totalarealen utgjorde år 1919 34 201 hektar åker. Uti kommunernas jord ingår olika slag av allmänningar såsom sockenallmänningar, häradsallmänningar och de stora besparingsskogarna i Dalarna. Mer än hälften av totalarealen faller därför på Kopparbergs län med 248 879 hektar och Norrbottens län med 346 658 hektar, i vilket senare län vid avvittringen omsider avsattes betydande sockenallmänningar. Närmast kommer Gävleborgs län med 61 915 hektar, Östergötlands län med 40 088 hektar, Södermanlands län med 29 128 hektar o. s. v. Åkerarealen av kommunernas jord är däremot endast 129 hektar i Norrbottens län, det minsta åkerområdet näst Gottlands län och 759 hektar i Kopparbergs län. Högsta åkerarealen förekommer inom Malmöhus län med 4 094 hektar av en totalareal å 8 629 hektar, i Östergötlands län med 3 975 hektar och i Värmlands län med 2 499 hektar av en totalareal om 21 297 hektar. Slutligen är att anteckna, att stiftelser och ideella föreningar år 1918 innehade i riket fast egendom med en totalareal av 113 379 hektar, därav år 1919 25 645 hektar åker. Största totalarealen kommer på Upp-

sala län med 21 292 hektar, därav 8 237 hektar åker, Jämtlands län med 20 303 hektar, därav 72 hektar åker, Västmanlands län med 12 898 hektar, därav 3 730 hektar åket, Stockholms län med 12 861 hektar, därav 3 274 hektar åker samt Östergötlands län med 11134 hektar, därav 2 303 hektar åker. Till stiftelsers avsevärdare jordegendom höra Lunds domkyrkas hemman, som kommit i domkyrkans ägo till största delen från medeltiden. Godset uppgår nn till något över 60 mantal med en areal av över 3 000 hektar. Lunds universitets hemman utgöra numera endast 10 mantal med en areal av 1 250 tunnland jämte en del ängsmark invid Lunds stad. Detta gods utgör resterna av en donation på omkring 925 gårdar i Skåne, söm genom donationsbrev den 19 december 1666 tilldelades det nyinstiftade universitetet av allt domkapitlets forna jordagods. Donationen hade knappast tilltfätts, förrän den till största delen åter fråntogs universitetet av Karl X I för upprättande av ett kavalleriregemente. Uppsala universitets hemman grunda sig väsentligen på Gustaf I I Adolfs donation den 31 augusti 1624 av de s. k. gustavianska arvegodsen inom Uppland och Västmanland. Sedan denna universitetets fasta egendom under följande tider genom förläningar och köp ytterligare förökats, uppgår den för närvarande till 362 mantal, 43 lägenheter, torp m. m. förutom kvarnar och sågar omfattande sammanlagt över 500 gårdar, fördelade inom 97 socknar av Uppsala, Stockholms, Västmanlands och Örebro län. Taxeringsvärdet, skogarna inberäknade, uppgick 1920 till något över 6 V2 miljon kronor och den årliga uppbörden (hemmansarrenden och räntor) utgör allt efter markegången 228 000 å 240 000 kronor. Den Hvitfeldtska stipendiestiftelsen i Bohuslän är grundad på testamente av fru Margareta Hvitfeldt den 22 januari 1664. Härigenom skänktes till Göteborgs gymnasium för underhåll av där studerande bohuslänningar hela den Hvitfeldtska jordpossessionen. Denna omfattade säterierna Sundby och Åby med tillydande hemman spridda i nästan varje härad och socken av Bohuslän, tillsammans med säterierna utgörande 140 */8 förmedlade mantal. Därtill kommo åtskilliga fisklägen samt trankok och salterier med talrika lägenheter och strandsittartomter. Antalet hemmansåbor var år 1900 nära 700 och antalet till bebyggande upplåtna tomter nära 2 000. Efter långvariga, ytterst segslitna strider, vilka sträcka sig hela det föregående århundradet igenom, har genom författningar utfärdade av Kungl. Maj:t den 6 juli 1906 och den 14 februari 1908 en definitiv försäljning beslutats av åkerbruk och tomter till besittningshavarna. En sådan försäljning har numera till större delen ägt rum. Visingsö skolgodshemman, utgörande tillhopa 48 x/2 hemman, instiftades på 1600-talet av riksdrotten Per Brahe den yngre och hauptmannen Julius Lanzenfelt. Hemmanen, vilka äro belägna till större delen inom Småland men delvis även inom Östergötland och Västergötland, skulle bilda understöd för det av Per Brahe inrättade gymnasium på Visingsö. Dessa gods reducerades till kronan av Karl X I men skulle fortfarande få användas för skolans underhåll. Sedan blevo åborna genom Kungl. Maj:ts brev den 2 juni 1876 berättigade skatteköpa hemmanen. Dessa skatteköp ha numera till största delen ägt rum. Understundom ha åborna begagnat sig därav för att omedelbart därefter sälja sina hemman med synnerligen god vinst. Danviks hospitals hemman och lägenheter lades till största delen till hospitalet under Gustav Vasas tid efter dennes förordnande. Hospitalshemmanen utgöra för närvarande nära 100 mantal. De äro belägna huvudsakligen inom Stockholms och Uppsala län och endast till en ringa del inom

45 {Södermanlands och Västmanlands län. Hemmanen bestå av tre olika kategorier: hemman som hospitalet äger och bortarrenderar (arrendehemman), hemman som hospitalet äger men upplåtit under stadge- och besittningsrätt (besittningshemman) samt hemman till vilka hospitalet avhänt sig äganderätten och av vilka det endast har att uppbära frälseräntor (frälseskattehemman). Monthanska stiftelsen grundar sig på testamente den 6 augusti 1784 av prosten Benedikt Monthan, hans hustru och dotter. I detta testamente bestämdes, att vissa angivna hemman och torp skulle avsättas för att tillförsäkra testamentsgivarnas arvingar en för all framtid bestående årlig inkomst. Dessa släktgods äro till övervägande delar belägna i Hallands län. Den 3 juli 1917 har Kungl. Maj:t medgivit att fastigheterna må försäljas till vederbörande åbor. Förestående uppgifter rörande vissa stiftelser i fast egendom på landet äro utdragna ur kronolägenhetskommissionens betänkande med förslag till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kronojord och annan publik jord m. m, andra delen. Vad angår kommuners samt stiftelsers och ideella föreningars jordegendomar, finnes naturligtvis ingen principiell anledning, varför dessa egendomar skulle undantagas från kolonisation, i den mån sådan lämpligen kan ske. Det framgår av den ovan givna redogörelsen, att även på dessa händer finnes avsevärd fast egendom. Särskilt på härads- och sockenallmänningar, vilka räknas till kommunal egendom, givas säkerligen enahanda möjligheter som på annan skogsmark. I all synnerhet gäller detta om de stora besparingsskogarna i Dalarna och sockenallmänningarna i Norrbottens län. Besparingsskogarna i Dalarna ligga närmare bygden än kronoparkerna och borde således i första rummet ifrågakomma till nybyggesanläggningar. Emellertid representerar kommunerna i likhet med staten också det allmänna. Det vore därför riktigast och kan också lättare förväntas, att kommunerna själva taga hand om denna sak. Detsamma gäller även stiftelserna i viss mån. Med hänsyn till dem får beaktas det allmänna ändamål, för vilket de i regel inrättats, och den hänsyn som måste tagas till detsamma. Tiden har icke räckt till för kommissionen att närmare undersöka möjligheterna och befogenheten för ett statsingripande även på dessa områden. Det är ock en fråga, som av nyssnämnda skäl lämpligen bör bliva föremål för ett särskilt övervägande. Till sist några ord om städernas områden, i den mån dessa, såsom i några fall är händelsen, omfatta även stora trakter med enskild jordegendom. Så är förhållandet med exempelvis Sala och Eskilstuna. Inom närmaste tiden efter en väntad inkorporering kommer även Ludvika inom denna kategori. Kommissionen har under sistlidna sommar till städerna utfärdat ett särskilt frågeformulär i detta ämne, vilket formulär finnes återgivet i del V till detta betänkande. Svar hava ännu icke inkommit från alla håll och någon bearbetning av desamma har icke heller hitintills medhunnits. Detta är en ytterligare anledning att icke heller för närvarande i lagstiftningen medtaga städernas områden. I den mån å dem finnes enskild jordegendom, som icke inom överskådliga tider kommer att användas till stadsplan eller eljest för något stadens ändamål, må en kolonisering bliva efter utredning jämväl här föremål för särskilt övervägande. Med anledning av vad sålunda anförts har enligt förslaget tills vidare från lagens tillämpning undantagits, kommunernas jordegendom där inbe-

-J 6

gripet allmäniiingar, stiftelsers och ideella föreningars jordegendom, däri ej inbegripet fideikommiss, samt städernas områden, överblick För att erhålla någon översikt över det hela och tillika en föreställning över rikets [ v a { j m å n äng och impediment ingå i mark, som icke är att hänföra till ^ord" åker, må hänvisas till följande tabell, som uppgjorts med ledning och kontrollering av uppgifter, meddelade huvudsakligen av förste lantmätarna. Ä g a r e g r u p p ° Staten Ecklesiastika boställen Kommuner Stiftelser m. m Bolag m. m Fideikommiss Större enskilda jordägare Mindre > »

Areal, . . . . . , Avrösningsjord Inrösningsjord 4 674 731 179 967 342 919 130 315 658 260 52 795 79 463 29811 Ii 565 830 480 948 261 736 154 972 904 528 375 269

—

h e k t a r Impediment 7 211665 35 244 215 851 4 105 463 075 14 395 58 063

—

Summa 12 066 363 508 478 926 906 113 379 7 509 853 431 103 1 337 860 18 155 319

Om den sistnämnda tabellen anmärkes av Statistiska centralbyrån, att utredningen icke givit något tillfredsställande resultat, beroende bland annat på kompletteringsmaterialets heterogena beskaffenhet särskilt för Norrland. Inrösningsjordens areal blir vanligen allt för liten. Det framhålles därför starkt uppgifternas ringa grad av tillförlitlighet och att inrösningsjorden är åtskilligt för liten för samtliga grupper men kanske i synnerhet beträffande bolagen och staten. För mindre enskilda jordägare ha dylika uppgifter ej införskaffats. Det anmärkes vidare, att bolagens inrösningsjord till stor del består av i Norrland befintlig s. k. odlingsmark, under det att de övriga gruppernas inrösningsjord mestadels är lokaliserad till södra och mellersta Sverige och till större delen utgöres av åker och äng. De största arealerna impediment befinna sig i statens ägo med hänsyn till, att staten besitter ofantliga fjällområden i Norrland. Enligt norrlandskommitténs utredning utgjorde oavvittrad mark ovan odlingsgränserna i lappmarkerna samt renbetesland, allt tillhörigt staten, inalles 1 011 554 hektar i Jämtlands län, 1 371 496 hektar i Västerbottens län och 4 538 328 hektar i Norrbottens län eller tillhopa 6 921378 hektar. Det bör erinras, att inägojord i allmänhet är liktydig med åker. Inrösningsjord åter omfattar åker och äng samt dessutom ofta till gården närbelägen odlingsmark, särskilt i Norrland. Avrösningsjord omfattar åter icke blott skogsbördig mark utan även myrar och kärr, som anses avkasta något bete eller slåtter. Impediment åter upptager endast de fullständigt sterila markerna, däri inbegripet mindre sjöar och vattendrag. De från kolonisationskommittén hämtade uppgifterna avse endast statens skogsbördiga mark och därav förklaras den stora skillnaden på ungefär 1 miljon hektar i den staten ovan tillagda avrösningsjord. Samtliga förestående siffror, som ej angivas vara hämtade från kolonisationskommitténs eller norrlandskommitténs utredningar, utgöra utdrag ur den statistiska utredning, som på jordkommissionens begäran och enligt Kungl. Maj:ts uppdrag verkställts av Statistiska centralbyrån samt återfinnas i jordkommissionens betänkanden del II. Genom den förestående i stora drag hållna inventeringen över den svenska jorden kan man bilda sig en föreställning i stort, varest mark för nybyggen är att söka i landet. Genom att lägga en sådan plan på uppgiften behöver

47 dock icke befaras, att all odlingsmark skall bli tagen i bruk omedelbart, så att inga nya bosättningar sedan bliva möjliga. Svårigheterna komma nog att sörja för, att obruten odlingsjord skall finnas att tillgå även för efterkommande. Den första fordran på ett rationellt nybyggesväsende måste vara, att fram- Odlingsför allt skall tagas i anspråk oodlad men odlingsbar jord. Endast däri- mark jämte genom tillskapas ny utkomst och ökad produktion av livsmedel. Odlad odla ] 0 r c , jord bör dock även i viss mån kunna tillitas. En viss lämplig styckning även av odlad jord lär ej kunna undvaras särskilt i de delar av landet där endast sådan jord finnes att tillgå. Kolonisation genom tillvaratagandet av torplägenheter, som eljest skulle nedläggas, är också mycket berättigad. Lika litet som det, enligt vad under organisationsfrågan framhålles, är »en lämplämpligt att för olika kameral jords tillgodogörande skapa skilda organisa- ^8hgten"" tioner, lika principiellt olämpligt måste det vara att utvälja nybyggen med hänsyn till jords kamerala natur. Det andra kravet på ett sådant nybyggesväsende som ovan sägs är, att den lämpligaste lägenheten bör tagas i anspråk först, oavsett vem som är ägare till marken. Är lägenheten så beskaffad att den enligt lagen kan få anlitas bör den nybyggare, som skall fresta en vansklig tillvaro, få det så väl förspänt för sig som möjligt. Den nya statsverksamheten är tillkommen för att hjälpa den fattigare jordbefolkningen till bättre utkomst och samhället till mera bärande grundvalar. Den omständigheten, att lämplig jord befinner sig i den ena eller andra ägarens besittning utgör icke tillräckligt skäl för att jorden skall få ligga under död hand till ingen nytta eller att den, som bör hjälpas, skall få en sämre utkomst än som eljest kunnat beredas honom. Med en sådan ordning främjes också bäst en rationell kolonisation, som rycker småningom närmare obygderna och gör även dessa med tiden lämpligare för nya bosättningar. Härom hava dock inom kommissionen även andra meningar gjort sig gällande. Det har framhållits, att statens jord och ecklesiastik jord böra i första hand tagas i anspråk och, endast när sådan jord icke finnes i orten, bör anspråk kunna framställas på avstående även av enskild jord, såvida den ej frivilligt överlämnas. Såsom skäl har anförts, att när det allmänna föranstaltar om jordupplåtelser, ligger det i sakens natur, att det allmänna först disponerar sin egen jord inom orten. Ett intrång på den enskilda jorden mot ägarens vilja innefattar ett så allvarligt åsidosättande av förvärvad rätt, att det icke annat än i nödfall bör tillåtas. Även beträffande den enskilda jorden har en viss ordning, i vilken den skulle tillitas, blivit ifrågasatt. Förevarande lagförslag godtager som sagt icke dessa uppfattningar. Detta hindrar emellertid icke att vid tillämpningen, eventuellt med stöd av Konungens instruktioner eller jordkommissions anvisningar, mången skälig hänsyn kan och bör tagas för de speciella fallen. Om sålunda lika goda och för sökande lämpliga lägenheter å de tre förenämnda slagen av jord stå till förfogande, må lägenhet å kronojord och ecklesiastik jord helst tillitas i första rummet. Även vid valet av enskild jord bör urskiljning äga rum. Grunderna därför kunna svårligen tillräckligt förutses i en allmän lag. En anledning, varför en dylik urskiljning lämpligen ej bör specificeras i en allmän lag, är ock den, att någon klagan ej bör tillåtas emot en förrättning under förmenande, att jord å annan plats lagligen bort i första hand tilllitas. Genom en sådan klagorätt skulle det aldrig kunna taga slut med

48 kostbara utredningar och långa uppskov. Uti lagförslagets 23 § ligger uttalad en rätt för Konungen att i mån av behov meddela föreskrifter härom. LagförsiuTidigare kolonisationer genom statens försorg å kronomark hava icke gets om- reglerats genom någon av de båda statsmakterna antagen allmän lag i a nmg ' ämnet. Till ledning för kolonisationen har utfärdats administrativa författningar^ med eller utan riksdagens samtycke. I förra fallet har Konungen handlat på grund av allmänt uppdrag av riksdagen eller ock har riksdagen givit sitt samtycke för vissa fall och därvid fästat villkor i samband med beviljande av anslag för ändamålet. I avvittringens sista skeden har emellertid även lagbestämmelser lagts till grund för densamma, när det gällt reglera förhållandet mellan de enskilda hemmansägarna och staten. Kolonisationskommittén har nu föreslagit, att jämväl kolonisationsåtgärderna å kronoparker i Norrland och Dalarna hädanefter skola i sina stora drag regleras genom allmän lag. Detta måste anses riktigt. Ett allvarligt strävande att skapa nya utkomstmöjligheter å jorden genom statens ingripande grundas otvivelaktigt på en uppfattning, att den, som vid brist på andra utvägar önskar odla jorden och förmår bruka den, också har en viss rättighet att beredas tillfälle därtill. En sådan rätt måste hägnas av lag för att vinna tillbörligt avseende. Därigenom gives ock större stadga och sammanhang i verksamheten och i det rättsförhållande, som uppstår mellan staten och nybyggaren. Om detta gäller redan för kolonisation å kronojord, har det ännu större betydelse för anläggandet av nybyggen på enskild jord. Därtill kommer även en tredje part, nämligen jordägaren. Måste i detta fall dessutom tilllitas expropriationsåtgärder kan nybyggesförfattningen ej undgå att åtminstone i den delen taga form av allmän civillag. Utsträckes strävandet att tillika omfatta hela landet och jordegendomar av olika kameral natur framträder i all synnerhet såsom en självfallen sak att genom lag bör skapas en ram för ett så omfattande företag. I det föregående har ock framhållits, att kolonisationen bör erhålla en sådan planläggning. Jordkommissionen har visserligen erhållit uppdrag att syssla tillsvidare endast med den enskilda jorden. Genom det nu framlagda lagförslaget har endast utdragits instruktionens konsekvenser. Godtages ej den mening, som fått sitt uttryck i kolonisationskommitténs lagförslag och det nu framlagda lagförslaget, eller anses med andra ord en lag i ämnet endast bör omfatta de nödiga expropriationsbestämmelserna, kunna dessa utan svårighet utbrytas ur förslaget med bibehållande väsentligen av dess avfattning i dessa delar. Tillgången på odlingsbar jord. Det är en ^T6nte" gammal folkmening, stödd på erfarenheterna, att i vårt vidsträckta oSfags8*lest befolkade land med sina ändlösa skogar och myrmarker ännu möjlig- finnas högst betydliga odlingstillfällen i landets hela utsträckning. Ibland hetema. kunna de vara större eller bättre, ibland färre eller sämre. Varhelst en sådan brukbar tillgång på jord förefinnes, föreligga möjligheter till en landvinning, med vilken bör räknas. Detta är folkuppfattningen ifråga om tillgången på odlingsbar jord inom landet. I emigrationsutredningen uttrycker professor Sundbärg saken sålunda: »Huru oviss man än må vara om den areal, som ännu icke kan läggas under plog, lära dock alla vara ense om, att dess utsträckning kan räknas

49 i milL hektar — och således möjligheten av jordbruksbefolkningens tillväxt också i mill, människor». Det kan synas vara tillräckligt med dylikt konstaterande, då ju känd sak är så god som vittnad. Emellertid är det nödvändigt i alla fall för det ändamål, som här föreligger, att få till stånd också en inventering av odlingstillgångarna för att övertyga de klentrogna, kunna överblicka de verkliga möjligheterna och få nyttiga vägledningar, var ett så stort och långvarigt framtidsarbete lämpligen kan begynnas. Denna inventering kan icke ske på en gång över hela landet och behöver icke uppehålla ett organiserande av nybyggesväsendet. Den kan och bör ske så småningom på olika orter, å större områden eller i mindre omfattning, i den mån förhållandena påkalla det. Hitintills har som sagt sedan gammalt uppmärksamheten i förevarande Norriand avseende riktat sig mest emot Norrland och företrädesvis dess nordligaste Dj J° raa> delar. Några officiella inventeringar i större omfattning har icke ägt rum. Befolkningen själv har inventerat kronojorden och utvalt sina boplatser. På det sättet har till stor del statens kolonisation gått fram. Det påträngande behovet av bosättningar framtvingade emellertid även tankar på en större planmässighet. Åren 1900 och 1901 yrkades i andra kammaren (G. Kronlund), att för främjande av övre Norrlands kolonisation på ett planmässigt sätt undersökning måtte verkställas om förekomsten av odlingsmöjligheter å kronan tillhörig, ej till enskilt bruk disponerad mark. Sistnämnda år avlät riksdagen en framställning i motionens syfte. Med anledning av norrlandskommitténs tillsättande samma år blev frågan vilande. År 1914 återkom den i riksdagen. I två motioner (K. Staaff m. fl. i andra och H. Kvarnzelius m. fl. i första kammaren) hemställdes i kolonisationssyfte om en allmän undersökning av den å kronoparker och överloppsmarker i de norrländska länen nedan odlingsgränsen belägna för staten disponibla jord. E n tredje motion (A. Lindman m. fl. i andra kammaren) begärde en undersökning, inom vilka kommuner i Norrland funnes kronan tillhöriga större sammanhängande odlingsbara marker. Fortfarande sneglade man icke ens åt den enskilda jorden. Äganderättens helgd ansågs förmodligen utesluta varje tanke på statskolonisation inom dess områden. Jordbruksutskottet år 1914 framhöll visserligen, hurusom »en planmässig och omfattande kolonisation och odling av Norrland» vore utan tvivel av utomordentlig betydelse för hela vårt lands utveckling och för vårt jordbruks framtid. Från denna utgångspunkt kom utskottet dock fram till en hemställan allenast om en »allmän undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste länen». Denna hemställan bifölls av riksdagen. Därförinnan hade emellertid norrlandskommittén redan 1902 börjat företaga den första inventeringen av all odlingsmark inom de sex nordligaste länen, oavsett vem som vore ägare till densamma. Detta skedde i form av frågor, framställda till utvalda ombud i samtliga socknar. Svaren äro utförligt refererade i kommitténs betänkande. Den av kommittén i sin motivering gjorda sammanfattning av svaren finnes återgiven i jordkommissionens del V. Av dessa svar framgår, att rikliga odlingstillfällen med jämförelsevis få undantag förekomma över hela den stora landsdelen. Med stöd av dessa förhållanden framlade kommittén år 1904 dels en plan för fortsatt kolonisation å kronojord och dels ett lagförslag om kolonisation av odlingsmarker å bolags och skogsspekulanters fastigheter. Därmed var frågan om statskolonisation även å enskild jord väckt. Jordkommissionen.

IV.

"*

50 Kommitterade för utredning om kolonisation å bolagsjord i Norrland (1918) verkställde ingen utredning om förekomsten av odlingsmark på bolagens domäner i Norrland utan utgick från tillvaron av sådan odlingsmark såsom given. Den uttalar endast i sitt första kapitel om kolonisationens allmänna betydelse: »Under det att staten på kronoparkerna i Norrland sannolikt förfogar över de största arealerna norrländsk odlingsjord, torde man kunna påstå, att den till både natur och läge värdefullaste odlingsjorden i stor utsträckning befinner sig i enskild ägo, bönders och bolags.» År 1918 väcktes i riksdagen en motion (Paul Hellström) om åtgärder för befrämjande kraftigare än hitintills av kolonisationen å bondejord i Norrland. Motionären framhöll, att Norrland ägde oerhörda arealer god jordbruksjord, i synnerhet på de jordområden, som tillhöra enskilda. Den största och värdefullaste delen av denna senare odlingsmark befann sig i böndernas ägo. Odlingsmarkerna på kronojord, på vilkas kolonisation åtgärderna hitintills i främsta rummet varit riktade, voro i allmänhet av sämre beskaffenhet och med ett ogynnsammare läge än de å bondejord belägna odlingsområdena. Det framgår av motionen, att motionären åsyftat främja en kolonisation genom böndernas egna söner och döttrar. »Dessa äga», sade han, »de bästa personliga förutsättningarna för jordbrukskolonisation och de av dem upptagna nya brukningsdelarna kunde lättast uppodlas och bebyggas, då detta arbete företages, medan de ännu vore kvar i föräldrahemmet och från detta kunde få hjälp och bistånd». Riksdagen beslöt en framställning i överensstämmelse med motionärens hemställan. »Landstingens norrlandskommitté», tillsatt på initiativ av Västernorrlands läns landsting (motion av E. Molin i Dombäcksmark) och bestående av representanter från nämnda landsting samt Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens landsting — Jämtlands landsting avböjde deltagande — har i sina utredningar om Norrlands ekonomiska förhållanden också riktat uppmärksamheten på odlingsmarken. Någon inventering har kommittén icke verkställt. Med utgångspunkt från resultatet av markinventeringen å de norrländska statsskogarna tilltror sig kommittén kunna antaga, att odlingsmarken i Norrland sannolikt kan skattas till 500 000 å 750 000 hektar. Kolonisationskommittén anmärker, att det rör sig emellertid i dessa fall, vad den enskilda jorden angår, om mer eller mindre välgrundade antaganden. Med anledning av riksdagsskrivelsen 1914 tillkom en planmässig inventering av odlingsjord å kronomark i Norrland och Dalarna efter plan, upprättad av tillkallade sakkunniga (E. T. Marks von Wurtemberg, Paul Hellström, K. J . Grubbström, And. Holmgren och Emil Haglund). Redogörelse över inventeringen, som påbörjades 1916, har avgivits år 1922 (Emil Haglund ledare av undersökningen och författare av redogörelsen). Från inventeringen har undantagits allmänna skogar, däribland skogarna ovan odlingsgränsen i lappmarkerna samt de ecklesiastika boställsskogarna, till en areal av 1172 816 hektar. Undersökta grupper äro kronoparker, överloppmarker och stockfångstskogar. Även större torvmarker med en areal av över hundra hektar hava »hållits isär vid beräkning av den odlingsbara arealen» såsom icke lämpliga för upplåtelse i första hand. Dessutom har medtagits mindre odlingsbara torvmossar endast i händelse de kunnat förenas med något mindre område fast odlingsmark för odling av någon säd och potatis eller åtminstone det senare. Fast odlingsmark som legat på mer än 1 kilometers avstånd från torvmarken har ej ansetts kunna tagas med i beräkningen. Det anmärkes tillika, att vid avvittringarna lades i allmänhet odlingsmark till hemmanen och avsattes till kronoparker de minst odlingsbara markerna.

51 Undersökningen har således ställt sig på den säkra sidan och dess resultat kan betecknas såsom ett minimum. Vid inventeringen har undersökts 4196 241 hektar med följande resultat:

Kronoparker Kronoöverloppsmarker Sto ckfå ngstskogar ....

Mindre torvmarker hektar 111131 7 745 430 119 306

Ren fastmark hektar 3 863 — — 3 863

Summa

Stora

torV

"

marker hektar 67 712 4 820 — 72 532

hektar 114 994 7 745 430 123169

Den egentliga odlingsmarken enligt inventeringen eller den mindre torvmarken inom kronoparkerna fördelar sig på olika län sålunda: Hektar Norrbottens län: kustlandet lappmarken Västerbottens l ä n : kustlandet lappmarken Övriga l ä n : Västernorrlands län J ä m t l a n d s län Gävleborgs län Kopparbergs län ...

%

37 985 28 400

7 276 27 436

i o 034 111 131

9 100

1861 2 613 2108 3 452

Av nämnda hektar mindre torvmarker ligga således 60 % i Norrbottens län och 31 % i Västerbottens län. Inom Norrbottens län är fördelning mellan kustland och lappmark resp. 57 och 43 %, för Västerbottens län cirka 20 % i kustlandet och 80 % i lappmarken. Kolonisationen å kronoparkerna blir alltså huvudsakligen förlagd till Norrbottens län och Västerbottens läns lappmark. Det anmärkes i redogörelsen, att den slutförda undersökningen skingrat både de överdrivna förhoppningar, som funnits å vissa håll, och den pessimism, som i andra fall framkommit. Inventeringen möjliggör, ^ säges det vidare, en beräkning, i vilken utsträckning bosättning kan ske å parkerna för att tillgodose behovet av arbetskrafter för skogsvårdens behov, men den utvisar även de trakter, där man kan tänka sig, att nya jordbruk utan biförtjänster lämpligen kunna upprättas. De undersökningar, som grunda sig på upplysningar från orterna eller tillgängligt kartmaterial, hade ofta visat sig till och med mycket vilseledande. Upplåtelser inom en viss trakt böra föregås av en inventering, som klarlägger, huru markerna äro beskaffade, och vilka som kunna komma i åtanke för kolonatutläggning (se ock sid. 154). Med anledning av 1916 års skrivelse om kolonisation å bondejord i Norrland och Dalarna har under ledning av E. Haglund efter plan, utarbetad av kolonisationskommittén, vidare verkställts en inventering år 1921 av tre norrlandssocknar: Råneå socken i Norrbottens län, Burträsks socken i Västerbottens län och Hammerdals socken i Jämtlands län. Resultatet har publicerats i förenämnda redogörelse och ställer sig sålunda:

52 Bondejord Torvmark

Fastmark

.Bolagsjord Torvmark

Fastmark

T o t a 1 s u m m a

Summa antal hektar antal hekt- hektar antal antal 1 hekt- hektar antal 1, , . omr. ar omr. omr. hektar omr. 1 ar omr. hektar Råneå 142 Burträsk ... 226 Hammerdal 285 653

3 379 4 509 11841

64 88 31

19 729 183

Summa torvmark Summa fastmark

1 115 4494 116 1 1 805 3 827 8 336 231 4 281 2 090 13 931 202 | 4 878 7 032 26 76lj 549 10964

14 213 2 018 28 733 5 014 17 1 490 5 368

336 6 512 573 13 350 535 19 299 59 j 1436 12 400, 1 4 4 4 39161 30 693 hektar 8 468 »

Summa 39 161 hektar

I redogörelsen anmärkes det i fråga om Eåneå socken, att praktiskt taget all enskild mark inom skogslandet — de mera spridda odlingsområdena — äro i bolagshand, medan de sammanhängande odlingsområdena i södra delen med visst undantag utgöras av bondejord. Inventeringen av socknens tillgångar på odlingsmark i enskild ägo har vidare ådagalagt, att den i bolagshänder befintliga marken kan beräknas åtgå för skogsarbetarekolonisation, samt att den oodlade marken å bondejord icke är större, än att den bör kunna konsumeras genom den stigande utvecklingen inom socknen. Om Burträsks socken yttras, att det vill synas, som om den i bondehand befintliga odlingsmarken småningom bör kunna tagas i anspråk av de nuvarande ägarna, eller, efter uppdelning av gårdarna, av deras söner. Den av bolagen innehavda fastmarksjorden exploateras lämpligast i samband med bondejordens uppodling. Kolonisationen å bolagsjorden i övrigt synes i främsta rummet böra gå ut på upprättande av skogsarbetarelägenheter. _ Beträffande Hammerdals socken anmärkes, att ehuru totalarealerna för silurområdet och urbergsområdet äro ungefär lika stora, ligger omkring 80 % av odlingsmarken å det förra området och blott 20 % å det senare. Kolonisation av de spridda områdena på urbergsområdet torde endast småningom komma till stånd och förnämligast då å bolagsjorden i förening med upplåtelser för skogsarbetarboställen. Möjligheter för kolonisation å silurområdet genom egnahemsupplåtelser är icke uteslutet. Intresset för utvidgning av befintliga gårdars odlade mark är emellertid mycket stort. Slutligen anföres, att det finnes en del stora myrflak av god beskaffenhet för odlingsändamål. Huruvida dessa kunna styckas i smärre lotter är dock tvivelaktigt bl. a. av brist på boplatser och fast odlingsmark i närheten. Närmast synes ligga till hands, att dessa stora fält brukas i ett sammanhang medels maskiner. Planer å motokulturdrift därstädes hava även varit på tal, ehuru dessa hittills icke lett till något resultat. Slutligen har på initiativ av kolonisationskommittén under samma ledare år 1922 verkställts inventering av odlingsmark å fastigheter i enskild ägo, belägna inom ett avstånd av omkring 2 mil å vardera sidan om Inlandsbanan i dess sträckning från södra gränsen av Ströms socken i Jämtlands län till Ume älvs vattensystem i Västerbottens län. Vid denna undersökning har å bondejord beräknats, att avståndet mellan den erforderliga fasta marken och myrmarken fick vara ända till 4 å 5 kilometer. Praktiskt taget har således å bondejord all odlingsbar mark medräknats. Å bolagsjord har avståndet däremot ansetts böra uppgå till

53 högst 1 kilometer. N å g o n avsevärd skillnad l ä r detta dock icke g ö r a . I ö v r i g t h a r e n a h a n d a g r u n d s a t s e r som vid föregående i n v e n t e r i n g a r t i l l ä m p a t s . Redogörelse för d e n n a u n d e r s ö k n i n g ä r ä n n u icke publicerad. E n l i g t m e d d e l a d u p p l y s n i n g lärer u t r e d n i n g e n visa följande r e s u l t a t : Bondejord, hektar Fast mark Torvmark

7 705 14 347 Summa 22 052

Bolagsjord, hektar Fast mark Torvmark

6 291 10 445 Summa 16 736

Summa odlingsmark, hektar Fast mark Torvmark

13 996 24 792

Totalsumma 38 788

V i d d e n n a i n v e n t e r i n g h a r särskilt r i k l i g och god odlingsmark, l ä m p a d för en m y c k e n h e t n y b y g g e n , konstaterats i n o m b l a n d a n n a t Tåsjö och A l a n ä s s o c k n a r ; den förra belägen i n o r r a spetsen a v Å n g e r m a n l a n d , den senare därinvid i norra Jämtland. V ä r m l a n d s u n d e r s ö k n i n g e n framställde liksom n o r r l a n d s k o m m i t t é n frågor Värmland, till o r t e r n a r ö r a n d e förekomsten a v odlingslägenheter. E n l i g t en u p p g j o r d tabell skulle e n l i g t s v a r e n s å d a n a förekomma i betydlig o m f a t t n i n g i fyra socknar ( ö . U l l e r u d , S v a n s k o g , E k s h ä r a d , N . R å d a ) , i a v s e v ä r d o m f a t t n i n g i 24 socknar s a m t i obetydlig o m f a t t n i n g eller icke alls i 58 socknar. I ö v r i g t skildras svarens i n n e h å l l s å l u n d a : »A jordbruksområdet i länets södra samt västra delar är odlingsmark förhanden endast i mindre omfattning, särskilt inom de centralt vid Vänern belägna Olme, Visnums, Karlstads och Grrums häraden, där sedan äldre tid väsentligen all jord av odlingsvärde varit tagen i anspråk samt det en gång uppodlade behållits under kultur. Likaså förefinnes inom Nordmarks härad endast i ett mindre antal socknar i någon mån ouppbruten utmark av sådan beskaffenhet och sådant läge, att densamma skulle kunna uppodlas i och för utvidgning av åkerarealen. Däremot förekomma inom vissa kommuner tillhörande Vase, Kils samt Gillbergs och Näs häraden i något större utsträckning odlingsbar mark och detsamma är i högre grad fallet inom vissa delar av Färnebo härad. I betydande omfattning förekomma därjämte odlingslägenheter inom några Jösse härad tillhörande socknar, där bl. a. i samband med emigrationen övergivna och förfallna lägenheter å skogarna anses ånyo kunna upptagas. Odlingsbar mark i större vidder återfinnes framförallt i de norra skogstrakterna, motsvarande övre tingslagen av Fryksdals och Älvdals häraden, där i en del socknar dylik förekommer i sådan utsträckning, att vid eljest gynnsamma förhållanden ny bygd skulle kunna brytas. Företrädesvis utgöres emellertid odlingsmarken i sistnämnda fall av avsides belägna områden, medan åter i dalgångarna jorden vanligen är väl tagen i anspråk, så att här tillgången medgiver i regel endast anläggandet av enstaka mindre jordbruk eller utvidgning av inägoarealerna. Den odlingsbara mark, som sålunda förefinnes, är tämligen lika fördelad å jord, tillhörig enskilda och bolag, dock å skogsområdet möjligen med någon övervikt för mark, tillhörande sistnämnda kategori av ägare, som varit angelägna att förvärva de skogrika, vanligen mera avlägset belägna samt sålunda ur odlingssynpunkt mindre väl utnyttjade arealerna. De odlingsbara arealerna utgöras så väl av fast som sidländ mark och myrjord, varvid sådan av förstnämnda slagen synes i större utsträckning vara förhanden inom bl. a. Färnebo, Gillbergs, Näs, Nordmarks och Jösse häraden. Odlingsbar myrjord, vilken förefinnes även inom vissa trakter av sistnämnda bägge häraden, dominerar däremot i de norra skogstrakterna samt särskilt inom övre tingslaget av Älvdals härad. Inom de södra, under marina gränsen belägna trakterna, gives i fråga om

54 odlingslämplighet i allmänhet företräde åt den fasta marken, beroende huvudsakligen på dyrbara torrläggningskostnader för sidländ jord, ehuru här enstaka större torrläggningsarbeten, såsom av sjön Faen inom Borgviks socken, slagit väl ut. Däremot anses i de norra skogstrakterna, varest till följd av betydande stenbundenhet den fasta marken erbjuder stora hinder vid uppodlingen, myrjorden vara att föredraga såsom särdeles lämplig för odling, vilken försöksvis i en del fall lämnat gott resultat.» Mellersta Någon annan inventering av odlingsjorden i mellersta och södra Sverige och södra frånsett Dalarna och Värmland har icke förekommit än den, som framgår i övrigt. u r s v a r e n P a jordkommissionens frågor till kommunerna. E n uppräkning och sammanfattning av dessa svar återfinnes i del V. Enligt denna skulle odlingslägenheter förekomma inom 943 eller inom 48.6% av de 1931 kommuner, från vilka uppgifter till förevarande utredning ingått. Det förefaller, som den mesta odlingsmarken skulle förefinnas inom Örebro, Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län. Någon visshet därom föreligger dock icke. Från 314 kommuner föreligga uppgifter om odlingsmarkens areal, uppgående till 51 919 hektar. Man kan med bestämdhet antaga, att en ganska avsevärd tillgång på odlingslägenheter finnas i södra och mellersta Sverige. Det torde ock kunna anses, att de uppgivna lägenheterna till övervägande antalet lämpa sig för anläggning av nya jordbruk. I flertalet fall synes odlingsmarken, särskilt då fråga är om större arealer, utgöras av mossar eller vattensjuka marker, för vilkas tillgodogörande förutsättas dikningar, invallningar, strömrensningar, sjösänkningar, minskandet eller borttagandet av uppdämningar i åar o. d. Det framhålles, att vattenregleringarna i många fall stå i strid med industriintressen. Det må bemärkas, att mossarna i södra och mellersta Sverige anses i allmänhet till större del än i norra delarna av riket vara icke odlingsbara. Likaså må erinras, att en vetenskaplig undersökning kan ofta komma till annat resultat än ortsopinionen. Även lantmätarnas uträkningar med ledning av skifteskartor kunna vara otillförlitliga. Enligt en av vederbörande lantmätare gjord utredning rörande tillgång på odlingsjord inom vissa socknar längst planerade tvärbanor i Norrland hade denna grundat sig på en uppskattning, som gjorts av vissa distriktslantmätare med ledning av tillgängliga handlingar och i samråd med ortsbefolkningen. Dessa detaljerade uppgifter hade sedermera granskats av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, varvid länets lantbruksingenjörer deltagit i arbetet. För tvenne socknar hade sålunda odlingsmarken å krono-, bolags- och bondejord uppskattats till respektive 1 920 och 4 845 hektar. Vid den av doktor Haglund nyligen gjorda inventeringen i samma socknar hava erhållits respektive 207 och 188 hektar. I tvenne andra hade odlingsmarken uppskattats till respektive 565 och 20 hektar. Motsvarande arealer vid inventeringen äro 2 420 och 1 725 hektar. 1 Av svaren att döma synes skäl icke föreligga till antagande, att odlingslägenheterna skulle i särskild grad vara att söka hos någon viss grupp av jordägare. Att förlora sig i vetenskapliga gissningar om ungefärliga totalarealen odlingsmark i förevarande delar av landet eller i de nordliga delarna kan vara intressant, men är nog farligt. P å denna plats åtminstone må det vara osagt. 1

Se redogörelsen för inventering av odlingsjord av Emil Haglund 1922, sid. 137 o. f.

55 Nybygges omfattning. Enligt förslaget hava de nya jordbruken, vare sig de upptagas på odlings- större mark eller odlad jord, för korthetens skull givits benämningen nybygge, nybygge. Det är ett gammalt svenskt namn, som väl återger vad saken gäller. Syftet med anläggning av nybyggen bör fortfarande vara att skapa ett småbruk, som kan efter vårt lands förhållanden huvudsakligen försörja en familj med eget arbete. Egnahemsrörelsen, kolonisationskommittén och enskilda företag för ändamålet arbeta alla i denna riktning. Norrlandslagstiftningen slog också vakt om småbondejordbruken och deras vederlikar inom arrendejordbruken. Bildandet av större jordbruk förnämligast genom delning av stora gods har man ansett fortfarande tills vidare böra överlämnas åt konjunkturerna och den enskilda företagsamheten. Norrlandskommittén definierade i sina förslag till arrendelag, vanhävdslag, och lag om bildande av nya jordbruk på bolagshemman dessa jordbruk så, att de avsågo jord, »inägojord» eller »odlingsmark» av den omfattning att »självständigt jordbruk därå kunde idkas». Däri låg icke något genomfört besutenhetsbegrepp. Kommittén hade att röra sig med »de gamla bondgårdarna med egen jordbruksekonomi», som övergått i bolags ägo oavsett deras storlek och nödvändigheten för brukaren att söka biförtjänster genom skogsarbete. De nybildade jordbruken kunna ej undgå att få enahanda karaktär som de gamla. Denna formulering bibehölls i den norrländska uppsiktslagen. I arrendelagen åter har fastslagits, att lagen avser arrenden, som omfatta »inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar». Regeringen hade föreslagit två hektar, vilka genom sammanjämkning mellan kamrarna ökades till fyra. I slutet av lagen (31 §) återkommer emellertid på visst sätt norrlandskommitténs formulering. Där stadgas nämligen, att länsstyrelsen kan på grund av särskilda omständigheter medgiva undantag från lagens tillämpning. Såsom sådan omständighet skall anses bland annat, »om det arrenderade området till beskaffenhet och omfattning icke är sådant, att självständigt jordbruk kan idkas därå». För att ett självständigt jordbruk skulle anses vara för handen fordrar norrlandslagstiftningen dessutom i anslutning till norrlandskommitténs förslag, att jordbruket skall vara försett med tillräckligt husbehovsvirke och mulbete. Olägenheten av norrlandslagstiftningens terminologier redan för norrländska förhållanden har påvisats genom den undersökning om de norrländska uppsikts- och arrendelagstiftningarna som på offentligt uppdrag verkställts av häradshövding Nils Wihlborg och överlantmätaren Olof Nilsson. I deras betänkande, avgivet den 10 november 1921, kommo de till den slutledningen, att vid bestämmandet av norrländska arrendelagens räckvidd arealen av den jord, som omfattas av arrendeavtalet, bör alldeles lämnas åsido. Det avgörande bör vara uteslutande det ändamål, vartill den arrenderade jorden är avsedd att användas av arrendatorn. Är ändamålet med arrendeupplåtelsen idkande av jordbruk, böra lagens bestämmelser komma i tillämpning, oavsett om upplåtelsen avser ett större eller mindre område. Någon tveksamhet om lagens tillämplighet i de speciella fallen behövde endast undantagsvis uppkomma. Ändamålet med ett arrendeavtal torde i allmänhet med tydlighet framgå av dess innehåll eller av eljest föreliggande omständigheter. Vid bedömande av de gränsfall, som kunna förekomma, böra

56 givetvis tillämpas samma grunder, som då det gäller att för tillämpning av allmänna nyttjanderättslagens skilda rättsregler för olika slag av arrende skilja mellan jordbruksarrende och arrende för annat ändamål än jordbruks idkande i enlighet med vad i 2 kap. 43 § av sistnämnda lag sägs. Det må endast framhållas, att vid arrende av ett jordområde med ett därå uppfört bostadshus, även om området är så stort, att det lämnar plats för en trädgård och ett mindre potatisland eller en obetydlig sädesåker, jordbruksarrende dock ej kan anses föreligga. I anslutning härtill ansågo de sakkunniga, att även uppsiktslagens räckvidd bör bestämmas på sådant sätt, att lagen blir tillämplig på alla, bolag och skogsspekulanter tillhörande fastigheter, som komma i fråga att utarrenderas i jordbruksändamål, således å varje fastighet, å vilken finnes åker och äng i den omfattning, att jordbruk därå kan idkas. I överensstämmelse härmed avfattade de sakkunniga sina förslag till ändringar i de norrländska arrende- och uppsiktslagarna. Dessa kommo härigenom att utsträckas icke blott till självständiga jordbruk enligt norrlandslagstiftningens ursprungliga mening utan även till fastigheter av mindre omfattning, med vilka norrlandslagstiftningen icke tagit befattning. Den sålunda ifrågasatta utvidgningen av norrlandslagstiftningens begreppsbestämningar har intresse för bedömande av de mindre jordbruk, som även enligt förevarande förslag böra främjas (sid. 69). I fråga om den nu behandlade angelägenheten att i första hand söka åstadkomma ett självständigt nybygge, motsvarande ett ordinärt småbondejordbruk, har man, då norrlandslagstiftningens definitioner ej kunna följas, att välja mellan två utvägar. Den ena är att bestämma området i inägojord, skog och betesmark till vissa minimiarealer, som då givetvis måste sättas olika för olika trakter i riket. Detta var norrlandskommitténs väg så vitt den rörde skogsmarken. Kolonisationskommittén har helt anslutit sig till denna metod. Den andra utvägen är att saken avgöres genom fritt bedömande i varje fall med hänsyn till de lokala förhållandena och, där så kan ske, även till den persons omständigheter, vilken är ifrågasatt till nybyggare. Båda systemen hava sina fördelar och olägenheter. Genom det förra giver lagen ett skydd mot benägenhet från myndigheters sida att nedbringa det sociala ändamålets utrustning så mycket som möjligt. Det senare systemet lämnar bättre tillfälle att laga efter lägenheterna. Förslaget tvekar emellertid ej att giva den sista metoden företräde, särskilt i en lag, vilken som denna skall omfatta hela landet. För övrigt blir det ett livsvillkor för lösningen av den sociala jordfrågan, att dess organisation fullkomnas och lägges hos personer, på vilka man anser sig kunna lita. Förslaget inskränker sig därför till att med jordbruk avse i främsta rummet jordbruk, vara enligt ortens förhållanden huvudsakligen kan försörjas en medelstor familj med eget arbete (större nybygge). För att emellertid bereda möjligheter till något reglerande i mån av behov för hela riket eller för vissa trakter har enligt förslaget uppdragits åt Konungen att kunna utfärda dylika bestämmelser (14 §). Det kan vara tveksamt, om med förslagets ståndpunkt lämpligen bör betonas, att jordbruket bör avpassas efter en »medelstor» familjs behov. Förslaget avser ju att laga efter lägenheterna och även taga hänsyn till personliga förhållanden, vilka kunna föranleda en viss jämkning i jordbrukets omfattning. I en lag, som rör sig med vissa minimiarealer, blir det mera nödvändigt att utgå från en viss medelstorlek på familjerna. Kolonisationskommittén har ock meddelat, att den vid beräkning av sina arealer såväl

57 större som mindre kolonat lagt till grund en medelstorlek på familjerna av sex personer. Emellertid måste man även enligt förslaget beräkna jordbrukets omlattning icke blott efter den första utan även efter kommande familjers storlek. E n medelstorlek av familjen måste således ingå i definitionen, vilket ock skett. . . e r •• • i Vad härefter först beträffar arealen av större nybygges mägonord, måste man Lnagojord. vid bedömande av redan förefintliga jordbruk utgå från bestående förhållanden. Norrlandskommitténs lagstiftning hade att räkna med den mångfald storlekar, som arrendegårdarna i Norrland innehade, och måste på samma gång likställa dem alla med vad enligt detta förslag kallas för större nybygge. När det åter gäller att åstadkomma helt nya sådana jordbruk, blir fråga om arealens minimistorlek vida mer aktuell. Erfarenheten ådagalägger emellertid, vilket ock ligger i sakens natur, att marktilldelningarna i alla fall ej få avgöras efter linjal utan böra få växla efter förhållandena. Vad som behöver kontrolleras är som sagt, att ej de, som vid besiktningen på marken i själva verket träffa det slutliga avgörandet, av bristande intresse eller ovilja mot själva saken pressa ned området till ett, som icke är betingat eller försvarat av de föreliggande omständigheterna. Norrlandskommittén utställde till orterna den frågan, huru stor areal av inägor (åker och äng) erfordrades för att giva »tillräcklig avkastning för en medelstor familjs behov, då skog funnes endast till husbehov». Svaren varierade betydligt. Det uppgivna genomsnittstalet för jord av medelgodhet kan angivas vara 10 till 20 hektar åker och äng. Kolonisationskommittén föreslår för de norrländska kronoparkernas kolonat 15 hektar odlingsmark för kolonat av större typ, dock med vissa förbehåll och jämkningar Jordkommissionen har till södra och mellersta Sverige riktat följande fråga: »huru stor ungefärlig areal medelgod odlad jord kan i orten en bonde med medelstor familj anses behöva för att av jordbruket erhålla nödtorftig bärgning utan att i nämnvärd mån behöva anlita biförtjänster: a. under förutsättning att husbehovsskog för jordbruket finnes; b. om husbehovsskog ej linnes'?» Till det nordliga Sverige har riktats enahanda fråga, dock endast under den förra förutsättningen. Svaren från södra och mellersta Sverige angiva, att å slättbygderna kräves en areal av 10 till 15 hektar odlad jord som minimum. I vissa fall 7 å 8 hektar och understundom endast 5 å 6 hektar. Siffrorna avse i allmänhet jordbruk, som hava skog till husbehov. Saknas sådan skog synes arealen odlad jord böra ökas med 30—50 %. Detta gäller dock ej de bördigaste trakterna med ett behov av 5 å 6 eller 7 å 8 hektar. Här finnas ofta inga skogstillgångar och siffrorna avse således jordbruk utan skog. Bränslebehovet tillgodoses här ej sällan från torvmossar. Svaren från södra och mellersta Sveriges skogsbygder äro däremot så varierande, att man måste avstå från att angiva några medeltalssiffror för hela området. Siffrorna växla i de olika länen från 4 till 15 hektar odlad jord. Å det sydsvenska höglandet angives ofta mindre tal än för slättbygderna. Anledningen torde vara, att jordbruket i regel icke giver full bärgning. Befolkningen måste i stor omfattning lita till andra näringsgrenar, främst skogsbruket. Därtill kommer, att hemslöjden mångenstädes spelar en roll och att levnadsstandarden är lägre än bland slättbygdens bondebefolkning. Från det nordliga Sverige angiva svaren, att uti slättbygderna i Varmlands och Kopparbergs län, kustlandet efter Bottniska viken samt silur-

58 området i Jämtlands län en areal av inemot 10 hektar odlad jord är att i allmänhet anse som minimiareal. Dock förutsättas härvid skogstillgångar i tillräcklig omfattning. Inom mera höglänta trakter på dessa ställen samt inom skogs- och fjällbygderna uppgives i de flesta fall 5 till 8 hektar, i några fall 3 till 5 hektar samt för några kommuner i skogsbygden 10 har odlad jord såsom minimiareal. Uti ifrågavarande lagförslag, som ej bör binda verksamheten vid några orubbliga regler, har det ansetts mest ändamålsenligt att uppställa krav på, att odlingsmarken måste vara tillräcklig till skillnad från vad fallet hitintills ofta varit å de jordbruk, som skapats av egnahemsrörelsen. Det må sedan ankomma på statsorganisationen för sociala jordfrågor att genom sina organ och förbindelser med orterna laga efter lägenheten. Emellertid är som sagt inrymd befogenhet för regeringen att i händelse av behov kunna utfärda någon närmare vägledning. HusbeEn vanskligare sak är skogstilldelningen. I stora trakter av vårt land hovsvirke. förefinnes redan nu en myckenhet mindre jordbruk, som icke ens hava någon ^ d ^ T - husbehovsskog till sitt förfogande och ändå bära sig såsom jordbruk till och servituts- m e ( ^ u ^ a n avsevärda biförtjänster. Detta gäller i synnerhet slättbygderna. rätt? Uti skogsbygderna med deras mindre givande åkerbruk och befolkningens nedärvda vanor vid skogstillgång gör sig i allmänhet ett behov gällande att för ett mindre jordbruks bärighet fordras tillgång till husbehovsvirke. J u längre norrut man kommer ju starkare framträder detta krav på skogstilldelning såsom oundgänglig för jordbrukets bestånd. I Norrland, Dalarna, Värmland och även en del andra trakter av riket anses av befolkningen tillgång till husbehovsvirke alldeles oumbärlig. Till och med skog till husbehov har ansetts icke vara tillräckligt för nordligare delarna av riket. Ett besutet jordbruk kräver därutöver ett stödskogsområde, som även lämnar någon avsaluskog. Detta har ock fastslagits i lagen om förbud för bolags och enskilda spekulanters fastighetsförvärv. Någon gräns för övrigt för stödskogens omfattning på de gamla jordbruken enligt nämnda lags föreskrift anser man, såsom jordkommissionens utredning utvisar, i orterna icke heller tillbörlig. Bonden behöver behålla all den skog han har, säges det. J u större inkomster han får av den egna skogen, ju bättre kan jordbruket hållas istånd och utvägar beredas för hemmansklyvningar. I den mån bonden i berörda skogstrakter icke kan tillförsäkras tillräckligt med avsaluskog, anses hans jordbruk vara beroende av biförtjänster, vilka stå till buds vanligen genom körslor och arbete i skogarna åt skogsbolag, större jordägare eller möjligen staten. Därigenom lider dock jordbruket skada, menar man. Endast genom tillgång på någon saluskog kunna bisysslorna undvaras samt jordbruket skötas rationellt. Visserligen givas undantagsmänniskor, som på grund av medfödd omtanke och arbetsflit lyckas även i skogsbygder trolla fram självständiga jordbruk utan både skogsanslag och biförtjänster. Detta är dock sällsynta fall. De kunna väl ingiva förhoppningar för framtidens människor, men nutiden måste inrätta sig efter de behov, som för närvarande göra sig i allmänhet gällande. x Det lärer sålunda vara oundvikligt att tillägga ett nybygge nödigt husbehovsvirke, då tillgång därtill finnes och en dylik förmån anses oundgänglig enligt ortsförhållandena. En omstridd fråga är, huruvida och i vad mån husbehovsvirket bör till1

Exempel, se sid. 134.

59 handahållas genom utbrytning av ett tillräckligt område eller genom en rätt att utfå erforderligt virke från huvudfastighetens skogsmark (servitut). Mot servitutsrättighet anmärkes, att den inskränker det fria bruket av den skog, på vilken servitutet vilar samt lätt leder till konflikter särskilt genom missbruk från den berättigades sida eller oginhet från skogsägarens sida. Sådana konflikter böra kunna väsentligen undvikas, i fall, såsom är tillbörligt, vid servitutets fastställande noga bestämmes kvantiteten av virket samt tid, plats och sätt för dess uttagande. Men givet är, att när var och en har sitt, blir det ofta mera reda i förhållandena. Emellertid spelar här in en annan viktig angelägenhet, nämligen skogsvården. Med åtskilligt fog anses, att en skog kan skötas bättre, om den har ett större omfång och därigenom medgiver en mera vetenskaplig behandling. Ur denna synpunkt är det en betänklig sak att avskilja mindre skogsområden och på detta sätt minska eller understundom kanske äventyra fullt rationell skötsel av den återstående skogen. Det är dylik hänsyn, som betingat kolonisationskommitténs förslag att ej tilldela kolonat tillräcklig skogsmark ens för husbehov. Man skulle möjligen kunna tillägga, att staten såsom representant för alla intressen får antagas komma på ett lojalt sätt och utan konflikter tillhandahålla nybyggaren hans virkesbehov, när detta skall utgå i form av servitut på statsskogarna. Vid utbrytning av nybygge från enskild mark uppstår däremot lättare konflikter med en servitutsrätt och jämväl äventyr för dennas bestånd, i fall jordägaren borttager hela skogsbeståndet. Statsskogarna åter kunna betraktas såsom i själva verket till gagnet allmänningar icke blott för hela landet utan ock för orten och särskilt för kolonat, som upptagits å dem. I varje fall synes företräde böra lämnas åt den uppfattning, som uttalats av reservanterna inom kolonisationskommittén, nämligen att kolonatensrätt till skogsfång på statens mark måste vara grundad på ett eyighetsservitut och ej såsom kommittén föreslagit, upplåtas för allenast trettio år. Beträffande den skogsmark, som utbrytes från huvudfastigheten och lägges till ett mindre jordbruk, kan vidare befaras, att den understundom bliver illa vårdad. Mången gång måste inträffa, att skog, som till äventyrs finnes å marken vid tillträdet, under första upplåtelsetiden avyttras i sin helhet för att erhålla penningar till köpeskillingen för nybygget. Dessa vådor har man ibland ifrågasatt att avhjälpa genom att förbjuda försäljning av husbehovsskog utan tillstånd. Norrlandskommittén fastslog både i sin ägostyckningslag och i sin lag om nya jordbruk på bolags och enskilda spekulanters mark att såsom husbehovsskog skulle enligt viss traktindelning ovillkorligen avsättas minst 50, 40, 27 eller 20 hektar medelgod skogsmark, oberäknat impediment. Dessutom skulle, när det gällde utstyckning av färdiga jordbruk, till inägojorden »läggas den för odlingen tjänliga mark, som lämpligen kan med hemmanslotten förenas.» Fanns ej vid utbrytningen av gammalt jordbruk tillräckligt virke å skogslotten skulle därtill läggas rättighet att under erforderlig tid fylla bristen efter utsyning av hemmanets övriga skog men också endast i detta fall. Någon kontroll å skogslottens vård ansåg kommittén emellertid ej tillrådlig. Det vore inkonsekvent, att då man icke infört utstämplingstvång på det odelade hemmanet låta ett sådant drabba en del av hemmanet. Efterfrågan på utbruten hemmanslott blev därigenom mindre lockande. Det bleve ock ibland ett olösligt problem att bestämma, vilken lott skulle vara underkastad utstämplingstvång.

60 Beträffande åter lagförslaget om bildande av nya jordbruk intog norrlandskommittén en motsatt ställning. Även här skulle för själva markområdets tilldelning gälla detsamma som i ägostyckningslagen. Det tilldelade området för husbehovsskog ställdes däremot under viss uppsikt enligt följande stadgande (9 §): »Husbehovsskog, som enligt denna lag avstås, må ej till avsalu begagnas; och gälle vid överträdelse härav vad i 6 § av kungl. förordningen den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten över skogen å vissa skattehemman stadgas. Har genom ägares omtanke skogen blivit så sparad, att den efter uthållighetsbruk medgiver avverkning till avsalu utan åsidosättande av fastighetens eget behov av virke, vare ägaren dock berättigad att efter anmälan hos vederbörande jägmästare erhålla utsyning för den avverkning till avsalu, som anses kunna äga rum.» Till stöd för detta stadgande yttrade kommittén följande: »Här har nämligen staten fastigheten i sin hand såsom ägare och kan därför innan den utsläpper fastigheten i rörelsen, göra den till föremål för vilka inskränkande bestämmelser som helst, utan att i minsta mån kränka något enskilt intresse. Det är också statens plikt att, när den tillgriper en så kraftig åtgärd som expropriation för att skaffa husbehovsskog åt odlingslägenheter, också verksamt hålla sin hand däröver, att markens användbarhet såsom husbehovsskog verkligen för framtiden tryggas och att expropriationsändamålet sålunda blir till fullo uppfyllt. Att en dylik statskontroll även för köparen är i längden hälsosam, torde ligga i öppen dag.» I den norrländska ägostyckningslagen, som antogs 1909, voro de flesta av noriiandskommitténs bestämmelser borttagna och ersatta med det allmänna uttrycket: »hemmanslott, som vid ägostyckningen erhållit inägojord, skall med hänsyn såväl till denna jords omfattning, som ock till den myckenhet husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten, varda tjänlig för jordbruk». Här saknas till och med kommitténs ovillkorliga föreskrift, att husbehovsskog skall tilldelas, då tillgång därtill finnes. Likaledes lämnar lagen öppet att tilldela husbehovsvirket i form av servitutsrätt. Såsom motiv anfördes, att liksom i den sedan 1905 gällande provisoriska ägostyckningslagen för Norrland borde även i den definitiva lagstiftningen frågan göras beroende av vederbörande myndighets på de faktiska förhållandena i varje särskilt fall grundade prövning. Det vore nämligen, såsom ock erinrats i flera länsstyrelsers yttranden, av synnerlig vikt, att ägotilldelningen »med önskvärd elasticitet kunde lämpas efter vad som i det särskilda fallet visats vara behövligt eller lämpligt». Med erkännande av denna synpunkts betydelse anmärktes dock häremot inom riksdagen, att en dylik prövning ställde stora anspråk på lantmätarens och övriga administrativa myndigheters omdöme och även på deras självständighet gentemot trävaruindustrien. Även, där dessa förutsättningar funnes, komme säkerligen de utbrutna jordbruken att i regel bliva mindre besutna än som vore önskligt. I de län särskilt, där lagens tillämpning komme att ligga hos tjänstemän, vilka alltid hyst utpräglade sympatier för trävaruindustriens synpunkter, komme lagens ändamål att kanske väsentligen förfelas. ^ Kommittén för kolonisation å bolagsjord i Norrland, som erhållit upplysningar om 2 109 ägostyckningar, meddelar den intressanta upplysningen, att vid jämförelse mellan förhållandena före och efter ikraftträdandet av 1905 års provisoriska ägostyckningslag framgår, att servitutsrättighet till skogsfångst och bete oftare tilldelats ägostyckningarnas köpare under den senare

61 perioden än under den förra, i det att de procenttal, som angiva respektive rättigheters förekomst, för de tidigare försäljningarna utgöra 31.2 resp. 48. i och för den senare 52.0 resp. 62.5 %. Man frapperas, säga kommitterade, av att rättigheter till skogsfångst i så stor utsträckning lämnats vid ägostyckningar, vilka företagits enligt de nya bestämmelserna och sålunda likväl utrustats med en större areal skogsmark. Emellertid hade de av länsstyrelserna tillmätta skogsanslagen som sagt i regel blivit mindre än man kunnat vänta, vilket förhållande delvis torde stå i samband med att i stället tillgång till skogsfång vid ägolotternas avskiljande medgivits som servitut. De omförmälda förmånerna hade i regel tilldelats på obegränsad tid. För en del fall hade de dock endast givits för en viss tid, växlande mellan 20 och 50 år. För sin del ansågo kommitterade att vid en fastighets ägostyckning en av ägostyckningslotterna borde utrustas med möjligheter till skogsfång, bete och nyodlingar. För att undvika missvård av skogen på det utbrutna skogsområdet borde skogsanslagen till ett större antal ägostyckningslotter avsättas till en för dem gemensam allmänningskog, som vårdas av offentlig myndighet för delägarnas gemensamma räkning. Kommitterade ställde sig icke heller avvisande mot att för undvikande av nämnda och andra olägenheter med tilldelning av ett markområde tillgodose skogsfångst helt eller delvis genom ett servitut. Avgörandet borde för varje särskilt fall fritt överlämnas till de av kommittén förordade kolonisationsnämnderna. Kolonisationskommittén går i viss mån en annan väg än både norrlandskommittén och norrlandslagstiftningen. Sedan kolonat av större typ förvärvats med äganderätt, skall enligt förslaget för dess behov av gagnvirke till underhåll å byggnader, hägnader m. m. tilldelas kolonatet ett område, som under medelgod skötsel beräknas kunna årligen avkasta tio kubikmeter virke. Bränsle samt virke till täckdiken och lador samt gagnvirke som ej kan erhållas å den tilldelade skogsmarken skall kolonisten erhålla avgiftsfritt under trettio år. Mot detta förslag, som bestämts av skogsvårdssynpunkterna, äro fyra ledamöter (Paul Hellström, Linus Lundström, Emil Haglund och Henning Wikström) skiljaktiga. De erinra, att såväl i norrländska ägostyckningslagen som i norrländska arrendelagen skogsfånget avsett evärdelig upplåtelse. Att staten, samtidigt med att den träffat sådana bestämmelser för markupplåtelse på enskildas ägoområden, själv skulle undandraga sig motsvarande förpliktelser vid fastighetsbildning å kronans mark i Norrland, anse reservanterna ej blott principiellt oriktigt utan även såsom en direkt fara för hela den så kallade norrlandslagstiftningen. De förorda i stället, ej ett ökat markområde, utan ett s. k. evighetsservitut å statsskogarna men medgiva, att den tilldelade kvantiteten bränsle får regleras i trettioårsperioder. I ett utkast till förordning angående dispositionsrätten över skogen ä kolonat, som försålts från kronopark, har kolonisationskommittén fastslagit, att avverkningar av skogen får av ägaren bedrivas allenast till fastighetens husbehov. Undantag medgives för följande fall: »Varder skog vindfälld eller skadad av eld eller annat i större utsträckning, än att den vindfällda eller skadade skogen kan för fastighetens behov tillgodogöras, innan den tager ytterligare skada, eller skulle eljest skogstillgången å kolona: komma att överstiga vad med tillämpning av en uthållig skogshushållning för fastighetens framtida behov kan beräknas erforderlig under närmaste fem år, må sådant överskott efter utsyning och stämpling av vederbörande skogstjänsteman a7 ägaren avverkas med rätt till fritt förfogande över virket.»

62 Jordkommissionen har till de orter i södra och mellersta Sverige, där norrländska ägostyckningslagen icke gäller, ställt följande fråga: »huru stor ungefärlig areal med medelgod skog beväxt mark i förhållande till arealen inägojord anses erforderlig för vidmakthållande av ett självständigt jordbruk i orten». Synnerligen olika åsikter hava kommit till uttryck vid besvarandet av nämnda fråga. Det huvudsakliga resultatet angives av följande sammanställning från de olika länen: Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gottlands » Blekinge > Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus » Alvsborgs :> Skaraborgs » Örebro » Västmanlands »

Areal skogsmark /a—1 gång inägojorden 1 /2—1 » » 1 » » 2—3 gånger » 4—5 » » 25 - 50 hektar 25—50 » 1—2 gånger inägojorden 2—3 » » 15—20 hektar 5—10 > l j%—3 gånger inägojorden 1

2—3 » li—1 gång 1—2 gånger 3—5 » 3—5 »

l

» » » » »

I allmänhet synes det vara så, att från trakter, där skogstillgången är god, en betydligt större areal skogsmark uppgivits som behövlig än från de trakter, där tillgången på skog är mindre. Ä andra sidan finnas områden, varifrån det framhålles, att tillgång på skog ej är något ovillkorligt för jordbrukets vidmakthållande. Sådana uttalanden föreligga från vissa delar av Östergötlands slättbygd, från Gottland och Öland samt framför allt från de sydliga delarna av Kristianstads och Malmöhus län. Likaså förspörjes det från slättbygderna i Hallands län och Västergötland, att skogstillgång ofta saknas å bondgårdarna, men att detta förhållande ej inverkar menligt på jordbruksnäringen. Närmare redogörelse för svaren återfinnes i jordkommissionens betänkanden Del I I I . Beträffande verkningarna av den norrländska ägostyckningslagen och således även i fråga om skogstilldelningarna har i den av Johan Widén den 16 juni 1913 avgivna utredning om den norrländska förbudslagens verkningar, konstaterats, att skogsanslagen vid ägostyckningar enligt den nya lagen åren 1905—1912 tillmätts vida knappare, än som av norrlandskommittén fordrats. Särskild utredning om den norrländska ägostyckningslagens verkningar har ock avgivits år 1918 av den på initiativ av nationalföreningen mot emigrationen tillsatta särskilda kommitté för kolonisation av bolags jord i Norrland och år 1919 av egnahemssakkunniga. Den nämnda kommitténs utredning och den Widénska undersökningen medtaga endast ägostyckningar. Egnahemskommitténs siffror hänföra sig till både avsöndring och ägostyckningar. I den Widénska utredningens arealuppgifter ingå impediment. Jordkommissionen har ock infordrat uppgifter om prövade ägostyckningar för tiden efter 1912. Vid dessa uppgifters bearbetande har frånskilts ägostyckningar, som uppenbarligen avsett utstyckning av skogskiften eller hemmansklyvningar genom ägostyckning å stället för laga skifte *. 1

Se Jordkommissionens betänkanden del V.

63 Efter en jämförelse m e l l a n de fyra u t r e d n i n g a r n a skulle ägolotternas areal u t t r y c k t i h e k t a r ställa sig på följande sätt i medeltal för varje l ä n och samtliga län: Ägolotternas medelareal

Gävleborgs län Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens »

enl. Nationalföreningens mot emigrationen utredning inrösningsavrösnings jord jord 5.0 8.0 9.6 10.7 31.5 8.9 13.8 28.4 11.8 40.6

Summa

Gävleborgs län Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » Summa

enl. den Widénska utredningen nirösnings- avrösnmgsjord jord 1905- — 1912 9.8 16.6 11.6 19.6 7.9 33.6 18.0 33.3 26.3 41.8 12.3

summa 13o 20.3 40.4 42.2 52.4 36.5

summa

26.4 31.2 41.5 51.3 681 39.6

(hektar) enl. egnahemskommitténs utredning odlad jord skogsoch äng mark 7.6 12.4 13.2 21.1 11.2 25.5 8.6 17.7 21.4 30.9 14.3

enl. jor dkommissionens utredning inrösnings- avrösningsjord jord 1913 — 1918 25.4 11.7 28.3 13.1 7.6 32.0 35.9 15.7 50.3 22.9 16.4

summa 20.0 34.3 36.7 26 3 52.3 38.3

summa

37.1 41.4 39.6 51.6 73.2 55.7

Beträffande frågan om skogsfångets tillgodoseende, eventuellt g e n o m servit u t s r ä t t , m å till en början e r i n r a s om det u t l å t a n d e jordkommissionen den 13 a u g u s t i 1919 a v g a v över förslaget till l a g om d e l n i n g a v jord på landet m . m . Kommissionen (Hagen, B r u n d i n , J a n s s o n , J o h a n s s o n , L i n d h a g e n , Olsson, W i h l b o r g och W o h l i n ) yttrade d ä r v i d u t a n a n m ä l d m e n i n g s s k i l j a k t i g h e t följande: »Med utgångspunkt från ovan angivna grundsatser måste jordkommissionen vidare intaga en annan ståndpunkt än skiftestadgekommittén och skiftes! agstiftningskommissionen till frågorna om utbrytning vid laga skifte av skogsfångs- och mulbetesservitut samt bildande av sådana servitut vid avstyckning. Medan det remitterade lagförslaget vilar på grundsatsen, att skogsfångs- och mulbetesservitut äro övervägande olämpliga och skadliga och i anslutning härtill principiellt stadgar utbrytande av sådana servitut vid laga skifte samt förbjuder bildandet därav vid laga skifte och vid avstyckning, har jordkommissionen efter noggranna överväganden och genom upplysningar, som inhämtats av medlemmar av kommissionen under resor i norra delen av landet, fått den uppfattningen, att erfarenheterna åtminstone i nämnda delar av landet rörande skogsfångs- och muloetesservituten numera icke är lika odelat ogtjnnsamma som tidigare ansetts vara fallet. Härtill kommer att den angivna bestämmelsen om utbrytande av sådana servitut vid laga skifte, särskilt i de nordligaste delarna av riket, kan medföra menliga följder för mindre jordägare ävensom att en tillfredsställande lösning av den åt jordkommissionen till utredning uppdragna frågan angående friköpningsrätt för vissa under nyttjanderätten upplåtna jordområden kan komma att påfordra, att möjligheten till bildande vid avstyckning av skogsfångs- och mulbetesservitut hålles öppen. Med hänsyn till dessa förhållanden förordar kommissionen, på sätt nedan framgår, vissa ändringar i det remitterade lagförslaget på ifrågavarande punkter.»

64 L ä n g r e fram i sitt u t l å t a n d e yttrade kommissionen likaledes u t a n meningsskiljaktighet följande: »Enligt det remitterade förslaget skall utbrytning av skogsfångs- och mulbetesservitut verkställas vid laga skifte så snart laga hinder ej möter och det kan ske utan någons förfång. Enligt förslaget skulle dylika servitut ej kunna bildas i sammanhang med laga skifte. I dessa avseenden lär förslaget i huvudsak överensstämma med gällande rätt. Därjämte har i förslaget upptagits bestämmelser, varigenom möjlighet lämnats att vinna utbrytning av dylika servitut även utan sammanhang med laga skifte. Förslagets ståndpunkt i dessa stycken torde, såsom ovan framhållits, grunda sig på den uppfattningen, att skogsfångs- och mulbetesservitut äro övervägande skadliga samt att därför deras bildande ej bör underlättas utan fastmer deras upphörande befrämjas. Jordkommissionen, som redan i inledningen till detta yttrande uttalat en från det remitterade förslaget avvikande uppfattning i det nu ifrågavarande hänseendet, vill icke bestrida, att ur skogsvårdssynpunkt invändningar kunna framställas mot dessa servitut. Likaså ligger det i sakens natur, att utövandet av ett servitut på annans mark kan giva anledning till tvister mellan den berättigade och den förpliktade. Men jordkommissionen håller före, att dessa olägenheter icke böra överdrivas. Vad särskilt angår skogsfångs- och mulbetesservitutens menliga inverkan på en rationell skogsvård, torde för övrigt, på sätt ovan framhållits, åsikterna härom på senare tid hava i viss mån modifierats, och i regel torde numera den skogsägare, som upplåter dylik rättighet på sin mark, betinga sig sådana villkor, som i möjligaste mån förebygga, att skogen mer än nödigt skadas vid servituts utövande. Likaledes får det icke förbises, att skogsfångs- och mulbetesservituten i många fall fylla ett verkligt behov och särskilt hava stor betydelse såsom ett medel ati underlätta bildandet av nya jordbruksfastigheter. Också har dessa servituts he,t\delse för kolonisationen i Norrland framhållits såväl av norrlandskommittén och kolonisationskommittén som av de av nationalföreningen mot emigrationen tillsatta kommitterade för utredning angående kolonisationen å bolagsjord i Norrland. Vid nu angivna förhållanden synes det jordkommissionen icke påkallat att föreskriva obligatorisk utbrytning av dessa servitut vid laga skifte. Även synes det mindre följdriktigt att, under det full frihet lämnas jordägare att genom avtal upplåta dylika servitut, stadga, att desamma ovillkorligen skola vid laga skifte bringas att upphöra. Äro servituten obetingat skadliga, bör avtalsfriheten på detta område inskränkas: äro de det ej, böra de kunna få äga bestånd även efter laga skifte.» Uti förevarande inom jordkornmissionen ingående diskuterade och n u f r a m l a g d a f ö r s l a g h a r det som s a g t o c k s å a n s e t t s e r f o r d e r l i g t a t t tilll ä g g a ett n y b y g g e n ö d i g t h u s b e h o v s v i r k e , d å t i l l g å n g d ä r t i l l f i n n e s å h u v u d f a s t i g h e t e n och s k ä l i g e n k a n a v s t å s d ä r i f r å n s a m t en d y l i k förm å n anses oundgänglig enligt ortsförhållandena. P å s a m m a g å n g h a r det a n s e t t s n ö d i g t och l ä m p l i g t a t t ä v e n ö p p n a m ö j l i g h e t e r a t t k u n n a i s ä r s k i l d a fall fylla b e h o v e t h e l t e l l e r d e l v i s g e n o m s e r v i t u t s r ä t t för a l l framtid. B e t r ä f f a n d e skogsvården å mark, som tUldelas nybygge, får enligt f ö r s l a g e t s u p p f a t t n i n g e j förbises, a t t d e n e f f e k t i v a s t e u t v ä g e n ä r , a t t h u s b e h o v s s k o g s o m r å d e n för flera n y b y g g e n a v s ä t t a s t i l l a l l m ä n n i n g , d ä r s å k a n ske. D e g a m l a h ä r a d s a l l m ä n n i n g a r n a s k u l l e e n l i g t 1734 å r s l a g t j ä n a i f r ä m s t a r u m m e t de s k o g f a t t i g a h e m m a n e n . D e n n a

65 kloka ordning: kan tillämpas även i detta fallet. H ä r v i d måste emellertid noga tillses, att odlingsmark icke faller inom en sådan allmänning, u t a n förlägges under nybyggares enskilda besittning. Den offentliga tillsynen över dylika allmänningar bör lämpligen bli föremål för särskilt stadgande. I den mån sådan allmänning ej kan komma till stånd, ligger det n ä r a till hands, a t t kontrollen i stället överflyttas på det a v den enskilde n y b y g g a r e n disponerade skogsområdet, såsom ock norrlandskommittén, kommittén för kolonisation av bolagsjord i Norrland samt kolonisationskommittén föreslagit. Å det nu föreliggande för hela riket gällande förslaget h a r emellertid anlagts den grundsatsen, a t t däri böra fastslås allmänna vägledningar och att inom denna r a m individen bör verka med stöd av upplysning och ej insnärjas i varjehanda tvångsbestämmelser. Därför h a r icke förordats en sådan särskild kontroll som ifrågasatts. Nybyggaren kommer ej att bliva nöjd med den och någon g a r a n t i för, att en tillsyn utövas med oväld och m å t t a av ämbetsmännen, k a n icke heller givas. Det kommer lätt verka ständig förargelse, a t t småbönder, som sålunda komma till, ställas under en annan och s t r ä n g a r e ordning, än de gamla småbönderna i orten. E n för alla gällande skärpt skogsvårdslagstiftning är säkerligen i annalkande och en sådan underkastar man sig hellre än undantagsbestämmelser för några. Genom fortgående upplysning skall väl ock nybyggaren a v eget intresse l ä r a sig förstå gagnet av en tillbörlig skogsvård. I vissa trakter av landet, nämligen Norrland, norra D a l a r n a och stöd&ko Värmland har ansetts, a t t utöver husbehovsskog småbonden även behöver så kallad stödskog. Bestämmelsen härom har införts i lagen om förbud för bolag att köpa jordbruksfastighet och u t m y n n a r i dylika fall däri, att ett visst tillräckligt skogsområde bibehålles vid hemmanet. Gäller det att från bolagens redan förvärvade fastigheter eller från storgods u t b r y t a nya jordbruk, som kunna föda sin man, så k a n i fören ä m n d a trakter givetvis behovet av stödskog även h ä r sägas förefinjias. I detta fall inträder emellertid vida större svårigheter för att tillgodose detta behov. Därtill kräves ett större ingrepp i förvärvad äganderätt och en ytterligare utgift för den, som skall övertaga jordbruket. Denna utgift kommer kanske ej a t t tynga framtidens innehavare av nybygget men gör det sannolikt i regeln omöjligt, för den förste inneh a v a r e n att övertaga det. E t t särskilt förhållande råder emellertid med de trakter, där stödskogsbegreppet blivit i lag fastslaget. Så gott som all den enskilda skogsmark, å vilken nybyggen där skola upptagas, h a r veterligen tillhört kronan och även ända intill våra dagar överlåtits a v k r o n a n till bondeståndets förkovran. Genom oblida skickelser, icke minst bristande omtanke hos ämbetsmän och styrelser, hava dessa kronans avsikter i stor utsträckning gått om intet. När det nu gäller att just på dessa trakter genom ett statsingripande återföra en del av g å v a n i en jordbrukande befolknings besittning, ligger i den förenämnda omständigheten både en uppfordran och ett berättigande att giva även dessa nybildningar samma r y g g r a d och styrka, som ansetts oundgänglig i andra fall enligt ortsförhållandena. Såsom nyss sagts är det säkerligen företänksamt för framtiden, om en sådan utbrytning sker. Den omständigheten, att den förste nybyggaren som sagt i »många, kanske de flesta fallen icke m ä k t a r eller icke önskar övertaga stödskogen, utgör ingen tilTJordkommissionen.

IV.

66 räcklig anledning för staten a t t försumma tillfället och bygga upp en mera bärkraftig grund för jordbruket. Slutsatsen måste då bliva, att staten i dessa nejder bör tilläggas befogenhet att där, så lämpligen kan ske, göra anspråk på ett .stödskogsområde, som förbliver i statens ägo samt ställes under statens förvaltning, intill dess annorlunda förordnats. I synnerhet bör sådant förvärv ske, när området tillika kan förvaltas i sammanhang med en närbelägen kronopark eller flera nybyggen. Förfogandet bör bestå däri, att dylika områden avsättas till allmänningar åt de nybildade jordbruken i trakten. Staten bör t a g a ut ur skogen gottgörelse för sin självkostnad. Med tiden k u n n a kanske dylika områden utgöra fröet till sockenallmänningars bildande genom deras försäljning till kommunerna för statens självkostnad. De böra helst utbrytas på ett ställe och sålunda samlas i ett större komplex. Ibland må liusbehovsskogsområdena lämpligen kunna i förvaltningsavseende sammanslås med stödskog och därigenom lättare avsättas till skogsallmänningar åt de nya jordbruken. Mulbete. I fråga om den betesrätt, som bör tilläggas jordbruket, l ä m n a r norrlandskommitténs utredning föga vägledning. Det synes hava betraktats såsom ett självklart förhållande, a t t betesrätten å skogsmarken inom Norrland ännu vore omistlig. Kommittén ställde härom ingen fråga till orterna. Den konstaterade b a r a i motiven till sin ägostyckningslag »det för det norrländska jordbruket åtminstone i de fyra nordligare länen ännu så länge nästan oumbärliga skogsbetet». F ö r att bibehålla detta kunde man, säger kommittén vidare, tydligen icke använda den utvägen a t t föreskriva, det viss m a r k för detta ändamål skall tilläggas hemmanslott, som erhåller inägojord. I regel vore nämligen betestillfällena så fördelade över hemmanets hela område och så litet rikliga, att hela hemmanets skogsmark erfordrades såsom betesmark för de kreatur, som kunde vinterfödas på inägojorden. Uti lagförslaget om ägostyckning inflöt därför att, därest å hemmanslott saknades erforderligt bete för de hästar och nötkreatur, som kunde vinterfödas å densamma, skulle r ä t t till sådant bete förbehållas hemmanslotten å hemmanets övriga skog eller u t m a r k eller den del därav, som lämpligen kunde anlitas för ändamålet. Vidare bestämdes, att det felande mulbetet skulle läggas som servitut på huvudfastigheten. Ägaren av den fastighet, som besvärades av bete, skulle v a r a berättigad a t t efter femtio år påfordra betesrättens avlösning. Sådan avlösning fick dock ej beviljas, där ej den skada, som genom betet åstadkommes, prövades väsentligen överstiga betets nytta för den därtill berättigade hemmanslotten. Kommitténs lagförslag om bildande av nya jordbruk på bolags m a r k hänvisade även beträffande betet till nyssnämnda bestämmelser. Värmlandsundersökningen åter framställde i detta ämne en särskild fråga till orterna så lydande: a) i vad mån plägar i socknen för kreaturens utfodring sommartiden användas fäbodsystem, skogsbete på hemskog eller stallfodring jämte bete på odlad jord? b) I vad mån kan fäbodsystemet eller skogsbete på hemskog, där någon av dessa metoder användes, anses vara av jordbruksförhållandena i orten oundgängligen påkallat eller anses en övergång till kreaturens uppfödande huvudsakligen vid gården kunna lämpligen äga rum?

67 Svaren utvisade att täbodsystemet börjat successivt övergivas och. ersattes med bete i hemskogen till övervägande del. Konimitterade kommo till det resultatet, att utanför de egentliga jordbrukstrakterna i länets södra delar föranstaltning om inskränkning i större omfattning i skogsbetet vore knappast tänkbart, enär i skogsbygderna med mindre omfångsrika inägoarealer skogsbete för kreaturens sommarutfodring torde v a i a omistligt. F r å n Färnebo h ä r a d hade till och med meddelats: »Detsamma ä r oundgängligt och uppfödande vid gården skulle göra hela trakten till ödebygd». Den norrländska ägostyckningslagen rör sig endast med begreppet :>husbehovsskog", odlings- och mulbetesmark» såsom något, som bör tilldelas jordbruket. Samma allmänna begrepp återfinnes ock i de förslag, som framlagts av den privata kommittén för kolonisation å bolagsjord i Norrland uti sina förslag. Kolonisationskommittén har ägnat betesfrågan en särskild uppmärksamhet och säger därom bland a n n a t : »I de trakter av Norrland och Dalarna, för vilka kolonisationen har sin största betydelse, är betesfrågans ordnande en mycket viktig faktor i jordbruksdriften. Den extensiva boskapsskötsel, som i allmänhet varit och ännu är rådande i dessa trakter, och med vilken man även för framtiden ännu länge torde böra räkna, kännetecknas bland annat av svag utfodring under vintern. Det har emellertid visat sig, att någon tids vistelse å goda beten återförsätter djuren i god kondition. Man antar också, att det är genom betesgången under sommaren som den norrländska boskapen kunnat förbliva så relativt taget fri från tuberkulos och andra förödande sjukdomar, som härja söderut, där stallfodring under sommaren förekommer i stor omfattning. I Norrlands skogsbygder har sommarstallfodringen ännu icke vunnit nämnvärt insteg, och det är heller ej sannolikt att den framdeles där får någon större utbredning.» Kolonisationskommittén ansåg därför, att betesfrågan för kolonaten ä kronojord borde ordnas på sådant sätt, att vid tillmätandet av området möjlighet bereddes för kolonisten a t t därinom anordna mångåriga betesvallar. Dessutom ägde kolonisten rättighet att under de första femton åren erhålla bete på kronoparker för de hästar och nötkreatur, som h a n kunde å kolonatet med dess avkastning vinterföda, dock att från bete kunde u n d a n t a g a s sådan mark, varest skogens återväxt skulle av betandet lida märklig skada. F ö r övrigt kunde fråga väckas om utsträckning av den förenämnda femtonårsperioden. Jordkommissionen h a r i sitt frågeformulär till nordliga Sverige berört betesrätten endast genom följande spörsmål: »huru stor ungefärlig areal med medelgod skog beväxt m a r k i förhållande till arealen inägojord anses erforderlig till ett bonde jordbruks behov av husbehovsvirke och mulbete'?» ( F r å g a n 14 b). I sammanfattningen av svaren (kommissionens betänkande del I I I ) meddelas, att för minimiarealen skog för husbehov och mulbete h a r uppgivits mycket höga siffror. Vidare heter det: »Den erforderliga arealen betesmark är med hänsyn till de synnerligen varierande uppgifterna knappast möjlig att bestämma. De meddelare, som stanna vid måttliga siffror uppgiva, att till mulbete behoves en areal utöver den egentliga husbehovsskogen lika stor som arealen dylik skog. I ett stort antal kommuner

BS finnas kommunerna tillhöriga skogar och hagmarker för geinensamhetsbete. dylika fall erfordras ingen särskild enskild mark för mulbete.»

I

Till södra och mellersta Sverige h a r kommissionen icke framställt någon fråga om bete. H ä r spörjes endast: »huru stor ungefärlig areal med medelgod skog beväxt m a r k i förhållande till arealen inägojord anses erforderlig för vidmakthållande av självständigt jordbruk i orten!» Någon upplysning i betesfrågan h a r icke heller inkommit från dessa landsdelar. Detta måste betecknas såsom en försummelse av kommissionen. Det hade naturligtvis varit av intresse a t t få utrönt, i vad m å n även uti södra och mellersta delarna a v riket och särskilt deras skogstrakter betesrätt i skogen ännu utövades och ansågs såsom mer eller mindre omistlig. Vid en resa som sistlidna sommar n å g r a ledamöter i kommissionen företog genom Gimo-Österby Bruks landam ä r e n i Uppland förklarade arrendatorerna därstädes allmänt, att den betesrätt, som hitintills utövats på skogsmarken, a v dem ansågs som omistlig, och att de även av den anledningen icke ansågo sig betjänta med den utstyckning av jordbruken, som i vissa t r a k t e r redan utstak a t s a v jordägaren. Genom densamma skulle de nämligen berövas den betesrätt, som sedan gammalt tillkommit åkerbruken. Visst är, a t t i vidsträckta delar av v å r t land gammal hävdvunnen betesrätt å skogsmarkerna icke k a n u t a n vidare borttagas u t a n måste fortfarande bibehållas såsom ett servitut på huvudfastigheten vid utb r y t n i n g u t a v den gamla inägojorden. I den m å n det därtill nu skapas n y a jordbruk å odlingsmark uti samma trakter, lär lika litet eller till en början ännu mindre för dessa jordbruk kunna skäligen u n d v a r a s en betesrätt. I det nu framlagda förslaget har därför upptagits, att betesrätt också bör för erforderliga fall i möjligaste mån tilldelas nybyggena. E n särskild fråga är, h u r u v i d a denna betesrätt, n ä r det gäller enskild mark, bör vid första upplåtelsen begränsas allenast till viss tid eller påläggas såsom ett evighetsservitut eller om norrlandskommitténs försiktiga medelförslag bör antagas. A t t på förhand bestämma betesrättens varaktighet allenast intill en viss tid, om vilken m a n nu icke känner någonting, k a n icke v a r a riktigt. Vid denna tids u t g å n g löpes då endast risken, a t t genom n y lagstiftning, nya kostsamma förrättningar och utgivande av nya ersättningar måste ytterligare bibehållas ett bruk, som vid tidens utlöpande ännu befinnes erforderligt. E t t evighetsservitut åter k a n sägas hava den olägenheten, a t t en eventuell ny lagstiftning, som finner servitutet dåmera böra och kunna borttagas, principiellt ej kan undgå att ålägga jordäguren betala någon lösen för betesrättens avskaffande. Detta senare ä r dock knappast orimligt, då jordägaren vid betesrättens tillkomst fått ersättning för densamma och vid avlösningen tillfälle också gives a t t t a g a h ä n s y n till det v ä r d e betesrätten då har. Norrlandskommitténs medlingsförslag leder i själva verket till samma resultat som det sistnämnda alternativet. Att redan nu söka i lagstiftningen hysa en företänksamhet i förevarande fall för kommande tider, om vilka man nu icke äger någon kännedom, synes v a r a en överflödsgärning. H ä r bör gälla regeln »den tid den sorg». N ä r ny l a g behövs för att reglera n y a förhållanden, kommer den nog till stånd u t a n att vår tid behöver i förväg påminna om densamma.

69 Kolonisationskonimitténs förslag' kan av enahanda skäl som ovan anförts i fråga om husbehovsskogen måhända vara försvarligt, då kronan är j o r d ä g a r e och k a n antagas bliva mer omtänksam om den enskildes rätt. Denna omtänksamhet beror dock som sagt ofta på sinnelaget hos kronans ämbetsmän, som i framtiden få saken i sin hand. Därför är även kolonisationskommitténs förslag icke u t a n sina stora vanskligheter. För den enskilda jorden lämpar det sig i varje fall icke. P å dessa skäl förordas, att betesrätt, där den anses fortfarande erforderlig, skall läggas såsom servitut på huvudfastigheten u t a n att för närvarande någon begränsning av tiden fastställes. Beträffande jordbrukets r ä t t till fiske framgår förslagets ståndpunkt av lagtextens innehåll. Därigenom löses ett gammalt önskemål, som ej tillgodosetts tillräckligt i norrlandslagarna men vunnit understöd både vid tiden för norrlandslagarnas antagande och på senare tider. Jakträtten h a r däremot icke ansetts v a r a av den omistliga betydelse, att någon reglering a v densamma bör uti denna lag ifrågakomma. Norrlandskommittén hade enligt sin instruktion till uppgift a t t överväga åtgärder för att vidmakthålla och stärka »den självägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna samt befrämja jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar». Detta v a r d å den brännande frågan och norrlandskommittén liksom senare norrlandslagstiftningen sysslade därför endast med de självständiga bonde jordbruken såväl dem, som fortfarande funnos kvar, som dem, vilka återigen borde bliva självständiga. Endast i en reservation (C. Lindhagen) erinrades, under kapitlet rörande arrendelagen, om torparnas strävsamma och ovissa ställning uti Norrland. Det anmärktes, att denna angelägenhet ej berördes av förenämnda lagstiftning i vidare mån, än att under lagen torde falla de å trävaruindustriens fastigheter befintliga torp av den storlek, a t t självständiga jordbruk därå kunde idkas. E t t allmännare ingripande syntes däremot kunna v ä n t a s av en ny för hela riket gällande arrendelag. Torparnas fråga vore ett spörsmål för sig, som nog vore lika aktuellt i södra och mellersta Sverige som i de norra delarna av riket. I betänkandet angående verkningarna av de norrländska uppsiktsoch arrendelagarna hava, såsom förut erinrats, de sakkunniga kommit till det resultatet, a t t dessa lagar borde utsträckas till varje jordbruk, tillhörigt bolag och enskilda spekulanter. Härom y t t r a d e de sakkunniga bland annat: »Enligt de sakkunnigas mening bör vid bestämmandet av norrländska arrendelagens räckvidd arealen av den jord, som omfattas av arrendeavtalen, alldeles lämnas åsido. Det avgörande i detta hänseende torde böra vara uteslutande det ändamål, vartill den arrenderade jorden är avsedd att användas av arrendatorn. Är ändamålet med arrendeupplåtelsen idkande av jordbruk, böra lagens bestämmelser komma i tillämpning, oavsett om upplåtelsen avser ett större eller mindre område. Har åter upplåtelsen skett för annat ändamål än idkande av jordbruk, finnes ingen anledning att å avtalet tillämpa ifrågavarande lags mot jordägaren stränga bestämmelser. Gives åt norrländska arrendelagen den räckvidd, som den sålunda ansetts böra hava, synas de syftemål, vilka lagen är avsedd att tjäna, bliva i möjligaste mån tillgodosedda. Samtliga jordbruksarrendatorer å trävaruindustriens fastigheter inom det bestämda territoriet, de må arrendera s. k. självständiga jordbruk eller

allenast sina jordtorp, komma i åtnjutande av de särskilda förmåner, som sagda lag tillförsäkrar arrendatorerna. Även ärren datorerna av mindre fastigheter eller jordområden få sålunda en säkrare och gentemot jordägarna självständigare ställning och varda i tillfälle att åt sina jordbruk ägna erforderlig omsorg. På detta sätt kommer lagen att i högre grad än vad nu är förhållandet bliva vad den är avsedd att vara, nämligen en socialpolitisk lag till skydd för de ekonomiskt svagaste jordbrukarna, och på samma gång innebär den möjlighet till jordbrukets förbättrande ej blott å de större fastigheterna utan även å de mindre. Någon tveksamhet om lagens tillämplighet i de speciella fallen behöver ondast undantagsvis uppkomma. Andamålet med ett arrendeavtal torde i allmänhet med tydlighet framgå av dess innehåll eller av eljest föreliggande omständigheter. Vid bedömandet av de gränsfall, som kunna förekomma, böra givetvis tillämpas samma grunder som då det gäller att för tillämpning av allmänna nyttjanderättslagens särskilda rättsregler för olika slag av arrende skilja mellan jordbruksarrende och arrende för annat ändamål än jordbruks idkande i enlighet med vad i 2 kap. 43 § av sistnämnda lag sägs. Det må endast framhållas, att vid arrende av ett jordområde med ett därå uppfört bostadshus, även om området är så stort, att det lämnar plats för en trädgård och ett mindre potatisland eller en obetydlig sädesåker, jordbruksarrende dock ej kan anses föreligga.» Enahanda grundsatser lade de sakkunniga även på. den norrländska uppsiktslagen. Därmed är uttalat, att det jordbruk, som är mindre än ett genomsnittligt småbondebruk, har existensberättigande samt a t t statsmakten även bör värna om sådana jordbruk. Kommitterade för kolonisation cl bolags jord i Norrland förordade också en blandning av typer. E t t mindre bondehemman försett med husbekovsskog, odlings- och mulbetesmark, det s. k. bondejordbruket skulle till en början utläggas. Först n ä r detta fått vad det behövde, kunde i regel, för så vitt det ursprungliga hemmanets storlek tillät det, utläggas ; större inägolott u t a n skogsmark» samt ;>arbetarjordbruk», bostadstomter ävensom lotter för utökning av angränsande jordbruk. Kolonisationskommittén har vid sidan av större kolonat även förordat upplåtande av kolonat utav mindre typ. Det säges uttryckligen, att detta bör ske för att tillgodose statens behov av en bofast arbetarstam, som kan ägna sig åt skogsarbete ej blott vintertid utan även under en del av sommaren. De böra tilldelas så stor ytvidd av odlingsbar mark, a t t de å dem boende familjerna därifrån kunna fylla hela sitt behov av ladugårdsprodukter, särskilt av mjölk och smör. Därtill behövas tre kor, en eller annan kalv, ett svin och några får. I övrigt organiserade kommittén de mindre kolonaten efter samma grunder som de större, dock med mindre tilldelningar. Sålunda få kolonaten av mindre t y p omkring 6 hektar odlingsmark, v a r a v 5 hektar torvjord och 1 hektar fastmarksjord. För gagnvirke tilldelas mindre kolonat ett område, som kan beräknas avkasta 8 kubikmeter virke. Brännved och a n n a t erhålles till lika mått, som tilldelas större kolonat. Den av staten understödda egnahemsrörelsen har också under större delen av sin tillvaro, utöver sin första huvudsakliga verksamhet för bostäders åstadkommande, väsentligen sysslat med bildandet av smärre jordbruk, särskilt s. k. arbetarjordbruk. Först på senaste tiden har rörelsen av förhållandena tvingats att taga sikte även på det självständiga bonde jordbruket. Förevarande förslag har funnit en statsverksamhet för bildande av

71 nya jordbruk även böra omfatta mindre jordbruk än som ovan behandlats (mindre nybyggen). De fylla sin uppgift på m å n g a h a n d a sätt såsom b i d r a g till folkets trevnad, livsuppehälle och frambringande a v levnadsmedel. I detta avseende h a r det ansetts, att staten, för a t t k u n n a tillgodose skiftande behov, bör befatta sig med alla slag av mindre jordbruk i den vidsträckta omfattning, som förordas i betänkandet om de norrländska uppsikts- och arrendelagarnas verkningar. Därvid gäller det emellertid för statsorganisationen för den sociala jordfrågan a t t noga v a r n a för, att personer med huvudsakligen annan sysselsättning icke förhastat slå sig på mindre jordbruk, som de enligt vad erfarenheten visat icke m ä k t a upprätthålla. Likaledes må tillses, att sådana mindre jordbruk ej, såsom hitintills skett, åter utgivas såsom likvärdiga med bondejordbruk, som skola försörja en familj. Vad tilldelningen av skog, bete och fiske angår, h a r sådan tilldelning, pa sätt j ä m v ä l i nyssnämnda betänkande om de norrländska uppsiktsoch arrendelagarnas verkningar förordats, ansetts tillbörligen böra lämnas även mindre nybyggen. K l a r t är emellertid, a t t hänsyn h ä r måste särskilt tagas till möjligheterna av sådan tilldelning utan någon avsev ä r d olägenhet för huvudfastigheten. Det mindre jordbruket, varom nu är fråga, avser endast ett bidrag till livsuppehället. Bondejordbruket åter skall väsentligen utfylla detsamma och måste därför tillerkännas företrädesrätt vid förenämnda tilldelningar, såsom ock framhållits av kommitterade för kolonisationen av bolags jord i Norrland. Det erinras ofta, a t t de för en sund folkdiet oumbärliga vegetabiliska födoämnena hitintills högeligen försummats i v å r t land. F ö r att betona vikten för framtiden även av en dylik odling och dess behov a v statens omvårdnad h a r i förslaget upptagits, att såsom jordbruk skall jämväl anses trädgårdsskötsel för frambringande av allmänt brukliga vegetabliska födoämnen. Därmed avses emellertid icke trädgårdskolonier i närheten av städerna för deras befolkning. Tillgodoseende av m a r k för detta ändamål hör närmast samman med en lagstiftning om anskaffande av tomtmark. Nybygges utbrytning. Det bör uppenbarligen i överensstämmelse med allmänna expropriations- Konungens lagens grundsatser förbehållas Konungen att i första hand slutgiltigt med- befogenhet dela icke blott allmänna föreskrifter rörande omfattningen och det huvud" sakliga läget av den jord, som inom visst län skall avstås, utan även i tillräckligt utredda fall avgöra, huruvida i de samma avlösningen av jord må lagligen äga rum samt beträffande omfattningen och läget av den mark jämte servitutsrätter, som skola läggas till ett eller flera nybyggen. I kapitlet om förfarande vid tvångsavlösning har vidare bestämts, att där undersökning i sistberörda avseenden i första hand sker genom avlösningsnämnden, kan frågan efter sålunda vunnen utredning och prövning genom besvär dragas under Konungens slutliga avgörande i administrativ väg. En första angelägenhet i övrigt vid utbrytning av nybygge är att hava statsorgatill hands den statsorganisation, som skall med ledning av lagens principer nisationen. svara för tillämpningen. Föreskrifter härom böra således upptagas i lagen. T sådant avseende har emellertid endast behövt hänvisas till, att erf order-

liga åtgärder för bildande av nybyggen enligt lagen handhaves av statsorganisationen för sociala jordfrågor. De skäl, som angivits för en särskild lag om en sådan organisation, ägnad att övertaga nämnda jordfrågors huvudsakliga uppgifter och således även den förevarande, återfinnas i detta förslags avdelning B. Uti övergångsbestämmelserna till sistnämnda lagförslag angives emellertid, att för den händelse den nödiga enhetliga organisationen ej hinner bliva klar vid nästa riksdag, kan en provisorisk organisation tills vidare tillgodose behovet, på sätt särskilt må varda stadgat. Detta särskilda stadgande behöver icke, ehuru det vore önskligt, taga form av en provisorisk lag, utan kan även ske i statsregleringsväg. Nybygges Det har inom kommissionen gjorts gällande, att två linjer finnas, enligt efteT™118 V i l k a s t a t e n k a n s k r i d a till anläggning av nya jordbruk. 6 BöLn" Enligt den ena, som tillämpas i den finska lagen, skulle ansökan till dier på nybygge först äga rum och därefter tages initiativ för att tillmötesgå den. lager. Med detta system kan hänsyn ock tagas till sökandens personliga förhållanden och önskningar i fråga om nybyggets belägenhet. Den andra linjen, som ansetts ligga till grund för det danska lagförslaget, skulle närmast bestå däri, att nybyggeslägenheter anskaffades på lager tor att sedan tilldelas sökande, som anmäla sig efteråt. I själva verket sammanfalla dessa system ganska mycket. Den finska lagen kan icke gärna förbjuda, att, när en allmän efterfrågan väntas på någon viss ort, staten skyndar att förbereda möjligheterna även utan att individuella ansökningar inkommit. Lika litet lär det enligt det danska förslaget vara uteslutet, att ansökning först inkommer med önskan om kolonisation i någon viss del av riket och att ett inskridande därefter äger rum. Vad som till synes kan giva den finska lagen och det danska förslaget en olika karaktär är icke två olika system för tillvägagångssättet utan mer de två ländernas olika naturbeskaffenhet, som angiver den ena eller den andra utvägen såsom den av landets förhållanden företrädesvis anvisade. I Finland får man sålunda uppsöka lägenheterna, där de kunna på ouppodlad odlingsmark här och var sparsamt förekomma i den för åkerbruk i det stora hela oländiga skogsmarken. Mera sällan kan kolonisation förekomma i större omfattning på ett ställe. Under sådana förhållanden kan det hava sina stora vanskligheter att å enskild mark anskaffa nybygge utan att på förhand vara förvissad om, att någon finnes, som önskar att erhålla ett jordbruk just på den platsen. I varje fall bör ett första experimenterande med sådan kolonisation mana till försiktighet. Det danska förslaget åter har att röra sig med ett land av ringa omfattning och likartad beskaffenhet. Det består så gott som uteslutande av redan odlad jord i ett landskap, som på alla ställen företer tämligen samma karaktär. Här ligger således nära till hands att utbryta nya jordbruk på lager, även om föregående ansökan ej föreligger. Man kan på förhand vara förvissad om, att de bliva begärliga. Det är också lättare för jordfolket, att i Danmark förflytta sig från en trakt till en annan, då förhållandena äro så lika och avståndet till hembygden ej så synnerligen avskräckande. De trakter av vårt land, där odlingsmark för nya jordbruk finnes, äro i stort sett av tämligen samma natur som den finska. P å vissa ställen finnes emellertid här, såsom säkerligen också på ett eller annat ställe i Finland, möjligheter för kolonisation i någon större skala och på en plats, som tillika

73 är så välbelägen, att efterfrågan kan antagas bliva åtminstone tillräcklig. Därjämte innehåller vårt land till skillnad från Finland stora odlade slättbygder och även här och var i skogsbygderna större åkerarealer, som påminna om de danska förhållandena. På dessa platser kan en kolonisation så att säga på lager med större trygghet äga rum, varvid dock å andra sidan liksom i Danmark kolonisationen måste huvudsakligen byggas på odlad jord. Det synes under sådana förhållanden vara helt naturligt, att den svenska lagstiftningen lämnar tillfälle öppet för anlitande av båda systemen, försåvitt man här verkligen kan tala om två olika system. Det har inom kommissionen gjorts gällande, att oavsett de svenska naturförhållandena det s. k. danska systemet vore ur rättens synpunkt att föredraga. För statens anspråk att expropriera jord i den allmänna välfärdens intresse får nämligen den enskilde jordägaren böja sig. Däremot måste det anses otillbörligt, att en enskild skulle på begäran tillerkännas annans jord i viss trakt och kanske till och med kunna utpeka en viss lägenhet. Ett dylikt åskådningssätt synes röra sig blott om ett sken. Ur rättens synpunkt bör det vara tämligen likgiltigt, om en jordlägenhet tilldelas någon behörig på en föregående eller efterföljande ansökan. Jordägaren får i båda fallen samma betalning för sin jord. Ur såväl kolonisatorisk som mänsklig synpunkt kan det snarare sägas vara en stor fördel att kunna även låta en personlig önskan om belägenheten av det efterträdda jordbruket vinna tillmötesgående. Därigenom beredes nybyggaren ofta stöd av en miljö, i vilken han känner sig hemma och med vilken han har gamla förbindelser. Han har utsikter att själv under den första svåra tiden få nedlägga personligt arbete på stället och därigenom bespara statens organ en del omtanke och sig själv utgifter för återgäldandet av den kostnad, som staten eljest får förskottsvis vidkännas. Det har enligt svensk lagstiftning ansetts tillbörligt, att den, som upptäcker en malmfyndighet får personlig rätt att tillgodogöra sig densamma och även rätt till utmål på jordägarens mark för ändamålet. Med än större skäl bör odlingsmark, som ligger under död hand i de svenska myrarna och skogsmarkerna, kunna tillerkännas en odlare, som är villig att göra den bundna jordens kraft levande och sålunda skapa sig ett uppehälle, som fäderneslandet icke på annat sätt kan erbjuda honom. I överensstämmelse med de grundsatser som ovan uttalats har 17 § blivit avfattad. Den slutar med en föreskrift, att nybyggen kunna efter omständigheterna anskaffas antingen för att tillhandahållas nybyggare, som framdeles anmäla sig, eller ock efter föregående framställning av nybyggare. I första hand skall jordkommissionen, när fråga är om enskild jord, Fririllig söka genom underhandlingar med jordägaren åvägabringa frivilligt avtal uppgörelse om marks och servitutsrätts avstående. Förhandlingar därom kunna måhända lämpligen inledas med en hel grupp sådana jordägare, exempelvis med samtliga jordägande bolag i Norrland eller hela riket, som kunna beröras av lagen. Till grund för denna frivilliga uppgörelse bör naturligtvis ligga en efter besiktning på platsen av kommissionen uppgjord plan. Kartor och skifteshandlingar äro opålitliga. Denna plan bör helst från början vara uppgjord efter samråd med jordägaren, men den kan modifieras på grund av förhandlingar, som först efteråt komma till stånd. Frivilliga uppgörelser, välvilligt och skickligt ledda, böra till sakens och alla parters fromma i regel kunna komma till stånd, om rätt till expropriation ock förefinnes. Sker så, kommer den slutliga utbrytningen att äga rum genom vanlig lantmäteriförrättning.

»

74 l?8

"

lng-

. K a n i n å g o t f a l 1 o v i l l i g uppgörelse ej träffas må kommissionen skrida till nybygges utbrytning genom tvångsavlösning. De frågor, som därvid uppstå till avgörande, äro spörsmålen om skyldighet att avstå enskild mark, om lösen för den jord med tillbehör som skall avstås samt om förfarandet vid tvångsavlösning. Innan här ingås på lagförslagets närmare bestämmelser i dessa avseenden, bör lämpligen lämnas en framställning om expropriationsinstitutets utveckling i Sverige till att omfatta även social expropriation samt rörande behovet av bestämmelser om tvångsavlösning av enskild jord. Expropriationsinstitutets utveckling i Sverige till att omfatta även social expropriation av enskild mark.

lick

Enligt den äldre svenska expropriationsrätten liksom även merendels uti samtida lagstiftningar i utlandet medgavs dylik rätt endast för något allmänt ändamål K Därmed åsyftades tillgodoseendet av ett statsändamål och icke de enskilda medborgarnas intressen. I någon mån medgavs också genom praxis en sådan rätt för fyllandet av ett eller annat kommunalt ändamål. I den senaste författningen av år 1866 uppräknades en del dylika statsändamål och tillades därefter »eller annat dylikt allmänt behov». Detta sistnämnda medgivande tillät en viss fri prövningsrätt allteftersom med samhällsutvecklingen gjorde sig gällande nya behov av expropriationsrätt. En bestämd inskränkning låg emellertid i ordet »dylikt» och avsågs nog ligga även i uttrycket »allmänt». Tillämpningen avstängde i varje fall sorgfälligt enskilda medborgares anspråk att för sina omedelbara omistliga behov kunna genom statens mellankomst erhålla mark från enskild jord. De första anloppen mot en sådan författning skedde småningom främst från städernas samt storindustriens sida. Lagstiftningen tog först hänsyn till dessa krav, vilka i regel dock tillgodosågos icke i den allmänna expropriationslagen utan i specialförfattningar, såsom i lagstiftningen om stadsplaneväsendet, vattenrätten, framdragandet av elektriska ledningar för kraft och belysning. Samtidigt med industriens växande anspråk på samhällskydd och vidgandet av de industriella jordbesittningarna, särskilt i landets skogrikare delar, började också de folkliga kraven på samhällets mellankomst för att skaffa jord för medborgarnas dagliga behov göra sig gällande. Det gällde här mark för bildande av nya jordbruk, tomter för bostadsändamål samt kooperativa och kulturella ändamål samt frigörelse av torpare- och den mindre arrendatorsklassen för att bereda den egna jordbruk. Dessa slag av expropriation pläga sammanfattas under benämningen social expropriation. ids- Den första avsevärdare officiella insatsen för att i svensk lagstiftning rtén medgiva social expropriation skedde genom norrlandskommitténs betänkande. 1904. •*- Princip yttrade kommittén följande: »Vad expropriationsrättens principiella berättigande angår, kan man till en början säga, att den moderna rättsuppfattningen, sådan den tagit sig uttryck i de flesta länders lagstiftning, såsom grundsats uppställer, att den enskilda jordägaren är skyldig att mot full ersättning avstå sin jord, när denna jord erfordras för att tillgodose ett viktigt allmänt intresse. Häri stämma lagstiftningarna överens. De skilja sig emellertid åtskilligt, när det gäller att bestämma, vilka allmänna 1 Expropriationskomniitténs betänkande den 15 / a 1910 innehåller en utförlig historik över den svenska expropriationsrättens tidigare utveckling.

75 intressen, som äro av den vikt, att de böra föranleda detta genomkorsande av äganderättsförhållandena. Frågan om, huruvida en expropriationsrätt av ovan antytt slag bör anses tillåtlig och lämplig, är alltså icke en juridisk principfråga, utan en politisk och praktisk lämplighetsfråga. I de flesta länder har visserligen expropriationsrätten ännu icke utsträckts till fall av ifrågavarande beskaffenhet, men inom den statsvetenskapliga doktrinen är tämligen allmänt erkänt, att det område, varöver expropriationsrätten närmast kan tänkas komma att utbreda sig, just är såsom i de föreliggande fallen jordfördelningens, och att inga oövervinnerliga inkast kunna göras mot tanken att genom expropriation spränga en allt för långt driven monopolisering av jorden för att därigenom åstadkomma en från social synpunkt önskligare uppdelning av landets jord. Denna tanke har också under senare tider kommit till uttryck i den engelska, den skotsha och den irländska lagstiftningen.» P å g r u n d v a l av denna u p p f a t t n i n g enade sig i h u v u d s a k k o m m i t t é n s flesta ledamöter (L. Donglas, J . Berlin, J . Bromée, M. v. Feilitzen, E d v a r d K i n berg, G. K r o n l n n d , C. L i n d h a g e n , Ad. W i k l u n d ) om ett förslag till lag för beredande å t enskilda jordidkare i N o r r l a n d och D a l a r n a a v lämpliga odlingslägenheter. Förslaget a v s å g a t t skaffa jordbrukssökande m a r k till uppt a g a n d e av n y a jordbruk, i främsta r u m m e t genom frivilliga avtal. O m m a r k ej k u n d e erhållas på detta sätt, inträdde en expropriationsrätt, som utövades av K o n u n g e n . Skyldighet att avstå jord i sådan o r d n i n g skulle emellertid åligga »allenast bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken icke hade sitt bo och hemvist å den fastighet, å vilken den till avstående ifrågasatta m a r k e n vore belägen, samt uppenbarligen besutte fastigheten h u v u d s a k l i g e n för att tillgodogöra sig skogsavkastningen». T v å ledamöter av majoriteten (C. L i n d h a g e n och J . Bromée) ifrågasatte redan då lagförslagets u t s t r ä c k n i n g att omfatta r ä t t till expropriation även av dels de färdiga bondelägenheterna, d. v. s. den redan u p p b r u t n a inägojorden j ä m t e åbyggnader, v a r t i l l borde läggas husbehovsskog, odlingsmark och bete och dels för att i erforderlig m å n med inägor, husbehovsskog, odlingsmark och bete komplettera de färdiga jordbrukslägenheter, vilka såsom kommittén framhållit, i följd a v 1896 å r s ägostyckningslag i stor utsträckn i n g börjat utstyckas på ett u r j o r d b r u k s s y n p u n k t mycket otillfredsställande sätt. I reservationen framlades ock ett lagförslag omfattande alla tre expropriationsändamålen. I reservationens motivering heter det vidare h ä r o m : »Kommitténs majoritet enade sig till en början under sina förhandlingar om att föreslå expropriation för ovannämnda tre ändamål och har ägnat mycken tid åt arbetet med att giva form åt dessa förslag. I sistone avstod emellertid majoriteten inom kommitténs majoritet först från tanken att medgiva expropriation av redan uppbruten inägojord med åbyggnader jämte husbehovsskog, odlingsmark och bete (se kommitténs protokoll för den 27 januari 1904). Sedermera beslöto samma ledamöter göra den förändring i det utarbetade förslaget om expropriation för komplettering av ägostyckningar, att denna ej skulle ske i första hand genom statens mellankomst utan av ägaren till den jordlott, som skulle kompletteras. Men då det i sådant avseende utarbetade förslaget väckte betänkligheter i avseende å sina detaljer, fick tanken om ett särskilt förslag till komplettering av dåliga ägostyckningar alldeles förfalla (se kommitténs protokoll för den 8 juni 1904). I stället inskränkte sig kommittén på angivna skäl till det allmänna uttalandet (sid. 139), att 'det kan till äventyrs bliva nödvändigt att taga under övervägande, huruvida icke åtgärder böra vidtagas för att på expropriationsväg komplettera

76 dessa fastigheter genom deras utökande ined nödig skogs-, betes- och odlingsmark'.» Tre ledamöter i kommittén (H. Claeson, F. Kempe oeh Arvid Lindman) reserverade sig mot varje expropriationsrätt. Expropriationen skulle därigenom »föras utanför de gränser för denna rätt, som hittills till skydd för äganderättens helgd visligen varit bestämda för densamma. Då ett lands hela för jordbruk lämpliga areal så hopat sig på ett fåtal händer, att intet utrymme funnes för landets jordbrukande allmogeklass, som därför riskerade att förtvina och utdö, kunde man tala om ett allmänt intresse, som sammanföll med en mångfald enskilda intressen, och möjligen giva sig in på ett eljest ej berättigat expropriationsförfarande. Sådana förutsättningar saknades dock alldeles i vårt land. Då odlingsmarker funnes på statens egna skogar, borde dessa i första hand användas, och, där de ej voro belägna på enskilt område, torde det ej möta någon svårighet att genom frivilligt avtal förvärva dem av enskilda. Vad slutligen anginge den art av expropriation, som kommittén på sätt ovan sägs icke direkt föreslog men framhöll såsom användbar, ville de tre reservanterna på det bestämdaste avstyrka den grundsatsens införande, att den som ej vore belåten med begränsning av sin jordegendom, skulle medelst tvångsförsäljning få taga från sin granne den del av dennes jord, som han funne erforderlig för sitt eget jordbruk. Över norrlandskommitténs förslag till förvärv av odlingslägenheter ytterst genom expropriation infordrades länsstyrelsernas yttranden. Därvid tillstyrktes förslaget i huvudsak av länsstyrelserna i Kopparbergs län (F. Holmquist), Jämtlands län (K. U. Sparre) och Norrbottens län (Karl I. Bergström). Länsstyrelsen i Gävleborgs län (Hugo E. G. Hamilton) yttrade sig ej direkt över förslaget men betecknade det såsom »ett lämpligt komplement» till en av länsstyrelsen antydd utväg för lösning av frågan om bolagens jordförvärv. Länsstyrelsen i Västerbottens län (H. Björklund) ifrågasatte, huruvida ej förslaget borde begränsas till sådana fall, då inägojorden befunnits så vanvårdad, att jordägaren enligt kommitténs förslag till lag mot vanhävd blivit förelagd vidtagande av åtgärder för vanhävdens avhjälpande. Länsstyrelsen i Västernorrlands län (G. Rudebeck) avstyrkte förslaget helt och hållet, då förslaget ej syntes vare sig behövligt eller ändamålsenligt samt det föreslagna expropriationsförfarandet »skulle tagas i anspråk för tillgodoseende av ett intresse, fullkomligt olikt de ändamål, för vilka expropriationsrätten enligt nu gällande lag finge användas.» Uti bilaga till detta betänkande äro kommitténs och reservanternas förenämnda lagförslag återgivna. Förslagen ha icke blivit föremål för prövning av någon regering utan allt hitintills legat på bordet. Jordkommissionen har enligt sin instruktion fått i uppdrag att uttala sig om desamma och den fråga, som därigenom blivit väckt. Under åren efter det norrlandskommitténs utlåtande avgivits lät frågan Hjkfi. dagarna om social expropriation höra av sig inom riksdagens andra kammare genom J905- framställningar i mindre eller större omfattning. 1012. ^ r 1906 väcktes motion (P. M. Olsson i Blädinge) om rätt för ägare av hus å annans grund mom köping, muuicipalsamhälle eller annat sådant samhälle, där allmän byggnadsordning tillämpas, att få vid nyttjanderättstidens utgång tillösa sig en på minst trettio år upplåten byggnadstomt. Förslaget avstyrktes av lagutskottet (C. A. Sjöcrona, ordf.) huvudsakligen på den grund, att det innefattade »ett ingrepp i jordäganderätten, som icke kan sägas överensstämma med de hithörande delar i gällande rättsgrundsatser». Utskottet förordade olägenheternas avhjälpande på fri villighetens

\ 77 väg särskilt genom medling från länsstyrelserna. En ledamot i lagutskottet (C. Lindhagen) avgav en reservation i motionens syfte, vilken i andra kammaren samlade 87 röster mot 98, som avgåvos för avslag. Är 1907 framfördes frågan ånyo genom två motioner (P. M. Olsson i Blädinge och C. Lindhagen). På lagutskottets nu enhälligt avgivna hemställan (C. A. Sjöcrona ordf.) beslöt riksdagen begära »förslag till åtgärder, särskilt med anlitande av expropriation, i ändamål att vid fisklägen, stationssamhällen och andra områden på landet, där en sammanträngd befolkning bor eller kan uppstå, i enlighet med vad ovan angivits, på ett mera tillfredsställande sätt än hittills ordna förhållandena med avseende å redan befintlig eller för samhällets utvidgning erforderlig tomtmark». Sedan riksdagen avlåtit sin nyssnämnda skrivelse, fästes uppmärksamheten därpå, att även personer med eget hus på annans mark, vilka bodde mera ensamma mångenstädes ute på landsbygden tensittare), borde med samma rätt tilläggas möjlighet att kunna åtkomma en trygg besittning. I torpkommitténs år 1911 avgivna betänkande förordades således en tvångsavlösning av lägenheter å ofri grund, oavsett om de befunno sig på område med en sammanträngd befolkning eller icke. Å andra sidan begränsade kommittén förslaget att omfatta allenast de fall, då marken upplåtits på minst 49 år samt tillika markens värde understeg byggnadernas. Förslaget tillade ock den enskilde lägenhetshavaren en lösningsrätt samt lade bördan av förrättningen på honom. Genom motioner vid riksdagarna 1911 och 1912 (C. Lindhagen m. fl.) föreslogs bl. a. expropriationsrätt för alla dylika fall, när skäl därtill förelåge, och ej blott med de begränsningar riksdagsskrivelsen år 1907 och torpkommittén ifrågasatt. År 1912 väcktes dessutom en riksdagsmotion (C. Lindhagen) om omedelbart antagande av en provisorisk lag, som medgav expropriation i skäliga fall av marken till lägenheter å ofri grund. Lagutskottets majoritet (Johan Widén ordf.) tillstyrkte begäran om skyndsamt förslag till lagstiftning om expropriations- eller lösningsrätt för beredande av möjlighet åt ägare av byggnader på ofri grund att förvärva marken, vara byggnaderna vore uppförda. I motiveringen framhölls, hurusom det borde övervägas, om den ifrågasatta lösningsrätten lämpligen borde kunna utsträckas att omfatta även andra innehavare av byggnader å ofri grund än som ditintills avsetts. Endast andra kammaren antog utskottets hemställan. Reservation i utskottet för omedelbart antagande av en provisorisk expropriationslag förkastades av båda kamrarna. Behovet jämväl i övrigt att bereda synnerligast den mindre bemedlade befolkningen tillgång på tomtmark för bostadsändamål ytterst genom expropriation framfördes motionsvis (C. Lindhagen m. fl.) jämväl vid 1911 och 1912 års riksdagar utan att dock leda till något resultat. Slutligen framfördes genom motioner åren 1907, 1909, 1910 och 1912 <V. Rydén m. fl.) angelägenheten att eventuellt genom expropriation anskaffa tomtmark till samlingslokaler för social, politisk, religiös eller kulturell verksamhet ävensom för sådan ekonomisk verksamhet, som omförmäles i 1 § av lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet. Framställningarna förordades åren 1910 och 1912 av andra kammaren men avslogos alla gångerna av första kammaren. Under denna period framkom utöver förenämnda krav på expropriation på tomtmark även krav på expropriation för jordbruksändamål. Under åren 1909, 1910, 1911 och 1912 framfördes i andra kammaren förslag (C. Lind-

78 hagen m. fl.) om att ytterst genom expropriation bereda dels torpare, bolagsarrendatorer och andra på liknande sätt beroende jordbrukare å enskilda domäner tryggad förfoganderätt över jordbruket med nödiga tillbehör oeh dels den jordlösa befolkningen jord till nya jordbruk å fastigheter, som voro av större omfattning samt å fastigheter, tillhöriga bolag, föreningar för ekonomisk verksamhet eller enskilda spekulanter. Förslagen vunno ej riksdagens bifall och samtidigt framförda förslag om provisorisk lagstiftning i enahanda syfte blevo också förkastade. Uti motionerna erinrades om norrlandskommitténs förslag till expropriation om bildande av nya jordbruk och angelägenheten, att detta förslags syfte lämpligen utsträcktes även till övriga delar av riket. Åren 1911 och 1912 motionerades (C. Lindhagen m. fl.) dessutom om rätt till expropriation särskilt av torp och andra lägenheter a rekognitionsskogshemman. Sistnämnda år tog lagutskottets majoritet (Johan Widén ordf.) visserligen avstånd från expropriationstanken i detta fall men förordade en utredning om lägenheternas beskaffenhet ävensom i vad mån och på vad sätt innehavarna kunde tryggas i besittningsrätten. Denna hemställan bifölls av riksdagen och föranledde tillsättandet av den s. k. åbokommittén, vilken i sitt avgivna slutbetänkande i alla fall till någon del förordade expropriation. Vid 1910 års riksdag väcktes slutligen interpellation (C. Lindhagen) med följande spörsmål: »Ämnar regeringen ägna något intresse åt det av norrlandskommittén jämte reservanter väckta förslag rörande skyldighet för bolag och enskilda skogsspekulanter inom Norrland och Dalarna att avstå jord åt den jordlösa befolkningen och när kan i sådan händelse ett dylikt intresse väntas bära frukt1?» Härpå svarades av statsministern (A. Lindman), att en kommitté för att verkställa en revision av expropriationslagstiftningen tillsatts och det vore helt naturligt, att man avvaktade detta betänkande för att erfara, vilka generella förslag denna kommitté kunde komma att göra, innan man grepe sig an med en specialfråga av den ömtåliga och grannia ga natur som den, varom interpellanten talat. S s k o m " F ö r n å l l a n d e t v a r nämligen, att regeringen den 20 mars 1908 (justitiemitténs" m i n i s t e r Albert Pettersson) uppdragit åt en kommitté (Ernst Håkanson, ordf., förslag år L. A. V. Rydin, Arvid Reuterskiöld, P. M. Olsson, Herman Falk och A. i9io. Bentzer) att verkställa revision av expropriationslagstiftningen m. m. Kommittén hade att vid utförandet av uppdraget särskilt till behandling upptaga frågan om »utsträckt tillämpning av expropriationsinstitutet». Kommitterade avgåvo den 15 september 1910 förslag till lag om expropriation m. m. I betänkandet anmärktes, att frågan om utvidgning av expropriations institutets tillämpningsområde vore den, varåt kommittén hade att främst ägna sin uppmärksamhet. Det erbjöd sig därvid olika möjligheter. En vore att ^ låta expropriationsrätt i varje särskilt fall meddelas genom lag. Detta erbjöd utan tvivel den största tryggheten mot, att den enskilda äganderättens säkerhet skulle kunna äventyras genom användande av expropriation i alltför vidsträckt omfattning. Det vore dock endast ett fåtal rättssystem, som följt denna väg. Lagstiftningsformen vore för tung och krävde allt för lång tid att lämpligen kunna anlitas för tillgodoseende av behov så mångskiftande, så ofta förekommande och i bland så brådskande som dem, för vilka expropriation krävdes. Kommittén hade alltså funnit otvivelaktigt, att tillstånd till expropriation i de särskilda fallen framdeles liksom hittills måste få lämnas av administrativ myndighet. Med denna utgångspunkt hade man emellertid möjlighet att gå skilda

79 vägar. Man kunde söka att I lag angiva de särskilda fall, då administrativ myndighet finge tilldela expropriationsrätt, eller att åtminstone genom anknytande av myndighetens bestämmanderätt till en, så långt sig läte göra fullständig och vägledande uppräkning av exempel göra gränserna för myndighetens beslut så trånga, att de särskilda ändamålen kunde sägas vara i all huvudsak bestämda i lag. Om dessa ändamål borde angivas i en enhetlig expropriationslag eller i olika lagar, med eller utan uppgift att ordna även andra ämnen, vore en fråga av endast formell betydelse. P å berörda grund hade den svenska expropriationslagstiftningen ditintills vilat. Även detta sätt för expropriationslagstiftningens ordnande syntes bereda trygghet mot expropriations användande i oträngt mål. Det delade alltså i sådant hänseende det först nämnda systemets förtjänster. En fördel framför detsamma ägde det däri, att expropriation för de syften, som vunnit erkännande i lag, kunde genomföras med större enkelhet och lätthet. Att noggrant begränsa expropriationsändamålen genom lag hade emellertid alltmer visat sig vara förbundet med nästan oövervinnerliga svårigheter, och jämväl nu angivna väg hade därför i allmänhet övergivits av lagstiftningen. De flesta expropriationslagar betecknade endast i allmänna drag det område, inom vilket det tillkomme administrativ myndighet att avgöra, huruvida expropriationsrätt i det särskilda fallet skulle lämnas eller icke. Såsom exempel på sådana lagar kunde nämnas den preussiska med dess stadgande, att fast egendom finge exproprieras för allmänt gagn (aus Grunden des öffentlichen Wohles). Ett annat exempel vore den finska lagen, där ägare eller innehavare av fast egendom förklarades skyldig att underkasta sig expropriation, då allmänt behov det krävde. En mellanställning intoges av några lagar, som gjorde skillnad mellan olika ändamål och i fråga om de viktigaste fordrade representationens medverkan för tillerkännande av expropriationsrätt men beträffande de övriga läte sådant bero av administrativ myndighet. Så stadgade den franska lagen, att expropriation för allmänt gagn (pour cause d'utilite publique) skulle ske genom domstols utslag, men att domstol före meddelande av dylikt utslag skulle tillse, att utförande av de arbeten, för vilka expropriation begärdes, skulle hava medgivits genom lag eller administrativ förordning, det förra om det vore fråga om stora offentliga arbeten, vägar, järnvägar, kanaler m. m., det senare i andra fall. Ur synpunkten av trygghet mot obefogade expropriationer ansåg kommittén denna skiljaktighet icke hava synnerligt stor betydelse. Dylika omfattande företag torde nämligen, då de skedde för statens räkning och ofta även eljest, kräva särskilda statsanslag, och riksdagen skulle sålunda av denna anledning i allmänhet få i sin hand att pröva, om de finge utföras. Härefter fortsätter kommittén sålunda: »Att fullständigt uppräkna de expropriationsanledningar, som kunna förtjäna beaktande, är knappast genomförbart, även om man endast tager hänsyn till härvarande förhållanden. Den förut lämnade redogörelsen för de redan från skilda håll framkomna önskemålen ifråga om expropriationsmöjlighetens utsträckande till nya områden visar tydligt nog, huru mångskiftande anspråk i sådant avseende ställas på lagstiftningen. Det ligger ock i sakens natur, att så skall ske mer och mer. Ju längre utvecklingen fortskrider, desto mer omfattande och olikartade bliva det allmännas uppgifter, och desto talrikare bliva därför även de fall, då vid en konflikt mellan allmänt och enskilt intresse det förra bör hava medel att förverkligas, genom tvång om så behöves. Otvivelaktigt är

80 väl också, att för närvarande den uppfattninge'n alltmer gör sig gällande, att staten icke skall stå såsom blott en åskådare av striderna inom näringslivet ock på andra i och för sig enskilda områden utan ingripa ordnande, vägledande och •stödjande, i den mån den äger förutsättningar härför och dylikt ingripande kan ske, utan att det enskilda initiativet slappas. Att då genom lag noggrant begränsa de fall, i vilka det allmänna skall få utöva en sådan tvångsrätt som expropriationen, låter åtminstone icke förena sig med några förhoppningar om, att lagen skall få äga bestånd orubbad under en något så när avsevärd framtid. Tvärtom skulle säkerligen ständigt nya och mången gång berättigade anspråk på lagens fullständigande framträda. Vad man känner om de nuvarande expropriationsbehoven bär för övrigt i ej ringa grad tillfällighetens prägel. Vissa önskemål hava på grund av en eller annan omständighet funnit målsmän, som bragt dem till offentligheten, men man har knappast anledning antaga, att icke andra kanske lika behjärtansvärda behov på något håll kunna förefinnas utan att ännu hava kommit till allmän vetskap. Det är också ett spörsmål av den mest svårlösta och grannlaga natur att vid en viss tidpunkt med den allmängiltighet, varförutan en bestämmelse icke bör upphöjas till lag, avgöra, vilka särskilda ändamål böra framför andra gynnas med expropriationsrätt. Såsom redan norrlandskommittén framhöll, är frågan, huruvida en expropriationsrätt av visst slag bör anses tillåtlig och lämplig, icke en juridisk principfråga utan en praktiskt lämplighetsfråga. Uppfattningen om vad allmänt behov kräver växlar efter tidsförhållandena och efter en vars politiska och sociala åskådning. Säkerligen skall på detta område liksom på andra icke sällan inträffa, att önskemål, vilka vid sitt första framträdande verka såsom hugskott utan reelt underlag, inom kort vinna allmänt erkännande såsom berättigade. Kommittén kan icke finna någon möjlighet att efter behovens egen natur, de personers eller samfunds ställning, för vilka desamma närmast göra sig gällande, eller annan indelningsgrund åstadkomma en tillfredsställande fördelning av behoven i större klasser, av vilka några skulle betecknas såsom allmänna och anses tillräckligt betydelsefulla att erhålla expropriationsrätt men de övriga vore uteslutna därifrån. Det område, varpå man här rör sig, är alltför obestämt och växlande, för att sådant skulle med framgång försökas. Det längsta, vartill man kunde komma, vore säkerligen en vidlyftig uppräkning av skilda ändamål, ordnade så systematiskt förhållandena medgåve, samt därjämte en förklaring, såsom i nuvarande lag, att expropriation finge ske även för liknande syften. Vore beskrivningen av ändamålen mera allmänt hållen, bleve den administrativa bestämmanderätten kanhända icke väsentligt starkare begränsad än genom den av kommittén föreslagna regeln, att expropriation skall få ske för allmänt gagn. Det förhållandet, att ett jämförelsevis stort antal ganska olikartade ändamål måste angivas och dessutom u t ^ m m e lämnas för ändamål jämförliga med de uppräknade, är i och för sig ägnat att skapa rätt mycken obestämdhet. Lyckades man emellertid att åstadkomma en verklig och klar begränsning, skulle den möjligheten alltid föreligga, att en gagnande utveckling kunde hämmas eller försenas på grund av de svårigheter och det dröjsmål, som vore förenade med att genom lagändring vinna tillgodoseende av ett nytt behov. Sannolikt skola betänkligheter framställas mot kommitténs förslag i denna del, •och särskilt torde däremot komma att anmärkas, att detsamma skulle innebära våda för den enskilda äganderätten. Kommittén anser sig dock äga god grund för den uppfattningen, att sådan våda icke föreligger eller åtminstone icke i den omfattning, att man därför skulle behöva avstå från de stora fördelar förslaget innebär. Erfarenheten från de länder, dar liknande bestämmelser länge gällt, har, såvitt kommittén känner, icke givit något stöd åt farhågor i angivna rikt-

Hi

ning. Tvivelsutan skulle i annat fall starka strävanden till en förändrad lagstiftning där hava framträtt. Hos oss synes man så mycket mindre behöva tillmäta dylika betänkligheter någon övervägande vikt, som vårt land väl torde mer än de flesta andra åtnjuta förmånerna av en vaken och obunden allrailn kontroll samt frihet från administrativa övergrepp.» Kommitténs förslag, som även i övrigt upptog åtskilliga skiljaktigheter ifrån gällande rätt, uppdelades i allmänna bestämmelser samt särskilda bestämmelser för vissa angivna slag av expropriation. Härom yttrade kommittén vidare följande: »Även dessa särskilda bestämmelser avse emellertid endast sådana slag av expropriation, som kommittén ansett tillhöra den allmänna expropriationslagstiftningens område. Förslaget innebär nämligen icke något försök att i en lag sammanfatta alla stadganden om expropriation. Vad som vid sidan av expropriationsförordningen finnes i lag stadgat om fast egendoms avstående eller upplåtande för visst allmänt ändamål, lämnas enligt förslagets slutbestämmelse oförändrat, och jämväl i andra fall än de sålunda redan genom lagstiftning ordnade kunna de förhållanden, som föranleda behov av expropriation, genom sitt sammanhang med andra lagstiftningsuppgifter eller eljest vara av så säregen natur, att de lämpligen regleras genom speciallagstiftning. Till detta senare område räknar kommittén t. ex. norrlandskommitténs förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande at enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter.» Huruvida expropriationskommittén med sin formulering av det ändamål, som kan föranleda expropriation, även inbegripit de olika slag av social expropriation, vilka framkommit särskilt inom riksdagen, därom saknas i betänkandet något klart uttalande. Det förefaller som om kommittén endast tagit hänsyn till sådana utvidgningar av expropriationsinstitutet, som påkallats av riksdagsskrivelser eller andra till regeringen inkomna framställningar. Därför kom också 1907 års riksdagsskrivelses krav uttryckligen med i förslaget genom att särskilda bestämmelser föreslogos om expropriation av mark till förmån for ägare av därå uppförda hus. I dessa bestämmelser togos hänsyn endä§t till dylik expropriation i den omfattning riksdagsskrivelsen begärt. I övrigt innehöll förslaget särskilda bestämmelser om expropriation av inteckning för fordran i penningar, för elektriska svagströmsledningar, för linbanor och av ödelagd skogsmark. Det förefaller emellertid, som om kommittén med sin formulering velat täcka mycket vittgående möjligheter men ansett, att varje tid finge bestämma och närmare utforma vad som för den tiden ansåges vara oundgängligt i expropriationsavseende. För sin del har kommittén således genom sin underlåtenhet att i vidare mån, än ovan sagts, meddela särskilda bestämmelser tydligen angivit, att den lämnade tillsvidare den sociala expropriationen åsido med de undantag, som föranleddes av 1907 års riksdagsskrivelse. I ännu högre grad måste detta anses ha varit kommitténs uppfattning beträffande sådana sociala expropriationsändamål, om vilka kommittén uttryckligen betonar, att de lämpligen böra regleras i en speciallagstiftning och varpå såsom ett exempel anföres bildandet av nya jordbruk. Torpkommissionen (G. Ribbing, E. J . Cederwall och Nils Wohlin) upptog, Torpkomsåsom redan nämnts, frågan om avlösning ytterst genom expropriation för n"?»"""» jordbruksändamål till övervägande, såvitt l>erörde dess uppdrag. Till utgångs- ^ j ^ Jor it kommissionen.

IV.

<S

82 punkt för det principiella bedömandet tog kommissionen de åren 1909—1910 i riksdagens andra kammare härom väckta motionerna. Det betonades, att klasserna av nyttjanderättshavare, bland dem jordtorparna, levde visserligen i så måtto i en osjälvständig ekonomisk ställning* att de icke vore ägare av den jord, de brukade. Någon personlig ofrihet vore emellertid icke förenad härmed. Rörelsefriheten även inom de ifrågavarande klasserna på landsbygden vore dåmera mycket stor i följd av de rikliga tillfällena till förtjänster och utkomst på andra orter än i fädernehemmet. Historiska och utländska paralleller kunde icke heller andragas som skäl för expropriationsåtgärder. Tanken på dylika åtgärder borde emellertid icke endast av denna grund avvisas. Det stod visserligen i överensstämmelse med hävdvunnen rättsuppfattning, att expropriationsåtgärd endast kunde komma ifråga till förmån för det allmänna, icke till förmån för en annan enskild samhällsmedlem. Sådana osedvanliga sociala förhållanden kunde dock råda inom ett samhälle och ett så betydande statsintresse föreligga, att en expropriationslagstiftning till förmån för en viss samhällsklass kunde göras befogad och påkallad. Ehuru kommissionen fullt behjärtade den betydelsefulla frågan om torpareklassens bevarande genom sådana torps förvandling till egna hem med äganderätt, som härför vore lämpliga, så ansåg den dock icke, att sådana utomordentliga statsintressen härvid stodo på spel, att en tvångsavlösning på grund av den gjordes berättigad. Därmed var icke något betryggande medel funnet mot torpareklassens fortsatta decimering genom emigrationen och inflyttningen till städerna. Vidare måste lämnas ur räkningen sådana torp, vilkas avsöndrande skulle skada huvudgården eller bliva oförmånliga för torparen. Frågan vilket torp lämpades för avsöndring eller icke samt vad verkan ett frånskiljande kunde hava på huvudgårdens ekonomi kunde icke lämpligen avgöras. Torpens avsöndrande medförde nödvändighet för jordägaren att övergå till ett nytt arbetssystem. Endast jordägaren kunde ock avgöra, om torpet kunde utan skadliga rubbningar i huvudgårdens drift och utan bestående framtida men från denna avsöndras. Torparefrågans läge vore jämväl dåmera ett annat än för ett hälft sekel tillbaka. Då innehades torpen i regel av torpare, vilkas förfäder i ofta många släktled varit därå bosatta, Under senare tid hade en betydande omsättning ägt rum på torpen, som alltjämt påginge. En expropriationslagstiftning till förmån för den dåvarande torpareklassen skulle sålunda i stor utsträckning sakna även varje moralisk grundval. Att åter vilja draga en gräns mellan torpinnehavarna skulle giva anledning till godtycklighet och orättvisa och praktiskt sett inveckla lagstiftningen i olösliga svårigheter. För torparna själva skulle tvivelsutan en för stark forcering av friköpningsrörelsen i många fall bliva till olycka. Åtskilliga förutsättningar i avseende å läge, storlek, jordmån, personliga kvalifikationer och jordbrukskunskap hos innehavare, tillfällen till biförtjänster m. m. måste finnas för att ett förutvarande torp skulle kunna bestå såsom självständig lägenhet. Bortfallandet av de många olika förmånerna av ett förefintligt gott husbondvälde innebure en ofta betydande olägenhet. Detta allt gjorde, att i många fall torpens friköpning icke från torparnas synpunkt vore att tillråda. I många kanske i de flesta fall åter skulle torparna på grund av sin naturliga önskan att vinna större självständighet begagna sig av en erbjuden friköpningsrätt och detta även i de j talrika fall, då de icke ägde de nödvändiga förutsättningarna för att bliva självständiga småbrukare. Följderna härav måste bliva ödesdigra. Dessutom komme en tvångsavlösningslagstiftning »givetvis att medföra rubbningar i avseende å fastighets-

83 krediten, med därav följande skadliga och oberäkneliga följder för det svenska jordbruket». Av alla dessa skäl ansåg kommissionen, att ett ingrepp i de bestående eganderättsförhållandena i ändamål att på annan än det frivilliga avtalets väg befordra jordtorpens friköpning, icke vore av de rådande förhållandena påkallat, icke ägde stödet av den sociala rättskänsla, som för åtgärd av detta slag vore en ovillkorlig förutsättning, och ej heller skulle medföra sådana fördelar i avseende å friköpningsrörelsens befrämjande, att dessa uppvägde de av en dylik tvångslagstiftning flytande betydande ölägenheterna. Borde sålunda rörelsen för friköpning av jordtorpen såsom hitintills föregå på det fria avtalets väg, så ansåg kommissionen emellertid, att det gåves en jordtorpare närstående kategori av nyttjanderättshavare på landsbygden, vilka syntes böra även genom längre gående åtgärder beredas tillfälle att förvärva äganderätt till sina lägenheter. Därmed åsyftades sådana på viss tid vanligen på 49 eller 50 år skedda avsöndringar, där lägenhetsinnehavarne själva vore ägare till de på avsöndringen uppförda byggnader och där dessa byggnader representerade ett högre värde än jorden. Dessa torpare befunno sig i en mycket ogynnsam ställning, som måste anses ha sin rot i historiska förhållanden, till vilka lagstiftningen icke varit utan medverkan. Då upplåtelserna skett på så lång tid, vore avsöndringarna icke så nära förenade med huvudgården och deras överlåtelse med full äganderätt kunde icke heller hava något anmärkningsvärt inflytande på huvudgårdens drift. På dessa och andra skäl föreslog kommissionen en lösningsrätt för innehavare av lägenheter, som lydde under huvudgård och upplåtits på viss tid ej understigande 49 år. Övriga förutsättningar vore att byggnaderna å lägenheten tillhörde nyttjanderättshavaren, att värdet av lägenhetens jord understeg värdet av åbyggnaden samt att upplåtelsetiden tilländagått. Med anledning av expropriationskommitténs betänkande framlade rege- itiksringen vid 1913 års riksdag ett förslag till ny expropriationslagstiftning <^garni (justitieminister Sandström). Förslaget gick icke kommitténs väg. Icke heller ^ ^ ? uppräknades i lagen vissa expropriationsändamål, hämtade ur tidens behov, och slutande med kommitténs generella anvisning »för allmänt gagn». Förslaget gjorde en upprepning av åtskilliga speciella ändamål, men det generaliserande tillägget innehöll, att expropriation i övrigt fick äga rum blott för annat »därmed jämförligt ändamål av väsentlig betydelse för det allmänna». Bland de uppräknade ändamålen förekom även för första gången ansats till social expropriation. Sålunda kunde expropriation få äga rum »för att inom bebyggt område å ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden». I 1907 års riksdagsskrivelse begärdes expropriation även för orter, där en dylik befolkning »kan uppstå», och med avseende å redan befintlig »eller för samhällets utvidgning» erforderlig mark. Denna del av framställningen synes propositionen således ej tillmötesgått. Vidare upptogs expropriationsrätt »för att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort plats för överläggningar i allmänna frågor eller upplysande föredrag eller för anläggningar till förbättrande av tillgången på livsmedel eller andra dylika förnödenheter eller för annat företag, som är ägnat något dylikt ideellt eller ekonomiskt syfte av synnerlig vikt». Någon annan social expropriation upptogs icke och yttrade justitieministern härom följande:

84 »Ett förslag, som till sitt syfte i vissa avseenden står näia expropriation för åstadkommande av tryggade bostadsförhållanden, är det av torpkommissionen framlagda förslaget till lag om lösningsrätt för innehavare av vissa på fyrtionio år eller längre tid avsöndrade lägenheter. Det skulle kunna ifrågasättas, att det ändamål, som avses med nämnda förslag, borde upptagas 1)1 and dem, som kunna föranleda expropriation, och att förslaget i övrigt borde inarbetas i den nya expropriationslagen. Berörda lösningsrätt har emellertid icke anordnats såsom en expropriationsrätt, beroende på tillstånd av Konungen i varje fall, utan bundits vid vissa på förhand fastslagna förhållanden, vilkas tillvaro i det särskilda fallet skall utrönas genom lantmäteriförrättning. Förslaget kan därför icke ingå i expropriationslagstiftningen utan fullständig omläggning, och att vidtaga en sådan finner jag mig åtminstone för närvarande icke hava anledning till. Jag delar för övrigt den av expropriationslagskommittén uttalade meningen, att vissa förhållanden, som kunna föranleda behov av expropriation, genom sitt sammanhang med andra lagstiftningsuppgifter eller eljest äro av så säregen natur, att de lämpligen regleras genom speciallagstiftning. Till detta område har kommittén räknat norrlandskommitténs förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande åt enskild jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter. Sistnämnda lagförslag har även nu lämnats åsido. På samma sätt har förfarits med en del andra under de senare åren väckta jordfrågor, huvudsakligen avseende tvångsavlösning i vissa fall av äganderätten till bebyggda jordbrukslägenheter på annans mark. Dessa frågor hänga nära tillsammans med torpkommissionens och norrlandskommitténs nyssberörda förslag och böra lämpligen behandlas i sammanhang med dessa.» Två motioner väcktes för att komplettera propositionens förslag ifråga om social expropriation bland annat även såvitt angår bildandet utav nya jordbruk (C. Lindhagen och Sven Persson m. fl.). Regeringsförslaget föll emellertid i sin helhet i riksdagen på grund av första kammarens motstånd mot förslaget om expropriation för samlingslokalar med mera dylikt. Under behandlingen av propositionen uttalade sig emellertid riksdagens båda kamrar för att expropriationsrätt i syfte att bereda innehavare av egna hus pä ofri grund en trygg besittningsrätt även till själva marken borde äga rum, oavsett om tomten vore belägen å ort med större sammanträngd befolkning eller icke (»ensittarne»). Därom avläts särskild skrivelse. Vid senare riksdagen 1914 och riksdagen 1915 väcktes motioner (C. Lindhagen m. fl.), som påyrkade en ny allmän expropriationslag samt en lag om social expropriation för förut antydda sociala ändamål och således även för jordbruksändamål samt antagandet av en provisorisk lagstiftning i avbidan på den definitiva lagen. Förslagen vunno ej riksdagens bifall. Är 1916 framlade regeringen åter ett förslag, vilket i väsentliga delar överensstämde med 1913 års proposition. Beträffande anledningen till att fortfarande icke upptagits några bestämmelser om social expropriation för jordbruk och bostäder i vidare mån än som tidigare skett yttrade justitieministern (Bernt Hasselrot): »Om och i vilken mån det är möjligt: och berättigat att tillmötesgå de från olika håll framställda, vittutseende önskningarna om rätt till tvångslösen för vissa sociala syften utöver de i 1913 års förslag beaktade, är ett spörsmål, på vilket jag icke nu vill inlåta mig. Även en av 1913 års riksdag avlåten skrivelse med anhållan om framläggande för riksdagen skyndsammast möjligt av förslag i syfte att medelst stadgande om lösningsrätt bereda ägare av byggnader å ofri grund en mera tryggad ställning torde, i den mån den går utöver nämnda förslag, icke

85 böra nu erhålla slutlig behandling. Oavsett huruvida tidpunkten i övrigt vore lämplig för dessa ännu mera svårlösta frågors upptagande, finner jag det vara oklokt att genom deras sammanbindande med förslaget till allmän expi-opriationslag förminska utsikterna till dess genomförande. Denna lagstiftning är grundvalen, som bör läggas först; därefter är tiden inne för de påbyggnader, om vilka enighet kan vinnas.» Även vid detta tillfälle väcktes motion (C. Lindhagen m. fl.) om lagens utsträckning att tillgodose även förberörda ändamål och i varje händelse omedelbart antagande av en provisorisk lag. Saken kom dock ej till någon realitetsbehandling. Riksdagen ansåg nämligen frågan vara för sent inkommen för att kunna vid den riksdagen medhinnas. År 1917 återkom regeringen med samma förslag och motivering som år 1916. Riksdagen antog förslaget med smärre ändringar samt avslog en reservation i lagutskottet, som med anledning av väckt motion (C. Lindhagen m. fl.) begärde definitivt förslag till social expropriation påföljande riksdag samt omedelbart antagande av ett provisorium. De av lagutskottet anförda skälen för avstyrkandet vore följande: »De av motionärerna framställda yrkandena hava, såsom framgår av departementschefens yttrande, varit föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, liksom även riksdagen i en år 1913 avlåten skrivelse gjort framställning om lagstiftning i viss del av ämnet. På de av departementschefen anförda skälen finner jämväl utskottet för sin del dessa frågor icke böra nu upptagas. Sedan en ny expropriationslagstiftning blivit åvägabragt, må tiden vara inne att på grundvalen av densamma upptaga till övervägande, huruvida och i vad mån det må finnas möjligt och lämpligt att tillmötesgå de av motionärerna framförda önskemålen.» Jordundersökningen, som den 30 december 1911 tillsattes av regeringen Jordundermed ungefär enahanda uppdrag som jordkommissionen, avlämnade den 30 sökningens december 1915 sitt slutbetänkande om Värmland. I detta betänkande ägna- 7aid™~ des av sakkunnigas majoritet (C. Lindhagen och Åke Ingeström) särskild betänkanuppmärksamhet även åt expropriationslagstiftning. Sedan de sakkunniga de 1915. erinrat om sina förslag om förvärvsförbud för bolag och spekulanter samt om ägostyckningslag, arrendelag och vanhävdslag samt de sistnämnda tre lagarnas uppgift att även påskynda jordens fullständiga återbördande till den jordbrukande befolkningen genom frivilliga överlåtelser, yttrades vidare: »Detta är emellertid icke på långt när tillräckligt för det avsedda ändamålet. Fordom hur landets odling och bebyggande försiggått på det sättet, att hemmanen klövo.s och även nyodlades för ändamålet efter behovet. En sådan utveckling är alldeles avskuren inom de snävt begränsade jordbruksområden, som må kunna på ovan angivet sätt återbördas åt jordbrukarna. Den växande folkstocken måste därför snart finna sig vara i saknad av den för dess utkomst nödiga jorden. 'Att för odlingen sökna öppna även det återstående av den verkliga odlingsmark, som ligger väntande på odlaren, är en kulturuppgift av den största betydelse', yttrar med rätta norrlandskommittén. Men även utbrytningen av de färdiga jordbruken i ovannämnda lilla omfattning allenast på frivillighetens väg är icke heller i och för sig någon tillfredsställande ordning. Man utgår ifrån, att det är jordägaren, som först och sist skall äga att efter sin vilja och sitt intresse bestämma om en utbrytning skall ske, när den skall äga rum, vad som skall avstås, huru mycket som skall betalas, i vilken ordning betalningen skall ske och vem som skall övertaga jorden.

8.6 På detta sätt blir allt huvudsakligen överlämnat åt slumpen. Man blundar under detta famlande för den gripande verkligheten. Man glömmer, att den mäktige jordägaren blott behöver bida sin tid, man förbiser alla de vanligaste fallen, då något sådant bidande ej alls behöver äga rum, man överskyler alla dessa godtyckligheter, som äro oundvikliga, då jordägaren, obunden av lag, skrider till egenmäktig handling och man har isynnerhet ingen enda tanke till övers för all utebliven hjälp just där den kanske mest behöves. Under sådana förhållanden är det oundgängligt, om man vill komma till ett någorlunda tillfredsställande resultat, att bakom de andra åtgärderna även står ett yttersta medel för att återföra jordbruksjord i den jordbrukande befolkningens besittning, nämligen expropriationsrätt. En sådan rättighet, väl fastslagen i lagen och omtänksamt formulerad, behöver icke betyda, att den skall komma till talrik användning. Snarare kan man säga, att just dess tillvaro bör vara ägnad att undanröja mycken omedgörlighet och befordra frivilliga uppgörelser. Vad sålunda sagts om jordbruksjord, gäller i tillämpliga delar även oia bostadstomter. » Sedan s a k k u n n i g a erinrat om n o r r l a n d s k o m m i t t e n s principuttalande i ä m n e t samt om utländsk lagstiftning för social expropriation, framhöllo de bland a n n a t följande: »Själva principen har sedan långt tillbaka fått ett uttryck i inmutningsrätten till mineralfyndigheter. Däri ligger uttalad den grundsatsen, att jordägaren, som vanligen ej är yrkeskunnig eller rustad att utnyttja dylika fyndigheter, icke bör hava rättighet att såsom ägare till jorden lägga en död hand på densamma. Därför berättigas en var, som är skickad att tillgodogöra sig dessa jordens skatter, att under iakttagande av vissa former förvärva erforderlig besittningsrätt till desamma. Man kan betrakta rätt till expropriation av jordbruksjord från icke jordbrukare såsom en inmutningsrätt till sådan jord till förmån för jordbrukare på främmande område.» Sedan i betänkandet härefter l ä m n a t s en kortare översikt över den sociala jordbruksexpropriationens tidigare behandling y t t r a s vidare följande. »Man finner således härav, hurusom social expropriation, såvitt rörer tomtmark, snart nog kommer att åtminstone i någon omfattning bliva förverkligad. Det lär då icke kunna anföras några rimliga skäl eller kunna i längden förhindras, att ej även en så viktig allmän angelägenhet som den under död hand lagda jordbruksjordens tillvaratagande för jordbrukare även skall i detta avseende behjärtas. Av den föregående framställningen om norsk lagstiftning i jordfrågan framgår också, hurusom frågan om expropriation av jordbruksjord där står på dagordningen och av allt att döma inom kort blir lagfästad. De skäl, som på sin tid av norrlandskommittén anfördes även för denna senare angelägenhet, ha vunnit i st} r rka, och det kan under sådana förhållanden vara så mycket mera på sin plats att nu fästa uppmärksamheten på sakens betydelse även för Värmlands län. Den verkställda utredningen ådagalägger i detta avseende ungefär samma sakläge, som norrlandskommitténs undersökning gav till resultat för de norra delarna av riket. Uti svaren å frågan 46 uti sakkunnigas frågeformulär ha också från åtskilliga orter inom länet direkt eller indirekt förordats expropriationsåtgärder för ovan angivna ändamål. Ibland hänvisas till, att behovet att skaffa folket jord för sina mångahanda behov bör fyllas av statens mark. Detta är också riktigt så till vida att, där staten har stora domäner, böra dessa disponeras för att på ett betryggande sätt varaktigt tillgodose förefintlig efterfrågan på jord. Men detta är icke tillräckligt.

87 Statsjord finnes icke i avsevärd omfattning på alla orter. Därför måste även de större enskilda domänerna stå till buds vid trängande behov. I all synnerhet framträder detta såsom ett rimligt anspråk i de omfattande trakter av landet, där staten skänkt bort sin jord till folkliga ändamål, men syftemålet förfelats genom den enskilda företagsamhetens ingripande i syfte att staten ohörd ocli emot dess avsikter förvandla denna jord till bolagsegendom. Belysande i detta avseende äro svaren å sakkunnigas fråga (9 c): kan ortens jordsökande befolkning sägas vara betjänt med att jord anvisas i andra delar av riket eller är det för dem i stort sett oundgängligt eller fördelaktigast, att de erhålla den i hemorten? Svaren äro från sockenombud och även bolag och tjänstemän så gott som enstämmiga däri, att det ur olika synpunkter är oundgängligt eller fördelaktigast att jorden anskaffas i hemorten. I många svar anmärkes, att om jordbruksjord ej kan erhållas i hemorten, flyttar befolkningen hellre till Amerika och Norge såsom jordbrukssökande eller ock till städerna och industrien i det egna landet. Från ett håll anmärkas särskilt de svårigheter, som numera äga ruin för värmländsk jordbrukssökande i Norge, då en svensk efter unionsupplösningen är likställd med andra utlänningar och således ej kan med den nuvarande norska lagstiftningen där vidare förvärva jord. Detta synes också vara ett ytterligare skäl att behjärta de jordsökandes behov inom den egna hembygden. En anledning för statsmakten att just där ingripa för att skaffa jord till nya jordbruk på skogsmarker i den mån de lämpa sig därför, kan också ligga i, att dessa skogsmarker varit delvis kronoskogar, som utan avvittring eller annan upplåtelse under gångna tider kommit ur kronans besittning.» P å förenämnda och andra skäl hemställde de sakkunniga till sist: att frågan om social expropriation för jordbruk och bostadsändamål måtte upptagas till behandling samt lösas till förmån för en sådan rätts ernående i skälig omfattning under lämpliga former och för alla betryggande villkor samt att, för den händelse en dylik lagstiftning inskränktes till vissa delar av riket, Värmlands län måtte i varje fall inbegripas i densamma. E n ledamot av jordundersökningen (Carl Ros) förklarade sig icke kunna biträda förslaget, såvitt det avsåge expropriation. Med anledning närmast av 1912 års riksdagsskrivelse uppdrog regeringen Åborättsden 29 augusti 1913 åt särskilda kommitterade (Herman Swedborg, Robert ^>™mb1*" Karlsson och Arvid Bäckström; sckr. Carl W. TT. Kuylenstierna) att dels ekande verkställa utredning rörande antalet och beskaffenheten av de så kallade 1919. rekognitionsskogshemman samt å under bruk skatteköpta hemman befintliga lägenheter jämte de villkor, på vilka dessa innehades, ävensom i vad mån och på vad sätt innehavarna av dylika lägenheter kunde tryggas i besitt- • ningsrätten till desamma, dels ock, därest utredningen skulle giva vid handen, att beträffande lägenhetsinnehavare, som fränvunnits sin besittningsrätt, billighetsskäl i särskilda fall syntes böra föranleda ytterligare åtgärder från statens sida, därom hos regeringen göra anmälan. Den 25 augusti 1919 avgåvo kommitterade förslag till lag om upplåtelse genom expropriation av åborätt till vissa lägenheter och rekognitionsskogshemman. På någon principiell granskning av expropriationsrätten och dess befogenhet inlät sig icke kommittén. Däremot utvecklades närmare de skäl, som enligt kommitténs uppfattning talade för, att den av kommittén föreslagna expropriationsrätten näppeligen kunde avvaras. Den ifrågasatta expropriationen definieras i lagförslagets första paragraf sålunda: »Är lägenhet ä rekognitionsskogshemman, som på grund av vederbörande

88 bruksägares förmånsrätt skatteköpts i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 4 februari 1811 angående användandet av de till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogar, försedd med åbyggnad och brukas lägenheten av den, som vid tiden för skatteköpet innehade densamma eller släkting till denne, eller kan brukare av sådan lägenhet för sin åtkomst av brukningsrätten åberopa fång från den, som vid tiden för skatteköpet innehade lägenheten eller hans släkt, må, om konungen prövar skäligt, åt brukaren genom expropriation upplåtas sådan ärftlig besittningsrätt, varom i lag om åborätt till under bruk skatteköpta hemman och lägenheter stadgas. Dock må ej expropriation medgivas, därest skatteköp av rekognitionsskogshemman sker efter det denna lag trätt i kraft och lägenhetens brukare ej kan på här angivet sätt härleda sin rätt från den, som var brukare å lägenheten den 1 januari 1880.» Riksdagen Efter det allmän expropriationslag blivit den 12 maj 1.917 utfärdad, har 1918i enlighet med regeringens och riksdagens antydan tiden kommit att upptaga till behandling den sociala jordfrågan i hela dess vidd. Sålunda förelades påföljande år 1918 riksdagen ett förslag till avlösning av markområde, vara uppförda hus voro nyttjanderättshavarens tillhörighet. Lag härom utfärdades den 28 juni 1918. Denna lag har sedan undergått revision ett par gånger och förslag till dess ytterligare förbättring är att motse vid 1923 års riksdag. JordkomDen 29 november 1918 beslöt regeringen (N. Eden, statsminister, och E . "instruk118 ^ ö ^ g r e n > justitieminister) i enahanda syfte tillsätta jordkommissionen, som tion*ms. * nu förevarande del av sitt uppdrag erhöll i instruktion »att verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida och i vad mån tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål utöver vad för närvarande är stadgat bör på lagstiftningens väg genomföras». Justitieministerns motivering lydde: »Jag syftar härmed till en början på det redan av norrlandskommittén upptagna spörsmålet om tvångsavlösning såsom medel att skapa nya självständiga jordbruk, där en för långt driven monopolisering av jorden skett eller eljest starka samhälleliga skäl tala för ett dylikt ingripande i den bestående jordfördelningen. Norrlandskommitté ii framlade i sitt år 1904 avgivna betänkande ett förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter, i vilket lagförslag tvångsavlösen ingick som yttersta medel. Förslaget hade avseende å jord, tillhörig bolag, förening eller enskild person, som ej var mantalsskriven å fastigheten. Även i det sakkunnigbetänkande rörande jordförhållandena i Värmlands län, som ovan nämnts, berördes denna sida av jordfrågan, och de sakkunnigas majoritet hemställde bland annat, att frågan om användningen av legala tvångsmedel för tillgodoseende av jordbruks- och bostadsändamål måtte upptagas till behandling samt lösas till förmån för en sådan rätts ernående i skälig omfattning under lämpliga former och för alla betryggande villkor samt att, för den händelse en dylik lagstiftning inskränktes till vissa delar av riket, Värmlands län måtte i varje fall inbegripas i densamma. Upprepade gånger ha ock i riksdagen framställningar gjorts av enskilda motionärer angående utredningen av detta spörsmål, och vid 1918 års riksdag har andra kammaren för sin del antagit en skrivelse till Kungl. Maj:t av den innebörd, att Kungl. Maj:t ville låta utreda och, i den mån utredningen därtill föranleder, för riksdagen framlägga förslag om ytterligare åtgärder i ändamål att för jordbrukets upprätthållande och utveckling och brukarnas frigörelse från beroende i erforderliga fall och under för framtiden

betryggande villkor åstadkomnia avlösning av torpares, boiagsarrendatorers och vederlikars jordbruk på enskilda domäner. Uppenbarligen stå dessa frågor i mycket nära samband med av mig förut omnämnda spörsmål angående den s. k. norrlandslagstiftningen och dess utsträckning. De så kallade norrlands- och värmlaudskommittéernas utlåtanden giva också vid handen, att åtgärder i den riktning, varom här är fråga, bilda ett naturligt led i strävandena för upprätthållande av en självständig jordbrukarebefolkning. De allmänna förutsättningar för tvångsavlösning, som av norrlandskommittén uppställts, nämligen att sådan bör ifrågakomma endast där en för långt driven monopolisering av jorden skett eller eljest starka, samhälleliga skäl tala för ett dylikt ingripande i den bestående jordfördelningen, finner jag i det hela utgöra en lämplig begränsning för tillämpande av sådan avlösning. I viss utsträckning hava jämväl åtgärder i nu berörda riktning redan kommit till stånd med giltighet för landet i dess helhet. Jag erinrar därvid om, att 1918 års riksdag med anledning av Kungl. Maj;ts proposition antagit en lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m., varigenom en viss grupp av nyttjanderättshavare tillerkänts lösningsrätt, om än denna rätt genom riksdagens beslut enligt min uppfattning alltför mycket inskränkts till sitt omfång. Med det anförda har jag icke velat begränsa do sakkunnigas uppdrag till att blott begagna de uppslag, vilka framgått som resultat av hittills verkställda utredningar på förevarande område. De sakkunniga böra hava till upppift att utreda, vilka medel över huvud kunna befinnas lämpliga och erforderliga för att bevara jorden i den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand, bereda de kategorier av nyttjanderättshavare, som därav äro i behov, större trygghet i deras ställning samt underlätta tillkomsten av nya självständiga odlingslägenheter, där sådant av förhållandena påkallas. Det bör därvid ock ankomma på de sakkunniga att utreda vilka åtgärder, som kunna befinnas lämpliga för förbättrande av lantarbetarnas ställning, i den mån denna fråga kan anses äga samband med de spörsmål, som i övrigt tillhöra de sakkunnigas bedömande.» Behovet av bestämmelser om tvångsavlösning. Anser sig statsmakten uppfordrad till ett ingripande för a t t skapa Allmänna nya jordbruk även på enskild jord, k a n det väl sägas ligga i sakens na- erinringar, tur, a t t en sådan verksamhet, för så vitt den vill åstadkomima något avsevärt, oekså behöver ett ytterligare stöd i expropriationsbestämmelser. Vid förfogande över allmän jord har statsmakten fria händer. I fråga om enskild jord beror avgörandet på fria avtal. I den m å n sådana ej k u n n a åstadkommas på erforderliga platser eller i tillräcklig omfattn i n g behöves således tillvaron av en expropriationsrätt. Denna plägar för övrigt merendels framkalla godvilliga uppgörelser. Då sådana undantagsvis ej k u n n a åstadkommas utgör den ett y t t e r s t a medel för det sociala ändamålets förverkligande. Frivilliga uppgörelser k u n n a också omintetgöras eller ställa sig särdeles ofördelaktiga genom oskäliga prissättningar på jorden. Även ett sådant missförhållande k a n genom en expropriationsrätt tillrättaläggas. Såsom av redogörelsen i en bilaga till detta betänkande för utländska lagförslag och utländsk lagstiftning framgår, h a r på senare tider merendels en expropriationsrätt förbundits med ett s t a t s i n g r i p a n d e för skapande av nya jordbruk å enskild jord. Norrlandskommittén föreslog detsamma redan i sitt år 1904 avgivna betänkande oeh sedan h a r frågan

90 upprepade gånger varit föremål för svenska riksdagens behandling men städse nndanskjutits i avvaktan på regeringens prövning av norrlandskommitténs förslag. Även jordundersökningen i sitt värmtändsutlåtande å r 1915 gjorde en hemställan i enahanda riktning. Äbokommittén s k a t t a r i någon mån även ät samma uppfattning. I kommissionens instruktion har den förelagts att särskilt undersöka det redan av norrlandskommittén och värmlandsutredningen upptagna spörsmålet om tvångsavlösning såsom medel att skapa nya jordbruk. I likhet med norrlandskommittén och värmlandsutredningen bygger även detta förslag på, a t t den svenska statens omsorger för en jordlös befolkning, som söker en utkomst i nya jordbruk, bör stödjas av en expropriationslagstiftning. För en så allvarlig uppgift måste staten hava till sitt förfogande de hjälpmedel, som kunna stå till buds. E n sådan verksamhet, som är lagd att utövas under långa tider framåt, är icke heller betjänt med tillfällig hjälp för vissa konjunkturer. En sådan h a n d r ä c k n i n g kommer merendels för sent och kan icke tjäna framtiden. Detta åskådningssätt om behovet av stadganden, som stå till buds både för nutiden och för framtidens växlande behov, utgjorde också grundvalen för expropriationskommitténs år 1910 avgivna lagförslag. Vid besvarandet av den till södra och mellersta Sverige med undant a g av Dalarne och Värmland i jordkommissionens enquéte riktade frågan »efter vilka grunder lösningsvärdet bör bestämmas vid en friköpning, respektive tvångsavlösning av jord» hava uppgiftslämnarna, bestående företrädesvis av kommunalnämnder och egnahemsombud, deklarerat sin ställning till själva principfrågan. Största delen hava härvid uttalat sig mot tvångsavlösning såsom stöd för såväl friköpning av arrenden som bildande av nya jordbruk. Äganderätten till jorden måste, anse de, vara okränkbar. Författaren till redogörelserna för kommissionens enquéter har emellertid (del V sid. 98) framhållit, hurusom uppgiftslämnarna i stort sett representera den jordägande klassens opinion. Detta sammanhänger med den brist i valet av svårare, som till skillnad från norrlandskommitténs och värmlandsundersökningens enquéter vidlåda jordkommissions utredning (se kommissionens betänkande Del I sid. 344—348). Vill man emellertid ur de jordlösas synpunkt bilda sig någon n ä r m a r e föreställning rörande den omfattning, i vilken svårigheter kunna antagas möta för n ä r v a r a n d e för frivilliga uppgörelser utan stöd a v en expropriationslag, ställer sig saken i viss män olika, allteftersom det gäller mark, tillhörig bolag och enskilda spekulanter, eller gods, vanligen kallade herrgårdar. Bolags och Beträffande bolagens villighet att avstå jord för bildande av nya enskilda bondejordbruk, byggde 1896 års ägostyckningslag på antagandet av en tfrs jord" s å d a n villighet hos de norrländska bolagen, såvitt rörde de gamla a v bolagen förvärvade bondehemmanens inägojordar. Det ägostyckningsinstitut, som infördes genom nämnda lag, avsåg nämligen enligt motiven a t t även möjliggöra för bolagen att utstycka denna inägojord u t a n att behöva tillita avsöndringsförfarandet, som ej fick omfatta mer än en viss del av liuvudfastighetens jord och dessutom endast kunde tillämpas vid försäljning. Medelst ägostyckning kunde bolagen däremot avskilja sådana inägojordar på lager för kommande försäljningar. Den opinion, som sökte framkalla en dylik »lösning av norrlandsfrågan», åstadkom också, att åtskilliga dylika inägojordar avskildes

91 och försåldes eller behöllos tillsvidare i bolagens besittning. Emot en så beskaffad lösning restes emellertid protester från flera håll och till sist även i 1901 års norrlandsmotion, som n ä r m a r e skildrade detta lagstiftningsarbetes tillkomst och följderna av detsamma. Bolagens b e : nägenhet a t t utnyttja de nya möjligheterna avmattades dock snart. Sedermera tillkommo de norrländska ägostyckningslagarna, den ])rovisoriska 1905 och den definitiva 1909, som numera äger tillämpning i de fem norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands län, för att rädda vad som räddas kunde. Genom denna lagstiftning minskades antagligen antalet utstyckningar av inägojord ytterligare. I södra och mellersta delarna av riket gäller fortfarande 1896 års ägostyckningslag och även därstädes kan här och var tillämpning av densamma äga rum för att skilja inägojorden från skogen. Därjämte h a r pä vissa orter förekommit särskilt nu på sista tiden utstyckningar av inägojord i mängd från bolagsfastigheter utan försäljningar. Bevekelsegrunderna äro icke kända. Antagligen har det skett antingen för att hava utstyckad m a r k till salu, när bolaget fick ett intresse av en försäljning, eller ock, vilket är sannolikare, för a t t möjligen därigenom bliva oberoende av de bestämmelser i fråga om marktilldelning med mera som i en bebådad lagstiftning om friköpning av torp och mindre arrendebruk kunde komma till synes. Dessa bolagens åtgärder sammanhänga emellertid med n ä m n d a friköpniiigslagstiftning och avse förfogandet över de gamla färdiga jordbruken. Någon benägenhet från bolagens sida att avstå odlingsjord för nya jordbruk har i regeln icke försports, och ännu mindre lär er förefinnas villighet att avstå skogsmark för a t t tillgodose nya jordbruk med mark för husbehovsvirke. Så ä r förhållandet i hela landet. Både norrlandskommitténs, värnilandsundersökningeiis och jordkommissionens enquéter giva därom ett talande vittnesbörd. Anledningarna äro mycket naturliga. Bolagen hava köpt sina marker för a t t t r y g g a tillgång till egna skogsprodukter och man kan rimligen ej begära, att de av filantropi skola frivilligt avstå från sådan mark. Även om villighet därtill i vissa fall skulle förefinnas, möta ofta svårigheter därav, a t t inteckningar uti huvudfastigheterna endast med inteckningshavårens medgivande och med stora kostnader kunna dödas i de avskilda områdena, för den händelse nämligen köparna, såsom väl vanligen är fallet, önska erhålla dern befriade från ansvar för sådan gäld. Nu invändes visserligen ibland, a t t odlingsmark icke ä r begärlig på grund av de stora kostnader, dess uppodling krävde under tiden för högkonjunkturen. Detta gäller dock icke i samma grad under nedgående konjunkturer såsom nu är fallet. F ö r övrigt måste v å r t folk även under normala förhållanden räkna med möjligheten a t t k u n n a tillgodogöra sig den odlingsbara jorden. E t t stort intresse därför föreligger nu. Statens kolonisation av sina egna domäner är byggd på en sådan förutsättning. Saken kommer ock, trots svårigheterna, a t t ställa sig annorlunda, n ä r omsider kommer till stånd en effektiv organisation, som t a r hand om densamma samt vägleder och stödjer alla dem, som önska sig ett jordbruk. Även under högkonjunkturer med höga arbetspris äro under nämnda förutsättning utsikterna till nyodlingar ej uteslutna. Det får nämligen ej förbises, att uti v å r t land finnes mångenstädes i skogsbygderna en del jordfolk, som önska sig jord oberoende av alla kon-

92 juni-turer samt ej m ä t a sitt eget uppodlingsarbete efter priset på sådant arbete i lönemarknaden (se sid. 131 o. 1). E t t särskilt skäl föreligger dessutom för tillitande i kolonisationssyfte av bolagens odlingsbara jord, som nu ligger under död hand. Man h a r nämligen länge hänvisat till, a t t statens kolonisation på egna domäner vore tillfyllest och i varje fall borde först utnyttjas. Denna kolonisation har dock inga andra utsikter a t t erbjuda än nybyggesanläggningar i de nordligaste a v klimatet missgynnade t r a k t e r n a i v å r t land, där kronan i a w i t t r i n g a r n a s sista skeden kom till någon besinning och bibehöll avsevärda områden till kronoparker. Under v ä n t a n på denna kolonisations fullbordan skulle bolagens alla bättre belägna skogsmarker söderut och mellan floddalarna n ä r m a r e kusten, som fordom också ägdes av kronan och ursprungligen skänktes till bondeståndet, bliva till den jordlösa befolkningens skada fritagna från kolonisation åtminstone ännu en lång tid framåt. Detta kan icke v a r a riktigt. I nedan (sid. 179) refererade betänkande om kolonisation å bolagsjord i Norrland undersökas n ä r m a r e utsikterna för en ökad kolonisation å bolagsjord. Sedan kommitterade i sin inledning, såsom tidigare erinrats, a n m ä r k t a t t den till både n a t u r och läge värdefullaste odlingsjorden i stor utsträckning befunne sig i enskild ägo, bönders och bolags, göras ytterligare följande uttalande: »Härvid torde det vara kolonisationen å bolagsjord, som har den största aktuella betydelsen, sammanhängande med den norrländska trävaruindustriens ökade behov av arbetskraft för att kunna möta det allt starkare framträngande kravet på en rationell skogsvård å bolagens domäner.» Vidare yttras på annat ställe: »Det torde icke kunna förnekas, att de resultat av den norrländska trävaruindustriens kolonisatoriska åtgärder, för vilka i föregående kapitel redogjorts, måste karakteriseras såsom obetydliga; de innebära i stort sett försäljning av avsevärda arealer bebyggd inägojord, som synts bolagen obekväma att själva eller genom arrendatorer bruka, och som sålunda återgått i bonde- eller arbetarehand, en i och för sig lycklig utveckling, men nybildning av brukningsdelar, d. v. 8. en verklig kolonisation, har endast i mycket ringa utsträckning ägt rum. Och doek ligger det knappast något tvivel, att de ekonomiska förutsättningarna äro för handen för en vida livligare kolonisationsverksamhet än hittills på de norrländska trävarubolagens domäner.» Dessa, förutsättningar angåvos i betänkandet ligga i första rummet i bolagens intresse att erhålla levande arbetskraft för skogsbruket. F ö r att erhålla denna arbetsstyrka torde den ändamålsenligaste utvägen vara, att bolagen å sina m a r k e r beredde plats för fast anställda skogsarbetare. Om denna u t v ä g tillgrepes och om de jordbruk, som å t dessa arbetare upplätos, icke gjordes större, än att de kunde förse sina brukare med deras behov av ladugårdsprodukter, potatis och trädgårdsalster, så torde arbetarna i fråga kunna beräknas komma att årligen utgöra tvåhundra dagsverken. Till skillnad från de n u v a r a n d e bolagsarrendatorernas jordbruk, vilka ofta krävde anställande av d r ä n g eller a t t vuxna, söner stannade i hemmet för att biträda vid jordbrukets skötsel, borde till förenämnda små jordbruk ej beräknas mer ä n en arbetsför man. Kommittén beräknade, att för ett intensivt skogsbruk å

93 bolagens marker i Norrland och Dalarna erfordrades upprättandet a v 6600 n y a lägenheter å bolagens skogsmarker. Lösa arbetare voro en sämre arbetskraft på grund av bristande vana. Och om möjligheten av a t t äga tillgång till arbetskraft hos den självägande bondeklassen y t t r a s i betänkandet, a t t det må v a r a tillåtet uttala den förhoppningen, a t t den fortgående utvecklingen skall allt mera beskära dessa möjligheter. Men om bolagen u r den rena intressesynpunkten böra medverka till kolonisationen vore det å a n d r a sidan statsmakternas plikt att genom väl avvägda lagbestämmelser jämna vägen för detta intresses omsättande i handling. För detta ändamål föreslogs jämkningar i den norrländska ägostyckningslagen och i de norrländska bestämmelserna om jordavsöndring. E n ledamot i kommittén (Mauritz Carlgren), representant för bolag, var av skiljaktig mening. H a n hade ingenting att erinra emot betänkandets organisationsförslag och accepterar dess typer för kolonisation. Men h a n framhöll, att det finnes två slag av besutenhet, den som följer med avsaluskog och den som vilar på tillräcklig och väl belägen inägojord. Att kommittén räknade med den senare »i de större och centralt belägna jordbruksbygderna», däremot torde intet v a r a a t t erinra. Att däremot i den egentliga skogsbygden husbehovsskogen konstituerade bondejordbruket, vågade reservanten bestrida. H a n betonade, a t t lagstiftningen icke kunde skapa köpare till bondejorden. Frekvensen a v köpen vore en rent ekonomisk fråga. Hellre än att tilldela husbehovs.skog, som lätt skövlas, vore det sundare, att spekulanterna finge börja med att köpa vad de ville och kunde betala med minsta möjliga upplånat kapital. P å liusbehovsvirket borde sparas genom införandet på marknaden även i Norrland av goda byggnadstegel, som voro billiga, n ä r de slogos på byggiiadsplatsen. Den besparing av byggnadsvirke denna metod innebar, a n v ä n d särskilt för ladugårdarna, som r u t t n a fort, vore betydande. F ö r jordbrukarna liksom för a n d r a samhällsklasser måste det dessutom v a r a lättare att köpa behovet av ved och husvirke i det skogrika Norrland än annorstädes. Botemedlet mot missförhållandena vore ganska enkelt. Receptet vore det, som kommittén utan vidare förkastade, och hette fri jorddelning men icke obligatorisk medverkan av en kolonisationsnämnd. A t t med hot om en ytterligare norrlandslag söka förmå trävarubolagen till en kolonisationsverksamhet utöver deras egna legitima intressen ansåg reservanten olämpligt och ineffektivt. Kolonisationen å bolagsjorden borde överlåtas åt de väl statsunderstödda egnahemsbolagen och kolonisationsnämndema. Norrländska arrendelagen med sina femtonåriga arrendeperioder vore faktiskt hinder för kolonisation å bolagshemman. E n kraftig verkan skulle däremot erhållas genom inrättande av en statens fond för lån utan återbetalningsskyldighet till förmån för enklare, »smalspåriga» vägar. Enligt vad blivit upplyst, h a r detta betänkande om kolonisation å bolagsjord i Norrland icke lett till något initiativ vare sig offentligt eller enskilt från bolagens sida. Uti norrlandskommitténs, värmlandsundersökningens och jordkommissionens enquéter förekomma frågor, om befolkningen visat intresse a t t förvärva jord till jordbruk och tomter samt om bolags och godsägares benägenhet a t t tillmötesgå en sådan efterfrågan. Noi*rlandskommittén s a m m a n f a t t a r svaren från de fem norrländska länen samt Kopparbergs län sålunda:

94 »Gäller det att upplåta odlingslägenheter eller tomtplatser, äro bolagen i regel därtill så ovilliga, att det på de flesta håll betraktas såsom hart när omöjligt för en enskild att av bolag förvärva dylik mark, även om den bjudna köpeskillingen mångdubbelt överstiger markens värde. Undantag från denna regel synes huvudsakligen äga rum i fråga om tomtupplåtelser till egna arbetare ävensom där större befolkningscentra finnas i närheten, så att tomtförsäljningen kan bliva en affär. Även i fråga om tomter för allmännyttiga ändamål såsom skolor och dylikt synas bolagen på åtskilliga orter vara tillmötesgående. Vidare tyckes det framgå av svaren, att obenägenheten i förevarande avseende är större hos de stora solidare bolagen än hos de mera tillfälliga.» Enligt soekenombudcns svar till värmlandsundersökningen skulle inom Värmlands län befolkningens intresse för jordförvärv förekomma inom sju socknar, i betydande omfattning, inom 36 socknar i avsevärd omfattning samt i 42 socknar i mindre omfattning eller icke alls, varjämte svar saknas från 3 socknar. Av svaren framgår, sä ges det, a t t uppgiftslämn a r e ofta tagit sikte på den efterfrågan, som på något sätt givit sig tillkänna och ej beröra det jordbehov, som faktiskt förefinnes, men ej uttryckligen f r a m t r ä t t på grund av omöjligheten att förvärva jord. Om bolagens tillmötesgående omnämnes, att de »vanligen och av olika skäl äro obenägna att tillmötesgå efterfrågan på jord, något som g öres gällande från de flesta bruks- och bolagstrakter». I fråga om övriga delar av riket, det vill säga hela södra och mellersta Sverige med undantag av Värmlands ock Kopparbergs län h a r på jordkommissionens fråga 3 309 svar avgivits, d ä r a v 1896 från kommunaln ä m n d e r samt 1413 från enskilda personer. Av svaren från de enskilda personerna komma 1085 från egnahemsombud ävensom landsfiskaler m. m. samt 328 från arrendatorer, torpare och jordbruksarbetare. Av svaren förnekats i 2 784 fall att intresse för jordförvärv visat sig, under det att 295 svar bejaka frågan. De jakande svaren komma från Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohusläns, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län samt hava avgivits av följande yrkeskategorier: Kommunalnämnder Jordbruksarbetare Torpare Arrendatorer Arbetaxe (ej jordbruks-) Övriga uppgiftslämnaro

129 82 16 20 5 98 Summa 295

F ö r bedömande av dessa svar må erinras (se enquéten del V), att de avgåvos sommaren 1920 under en då ännu rådande högkonjunkt u r med starkt uppåtgående priser på både arbetskraft och industriprodukter. Uppgiftslämnarna meddela emellertid, att denna uteblivna efterfrågan r å t t under årtionden. Anledningen hade v a r i t att de ekonomiska förutsättningarna saknats. Morän jorden å det sydsvenska höglandet ville ingen med de nuvarande levnadsbehoven inlåta sig på, men även mossjorden och den v a t t e n d r ä n k t a markens uppodlande skulle kosta så mycket, a t t den k ömme att stå i mycket högre pris än redan odlad jord kostade. Prisen på lantmannaprodukter stode icke hel-

95 ler i någon rimlig- proportion, säges det, till priserna inom a n d r a näringsgrenar. I följd av a t t sålunda något intresse från den jordlösa befolkningens sida a t t förvärva jord. för bildande av n y a jordbruk icke förmärkts, h a r uppgiftslämnarna i regel icke k u n n a t besvara spörsmålet om jordägarnas benägenhet eller obenägenhet att tillmötesgå efterfrågan av oodlad jord. Emellertid kunde dragas slutsatser av svaren på frågan om benägenhet för att medgiva friköpning av arrendegårdar. De ined få und a n t a g enhälliga svaren på denna fråga gå i den riktningen, att flertalet jordägare ställa sig avvisande gent emot sina arrendetagares eventuella önskemål a t t få förvärva av dem brukade gårdar. Den jordägaregrupp, som är mest obenägen ifråga om friköpning synes vara bolagsgruppen. Om denna grupp anföres allmänt, att den praktiskt taget aldrig avhänder sig något jordbruk. Några uppgiftslämnare d r a g a härav den slutsatsen, att bolagen skulle komma ställa sig lika ovilliga mot eventuella önskningar om förvärv av bolagsjord för nybildning av jordbruk. Av dessa svar får man emellertid icke draga den slutsatsen, att södra och mellersta Sverige skulle vara definitivt koloniserat och u t r y m m e för nya jordbruk ej föreligga. Däremot strida uppgifterna om förefintliga odlingsmöjligheter inom nämnda trakter å fastmark och m y r m a r k samt icke minst genom en myckenhet vattensjuk m a r k s torrläggning. Att en myckenhet människor bland landsbygdens uppväxande generationer och i dessa tider även industriarbetare längta efter ett jordbruk även i nämnda trakter av riket är tett allmänt känt förhållande (se sid. 29). Att efterfrågan ej skett och säkerligen icke heller nu trots de dåliga tiderna sker i avsevärd omfattning, beror naturligtvis därpå, att ingen går och frågar efter jord utan att också samtidigt hava resurser att uppodla jorden och bosätta sig på densamma. När det gäller torrläggningsföretag är även en förmögen man oförmögen därtill, även om han finge disponera den vatten dränkta jorden. En väsentlig förändring i läget måste uppkomma, i händelse staten sätter sig i spetsen för kolonisationsverksamhet och tillhandahåller det stöd, som den ensamme individen saknar. Även u t a n en sådan uppryckning h a r från 295 håll svarats, att efterfrågan och intresse finnes. De många ansökningarna även i södra och mellersta Sverige att få lån av egnahemsrörelsen för skapande av ett eget jordbruk visar också, a t t ett intresse finnes och att det giver sig tillkänna, så snart behovet möter någon förståelse och en hjälpande hand. Egnahemsrörelsen har emellertid tillhandahållit i första hand redan odlad jord. Detta u n d e r l ä t t a r onekligen det nya jordbrukets tillkomst och för södra och mellersta Sverige med sin myckenhet även av stora egendomar får därför denna utväg icke saknas i ett program för en allmän kolonisationsverksamhet över hela landet. Man må också besinna, a t t svaren äro avgivna i huvudsak från kommunalnämnder, som bestå väsentligen av representanter för den jordägande klassen, särskilt i förevarande delar av landet, samt därutöver från de av jordbrukareklassen genom sina hushållningssällskap tillsatta egnahemsombuden. Såsom nedan visas, bestå dessa senare väsentligen av större jordbrukare och högre ämbetsmän. Det är givet att i dessa svar skall betonas med särskild styrka så väl jordbrukets bekymmer som obenägenbeten a t t till äventyrs å egna marker få släppa till jord för en n y

96 konkurrerande jordbrukarklass. Det k a n nog ligga stor sanning i de gjorda uttalandena men de måste i m å n g a fall v a r a färgade av uppgiftlämnarnas instinktiva egna intressen. Anledningarna och beskaffenhet a y den brist, som i detta avseende vidlåder jordkommissioiiens enquéter till skillnad från norrlandskommitténs och värmlandsundersökningens framhålles ovan (sid. 90) och som sagt ytterligare i reservationen till kommissionens betänkanden Del I. Det k a n n u inträffa, att ifall staten igångsätter en nybyggesverksamhet även å skogsbolagens därtill lämpade odlingsmark skall d ä r a v framkallas en invändning från j o r d ä g a r n a att de behöva denna odlingsmark för framtida upprättande genom bolagen av skogsarbetareboställen. Betänkandet om kolonisation å bolags jord bygger ju också på antagandet, att det för bolagen skulle v a r a förmånligt a t t använda sin odlingsmark på det sättet. Det är emellertid ännu icke försport, huruvida denna teori h a r v u n n i t någon anklang hos skogsägarna såsom innefattande på samma g å n g en ekonomiskt praktisk väg. Svensken v a k n a r emellertid sent till framsynthet — m å h ä n d a är så fallet även med andra nationer — och m a n får vara beredd på, att statens ifrågavarande initiativ k a n bliva en väckelse. H a r det emellertid gått så långt, får man också räkna med, a t t mången och kanske s n a r t de flesta stora skogsägare finna det för dem rent av v a r a en god affär att låta staten med stora uppoffringar kolonisera skogsbolagens odlingsmark i stället för de själva. Visserligen ä r det en större t r y g g h e t att kunna behälla äganderätten till marken och hava skogsarbetaren i sin hand. Men en n ä r m a r e eftertanke yppar kanske att statens ä g a n d e r ä t t s u t b r y t n i n g a r bliva för jordägaren till gagnet detsamma. Det k a n nämligen förväntas, a t t den nye jordbrukaren, även om h a n erhåller för besutenhet tillräcklig odlingsjord, dock g ä r n a åtager sig arbete i den närbelägna skogen särskilt under de långa vintrarna. U p p v u x n a söner, som gå hemma, begagna naturligtvis också g ä r n a tillfället därtill. I de avgivna svaren på jordkommissionens frågor förekomma yttranden, som varsla om ett dylikt vaknande intresse för statens kolonisations verksamhet å bolagsskogarna. Skogschefen Arvid Nilson i Sikfors uttalar till och med u t a n omsvep följande: »Nyanläggning av lägenheter av nuvarande arbetareboställenas omfattning ute på skogsvidderna måste vara av så stort intresse för en storskogsägare med otillräcklig bofast arbetskraft för skogsskötseln, att han måste vara benägen tillmötesgå framställningar om markförvärv för nyanläggning av dylika lägenheter även med offer av husbehovsskog m. m. och med risk att ej alltid få disponera arbetskraften från dessa nyanlagda ställen. Givetvis skulle nyanläggningar av sistnämnda slag i vissa fall även kunna ekonomiskt stödjas av fastighetsägaren i någon grad. Denna fråga om nyanläggning av småbruk eller boställen har alltså ekonomiskt sett ett helt annat läge än frågan om lagstadgad rätt för brukare att friköpa fastighetsägarens arbetarebostäder vilka bostäder han vid förvärven av fastigheterna litat sig till för att kunna uppnå en välordnad ekonomisk drift.» Det k a n på detta sätt hända, att staten återigen, ehuru i en annan ordning, kommer a t t genom kolonisation i Norrland i själva verket skänka de stora skogsbolagen mycket stora belopp u t a n något vederlag. Denna skänk består uti de omkostnader, som staten får vidkännas för kolonat

97 å bolagens skogar, tjänliga på samma gång för uppehåll åt skogsarbetare, u t a n att staten därför kan betinga sig någon ersättning a v nybyggaren. Om bolagen själva u p p r ä t t a t dessa kolonat, hade kostnaden stannat på dem. E n sådan fortsatt frikostighet, bör icke rimligen äga rum. Såsom den ovannämnda .skogsförvaltningen antyder, bör vid dylik kolonisation kronan först inleda underhandlingar med bolaget om ett skäligt bidrag till statens utgifter, helst svarande mot hela det belopp, som staten eljest skulle få själv vidkännas. K a n avtal härom ej träffas och fullföljes nybyggesanläggning, bör i expropriationslagen stadgas skyldighet för bolaget att avstå odlingsmark och husbehovsskog, eventuellt stödskog med a v d r a g å värdet för den fördel, som bolaget sålunda tillskyndas genom anläggningen. Det h a r inom kommissionen såsom ett skäl emot en expropriationslags antagande för n ä r v a r a n d e erinrats, att inom kommissionen på senare, tider ej funnits någon representant för de skogsindustriella intressena. Man saknade därför kännedom om trävarubolagens villighet att medverka vid en kolonisation. Det vore tänkbart, att, oavsett bolagens tidigare avvisande hållning, lagstiftningen i fråga i den nuvarande situationen icke vore behövlig. Då det väl knappast kan tänkas, att den förklarliga obenägenheten från bolagen att a v y t t r a jord skall k u n n a i sin helhet förbytas till villighet, så bör det väl för dem, som önska en sådan allmän frivillig anslutning v a r a välkommet, a t t det finns en expropriationslag, som verkligen skulle kunna framkalla en sådan benägenhet. Ganska viktigt k a n för detta ändamål dock v a r a att lagen för skäliga fall riktar sig rättvisligen mot alla ägare av enskild jord och ej blott mot bolag. Det må till sist erinras, att bolagens intressen på de flesta inflytelserika ställen finna försvarare utan någon egen representation. Givetvis hade det dock varit lämpligt, om i kommissionen plats vore lämnad för en målsm a n för de storindustriella synpunkterna. Men med än större fog borde någon representation då också beredas lantarbetare, torpare och mindre arrendatorer, vilkas talan mera sällan föres på samhällets t i n n a r . Till ämnets belysning må exempelvis framläggas följande lilla interiör. Sommaren 1901 besökte en medlem i norrlandskommittén (C. Lindhagen) bland annat Tåsjö by. Befolkningen där omtalade då, att utsökta tillfällen till jordbruksanläggningar funnes i trakten å mark tillhörig ett bolag. Mången hade önskat att kunna få förvärva ett stycke av denna mark för att odla jorden men ej kunnat erhålla någon. Det har nu för samma ledamot i norrlandskommittén uppgivits av ledaren för nämnda inventering, att sommaren 1922 där uppe till honom gjorts enahanda uttalanden. E n skogsbo sade sig på framställning att få köpa ett stycke jord erhållit från bolagets sida det svar, att detta kunde beviljas mot ett pris av 1 000 kr. tunnlandet. Ett avslag således i själva verket. Under icke mindre än tjuguen långa år har således denna jord fått i sanning ligga »under död hand». De jordlösas längtan har icke kunnat få något gensvar. Ett sådant exempel belyser väl ofrånkomligt behovet av en expropriationslag. Sannolikt äro dessa marker till på köpet gammal kronojord, som för icke så särdeles länge sedan skänktes av kronan till bondeståndet »för landets uppodlande och bebyggande». Den svenska statsmakten är verkligen tålig och dess folk icke minst. Norrlandskommittén framlade redan år 1904 förslag till expropriaJordkommissioncn.

IV.

98 tionslag för att avhjälpa just ett sådant missförhållande. Men det har icke varit möjligt, trots oavlåtliga bemödanden allt sedan den tiden, att kunna förmå en regering att skyndsamt taga hand om detta förslag eller en riksdag att fordra det. Den andra kategorien enskild jord, som kan ifrågakomma, utgöres a v s. k. gods, utplanterade på de bördiga slätterna eller i gynnsamma lägen inom skogsbygden. Dylika fastigheter förekomma ej i avsevärd omfattning uti Norrland u t a n företrädesvis i de övriga delarna av landet. Storgodsfrågan är ett invecklat och i den sociala jordpolitiken ännu allt för litet övervägt problem. Det bildande av n y a jordbruk, som hitintills försiggått med anlitande a v egnahemslånefonden och jordförmedlingen eller på föranstaltande av filantropiska eller spekulativa företag, h a r skett väsentligen genom övertagandet av större egendomar i sin helhet och utstyckning av deras odlade jord. I regeln hava nämligen endast sådana hela egendomar stått till buds. Den, som ämnar behålla en sådan egendomens jordbruk, styckar det ogärna, icke minst med hänsyn till åbyggnaderna, som äro avpassade efter hela fastighetens behov. U n d a n t a g förekomma för utstyckning av tomter i närheten av städer, järnvägsstationer och a n d r a centralpunkter, i den m å n därigenom kan p å r ä k n a s en avsevärd förtjänst. Det ä r merendels sådana spekulationer, som ligga bakom påståenden understundom om »villighet» från större jordägares sida att utstycka och försälja jordområden. E n följd h ä r a v är, att nybildning av jordbruk å enskild m a r k icke i avsevärd m å n skett i de trakter, där storgods saknas. Således framför allt icke i Norrland annorledes än genom hemmansklyvningar å bondehemmanen. Den enda norrländska företeelsen i jordbruksbildning, som väsentligen förekommit, är som sagt försäljning från bolagsjord av inägojorden till de gamla förvärvade bondehemmanen eller således a v bildade gamla jordbruk. Däremot har ingenstädes de olingsbara men oodlade m a r k e r n a å de enskilda godsen avsevärt tagits i anspråk för bildandet av nya jordbruk. Någon efterfrågan ens under lågkonjunkturer eller av jordfolk, som under alla omständigheter vilja odla jord, h a r på dessa domäner säkerligen icke ifrågakommit av den anledningen, a t t det icke lönar sig väcka ett krav, som enligt erfarenhet och sakens n a t u r icke kommer att bifallas. E n a h a n d a skäl, som göra bolag obenägna att frivilligt avhända sig odlingsmark, skapar samma obenägenhet även hos godsägarna. Den nyodling, som där kan ifrågakomma, gäller merendels utvidgning av det gamla jordbruket eller möjligen upplåtelse å t någon trotjänare a v plats till något torpställe. Av dessa erfarenheter framgår således, a t t i den mån för nybildning av jordbruk behöver från storgods t a g a s i anspråk odlingsmark eller till och med allenast vissa delar av den odlade jorden, kan man icke bygga på frivilliga upplåtelser. En expropriationslag måste för skäliga fall stå bakom för att åvägabringa upplåtelser godvilligt och i nödfall vinna tillämpning. Det å t e r s t å r då frågan, huruvida ett frivilligt avstående av ett storgods i sin helhet kan i tillräcklig omfattning på ett v a r a k t i g t s ä t t pår ä k n a s . Detta h a r betydelse för de fall, då efterfrågan å nybyggen ä r stor eller styckning av en större egendom skulle visa sig framsynt och leda till mindre omkostnader eller åbyggnadens omfattning ej medger,

99 a t t från egendomen avskiljes ens en mindre del av den odlade jorden, eller ock egendomen såsom i sin helhet vanhävdad enligt lag skall avstås, då sådant påfordras. Det finnes för närvarande ingen utredning, i vilken omfattning och på vilka orter ett sådant avstående kan v a r a a t t påräkna för n ä r v a rande och ännu mindre under kommande tider med växlande konjunkturer. För n ä r v a r a n d e förnimmas påståenden, a t t det är lätt a t t få köpa storgods i sin helhet. Lika visst är väl, att det finnes en myckenhet sådana egendomar i landet, som icke stå till huds ens för n ä r v a r a n d e , och ännu flera undandragas naturligtvis köpmarknaden till det nu avsedda ändamålet, n ä r konjunkturerna för jordbruket åter gå upp, såsom ju alltid inträffar förr elller senare efter en lågkonjunktur. Det påstås tillika, att storgods icke blott stå till buds u t a n ock k u n n a få köpas billigt. Någon verifikation på detta påstående och i vilken omfattning det kan anses riktigt s t å r icke heller att erhålla. Givet är dock, a t t med högkonjunkturers återkomst stiger priset kanske som sista gången svindlande högt och då h a r man icke längre någon glädje av prisbilligheten. I n t r ä d a åter normala tider, då lantbruket b ä r sig gott eller någorlunda, komma givetvis försäljningstillfällena a t t minskas avsevärt emot tider av hög- eller lågkonjunktur med deras spekulationer även i fastighetshandel. Ägaren kommer då, när fastighet ä r till salu, begära det högsta möjliga pris. I detta sammanhang må även erinras därom, a t t man svårligen k a n bygga en jordbrukskolonisation på en massförflyttning av jordsökande från de trakter, där de jordbrukssökande hava sin hemort, sina förbindelser samt äro vana vid förhållandena. I viss utsträckning k a n det visserligen ske, men icke utan betydande inskränkningar. Man må ock besinna a t t det här gäller att utnyttja de möjligheter, som landet i olika orter erbjuder. Värmlandsundersökningen framställde till kommunerna följande fråga: »kan ortens jordsökande befolkning sägas vara betjänt med, att jord anvisas i andra delar av riket, eller är det för den i stort sett oundgängligt eller fördelaktigast, a t t de erhålla den i hemorten 1» Svaren på denna fråga sammanfattas i värmlandsundersökningens betänkande sålunda: »Med stor enstämmighet framhålles jordanvisning i andra delar a v riket såsom tämligen betydelselös, även om u r jordbrukssynpunkt jämförelsevis bättre mark skulle kunna erhållas. Känslan a v samhörighet med hembygden, vana vid hemortens arbets- och levnadsförhållanden, bristande resurser för större förflyttningar med mera dylikt synas föranleda befolkningen a t t ställa sig avvisande mot jordanvisning utom hemorten eller länet. I åtskilliga svar, särskilt från skogsbygderna, gores gällande, att om utflyttning ändå skulle ske, ställes kosan ofta hellre till Amerika än till trakter inom landet.» Jordkommissionen h a r för sin del ej framställt en sådan fråga till orterna, enär det a v flertalet ansågs överflödigt. Det är således långt ifrån sagt, att storgods alltid kunna förvärvas på alla orter, där det skulle behövas för att tillgodose en erforderlig och lämplig kolonisation. Tvärtom är det ställt utom allt tvivel, a t t mångenstädes kommer en benägenhet a t t sälja en sådan egendom under alla förhållanden eller under vissa tidsperioder att saknas. Vid sådant förhållande skulle skyldighet a t t avstå sådan jord i sin helhet vid äventyr av expropriation, även om jorden ej är vanhävdad, kunna sägas

100 v a r a önskvärd. Ben kunde vara det även av den anledningen, att de stora egendomarnas utstyckning genom enskilda spekulanter och mell a n h ä n d e r visat sig olämplig, därför att tillräcklig omtanke ej alltid agnas att välja god och någorlunda l ä t t b r u k a d jord samt inköpen ofta även ske med avsikt att göra förtjänst på affären genom a t t nybyggarna u t t a g a höga köpeskillingar. På detta sätt bli till och med de »billiga» egendomarna dyra i nybyggarens hand. Det vore därför önskligt, a t t staten förmedlade även de frivilliga köpen av stora egendomar, under förutsättning nämligen, att .statsverksamheten för den sociala jordfrågan kommer under en omtänksam ledning, besjälad av sakkunskap och medkänsla med det som behöver stöd och hjälp. E t t uttryck för en sådan omtänksamhet återfinnes i lagförslagets 13 §. Uti förslaget h a r emellertid ifrågasatts skyldighet att avstå någon del a v den odlade jorden å ett storgods endast för t r ä n g a n d e fall. Villighet a t t avstå delar av storgodsens odlade jord h a r nämligen i stort sett mera sparsamt förekommit och kan icke heller framdeles i någon rikligare m å t t o förväntas. Någon skyldighet att avstå storgods i sin helhet, utom för den händelse att vanhävd föreligger, h a r däremot icke upptagits. Något påfallande behov därför föreligger knappast för närvarande, som ej k a n lika väl tillgodoses genom den partiella expropriationen i detta fall och de övriga utvägarna, N ä r m a r e erfarenheter om behovens omfattning och möjligheterna för deras tillgodoseende torde ock böra avvaktas. Åtgärden skulle dessutom innefatta på samma gång en expropriation av en familjs hem och näringsfång, under det andra medborgares hem och utkomstmöjligheter i enahanda omfattning respekteras. Det synes tillsvidare tillräckligt a t t den jord, som författningen antyder, k a n få tagas i anspråk för vinnande även av n ä r m a r e erfarenheter. Därtill kommer en annan sak, vars behöriga tillgodoseende måste närmare övervägas och icke får föregripas genom en planlös uppstyckning av allt för många större åkergods. Det börjar nämligen inför den sen a r e faran, som nu föreligger mångenstädes, resa sig allt större betänksamhet gentemot en sådan tidsföreteelse. Egnahemsrörelsen och även staten i sin medverkan därtill underhjälpa u t a n n ä r m a r e eftert a n k e de stora åkerbruksarealernas försvinnande. Man måste erinra sig, att v å r t land på de flesta ställena l ä m p a r sig mest för småbruk, vilka tillvarataga de till arealen begränsade odlingsmöjligheter, som ligga insprängda mellan berg och a n d r a impediment. Det bör då v a r a så mycket angelägnare, a t t det stora jordbruket på de platser, där u t r y m m e för detsamma finnes, icke försvinner eller åtminstone icke uppdelas uteslutande uti s m ä r r e jordbruk. De större arealerna åkerjord, sammanfattade i en brukningsenhet, behövas säkerligen för att tillgodose städerna, industrien och överhuvud taget den icke jordbrukande befolkningen med sådana livsmedel, som småbruket, vilket i första hand skall försörja b r u k a r e n s familj, icke m ä k t a r att i tillräcklig omfattning a v y t t r a . E t t rationellt b r u k a n d e av sådan jord med moderna jordbruksredskap utgör också en anledning att ej förhasta sig med att avhända samhället sådana möjligheter. Även om man är ense härom, tillkommer n u en annan omständighet, som å andra sidan lätt ikullkastar b e r ä k n i n g a r n a . Storgodsens problem är nämligen icke blott en teknisk jordbruksfråga och en nationalekonomisk angelägenhet, det ä r också ett socialt problem, som alltid s t å r k v a r och pockar på en lösning, nämligen det striidiea förhållandet för den händelse att vanhävd föreligger, h a r däremot icke upptagits.

101 mellan godsets ägare och dess lantarbetare. Denna fråga löses genom storgodsens uppdelning i småbruk men med äventyrande på samma gång av storbrukets ekonomiska uppgift. Genom mycket stora gods uppdelning i mindre men dock tämligen stora g å r d a r bliva de sociala olägenheterna i viss m å n mindre påfallande och det ekonomiska resultatet däremot lika gott, kanske ibland bättre än förut. Någon lösning a v den sociala frågan k a n dock ej sägas därigenom inträda. Storgodsfrågan blir således aldrig löst väl och ej ens någorlunda a n n a t än genom ett tillgodoseende a v både den tekniskt-ekonomiska och sociala sidan av densamma. H u r skall då detta kunna ske? E n u t v ä g är, a t t de sammanstörtande storgodsen tillsvidare övertagas a v det allmänna, staten eller kommun, om än kompetens därtill i lika hög grad som för dugliga enskilda företagare sannolikt icke skulle uppnås, åtminstone ej under n u v a r a n d e förhållanden. Även då bibehålies dock ett visst motsatsförhållande mellan en arbetsgivare, representerad av statens ämbetsmän, samt lönetagare. Detta k a n fortfarande föranleda slitningar. E n a n n a n u t v ä g är det kooperativa sambruket, för vilket k u n n a givas många former. I den m å n dylikt jordbruk i följd av nödvändigheterna tager gestalt och går framåt, löses den sociala och troligen även den tekniska frågan bättre än genom stats- eller kommunaldrift. Det må bliva framtidens sak att t a g a på sig dessa bekymmer. Det är i varje fall icke förevarande lagstiftnings uppgift a t t finna lösningen. I lagförslagets 13 § 4 stycket h a r endast uttalats, a t t försök böra begynnas och u p p m u n t r a s genom lämpligt kooperativt övertagande av storgods. I detta sammanhang bör ej förbigås en annan sak. Om storgodsen gå under i följd av konjunkturerna och egnahemsrörelsen, så kommer, på det sätt nämnda rörelse nu bedrives, vid storbrukens uppdelning icke blott uthusen utan även mangårdarna jämte omgivande parkanläggningar att förgås. De utnyttjas nu i stället ofta som upplagsplatser eller vårdanstalter för förkomna människor och r å k a under alla förhållanden till sist i det yttersta förfall. De gamla slottens k u l t u r v ä r d e och historiska insats i det svenska landskapet äro också en tillgång för nationen, som icke bör på detta sätt förgöras. Vad de enskilde sålunda ej förmå a t t bevara, måste det allmänna tillvarataga. Dylika huvudbyggnader med parkområden böra övertagas och pietetsfullt underhållas av det allmänna, stat, kommun eller kooperativa sammanslutningar, för något publikt ändamål eller såsom ett säte för ortens samlade kulturella strävanden. Den yppersta uppodlingen och kolonisationen av den svenska jorden Bondejord, h a r skett sedan gammalt genom böndernas liemmansklyvningar för a t t tillförsäkra t v å eller flera b a r n i familjen ett eget jordbruk. Under detta odlingsarbete hade nybyggaren stöd och skydd uti det i närheten liggande föräldrahemmet. Bonden odlade också upp för egen del då och då efter r å d och lägenhet. För ett sådant n a t u r l i g t odlingsarbete böra böndernas odlingsmark fortfarande stå dem själva till buds på såväl mindre som större gårdar. Uti en förut omnämnd motion (av P a u l Hellström m. fl.), väckt i första kammaren vid 1918 å r s riksdag begärdes utredning, h u r u kolonisationen å bondejord i Norrland mått© k u n n a kraftigare än hittills befrämjas. Det ifrågasattes, a t t målet kunde vinnas genom ändring i de norrländska ägodelningsla garna, genom ä n d r a d e villkor och bestämmelser för bidrag

102 från norrländska avdikningsanslaget och lån från norrländska nyodlingsfonden samt igenom a n d r a lämpliga åtgärder i huvudsaklig anslutning till vissa angivna riktlinjer för denna kolonisation. Det a n m ä r k t e s att den största och värdefullaste delen av de norrländska odlingsmarkerna i enskild besittning fortfarande befann sig i böndernas ägo. Åtgärderna för Norrlands kolonisation hade hitintills främst r i k t a t s på odlingsmarkerna å kronojord, vilka voro av mindre omfattning, av i allmänhet sämre beskaffenhet och med ogynnsammare läge än de å bondejord belägna odlingsområdena. E n jordbrukskolonisation i Norrland borde därför främst inriktas för tillgodogörande av de på de flesta bondehemm a n förekommande odMngslägenheterna och på att få böndernas egna söner och döttrar att bilda de n y a jordbrukslägenheterna. Dessa ägde de bästa personliga förutsättningarna för jordbrukskolonisation och de av dem u p p t a g n a n y a brukningsdelarna kunde lättast uppodlas och bebrukas. Detta arbete kunde nämligen företagas, medan de ännu voro k v a r i föräldrahemmet och ifrån detta kunde få bistånd. Hemmansdelningen borde därför företagas i god tid, förrän a r v i n g a r n a tillträda de delar av hemmanet, som en gång tillfalla dem, så att de unga redan tidigt veta, var de en gång skola få sina hem och redan vid unga å r kunna börja med a t t arbeta för det n y a hemmet® iordningsställande till såväl jord som hus. Härigenom skulle också kunna undgås en stor del a v de olägenheter, som nu i allmänhet åtfölja arbetena, då en av a r v i n g a r n a ofta måste med pengar utlösa flera syskon. Därigenom blevo hemmanen oskäligt belastade med improduktiva och betungande fastighetslån, och fler eller färre av böndernas söner och d ö t t r a r drivas bort från jordbruket över till andra näringar. Detta program åtföljdes av en uppräkning utav de olika i det slutliga y r k a n d e t sammanfattade åtgärder, som motionären ansåg böra övervägas. Riksdagen beslöt avlåta en skrivelse i motionens syfte. Rörande förekomsten av odlingsmark på norrländska bondehemman innehöll den ovannämnda motionen åtskillig utredning därom. Genom den förut omnämnda a v Emil Haglund på kolonisationskoimmitténs initiativ verkställda inventering av odlingsjord har ådagalagts, a t t odlingsjorden å de undersökta ställena är större och understundom b ä t t r e än odlingsmark å bolagsjord i motsvarande trakter. H u r förhållandet ställer sig inom övriga delar a v landet, därom gives som s a g t ej någon a n n a n utredning än som kan framgå av svaren på norrlandsliommitténs, värmlandsundersökningens och jordkommissionens därom u t s ä n d a frågor. A t t de odlingstillfällen, som förekomma i det övriga landet också till stor del äro att finna å bondejord torde emellertid v a r a otvivelaktigt. E n sammanställning a v vad, som kan anses ådagalagt om odlingsmöjligheter i allmänhet genom förenämnda olika utredningar återfinnas på a n n a t ställe i detta betänkande. Beträffande böndernas villighet a t t avstå odlingsmark för bildande av nya jordbruk framgår av förenämnda tre enquéter, a t t bondebefolkningen i allmänhet inom hela landet är föga benägen för partiell försäljning av jordbruksjord oodlad såväl som odlad. Då försäljning av bondejord förekommit, synes den i regel h a v a omfattat hemmanen i dess helhet och ej någon del av dem, åtminstone n ä r försäljning skett till oskylda. Försäljning av tomtplatser förekommer oftare men i vissa trakter ställer sig bondebefolkningen obenägna även till ett sådant avyttrande. Då ägostyckning och jordav-

103 .söndring från bondehemman förekommit synas de så gott som alltid hava skett på e t t sätt, som ej äventyrat bondgårdarnas bestånd såsom självständiga jordbruk, och h a r varken skogismark eller inägojord frånsålts i större omfattning ä n att den för hemmanen behållna jorden av olika ägoslag varit tillräcklig.

Skyldighet att avstå mark. Denna fråga är i allmänna drag behandlad redan i föregående kapitel Speciaiom behovet av expropriationsbestämmelser. Beträffande den omfatt- motiv till ning, i vilken skyldigheten skall föreligga, gäller, att det som skall 2 ° - 2 3 § § avstås i det speciella fallet, r ä t t a s efter den myckenhet inägor med tillbehör, som enligt förslagets 5—14 §§ böra tilläggas nybygge. H ä r följer en speciell motivering- för de särskilda stadgandena i 20—23 §§. Såsom förut framhållits bör en expropriationslagstiftning omfatta od- 20§imom. Ungsbar jord, tillhörig bolag eller förening för ekonomisk verksamhet. OjoiagsJor Det ä r ingenting annat än norrlandskommitténs gamla förslag, som nu '> äntligen förverkligas och på samma gång utsträckas även till det övriga riket. Det ä r givet, a t t om tjänliga åtgärder till jordens uppodlande redan vidtagits, bör expropriation ej lifrågakomma. Detsamma gäller ock, om sådan uppodling veterligen s n a r t är a t t förvänta. I sådant fall erfordras dock en påtaglig bevisning, som ställer denna förväntan utom allt tvivel. I likhet med norrlandslagistiftningeii och norrlandskommitténs förslag till expropriationslag h a r med bolag likställts enskild spekulant. Berörda lagstiftning och lag förelag definiera sådan enskild jordägare såsom »enskild person, som ej är bosatt å fastigheten eller å fastighet, som ä r i sambruk med densamma samt innehar fastigheten uppenbarligen för a t t tillgodogöra sig skogsavfeastningen». Denna formulering h a r bibehållits även h ä r dock med den förändringen, a t t det sista u t t r y c k e t utbytts emot »uppenbarligen innehar fastigheten väsentligen för a n n a t ändamål än att d ä r å idka jordbruk». Detta med anledning därav, a t t norrlandslagstiftningen även av domstol vantolkats därhän, a t t en spekulant, som avverkat all sin skog, icke längre kunde anses innehava fastigheten för a t t tillgodogöra sig skogsavkastningen. Likaså kan det vara företänksamt att en lag, som iskall omfatta hela riket, k a n vinna tillämpning icke blott på skogsspekulanter u t a n även på a n d r a spekulanter av enahanda kynne. Uti 12 § av jordkommissionens förslag till lag om r ä t t a t t förvärva och besitta fast egendom h a r till förtydligande av lagen avskiljts från dess tillämpning vissa uppräknade personer, som väl icke ä r o bosatta å fastigheten men ändock ej kunna anses innehava den i spekulationssyfte. Ifall n ä m n d a förslag blir lag bör en sådan förklaring inflyta även på detta ställe. Att redan n u låta införa i nybyggeslagen ett sådant stadgande h a r dock ansetts mindre lämpligt. Det ä r riktigare att förslaget i sådana delar ansluter sig i möjligaste mån till den ännu bestående norrlandslagstiftningens formuleringar. Skyldighet a t t avstå odlingsbar jord h a r ansetts böra vila även på en- 20 §2 mom. skilda jordägare, som icke äro a t t hänföra till spekulanter, nämligen (s ods ) n ä r egendomen faller mer eller mindre under kategorien gods eller

104 med a n d r a ord icke är att r ä k n a till bondejord. I lagen måste således uppdragas en gränslinje mellan dessa båda slag av fastigheter. I kronofogden Forsgrens förslag till lag om åtgärder för disposition av enskild m a r k för kolonisation löses frågan med följande formulering: »Pinnes i enskild ägo odlingsbar obrukad m a r k av det läge och den omfattning, a t t den anses ej skäligen kunna av ägaren inom rimlig tid tagas i anspråk för odling, skall sådan mark, såvitt nödigt är, v a r a tillgänglig för kolonisation.» Denna formulering u t t a l a r på det principiellt riktiga sättet just den skillnad, som för detta fall skall äga r u m emellan gods och bondgårdar. I tillämpningen möter dock sannolikt stor svårighet a t t för alla händelser reda sig med en sådan allmän regel. Missbruk av formuleringen kunna lätt äga rum. Det blir nödvändigt a t t söka u p p d r a g a en m e r a påtaglig gränslinje. Enligt statistiska centralbyråns för jordkommissionens räkning uppgjorda statistiska redogörelse har såsom gods upptagits egendomar, som äga ett taxeringsvärde av minst 200 000 kronor eller en åkerareal a v mer än 100 hektar. Det k a n därför ifrågasättas a t t även i lagen begagna denna gräns, dock så att med hänsyn till v å r t lands olika besk af.fenhet bägge talen kombineras. I motiven uppgives, a t t med denna gräns m å n g a s. k. mindre herrgårdar, i vissa trakter till och med mer än hälften falla under densamma och sålunda r ä k n a s till kategorien bondejord. Då sålunda denna g r ä n s ej ä r tillfredsställande h a r i förslaget i stället upptagits en g r ä n s av minst 125 000 kronors taxeringsvärde och en åkerareal av mer än 75 hektar, bägge talen kombinerade. Efter överläggning med de två sakkunniga inom statistiska centralbyrån, som haft ledningen av jordkomniissionens statistiska utredningar, h a r nämligen sistnämnda gräns ansetts v a r a en riktigare återspegling a v ^ verkliga förhållandet. Med densamma faller fortfarande även i Skåne bondgårdarna, jämväl de större, i regel under densamma. Till jämförelse m å erinras, att det danska lagförslaget medgiver expropriation a v en fastighet, som ä r taxerad till över 75 000 kronor och tillika h a r en åkerareal av mera än 150 danska tunnland det vill säga något över 75 h e k t a r . 1 Man h a r invänt, att gränsen ä r godtycklig. Detta ä r visserligen sant. Men en dylik invändning d r a b b a r alla sådana gränsskillnader, som i denna ofullkomlighetens värld måste ofta dragas av en lagstiftning och v a r a v även den svenska ä r fylld med exempel. I en blivande lagstiftning om friköpning a v arrendebruk kommer säkerligen ostridigt en liknande »godtycklig» g r ä n s a t t förefinnas mellan mindre arrenden eller bondearrenden, som skola ingå under lagen, samt mellan stora arrenden eller godsarrenden, som m a n icke vill h a v a medräknade. 20§3mom. I detta moment medgives ett överskridande a v den i mom. 2 dragna (bonde- gränsen för t r e särskilda fall. J0r ) Det är ådagalagt, a t t kolonisation i landet företrädesvis måste byggas på uppodling av k ä r r och andra vattensjuka trakter. E n sådan m y r m a r k k a n till skilda delar h ö r a under olika egendomar, således exempelvis en del till en bolagsjord, en a n n a n till ett gods och en tredje till en bondgård. Då sankmarken väl merendels måste i sin helhet åtminstone avdikas för jordbruk, skulle den omständigheten a t t en del av onyren tillhör en bondgård omöjliggöra dess användande för kolonisation, om ej överenskommelse k a n träffas. Dettei ä r så mycket betänk1

E t t danskt tunnland är lika med 0.55 hektar.

105 ligare särskilt i de n o r r a delarna av riket med deras rikligare tillgång på odlingsbara m y r a r , som bolag&jord, bondejord och även kronojord där ligga ofantligt splittrade och insprängda i varandra. Kolonisation däruppe skulle därigenom kunna i talrika fall väsentligen förfelas. Detta bör ej få äventyras. Vad sålunda a n m ä r k t s gäller även då m y r a r n a ligga i samfällighet. Av den inventering av odlingsjord, som nyligen ägt r u m på vissa ställen i Norrland, synes framgå a t t det finnes mera och delvis även bättre odlingsjord på böndernas än på bolagens marker. Ibland omfatta dessa odlingsmarker stora saninianhängande sträckor, ofta långt bort i utskogarna. N ä r det ä r påtagligt, att bonden eller hans barn aldrig bliva i stånd eller kunna få intresse av, att sådana m a r k e r genom ägarens försorg uppodlas, finnes ingen rimlig anledning, a t t u n d a n d r a g a dem odling för all framtid. I sådant fall bör också en skyldighet a t t avstå sådan m a r k k u n n a tillstädjas. H a r odlingsmark tillhörig bondejord tagits i anspråk av de två förstnämnda anledningarna, bör gårdens ägare dock kunna göra anspråk på a t t hans andel i marken får bibehållas vid hans fastighet mot erläggande av de på hans andel belöpande omkostnaderna. I alla tre förenämnda fall må dessutom ägarens bröstarvinge eller delägare i stärbhus, som äger fastigheten äga företrädesrätt till nybygge, som sålunda upptages på gårdens mark. Förslagets stadganden härom utgöra på samma gång ett bidrag till det av 1918 års riksdag begärda främjandet av kolonisation å bondejord genom ägarens barn. Den tid, inom vilken dylikt anspråk skall framställas, är s v å r t att i lagen n ä r m a r e bestämma. Förhållandena kunna ställa sig olika vid skilda tillfällen, särskilt då kolonisation sker på lager eller efter ansökan. Erforderliga bestämmelser härom må därför meddelas enligt 64 §. Detta moment innehåller det första medgivandet, a t t även odlad jord 20§4n skall kunna få tillitas. Det gäller sådan händelse, att någon mindre del av stamfastighetens odlade jord behöver och k a n u t a n men för denna tilläggas nybygge för vinnande av lämpliga gränser. I detta moment föreskrives skyldighet att avstå vanhävdad odlad J0§^* jord, oavsett vem som är ägare till fastigheten eller oavsett egendomens ^ ^ ^ storlek. Befinnes fastigheten i huvudsakliga delar ligga i vanhävd skall skyldighet föreligga att avstå fastigheten i sin helhet. E n dylik bestämmelse synes uppbäras av en allmän opinion. Mången gör gällande, a t t sådan jord skall i första h a n d tillitas och a t t därmed mycket m a r k skall vinnas för kolonisation. E n svårighet ligger emellertid uti olika .tolkningar av begreppet vanhävd. Givet är, att i en ort, där åkerbruket i allmänhet befinner sig på en efterbliven ståndpunkt, k a n såsom vanhävd ej tfå betraktas en hävd, som överensstämmer med det i orten vanliga brukningssättet. Föreligger en avvikelse härifrån till det sämre, först då begynner begreppet vanhävd att göra sig gällande. F r å g a n är då, h u r u hög denna vanhävd skall v a r a för att skyldighet att avstå jord skall inträda. Säkerligen får m a n icke v a r a för sakkunnigt sträng u t a n bör blunda för en misskötsel, till dess a t t den väcker uppmärksamhet i orten såsom en otillbörlig grad av vanvård. A t t uttrycka denna g r a d på ett avgörande sätt i lagtext är icke blott vanskligt utan helt enkelt omöjligt. H ä r k a n endast prövningen på platsen av

106 sakkunniga bliva lag. Om kommissionen funderade på denna cirkels k v a d r a t u r i en k v a r t eller under ett helt år skulle den stå lika vanmäktig inför det olösliga lagstiftningsproblemet. Ben inom kommissionen önskade g r u n d l i g a utredningen om den r ä t t a formuleringen, som tiden ej skulle medgivit, skulle bliva ett fåfängt företag. Man h a r sålunda a t t välja allenast emellan a t t låta lagen t a l a om vanhävd eller om avsevärd, märklig eller synnerlig vanhävd, såsom skäl för ett ingripande. E t t försök a t t definiera vanhävd på ett annat sätt förekommer visserligen i den norrländska uppsikts- eller vanhävdslagen. Där anses vanhävd föreligga, om »jordbruket å fastighet nedlägges eller om ägor och byggnader eljest så vanvårdats, a t t jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras». Dessutom föreskrives, att till en sådan vanhävd är ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som till sin n a t u r l i g a beskaffenhet ä r så dålig, a t t jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo. Norrlandskommittén hade definierat sitt förslag så, a t t vanhävd föreligger om »egendom så vanvårdas, att jordbrukets avkastningsförmåga ä v e n t y r a s eller för jordbruket nödiga byggnader bortföras eller lämnas a t t förfalla». Därutöver föreslog ej kommittén någon vidare föreskrift. E n ledamot som befarade, a t t den av kommittén föreslagna definitionen skulle giva lagen föga effektivitet, föreslog i stället följande begreppsbestämning : »Pinnes å bolag eller förening för ekonomisk verksamhet tillhörig fastighet i landet innägojord av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kan idkas, må jordbruket och de för detsamma nödiga byggnader ej vanvårdas — — —. Vanvård enligt denna lag skall anses föreligga, om jordbruket och byggnaderna äro i sämre tillstånd än det, vari de uti bondehand varande jordbrukslägenheterna i orten i allmänhet befinna sig. Såsom vanvård skall ock anses, därest å hemman, som uppkommit av nybygge, icke finnas inägor till vidd och godhet motsvarande vad i sådant avseende är i skatteomföringsinstrumentet upptaget. Vad sålunda stadgats, gälle dock ej för det fall, att efter noggrann undersökning befinnes, det jordmånen å en upptagen odling ej äger det odlingsvärde, eller, där fråga är om nybyggeshemman, som nyss sagts, detta ej någonstädes innehåller odlingslägenheter till angiven omfattning av den beskaffenhet, att jorden kan med fördel brukas ens av någon, som saknar andra utvägar tilll försörjning.» Godtages den norrländska vanhävdslagens bestämmelser även för ifråg a v a r a n d e lag blir resultatet nog, att .mycket litet jord i landet på den vägen blir tillgänglig för nybyggesanläggningar. Den för en vanhävdslag principiellt riktigaste definitionen synes v a r a den, som (förordats av reservanten inom norrlandskommittén. För en expropriationslag, som skall t a g a m a r k ifrån ägaren, måste däremot den förefintliga vanhävden n ä r m a sig ett oefterrättlighetstillstånd. I förslaget har därföre uttrycket synnerlig vanhävd valts såsom den lämpligaste begreppsbestämmelsen. N ä r uti en ort en vanhävd blir allvarligt uppmärksaimniad, anses den nog av befolkningen v a r a synnerlig. Det h a r anmärkts, att en bestämmelse om vanhävd i expropriationslagen kommer i konflikt med en blivande vanhävdslag och a t t i varje fall även i expropriationslagen en frist bör lämnas jordägaren a t t bättra

107 vanhävden. Detta senare k r a v h a r i förslaget tillgodosetts så till vida, a t t skyldigheten att avstå, m a r k upphör, då tjänliga åtgärder vidtagits till vanhävdens avhjälpande eller veterligen snart äro att förvänta. Något föreläggande a t t inom viss tid avhjälpa vanhävden k a n dock omöjligen ifrågakomma i denna lagstiftning. Anses detta nödvändigt, ä r den enda rimliga konsekvensen, att m a n alldeles avstår från att i expropriationslagen r ö r a sig med begreppet vanhävdad jord u t a n överl ä m n a r omsorgen om denna uteslutande å t vanhävdslagen. Skillnaden mellan de båda lagstiftningarna måste uppenbarligen v a r a den, a t t enligt vanhävdslagen ämnar m a n icke taga någon jord ifrån ägaren och förelägger honoon därför a t t iståndsätta den. Jämlikt expropriationslagen åter är meningen just a t t taga jorden ifrån ägaren och lämna den till en annan brukare som anses skola sköta den bättre, och därför sker det också u t a n vidare omgångar. För denna sista ståndpunkt måste man bestämma sig, om m a n över huvud taget vill räkna med vanhävdad jord såsom särskilt föremål för expropriation. H u r denna angelägenhet än avfattas i en expropriationslaigs text måste m a n bereda sig på, att vinningen i praktiken ej kommer a t t motsvara förväntningarna. Striden om egendomen Bogesunds v a n h ä v d är ett varsel om, a t t -man ej bör ställa förhoppningarna för högt. Det kan ifrågasättas och h a r i en tidigare redaktion av lagtexten även iakttagits, att gammal odlad jord, vara åkerbruket helt nedlagts, skulle också få tagas i anspråk oavsett fastighetens egenskap eller storlek. Detta möter dock den betänkligheten, att inan ej g ä r n a k a n gå tillbaka i tiden hur långt som helst. En tidsgräns, som alltid blir synnerligen godtycklig, måste därför uppdragas. Det kan icke heller anses v a r a billigt, att, då nedläggandet skett genom en tidigare ägare låta en efterföljande ägare umgälla åtgärden, i den m å n den ej v a r i t av förhållandena med fog påkallad. E n bestämmelse om skyldighet a t t avstå jord, v a r a odling helt nedlagts, borde således inskränkas till det fall, att nedläggandet skett genom den nuvarande ägaren. I övrigt skulle s å d a n jord falla under föreskrifterna om skyldighet aft avstå oodlad jord. Det synes dock v a r a tillfyllest a t t nöja sig med den sista möjligheten. Lagen bör söka undvika för många kompliceringar, åtminstone till dess erfarenhet om dess verkningar vunnits. Emellertid kommer m a n icke ifrån, att en gräns i varje fall bör uppdragas mellan vanhävd av jordbruk och detsammas nedläggande. Denna gräns är lagen näppeligen i tillfälle a t t kunna nöjaktigt definiera. Även h ä r ankommer det på tilllämpningen att lösa frågan för varje fall. U t i detta moment behandlas den inom jordkommissionen och utom 20 §6 mom. densamma mycket omstridda frågan, huruvida en expropriationslag på (odlad i0rå något mera omfattande sätt skall kunna inlåta sig även på odlad jord, '' som ej ligger i synnerlig vanhävd. I den allmänna motiveringen uti föregående kapitel har saken redan i sina huvuddrag behandlats och där angivas motiven, varför en viss skyldighet att avstå odlad jord även bör inrymmas under de möjligheter, som skola tillhandahållas a v lagen. Det h a r dock föreskrivits, att sådant m å ske endast där tillgång till annan lämplig jord i orten ej finnes samt behovet är trängande. Bestämmelsen såsom g r u n d a d på möjlighet a t t kunna tillit a en viss del, högst 25 %, av den odlade jorden å gods eller å fastighet tillhörande bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild

108 spekulant har klandrats särskilt därför, att därigenom skulle v ä x t följden å de större jordbruksfastigheterna äventyras och ingen vilja a n mäla sig som köpare av en dylik fastighet. E n stor katastrof ställe» till och med i utsikt. Häremot m å anmärkas, a t t i ett så genuint jordbruksland som Danm a r k h a r m a n icke föreställt sig dylika omstörtningar skola bliva e n följd av motsvarande stadgande i det danska förslaget till expropriationslag. x Även den nya tyska jordlagstiftningen medgiver, att en viss del av ett större jordbruk m å kunna tillåtas. Frånsett nu, att även en växtföljd kan ändras, vilket lär v a r a en mycket vanlig företeelse, finnes i 22 § en föreskrift, som förbjuder expropriation, då jordbruket därigenom skulle synnerligen försvagas eller synnerligt intrång ske vid skötseln av jordbruket. I instruktioner kan denna omfattande bestämmelse specificeras och då må där också kunna vinnas, a t t en orubblig växtföljd icke får trädas för nära. Slutligen stadgas i 19 § en möjlighet till dispens, som naturligtvis beviljas i alla skäliga fall. Antagligen finnes emellertid i Sverige likaväl som i Danmark och Tyskland egendomar i stor utsträckning, varifrån jord kan tagas u t a n att behöva äventyra en lämplig växtföljd på iden övriga jorden. Detta bestyrkes därav, att, såsom blivit upplyst från sakkunnigt håll, understundom inträffar att från en större egendom säljes endast en del av egendomens åkerjord till egnahemsrörelsen. Långt ifrån således, a l t förevarande moment ä r ägnat a t t utöda det stora jordbruket i landet, är det i stället så omspunnet med garantier, a t t fråga verkligen k a n bliva, om det g å r att få ut någonting u r detsamma i avsevärd omfattning. 22 §imom. H ä r stadgas den allmänna garanti för alla fallen, att skyldighet a t t (allmän a V s t å m a r k eller servitutsrätt föreligger ej, då huvudfastighetens jordgaranti.) j m j k € l l e r fik0gSlbru,k därigenom skulle synnerligen försvagas eller synnerligt intrång ske i följd av uppkommen svårighet i skötseln av jordbruket eller skogsbruket. Detta stadgande är riktigt i sak, men k a n bliva farligt i tillämpningen. Det l ä m n a r nämligen lätt rum för ett godtycke, som kan till väsentliga delar omintetgöra den uppenbara meningen med föreskrifterna i 20 och 21 §§. Allt beror på dem, som skola tillämpa lagen, på den oväld, den förståelse och det sociala intresse, v a r a v de äro mäktiga. Det skulle därför vara önskligt, att i lagen kunde inflyta någon specifikation på de omständigheter, som sålunda böra befria från skyldighet att avstå jord. E n ä r redan upptagen i momentet. Detta stadgar nämligen, att odlad jord må ej anlitas, om uthusbyggnaderna skulle bliva för stora i förhållande till den återstående arealen. Denna omständighet h a r särskilt angivits därför, att den ä r i och för sig mycket viktig och möjligen skulle kunna förbises. I övrigt möter det emellertid svårighet a t t göra någon uppräkning, som lämpar sig för v å r t lands olika förhållanden och som kan a n t a g a s skola passa för alla speciella fall. Förslaget h a r därföre icke gått vidare i en sådan u p p r ä k n i n g men i 23 § medgivit Konungen a t t vid behov lämna erforderliga anvisningar. Bland sådana anvisningar kunna exempelvis u p p t a g a s tyska lagens föreskrifter att i första h a n d skola tillitas sådana egendomar, vilkas ägare sällan vistas å dem eller för vilka ägaren eljest ej visar något större person1 I den danska lagen om fideikommissjords övergång till fri egendom stadgas också utan betänksamhet, att staten kan förvärva viss bråkdel av fideikommissets odlade iord.

109 l i g t intresse saant a t t å a n d r a sidan egendomar, som skötas på ett mönstergillt sätt och ä r o ett föredöme för orten, böra lämna orubbade. Man k a n ifrågasätta, h u r u v i d a ej i lagtexten bör u p p r ä k n a s även sådana omständigheter, som ej skola innefattas i densamma. Sålunda åsyftas av den icke den omständigheten, a t t en jordägare anser sin egendom hotad genom att främmande få slå sig ned invid eller uti dens a m m a under förmenande, a t t det nya folket kan tillgripa virke u r skogen, fara ovarligt med elden eller föra ett dåligt levnadssätt. Dylika allmänt förekommande invändningar mot kolonisation falla icke under synnerligt intrång och fråga är om icke det vore tillrådligt a t t såsom i tidigare redaktion också skett upptaga ett dylikt förbehåll. Man k a n aldrig veta, vad en avlösningsnämnd på en eller a n n a n plats k a n t a g a sig till, om dess majoritet r å k a r v a r a mindre väl stämd gent emot lagstiftningen, vilket k a n inträffa. Emellertid kan även denna sak måhända lämpligast ordnas vid behov i 'instruktionen och för övrigt kan enligt förslaget klagan över en sådan frågas avgörande fullföljas till regeringen. Det k a n tänkas, a t t en jordägare formellt utarrenderar ett mark- 22 §2mom. område till någon, på vilken han k a n lita, för a t t på detta sätt und- 1 ^ ar l ren ^\ komma sin skyldighet a t t avstå marken. E t t sådant arrendeavtal har, såvitt berör nämnda skyldighet, därför föreslagits icke skola hava någon verkan. Däremot måste hänsyn tagas till lojala arrendejordbruk. F r å g a n är kanske av m e r a teoretisk innebörd, då den kolonisation, soan k a n if rågakomma i v å r t land, väl i regel ej komimer i konflikt med de rättigheter, soui tillkomma en arrendator av ett jordbruk. För säkerhets skull böra dock bestämmelser finnas i lagen, h u r u vid en sådan konflikt skall förhållas. Grunden måste då vara, att en arrendators jordbruk ra aste skyddas på samma sätt som en ägares jordbruk. Skyldigheten för ägare a t t avstå m a r k får därför enligt detta moment icke föranleda, a t t det jordbruk, som arrendatorn innehar, därigenom synnerligen försvagas eller synnerligt i n t r å n g sker i skötseln av jordbruket. I själva verket kommer väl h ä r som sagt undantagsbestämmelserna till förmån för jordägaren a t t fullt täcka även hans arrendators behöriga anspråk. För mindre intrång däremot, som icke anses kunna uppväga gagnet av en nybyggesanläggning får arrendatorn lika väl som jordägaren nöja sig med skadestånd. P r a k t i s k betydelse får väl denna sak mest för sådan särskilt i Norrland förefintlig »slåttermyr eller kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet är av mindre värde». Norrlandslagstiftningen betonar uttryckligen, a t t dylik lägenhet ej skall r ä k n a s till sådan äng, som ingår i inägojord och därför bör tillvaratagas för jordbruket. Då en kolonisation ofta k a n if rågakomma just på dylika avlägset belägna slåtteiiägenheter, som ännu oekonomiskt tillgodogöres av ett primitivt jordbruk, bör en sådan sedvänja icke få hindra kolonisationen utan avlösas med ett skadestånd. Arrende av ett skogsbruk förekommer väl knappast. Då emellertid i södra och mellersta Sverige till skillnad från i Norrland ett arrendekontrakt lärer i allmänhet formellt omfatta hela egendomen med förbud dock inryckt i kontraktet a t t utnyttja skogen a n n a t än till husbehov, så är det nog till förekommande av vantolkningar tryggast, att lagen r ä k n a r även med förekomsten u t a v arrenderade skogsbruk. Något annat slag av lojalt arrende, för vilket en eljest laglig koloni-

110 sation bör vika, kan knappast förekomma och har därför i detta moment icke heller tagits någon hänsyn därtill. Förekommer sådant arrende och anse kolonisationens ledare uppenbart a t t ett intrång i arrendet skäligen bör äga rum, inträder förslagets bestämmelse om skadestånd. 22 §3mom. Vid kolonisation a v odlingsmark får självfallet ej hindras en n a t u r l i g och behövlig utvidgning av redan bestående jordbruk genom angränsande odlingsmarks uppodling eller t r ä d a s för n ä r a deras behov av husbehovsvirke och mulbete. I fråga om bondehemman är denna angelägenhet i förslaget redan tillgodosedd. Beträffande åter förekommande jordbruk å bolags, ekonomiska föreningars och spekulanters egendomar samt å s. k. gods får odlingsmark med tillbehör enligt förslaget tagas i bruk för nybyggesanläggningar. Man borde knappast ifrågasätta ett sådant oförstånd hos dem, som med sakkunskap skola leda kolonisationen, a t t de förlade nybyggen på det sättet a t t sådana jordbruks bestående skogsfångst och betesrätter samt deras n a t u r l i g a utvidgningar skulle på något sätt inkräktas. Emellertid är det på sin plats, a t t lagen fäster uppmärksamhet på denna angelägenhet, så a t t den ej vid något tillfälle förglömmes. E t t stadgande h ä r o m återfinnes i detta moment. En sådan bestämmelse hör också hemtma just i denna lag. För en blivande lag om friköpning av arrendebruk är det därför en fördel, a t t på förhand i god tid trygghet vunnits i detta avseende. 28 §. I en sådan lagstiftning som den förevarande, d ä r det i så hög g r a d gäller a t t kunna laga efter lägenheten, måste det finnas någon säkerhetsventil för tillgodoseende av sådana fall, som ej kunna förutses i lagen. För detta ändamål har här föreslagits en r ä t t för Konungen att befria från skyldighet att avstå jord, n ä r särskilda omständigheter därtill föranleda. Motivet till andra stycket återfinnes delvis ovan (sid. 47). Jordlösen yid tyångsavlösning. Historik.

En huvudsak vid expropriation är ersättningsbeloppet. Detta belopp l)eror på lagens bestämmelser därom och icke minst på medlemmarnas i vederbörande expropriationsnämnds personliga uppfattning, h u r lagen i ett föreliggande fall bör tillämpas. Enligt förordningen den 14 april 1866 om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov skulle ersättningen u t g å i penningar »efter vad jord eller lägenhet av lika beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, som ock särskilt till högsta belopp, för den skada, a n n a n än ägaren genom jordens eller lägenhetens avstående lider, allt med avseende å tiden för avträdandet». Uppkom skada för ägaren eller annan och v a r sådan skada ej beräknad i det belopp, som blivit bestämt, skulle ersättning därför också fastställas till högsta belopp, vartill skadan skäligen kunde skattas. I skogskomimitténs betänkande år 1909 föreslogs jordlösen för expropriation i visst fall av vanskött skogsmark till »vad jord av lika beskaffenhet i orten lägst skattas må». Norrlandskomimittén bestämde i sitt förslag om bildande av nya jordbruk lösen för jorden till »vad jord av lika beskaffenhet och godhet i orten i allmänhet gäller». Expropriationskommitténs betänkande å r 1910 förordade en »löseskilling motsva-

Ill rande egendomens värde». Den nu gällande allmänna expropriationslagens av å r 1917 huvudstadgande om lösen är att »för fastighet som exproprieras skall erläggas löseskilling motsvarande fastighetens fulla värde». E n förhöjd ersättning h a r sedan länge u t g å t t enligt lagstiftningen om vattenrätten. F ö r n ä r v a r a n d e stadgas i vattenlagen den 28 juni 1918 9 kap. 48 § a t t ersättning skall beräknas »till fulla värdet och hälften därutöver», d å fråga ä r om ersättning: 1) tillgodogjord vattenkraft så ock icke tillgodogjord, som uppenbarligen är avsedd för befintlig eller under byggnad varande anläggning; 2) fiskeverk, bevattningsanstalt samt annan därmed eller med byggnad för uttagande av vattenkraft jämförlig anläggning för vattnets nyttjande så ock skada å sådan anläggning; 3) mark, vartill äganderätt avstås, ävensom skada å mark till följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena, dock med undantag av skada, som består däri, att framtida torrläggning av mark genom vattenuppdämning hindras eller försvåras. Enligt lagen om elektriska anläggningar den 27 juni 1902 jämlikt dess lydelse i lag den 12 m a j 1917 skall ifråga om ersättning för jord eller lägenhet, som användes till framdragande av elektrisk starkströmsledning, vad för ändamålet erfordras ersättas enligt allmänna expropriationslagens grunder »dock att där jorden eller lägenheten skall a n v ä n d a s för annans r ä k n i n g än kronans, förhöjning i ersättning skall ä g a r u m med hälften av det belopp, som jämlikt de i samma lag stadgade g r a n d e r skall utgå». De ovannämnda olika formuleringarna för det värde, som skall leda till efterrättelse, ä r o ganska talande. Ingen av dem säger något bestämt om själva grunden för uppskattningen. Men de ådagalägga, a t t man sökt på ett famlande sätt giva u t t r y c k för någon vägledning, som m a n icke k u n n a t finna eller ej vågat återgiva. N ä r fråga uppstår om social expropriation, bör emellertid om möjligt en n ä r m a r e eftertanke äga rum. Det måste då brytas med de g a m l a formuleringarna och uppfattningarna i den allmänna expropriationslagstiftningen, som betonat och fortfarande betonar höga värde. Norrlandskommitténs förslag innefattade sålunda på den tiden a v n ä m n d a anledning ett bestämt avsteg från den gällande lagstiftningen. I en reservation (C. Lindhagen och J . Bromée) föreslogs åter en m e r a omfattande bestämmelse så lydande: »Lösen för det, som avstås, skall av nämnden uppskattas i penningar till högst vad jord av lika beskaffenhet och godhet uti orten i allmänhet gäller. Vid uppskattning av inägor och skogsmark får i allmänhet ej tagas hänsyn till deras värde för jordbruksändamål utan endast till vad de kunna anses värda såsom skogsmark. Tillika bör vid bestämmande av lösen för såväl inägor och skogsmark som åbyggnader jämväl fästas skäligt avseende å de utgifter eller kostnader ägaren i verkligheten kan antagas hava fått vidkännas för desammas förvärvande. Har fastighetsägare, med kännedom ätt fråga om jords avträdande från hans egendom blivit hos Konungen väckt, låtit, innan ersättning för jorden fastställts, bortföra eller nedriva därå befintliga åbyggnader, vare han underkastad att med byggnadernas värde på platsen vidkännas avdrag å lösen för jorden.»

112 Till stöd för denna hemställan anfördes av reservanterna: »Den nu gällande expropriationslagen har genom sina bestämmelser och sin tillämpning skapat den allmänna föreställningen, att expropriation är en dyr sak och att ägarna av det, som exproprieras, böra skörda betydande vinst av expropriationen. Detta förhållande synes mig dock kunna förklaras därav, att gällande expropriationslag avser att för det allmännas eller för bärkraftiga enskilda företags räkning expropriera även från småfolk deras egendom. Här däremot gäller det att från förmögna bolag expropriera mark åt obemedlade arbetare. Detta gör en betydlig skillnad. Vidare är att märka, att det nu gäller att från bolagen expropriera odlingsmark, som de själva ej kunna nyttiggöra för samhället och därför ej äga rättighet att besitta. Det inträder här ett förhållande snarlikt det, som föranlett, att det medgivits inmutningsrätt till malmfyndigheter å annans mark. Man bör också särskilt erinra sig, att vid trävaruindustriens inköp av hemman, förr såväl som nu, sällan beräknats något pris för inägor som sådana eller för åbyggnader eller för markens odlingsvärde, utan det är den skogsbördiga markens areal och duglighet för skogsväxt samt den rådande skogens värde, vartill tages hänsyn. Med hänsyn till dessa förhållanden, och till ändamålets sociala betydelse, synes staten billigtvis kunna göra anspråk på, att marken avstås utan särskild vinst för jordägaren; och kan därvid ifrågasättas, om ej hänsyn jämväl bör tagas till det låga pris, varför hemmanet i största antal fall förvärvats.» År 1906 ingav arméförvaltningen en framställning till regeringen med erinran, a t t vid förvärv för lantförsvarets behov utgifterna för de» förvärvade områdena vid flera tillfällen icke stått i rimligt förhållande till d e r a s värde. Därför hemställes om å t g ä r d e r mot detta missförhållande. Tillika framkastades tanken på en förändring av sättet för expropriationsnänindens sammansättning, så a t t den bleve av mera permanent n a t u r samt »genom sin sammansättning och verksamhet erhölle en sakkunskap, som vore nödig för en jämn och objektiv värdesättning». 1 anledning av denna framställning vitsordade samtliga länsstyrelser befogenheten av bestämmelser, som omöjliggjorde de dåmera vid expropriation högt uppdrivna jordprisen. Vid 1907 års riksdag väcktes .motion (C. Lindhagen) om en revision av g r u n d e r n a för jordlösen vid expropriation. Det erinrades däri bland a n n a t : »Den ersättning, som u t g å r till jordens innehavare, bör bestämm a s av billig hänsyn till denne, detta är visserligen obestridligt. Men den får icke heller v a r a oskälig. Ty därmed betungas det allmänna obehörigt. Och i många fall särskilt vid expropriation för att skaffa bostadstomter och små jordbruk, förfelas därigenom själva ändamålet väsentligt». Det erinrades om de missbruk, vartill lagen givit anledning. Det enda förnuftiga vore, att lösen utginge efter vad m a r k av ifrågavarande slag »i allmänhet gäller». E n högre ersättning än den n u sagda skulle kunna utgå, då någon uppenbarligen i god tro utan spekulationssyfte för någon m a r k betalt e t t högre pris än de vanliga, och särskilt då det gäller mindre jordlotter, som utgöra innehavarens huvudsakliga tillgång och på vilka han nedlagt avsevärt arbete. En lägre ersättning åter, n ä r jordägaren för a n n a n m a r k eller i andra avseenden vinner stora fördelar a v företaget, eller då det skall exproprieras m a r k till byggnadstomter eller småjordbruk å stora monopoliserade jordbesittningar, vilka ägaren förvärvat för en avsevärt lägre kostnad, än de vid tiden för expropriationen skulle i följd av oförtjänt jordvärdesteg-

113 ring betinga. I motionen hänvisades ock till den förenämnda reservationen till norrlandskommitténs betänkande. Lagutskottet (ordf. C. A. Sjöcrona) fann ändring i gällande lagstiftning vara a v verkligt behov påkallad. Visserligen, yttrade utskottet bland annat, är det såsom amnéförvaltningen anmärker av stor vikt a t t värdesättningen blir jämn och objektiv. Men om densamma jämväl skall kunna såvitt möjligt träffa ett med billighet överensstämmande värde, måste uppenbarligen i fråga om grunderna för värdesättningen meddelas sådana lagbestämmelser, som berättiga och förplikta vederbörande uppskattningsnämnd a t t t a g a i övervägande alla på bestämmandet av ersättningsbeloppet inverkande omständigheter u t a n a t t v a r a bunden av prisstegring å platsen. Utskottet tillstyrkte därför en hemställan om ändamålsenliga lagbestämmelser ifråga om grunderna och sättet för bestämmande av de ersättningsbelopp, som skola utgivas i anledning av jords eller lägenhets avstående. Denna hemställan bifölls a v riksdagen. Expropriationskommittén av å r 1910 förordade, att för egendom som exproprieras skall erläggas »löseskilling motsvarande egendomens värde». Sin uppfattning om grunden för ersättningen uttryckte kommittén sålunda: »Expropriationen medför och måste medföra en yttre rubbning i någon del av den enskildes egendomsförhållanden, men hans ekonomiska ställning såsom helhet bör lämnas orubbad. Expropriationsersättningen bör utgöra just så mycket, att hans förmögenhet efter expropriationen är densamma, som den skulle hava varit, om någon expropration ej ägt rum. Det är möjligt, att trots sådan ersättning det kan kännas som en uppoffring att avstå från expropriationsföremålet, men detta får den enskilde underkasta sig för det allmänna bästa, lika väl som han eljest måste fullgöra sina förpliktelser mot det allmänna, även när de äro betungade. » Någon vidare undersökning, efter vilka grunder fastighetens värde borde bestämmas, innehöll icke kommitténs förslag. Expropriationslagstiftningen av å r 1866 ansåg sålunda a t t hög betalning skulle erläggas för vad som exproprierades. I tillämpningen visade det sig sedan ostridigt, a t t expropriationsnämnderna i sina uppskattningar ofta överträffade dessa förväntningar. Anledningen var säkerligen, a t t genom jordens förvandlande alltmer till en handelsvara under inflytande av nya doktriner och gamla intressen utbildade sig e n uppfattning, att varje konstlat ingrepp i en vunnen ä g a n d e r ä t t innefattade något mycket kränkande för ägaren och följaktligen borde leda till en riklig gottgörelse för h a n s lidanden. Därtill kom säkerligen, a t t expropriationsnämndernas majoritet rekryterades från samhällslager, som särskilt voro bärare för en dylik opinion. Den nu gällande allmänna expropriationslagen a v år 1917 h a r i viss mån velat dämpa dylika tendenser. Då emellertid 1907 å r s riksdagsskrivelse i sådant syfte icke föranlett något ingående övervägande i^ expropriationskommitténs betänkande år 1910 eller i regeringspropositionen, h a r icke heller i den nu gällande lagen någon klar vägledning härutinnan kommit till uttryck. S n a r a r e k a n m a n säga att genom a t t i densamma expropriationskommitténs formell »egendomens värde» ersatts med uttrycket »egendomens fulla värde», en viss uppfordran ägt rum, a t t vid ersättnings bestämmande bibehålla något av det gamla åskådningssättet. Därtill medverkar också a t t nu gällande lag bibeJordkotmnissionen.

IV.

°

114 håller i huvudsak enahanda expropriatiensändamål som den g a m l a lagen. Den n y a bestämmelsen om expropriationsnämnds sammansättning h a v a svårligen kunnat medföra någon större omvandling av nämndernas personliga åskådningar. Följden lär också blivit, att expropriation även enligt den nya allmänna expropriationslagen blir ofta nog en dyr sak. Man kan fortfarande befara rikligt tilltagna ersättningar, beräknade på a t t bereda jordägaren till och med någon vinst utöver m a r k n a d s v ä r d e t och detta även om den jord, som skall exproprieras, ej varit efterfrågad i denna marknad. Allmänna Oavsett dessa förhållanden kräver den uppmärksamhet, som efter 1917 synpunk- förklarats böra ägnas den ditintills försummade sociala expropriationen, ett särskilt övervägande av dennas ersättningsfråga. I de under världskriget besegrade länderna h a v a såsom en följd av olyckorna framgått revolutioner i författningarna. Dessa omgestaltningar hava även sträckt sig till jordfrågan. Stora egendomar blevo därvid i större eller mindre utsträckning indragna till staten, understundom mot ersättning, ibland u t a n lösen. I vissa fall ställdes dylika egendomar allenast under expropriation mot en viss ersättning. Såväl för reducerade som exproprierade egendomar har i regel dock en go*tgörelse under handelsvärdet blivit fastställd. Vårt land befinner sig icke under inflytandet a v sådana förhållanden. Därför står en sådan lösning av ersättningsfrågan icke på dagordningen hos de svenska statsmakterna. Däremot böra dessa icke u n d g å a t t beh j ä r t a angelägenheten, att jorden erhålles till billigt pris. Någon vinst för jordägaren utöver jordens m a r k n a d s v ä r d e bör således för det första icke ifrågakomma. Viktigt är då till en början, att den jord, som behöver anlitas, icke p resumeras kunna när som helst säljas i den öppna marknaden. N ä r detta icke alls är förhållandet, bör jorden således icke betalas med ett pris, som en a n n a n begärlig jord erhållit u t a n såsom en jord, vilken ligger under död hand, såsom den faktiskt gör. I vissa a n d r a fall bör kunna ifrågasättas en viss minskning i ersättningen för a t t ej staten eller den enskilde eller båda skola bli över hövan betungade. Detta icke blott såsoui ett nytt uttryck allenast av den konfiskation, som redan nu ansetts kunna äga r u m genom progressiv beskattning av penningeinkomster. I själva verket är en sådan skenbar minskning i ersättningen byggd på skäliga grunder i de fall, där den enligt förslaget ifrågasattes. Det synes således ofrånkomligt, a t t vid expropriation för sociala ändamål ersättning för fordran ej bedömes efter allmänna expropriationslagen u t a n göras till föremål för särskilda stadganden. Visserligen är allmänna expropriationslagen även i ersättningsfrågan tillämplig u t i de två i denna lag insprängda fallen av social expropriation, nämligen för samlingslokaler till folkliga ändamål samt för frigörelse av tomter till byggnader på ofri grund inom samhälle med sammanträngd befolkning. Uti ensittarlagen, som för enahanda ändamål på landsbygden stadgar en lösningsrätt för husägaren, omnämnes endast, att ersättning skall givas. Den omtalar icke ens, att denna skall u t g å efter tomtens »värde», vilket dock väl är meningen. I dessa tre fall gäller det företrädesvis tomtmark. Det ä r en mera k u r a n t vara och lösenbeloppen k u n n a väl ej bliva så avskräckande stora (se sid. 120). N ä r det däremot ä r fråga om n y a jordbruk blir saken mera invecklad.

115 Då framträder med s t y r k a nödvändigheten av en omläggning av de gamla bestämmelserna i ersättningsfrågan i den riktning, ovan sägs. Man k a n då ifrågasätta, h u r u v i d a ej, d å den gamla expropriationslagen kräver det värde som »högst gäller» och den nuvarande »fulla värdet», lämpligen bör för en social expropriation som norm fastställas det värde, som i orten »lägst gäller» såsom 1896 å r s skogskotmmitté för sitt ändamål ifrågasatte. Den gamla lagen ledde till, a t t vid expropriation av m a r k för allmänna ändamål passade enskilde på i förhand och köpte upp marken till växande pris för a t t gå i vägen för det tillämnade företaget och inhösta rövarvinster. Eller ock anordnade ägarne själva små partiella försäljningar till uppdrivna pris för a t t få prejudikat på »vad jord av enahanda beskaffenhet i orten högst gäller». Begreppet »lägst gäller» innebär på annat s ä t t en lika vansklig, nästan ogripbar utväg för värdesättningen. E n praktisk betydelse d ä r a v skulle vara, om det allmänna å sin sida anordnade små försäljningar till mycket lågt p r i s för a t t få ett prejudikat till sin fördel. Men detta kan ju icke ifrågakotmma. Det återstår nog ingen a n n a n utväg än a t t uppriktigt, liksom norrlandskommittén föreslog, bestämma det värde, som »i allmänhet gäller> såsom det normgivande. Vad innebär då ett sådant värde utan någon fast stödjepunkt? Förmodligen menas därmed, liksom det liktydiga begreppet »värde» r ä t t och slätt, handelsvärdet för tillfället. Man får skaffa sig uppgifter om försäljningar på sista tiden och söka draga slutsatser därav. Men handelsvärdet för tillfället k a n v a r a ett onaturligt uppdrivet konjunkturvärde. Det kan m å h ä n d a h a v a betalats för a n n a n jord. men icke stå till buds för just den jord, som exproprieras. E t t sådant värde k a n giva anledning till mycket godtyckliga lösenbelopp. Det finnes emellertid en fast utgångspunkt, tjänlig åtminstone till Taxeringsvägledning för en värdesättning, som vill försöka v a r a rimlig, nämligen värdet det officiella taxeringsvärdet. Detta h a r tillitats exempelvis i D a n m a r k ^ ** för enahanda ändamål. Taxeringsvärdet är behäftat med brister. Men det är i alla fall det officiellt fastställda fixerade värde, somi skall ligga till g r u n d för m å n g a viktiga prövningar. Det kan v a r a av vikt, a t t det alltmer vinner i anseende genom att tagas i bruk för ännu flera uppgifter. Desto samvetsg r a n n a r e kommer det med tiden att bestämmas. Visserligen skall taxeringsvärdet särskilt tjäna beskattningen, v a d a n strävanden icke komma att saknas a t t sätta det någorlunda högt. Enligt senaste bestämmelser skall till ledning för dess fastställande t a g a s just jordens saluvärde. Såsom ofta blivit uttalat, komma dock taxeringsmyndigheterna säkerligen fortfarande som förut att hålla värdet på ett måttfullt och ofta lågt plan, åtminstone för jordbruksfastighet. Genom a t t hålla sig till taxeringsvärdet vinnes en ledning, en högsta norm, vilken, såvitt på lagen ankommer, förbjuder tanken på uppdrivna löseskillingar. Uti denna norm h a r även tagits hänsyn just till den ifrågavarande fastighetens läge och beskaffenhet och därmed uteslutit förevändningar att räkna med köpeskillingar i orten, som betingats av a n d r a lägen och olika beskaffenhet hos de sålda fastigheterna. I överensstämmelse med denna uppfattning är 24 § i förslaget avfattad. Därmed kan dock ej undvikas, att värderingen av det stycke jord, som skall utbrytas, kommer att bero på en oftast mycket summarisk prov-

116 ning av vad som av taxeringsvärdet kan anses belöpa på n ä m n d a markområde. Speciell F r å n s e t t denna allmänna värdesättning u p p t a g e r förslaget uti 25 § W25 s^ o c ^ s å e n speciell uppskattning för vissa fall. mg( *)• u t i 1 mom. stadgas, a t t odlingsbar m a r k ersattes efter det värde, som bör å s ä t t a s den u t a n hänsyn till det särskilda värde, vartill markens brukbarhet för odling k a n uppskattas. Därmed är i själva verket uttalad ungefär samma grundsats, som återfinnes i en del utländska nyare expropriationslagar, nämligen a t t viss m a r k s värde skall ej uppskattas till högre belopp än vad som motsvarar den avkastning, som marken lämnar. Man skulle ock kunna utbyta den n u föreslagna formuleringen mot nämnda grundsats. M y r m a r k bör således ställa sig mycket billig. Fast mark betalas endast efter dess värde som skogsmark. Grunden för a t t markens jordbruksvärde ej tagits med i beräkningen för oodlad jord är främst den, att expropriation enligt förslaget får äga rum endast för sådan odlingsmark, som antages ej komma a t t av ägaren, åtminstone inom överskådlig tid, tagas under bruk för odling. Marken ligger således värdelös för sitt berörda ändamål och skall därför icke heller i sådant avseende värderas till något. Bestämmelsen i 3 mom. erfordrar en n ä r m a r e förklaring, Den samm a n h ä n g e r med frågan om kronans jorddonationer, som på senare tider låtit höra av sig åtskilligt i riksdagen och även annorstädes. K r o n a n har som bekant genom avvittringsverket skänkt större delen av sina ofantliga skogar i Norrland och övre Dalarna till bondeståndet för främjande av landets uppodlande och bebyggande. I Värmlands skogsbygder hava de enskilde u t a n donation helt enkelt tagit kronoskogarna i besittning. Donationerna hava på bekant sätt i stor utsträckning förfelats genom att skogsmarkerna i stället övergått i skogsbolagens händer. Till industrien h a r kronan också skänkt stora skogar i all synnerhet de s. k. rekognitionsskogarna med villkor, a t t industrien skulle hållas vid makt. Även detta villkor har ej uppfyllts, men det oaktat ha skogarna bibehållits hos de gamla ägarna eller av dem överlåtits till andra. E n talan av kronan om återvinning ogillades år 1897 av högsta domstolen. Härtill komina kronans jorddonationer till städerna, om vilka dock nu ej är fråga. P å dessa missförhållanden fästes uppmärksamhet uti en reservation till norrlandskommitténs betänkande. Saken upptogs därefter motionsvis bland a n n a t vid riksdagarna 1908, 1909, 1910 och 1911. P å sista åren h a r speciellt frågan om rekognitionsskogarnas och de till bergsbruket anslagna skogarnas återgång till kronan väckts i riksdagen. I regel hava alla dessa framställningar understöt ts av andra kammarens flertal, varemot de fallit i första kammaren. F r å g a n h a r också föranlett uttalanden från kammarkollegium samt petitioner från orterna till regeringen. Det sista uttalande av andra kammaren om rekognitionsskogarna och bergsbruksskogarna ägde r u m år 1922 och utmynnade i en hemställan om undersökning, huruvida och på vad sätt rekognitionsskogshemman och till bergshanteringens understöd anslagna skogar kunde återföras till kronan. Dylika återkommande opinionsyttringar ådagalägga, att den allmänna rättskänslan icke vill finna sig i de skickelser, vilka mot kronans avsikter överfört dessa egendomar i ovidkommandes händer. Man åberopar nu från flera håll, att allmän jord skall i första rummet tillit-as för ny-

117 byggen och då menar denna folkopinion, att i sådan händelse skola även kronans gamla jorddonationer v a r a med. Det folk som lider under otrygghet och hemlöshet. Uti de orter, där dessa stora egendomar äro belägna, hava levande bevarat traditionen och känslan av, att en oförrätt h a r begåtts emot de jordlösa folklagren. Det h a r i skilda tider och säkerligen i de flesta länder förhållit sig så, att n ä r jord på dylikt sätt gått bort från det allmänna, det vill säga från alla, så har den undre världen, som behöver jorden för sin existens, krävt den tillbaka. Innehavet av en sådan egendom är ställt på lotteri. Det är en egendom, å vilken minnet av rättskränkningen — icke människornas men förhållandenas — vilar såsom ett oavlösligt servitut. Statsmakterna hava ännu icke kunnat ena sig om någon aktion i fråga om de till industriens understöd förgäves givna kronojordarna. Beträffande åter misslyckandet i vidsträckt m å n av jorddonationen till det norrländska bondeståndet, så hava statsmakterna dock genom norrlandsJagstiftningen nedlagt en mycket stark gensaga däremot. Jordkommissionen har icke något uppdrag a t t överväga frågan can återvinnandet till statsverket av n å g r a kronodonationer samt möjligheten och lämpligheten av en sådan åtgärd. Men när det gäller nu a t t även på dessa jordområden ifrågasätta utbrytning av en del små odlingsmarker med husbehovsskog, jämförelsevis obetydliga fläckar i det stora skogslandskapet, så inställer sig osökt den frågan, om kronan för ett så behjärtansvärt ändamål skall v a r a nödsakad att med fulla värdet återköpa vad hon med givmild h a n d skänkt till ett nu förfelat ändamål. Man kan icke skapa, i våra dagar allraminst, av ingenting och statens bördor växa ofantligt. Var och en får hjälpa till att bära dem på sitt ställe. H ä r föreligger verkligen, synes mången, ett synnerligen berättigat krav, att de, som blivit ägare till dessa skogar, hjälpa till något även med sin m a r k för att lindra nödläget hos dem, som ej hava någon. N ä r det framdeles gäller att friköpa de småbruk, som också finnas på dessa skogar sedan gammalt, bör det säkerligen icke ifrågakomma annat än att den jord, som de själva och deras företrädare uppodlat skola tillfalla jordbruken utan någon lösen. Nu åter är fråga om ouppodlad skogsmark, på vilken den tillträdande nybyggaren ännu icke nedlagt något arbete. Då får man skilja på två fall. Sitter den gamla ägaren kvar, som övertog marken av kronan för så gott som ingenting eller h a r en efterföljande ägare betalat ett vida ringare värde än det som nu gäller, så bör han icke heller tillerkännas mera än h a n givit för förvärvet. De vinster statens skogar avkastat i den privata ägarens hand äro i alla fall så ofantliga, att denna tribut från skogen till det lilla, fattiga jordbruket icke kan v a r a någon överloppsgärning u t a n en ringa samvetsskuld. H a r däremot den nuvarande ägaren förvärvat skogen till det pris, som ungefärligen nu är gällande, ställer sig frågan något annorlunda. H a n k a n med större fog göra gällande a t t tillerkännas hela värdet. Emellertid h a r han dock köpt en egendom, belastad med det servitut, som, på sätt ovan sägs, vilar på densamma. H a n s förluster bliva måttliga, ja säkerligen inga, om han ej får ut hela det marknadsvärde, som k a n anses belöpa på den lilla så länge under död hand vilande odlingsmarken med tillbehör i husbehovsskog. E n minskning i priset bör därför v a r a även h ä r särdeles försvarligt. Enligt förslaget h a r därför ifrågasatts en reducering av lösenbeloppet. Procenten ä r liksom motsvarande pro-

118 cent a v odlad jord, som kan i vissa fall tillit as bestämd till 25 %. Detta a v d r a g gäller emellertid ej ersättningen för växande skog. Förslaget upptager i 5 mom. även ett eventuellt avdrag i löseskillingen for den n y t t a , som en större skogsägare kan anses erhålla genom a t t staten b r y t e r bygd och skapar möjligheter till arbetshjälp inom eller invid hans domäner. Rörande grunderna och beloppet för detta a v d r a g har n ä r m a r e talats i annat sammanhang (sid. 96—97).

Förfarandet vid tvångsavlösningen. Dcii allFörslaget bygger på, a t t frivilligt a v t a l skall i första hand ingås, manna Lyckas ej detta må staten använda tvångsavlösning (expropriation), viltionslagen. ken utväg säkerligen här som i andra fall enligt erfarenheten p l ä g a r i de flesta fall föranleda frivillig uppgörelse. Enligt den allmänna expropriationslagen bestämmer Konungen om expropriation får äga rum och även vilket område den må omfatta. Lösen åter för det, som avstås, bestämmes av en expropriationsnämnd, vars beslut ej får överklagas. P a r t e r n a äga komma överens om, h u r många och vilka personer skola deltaga i nämnden. Eljest utgöres den av en ordförande, som för varje län utses för tre år av länsstyrelsen, H a n skall v a r a »en i praktiska värv väl förfaren man». Dessutom skall nämnden bestå a v fyra ledamöter, av vilka vardera parten utse en och rätten två ledamöter. Dessa fyra u t t a g a s u r en korporation vald inom varje län för tre år, nämligen 24 personer av landstinget och om stad, som ej deltager i landsting finnes, 12 av stadsfullmäktige i varje sådan stad ävensom så många av länsstyrelsen utsedda, som motsvara antalet av dem landstinget och stadsfullmäktige valt. I den m å n är möjligt, skall iakttagas »att länets olika delar och de särskilda slag av sakkunskap, som för expropriatioiisnämnden inom länet äga den största betydelsen, bliva behörigen företrädda bland de valbara». Minst halva antalet av dem landstinget och 12 av dem länsstyrelsen utser böra v a r a ägare av jordbruksfastighet. Expropriationsmålet instämmes till underrätten i den ort, d ä r fastigheten är belägen. Rätten har i detta fall ingen n ä m n v ä r d befattning med själva sakfrågan utan sammanhåller formellt frågans handläggning samt expedierar avgörandena. Visserligen h a r rätten befogenhet att jämka den av nämnden bestämda ersättningen men endast av formella grunder såsom om ersättning bestämts till lägre belopp än den exproprierande i målet erbjudit eller till högre belopp än den till ersättningen berättigade i målet yrkat. Rätten bestämmer ock om ersättning till expropriatioiisnämnden, om överenskommelse ej träffas. Den allmänna expropriationslagen reglerar fortfarande huvudsakligen endast expropriation för de forna allmänna ändamålen. Den särskilda hänsyn, som en social jordpolitik kräver, har icke funnit något uttryck i denna lag. Fortfarande som förut nödgas m a n antaga, a t t expropriationsnämnden ofta fullföljer de gamla traditionerna och blir benägen a t t u p p s k a t t a det, som skall avstås till högsta möjliga belopp. Erfarenheten lär också gått i sådan riktning. Bestämmelser i lagen med små modifikationer i lösenbeloppet skulle nog båta föga. Nämndens n y a sammansättning innebär icke heller n å g r a garantier

119 lor insikt och omtanke om ett socialt ändamål. Enligt 1866 års expropriationsförfattning valdes nämnden i själva verket huvudsakligen på sätt om skiljemän är stadgat. Parterna ägde utse vardera en tredjedel samt domstolen återstående tredjedelen av nämndens nio ledamöter. Härigenom blev denna nämnd, som hade att utan appell avgöra ersättningsfrågan, icke ens till skenet en domstol utan en intresserepresentation, där utsikterna till ett objektivt bedömande hängde på de av domstolen utsedde ledamöterna, vilkas ställning och uppfattning, också berodde på slumpen. I den nya lagen ville man avskaffa en sådan metod att utse nämnden samt i stället åtminstone formellt giva expropriationsnämnden en något mera oväldig karaktär. Detta kan dock knappt sägas hava ägt rum i någon påtaglig och genomgripande grad. Den korporation, ur vilken ledamöterna skola utses, behärskas enligt lagens föreskrift av länsstyrelsen och jordägareintresset. Parterna skola fortfarande hava representanter även i själva nämnden. Möjlighet för representation för ortskännedomen, som i förevarande fall är särdeles behövlig, kan icke heller med visshet påräknas. Därtill kommer, att nämnden här säkerligen måste anförtros även annat avgörande än ersättningsfrågan. Enligt den allmänna lagen skall regeringen alltid i första hand träffa avgörande om jordens avstående samt läget och omfattningen av densamma. Nämnda lag avser merendels vissa till läget tämligen givna tomtområden eller en utstakad sträckning till en järnväg. Dylika ärenden förekomma icke ofta och de kunna lätt föreläggas i ett tillräckligt utrett skick genom dokument. Här åter gäller det prövning av ett områdes lämplighet i olika avseenden för nytt jordbruk, hur det bör med tillbehör utläggas på marken och om den lagliga befogenheten för en sådan utbrytning. Denna uppgift kan endast genom en sakkunnig besiktning på marken prövas. Det har ofta klandrats och lett till missförhållanden, att lantmätarna i stor utsträckning emot lagens föreskrift förrätta ägostyckningar på sina tjänsterum med ledning av kartor och skifteshandlingar utan någon lokal undersökning. Ett sådant förfaringssätt blir för nu förevarande ändamål säkerligen i de flesta fall alldeles otjänligt. Vid den i Norrland på senaste tiden hållna jordinventeringen har det också ådagalagts, huru fullständigt odugliga kartorna och skifteshandlingarna ofta äro för bedömandet av vad som kan anses såsom odlingsjord eller icke. Även undersökning av skogsmarkens duglighet och tillbörliga omfattning för det speciella nybygget kan omöjligen med vederhäftighet äga ram genom en dylik pappersförrättning. Detta gör, att i fråga om nybygges utbrytning avgörandet om tvångsavlösningens befogenhet och omfattning oftast förutsätter ett omedelbart iakttagande på marken och således icke kan utan avsevärda omgångar och andra vanskligheter för alla fall anförtros omedelbart åt regeringen. Visserligen kan det låta sig göra och är uppenbarligen även lämpligt, att Konungen på förslag av jordkommission eller centralstyrelsen meddelar några allmänna bestämmelser om avlösningens omfattning i ett län samt även bör förbehållas att kunna träffa omedelbara avgöranden för vissa fall. Att däremot fastställa detta såsom en ordinarie ordning måste möta betänkligheter. En vidsträcktare prövning måste därför, liksom även skett i ensittarlagen för dess ändamål, tilläggas vederbörande nämnd. Därmed framträder ännu tydligare

120 vikten av, a t t en nämnd, som skall y t t r a sig om nybygges u t b r y t n i n g , organiseras för ,sin speciella uppgift. H ä r t i l l kommer, att den allmänna expropriationslagens a p p a r a t blir för tidsödande samt för vidlyftig och kostsam för ett ändamål, som kräver skyndsamhet och ej tål att påläggas n å g r a stora utgifter. Visserligen är det sant, att t v å fall av social expropriation blivit införlivade med den allmänna expropriationslagen och måste följa dess ordning. Det ena gäller tomter till hus å annans grund i m e r a tättbebyggda samhällen och det andra tomter för samlingslokaler. Erinr i n g a r gjordes i riksdagen emot en sådan sammanblandning av två olika lagstiftningsområden. Då emellertid vid den n y a expropriationslagens tillkomst ej ifrågasattes någon annan social expropriation än nämnda två ansatser därtill, fann man en särskild lagstiftningsapparat för dem oläglig, och sålunda kom förenämnda oegentlighet till stånd. De, som skulle taga initiativ till expropriationen utgjordes också i det ena fallet av det allmänna, representerat av stat, kommun eller municipalsamhälle, och i det andra av arbetarorganisationer. Båda dessa parter ansågos måhända gå i land med den allmänna lagens mera tunga och kostsamma apparat. Det må bemärkas, att liorrlandskommittén i sitt förslag till bildande a v n y a jordbruk byggt- på den då gällande allmänna expropriationsförordningen. Kommittén fann det dock nödvändigt att föreslå vissa avvikelser, utom såsom redan nämnts i fråga om lösen för marken, även beträffande nämndens sammansättning. Kommittén föreslog, a t t om ej enighet vanns, skulle nämnden bestå av allenast tre personer, av vilka vardera parten valde en och rätten den tredje. A v ovan anförda skäl h a r det enligt förslaget ansetts uppenbart, a t t den allmänna expropriationslagens bestämmelser icke äro tillrådliga för bildandet av nya jordbruk. Lika litet och ännu mindre bör det kunna ifrågakomma, att återgå till den på norrlandskommitténs tid gällande ordningen, även om antalet medlemmar i den då stadgade intressenämnden minskas till tre. Redan expropriationskommittén liksom regeringens propositioner, som föregingo den nu gällande allmänna expropriationslagen, betonade uttryckligen, att en sådan angelägenhet som bildandet av n y a jordbruk på enskild m a r k borde regleras genom en speciallagstiftning. Samtidigt försäkrades i regeringens framställningar, att, så snart den allmänna expropriationslagen kommit i hamn, skulle m a n gripa sig an med de sociala jordfrågorna. Det första infriandet a v detta löfte kom genom det förslag till ensittarlag, som framlades å r 1918 för riksdagen. Den n y a ordning, som där föreslogs för avlösen av tomter med hus på annans grund, hade sin första upprinnelse i försöken att för egnahemsrörelsen befria försålda lägenheter från intecknad gäld. P å begäran av 1900 års riksdag blev inom justitiedepartementet utarbetat och sedan av lagberedningen granskat ett lagförslag i ovannämnda syfte. Uti detta föreslogs för ändamålet en särskild förrättning för att s ä t t a värde å en dylik lägenhet, såvitt den tillkommit genom avsöndring. Det stadgades, att i fråga om sådan förrättning skulle bestämmelserna i a n d r a och tredje kapitlen skiftesstadgan, i vad de avsågo annan lantmäteriförrättning än laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. K l a g a n över förrättningen skulle få fullföljas inom viss tid hos ägodelningsrätten, men över dess beslut fick ej föras någon talan.

121 Detta förslag förelades riksdagen år 1909. Där mötte förslaget mycken kritik såsom icke innefattande någon rationell lösning. Lagutskottet erinrade a t t redan lagberedningen framhållit a t t det för vinnande av syftet vore av synnerlig vikt, att kostnaden för värderingsförrättning icke stege till belopp, som kunde avhålla från det föreslagna vardermgsinstitutets anlitande. Utskottet fann förslaget d ä r u t i n n a n icke tillfredsställande. Det syntes utskottet tydligt att ändamålet väsentligen skulle förfelas u t a n en ä n d r i n g av värderingsförfarandet till större billighet för den, som ville begagna sig därav. Det vore att föredraga, om förrättningen anförtroddes åt utmätningsman jämte två ledamöter i ägo delningsrätt eller gode m ä n i skiftesförrättningar. P å dessa skäl yrkades avslag. Riksdagen biföll denna hemställan. Samtidigt antog riksdagen emellertid en ändring i 47 § inteckningsförordningen om avsöndrad lägenhets ansvarighet allenast subsidiärt för intecknad gäld. Torpkommissionen (1911) sysslade också med denna sak samt utvidgade förslaget om avsöndrad lägenhets värdering med mera ingripande rättsföljder. Detta sammanhängde med kommissionens förslag, a t t vissa ägare av hus å annans grund skulle för vissa begränsade fall få lösa det till husen upplåtna jordområdet. F ö r båda dessa ändamål föreslogs ett förfarande, som överensstämde med 1909 å r s föreslag, dock med den skillnaden, a t t enligt lagförslaget om lösningsrätt skulle klagan få föras även över ägo delningsrättens beslut »på sätt angående Skiftesmål är stadgat» d. v. s. till högsta domstolen med förbigående a v hovrätten. I motiven yttrades, att för utrönande, huruvida de allmänna betingelserna för lösningsrätten voro för handen så ock för bestämmande av löseskillings belopp vore det nödvändigt, att för varje individuellt fall frågan om tillämpning av lösningsrätten underkastades ingående prövning a v sakkunnig myndighet. A t t överlämna denna prövning åt de vanliga expropriationsmyndigheterna skulle medföra allt för stora kostnader för nyttjanderättshavåren. Förfarandet förslogs skola ordnas på samma sätt som vid en likaledes föreslagen värdering av avsöndrad lägenhet för begränsande av dess ansvarighet för inteckningar i stamfastigheten. Den olikhet, som i lagen om lösningsrätt ifrågasatts därutinnan att vid värderingen a v jorden hänsyn icke m å tagas till de efter upplåtelsen tillkomna förbättringar, motiverades därav, a t t det h a r gällde a t t bedöma förhållanden, som grundlagts långt före värderingstillfället. Men hänsyn till de grannlaga spörsmål, som vid sådan förrättning skulle komma under bedömande, föreslogs ock, att förrättningsmännens utlåtande skulle underställas ägodelningsrätts prövning samt att mot dennas utslag talan finge föras i den för skiftesmål stadgade ordning. Egnahemssakkunniga framlade jämväl (1913) förslag till lag om lösningsrätt av vissa lägenheter å ofri grund. Enligt detta förslag skulle arrendator av lägenhet å ofri grund, som är upplåten på viss tid överstigande 20 år eller på livstid, under vissa villkor v a r a berättigad a t t vid frånträdandet a v arrendet inlösa lägenheten, där ej huvudgårdens ägare själv önskade inlösa byggnaderna. U n d a n t a g n a från lösningsr ä t t voro dock enligt förslaget de lägenheter, som voro belägna på mindre än 300 meters avstånd från till huvudgården hörande tomtplats eller trädgård, vidare sådana lägenheter, där byggnaderna vid arrendets upp-

122 hörande u t a n lösen eller mot särskilt avtalad lösen skulle tillfalla jordägaren och slutligen lägenheter, som tillhörde kronan, allmän inrättning, stiftelse eller fideikommiss. Vid värdering av lägenhet, som av a r r e n d a t o r n skulle lösas, fick avdrag göras för den förbättring jorden bevisligen kunde h a v a vunnit genom arbete eller kostnad, som av ärrendatorn d ä r å nedlagts. Det förslag om ensittarlag, som framlades å r 1918, avsåg a t t bereda innehavare av egna hus å annans g r u n d på landsbygden tillfälle att få lösa till sig tomten. Förslaget antogs med vissa ändringar. Denna lagstiftning visade sig genast sakna all effektivitet. Det h a r därför lappats på densamma och d e t t a lappverk är ännu icke avslutat. I organisationen införde lagen däremot en ny ordning. Visserligen skulle den, som ville begagna sig av lagen, även enligt denna själv t a g a initiativet och fullfölja det. I övrigt anslöt sig lagen icke till den allmänna expropriationslagen. Det följde i stället de ansatser, som ifrågasatts a v lagberedningen, torpkommissionen och egnahemssakkunniga. Skälen angåvos i propositionen v a r a följande: »Den lösningsrätt, om vilken nu är fråga, synes emellertid icke böra iklädas formen av rätt till expropriation. Denna form lämpar sig väl för det i lagen om expropriation upptagna fallet, att ett samhälle vill inskrida för att på en gång bereda tryggade bostadsförhållanden åt ett större antal ägare av hus å ofri grund inom visst område. Men det skulle uppenbarligen vara olämpligt, om Kungl. Maj:ts tillstånd behövde inhämtas för varje gång äganderätten till jord och hus å någon enstaka lägenhet skulle genom tvång sammanföras. Och även i övrigt är expropriationsförfarandet alltför tungt och förenat med för stora kostnader för att icke verka hämmande å det nu avsedda ändamålets genomförande. Det rätta synes vara att, såsom ock av torpkommissionen och egnahemssakkunniga föreslagits, införa ett särskilt lösningsförfarande, anordnat så enkelt, som kan vara förenligt med säkerhet för, att de olika intressenternas rätt blir behörigen tillgodosedd.» Det väsentliga i det sålunda föreslagna förfarandet bestod däri, att frågan avgöres i alla sina delar vid en enda förrättning på stället. Förr ä t t n i n g s m ä n är o l a n t m ä t a r e n i kretsen och de två närmast boende skiftesgodomännen. Förrättningsmännen avgöra, huruvida den ifrågasatta avlösningen av tomtmarker må lagligen äga rum, vidare omfattningen eller läget av den mark, som skall läggas till lägenheten, likaså lösen för det, som skall avstås, gäldandet av kostnader för avlösningsförrättningen samt formella invändningar i fråga om själva förrättningen. Över nämndens beslut i det ena eller andra avseendet får klagan föras hos ägodelningsrätten och därifrån i den ordning om laga skifte är stadgat hos högsta domstolen. Denna ordning blev u t a n vidare godtagen i riksdagen. Någon debatt om a n d r a sätt för expropriationsförfarandets anordning diskuterades icke. Även lagrådet hade lämnat förslaget i denna del u t a n anmärkning. Samtliga frågors avgörande vid en enda förrättning, som äger rum på platsen och genom l a n t m ä t a r e s n ä r v a r o även kan givas kraft av lantmäteriförrättning, ä r en mycket stor fördel i ensittarlagen. E n svag punkt är däremot förrättningsmännens kompetens, som visserligen kan brista, med vilken ordning m a n än godtager. I ett socialt avgörande ligger det emellertid mer ä n eljest vikt uppå, att träffa de r ä t t a personerna. Ensittarlagen bygger dock ej på ett urval av personer u t a n lägger tvärtom avgörandet hos självskrivna personligheter. Det är länt-

123 m ä t a r e n i distriktet som blir ordförande och han tillkallar enligt skiftesstadgans åberopade föreskrifter de två närmast boende skiftesgodemännen. Det blir således slumpen, som kommer a t t regera vid avgörandet. V a d då först angår l a n t m ä t a r n a s skicklighet för ett dylikt uppdrag så h a r den icke beprövats. Många l a n t m ä t a r e innehava säkerligen erforderliga egenskaper. Men många klagomål b r u k a höras över den brist på socialt intresse, som från lantmätare ofta ådagalägges vid lantmäteriförrättningar och deras undfallenhet för den mäktige jordägaren. L a n t m ä t a r n a i Norrland hava även i följd av en a n n a n lagstiftning ett u p p d r a g av enahanda n a t u r icke blott med ensittarlagens uppgift u t a n än mer med utbrytningen enligt detta förslag av jord för nybyggen. Över en ägostyckning enligt den norrländska ägostyckningslagen, vilken också är av social innebörd, får nämligen l a n t m ä t a r e n på jordägarens begäran i första hand till uppgift a t t u p p r ä t t a ett förslag, som sedan prövas a v länsstyrelsen. Enligt vad blivit upplyst, h a r härvid framförts anmärkningar över det sätt, varpå lantmätare skött dessa uppd r a g . Så h a r t. ex. från J ä m t l a n d s län framhållits, a t t de upprepade gånger efter jordägarens önskan tilldelat u t b r u t n a inägojordar områden, särskilt skogsmark, som enligt länsstyrelsens uppfattning uppenbarligen vore alldeles otillräckliga och i strid med lagens avsikter. Ofta h a v a dessa förrättningar skett på ämbetsrummet utan undersökning på platsen såsom vederbort. Vid de av länsstyrelsen i vissa fall föranstaltade utredningar har förslagets otillbörlighet ansetts blivit till fullo bekräftade. Vid klagomål, som jordägaren anfört hos regeringsrätten över länsstyrelsens beslut, har lantmätarens uppfattning utom i n å g r a fall, där lantmätarens utredning visat sig allt för underhaltig, i allmänhet godkänts av regeringsrätten på lantmäteristyr elsens tillstyrkan, under det länsstyrelsens av egnahemsnämnden och även domänstyrelsen stödda uppfattning lämnats utan avseende. E n viss förändring till det bättre lärer numera åstadkommits. 1 Även mot de båda skiftesgodemännens kompetens att deltaga i avgörandet av de frågor, som genom ensittarlagen hänskjutits till förrättningsmännen, kunna mycket befogade tvivelsmål resas. Dessa representera i regel jordägareklassen i trakten och höra ofta till kategorien godsägare. Man k a n icke begära, a t t dessa förrättningsmän skola v a r a fallna för att hålla prisen inom måttliga gränser. Tvärtom ligger det instinktivt i deras intresse, a t t jordprisen i orten hållas uppe så höga som möjligt och icke minst prisen på avsöndringar från de stora egendomarna. Enligt vad det blivit upplyst h a r sålunda nyligen vid ensittarlagens tillJämpning i närheten av Stockholm särskilt genom skiftesmännens tillskyn dan prisen på tomter, som skulle avsöndras, höjts till belopp, som av vederhäftiga personer anses v a r a alldeles orimliga. F ö r övrigt kommer det för alla förrättningsmän men i all synnerhet för dem, som hava intresse av höga jordpris i trakten, innebära stor svårighet att enligt lagens föreskrift bortse fullständigt från de förbättr i n g a r å tomt, som skett genom nyttjanderättshavaren. Därtill fordras 1 Upplysande i denna märkliga fråga äro exempelvis handlingarna till Kungl. Maj:ts utslag i regeringsrätten: den 3 mars 1915 i fråga om tillstånd att ägostycka hemmanet Va mantal nr 1 litt C Storhöjden i Ströms socken; den 3 mars 1915 i fråga om tillstånd att ägostycka hemmanet Vi» mantal Bye nr 1 litt. B i Lits socken; den 12 januari 1916 i fråga om tillstånd att ägostycka vissa hemmansdelar under Häggsjön nr 1 i Hotagens socken; den 28 februari 1917 i fråga om tillstånd att ägostycka hemmanet 3Ao mantal Sandviken nr 1 litt. Aba i Föllinge socken.

124 en stark k a r a k t ä r , vilken vid värderingstillfällen säkerligen mera sällan får tillfälle a t t göra sig gällande. Enligt ensittarlagen får jämlikt ovannämnda förebilder t a l a n fullföljas över förrättningsmännens beslut i alla delar till ägodelningsrätt och därifrån till högsta domstolen. Häremot reser sig flera principiella erinringar, som på a n d r a ställen i detta kapitel beröras. Beträffande den tidsutdräkt, som därigenom vållas, yppas dock ej samma betänkligheter som i fråga om klagan över beslut om nybyggesutbrytning. I förra fallet sitter nämligen nyttjanderättshavaren i sitt hus och k a n ej avlägsnas under klagomålens fullföljande. LagforMed upptagande av frågan om nya jordbruk nalkas man ännu mer, än Sla ftämbC~ ö ° m s k ' e t t g e n o m ensittarlagen, det centrala i en social avlösning a v jord. meSer ^ei ä r i n ä m n d a f a l 1 m i n s t l i k a viktigt att apparaten, på samma g å n g den är betryggande, Icke blir alltför tung, tidsödande och förenad med för stora kostnader. För sådant ändamål föreslogs ett särskilt förfarande i den provisoriska lag om expropriation a v jord för vissa sociala ändamål, som vid upprepade tillfällen framlagts i riksdagen. Enligt detta förslag skulle det åligga jordkommissionen i länet a t t pröva frågan om skyldighet att avstå jord, varefter denna i vissa fall skulle även underställas Konungen. Likaledes ägde kommissionen i brist på överenskommelse bestämma, h u r mycket skulle erläggas i lösen. Klagan fick föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet vore stadgad. Med en sådan koncentrerad myndighet avgöres ett ärende snabbast och billigast. Något alldeles förkastligt k a n väl ej anses ligga däri, a t t prövningen lägges hos en statens myndighet, som organiserats för att omtänksamt handhava frågorna och ej h a r något eget privat intresse av utgången. Emellertid k a n å andra sidan icke alldeles u t a n fog göras den invändningen, a t t jordkommissionen, ehuru en statsinstitution, inr ä t t a d för det allmänna bästa, dock intager en viss partställning. F ö r sådana erinringar bör icke få givas rum. Därför återstår ingen annan utväg än a t t något mera inveckla förfarandet i anslutning till givna förebilder. Det ligger då n ä r m a s t till hands a t t ur enhetlighetens synpunkt följa ensittarlagens linjer med undvikande av deras brister. Förslaget u p p t a g e r följande förfarande. Konungen förbehålles i anslutning till vanliga expropriationsgrundsatser a t t meddela allmänna föreskrifter rörande omfattning av den jord, som inom visst län skall avstås, samt m å ock omedelbart fatta beslut eller giva n ä r m a r e bestämmelser om ett eller flera nybyggens u t b r y t n i n g (16 §). I övrigt träffas avgörandena av en avlösningsnämnd, som för ändamålet ^ s a m m a n t r ä d e r på platsen. Denna nämnd prövar således även, huruvida avlösning m å lagligen äga rum, samt omfattningen och läget av marken j ä m t e servitutsrätter utom i de fall, då Konungen på förhand fattat beslut i dessa ämnen (27 §). För bildandet av avlösningsnämnd skall inom varje län utses två eller högst fyra l a n t m ä t a r e inom länet a t t på anmodan v a r a ordförande i avlösningsnämnd. Dessutom utser kommunalfullmäktige eller kommunalstämman tre högst fem personer a t t v a r a ledamöter i sådan nämnd. N ä r förrättning erfordras tillkallar jordkommissionen den lantmätare, som bor n ä r m a s t förrättningsstället, varefter denne tillkallar de två närmast boende kommunala ledamöterna. Vid förrättningen tillgår så, att, i

125 fall Konungen fattat beslut om vad som skall avstås, länder detta till efterrättelse. I den m å n så ej skett prövas frågan av nämnden. Över dess beslut m å klagan ske hos regeringen i jordbruksdepartementet. Därigenom kommer Konungen att i samklang med allmänna expropriationslagen dock medelbart pröva dessa frågor, när så ej redan skett i första hand. Även löseskillingen bestämmes av nämnden. H ä r skall i överensstämmelse med allmänna lagen stanna vid nämndens avgörande. En avvikelse härifrån skulle endast v a r a motiverad därav, a t t den i förslaget utsedda nämnden skulle äga mindre kompetens för sin uppgift än den allmänna expropriationsnämnden. Någon påtaglig skillnad u r denna synpunkt kan dock knappast uppvisas. Man måste snarare kunna saga, att den enligt förslaget ifrågasatta nämnden, som utsetts för att ä g a åtminstone någorlunda kompetens för sin speciella uppgift, bör kunna v a r a bättre skickad därtill än en nämnd enligt den allmänna expropriationslagen, som icke utsetts för dylikt ändamål och vant sig tillämpa mera de gamla grundsatserna om största möjliga betalning. E n annan fråga är, huruvida det överhuvud taget ä r en tillfredsställande ordning att vid någondera fallet låta ersättningen bero vid nämndens beslut. En sådan enväldig befogenhet kan lätt leda till missbruk, under det att möjlighet till en klagan ibland kan göra en nämnd mera betänksam. Anledningen, varför u t i den allmänna expropriationslagen talan mot nämndens beslut i ersättningsfrågan ej tillåtits, ligger för uiodligen däri, att ärendena äro av den brådskande natur, a t t de ej få uppehållas genom något processande. E t t annat icke mindre viktigt skäl liar nog varit, a t t någon instans ej k a n utfinnas, som u t a n syn på stället lean antagas sitta inne med kompetens att bättre bedöma ersättningsfrågan än den instans, som utvalts för ändamålet och hållit förrättning ute på marken. Detta gäller lika mycket eller r ä t t a r e i än högre grad om en social expropriationsnäninds utslag. Vill man åter tillstädja talan emot nämndens beslut i ersättningsfrågan finnes ingen annan utväg än att låta ärendet fullföljas till regeringen eller, på sätt ensittarlagen föreskriver till ägodelningsrätten och därifrån till högsta domstolen. Det senare systemet återfinnes i den finska lagen, varemot danska lagförslaget håller domstolarna helt utanför sakens avgörande. Det k a n dock knappast betecknas såsom försvarligt att sedan lagen sökt i första instans anförtro besluten å t en särskild sakkunnig myndighet, över denna sättas som domare instanser, vilka inrättats för andra ändamål u t a n hänsyn till någon sakkunskap för ifrågavarande avgöranden samt till på köpet skola giva ett utslag, g r u n d a t på papper, i en lämplighetsfråga. Någon ny syn kan u r kostnadens och tidsutdräktens synpunkt ej komma ifråga och någon garanti för större skälighet i bedömandet vid denna syn än vid den förra gives för övrigt icke. Av dessa skäl h a r även förevarande förslag stannat vid att, såsom i allmänna expropriationslagen stadgas, någon talan ej må fullföljas emot avlösningsnämnds beslut i ersättningsfrågan. 1 Det överensstämmer med den allmänna expropriationslagens grundsats. Det förenklar, påskyndar och förbilligar proceduren. Det synes ock v a r a det enda möjliga, då 1 Förslagets bestämmelser om rätt till talan återfinnes i 39 §. Vill man inlåta sig på tillåtelse av en irrationell besvärstalan, stå följande alternativa lydelser av 39 § till förfogande :

126 någon högre kompetens i detta fall ej kan tillerkännas regeringen eller ägodelningsrätten eller ens högsta domstolen. Fullt tillfredsställande är som sagt denna utväg i detta fall lika litet som i allmänna expropriationslagen. Man må dock erinra sig, att en expropriationslagstiftning icke betyder en oavlåtlig tillämpning av densamma. I de flesta fall träffas sannolikt frivilliga uppgörelser. Tillvaron av själva lagen bör i detta såsom i andra liknande händelser föranleda därtill. 39 § (alternativ 2). Över avlösningsnämndens beslut i frågan, huruvida den ifrågasatta avlösningen av jord må lagligen äga rum eller beträffande omfattningen eller läget av den mark jämte servitutsrättigbeter, som skola läggas till nybygget må besvär anföras hos Konungen i jordbruksdepartementet Besvären ställda till Konungen, skola inom trettio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i 28 § sägs, ingivas eller insändas med posten till jordkommissionen, som med eget utlåtande skyndsamt överlämnar den till departementet. Ar någon missnöjd med nämndens beslut om lösen för det, som skall avstås, eller om gäldandet av kostnaden för avlösningsförrättningen eller förmenar någon att fel förelupit i avseende å områdets mantalssättning eller utstakning eller att förrättningsman ej blivit i laga ordning förordnad eller varit jävig eller att förrättningen eljest ej i föreskriven ordning tillkommit, må, utom för den i 29 § tredje stycket omnämnda händelsen, talan fullföljas hos ägodelningsrätten genom besvär. Dessa skola ingivas eller insändas med posten till ordföranden i ägodelningsrätten inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i 38 § sägs. I fråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär över rättens beslut skall gälla vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat. Klagan över nämndens beslut om lösen eller gäldandet av kostnaden för avlösningsförrättningen utgör ej hinder för staten att taga området i besittning. 39 § (alternativ 3). Över avlösningsnämndens beslut i frågan, huruvida den ifrågasatta avlösningen av jord må lagligen äga rum, eller beträffande omfattningen eller läget av den mark jämte servitutsrätter som skola läggas till nybygget, eller om lösen för det, som skall avstås, eller om gäldandet av kostnaden för avlösningsförrättningen må någon klagan icke föras. Är rättsägare missnöjd med förrättningen, i vad den avser mantalssättning och utstakning eller förmenar någon, att förrättningsman ej blivit i laga ordning förordnad eller varit jävig eller att förrättningen eljest ej i föreskriven ordning tillkommit, må, utom för den i 29 § tredje stycket omnämnda händelsen, talan fullföljas hos ägodelningsrätten genom besvär. Dessa skola ingivas eller insändas med posten till ordföranden i ägodelningsrätten inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i 38 § sägs. I fråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär över rättens beslut skall gälla, vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat. Klagan över nämndens beslut om lösen eller gäldandet av kostnaden för avlösningsförrättningen utgör ej hinder för staten att taga området i besittning. 39 § (alternativ 4). Över avlösningsnämndens beslut ifråga om huruvida den ifrågasatta avlösningen av jord må lagligen äga rum eller beträffande omfattningen eller Jaget av den mark jämte servitutsrätter som skola läggas till nybygget, eller om lösen, för det som skall avstås, eller om gäldandet av kostnaden för avlösningsförrättningen, må talan fullföljas hos ägodelningsrätten genom besvär. Lag samma vare, utom för den i 29 § tredje stycket omnämnda händelsen, därest någon förmenar att fel förelupit i avseende å områdets mantalssättning eller utstakning eller att förrättningsman ej blivit i laga ordning förordnad eller varit jävig, eller att förrättningen eljest ej i föreskriven ordning tillkommit. Besvär skola ingivas eller insändas med posten till ordföranden i ägodelningsrätten inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i 38 § sägs. I fråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär över rättens beslut skall gälla, vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat. Klagan över nämndens beslut om lösen eller gäldande av kostnaden för avlösningsförrättningen utgör ej hinder för staten att taga området i besittning.

127 En t ä n k b a r anordning för avlösningsnäninds bildande vore, a t t i stället för väljandet i varje kommun av n å g r a personer, bland vilka avlösningsnänids kommunala medlemmar uttagas, en korporation för hela länet u t s å g s för ändamålet såsom skall ske enligt allmänna expropriationslagen. Vilken metod ä n utfinnes för bildandet av en sådan korporation lärer ej därigenom kunna vinnas en insiktsfullare prövning än genom det nu föreslagna förfarandet. E n större erfarenhet skulle möjligen vinnas med tiden, om korporationens medlemsantal blev jämförelsevis" ringa. Denna endast eventuella fördel motväges dock av mindre lokalkännedom och ökade resekostnader. Det kan också ifrågasättas, att i stället för lantmätare såsom ordförande utses personer u t a n begränsning till något visst yrke. Därmed invecklas dock förfarandet och föranledes ytterligare uppskov och omkostnader. E n särskild lantmäteriförrättning för områdets vederbörliga utbrytning behöver nämligen då ytterligare komma till. Ensittarlagen har den stora fördelen att på grund tillika av den enklare prövning, som där förekommer, stannar det hela vid en enda förrättning. Enligt förevarande förslag erfordras två förrättningar, den ena jordkommissionens förundersökning och den a n d r a avlösningsförrättningen, för den händelse ärendet går till expropriation. Användes i stället allmänna expropriationslagen ordning eller någon modifikation a v den, vill det till tre förrättningar, jordkommissionens förundersökning, expropriationsnämndens sammanträde samt en lantmäteriförrättning, vartill kommer någon u n d e r r ä t t s sammanträden till ett antal av minst två. I detta sammanhang må ytterligare yttras något om lantmätarnas Lantuppgift och kompetens. Enligt förslaget blir det, till skillnad från en- mäterisittarlagen, möjligt att tillita de lantmätare, som bäst lämpa sig a t t leda kåre »förrättningarna över hela länet. Något hinder därför bör icke möta ur den synpunkten, att länet är indelat i bestämda lantmäteridistrikt med en tjänstgörande i varje distrikt. F ö r r ä t t n i n g a r lära av n ä m n t skäl nog icke bliva så talrika, och det har förövrigt förnummits, a t t vederbörande i lantmäteristyrelsen icke finna några erinringar mot en sådan anordning. Emellertid har denna sak en större räckvidd. Det har på a n n a t ställe framhållits, hurusom målet måste v a r a a t t få enahanda förfarande, som kommer att gälla för utbrytning a v nya jordbruk, tillämpligt även på en blivande lag om friköpning av arrendebruk. I en särskild framställning uti detta förslag h a r även ifrågasatts en ändring av ensittarlagens organisation, så att även dess förfarande r ä t t a s i överensstämmelse imed vad för de båda a n d r a lagarna kommer att gälla. P å detta sätt får man en enhetlig ordning i alla tre fallen under ledning av lantmätare. Det har i det föregående framställts tvivel på alla distriktslantmätares kompetens såsom självskrivna ordförande för tillämpning av ensittarlagen. Genom det nu föreliggande förslaget är som sagt denna betänklighet i avsevärd mån hävd, ehuru en tvekan i alla fall k a n fortfarande häfta även vid de sålunda särskilt utsedda l a n t m ä t a r n a s befogenhet. Då förslaget trots dessa betänkligheter bibehållit l a n t m ä t a r n a i ledningen och tillämnar en utvidgning av deras uppgifter i den sociala jordfrågans tjänst har detta sina särskilda skäl. Det synes synnerligen viktigt, att •lantmäterikåren genom ökat förtroende och bättre ledning k a n höjas till att bliva i verkligheten m ä k t i g en sådan uppgift. Deras

128 yrke bör göra dem framför andra särskilt lämpliga för förrättningar av ifrågavarande slag, och genom deras n ä r v a r o minskas som sagt också förrättningarnas antal. P å dagordning står mi tillika ett n y t t skiftesväsende, vid vilket knytes förhoppningar. Dessa förhoppningars infriande beror i främsta rummet på tillgången till en kunnig, självständig, högt stående lantmäterikår. Med en lämplig jorddelning och en förståndig skiftesanläggning sammanhänger på det närmaste utbrytning a v jord enligt de ovan nämnda tre sociala jordlagarna och deras insiktsfulla tillämpning. Det är maktpåliggande att målet ställes så högt och så omfattande som nu sagts för a t t det skall lyckas att någon gång få ett fruktbart grepp på både skiftesväsendet och den sociala jordlagstiftningens tillämpning i förenänmda tre fall. Det säges ock, att med den yngre generationen h a r ett bättre förhållande inom kåren börjat inträda. Detta är redan ett löftesrikt tecken och samhället bör ej försumma ett tillfälle, som sedan icke återkommer. E n sådan strävan a t t höja lantmäterikåren till en elitkår med omfattande samhällsuppgifter erfordrar en insiktsfull organisation av densamma även från lantmäteristyrelsens sida. Det ena målet banar väg för det andra. Man måste fråga sig, om icke en sådan uppgift för lantmäteristyr elsen också bör föranleda, att ledningen av den sociala jordfrågan lämpligast bör inorganiseras under denna styrelse. Denna synes naturligare lämpa sig därför än något a n n a t ämbetsverk, för den händelse, a t t ledningen av den sociala jordfrågan ej anses böra läggas under en självständig organisation. Kronofogden Forssgrens förslag, att lantmäteristyrelsen är att föredraga framför andra ämbetsverk såsom centralorganisation för den sociala jordfrågan, synes vara särdeles tänkvärt. Det invändes med styrka från målsmän för juridiken och även från andra håll, a t t vid en tvångsavlösning för bildande av nya jordbruk och även för andra sociala jordfrågors lösning ytterst genom expropriation kräves en medverkan ifrån domstolarna, för vilka således måste beredas någon plats i expropriationsförfarandets organisation. Det sista ordet bör överlämnas till dem. Dylika k r a v kunna förklaras av gammal principvördnad för domstolsväsendet, vilket är satt till väktare för rätten och därför antages v a r a den främsta instansen även h ä r för ett oväldigt bedöimande. De framspringa ock u r förnimmelser, att domarekåren är i stort sett konservativ i sociala ting. Den är det yppersta värnet i samhället för äganderätten. Man hoppas mångenstädes, att under dess överinseende skola de hotande sociala jordlagarna komma till minsta möjliga användning och lösen för det exproprierade sättas så högt, som lagstiftningen rimligen tillåter. Emellertid må det medgivas, att domarna givetvis kunna bilda sig elrt eget omdöme i förevarande frågor likaväl som andra människor. Dock icke ett bättre omdöme. Domstolarnas uppgift ä r a t t tillämpa klara lagbud och icke a t t inlåta sig på det lämpliga avvägandet av allmänna välfärdsomsorger för varje speciellt fall. Bedömandet, huruvida en expropriation bör får äga rum, är lika litet vid den sociala expropriationen som enligt allmänna expropriationslagen en akt av civil rättsskipning utan en lagstiftning för ett visst fall (lex in casu). Därför har i allmänhet avgörandet om expropriationen och dess omfattning överläm näts till statsmakterna, därvid riksdagen uppdrager å t regeringen att för de speciella fallen representera statsmakten och fatta dess beslut.

129 Domstolens uppgift enligt den allmänna expropriationslagen är endast att formellt sammanhålla, förrättningen och expediera besluten. Det enda inflytande den kan utöva är indirekt och består däruti, a t t domstolen bland valkorporationens medlemmar utser ett visst antal att tjänstgöra såsom medlemmar i expropriationsnämnden för det speciella fallet. Även den allmänna expropriationslagen gör ingrepp i äganderätten genom järnvägslinjer, som planeras a t t skära av å k r a r n a hänsynslöst och gå över tomter och t r ä d g å r d a r , eller genom andra anläggningar, som anses böra komma till stånd på en viss plats u t a n någon som helst hansyn till jordägaren. Det synes v a r a svårt att förstå, att uttagande av odlingsmark å de svenska fastigheternas skogsmarker, ofta avsides i vildmarker, med tillägg därtill av skogsmark skulle på ett intimare och vanskligare sätt beröra en ömtålig äganderätt ä n ovannämnda expropriationer. Men även om en a n n a n mening kan göra sig gällande, tilllägges icke därigenom större kompetens än a n d r a att bedöma frågans sociala sida och avgöra, huruvida ett nybygge lämpligen kan och bör utbrytas på en viss plats. Vad sålunda yttrats om domstolar i allmänhet gäller icke minst även Ägoägodelningsrätterna både såsom klagoinstans och som en första instans, deiningaI denna rätt är domhavanden i orten ordförande. Ledamöterna i övrigt r ä t t e m »utgöras av tre »i lanthushållningen kunnige, inom häradet eller tingslaget boende, bofaste män, vilka, på föranstaltande av domaren i orten, inför häradsrätten, genom sockenfullmäktige, efter förmedlade hemmantalet utväljas». Det har i det föregående omnämnts, att skiftesgodemännens insats vid ensittarlagens tillämpning kan enligt sakens n a t u r v a r a äventyrlig för det sociala ändamålet, vilket också bekräftas av erfarenheter. Om dessa skiftesgodemän säges i skiftesstadgan dock endast, a t t de skola väljas å allmän kommunalstämma och a t t därvid en var, som i kommunen innehar hemman under ägande- eller nyttjanderätt, äger lika röst. Ännu mer betänkligt synes det då vara, a t t giva ägodelningsrättens ledamöter ett övervägande inflytande i de sociala expropriationsärendena och således även i förevarande fall. Om dem är det uttryckligen föreskrivet, att de skola v a r a fastighetsägare i orten och därtill väljas enligt gammal metod efter graderad skala. Att sätta representanter för ortens fastighetsägareintressen till domare över en jordlös befolknings anspråk a t t från samma intressenter tillvinna sig jord k a n väl icke v a r a annat än mycket oriktigt. Det k a n med hänsyn till valsättet till och med inträffa, att ägodelningsrättens berörda ledamöter äro tillsatta just av de jordägare, mot vilka en expropriationsåtgärd enligt lagen företrädesvis skall rikta sig, ja kanske personligen representera just dessa jordägare. Den omständigheten, att ägodelningsrätten kallas för domstol, kan väl ej få överskyla ett så jävigt innehåll. I fråga om ordförandens kompetens gäller samma erinringar, som ovan betonats i fråga om domarekåren i allmänhet. Då ostridigt undersökning på marken uti förevarande fall är oundgänglig samt regeringen därför och på grund även av sin stora arbetsbörda i övrigt ej kan lämpligen i första hand avgöra alla expropriationsfrågor av ifrågavarande slag, blir det naturligtvis nödvändigt att icke blott jordkommissionen u t a n även avlösningsförrättarnas prövning försiggår efter syn på platsen. Göres ägodelningsrätten till första instans, Jordkommissionen.

IV.

130 skulle resekostnader behöva betalas för fyra personer delvis efter högre klass i resereglementet. Det förfaller sålunda som om till och med ensittarlagens avlösningsn ä m n d vore mindre olämplig än en ägodelningsrätt som avlösningsförr ä t t a r e . Med den förra besparas ock en lantmäteriförrättning som måste följa på en ägodelningsrätts prövning av ärendet. Fastighets. E n a n n a n stormakt, som, jämte domstolarna, mobiliseras i fullt uppkredit. bad mot en befarad invasion av sociala jordlagar utgöres a v fastighetskrediten. De flesta ansatser att söka bringa någon fred över jorden till förmån för människorna, mötas med invändningen a t t fastighetskrediten hotas därmed. Inteckningshavarna måste framför allt skyddas och möjligheten till n y a inteckningslån ej äventyras. Denna erinran h a r på flera s ä t t redan gjort sig gällande även i detta fall. Sålunda h a r ansetts, att värdets bestämmande högst med ledning av taxeringsvärdet ä r ett hot för inteckningar, som ligga över detsamma. E n så långt gången försiktighet på bekostnad av de jordlösas behov på någorlunda billig jord måste på det bestämdaste avvisas. AU försiktig penningplacering i fastigheter sker städse med iakttagande av taxeringsvärdet såsom norm. Penningplacering beviljas i allmänhet icke u t a n till ett vida lägre belopp än förenämnda värde. Det borde då v a r a obestridligt, att de, som äventyra sina penningar genom en i allmänhet ansedd otrygg placering, givetvis icke få göra anspråk på, att för deras skull jordvärdena även för sociala ändamål skola drivas till det yttersta och den svenska jorden på detta sätt, bildlikt talat, fullständigt avkristnas. S n a r a r e synes uppmärksamhet böra riktas åt spörsmålet, h u r u v i d a det är riktigt a t t sträva till jordbruksjordens överhypotisering. E n regeringskommitté arbetar n u på ett förslag i syfte att kunna höja den prim ä r a krediten u t i jordbruksfastigheter till något över den försiktiga gräns, som för närvarande vid en omtänksam placering särskilt från bankers och kassors sida i allmänhet iakttages. Därjämte skall m a n söka bereda plats för sekundär kredit så långt sig göra låter utöver n ä m n d a försiktiga gräns. Man måste fråga sig, om det icke är riktigare, att staten i stället söker framför allt främja kreditkasseväsendet för jordbruksändamål. I F r a n k r i k e till exempel lärer någon hypotisering av själva bondejorden i regel icke förekomma u t a n kreditbehoven tillgodoses företrädesvis genom dylika kassor. Även u r inteckningshavares säkerhet göras starka invändningar mot varje bestämmelse om löseskilling, som kan antagas leda till ett mindre värde än ett teoretiskt saluvärde för dagen. Det må då betonas, att en u t m a r k , företrädesvis myrmark, vars utbrytande ifrågasattes, merendels utgör jämförelsevis obetydliga delar av huvudfastigheten, vilkens saluvärde därigenom icke röner någon n ä m n v ä r d förminskning. De marker, som tagas i anspråk, hava till större delen icke avkastat någonting och för växande skog på fastmark lämnas full ersättning. Det bör icke lämnas ur räkningen att genom dessa u t b r y t n i n g a r som förvandla obrukad jord till produktiv och i ödebygder skapa människoboningar, i stort sett måste ökas huvudfastighetens värde. E n fastighets v ä r d e stiger, i den m å n den kommer inom räckhåll för bebyggda trakter. Genom bosättningar kommer arbetskraft n ä r m a r e till h a n d s och möjligheter till varuutbyte ökas. De första farhågorna a t t få olämpligt folk

131 i närheten försvinna snart. Rätteligen bör hänsyn tagas till denna värdeökning vid bestämmandet av jordlösen. D,et är också anmärkningsvärt, h u r ytterligt småkänslig m a n på många håll är för fastighetskrediten och inteckningshavarnas rätt, just n ä r det gäller a t t bereda r u m för de fattiga i landet. Ingen b e k y m r a r sig däremot om, a t t alla inteckningar, som redan finnas eller ytterligare genom sekundär fastighetskredit skola uppmuntras, enligt gällande lag äro i vida högre grad äventyrade av en annan anledning. Tvångsförsäljning k a n nämligen n ä r som helst äga r u m blott för en utebliven räntebetalning. Detta äventyr hotar alla andra inteckningar och en mängd gå också på denna grund förlorade vid de många exekutiva försäljningarna i landet. Slutligen får man med jämnmod finna sig i konjunkturerna, denna mäktiga naturkraft, som leker fritt och ohejdat med fastighetsvärdena på ett verkligen högst äventyrligt sätt. Och ändå existerar fastighetskrediten. Fastighetskreditens spöke har n u föranlett att, vid en frivillig uppgörelse om a v t r ä d a n d e av jord till staten eller direkt till en enskild, enligt förslaget ej ansetts tillfyllest för det utbrutna jordbrukets befrielse från inteckning, a t t den överenskomna köpeskillingen ställes till inteckningshavares förfogande. Så sker enligt den finska lagen. I Sverige anses en sådan genväg oerhört äventyrlig för fastighetskrediten. F ö r a t t lugna dessa farhågor, har proceduren även invecklats med anordnandet a v en särskild avlösningsförrättning, som skall tillse, att de i lagen föreskrivna v ä r d e n a ej underbjudas. Säkerligen innebär detta endast en tom form, men världen vill bedragas och därför blir den det också. Finansiella frågor. Den första frågan inför en allmän nybygges verksamhet måste bliva, huru- h odling vida en kolonisation å odlingsmark kan löna sig. Det framhålles i dagligt lö"ande? tal att odlingar numera på grund av arbetslönernas storlek, dyra tider och ökade levnadsbehov icke kunna med ekonomiskt utbyte företagas. Den enda nyodling, som kan vara tänkbar är den, som en bonde på lediga stunder med egen arbetskraft tillåter sig i ringare omfattning på sin egen jord. Det framhålles till och med, att ett dylikt statsexperiment endast har den nyttan med sig, att svärmerierna för kolonisation i vårt land må få tillfälle att försöka sig och därigenom vinna insikt, att kolonisation å oodlad mark, ja även å odlad jord är ett lönlöst företag. Gamla bestående jordbruk hava i lågkonjunktur för jordbruk ytterst svårt att kunna bestå och en mängd gå under. Så mycket mindre utsikter finnas då att skapa nya jordbruk, vilka skola nybyggas och upptagas på ännu oodlad jord och nybyggas. Det kan icke förnekas, att vanskligheterna äro mycket stora. Men nöden har ingen lag och därför måste man tro på möjligheterna. Det är ock denna förvissning, som givit stöd åt egnahemsrörelsen, som visat, att stort intresse att ägna sig åt jordbruk förefinnes inom vida befolkningslager. Där en sådan vilja finnes, bör det också kunna finnas en väg. Statistiken visar, att nyodlingsarbetet oavlåtligt fortskridit trots allt och detta även under de nyligen inträffade högkonjunkturerna med deras synnerliga höga priser. Till en avsevärd del hava dessa nyodlingar tillkommit i följd utav de anslag och lån till nyodlingar, som beviljats av riksdagen.

132 Under den svåraste kristiden i vårt land, då prisen på allt voro ofantliga, anslogos mycket stora belopp just för odlingsarbete och dessa medel, varav en avsevärd del utgjorde anslag utan återbetalningsskyldighet, blevo i sin helhet tagna i anspråk. Det mesta av dessa nyodlingar avsågo utvidgning av redan förefintliga jordbruk. De nya jordbruk, som tillkommit under senare tider, hava däremot företrädesvis uppkommit med tillitande av odlad jord, vilket på visst sätt underlättar tillkomsten av ett nytt jordbruk, såvida ej priset på marken ställer sig hindrande däremot. Enligt vad emigrationsutredningen ådagalade ökades odlingen uti vårt land under tiden mellan 1805 och 1865 ofantligt. Vid sist nämnda tidpunkt var den odlade jorden tre gånger så omfattande som vid den förra tidpunkten. Anledningen var den växande befolkningens oundgängliga behov av livsuppehälle. I denna kamp för tillvaron odlades både likt och olikt, stort och smått. Perioden utmärkte sig också för uppkomsten av de talrika backstugusittarna, vilka i landsbygden på ett mycket obetydligt jordstycke förde en ganska förtvivlad tillvaro. Sedan upphör mycket hastigt den odlade jordens tillväxt. De två faktorer, som här spelade in, var emigrationen till främmande länder och mera lönande jordbruk än vårt land kunde erbjuda samt industrialismens uppblomstring och erbjudande av större inkomster för ett lättare arbete i mera lockande omgivningar. I och med denna nya ekonomiska uppmarsch för nationen stegrades småningom också kostnaderna för anlitande av lönearbete och minskades tillgång på arbetskrafter för verkställande av odlingsarbetet. Nyodlingarna avstannade dock ingalunda, men de inskränktes till sådana arbeten, som verkställdes i smått av bönderna här och där för utvidgning av åkermarken eller av nybyggare, som av olika anledningar blevo tvungna eller mången gång föredrogo att med egen arbetskraft skapa sig en existens på jordbruk. I synnerhet fortsattes detta odlingsarbete ända in i våra dagar och pågår ännu i Norrlands avlägsnare skogsbygder, där bristen på kommunikationer och de långa avstånden utgöra ett naturligt hinder för de fattige att giva sig ut i världen och där de små åkertegarna allt fortfarande ropa efter utvidgningar. I förhållande till de nyodlingar som ägde rum under början och mediet av förra århundradet har emellertid det fortgående odlingsarbetet inskränkt sig till ringa proportioner. Enligt den officiella statistiken skulle åker och annan odlad jord utgjort år 1805 825,160 hektar, år 1865 2,333,058 hektar, år 1900 3,519,881 hektar samt år 1921 3,788,024 hektar. Under tiden 1900—1921 utvisar statistiken oavlåtligt någon liten ökning utom det sista året då en minskning från föregående år förekommer å 6,687 hektar samt år 1919 då en minskning från föregående år förekommer å 37,405 hektar. Dylika minskningar behöver dock ej betyda någon verklig minskning. Statistiken på dessa punkter kan icke vara annat än ganska otillförlitlig. Allra bäst belyses detta, om man jämför siffrorna för åker och annan odlad jord med de siffror, som den officiella statistiken för åren 1871—1921 upptar för de årliga nyodlingarna i landet. E n tabell över dessa nyodlingar är intagen uti femte delen av tull- och traktatkommitténs publikationer. Man finner då, att under det arealen åker och annan odlad jord kan från ett år till ett annat ökas med inemot 80,000 hektar så kan nyodlingen för samma tid upptagas till endast omkring 13,000 hektar. Dylika oförklarliga oöverensstämmelser genomgår nästan konstant de båda uppgifterna. Det erkännes också, att beräkningarna om nyodlingar äro synnerligen otillförlitliga och man kan då fråga sig, vad värde dylika uppgifter hava och

133 *H

O

o

CO

CI

OS

»CC CO CM CC

00 o

^H O

• *

CI

1 i o a*

"«* X0 1

ic rH

r H

Cl X

X kO Cl

oo

1 «

-*

TH

i - H

pH

kO 1^

x

-* CI

CM

t> co

! t-

>C CO O co H-

CC

fc» >c ~

~C0

-* cc

CM

i - H

co

CO

CO CM CM

05 CO

t> cc 1—

o O

CO

O

CM

CM I

-

r-1

)C Cl CO

©~

"* co

H<

^

I

t> CM 1> 1 so »o 1—1

o SC

O

o

co

kQ

X cC l

T

—

I

T*

CM T H

1 OS

>^ rCH

>c t» kC cc 1—1 r - (

1-1

" • <o# rH

O -r

iST .—1 1 00 OCM! T f CM >c

Cl

•H/l

CO

oo X OS

lO CD

2 o

O CM

CO

t^ -t

CO >o X -1'

rro

o 1-H

r H

X

Ol

co o 1*

• r H

X co X rH CO 1—i O 1-1

OS

.CO l-~ T)l Cl

—1

iC

OO o X o -* CC co. CO o

CO

Cl

t» CO

Ci r~f

CO

os

"

CO 00 Cl

' CO C2 X

o 1— 1—i

r H

-+

lO

o CO

O

o CO

l^

oo -Ti

t» I C 01 00 1—1 CO

X

- ~ i

T—i

-7" 1^

1 -

CO

r - ,

Oi Cl

X er.

t»

•rtt Cl

-Cfl CO

CO X I-

>c

o

CO

CO 00 CO Cl CC

X

X

r H

)C CO r-H

-r - H •CO o o o t- o -1— t 1 1-1 o

CC Cl

CO

lO

>0

1—1

1-H

co. X CC

t-

X o

Hi CO 00

CC CC

t~

CO

"-C.

co 1

—

i

^

- ; i

X •CO lC CO CC

co

L-—

X

r H

Ol Ol

CO CO

_ o CC o oo

1—1

Cl 01

CC

1-1

Cl

iC CC

Cl CO

1-1

r - H

CO CO X

-ti lC Cl

lC

lC CC

CC

kO

~^ 1^ CO' CO )C CO rH

—, oCO o )C H< CM •CO

kO

»c r - H

lC CC

CO'

CO

co

co Q .c C!

00 1-1 CO

1^

lO

co

C! CO

rf '

r-H

CO -r CO

CO

iC

co

1^ CO 00 Ch -l X- r -r Cl CO -H -CO r T { To—

iC CO CO'

CO

o

—H CD

1-

»c co

h» oo »o

CO

IC

o

>c TK CO 1—1

<-^CO

c-. CO o o

iC r-H CO

CO CO Cl

>a

CO

"in"

Cl CO

Io C

o

CO

-t b»

co

lO CC

Cl 00 X

~w Ci o Tt< CC

o l>

-t

r

t>

CC IC Cl

^t»

Cl

er.

H-

CO CC CC

rH

CO -1CC

o

-^T CO

CO -il r-H

-H

Cl

C O 1r H

Cl CM

t-

co

CO "Cf

ce -Ctl

>o o:.

r H ^

CD

1^

o

t-

Cl 1< CO

-*--." co Cl Cl

r H

Cl L^

"^ »o co CO

l^

o

X co

CO

X —1 X

^< CO CM CO

Cl

r - H

l> co o r H

X 1-

—n I *

t~ C!

r - .

-Ol Cl

CO

l> -ieo

o o

Cl

"

t-

o o CO CO

o

00 -h

CD kö X

X

C' 00 o

O!

kO

CD

OI

c

CO —T

t~

co

CO

00 o CO

kO r H r - H

Cl Cl

iC

CD

ICO

Cl C'

rH

o 00

X

CO

1^ CD

Cl CO

CC

o

o

c

~

1-H rH l>» • *

- • t

os

1^-H

CC

r H

QC

CO CC

Cl

CO CD

, 1

1^

CO

CD CI

CD CC Cl

HT Cl

X

CO

X CD

101 t^

Hl

er.

H .

Cl

CO CC -N

:£;.

r—

00 t» kO

o t» -H

T-l

—

Cl Cl

co

co

Cl

lO

o oo

t» c o

^. "

Ci

o l> OS CC

Cl

cso • o oo eo 00 — I> - H

<* kO o Cl

•c X

T—1

iC

CD iC

o

IC

Tj< CO

o Cl

»c

CO IC

00 oo CO o lO 1-

CO

CO

t~ 1^ CC

Cl •co

HkO

CO )C

**

r-H

^

c.

X

o

OI

CO

oC !

,

cco

-i-."

kC Cl Ol CO

Cl •<* o >c

Cl

Cl

co

-e o CO o

CO

—

i

öi

-

00 c

-H

o CI

1—1

cc:

CO CO

~i~^~ t -

CO CO

i-

kO

CO

1—1 1Cl

Cl

l^

r - r

to

'""' "oCC

1vO

00 CO X

•CO'

CD

o

o - f l

-1*

CO H-

1-1 ©

cco

Hl y—t

CC X

^ ^ -* kXC ^

H-

CO

p£ C33 OS r-i

c

o

CD"

"CO

r H

CO

,—1

tn eo

1 H< CO

X

CO

Os

00¶X os X

X

r—

lO

CO

OS

Cl

o

co

co 1-

kO

1~ lC

o

1-H

o 00

-r CC

OS

rH

1-1

Cl 1^

• *

OS k£3

X lC CC

r» o 1^

1CO

1-

kO

r H

r - H

Cl CI X CO

,_ -H

rH H

»c

HX

os

kO

"*

—H

o )C CO Cl

CO

CM -H

1—1

co. -* os Cl

CO

«- kC o

-t

l O

CO

CO

t»

•CO CO

>o

^

CO

- H

o o

CO

CD

CO'

CO t» I~

kC

r

IC0

H

CO

c t>

SJ ©

•** kO rH

oo 00 ©

1^-

eo CO

—

i

CO CM r - i

o

GO CO

CO

© 1-

CO Cl

kC

f^

t»

o

CO co: Cl

eo

CC 1^

o co

t-

t>

CC

C0

rH

rZ|

H

O Cl CO rH

H

C lO

U <1>

tog . -H

rO IQ

•si

d n

»c

1^

lH

-d C l O CA 0 rH

CO r C

>c

lC.

!/J

M Hrtj efl H ~H r/i +4 ci

rH

© _eo_ •rj<

O

eo eo oo © eo ta

rH

k©

© eo eo eo O l

CO Cl CO

!rl 4ä

Ol I »

CT; -* — CO

,

X lO

CI

CC kC Ol

— . -H CO ©

CO CC

kO CO

l>

r—

d2 ?

m «* c - co 07!

sC c ~£ii~ 00 t-« r H O) co CC 00 o o X «* CO CO CO © c» eo 00 CO C£ o i

co

oo

l> CO

© Ol

H-

o

CO t-

o

CI

>c —* o1—1 CO

o

"<* eo e© ©

CO

o

1^ CO

CC

lC

r H

o

** r-t «o 9 X eo

CC

•* kO o

CO

-o-

o

4 co ol>

r - H

CC

os

Cl

CO

o 1—1 o

CC

CO

•CC Cl rH

Cl —1

1-H

00 CD

co.

CC CO

CM

CO

CC

r r

Cl iC

1 -

00 eo 00

lC Hi

l O

rH

1^ X

!>• ei

CI CO

X -H o

'CC

oc" ~c<r

CO

H"

© ©

t-

CM

o

1 CO

rH

,

o

I—

CO

CO

>c

-jl'

rH

CM

t"

C! t" CO

00 l^ O' rH

tec cc

.

CD

,D eo COO co os -CD rH ^M - H °C3 4ä o os ' G r ^

kC H1C

r - H

CO Cl

H i

1-

o CM

o

rH

1-1 o

r H ~ "cc" l> C l H eo

^-1,

-7*

kO

i - H

i

kO

X >c lO kO 1—1 r - H

oq

o

ö Hl

)C

"'cc' o CO

t —

"'

o

o -H'

Ll~ CO

CO

Cl

r

• *

CO lC

-H

CO oo ~rH CO

r—;

CO rH

CO

-t

•CO

t - CO CC 1-1 roH

CO lC

-1t<

co

CO [^ H-

CO' kO

co 1—1

r H

o

o

o Cl

r H

^

X Cl

OS

eo

Cl r0 CO

r H

1—i

CO

o o CO Cl Cl

r H

co 00 c

CO

Cl -H

co

•CO

>c

>c I-

o 1-H

- H l

CO H<

no

& M eo o l>

rH

^H Ol o ao 00

X

X c.

00 o

cco >c

rH

r - H

o

—1

-,< o~"" cC i!

r - H

X iC

•CO C! Cl

•* CM en

so

r H

t-

OS Cl

CD 1^ —f

CO

r H

CO

"' ^

1-

CO rH

-T CO

g

o

CO t CD ec

CO

CO

CO

-7<

- t i

OS

0^1 CC

o

Cl CO kO

- T

IQ

~

CO

1CC JO jrj -H Cl

r H

r - ,

Cl

-+ Cl

CD

r H

r H

CO o

r - l

rH

~öo~ öö~ ~o~ ös CC oc O d CO »o CO CC iC (O CM -* -f t^ •HCD 00 rH

,—I

o

lO

X iC

Cl

o

cco l ~ co ,—1 o X

CD

o t> o

Cl

t^

CO

• *

CO

CO CC CC

Cl

1^

• r H

00 TF

r H

1^ CO CO

Cl

i — 1

i - H

o OJ o

rH 'CC

X

r H

o o CO CC

^ - i

O

-* o o co

*'

"o"

r H

X

CC

[ ^

CO Cl CD

as X co L^ »o -x X 5(3 co C O C» 00 —i — t>

T — •

c

r - H

r H

Cl Cl

H

-t 1—1 t -

00 ^h

CC

X -r

cc

os

co

CO ~ i O Cl CO CC o

lC CO

CO

os

1^ lO

r - H

Ci >0 O

Cl

Cl CO

^—<

CO OO ^H

'X 01

r - i

1^ L^

t»

CO

CC CO

o © 1-1

CO

CO Cl lO

r _ i

eo lO CO

CO CO

oO l

~v o t-1^

Cl

-i^

o CO

-T

"cö~ -+

CO-

co iC

.01 Cl •"*

~xT

>': CCOO oc.. t> 1 —1 C<i?l 1—(

1—1

CO

~

©"

CO

CO L^

Cl CC

r H

IC CO rH

•—T - r Cl X iC Cl lO

T—1

lO

(C t» rH

co C C1 —1 »o 1— -t-

on

O O

T—i

cI o-o

l-

"^

l>

Cl

C5

~

CO

CT.

l rt - > C—

"cc

co

,.f,

£33 ~c5~ m~ xO o: CC U3 X CO O l o oo i ~ t> X CC i~ T* »o lH 1-1 C l CI X CM

Cl

1—1

CO

r - H

CO Cl CO

-<3i

^

co >c -T

•^ o

o

l^ kfl

CO

O

CO

CO CO

Cl

X X rH

X o

r-^

i~ O! rO

kQ rH 00 t> X

t> -1-

—i

•<#

*"

X -f'

-:• o ~

"^r r> oo CO Cl

X -r Cl

CO CO

C!

Cl

1^

O

-H

CO COCO

CC so

CO

Cl CC CO

X

o

r H

o OS X

1CC Cl Cl

OS rH CC Cl

1^

rH

Q

IO

CO i c

o

r H

CO^^

>c i—i r 1 o:

os~ 0 0 X »o CD o

Q

OS Cl

h-

>c

r H

^

Cl 00 rH

Cl

^h o co. 00 o »o

i - H

IC X CC tOS rH

iC CO

CO -^1 -H4 »* CO O CC

t" CT —1

o

CO CC

i—l

OS rH

1~

rH

"* CI

co

f»

l—1

t-

>c 1—i

kO

"

o

l~

t- t(O o CS kQ CC to 1—1 rH

c 1—I -*

CO

1—1

X X CO

CO Cl

r H

" CTS

01¶OS H< CI

O

O -H o

© ©

rH k»

Ol 00

0 D Hj

'3 d rrj

«e

ii CO

C3

fl H a -H

.2 d - 3 CD 03 O M

t>o ca

'3 ^ a M CD

«]

nC

.

JU

ä| rdM S2 S

CD

d

ft

a

CO CO

•a

rM O

o

o o

ro_ m

9 11 oä

£

a

CO.

CO

g te 'ft u

£b

cS

R o cu -i-J ft TJ O ft UD Om fc) CO

1 CO

:5

^

i-. 0)

c d o M

CD

u

d

1 Ii

ci

-r^

a CD

CO oC c8 -u CO

CO

CO

.ä -c

HP

s

_2

CD

c

c

o pq o rO.' -IH

A

• iH

rH

CO

CO

1 J 15 co

«

A

A CC

cö

S3

o

co CO

o

o co

rC

r-

ci

CO

1—1

u

B ri CÖ O « o w ^ _o_ 3 M ^ w Ö Mt]

co •v

rJ

ci

a

1= fH

ä t>

o u 1)

M

o

c cS

a

^C3

CO

te u o jp ci

ft

CO

a

•n

rf O rC

CO

ci

co ci

1 bä > a a ta ••ci

r>

CH

c

CO

a Ö

ffl ^J

c O

:ci r-l

>ca •p

CD

:ci >-s

rO

M -r)

m :cä

DO CC

w

o -ti

O rQ

h M O

> fe

6 0 CS

r^ I

134 varför de över huvudtaget behöva komma till. Arealuppgifterna åter om åker och annan odlad jord anses någorlunda mera tillförlitliga ehuru visst icke de heller äro guds bästa barn. De äro i varje fall dock vägledande. Odlingen och dess fortgång i de olika länen enligt den officiella statistiken åskådliggöres av tabellen å föregående sida. Nu står landet inför en ny ekonomisk omstörtning. Industriens stjärnskott har slocknat och vikingalynnet får intet utlopp på grund av mångahanda hinder, som reses mot den enskilda emigrationen till de gamla kolonialländerna. Under sådana förhållanden är det naturligt, att landet börjar inventera sina egna framtidsmöjligheter och då kommer i all synnerhet odlingstillfällena såsom den största tillgången åter att tilldraga sig den allmänna uppmärksamheten. I annat sammanhang har något närmare redogjorts för förekomsten av oodlad odlingsbar mark i olika delar av landet. Man kan tryggt utgå ifrån, att de speciella inventeringarna angiva ett minimum, därför att åtskilligt helt naturligt undandrager sig uppmärksamheten, och åtskilligt annat utelämnats, därför att det ej gått ihop med det program, som man för närvarande i praktiskt syfte ansett sig böra uppställa för inventeringen. Detta gäller de norra delarna av Norrland. För det övriga riket finnes inga andra utgångspunkter för en samlad inblick i tillgångarna än som kan inhämtas av svaren från socknarna på de frågor, som i detta avseende framställts av norrlandskommittén, jordundersökningens värmlandsutredning samt jordkommissionen. De förutsättningar, under vilka landet nu igen på grund av nödläget tvingas in i omfattande försök att tillgodogöra sig odlingsmarkerna, äro icke i allt desamma som vid tidigare tillfällen. Kostnaderna för att iordningställa marken och icke minst uppföra husen äro jämförelsevis mycket dyrbarare nu än förr. Denna ökade kostnad motsvaras åtminstone icke för närvarande, av en motsvarande ökning i den avkomst av jorden, som tillfaller jordbrukaren. Denna stora för att icke säga ofantliga vansklighet framtvingar å andra sidan tillgripandet av rationellare metoder för odlingens verkställande. Den forna planlösheten utan hänsyn till möjligheterna av en existens på det som odlades, bör och måste nu ersättas med företänksamhet i detta avseende. Denna företänksamhet tvingas dessutom in på användandet i möjligaste mån av nutidens maskinella utvägar för att underlätta odlingen och bebyggandet och nedbringa kostnaderna, vartill också ökad vetenskaplig insikt hos jordbrukarna bör kunna lämna ett avsevärt bidrag. F ö r s t som sist beror åkerkulturens framsteg på den r ä t t a mannen med det r ä t t a sinnelaget. Föreligger denna faktor lönar sig i alla trakter a v v å r t land till och med det som kan synas omöjligt. U t i detta förhållande ligger icke någon lösning av frågan för människor i allmänhet. Därmed visas blott en väg, upplysningens väg, såsom i tidernas längd den enda, på vilken kan ernås något omfattande. Det synes må h ä r allenast frammana bilden av n å g r a »trollkarlar», med vilka detta förslags författare sammanträffat på sina vandringar och vilka verkligen förmått det till synes omöjliga. De kunna verka som ljuspunkter i ett stort mörker och nu imer än någonsin behöver landet ett u p p m u n t r a n d e föredöme a v föregångsmän i det tysta och obekanta. En odlare i Södermanland (ur en riksdagsmotion). Under en vandring sommaren 1901 sade mig någon, att jag borde uppsöka en »trollkarl» som förmått

135 avvinna jorden det mesta tänkbara. J a g begav mig till stället och träffade en man som på en stenig bergbacke, arrenderad på 50 år, framtrollat mellan skrevorna en utomordentlig trädgårdsodling, varav enligt hans utsago familjen hade sin ordentliga utkomst. »Om jorden i allmänhet brukas så» utbrast jag, »skulle det se annorlunda ut i vårt land». »Ja, då skulle Sverige bli en lustgård», svarade odlaren enkelt och värdigt. I detta yttrande låg ett program, en ståtlig lösen för en allmän kolonisationsverksamhet i riket. HÖgheden vid Hornavan i Norrbottens lappmark ovan odlingsgränsen (Norrlandskommitténs betänkande sid. 441). J a g kom till stället sommaren 1902 eller 1903 såsom medlem i norrlandskommittén och träffade ägaren Karl Johan Wikberg, som berättade: »Skogen är såld för 10 år sedan. Såsom anledning härtill uppgives bland annat, att man fick så litet för skogen vid den tiden, till följd av den dyra flottningen. Timmerflottar varpas fram över Hornavan. En timmerflotta, som avgick från Jekkvik midsommar, kom till Arjeploug först den 15 juli. Dessutom utstämpla jägmästarna så litet åt bönderna, men när bolagen köpt skogen, blir det annat av. Så även med detta hemman. Bolaget har redan uttagit den skadade skogen. Wikbergs åsikt och erfarenhet är, att det är bättre att arbeta på jorden än att huvudsakligen ägna sig åt inkomsten genom arbete i skogen, åtminstone sommartiden. Tjugufem öre ur jorden är en drygare inkomst än en krona ur skogen. Många av bönderna äro även sommartiden uti flottningsarbete. Men man har bestämd erfarenhet av, att det gått utför för just sådana bönder. På vårarna bruka de hafsa undan vårarbetet utan att ordentligt bereda jorden eller ordentligt så, och sedan skylla de på, att det lönar sig icke att arbeta på jorden. Hemmanet Högheden anlades såsom nybygge på 1840-talet. Wikberg ärvde hemmanet av sin far för omkring 30 år sedan. Då fanns å gården blott en liten stuga, som nu stod kvar som ett minne, och på platsen föddes endast en ko och några småkreatur. J u s t vid den tiden var fråga, att hemmanet skulle återfalla till kronan på grund av bristande jordbruksarbete. Wikberg som då var ung gosse, måste till en början arbeta mycket med extra förtjänster för att draga sig fram och underhålla föräldrar och en syster, som alltid varit oförmögen till arbete. Wikberg har nu 8 kor och 2 hästar, 30 får, höns och kaniner samt har så mycket odlingslägenheter, att han hyr ut till grannar självväxande slåtterlägenheter. Detta allt har åstadkommits genom eget arbete. Nu har Wikberg med statsbidrag börjat odla en angränsande myr. (Vid hemmanet funnos kornåkrar och potatisfält till större omfattning än vi sett på något hemman i trakten ävensom ärter.) Blott ett enda år har Wikberg behövt köpa utsädeskorn. Wikberg har 5 döttrar och 3 söner. Wikberg anser, att det är lika goda odlingsmöjligheter vid den övre delen av sjön som vid den nedre. Spekulanter ha även funnits å nybyggen, men icke kunnat erhålla sådana på grund av läget ovan odlingsgränsen.» Långbacken i östmarks socken i Värmland (Jordundersökningens betänkande I I , sid. 110). «Under färd i Östmark med häradsdomaren Berggren som ciceron visade denne vid ett tillfälle på en gård under yttrande: 'Där bor en trollkarl.' Den sålunda omnämnda personen var Jöns Jönsson i Långbacken, och anledningen till att han betecknas som trollkarl uppgavs vara den, att han lyckats, vad ingen annan i orten trott sig kunna gå i land med, att genom omtänksamt jordbruk å en småbondegård, utan biförtjänster från skog eller skogsbruk, skapa sig en för ortens förhållanden burgen ställning.

136 Jöns Jönsson besöktes med anledning härav och berättade följande. Förr i världen, då skogen ej hade något värde, odlingen var obetydlig, ladugården ej kunde avkasta mycket och kommunikationer saknades, fick man i orten vid missväxt äta barkbröd. Jönsson, som är född 1847, hade varit med därom som liten gosse. Barkbrödet tillagades så, att den övre barken av tallarna, där den var gul, avskalades, därefter borttogos de yttre fjällen och så torkades det övriga och maldes i kvarn samt bakades samman med så mycket rågmjöl, som behövdes för att hålla degen ihop, ifall man hade det. Bröd bakades även avhackad råghalm och av torkat syrgräs. Av nässlor kokades soppa. Man var så svulten, att man som kreaturen på våren åt allt, som kunde kommas över, bär, ärter, ris o. s. v. Inga handlande fanns i socknen, utan alla köpvaror måste tagas från Karlstad. Det enda, som kunde säljas och inbringa penningar, var näver, med vilken man fick köra ända till Karlstad, där varan betingade 50 öre per pund och god sort någon gång 75 öre. Jönsson hade varit med och rivit näver för sådant ändamål. Det ställe, där Jönsson nu bodde, köpte han för 2 500 kronor och brukade det själv i 29 år, tills han för tolv år sedan överlät det till sin måg. Det var vid förvärvet ett litet torpställe, litet odlat. Vid tillträdet föddes där 2 kor och en kalv. Samtidigt köpte Jönsson för 500 kronor ett litet skogsskifte, vara då ej fanns någon skog. De första två å tre åren arbetade han åt bolagen i skogarna. De första tiderna sökte han också förtjänst för hjälp till skatterna genom körslor någon vecka i Norge, men på de senaste 20 åren av sitt innehav hade han ej heller gjort detta. Jönsson kom nämligen genom erfarenhet och eftertanke underfund med, att han förlorade mer än han vann genom arbete i skogen. Under arbetet i skogen måste han ge hästen det bästa fodret för att djuret skulle hålla ut, och förlorade för övrigt även gödseln. I all synnerhet förlustbringande var det, att han ej därunder fick nedlägga sitt arbete på gården. Även på vintern fanns det gott om hemarbete. Ved skulle hämtas och upphuggas, gödsel köras ut på åkrarna och sten ur nyodlingar, husen och gärdesgårdarna skulle repareras och virke därtill anskaffas, slöjd av mångahanda slag kunde utföras för inre och yttre behov o. s. v. Vid skogsarbete blev Jönsson skyldig mer än han vann understundom, och när han sedan kom hem måste han leja för att hinna få det arbete utfört, som han ej kunnat utföra på grund av sin frånvaro i skogarna och på det sättet räckte ej arbetsförtjänsten i skogen långt. Arbete, omtanke och sparsamhet hade varit hans grundsatser. Sparsamheten hade dock ej behövt gå ut över skäliga behov, utan hade familjen, bestående av man, hustru och fyra barn, kunnat leva ordentligt och gott. Omtanken hade särskilt gått ut på, att taga vara på allt, som växer, att aldrig vara lat utan hushålla även med tiden samt att ägna omsorgsfull skötsel åt kreaturen. Vad man kostar på ladugården, det får man enligt Jönssons erfarenhet igen med ränta till på många vägar. Jönsson hade ej fört räkenskapsböcker, då han ej var så skrivkunnig, men alltid lagt av förtjänsten på ett ställe, så han visste vad han förtjänat. E n synnerligen god hjälp hade Jönsson haft av sin hustru. Utan en duktig hustru går det ej att vara jordbrukare, sade han. Nu hade enligt hans beräkning vid inköpet, skog vuxit å skogsskiftet, så att det räckte till husbehov och även något litet till avsalu. Jönsson hade ej ärvt något och endast en gång gjort en affär, på vilken han förtjänat 1 100 kronor. Jämte tre andra personer hade han nämligen av en sparbank köpt en egendom i grannskapet och sedan sålt den till Fredrikshalds Saugbrugsforening, vilken för övrigt var den som förtjänade mest på affären. För övrigt hade han bytt hästar några gånger, men därpå hade han tappat. Någon tid, sedan han sålt

137 gården till magen, hade han även arrenderat ett jordbruk i närheten, men sin förtjänst hade han mestadels haft av Långbacka och sitt där nedlagda arbete. Gården födde nu sex kor och en häst samt innehöll omkring 12 tunnland odlad jord, 25 tunnland hagar samt det förenämnda skogsskiftet, som innehöll 31 tunnland. Åkrarna hade oavlåtligt utvidgats och förbättrats. Hela gården var nu nybyggd. E t t boningshus hade Jönsson uppfört för 5 000 kronor och en uthuslänga fanns. Virket till allt detta hade han till största delen måst köpa och till en början måste han även köpa ved till vedbrand. Nu hade han till övers ett kapital på 17 000 kronor, vilket som sagt mestadels var förtjänat på detta sättet. I detta belopp ingick dock G 000 kronor, som han erhållit i köpeskilling* för gården, vilken han för detta mycket billiga pris sålt till sin måg, då han ville ha något lugnare dagar på ålderdomen. Magen Otto Eriksson i Långbacken, som även var tillstädes, vitsordade svärfaderns uppgifter samt förklarade sig för sin del helt omfatta hans grundsatser i avseende å jordbrukets skötsel och stora möjligheter. Jordbruket gick även för honom bra och lämnade överskott. Köpeskillingen hade han emellertid betalt med ett arv på 4 000 kronor, men återstoden med besparingar å jordbruket och hade ändock ytterligare besparingar över. Någon inkomst erhölls dock numera även av den å skogsskiftet uppvuxna skogen. Han skrev noga upp allt vad han fick ur ladugården, och särskilt det, som gick till avsalu, så att han visste vad han hade. Men de flesta göra ej så, sade han och tro därför, att de ej få något ur ladugården. Boningshuset beboddes i nedre våningen av magen jämte barn samt våningen en trappa upp av Jönsson och hans hustru samt en från Amerika hemkommen sjuk son, som ej kunde arbeta. Inredningen i huset var synnerligen hemtrevlig i allt samt fint ordnad. Möblerna i huset hade magen själv slöjdat.» Lunda by i Alunda socken, Uppland. Vid resa såsom ledamot i jordkommissionen i bil sommaren 1922: Chauffören upplyste, att här invid vägen bodde en småbrukare Melin, som »fått en massa pris för sitt jordbruk». Vi stannade och fingo samspråka med Melin. Han hade kommit till Lunda 1901. Då fanns, där hans gård nu låg, ett litet s. k. undantagsställe, bestående av en gammal stuga och mycket litet åkerjord. Han hade nu under årens lopp odlat upp alltsammans, 12 x / 2 tunnland. Han hade en häst och fem kor och några smådjur. Melin hade ingen skogsmark och ingen betesmark till sin jord, men påstod sig klara sig bra ändå. Han köpte sin ved ifrån allmänningen, s. k. ränsningslotter, då han fick huvudsakligast bränsle men även en och annan större bit, som kunde lämpa sig till b^^ggnadsvirke för mindre reparationer o. dyl. Betesmark ansåg han vara obehövlig, såvida det var fråga om sådan betesmark, som man fick i skogarna. Det var till ingen nytta för kreaturen att gå på skogen. Betet var i allmänhet klent och det, som de åto, gick åt för deras strövtåg, så att det icke blev någon vinst. Här gjorde man så, att så snart, som det på hösten börjat växa upp på vallarna, så släppte man ut djuren, i de flesta fall tjudrade. Det gick nämligen åt för mycket arbete och virke för att stängsla. Sedan fingo djuren gå ute på vallarna under höstmånaderna. Detta ansåg Melin vara det enda rationella betessättet. Innan vallarna blevo färdiga för betning, måste djuren givetvis stallfodras. Jorden var nu sämre än 1914. Den hade nämligen inte ännu hunnit komma upp till samma växtkraft som sistnämnda år på grund utav den oerhörda utsugningen under kristiden. Melin trivdes utmärkt med jordbruket och tyckte sig ha det bra. Han ville inte byta med industriarbetarna. Många påstodo, att jordbruket vore tungt, men det tyckte icke Melin. Han hade hållit på med jordbruksarbete ända sedan barndomen och vore så van därvid. Det enda, som möjligen kunde vara litet

138 tungt, så var det dikningen, men hade nian en gång dikena färdiga, stode de sig för all framtid, endast man underhöll dem. En pioniär nära Leipzig i Tyskland. Till dessa upplevelser i det egna landet må läggas en bild från den tyska rörelsen för skapandet av nya jordbruk (NeuSiedlung) åt obemedlade. Vid ett ungdomsmöte sommaren 1922 i den lilla byn Werleshausen i Werradalen, till vilket jag inbjudits, behandlades förevarande ämne av en ung industriarbetare från Leipzig. Han höll ett medryckande, praktiskt hållet föredrag om sina erfarenheter. Detta inlägg var betydelsefullt därför, att det ådagalägger, hurusom man skall akta sig för att vid kolonisation avvisa alla jordbrukssökande, som ej varit sysselsatta med jordbruk och därför kunna antagas hava fallenhet därför. Den unge nybyggaren berättade hurusom han såsom en begynnelse till "handling" jämte åtskilliga meningsfränder av båda könen börjat slå sig på jordbruk nära Leipzig. Området var för litet för att kunna nära hela koloniatet och därför hade arbetsförtjänst fortfarande sökts inom industrien i staden. Nvbyggarna studerade med tillhjälp av nattens timmar även lanthushållningens vetenskap. Bönderna hade först skrattat åt detta unga arbetsfolk från storstaden. Men tiden gick och hur det var, kunde de uppvisa bättre metoder och rikare skördar. Nu kommo bönderna och besökte kolonatet och sökte tillägna sig dess företräden. Den unge nybyggaren skildrade livfullt förutsättningarna för att skapa nytt jordbruk. Det fordrades förmåga av försakelse och framförallt plikttrohet och uthållighet i arbetet. Ingen fick klicka på någon detalj och allt måste gå som om det vore smort. Han varnade för att slå sig på nytt jordbruk, om man icke var besjälad med en sådan anda. Nu skulle kolonatet bli i tillfälle att övertaga en större egendom och då kunde man helt ägna sig åt jordbruket. Församlingen var betagen i den unge pioniärens framställning. Vad var det, som möjliggjort, vad som hemma hos oss anses omöjligt? Det var andens grepp i materien, sammansmältningen av de två livsprinciper, som statskonst och oförstånd avlas att hålla isär. Det är väl självansvaret, pliktuppfyllelsen i arbetet, begynnandet med sig själv, den nj?a människan, som ensam kan omskapa även världen. EkonoTrots alla bemödanden undgår man emellertid icke att tillika lämna J" 1 ' ekonomiskt understöd från det allmännas sida för nybyggenas åstadkommande. Detta är icke någon ny sak för den svenska kolonisationen. Det ligger i sakens natur, att nybyggaren icke kan reda sig över det första svåra föret i portgången utan att det allmänna på något sätt håller honom under armarna. Sedan gamla tider har därför det norrländska nybyggesväsendet varit förenat med gratis tilldelning av jord och dessutom även annan hjälp både i natura och penningar. Både de större svårigheterna numera för individen att slå sig fram ensam på detta område samt behovet av större planmässighet påkallar till en början oundgängligt en målmedveten statsorganisation. I annat sammanhang har närmare utvecklats behovet och organisationen av statens verksamhet. Här bör endast tilläggas, att omkostnaderna för denna organisation svårligen kan läggas på nybyggarna utan bör åtminstone i det stora hela läggas på staten. Detta är således det första ekonomiska understöd, som påkallas av förhållandena. Till denna statsutgift anknyter sig såsom naturlig följd även bekostandet i det stora hela av det expropriationsförfarande, som kan bliva erforderligt i vissa fall för anskaffandet av den erforderliga jorden. Därmed kan hjälpen dock icke stanna. Det är av vikt, att man vid

aiskt

139 denna statsverksamhet noga har för ögonen alla de ekonomiska personliga krav, som inställa sig för uppnåendet av den ifrågavarande uppgiften. Dessa utgifter äro omkostnader för själva markens förvärvande, oundgängliga åbyggnader, odlingsmarkens uppodling i tillräcklig omfattning, nödig utfartsväg, erforderliga inventarier, eventuellt någon mindre andel i organisationsutgifterna för det nya jordbrukets åvägabringande, nödtorftigt uppehälle och andra personliga utgifter för den tid, som nybyggaren nödgas avstå från andra sysselsättningar för att upprätta det nya jordbruket och avvakta tillräcklig avkastning av detsamma samt anskaffande av erforderligt rörelsekapital därutöver åtminstone under de två första åren, under vilka sådd och skörd äga rum. Det är påtagligt att de flesta nybyggare skola digna under denna börda, om den ej lättas för dem. Denna lättnad anses ostridigt till en början böra bestå däri, att de huvudsakliga utdikningarna, särskilt, när det gäller större områden, ävensom anläggning av utfartsväg, där sådan saknas, är något som det allmänna måst på egen bekostnad ombestyra. Fråga är om icke det blir oundgängligt att också låta uppodla åtminstone någon del av den tillämnade åkerjorden. Lantmäteristyrelsen har i avgivet utlåtande över kolonisationskommitténs betänkande föreslagit, att ett område av två hektar borde iordningställas till åker genom det allmännas försorg. Ett viktigt framsteg vore om särskilt vid uppodling av myrmark maskintekniken kunde komma till hjälp och på en kort tid upparbeta myren och därigenom bespara nybyggaren kanske årslånga arbeten. De experiment, som på sista tiden verkställas i sådant syfte, synas utfallit lovande. En huvuduppgift för nybyggesväsendet måste vara att utveckla och i största möjliga omfattning tillgodogöra sig dylika uppslag. Det andra huvudbekymret icke minst i vår tid är byggnadsfrågan. På grund av nuvarande ofantliga byggnadskostnader gives här icke någon annan råd, än att staten ingriper genom att bevilja nybyggaren lån för ändamålet eller ock själv uppför byggnaden och tillgodoräknar sig kostnaden i form av ett lämnat lån. Denna sak kräver dock säkerligen mycken betänksamhet. Bygges genom det allmännas försorg, komma byggnaderna mycket lätt att bliva onödigt stort tilltagna eller ock kostbara på annat sätt. Därigenom stjälpes lätt nybyggaren i stället för att erhålla någon hjälp. E n medelväg är, att nybyggaren erhåller gratis vissa byggnadsmaterialer, såsom exempelvis virke från närbelägen kronopark eller ock annat kostnadsfritt understöd, överlämnas åter åt nybyggaren att själv ombestyra åbyggnadernas uppförande mot erhållande av låneunderstöd, är det utsikt, att de, visserligen icke alltid men såsom man får hoppas i de flesta fall, åstadkommas med den största ekonomiska beräkningen, ja försakelsen, vilken senare mången gång kan betyda ingenting mindre än en lyckosam början. Här gäller det sålunda två olika system, av vilka det ena ej behöver utesluta det andra. De kunna också mycket väl kombineras efter omständigheterna och erhålla olika företräde på skilda trakter. Sålunda kan saken ställa sig olika för kolonisation uppe på avlägsna kronoparker och nybyggesanläggningar på enskild mark i grannskapet av bebodda trakter. Det gäller här stor omtanke från allas sida. En tredje fråga är den, huruvida själva marken kan lämnas gratis, såsom skedde i de norra delarna av riket vid avvittringarna och dessförinnan

140 och om skillnad här bör äga rum vid upplåtelse å kronomark eller å enskild jord, för vilken senares åtkomst måste betalas en köpeskilling. Det må då erinras, att själva markkostnaden, ehuru avsevärd, säkerligen kommer, särskilt när det gäller odlad mark, ej att spela den största rollen. Än mer betungande bliva ofta utgifterna för uppodlingen, byggnadernas uppförande samt den långa väntan på den tid, då nybygget kan börja lämna en normal skördeavkastning. Att giva vissa nybyggare mark gratis och låta andra betala marken är icke heller ett tillfredsställande system. Härtill kommer, att i gamla tider hade marken inget värde, under det att de nutida kommunikationerna och den ekonomiska utvecklingen i övrigt givit marken ett visst värde. I planmässighet ingår dessutom i vår tid en bokföring över värdena och detta föranleder, att även markens värde icke får saknas i kalkylen, över vad nybyggaren har att emottaga. Den hjälp, som behöves och således måste lämnas, bör därför numera i vårt land med dess begränsade tillgångar på god odlingsjord tillhandahållas på annat sätt och på lika sätt för alla. Förmodligen är det av sådan hänsyn, som även kolonisationskommittén för sina nybyggesanläggningar i de nordligaste delarna av riket påför nybyggaren ett visst värde för själva marken, ehuru förr någon sådan värdeersättning icke ifrågakommit vid nybyggesanläggningar i motsvarande trakter. Denna hänsyn har även kommit till uttryck uti 53 § i förslaget. Ett direkt understöd även i denna punkt kominer att självfallet bestå däri, att låneunderstödet från statens sida med lång amortering och billigaste möjliga ränta även kommer att omfatta den köpeskilling, som påföres nybyggaren för själva marken. Inventarier äro slutligen en sak, som måste ovillkorligen bekostas, och följaktligen inbegripas i statens lån, såvida nybyggaren ej är i tillfälle att anskaffa dem på annat sätt. °rkt gS ^ r 1 9 1 4 ° c h ä v e n s e n a r € n a r i riksdagen föreslagits, att med militävvasen(lets Btäiiet för borttagande skulle bibehållas någon kortare civil värnplikt i militär- syfte att uppodla jorden och såmedelst bereda hem för de fattiga i lantjänst och det. Det h a r ock mer än en gång blivit ifrågasatt, att jämväl under fängelse- militärväsendets fortvaro de värnpliktige skulle någon tid i stället för ar e e. militärtjänst sysselsättas med odlingsarbete och dylikt. Experiment därmed lär hava ägt rum i Norge, kanske ock annorstädes. Likaledes är det ett gammalt k r a v att fångarna i fängelserna skola i den m å n de lämpa sig därför, sysselsättas med jordbruksarbete. Försök därmed h a v a förekommit mångenstädes. Dessa uppslag att i nybyggesväsendets tjänst förvandla improduktivt arbete till produktivt böra förfarande stå på dagordningen. När staten nu på allvar vill uti tider av stor nöd bereda folket ett livsuppehälle genom nya jordbruk måste också tillses, att det hela ej väsentBegräns- ] j g e n stannar vid en vacker åtbörd utan även tager gestalt i en omfattande nybyggares v e r k l i g n 8 t , som kan äga bestånd och varaktighet. Det kan väl då knaphetainings- P a s ^ försvaras, att man blundar för vanskligheterna och slår sig till ro med skyldighet den apparat, som konstruerats kanske mera för att i det yttersta slå vakt för ny- om jordäganderätten, fastighetskrediten, gamla fördomar och politiska konygge • junkturer än av medkänsla för den undre värld, som ropar efter hjälp. Anser man således, att jorden måste betalas till sitt fulla värde, att inteckningshavare, som inlåter sig på risken att taga inteckning för fordran utöver taxeringsvärdena måste i detta fall speciellt skyddas, nödgas man

141 dessutom att för odlingar, vägar och byggnader, i den mån de ej utföras av nybyggaren själv, betala gångbara priser och de höga frakterna till de avlägsna trakterna, så måste skaparen av ett sådant verk efteråt betrakta det något, innan han giver sitt utlåtande över att det är fullkomnat. Det är med andra ord icke någon mening uti, att överlåta till en nybyggare en med gäld så belastad fastighet, att det är uppenbart, att han snart måste gå ifrån nybygget eller i lyckligaste fall där framsläpa en eländig tillvaro. Befinnas kostnaderna, i den mån de skola vila på nybyggaren, ur nämnda synpunkter för höga, finnes ingen annan utväg än att avlyfta från nybyggaren vad som är för mycket och binda honom endast vid en rimlig andel i kostnaderna. Härigenom uppstår en förlust, som således stannar på statsverket. Man kan då fråga sig, om anledning icke förefinnes att låta denna förlust betäckas på ett särskilt sätt. Det har nämligen på spörsmålet, om ej vid bestämmande av ersättning för jorden en viss konfiskation måste i förevarande fall tillgripas, svarats, att det icke låg någon rättvisa uti att låta vissa ägare av större jordområden drabbas av en sådan ekonomisk uppoffring, under det att andra större fastighetsägare och större inkomsttagare skulle gå fria. Ett visst fog kan om ej alltid så dock understundom ligga i denna erinran. Denna bör då följdriktigt leda icke till ändamålets uppgivande, utan till en skattelagstiftning, som uttager av alla större fastighetsägare och större inkomsttagare ett särskilt bidrag till täckande av statens förlust å sin verksamhet att skapa mindre jordbruk. Frågan, hur denna statsförlust skall täckas, tillhör emellertid icke förevarande lagstiftning. I denna har allenast i 53 § intagits nämnda grundläggande föreskrift för det tillämnade nybyggesväsendets finansiella möjliggörande. Nybyggarens personliga förhållanden. Med den ovan gjorda uppräkningen anses i allmänhet statens låneunder- Den egna stöd böra stanna. Åtskilligt fog därför gives också av hänsyn icke blott kraften, till begränsningen i statens resurser utan ock i vikten, att nybyggaren själv ställes inför ett allvarligt prov och tillit till sin egen kraft. Endast på detta sätt kan man motse, att nybyggaren även genom egna ansträngningar söker lätta statens tunga och att ej personer lockas till jordbruk, till vilkas övertagande de sakna kanske de flesta förutsättningar. Med en sådan ståndpunkt blir säkerligen de dugligaste individerna tillräckligt hjälpta åtminstone i allmänhet. Däremot är man därmed beträffande genomsnittsfolket, som icke kan avvisas, inne på den gamla vägen, att alla statens filantropiska omsorger i själva verket icke kunna bliva till gagn annat än för sådana medborgare, som hava åtminstone några tillgångar att röra sig med. Nybyggesväsendet blir i vårt land liksom i andra länder, såvitt på statshjälpen ankommer, begränsat till understöd åt personer, som sakna tillräckliga medel för ernåendet av det med lagen avsedda ändamålet. Däri kan ligga på samma gång uttryckt, att sökandena även måste kunna räkna med egna resurser eller stöd från anförvanter eller bekanta. De utblottade genomsnittsmänniskorna bliva således icke heller här hulpna. I vissa utländska lagstiftningar uttalas uttryckligen såsom kompetensvillkor, att sökande, till erhållande av nytt jordbruk skall hava vissa resurser själv. Särskilt föreskrives ibland, att sökande bör

142 äga nödvändiga lantbruksinventarier eller för deras anskaffande nödig kredit eller egna medel. Förslaget inlåter sig icke på en sådan föreskrift. Det vill nämligen hålla öppen åtminstone möjligheter för den till synes fullständigt medellöse att kunna slå sig fram till ett jordbruk på grund av sin erfarenhet i yrket och den egna kraften, som också äro tillgångar, med vilka framför allt bör räknas. Den perFör att bana väg för dylika möjligheter kräves emellertid, att i orgarårdnaden n i s a t | o n e n i n S å r e t t moment av personlig omvårdnad. Nybyggesväsendet bör icke ordnas som någon statens grosshandel med utbrutna jordbruksområden, vilka slumpvis tillfalla dem, som kunna erbjuda de största ekonomiska tillgångarna. Var helst håg, fallenhet och behov av ett jordbruk föreligger, bör den sökande hava en personlig rätt att bliva prövad, uppmuntrad och vägledd. Det är just en sådan rätt för de svenska medellösa medborgarne, som på grund av förhållandena äro kallade till jordbrukare, vilken skall tillförsäkras dem genom lag. Detta är också uttryckt i lagförslaget om nya jordbruk (2—5 §§) samt i lagförslaget om statsorganisationen. Denna överlämnar nämligen icke, såsom i ensittarlagen för närvarande är föreskrivet, åt den enskilde att på eget initiativ bringa lagens bokstav i tillämpning utan gör staten till »målsman för den angelägenhet som föreligger och för den person som skall tillgodoses». I samma syfte är också stadgat, att till medlemmar i statens olika organ böra endast utses »personer, som kunna antagas äga erforderlig erfarenhet samt håg och förståelse för ifrågavarande statsverksamhet». Den personliga omvårdnaden har dessutom fått ett speciellt uttryck i organisationslagens 15 och 16 §§. Den, som under ett tjugutal år, fått emottaga en myckenhet hjälplösa små brev med förfrågningar, vart man skall vända sig för att kunna få hjälp till ett stycke jord, den kan icke undgå att djupt känna den stora avsaknaden i vårt offentliga liv av sådan omvårdnad, av en rätt till vägledning på ett sakkunnigt och intresserat sätt. Det är icke osannolikt att bland alla dessa frågare i bortgömda vinklar och vrår bland skogsbygderna döljer sig det rätta jordbruksfolket, som för närvarande kanske blir mest förbisett av egnahemsrörelsen med dess ansvar för penningeplaceringarna och krav på ekonomiskt underlag och relationer för att finna plats för sin hjälpverksamhet. Om däremot den på pengar medellöse men på egen kraft rike på detta sätt från första början mötes av medkänsla och en hjälpande hand, växer hos honom den inre förmåga, den trolldom, som i många fall med två tomma händer kan skapa ett jordbruk, vilket någorlunda föder sin man. Om beUti förslaget har upptagits såsom kvalifikationer för erhållande av ny-

uwSåiVbygge: bistånd.

-1) a t t v a r a wbetsför svensk medborgare, man eller kvinna (2 §); 3) att sakna tillräckliga medel för ändamålet (3 § 1 mom.); 2) att genom härkomst, praktik, håg eller eljest kunna antagas vara skicklig att ägna sig åt mindre jordbruk (3 § 2 mom.). Då framgången beror lika mycket av hustrus fallenhet, ja enligt vissa svar från orterna ännu mer än på mannens har även en erinran skett därom (3 § 2 mom.). Tillika har ifrågasatts en viss företrädesrätt att få nybygge i sin hemort (4 § första stycket). Slutligen har en viss vägledning givits, för den händelse konkurrens om

143 samma nybygge äger rum. Även här har betonats, att ömmande personliga omständigheter ej få lämnas ur räkningen (4 § andra stycket). I egnahemsrörelsen har någon gång införts den terminologin, att för att kunna förhjälpas till ett eget hem måste sökanden även »vara känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel». Kolonisationskommittén har även tillägnat sig denna formulering. I främmande länders lagar och lagförslag om bildandet av nya jordbruk synes i allmänhet saknas en dylik föreskrift. Förslaget har också avstått ifrån densamma. Det betyder i själva verket en klassificering av jordsökande uti faricéer och syndare. En sådan föreskrift är ett farligt medel till godtycke, skrymteri och uppställandet av mycket stränga fordringar. Den som någon gång fått en fläck på sin vandel i det förflutna eller till äventyrs någon tid av sitt liv tagit för mycket till bästa eller råkat ut för ekonomiska svårigheter bör icke därför avstängas från möjligheter till upprättelse och utsättas för varjehanda lågsinnat forskande i hans förflutna liv.

Nybyggets överlåtelse. Ifråga om nybygges överlåtelse hänvisas till lagtextens innehåll. Denna ansluter sig i sina huvuddrag till det system, som kolonisationskommittén föreslagit, nämligen en förberedande arrenderätt och därefter slutlig överlåtelse. Den skillnad äger dock rum, att enligt förslaget nybyggaren erhåller större frihet och underkastas ett mindre antal förelägganden. Såsom i början av denna motivering framhållits, vill förslaget undvika allt obehövligt tvång' och den belastning av statsapparaten, som därav bliver en följd. Förslaget har dessutom i fråga om den förberedande arrenderätten kunnat lämpligen hänvisa till den norrländska arrendelagens bestämmelser, vilka här kunna få tillämpning, intill dess en social arrendelag för hela riket kommer där till stånd. Någon uppräkning i lagtexten av norrlandslagens särskilda bestämmelser är icke behövlig. En hänvisning förekommer endast till de huvudsakliga ämnen, i vilka lagen bör i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Själva upplåtelsen sker sedan i överenstämmelse med det formulär till arrendekontrakt, som Konungen enligt förslaget erhåller i uppdrag att fastställa med ledning av nämnda hänvisningar. Vad beträffar den slutliga överlåtelsen, har förslaget inskränkt sig till att allenast hänvisa till, att denna skall ske i den form, som om överlåtelse av kronojord för jordbruksändamål är stadgat vare sig dylik upplåtelse sker med äganderätt eller besittningsrätt för obegränsad tid eller bådadera. P å denna fråga har kommissionen ej anledning att närmare ingå. Därom har kronolägenhetskommissionen redan avgivit ett betänkande, som lärer föreleda en proposition till nästa riksdag. Provisoriska stadganden. E n särskild fråga är, h u r u v i d a den nu ifrågasatta lagstiftningens Fideitillämpning på enskid jord även skall avse fideikommissegendom. Vid kommiss. tidigare överläggningar inom kommissionen h a r det antagits, att så lämpligen borde ske, men det befinnes nu, att i förslaget I I till detta betänkande fideikommiss blivit undantaget från förslagets expropriationsbestämmelser. Det uppgivna skälet är, att den blivande lösningen av fideikommissfrågan ej bör föregripas.

144 Denna sak synes k r ä v a något mer ingående bedömande, vilket i samm a n h a n g med tidigare överläggningar om bildandet av n y a jordbruk även genom expropriation icke ägt r u m vid kommissionens sammankomster i plenum. F ö r n ä r v a r a n d e förhåller det sig så, att expropriation enligt allmänna expropriationslagen och avlösning enligt ensittarlagen k u n n a även äga r u m från fideikommissegendom. Ännu viktigare är, a t t regeringen numera anser sig befogad med stöd a v förordningen den 3 april 1810 k u n n a medgiva försäljning utav h a r t n ä r vilken fideikommissegendom som helst och hur stort område som helst utan riksdagens hörande. Denna lagtolkning hotar i all synnerhet att förgripa den blivande lösningen av fideikommissfrågan. Även den medgivna expropriations- och avlösningsrätten, såsom ovan sägs, gör det ock i någon mån. Under någon tid infordrade regeringen jordkommissionens yttranden över framställningar om försäljning av fideikommissjord, som under inflytande av förenämnda regeringspraxis inkommit till Konungen. Till en början väcktes då inom kommissionen av en ledamot (C. Lindhagen) fråga om lagligheten av denna regeringspraxis. Enligt 1810 års förordning har regeringen med riksdagens samtycke medgivits a t t göra »rättelse och förklaring» uti fideikommissförfattningar »i de fall, då någon innehavare av fideikommissegendom kunde komma i behov a t t därå emot inteckning göra lån eller för egendomen anse förmånligt a t t göra utbyte av till fideikommisset hörande jord eller ock finna sig föranlåten att söka hävande av vissa uti fideikommisstiftelsen innehavaren föreskrivna villkor». Av denna föreskrift och av motiven framgår uppenbart, a t t fideikommissförordningen skulle hållas i helgd såsom sådan. Avvikelser finge ske endast för inteckning av gäld, som vore oundgänglig för fideikommissets skötsel, ävensom för ett fördelaktigt utbyte av jord emot jord. Dessutom kunde fideikommissförfattningen innehålla vissa kuriösa »villkor», som saknade mening och rimlig tillämpning u n d e r n y a tider, och då skulle även sådana villkor kunna få uppgivas. P å dessa och ytterligare anförda skäl har nämnde ledamot, beträffande samtliga av kommissionen tillstyrkta fideikommissansökningar hemställt, a t t de icke måtte utan riksdagens hörande bifallas. Kommissionens övriga ledamöter hava ansett det icke tillkomma kommissionen att ingå i bedömande a v ovan anförda rättsfråga. Emellertid har jordkommissionen vid tillstyrkande av dylika ansökn i n g a r om försäljning icke k u n n a t alldeles undgå rikta sin uppmärksamhet därpå, att genom dylika försäljningar avgörandet av den till kommissionen hänskjutna frågan om jordfideikommissens upphävande äventyrades. I sitt första utlåtande den 26 april 1920 över en dylik ansökan yttrade kommissionen enhälligt till en början: »Åt kommissionen har Eders Kungl. Maj:t bland annat uppdragit att utreda, vilka medel över huvud kunna befinnas lämpliga och erforderliga för att bevara jorden i den verkligt jordbruksidkande befolkningens hand, bereda de kategorier av nyttjanderättshavare, som därav äro i behov, större trygghet i deras ställning och underlätta tillkomsten av nya självständiga odlingslägenheter, ävensom frågan om upphävande av fideikommisstiftelser, särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter. Det synes kommissionen önskvärt, att, innan kommissionen hunnit slutföra detta uppdrag, sådana ansökningar som förevarande måtte, därest särskilda omständigheter ej föranleda till

145 annat, icke vinna bifall utan att betryggande garantier erhållas, att den ifrågasatta försäljningen icke kommer att motverka lösandet av jordfrågan i den riktning, som med kommissionens uppdrag åsyftas. I betraktande härav finner kommissionen försäljning av fideikommissjord, därå brukare finnes, böra medgivas allenast under villkor att fastigheten hembjudes brukaren till inlösen för belopp, ej överstigande det värde, fastigheten enligt sakkunnigas uppskattning må äga, och att brukaren vill begagna sig av en sådan lösningsrätt. Dä det vidare kan tänkas såsom möjligt, att vid en blivande lagstiftning angående fideikommissinstitutionens upphävande bestämmelser kunna varda meddelade, som inskränka fideikommissinnehav arnes disposition över vid försäljning av fideikommissegendom influtet kapital, samt att dessa bestämmelser kunna anses böra utsträckas att gälla jämväl kapital, som före bestämmelsernas tillkomst avsatts vid försäljning av fideikommissjord, anser kommissionen att vid meddelande av tillstånd till försäljning av fideikommissjord föreskrift härutinnan bör givas.»

Få dessa skäl hemställde kommissionen, att såsom villkor för försäljningen måtte stadgas, att det kapital, som erhålles för försåld fastighet, skall varda underkastat enahanda bestämmelser, som i en framtida lagstiftning angående fideikommiss kunna varda meddelade ifråga om f ideik ommissf astigheter. Därmed hade ingen medlem i kommissionen velat binda sig för någon viss mening, hur fideikommissfrågan borde slutligen lösas. Förbehållet skedde emellertid för säkerhets skull under inflytande icke minst av den danska lagen den 4 oktober 1919 »om Lens, Stamhuses og fideikommissgodsers samt de herhen hörende Fideikommisskapitalers övergång fil fri ejendom». I denna lags 1 § stadgas, att en var innehavare av ett Len, Stamhus eller Fideikommissgods med därtill hörande lösöre och kapital är berättigad att övertaga besittningen till fri egendom mot att för besittningar, på vilka vila hemfallsrätt, inbetala 25 % av värdet till statskassan och för övriga besittningar 20 % samt mot att ställa intill en tredjedel av den av honom övertagna jorden till förfogande för staten mot ersättning jämlikt 3 § fjärde stycket. Denna jord eller dess värde skall därefter användas till upprättande av mindre jordbruk i överensstämmelse med bestämmelserna i lagen om villkor för försäljning av jord i allmän ägo. Vidare är i 11 § bestämt följande. De besittningshavare som önska att begagna den av dem i denna lag medgivna möjlighet till att övertaga besittningen till fri egendom må, om detta skall ske på de i 1 § nämnda betingelser, ingiva en framställning därom till justitieministern senast inom utgången av år 1920. I det följande året skall en motsvarande möjlighet stå öppen med den ändring i betingelserna, att avgiften till statskassan höjes till 30 % av de besittningars värde, på vilka vila hemfallsrätt, och 25 % för de övriga besittningarna. Därefter skall av de besittningar för vilka innehavarna ännu icke utnyttjat den i denna lag dem givna möjlighet till övertagande med fri egendom, utgå en årlig avgift till statskassan av 1 % % av deras värde, för såvitt på dem vila hemfallsrätt, och för andra besittningar av 1 ^ .

Emellertid tog regeringen icke någon hänsyn till det av jordkommissionen med varje tillstyrkan av en försäljning sålunda gjorda förbehållet. Det uppgavs under hand att regeringen, som väl ansett sig befogad tolka 1810 års förordning, på sätt som på senare tider plägat ske, däremot ansåg sig ej lagligen berättigad att vid sitt medgivande till för•fordkommisaionen.

IV.

146 säljning fästa förenämnda villkor vid köpeskillingens framtida disponerande. . Med anledning a v vad sålunda förelupit, väcktes vid 1921 å r s riksdag en motion (C. Lindhagen). Uti denna hemställdes att riksdagen ville »1) förklara," att tillstånd till försäljning av fideikommissjord, utöver vad den av riksdag och Konung antagna förordningen den 3 februari 1810 uppenbarligen medgåve, icke finge i administrativ väg utan riksdagens samtycke för varje fall eller genom en ny av riksdag och Konung stiftad lag äga rum, ävensom underrätta regeringen om denna sin uppfattning med anhållan om det av riksdagen begärda lagförslaget rörande jordfideikommiss, snarast möjligt; 2) redan nu medgiva, att försäljning av jord för egnahem, småbruk och liknande ändamål finge tillstädjas, därest det sociala ändamålet befunnes genom försäljningen och därvid fastade villkor vara tillbörligen tillgodosett, varvid även borde göras det förbehåll, att ändamålet med försäljningen ej finge genom jordens återgång till jordägaren eller annorledes upphävas utan tillstånd därtill, i den ordning Konungen bestämde; 3) besluta, att det kapital, som erhölles för försåld fideikommissfastighet, skulle vara underkastat enahanda bestämmelser, som i en framtida lagstiftning angående fideikommiss kunde varda meddelade i fråga om fideikommissfastigheter.» A n d r a lagutskottet (ordf. Axel von Sneidern) erinrade, hurusom fideikommissfrågorna numera blivit överlämnade dels till jordkommissionen och dels till lagberedningen samt yttrade därefter. »Fideikommissfrågan är således nu föremål för en ingående och sakkunnig utredning. Vidare är att märka, att vid Kungl. Maj:ts handläggning av frågan om tillstånd till försäljning av fideikommiss på senare tid en ökad uppmärksamhet torde hava ägnats åt sociala och ekonomiska synpunkter, som inom ramen för gällande lagstiftning vid dessa ärendens handläggning kunna läggas. Under sådana förhållanden och då någon större olägenhet genom det uppskov med ny lagstiftning i ämnet, som den anbefallda utredningen givetvis måste medföra, knappast kan befaras, anser utskottet det icke vara lämpligt att, i anledning av en ledamots av jordkommissionen motionsvis framställda förslag, nu vidtaga lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande område. Huruvida Kungl. Maj:t vid de lämnade medgivandena till försäljning av fideikommissjord överskridit sin befogenhet är en fråga, som icke faller under lagutskottets bedömande.» Vid denna hemställan lät riksdagen bero. Det bör vara givet, att lika litet som den allmänna expropriationslagen och ensittarlagen kunna de blivande lagarna om bildning av n y a jordbruk och friköpning av arrendebruk lämna fideikommissjorden utom räkningen. Genom n ä m n d a fyra lagstiftningar samt Tegeringens förenämnda självtagna befogenhet skulle således fideikommissfrågan kunna ganska hastigt och lustigt förpassas u r världen, allt dock under torutsättning, att fideikommissarierna å sin sida bistodo med ansökningar om försäljning. , Då jordkommissionen fått i uppdrag att föreslå en rationellare ordning, bör den åtminstone icke stillatigande k u n n a medverka till att detta u p p d r a g omintetgöres genom dess egna förslag. Å a n d r a sidan kan det icke v a r a försvarligt att låta nybyggesfrågan v ä n t a på mojligheter att även tillgodoräkna sig fideikommiss jorden, vilken i stora trakter utgör den enda tillgången på jord. E n provisorisk lösning bör således komma

147 till stånd vid antagandet av en lagstiftning om bildandet av n y a jordbruk. Denna lösning bör gälla vare sig fideikommissjord tillitas genom expropriation eller medelst frivillig uppgörelse med enskild person eller staten. Även frivilliga uppgörelser måste nämligen underkastas åtminstone Konungens prövning, men lagligen även riksdagens. I det s a m m a n h a n g , vari frågan således nu uppkommer, k a n någon r ä t t lör staten a t t enligt danska lagens förebild tillösa sig en viss procent av området icke ifrågakomma. Detta så mycket mindre som i förevarande fall fråga just är om en utlösen för det allmännas r ä k n i n g a v en speciell del u t a v ett fideikommiss. Däremot bör övervägas, huruvida ej en viss andel i löseskillingen bör, på sätt danska lagen föreskriver, skäligen avstås till staten för att därmed främja nybyggesväsendet. Det är då påtagligt a t t genom statens tillstånd att försälja en jord till marknadspris, som tillförne icke kunn a t utbjudas i denna marknad, tillägges fideikommisstiftelsen en ekonomisk fördel, som icke förut tillkommit densamma. Denna ekonomiska fördel ä r således en skapelse u t a v staten. Befogenheten för det a l l m ä n n a att förfoga över detta värde stöder sig på enahanda grund som lagen om s. k. jordvärdestegrings- och jordvärdebeskattning. Då dessutom statskassan, som nu påfrestas från alla håll synnerligen hårt, sannerligen icke h a r r å d till vidare douationer av sin r ä t t f å n g n a egendom, förefinnes enligt den mening, som gjort sig gällande i förslaget, bjudande skäl a t t i ett provisoriskt tillägg till lagen föreskriva ett sådant avdrag. I likhet med den danska lagen synes även h ä r avdraget lämpligen k u n n a värderas till 20 procent. Detta belopp skall enligt förslaget innehållas och förvaltas a v staten i avbidan på den slutliga lösningen av fideikommissfrågan. Man skulle möjligen k u n n a säga att, ifall hela löse- eller köpeskillingen avsattes till fideikommisskapital, utgör d e t t a icke något hinder för att framdeles en del av det senare förklaras skola avstås för antydda ändamål. Det ä r emellertid uppenbart, att vida större svårigheter då skola resa sig emot ett ingrepp, varom något förbehåll förut icke blivit gjort. Dessutom kan det inträffa, a t t staten i sitt nödläge k a n Mi nödsakad a t t för tillgodoseende av nybyggesväsendet på förhand definitivt a n v ä n d a den ovannämnda andelen i värdet för såld fideikommissjord. Någon betänksamhet med h ä n s y n till inteckningshavares r ä t t behöver här icke ifrågakomma. Fideikommissegendomar få nämligen ej intecknas u t a n Konungens tillstånd. Ansökningar om s å d a n a inteckningar kunna enligt 1810 års förordning beviljas endast mycket sparsamt. Det lär icke heller ifrågakomma, att tillstånd erhålles till dylik egendoms belastande med gäld till någon större del av dess värde. Enligt uppgift lärer i regel tillstånd till inteckning ej meddelas för mer än en tredjedel av taxeringsvärdet. Av dessa skäl h a r i 66 § influtit en provisorisk bestämmelse om fideikommiss jord. Motiven för de i 67 § tillsvidare givna stadganden äro förut angivna Kommu-

JB) Lagstiftning om en statsorganisation för sociala jordfrågor. Förslag till

Lag om en statsorganisation för sociala jordfrågor. 1 §. För en enhetlig och verkningsfull handläggning av jordfrågor, som äro av social betydelse, skall finnas en organisation, inrättad och ledd av staten. Denna organisation grundas på en utbyggning av de anstalter, som genom statens medverkan redan tillkommit för ändamålet och vilka följaktligen böra väsentligen uppgå i den nya organisationen. Genom särskilda lagar och författningar bestämmes, i mån av behov, omfånget av ifrågavarande statsorganisations verksamhet. För det verkställande arbetet bör tagas i anspråk de utvägar och arbetskrafter, som på olika orter och för olika förhållanden erbjuda sig. 2 *.

Högsta ledningen utövas av centralstyrelsen fur sociala jordfrågor. Denna styrelse må, i den ordning särskilt stadgas, organiseras fristående eller i omedelbar samverkan med annan institution; i senare fallet dock så, att den kan verka självständigt och ej hämmas av främmande inflytelser. 3 §.

Centralstyrelsens uppgift är att representera enhetligheten i arbetet för den sociala jordfrågans lösning, att taga de ledande initiativen i de förehavanden, som varda organisationen förelagda, samt utöva effektiv inspektion över länsoch kommunalorganens verksamhet. Styrelsen utgör ock, såsom i 17 § sägs, en instans för besvär och klagomål, som ej skäligen behöva eller lämpligen kunna dragas under Konungens prövning. 4 §. Centralstyrelsen består av en ordförande och två andra ledamöter, vilka jämte tre suppleanter utses av Konungen för tre år i sänder. Förordnandet kan före nämnda tids utgång återkallas.

149 Styrelsen må ock för vissa frågors behandling kunna efter Konungens förordnande förstärkas med en eller flera personer, som äga att med styrelsen deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Jordbruksministern äger deltaga i överläggningarna. Vad sålunda stadgats, gäller dock ej avgörandet av besvärsmål. 5 §. Inom styrelsen har varje ledamot en röst och äger vid lika röstetal den, som för tillfället för ordet, utslagsröst. Är ordföranden ej tillstädes väljes ordförande för tillfället. Ärende må ej avgöras utan att minst tre ledamöter i centralstyrelsen äro tillstädes. Suppleant äger närvara vid sammanträdena och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. 6 §.

Ärendena föredragas inför styrelsen av ledamöterna efter skälig fördelning dem emellan eller av särskilda föredragande. 7 §.

Anser centralstyrelsen eller någon av dess ledamöter ärende vara av den vikt, att det bör underställas Konungens slutliga avgörande, eller påkallas detta av jordbruksministern, skall underställning ske, där sådan icke redan i lag föreskrivits. 8 §. I varje län skall finnas en jordkommission. Denna tillkommer att inom länet förebringa skyndsam utredning och fatta beslut i frågor, som skola handläggas enligt denna lag. Kommissionen företräder det praktiska initiativtagandet på orterna och det omtänksamma verkställande arbetet därstädes samt tillhandagår allmänheten med råd och upplysningar. Kommissionen äger att i alla mål och ärenden, vid alla tillfällen och inför alla myndigheter utföra talan för staten såsom målsman för den angelägenhet, som föreligger, och för den person, som skall tillgodoses. Kommissionen äger därvid i visst mål eller ärende, för visst tillfälle eller för vissa allmänna uppdrag sätta annan i sitt ställe. Sådant uppdrag kan även givas jordkommitté. 9 §. Jordkommissionen består av tre ledamöter, nämligen en ordförande, utsedd av Konungen och två andra ledamöter, valda den ena av landstinget och den andra av hushållningssällskapets ombudsmannamöte. För varje ledamot utses ock en suppleant. Vad beträffande centralstyrelsen stadgats om förordnandes återkallande, om ordförande och röstning, om suppleanters närvaro vid sammanträdena och om ärendenas föredragning, äger motsvarande tillämpning å jordkommissionen.

150 Ledamot och suppleant i centralstyrelsen, person som Konungen eller centralstyrelsen beordrar, eller den som kommissionen tillkallar, må ock i visst ärende eller för visst tillfälle deltaga i kommissionens överläggningar men ej i besluten. 10 §. Inom varje kommun skall, i mån av behov, finnas en jordkommitté En dylik kommitté kan ock tillsättas för två eller flera kommuner gemensamt. För skilda trakter inom kommun av stor omfattning kunna tillsättas två eller flera jordkommittéer. Jordkommitté åligger att uti frågor, som beröra jord inom dess verksamhetsområde, medverka vid utförandet av jordkommissionens uppgift. Kommittén skall med uppmärksamhet följa de angelägenheter, som beröras av statens ifrågavarande verksamhet, skyndsamt bereda de till kommittén ingivna eller till den remitterade framställningar, tillmötesgå allmänheten med råd och upplysningar samt själv taga de initiativ, som av förhållandena påkallas. 11 §. Jordkommitté inrättas, när kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, kommunalstämma anse sådant önskligt eller jordkommissionen i länet eller minst tjugu i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade personer därom hos kommunalfullmäktige eller kommunalstämma göra framställning. I kommun, där jordkommitté ej finnes, skall kommunalnämnden vara jordkommitté, intill dess sådan inrättats. 12 §. Ordförande och övriga ledamöter i jordkommitté väljas av kommunalfullmäktige, eller, där sådan ej finnes, av kommunalstämma. Antalet ledamöter skall vara minst tre eller flera efter den väljandes prövning av behovet och utses därvid tillika lämpligt antal suppleanter. 13 §. För gemensam överläggning må på centralstyrelsens kallelse sammankomma jordkommissionernas ordförande eller samtliga medlemmar i kommissionerna eller vissa av dem. Kommissionen bör i erforderliga fall samverka med övriga myndigheter eller organisationer inom länet, vilkas verksamhet beröra jordfrågan, såsom skogsvårdsstyrelsen, lantmäterikontoret och hushållningssällskapet. 14 §. Till medlemmar i de olika organ, genom vilka enligt denna lag ifrågavarande statsverksamhet skall utövas, böra endast utses personer, som kunna antagas äga erforderlig erfarenhet samt håg och förståelse för densamma. Före val till centralstyrelse och jordkommission böra tillförlitliga förslag inhämtas på personer, som äro skickade för uppdraget, samt deras lämplighet sorgfälligt övervägas.

151 15 §. Framställning i ärende, som handläggas enligt denna lag, kan ingivas eller insändas med posten till jordkommitté eller jordkommission eller någon av deras medlemmar. Kräves handläggning i första hand av annan an den, till vilken ansökningen avgivits, överlämnar denne senare ansökningen till vederbörande. Varje sökande är berättigad att motse en tillmötesgående, omsorgsfull och skyndsam prövning av sin framställning. 16 §. Förfrågan hos jordkommitté eller jordkommission uti ämnen, som beröras av denna lag, kan ock ingivas eller insändas med posten omedelbart till nämnda organisation eller ock till någon av dess medlemmar, vilken senare därefter överlämnar den till vederbörande organisation. Till medlem 1Dordkommitté eller jordkommission kan fråga likaledes framställas muntligen, i vilken händelse den tillfrågade bör noga utreda sakens sammanhang och därom göra anteckning, som av den frågande godkännes, samt därefter vidare med ärendet förfara på sätt ovan sägs. Svar skola av vederbörande jordkommitté eller jordkommission eller deras ordförande med posten eller annorledes delgivas den, som framställt förfrågningen. Vid tvekan om rätta förhållandet skall sakkunnigt besked inhämtas. 17 §. Den som är missnöjd med något kommissionens beslut eller någon dess åtgärd, om vilkas överklagande ej är annorlunda stadgat, äger att ingiva eller med posten insända besvär till centralstyrelsen. Besvär skola inkomma, från Norrbotten, Västerbotten, Jämtlands och Västernorrlands län mom trettio och från det övriga riket inom tjugu dagar efter det beslutet blivit den klagande delgivet. . Utan avvaktan å klagotid och besvärs anförande ma ärendets vidare handläggning ändock av kommissionen fullföljas, i den mån ej ändringssökandet därigenom skulle bliva utan ändamål. Anser någon, att jordkommissionen förhalar hans angelägenhet eller eljest brister i nit och intresse för densamma, må klagan däröver anföras hos centralstyrelsen. 18 §. Brister enligt centralstyrelsens uppfattning jordkommission i tillbörligt nit eller underlåter eljest i något avseende fullgöra sin skyldighet enhgt denna lag, äger centralstyrelsen inträda i kommissionens befogenhet och själv eller genom ombud med laga verkan utöva densamma. Över dylik åtgärd må klagan föras av jordkommissionen hos Konungen i jordbruksdepartementet. 19 §. Centralstyrelsen och jordkommission äga anlita statens vederbörande befattningshavare för verkställande av delgivningar och andra på dem ankommande åtgärder.

152 20 §.

Närmare föreskrifter beträffande ifrågavarande statsorganisations arbetsordning, utöver vad denna lag innehåller, meddelas av Konungen. 21 §. Denna lag träder i kraft vid den tidpunkt, Konungen förordnar, dock ej senare än den . Intill dess den nya organisationen trätt i verksamhet, må behovet tillgodoses genom provisorisk organisation, på sätt särskilt kan varda stadgat.

Till en början må för lagförslagets belysande lämnas en redogörelse över gällande författningar och hitintills framkomna förslag beträffande statsorganisation för jordfrågor. Den enskilda skogsvårdens organisation. För uppsikt över lagen angående vård av enskildas skogar den 24 juli 1903 Länens är inom varje landstingsområde tillsatt en skogsvårdsstyrelse. Denna skall skogsbestå av tre med skogsförhållandena i orten förtrogne män, utsedda för tre vår^s" år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj:t, en av landstinget och en s yre av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Uppsikten utövas dessutom enligt lagen av de utav skogsvårdsstyrelsen till biträde antagna tjänstemän och tillsyningsmän ävensom de inom kommunerna tillsatta skogsvårdskommittéer. Enligt förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelse skall hos sådan styrelse såsom biträde vara anställd en forstligt bildad man, vilken helst bör hava fullgjort vad som erfordras för vinnande av anställning såsom tjänsteman i skogsstaten. Styrelsen äger ock vid behov antaga sekreterare samt, utöver vad nyss sagts, forstligt bildade tjänstemän ävensom tillsyningsmän. Skogsvårdsstyrelse förvaltar de medel, som genom skogsvårdsavgifter eller eljest inflyta till skogsvårdskassan. Ur denna bestrider styrelsen avlöning för sin personal och andra utgifter. Någon annan avlöning äger ej ledamot i skogsvårdsstyrelse och revisorer än rätt för dem att för varje sammanträde ävensom för resor, som föranledas av deras uppdrag och äro att anse såsom nödiga, ur skogsvårdskassan erhålla ersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente. Slutligen skall inom kommun, som sådant önskar, tillsättas en skogsvårds- Kommukommitté av tre personer, vilka för en tid av tre år utses, en av skogsvårds- n*la skogsstyrelsen samt de två övriga av kommunalstämma enligt den grund, som ^ f t S " * för utseende av gode män vid laga skifte är stadgat. Kommittén har till uppgift att medverka vid utförande av skogsvårdsstyrelsens uppgift i avseende å skogsvården inom kommunen genom att på olika sätt befrämja den enskilda skogshushållningen samt utöva uppsikt jämlikt ovannämnda lags föreskrifter. Någon särskild centralstyrelse över skogsvårdsstyrelserna finnes icke in- (Jentrairättad annat än i jordbruksdepartementets befattning med verksamheten. De styrelse. av styrelserna anbefallda åtal för överträdelse av lagen gå till domstol och de av lagen tillåtna exekutiva åtgärder handhavas av överexekutor på styrelsens framställning. Den närmaste kontrollen ligger däri, att styrelsen skall varje år till länsstyrelsen avgiva redovisning för sin förvaltning under nästföregående kalenderår och därvid foga en kortfattad framställning angående de enskilda skogarnas i landstingsområdet tillstånd och skötsel. Eedovisningen granskas av revisorer, utsedda för ett år i sänder, en av Kungl. Maj:t och de övriga till

154 antal och enligt de grunder, som om ledamöter i skogsvårdsstyrelse är föreskrivet. P å landstinget och hushållningssällskapet ankommer att bevilja eller vägra ansvarsfrihet. Revisionsberättelsen tillika med den ovannämnda framställningen angående de enskilda skogarnas tillstånd och skötsel skall insändas bland annat till Kungl. Maj:t. Den tekniska jordbruksvården. Lantbruks- Statens omtanke om den tekniska jordbruksvården har i organisationsstyrelsen, avseende utlöst sig i lantbruksstyrelsen såsom centralorgan för denna verksamhet. Enligt instruktionen den 18 september 1918 utgöres styrelsen av en generaldirektör och chef samt fyra byråchefer såsom ledamöter. I överensstämmelse med denna organisationsform äger chefen i regel ensam beslutanderätt, varemot det åligger de övriga ledamöterna att låta i protokollet anteckna sina skiljaktiga meningar. Dessutom äro i styrelsen anställda åtskilliga tjänstemän. Lantbruksstyrelsen åligger »att med uppmärksamhet följa lantbrukets och dess binäringars samt fiskerinäringens tillstånd och utveckling såväl inom landet som ock, i den mån det är möjligt, i utlandet samt att, efter omständigheterna, själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för dessa näringars befrämjande.» Dessutom omfattar styrelsens ämbetsbefattning handläggning av tekniska och administrativa ärenden angående sådana vattenavlednings-, avdiknings- och odlingsföretag för jordbrukets höjande eller frostländighetens minskande, för vilka understöd av statsmedel sökts eller beviljats. Ärendena handläggas i allmänhet å fyra byråer: lantbruksbyrån för ärenden, som röra lantbruket och dess olika binäringar; agrikulturtekniska byrån för ärenden rörande vattenledningar och avdikningar samt odlingsföretag; fiskeribyrån för ärenden, som röra fiskerinäringen; administrativa byrån för ärenden, som avse styrelsens medelförvaltning samt i stort sett dess organisation och personal. Några lagstadgade, styrelsen underlydande ortsorganisationer finnas icke. Men faktiskt tjäna såsom sådana de självständigt uppståndna hushållningssällskapen inom varje län och följaktligen även dessas underavdelningar i orterna. Därom innehåller styrelsens instruktion följande: »Med rikets hushållningssällskap bör lantbruksstyrelsen stå i oavbruten förbindelse; och äger styrelsen att från hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott infordra erforderliga yttranden och upplysningar, liksom å andra sidan styrelsen bör meddela hushållningssällskapen kännedom om sådant, som kan vara av vikt för befrämjande av sällskapens ändamål, samt hos sällskapen göra framställningar och väcka förslag i ämnen, som beröra sällskapens verksamhet.» Dessutom skall styrelsen tillhandagå andra offentliga myndigheter, menigheter och institutioner med råd och upplysningar ävensom i övrigt till myndigheter och institutioner lämna meddelanden uti de under verksamheten fallande spörsmål. Någon direkt befattning med den sociala jordfrågan har lantbruksstyrelsen således icke varken enligt sin allmänna uppgift eller i de fyra byråernas instruktioner. Indirekt kan styrelsen tilläventyrs komma i beröring med egnahemsrörelsen på grund av det uppdrag, som på sätt nedan sägs, i detta avseende lämnats hushållningssällskapen, med vilka styrelsen bör stå i oav-

155 b r u t e n förbindelse. Centralledningen a v d e n n a rörelse ä r emellertid n u m e r a lagd p å a n d r a håll. H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n äro enskilda länsorganisationer för l a n t h u s h å l l - Hushålln i n g e n s främjande men h a v a t i l l k o m m i t på offentlig tillskyndan. De ä r o ningssäii n u förmedlande organ mellan statsförvaltningen och länen i avseende å de s a p e i u senares flesta angelägenheter för l a n t h u s h å l l n i n g e n . Sällskapen h a v a anor ä n d a från 1700-talet, m e n togo fast form såsom en riksorganisation i början a v 1800-talet. I begynnelsen stodo de i oavbruten förbindelse m e d lantb r u k s a k a d e m i e n men k o m m o , som sagt, vid lantbruksstyrelsens i n r ä t t a n d e å r 1889 a t t n ä r m a s t h ö r a u n d e r denna m y n d i g h e t . Senast h a r den 28 oktober 1910 a v K o n u n g e n fastställts följande: »Allmänna

grunder för

hushållningssällskapen.

§ 1. Hushållningssällskaps ändamål är jordbrukets och därtill hörande binäringars ävensom fiskets främjande. § 2. Ledamöter i hushållningssällskap väljas av sällskapen till obestämt antal. § 3. Ordförande och vice ordförande utses av sällskapet; sekreterare och skattmästare samt andra tjänstemän, om sådana anses nödiga, utses av sällskapet eller dess förvaltningsutskott. § 4. Åt en särskild avdelning, bestående av ordföranden och vice orföranden jämte minst fem därtill för ett eller flera år utsedda ledamöter, uppdrages att, under namn av förvaltningsutskott, besörja sällskapets ekonomiska angelägenheter, bereda alla inkommande ärenden, innan de till avgörande av sällskapet företagas, avgiva av nryndigheter från förvaltningsutskottet begärda utlåtanden samt verkställa alla av sällskapet fattade beslut. § 5. Hushållningssällskap besörjer, vart och ett inom sin ort, att underavdelningar inrättas samt erforderliga stadgar och föreskrifter för dessa meddelas: ägande hushållningssällskap att genom sina underavdelningar erhålla nödiga upplysningar om ortliga förhållanden och låta utföra beslutade åtgärder. 1 § 6. Med lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien böra hushållningssällskapen stå i oavbruten förbindelse genom, bland annat, ömsesidigt utbyte avutgivna tryckta skrifter och böra hushållningssällskapet varje år inom mars månads utgång till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse om lantbrukets och tillhörande binäringars ävensom fiskets tillstånd jämte de förändringar, som inom dessa näringsgrenar inträffat under föregående år. § 7. Inom hushållningssällskap, vid vilkets sammankomst ledamöterna äga allmän och lika rösträtt, erfordras för beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet avstyrkt, eller för höjande av utgiftsbelopp, som utskottet föreslagit, att av sällskapets i omröstningen deltagande medlemmar minst 2 / 3 äro om beslutet ense. § 8. Förmenar ledamot av hushållningssällskap, att av sällskapet beslutad utgift faller utom området för sällskapets i § 1 angivna verksamhet, eller att beslut av sällskapet fattats i strid mot de i sällskapets stadgar meddelade bestämmelser om viss röstövervikt, för beslutande av utgifter, som förvaltningsutskottet avstyrkt, eller för höjande av utgiftsbelopp, som utskottet föreslagit, må han däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka skola till jordbruksdepartementet ingivas inom trettio dagar efter beslutets fattande. § 9. I övrigt och med iakttagande av ovan nämnda grunder äger hushållningssällskap att efter särskilda i varje ort sig företeende förhållanden själv uppgöra de speciella föreskrifterna för sin verksamhet och att till Kungl. Maj:ts nådiga prövning och stadfästelse i underdånighet överlämna i sådant avseende upprättade stadgar ävensom förslag till ändring i redan befintliga sådana.»

156 Sällskapens underavdelningar i orterna kallas hushållsgillen eller hushållsdistriktsavdelningar. Numera tillsättes också av varje sällskap på förslag av förvaltningsutskottet en egnahemsnämnd, som handhar för länet egnahemslånerörelser och jordförmedlingar. Ombud för sällskapen sammanträda numera också årligen till hushållningssällskapens ombudsmöten, i dagligt tal kallat »lantbruksriksdagen». Hushållningssällskapens inkomster 1921 utgjorde av statsmedel dels såsom allmänt anslag 2 801 641 kr. 64 öre och dels såsom bidrag för särskilda ändamål 1 328 337 kr. 90 öre, av landstingsmedel 341 584 kr. 22 öre, i ledamotsavgifter 106 029 kr. 84 öre, i räntor, hyror och arrenden 727 198 kr. 2 öre samt i övriga inkomster 318 584 kr. 12 öre eller tillhopa 5 623 453 kr. 74 öre. Enligt tämligen samstämmiga uppgifter lärer det nu förhålla sig så, att vid invalen av ledamöter har den i högre grad besuttna lantbefolkningen främst kommit i åtanke. Något medlemsskap för de jordlösa befolkningslagren förekommer i varje fall icke eller obetydligt. Sällskapens beslutanderätt lär dessutom i själva verket utövas av ett par eller några få personer, som av nit, intresse, närbelägenhet till sammanträdesplatserna eller sedvänja omhänderhava angelägenheterna. Ordförandena, sekreterarna och förvaltningsutskottens övriga medlemmar eller några av dem äro i regel helt naturligt de bestämmande. Detta är ock en följd av, att sällskapens sammankomster vanligen äro fåtaligt besökta till stor del förmodligen på grund av saknaden av resekostnadsersättning. Det ligger för övrigt i sakens natur att, även om sällskapens sammanträden, som äga rum en till två gånger årligen, vore väl besökta, skulle i alla fall på grund av sällskapens sammansättning en viss ensidighet i uppfattningen alltid kunna befaras, när frågor, berörande intressemotsatser, komma till behandling, såsom fallet ofta är och än mer kommer att bli med den sociala jordfrågan. Till belysande av sagda förhållanden kan tjäna sammansättningen av hushållningssällskapens förvaltningsutskott och egnahemsnämnder. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott äro år 1922 sammansatta på följande sätt: 144 godsägare, 132 lantbrukare, 18 landshövdingar, 15 förvaltare, 14 direktörer, 9 bruksägare, 8 ingenjörer, 8 disponenter, 7 agronomer, 7 lantmannaskoleföreståndare, 6 bankdirektörer, 5 domänintendenter, 4 folkskollärare, 4 kaptener, 3 ryttmästare, 3 kamrerare, 3 landsfiskaler, 3 kyrkoherdar, 3 jägmästare, 3 grosshandlare, 2 professorer, 2 löjtnanter, 2 konsuler, 2 godsförvaltare, 2 häradshövdingar, 2 byggmästare, 1 häradsdomare, 1 vice häradshövding, 1 stationsinspektor, 1 major, 1 fanjunkare, 1 borgmästare, 1 inspektor, 1 postmästare, l komminister, 1 syssloman, 1 arrendator, 1 rådman, 1 bergsman, 1 bergmästare, 1 jordbrukskonsulent, 1 nämndeman, 1 veterinär, 1 mejeriägare, 1 mejeriföreståndare, 1 åkare, 1 kyrkvärd. Uti egnahemsnämnderna sutto år 1921: 29 godsägare, 27 lantbrukare, G sekreterare i hush.-sällsk., 5 landshövdingar, 3 borgmästare, 3 disponenter, 3 direktörer, 3 majorer, 3 nämndemän, 2 agronomer, 2 kamrerare, 2 domänintendenter, 2 lantmannaskoleföreståndare, 1 landskamrer, 1 länsassessor, 1 rådman, 1 överlantmätare, 1 distriktslantmätare, 1 f. d. lantbruksingenjör, 1 jordbrukskonsulent, l landsfiskal, 1 f. d. rektor, 1 jägmästare, 1 överstelöjtnant, 1 ryttmästare, ] kapten, 1 auditor, 1 ombudsman, 1 bankdirektör, 1 bruksägare, 1 bruksförvaltare, 1 spannmålshandlare, 1 byggmästare, 1 kyrkvärd, 1 häradsdomare, 1 godsarrendator, 1 timmerman, summa 114 stycken. Av dessa senare kunna 27 lantbrukare, 3 nämndemän, 1 godsarrendator, 1 kyrkvärd, 1 häradsdomare samt 1 timmerman eller sammanlagt 34 stycken räknas till allmogeklassen. Denna klass är

157 sålunda synnerligt svagt representerad i egnahemsnämnderna. Det är emellertid icke uteslutet att av dessa, som här antagits vara representanter för allmogeklassen åtskilliga, särskilt bland gruppen lantbrukare, i verkligheten äro att hänföra till godsägaregruppen. Någon representation för de jordsökande förekommer icke och får icke heller förekomma. Såsom ett uttryck för ovan antydda missförhållanden hava förslag upprepade gånger framkommit särskilt inom riksdagens andra kammare »om en viss omläggning i demokratisk riktning av hushållningssällskapens organisation». Såsom motiv för åtgärder från statens sida för en reformering av hushållningssällskapen har huvudsakligen anförts följande: Sällskapen hade allt mer kommit att intaga en officiell ställning såsom utförande ett flertal dem av staten anförtrodda funktioner i skilda hänseenden. De åtnjöte såväl för sin allmänna verksamhet som ock för ett flertal speciella ändamål direkt understöd av statsmedel å avsevärda belopp. Härtill komme, att sällskapen av staten i stor utsträckning anlitades såsom förmedlare vid lånerörelser, som avsåge jordbrukets och dess binäringars främjande eller i allmänhet lantbefolkningens understödjande i visst hänseende. Det vore fördenskull av största intresse för staten att tillse, att de organ, som staten sålunda understödde eller eljest anlitade, vore så organiserade, att tillräcklig säkerhet funnes för, att statens medel bleve på rätt sätt använda och att överhuvud hushållningssällskapens verksamhet bedreves på sådant sätt och med sådan kraft, som avsetts, och att skilda landsdelars, näringsgrenars och samhällsklassers behov bleve uppmärksammade och i behörig mån tillgodosedda, såvida de kunde anses utgöra föremål för sällskapens verksamhet. Så vore åtminstone flerstädes icke nu förhållandet. Inom jordbruksdepartementet (jordbruksminister Alfred Petersson) tillkallades den 13 september 1918 sakkunniga (Fredrik Holmquist, Hugo HansonWachtmeister, Paul Hellström och David Pettersson i Bjälbo) för att enligt givna direktiv föreslå en omorganisation. Förslaget avgavs den 8 juni 1921. Huvudprinciperna i detsamma kunna sammanfattas sålunda: 1) Beredande av rätt för praktiskt taget envar, vilken såsom näring idkar lanthushållning, därtill hörande binäring, fiske eller hemslöjd att, utan inval, efter anmälan inträda såsom ledamot av hushållningssällskap, inom vars område näringen idkas. 2) Överlåtande av hushållningssällskaps beslutanderätt åt valda ombud jämte förvaltningsutskottets ledamöter. 3) Tillerkännande av resekostnads- och traktamentsersättning åt förenämnda ombud ävensom åt ledamöterna i förvaltningsutskottet eller deras respektive suppleanter. E n proposition i detta syfte framlades för 1922 års riksdag. Det hemställdes, att riksdagen ville antaga ett framlagt förslag till förordning angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap. Däri föreslogs, att hushållningssällskap, som ville komma i åtnjutande av statsbidrag, skulle äga stadgar, som fastställts av Kungl. Maj:t och vore avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation. Tillika begärdes riksdagens yttrande över ett förslag till kungörelse med sådana allmänna grunder. I denna kungörelse fastställdes hushållningssällskaps ändamål vara att »främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd». En var kommunal röstberättigad, vilken »idkade näring», som nyss sagts, ägde, efter därom gjord, av ledamots-

158 avgift åtföljd skriftlig anmälan, inträda såsom ledamot i hushållningssällskap, inom vars område näringen idkades. Därjämte ägde hushållningssällskap genom val medelst enkel röstövervikt utse ledamöter i sällskapet. Den årliga avgiften skulle vara högst tre kronor eller en gång för alla lägst tjugo gånger den årliga avgiften. Annan avgift fick ej påföras ledamot. Det har sagts, att enligt det nya förslaget skulle även lantarbetare av olika slag kunna få bli ledamöter. Propositionen nämner dock intet härom. Det talas där endast om angelägenheten att bereda »det mindre jordbrukets» bärare ett ökat inflytande, som hitintills varit på ett allt för dominerande sätt förbehållet godsägarna och de stora jordägarna. Även lagtextens formulering kan ingalunda sägas giva klart besked på denna fråga. Ledningen och beredningen äro enligt förslaget lagda hos förvaltningsutskottet. Detta skall bestå av sällskapets ordförande, vice ordförande och sekreterare, vilka utöva samma befattningar inom utskottet, en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot samt högst åtta av sällskapet bland dess ledamöter för fyra år valda ledamöter. För en var av de valda ledamöterna utses minst en suppleant och äger Kungl. Maj:t jämväl utse suppleant för sin ledamot. Sällskapets beslutanderätt, i den mån den ej tillkommer utskottet, utövas enligt förslaget av valda ombud, kallade lantbruksombud, jämte förvaltningsutskottets ledamöter. Efter förslag av sällskapet fastställer Kungl. Maj:t tillsvidare för viss tid antalet lantbruksombud för sällskapet med hänsyn till dess ledamotsantal samt folkmängd inom och areal av sällskapets område, varvid iakttages, att antalet icke får utan vägande skäl väsentligen avvika från antalet landstingsmän inom länet. För valet indelar sällskapet sitt område i valkretsar, var och en bestående av en eller flera underavdelningars område. Underavdelningsområde får, där så erfordras, med hänsyn till särskilda lokala förhållanden uppdelas i valdistrikt. För varje ombud väljes minst en suppleant. Valet sker för högst fyra år. Underavdelning av sällskapet skall inrättas i varje socken eller, där särskilda lokala förhållanden så påkallar, annat motsvarande område. Dessutom få för härad, tingslag eller motsvarande område i enlighet med närmare bestämmelser i sällskapets stadgar inrättas högre underavdelning. Underavdelning väljer inom sig ordförande och vice ordförande. Ändring i stadgarna skall för att anses antagen av sällskapet hava godkänts vid två på varandra följande ordinarie årssamträden. Förslaget ingives för erhållande av Kungl. Maj:ts stadfästelse till jordbruksdepartementet. Denna proposition godtogs väsentligen av andra kammaren men föll i den första på några få röster. Meningen lär vara, att förslaget oförändrat skall framläggas även vid 1923 års riksdag. Organisationen av statens domäner (skog och jordbruk). Centralförvaltningen av statens domäner är uppdragen åt domänstyrelsen. Denna åligger enligt instruktionen den 11 februari 1921: »att handhava förvaltningen av de till statens domäners fond hörande fastigheter och övriga tillgångar ävensom de eljest under styrelsens förvaltning ställda fastigheter, att utöva tillsyn och kontroll å de allmänna skogar, vilka ej, enligt vad nyss är sagt, stå under styrelsens förvaltning, att handhava tillämpningen av gällande författningar angående inskränkt dispositionsrätt över skogen å hemman inom Norrland och Dalarna, angående skyddsskogar, angående förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom vissa deler av Västerbottens

159 och Norrbottens län ävensom angående allmänningsskogar inom sistnämnda två län samt att i allmänhet verka för en ändamålsenlig skogshushållning och jaktvård i riket.» Domänstyrelsen utgöres i främsta rummet av en generaldirektör och chef, en överdirektör och souschef samt åtta byråchefer. De senare förestå var sin av verkets åtta byråer nämligen en kameral byrå, fem skogsbyråer, en domänbyrå och en lantbruksbyrå. Domänbyrån har att handlägga ärenden angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, som icke böra överlämnas till lantbruksbyrån. Den senare har att handlägga ärenden, vilka helt och hållet eller till övervägande del äro av beskaffenhet, att deras handläggning bör anförtros åt sakkunnig i jordbruksfrågor, såsom frågor om fastställande av villkor för kronoegendoms utarrendering eller om byggnad, odling eller vattenavledning å kronans jordbruksdomäner samt ärenden rörande domänintendenternas verksamhet. Den lokala skogsförvaltningen, uppdelad i distrikt och därunder revir, ar anförtrodd åt skogsstaten, bestående av överjägmästare, jägmästare, skogsingenjörer, skogstaxatorer, överjägmästareassistenter, flottningsmgenjörer, kronojägare och tillsyningsmän. Den lokala befattningen med statens jordbruksfastigheter tillkommer ännu länsstyrelserna. Dessa hava dock till sitt biträde domänintendenter, vilka lyda under domänstyrelsen. De äro anställda, en i vart av länen, utom i Gottlands län, Blekinge län och de fyra nordligaste länen, varjämte en fungerar för Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län samt en for Älvsborgs och Värmlands län. Domänintendentens befogenhet återfinnes icke i gällande instruktion för domänstyrelsen utan i flera författningar. Redan av denna framställning framgår, att skogsvårdsintresset är det härskande inom domänstyrelsen samt att jordbruksintresset intar en mera undanskymd plats. I stort sett sysslar statens domänförvaltning endast foga med jordfrågans sociala sida, såvida man ej dit vill räkna de årligen med riksdagens bifall återkommande försäljningarna från statsdomänerna av mindre jordbruk. Den ecklesiastika jordens organisation (jordbruk och skog). I avseende å den ecklesiastika jorden har man att skilja mellan å e n a sidan den jord, vars avkastning disponeras för avlöning av de territoriella församlingarnas prästerskap, och å andra sidan lektorernas jordar, klockarnas boställen, biskoparnas boställen och andra på lön anslagna hemman och lägenheter samt kyrkornas jordar. Beträffande den första gruppen, varom här närmast är fråga, innefattar denna olika slag av boställen. E n stor del av boställena äro av socknemännen själva anskaffade, ofta redan vid tiden för sockenkyrkornas första byggande, alltså under den tidigare medeltiden, andra äro av enskilda för ändamålet donerade och andra åter, och bland dessa huvudsakligen komministrarnas boställen, av kronan anslagna till prästernas avlöning. Boställena uti första gruppen kunna dessutom skiljas i sådana, där avkastningen av inägojorden direkt ingår till kyrkofonden, och sådana, vilkas avkastning av församlingarna omedelbart disponeras till avlöning av Den ecklesiastika jorden utgör sålunda för närvarande ett viktigt led bland de prästerliga avlöningstillgångarna. Pastoraten äro därför i synnerligen hög grad för sin ekonomi beroende särskilt av boställena, mberäknat deras skogstillgångar, och dessa boställens ekonomiska utnyttjande. Boställena

160 äro av väsentlig betydelse även för hela det ecklesiastika avlöningsväsendets uppehållande och den kyrkliga organisationens utveckling. Den institution, som dominerar det hela, är kyrkofonden, om vilken utfärdats lag den 9 december 1910 med därefter skedda ändringar. Till kyrkofonden inflyta inkomsterna av boställena. Fondens förvaltning är överlämnad till statskontoret. Skogs- och hagmarken å samtliga åt prästerskapet i territoriella församlingar anslagna löneboställen hava i sammanhang med 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning genom kungörelse den 9 december 1910 ställts under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. I övrigt finnes ej någon centralförvaltning för denna jord annat än den, som utövas av Kungl. Maj:t. Till biträde härvid har på senaste tiden anlitats kyrkofondskommittén (Johan Widen, Hugo Tigerschiöld, Gasten von Otter och E. Andersson; sekr. H. Nordström), tillsatt av regeringen den 1 oktober 1915. Denna kommitté har till uppdrag »att inkomma med utlåtande och förslag, huru förvaltningen såväl av kyrkofonden och de särskilda kapitaltillgångar i penningar och fast egendom, vilkas avkastning skall ingå till kyrkofonden, som även av övriga prästerliga avlöningsförmåner lämpligen bör ordnas samt huru en verksam tillsyn över denna förvaltning bör åvägabringas». Kommittén, som ännu icke avgivit sitt slutbetänkande, har hitintills avgivit yttrandeu och inkommit med förslag i en del detaljfrågor. Vid sidan av denna kommitté arbetar en annan kommitté, tillsatt av regeringen den 17 oktober 1919, nämligen »sakkunniga för revision av förordningen angående utarrendering av prästerskapets löneboställen» (K. S. Husberg, S. Linders, P. L. Nilsson, I. A. L. Quist och I Rehn; sekr. H. B. Hammar). Det är sålunda givet, att den ecklesiastika jordens upplåtande till smärre jordbruk, bostadstomter och liknande sociala ändamål sammanhänger för närvarande med denna jords uppgift att stödja ecklisiastikväsendet. Något oövervinnligt hinder för jordens avyttrande till sociala ändamål förefinnes visserligen icke. Det lär också vara obestridligt, att oavsett de skilda sätt, varpå denna jords nuvarande användning uppkommit, en enhetlig förvaltning av densamma genom staten kan och bör komma till stånd. Den lagstiftning, som hitintills ägt rum, har också byggt på denna grundsats. För ett avyttrande av jorden fordras emellertid, utom statsmakternas samtycke, även bifall av kyrkomötet, enär denna jords speciella användning anses höra under prästerskapets privilegier. Vidare är det givet, att kyrkofondens intresse påkallar jordens behandling för detta fall mera såsom en spekulationsvara och således kommer att påfordra dess avyttring till högsta möjliga pris. Denna svårighet kan endast kringgås därigenom, att staten får träda emellan och utfylla fondens tilläventyrs minskade prestationsförmåga i följd av måttliga försäljningspris på jorden. Dessutom har anmärkts, att genom jordens utstyckning till mindre jordbruk skulle husbehovsskogs avskiljande synnerligen förminska prästgårdsskogarnas inkomstgivande möjligheter. Även uppkommer den svåra frågan, huru de medel, som inflyta genom en sådan massförsäljning, skola kunna placeras på ett för församlingarna betryggande sätt med iakttagande, att tillgångarnas realvärde bibehålies för framtiden. Uti den av statsmakterna och kyrkomötet antagna ecklesiastika boställsordningen av den 9 december 1910 finnes emellertid redan inrymd en möjlighet för en sådan försäljning, som ovan sägs. Till boställe räknas i nämnda boställsordning all den fasta egendom, som är anslagen till bostad eller av-

161 löning åt prästerskapet i territoriella församlingar, jämväl sådan, som användes till prästänkesäte eller vars avkomst ingår till prästerlig löneregleringsfond. Om denna jord innehåller boställsordningen uti 62 § följande stadgande: »Ar prästgård med hänsyn till boställshavarens tjänsteverksamhet olämpligt belägen, eller kan eljest på grund av särskilda omständigheter boställe eller del därav ej för sitt ändamål bibehållas utan synnerlig olägenhet eller mot skälig avgift utarrenderas, må boställe eller del, varom nu är sagt, efter Konungens beprövande utbytas mot annan fastighet eller ock försäljas. Lag samma vare, där löneboställe eller del därav till följd av belägenhet i eller invid stad eller stadsliknande samhälle kan med synnerlig fördel styckas till tomter. Giver Konungen tillstånd till utbyte eller försäljning, ankomme ock på Konungens prövning, huruvida i anseende därtill, att boställets avkomst helt eller delvis ingått till kyrkofonden, för detsamma betingad mellangift eller köpeskilling eller någon del därav skall överlämnas till nämnda fond.» Detta stadgande medgiver således möjlighet att även å ecklesiastik jord redan nu åstadkomma nya jordbruk i en dock begränsad omfattning. För nämnda ändamål har emellertid en ytterst ringa tillämpning förekommit. En huvudorsak därtill har varit saknaden av en organisation. Det finnes ingen myndighet, som haft till uppgift och kunnat intressera sig för saken. Därtill komma också svårigheterna för sådan tillämpning, vilka sammanhänga med jordens förenämnda ställning. Den i författningen omnämnda fördelningen av köpeskillingen lärer också vara en vansklig sak. Vid 1915 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion (C. J . Öberg) i syfte att bereda torpare och andra lägenhetsägare å ecklesiastika boställen tillfälle att friköpa innehavande torp och lägenheter. På lagutskottets hemställan anhöll riksdagen om en utredning, i vilka fall och under vilka villkor torpare och lägenhetsinnehavare å nämnda boställen må i vidare mån än nu är medgivet beredas möjlighet att förvärva av dem brukade jordområden. Denna riksdagsskrivelse överlämnades till kronolägenhetskommissionen (A. R. östergren, Åke Ingeström, Sven Linders, Nils Wohlin och John Samuelsson), som den 9 april 1919 ingick till ecklesiastikministern med ett yttrande i ämnet. Den 9 oktober 1919 påminde kommissionen om saken, sedan en likartad framställning från kommissionen föranlett åtgärd från jordbruksministerns sida, Härefter avlät regeringen ett cirkulär till länsstyrelser och konsistorier, vari förordades att för vissa fall tiden för utarrendering av löneboställen begränsades till fem, högst sju år. Vid 1920 års riksdag väcktes två motioner i detta ämne, en i första kammaren (Nils Wohlin m. fl.) och en i andra kammaren (Olof Olsson i Kullenbergstorp m. fl.). Motionärerna begärde en utredning, »i vad mån den ecklesiastika jorden inom riket må kunna i vidsträcktare omfattning än vad som för närvarande är författningsenligt möjligt, styckas och upplåtas i och för nybildning av mindre, men självständiga jordbruk». Tillika begärdes skyndsam behandling och förslag till riksdagen. De tillfälliga utskotten tillstyrkte motionerna. De funno att det för egnahemsrörelsens främjande skulle vara synnerligen gagneligt, därest möjlighet kunde öppnas för ett utnyttjande i större utsträckning av den ecklesiastika jorden för nybildning av mindre, självständiga jordbruk. Ett ytterligare stöd för lämpligheten av en utredning låge däri, att det visat sig vara förenat med stora svårigheter att få löneboställena på fördelaktigt sätt utarrenderade. Å andra sidan betonades, att inga åtgärder borde vidtagas, som Jordkommissioneyi.

IY.

II

162 kunde befaras minska de kapitaltillgångar, vilka vore av natur att utgöra kyrkojord, eller göra dessa kapitaltillgångar mindre fruktbärande. Även måste tagas hänsyn till den inverkan ett tillgodoseende av motionärernas önskemål kunde hava på de ändamål, den ecklesiastika jorden vore avsedd att tjäna. Riksdagen biföll utskottens hemställan. Regeringen anbefallde härefter ovan nämnda arrendesakkunniga att i samråd med kyrkofondskommittén avgiva utlåtande över riksdagsskrivelsen. Ett sådant samråd lärer dock ännu ej kommit till stånd.

Den sociala jordfrågaus organisation. Här må nu i korthet redogöras för de huvudsakliga förslag till organisation av statens verksamhet för den sociala jordfrågans lösning, som framkommit allt ifrån den tidpunkt, då frågan började tilldraga sig en allmännare uppmärksamhet. Jordbruks- Efter det motioner i andra kammaren om bildandet av nya jordbruk lägenhets- (g. Åkerlund) åren 1889 och 1890 avslagits, beslöt 1891 års riksdag på téMförslä m o t i o n e r i första kammaren (P. M. Söderberg) och i andra kammaren {Åkerå r Y s ^ lund) en skrivelse i ämnet. Med anledning härav tillsatte regeringen den 25 september 1891 en kommitté (O. R. Themptander, Carl B. Hasselrot, Nils Persson, C. A. Sjöberg, Fr. von Strokirch, E. Åkerlund, Edward Kinberg; sekr. Ax. Raphael) för utredande av frågan, »huruvida icke genom statsmakternas försorg tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att bilda egna jordbruk». Kommitterade föreslogo i betänkande den 23 november 1892 dels styckning och försäljning av vissa jordbruksdomäner, dels torrläggning på statens bekostnad av sankmarker, varvid en viss »vinstjord» skulle tillfalla staten för användning till nya jordbruk, och dels upplåtelse av odlingslägenheter å lämpliga trakter i de två nordligaste länen. För att leda denna statsverksamhet föreslog kommittén, att för varje län med undantag av de två nordligaste skulle tillsättas en nämnd, bestående av landshövdingen eller, i hans frånvaro eller vid förfall för honom, landskamreraren såsom ordförande och två ledamöter, valda, den ena av landstinget och den andra av hushållningssällskapet, med för ledamöterna på enahanda sätt utsedde suppleanter. Kommittén utvecklade närmare nämndens arbetsordning, sådan kommittén tänkt sig densamma, samt förordade ett årligt anslag av 300 000 kr. för ändamålet. För de två nordligaste länen föreslogs åter bl. a. upplåtelse av odlingslägenheter å kronoparker, överloppsmarker eller andra kronan tillhöriga, nedan odlingsgränsen belägna områden. Förslag om sådan upplåtelse kunde väckas såväl av domänstyrelsen och länsstyrelserna som av vederbörande kommunalnämnder. Dessutom skulle för vardera länet Ullsättas en nämnd med enahanda organisation, som föreslagits för riket i övrigt med tillägg, att i nämnden jämväl skulle sitta en lantbruksingenjör. Nämnden hade att avgiva utlåtande över väckta förslag, som slutligen underställdes Konungens prövning. Betänkandet innehöll en del föreskrifter, enligt vilka nämnden skulle bringa en sådan beslutad kolonisation till utförande. Kostnaden för möjligen erforderlig torrläggning av marken, såvitt den avsåge huvudavlopp och större kanaler, men ej egentlig dikning, skulle, liksom kostnaden för nämndens resor, för biträde åt densamma och för de utredningar, som av nämnden gjordes, bestridas av statsmedel. Lägenhetsinnehavare skulle erhålla 300 till 500 kr. till hjälp samt tillsvidare vara fri från avgift för

i6a nyttjanderätten samt under femton år även från skatt. Det ifrågasattes ett årligt anslag av åtminstone 100 000 kr. för ändamålet. Vid 1899 års riksdag väcktes egnahemsmotioner i både första kammaren (G. ^ ™ £ B " Benedicks) och i andra kammaren (U. Schenström, M. T. Nyström, H. Pantzar- t é n s f ö r s l a & hielm och C. J. Jakobsson med instämmanden). Riksdagen beslöt en skri- j r i 9 0 i velse i syftet, varefter regeringen den 10 juni 1899 tillsatte en kommitté och riks(H. Olaeson, G. Benedicks, Sven Palme, H. Pantsarhielm, P. G. Petersson, Jje^ P. Waldenström; sekr. Knut von Matera), som skulle utreda, »huruvida och i vilket avseende ytterligare åtgärder måtte kunna vidtagas för beredande av tillfälle för mindre bemedlade arbetare att på landsbygden förvärva sig egna hem». Kommittén föreslog i betänkande den 22 juni 1901 ett inrättande av både jordbrukslägenheter och bostadslägenheter, dock borde ingen jordbrukslägenhet vara så stor, att en arbetare därå hade full sysselsättning och således genom dess förvärvande skulle upphöra att vara arbetare i vanlig mening. Jordbrukslägenhet finge hava ett visst värde av högst 4 000 kr. och bostadslägenhet ett värde av högst 3 000 kr., om förvärvet skulle understödjas med statslån. Förvärvandet av sådana lägenheter skulle underlättas genom egnahemslån av statsmedel, vartill kommittén framlade förslag till lag. Lånerörelsen var avsedd att drivas av staten för egen räkning och risk. Inom varje län skulle finnas en egnahemsnämnd, vilken, med uppgift att befrämja tillkomsten av egna hem för mindre bemedlade arbetare hade att handhava utlåningen. Den skulle utgöras av landshövdingen eller, vid förfall för denne, landssekreteraren såsom ordförande samt landskamreraren såsom föredragande ledamot jämte tre andra ledamöter, vilka utsagos för en tid av tre år; en, som borde vara kroppsarbetare, av länsstyrelsen, en av landstinget och en av hushållningssällskapet. På enahanda sätt utsågs ett lika antal suppleanter. Vid behov av biträde ägde länsstyrelsen på framställning av nämnden förordna sådant. Ledamöter och biträden ägde uppbära resekostnads- och traktamentsersättning efter den på grund av deras tjänsteställning bestämda klass och eljest efter femte klassen i resereglementet. Inom varje kommun på landet skulle kommunalnämnden medverka. Det skulle särskilt åligga kommunalnämndens ordförande samt eventuellt övriga ledamöter i kommunalnämnden, som av nämnden därtill utsagos, att såsom egnahemsombud lämna biträde. Arbetare, som önskade lån, ägde själv utse jordområde, om han ej redan ägde något, samt inleda underhandlingar om köp enligt visst formulär. Kommunalnämnden skulle vid sammanträde i september granska ärendet. Sedan avgjordes det av egnahemsnämnden, som sammanträdde årligen under första hälften av november men även kunde sammankallas på annan tid. Över nämndens beslut fick klagan ej föras. Mot förslaget i denna del riktade länsstyrelserna anmärkningar. Förvaltningsapparaten ansågs för vidlyftig och kostsam. Framför allt erinrades dock om den ökade arbetsbörda, som skulle vila å länsstyrelsernas tjänstemän genom deras ställning som ledamöter i nämnden. Hushållningssällskapens ombud trodde, att så pass stora jordbruk, som föreslagits, icke borde stödjas, enär ägaren antingen icke ensam kunde sköta det eller ock bleve så sysselsatt, att han icke finge tillfälle till annan arbetsförtjänst. Senare uttalade ombuden, med anledning av framställning från jordbruksministern rörande emigration, att för dennas förekommande hitintills vidtagna åtgärder ingalunda varit tillräckliga. Det fordrades »en målmedveten verksamhet från statens sida, riktad direkt på bildandet av självständiga småbruk». Lantbruksstyrelsen förordade kommitténs förslag såsom särskilt ägnat »att hämma

164 lantarbetarnas överflyttning från landsbygden till städerna ävensom att från industricentra till landsbygden återbörda den stam av goda arbetskrafter, som dit överflyttat». Statskontoret framhöll, att med den föreslagna sammansättningen av egnahemsnämnderna, det i själva verket bleve länsstyrelserna, som fingo utföra det huvudsakliga arbetet. Nämnderna borde därför givas en självständig ställning, vilket lämpligast skedde genom en fast anställd av staten avlönad sekreterare, vilken övertog de bestyr, som blivit ålagda länsstyrelserna och deras tjänstemän. Jordbruksministern (A. Th. Odelberg) fann vid föredragning inför regeringen, att organisationsförslaget icke verkade tilltalande. Man måste antingen öka personalen hos länsstyrelsen eller ock anställa en sekreterare hos varje nämnd. Anordningen skulle dessutom säkerligen medföra ganska dryga kostnader. Ministern ansåg därför lånerörelsen kunna bäst ordnas genom mellanhänder. Därtill föreslogs egnahemsföreningar ävensom arbetsgivare beträffande lägenheter i närheten av större städer eller för industriarbetare samt hushållningssällskapen för bostadslägenheter »ävensom» jordbrukslägenheter å den egentliga landsbygden. Om hushållningssällskapen yttrades: »Dessa voro organiserade på sådant sätt, att de i regel hade underavdelningar eller åtminstone ombud i de särskilda orterna inom sina områden. Beredning av ärendena skedde ofta genom särskilda beredningskommittéer, var och en för sin särskilda grupp av ärenden, vilka kommittéer voro sammansatta med hänsyn till det slag av ärenden de var för sig hade att handlägga. Nästan alla hushållningssällskap anordnade årligen genom en särskild nämnd premiering av mindre jordbruk. Denna nämnd stode på grund av sitt uppdrag städse i närmaste beröring med länets mindre jordbrukare. På grund av allt detta funnes hos hushållningssällskapen de bästa förutsättningar icke blott för att själva kunna förskaffa sig kännedom om de personer, som önskade erhålla lån, och om de lägenheter, vara lån söktes, ävensom för att utöva kontroll över lägenheternas skötsel, utan även för att bland allmänheten sprida kunskap om lånerörelsen och villkoren för låns erhållande samt att lämna lånesökande och låntagare råd och anvisningar.» Saken förelades 1904 års riksdag. Även denna ansåg, att, ;då hela lånerörelsen finge anses såsom ett försök», vore det mindre lämpligt att för densamma organisera en detaljerad förvaltning med särskilt inrättade statsorgan, vadan riksdagen tog avstånd från det av kommittén och även motionsvis (Waldenström) väckta förslaget, att lånerörelsen skulle drivas direkt av staten. Det ansågs bättre att anförtro rörelsen åt mellanhänder, varigenom skulle vinnas, »icke blott att lånerörelsen utvecklade sig under friare former utan även att anordningarna bättre anslöto sig till redan bestående förhållanden». Med föreningar borde dock jämställas för liknande ändamål bildade aktiebolag. Garantier för en oegennyttig verksamhet kunde vinnas, om bolagen och föreningarna hade bolagsordningar eller stadgar upprättade i överensstämmelse med grunder, föreskrivna av Konungen. Däremot biträddes ej förslaget om arbetsgivare som låneförmedlare. Med dessa ändringar godkändes propositionen i denna del. Såsom högsta värde för jordbrukslägenheter hade i propositionen föreslagits 6 000 kronor, vilket godkändes av andra kammaren. Första kammaren bestämde sig för 4 500 kronor. Resultatet blev sammanjämkningsvis 5 000 kronor. Norrlands- Den 1 juni 1901 hemställde riksdagen bland annat, att Kungl. Maj:t kommit- måtte låta utreda, huruledes genom lagstiftnings- eller andra särskilda åt^n8i904ag färder den självägande, jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och ar Dalarna kunde vidmaktshållas och stärkas och jordbrukets utveckling i

165 nämnda landsdelar befrämjas. Den 7 i samma månad tillsattes för det äskade ändamålet en kommitté (L. Douglas, J . Berlin, J. Bromée, H. Claéson, M. v. Feilitzen, Frans Kempe, Edward Kinberg, G. Kronlund, Carl Lindhagen, Arvid Lindman, Ad. Viklund; sekr. Louis Améen). I sitt den 27 oktober 1904 avlämnade slutbetänkande framlade kommittén bland annat förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter. Enligt förslaget skulle, om efterfrågan å odlingslägenheter inom kommun skett eller kunde antagas förefinnas, avstående av lämplig mark åvägabringas genom frivilligt avtal. Någon skillnad gjordes ej här i förslaget på jord tillhörig olika ägare men får väl antagas närmast syfta på enskild jord, då kommittén framlade särskilt förslag om kolonisation å kronojord. Kunde ej tjänligmark erhållas, vidtog ett expropriationsförfarande. Skyldighet att sålunda avstå jord ålåg dock allenast bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken icke hade sitt bo och hemvist på den fastighet, å vilken marken vore belägen, samt uppenbarligen besutte fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. För lagens utförande skulle inom varje län finnas en jordbrukskommission, som bestod av en ordförande och två ledamöter, vilka samtliga utsagos av Konungen för en tid av två år. Härom yttrar kommittén: »Då en stor del av lagens effektivitet beror därpå, att dessa kommissioner, som kommittén tänkt sig skola utgöras av en ordförande och två ledamöter, bestå av lämpliga och för allmogen nitälskande personer, har kommittén ansett, att utväljandet av kommissionernas ledamöter är en fråga av den vikt, att den bör uppdragas åt Konungen. Förordnande till ledamot av kommission skulle enligt förslaget gälla en tid av tre år. Det är nämligen av en viss betydelse, att ledamöterna i kommissionen ej för ofta utbytas, men att de å andra sidan ej alltför orubbligt bindas vid detta uppdrag under en längre tid. Någon ersättning till kommissionens ledamöter för uppdraget torde icke böra ifrågakomma, men däremot lärer man icke kunna undgå att anställa avlönade biträden, vilkas arvoden dock kunna bestämmas i direkt förhållande till antalet handlagda ärenden. Det tigger nämligen i sakens natur, att kommissionens arbeten komma att bliva till omfattningen högst varierande under olika år och i olika län.» Två^ ledamöter (Carl Lindhagen och J. Bromée) hemställde dessutom om expropriationsrätt för frigörelse av sådana självständiga jordbruk (inägojord jämte husbehovssog, odlingsmark och bete), som kommit ur den jordbrukande befolkningens ägo, samt vidare för att komplettera olämpligt utbruten inägojord med husbehovsskog, odlingsmark och bete. För dessa två ändamål förordades enahanda organisation, som kommittén föreslagit, dock så att valtiderna föreslogs till två år, att fråga om jords avstående kunde hos Konungen väckas utom av kommissionen även för varje socken av kommunalstämman eller av minst tio i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade personer samt att en var ock vore obetaget att hos kommissionen göra hemställan om någon dess åtgärd i lagens syfte. Dessutom tillades i reservationen följande motivering till förslaget, att ledamöterna i jordbrukskommissionerna skulle utses av Konungen: »1 olikhet med kommittén anser jag anledningen därtill böra omnämnas i motiven. Det kunde ju nämligen synas naturligast, att dessa ledamöter liksom de tre ledamöterna i länens skogsvårdsstyrelse utsåges en av Konungen, en av landstinget och en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Med hänsyn till att de två sistnämnda valkorporationerna i vissa län i mycket stå trävaru-

lfio

industriens intressen nära, ocli det är att befara, att så skall med tiden allt iner bliva händelsen i alla länen, ansåg man det mindre lämpligt låta dessa korporationer utse målsmän för jordbrukets stridande intressen. Det fanns i brist på andra valkorporationer då ingen annan utväg än att låta alla ledamöterna uts«-s av Konungen. Det var visserligen ifrågasatt, att, då ärende skulle avgöras, låta två ledamöter i jordbrukskommittén för den socken, som frågan gällde, inträda som ledamöter i kommissionen. Men å andra sidan måste detta föranleda omgång och kostnader. I stället bestämdes, att jordbrukskommittén skulle beredas tillfälle att i varje ärende avgiva utlåtande» Tre ledamöter (H. Claéson, Frans Kempe och Arvid Lindman) avstyrkte kommitténs hemställan i sak och således också dess organisationsförslag. Över norrlandskommitténs förslag till förvärv av odlingslägenheter ytterst genom expropriation infordrades länsstyrelsernas yttranden, om vilka ordas i annat sammanhang. Någon erinran mot organisationen g.iordes icke i dessa yttranden. Förenämnda förslag till expropriationslag vilar fortfarande oavgjort på regeringens bord. Jordkommissionen skall emellertid enligt sin instruktion överväga detsamma. Till förenämnda organisation hänvisade norrlandskommittén också i sitt förslag till lag innefattande bestämmelser till förekommande av vanhävd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna. Den uppsikt, varom förslaget talade, skulle tillkomma de i det förenämnda förslaget ifrågasatta jordbrukskommissioner och jordbrukskommittéer. I den lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna och numera även i Värmland den 25 juni 1909, vartill norrlandskommitténs liksom senare värmlandsutredningens förslag givit anledning, har ovannämnda uppsikt uppdragits åt jordbrukskommissioner så organiserade, som av norrlandskommittén och även värmlandsutredningen förordats. Däremot proponerades i riksdagen aren 1907, 1908 och 1909 ej några jordbrukskommittéer för kommunerna, emedaii de blott för uppsiktslagens tillämpning knappast vore behövliga. Motioner vid nämnda riksdagar att bygga kontrollen även på dylika kommittéer vunno ej bifall. De ovannämnda tre reservanterna inom kommittén motsatte sig även inrättandet av jordbrukskommissioner för länen och ansågo, att uppdraget i stället borde anförtros åt länsstyrelserna. I det betänkande, som den 31 december 1912 avgåvos av departementalDepartemental- kommitterade (Mauritz Sahlin och E. Bergenholtz; sekr. Unger) föreslogs, kommitte- att lantbruksstyrelsen skulle ingå såsom en avdelning av jordbruksdeparteradel912. mentet. Därav följde enligt kommitterades mening, att till styrelsens handläggning borde överlämnas »en del med jordbruket sammanhängande ärenden», vilka handlades av jordbruksdepartementet utan att styrelsen såsom centralt verk däri avgiver yttrande. Hit hörde »i främsta rummet ärenden angående lån från egnahemslånefonden och jordförmedlingsfonden samt därmed sammanhängande frågor ävensom angelägenheter rörande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet». EgnahemsDen 20 januari 1911 uppdrog jordbruksministern (S. O. Nyländer) janihkt sakkunni- bemyndigande åt vissa personer såsom sakkunniga (Malte Ramel, Wilhelm gas förslag år 1914 Flach, Paul Hellström, Willi. Heyman, Adrian Molin; sekr. Ernst Höijer) samt riks- »att verkställa en ingående granskning och utredning av egnahemsfrågan i dagen hela dess omfattning samt utarbeta förslag dels till de förändringar i gällande 1919. bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, som på grund av vunnen erfarenhet kunde befinnas önskvärda, dels ock till de ytterligare åtgärder, som

167 hka statens sida kunde vidtagas för att underlätta och befordra egnahemsbildningen». Såsom motiv anförde jordbruksministern huvudsakligen följande: »Då egnahemsfrägan vore av stor betydeiso ur såväl social som ekonomisk synpunkt och då det på grund härav låge stor vikt däruppå, att de mest verksamma organisatoriska åtgärder vidtoges för att ytterligare befordra och underlätta en på sunda ekonomiska grundvalar fotad egnahemsbildning, syntes det honom önskvärt, att frågan, då den nu ånyo upptoges till närmare granskning, underkastades den mest allsidiga och fullständiga belysning. Departementschefen tilläte sig särskilt erinra, hurusom de under de närmast Föregående åren inkomna ansökningarna om lån från egnahemslånefonden, till. följd av brist på medel, endast delvis kunnat beviljas. Orsaken till detta i flera fall beklagliga förhållande syntes huvudsakligen vara att söka i den omständigheten, att lån från fonden i allt större utsträckning begärdes av föreningar med huvudsaklig uppgift att anskaffa bostadslägenheter utanför städer och i större industricentra. Ehuru visserligen behjärtansvärd, vore den dock i viss mån främmande för det ursprungliga ändamålet med den nuvarande, under jordbruksdepartementets handhavande förlagda egnahemslånefonden, vilken åsyftade bildandet av jordbrukslägenheter och därutöver väsentligen endast sådana bostadslägenheter, som kunde förekomma på den egentliga landsbygden. Det syntes därför kunna ifrågasättas, huruvida icke- skäl förelåge att från förevarande egnahemslånerörelse avskilja frågan om bildandet av egna hem för arbetare i städer <dler andra samhällen, som i förevarande hänseende kunde jämställas med städer. Vid en undersökning, sådan som den nu av departementschefen antydda, angående verkningarna av statens dittillsvarande egnahemslånerörelse och de förändringar i densamma, som på grund av vunnen erfarenhet möjligen borde företagas, syntes det honom vara av vikt, att uppmärksamhet jämväl ägnades andra åtgärder, som från statens sida kunde vidtagas för att ytterligare underlätta och befordra denna så viktiga rörelse, då erfarenheten visat, att detta kunde ske även på andra vägar än genom utlämnande av statslän. Frågan borde sålunda i hela dess omfattning göras till föremål för en mera ingående granskning och utredning, med stöd varav statsmakterna måtte kunna på ett mera planmässigt och efter förhållandena avpassat sätt främja den för land och folk så betydelsefulla egnahemsbildningen.» De sakkunniga avgåvo sitt slutliga förslag den 14 oktober 1914. Förslaget innefattade icke några omgestaltningar av gällande ordning. Det höll sig till en granskning av lånerörelsen och jordförmedlingen samt föreslog därutinnan en del jämkningar och ändringar. De viktigaste bland dessa förslag gällde organisationen. Beträffande den lokala organisationen tillstyrkte egnahemssakkunniga dess bibehållande endast med vissa förändringar och kompletteringar. De anförde bland annat, att enligt deras uppfattning lånerörelsens hittillsvarande organisation i praktiken visat sig i det stora hela väl fylla sin uppgift och att densamma vore lämplig att allt fortfarande bestå i sina huvuddrag oförändrad, så mycket mer som den nu under många års fortbestånd hunnit växa sig stark. Det måste enligt deras mening under alla förhållanden förefinnas mycket tungt vägande skäl för att i grunden omlägga planen för en så vittomfattande rörelse som denna, sedan den fått fortgå efter en viss plan under en längre tid. Emellertid föreslogs den förändringen, att varje hushållningssällskap skulle utse en särskild egnahemsnämnd med åliggande alt handhava sällskapets egnahemslånerörelse samt att i allmänhet verka för egnahemsfrågans utveckling. Hushållningssällskapen skulle vidare på skilda

168 orter inom sitt område hava av sällskapets egnahemsnämnd utsedda ombud med uppgift att tillhandagå lånesökande med råd och upplysningar samt att lämna vederbörande upplysningar angående lånesökandes förhållanden. Statsbidraget till jordbrukskonsulenter skulle dock höjas, så att varje sällskap erhöll rättighet att anställa en med bidrag av statsmedel avlönad jordbrukskonsulent för att biträda vid handhavandet av egnahemsrörelsen och med skyldighet att lämna råd och upplysningar till andra förmedlare av statens egnahemslån. Slutligen föreslogs en del bestämmelser, åsyftande skärpt kontroll på sällskapen och andra låneförmedlare. Åven egnahemsrörelsens centrala ledning behandlade de sakkunniga men främst med hänsyn till egnahemslånerörelsen. De betonade, att en svag sida i rörelsen städse varit, att central ledning och delvis därför även en ofta önskvärd mera verksam kontroll saknats. Sambandet mellan staten såsom långivare och låneförmedlarna lämnade mycket övrigt att önska. Den närmare kännedomen om egnahemslånerörelsen och egnahemsverksamheten i allmänhet borde därför samlas hos en myndighet, och den myndighet, hos vilken detta utan större svårighet kunde ske, vore lantbruksstyrelsen. Härom yttrades vidare: »Enligt de sakkunnigas mening bör åt lantbruksstyrelsen lämnas i uppdrag att med uppmärksamhet följa även denna betydelsefulla rörelse och — liksom beträffande de olika näringsgrenar, statsåtgärder m. m., som ligga inom styrelsens nuvarande verksamhetsområde — efter omständigheterna själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för rörelsens befrämjande. Härigenom åstadkommes och skapas utan svårighet och på ett naturligt sätt den centrala ledning av egnahemsrörelsen, varav behovet, enligt de sakkunnigas mening, vid flera tillfällen gjort sig starkt gällande. Att lantbruksstyrelsen måste anses särskilt lämpad och skickad för ett dylikt uppdrag synes de sakkunniga uppenbart, icke endast på grund av, att detta uppdrag nära sammanfaller med lantbruksstyrelsens övriga åliggande utan ock av den anledningen, att lantbruksstjo-elsen vid fullgörandet av uppdraget i fråga bör kunna erhålla ett gott stöd i den rika erfarenhet, som styrelsen besitter angående av statsmakterna och hushållningssällskapen vidtagna åtgärder till särskilt det mindre jordbrukets främjande. Av dessa åtgärder bör egnahemsrörelsen, enligt de sakkunnigas mening, i långt större utsträckning kunna draga nytta än hittills i allmänhet varit fallet. De sakkunniga vilja emellertid i detta sammanhang erinra därom, att den här föreslagna organisationen av egnahemslånerörelsen och dess förläggande under lantbruksstyrelsens centrala ledning endast har avseende på lånerörelsen för jordbruksändamål. Bostadslånerörelsen, på vilkens definitiva ordnande de sakkunniga icke inlåtit sig, sjmes däremot i en framtid lämpligen böra övertagas av socialstyrelsen; så länge denna gren av lånerörelsen ännu icke är frånskild från jordbrukslånerörelsen, torde dock det lämpligaste vara, att den centrala ledningen av _hela egnahemslånerörelsen är förlagd till lantbruksstyrelsen. Även departementalkommitterade hava i sitt den 31 december 1912 avgivna utlåtande såsom sin mening uttalat, att till lantbruksstyrelsens förvaltningsområde borde läggas ärenden angående lån från egnahemslånefonden och jordförmedlingsfonden samt därmed i samband stående frågor, en uppfattning, som de sakkunniga såsom av det föregående framgår, i allo dela.» Det ökade arbetet ansåg kommittén givetvis föranleda ökade arbetskrafter inom lantbruksstyrelsen, men syntes dessa, intill erfarenhet vunnits angående

169 arbetets omfattning, böra inskränkas till anställandet av en inspektör för egnahemsrörelsen. Det syntes de sakkunniga antagligt, att genom de av dem föreslagna åtgärderna »de brister, som hitintills till äventyr vidlådit statens egnahemslånerörelse till väsentlig del skulle så småningom försvinna». Vad slutligen angår jordförmedlingsfonden — på regeringens förslag beslöt riksdagen år 1907 upprättandet av jordförmedlingsfonden och år 1911 inrättandet av jordförmedlingsbyråer — ansågo de sakkunniga, att bestämmelserna därom visat sig väl fylla sin uppgift. Enligt de sakkunnigas förslag borde emellertid ärenden angående lån från fonden och jordförmedlingsbyråernas verksamhet m. m. tillkomma lantbruksstyrelsen. I fråga om den Maka organisationen var en av de sakkunniga (Adrian Molin) skiljaktig och riktade sin kritik mot det nuvarande systemet, vilket var organiserat väsentligen ur lånerörelsens synpunkt. Denna vore endast en bland flera och knappast den viktigaste. Särskilt jordfrågan borde skänkas vida större uppmärksamhet än hittills. Lånerörelsen borde drivas direkt för statens räkning. Reservanten kom till följande slutsats: »För min del kan jag alltså icke se, att det åt statens egnahemsrörelse — vari jag inbegriper alla statliga åtgärder för egnahemsbildningens främjande — kan givas en effektiv organisation, en organisation, som ger största möjliga trygghet för uppnående av statens syfte med egnahemsrörelsen, på mer än två vägar: antingen därigenom att hushållningssällskapen ombildas till helt officiella organ under direkt statlig ledning och offentlig kontroll och med en organisatorisk ram, nog vid att rymma utom de nuvarande uppgifterna jämväl de inre koloni-satoriska. Eller ock måste man bryta ut egnahemslånerörelsen från hushållningssällskapens verksamhetsområde och ge hela egnahemsrörelsen sina egna självständiga organ. För min del anser jag denna senare väg vara den, som bör väljas.» Enligt reservanten borde organisationen lägga en bred bas för rörelsen, så att den finge rötter i jorden i de lokala, breda folklagren. Kommunen vore det naturligaste organet. Kommunala egnahemsnämnder borde obligatoriskt inrättas. Inom varje hushållningssällskaps område borde vidare finnas en länsnämnd, hos vilken alla området berörande spörsmål — icke blott lånefrågor utan även jordfrågor och andra ärenden — skulle koncentreras. Beträffande den centrala organisationen föreslog samma reservant inrättandet av en särskild ny central för hela denna rörelses ledning och övervakande. Han yttrade bland annat: »Det kräves otvivelaktigt en central punkt, dit rörelsens trådar sammanlöpa, där full översikt över dess olika grenar och verksamhet i olika delar av landet är möjlig, och där den centrala förvaltningens löpande ärenden i första instansen behandlas. Jag kan icke anse, att dessa uppgifter tillgodoses genom en egnahemsinspektör, och jag kan än mindre finna, att den nödiga ledningen av en så betydelsefull, mångsidig och med så stora vanskligheter kämpande rörelse som vår egnahemsrörelse eller, för att använda en vidare och mera adekvat beteckning, vår inrekolonisation, lämpligen kan, såsom de sakkunnigas majoritet tänkt sig, underordnas lantbruksbyrån i lantbruksstyrelsen. Felet, efter min mening, i sakkunnigmajoritetens uppfattning i detta hänseende är, att man vill betrakta och bedöma egnahemsrörelsen ur ensidigt jordbrukstekniska synpunkter, under det att denna rörelse redan tekniskt och än mer ekonomiskt och socialt sluter inom sig en mångfald andra uppgifter, som i hög grad måste bestämma dess karaktär och organisation.»

170 Ett nybildat eget hem behövde, på sätt reservanten närmare utvecklade, för det första jorden, vartill hörde styckningsverksamheten, så viktig för jordens mobilisering för egnahemsändamål, lantmäteriförrättningen, de juridiska formaliteterna, bebyggandet samt pengar och kreditfrågans lösning, vilken i längden icke kunde byggas på statens i utlandet upplånta pengar. Slutligen och icke minst ålåge det egnahemsrörelsens centrala organ att leda kolonisationen på statens egen jord. Alla dessa maktpåliggande uppgifter kunde svårligen fyllas av sakkunnigmajoritetens egnahemsinspektör. Dessa uppgifter fölle också alldeles övervägande utanför ramen för lantbruksstyrelsens naturliga verksamhetsområde. Egnahemsrörelsens uppgifter vore att skapa nya jordbruk; när detta skett, inträdde behovet av den omvårdnad av jordbruket, som styrelsen företrädde. Sambandet förnekades ingalunda. Men med ett dylikt samband finge icke följa organisatoriskt »samröre». Förbindelsetrådarna från egnahemsrörelsen ginge icke endast till lantbruksstyrelsen utan till ett flertal andra av statens verk: till läntmäteristyrelsen för drthörande spörsmål, till statens olika organ för byggnadsfrågor, till statskontoret för lånebemedling, till socialförsäkringens myndigheter för kreditbehovet och framför allt till domänstyrelsen för den betydelsefulla kolonisationen på statens egna domäner o. s. v. Häri låge ett ytterligare skäl att icke låsa in den centrala ledningen i ett av alla dessa verk. Under klarläggandet av de olika tekniska och ekonomiska uppgifterna måste man fasthålla vad som vore rörelsens egen uppgift, nämligen att tjäna människorna i deras strävan efter en självständig verksamhet och ett eget hem. Här mötte det synnerligen betydelsefulla sociala momentet i egnahemsrörelsen. Egnahemsfrågan vore icke blott en ekonomisk fråga, ännu mindre blott en jordbruksekonomisk eller jordbruksteknisk, den vore ock en social fråga. Egnahemsrörelsen vore till för jordbrukets skull men i sista hand vore den till för människornas. Genom egnahemsrörelsen skulle skapas utsikter för jordbruksarbetarnas företagsammaste element att höja sig ekonomiskt och socialt inom jordbruksnäringen själv utan att de behövde söka sig bort till städerna eller till främmande länder. På dessa och andra skäl föreslog reservanten inrättandet av en till jordbruksdepartementet knuten central egnahemskommission, sammansatt på följande sätt: »Självskrivna ledamöter i kommissionen äro: 1) Byråchefen ä lantbruksbyrån i lantbruksstyrelsen såsom representant för de direkt jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska intressena; 2) Byråchefen å allmänna byrån i socialstyrelsen såsom representant för det sociala intresset; 3) Statens egnahemsinspektör, som kommissionens verkställande ledamot. Vid behandling av alla ärenden, som röra kolonisationen å statens jordbruksdomäner och å kronoparkerna i Norrland, deltager dessutom med yttrande- och rösträtt i kommissionen vederbörande byråchef i domänstyrelsen. Förutom de självskrivna ledamöterna utser Kungl. Maj:t för tre år i sänder intill fyra ledamöter, däribland kommissionens ordförande. Dessa ledamöter skola företräda olika grenar av egnahemsarbetet och även olika delar av landet. Särskilt skall Norrland kärutinnan vara representerat. Dessutom bör så långt möjligt tillses, att de utsedda ledamöterna tillföra kommissionen erfarenhet rörande lantmäteriärenden, byggnadsfrågor och bankverksamhet. Ordföranden och de självskrivna ledamöterna bilda kommissionens arbetsutskott, som handlägger alla löpande ärenden. För den närmaste framtiden torde expeditionens personal kunna inskränkas till en sekreterare och två ä tre skrivbiträden.»

171 En annan reservant av de sakkunniga {Paul Hellström) ansåg även kommuner böra kunna godkännas som låneförmedlare samt höll vidare före, att egnahemslånerörelsen nu nått en sådan omfattning, att en särskild med egen föredragande försedd byrå, således ej blott en inspektör, borde för ändamålet inrättas i lantbruksstyrelsen. I flertalet yttranden över betänkandet blev majoritetens förslag om bibehållande av systemet med ansvarig låneförmedlare tillstyrkt eller lämnat utan erinran. En omläggning i anslutning till reservanten Molins principer förordades däremot av länsstyrelserna i Gottlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, av hushållningssällskapens i Kopparbergs och Västernoniands läns förvaltningsutskott, av en reservant i lantbruksstyrelsen, av socialstyrelsen samt av centralstyrelsen för nationalföreningen mot emigrationen, varvid emellertid framhölls, att frågan först borde göras till föremål för ytterligare utredning. I andra yttranden har visserligen erkänts, att de i reservationen uttalade synpunkterna innebure åtskilligt:.tilltalande, men ock framhållits, att det dock vore bättre att åtminstone tillsvidare fortgå på den redan inslagna vägen. Vidare vitsordades nästan enhälligt i de avgivna yttrandena önskvärdheten av en starkare central ledning av egnahemsrörelsen. Endast förvaltningsutskotten i Kalmar läns södra del och Gävleborgs län intogo en avvikande hållning. Den senare ansåg, att genom hela betänkandet »går såsom en röd tråd strävandet att ställa låneförmedlarna under förmynderskap av lantbruksstyrelsen och dymedelst på ett högst betänkligt sätt försvåra, fördröja och otrevliggöra egnahemslånerörelsen». Länsstyrelsen i Blekinge län ville icke tillstyrka utvidgandet av lantbruksstyrelsens befogenhet. Beträffande själva sättet för anordnandet av den centrala ledning, vars behövlighet erkänts i övriga utlåtanden, rönte förslaget att förlägga densamma till lantbruksstyrelsen invändning av en reservant inom lantbruksstyrelsen själv, av centralstyrelsen för nationalföreningen mot emigrationen samt av socialstyrelsen. Därjämte torde åtminstone vissa av dem, som mera allmänt anslutit sig till doktor Molins reservation om lånerörelsens omläggning, få anses biträtt dennes förslag även i fråga om den centrala ledningen. Reservanten inom lantbruksstyrelsen {byråchefen Egerström) ansåg, att en central ledning så fort som möjligt borde komma till stånd. Lantbruksstyrelsen ansåg han därtill alldeles otjänlig. Förslaget i denna del vore Dutförbart på grund av de hitintills myckna föremålen. Styrelsens allmänna eller huvudsakliga uppgift vore att höja lantbruksnäringen. Dit hörde icke de jordpolitiska ärendena, som icke kunde avgöras på endast lantbrukstekniska grunder utan måste ses även från de sociala, och folkpolitiska intressenas synpunkt. En chef i lantbruksstyrelsen kunde knappast antagas hava nog kunskap och erfarenhet i socialpolitiska frågor för att leda de ifrågasatta nya ärendena. Vidare yttrades av reservanten: »Enligt vad i det föregående redan antytts bör emellertid egnahemsfrågan icke lösryckas från övriga på dagordningen stående jördpolitiska frågor, med vilka den äger ett oupplösligt sammanhang. Huru kan det nämligen vara möjligt att rätt bedöma egnahemsfrågan, om icke med densamma sammanställas frågorna om den sociala betydelsen av och gränserna för egnahemsbildningen, om det stora och medelstora jordbrukets berättigande, om bondestammens bevarande, om emigrationens motverkande, om olika besittningsformers inbördes företräden, om motverkan av osund jordspekulätion, om upplåtelser frän kronans jord och formerna för dessa, om förköpsrätt och återköpsrätt samt stadgad besittningsrätt till jöfd, om yrkesmässig fastighefshandel samt om den sociala, föYkpölttiska. national-

172 ekonomiska och juridiska betydelsen av alla dessa och andra dylika frågor, som särskilt under denna tid träda i förgrunden och kräva sin lösning.» Det ginge enligt reservanten icke an att nu upptaga endast egnahemsfrågan och lämna de andra jordpolitiska frågorna åt sitt öde. Socialstyrelsen vore icke heller det lämpliga ämbetsverket. Reservanten Molins förslag ägde icke erforderlig fasthet. Det återstode då ingen annan utväg än att upprätta ett särskilt nytt ämbetsverk. Detta kunde lämpligen benämnas centralstyrelsen för jordpolitiska ärenden samt bestå av en chef, benämnd förste lantråd samt tre föredragande ledamöter, benämnda lantråd, varav en med jordbruksteknisk, en med socialpolitisk och en med juridisk utbildning, mellan vilka ärendena skulle fördelas och skulle den juridiskt utbildade ledamoten även ansvara för uppsättning av styrelsens expeditioner samt registrators- och arkivariegöromålen. Vid sidan av styrelsen borde ställas ett jordpolitiskt råd, inom vilket skulle finnas representerad den sakkunskap, som i övrigt kunde finnas behövlig för ämbetsverket. Socialstyrelsen utvecklade i åtskilligt enahanda synpunkter som reservanten bland egnahemssakkunniga och reservanten i lantbruksstyrelsen samt tillade: »Den sistnämnda har vidgat sitt förslag därhän, att han påyrkar upprättandet av ett särskilt ämbetsverk för de jordpolitiska frågornas handläggning. Måhända ligger häri en framtidstanke, som kan komma att i annat sammanhang under en eller annan form förverkligas, ehuruväl bedömandet av de jordpolitiska frågorna i stort och avvägandet av deras inbördes förhållande snarast torde böra tillhöra jordbruksdepartementet och Kungl. Maj:t. De båda sistberörda förslagen innebära i allt fall en bredare läggning av den centrala organisationen, som skulle göra denna starkare och handlingskraftigare än de sakkunnigas plan i denna del. Då emellertid frågan om centralmyndigheten i viss mån sammanhänger med den lokala organisationens gestaltning, anser sig styrelsen böra jämväl med avseende härå hemställa om förnyad utredning, vid vilken såsom riktlinje bör angivas angelägenheten av att vinna enhet och planmässighet i fråga om statens hela verksamhet för främjande av egnahemsrörelsen i hela dess omfattning. Måhända bör därvid även undersökas lämpligheten av att med denna rörelse organisativt sammanhålla ledningen av statens åtgöranden i avseende å bostadsfrågan i övrigt, under vilken förutsättning frågan om valet av departement kunde komma i annat läge.» Ärendet förelades genom proposition 1919 års riksdag. Jordbruksministern (Alfred Pettersson) yttrade därvid till statsrådsprotokollet beträffande egnahemsrörelsens lokala organisation: »De, vilka förorda en fullständig systemförändring och därvid bland annat yrka, att lånerörelsen skall drivas direkt för statens räkning och på statens risk, synas mig ovädersägligen anlägga större och mera omfattande synpunkter på frågan än de, som förfäkta motsatt riktning. De förras starka betonande av jordfrågan såsom mer än hittills förtjänt av uppmärksamhet ä r otvivelaktigt grundat på en riktig uppfattning. Det ligger också enligt min mening något mycket tilltalande i deras krav på en enhetlig, målmedveten, kraftig och på alla tillhörande områden verksam organisation. De åsyfta att möjliggöra en egnahemsrörelse, stark nog att på ett genomgripande sätt påverka och nästan omgestalta vårt svenska samhälle. Emellertid finner jag, att en så djupgående förändring icke kan vidtagas utan skapande av en helt ny organisation av betydande omfattning. Detta förutsätter ytterligare tidskrävande utredning. Såsom socialstyrelsen i sitt utlåtande antytt saknas ej möjligheter att inom den nuvarande organisationens

173 ram vidtaga mer eller mindre genomgripande reformer, genom vilka åtminstone vissa av de genom en fullständig organisationsförändring åsyftade fördelarna skulle vinnas. J a g vill i detta sammanhang erinra, att åt särskilda jämlikt erhållet bemyndigande tillkallade sakkunniga uppdragits att verkställa utredning och framlägga förslag angående omorganisation av hushållningssällskapen. De resultat, vartill denna utredning må föranleda, synas mig kunna bliva av betydelse även för lösningen av frågan om egnahemsrörelsens lokala organisation. Även andra för frågans avgörande betydelsefulla utredningar äro ännu oavslutade, såsom exempelvis kronolägenhetskommissionens och norrländska kolonisationskommittens arbeten. Jämväl de utredningar, som uppdragits åt den på civildepartementets föredragning år 1912 tillsatta bostadskommissionen, hava, ehuru sagda kommissions arbeten numera upphört, icke kommit i slutgiltigt skick utan tarva ytterligare undersökningar. Det bör jämväl beaktas, att de positiva förslag angående en alldeles ny lokal organisation för egnahemsväsendet, som hittills framkommit, äro så löst skisserade, att deras lämplighet för ändamålet icke nu kan tillförlitligen bedömas. För tillfället och i avvaktan på resultatet av de nyss nämnda pågående utredningarna synas mig åtgärderna på egnahemsväsendets område böra inriktas på att inom den nuvarande organisationens ram vidtaga de förändringar, som förefinnas behövliga eller önskvärda, dock med uppmärksamt tillseende att härigenom icke några för framtiden bindande anordningar träffas, genom vilka ökade svårigheter skulle uppstå för en eventuell omläggning av organisationen.» I fråga om egnahemsrörelsens centrala ledning anförde jordbruksministern: »Behovet av att anordna en central institution för egnahemsrörelsens administrativa ledning finner jag mig böra vitsorda. För närvarande finnes icke en dylik centralmyndighet, ty den handläggning, egnahemsärendena kunnat undergå inom <len onda statsinstitution, där de samlats, nämligen inom jordbruksdepartementet — närmare bestämt dess första byrå — har av naturliga skäl, bland annat mängden av andra ärenden, icke kunnat bliva av den ingripande natur, som förvisso varit önskligt. Länsstyrelsernas och lantbruksstyrelsens befattning med dessa ärenden hava huvudsakligen varit av lokalt kontrollerande eller av statistisk natur. Från niistan alla håll har också kraftigt framhållits nödvändigheten att inrätta en dylik centralmyndighet. Då förslaget rönt invändningar från ett par förvaltningsutskott, kan häremot uppställas, att andra sådana utskott hälsat förslaget med största tillfredsställelse och ansett sig kunna påräkna värdefull hjälp och ledning från den centrala institutionen. Vad nu sagts gäller i främsta rummet egnahemslånerörelsen. Såsom i många yttranden framhålles är emellertid låneverksamheten blott en del av egnahemsfrågan i vidsträcktare bemärkelse. Jag är fullkomligt ense med dem, som anse det erforderligt att söka på ett mera målmedvetet sätt samla egnahemsrörelsens olika grenar till ett helt, organiskt samverkande mot ett gemensamt mål. För detta ändamål finner jag det önskvärt, att en statsinstitution inrättas, där dessa ärenden kunna överblickas och utredas i sitt sammanhang samt erhålla den noggranna och grundliga handläggning, som de otvivelaktigt behöva. Huruledes denna centrala statsinstitution bör anordnas, synes emellertid vara särdeles vanskligt att nu definitivt avgöra. De invändningar, som riktats mot förslaget att anförtro den centrala ledningen av egnahemsrörelsen åt lantbruksstyrelsen, vare sig en ny byrå för ändamålet där inrättas eller icke, finner jag emellertid vara så vägande, att denna utväg icke bör tillgripas. Tanken härpå

174 torde för övrigt få anses redan vara av statsmakterna övergiven. Sedan löneregleringskommittén år 1916 anbefallts att avgiva utlåtande angående de förändringar i lantbruksstyrelsens organisation och stat, som skulle behöva föranledas av egnahemsärendenas förläggande till en byrå inom nämnda styrelse ävensom av vissa andra framkomna förslag, blev nämligen år 1917 detta uppdrag återkallat och åt särskilt tillkallade sakkunniga överlåtet att utarbeta förslag till erforderliga organisationsändringar beträffande lantbruksstyrelsen med utgångspunkt, att egnahemsärendena icke skulle förläggas dit. På grundvalen av de sakkunnigas förslag har därefter omorganisationen av lantbruksstyrelsen beslutats av 1918 års lagtima riksdag. Mot förslaget att förlägga egnahemsväsendet till domänstyrelseit möta enligt min mening starka betänkligheter, Denna styrelses huvudsakliga och alltmera övervägande betydelse är att handhava förvaltningen av statens skogar. Dess befattning med kronans jordbruksdomäner, vilka för övrigt genom försäljningar minskas i antal och omfattning, är redan nu jämförelsevis underordnad och blir det förvisso i allt högre grad. Försäljning pågår även av den jordbruksjord, som finnes å de egentliga kronoparkerna och som icke behöves för den för dessas skötsel erforderliga personalen. Skogens betydelse stiger däremot, nya skogsmarker inköpas och skogsskötseln kräver för sitt rationella och intensiva bedrivande allt större skogsstatspersonal samt allt flera förvaltningsåtgärder. Det torde icke vara oberättigat att påstå, att domänstyrelsen alltmera utvecklas till att bliva en skogsstyrelse och att den på skogsväsendets område har uppgifter, som kunna fullt ut taga dess arbetskraft i anspråk. Att under sådana omständigheter förlägga dit en så omfattande och utvecklingskraftig grupp av ärenden som de, vilka röra egnahemsväsendet, skulle därför enligt min mening lätteligen kunna bliva till största skada för bägge slagen av ärenden och i synnerhet kunna medföra, att egnahemsrörelsen hämmas samt kommer att betraktas som en bisak och bedömas ur för densamma främmande synpunkter. De invändningar, som av motsvarande skäl framställts mot egnahemsärendenas förläggande till lantbruksstyrelsen, S3'nas med ungefär samma fog kunna åberopas i fråga om domänstyrelsen. D e t bör också icke förglömmas, att egnahemsrörelsen avser egnahemsbildningar även på enskild jord, som ju till omfattningen är mångdubbelt större än statens, under det att domänstyrelsen endast har att göra med statens jord, med undantag blott för ärenden angående skogsvården å enskild mark, vilka ärenden ju icke lämpligen kunna överlåtas åt någon annan nu befintlig statsinstitution. Den stora egnahemslånerörelsen ävensom den utvecklingskraftiga jordförmedlingsrörelsen i vad den rör enskild jord, äro områden, som äro fullkomligt främmande för domänstyrelsens nuvarande uppgifter. Vidare bör framhållas, att domänstyrelsen är ett affärsdrivande verk, vars utgifter bestridas av domänfonden. Även om denna styrelse, såsom nyss nämnts, fortfarande omhänderhar ärenden angående den enskilda skogsvården, synes det från nyssnämnda synpunkt föga lämpligt att låta densamma övertaga ett nytt, vidsträckt statsförvaltningsområde utanför domänfondens gränser. Slutligen kan anmärkas, att ett överflyttande av egnahemsärendena till domänstj^relsen icke skulle kunna låta sig göra utan ganska omfattande organisationsändringar, vilka naturligtvis skulle föranleda kostnader. Dessa kostnader böra enligt min mening hellre nedläggas annorstädes, där egnahemsärendena synas bli mer naturligt placerade. Det bör för övrigt erinras, att i det av dåvarande landshövdingen Schotte avgivna betänkandet slutligen yttrats, att frågan om den ledande och sammanhållande myndigheten för egnahemsväsendet icke ännu vore så utredd och allsidigt belyst, att det avgörande ordet däri kunde vara sagt. Något annat existerande ämbetsverk, till vilket dessa ärenden med större fog

175 kunna förläggas, torde icke finnas. Det bör erinras att, om än socialstyrelsen i vissa utlåtanden nämnts i detta sammanhang, dock icke från något håll verkligt förslag framlagts att förlägga dessa ärenden dit. Det synes alltså för egnahemsväsendets del bliva nödvändigt att förr eller senare anordna en särskild ny statsinstitution, till vilken naturligtvis, om så finnes lämpligt, även vissa närstående områden av statsförvaltningen kunna förläggas, exempelvis ärendena angående kronans jordbruksdomäner m. m. i anslutning till den i dåvarande landshövdingen Schottes betänkande framkastade tanken. Att redan nu för detta ändamål inrätta ett särskilt ämbetsverk, såsom föreslagits exempelvis av reservanten i lantbruksstyrelsen, finner jag mig emellertid icke kunna tillstyi'ka. Åtskilliga frågor, vilka innan en sådan åtgärd vidtages böra ligga klarare än nu, tarva ytterligare utredning. Främst gäller detta den förut berörda frågan om egnahemsrörelsens lokala organisation. Vid ett slutligt bedömande av den föreliggande frågan böra även beaktas exempelvis de ännu icke slutförda utredningar, som anförtrotts åt bostadskommittén, ävensom de ännu icke definitivt avgjorda frågorna om Norrlands kolonisation — särskilt i organisatoriskt hänseende. J a g kan icke heller utan ytterligare prövning av föreliggande möjligheter tillstyrka det av doktor Molin i hans reservation vid de sakkunnigas betänkande framställda förslaget om en till jordbruksdepartementet knuten central egnahemskommission. Mot detta förslag synes för övrigt kunna riktas bland annnat den anmärkningen, att kommissionen skulle bestå av personer, som nästan alla hade annan statstjänst och därför antagligen skulle få blott ringa tid att ägna åt denna viktiga fråga. Att nu alldeles undanskjuta varje åtgärd i syfte att skapa ett centralt organ för egnahemsväsendet synes mig emellertid under inga omständigheter böra ifrågakomina. Behovet av ett dylikt organ har under den gångna tiden visat sig i hög grad kännbart och blir säkerligen alltmera framträdande. E t t dylikt organ torde till och med kunna anses vara en nödvändig förutsättning för en kraftig utveckling av egnahemsväsendet och för att det hela må vinna fasthet och planmässighet. dag anser alltså att, jämte det frågan om det definitiva ordnandet av den centrala ledningen lämnas beroende av ny utredning i enlighet med vad socialstyrelsen och centralstyrelsen för nationalföreningen mot emigration förordat, det är nödvändigt särskilt i beaktande av att denna utredning icke torde Ii unna leda till omedelbart resultat, eftersom åtskilliga ännu outredda förhållanden böra därvid beaktas — att en anordning av mera provisorisk natur nu träffas för egnahemsväsendets vidkommande. J a g anser denna anordning böra bestå i inrättandet inom jordbruksdepartementet av en särskild avdelning å extra stat för hithörande ärenden. Mot att dessa ärenden fortfarande skola tillhöra jordbruksdepartementets handläggning, har icke från något håll framkommit invändning. Socialstyrelsen har allenast antydningsvis framkastat, att ifall egnahemsrörelsen skulle organisativt sammanhållas med statens åtgöranden i avseende å bostadsfrågan i övrigt, valet av departementet skulle komma i annat läge, Detta uppslag är emellertid icke för närvarande aktuellt och det är i varje fall uppenbart, att de åtgärder, som nu må omedelbart vidtagas, icke få anordnas på sådant sätt, att de lägga hinder i vägen för en eventuell framtida organisation efter andra linjer. Tvärtom böra de göras så utvecklingsmöjliga och smidiga, som sig göra låter.» Slutligen y t t r a d e j o r d b r u k s m i n i s t e r n rörande »den centrala institution, som skall s a m m a n h å l l a det hela oeh h a v a ledningen d ä r a v » följande: »Jag vill genast uttala som min mening, att stor vikt ligger på, att denna in-

176 stitution göres så stark och arbetsduglig, att den kan utöva icke blott en övervakande och kontrollerande verksamhet, utan att den blir mäktig även till initiativ och impulser. Det är, som den föregående framställningen torde visa, ganska svårt att allenast genom ändringar i författningarna skapa den ökade livaktighet på ifrågavarande områden, som är så eftersträvansvärd och behövlig. Desto nödvändigare är det att söka åstadkomma ett centralorgan, vilket kan odelat och med all sin kraft ägna sig åt uppgiften och som kan föra saken framåt inom dess särskilda områden. Redan av den redogörelse jag lämnat för de av mig nu ifrågasatta förändringarna framgår, att jag tänkt mig, att ifrågavarande centrala institution skulle övertaga icke blott jordbruksdepartementets första byrås nuvarande uppgifter i förevarande hänseende utan även lantbruksstyrelsens och det väsentliga av länsstyrelsernas uppgifter. Därjämte skulle ett flertal nya uppgifter tillkomma, varvid särskilt de på jordförmedlingens område föreslagna kunna bliva ganska omfattande och arbetskrävande. Därtill böra emellertid komma en mängd åligganden, vilka icke grunda sig på föreskrifter i lånevillkoren. Redan genom de administrativa föreskrifter, vilka liksom hittills böra komplettera sagda villkor, ökas antalet dylika åligganden. Och detta bör i ännu högre grad bli fallet beträffande sådan verksamhet, som icke behöver direkt grunda sig på författningsbestämmelser utan bör bli beroende av institutionens eget vakna intresse och förmåga att på ett livgivande och stödjande sätt ingripa i verksamheten ute i landet på dessa områden. Ehuruväl den centrala institution, som nu bör åstadkommas, av förut angivna skäl icke bör organiseras såsom ett särskilt ämbetsverk eller uppföras å ordinarie stat, anser jag det likväl nödvändigt, att den erhåller sådan ställning och förses med sådana arbetskrafter, att den blir i stånd att på bästa sätt fylla sin uppgift till egnahemsväsendets fromma. Då, såsom förut framhållits, sagda institution synes mig tillsvidare böra utgöras av en avdelning inom jordbruksdepartementet, följer av vad jag nu utvecklat, att jag icke kan anse ändamålet uppnått, med mindre en särskild byrå å extra stat inrättas för ändamålet. Denna byrå bör dock organiseras i viss mån olika mot övriga byråer inom departementet, i det att åt densamma bör givas en mera självständig ställning och viss beslutanderätt bör tillerkännas byråchefen. Blott de allra viktigaste ärendena böra underställas Kungl. Maj:ts prövning. Organisationen skulle då bliva ungefär som om ett centralt verk inflyttats i departementet. Erfarenheten får sedan visa, vilkendera vägen som i längden kan befinnas lämpligast, antingen avdelningens bibehållande inom departementet med den eventuella förstärkning, som kan bliva erforderlig, eller en utveckling till en fullt självständig institution. Vissa analogier med den nu ifrågasatta extra byrån i jordbruksdepai-tementet erbjuder det av riksdagen år 1918 med anledning av Kungl. Majrts proposition nr 168 beslutade centrala organet för fattigvårdsärenden.» Det framhölls, att chefen för den e x t r a b y r å n borde b e n ä m n a s egnahemsinspektör, varefter framlades stat för b y r å n , utvisande behov av särskilt anslag å 22 000 kr. Riksdagen biföll regeringens förslag i organisationsfrågan. Riksdagen tetonade, a t t de reformer, som då beslötos, n ä r m a r e hade k a r a k t ä r e n av kompletteringar i och för f ö r b ä t t r i n g a r a v det ditintills r å d a n d e systemet. I departementschefens u t t a l a n d e n om en m e r a omfattande reformering, byggd på ytterligare u t r e d n i n g , såg riksdagen en v ä l g r u n d a d a n t y d a n om, att en reform a v egnahemsväsendet icke k u n d e undanskjutas.

177 Egnahemssakkunnigas utredning ledde således i huvudsak till att dels i länen genom hushållningssällskapen inrättades obligatoriska egnahemsnämnder, som redan förut funnits på åtskilliga håll, dels en egnahemsbyrå upprättades i jordbruksdepartementet såsom en provisorisk centralledning i stället för lantbruksstyrelsen, som sakkunniga velat anförtro denna uppgift. Det må ock erinras, att egnahemssakkunniga i sina utläggningar om jordanskaffningen och organisationen ej ens omnämnde tillvaron av norrlandskommitténs och dess reservanters förenämnda förslag i dessa två avseenden, delvis innefattande även expropriationsrätt. Endast en reservant (A. Molin) redogjorde i en not för organisationsförslaget men omnämnde icke de ändamål, det skulle tjäna. Icke heller inläto sig de sakkunniga på en i deras skrivelse omnämnd framställning (av C. Lindhagen) till regeringen om avlösning av lantbönders, bolagsarrendatorers m. fl.:s jordbruk, vilken framställning blivit till sakkunniga remitterad. Vid riksdagarna 1912, 1914 och 1915 väcktes i andra kammaren motioner iiiksdags(C. Lindhagen) med yrkande om ett övervägande, huruvida ej omsider i motioner arbetet på jordfrågans lösning borde läggas en ledande tanke och en ord- ^^'A 9 /- 4 nande hand på denna sak i sin helhet eller med andra ord, om ej frågan om a e n målmedvetet och planmässigt borde föras fram såsom en bland de främsta ledande på dagordningen. I den första motionen motiverades framställningen helt tanke och kort, i de andra åter vidlyftigt och hänvisade därvid bland annat till den en °J'd" mångfald olika kommittéer, vilka på senare tider bearbetat jordfrågan i dess hand» V olika delar och de många framställningarna uti ämnet, som skett i riks- jordfrågan. dagen och annorstädes utan att någon samverkan ens mellan särdeles närbesläktade uppgifter ägt rum. Det tillfälliga utskottets flertal vid 1912 års och 1914 års senare riksdag avstyrkte framställningen. Såsom skäl angavs huvudsakligen, att utskottet icke kunde angiva några riktlinjer för ett regeringsprogram i jordfrågan. Det hyste också den förhoppningen, att regeringen även utan en riksdagsskrivelse skulle i möjligaste mån söka få jordfrågorna enhetligt behandlade. År 1915 däremot tillstyrktes motionen av utskottets flesta ledamöter. Utskottet fann det vara oundgängligt och en bjudande skyldighet för statsmakterna att åtminstone allvarligen försöka åstadkomma mera planmässighet och enhetlighet i behandlingen av de visserligen skiftande och omfattande men dock i stort sett med varandra sammanhängande spörsmål, som bruka sammanfattas under benämningen jordfrågan. Att på detta område förefanns ett verkligt kaos syntes vara med full tydlighet ådagalagt. Den enda framkomliga vägen vore, enligt utskottets mening, att regeringen genom en kommitté av på jordfrågans olika områden sakkunniga lät överarbeta de redan företagna utredningarna och bragte dem in under enhetliga principer. Andra kammarens flertal avslog motionen vid alla tre tillfällen. Den 30 december 1911 tillsatte regeringen en kommitté av två sakunniga — jordundersedan utökade till tre — med i stort sett enahanda uppdrag, som nu är givet åt sökningens jordkommissionen. Denna kommitté, kallad jordundersökningen, erinrade i Värmsitt andra betänkande om Värmland av den 30 december 1915 (C. Lindhagen, ^ ^ J d e Åke Ingeström, Carl Eos), hurusom man i jordfrågan kan urskilja en jord- ' 1 9 1 5. ' bruksfråga (agrarpolitiken) jämte bostadsfrågan i teknisk bemärkelse samt jordfrågan i egentlig mening (den sociala jordfrågan). Den förra saken rör jordbrukets och bosättningarnas främjande genom upplysning, understöd, lämplig jordstyckning, sammanslutning m. m. Huvuduppgiften är här att stärka individernas egen kraft och förmåga att reda sig själva, vilket är det viktigaste. Den andra angelägenheten avser den lämpligaste och rättvisaste Jordkommissionen.

IV.

178 jordfördelningen med dess många biämnen. Den väsentliga uppgiften ä r här att genom lagstiftningens ingripande röja och jämna de ofarbara huvudvägarna mot detta mål samt därvid särskilt medla och skilja mellan förment stridiga intressen. Båda uppgifterna gå dock även formellt upp i varandra mångenstädes på gränsområdena. Sakligt sammansmälta de till en odelbar enhet, i det att strävandena på båda områdena betinga varandra. Sedan kommitterade härefter närmare belyst splittringen på området och bristen på riktlinjer sammanfatta de i betänkandet sina slutsatser sålunda: »Överskådas ämnet och begrundas sambandet mellan detaljerna, får man ett starkt intryck av, vad som brister i de visserligen ofta uppriktiga försöken. Svårigheterna ligga som bekant såväl i själva ämnets undanskjmimande för en tid som i de stridiga intressena och synpunkterna. Man möter motsatsförhållandena mellan bekymret för dagen och omtanken för framtiden, mellan produktionens och konsumtionens intressen samt spekulationens önskningar, mellan kravet på jord och trygghet i besittningen för alla, som behöva det, och den godtyckliga hjälpen endast åt några på vissa trakter eller på vissa egendomar, mellan omsorgerna om människorna personligen och teknisk omtanke om deras hjälpmedel samt över huvud taget mellan de så kallade lösningarna och palliativen. Det kan sålunda ifrågasättas, om ej tiden är inne att göra jordfrågan i sin helhet till föremål för en enhetlig och målmedveten behandling från statsmakternas sida. De aktuella problemen ha numera från skilda håll och orter framförts till övervägande på alla tänkbara vägar. Det finnes knappast någon detalj vidare, som ej gjort sig påmind. Ansatserna att lösa spörsmålen, som hittills förekommit, äro åter, som sagt, splittrade och otillräckliga. De giva i mycket intryck av, att man ansett sig tvungen att göra något litet vad som helst här och var för att avleda eller i någon mån tillfredsställa uppkomna krav». BetänkanI det betänkande angående statsdepartementens verksamhetsområden och de om de- arbetsformer m. m., som år 1917 avgavs (Axel Schotte) berördes även frågan partemen- o m e g n a h e msväsendets administrativa förläggning och centrala ledning. Det men 1917. framhölls, att denna ledning borde ligga under jordbruksdepartementet. Själva ledningen borde handhavas av någon centralförvaltningsmyndighet, redan förefintlig eller nyskapad. I nära anslutning till byråchefen Egerströms reservation har i detta betänkande förslaget om dessa ärendens förläggning till lantbruksstyrelsen underkastats kritik. Nämnda styrelses uppgift vore nämligen jordbruksteknisk och icke jordpolitisk och det kunde betvivlas, att lantbruksstyrelsen lämpligen borde befatta sig med jordpolitik. Den kunde då emellanåt komma i en skev ställning och ryckas från sina andra betydelsefulla uppgifter. Man syntes även vara berättigad påstå, att en fullständig omorganisation av denna styrelse och dess verksamhetsområde måste äga rum, ifall egnahemsväsendet skulle kunna med fördel förläggas dit. Däremot kunde vissa fördelar vinnas med att lägga egnahemsväsendet under domänstyrelsen. En kraftig egnahemspolitik kunde nämligen med större fördel bedrivas från domänstyrelsen än från lantbruksstyrelsen; den förra styrelsen, utrustad med lämpligare arbetskrafter, hade just genom förvaltningen av statens jordbruksdomäner, till vilka enligt samma förslag skulle komma alla boställen, även de ecklesiastika, ett vidare fält för sin egnahemsbildande verksamhet än vad lantbruksstyrelsen kunde få. Domänstyrelsen kunde emellertid icke övertaga egnahemsärendena med sin nuvarande organisation, utan vissa ändringar krävdes, i vilket avseende omförmäles en omfattande decentralisation av ärenden till underordnade myndigheter, inrättande av den av skogs-

179 sakkunniga föreslagna souschefsbefattning samt, jämte de två av samma sakkunniga föreslagna domänfullmäktiga, en tredje sådan fullmäktig, speciellt sakkunnig på de egentliga domänärendena och egnahemsspörsmålen samt överhuvud på jordpolitikens område. Därest det skulle befinnas ogörligt att till domänstyrelsen under så självständiga former förlägga den centrala ledningen av egnahemsväsendet, syntes olika vägar stå till buds; en att klyva domänstyrelsen i två verk, ett för statens jordbruksdomäner, för boställen och egnahemsväsendet och ett för skogsförvaltningen, en annan att för egnahemsväsendet skapa ett särskilt fristående centralt verk eller en kommission. Sedan i betänkandet vidare framhållits, att enhetlighet och planmässighet i fråga om statens hela verksamhet för främjande av egnahemsrörelsen i hela dess omfattning måste komma till stånd, har slutligen anförts, att det vore uppenbart, att frågan om den ledande och sammanhållande myndigheten för dessa strävanden icke ännu vore så utredd och så allsidigt belyst, att det avgörande ordet däri kunde vara sagt. Representanter för den norrländska trävaruindustrien sammankommo den Förslag till 16 januari 1917 på kallelse av nationalföreningen mot emigrationen för över- kolo^lsaläggning rörande förutsättningarna för ökad kolonisation å bolagsjord i iagsj0rd i Norrland. Därvid utsagos tre personer (Mauritz Carlgren, Lennart Norström Norrland och Nils G. Ringstrand) att för deltagande i en närmare utredning inträda ål' 1918 i nationalföreningens norrlandskommitté. Att å dennas vägnar verkställa sagda utredning uppdrogs därefter åt nämnda tre ledamöter jämte tre andra personer (Adrian Molin, Wilhelm Åhlund och Johan Widen). Kommitterades arbete har letts av Nils G. Ringstrand. I sitt betänkande avgivet den 12 juli 1918 hava kommitterade även behandlat den norrländska kolonisationens organisationsfråga med hänsyn Ull såväl kommitténs uppgift som annan kolonisation. Kommitterade inläto sig på en granskning av organisationen av kronans kolonisation på egen mark och statens egnahemslånerörelse. Kolonisationerna av kronoparkerna hade lett till obetydliga resultat. Detta svaga utbyte hade medfört den ena utredningen efter den andra. Man hade träffat bestämmelser för de enskilda upplåtelserna utan att sörja för en organisation, som förmått omsätta avsikterna i liv och verklighet. Ett undantag utgjorde jordbrukslägenhetskommitténs betänkande, som, karakteristiskt nog, icke föranledde några åtgärder. Med statens egnahemslånerörelse vore förhållandet analogt. Betänkandet konstaterar också, hurusom teknisk kunskap i skogsskötsel och jordbruk icke kan vara den rätta målsmannen för den sociala jordfrågans problem. Härom yttras följande: »Uppgiften att söka realisera statens kolonisationspolitiska avsikter å dess egen mark åvilar f. n. domänförvaltningen i dess olika instanser: lokalt jägmästarna och deras underlydande, centralt domänstyrelsen. Denna uppgift är emellertid av eminent vansklighet, den kräver särskilda kunskaper och sin egen teknik och kan följaktligen icke utan vidare lösas av personer, utrustade och utbildade för helt andra uppgifter, även om dessas tid och krafter skulle räcka till. Så är emellertid ingalunda fallet. För statens domän tjänstemän måste skogsvården och uppgiften att på ett ekonomiskt rationellt sätt utnyttja statens skogskapital vara det stora allt behärskande intresset, som kräver deras arbetskraft fullt ut och långt mera arbetskraft än f. n. finnes för de ifrågavarande uppgifterna disponibel; att denna f. n. är otillräcklig torde vara allmänt erkänt. Men det är då också utan vidare klart, att det intresse, som kan ägnas den specifika kolonisations-

180 uppgiften, måste bli högst underordnat. Och resultatet blir därefter — det är snarast att förvåna sig över, att det icke blivit än svagare. Med statens egnahemslånerörelse är förhållandet analogt. Denna åvilar, liksom i övriga Sverige, hushållningssällskapen. Men under det att dessas verksamhet särskilt i sydligaste Sverige och i Mälarlandskapen i någon mån kompletteras av enskilda låneförmedlare, är i Norrland lånerörelsen helt beroende av sällskapens initiativ och arbetsförmåga. Även här gäller emellertid, att denna är i första hand inriktad på väsentligen helt andra uppgifter; jordbruksundervisning, jordbruksteknikens höjande o. s. v. Men det är icke utan vidare klart, att personer, som utbildats för jordbrukspedagogisk verksamhet i husdjursskötsel, mjölkkontroll etc. även äro i stånd att uppbära de specifika med egnahemslåneförmedlingen sammanhängande uppgifter. Härtill komma de svårigheter, som förorsakats framför allt därav, att staten stjälpt över på sällskapen icke blott arbetet, utan även den ekonomiska risken för den vanskliga lånerörelsen». Egnahemslånerörelsen i Norrland kan, säga kommitterade, betecknas såsom en missräkning. Uppgiften att distribuera lånemedel är relativt enkel, så länge de kunna placeras i gamla lägenheter, från bolagen friköpta smågårdar o. s. v. Svårare blir uppgiften, så snart fråga blir om nybildning av egna hem, verklig kolonisation. Inför denna uppgift har man kommit alldeles till korta. Här gäller det i första rummet att genom en rationellt skött jordförmedling kunna bringa jord i marknaden åt hugade spekulanter. Rörelsen är knappast nämnvärd, helt naturligt, då denna för södra Sverige med dess högre utvecklade jordbruk och starkare jordmobilisering avsedda form för jordförmedling icke låter utan vidare omplantera sig i Norrland. Med hänsyn till kolonisation å enskild mark i Norrland syntes det kommitterade oavvisligt att få till stånd i första hand länsorgan, såsom tidigare jordbrukslägenhetskommittén och norrlandskornmittén tänkt sig. Hos dessa organ, kallade kolonisationsnämnder, skulle alla den nuvarande rörelsens trådar kunna knytas an och knytas fast: kolonisationen å statens egen mark, jordförmedlingen, egnahemslånerörelsen o. s. v. Den grundläggande uppgiften för dessa nämnder vore »att möjliggöra en smidig tillämpning av de norrländska jordstyckningslagarna, så att dessa komma att verka, icke såsom ett stramt schema, inom vilket utvecklingen stänges in, utan som ett redskap för en målmedveten norrländsk jordpolitik, vilken enligt kommitterades mening aldrig kan utan dylika tillämpande organ växa av sig själv upp ur lagparagraferna, vore dessa än aldrig så väl avvägda och avfattade.» Beträffande de praktiskt organisatoriska arbetsuppgifterna kunna nämndernas uppgift karakteriseras med orden ledning och samverkan i motsats mot det nuvarande Ullståndet av planlöshet och splittring. Härom yttras i betänkandet följande: »För kolonisationen å kronoparkerna måste ordnas samverkan med och arbetsfördelning i förhållande till den skogliga förvaltningen, så att planerandet av kolonisationen i stort sker under sträng hänsyn till skogsvårdsintresset, medan ledningen av de beslutade särskilda kolonisationsföretagen, med andra ord utnyttjandet i kolonisationssyfte av de för ändamålet från kronoparkerna hänvisade markområdena, lägges hos kolonisationsnämnderna. Kolonisationen å enskild jord kan givetvis icke på samma sätt läggas direkt under nämndens ledning. Kolonisationen å bolagsjord torde komma att omhänderhavas av bolagen själva, av dem bildade kolonisationsbolag och under deras medverkan tillkomna egnahemsföreningar. Kommitterade skola återkomma till

181 närmare detaljer härutinnan. Det blir alltså nämndens uppgift att med dessa olika företag upprätthålla ett intimt samarbete samt att utöva den kontroll över deras arbete, som gällande lag och särskilda bestämmelser för kolonisationen i Norrland, för lån ur statens lånefonder för kolonisationsändamål etc. kunna föranleda. En särskild uppgift kommer nämnden att erhålla beträffande kolonisationen å bondejord. Att stora arealer lämplig odlingsmark i bondehand finnas att tillgå, även i de bästa norrländska jordbruksbygderna, torde stå utom tvivel. En kolonisation å dylik mark torde också kunna relativt enkelt inledas, därigenom att lämpligt belägna hemman med särskilt stora arealer odlingsmark och nödig skogstillgång inköpas, varefter odlingsmarken — i undantagsfall även inägojorden — uppdelas till nya brukningsdelar. Den naturliga linjen för denna kolonisation är dock, att man lyckas förmå Norrlands bönder att själva utnyttja sina odlingsmarker genom att grunda nya hemman för sina egna söner. Det finns bondehemman med stora arealer odlingsjord, som ligger för fäfot, under det att böndernas söner söka sig utkomst och jord i Canada. Det gäller att få till stånd nybildning av brukningsdelar för de uppväxande hemmasönerna å de nuvarande hemmanen. Därmed skall kolonisationen taga ett stort steg framåt. Ty det är dock på förtroendet till jordbrukets möjligheter hos den jordbrukande befolkningen själv, som kolonisationens framgång i sista hand beror.» Vidare erfordrades, yttrade kommitterade, en rationell jordförmedling, som förmådde mobilisera jordtillgångarna. Den hittillsvarande jordförmedlingen borde överflyttas på nämnderna och genom dessa ytterligare utvecklas. Även den av staten nu bedrivna egnahemslånerörelsen borde sammanföras i en enhetlig organisation med de övriga förut berörda grenarna av kolonisationen i Norrland och sålunda överflyttas till de föreslagna kolonisationsnämnderna. Nämnderna borde efter skogsvårdsstyrelsernas förebild lämpligen organiseras så, att två ledamöter utsåges av landstinget och två av hushållningssällskapet, varjämte nämndens ordförande utsåges av Kungl. Maj:t. Nämndernas befogenheter skulle sålunda omfatta: »att ur jord- och kolonisationspolitiska synpunkter pröva alla inom resp. län inkommande ansökningar om rätt till ägostyckning och jordavsöndring ; att i samverkan med statens domänförvaltning enligt särskilda grunder omhänderhava all kolonisationsverksamhet å statens jord i Norrland; att i samverkan med enskilda jordägare, i främsta rummet de skogsägande bolagen, eller på enskilt initiativ bildade kolonisationsföretag främja kolonisationen å privat jord samt utöva statsmakten tillkommande ledning och kontroll beträffande dylik verksamhet; att inom resp. län organisera en rationellt ordnad jordförmedling, genom lämpligt ordnad inventering utröna olika orters tillgång på odlingsjord, genom nödig annonsering sörja för, att möjligheterna att erhålla jord bliva i mesta möjliga mån för allmänheten bekantgjorda o. s. v.» Nämnden borde få till sitt förfogande pålitliga och lokala organ förslagsvis kommunala kolonisationsnämnder, vilkas uppgifter i betänkandet närmare angåvos. Slutligen erfordrades en central ledning av kolonisationsärendena med förutsättningar att ägna en allmän överblick över det norrländska kolonisationsarbetet och i sista hand leda detta, nämligen en särskild norrländsk kolonisationsstyrelse. Skulle emellertid en särskild centralledning för egnahems- och kolonisa-

182 tionsarbetet i hela landet komma till stånd, torde ledningen av jämväl de norrländska kolonisationsärendena böra dit hänvisas. För att inom ramen för en sådan central organisation kunna tillförsäkra de norrländska kolonisationsfrågorna den särskilda uppmärksamhet de erfordrade, borde emellertid dessa ovillkorligen förläggas till en särskild byrå. Till dennas förfogande borde därjämte ställas ett särskilt kolonisationsråd för Norrland med en representant för vart och ett av de norrländska länen, vari sålunda speciellt norrländsk sakkunskap bleve vederbörligen företrädd. BetänkanDen 13 oktober 1916 och den 1 februari 1918 uppdrog regeringen åt sakdet om kunniga (Nils Wihlborg och Olof Nilsson) att i enlighet med riksdagens verkningarna av önskan verkställa en allsidig undersökning rörande verkningarna av gällande norrländ- lagstiftning till förekommande av vanhävd å bolags och enskilda spekulanska van- ters jord i Norrland och Dalarna. Den 10 november 1921 avgåvo sakkunhävds- och niga sitt betänkande, som innehöll en undersökning tillika av den norrländska arrendelagarna, arrendelagens verkningar. Uti detta betänkande sysslade sakkunniga något med den organisation, avgivet 1921. bestående av en jordbrukskommission i varje län, som ägde att vaka över den norrländska uppsiktslagens tillämpning, och tillkommit i anledning av norrlandskommitténs ovan återgivna förslag. De sakkunniga förklarade sig efter undersökning av förhållandena och samråd med jordkommissionerna ha kommit till det resultat, att dessa borde fortfarande organiseras såsom förtroendeuppdrag och icke göras till en fast organisation eller till statstjänst i egentlig mening. De sakkunniga hade icke heller funnit anledning till erinran mot kommissionernas sammansättning. Däremot ansågo de, att jordbrukskommissionerna i sin nuvarande organisation icke vore tillräckligt rustade för sina samtliga uppgifter Av de statistiska tabellerna, som åskådliggör arbetsmängden, vore det uppenbart, att denna vore ganska betungande. Särskilt vilade mycket arbete uteslutande på ordföranden. Frånsett den i 12 § reglementet kommission tillagda rättighet att erhålla rättegångsbiträde vid process, hade kommissionen ej annan arbetshjälp att tillgå än det i samma paragraf omförmälda skrivbiträdet, vilket icke kunde användas annat än till diarieföring och liknande mekaniska skrivgöromål. Ordföranden och ledamöterna åtnjöte ingen annan gottgörelse än dagtraktamente och reseersättning vid sammanträde och under resor. Ordförandenas arbetsbörda måste på något sätt lättas. Bättre arbetshjälp vore ock destomera oundgänglig som arbetsmängden komme att väsentligen ökas genom den av sakkunniga föreslagna utvidgningen av vanhävdslagstiftningens omfattning. Jordkommissionerna vore sålunda icke istånd att själva upptäcka alla de fall, då vanhävd förelåge. Med nuvarande anordning vore upptäckten av vanhävdsfall i det närmaste beroende på tillfälligheter och de hittills anlitade utvägarna kunde icke anses effektiva. Att för ändamålet inrätta jordbrukskommittéer i kommunerna såsom norrlandskommittén föreslagit hade avvisats av samtliga kommissioner. Sakkunniga hölle före, att kommissionen vid sin sida borde hava ett kompetent biträde, som genom täta besök i orterna kunde med sakkännedom undersöka jordbrukets skötsel. Även den allmänna arten av kommissionernas uppgifter betingade ett biträde med agronomiska kunskaper. Anställdes ett sådant biträde, minskades arbetsmängden för kommissionerna och deras ordförande och skulle i övrigt vinnas fördelar, som till fullo uppvägde kostnaderna. Dock fordrades icke, att biträdet gåves fast anställning. De hos hushållningssällskapen anställda jordbrukskonsulenterna syntes främst kunna komma till användning. Vore sådan konsulent förhindrad, torde säkerligen annan lämplig person med

183 erforderlig utbildning finnas att tillgå. Biträdet skulle äga rätt till dagtraktamente och ersättning under resor. Arvodesbelopp finge bero på avtal mellan jordkommissionen och biträdet. Den kostnad för statsverket, som den föreslagna anordningen betingade, syntes icke böra beräknas högre än till 2 000 kr. för varje jordbrukskommission. En ökning med 14 000 kr. av det i riksstaten under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till bestridande av kostnader för jordbrukskommissioner skulle således bliva erforderlig. E n annan brist i kommissionernas nuvarande organisation hade sakkunniga funnit i saknaden av något slags ledning. Härom yttras i betänkandet : »Det åligger jordbrukskommissionernas ordförande att årligen till chefen för jordbruksdepartementet avgiva skriftlig redogörelse för kommissionens verksamhet. Den ledning, som torde förutsättas vara till finnandes, skall således utövas direkt från jordbruksdepartementet. Därest av årsredogörelsen kan avläsas, att jordbrukskommissionen van tolkar eller oriktigt tillämpar givna föreskrifter, torde genom jordbruksdepartementets försorg rättelse meddelas. Av vad de sakkunniga kunnat utröna har någon sådan åtgärd icke förekommit under den tid, förevarande undersökning omfattar. Och må antagas, att någon anledning till dylik åtgärd icke S3^nts påkallad. Emellertid hava de sakkunniga vid den företagna undersökningen icke kunnat undgå konstatera, att enhetlighet i de olika jordbrukskommissionernas verksamhet icke alltid förefinnes. De uppgifter, som åvila kommissionerna, äro av ganska växlande art. Kommissionex-na bliva ej sällan ställda inför fall av den beskaffenhet, att det vore önskvärt, att de hade att tillgå en rådgivande central myndighet. Därest en sådan myndighet funnes, hade kommissionerna därjämte i denna ett måhända välbehövligt stöd att lita till i sitt ofta nog så krävande arbete. En ledning av det slag, varom här är fråga, torde näppeligen kunna påkallas omedelbart från jordbruksdepartementet, Säkerligen vore riktigare, om denna ledning anförtroddes åt lantbruksshjrelsen. En av dess byråer torde utan svårighet kunna påtaga sig ett sådant uppdrag. Om en sådan ordning bleve tillskapad, hade jordbrukskommissionerna att redogöra för sin verksamhet inför lantbruksstyrelsen, som hade att följa kommissionernas verksamhet och, därest anledning därtill ifrågakomme, ägde att meddela kommissionerna nödiga anvisningar. För fullgörande av uppdraget borde lantbruksstyrelsen äga rätt att förordna någon av sina ledamöter att genom resor till orterna sammanträffa med jordbrukskommissionerna eller deras ordförande för inhämtande av närmare kännedom om deras verksamhet. Det torde kunna antagas, att en sådan anordning skulle väsentligt stärka jordbrukskommissionerna i deras ställning mot de mäktiga bolagen. Emellertid vilja de sakkunniga endast hava ifrågasatt denna omläggning i ledningen av jordbrukskommissionernas verksamhet. Tillräckliga skäl att bestämt påyrka eller föreslå en dylik omläggning synas de sakkunniga icke vara för handen. Densamma torde utan större olägenhet kunna anstå tills vidare och intill dess frågan om en hela landet omfattande vanhävdslagstiftning vunnit sin lösning.» Uti kronofogden Oscar Forssgrens till jordkommissionen avlämnade iorfattningsförslag om en allmän kolonisationsverksamhet föreslås även en organisation, bestående av en centralstyrelse om tre personer med adjungerade ledamöter för olika ärenden samt ett centralråd såsom bitrade. Inom varje län omhänderhaves kolonisationen av en länsnämnd med en ordförande utsedd av länsstyrelsen och två a n d r a ledamöter, utsedda den ena av landstinget, den andra av hushållningssällskapet eller dess förvaltningsutskott. Nämnden utser inom eller utom sig en verk-

Kronofogden ¥or*^6l förslag 1922.

184 ställande direktör samt k a n med sig adjungera vissa uppräknade personer. Inom varje socken, där kolonisatioiisverksamhet bedrives, skall finnas en sockennämnd bestående av fem personer därav t v å utsedda av kommunalstämman, respektive kommunalfullmäktige, två utsedda av kolonisterna vid sammanträde inför nämnda korporationers ordförande samt ordföranden utsedd av länsnämnden. Detta organisationsförslag är åtföljt av följande motivering: »Organisationen av kolonisationsverksamheten måste på grund av dess förbindande med arbetslöshetens avveckling till en början bliva av provisorisk art. Detta förhållande hindrar dock icke en sådan anordning av organisationen, som tar sikte på en mera definitiv lösning av denna fråga, i vilken riktning alltså organisationens vidare utveckling bör sökas. På grund av nödvändigheten att i allt fall under den första tiden inrikta den huvudsakligaste kolonisationsverksamheten på nybildning av kolonat så till odlingssom byggnadsarbete liksom även av andra skäl bör decentralisation i organisationen eftersträvas, med tyngdpunkten förlagd till länsorgan, länsnämnder. En länsnämnd bör bestå av t. ex. tre personer, utsedda, en av landstinget, en av hushållningssällskapet eller deras förvaltningsutskott samt ordföranden av länsstyrelsen. Samarbete med länens egnahemsnämnder förutsattes, varjämte bör tagas under övervägande, huruvida icke egnahemsnämndernas uppgift så småningom bör överflyttas på den statliga länsnämnden för kolonisationen. En central styrelse för hela kolonisationsverksamheten i riket lärer icke kunna undvaras. Den bör till en början organiseras till nära samarbete med arbetslöshetskommissionen, liksom ett dylikt samarbete förutsattes mellan länsnämnderna och arbetslöshetskommitteerna i länen. Uteslutet vore icke, att denna kommission kunde omorganiseras, så att den fyllde även en kolonisationsstyrelses uppgift. För den slutliga lösningen av frågan om den centrala ledningen av kolonisations verksamheten erbjuda sig företrädesvis två alternativ. Enligt det ena av dessa skulle en särskild centralstyrelse bildas, till vilken i sådan händelse skulle läggas de nuvarande två lantbruksbyråerna i domänstyrelsen. Enligt det andra alternativet, som förutsätter att, såsom här också är avsett, det huvudsakligaste av verksamheten förlägges till länsnämnderna och på grund härav den centrala ledningens uppgifter skulle bliva mindre omfattande, skulle den centrala ledningen inrangeras i något av de nuvarande centrala verken, varvid lantmäteristyr elsen synes vara den, som först kommer i fråga.». KoionisaD e n 30 juni 1916 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté »att verkställa ^tténT" utredning och avgiva förslag beträffande åtgärder för främjande av koloförslag år nisationen å kronans marker i Norrland och Dalarna med undantag av 1922. trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns l a p p marker ävensom angående därmed sammanhängande spörsmål, däribland även frågan om utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska statsskogarna samt om därom påkallade åtgärder för ökad bosättning å dessa skogar.» Den 31 maj 1922 avlämnade kommittén (Nils G. Ringstrand, Paul Hellström, Linus Lundström, Anders Holmgren, Tor Jonsson, Karl Grubbström, Henning Wikström, Emil Haglund och Nils Gabrielsson) sitt slutbetänkande, avfattat i tre huvuddelar: kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna; utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkerna; kraftigare befrämjande av egnahemsbildning å enskild jord. I den första avdelningen inlåter sig kommittén på organisationsfrågan. Förberedande av kommittén företagna kolonisationsförsök hade varit upp-

185 dragna åt en nämnd av tre personer, av vilka en utgjorts av chefen tor domänstyrelsen. Nämnden hade till sitt förfogande haft en arbetsledare, vilkens funktion hittills fullgjorts av en ledamot av nämnden samt för övrigt av tjänstemän på nämndens expedition samt av ledare för verksamheten inom de olika kolonisationsområdena. Kolonisationen å kronoparkerna borde syfta mot tvenne mål: dels att utgöra ett botemedel mot emigrationen, dels att underlätta anskaffandet av fasta skogsarbetare på kronoparkerna, eller med andra ord kolonisationen hade både en social och en skogligt-ekonomisk uppgift. I överensstämmelse härmed borde också lösningen ske av kolonisationsproblemet. Kommittén hade härvid anslutit sig till deras mening, vilka betraktade skogsarbetarefrågan som ett kraftigt hjälpmedel till kolonisationsfrågans lyckliga lösande, men som därjämte ansåge, att jämsides och lika berättigad med kravet på skogsarbetarefrågans ordnande stode fordran på tillgodoseende av de sociala intressen, vilkas mål vore emigrationens förhindrande och anskaffande av jord åt den obesuttna delen av befolkningen. Man kunde då fråga, om det förslag till organiserande efter dessa grunder av kolonisationsarbetet å kronoparkerna i Norrland och Dalarna, som skulle framläggas, borde innebära en definitiv lösning av organisationsfrågan eller förelåge måhända omständigheter, som motiverade, att detta förslag gåves en provisorisk karaktär? Anledningen till att kommittén framställt detta spörsmål motiveras på bland annat följande sätt: »Kommittén har icke kunnat undgå att finna, huru närbesläktad kronoparkskolonisationen, betraktad som ett statens arbete av socialpolitisk art, är med egnahemslånerörelsen och statens jordförmedling. Även genom dessa verksamhetsgenar söker staten med ekonomiska uppoffringar att binda den lösa befolkningen vid jorden och bereda den egna hem. Att den ena av dessa statens båda verksamhetsgrenar bedrives på statens eget område, under det att den andra inriktar sig på att underlätta den jordsökande befolkningens strävanden att till egna hem förvärva i enskild ägo varande mark, ävensom att till följd härav åtskilliga olikheter i fråga om de medel, som skola användas för målets ernående, måste uppstå, äro ej omständigheter, som göra nämnda verksamhetsgrenar till sin art åtskilda. Men är detta ej fallet, så synes det vara en angelägen sak att undersöka, huruvida de icke även organisatoriskt kunna i ett eller annat avseende sammansmältas. Det borde uppenbarligen kunna vara av en viss betj^delse, att samarbete komme till stånd mellan de organ, som företräda staten i såväl det ena som det andra fallet.» Kommittén erinrade härefter om 1919 års riksdagsbeslut i fråga om egnahemslåneverksamheten. Genom detta beslut måste en mera omfattande reform, byggd på ytterligare utredning, anses stå på dagordningen. Även andra frågor kunde öva inflytande på organiserandet utav den av kommittén behandlade verksamheten. Hit hörde till exempel frågorna om kolonisation av kronoparker i landet söder om Dalarna och av andra allmänna skogar ävensom frågan om förvaltningen av statens jordbruksdomäner och dessas eventuella användning för egnahemsändamål. De föreliggande omständigheterna, nämligen kolonisationsfrågans och egnahemsväsendets inbördes frändskap, det senares sannolika reformering och den ännu ej behandlade frågan om kolonisationsarbetet å en del allmänna skogar hade för kommittén varit bestämmande, då den stannat i beslutet att nu framlägga ett provisoriskt förslag beträffande organisationen. I fråga om ortsorganisationen gav kommittén företräde åt kommunalt valda ombud framför ombud, tillsatta av hushållningssällskapens egnahems-

186 nämnder. Vid sidan av dessa ombud borde revirförvaltarna tillvarataga de skogliga intressena. Vad angår länsorganisationen hade kommittén tvekat mellan att uppdraga den till en nämnd, bestående av överjägmästarna såsom representanter för statens skogsintressen samt av ombud för befolkningen, valda av landsting eller hushållningssällskap eller möjligen de senares förvaltningsutskott. Landshövdingen borde vara en självskriven deltagare i arbetet och nämndens ordförande. Enligt ett annat alternativ åter skulle i kommunerna uppgjorda planer insändas till länsstyrelsen, som över desamma infordrade yttrande av dels vederbörande jägmästare, dels hushållningssällskapets egnahemsnämnd. Den senare skulle representera såväl länsbefolkningen som även den speciella sakkunskapen i länet på egnahemsbildningens område. Länsstyrelsen skulle sedan uppgöra förslag till kolonisationsarbetets planläggning inom länet, vilket därefter överlämnades till statens kolonisationsnämnd. Vad angår bildandet av ett centralorgan så hade uttalats, att dess arbete borde lämpligast ske inom jordbruksdepartementet. Dess egnahemsbyrås verksamhet hade, menade man, naturliga beröringspunkter med kronoparkskolonisationen. Härvid hade dock förbisetts, att ett centralorgan även borde hava uppdrag att övervaka dess omsättande i verklighet. Det torde emellertid, såvitt kommittén vore bekant, ej hittills hava i administrationen tilllämpats, att verkställigheten i detalj av något riksdagens beslut överlämnats till en avdelning inom ett departement. Tanken hade ock framförts att såsom central instans inrätta ett särskilt ämbetsverk för handhavande av såväl kolonisationsarbetet å kronoparkerna som ock statens egnahemslånerörelse. Ehuru båda dessa verksamhetsgrenar vore av stor betydelse och därför kunde vara förtjänta av ett eget organ i statsförvaltningen, kunde dock kommittén icke i detta sammanhang, och då fråga vore om ordnande av ett provisorium, upptaga denna tanke som sitt förslag. Huruvida den i framtiden, då egnahemsväsendet stode inför sin slutliga organisation, kunde vara förtjänt att upptagas till närmare behandling vore icke möjligt för kommittén att nu bedöma. Kommittén föreslog därför såsom ett provisorium ett fortsatt uppdrag för kolonisationsnämnden att under den tid provisoriet varade utöva sin verksamhet, vilken anordning kommittén föredrog framför den ock tänkbara utvägen att inrätta i domänstyrelsen en på extra stat uppförd byrå. Kolonisationsnämnden skulle utgöra det centrala organet och bestå, förutom av chefen för domänstyrelsen såsom ordförande, utav två ledamöter av vilka en skulle vara nämndens verkställande ledamot, och två sakkunniga, som skulle vara i norrländskt jordbruk praktiskt förfarna män. I överensstämmelse med dessa uppfattningar avfattades kommitténs slutliga hemställan. Skiljaktig mening avgavs av fyra ledamöter (Linus Lundström, Henning Wikström, Emil Haglund och Nils Gabrielson). Dessa framhöllo, att ledningen av kolonisationsarbetet, vilken hittills handhafts av enbart skogsstatstjänstemän, måste inriktas på att främja hemsynpunkterna och livsmedelsproduktionssynpunkterna. Den sociala hänsynen måste komma till sin rätt, Enligt kommitténs uppfattning vore byggnadsfrågan det centala. Enligt reservanternas åter trädde produktionsfrågan i förgrunden. Frågan vore nu att skapa jordbruksfastigheter. Eeservanterna anslöto sig till förslaget i vad det rörde sockennämnder och dessas befogenhet. I övrigt föreslogo de, »att något särskilt organ icke inrättas för kolonisationsverksamheten å kronoparkerna i Norrland och Dalarna, utan att ledningen därav anförtros åt samma organ, som handhar statens egnahemsverksamhet i allmänhet.»

Motivering. Statens ovannämnda organisationer för skogsvård och det tekniska jord- Återblick. brukets omvårdnad avse att gagna ägare och brukare av skog och förefintliga jordbruk. De äro båda gamla, omfattande och kostbara. Angelägenheten åter att bereda den jordlösa befolkningen tillfällen till nya jordbruk, trygghet i besittningen av gamla jordbruk samt trygga och sunda bostadslägenheter med mera dylikt, är en senare tids företeelse. Statsorganisationen för detta ändamål är ännu ung, anspråkslös och ofullbordad. Den största betänksamhet möter fortfarande från att fullkomna densamma. Statsmakternas omtanke i den sociala jordfrågan började med att söka åstadkomma s. k. egna hem. Bostadsförhållandena för den mindre bemedlade befolkningen i de större städerna och industricentra gåvo alltmer anledning till de största bekymmer på grund av bostadens osäkerhet, otillräckliga utrymme, osunda belägenhet och allt mer ökade dyrhet. Därtill kom rent av bostadsbrist mångenstädes. Den förnämsta uppgiften för en egnahemsverksamhet, som framgick ur dessa missförhållanden, var som ofta i dylika fall att söka återgå till naturen. Det gällde att skaffa hem i lantliga omgivningar med tillgång icke blott till en bostad utan även till något planteringsland därinvid. Samtidigt med denna rörelse utvecklade sig en parallell strävan att för den befolkning, som kvarbodde under förenämnda vanskliga omgivningar, bereda någon andel i önskemålens förverkligande genom upplåtelse av koloniträdgårdar i de närmaste lantliga omgivningarna. Under dessa bemödanden var det ganska naturligt, att frågan om skapande av egna jordbruk också trädde fram i förgrunden såsom en lika eftersökt och viktig sak som anskaffandet av egna hem i bostadsändamål. Man sökte då på grundvalen av den inslagna vägen för bostadsanskaffning åtminstone närma sig detta nya mål genom att i erforderliga fall vidga den mark, som lades till bostaden, så att även ett mindre jordbruk skulle kunna uppkomma. Det visade sig emellertid snart, att dessa jordbruk med snävt tilltaget jordområde blevo för arbetsamma för den löntagare, som hade sm huvudsakliga arbetsförtjänst på annat håll, och att de blevo otillräckliga för en jordbrukare, som ville på den tilldelade marken vinna sm huvudsakliga utkomst. Först på dessa bittra erfarenheters grund har nu omsider den insikten börjat vakna, att upprättandet av nya jordbruk och anskaffande av nya bostäder genom samhällets medverkan äro två skilda saker, som måste bedömas var och en för sig. Gemensamt för de båda angelägenheterna är emellertid fortfarande det likvärdiga sociala ändamålet och behovet av ett människovänligt sinnelag hos dem, som anförtros uppdraget att leda statens verksamhet för berörda ändamål. Den statsorganisation för den sociala jordfrågan, som hitintills arbetat sig Aktuella fram, är såsom framgår av utredningen inflikad i det allmännas organisa- frågor, tion för den tekniska omvårdnaden av lantbruket och delvis även under skogsförvaltningen. Den är ock närmast planlagd för den sociala bostadsanskaffningen. När nu därtill nalkas anspråk på stöd för angelägenheten

188 att skapa nya jordbruk i denna frågas hela vidd, komma naturligtvis fordringarna på den förefintliga organisationen att ökas i avseende å både omfattningen och befogenheten. Härtill kommer en annan fråga, som länge stått på dagordningen och även enligt statsmakternas erkännande icke längre får undanskjutas. Den hittillsvarande verksamheten har nämligen utgått ifrån, att själva jorden skulle anskaffas genom frivillig upplåtelse, där sådan kunde åstadkommas. Iiedan tidigt visade sig emellertid, för att tala med 1919 års jordbruksminister, att »ett av de viktigaste hindren för egnahemsrörelsens fortskridande vore svårigheten att erhålla det nödiga jordområdet.» Av denna anledning inrättades år 1907 jordförmedlingsfonden och år 1911 jordförmedlingsbyråerna. Dessa inrättningar bygga också på frivilliga avtal. De kunna därför icke överallt åstadkomma tillgång till jord, när den ej är till salu och allra minst oodlad jord. Därav har framväxt kravet här liksom i den övriga världen att stödja bemödandena att skaffa jord åt den jordlösa befolkningen för bostäder och jordbruk ytterst genom expropriation i skäliga fall, Norrlandskommittén framlade år 1904 ett förslag i sådant syfte. I Danmark har ett lagförslag därom två gånger förelagts riksdagen. Den finska riksdagen har nyligen antagit en lag om bildande av nya jordbruk och däri även infogat expropriationsbestämmelser. Inom den närmaste tiden väntas från den norska jordkommissionen ett förslag i enahanda riktning. Den svenska jordkommissionen har enligt sin instruktion fått i uppdrag överväga samma sak med utgång från norrlandskommitténs förslag. Vidare står på dagordningen flera andra sociala jordfrågor, såsom frigörelse ytterst genom expropriation av arrendatorers och torpares jordbruk under vissa förutsättningar samt av bostadslägenheter med egna hus på annans grund, tillvaratagandet av arrendators och torpares skäliga anspråk på trygghet genom arrendebestämmelser, förekommande av jordbruks vanhävdande i vissa fall, den ännu endast delvis lösta frågan om tryggandet av bestående bondejordbruk gent emot jordförvärv från främmande, anskaffandet av tomtmark även expropriationsvis, upphävandet av fideikommissstiftelser i jord samt andra sociala jordfrågor, som stå i samband med förenämnda angelägenheter. Alla dessa spörsmål avse samma huvudsak, anskaffandet av jord med tillbehör åt den jordlösa befolkningen. Med desammas aktualisering ställas ännu större anspråk på statens organisation för sociala jordfrågors lösning. Detta icke blott beträffande organisationens oinfattning. Även dennas inre förutsättningar måste i åtskilligt på ett annat sätt bedömas och omvärderas. En sådan utsträckning av statens befogenhet väcker också till liv intressekonflikter. Det måste då även tillses, att i organisationen icke inrymmes ett övervägande inflytande från sådana sinnelag, som ställa sig oöverkomligt # betänksamma eller klart fientliga mot de nya statsuppgifterna. I organisationen måste även finnas utrymme för ett behjärtande av desamma, en representation i varje fall för de samhällsklasser, som skola tillgodoses. Vid sidan av denna utveckling framträder också, såsom i motiven till nybyggeslagen utvecklats, de sociala kravens lika tillgodoseende på olika slag av jord. Det synes uppenbart, att anskaffandet av egna hem och egna jordbruk, skydd för brukande av annans jord och övriga sociala angelägenheter på jordfrågans område i sak ställa ungefär samma anspråk på anstaltningarna, oavsett vem som är jordens ägare. Då emellertid olika författningar gälla för olika slag av jord har här uppkommit ansatser till en splittring på jordfrågans område, som även-

189 tyrar att icke blott skapa olika villkor för samma ändamål utan även belasta statsverket med flera organisationer, som arbeta efter olika grundsatser, oberoende av varandra, oeh föranleda ökade kostnader. Även för de olika uppgifterna hotar en sådan fortgående uppdelning av organisationen. Sålunda kan befaras en organisation för kronojordens tillgodogörande, Splitfcen för den ecklesiastika jordens utnyttjande samt flera för sociala anstalter ^entyr. om den enskilda jorden såsom en för den gamla egnahemsrörelsen, en för det nya nybyggesväsendet med anlitande ytterst av expropriation, en för friköpning av arrendebruk, en för kontroll å sociala arrendelagar, en för tillämpning av en vanhävdslag, allt detta vid sidan dessutom av statens organisation för den enskilda skogsvården. I de norrländska länen samt Kopparbergs län och Värmlands län ha vi sålunda efter nästa riksdag icke osannolikt att emotse, vid sidan av den enskilda skogsvårdens länsorganisation, redan nu icke mindre än tre länsorganisationer för den sociala jordfrågan, nämligen hushållningssällskapens statsunderstödda egnahemsnämnder jämte jordförmedling, jordbrukskommissionerna för vanhävdslagens tillämpning samt en ny förvaltning för statens nybyggesanläggningar eller kanske två sådana allteftersom anläggningarna skola ske å kronojord (kolonisationskommittén) eller å enskild jord (jordkommissionen). E n sådan ordning kan knappast vare gagnelig. Åtminstone synes läget En enhetlig för närvarande påfordra allvarliga överläggningar, huruvida ej den sociala statsorgajordfrågans tillgodoseende hädanefter bör, såvitt på statens medverkan an- ^JJ^JJ^ kommer, lösas genom en mera enhetlig organisation, som bäst skall kunna provisotillgodose ändamålet ur både omtankens, rättvisans och kostnadernas syn- rium. punkt. Den förevarande organisationsfrågans historia visar också, att de, som behandlat »egnahemsfrågan» i dess olika skeden, genomgående haft en förkänning av, att utvecklingen en gång säkerligen måste gå i denna riktning. På senare tider har detta ock allt mer uttryckligen betonats. I betänkandet om departementalreformen 1917 framhålles nödvändighet av enhetlighet och planmässighet. Jordbruksministern delade år 1919 denna uppfattning samt betonade, att han vore fullkomligt ense med dem, som ansåge det erforderligt att söka »på ett mera målmedvetet sätt samla egnahemsrörelsens olika grenar till ett helt organiskt samverkande mot ett gemensamt mål». Den anordning som då föreslogs ansåg han därför vara av provisorisk natur. Det definitiva ordnandet torde lämnas beroende av ny utredning. Samma tanke uttalades med synnerlig styrka i förslaget till kolonisation å norrländsk bolagsjord år 1918 samt nu senast år 1922 av norrländska kolonisationskommittén, som för sin uppgift föreslagit allenast en provisorisk organisation på det uppgivna skälet, att en mera omfattande reform, byggd på ytterligare utredning, anses stå på dagordningen. Denna utredning bör någon gång begynna och omfatta alla tre instanserna, orts-, läns- och centralledningarna såsom ett samverkande helt. Den är så mycket mera av behovet påkallad, då nu organisation behövs även för jordkommissionens uppgifter, vilka, trots norrlandskommitténs utredning och värmlandsundersökningen, ej tagits med i beräkningen vid de efterföljande utredningarna i organisationsfrågan. De omdömen, som då fälldes om behovet av »större och mer omfattande synpunkter», måste gälla i ännu högre grad då den sociala jordfrågans ram sålunda vidgas ofantligt. Det borde därför vara en särskild uppgift för jordkommissionen att taga upp denna sak till behandling. Den behöver ock en enhetlig organisation för sina olika lagförslag. Det synes icke få ifrågakomma, att kommissionen

190 i sin tur bidrager till att ytterligare förvärra »det nuvarande tillståndet av planlöshet och splittring». Ännu mindre vägledande blir kommissionen insats, i fall den medverkar till en varaktig separat organisation för skapande av nya jordbruk för att sedan kanske förorda en annan för friköpning av arrendebruk och slutligen tilläventyrs en tredje för kontroll å en socia arrendelag och en fjärde för tillsyn å en eventuell vanhävdslag. Såsom framhållits i motiveringen till nybyggeslagen har kommissionen under sitt arbete under sommaren varit enig om, att även föreslå en enhetlig statsorganisation för sociala jordfrågor. En splittrad uppfattning har först på sistone gjort sig gällande på sätt i nämnda motivering närmare anförts. En annan sak är, att ny enhetlig organisation måhända ej hinner underställas nästa riksdag. För tillämpningen av de beslut om nybyggesväsendet, som kan av nämnda riksdag antagas, måste då skapas en särskild ordning, som dock uttryckligen måste angivas såsom allenast provisorisk. Härtill har ock tagits hänsyn i 21 § av lagförslaget. Ett oavvisligt behov föreligger således att nu föra organisationstanken vidare framåt. Det står klart, att den i varje fall ej kan bygga de nya uppgifterna på egnahemsrörelsens nuvarande organisation oförändrad. Lika uppenbart är, att en omorganisation eller nybildning måste i möjligaste mån taga sikte på en enhetlig och effektiv behandling av den sociala jordfrågan utan att därvid åsidosätta den även viktiga kostnadsfrågan. Då denna organisation som sagt måste återkomma i flera av kommissionens förslag i realiteterna, har det varit särdeles påkallat att utbryta huvudorganisationen och konstituera densamma genom en särskild lag, till vilken de olika reallagarna kunna hänvisa. Eljest blir det nödvändigt att upprepa den gemensamma organisationen i de olika lagarna eller ock inflika denna i den speciallag, som först blir antagen, varefter de efterföljande lagarna få hänvisa till densamma. Ett annat viktigt skäl för organisationsfrågans tillgodoseende genom en särskild lag ligger däri, att på detta sätt gives uttryck för behovet för samverkan. Tiden är inne att samla den sociala jordfrågan, såvitt den rör jordbruket och bostäderna samt därmed sammanhängande ämnen, under enhetliga synpunkter och någorlunda enhetlig tillämpning. Detta behöver icke betyda ett uppgivande av de nuvarande organisationerna. Tvärtom bör den nya organisationen endast uppfattas såsom en sammanfattning och utbyggning av desamma. Intet hinder finnes heller för att verkställigheten får lämpa sig efter olika förhållanden samt taga fasta på och utnyttja de olika utvägar och arbetskrafter, som stå till buds för tillfället Kommissionen bör med andra ord framlägga att förslag för sitt behov, som på samma gång inrymmer möjligheter till sociala jordfrågans samlande någorlunda på en hand. Det synes då till en början vara tämligen ostridigt att, efter redan givna förebilder, organisationen bör hava en central ledning, vidare länsorganisationer och slutligen kommunala ortsrepresentationer. CentralVad först beträffar den centrala ledningen har, såsom av den historiska styrelsen, framställningen framgår, olika förslag framkommit. Man har förordat centralorganets inrättande såsom självständigt ämbetsverk eller ock dess ingående med bevarad större eller mindre självständighet uti lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, socialstyrelsen, lantmäteristyrelsen eller jordbruksdepartementet. Det må dock ihågkommas, att vid dessa förslag har man icke haft den

191 sociala jordfrågan i hela dess vidd uti tankarna utan endast vissa delar av densamma. E n ofrånkomlig känsla av det nära sammanbandet mellan dessa delar har emellertid tagit sig uttryck i förklaringen från jordbruksministern och riksdagen år 1919 att den då inrättade egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet endast var en provisorisk åtgärd, samt kolonisationskommitténs enahanda förklaring beträffande det centralorgan, som kommittén förordat för sitt kolonisationsförslag. Varje sak har emellertid sina sidor. Det är åtskilligt, som talar för att den sociala jordfrågan med dess starka politiska inslag, står i nära samband med det politiska livet, av vilket dess färd och framfärd dock i så hög grad beror. Säkerligen är det denna insikt, som föranlett experiment med jordbruksdepartementet såsom centralledning. Det engelska systemet är också lagt helt och hållet på denna bog. För svenska förhållanden möter å andra sidan svårigheter därför på den grund, att jordbruksministern författningsenligt ej äger någon beslutanderätt, vilken uteslutande tillkommer Konungen. Centralledningen för den sociala jordfrågan har emellertid framför allt behov av handling. Det måste således uppstå konflikter mellan jordbruksministerns avsaknad av beslutanderätt och institutionens behov av hans handlingsfrihet. Det säges ock att olägenheter härav uppkommit, ehuru man visserligen måste medgiva, att en jordbruksminister och hans närmaste genom att igångsätta och leda utredningarna hava ett stort fält för en nyttig och initiativrik verksamhet. I själva verket torde för övrigt, trots grundlagen, departementalstyrelse på grund av förhållandenas makt vara införd. Ett självständigt ämbetsverk för ändamålet lika väl som för en mängd andra statsuppgifter är säkerligen ur principiell synpunkt den framkomligaste vägen. Det kan ägna sig helt åt sin uppgift efter statsmakternas direktiv utan att störas allt för mycket av sidoinflytelser och de politiska systemväxlingarna i regeringen. Å andra sidan inträffar lätt, att ett sådant verk blir överorganiserat, förlorar sig i statistik och utredningar utan handling samt härigenom också föranleder avsevärt ökade kostnader. Förslaget att lägga centralledningen under lantbruksstyrelsen eller i sammanhang med densamma synes kommissionen vara förbundet med övervägande olägenheter. Åtminstone är ett sådant förslag, såsom ock erinrats av en av verkets egna byråchefer, fyllt av vanskligheter och farhågor, vilkas räckvidd icke kunna överskådas. Visserligen är det tilltalande, om den tekniska och sociala jordbruksvården kunde intimt samverka under samma tak. Ännu är dock tiden säkerligen icke mogen därför. Det har visat sig, att människor och icke minst ämbetsmän hittills endast undantagsvis kunna tillräckligt förena intresse för praktiska framsteg och nitälskan för social omvårdnad. Ofta ställer det sig till och med så, att kampen för själva saken blir en kamp i all synnerhet mot sakkunskapen. Icke minst besannar sig denna erfarenhet på förevarande område. För övrigt är debatten om lantbruksstyrelsen såsom centralledning för den sociala jordfrågan avslutad. Alla tidigare förslag i sådan riktning hava av statsmakterna avböjts. Liknande invändningar kunna ock göras emot domänstyrelsen såsom ledare av ifrågavarande statsverksamhet, om än icke i lika hög grad. Särskilt måste det erkännas, enligt vitsord från flera håll och även av innehållet i norrlandskommitténs och jordkommissonens enquéter, att jägeribetjäningen uti orterna ofta äro besjälade av intresse och förståelse för den jordlösa befolkningens och de beroende jordbrukarnas bekymmer. Säkerligen beror

192 detta därpå, att de äga rikliga tillfällen att på nära håll bevittna denna strid för uppehället, en strid som i vårt lands skogsbygder så ofta sammanfaller med en strid emot skogen och dess ägare. Emellertid kan det å andra sidan ej undgås, att de, som ha till uppgift att tillvarataga skogsintresset, också göra det i första rummet. I all synnerhet blir detta enligt sakens natur fallet uti den högre ledningen, som har högsta ansvaret för detta intresse och på samma gång mera sällan kommer i omedelbar beröring med folkets levnadsförhållanden uti bygderna. Uti egnahemspropositipnen vid 1919 års riksdag uttalade också jordbruksministern starka betänkligheter emot domänstyrelsen såsom centralorgan även för egnahemsrörelsen. Betänkandet om kolonisation på bolagsjord i Norrland uttalar sig också med skärpa mot sammanblandningen av skogsvårdintresset och nitälskan för nybyggens uppkomst. Såsom framgår av domänstyrelsens nuvarande organisation kan styrelsen icke heller åberopa några traditioner å förevarande område. Omvårdnaden över skogen kan ej gärna tillåtas behärska omsorgen för människorna. Det bör dock ej vara alldeles otänkbart, att den sociala jordfrågan så att säga inrymmes i samma lokal som ett annat självständigt ämbetsverk, om det lyckas att där skaffa den en oberoende ställning med de rätta personerna i spetsen samt utan störande inflytande eller övervälde från den andra sidan av korridoren. En del arbetskrafter på neutrala områden kunna i varje fall bliva gemensamma såväl inom det centrala ämbetsverket som i orterna. Genom en sådan anordning liksom i lokalens gemensamhet kunna jämväl tilläventyrs en del besparingar ernås. Det har uppgivits, att stor besparing skulle vinnas genom en sammanslagning med domänstyrelsen därför, att jägmästarnas arbetskraft och erfarenhet stode till buds utan ersättning. Detta kan ej gärna betyda annat än att de nya uppgifterna kräva ökade arbetskrafter, vilka måste betalas och sålunda på denna omväg äta upp de förmenta besparingarna. Ett vågspel kommer i varje fall en sådan anordning som den nu ifrågasatta knappast kunna undgå att bliva. Någon gång har blivit ifrågasatt, att socialstyrelsen skulle erhålla uppdraget. Denna myndighet är dock överhopad med heterogena göromål och även av andra skäl knappast i stånd övertaga ifrågavarande bestyr. Förslaget har icke heller lyckats tillvinna sig något bifall. Även lantmäteristyr elsen har föreslagits. Detta uppslag för jordfrågans inkorporering med ett bestående embetsverk synes naturligare än de andra, om än det måste medgivas, att styrelsen för närvarande är mindre rustad för den praktiska tillämpningen än ett eller annat konkurerande verk. De särskilda skäl, som synas giva lantmäteristyrelsen företräde ur framtidens synpunkt, återfinnas på annat ställe i detta betänkande (sid. 127—128). Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, att skogsvårdsstyrelserna och skogsvårdskommittéerna sammanslogos i länen och kommunerna med den sociala jordfrågans organer till ett. Uppenbart är, att frågorna hava viktiga beröringspunkter. Men enahanda betänkligheter resa sig här som i fråga om samgåendet med lantbruksstyrelsen. Skogsvården är en företrädesvis teknisk angelägenhet. De, som skola tillvarataga den, utses med hänsyn till sin speciella kompetens på nämnda område. Den sociala jordfrågan åter kräver en representation med andra förutsättningar. Nämnda utvägtorde därför ej vara tillrådlig. Kommissionen saknar anledning och tillräckliga förutsättningar att taga bestämd ställning för någon viss utformad ordning. Det nu framlagda förslaget har endast velat betona den uppfattningen, att det centrala organet

m måste vara självständigt utan självrådighet och i tillfälle att nitälska för sina uppgifter utan att förledas till bortkastat slöseri för desamma. Så bör det förslag, som av kommissionen nu framlägges på denna punkt, förstås. Förslaget är formulerat schematiskt för upprättandet av ett självständigt ämbetsverk men kan lätt inpassas i det system, som slutligen väljes av praktiska hänsyn. Huvudsaken är, att centralstyrelsen liksom organisationen i sin helhet grundas på en utbyggning av de anstalter, som genom statens medverkan redan tillkommit för ändamålet och vilka följaktligen böra väsentligen uppgå i den nya organisationen. Den centrala ledningen må härvid organiseras fristående eller i omedelbar samverkan med annan institution. I senare fallet dock så, att den kan verka självständig och ej hämmas av främmande inflytelser. Något annat synes den allmänna lagen icke behöva eller böra innehålla. Inom denna ram må det sedan vara statsmakten förbehållet att i annan ordning jämka efter omständigheterna i mån av behov och erfarenheter. Beträffande länsorganisationen finnas för närvarande tre institutioner, Jordkomsom kunna göra anspråk på att bliva ihågkomna, nämligen hushållnings- ™18S1°: sällskapens egnahemsnämnder, domänstyrelsens domänintendenter samt jord- 1Sflet brukskommissionerna i Norrland, Dalarna och Värmland. De sistnämnda hava för närvarande hand om den norrländska uppsiktslagen och organiserades av norrlandskommittén i första hand för dess ännu ej behandlade lag om skapandet av nya jordbruk å enskild jord i Norrland och Dalarna på frivillighetens väg eller ytterst genom expropriation av oodlad odlingsmark. Väljes domänstyrelsen till centralorgan komma domänintendenterna i förgrunden. De kunna dock ej, såsom det förefaller, ensamma övertaga den nya maktpåliggande uppgiften och deras kompetens är säkerligen på de flesta håll icke tillräcklig. E n utbyggning av institutionen för endast en speciell uppgift kan av förut anförda skäl ej heller anses löftesrik. Egnahemsnämnderna åter hava traditionen för sig såsom vårdare inom länen av egnahemsrörelsen under hushållningssällskapens kontroll. Av skäl, som förut blivit belysta, kunna dessa nämnder dock svårligen i fortsättningen ensamma anförtros den sociala jordfrågans omvårdnad i länen. För närvarande bestå de liksom hushållningssällskapens förvaltningsutskott till största del av godsägare, större jordbrukare och högre ämbetsmän såsom ock utredningen ovan anvisar. Redan med deras nuvarande uppgifter har det satts ett frågetecken för kompetensen genom regeringsförslaget om hushållningssällskapens demokratisering. Intresset och kännedomen om den utvidgning av ämnet, som inneslutes i jordkommissionens instruktion, är förmodligen hos sällskapens ledningar och de av dessa tillsatta egnahemsnämnderna ganska obetydlig, såsom ock framgår av avgivna utlåtanden, vilka ofta andas en utpräglad obenägenhet för just jordkommissionens uppgifter. Verkningarna av nämnda demokratisering, om den genomföres, äro ock, såsom ovan närmare erinrats, mycket ovissa. Dessa betänkligheter utesluta dock icke, att en ny enhetlig organisation framträder såsom en utveckling av egnahemsnämnderna samt i tillämpningen upptager och tillgodogör sig dessas bästa arbetskrafter. Det föreslås sålunda även enhetliga länsorganisationer för den sociala jordfrågan. Dessa organisationer kunna i likhet med de norrländska jordbrukskommissionerna lämpligen bestå av tre ledamöter, åtminstone intill dess erfarenhet om behovet vunnits. I fråga om sättet för dessas utseende Jordkommissionen.

IV.

194 bör länsorganisationen, enligt en allmän förklarlig mening, helst vara en ortsrepresentation, utsedd i brist på bättre utvägar av länets offentliga representationer. Ovan liar framhållits skälen, varför norrlandskommittén ansåg sig nödsakad att ändock uppdraga valet av jordbrukskommissionernas tre ledamöter åt Konungen. Numera utses landstingen efter en annan grund. Mindre tvekan bör därför nu råda om lämpligheten att uppdraga valet av en ledamot i länsrepresentationerna åt landstingen. Däremot talar åter det summariska sätt, varpå valen inom landstingen ofta lära försiggå. Det blir fortfarande lätt ett fåtal eller slumpen som bestämmer valet. Å andra sidan kan samma äventyr inträffa med de förslag, som Konungen väl merendels nödgas inhämta. Det har ock upplysts att länsstyrelserna pläga anmodas avgiva dessa förslag. Beträffande hushållningssällskapens valrätt bör ej möta fullt lika stora betänkligheter, som hitintills, därest den förutspådda förnyade propositionen till 1923 års riksdag om deras »demokratisering» blir antagen. Fortfarande kvarstår dock den hotande vanskligheten, att även enligt det nya förslaget de jordlösa befolkningslagren knappast vinna tillträde till sällskapen. Bland arbetarebefolkningen är det — i lyckligaste fall — endast lantarbetare, som tilläventyrs kunna komma med. Det är icke heller antagligt, att den nya valrätten till en ombudsrepresentation blir utnyttjad, allraminst i dessa valtrötthetens tider, vadan valet lätt kan dirigeras av några få personer och allt förbliva ganska väsentligt vid det gamla. För övrigt kan det ifrågasättas, om det är gagnelikt för sällskapen, att deras neutrala arbete för den tekniska omsorgen om jordbruket stores av den sociala jordfrågans omstridda problem. Å andra sidan kan det vara nyttigt för sällskapen att småningom förlika sig med även andra ofrånkomliga sidor av jordfrågan än dem, varmed de hitintills sysslat. De motsvarande norska sällskapen lära på den vägen blivit ganska lämpliga organ för den sociala jordfrågans tillrättaläggande. Under förenämnda förutsättningar har i förslaget emellertid ifrågasatts, huruvida ej norrlandskommitténs betänkligheter numera kunde vika. I sådan händelse skulle egnahemsnämnderna och de norrländska jordbrukskommissionerna lämpligen kunna omläggas på det sättet, att i varje län skall finnas en länsorganisation, bestående av tre ledamöter, av vilka ordföranden jämte suppleant utses av Konungen, en ledamot jämte suppleant av landstinget och en ledamot jämte suppleant av hushållningssällskapets ombudsmannamöte enligt den ifrågasatta nya organisationen. Den komVad till sist angår den kommunala representationen bör denna uppenbarmimaia re- i i g e n enligt en övervägande uppfattning utses av kommunernas medlemmar P ™onena" ° ° n e ^' s ^ s o m ä r fallet för närvarande, av egnahemsnämnden eller annan utomstående. Förslaget uppdrager därför åt kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, åt kommunalstämma att välja jordkommittéer i kommunerna. InstrukVad angår de olika organens uppgifter, giva sig dessa tämligen av sig tionerna. själva. Centralledningen bör således representera enhetligheten, den vidare omtanken, de ledande initiativen, den effektiva inspektionen av läns- och kommunalorganens verksamhet samt även utgöra en besvärsinstans i en del fall, med vilka regeringen uppenbarligen icke lämpligen behöver besväras. Hos länsorganisationerna lägges tyngdpunkten för det praktiska initiativtagandet på orterna och det omtänksamma verkställande arbetet. De kommunala ortorganen slutligen skola företräda den intima kännedomen om behoven, personerna och möjligheterna.

195 En angelägenhet, åt vilken i den sociala jord frågans organisation bör U e n Påläggas synnerligen omvårdnad, är en inspektion av ortsorganisationernas 0Smvåra_ verksamhet genom efterhörande, påskyndande och vägledande av deras ini- nåden. tiativ. E n särskild bestämmelse därom återfinnes uti 18 § som är lånad från det engelska systemet för jordfrågans organisation. Man kanske vill invända, att en dylik ordning är främmande för svenska förhållanden. Ofta lånas ju dock i vårt land förebilder från utlandet, mången gång såsom det säges i oträngt mål. I detta fall synes det engelska föredömet särdeles efterföljansvärt. Något som hitintills i det närmaste saknats är en vänlig personlig omvårdnad om de människor, som skola gagnas genom lagstiftningen i den sociala jordfrågan. I allmänhet är det just denna livsyttring som saknas allt för mycket hos all byråkratism. Man får därför icke uppgiva kravet utan hoppas, att det någon gång skall finna utrymme inom en statsordning. I själva lagtexten har denna sak fått ett särskilt uttryck i 15 och 16 §§ av skäl som närmare utvecklas i motiven till nybyggeslagen (sid. 141). Den klagorätt, som beviljas i 17 § och särskilt dess sista stycke går i samma riktning. I övrigt har någon speciell motivering icke ansetts erforderlig. Innehållet i de särskilda paragraferna må tala för sig själv. Till sist några ord om namnfrågan. Det är givetvis en mindre viktig Namnsak, vilken benämning gives den ifrågasatta organisationen. Något o vill- frågan, korligt hinder möter ej för att låta ordet »egna hem» fortfarande gå igen såsom grundord för namnen på verksamhetens olika grenar. Det har traditionen för sig, men å andra sidan knappast något mera. Namnet är lånat från denna statsverksamhets barndom, då bostadsanskaffningen trädde i förgrunden. Sedan har, icke utan ett visst våld på språket, namnet anlagts även på jordbruksfrågan och skapandet av nya jordbruk. Vidgas nu ramen ytterligare, så att den vederbörligen omfattar även jordkommissionens uppgifter, blir det till sist uteslutande traditionen och icke språket, som giver saken sitt namn. Utan betydelse är det emellertid icke, att en sak får sitt rätta namn. Språkets makt över tanken är en gammal företeelse och ett oriktigt namn förvirrar lätt begreppen. Det synes därför som om en omskapning av själva saken bör åtföljas av en förändring även i klädedräkten. Kolonisationskommittén har icke heller begagnat sig av det gamla namnet. I överensstämmelse med denna uppfattning, har i förslaget det hela betecknats såsom en statsorganisation för den sociala jordfrågan och centralstyrelsen såsom en ledare av densamma. Länsorganisationerna hava av enahanda skäl kallats jordkommissioner samt kommunalorganisationerna benämnts jordkommittéer såsom en motsvarighet till de i kommunerna inrättade skogsvårdskommittéerna. Anledningen, varför ej norrlandskommitténs benämning jordbrukskommissioner och jordbrukskommittéer vidhållits, är den, att i den nu ifrågasatta organisationen även måste inrymmas anskaffningen av mark för bostäder och omsorg om dessas uppförande.

C. Statens omkostnader. KybyggeDet är jordkommissionens uppgift a t t framvisa behoven i fråga om nas anlägg- d € ^ i ^ t e r , som förelagts kommissionen till bedömande. Givetvis m nSier8t' måste därvid också tagas hänsyn till, a t t förslagens utförande ställer sig så billigt, som är tänkbart under iakttagande tillika, a t t det som föreslås ej skall stanna väsentligen vid ett sken u t a n k u n n a bliva till verklig n y t t a i tillräcklig omfattning. H u r kostnadsfrågan än ordnas med ett sådant mål för ögonen, kan dock icke undgås, a t t den sociala jordfrågans vittoinfamnande statsuppgifter k r ä v a avsevärda utgifter. Den måste kunna göra anspråk på minst lika stor uppoffring som statsmakten även under brydsamma tider u n d e r k a s t a t sig för bekämpande av arbetslösheten, för dyrtidstillägg åt ämbetsmännen eller för kristidsaiiordningarna under världskriget. Eätteligen bör jordfrågans budget ställa sina anspråk ännu högre och rycka upp vid sidan a v eller över militärutgifterna, vilka senare på intet s ä t t kunna mäta sig med de förra i produktiv omtanke och g a g n för folket. Emellertid tilkoimmer det icke jordkommissionen a t t bedöma, h u r u mycket statsverket förmår a t t under den närmaste tiden offra för det nu förevarande ändamålet under förutsättning nämligen, att detta över huvud taget anses utförbart. Inget anslag, som k a n ifrågasättas på allvar, torde k u n n a sägs v a r a för högt för detsamma. Vare sig riksdagen, som denna prövning tillkommer, finner sig böra bevilja ett högre eller lägre anslag, reglerar sig saken i a l l a fall på det sättet, att endast så mycket blir för året åstadkoniimet, som kan genomföras med stöd av det beviljade anslaget. Det ankommer därvid på regeringen att bestämma, h u r u anslaget hör fördelas på skilda trakter, i den mån ej redan riksdagen därom givit särskilda föreskrifter. Givet är emellertid a t t anslag bör vid nästa riksdag äskas icke blott för 1924 u t a n även för 1923. I det av kronofogden Forssgren till jordkommissionen ingivna förslaget om en allmän kolonisationsverksamhet i riket har h a n skisserat kostnaderna på följande s ä t t : »Under förutsättning, att staten ombesörjer uppförande av byggnader, uppodling av exempelvis två hektar mark samt vägbrytning skulle, under förutsättning tillika, att arbetet utföres i huvudsak såsom nödhjälpsarbete, statens kostnader för varje kolonat kunna beräknas till omkring 10 000 kr. Om allt arbete utföres på t. ex. ett år, skulle c:a fem arbetslösa erhålla sysselsättning under denna tid. Anlades t, ex. 100 kolonat i varje län, erhölle 12 000 arbetslösa arbete med en kostnad för anläggningarna av 24 000 000 kr. Anlades 200 kolonat i varje län, finge 24 000 arbetslösa arbete för en motsvarande kostnad av 48 000 000 kr. Förlänges anläggningstiden och förlägges en del av de erforderliga arbetena till endast vissa tider under året, kunde antalet anställda arbetslösa ökas i förhållande därefter.

197 Ow låneförmedling anlitas i stället för utförande av arbete genom statens egen försorg, borde lånet för varje kolonat kunna begränsas till nämnda 10 000 kr. Emellertid erbjuda sig åtskilliga faktorer, ägnade att nedbringa medelkostnaden för kolonat. Sålunda skall man alltid kunna räkna med, att en mängd kolonister hava förutsättningar att, om de blott få tillgång till nödig jord, av egen kraft utan vidare stöd från det allmännas sida utföra kolonatanläggningen. Härigenom ökas antalet kolonat utan motsvarande ökning i statens kostnader. Vidare skall det säkerligen visa sig möjligt att i stor utsträckning tillgodose kolonisternas behovav byggnader, vilket under de första åren icke är så stort, med byggnader avmindre mått i stil med de alltmer brukliga kolonistugorna. Härtill kommer att hela byggnadsverksamheten bör kunna grundas på masstillverkning med användande av materialier av standardtyper. Slutligen är att märka den avsevärda minskning i statens direkta utgifter, som inträder då kolonisationen utföres å kronans egna marker. I anslutning härtill synes icke orimligt att visserligen summariskt beräkna, att för en totalkostnad av 50 000 000 kr. 10 000 kolonat skola kunna anläggas och 50 000 arbetslösa beredas arbete. I detta sammanhang är att märka, att genom kolonisation i egentlig mening, vilken bär är avsedd att vara det huvudsakliga, nya nationalekonomiska värden tillskapas. I princip kan också beräknas, att genom arrendeavgifter, amorteringar och köpeskillingar för kolonat staten småningom beredes full ersättning för sina kostnader. Det lärer dock icke kunna undvikas, att staten får bereda sig på att avskriva en del av dessa kostnader. Denna del blir då statens slutliga direkta utlägg för kolonisationen, ett utlägg, som sannolikt skall visa sig ringa och ändock bättre använt för det allmänna bästa än de medel, som hittills förbrukats för arbetslöshetens bekämpande. I samband härmed bör beaktas, att det huvudsakligaste av kostnaderna för kolonisationsverksamheten avser medel till kolonisternas och de i kolonisationsarbetet deltagande arbetslösas uppehälle under tiden för arbetet, en kostnad som staten under alla förhållanden måste vidkännas, även om den såsom vederlag för kostnaderna icke kan räkna med resultatet aven samhällsgagnande kolonisation. En del av" statens kostnader för kolonisationen torde, såsom ifrågasatts, med fördel kunna gäldas genom utfärdande av statsobligationer. Förslagets genomförande förutsätter att för ändamålet kan disponeras en väsentlig del av de statsmedel, som äro avsedda för egnahems- och jordförmedlingslån, samt att statsmakterna därutöver anslå arbetslöshets- eller andra medel i den utsträckning, som motsvarar behovet att genom kolonisation avveckla arbetslösheten.» I detta u t t a l a n d e ligger, såsom det synes, ett b e a k t a n s v ä r t a n g i v a n d e a v det e k o n o m i s k a p r o b l e m e t s h u v u d l i n j e r . D å i n o m jordkoanniission e n i n g e n v a r i t i tillfälle a t t i d e t a l j s y s s e l s ä t t a s i g m e d e n k a l k y l och upprättande av ett därpå grundat detaljerat arbetsprogram, måste denna viktiga angelägenhet h ä r l ä m n a s åsido. N å g o n p r ö v n i n g av e t t s å d a n t arbetsprogram behöver så m y c k e t mindre ifrågakomnia från jordkommissionens sida, som vederbörande inom j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t lärer under senare tider varit sysselsatta med denna angelägenhet D e t v o r e ö n s k l i g t , oni d e i n o m d e p a r t e m e n t e t f ö r b e r e d d a k a l k y l e r n a i n r i k t a d e s p å e t t p r o v i s o r i u m , s o m icke h o t a r a t t b l i v a s l u t m å l u t a n b a n a r v ä g för e n p l a n till e n a l l m ä n n y b y g g e s v e r k s a m h e t a t t f r a m l ä g ga® för 1924 å r s r i k s d a g , för d e n h ä n d e l s e e t t s å d a n t f ö r s l a g e j k a n f ö r e l i g g a r e d a n vid r i k s d a g e n 1923. I v a r j e fall m å s t e f o r d r a s e n l i g t

198 den uppfattning, som ligger till g r u n d för det här framlagda förslaget, att en allmän kolonisationsverksamhet ställes i utsikt s a m t att effektiva anslag beviljas för nybyggenas anläggningskostnader, däri ock ingå utgifter för eventuella expropriationer. Huru JVted. frågan om statens omkostnader sammanhänger n ä r a spörsmålet "byggen*" o m a n t a l e t nybyggen, som behöva åstadkommas. Det borde egentligen behövas? utgöra utgångspunkten för ett övervägande av detta ämne. Kolonisationskommittén diskuterar icke saken. Den a n m ä r k e r endast, a t t dess kostnadsberäkningar ej kunnat bliva a n n a t än approximativa bland a n n a t därför, a t t »tydligen ej i detalj kan angivas, huru många kolonat, som årligen komma ätt utläggas och upplåtas». Emellertid sätter kommittén i spetsen för sin allmänna motivering ett kapitel om emigrationsfrågan. Detta slutar med påståendet, att det måste anses v a r a en angelägenhet a v största betydelse, a t t statsmakterna vidtaga sådana å t g ä r der, som äro ägnade att i möjligaste m å n inskränka utvandringen från de norra landsdelarna. P å mer än ett ställe i betänkandet betonas, a t t kolonisationen å kronoparkerna skulle bland annat T.-utgöra ett botemedel mot emigrationen». Det politiska statslivets stora olycka är dess bristande sinne för proportioner, för missförhållandet mellan kunna och böra. Man vill nog understundom något stort men föder ur detta berg av förhoppningar allenast en småsak u t a n att ens reflektera däröver. Kolonisationskommitténs föresats och förslag ä r säkerligen belysande i sin m å n för denna statskonst med huvudet i busken. Det är fara värt, att de ivriga föresatserna i längden för en allmän kolonisation sverksaanhet och jordkommissionens lilla bidrag därtill komma a t t dela samma öde. Det är emellertid bättre naturligtvis att v a r och en gör så gott han kan än a t t ingen gör någonting. Alltid räddas n å g r a liv i landet. Kanske skulle ytterligare ett antal existenser bliva hulpna, om vi i v å r a uppriktiga bemödanden började med, att blicka ikring oss något och söka förvärva någon känning med verkligheten sådan den ä r och den verkliga omfattningen av behoven. Det har i inledningen till denna avdelning av betänkandet ordats något om de t ä t n a d e leden a v bönders, torpares, andra små arrendatorers ooh backstugusittares övertaliga söner och d ö t t r a r och a v lantarbetare och deras barn, som sedan länge stå i hopplös bidan efter ett jordbruk. Man h a r i dessa tider a v industriell nedgång beräknat a t t åtminstone 35,000 industriella a r b e t a r e jämte deras familjer icke vidare kunna p å r ä k n a någon utkomst i industrien, även om förhållandena bättra sig. Mången h a r undrat, om icke för dessa trenne tiotusental skulle k u n n a beredas utkomst genom nybyggesupplåtelse. Denna förhoppning kommer a t t reduceras obönhörligt redan av det förhållandet, a t t endast en bråkdel, förslagsvis t. ex. 10,000, ä g a förm å g a a t t försörja sig med jordbruk. Det fordras v a n a och förstånd därpå från ungdomen ooh endast få främmande k u n n a på grund av sällsynta inneboende anlag slå sig fram på denna väg. Mot naturlagarna är det fåfängt a t t kämpa. Det räcker till med sökande i alla fall av både jordfolk och industrifolk. Man h a r icke rätt, såsom under förvirringen i följd a v det industriella sammanbrottet skedde, att i denna trängsel giva företräde åt det senare. Jordfolket kommer nog i sinom tid göra sig påmint i alla fall och lantarbetare h ä r och v a r ha redan till och med vid möten inlagt en gensaga mot att man förbigår dem. Av de stora väntande

19f s k a r o r n a h a v a r e d a n o m k r i n g 3 500 p e r s o n l i g e n a n m ä l t sig e n s a m t t i l l jordbruksdepartementet. Det. ä r s å l e d e s e t t m y c k e t s t o r t a n t a l s ö k a n d e s o m ä r a t t p å r ä k n a , ä v e n o m , s å s o m ä r t r o l i g t , en m y c k e n h e t f a l l e r i f r å n p å g r n n d a v ovill i g h e t a t t m o t t a g a d e t o f ä r d i g a , m e d g ä l d b e l a s t a d e å k e r b r u k , s o m till sist erbjudes dem. De m å n g a h i n d e r m o t emigration, som n u r e s a sig f r å n k o l o n i s a t i o n s l ä n d e r n a s s i d a , k o m m e r e m e l l e r t i d a t t g ö r a s i t t till, a t t m a n f å r n ö j a sig m e d v a d m a n k a n få. U n d e r f ö r u t s ä t t n i n g , a t t a l l a s o m för n ä r v a r a n d e ö n s k a och ä v e n k u n n a ifrågakomma, även bliva tillgodosedda med ett n y t t jordbruk, r e s e r s i g i och m e d d e t s a m m a i s p å r e n a v d e n n a s t a t s v e r k s a m h e t n y a k r a v och n y a svårigheter alldeles såsom förut. U t i de n y a stugornas f ö n s t e r k o m m a i n o m k o r t a t t s k ö n j a s en m ä n g d s m å h u v u d e n , för v i l k a f ö r ä l d r a r n a s j o r d b r u k icke r ä c k e r till. D e v a r s l a o m n y a b e h o v , s o m åter m å s t e tillfredsställas med v ä x a n d e svårighet, i den m å n landets o d l i n g s b a r a j o r d b l i r u t t ö m d . D e n så k a l l a d e j o r d f r å g a n b l i r p å d e t t a s ä t t a l d r i g löst. B a k o m d e n s a m m a r e s e r sig ett n y t t ä n n u f r u k t a n s v ä r d a r e problem, befolkningsfrågan. D ä r m e d ä r m a n inne på spörsmålet om befolkningens tillväxt, en omständighet som ytterligare måste t a g a s i betraktande vid bedömandet a v antalet nybyggen, som u n d e r k o m m a n d e tider behöva åvägab r i n g a s . P å b e g ä r a n h a r k o m m i s s i o n e n s t. f. s e k r e t e r a r e h ä r o m u t a r b e t a t följande redogörelse: Sveriges folkmängd uppgick år 1870 till 4 168 000 personer, 25 år senare utgjorde folkmängden 4 919 000 personer. Är 1920 hade folkmängden växt till 5 904 000 personer. Ökningen under den först anförda 25-årsperioden var 7 5 1 0 0 0 personer och under den senare 25-årsperioden 985 000. För hela tiden 1870—1920 utgör ökningen 1 736 000 motsvarande en ökning av 34 700 per8oner årligen. Ser man på de särskilda 10-årsperioderna har folkökningen i Sverige under en lång följd av år rört sig omkring nu nämnda tal. Alltsedan 1840-talet har befolkningen nämligen årligen växt med mellan 30—40 000 personer. För de två sista 10-årsperioderna 1901—1910 och 1911—1920 var ökningen sålunda 38 000 personer årligen. Att folkökningen under en tid av ej mindre än 80 år icke blivit större beror framför allt på tvänne omständigheter nämligen dels emigration samt dels födelsetalets sänkning. Då den officiella statistikens siffror angående utvandringen anses för låga, må här i stället anföras de av professor Sundbärg beräknade medeltalen. Ärligen

Antal utvandrade \ medeltal per år

1801—1870 15 783 1871—1880 16833 1881—1890 39489 1891—1900 25915 1901—1919 27 633 1911—1915 utvandrade årligen i genomsnitt 15 786 och under tiden 1916 — 1920 7 889 personer årligen. I fråga om födelsetalets minskning må här anföras nedanstående siffror. För .10-årsperioden 1851—1860 uppgick födelsetalet till 32.79 pro mille. Detta tal har sjunkit för varje 10-årsperiod och uppgick för tiden 1911 — 1920 till 22.08. För de senaste åren av sistnämnda period kan man emellertid skönja en avgjord tendens mot ett än mindre framtida födelsetal. År 1919 utgjorde nämligen sagda

200 tal 19.64 — det lägsta hittills i vår folkräkning konstanterade födelsetalet. F ö r 1921 titgjorde födelsetalet 21-3 8. Emigrationen och tillämpandet efter, allt att döma, av de nymalthusianska lärprna hava sålunda haft till följd en endast konstant ökning av folkmängden på, spm sagts, 30—40 000 personer per år. För närvarande är, som bekant, emigrationen mycket obetydlig. Siffrorna för de senaste åren för emigration och immigration visar för övrigt ungefär lika stora siffror för dessa båda folkrörelser, varför man torde för närvarande kunna bortse ifrån emigrationens inverkan på befolkningssiffran. Följden härav skulle bliva att landet skulle för vQfVJe år tillföras ett befolkningsöverskott bestående av skillnaden mellan antalet födda och döda. Detta antal uppgick under tiden 1911 —1920 i genomsnitt; till 44 000 personer per år. Antager man, att födelsetalet skulle komma att ytterligare något nedbringas inom den närmaste tiden skulle man likväl hava att räkna med ett tillskott av åtminstone 40 000 personer per år. Detta innebär, att befolkningen skulle på 12 år ökas med nära 500 000 personer. Den folkökning, som förekommit, har så gott som uteslutande blivit förlagd till städerna. Detta framgår med all tydlighet därav att, medan folkmängden på landsbygden från 1870 — 1920 ökat från 3 628 000 till 4 1 6 1 0 0 0 eller med 533 000 personer, folkmängden i städerna ökats under samma tid från 539 0 0 0 till 1 743 000 eller med 1 204 000 personer. Begränsar man sig till de sista 20 åren, så bliva förhållandena härutinnan ännu mera markerade. Landsbefolkningen har från år 1900—1920 ökats med endast omkring 130 000 personer, under det att stadsbefolkningen under samma tid ökat med 640 000. På grund härav får man sådana egendomliga siffror, som att befolkningen på landsbygden undertiden 1911—1920 i genomsnitt ökat med 658 personer per är, under det att befolkningen i städerna ökat med 37 551 personer per år. Denna ökning av befolkningen i städerna har givetvis skett ej endast därigenom att stadsbefolkningen ökat genom där skedda födelser utan även och än mer genom inflyttning från landsbygden. Siffrorna för de allra sista åren utvisa emellertid början till helt motsatta förhållanden. Medan sålunda så sent som 1919 befolkningen på landsbygden minskade med 10 198 personer och stadsbefolkningen ökades med 43 385 personer, skedde 1920 en omsvängning i annan riktning, så att folkökningen på landet uppgick till 15 590 personer och i städerna 41 862 personer. År 1921 har befolkningen på landsbygden ökats med 31 107 och i städerna med 18 720 personer. Av dessa siffror torde man kunna sluta sig till, att åtminstone under år 1921 inflyttningen till städerna från landsbygden varit mycket obetydlig. Därest förhållandena skulle utveckla sig så, att den å landsbygden födda och där uppväxande befolkningen måste stanna kvar å landsbygden för att där söka sin framtida utkomst, är givetvis av intresse att känna till folköverskottet å landsbygden, det vill säga skillnaden mellan antalet levande födda och döda. Denna skillnad har under flera årtionden uppgått till mellan 40—50 000 personer per år. För 1 O-årsperioden från 1911—1920 utgjorde överskottet av födda emellertid endast 33 000. På grund av de abnorma dödlighetsförhållandena under krisåren torde emellertid detta tal bliva allt för lågt. Antager man dock, att skillnaden mellan antalet födda nch döda å landsbygden skulle stanna vid nämnda tal 33 000, och att vidare emigrationsmöjligheterna till främmande länder samt att inflyttningsmöjligheterna till städerna skulle vara stängda, skulle alltså folkökningen för den närmaste framtiden komma att belöpa sig till 33 000 personer årligen på landsbygden. Då de huvudsakligaste utkomstmöjligheterna å landsbygden torde vara att söka vid jordbruket, skulle jordbruksbefolkningen sålunda årligen tillföras en ökning av 33 000 personer under den närmaste framtiden.

201 Hemmunsägareklasse» uppgick enligt 1910 års folkräkning till 1 142 000 personer (därav godsägaredelen 11 000 personer). Med användande av födelseöverskottstalet för nu nämnda år å landsbygden skulle folkökningen inom sagda klass uppgå till. ungefär 12 000. Antager man nu, att emigration och inflyttning till städer skulle vara stängda, krävas för nu sagda klass nya utkomstmöjligheter å landsbygden för detta antal personer årligen. Vad sedan angår den obesuttna jordbrukareklassen bestående utav arrendatorer, brukare, jordtorpare, stattorpare och övriga jordbruksarbetare, uppgick denna folkklass enligt 1910 års folkräkning till 883 000 personer. Med användande av nyss nämnda födelseöverskottstal uppgår folkökningen för denna folkklass till omkring 9 000 personer. Göres nu samma antagande, som nyss beträffande hemmansägareklassen skulle alltså för ytterligare omkring 9 000 personer krävas nya utkomstmöjligheter för varje år. Här anförda siffror grunda sig emellertid på födelsetalet 1910. Som förut nämnts, har detta tal numera betydligt nedgått. Räknar man därför i enlighet med vad ovan antytts, med ett befolkningsöverskott för hela landet av endast 40 000 personer, årligen, skulle inom hemmansägareklassen uppstå ett överskott av ungefär 9 000 personer och inom den obesuttna jordbruksidkande folkklassen av ungefär 7 000 personer. På samma gång det måste framhållas, att dessa siffror äro mycket approximativa, kan dock tryggt sägas, att de ej äro för höga. Man finner, a t t emigrationen på senare åren i följd av svårigheter för utvandringen och världskriget minskat avsevärt. Ännu mindre blir emigrationen en lättnad i folktillväxten, om däremot väges även den invandring, som särskilt på sista tiden i en ganska avsevärd g r a d ägt r u m . Denna senare -belyses av följande siffror. Emigranter och immigranter, fördelade efter länder, åren 1861 1920. • . Arl.gen

, Mimma huropa Em. 1mm.

Summa främmande världsdelar Em. Irani.

1861/70 1871/80 1881/90 1891/00 1901/10 1911/15 1916/20 1916 1917 1918 1919 1920

3933 4777 4889 4226 3363 8114 3357 3083 3869 3355 3329 3149

9 312 10250 82 751 20451 22404 12672 4532 7 488 2 571 1498 4008 7 093

— 2 840 3 069 8943 3 341 3 933 3554 3333 3302 4236 5240

1920 4812 4499 4549 3288 3 159 2478 1630 3574 5 601

Förestående siffror avse jämväl in- och u t v a n d r i n g i förhållande till europeiska länder. Även till Europa emigrera nämligen svenskar. Denna u t v a n d r i n g har p å senare tider hållit någorlunda j ä m n a steg med utvandringen hit från Europa. Å r 1920 utgjorde däremot denna u t v a n d r i n g 3149 personer och invandringen 5 840 personer. Man behöver k n a p p a s t r ä k n a med a t t invandring till Europa eller utvandring därifrån äger någon betydelse i fråga om frekvensen av jordbrukssökande i v å r t land. I fråga om främmande världsdelar åter innesluta emigrationssiffrorna och även kanske i någon m å n immigrationstalen åtskilliga myckenheter svenskfödda män, som söka ett jordbruk

202 i frammande världsdelar eller återvända för a t t slå sig till ro på en gård i det gamla fäderneslandet. Professor Gustaf Sundbärg yttrade i slutorden till sitt betänkande om emigrationen bland annat följande: »När emigrationsutredningen började sitt arbete, var det nog ganska många, som ansågo dess uppgift vara att 'hitta på' något medel, varigenom vi kunde bliva utvandringen kvitt i vårt land. Personer med en dylik uppfattning komma nog att känna sig mycket besvikna, när arbetet nu är slutfört. Det gives med säkerhet ingen kungsväg till emigrationens undertryckande, — inga underkurer och inga universalmedel. Icke ens egnahemsrörelsen räcker på långt när till, om den skall verka ensam. Vad som behöves är en allmän ekonomisk uppryckning hos vårt folk.» M å h ä n d a skulle man kunna våga det påståendet, att det vill till 'också en andlig väckelse. För övrigt, varför icke också något tredje, nämligen någon måtta med det stora barnantalet i de fattigare familjerna, vilket ju på s ä t t och vis innebär även en ekonomisk uppryckning. Visst är emellertid, a t t det nog blir användning för samtliga nybyggen, som kunna åstadkommas, åtminstone om de erbjudas på rimliga villkor. Det är n y t t i g t a t t hava det stora behovet för ögonen, då vi n u gå a t t även i denna viktiga fråga kanske till sist icke kunna förverkliga stort m e r a än den vanliga politiska dagordningen: digra betänkanden, stormiga . debatter och fattiga resultat, Vax stra-tira * a i n g å r utgifterna för den statsorganisation, som skall h a n d h a v a omkost- genomförandet av nybyggesväsendet för hela landet enligt förevarande nåder, och kolonisaiionskomniitténs av regeringen eventuellt sammanförda förslag, kommer kalkylen a t t ställa sig olika, i fall m a n söker uppställa en stat för en enhetlig statsorganisation för sociala jordgrågor eller begränsar sig till en provisorisk organisation. Även i förra fallet måste, såsom ifrågasatte i övergångsbestämmelserna till det ovan framlagda enhetliga förslaget, ett provisorium sannolikt behöva tillitas för något år, intill dess att en enhetlig organisation för den sociala jordfrågan h u n n i t ordnas. P å g r u n d av ärendets brådskande beskaffenhet h a r tid ej medgivits a t t inom kommissionen redan nu vara färdig med n å g r a konturer till utgiftsstat för en sådan enhetlig statsorganisation. Det är ock en fråga. vars u t r e d n i n g a r mera tillkommer vederbörande departement än en jordkommission, som tillsatts för a t t framhålla v a d själva saken kräver. Det m å blott erinras, a t t organisationen givetvis icke får för n ä r v a r a n d e göras vidlyftigare än som ä r tillräckligt för de uppgifter, som till en början p å l ä g g a s den, samt a t t u t v i d g n i n g a r endast böra iirågakomma, i den m å n n y a uppgifter tillkomma. De uppgifter, som redan n u skulle läggas på en enhetlig organisation äro egnahemsrörelsen, de norrländska jordbrukskommittéernas handh a v a n d e a v den norrländska uppsiktslagen, statens befattning med ensittarlagens och den allmänna expropriationslagens bestämmelser om expropriation a v tomtmarken till hus å ofri g r u n d inom samhälle med s a m m a n t r ä n g d befolkning s a m t slutligen den tillämnade nybyggesverksamheten. Den högsta kostnad, som skall nedläggas på denna organisation, bör v a r a sammanfattningen a v de utgifter, som anses oundgängliga för de särskilda uppgifterna, organiserade såsom n u v a r för sig. Med omtanke bör dessa uppgifters tillgodoseende på en h a n d ställa sig

208 b i l l i g a r e och v e r k s a m m a r e ä n o m o r g a n i s a t i o n e n s ö n d e r s p l i t t r a s p å flera fristående, a v v a r a n d r a oberoende institutioner. K o s t n a d e r n a för det p r o v i s o r i u m , s o m m å h ä n d a m å s t e f ö r e g å d e n n a o r g a n i s a t i o n s t i l l k o m s t , ä r d e t s v å r t för j o r d k o m m i s s i o n e n a t t n u b i l d a s i g n å g o n m e n i n g om. D e t t a ä r icke h e l l e r n ö d i g t , d å r e g e r i n g e n s o m sagt torde stå i begrepp a t t överblicka denna angelägenhet. E n s a m m a n s t ä l l n i n g a v de o m k o s t n a d e r , s o m s t a t e n för n ä r v a r a n d e r e d a n f å r v i d k ä n n a s för d e n s o c i a l a j o r d f r å g a n s o r g a n i s a t i o n , b ö r sål u n d a v a r a vägledande. S å v i t t dessa kostnader på en k o r t tid h u n n i t i n o m j o r d k o m m i s s i o n e n u n d e r s ö k a s , s t ä l l a d e sig p å f ö l j a n d e s ä t t : 1) Statens utgifter för egnahemsrörelsen. Uppgifter om förvaltningskostnaderna har för tiden 1919 — 1921 kunnat anskaffas för 14 egnahemsnämnder i södra och mellersta Sverige samt för Västerbottens och Norrbottens läns egnahemsnämnder. Enligt dessa uppgifter utgjorde utgifterna för egnahemsnämnderna i södra och mellersta Sverige i genomsnitt för varje egnahemsnämnd 191V 1920 1921

kr. 6000 » 7000 samt » 8 400

F ö r Västerbottens egnahemsnämnd utgjorde utgifterna 1919 1920 1921

kr. 18 600 » 21300 » 27500

För Norrbottens län 1919 1920 1921

kr. 14 800 » 21000 » 27 600.

Med ledning av dessa siffror hava förvaltningskostnaderna för samtliga 26 egnahemsnämnder i riket beräknats för år 1921 till 260 000 kr. För egnahemsavdelningen i jordbruksdepartementet har anvisats för år 1922 26 100 kr. De omedelbara s t a t s u t g i f t e r n a t o r d e s å l u n d a k u n n a b e r ä k n a s till m i n s t 286 000 k r . för å r 1921. 2) Statens utgifter för tillämpning av norrländska uppsiktslagen (vanhävdslagen). Jordkommissionen har från jordbrukskommissionerna i Norrland, Dal a r n a och V ä r m l a n d i n f o r d r a t u p p g i f t o m d e r a s k o s t n a d e r f ö r ö v e r v a k a n d e a v n ä m n d a lag. Uppgifter h a v a endast i n k o m m i t f r å n fem a v de s j u k o m m i s s i o n e r n a . P å frågan huru stora statsverkets sammanlagda omkostnader för kommissionens verksamhet äro. fördelade på de olika år kommissionen varit i verksamhet, hava erhållits mer eller mindre utförliga svar. Inom Värmlands län har för tiden 1918—1922 utbetalats i anslag (expenser o. d.) för sammanträden » b e s i k t n i n g a r och syner » rättegångar

kr. 6 800 eller för år i genomsnitt kr. 1206.— » 2 063 » » » i » » 412.6» » 4231 » » » i > » 84.6.20 » 550 » » » i > » }^9'-.— Summa kv. 13144 eller för år i genomsnitt kr. 2698.80;

204 För Norrbottens län län hava utgifterna för tiden 1913—15 oktoher 1922 uppgått till för avi. av sekreterare och skrivbiträde, hyror, värme, expenser m. ni kr. 8 750 eller för ar i genomsnitt kr. 375.— för kommissionens resor och traktamenten » 12 007 » » » i » > 1200.70 för synemän d:o d:o > 11525 » ». » i » » 1152.50 » juridiskt ombud » 3 552 » » » i > » 355.2 0 Summa kr. 30 $34 eller för Är i genomsnitt kr. 3 083.40.

Från Kopparbergs län meddelas att för vart och ett av åren 1911—1920 utgifterna uppgått till 300 kr. förutom under samtliga dessa år resekostnader till belopp som av jordbrukskommissionen icke kunna uppgivas. Jordbrukskommissionen i Gävleborgs län har under tiden 1911 —1920 uppburit ett expensanslag på 300 kr. för år och under 1921 190 kr. för motsvarande utgifter. Dessutom hava utgått traktaments- och reseersättningar för kommissionens medlemmar samt för synemän. För Jämtlands län upplyses att t. o. m. 1919 utgjorde jordbrukskommissionernas expensanslag 300 kr. årligen. 1920 utgjorde sagda anslag 800 kr. samt under 1921 och 1922 3 000 kr., varav 2 500 kr. till avlöning åt sekreteraren. Jordbrukskommissionen i Västerbottens län har oj kunnat lämna några uppgifter i förevarande hänseende. Det låter sig icke göra att med dessa uppgifter exakt angiva omkostnaderna. Med stöd emellertid av de detaljerade uppgifterna från Värmlands och Norrbottens län och då utgifterna för J ä m t l a n d s län tydligen med tillägg a v resekostnaderna u p p g å r till avsevärt högre belopp bör den n u v a r a n d e kostnaden för varje län kunna beräknas till 3 500 kr. eller för samtliga länen till 24500 kr. Emellertid är i riksstaten för ändamålet upptaget ett förslagsanslag av endast 15 000 kr. I brist på fullständig utredning får kalkylen således väl hålla sig nu till detta belopp. I detta s a m m a n h a n g bör erinras om betänkandet den 13 oktober 191(> angående verkningarna av bl. a. norrländska vanhävdslagen. Av skäl. som återgives under redogörelsen för författningar och förslag beträffande statsorganisation för jordfrågor (sid. 182), har i detta betänkande p å y r k a t s en ökning med 14 000 kr. av det i riksstaten under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till bestridande av kostnader för jordbruk.skommissioner. Beloppet skulle u t g å med 2 000 kr. för varje län till arvode åt ett kompetent biträde. Betänkandet har för utlåtande remitterats till jordkommissionen, inför vilket det också föredragits, såvitt rör denna j ä m t e en a n n a n erinran mot de förenämnda sju jordbrukskommissionernas organisation. F y r a ledamöter (Ehrenborg, Jansson, Olson och Wohliii) ansågo därvid frågan om berörda anslag icke för n ä r v a r a n d e böra a v kommissionen upptagas till bedömande, under det t r e ledamöter (Johansson, Lindhagen och Pettersson) tillstyrkte en särskild framställning till regeringen, att så länge den n u v a r a n d e organisationen ägde bestånd kommissionerna borde på något lämpligt sät: beredas det sakkunniga biträde, v a r a v de vore i behov. I detta förslag göres därom en hemställan. Skulle med anledning a v detta yrkande eller eljest jordbrukskommissionernas tillgodoseende med erforderligt biträde föranleda de" äskade anslaget, skulle hädanefter statens utgifter för .iordbrukskommissionerna komma att för nästa år kunna beräknas till minst 29000 kr.

2Ö5 3) Statens utgifter för ensittarlagens tillämpning. Uti r i k s s t a t e n är för n ä r v a r a n d e uppfört ett förslagsanslag å 10 000 kr. till bestridande a v kostnader, föranledda av lagen om r ä t t i vissa fall för n y t t j a n d e r ä t t s h a v a r e a t t inlösa under n y t t j a n d e r ä t t upplåtet område. Den som b e g ä r t lösen a v tomtområde kan, n ä r skäl därtill styrkes, på ansökan erhålla förklarande, att kostnader för lantmäteriförrättning, för fastställande av inlöst områdes avskiljande ock för löseskillings fördelning skall bestridas av allmänna medel. Dessutom förordnas för varje län a v länsstyrelsen lämplig person att på anmodan lämna n y t t j a n d e r ä t t s h a v a r e biträde i ärenden angående lösningsrätt. P å ansökan k a n r ä t t a t t kostnadsfritt erhålla även sådant biträde meddelas nyttjanderättshavare, som därav prövas v a r a i behov. I sådant fall skall ersättning åt biträde u t g å av förenämnda anslagna allmänna medel. Det är sannolikt, att ensittarlagen, i den m å n den slutligen blir någorlunda effektiv, ej k a n administreras blott med förenämnda 10 000 kr. Anslaget måste säkerligen avsevärt höjas, kanske flerdubblas. Inför d e t t a senare alternativ är det väl då bättre även u r kostnadsfrågans synpunkt, a t t även ensittarlagens uppgift administreras av staten liksom säkerligen blir förhållandet med nybyggesväsendet och friköpningen av arrendejordbruk. I denna kalkyl beräknas anslaget till åtminstone 20 000 kr. för ett provisorium. 4) Statens utgifter för tillämpning av den norrländska ägostyckningslagen. Denna l a g äger tillämpning i de fem norrländska länen samt Kopparbergs och V ä r m l a n d s län. Länsstyrelsernas prövningar lära k u n n a taga ganska mycket arbete i anspråk. Någon direkt kostnad för staten medför detta icke men indirekt spelar även denna arbetsbörda in vid bestämmandet av storleken å länsstyrelsens arbetskrafter och på detta sätt kommer även denna statsomsorg faktiskt a t t medföra kostnader. Något belopp av länsstyrelsemas utgiftsstat ä r det dock omöjligt att n u kunna gissningsvis överföra på detta konto. Men det m å a n m ä r k a s , a t t om en enhetlig organisation för den sociala jordfrågan åvägabringas, kommer n ä m n d a utgift att avlyftas från länsstyrelsernas utgifter för anställning av erforderligt a n t a l ämbetsmän. . Enligt lagen åligger det sökande a t t förebringa utredning, som hestyrker att ägostyckningen skett i överensstämmelse med lagen. Det s t å r emellertid länsstyrelsen fritt att, n ä r den finner denna uredning ofullständig eller tvivelaktig, av eget initiativ införskaffa annan utredning. Kostnaden därför k a n då t a g a s u r det lilla anslag, som för n ä r v a r a n d e blivit ställt till länsstyrelsernas förfogande för oförutsedda utredningar. Länsstyrelsen i J ä m t l a n d h a r enligt lämnad upplysning anlitat detta anslag för kompletterande u t r e d n i n g a r i förevarande fall. Det är dock även h ä r ogörligt att konstatera beloppet. Utgifterna torde ock hitintills för detta ändamål v a r i t tämligen obetydliga. 5) Statens utgifter för kolonisationsnämnden. Den 11 juli 1918 tillsattes en kolonisationsnämnd för a t t leda provisoriska kolonisationer å statsskogarna i Norrland. Utgifterna för denna n ä m n d utgjorde år 1921 825 000 kr. A v dessa utgifter belöpte sig på administrationskostnader följande belopp:

206 Kolonisationsnämndens Personalens avlöningar jämte reseersättningar Allmänna omkostnader Den lokala

expedition. kr. 25 57-jo-' . ^7QQOO-

arbetsledningen.

Personalens avlöningar jämte reseersättningar kr. 34314.25 Allmänna omkostnader såsom odlingsplaner, syneförrättningar m. m

. i i

r~r\ c ,

Summa kr. 79 570.44

Härtill kommer arvoden och. reseersättningar at nämndens ledamöter, som utbetalas genom statskontoret. Å nämndens expedition har varit anställd en assistent, en bokförare och kanirerare samt ett kvinnligt skrivbiträde. Därjämte hava tillfälliga biträden tid efter annan anlitats. Den lokala arbetsledningen har utgjorts av "fem under hela året anställda byggmästare. Därtill kommer mer tillfälligt anställda biträden.

Kolonisationsnämnden h a r i sitt betänkande föreslagit en fast kolonisationsnämnd för genomförandet a v kommitténs förslag om kolonisation i kronoparkerna inom Norrland och D a l a r n a eller faktiskt så gott som uteslutande i Norrbottens län och Västerbottens läns l a p p m a r k . Kostnaderna för denna nämnd h a r beräknats till: Arvoden för verkställande ledamoten samt övriga ledamöter kr. 11 400 Reseersättningar till nämnda ledamöter och sakkunniga > 7 500 Arvoden till tjänstemän och biträden å expeditionen (en assistent, en kamrerare och kassör, 3 kvinnliga kontorsbiträden och tillfälliga biträden) > 25 074 Expenser , Jg g00 Summa ler. 56 474

H ä r t i l l komma ålders- och dyrtidstillägg. Om h ä r v i d tages i betraktande jämväl den utvidgning av kolonisationsverksamheten, som må bliva en följd av dennas utsträckning till hela landet, torde således för 1922 för en provisorisk central och lokal ledning behövas sammanlagt minst 150 000 kr. 6) Statens utgifter för egnahemsbyrån i jordbruksdepartementet. Till denna provisoriska centralledning u t g å r enligt riksstaten för 1922 26,100 kr. Härtill kommer den andel i departementalsorganisationens kostnader, som k a n belöpa på sociala jordfrågors beredning- och avgörande hos regeringsmakten. r vi-J.i..!,; •-•>

Statens sammanlagda utgifter för den sociala jordfrågan k u n n a således för n ä s t a å r sättas till minst 286 000 + 29 000 + 20 000 + 26 000 + 150 000 eller tillhopa 511000 kr. E n n y enhetlig organisation för sociala jordfrågor bör således också k u n n a r ä k n a med a t t få till sitt förfogande åtminstone n ä m n d a belopp. Den bör från början anordnas försiktigt och u t v i d g n i n g a v tjänstemäns antal ske endast i mån a v verkligt yppade behov. F ö r sagda belopp bör med omtanke kunna ordnas en ledning, som för de uppgifter, vartill beloppet n u användes på skilda håll, blir m e r a intresserad, sakkunnig och effektiv än för n ä r v a r a n d e är fallet, ö k a s uppgifterna avsevärt k a n det naturligtvis icke undgås, a t t ett väsentligt ökat arbete också måste föranleda ökade kostnader. Denna nödvändighet undvikes ingalunda genom att hålla organisationen splittrad i skilda avdelningar,

207 som icke k ä n n a till v a r a n d r a än mindre samarbeta. Det blir riksdagens sak att efter regeringens förslag , avväga, om den anser dessa n y a uppgifter så betydelsefulla, att staten bör underkasta sig de ökade kostnaderna för själva organisationen. I v a d m å n en allmän kolonisationsverksambet i riÉet påkallar ytterligare utgifter för dess förvaltning k a n jordkommissionen för n ä r v a r a n d e som sagt ej med någon sakkunskap bedöma. Endast så mycket må bliva sagt, a t t bibehålles de hittillsvarande verksamheterna med sina spridda organisationer och till dem lägges en ytterligare särförvaltning av kolonisationsverksamheten, k a n en s å d a n anordning icke bliva billigare u t a n sannolikt dyrare, ä n om en förtänksam sammanslagning äger rum. A t t den i varje fall komm e r att hålla de sociala s y n p u n k t e r n a på denna sak nere på ett lägre plan och således måste u n d v a r a mycket av den andliga maktens nyskapade förmåga, detta är visst. P å g r u n d a v vad sålunda under detta kapitel om statens omkostnader anförts hemställes: 1) a t t i proposition till riksdagen m å t t e äskas i tilläggsstaten för 1923 och i staten för 1924 såsom förslagsanslag om möjligt ett fullt tillräckligt belopp för a t t k u n n a på ett omfattande efter behovet avpassat sätt gå till utförandet a v en allmän nybyggesverksamhet i riket; 2) a t t i proposition till riksdagen m å t t e vidare för en enhetlig och effektiv statsorganisation för sociala jordfrågor äskas i tilläggsstat för 1923 s a m t i staten för 1924 ett ordinarie årligt anslag av det belopp, som enligt vad ovan sägs för n ä r v a r a n d e sammanlagt utgår eller tillämnas till främjande av den sociala jordfrågans lösning; 3) att — om en sådan administration, som ovan under 2) sägs, ej redan n u kan medhinnas — den provisoriska organisation, som må vid 1923 års riksdag föreslås för nybyggesväsendet, m å t t e inriktas på att k u n n a utvecklas och avlösas med em sådan definitiv enhetlig organisation som ovan omförmälts; 4) a t t i anslagsväg eller annorledes måtte redan å r 1923 beredas utvägar för förstärkning av jordbrukskommissionerna i de fem norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands l ä n med ett sakkunnigt biträde, på sätt i betänkandet om verkn i n g a r n a av den norrländska uppsiktslagen blivit påkallat.

Hemställan.

D. Ensittarlagens organisation. Enligt lagen den 26 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjande rättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område har införts en särskild ordning för det tillåtna avlösningsförfarandet. Den allmänna expropriationslagens bestämmelser hava nämligen här ansetts icke lämpligen böra tillämpas. Den nya ordning, som således ansetts böra vara vägledande för den första till syftet betydelsefulla sociala jordlagstiftning med tvångsavlösning såsom yttersta medel, har i det förevarande lagförslaget tagits till förebild ehuru med två huvudsakliga förändringar. Det har nämligen ansetts, att staten bör taga ledningen av nybyggesväsendet om hand samt framträda såsom målsman för den angelägenhet som föreligger och för den person som skall tillgodoses. Detta således även vid det expropriationsförfarande, som kan behöva äga rum, när det gäller tillitande av enskild mark. Vidare har det förordnats, att den avlösningsnämnd, hos vilken det huvudsakliga avgörandet ligger, bör organiseras mera med hänsyn tagen till kompetens och förtroende för just det ifrågavarande uppdraget. Ensittarlagen lämnar nämligen uppdraget åt självskrivna personer, nämligen distriktets lantmätare, som tillkallar två närmast boende skiftesgodemän. Enligt förslaget åter skall visserligen också en lantmätare såsom ordförande och två andra ledamöter bilda avlösningsnämnden. Men både lantmätaren och godemännen utses bland personer, som ansetts kunna inom länet och socknarna lämpligen anförtros ifrågavarande uppdrag. Vid de överläggningar inom kommissionen, som ägde rum under första session sistlidne sommar, enade sig samtliga i överläggningen deltagande provisoriskt om dessa förändringar i ensittarlagens metod för det behandlade förslaget om bildande av nya jordbruk. Likaså ansågs att samma omarbetade metod lämpligen borde tillämpas vid tvångsavlösning för frigörelse av arrendebruk, varom även ett omfattande lagutkast i detalj genonidiskuterades under kommissionens första sammanträde. Under sådana förhållanden måste det ifrågasättas, huruvida ej alla dessa tre lagar för sociala ändamål med likartade syften böra i expropriationsavseende organiseras efter samma norm. Det beslöts vid förenämnda sammanträden provisoriskt att föreslå en särskild lag, som medgav den, som ansåg sig berättigad till lösen av tomt enligt ensittarlagen, att för ändamålet få hänvända sig till jordkommissionen i länet. Denne senare skulle då äga taga hand om saken och bringa den till utförande med iakttagande av ensittarlagens bestämmelser. Ännu lämpligare synes dock vara, att ensittarlagen, helst i sammanhang med dess till nästa riksdag uppskjuta ytterligare omarbetning, även

209 I organisationsavseende förändras till likställighet med det nu framlagda lagförslaget. Jordkommissionen skulle således bringa saken till utförande och därvid anlita sådan avlösningsnämnd, som i förevarande lagförslag om bildande av nya jordbruk blivit ifrågasatt. I motiveringen till det senare förslaget (sid. 00 o. f.), har närmare angivits, vilka uppenbara brister, som vidlåda ensittarlagen icke blott med hänsyn till den hjälplöshet, vari den ofta försätter sökande, utan även ifråga om dess avlösningsnämnds beskaffenhet. På grund härav hemställes: att lagen den 29 mars 1920 om rätt i vissa fall för nyttjänderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område måtte, vid dess förestående ytterligare omarbetning, organisatoriskt väsentligen likställas med förevarande förslag till lag om bildande av nya jordbruk; eller, om detta ej kan bifallas, att nyttjanderättshavare tillägges rätt att anmoda jordkommission att å hans vägnar föra talan om tomtens avlösning i enlighet med ensittarlagens bestämmelser.

Jordkonmissionen.

IV.

210 E. Kolonisation genom emigration. Den inhemska kolonisationens yanskligheter.

Befolkningsfrågan.

Uti motiven till förslaget om bildandet av n y a jordbruk inom landet h a r framhållits det begripliga och uppenbara förhållandet, a t t en sådan kolonisation måste planläggas omfattande och givande, så att den k a n erbjuda det svenska folket någonting värdefullt. Följderna a v Europas sammanstörtande h a v a böljat in också över v å r a landamären. Man måste se sig om efter utsikter till räddning. Moder jorden är då n u som i alla tider den första och sista utvägen. Jordbruket är den enda näring, som äger bestånd och varaktighet trots tidsåldrars växlingar och konjunkturers hemsökelser. Det är dock mycket, som reser tvivel även i denna hänvändelse. Åtskilligt skall säkerligen k u n n a åstadkommas. Men man h a r k n a p p a s t rättighet förespegla sig a t t det också blir tillräckligt. Må vi besinna vad det för en allmän svensk kolonisation gäller att genomkämpa. Jordens karghet och det ganska omilda klimatet äro svårigheter, som dock kunna övervinnas. Med Hit och omtanke giva även de små tegarna, insprängda i det svenska urberget, villigt sina skördar åt odlaren. V ä r r e äro de stora omkostnaderna i vår tid, under vilkas börda n y b y g g a r e n och hans familj lätt digna till marken. De obilligaste svårigheterna möta kanske från författningarna och intressena. Över den ringa mannen med de två tomma händerna och en medellös familj sväva hotande och kärlekslöst äganderättens helgd, fastighetskreditens spöke, juridikens ändlösa bekymmer för sina gamla former och deras vakthållning k r i n g det bestående, skogsvårdens företrädesrätt framfor omtanken om människorna, jordägarens ovilja, övriga besittandes likgiltighet, partiernas rivalitet och fiskafängen, budgetens protester, hela h ä r s k a r a n av förhinder uti denna h i n d r a r n a s värld. Visst är, a t t det svenska folket icke bör invaggas uti allt för stora illusioner. Om det då visar sig till sist, a t t fäderneslandet icke har r u m a n n a t än för dem, som redan hava sitt mer eller mindre på det torra, och a t t de senare icke äro vidare angelägna att på något sätt maka åt sig, så uopstår frågan, v a r t de överblivna skola vända sig inom ramen av det mögliga och tillåtna. F ö r kommande generationer gives det ingen a n n a n u t v ä g än att minska barnantalet och för den redan födda generationen ingen a n n a n förhoppning än a t t försöka landa vid en gästvänligare strand eller, såsom det r ä t t och slätt kallas, emigrera. Den förra utvägen synes ganska hopplös, så länge det finnes fattiga människor. Det förefaller som en omtanke för efterkommandes bek y m m e r icke kan skapas annat än under inflytande a v omtanken om v å r egendom. Och ändå reser sig befolkningsfrågan, såsom redan framhållits, likt ett högt berg över myllret av de flacka dagsfrågorna. N ä r m a n finner h u r s v å r t det är a t t bereda r u m för de levande, kan m a n förstå, h u r u mycket vanskligare livskampen kommer a t t te sig

211 för d e r a s t a l r i k a familjer. Denna fråga hör egentligen icke hit, t y den löses kanske a l d r i g förrän den bleka noden tvingar släktena därtill i deras v ä n t a n på något tusenårigt rike. Men på samma gång äger frågan ett stort s a m m a n h a n g med det ämne som n u behandlas. T y den skänker det nödiga perspektivet å t ett förehavande, som tilltror sig a t t trots de mäktiga från ski 11 da håll skickligt utlagda förhindren k u n n a u t r ä t t a något för den jordlösa befolkningen genom en allmän kolonisationsverksamhet i v å r t land. (Jmf. sid. 199.) Återstår således kolonisation genom emigration till främmande länder överblick såsom ett n a t u r l i g t komplement till en kolonisation inom det egna lan- avtie™1gfra' det, som ej räcker till eller förhindras. Man skulle kunna tycka, att åt- fragan" minstone en sådan självhjälp skulle ses med blida ögon av alla dem, som själva fått r u m inom landet, men icke hava plats för a n d r a därstädes. Så är emellertid mera undantagsvis förhållandet. Under de gångna tider, då emigrationens böljor stego förskräckande höga, hade den officiella politiken ingen annan råd än ett barnsligt famlande efter u t v ä g a r att förhindra utvandringen. Den betraktades nästan som ett brott mot fäderneslandet, ett rövande av dess äganderätt till sina barns arbetskraft, även om det själv icke hade någon n ä r i n g vid sin b a r m åt dem. Lyckligtvis fick m a n tillfälle att giva denna stämning u t t r y c k även i människovänliga handlingar. Författningar utfärdades, vilka med r ä t t hindrade samvetslös e m i g r a n t v ä r v n i n g och omänsklig fartygstransportering av u t v a n d r a r n a . E n öppen fråga är dock, vad dessa författningar mest hade a t t tacka för sin tillkomst, det människovänliga syftet eller förevändningen a t t åtminstone på detta sätt kunna hålla en del r y m m a r e fast. Andra förslag gingo mera r a k t på sak och sökte i någon förbudslagstiftning regla till dörren för fädernehuset. Dessa förslag föllo dock till föga på grund av sin omöjlighet. Man började då ana, a t t emigrationen också hade orsaker och så> lättade m a n sitt samvete och sitt bekymmer genom att, ehuru orsakerna voro uppenbara, lägga deras utgrundande i en allmänt aktad mans, statistikern professor Gustaf Sundbärgs hand. H a n offrade alla sina krafter och slutligen sitt liv åt den fruktlösa uppgiften a t t ur mödosamt uppletade siffertal i mängd framtrolla en lösning a v sfinxens gåta. I det p r ä k t i g a sifferbetänkandet i utvandringsfrågan, dagtecknat den 27 september 1913, fanns också ett slutord på t v å och en halv sida. Det innefattade en ödmjuk, mänsklig kapitulation inför det omöjliga, det vackr a s t e stycket i boken utan tvivel. P å den av riksdagsmän och resreringar beställda lösningen svarades i slutordets fem sista rader blott följande: »Det viktigaste botemedlet mot emigrationen är a t t vi för framtiden icke bliva efter, v a r k e n i fråga om ekonomisk företagsamhet eller i fråga om samhälleliga reformer. Men 'att bliva efter', det ligger så djupt i vår tröga svenska natur, att den faran alltid står för oss a t t övervinna.» Det var förbi med förhoppningarna, att vetenskapen skulle kunna upptäcka någon trolldom, som läkte det öppna såret. Redan innan betänkandet avsravs tyckte riksdagen, att det dröjde för länge, samt avlät den 28 maj 1912 en erinran till regeringen, »hurusom m a n i a n d r a länder sökt a t t på lagstiftningens v ä g reglera utvandringen till främmande länder på ett långt mer ingripande sätt än i Sverige». Det gäPde enligt riksdagens uppfattning »att n ä r m a r e reglera verksamheten för utv a n d r a r n a s fortskaffning, så att, utan a t t en berättigad utvandrings-

frihet hindrades, utvandrarnas säkerhet och bästa tillgodosåges och sådan utvandring, som måste betecknas såsom illojal om möjligt förekommes. Därjämte ansåg riksdagen en sådan lagstiftning böra, i den mån det läte sig göra, »söka trygga emigranternas ställning i det främmande landet och hindra att de obehörigt exploaterades eller gingo under». Den 5 december 1914 upptog civilministern (O. F. von Sydow) i statsrådet till behandling både 1912 års riksdagsskrivelse och 1913 års betänkande i emigrationsutredningen. Efter en översikt av de båda dokumentens innehåll framhöll föredraganden, hurusom önskemålet »att kunna motverka en skadlig och illojal utvandring» länge varit föremål för myndigheternas uppmärksamhet. Han erinrade därvid kort om den skadliga emigrantvärvningen för att sedan vidlyftigt och huvudsakligt framhålla, att den nuvarande lagstiftningen icke erbjöd tillräckliga medel för att förhindra utvandring av värnpliktiga, vilka önska undandraga sig sin förpliktelse. Till sist erinrades därom, att i vissa andra länder »mycken omsorg även ägnats åt spörsmålet, att å de orter, där utvandrarna lämna hemlandet, vidtaga praktiska anordningar till utvandrarnas bästa och till emigranttrafikens kontrollerande». Om riksdagens tanke »att söka trygga emigranternas ställning i det främmande landet och hindra att de obehörigt exploaterades eller gingo under» iakttog däremot departementschefen tystnad. Alla dessa spörsmål ansågos vara av delvis invecklad och ömtålig beskaffenhet och beslöt regeringen i anledning därav uppdraga åt socialstyrelsen att inkomma med utredning och förslag till förändrad lagstiftning rörande emigrationen ävensom till de därmed sammanhängande åtgärder i övrigt, vilka kunde finnas påkallade. Ett sådant "utlåtande har ännu icke avgivits. Anledning till dröjsmålet lärer varit det svävande läge, vari dessa spörsmål befinna sig. Först upptogs ett samarbete med Danmark och Norge. Detta lärer brustit på den grund, att de båda sistnämnda länderna drogo sig tillbaka. Härefter har ämnet varit föremål för vissa internationella förhandlingar, i vilka även Sverige tagit del. I samband med behandlingen av arbetslöshetsfrågan vid 1919 års internationella arbetskonferens i Washington antogs bl. a. två resolutioner för reglering av emigrationen nämligen dels upprättandet av en avdelning för emigrationsfrågor vid internationella arbetsbyrån och dels tillsättande av en särskild kommission med uppgift att undersöka, vad som kan göras för att reglera emigrationen av arbetare från ett land till ett annat samt att skydda lönarbetare, som bo i annat land än deras eget. Denna internationella emigrantkommission sammanträdde i Geneve den 2—11 augusti 1921 och har även i år ett sammanträde. Kommissionens arbeten lära ännu ej lett till några påtagliga resultat. Dess ursprungliga arbetsprogram upptar under tio punkter åtskilliga ämnen, som till största delen röra sig om emigranternas avfärd och transport men även innehålla ett och annat om skydd och hjälp för emigranterna i det främmande landet. Frågan om ordnad kolonisation från överbefolkade eller arbetslösa länder uti kolonialländer synes däremot ligga utom kommissionens dagordning. Departementschefens diktamen var således enligt sin ordalydelse ett upprepande allenast av det gamla programmet. Nyheten och det vä-

213 sentliga synes hava v a r i t a t t genom en förbudslag h i n d r a v ä r n p l i k t i g a lämna landet. E t t symptom så gott som något på den förberedda och överhängande världskrigskulturen. Detta blev således det fattiga resultatet av den stora emigrationsutredningens osparda möda. Visserligen h a r emigrationen under världskrisen av flera skäl blivit i stort s ä t t hejdad. E n n y böljegång är dock a t t förvänta. Den ligger redan i luften, och m a n k a n v a r a förvissad om, att vi snart få h ö r a t r a m p e t på den förbjudna svenska jorden av de skaror, som i taktfasta steg begiva sig mot landets gränser för a t t överskrida dem och icke vidare återkomma. Under sådana förhållanden är det icke för tidigt a t t börja t ä n k a något allvarligare över dessa kommande skickelser. Särskilt gäller det a t t upptaga den av en tidigare regering från dagordningen avförda frågan att, såsom riksdagen dock tänkt sig, även e m i g r a n t e r n a s öden i de främmande länderna skola i någon m å n intressera den svenska statsmakten. Det k a n då v a r a förtjänt att påminna om, a t t redan vid 1869 å r s riksdag ifrågasattes en sådan omtanke uti en av revisionssekreteraren Claes Albert Lindhagen i a n d r a k a m m a r e n väckt motion av följande lydelse: »Vår tids måhända viktigaste företeelse är emigrationen, vilken i våra dagar till följd av de lättade kommunikationerna, vunnit en sådan utbredning, att numera hundratusental människor årligen utgå från västra och mellersta Europa för att befolka andra världsdelar. Ehuru även från vårt fädernesland utvandringar länge pågått, är det dock först med sistlidne år, som emigrationen hos oss nått en sådan höjd, att hon tilldragit sig en spänd uppmärksamhet. Orsaken till den då timade stora utvandringen är till stor del att söka uti 1867 års på så många ställen felslagna skörd i förening med den arbetslöshet och det myckna ekonomiska obestånd, som uppkommit genom de senare årens missgynnande konjunkturer. Men man misstager sig utan tvivel, om man härav drager den slutsatsen, att utvandringen i allmänhet är någonting tillfälligt och snart övergående, eller tror, att den kan väsentligen hämmas i sin fortgång. Det hos någon var naturliga begäret att göra lycka samt strävandet att bereda sig och de sina en sorgfri framtid manar människorna att begagna varje tillfälle härtill, som erbjuder sig; och det är nog, att en utvandring till främmande land Tian bereda ett sådant tillfälle, för att den skall med oemotståndlig makt locka dem, som här hemma finna sina förhoppningar eller önskningar i ett eller annat avseende svikna, eller anse vägen härstädes till bärgning och välstånd vara alltför lång eller mödosam. Varje motgång eller hinder här hemma framstår med den nakna verklighetens hela tyngd, under det att från det främmande landet, till följd av avståndet och hoppets lockelser, endast idel lycka hägrar. Ar det nu så, att utvandringen, evad bemödanden än må göras däremot, går sin gilla gång, måste all tanke på att förhindra densamma uppgivas. I stället har man att så mycket som möjligt mildra dess olägenheter, samt tillse, huru utvandringen må kunna vändas till gott för fäderneslandet. För att komma till rätta härutinnan är emellertid oundgängligt, att man ser saken i hans rätta ljus. Utvandringen har hittills framhållits såsom någonting för landet ovillkorligen skadligt, och, då man nödgats medgiva, att hon ej kan hindras, betraktats såsom ett oundvikligt ont. En sådan uppfattning är lätt förklarlig. Sverige lider icke av överbefolkning, utan behöver tvärtom mera folk för att tillgodogöra sina rika tillgångar. Vid sådant förhållande betraktar man naturligen med missmod en rörelse, som berövar landet vad det mest behöver, nämligen arbetskrafter. Men det är därför icke givet, att denna uppfattning är riktig, och den bekräftas ej

Förslag

214 heller av erfarenheten. Betrakta vi t. ex. de länder, som lämnat de ojämförligt största bidragen till utvandringen från Europa, nämligen Storbritannien och Tyskland, så visar sig, att just dessa länder även äro ibland dem, som gått raskast framåt så väl i välmåga som i folkmängdstillväxt. En likartad företeelse visar även Norge, vilket land i förhållande till sin folkmängd lämnat flera utvandrare än de flesta andra, men detta oaktat gjort jättesteg i materiel utveckling samt tillväxt i folkmängd hastigare än Sverige. Denna företeelse är också helt naturlig, när man rätt ser saken. Utvandringen, då hon, såsom säkerligen alltid skall bliva fallet hos oss, håller sig inom måttliga gränser, medför visserligen till en början ganska kännbara rubbningar, men övergår snart till ett normalt tillstånd och blir då i tillfälle att återgälda landet vad hon i andra avseenden berövat det. Så bortför utvandringen, såsom redan är nämnt, folk och arbetskrafter från landet; och, icke nog härmed, hon medtager även ej obetydliga kapitaler. Men när utvandringen blivit normal, ersätter hon landet allt detta genom stegrad företagsamhet och lättade utvägar till försörjning för de kvarblivande. Det yngre släktet möter framtiden med större mod och tillförsikt, då det ser framför sig, huru utvandrarna ständigt lämna rum öppna i arbetarnes leder för dem som komma närmast efter, och kan hysa förhoppning att i värsta fall få utväg till bärgning på annan ort, om det misslyckas hemma. Den större företagsamhet och arbetslust, som härav alstras, ersätter mer än tillräckligt de kapitaler, som utvandringen bortför, och de genom en större utsikt till bärgning framkallade tidigare äkenskapen fylla oupphörligt de genom utvandringen glesnade lederna. P å sådant sätt förklaras helt naturligt den allmänna erfarenheten, att kolonisation och moderlandets livliga utveckling kunna gå i jämnbredd med varandra. En sådan ändrad uppfattning av utvandringsfrågan till överensstämmelse med verkliga förhållandet förändrar även ställningen mellan utvandraren och moderlandet, ävensom uppfattningen av vad som med anledningen av utvandringen bör åtgöras. Utvandraren blir nu icke längre utan urskiljning ansedd såsom den där otacksamt och med glömska av njutna välgärningar övergiver och uppoffrar sitt fädernesland. Han får åtnjuta den förmånen att bliva rättvist och billigt bedömd och att sålunda, i fall han förtjänar det, få fortfarande anses såsom en lika redlig svensk man, som någon annan. I gengäld medför han då över havet en oförändrad kärlek till moderlandet och en tacksam hågkomst av vad det varit för honom; och i stället för att, såsom nu, hejdlöst blanda sig med den första främmande nationalitet, han möter, blir han villig, värdig och mäktig att grundlägga svensk nationalitet och svensk odling på den främmande jorden. P å detta sätt är det som utvandringen kan vändas till fäderneslandets bästa. Folkvandringarna vid medeltidens början, ehuru de knappast kunna jämföras med nutidens folkvandringar, vare sig i avseende å omfång eller deltagarnas antal, bestämde emellertid de särskilda nationaliteternas blivande öde inom Europa, allt efter som vid delningen av landet den ena fick på sin lott större utrymme och rikare näringskällor för sin verksamhet än den andra. Samma slags delning pågår även nu, men med den skillnad att den nu omfattar hela jordklotet och sålunda bestämmer nationaliteternas öde för all framtid ända till mänsklighetens afton. Den nationalitet, som nu icke passar på och sålunda ej får vara med om den stora bodelningen, har ingen framtid att påräkna, utan har på sin lott endast att undergivet avvakta den stund, då hon skall fullständigt uppgå uti den ena eller andra, lyckligare lottade nationaliteten, lämnande ingenting annat efter sig, än ett under tidernas lopp allt mer förbleknande minne. Ännu finnes för vår stam tillfälle öppet att vinna ett förökat utrymme och en utvidgad skådeplats för sin verksamhet; men därtill fordras, att utvandringarna från de nordiska länderna så vitt som möjligt ledas At samma trakt och givas

215 den sammanhållning, att utvandraren icke behöver, såsom nu är fallet, uppgiva sin nationalitet. I nordligaste delen av Nordamerikanska staternas område, såsom i staten Minnisota och territoriet Dacota och uti Storbritanniens därinvid belägna ofantliga besittningar, däribland särskilt de omedelbart norr om Minnisota och Dacota belägna trakterna vid Vinipegsjön, samt floderna Saskatshawan, Assiniboine och den Röda floden, finnas härliga, odlingsbara marker i överflöd. Alla dessa trakter synas, med avseende på sina naturförhållanden, liksom särskilt bestämda att koloniseras av oss nordbor. Inom såväl Förenta Staterna som Brittiska Amerika avlas man om att draga utvandrare till nämnda trakter, för att påskynda landets odling och utveckling; och det behöves endast någon omsorg, för att där bereda ett ytterligare hem för vår nordiska nationalitet, vilken är gärna sedd och högt aktad både i Förenta Staterna och Storbritannien. Härigenom vinnes väl icke någon politisk maktutvidgning eller några direkta hjälpkällor till försvar för vårt land; men vi kunna härigenom, tillhopa med våra stamförvanter, bilda en stor nationalitet, som har en tryggad framtid för sig, samt rädda från undergång vår kultur och det kära tungomål, på vilket vi, så väl som våra förfäder och våra efterkommande, nedlägga alstren av hela vår andliga verksamhet. Den moraliska makt, som härigenom skapas, skall bliva en mäktig hävstång till vår blivande utveckling och jämväl ett kraftigt värn för vårt politiska oberoende. Med hänsyn till vad jag nu anfört, och i betraktande därav att det i allt fall torde vara en plikt för samhället, att i någon mån tillse, att dess utvandrande barn må kunna undgå att vid ankomsten till den nya världen bliva utsatta för elände och undergång, vågar jag hemställa, att riksdagen, för beredande av tillfälle att genom fosterländskt sinnade, upplysta och verksamma agenter söka bringa ordning och sammanhang i utvandringen från Sverige till Norra Amerika, samt förskaffa närmare kännedom om de för svenska kolonier lämpligaste trakter därstädes, ävensom angående de till Norra Amerika utvandrande svenskars verkliga belägenhet, måtte ställa till Konungens förfogande ett belopp, som jag förslagsvis får uppgiva till 10 000 r:dr för innevarande år, och 20 000 r:dr för år 1870.»

Statsutskottet avstyrkte enhälligt motionen på skäl, som motinären i sitt anförande i kammaren sammanfattande sålunda: 1) »att vidtaga åtgärder för befordrande av utvandring utav landets innevånare synéä utskottet svårligen kunna anses med statens verkliga intresse förenligt»; 2) »det förefaller utskottet, som skulle den ifrågasatta undersökningen, huruvida den ena eller andra orten vore mest lämplig att av svenskar koloniseras, icke kunna förväntas lämna synnerlig ledning i detta hänseende» ; 3) »däremot skulle en sådan undersökning föranleda ett moraliskt ansvar, som antagligen icke kunde på ett tillfredsställande sätt mötas» ; 4) »ett lyckligt resultat av utvandring betingas otvivelaktigt mindre av klimatiska och andra naturförhållanden än av utvandrarnas bildningsgrad, deras arbetskraft och ihärdighet med flera dylika omständigheter»; 5) att Kungl. Maj:t redan låtit den 5 februari 1869 i ämnet utfärda en förordning med speciella föreskrifter till emigranters betryggande; samt 6) att i konsulsstadgan finnes föreskrift för konsulerna att gå svenska undersåtar till hända med bistånd och råd, då konsuls tjänsteåtgärd i sådant avseende anlitas. U t i k a m m a r e n höll m o t i o n ä r e n e t t l ä n g r e a n f ö r a n d e , b e l y s t m e d g e o grafiska u p p l y s n i n g a r samt inlett av följande o r d : »För min del har jag aldrig kunnat utan ängslan åse alla dessa förberedelser

216 till utvandring, dessa agentskyltar, dessa tryckta uppmaningar och alla dessa andra åtgärder för att locka befolkningen att övergiva fäderneslandet; och denna ängslan har övergått till verklig ångest, när utvandringen framstått för mig i större skala, såsom då jag sett emigrantskeppen lastas. Emellertid hur allt detta naturligen manat mig till eftertanke angående emigrationens väsende, de lagar hon följer, det inflytande hon kan utöva på vårt lands utveckling samt det mål, vartill hon slutligen skall leda; och utvandringens hastiga tillväxt under sistlidna år har varit ägnad att hos något var väcka en allvarlig uppmärksamhet på ämnet. Emigrationen från Sverige, vilken länge gått i tilltagande, men dock inom måttliga gränser, så att för två år sedan utvandrarnas antal föga översteg nio tusen, uppgick under sistlidna år till en siffra, för vilken man ryggar tillbaka. Denna siffra är visserligen icke ännu bestämt känd, enär uppgifterna härom ännu ej hunnit av statistiska centralbyrån bearbetas; men uppgifterna giva anledning antaga, att utvandrarnas antal under sistlidna år måhända uppgått till 30 000 personer. Exempelvis kan nämnas att den allenast till en del verkställda utredningen för ett enda småländskt län redan giver en siffra av 2 200 utvandrare. Då man tänker över förevarande ämne behöves det emellertid icke mycket begrundande för att finna, att emigrationen omöjligen kan hindras. Man må emot densamma vidtaga vilka åtgärder som helst så står det dock icke i vår makt att hålla den tillbaka. Emigrationen har sin rot i människonaturen som manar en och var att, så gott han förmår, och på genaste väg söka bereda bärgning åt sig och de sina; möta hinder eller svårigheter härför hemma, så försöker han sin lycka på annat håll; och nutidens lättade kommunikationer öppna härför ett vidsträckt fält, varom man fordom ej kunde hava någon aning. Lägger man härtill Sveriges belägenhet, som gör färden till länderna på andra sidan Atlantiska oceanen jämförelsevis lätt och billigt, ett hårt klimat och mångenstädes inom landet svag jordmån, samt slutligen nationallynnet med dess från förfädren ärvda benägenhet för äventyr, så finner man, att utvandringsbegäret har så djupa rötter och så mångfaldiga anledningar, att någon tanke icke ens kan uppstå att genom lagstiftning söka hindra emigrationen från vårt fädernesland. E t t försök på allvar härmed skulle ej blott visa sig maktlöst utan också innebära ett sådant ingrepp uti befolkningens självbestämningsrätt, att försöket lätt kunde spränga samhällsbanden. Ehuru emigrationen sålunda ej kan hindras, är det därmed ej sagt, att den ju icke kan i viss mån inskränkas samt hållas inom måttliga gränser; men enligt min övertygelse finnas härför endast två verksamma medel. Det ena av dessa är att genom förbättrade kommunikationer och en mängd andra kloka anordningar söka bringa det därhän, att landets innevånare kunna så lätt och förmånligt som möligt göra sig dess rika tillgångar till godo. Det andra medlet är att bibringa befolkningen en klar insikt om omigrantförhållandena och utvandrarnas verkliga ställning. Om nu så är, att emigrationen icke kan väsentligen hindras, så uppstår frågan: vad bör åtgöras för att vända densamma till gagn för fäderneslandet?»

Under debatten yttrade sig ett par talare med ett visst hån över framställningen, men detta tillbakavisades av två andra medlemmar i kammaren. Ingen yrkade bifall till motionen och saken föll för den gången. Förmodligen ytterligare ett av dessa »försummade tillfällen», som någon påstått varit den svenska politikens särmärke under sekler. Vid samma riksdag förelågo flera andra motioner, samtliga med syfte att på något sätt hindra emigrationen. Således det vanliga programmet. Ingen av dessa framställningar ledde heller till någon åtgärd. De

217 ansågos tillgodosedda genom regeringens den 5 februari 1869 utfärdade förordning i ämnet. Uti »Studier i Sveriges statskunskap» av professor Wilhelm Erik Svedelius» (del I, sid 379 o. f. samt 401 o. f.) ägnades emigrationsfrågan en ganska vidsynt uppmärksamhet. Där riktades ock uppmärksamhet åt förenämnda motion. Det säges om den bland annat: »En sådan tanke uttrycker den aktningsvärdaste fosterlandskärlek, som vågar tänka stort om fäderneslandet, och saken vore förträfflig om blott tanken kunde fullt motsvaras av verkligheten. Men det är fara värt att denna motsvarighet knappt kan påräknas.» Författaren yttrar emellertid vidare: »Om således en omvårdnad om våra landsmän i Amerika med sådant syftemål, som här sattes ifråga, är förenat med svåra betänkligheter, kan en sådan omsorg i alla fall hava sina goda skäl nämligen ur synpunkten av utvandrarnas eget intresse med avsikt att räcka dem en hjälpsam hand. Den invändningen håller icke stånd, att utvandraren, som övergav sitt fädernesland, har förverkat sin rätt till fäderneslandets välvilja.» Svedelius avslutar sin redogörelse med följande ord: »Det på riksdagen väckta förslaget möttes av ett obegripligt missförstånd, i det att några betraktade detsamma såsom beräknat att befordra utvandringens tillväxt, där yttrades sådant som att man icke ville giva exportpremier åt utvandringen o. s. v. Motionärens ord och hela framställning gåvo dock platt ingen anledning att så uppfatta saken. Snarare kan syftemålet jämföras med det, som ligger till grund för de kungliga förordningarna 1864 och 1869, av vilka den senare utkom i samma dagar, då motionen framställdes. Saken vann icke på långt när den uppmärksamhet som densamma förtjänade. Statsutskottet avstyrkte motionärens förslag efter en mycket knapphändig motivering och frågan förföll genom båda kamrarnas beslut.» J o r d u n d e r s ö k n i n g e n s v ä r m l a n d s u t r e d n i n g å r 1915 y t t r a r o m j o r d f r å - Värmlandsg a n och e m i g r a t i o n s s p ö r s m å l e t u t a n m e n i n g s s k i l j a k t i g h e t f ö l j a n d e : undersokningen

»Jordfrågan har enligt sakens natur blivit sammanknuten särskilt med emigrationsspörsmålet. Bakom emigrationen ligger nämligen alla dessa misstämningar hos folket, som pläga sammanfattas under benämningen 'olusten i landet'. Emigrationen har varit föremål för en vidlyftig, nyss avslutad utredning under ledning av professor G. Sundbärg. Betänkandet i ämnet har för sin del kommit till det resultat att det i all synnerhet äro missförhållandena inom jordbruket, som för närvarande egentligen förklara emigrationen från vårt land samt att det därför är framför allt denna näring, som man måste ägna uppmärksamhet. Betänkandet har emellertid, ganska förklarligt för övrigt, väsentligen begränsat sig till att i möjligaste mån söka återgiva det verkliga läget samt i fråga om önskemål och åtgärder för framtiden allenast antytt några riktlinjer i varjehanda ämnen. Även i detta ligger sålunda en uppfordran för de speciella utredningarna att här taga vid och söka åstadkomma något. E t t viktigt rättesnöre är därvid obestridligen det uttalande, varmed Sundbärg avslutar sitt betänkande, nämligen att det viktigaste botemedlet mot emigrationen vore, att vi för framtiden icke bliva efter varken i fråga om ekonomisk företagsamhet eller i fråga om samhälleliga reformer. I denna anvisning ligger väl dock inneslutet det ännu större önskemålet, att det svenska folket i omnämnda avseenden vinnlägger sig om att gå i spetsen, att vara, icke såsom det blivit sagt, ett släkte med lysande ansatser någon gång och försummade tillfällen merendels, utan ett folk, som är benäget för initiativ och

1915.

218 mäktigt av vilja att fullfölja dem, detta så väl i det dagliga och lilla, vars summor göra de stora talen, som ock i de bredare, vägledande ansatserna. Möjligheten till ett dylikt uppvaknande ligger i mäktiga lagar på djupet av dt>n svenska folksjälen och väntar på sådden. Mången skulle gärna för sin egen upplysning uti emigrationsutredningen velat finna någon framställning om de olika uppfattningar i emigrationsfrågan, som i dess olika skeden i vårt land gjort sig gällande. Det är förklarligt, att utredningen ej kunnat inlåta sig på allt möjligt och därför helst velat begränsa sig till sådana saker, som kunna hava positivt värde för själva uppgiften. Emellertid kan ett studium utav de famlande försöken att komma till rätta med denna sak även leda till ett ingående på det viktiga spörsmålet, huruvida emigrationen ur vidare synpunkt är enbart en skadlig företeelse eller om den icke kan vara lika mycket till gagn för det egna landet. Denna sak har utredningen också knappast inlåtit sig på. Det har fattat sin uppgift vara att främst utreda orsakerna till emigrationen samt i övrigt respekterat det allmänna önskemålet, att den alldeles kunde upphöra.»

Sedan värmlandsutredningen härefter redogjort för 1869 års uppslag fortsätter den på följande sätt: »De synpunkter, som sålunda år 1869 gjordes gällande, kunna säkerligen icke frånkännas betydelse även för vår tid. I stort sett äro orsakerna till emigrationen uppenbara och behöva icke någon utläggning. Det är strävan att kunna få en bättre ekonomisk ställning, som lockat och fortfarande kommer att locka här som alltid. Den omfattning, i vilket människorna komma sig för med detta och vilka vägar de taga, beror givetvis åter på psykologiska orsaker eller mera tillfälliga omständigheter. Vissa nationer, släkter eller individer sakna initiativ eller förmåga till ett sådant företag och kvarbliva därför ofta även i det största elände. Att skandinaverna så föga tvekat att taga detta stora språng ut i det okända, är måhända ett kynne ärvt från förfäderna. Fordom gingo de i viking och sökte på detta sätt mera värme och bättre boningsorter än de funnit i detta solfattiga land med en sparsam jord mellan berghällarna. Med utnyttjande av den kraft, som det karga och arbetsamma livet här uppe förlänat dem, grundlade de det Ryska riket, befolkade Normandie och England, varifrån deras ättlingar gingo vidare och koloniserade Nordamerika, Sydafrika och Australien.» Den svenska befolkningens skilda lager har på olika sätt gripits av utvandringen. Det har utrönts genom emigrationsutredningen, att utvandringen till främmande land mest ägt rum av den jordbrukande befolkningen. Detta kan vara ganska förklarligt. Bondens övertaliga söner och döttrar med sin vana vid större frihet och självständighet valde mera ogärna den svenska industrien utan sågo hellre bort till förhoppningarna på andra sidan havet och särskilt de stora jordbruksmöjligheterna därstädes. Från denna samhällsklass kunde även lättare anskaffas erforderliga medel för resan. Inhysningarna, backstugusittarna och delvis torparnas familjer, mera vanda vid beroendet och med smärre ekonomiska resurser, kommo oftast ej längre än till industrien inom landet. Det kan möjligen ännu ha sin betydelse att sammanföra skandinavisk nationalitet i kolonialländerna. Säkerligen är tiden dock försutten att göra det i samma omfattning som 1869 ärs motionär tänkt sig och det kommer för övrigt ej att göras något därför. Men oavsett detta kan det icke vara alldeles bortrunnet blod från det gamla landet, det som blandar sig med främmande folk uti den stora sista folkvandringen. Ur detsamma växa upp traditioner och minnen, som utgöra band även de i tidens historiska utveckling. Även uti detta har landet

219 e t t kulturvära för kommande tider så länge det behöves. När krigen upphör, och nationerna allt mera förbrödrats, då komma dessa vandringsspörsmål för de särskilda länderna icke att göra samma nedslående intryck hos de kvarblivandet som nu tillmätas desamma. Fortfarande bör man sålunda kunna taga emigrationen såsom sådan med någorlunda jämnmod. Skuggsidan ligger däri, att ej alla åldrar i lika mån utan företrädesvis de livskraftigaste bidraga till utvandringen och att tyngdpunkten i samhällslivet förlägges allt för mycket till städerna. Såsom oavvisligt mål kvarstår i varje fall att söka bereda så goda utkomstmöjligheter inom landet att de som hava lust och förmåga att emigrera ej finna någon uträkning däri och att de, som sakna sådan lust och förmåga men i alla fall hava en ganska hopplös framtid, kunna emotse den med större förhoppningar. E t t sådant arbete blir så mycket nödvändigare, som det sannolikt kommer en tid, då även kolonialländerna blivit befolkade och nya kolonister i större utsträckning ej kunna finna utkomst. Då måste det egna landet sörja på något sätt för hela sin folkökning. Även detta bör icke vara hopplöst. Nödvändigheterna pläga skapa utvägarna.»

Hösten 1921 sökte jordbrukaren Olov Dahlquist från Californien verka för en tanke, som i mindre skala påminde om 1869 års initiativ. Vid ett sammanträde den 22 november med intresserade personer 1 beslöts efter överläggning uttala såsom lämpligt, att två av de närvarande 2 gemensamt ingingo med en framställning till regeringen i utrikesdepartementet i huvudsaklig överensstämmelse med en vid sammanträdet diskuterad promemoria. I anledning härav avlämnades till Konungen under samma dag en inlaga av följande innehåll: »Fortfarande pågår och kommer säkerligen i långa tider att pågå en utvandring av svenskar, som söka i andra länder och särskilt i Amerika vinna boplatser för idkandet av jordbruk. Någon omtanke om dessa emigranters framfärd i det nya landet har hitintills aldrig ägnats dem av den svenska styrelsen. Man har nöjt sig särskilt under tiderna för den väldiga emigrationen med att ordna kontroll på emigrantvärvningen och emigranternas behandling under överfarten till den nya världen. Vid 1869 års riksdag väcktes emellertid av dåvarande revisionssekreteraren, sedermera justitierådet Claes Albert Lindhagen en motion om en dylik omtanke från den svenska statsmaktens sida. Han erinrade, att emigrationen såsom grundad i människonaturen icke kunde förhindras och därför borde, i den mån den var oundviklig, i stället vändas till gagn för fäderneslandet och den utvandrande. Hans plan gick ut på, att skapa ett sammanhängande helt svenskt eller helst skandinaviskt bosättningsområde på av honom utpekade platser från Atlantiska havet till Stilla Oceanen. Oavsett detta betonade motionären, att det i varje fall vore en plikt för samhället att i någon mån tillse, 'att dess utvandrande barn må kunna undgå att vid ankomsten till nya världen bliva utsatta för elände och undergång'. Riksdagen gav emellertid förslaget ej något understöd, vilket efteråt beklagades av bl. a. professor V. E. Svedelius i hans utgivna studier i Sveriges Statskunskap. D e t synes icke vara annat än rättvisst och förtänksamt både ur utvandrarnas och det svenska samhällets synpunkt, att någon sådan uppmärksamhet omsider ägnas åt utvandringen för jordbruksändamål. Kan därmed också förenas någon 1 Närvarande vid sammanträdet voro: Jordbrukaren Olov Dahlquist, generalkonsul Fredrik Grönvall, generaldirektören i Socialstyrelsen Gunnar Huss. jordbruksminister Sven Linders, borgmästaren Carl Lindhagen, direktörsassistenten Bengt Ljungberger, attachén hos svenska beskickningen i Mexiko och Havanna Bror Martin samt direktören A. Kristiansson. — 8 Lindhagen och Dahlquist.

^rsisg

220 samling av svenska jordbrukare på samma plats bör detta icke vara annat än en nyttig uppgift, värdig den svenska staten. E t t nytt uppslag i sådant syfte har nu väckts av en av det svenska jordbrukets framgångsrikaste pionierer i Californien herr Olof Dahlquist bördig från Malmö, där fadern tidigare ägnat ett uppmärksammat intresse åt allmänna angelägenheter. Han har ingående lärt känna de svenska jordbrukarnas naturliga begåvning att bliva banbrytande på uppodling av nya platser och känslan samtidigt av sambandet med det gamla fäderneslandet har hos honom väckt intresse för liknande framtidsbilder, som föresvävade 1869 års motionär. Särskilt har på honom gjort ett djupt intryck den lättsinnighet och vårdslöshet, varmed man för några år sedan låtit svenskar emigrera till Brasilien för att helt enkelt förgås. Han var själv i Brasilien vid den svenska emigrantångarens ankomst dit med de olyckliga och fick därvid en stark förnimmelse av företagets planlöshet. Det är så mycket mera angeläget, att även detta initiativ tillbörligen beaktas, som svenska regeringen för närvarande tillsatt en jordkommission för att utreda möjligheterna att skapa nya jordbruk för de jordbruksarbetare och industriarbetare, vilkas fallenhet och håg står till jordens brukande på egna jordbruk för att därmed vinna en självständig utkomst. Inom kommittén har även väckts förslag, att den bör ägna någon uppmärksamhet jämväl åt den utländska kolonisationen. Inom exempelvis Tyskland ägnas stor omtanke åt denna sak från statsmaktens sida. Herr Dahlquist har besökt olika trakter i Nord-, Central- och Sydamerika för att finna ett ännu mera lämpligt jordbruksområde än Californien. Han fann då ett område i Mexico, som enligt hans uppfattning och erfarenhet lämpade sig bäst för nordbor bland alla av honom besökta områden. Då mognade också hos honom insikten, hur lämplig denna trakt Var för en samlad svensk kolonisation, vilken sedermera i sin ordning kunde framkalla ett varuutbyte med Sverige utan fördyrande mellanhänder. Detta område är Sonora, beläget inom den mexikanska staten vid den Californiska viken av Stilla havet ej långt från den amerikanska gränsen. Den erbjuder obegränsade arealer av jord, bestående av vulkanisk aska och deltaslam. Denna jord tillhör till större delen den mexikanska staten (government land) och är belägen mellan staten Sonoras huvudstad Hermosillo och havet, där i den lilla hamnstaden Guyamas finnes en utmärkt hamn. Man kan förvärva marken på billiga villkor från enskilda och gratis från staten utan de insnärjande kontraktsbestämmelser, som pläga dikteras av de nordamerikanska jordkompanierna. Järnväg går redan inom området. Det har regnperiod mellan slutet av maj och slutet av augusti. Konstbevattning är dock den säkraste metoden och erhålles härvid vattnet genom pumpning från det vattenstånd, som överallt finnes inom fjorton fot från jordytan. Vad som helst kan odlas och för närvarande lägges mest an på majs, vete och bönor. Alla slags sydfrukter kunna ock med fördel odlas. Klimatet är hälsosamt och lämpat för nordbor. Inga naturkatastrofer, såsom hagel, jordbävningar, vattuflöden etc. hota i denna trakt. För främjandet av det nu ifrågasatta förslaget är emellertid en medverkan från den svenska statsmaktens sida erforderlig. Den skulle närmast bestå däruti, att svenska beskickningen i Mexico erhölle instruktioner att för sin del undersöka förhållandena och sätta sig i förbindelse med de mexikanska myndigheterna för att giva frivilliga svenska emigranter råd och stöd med hänsjm till den tilltänkta bosättningen. Tillika bör herr Dahlquist, som nu omedelbart ämnar förflytta sitt eget jordbruksarbete från Californien till ifrågavarande trakt, erhålla någon officiell fullmakt med stöd av vilken han kan med fördel inleda underhandlingar med de lokala myndigheterna, med vilka han för övrigt redan trätt

221 i förbindelse. Herr Dahlqvist åtager sig därvid också att bliva en hjälpreda för de svenska emigranterna på ort och ställe, vartill han är villig utan ersättning. Till detta officiella initiativ synes sedermera även böra anknytas någon åtgärd för att bringa svenskar, som ämna emigrera, kännedom om de möjligheter som sålunda kunna beredas dem inom ifrågavarande koloniområde. Det bör tilläggas, att anledning finnes till antagande, att mexikanska myndigheterna med större tillfredsställelse emotse och understödja emigration från ett mindre land och i all synnerhet från Sverige, vars jordbruksfolk är känt för sin duglighet, än från de europeiska stormakterna, med vilka man alltid fruktar komplikationer. Undertecknade våga med åberopande av ovannämnda förhållanden hemställa, huruvida ej nu till en början något initiativ i ifrågavarande avseende möjligen kunde förväntas från svenska regeringens sida. Denna framställning b a r v a r i t utställd på remiss till åtskilliga vederbörande. Även i jordkotmmissionen h a r redan i början av dess tillvaro uti en av- Jordkoml ä m n a d promemoria över kommissionens uppgifter bland dem inregi- missionen, s t r e r a t s ett svenskt deltagande i lösningen av världssamhällets jordfråga. Därvid ifrågasattes bland annat »att från svensk sida skulle göras gällande, att kolonialländer ej få tillhöra vissa stater utan böra dessa länders tillgång på jord vara tillgänglig för alla staters medborgare eller ock utransoneras mellan alla nationer». (Del I sid. 320—821.) Vid behandlingen inom kommissionen av frågan om n y a jordbruk fullföljdes nämnda uppslag i viss mån genom hemställan: att kommissionen, i sammanhang med förevarande betänkande om inrikes kolonisation, måtte tillika förorda ett organiserande i kolonisationssyfte av den emigration, som, oavsett statens åtgärder för den inre kolonisationen, ändock söker komma till stånd på grund av den senares otillräcklighet. Denna framställning fann kommissionen sig ej böra biträda. ^ F ö r n ä r v a r a n d e pågå mångenstädes i världen förberedelser i emigrationssyfte. Det är i synnerhet de utpinade europeiska folken samt den trångbodda gula rasen, som v ä n t a s inom den närmaste tiden göra livl i g a insatser på detta område. Det k a n ha sitt intresse särskilt omnämna, a t t för närvarande intresset för u t v a n d r i n g är stort inom alla samhällsklasser i Danmark. Föreningar bildas i utvandringssyfte, andra för att lämna bistånd. »De samvirkende Fagforbund» h a r också satt sig i gång. F r å n många sidor k r ä v e s ett aktivt ingripande från staten i syfte, a t t denna icke blott lämn a r upplysningar om de faktiska förhållandena u t a n ock under en eller a n n a n form a v ekonomiskt bistånd söker främja utvandringen och särskilt direkt deltager i planläggning och verkställighet av kolonisationsföretag. Folketingsmannen Dr. Fraenkel h a r väckt förslag om ett hemligt riksdagssammanträde för a t t n ä r m a r e undersöka, huruvida det finnes stämning för att upptaga spörsmålet om statsunderstöd till utvandring. Mötet väntas a t t bliva hållet under den närmaste tiden. Dr. Fraeenkel anser, a t t en så stor årlig u t v a n d r i n g som den danska — 7—8 000 och i å r sannolikt 11000 — icke bör äga r u m planlöst; utvandringen bör koncentreras mera till vissa platser i kolonier, enär detta skulle v a r a till största gagn ock för hemlandets handel och industri. I

222 utrikesdepartementet ä r u p p r ä t t a d en särskild byrå, som är ivrigt sysselsatt med att införskaffa och meddela upplysningar. E n förening på 50 unga danska affärsmän, ingenjörer och lantbrukare skall i höst utv a n d r a till P a r a g u a y för att där u p p r ä t t a en kolonisation. Dessa h a v a dock kunnat tillskjuta ett kapital på 4—5 000 kr. för person förutom resekostnaderna. F a t t i g t folk måste hjälpas på annat sätt. Nyligen h a r offentliggjorts en plan för dansk kolonisation på Madagaskar ef ter of ficiell inbjudan från franska beskickningen i Köpenhamn. Planen h a r v a r i t förberedd i flera månader. Den har väckt stort uppseende och skildras såsom mycket tilltalande. Det lärer meddelats i pressen, a t t danska regeringen skulle tillsatt en kommission för emigrationsfrågan, men detta förnekas från det danska utrikesministeriet. Det är givet, att en bosättning i ett främmande land helst i dessa •tider är, även om. jord åtkommes gratis och klimatet är gott, dock förenat med stora vanskligheter. E n god förberedelse är nödvändig. Kirunaarbetarnas öde bör i varje fall icke få återupprepas. De naturligastekolonisationsorterna för svenskar numera synes v a r a Canada, Sydamerikas högländer samt Sibirien, Möjligen även andra trakter. Till Australiens fastland lärer eftersträvas skandinaviska kolonister, men klimatet lär v a r a mördande på de ifrågasatta platserna och syftet anses v a r a att u n d a n t r ä n g a en japansk invandring. Med sådana planer bör man se upp. HemUnder erinran om emigrationsutredningens sista ord, hurusom faran atäiian. »att bliva efter» ligger djupt rotad i vår svenska n a t u r , hemställes såsom komplement till en otillräcklig inre kolonisation: att ett övervägande måtte från regeringens sida äga rum, i vad mån de svenska undersåtar, som i brist på utrymme, framtid eller god vilja inom det egna landet nödgas i kolonialländer söka sig en löftesrikare utkomst, kunna genom svenska statsmaktens medverkan vägledas till lämpliga boningsplatser och beredas utvägar för givande kolonisation därstädes, helst i samlade jordbrukskolonier.

F. Infordrat yttrande över kolonisationskommitténs betänkande. Jordkoinmissionen h a r anmodats a t t avgiva yttrande över kolonisationskommitténs betänkande om kolonisation i Norrland och Dalarne. Det torde få a n t a g a s såsom givet, att detta yttrande bör begränsas till de första och tredje avdelningarne i detsamma. Inom kommissionen har framhållits såsom ett förhinder för avgivande av ett betänkande om nya jordbruk, att kommissionen bort därförinnan eller åtminstone samtidigt avgiva förenämnda yttrande. Det synes dock tämligen uppenbart, att kommissionen först bör reda ut sitt tänkande i ämnet för egen del, innan den kan v a r a beredd att y t t r a sig om ett a n n a t betänkande i enahanda ämne. H a r kommissionen klargjort för sig v a d den själv ämnar föreslå, blir det en jämförelsevis överkomlig sak a t t y t t r a sig över kolonisationskommitténs förslag. Intet hinder föreligger emellertid, att detta sker på samma gång. Då denna tankegång legat till grund för det nu avlämnade förslaget I, behöver till svar å remissen huvudsakligen allenast åberopas innehållet i förslaget. Av lagtexterna framgå de skiljaktigheter, som förekomma, och i m o tiven till förslaget h a r i m å n g t och mycket kolonisationskommitténs bet ä n k a n d e åberopats, vunnit instämmande eller bemötts. De skiljaktigheter, som känneteckna förslaget till skillnad från kolonisationskommitténs med stor omsorg utarbetade betänkande, kunna huvudsakligen samm a n f a t t a s i följande erinringar med förbigående av detaljer, rörande vilka hänvisas till förslaget och dess motivering. Med den uppfattningen, att en allmän nybyggesverksamhet för hela riket bör från början åtminstone planläggas, följer att det nu framlagda lagförslaget erhållit en vidare r a m och föranletts att taga hänsyn till landets skilda förhållanden. Någon anledning synes icke heller föreligga a t t åstadkomma skilda lagar med olika riktlinjer för detta ändamål. Detta förhindrar icke, att i själva utförandet olika metoder k u n n a lämpligen tillämpas för olika trakter eller för jord av olika kameral n a t u r . I övrigt må anmärkas, a t t kommitténs betänkande synes träffat allt för reglementerande bestämmelser gent emot nybyggarna. Det vore väl om de kunde lättas något. Vidare h a r i förslaget ej godtagits kommitténs hemställan att tillägga n y b y g g a r n a endast trettio års r ä t t till husbehovsvirke på kronoparken. E n viss tvekan har ock uttalats emot, a t t icke under några förhållanden skulle medgivas tillägg av ett skogsområde a n n a t än till en viss mindre del. Emot betänkandets tredje avdelning om enskild jord måste enligt den uppfattning, som i detta förslag gjort sig gällande, anmärkas^ som en grundväsentlig brist, a t t kommittén icke ingående behandlat frågan om

jordanskaffningen och icke ens övervägt spörsmålet om expropriation såsom ett yttersta medel. Norrlandskommitténs förslag i sådant avseende, framlagt så tidigt som 1904 och ännu ej prövat, har gått kommittén spårlöst förbi, vilket också hände egnahemssakkunnige. Enligt förevarande förslag har det ansetts, att det icke kan bli något allvar med kolonisationen å enskild jord, om icke bakom ligger möjlighet till expropriation, som driver på och framkallar godvilliga jordöverlåtelser till rimliga priser. I varje fall blir utan en sådan möjlighet den jordlösa befolkningen i mången trakt utestängd från odlingsmark, som fortfarande kommer att ligga obrukad. Detta var som sagt även norrlandskommitténs uppfattning och samma mening har gjort sig gällande runt om oss i världen. För möjligheter att kolonisera de godartade myrmarkerna i norra delarna av riket måste man ock erinra sig, hurusom på dem statsjord, bolags jord och bondejord ofta ligga hopblandade eller i samfällighet. Även denna härva måste lösas på något sätt. Detta kan säkerligen i erforderlig utsträckning godvilligt ske endast under det väckande inflytandet av en expropriationslag, som sträcker sig även till ett sådant ändamål. Man måste också ifrågasätta, om det är rimligt, att sådana odlingsmarker på bondejord, som ligga avlägset belägna och uppenbarligen ej kunna inom Överskådlig tid bliva tagna i bruk, skola på detta sätt praktiskt taget för all framtid ligga under död hand. Svårigheten ligger här naturligtvis uti avgörandet, när en odling må antagas inom rimlig tid kunna komma till stånd eller icke. Men detta avgörande måste ändock någon gång träffas. Det kan slutligen ifrågasättas, huruvida främjandet av kolonisation å bondejord genom hemmansklyvning mellan barn och stärbhusdelägare, skall i dessa tider någorlunda kunna främjas utan ganska beslutsamma åtgärder. Denna erinran träffar även det förevarande förslaget, som i anseende till ärendets brådskande beskaffenhet ej medhunnit närmare överväga denna maktpåliggande angelägenhet. I organisationsfrågan strida de båda förslagen i själva verket icke emot varandra. Kommittén har tvärtom medgivit, att en enhetlig handläggning av de sociala jordfrågorna måste vara att förvänta. För att ej gå i vägen för ett sådant mål har kommittén inskränkt sig till att förorda allenast en provisorisk organisation. Det enda, som därvid kan anmärkas, är att det varit önskligt, om den enhetliga organisationen kunnat komma till stånd redan nu och ej behövt ersättas av tillfälliga anordningar, som lätt förvirra begreppen och, när allt kommer omkring, verka splittrande och resa hinder mot ett framtida samlat och målmedvetet framträdande.

Särskilt yttrande av herrar Johansson och Pettersson: Vid behandlingen inom jordkommissionen av förslag till »lag om stats' åtgärder för bildande av nya jordbruk (å enskild mark)» hava vi icke kunnat helt ansluta oss till något av de angivna förslagen, och få vi därför i korthet uttala vår särmening. I det stora hela instämma vi uti det av herr ordföranden Lindhagen avgivna lagförslaget, då detsamma enligt vår mening är förtjänt att läggas till grund för en lagstiftning i ämnet. Dock vilja vi anföra följande avvikelser från herr Lindhagens förslag: Beträffande först i lagförslaget föreskrivna servitutsrätter, som utan särskild inteckning skulle vila å den givande fastigheten få vi framhålla, (utan att därmed bestrida att en sådan anordning i vissa fall kan vara nödvändig) att fastigheter, där servitutsåtgärder måste vidtagas, först i andra hand böra tillitas. Vidkommande 12 § som börjar: »Ifrågakommer utbrytning av flera närliggande nybyggen bör», anse vi att ordet »bör» skall utbytas mot ordet »kan», då enligt vår mening inrättandet av gemensamma skogsallmänningar kan i sig innebära fröet till framtida tvistigheter nybyggena emellan. Alltså bör enligt vår mening endast i undantagsfall gemensamhetsskogar avsättas. Den i 13 § föreslagna utbrytningen av stödskog för nybyggena, anse vi böra uteslutas av följande skäl: För det första böra de utbrutna jordbruken läggas å sådana platser och bliva så stora, att en familj å sådant jordbruk skall kunna försörja sig utan biinkomst av stödskog, och för det andra anse vi att utbrutet jordbruk med stödskog skulle bli för dyrt att lösa för den blivande nybyggaren. För staten att hava »mindre» sådana skogsområden insprängda här och var i de olika landsdelarna skilda från statens övriga domäner, anse vi icke tillrådligt ur administrativ och skogshushållningssynpunkt. Rörande frågan om avlösningsorganisationen äro vi icke i tillfälle att uttala vår slutliga mening. Dock vilja vi framhålla, att avlösningförfarandet bör kunna provisoriskt lösas för närvarande. Skulle i framtiden en friköpningslag bliva antagen som möjliggör för torpare och arrendatorer att friköpa sina arrenderade hemmansdelar och hemman, bör en organisation skapas omslutande samtliga för jordavlösning och även för andra sociala jordfrågor antagna lagförslag. Ett förslag i sådan riktning är det av herr ordföranden Lindhagen framlagda. Vad slutligen angår framställningen om kolonisation genom emigration hava vi ej funnit anledning att i detta sammanhang inlåta oss på detta ämne.

Jerdkommissionen.

IV.

Norrlandskommitténs

förslag

till

expropriationslag.

Förslag till

Lag angående Yissa åtgärder för beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter. För Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län stadgas som följer: 1 §. Inom varje län skall finnas en kommission med uppgift att till främjande av jordbruksnäringen vidtaga de i denna lag föreskrivna åtgärder. Denna kommission, som benämnes jordbrukskommission, skall bestå av en ordförande och två ledamöter, vilka samtliga utses av Konungen för en tid av tre år. Därjämte skall för nämnda ändamål i varje särskild kommun tillsättas en jordbrukskommitté av minst tre, högst fem personer, vilka väljas i den ordning, som för utseende av gode män vid lantmäteriförrättning är stadgad. Där hinder icke möter, skall valet förrättas vid ordinarie kommunalstämma i december. 2 §.

Yppar sig inom någon kommun efterfrågan på odlingslägenheter, skall jordbrukskommittén hos kommissionen anmäla förhållandet med angivande av de odlingslägenheter, vilka anses lämpliga att i den ordning nedan sägs för uppodlande tagas i anspråk. Har sådan anmälan skett, eller finner kommissionen eljest, att efterfrågan förefinnes, söke kommissionen genom underhandlingar med vederbörande jordägare åvägabringa frivilliga avtal om avstående av lämplig odlingsmark. 3 §.

Kan ej, på sätt i 2 § sägs, tjänlig mark erhållas, äge kommissionen väcka fråga därom, att erforderliga odlingslägenheter skola i den ordning nedan sägs av vederbörande jordägare mot lösen avstås. Skyldighet att avstå jord, såsom nu är sagt, åligge allenast bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken icke har sitt bo och hemvist på den fastighet, å vilken den till avstående ifrågasatta marken är belägen, samt uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen.

227 4 §.

Vid bestämmande av den mark, som enligt 3 § bör avstås, skall iakttagas: att endast sådan odlingsmark tages i anspråk, som med hänsyn till läge, ytvidd och jordens beskaffenhet lämpar sig för upptagande till jordbrukslägenhet ; att en var av sålunda utsedda jordbrukslägenheter, som erhåller odlingsmark av den omfattning, att lägenheten lämpar sig för drivande av självständigt jordbruk, tillägges jämväl ett för husbehovet avsett skogsområde till den omfattning, som stadgas i lagen, innefattande särskilda bestämmelser om ägostyckning inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län; samt att jord ej får tagas i anspråk, där den erfordras till tomt eller upplagsplats eller kan anses behövlig för industriell anläggning, som finnes å den fastighet, vartill jorden hörer, eller där dess avstående på grund av särskilda omständigheter skulle tillskynda ägaren synnerlig olägenhet. 5 §. Vill kommissionen väcka fråga om jords avstående enligt 3 §, skall kommissionen låta uppgöra karta över den jord, vars avstående äskas, samt lämna jordens ägare tillfälle att i ärendet sig yttra, ävensom, där ej jordens avstående av ägaren medgives, infordra yttrande från jordbrukskommittén i den kommun, där jorden ligger; och överlämne kommissionen därefter ärendet till Konungens avgörande. 6 §.

I fråga om jordens avstående och bestämmande av den lösen och ersättning, som i anledning därav skall utgå, samt övriga härmed sammanhängande ämnen gälle vad i kungl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov är stadgat, dock med iakttagande: att, där parterna ej enas om val av nämnd, ledamöterna i nämnden endast skola vara tre samt utses sålunda, att vardera parten väljer en och rätten nämner den tredje; att såsom jäv emot den, som till ledamot i nämnden utses, skall utom vad i berörda förordning stadgas även gälla: om han av enskild part njuter lön eller underhåll eller såsom tjänsteman lyder under förmanskap av sådan part; att lösen för den jord, som avstås, skall bestämmas efter vad jord av lika beskaffenhet och godhet i orten i allmänhet gäller; samt att kostnad, som uppkommit i anledning av sakens hänskjutande till nämnd, skall gäldas efter de i 21 kapitlet rättegångsbalken stadgade grunder. 7 §.

Odlingslägenhet, som enligt denna lag blivit av kommissionen förvärvad, skall, så fort ske kan, av kommissionen till lämplig odlare försäljas mot en köpeskilling, motsvarande vad kommissionen för fastighetens förvärvande utgivit, med undantag av kostnader, som uppkommit av sakens hänskjutande till nämnd.

228 8 §. I fråga om laga skifte vare odlingslägenhet, som avståtts enligt denna lag, att anse såsom sådan från hemman lagligen upplåten lägenhet, som omförmäles i 83 § skiftesstadgan. 9 §. Husbehovsskog, som enligt denna lag avstås, må ej till avsalu begagnas; och gälle vid överträdelse härav vad i 6 § av kungl. förordningen den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten över skogen å vissa skattehemman stadgas. Har genom ägares omtanke skogen blivit så sparad, att den efter uthållighetsbruk medgiver avverkning till avsalu utan åsidosättande av fastighetens eget behov av virke, vare ägaren dock berättigad att efter anmälan hos vederbörande jägmästare erhålla utsyning för den avverkning till avsalu, som anses kunna äga rum. 10 §.

Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasattes, delgivits därom framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att jorden övergår till sådan ägare, som enligt denna lag icke är skyldig att avstå jord. 11 §. Erforderliga föreskrifter för kommissionens verksamhet utöver vad denna lag innehåller meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den . . .

Reservanters

i Norrlandskommittén

förslag till

expropriationslag.

Utkast till

Lag angående skyldighet i vissa fall for jordägare inom Norrland och Dalarna att avstå mark tor jordbrnksändamål. För Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län stadgas, som följer: 1 §• I ändamål att vidmakthålla och stärka den jordbrukande befolkningen äge Konungen förordna, att från hemman eller lägenhet å landet, som äges av bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller av enskild person, vilken ej har sitt bo och hemvist å fastigheten samt uppenbarligen besitter den huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, skall till staten i och för upplåtelse till jordbrukare emot ersättning avstås mark i de fall, varom i 2, 3 och 4 §§ förmäles. Denna lag är ej tillämplig på jord, vilken erfordras till tomt eller upplagsplats eller annat dylikt ändamål eller för upplåtelse såsom boställsjord åt någon jordägarens förvaltare eller annan dylik tjänsteman eller ock kan anses behövlig för industriell anläggning, som finnes å den fastighet, vartill jorden hörer. 2 §.

Har inom någon ort jorden i avsevärd omfattning kommit ur den jordbrukande befolkningens ägo; och yppar sig svårighet för enskilde att där förvärva egna jordbruk, vare ägare till i denna lag avsedda fastighet, vara självständigt jordbruk kan idkas, pliktig att avstå inägojorden jämte husbehovsskog, odlingsmark och bete i enlighet med de grunder, som stadgas i lagen, innefattande särskilda bestämmelser om ägostyckning inom Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. 3 §.

Har vid ägostyckning, som å hemman förrättats innan förutnämnda lag om ägostyckning trätt i kraft, någon lott tillagts inägojord utan att tillika erhålla husbehovsskog, odlingsmark och betesrätt, i den omfattning nämnda lag föreskriver, må, där nämnda lott ej är att hänföra till fastighet, vara denna lag äger tillämpning, förordnande kunna meddelas, att vad som erfordras för att tillägga lotten i berörda hänseenden felande skall avstås från annan lott, vara lagen är tillämplig. För vad sålunda stadgats gälle såsom

230 förutsättning tillika, att denna senare lott tillagts endast skogsmark eller, när inägojorden jämväl medföljt, erhållit mera skog, odlingsmark eller bete, än som med iakttagande av grunderna för omförmälda ägostyckningslag erfordras för dess eget behov. Finnas två eller flera lotter av den beskaffenhet att förordnande till deras förmån enligt vad ovan sägs kan ifrågakomma, må omförmälda tilldelning av mark eller betesrätt ej kunna ske för mer än en av dem; och ankomme därvid på avgörande i varje särskilt fall, till vilken lotts fördel förordnande i angivet avseende skall äga rum. Vad nu blivit föreskrivet skall i tillämpliga delar gälla även för det fall, att medelst jordavsöndring, som ägt rum efter 1896 års utgång, från hemman skilts mer än en femtedel av inägojorden utan att omförmäld tilldelning av mark eller betesrätt ägt rum. 4 §.

Då på hemman eller lägenhet, som i denna lag avses, finnas odlingslägenheter, vilka med hänsyn till läge, omfattning eller jordens beskaffenhet anses lämpligen böra upplåtas till odling, kan, där efterfrågan efter dylika upplåtelser yppar sig, förordnande meddelas, att även sådan jord skall avstås för bildande av jordbrukslägenheter; och må i ty fall jämväl kunna tillämpas grunderna i omförmälda lag om ägostyckning, i vilken händelse sålunda utom odlingslägenhet även husbehovsskog och betesrätt skola avträdas. 5 §. För befrämjande av denna lags ändamål tillsättes för varje län en jordbrukskommission, bestående av en ordförande och två ledamöter, vilka samtliga utses av Konungen för en tid av två år i sänder. Kommissionen tillkommer att i väckt fråga om avstående av jord enligt denna lag föranstalta utredning samt vidtaga de övriga åtgärder, som för sakens bringande till slut erfordras; ägande kommissionen jämväl i alla mål och ärenden, som föranledes av dylik fråga, utföra statens talan. 6 §.

Inom varje kommun skall i mån av behov och senast på kommissionens framställning för en tid av två år väljas en jordbrukskommitté av minst tre, högst fem personer, vilka uti frågor om avstående av jord, som är belägen i kommunen, äga att medverka vid utförandet av kommissionens uppgift. Valet äger rum i den ordning, som för utseende av gode män vid lantmäteriförrättningar är stadgad, och skall, där hinder därför icke möter, förrättas vid ordinarie kommunalstämman i december. 7 §.

Fråga om jords avstående kan hos Konungen väckas av kommissionen samt för varje socken av kommunalstämman eller av minst tio i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade personer. Framställning av kommunalstämma eller medlemmar i kommun, skall ingivas till kommissionen, som sedan med eget utlåtande överlämnar den till Konungen.

231 En var vare ock obetaget att hos kommissionen göra hemställan om någon dess åtgärd i denna lags syfte; men någon klagan över kommissionens beslut härom må ej föras. 8 §. Vid framställning om jords avstående, som ingives till Konungen, skall fogas fullständig utredning ävensom utlåtande i ärendet från den inom vederbörande kommun utsedda kommitté. År fråga om tillämpning av 3 § skall ock, där den jord, vars förbättrande blivit ifrågasatt, ägas av enskild person, med framställningen överlämnas skriftlig förbindelse från ägaren att övertaga och låta med jorden förena den mark eller rättighet, om vars avstående kan varda förordnat. 9 §. Har jordägare bestritt, att hans fastighet enligt 1 § är underkastad denna lags bestämmelser, äge Konungen, där framställningen eljest anses förtjäna avseende, hänvisa tvisten till domstol, med skyldighet för kommissionen att talan därstädes i laga ordning anhängiggöra. Vill jordägaren själv stämma, stånde det honom fritt; och skall ärendets vidare behandling vila, intill dess tvisten blivit slutligen avgjord. 10 §. År fråga om avstående av mark eller betesrätt enligt grunderna för omförmälda lag om ägostyckning, och hava gränserna för områdena eller omfattningen av betesrätten blivit enligt jordägarens medgivande eller särskilt avtal mellan denne och kommissionen efter överenskommelse bestämda, äge Konungen förordna, att mark eller betesrätt skall i enlighet härmed avstås. Har överenskommelse, som ovan sägs, ej kommit till stånd, förordne Konungen, att jord eller betesrätt skall avstås till den omfattning förenämnda lag medgiver. 11 *. Sedan förordnande meddelats om jords eller betesrätts avstående, skall genom särskild lantmäteriförrättning dels närmare bestämmas jordens gränser och betesrättens omfång i det fall, varom i 10 § 2 mom. förmäles, och dels verkställas mantalssättning å jorden, därest denna ej anses böra utgöra avsöndrad lägenhet. Dylik förrättning äger kommissionen begära, och gälle för förrättningen i övrigt uti tillämpliga delar, vad i omförmälda lag om ägostyckning är stadgat. Föres klagan över förrättningen, må jämväl högre rätt, därest klagan därtill föranleder, ingå i bedömande av förrättningsmännens förslag i avseende å bestämmande av jordens gränser och betesrättens omfattning. 12 §. Har jord avståtts jämlikt 3 §, skall, där hinder därför enligt 13 § ej möter, jorden samt den förut utstyckade hemmanslotten eller avsöndrade lägenheten sammanläggas till ett hemman.

232 Till förberedande av dylik sammanläggning skall vid den lantmäteriförrättning, varom i 11 § sägs, den tillämnade fastighetens mantal uträknas, därvid, sedan efter vederbörlig fördelning av hela hemmanets mantal den avträdda jordens mantal särskilt beräknats, samt, där inägojorden genom avsöndring skilts från hemmanet, även denna åsatts visst mantal, den nya jordegendomens mantal bestämmas genom sammanräkning av det på egendomens särskilda delar belöpande mantal. Förrättningsmännens laga kraftvunna yttrande i förberörda avseende skall vid sammanläggningen lända till efterrättelse. 13 §. Medgivande till sammanläggning av de i 12 § omförmälda fastigheter sokes hos rätten av kommissionen. Dylikt medgivande må ej lämnas utan att en och samme ägare vunnit lagfart å båda fastigheterna. Har i lagfartsprotokollet antecknats, att klander blivit instämt å fång till område, som skall förbättras, eller finnes rätten därtill eljest tvistig, eller är sådant område utmätt eller beslut meddelat om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, varde ansökningen avslagen. Är inteckning beviljad i den förut utstyckade hemmanslotten eller avsöndrade lägenheten, vare inteckningen gällande jämväl i det tillagda området. Om ansökning, som ovan sägs, så ock om rättens beslut däröver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall inteckning på sätt nyss är sagt gälla jämväl i annat område än det, vari den beviljats, göre rätten anteckning därom i inteckningsprotokollet. Då rätten bifallit ansökning, kungöre rätten ofördröjligen beslutet för Konungens befallningshavande. 14 §. Skulle i något fall, där jord eller rättighet enligt 3 § avståtts i ändamål att förenas med enskild person tillhörig fastighet, oförutsett hinder uppstå för jordens eller rättighetens överlåtelse till denne eller den, som efter honom må hava förvärvat jorden, vare staten berättigad att låta frågan om jordens avstående förfalla. Påstående härom skall dock delgivas den, som avstått jorden, senast före utgången av den för jordlösens erläggande bestämda tid; och vare staten tillika pliktig ersätta all kostnad, som uppstått för jordägaren eller den, vilken genom jordens avstående skulle lida skada. 15 §. Kan ej överenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall avstås,, eller om ersättning för skada, som annan än ägaren genom jordens avstående lider, skall frågan därom avgöras av särskild nämnd, tillsatt i den ordning, som uti kungl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov är stadgad; dock att, där parterna ej enas om val av nämnd, ledamöterna i nämnden endast skola vara tre samt utses sålunda, att vardera parten väljer en och rätten nämner den tredje. Såsom jäv emot den, som till ledamot i särskilda nämnden utses, skall utom vad i nämda förordning stadgas, även gälla: om han av enskild part njuter lön eller underhåll eller såsom tjänsteman lyder under förmanskap av sådan part.

233 16 §. Lösen för det, som avstås, skall av nämnden uppskattas i penningar till högst vad jord av lika beskaffenhet och godhet uti orten i allmänhet gäller. Vid uppskattning av inägor och skogsmark får i allmänhet ej tagas hänsyn till deras värde för jordbruksändamål utan endast till vad de kunna anses värda såsom skogsmark. Tillika bör vid bestämmande av lösen för såväl inägor och skogsmark som åbyggnader jämväl fästas skäligt avseende å de utgifter eller kostnader ägaren i verkligheten kan antagas hava fått vidkännas för desammas förvärvande. Har fastighetsägare, med kännedom att fråga om jords avträdande från hans egendom blivit hos Konungen väckt, låtit, innan ersättning för jorden fastställts, bortföra eller nedriva därå befintliga åbyggnader, vare han underkastad att med byggnadernas värde på platsen vidkännas avdrag å lösen för jorden. Skada, som annan än ägare lider, bestämmes till dess skäliga belopp. 17 §. Undersöknings- och rättegångskostnad, som uppkommit i anledning av sakens hänskjutande till nämnd, skola parterna vidkännas enligt de i 21 kap. rättegångsbalken stadgade grunder. 18 §. I allt övrigt, varom i 15, 16 och 17 §§ ej särskilt stadgats, gälle, i tilllämpliga delar vad i kungl. förordningen den 14 april 1866 är stadgat, dock att bestämmelserna i 29 § icke skola lända till efterrättelse. 19 §, Bestående avtal om nyttjanderätt till jord, som avstås, vare fortfarande gällande, där ej staten före bestämmandet av jordlösen påyrkat avtalets upphörande; och må förty någon ersättning för förlust av nyttjanderätten ej kunna ifrågakomma annat än då uppsägning, på sätt nyss är sagt, ägt rum. Då inägojord, som skall enligt 2 § avstås, är på arrende upplåten till någon, som ej innehar annat avsevärt jordbruk, bör arrendatorn äga företrädesrätt till inköp av egendomen, och vare därför sådan arrendator, där arrendet ej med jordens avstående upphört, berättigad att även före arrendetidens slut med äganderätt förvärva jorden på de för dylikt förvärv stadgade villkor. 20 §.

Husbehovsskog, som enligt denna lag avstås, må ej till avsalu begagnas, och gälle vid överträdelse härav vad i 6 § av kungl. förordningen den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten över skogen å vissa skattehemman stadgas. Har genom ägares omtanke skogen blivit så sparad, att den efter uthållighetsbruk medgiver avverkning till avsalu utan åsidosättande av hemmanets eget behov av virke, vare ägaren dock berättigad att efter anmälan hos vederbörande jägmästare erhålla utsyning för den avverkning till avsalu, som anses kunna äga rum.

234 Där till inägolott, som enligt 3 § erhållit skog, redan därförinnan funnits skogsmark, gälle vad ovan stadgas även det senare skogsområdet, räknat från det beslut om ägoområdenas sammanläggning enligt 13 § meddelats. 21 §. Tillhöra två eller flera vid samma ägostyckning bildade hemmanslotter samme ägare, skola de vid bedömandet av dennes skyldighet att enligt denna lag avstå jord anses såsom en fastighet. Lag samma vare i fråga om hemman och därifrån avsöndrad lägenhet, vilka hava gemensam ägare. 22 §.

Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasattes, delgivits därom framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att jorden övergår till sådan ägare, som enligt denna lag icke är skyldig att avstå jord. 23 §.

Jord, som avståtts enligt denna lag, vare ej undantagen från att ingå i laga skifte. 24 §.

Erforderliga föreskrifter för kommissionens verksamhet utöver vad denna lag innehåller meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den

Åbokommitténs

förslag

till

expropriationslag.

Förslag till

Lag om upplåtelse genom expropriation av åborätt till vissa lägenheter å rekognitionsskogshemman. 1 §. Är lägenhet å rekognitionsskogshemman, som på grund av vederbörande bruksägares förmånsrätt skatteköpts i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 4 februari 1811 angående användandet av de till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogar, försedd med åbyggnad och brukas lägenheten av den som vid tiden för skatteköpet innehade densamma eller släkting till denne, eller kan brukare av sådan lägenhet för sin åtkomst av brukningsrätten åberopa fång från den som vid tiden för skatteköpet innehade lägenheten eller hans släkt, må, om Konungen prövar skäligt, åt brukaren genom expropriation upplåtas sådan ärftlig besittningsrätt, varom i lag om åborätt till under bruk skatteköpta hemman och lägenheter stadgas. Dock må ej expropriation medgivas, därest skatteköp av rekognitionsskogshemman sker efter det denna lag trätt i kraft och lägenhetens brukare ej kan på här angivet sätt härleda sin rätt från den som var brukare å lägenheten den 1 januari 1880. 2 §.

Den som vill erhålla rätt till expropriation, som i 1 § sägs, ingive hos Konungens befallningshavande till Konungen ställd ansökning, åtföljd av handlingar utvisande att de i 1 § omförmälda förhållanden äro för handen. Efter jordägarens hörande och inhämtande av erforderliga upplysningar insänder Konungens befallningshavande jämte eget yttrande handlingarna till Konungen. 3 §.

Prövar Konungen övervägande skäl tala för att ansökningen bör bifallas, anbefaller Konungen vederbörande befallningshavande att förordna lantmätare att å karta avfatta lägenheten, därest detta ej redan skett, och att jämte vederbörande skogsstatstjänsteman uppgöra förslag till utbrytning å rekognitionsskogshemmanet av visst skogsområde för lägenhetens husbehov. Till förrättningen skola genom lantmätarens försorg kallas sökanden och jordägaren. Lantmätaren insänder till Konungens befallningshavande protokoll över förrättningen, karta med förslag till skogsutbrytning ävensom särskilt yttrande angående dels vilket område genom expropriation bör upplåtas med åborätt, dels huruvida i åborätten böra ingå några särskilda rättigheter utom lägenhetens utbrutna område. Konungens befallningshavande ombesörjer den

236 utredning, som ytterligare kan erfordras, och översänder handlingarna jämte eget yttrande till Konungen. 4 §.

Konungen prövar därefter, huruvida expropriation av besittningsrätten må äga rum, samt bestämmer vilken omfattning densamma må erhålla. Konungen utsätter viss tid, inom vilken den, som erhållit expropriationsrätt, skall fullfölja frågan genom ansökning om stämning till domstol, vid äventyr att expropriationsrätten upphör. 5 §. Den som erhållit expropriationsrätt äge för utförande av talan i expropriationsmålet erhålla rättshjälp i enlighet med de särskilda föreskrifter, Konungen därom utfärdar. 6 §.

Ifråga om expropriationsersättning, expropriationsmåls förberedande handläggning vid domstol, expropriationsnämnd, expropriationsmåls slutliga handläggning, expropriationsersättnings erläggande och tillträde av fastigheten, överenskommelse rörande expropriationsersättningen, återkallande av expropriationsanspråk, förändring i grunderna för expropriationsnämndens uppskattning, expropriationskostnad, för undersökning samt pant eller borgen skall vad lagen om expropriation den 12 maj 1917 i dessa avseenden stadgar äga motsvarande giltighet, dock att åborätt till lägenhet ej skall anses hava uppkommit, förrän Konungens befallningshavande på sätt i 7 § av lagen om åborätt till under bruk skatteköpta hemman och lägenheter stadgas utfärdat bevis om åboskapet. Fullföljes ej ansökan om expropriation eller återkallas expropriationsanspråk, vare sökanden eller den som erhållit expropriationsrätt skyldig ersätta statsverkets kostnader i ärendet, dock att Konungen kan efter ansökan helt eller delvis meddela befrielse från dylik återbetalningsskyldighet. 7 §.

Om jordägaren det begär, vare det utbrutna område, som eljest skulle upplåtas med åborätt, exproprierat. 8 §.

Expropriationsersättningen varde, om sökanden inom tid, som i 48 § av lagen om expropriation den 12 maj 1917 sägs, hos Konungens befallningshavande därom ingiver ansökan, åtföljd av de i sagda lagrum omförmälda handlingar, i dess helhet av statsmedel förskjuten. Hurusom viss del därav kan av statsmedel gäldas, stadgas nedan. Såsom avbetalning och ränta å vad sålunda förskjutits skall årligen hos Konungens befallningshavande erläggas ett för varje år lika belopp, så bestämt, att det förskjutna beloppet jämte fem procent årlig ränta å vad vid varje tid därav återstår oguldet är fyrtio år från förskottets utgivande till fullo betalt till statsverket. Förverkas åborätten, vare hela det återstående skuldbeloppet genast till betalning förfallet.

237 Gäldenären vare berättigad att när som helst, sex månader efter hos Konungens befallningshavande skedd uppsägning, inbetala hela det å förskottet återstående beloppet jämte därå upplupen ränta. 9 §. Då expropriationsskillingen av statsmedel förskjutes, göre Konungens beMlningshavande anmälan därom hos domare i orten; och varde förhållandet så snart ske kan antecknat i rättens inteckningsprotokoll samt anmärkt i inteckningsboken. När det förskjutna beloppet till fullo guldits, underrätte Konungens befallningshavande domaren därom, och skall anmärkningen efter anteckning i inteckningsprotokollet ur inteckningsboken avföras. 10 §. För återbetalning och ränta å vad av statsmedel förskjutits åtnjute kronan lika rätt i åborätten, som beträffande fast egendom om avgäld stadgas i 17 kap. 6 § handelsbalken, eller, om själva lägenheten exproprierats eller åborätt och jordäganderätt förenas i samma hand och åborätten sålunda upphör, motsvarande rätt i lägenheten. Förverkas åborätten, njute kronan lika förmånsrätt i den ersättning till åbon, som jordägaren kan förpliktas utgiva. Om något av vad statsverket förskjutit återstår oguldet, skall, när underrätten i orten handlägger ärende angående förverkande av åborätt, anteckning därom ske i protokollet, och skall domstol i utslag, varigenom talan om förverkande av åborätten bifalles, förordna, att ersättningsbelopp, som jordägaren kan förpliktas utgiva, skall av denne insättas hos Konungens befallningshavande. Av ersättningsbeloppet ersattes statsverkets fordran och återstoden utbetalas till åbon eller hans rättsinnehavare. 11 §• Kan den, som medgivits expropriation enligt denna lag, åberopa släktskap med lägenhetens förste uppodlare eller med den, som vid rekognitionsskogens upplåtande till bruk innehade lägenheten, eller kan han för sin åtkomst av brukningsrätten åberopa fång från någon av dessa personer eller släkting till någon av dem, må Konungen medgiva, att högst hälften av expropriationsskillingen utan återbetalningsskyldighet gäldas av statsmedel. Ansökan härom skall, sedan rättens utslag i expropriationsmålet vunnit laga kraft, åtföljd av utslaget samt bevis, att när utslaget vunnit laga kraft, jämte de handlingar, sökanden eljest vill åberopa som stöd för sin ansökan, ingivas hos Konungen. Har ansökan bifallits, äge sökanden ingiva beslut därom hos Konungens befallningshavande, som därest expropriationsskillingen redan utbetalts, verkställer avskrivning å gäldebeloppet och därefter jämkar de årliga inbetalningarna. 12 §. Å åborätt, som enligt denna lag uppkommit, skall lag om åborätt till under bruk skatteköpta hemman och lägenheter äga motsvarande tillämpning. Husbehovsskog, som enligt denna lag avsatts för en lägenhet, äger endast åbon nyttja. Så länge åborätten till lägenheten äger bestånd, må skogen ej

till avsalu begagnas vid äventyr, som i 13 § av lagen om åborätt till under bruk skatteköpta hemman och lägenheter stadgas. Har skogen så sparats, att den utöver lägenhetens husbehov efter uthållighetsbruk medgiver avverkning till avsalu, vare åbon dock berättigad att efter anmälan hos vederbörande skogsstatstjänsteman erhålla utsyning för den avverkning till avsalu, som anses kunna äga rum.

Utkast till författningar om en allmän kolonisationsverksamhet ar Kronofogden OSKAR FORSSGREN. Förordning om kolonisation. i i Kolonisation genom statens f önsorig eller medverkan må äga rum såväl å allmän som å enskild mark. Om åtgärder för disponerande av enskild m a r k för kolonisation ä r .särskilt stadgat. 2§. Kolonat m å e j annat än i särskilda av Kungl. Maj :t prövade undantagsfall tilldelas mera än femton h e k t a r odlad eller odlingsbar mark. Mindre än fem hektar sådan m a r k må åter ej tilldelas kolonat a n n a t ä n efter tillstånd av länsstyrelsen. I mån a v tillgång må kolonat tilldelas skog och skogsmark för tillgodoseende av såväl dess bränsle- som a n n a t husbehov. Efter sig företeende omständigheter m å sådant virkesbehov tillgodoses genom å annan m a r k utlagt servitut efter bestämda regler och maximimått. Om kolonats mark- och skogstilldelning ('marksammansättning) i övrigt meddelas av Kungl. Maj :t särskilda bestämmelser för varje län. 3§. Kolonat upplåtas aned arrenderätt tills vidare för obestämd tid. Sedan i varje särskilt fall föreskrivna byggnads-, odlings- och underhållsskyldigheter blivit fullgjorda, m å på innehavarens framställning arrenderätten till kolonat mot viss köpeskilling omföras till äganderätt. 4§. Arrendeavgifter utgå med belopp motsvarande 3.6 % av statens beräknade kostnader för kolonatet. 5 %. Köpeskillingen u t g å r med belopp motsvarande statens beräknade kostnader för kolonatet. För ogulden köpeskilling skall beredas inteckning med bäste möjliga r ä t t i kolonatet. 6 §.

Kolonat upplåtes a v länets kolonisationsnämnd genom skriftligt kontrakt, vars huvudgrunder fastställas a v Kungl. Maj:t.

240 Till erhållande av kolonat h a r sådan förut arbetslös å visst kolonisationsområde anställd svensk (medborgare företräde, som deltagit i kolonisationsarbetet under minst ett å r och därvid ådagalagt den för uppgiften största, dugligheten.

7 i I andra än här ovan angivna delar skall i fråga om arrende av kolonat i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i lagen om nyttjanderätt till fast egendom på landet. 8§. Till kolonats anläggande så till odlande som bebyggande må länsnämnden medverka antingen genom utförande 1 av vissa av dessa arbeten genom egen försorg och därvid även dikning och vägbrytning eller ock genom långivning, i sistnämnda avseende under iakttagande i tillämpliga delar av gällande bestämmelser om egnahemslån. 9§. Kolonisationen omhänderhaves inom varje län av en särskild nämnd, bestående a v ordförande, utsedd av länsstyrelsen, samt t v å a n d r a ledamöter, utsedda, den ene av landstinget, den andre av hushållningssällskapet, eller, i a v v a k t a n på dessas sammanträden, deras resp. förvaltningsutskott. Allt efter a r t e n av ärenden må nämnden med sig adjungera ledaanot av länets egnahemsnämnd eller hos denna anställd tjänsteman, ledamot av jordbrukskommission, vederbörande över jägmästare eller a n n a n av domänstyrelsen förordnad skogstjänsteman, överlantmätare, lantbruksingenjör eller a n n a n tjänsteman inom länet, vilket alltid skall beträffande skogstjänsteman iakttagas i frågor, som röra kolonisation å k r o n a n s egna marker. Nämnden utser inom eller utom sig en verkställande direktör samt den övriga personal, som för kolonisationsverksamheten inom länet erfordras. Nämnden äger infordra upplysningar från samt anlita bistånd a v statsmyndigheter och tjänstemän inoni länet. 10 §. För kolonisationsverksamheten i riket skall i huvudstaden finnas en central styrelse, bestående av en ordförande och chef samt två ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Allt efter ärendenas a r t äger centralstyrelsen med sig adjungera chefen för egnahemsavdelningen i jordbruksdepartementet samt därtill av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter av domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen, varjämte Kungl. Maj:t äger förordna jämväl andra personer a t t i särskilda frågor biträda styrelsen. 11 §• Centralstyrelsen biträdes av ett centralråd, bestående a v en ledamot för varje län, utsedd av länsnämnden. Centralrådet s a m m a n t r ä d e r med centralstyrelsen å tid, som denna bestämmer, en gång om å r e t u n d e r högst en vecka s a m t därutöver i den m å n Kungl. Maj:t så bestämmer. Enskilda medlemmar av rådet k u n n a inkallas, då centralstyrelsen prövar lämpligt.

241 12 §. Kungl. Maj:t bestämmer för varje l ä n den omfattning (antalet kolonat), i vilken kolonisation inom länet må äga rum. H ä r v i d tages hänsyn å ena sidan till odlings- och andra kolonisationsmoDligheters förekomst inom rikets olika delar, å a n d r a sidan till påräknade arbets- och utkomstmöjligheterna för kolonisterna, varjämte iakttag s a t t för kolonisation användes företrädesvis förut obrukad mark. Med iakttagande av enahanda grunder uppgör varje länsnämnd plan till ivolonatens fördelning inom länet, vilken plan underställes centralstvrelsens prövning. 13 §. N ä r m a r e bestämmelser om tillämpningen a v denna förordning meddelas av Kungl. Maj st.

Lag om åtgärder för disposition av enskild mark för kolonisation. I i 1 F i n n e s i enskild ägo odlingsbar obrukad m a r k av det läge och den omfattning, att den anses ej skäligen kunna av ägaren inom rimlig tid tagas i anspråk för odling, skall sådan mark, såvitt nödigt är, v a r a tillgänglig for kolonisation. Önskar ägaren själv ombesörja kolonisationen, äge rätt därtill efter överenskommelse med länets kolonisationsnämnd. K a n sådan överenskommelse ej träffas, vare ägaren pliktig a t t efter Kungl. Majrts beprövande avstå marken till kronan. Område som ä r för ägaren av särskilt berättigat intresse, m å endast L 5 1 ? ™ ? rranhandas ägaren mot dennes vilja och i sådan händelse mot lornojnmg av köpeskillingen intill markens dubbla värde. 2§. K a n överenskommelse om ersättningen för marken ej träffas mellan agaren och länsnämnden, skall bestämmande härom träffas i den ordning som för expropriationsmål är stadgat. Sålunda uppkommen tvist utgör ej hinder för markens omedelbara besittningstagande för kolonisation. 3§. Vad sålunda är stadgat skall gälla även om skogsmark eller servitutsr ä t t till skog, som anses nödvändig för kolonisationsändamål, ävensom områden, som erfordras för kolonisationsområdes ändamålsenliga begränsning.

4i Är någon ägare a v sammanlagt etthundra hektar odlad jord eller däröver och tefinnes denna jord eller väsentlig del därav v a r a vanhävdad, vare agaren skyldig att för jordens försättande i skick, som möjliggör 1 Alternativt: Pinnes å fastighet på landet, tillhörig bolag eller förening, som icke idicar jordbruk såsom huvudsaklig näring, förut icke odlad mark, som lämpar sig för kolonisation, skall sådan mark vara tillgänglig för detta ändamål. Lag samma vare om annan enskild tillhörig fastighet, som icke användes för jordbruk marken e jamforlTt " Y "1 ° J heller användes för något med jordbruk i betydelse

Jordkommissionen.

IV.

242 normal avkastning, ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som lämnas av länets kolonisationsnämnd. K a n överenskommelse ej träffas, äge nämnden instämma ägaren till vederbörlig domstol och u t f ö r a talan i saken. Domstol äge vid föreläggande av erforderliga åtgärder stadga lämpligt vite.

5i Vad i det föregående är stadgat gäller jämväl om annan, (uppenbart) vanhävdad jordbruksfastighet (egendom), v a r a ägaren icke är bosatt och som ej heller användes i sambruk med fastighet, v a r a ägaren är bosatt.

6 i Vill ägare av jord, varom i 4 och 5 §§ sägs, hellre avstå jorden till kronan, äge länsnämnden genom avtal, som för sin giltighet fordrar Kungl. Maj :ts godkännande, för kronans r ä k n i n g inköpa densamma.

7 i I enahanda ordning m å även annan jord inköpas för kolonisationsändamål. 8 i Länsnämnd äger för ändamål, som i denna lag angives, låta verkställa undersökning a v enskilda tillhöriga marker. 9 i N ä r m a r e bestämmelser om tillämpningen a v denna lag meddelas av Kungl. Maj:t. 10 i Beträffande Norrland, Dalarna och Värmland skall denna lag icke äga tillämpning i de avseenden (å förhållanden), som är o reglerade genom lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i nämnda landsdelar.

HuYudgrunder till instruktion för dem, som haya att taga befattning med kolonisationen i riket. i i Kolonisationsstyrelsen h a r till uppgift att h a v a överinseende över kolonisationsverksamheten i riket, att enligt lagar och Kungl. Maj :ts särskilda föreskrifter leda verksamheten, att pröva besvär, som anföras över länsn ä m n d e r n a s beslut, att i förekommande fall hos Kungl. Maj :t och underlydande myndigheter göra de framställningar, som betingas av kolonisationen och dess ändamålsenliga utveckling, (ävensom a t t i sådana ämnen även göra framställningar hos samt infordra upplysningar från och äska handräckning hos centrala och lokala styrelser och tjänstemän).

Länsnämndens uppgift länet.

2 i Länsnämnder. är a t t leda kolonisationsverksamheten inom

243 T^ ™i ^ - 1 Ä F i t 0 1 \ S a d ? n t a i l d a m å l « « enligt föreskrifter, som Kungl. Ma D :t meddelar » b e r e d a sig kännedom om kolonisationsmöjligheterna inom länet att v i d t a g a de i lag och författning a n g i v n a anstalter tor områdes användande i kolonisationssyfte och i sådant avseende även antaga kolonister. 3§. Länsnämnden äger infordra upplysningar från och lämna uppdrag till statsmyndigheter och tjänstemän samt vid behov Fegära länsstyrelses medverkan.

4i Inom varje socken, där kolonisationsverksamhet bedrives, skall finnas en nämnd, bestående av fem personer, därav två utsedda a v kommunals t a m m a n resp. kommunalfullmäktige, två a v kolonisterna vid sammanträde inför n ä m n d a korporationers ordförande samt ordföranden av länsnaannden. Sockennämndens uppgift bör v a r a huvudsakligen kontrollerande och förmedlande. Den bör med undantag för den av länsnämnden utsedde ordföranden ej belastas med egentligt verkställighetsarbete.

FÖRSLAG II

Förslag till

Lag angående anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk å enskild mark. 1 §. Jordkommissionerna skola var inom sitt län söka genom jordkommittéerna eller på annat sätt hålla sig underkunniga om den efterfrågan på jord till bildande av nya jordbruk, som finnes eller på säkra grunder kan antagas inom den närmaste tiden vara att förvänta inom länet. Finner jordkommission, att för tillgodoseende av denna efterfrågan erfordras jord utöver vad redan finnes för ändamålet att tillgå och finnas ej medel för anskaffande av dylik jord för jordkommissionen tillgängliga, skall jordkommissionen anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t med angivande tillika av omfattningen av den jord, som anses böra förvärvas i enlighet med bestämmelserna i denna lag. 2 §.

I anledning av anmälan, som i 1 § sagts, beslutar Kungl. Maj:t, huru stort belopp må ställas till jordkommissions förfogande för att i enlighet med bestämmelserna i denna lag användas till anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk. 3 §.

Jordkommission skall i första hand söka att inom ramen av de till jordkommissionens förfogande för ändamålet ställda medel genom frivilligt avtal förvärva sådan för ändamålet lämpad mark, som kan erhållas till skäligt pris. Därvid må jordkommissionen jämväl förvärva hel fastighet, om den till sin huvudsakligaste del lämpar sig för bildande av nya jordbruk. 4 §.

1 den mån behovet av jord ej kan fyllas på det i 3 § angivna sätt må under de i denna lag angivna betingelser genom expropriation förvärvas: 1) odlad jord, vara jordbruket nedlagts eller så vanskötts, att dess vidmakthållande därigenom uppenbarligen äventyras, försåvitt den egendom, vartill jorden hör, äges av bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken uppenbarligen besitter egendomen huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke är mantalsskriven å egendomen, eller ock av annan enskild person, där egendomen innehåller odlad jord till en areal överstigande tjugufem hektar; samt 2) odlingsbar jord å egendom, tillhörig bolag eller förening för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken uppenbarligen besitter egendomen huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke är mantalsskriven å egendomen. Vad under 1) stadgas skall ej äga tillämpning beträffande jord, som på grund av sin naturliga beskaffenhet eller någon annan omständighet måste

248 anses alldeles olämplig för jordbruksdrift, eller beträffande jord, med avseende å vilken ändamålsenlig åtgärd eller förberedelse vidtagits för jordens iståndsättande. Ej heller skall vad under 2) stadgas tillämpas angående jord, beträffande vilken ändamålsenlig åtgärd eller förberedelse vidtagits för jordens uppodlande. Befmnes å egendom den huvudsakliga delen av den odlade jorden ligga i sådan vanhävd, som under 1) sägs, må icke blott de vanhävdade ägorna utan även återstoden av den odlade jorden förvärvas. Är det för vinnande av lämpliga gränser erforderligt, att av den expropriation undergående egendomens odlade jord någon mindre del, som ej enligt vad under 1) sägs är underkastad expropriation, förvärvas, må så kunna äga rum. Mindre väl hävdad jord skall därvid i första hand anlitas. Befinnes det enligt ortsförhållandena nödigt för de nya jordbruk, vilka äro avsedda att bildas å det område, som skall förvärvas, skall jämväl avstås skogsmark för tillgodoseende av jordbrukens behov av bränsle och annat husbehovsvirke ävensom särskild mulbetesmark, i den mån tillgång till bete för de kreatur, som beräknas kunna komma att vinterfödas å de nya jordbruken, ej finnes å annan mark. Är det område, som skall förvärvas, beläget invid vatten, som tillhör egendomen, skall till området läggas den del av nämnda vatten, som är dess strand närmast. När särskilda omständigheter därtill föranleda, må Kungl. Maj:t meddela befrielse från skyldighet att enligt denna lag avstå jord. 5 §. Skyldighet att avstå jord enligt denna lag föreligger ej, då jordbruket å egendomen därigenom skulle avsevärt försvagas eller berövas möjlighet till lämplig utvidgning eller avsevärd olägenhet uppkomma vid skötseln av jordbruk eller skogsbruk. Jord må ej heller tagas i anspråk, där den erfordras till tomt, upplagsplats, stenbrott, grus-, ler- eller torvtag, utbyggning av vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet eller ock kan anses behövlig för industriell anläggning eller för anläggning av arbetarlägenheter. Jord, som är upplåten på arrende, må ej tagas i anspråk, såvida ej avtalet tillkommit i uppenbar avsikt att kringgå denna lag. Vad nu sagts skall dock ej utgöra hinder för expropriation av jord, till vilken arrendatorn endast tillförsäkrats rätt till mulbete eller slätter eller sådan rätt, som i 1 kap. 7 § i lagen angående nyttjanderätt till fast egendom sägs. 6 §.

I första hand skall exproprieras jord, som omförmäles i 4 § under 1). Vid bestämmandet av den jord, som skall exproprieras, skall därjämte iakttagas, att den jord, som med minsta olägenhet kan avstås, skall, därest den med hänsyn till läge, ytvidd och beskaffenhet lämpar sig för ändamålet, tagas i anspråk före annan jord. 7

§

-

Är expropriation av jord för bildande av nya jordbruk erforderlig, skall jordkommissionen med ledning av kartor och ägobeskrivningar uppgöra plan för expropriationen. Därvid skall särskilt tillses, att gränserna för det område, som skall exproprieras, bestämmas sålunda, att odling och skogsmark å den återstående delen av egendomen icke på ett menligt sätt splittras. Huru

249 jorden är avsedd att fördelas å nya jordbruk, skall ock till sina grunddrag: angivas. 8 §. Jordkommissionen bör såvitt möjligt vid upprättande av plan, som nu sagts, söka inhämta vederbörande jordägares mening beträffande vilken jord, som bör tagas i anspråk, ävensom angående det sätt, på vilket expropriationen i övrigt bör genomföras. 9 §. Innan jordkommissionen instämmer talan om expropriation, har jordkommissionen att anmana jordägaren att inom senast åtta dagar uppgiva övriga sakägare i avseende å det område, som är avsett att exproprieras, vid äventyr av skyldighet för jordägaren att hålla sakägare skadeslös, som på grund av hans underlåtenhet kommit att sakna kännedom om expropriationen. Vad nu sagts om sakägare gäller ej innehavare av fordran, för vilken inteckning i fastigheten är sökt eller beviljad eller fastigheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken. Jordkommissionen har att söka träffa överenskommelse med jordägaren och övriga sakägare angående dem tillkommande ersättningar. 10 §. Kan överenskommelse, som i 9 § andra stycket sägs, ej träffas, skall jordkommissionen å kronans vägnar instämma talan angående expropriation till ägodelningsrätten i den ort, där fastigheten är belägen. 11 §. I övrigt skall med nedan angivna undantag vad i expropriationslagen stadgats i 2 § tredje stycket, 7—11, 13—16, 18—24, 26—29 §§, 30 § första och sista styckena, 31—39, 41—45, 47—58, 61—72 samt 74 §§ äga motsvarande tillämpning. Vad i nämnda paragrafer, utom 14 § första stycket sista punkten och andra och tredje styckena, samt 50 och 58 §§, stadgas om underrätt skall äga tilllämpning å ägodelningsrätt och vad där stadgas om domaren å ägodelningsrättens ordförande. 12 §. Menar sakägare, att annan jord bör ifrågakomma före den till expropriation ifrågasatta, göre invändning därom vid första sammanträdet inför ägodelningsrätten vid äventyr att rätten att framställa invändning därom är försutten. Vid ägodelningsrättens beslut över dylik invändning skall förbliva. 13 §. Menar sakägare, att skyldighet att avstå den till expropriation ifrågasatta jorden icke föreligger, har han att därom vid första sammanträdet göra invändning vid äventyr, som i 12 § sägs. I samband med prövning av invändning, som nu sagts, har rätten att bestämma gränserna för det område, som skall exproprieras, och må därvid på yrkande av jordkommissionen i området inbegripas mark, som ej i stämningen åsyftats, dock att, där till nämnda mark finnes ny sakägare, så ej må ske med mindre denne blivit i målet stämd. Över rättens beslut i fråga, som i denna § avses, må särskild klagan föras.

250 Beslut, varigenom det område, som skall exproprieras, blivit bestämt på annat sätt än i stämningen yrkats, skall på sätt i 14 §> expropriationslagen sägs antecknas. 14 §. Sedan de i 12 och 13 §§ omförmälda frågor blivit slutligen avgjorda, skall expropriationsnämnd utses. Nämnden skall jämte ordföranden bestå av två ledamöter, av vilka vardera parten äger utse en. 15 §. Sammanträde med ägodelningsrätten, vid vilket ej skall förekomma syn, skall, där jordkommissionen ej för särskilt fall annat begär, hållas å lagtima ting. I fråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär över ägodelningsrättens beslut skall gälla vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat. 16 §. Huruvida jord eller särskild rätt till densamma är underkastad expropriation skall bedömas med hänsyn till förhållandena vid den tid, då fråga om expropriation blivit väckt. Dylik fråga skall anses väckt beträffande jord, som avses i expropriationsstämning, genom att fastighetens ägare erhåller del av framställt anspråk å jordens förvärvande, så vitt inom sextio dagar stämning med yrkande om expropriation följer, men i annat fall genom att fastighetens ägare erhåller del av stämningen, samt beträffande jord, angående vilken anspråk å dess förvärvande inför ägodelningsrätten framställes, då yrkandet göres. 17 §. Har överenskommelse, som i 9 § sista stycket sägs, träffats, skall vad i 59 och 60 §§ expropriationslagen stadgas äga motsvarande tillämpning, dock att vad där sägs om rätten skall gälla ägodelningsrätten. 18 §. I fråga om laga skifte skall jord, som exproprierats enligt denna lag, anses såsom sådan från hemman lagligen upplåten lägenhet, som omförmäles i 83 § skiftesstadgan. 19 §. Med egendom i denna lag avses icke endast särskilt hemman, hemmansdel eller lägenhet utan även flera hemman, hemmansdelar eller lägenheter, vilka äro förenade under gemensamt bruk. Lyda under huvudgård arrendegårdar eller torp, skola de jämte huvudgården räknas för en egendom. 20 §.

Vad i denna lag stadgas äger ej tillämpning i fråga om mark i samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, eller mark, som innehaves under fideikommissrätt. Denna lag skall träda i kraft. . .

Motiy. Nyodlingen inom vårt land, som intill omkring 1865 fortskred synnerligen raskt och möjliggjorde en betydande ökning av folkmängden å landsbygden, har därefter fortgått i allt långsammare tempo. I sammanhang härmed har inträtt en avfolkning av landsbygden. Orsaken till den sålunda bristande expansionskraften hos vårt jordbruk torde huvudsakligen vara att söka däri att jordbruket med sina enklare och torftigare levnadsförhållanden ej kunnat upptaga tävlingen med andra näringsgrenar, vilka under tiden rönt en stark utveckling och bjudit långt mera lockande utkomstmöjligheter. Härtill kommer, att rikare utkomsttillfällen än de det svenska jordbruket kunnat erbjuda lockat i främmande länder och föranlett en synnerligen stark utvandring. Den bristande utvidgning, som jordbruket i vårt land sålunda rönt under de senaste årtiondena, är så mycket mera betänklig ur den synpunkten, att landets möjligheter i jordbrukshänseende ännu icke kunna sägas vara på långt när uttömda. Ännu återstå i vårt land stora vidder ouppodlade, som med framgång kunna läggas under plogen. Det måste förty vara ett statsintresse av yttersta vikt att tillse, att jordbruket i vårt land beredes möjligheter att utvidga sina landvinningar å den oodlade jorden i raskare takt än förut och att den relativa stagnationen i vårt lands uppodling alltså måtte bringas att upphöra. Men är detta under alla förhållanden ett intresse, som måste ligga statsmakterna varmt om hjärtat att tillgodose, så är det naturligt, att detta intresse särskilt starkt tränger sig i förgrunden under tidsförhållanden sådana som de nuvarande, då utkomstmöjligheterna för landets befolkning inom andra näringsgrenar blivit kringskurna och förminskade. De trakter av landet, vilka erbjuda de rikaste tillfällena för verkställande av nyodlingar äro ovedersägligen de nordligaste delarna av riket, vilka i det följande för korthetens skull må betecknas med Norrland. Visserligen har ock nyodlingen inom Norrland under de senaste årtiondena fortskridit i raskare tempo än inom övriga delar av riket, men utvecklingen måste likväl vid jämförelse med de omfattande odlingsmöjligheterna inom Norrland anses såsom blygsam. De åtgärder, som från statsmakternas sida företagits för att kolonisera Norrland, hava huvudsakligen avsett kronoparkerna. Något planmässigt arbete för ett kraftigare befrämjande av kolonisationen å enskild jord har åtminstone ej i mera aktiv form förekommit. Givet är också, att kronojorden, därest den lämpar sig för kolonisation, är den som i första hand bör tagas i anspråk. Och då man därjämte tidigare allmänt varit av den åsikten, att å kronans jord funnes de rikligaste tillfällen till nyodlingar, har det varit naturligt, att man vid strävandena att försöka inom landet bereda utkomst för den inom jordbruket arbetande, icke jordbesittande befolkningen haft de största förhoppningarna fastade vid de rika möjligheter till nyodling, som man antog vara att finna å kronans vidsträckta ägoområden i Norrland. Ett omfattande förslag till kolonisation å kronoparkerna i Norrland och Dalarna har ock under innevarande år avgivits av kolonisationskommittén. Kommitténs betänkande går ut på att statsmakterna skulle i stor utsträckning och med stora uppoffringar i form

252 av understöd i olika avseenden till kolonister igångsätta en målmedveten kolonisation å nämnda kronoparker. Av kommitténs betänkande framgår emellertid, att det visat sig, att å de norrländska kronoskogarna ej finnas tillfällen till nyodling i den utsträckning, som man kanske tidigare tänkt sig. E n av kommittén föranstaltad inventering av tillgången på odlingsmark nedom odlingsgränsen har nämligen givit till resultat, att å en undersökt areal av 4 197 636 hektar skulle finnas odlingsbar mark till en sammanlagd areal av 195 701 hektar, därav 184 829 hektar i de två nordligaste länen. Nämnda inventering måste, såsom kommittén ock anför, med full tydlighet anses hava givit vid handen, att tillskapandet av nya bärkraftiga jordbruksfastigheter, vilket bör vara tyngdpunkten i kolonisationen, endast i begränsad mån kan äga rum å kronans jord. Då därtill kommer, att nämnda jord är mindre väl belägen och svårare tillgänglig ur kommunikationssynpunkt, vilket i tider då människorna äro mindre villiga än tillförne att slå sig ned på större avstånd från grannar eller den förut befintliga bygden, måste göra den mindre väl ägnad att tagas i anspråk för kolonisation, synes det böra allvarligt övervägas, huruvida statsmakterna böra i så stor skala och med så stora uppoffringar, som kommittén föreslagit, igångsätta en kolonisation å kronoparkerna, innan möjligheterna för kolonisation å enskild mark tagits i betraktande. Det förhåller sig nämligen otvivelaktigt så att den värdefullaste delen av de norrländska odlingsmarkerna befinner sig i enskild ägo och torde densamma, fastän någon inventering därav ej ägt rum, med säkerhet kunna antagas omfatta betydligt större areal än odlingsmarkerna å kronojorden. På grund av det sätt, på vilket marktilldelningen vid avvittringarna genomfördes, hava nämligen i regel byområdena kommit att omfatta de bördigare dalgångarna och slättrakterna, under det att till kronomarker företrädesvis avsatts sterilare skogsåsar och bergshöjder. Vid övervägandet av möjligheterna för kolonisation å enskild jord i Norrland är det naturligt, att uppmärksamheten i första hand riktats på de stora ägoområden, som kommit ur den jordbrukande befolkningens händer och nu innehavas av de norrländska trävarubolagen. Eedan den s. k. norrlandskommittén framlade ett förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av lämpliga odlingslägenheter, enligt vilket förslag under vissa förutsättningar lämplig odlingsmark skulle kunna exproprieras från bolag, förening eller s. k. enskild skogsspekulant. Verksamheten skulle inom varje län ledas av en jordbrukskommission, vilken skulle hava till sin uppgift att i första hand på frivillighetens väg söka förmå ägarna att avstå den för berörda ändamål behövliga jorden. Norrlandskommittén anför såsom motiv till lagförslaget bl. a. följande: »Sammansatt av lämpliga och inflytelserika män, skulle en sådan kommission, om den med nit toge sig saken an, säkerligen kunna hos trävaruindustriens män framkalla en betydligt större benägenhet än de för närvarande äga att frivilligt försälja erforderlig jord, helst de ändamål, för vilka så skulle ske, klart och tydligt framstå såsom allmännyttiga. Emellertid är det möjligt, att man i sådant avseende missräknar sig. Kommissionens verksamhet kan komma att stranda mot jordägarnas omedgörlighet. Kommittén tror visserligen icke, att så skall bliva förhållandet, men kan dock icke undgå att medgiva, att man i undantagsfall kan komma att behöva kraftigare medel än underhandlingens. Med tanken härpå har kommittén icke tvekat att såsom en nödfallsutväg föreslå en expropriationsrätt. Har en sådan blivit införd i lagstiftningen, torde den måhända ej så

253 ofta behöva tillämpas, men den skulle i alla händelser i förevarande avseende medföra två synnerligen beaktansvärda fördelar. Genom möjligheten till expropriation, särskilt om sättet för expropriationsersättningens bestämmande göres sådant, att endast fastighetens verkliga värde behöver ersättas, skulle kommissionen få en helt annan kraft vid bedrivandet av underhandlingar på det frivilliga avtalets grund. Och samma möjlighet skulle helt säkert i hög grad motverka den ovan förmodade benägenheten hos jordägare att genom ägostyckning i stor omfattning under den närmaste framtiden undandraga sig de föreslagna ägostyckningsbestämmelsernas ökade anspråk, samt sålunda avsevärt förminska antalet av de missbildade, förbättring tarvande hemman, med vilka man eljest skulle hava att räkna.» Norrlandskommittén anförde vidare i sitt betänkande: »Under sina resor har norrlandskommittén flerstädes försport en allmän klagan över svårigheten för yngre arbetare eller bondsöner att kunna förvärva sig mark för upprödjande av en egen gård. Särskilt i lappmarkssocknarna har kommittén haft tillfälle konstatera en efterfrågan på odlingsmark, som vore i hög grad glädjande, om den kunde tillfredsställas, men som nu står maktlös inför sågverksdomänernas omsorgsfullt avstängda besittningar. Tröstlösheten av denna situation är utan tvivel en verksamt bidragande orsak till den från dessa trakter pågående emigrationen.» Norrlandskommitténs förslag i denna del har ej blivit upphöjt till lag. Frågan angående kolonisationen å bolagsjord i Norrland har därefter varit föremål för behandling av särskilda på nationalföreningens mot emigrationen föranstaltande tillkallade kommitterade. I det av de kommitterade under 1918 avgivna betänkandet framhålles, sedan det redogjorts för den norrländska trävaruindustriens kolonisatoriska åtgärder, att resultaten av desamma måste karakteriseras såsom obetydliga. De innebure i stort sett försäljningav avsevärda arealer bebyggd inägojord, som synts bolagen obekväma att själva eller genom arrendatorer bruka, och som sålunda återgått i bondeeller arbetarehand, en i och för sig lycklig utveckling, men nybildning av brukningsdelar d. v. s. en verklig kolonisation hade endast i mycket ringa utsträckning ägt rum. Och dock lede det knappast något tvivel, att de ekonomiska förutsättningarna vore för handen för en vida livligare kolonisationsverksamhet än hittills på de norrländska trävarubolagens domäner. De kommitterade föreslogo i betänkandet, att kolonisationen av bolagsjord skulle omhänderhavas av bolagen själva genom ett på deras initiativ och av dem gemensamt på rent affärsmässig grund bildat norrländskt kolonisationsbolag, vilket med statens stöd skulle söka mobilisera den enskildes självverksamhet för deltagande i kolonisationsarbetet. Detta skulle, vad kolonisationen med arbetaregnahem särskilt omkring industrianläggningarna anginge, ske genom arbetarnas medverkan uti bildade egnahemsföreningar. Bolagets centrala uppgift skulle likväl bli att i samverkan å ena sidan med de särskilda trävarubolagen och å andra sidan med statens kolonisationsorgan söka främja en verklig jordbrukskolonisation å bolagens odlingsmarker. Angående bolagets sistnämnda uppgift anföra de kommitterade bl. a.: »Det torde vara erforderligt att här bemöta en invändning, som en kortsynt uppfattning i detta sammanhang kan ha till hands. Man säger måhända: att bolagen kunna ha intresse av att främja bosättningen av arbetare på sina skogar, det medges, men därtill är också bolagens intresse begränsat: att i Norrland

254 skapa nya jordbruk, det må vara statens affär, men någon medverkan härutinnan kan icke skähgen begäras av bolagen. Kommitterade ha redan på förhand ansett sig kunna karakterisera detta resonemang såsom kortsynt. Det är kortsynt redan därför, att en förtätning av Norrlands befolkning med därav följande ekonomisk förkovran, förutsättningar för alltmera utvecklade kommunikationer o. s. v. aldrig kan vara likgiltig utan tvärtom måste vara ett intresse av första ordningen för de bolag, vilka äga så avsevärda delar av Norrlands jord och naturtillgångar, medan å andra sidan tillbakagång eller stagnation måste även för bolagen betyda reducerade livs- och utvecklingsbetingelser. Men icke nog härmed. Även i betydelsefulla speciella hänseenden måste bolagen vara intresserade av en ökad jordbrukskolonisation. I de nya jordbrukarehemmen uppväxa barn, vilka icke kunna beräknas samtliga få sin bärgning j framtiden på de nyupptagna gårdarna. Härmed följer ökad tillgång på a r b e t s kraft, såväl för skogarnas vård som verkens drift och en arbetskraft som i sist nämnda hänseende blir av en helt annan kvalitet än den, som vuxit upp i de nuvarande arbetarekasernerna omkring sågverken. I de nya gårdarna komma också att hållas dragare, som äro väl behövliga vid bolagens drivningar och andra skogsarbeten. Där produceras slutligen livsmedel för den icke jordägande arbetarebefolkningen, och betydelsen för dennas trevnad och ekonomiska standard av en jämn tillförsel av livsmedel till rimliga priser torde ligga i öppen dag. Ännu en synpunkt är i detta sammanhang förtjänt av beaktande. Kommer såsom nu otvivelaktigt är att vänta, kolonisationsarbetet i Norrland i rörelse' dröjer det för visso icke länge, förrän kravet framföres, att odlingsmarkerna a* bolagens domäner skola ställas till kolonisationens förfogande. Att ett sådant krav kan bli klätt i mycket agressiva former är heller ingalunda uteslutet. Men det torde icke vara i bolagens intresse att passivt invänta en sådan situation utan tvärtom, att de själva i tid taga i egna händer ledningen av kolonisationsarbetet i vidaste mening å sina domäner. Det lider ju icke något tvivel, att liksom de enskilda bolagen i stor utsträckning själva ombesörjt avyttringen av sina arrendehemman, de också kunna äga förutsättningar att själva omhänderhava försäljningen av odlingsjord ifrån sina domäner.» K o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n y t t r a r i sitt den 31 m a j 1922 a v g i v n a betänkande, i vad det avser förslag till kraftigare befrämjande av egnahemsbildn m g a enskild jord i N o r r l a n d : »Den bristfälliga organisationen av jordförmedlingen har utgjort en av de främsta anledningarna till att egnahemsbildningen i Norrland hittills icke nått det uppsving, vartill landsdelens rika naturliga möjligheter böra kunna leda. Trots de vidsträckta arealerna möter den jordsökande även i Norrland samma svårigheter som i övriga delar av landet att finna en lämplig jordbrukslägenhet till skäligt pris. Obenägenheten hos jordägarna att minska sina ägo välden är en företeelse, som framträder även i orter, där fastigheterna hava långt större marktillgångar än som erfordras för innehavarens eget bruk. I viss mån är denna återhållsamhet berättigad, såsom då ovilligheten mot försäljning härrör av behovet att reservera utvecklingsmöjligheter för närmaste efterkommande. Å andra sidan är det nog ofta endast bristande upplysningsverksamhet och saknaden av förmedlande initiativ, som kvarhålla i onyttjat skick, snart sagt i död hand, de odlingstillfallen, som utan hinder för fastigheternas utveckling kunna frånskiljas för att skapa nya brukningsdelar. Det anförda gäller väl närmast jord i bondehand, men även i fråga om trävarubolagens fastigheter äro förhållandena ofta likartade.

255 Den norrländska särlagstiftningen tvingar emellertid efterhand bolagens inägojord ut i marknaden. Deras ouppodlade men odlingsbara marktillgångar åter torde en kraftigare ledd jordförmedling icke sakna utsikt att återföra i den jordbrukande befolkningens händer. Här utbalanseras industri- och jordbruksintressena bland annat av det allt mer erkända behovet även för trävarubolagen att genom beredande av egna hem å skogsvidderna anskaffa arbetskrafter för intensivare skogsvård och få till stånd den därför erforderliga produktionen av livsmedel.» P å s å l u n d a och i ö v r i g t anförda skäl föreslår k o m m i t t é n , bl. a. a t t jordförmedlingen i de n o r r l ä n d s k a länen bör ordnas på följande s ä t t : »Lån från jordförmedlingsfonden bör kunna beviljas hushållningssällskap ej endast för finansiering av visst redan gjort eller förberett jordförvärv utan även för att sällskapet skall hava att tillgå ett lämpligt förlagskapital, förslagsvis årligen 100 000 kr., för inköp utan omgång av jord, som är till salu och lämpar sig för egnahemsändamål. Endast vid inköp av fastighet av större omfattning, t. ex. över 30 000 kr:s värde, bör erfordras underställning till Kungl. Maj:t. Egnahemsnämnderna böra såsom verkställande organ för hushållningssällskapens jordförmedlingsrörelse beflita sig om att inom ramen av årligen tillgängliga medel inköpa sådan jord, som lämpar sig för egnahemsanläggningar och kan förvärvas till skäligt pris. För detta ändamål hava egnahemsnämnderna att själva och o-enom de ombud det enligt gällande bestämmelser åligger dem att utse i orterna noga följa fastighetsmarknaden och särskilt söka förvärva jord, som icke onödigt fördyrats genom att hava passerat mellanhänder eller eljest är föremål för spekulation. Därtill bör eftersträvas att i förmedlingssyfte förvärva odlingsbara men ouppodlade marker, som ej äro behövliga för ägaren (t. ex. från bolag och andra opersonliga ägare samt från större jordpossessioner i övrigt), men som väl lämpa sig för utbredning av den gamla bygden. Kolonisation av ödebygderna bör kraftigt befrämjas genom inköp av odlingsmarker i trakter, som, ehuru glesbefolkade, hava förutsättningar att genom utveckling av kommunikationerna vinnas åt kulturen. I trakter, där egnahemslägenheter röna starkare efterfrågan, bör så vitt möjligt lämpligt antal lägenheter av egnahemsnämnden ständigt hållas i beredskap för att möta sådan efterfrågan, (xenom annonsering i ortspressen, utsändande av prospekt och personligt bedriven upplysningsverksamhet bör egnahemsnämnden söka på ett effektivt _ sätt sprida kännedom om de tillfällen till egnahomsförvärv den kan bereda. Även hushållningssällskapens övriga organ böra kunna påräknas med nit och intresse medverka för dessa uppgifter.» Såsom av det ovan anförda framgår, u t g å så v ä l o v a n n ä m n d a särskilda kommitterade som kolonisationskommittén därifrån, att de n o r r l ä n d s k a trävarubolagen med insikt d ä r o m att industriens och jordbrukets intressen ej strida mot v a r a n d r a , u t a n att jordbrukets utveckling främjar industriens, skulle visa sig villiga att, om jordförmedlingen på ett bättre sätt organiserades, frivilligt avstå de för kolonisation lämpliga o d l i n g s m a r k e r n a å sina ägoområden. Om en sådan villighet, som de n ä m n d a s a k k u n n i g a alltså förutsätta, förefunnes hos bolagen eller åtminstone hos ett a v s e v ä r d a r e a n t a l av dem, vore frågan angående kolonisation å bolagsdomänerna ej n å g o t särskilt invecklat och svårlöst problem, i ty att m a n då skulle k u n n a genomföra den u t a n tillgripande a v n å g r a t v å n g s å t g ä r d e r mot bolagen. T y att, såsom n o r r l a n d s k o m m i t t é n gjort, förutsätta, att n å g o n omedgörlighet från bolagens sida som regel ej skulle ställa sig h i n d r a n d e i vägen för en kolonisation m e n l i k v ä l för a t t k o m m a till r ä t t a med vissa u n d a n t a g s f a l l föreslå införande a v en expropriationsrätt gentemot bolagen, synes ej v a r a riktigt.

256 Fördelarna med det frivilliga avtalet, därest detsamma för till målet, äro så uppenbara, att något framhållande av desamma torde vara överflödigt. Att för tillgodoseende av ett ändamål sådant som det nu ifrågavarande förorda införande av expropriationsrätt utan att nödtvång därtill föreligger kan därför ej anses befogat. Att större betänkligheter mot införande av expropriationsrätt för detta ändamål än för de i vår expropriationslag redan tillgodosedda uppstått och måste uppstå, så att största varsamhet i nu ifrågavarande fall är av nöden, har sin grund däri, att förevarande ändamål eller det allmänna intresset, att landets odlingsmöjligheter tillvaratagas, till sin natur är långt mera obestämt än de ändamål, som redan äro förbundna med expropriationsrätt. Ty under det att dessa rikta sitt anspråk mot visst till sin omfattning i allmänhet ganska snävt begränsat område, kan nu förevarande ändamål sägas vända sitt krav mot landets odlingsmarker i gemen, i den mån de icke kunna antagas i allt fall bliva utnyttjade till odling eller annat likvärdigt ändamål. Då sistnämnda inskränkning till sin natur är synnerligen svävande, är det självklart, att nu förevarande krav på expropriationsrätt har en naturlig tendens att breda ut sig utöver de gränser, som kunna anses rimliga. Den behandling nu förevarande fråga erhållit inom jordkommissionen har ej heller varit ägnad att i någon mån skingra dessa farhågor. Det ligger alltså stor vikt däruppå att om expropriation för nu förevarande ändamål införes i vår lagstiftning, de tillfällen, då expropriation får tillgripas, på ett måttfullt sätt begränsas och tydligt bestämmas, så att faran för missbruk avlägsnas. För ett gott resultat är det också oundgängligen nödvändigt, att de myndigheter, som få den eventuella lagens tillämpning i sin hand, ådagalägga måttfullhet och klokhet. Endast under nu angivna förutsättningar kan det vara att tillråda att i vår lagstiftning införa expropriationsrätt för tillgodoseende av nu ifrågavarande ändamål, om i övrigt förutsättningarna därför föreligga. Dessa måste såsom förut angivits, såvitt rörer bolagen, vara, att deras odlingsmarker ej eljest skulle kunna erhållas för bildande av nybyggen. Att hos bolagen skulle, såsom förenämnda sakkunniga antagit, finnas någon på insikten om jordbrukets och industriens sammanverkande intressen grundad villighet att till bildande av nybyggen avstå odlingsmark synes ej, såvitt av för jordkommissionen tillgänglig utredning framgår, sannolikt. I själva verket torde hos ett flertal av de norrländska trävarubolagen förefinnas en sådan uppfattning som den, vilken av förenämnda särskilda kommitterade betecknats såsom kortsynt, jämte en därav föranledd ovillighet att upplåta odlingslägenheter. Skogsbrukets och jordbrukets intressen uppfattas sålunda ej såsom sammanfallande utan tvärtom såsom stridande mot varandra. Att låta andra än skogsarbetare slå sig ner på skogsdomänerna och där bryta bygd och på sådant sätt splittra ägoväldet och riskera intrång av olika slag, anse de flesta bolag betänkligt och, om därtill uppställes fordran på tilldelning av viss husbehovsskog, ökas ännu mera bolagens ovillighet. Ty att avhända sig skogsmark, då möjlighet ej föreligger att få i stället förvärva annan, anse bolagen nästan utan undantag oförenligt med sina intressen. Detta har föranlett många bolag, att fastän den å deras jord befintliga inägojorden bereder dem större kostnad än avkastning, dock bibehålla densamma för att slippa i samband med försäljning tilldela inägojorden i norrländska ägostyckningslagen stadgad skogstilldelning. De fördelar, som skogsbruket på sätt de särskilda kommitterade antagit måste vinna därpå, att lämpliga odlingslägenheter å skogsmarken bliva utnyttjade, äro, fastän de på intet sätt böra förnekas, dock så avlägset liggande och indirekta, att det

257 knappast kan förutsättas, att bolagen av egoistiska bevekelsegrunder skola låta sitt handlingssätt bestämmas av nämnda fördelar. För en bolagsman framstår gärna kolonisationen å skogsdomänerna såsom ett intrång och det är så mycket mindre att förvåna sig över att en sådan uppfattning vunnit insteg i bolagskretsar, som den till för kort tid sedan nog även varit rätt gängse bland de statstjänstemän, som haft förvaltningen av kronoparkerna åt sig anförtrodd. Att såsom kolonisationskommittén gör förutsätta att en kraftigare ledd jordförmedling icke skulle sakna utsikt att återföra bolagens ouppodlade men odlingsbara marktillgångar i den jordbrukande befolkningens händer torde ej heller vara befogat. Även för en sådan förmedling torde nog svårigheterna att på frivillighetens väg av bolagen förvärva den för de blivande nybyggena erforderliga husbehovsskogen visa sig snart sagt oövervinneliga och de jordbruk, som genom en sådan jordförmedlings försorg skulle kunna tillskapas å bolagens domäner, skulle nog visa sig i mycket ringa grad vara bärkraftiga. Fastän det väl enligt mitt förmenande hade varit i hög grad önskligt, att en kraftig jordförmedling redan förut funnits i Norrland, så att man nu kunnat tillgodogöra sig erfarenheterna från dess verksamhet, synes dock den förståelse trävarubolagen visat för det norrländska jordbrukets behov av skogstilldelning så ringa, att man ej lärer kunna äga rätt att räkna med en hastigt åstadkommen genomgående förändring i detta betraktelsesätt. Med säkerhet skulle det visa sig, att den kolonisation å bolagsjord, som endast skulle grunda sig på den odlingsmark bolagen skulle befinnas villiga att för ändamålet avstå, icke skulle kunna genomföras med någon större planmässighet, utan att de stora uppoffringar, som i alla fall från statsmakternas sida måste göras för kolonisationens organiserande och understödjande, i stort sett skulle visa sig bortkastade och i vissa fall bliva till större skada än nytta genom att tillskapa föga utkomstgivande nybyggen å odlingsmarker, som rätt utnyttjade skulle givit helt annat resultat. Härtill kommer vidare, att om det allmänna ej erhåller möjlighet att i nödfall gentemot bolagen använda sig av den utväg expropriationen erbjuder, dc;t icke skulle kunna undvikas, att odlingsmarken ofta komme att betinga ett pris, som överstege dess verkliga värde. Staten skulle ofta nödgas betala en värdestegring, som endast föranletts av den genom själva kolonisationsverksamheten uppkomna ökade efterfrågan på odlingsmark. Att denna farhåga ej är obefogad, visa erfarenheterna från egnahemsverksamheten, där ofta fördelarna av statsunderstödet neutraliserats genom det på grund av nämnda verksamhet höjda priset på marken. Finner man sig på dessa grunder böra tillstyrka, att en expropriationsrätt gentemot bolagen för erhållande av odlingslägenheter införes, så kan dock ej tillräckligt skarpt betonas vikten därav att hela kolonisationsverksamheten i möjligaste måtto ledes i samförstånd med bolagen och att allt göres för att verksamheten skall tillvinna sig deras förtroende. Rätt ledd torde verksamheten ej sakna förutsättningar härför. Av vikt är jämväl, att kolonisationen genomföres planmässigt och ej i alltför raskt tempo samt att framför allt synnerlig omsorg ägnas däråt, att endast sådana personer antagas till nybyggare, som äga de verkliga förutsättningarna för att bryta ny bygd. Dessa förutsättningar kunna icke antagas förefinnas hos andra än dem, som från barndomen äga kännedom om jordbruket och insikt i alla de för dess drivande nödiga arbeten samt dessutom utmärka sig för sparsamhet och förnöjsamhet. Personer, som under långa tider av sitt liv vant sig vid levnadsförhållandena i städerna eller de större samhällena, torde Jordkommissio nen.

IV.

258 endast i rena undantagsfall ägna sig att föra en nybyggares arbetsamma, torftiga och sparsamma liv. Av synnerlig vikt är också, att staten understödjer nybyggaren på det lämpligaste sättet. Ty lika viktigt som det är, att denne i sin verksamhet erhåller ett effektivt understöd, lika viktigt är det ock, att detta icke anordnas så att nybyggaren i första hand kommer att lita till statens understöd och icke till sin egen förmåga att slå sig fram. Det är sålunda av synnerlig betydelse, att statens kolonisationsverksamhet blir så ledd, att de stora uppoffringar staten för densamma måste vidkännas icke visa sig bortkastade utan att jordbruk, ägnade att, sedan de väl blivit färdiga, stå på egna fötter, tillskapas. Sker detta skola nog även bolagen komma till insikt om att det ligger i bolagens eget intresse att möjliggöra uppodlande av därtill lämpade marker ä deras skogsdomäner och man kan hoppas, att statens kolonisationsverksamhet kommer att uppbäras av ett sådant förtroende från bolagens sida, att expropriationsrätten ej behöver annat än i undantagsfall anlitas. Densammas förefintlighet skall alltid för bolagen sålunda kunna sägas utgöra en fördel, som därigenom kolonisationen blir mera planmässigt genomförd och icke några bolag genom tredska föranleda, att kravet på upplåtande av odlingsmark ensidigt kommer att rikta sig mot övriga bolag. Givet är emellertid, att om en expropriationsrätt gentemot bolagen införes, densamma bör så anordnas och begränsas, att den icke kränker vad som måste anses utgöra bolagens berättigade intressen. På skäl, för vilka ej torde behöva utförligare redogöras, synes detsamma, som stadgas angående bolagens odlingsmarker, jämväl böra gälla odlingsmarkerna å egendomar tillhöriga s. k. enskilda skogsspekulanter. Dessa ägna ännu mindre än bolagen intresse åt sina fastigheters utnyttjande i jordbruksavseende och kunna alltså med ännu mindre skäl än bolagen göra anspråk på att å deras egendomar befintliga odlingsmarker skola vara fredade mot expropriation. I det föregående har kolonisationen betraktats uteslutande såsom en Norrlandsfråga och otvivelaktigt är också, att kolonisationsfrågan äger sin största betydelse för Norrlands vidkommande. Den övervägande arealen av oodlad men för odling lämplig mark finnes utan gensägelse i Norrland, särskilt om därmed utan tanke på någon fix gräns betecknas de norra delarna av landet. I södra Sverige är odlingen äldre och under tidernas lopp har den odlade markens landvinningar mångenstädes blivit så stora, att de nästan nått den gräns, utöver vilken icke med ekonomisk fördel nyodlingen kan föras vidare. Å sina ställen återstå emellertid i södra Sverige ännu områden, som med fördel kunna odlas, och då fastigheter i denna del av riket i ej ringa omfattning ägas av bolag och enskilda skogsspekulanter, befinna sig en del av nämnda odlingsmarker i dessas händer. Det är vidare alltid synnerligen vanskligt att bestämma, hur gränsen tvärs över landet skulle dragas mellan de bygder, där förhållandena mest likna dem i Norrland, och de bygder, som till sin beskaffenhet stå södra Sverige närmare. Dessa vanskligheter hava framträtt vid tillämpningen av all den s. k. Norrlandslagstiftningen och hava föranlett, att utvidgning av gränserna för dess giltighetsområde vid åtskilliga tillfällen föreslagits och i vissa fall även genomförts. Jämväl med hänsyn till önskvärdheten av en stabilitet i lagstiftningen synes den ifrågasatta expropriationsrätten från jord tillhörig bolag och skogsspekulanter böra utsträckas att gälla hela riket, fastän den huvudsakligen kan antagas vinna tillämpning i de norra delarna av detsamma. Därtill kommer att, såsom

259 av det följande framgår, införandet av expropriationsrätt förordas jämväl beträffande synnerligen vanhävdad jord och att en lagstiftning med sistnämnda innebörd givetvis måste föreslås att vinna tillämpning i hela riket. I det föregående äro berörda odlingsmarkerna å bolagens och skogsspekulanternas egendomar. Till sin största omfattning äro emellertid säkerligen, jämväl i Norrland, odlingsmarkerna belägna på fastigheter, tillhöriga andra enskilda personer. Frågan uppställer sig då, huruvida beträffande odlingsmarkerna å sistnämnda fastigheter bör medgivas någon expropriationsrätt i kolonisationssyfte. Vad då först beträffar de fastigheter, som tillhöra mindre enskilda jordägare, torde medgivande av expropriationsrätt gentemot dem ej böra ifrågakomma. Nämnda jordägare behöva sina odlingsmarker för att å desamma själva verkställa nyodlingar och det riktiga torde alltså vara icke att staten för bildande av nybyggen förvärvar odlingsmarkerna, utan att staten såsom redan sker beträffande Norrland och Dalarna understödjer jordägarnas intresse att själva verkställa nyodlingar. Därtill kommer, att å de mindre fastigheterna odlingsmark behöves för att vid ett eventuellt arvskifte underlätta fastighetens klyvning på ett sådant sätt, att de nya ägarna på grund av möjligheterna till nyodling fortfarande kunna bereda sig sin utkomst var på sin del av fastigheten. Beträffande de större jordägarna eller de så kallade godsägarna ställa sig förhållandena i viss mån annorlunda. Att med lejd arbetskraft verkställa nyodling å befintliga odlingsmarker ställer sig för dem i de flesta fall ej ekonomiskt lönande och det förekommer ej i någon större utsträckning, att ett gods i följd av arvskifte eller på annan grund klyves. Såvitt framgår av den av jordkommissionen föranstaltade enquéten från södra Sverige, i vilken del av riket godsen till övervägande del äro belägna, torde emellertid medgivandet av expropriationsrätt gentemot godsägarna för erhållande av odlingsmark för kolonisation ej vara av behovet påkallat. Då någon efterfrågan eller något intresse från den jordlösa befolkningens sida att förvärva jord för bildande av nya jordbruk icke förmärkts i de delar av landet, enquéten omfattar, hava uppgiftslämnarna ej kunnat besvara det framställda spörsmålet, huruvida bl. a. godsägarna plägat vara obenägna att tillmötesgå några önskningar i här sagda avseende. Av upplysningarna från de uppgiftslämnare, som inlåtit sig på huru godsägarna skulle kunna tänkas ställa Sig till eventuellt från den jordlösa befolkningens sida uppstående önskemål att få förvärva odlingsmark för bildande av nya jordbruk, framgår ej heller, att godsägarna i detta avseende kunna antagas komma att ställa sig avvisande. Då sålunda något nödtvång ej visats föreligga att gentemot godsägarna införa expropriationsrätt för kolonisationsändamål, synes redan på denna grund dylik rätt ej böra tillstyrkas. Då därtill emellertid kommer, att godsägarna hava endast ringa ägovälde i Norrland, dit kolonisationens tyngdpunkt måste förläggas, samt det dessutom måste ställa sig vanskligt att så uppdraga en gräns mellan godsägare och andra enskilda jordägare, att den ej verkar i viss mån godtycklig, synes varje tanke på att införa expropriationsrätt för att från större i enskild persons ägo befintliga egendomar förvärva odlingsmark för bildande av nybyggen böra förfalla. Att för nu ifrågavarande ändamål medgiva expropriation av odlingsmark från egendomar, tillhöriga kommuner eller stiftelser, synes av skäl, för vilka ej torde behöva närmare redogöras, ej böra tillstyrkas. Är det, såsom förut framhållits, å ena sidan av vikt att den oodlade odlingsbara marken blir uppodlad och att sålunda den odlade jordens område

260 alltmera vidgas, så är det å andra sidan givetvis jämväl ett allmänt intresse, att odlingen ej går tillbaka å de områden, som redan lagts under plogen. Frågan huru detta allmänna intresse skall tillgodoses, är emellertid ett synnerligen komplicerat spörsmål. Jordkommissionen har erhållit i uppdrag att jämväl över detsamma avgiva yttrande, men det har dock hitintills endast varit föremål för preliminära diskussioner inom kommissionen. Svårigheten vid spörsmålets lösning ligger i vanskligheten att finna ett sätt att övervaka, att förenämnda allmänna intresse av den odlade jordens bibehållande i kultur tillgodoses, utan att man på ett för självständighetskänslan kränkande sätt ingriper i vederbörande jordägares rätt att på sätt han finner för gott bruka jorden. Att innan frågan om en vanhävdslagstiftning blivit ordnad, överväga i vad mån expropriation för kolonisationsändamål av vanhävdad jord kan vara att tillstyrka, måste av naturliga skäl ställa sig vanskligt. Vid vanhävd synes väl expropriationen kunna upptagas såsom det yttersta medlet vid tredska från jordägarens sida, men bör detsamma tillgripas först sedan andra vägar visat sig ej föra till målet. Jordägaren bör nämligen först medgivas frist att sätta den vanhävdade jorden i stånd. På dylik grund bygger lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarna och Värmland. Denna stadgar beträffande jordbruk tillhöriga bolag och enskilda skogsspekulanter, att där frivillig uppgörelse ej kan träffas, domstol skall utsätta viss frist för iståndsättande av vanhävdad fastighet vid äventyr av bötesansvar. Någon rätt till expropriation från det allmännas sida finnes däremot ej upptagen i denna lag. Beträffande övriga jordägare och övriga delar av landet än Norrland, Dalarna och Värmland finnes ej någon vanhävdslag. De vanskligheter, vilka, såsom förut yttrats, uppresa sig emot att, innan vanhävdslagstiftningen i vårt land ordnats på annat sätt än, såsom ovan angivits, nu är fallet, införa expropriation av vanhävdad jord för kolonisationsändamål, bero dels därpå att för de fall av vanhävd, å vilka förenämnda lag ej är tillämplig, någon frist för jordens iståndsättande ej kan på ett tillfredsställande sätt medgivas jordägaren, innan expropriation tillgripes, dels ock därpå att beträffande övriga under förenämnda lag hörande fall av vanhävd det är svårt att avgöra, under vad förutsättningar expropriationsrätt bör kunna inträda. I sistnämnda fall skulle det kanske kunna anses vara mest följdriktigt att låta expropriationsrätt inträda först sedan jordägaren genom att ej under förelagd frist iståndsätta jorden ådragit sig bötesansvar. Men då någon motsvarande konstruktion ej gärna kan tänkas genomförd beträffande först angivna fall, å vilka lagen ej är tillämplig, och då dessa fall givetvis ej böra bedömas strängare än de övriga, lärer, om expropriationsrätt skall stadgas beträffande vanhävdad jord, den bästa utvägen vara att utan särskiljande av de fall, å vilka lagen är tillämplig eller ej, stadga, att expropriationsrätt inträder i de fall, då en mera grov vanhävd kan anses föreligga utan att då — enär jordägaren genom att låta vanhävden fortskrida så långt tillräckligt ådagalagt bristande vilja att avhjälpa densamma — medgiva honom någon frist att iståndsätta jorden. De svårigheter, som sålunda uppresa sig emot att, innan ett slutgiltigt ordnande av vanhävdslagstiftningen ägt rum, införa expropriationsrätt beträffande vanhävdad jord, kunna måhända synas böra föranleda därtill, att all tanke därpå uppgives. En sådan lösning kan emellertid ej enligt mitt förmenande anses tillfredsställande. Att med förbigående av den vanhävdade jorden, vars iståndsättande som regel måste draga mindre kostnad än uppodlande av odlingsmark, taga

261 nämnda mark i anspråk för kolonisationsändamål kan nämligen ej anses ur praktisk synpunkt försvarbart och måste dessutom anses innebära en obillighet mot dem, vilka vid expropriationstvång äro skyldiga att avstå odlingsmark. Frågan vilka jordägare, som skola vara skyldiga att vid grov vanhävd av odlad jord underkasta sig expropriation av densamma, synes böra lösas så att dylik skyldighet skall föreligga för bolag och enskilda skogsspekulanter ävensom för andra enskilda personer, därest deras jordbruk är av större omfattning. Det synes nämligen billigt att från lagens tillämpning undantaga enskilda personer med mindre jordbruk, då vanhävd, som dock i dessa fall torde vara sällsynt, där den förekommer ofta torde bero på ekonomiska svårigheter. Såsom mindre jordbruk torde böra anses fastigheter med en areal odlad jord av högst 25 hektar. Samma gräns har av jordkommissionen i ett analogt fall förordats i ett av jordkommissionen utarbetat förslag till lag om förlängning av vissa arrendeavtal. Att låta i nu förevarande fall expropriation övergå jämväl fideikommissjord synes däremot ej befogat, då härigenom lösningen av fideikommissfrågan i ett sammanhang skulle föregripas. Ej heller synes det påkallat, att expropriation i fall av grov vanhävd tillämpas å egendom, tillhörig kommun eller stiftelse. Det har jämväl inom kommissionen ifrågasatts, huruvida expropriationsrätt för bildande av nya jordbruk borde medgivas till odlad jord, oavsett om den är vanhävdad. Då ett dylikt ingrepp i jordäganderätten emellertid måste anses synnerligen betänkligt och därjämte genom detsamma det allmänna intresset av utvidgning av gränserna för den odlade jordens område ej skulle tillgodoses utan endast en omläggning ske i den odlade jordens fördelning, synes införandet av en dylik expropriationsrätt böra helt avstyrkas. P å ovan anförda grunder har jag stannat vid att såsom utväg, därest jord för kolonisationsändamål ej på annat sätt kan erhållas, föreslå expropriationsrätt i de fall, som i 4 § första stycket angivas. Med bolag tillhörig jord har jag ansett mig böra likställa jord tillhörig förening för ekonomisk verksamhet. På grunder, för vilka i det följande skall redogöras, anser jag vidare att i fall expropriation sker densamma i vissa fall må omfatta jämväl bl. a. skogsmark för tillgodoseende av nybyggenas behov av husbehovsvirke ävensom mulbetesmark. För genomförande från statens sida av en planmässig kolonisation för bildande av nya jordbruk å enskild mark erfordras på sätt förut angivits först och främst en lag angående anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk. Därjämte erfordras bestämmelser i flera olika hänseenden såsom angående kvalifikationerna för behörighet att bliva antagen till nybyggare, angående det understöd i olika avseenden, som nybyggare kan äga att påräkna från statens sida, angående den rätt, med vilken nybyggaren besitter nybygget m. m. Motsvarande bestämmelser äro jämväl av behovet påkallade för genomförande av en kolonisation å kronomark. Då några sakskäl ej torde tala för att angående dessa förhållanden införas olika bestämmelser allt efter som nybygge anlägges å kronomark eller å mark, som genom expropriation eller på annat sätt för kolonisation av staten förvärvats från enskilda, torde några särskilda bestämmelser i nu angivna avseende ej föranledas av antagandet av en lag angående anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk å enskild mark, utan torde vid genomförande av kolonisationen lämpligen kunna tillämpas de bestämmelser, som komma att meddelas för kolonisation k kronojord. Vid anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk kunna två i princip skilda tillvägagångssätt väljas. Antingen kan jord anskaffas endast i den

262 mån från behöriga personer föreligga ansökningar att erhålla nybyggen sig tilldelade eller också kan jord förvärvas utan att dylika ansökningar föreligga för att tillgodose den efterfrågan på nybyggen, som under den närmaste tiden kan väntas göra sig gällande i orten. Förstnämnda tillvägagångssätt har följts i den av finska riksdagen för kort tid sedan antagna s. k. Lex Kallio, under det att sistnämnda förfaringssätt upptagits i ett danskt lagförslag, vilket emellertid ej blivit upphöjt till lag. Förstnämnda tillvägagångssätt erbjuder den fördelen, att anskaffandet av jord noga anpassas efter behovet, så att en relativt stor säkerhet finnes för att den jord, som för kolonisation förvärvas, jämväl blir tagen i anspråk för ändamålet. Denna fördel torde emellertid ej uppväga de med tillvägagångssättet förenade nackdelar. Dessa bestå huvudsakligen däri att då först på ansökan av den blivande nybyggaren förfarandet för att åt honom anskaffa jord igångsattes, det efter det ansökan gjorts ofta kan taga en avsevärd tid, innan något nybygge kan tilldelas sökanden. Denna olägenhet framträder så mycket skarpare i de fall, då vid expropriationsförfärandet för anskaffandet av jord uppkomma tvistefrågor, ty då, såsom i det följande framhålles, dessas avgörande bör anförtros domstol, kan det icke undvikas i vissa fall, att den tid, som kommer att förflyta, innan nybygget kan överlämnas till sökanden, blir rätt avsevärd. Den tidsutdräkt, som sålunda ej alltid kan undgås, måste för sökanden ställa sig i vanliga fall mycket ovälkommen och kan till och med ofta förutsättas förmå honom att uppgiva tanken på att erhålla odlingsmark för bildande av nybygge. Dessa omständigheter göra, att det sist angivna förfaringssättet synes böra föredragas. Om detsamma följes, kan det nämligen förutsättas, att jord lämplig för bildande av nybygge alltid finnes att tillgå, när efterfrågan därpå gör sig gällande, och denna fördel torde mer än väl uppväga nackdelen därav, att jordanskaffningen ej kan så noga som med det andra förfaringssättet anpassas efter förefintlig efterfrågan. Det sålunda förordade tillvägagångssättet torde jämväl från kostnads- och organisationssynpunkt vara att föredraga. Anskaffandet av jord för bildande av nya jordbruk torde ej lämpligen kunna anförtros något redan förefintligt förvaltningsorgan. Man skulle därvid närmast tänka på de organ, som hava egnahemsverksamheten om hand, men då dessa, såsom av kolonisationskommitténs betänkande framgår, så vitt angår Norrland, där kolonisationen genom bildande av nya jorbruk bör ha sin tyngdpunkt, ej kunnat fullt motsvara sitt ändamål, torde det riktigaste vara att tillskapa nya organ för kolonisationen, därvid emellertid så vitt möjligt den genom egnahemsverksamheten vunna erfarenheten bör tillgodogöras. Om en särskild organisation för kolonisationen inrättas, synes man jämväl böra taga under övervägande, huruvida ej egnahemsverksamheten bör överföras å densamma. Att ingå i prövning av denna fråga torde emellertid falla utom ramen för jordkommissionens uppgift. För handhavandet av anskaffandet av jord till nya jordbruk torde inom varje län böra utses ett organ, vilket torde kunna benämnas jordkommission, bestående av tre med jordbruksförhållandena i länet förtrogne män, vilka torde böra utses för tre år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj:t, en av landstinget och en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Finnes inom länet mera än ett landsting eller hushållningssällskap, utses för vartdera en ledamot och i mån av behov därutöver så många ledamöter, att de av landsting valda bliva lika många som de för hushållningssällskap utsedda. Suppleanter till lika antal som ledamöterna torde böra utses för samma tid och på enahanda sätt som dessa. För besluts fattande inom jordkommission

263 torde fordras, att densamma skall vara fulltalig. Äro meningarna delade, torde den mening böra bliva gällande, varom de flesta sig förenat; äro rösterna för olika meningar lika delade, torde den mening gälla, som biträdes av ordföranden. Jordkommission torde vidare vid fullgörande av sin uppgift hava att ställa sig till efterrättelse det reglemente, som Kungl. Maj:t efter kommissionens förslag samt landstingets och hushållningssällskapets förvaltningsutskotts hörande fastställer. För att medverka vid utförandet av de jordkommissionen tillkommande uppgifter torde böra inom kommun, som sådant önskar eller beträffande vilken jordkommissionen i länet sådant förordnar, tillsättas en jordkommitté av tre ledamöter, vilka för en tid av tre år torde utses, en av jordkommissionen samt de två övriga av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av kommunalstämma. Till ordförande i jordkommission torde lämpligen böra utses den person, som efter jordens anskaffande har att genomföra kolonisationen av densamma, då det torde vara av vikt, att denne redan från början äger tillfälle att taga verksam del i ordnandet av kolonisationsfrågan. Jordkommissionen bör vidare tillförsäkras de arbetskrafter och expensmedel, som kunna erfordras för att jordkommissionen skall kunna fylla sin uppgift. Beträffande innehållet i de särskilda paragraferna torde böra framhållas följande. 1 *. För genomförande av en planmässig kolonisation är det av stor betydelse, att en i möjligaste måtto fullständig och ingående inventering sker av den odlingsmark, som finnes å de olika kategorier ägare tillhöriga fastigheterna i riket. Av betydelse är jämväl, att möjlighet beredes att för ändamålet taga i anspråk all publik mark, som ej på grund av sin användning kan anses bunden vid annat ändamål. I detta avseende är det särskilt i hög grad att beklaga, att frågan angående möjligheterna att för ändamålet taga i anspråk ecklesiastik jord befinner sig i ett så outrett skick, att förhoppningarna ej kunna vara allt för stora, att frågan skall kunna inom den närmaste tiden lösas. Det är nämligen givet, att då anskaffandet av odlingslägenheter utgör ett allmänt intresse, den jord, som tillhör det allmänna och ej blivit tagen i anspråk för annat ändamål, i första hand bör tillitas. Den sålunda uppställda principen bör, såsom förut framhållits, likväl ej drivas så långt, att så länge ännu å allmän jord någon odlingslägenhet överhuvudtaget kan anskaffas, något anlitande av enskild jord icke i något fall får ifrågakomma. Odlingslägenheterna å den allmänna jorden kunna nämligen till läge, ytvidd och beskaffenhet vara sådana, att en kolonisation av dem i första hand ej kan anses ur praktisk-ekonomisk synpunkt försvarbar. Det är likväl en brist, att viss allmän jord såsom den ecklesiastika jorden överhuvudtaget är undantagen från möjligheten att alls komma med i betraktande, när fråga blir om kolonisation. Förevarande paragraf utgår ifrån att staten bör i så vidsträckt omfattning som möjligt taga i sin egen hand jordförmedlingen för åstadkommande av nya jordbruk. Av den av jordkommissionen föranstaltade enquéten angående egnahemsbildningen framgår, att den nuvarande jordförmedlingen visat sig behäftad med avsevärda brister. Oaktat det stora utbudet av jord har en stor del av de jordsökande icke kunnat erhålla jordbrukslägenheter. Anledningen härtill har bland annat varit de oskäliga priser, som begärts för jorden. Klagomålet över de höga priserna å jordbrukslägenheter har

264 varit allmänt bland dem, som lämnat uppgifter till enquéten, och mer än ett exempel anföres på verkliga ockerpriser, som begärts av vissa vid egnahemsbildningen verksamma företag, vilka synas hava betraktat den jord, som lämnats ut till egnahemsbildningen, uteslutande såsom ett mycket tacksamt spekulationsobjekt. Det är givetvis i hög grad att beklaga, att genom dylika osunda utväxter egnahemsverksamheten i många fall blivit förfelad, i det att fördelen av det av staten lämnade understödet för småbrukaren uppvägts av det höga pris han fått betala för jorden, så att i själva verket hela vinsten av statens uppoffringar ofta stannat i egendomsjobbares fickor. Givetvis bör emellertid jämväl framgent understöd lämnas jämväl till småbrukare, som utan jordkommissionens förmedling skaffat sig en jordbrukslägenhet. Det kan väl ofta ställa sig vanskligt att bestämma omfattningen av den efterfrågan, som inom den närmaste tiden kan vara att förvänta. Med den kännedom, som inom jordkommissionen i länet bör finnas angående ortens förhållanden, skall det nog dock som regel i huvudsak låta sig göra. Jämväl i kolonisationskommitténs betänkande föreslås, såsom förut angivits, att i trakter, där egnahemslägenheter röna starkare efterfrågan, bör så vitt möjligt lämpligt antal lägenheter av egnahemsnämnden ständigt hållas i beredskap för att möta sådan efterfrågan och förutsattes alltså jämväl i nämnda betänkande, att det skall vara möjligt att i viss mån beräkna en blivande efterfrågan. Av betydelse är givetvis, att jordkommissionen vid den i andra punkten av paragrafen omförmälda anmälan så fullständigt som möjligt redogör för de förhållanden, på vilka jordkommissionen grundar sin uppfattning rörande myckenheten av den jord, som bör för nu ifrågavarande ändamål förvärvas, ävensom angiver det pris, för vilket detta beräknas kunna ske, så att Kungl. Maj:t kan på ett skäligt sätt mellan de olika länen fördela för ändamålet tillgängliga anslag. Det torde jämväl vara av vikt, att jordkommissionen så vitt möjligt angiver, i vad mån jordkommissionen antager, att förvärvet av jord kan ske genom frivilligt avtal. Möjligen kan det befinnas lämpligt föreskriva, att anmälan, som nu sagts, av jordkommissionerna skall göras årligen inom viss tid, för att Kungl. Maj:t skall erhålla tillfälle att i ett sammanhang göra en jämförelse mellan jordbehovet i de olika länen för att därefter kunna på ett säkrare sätt verkställa fördelningen av det disponibla anslaget dem emellan. Jordkommissionen bör emellertid i varje fall lämnas öppet att jämväl i annan ordning till Kungl. Maj:t inkomma med anmälan om yppat behov av jord för bildande av nya jordbruk. 2 §.

Såsom förut angivits ankommer det på Kungl. Maj:t att besluta, huru stort belopp som må ställas till jordkommissions förfogande för nu ifrågavarande ändamål. Härtill är enligt förslaget Kungl. Maj:ts befattning med jordanskaffningen begränsad. Härutinnan avviker förslaget från den allmänna expropriationslagen, enligt vilken det ankommer å Kungl. Maj:t att bestämma, vilket område expropriationen må omfatta. Att i nu förevarande fall tillägga Kungl. Maj:t enahanda befogenhet, har ej ansetts tillrådligt. Under det att i de fall, vara den allmänna expropriationslagen äger tilllämpning, den jord, som för ändamålet erfordras, på grund av ändamålets natur är mer eller mindre given, så att valet ej kan komma att stå mellan mera än ett mycket begränsat antal jordområden, är förhållandet i nu föreliggande fall ett helt annat. Ändamålet självt kan ej sägas utpeka jorden, utan det måste synnerligen ofta råda stor tvekan, om vilken jord som bör

265 i första hand tagas i anspråk. Härtill kommer, att en lagstiftning i förevarande ämne måste såsom skett i förslagets 5 § upptaga åtskilliga omständigheter, som befria från skyldigheten att underkasta sig en eljest föreliggande expropriationsrätt. Den allmänna expropriationslagen känner i huvudsak icke några dylika omständigheter. Bedömandet av huruvida en dylik omständighet föreligger eller icke måste ofta ställa sig synnerligen vanskligt samt kräver ingående kännedom om ortsförhållandena och ofta nog syn på själva marken. Jämväl förhållandet, huruvida en fastighet är grovt vanhävdad, huruvida den innehaves av s. k. enskild skogsspekulant eller huru mycket som erfordras i skogsanslag, lämpar sig ej att i händelse av tvist bedömas av andra än ortsmyndigheter. P å grund av beskaffenheten av de tvistefrågor, som kunna uppkomma rörande nu angivna omständigheter och förhållanden, och då genom expropriationen en ny jorddelning genomföres, har det ansetts lämpligt att tillägga ägodelningsrätt att i händelse av tvist avgöra, vilket område som skall exproprieras och gränserna för detsamma. 3 §.

I förevarande paragraf har uttalats den i det föregående motiverade grundsatsen, att frivilligt avtal så vitt möjligt bör användas vid förvärv av den behövliga jorden. Jordkommissionen bör förty noga följa fastighetsmarknaden och särskilt söka förvärva jord, som icke onödigt fördyrats genom att hava passerat mellanhänder. Därvid bör eftersträvas att förvärva odlingsbara men ouppodlade marker, som ej äro behövliga för ägaren, men som väl lämpa sig för utbredning av den gamla bygden. Det har ansetts lämpligt att medgiva förvärv av hel fastighet, även om den ej till hela sin ägovidd lämpar sig för bildande av nya jordbruk, blott så är förhållandet med den huvudsakligaste delen av densamma. 4 §•

Grov vanhävd har i denna paragraf definierats med utgångspunkt från definitionen i lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarna och Värmland, vilken definition, såsom utförligt framhållits i ett den 10 november 1921 avgivet betänkande rörande verkningarna av samma lag, innebär en relativt långt framskriden vanhävd. Givet är, att jordbruket kan hava nedlagts för så lång tid sedan, att jorden ej längre kan anses som odlad, så att kulturåtgärder beträffande densamma mera få natur av nyodling än iståndsättande, och bör i ty fall jorden icke anses vara av beskaffenhet, som under 1) sägs, utan i stället betraktas såsom odlingsmark. Av de i första punkten av andra stycket i förevarande paragraf upptagna undantagsbestämmelserna har den först gjorda formulerats i överensstämmelse med ett i sistnämnda betänkande framställt förslag till ändrad lydelse av 2 § i den norrländska vanhävdslagen, under det att det andra undantaget har sin grund däri, att om jordens ägare, antingen det nu är den som låtit vanhävden komma sig till last eller en som först därefter förvärvat fastigheten, uppenbarligen är villig att iståndsätta jorden, någon expropriation av densamma icke bör ifrågakomma. För att omöjliggöra ett obehörigt åberopande av detta undantagsstadgande är det emellertid nödvändigt att fordra, att villigheten att avhjälpa vanhävden tagit sig något yttre uttryck eller att alltså åtgärd eller åtminstone förberedelse vidtagits för jordens iståndsättande. För att utmärka, att något avseende ej får fästas vid rena

266 skenåtgärder, som endast avse att förhindra expropriation, har vidare up ställts den fordran, att åtgärden eller förberedelsen skall vara ändamålsenli Om å en egendom den huvudsakliga delen av den odlade jorden ligger grov vanhävd, har det ansetts ej kunna innebära någon obillighet mot jor ägaren, att icke blott de vanhävdade ägorna utan även återstoden av den odlade jorden må exproprieras. Gränserna för det område, som skall exproprieras, kunde eljest lätt bliva sådana, att de omöjliggjorde, att området kunde med fördel utnyttjas. Den utsträckning, som sålunda medgivits av expropriationsrätten, torde vara så mycket mindre betänklig, som det ej kan antagas, att jordägaren genom densamma berövas jord, vilken han hållit i god hävd, utan finnes all presumtion för att jämväl denna jord utsatts för vanhävd, om ock ej vanhävden fortskridit så långt, att de i 4 § första stycket omförmälda förutsättningarna för expropriationsrätt inträtt. I första stycket har begreppet enskild skogsspekulant definierats i enlighet med vad som skett i norrländska vanhävdslagen. I förenämnda betänkande rörande sagda lags verkningar har föreslagits den ändring i vanhävdslagen att orden »uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen» skulle utgå ur lagtexten. Då de skäl, som anförts för detta ändringsförslag, huvudsakligen äga tillämplighet endast beträffande vanhävdslagen, har det i föreliggande lagförslag ej ansetts riktigt att upptaga en formulering i enlighet med förenämnda ändringsförslag. Beträffande undantaget i andra stycket andra punkten hänvisas till vad som anförts rörande ett i första punkten av samma stycke gjort analogt undantag beträffande den vanhävdade jorden. Från den i det föregående uttalade grundsatsen, att odlad jord, som ej är vanhävdad, ej må exproprieras, har för att gränserna mellan det exproprierade området och återstoden av fastigheten ej måtte bliva på ett ur skiftessynpunkt olämpligt sätt bestämda, uppställts det i fjärde stycket av paragrafen upptagna undantaget. Den areal odlad jord, som på grund av nämnda stadgande må kunna exproprieras, kan tydligen ej komina att uppgå till mera än några få procent av det exproprierade områdets hela areal. P å grund av att därigenom vållas det minsta intrånget för jordägaren, bör mindre väl hävdad jord i första hand anlitas. I samband med norrlandskommitténs utredning framhölls med skärpa såväl av kommittén som från flera andra håll, att ett bondejordbruk i norra Sverige näppeligen vore tänkbart utan att detsamma vore förenat med åtminstone husbehovsskog ävensom att skogsbetet för den norrländska jordbrukaren, åtminstone i rikets fyra nordligaste län, ännu hade den allra största betydelse. Nämnda tankar ha fått uttryck i 3 § av lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning samt i 21 och 22 §§ av den s. k. norrländska arrendelagen. I förenämnda, på föranstaltande av nationalföreningen mot emigrationen utarbetade betänkande förutsattes också, att de skäl, som av norrlandskommittén anfördes till stöd för nämnda åsikt, i stort sett torde vara bindande. I betänkandet anföres härom vidare: »Visserligen kunde redan då en bonde draga sig fram ensamt på inägojord, om denna var av större omfattning och god beskaffenhet samt med hänsyn till avsättningsmöjligheter väl belägen. Antalet fall, där sådant är möjligt, bör väl också med förbättrade kommunikationer hava ökats sedan tiden för norrlandskoinmitténs utredning. Det är ju vidare tydligt, att en eller annan person med särskilt stort mått av duglighet och arbetsförmåga kan utan stöd av utägor draga

267 sig fram som bonde även där de naturliga förutsättningarna äro sämre än ovan angivits. Men allt detta är dock undantagsfall. Man får räkna med normalfallen och i dessa är jorden varken särskilt god eller välbelägen och den brukare, det kommer an på, är en genomsnittstyp för nordsvensk allmoge.»

Vad sålunda anförts torde äga full riktighet. På denna uppfattning vilar stadgandet i paragrafens femte stycke. Det område, där ortsförhållandena böra påkalla, att vid expropriation jämväl husbehovsskog och mulbetesmark medtages, har ej i stadgandet till sina gränser angivits, då detta synes böra prövas i varje särskilt fall, men torde området i stort sett böra anses utgöras av de sex nordligaste länen i riket. Expropriation har ej medgivits för någon stödskog, då nybyggena ej kunna bära den dryga kostnad tilldelning av dylik skog skulle draga. Att medgiva expropriation för skogs- eller betesservitut har ej heller ansetts tillrådligt, då det därigenom för jordägaren uppkomna ständiga intrånget ofta för honom kan kännas alltför betungande och giva anledning till allehanda tvister mellan honom och nybyggaren. I sjätte stycket av paragrafen gives uttryck däråt, att i expropriationen jämväl bör inbegripas det vattenområde, som enligt allmänna rättsnormer bort tillkomma det exproprierade markområdet, därest förvärvet av detsamma skett genom frivilligt avtal. Bestämmelsen i paragrafens sista stycke är föranledd därav, att i vissa fall enligt lagstadgandenas bokstav en expropriationsrätt skulle föreligga, ehuru utövande av densamma ej överensstämmer med stadgandenas grund. Ett bolag eller en förening kan t. ex. äga en fastighet i huvudsakligt syfte att å densamma driva jordbruk. I dylika fall bör Kungl. Maj:t äga meddela förklaring, att expropriationsrätt ej föreligger. 5 §. Fastän expropriationsrätt enligt 4 § förefinnes, kan det dock föreligga ett så betydande intresse att jorden ej tages i anspråk, att detta intresse måste väga mera än kolonisationsintresset. Förevarande paragraf avser att ange beskaffenheten av förstnämnda intresse. Givet är, att expropriationen ej får leda till ett avsevärt försvagande av jordbruk å egendomen antingen det nu är fråga om av jordägaren själv drivet jordbruk eller arrendebruk. Ej heller bör jordbruk å egendomen berövas möjlighet till lämplig utvidgning och i anledning härav bör i regel ej exproprieras odlingsmark, som ligger lämpligt till för att eft er uppodling brukas till ett förut å egendomen drivet jordbruk. Detta bör gälla, oavsett huruvida den nuvarande brukaren har något intresse för odlingens verkställande, ty jordens lämpliga fördelning på brukningsdelar bör ej röna inverkan av omständigheter, som endast äro tillfälliga. Är det fråga om ett arrendebruk, är det ofta nog ej det bristande odlingsintresset, som föranleder, att odlingsmark, som lämpar sig att uppodla och bruka till arrendebruket, ej blir på sådant sätt tagen i anspråk, utan detta kan bero därpå att för arrendatorn ej föreligger någon rätt att verkställa nyodling. Det kan emellertid tänkas, att genom en reviderad arrendelagstiftning arrendators rätt att verkställa nyodling utsträckes eller att därest en friköpningslagstiftning, som medger rätt för vissa arrendatorer att friköpa sina arrendebruk, tillkommer, genom densamma arrendator kan tillerkännas rätt att f riköpa jämväl odlingsmark. I jordkommissionens uppdrag ingår att avgiva betänkande rörande en reviderad arrendelagstiftning ävensom beträffande

268 friköpningslagstiftningen, men dessa frågor hava ännu ej annat än preliminärt varit föremål för kommissionens behandling. Vid detta förhållande måste det möta vissa svårigheter att avgränsa expropriationsrätten för anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk, så att genom densammas utövning ej sker något intrång på den rätt att uppbryta eller friköpa odlingsmark, arrendator genom blivande lagstiftning kan bliva tillagd. Man bör vid expropriationsförrättningen försöka att undantaga för arrendatorn lämpligt odlingsområde, så mycket mera som det för arrendatorn eljest måste framstå såsom obilligt att, innan han ännu genom arrendeoch friköpningslagstiftning fått sin rätt tryggad, möjlighet beredes nybyggare att för uppodling taga i besittning områden, vilka arrendatorn själv varit närmast att få uppodla och bruka. Förnekas kan emellertid icke, att det ofta måste ställa sig vanskligt att avgöra, i vad mån odlingsmark för dylikt ändamål bör undantagas från expropriation. Enligt första stycket i paragrafen får expropriation ej heller ske, om avsevärd olägenhet därigenom skulle uppkomma vid skötseln av jordbruk eller skogsbruk. Att närmare angiva beskaffenheten av dylik avsevärd olägenhet torde ej låta sig göra på grund av de växlande förhållanden, som kunna föreligga alltefter de expropriation undergående fastigheternas olika beskaffenhet. I andra stycket av förevarande paragraf angivas åtskilliga ändamål, vilka äro av beskaffenhet att böra tillgodoses framför kolonisationsintresset. Ändamålen äro i stort sett sådana, att för deras tillgodoseende ej erfordras mark av någon större omfattning och att valet mellan de olika områden, som kunna lämpa sig, är rätt begränsat. Redan denna omständighet gör, att kolonisationsändamålet, som för att bliva tillgodosett tarvar jord av långt större omfattning, vilken jord dock kan utses med relativt stora möjligheter att välja mellan olika markområden, synes böra vika. Det i stycket sist upptagna ändamålet eller anläggning av arbetarlägenheter är till sin omfattning mera svårbestämbart. Enligt vad framgår av den av jordkommissionen föranstaltade enquéten skulle bolagens obenägenhet att avhända sig odlingsmark för bildande av nya jordbruk ofta bero på att bolagen anse, att de för egen del skulle kunna i en framtid behöva taga i anspråk den å deras skogar befintliga odlingsmarken i samband med utökandet av antalet av dem ägda skogsarbetarboställen. Den å bolagens skogsdomäner befintliga odlingsmarken torde emellertid vida överskrida vad som för arbetareboställen kan komma att behövas. De på föranstaltande av nationalföreningen mot emigrationen tillkallade kommitterade göra i sitt förenämnda betänkande rörande kolonisationen å bolagsjord i Norrland ett försök att siffermässigt påvisa, vilket behov av levande arbetskraft, som skogsbruket under ett visst antaget förhållande kan antagas hava, för att så medelst söka klarlägga betydelsen utav en ökad kolonisation, genom vilken dessa arbetskrafter skapas. De erinra då först om, att trävaruindustriens behov av arbetskraft kan sägas göra sig gällande inom tre olika faser av produktionen, nämligen: 1) vid råvarans framställande och skördande, 2) vid dess transport till förädlingsplatsen och 3) vid dess förädling och den färdiga produktens exporterande. Sedan de framhållit, att beräkningar rörande ökningen i behovet av arbetskrafter vid transport och förädling av råvaror av angivna skäl måste bliva mer eller mindre osäkra, inskränka de sig till att i förevarade hänseende behandla den gren av trävaruindustrien, som omfattar råvarans framställande och skördande eller med andra ord det rena skogsbruket. Såsom ett inom överskådlig tid uppnåeligt mål för det norr-

269 ländska skogsbrukets höjande hava de kommitterade tänkt sig den grad av intensitet, som fått uttryck i skötseln av kronoparkerna och med dem i förvaltningshänseende jämställda skogar inom Bergslagsdistriktet. Kommitterade beräkna antalet arbetare, som f. n. äro bosatta å bolagsmark i Norrland och Dalarna till 31 200 män. Dessa antagas utgöra i medeltal 150 dagsverken i skogarna per år eller tillsammans 4 680 000 dagsverken. Å de ovanberörda skogarna i Bergslagsdistriktet har enligt utredningen använts under åren 1911—1915 i medeltal 1.08 dagsverken och under år 1915 l . n dagsverken per hektar. Då bolagens marker i Norrland och Dalarna omfatta 5 362 251 hektar, skulle med ett behov av l . n dagsverken per hektar och år det totala dagsverksbehovet alltså belöpa sig till 5 952 098 eller i runt tal 6 mill, dagsverken per år. Med frånräknande av det redan presterade dagsverksantalet, 4 680 000 st., skulle alltså erfordras en ny arbetsstyrka, som kunde utgöra de felande 1 320 000 dagsverkena per år. Om de arbetare, som genom kolonisation för detta ändamål skulle tillföras bolagsdomänerna, antoges göra 200 dagsverken per år i skogen, bleve antalet av av dem, som behövdes, 6 600 st., och då de kommitterade förmena, att på de lägenheter, som sålunda skulle bildas, ej kunde räknas mer än en arbetsför man per lägenhet, så komma de till att det erfordras upprättande av 6 600 nya lägenheter å bolagens skogsmarker. De kommitterade anföra vidare bl. a.: »Någon torde nu framhålla, att arbetarfrågan för bolagsskogarnas vidkommande löses enklast och billigast genom anlitande av lösa arbetare och den självägande bondeklassen i den mån densamma har tid övrig från skötseln av egna hemman. Häremot kan emellertid invändas, att ett intensivt bedrivet skogsbruk ej kan åtnöja sig med vilken som helst för tillfället sysslolös arbetssökande. För att utföra skogsarbetena på ett tillfredsställande sätt fordras vana vid desamma. Ett för tillfället till synes billigt arbete blir i skogsbruket ofta dyrt genom de dåliga resultat, som blir följden av att det ej blott var billigt utan även underhaltigt. Många misslyckade skogsodlingar t. ex. äro sorgliga bevis härpå. Genom ett dåligt utfört avverkningsarbete förstöres ofta mycket virke i onödan. Sådana förluster undvikas genom anlitande av vana skogsarbetare. Vad åter angår möjligheten av att äga tillgång till arbetskraft hos den självägande bondeklassen, så må det vara tillåtet att uttala den förhoppningen, att den fortgående utvecklingen skall allt mera beskära dessa möjligheter. Dels torde man äga rätt att hoppas, att den växande befolkningen, som följer med ett intensivare utnyttjande av landets möjligheter för frambringande av industriens råvaror, även skall föra jordbruket framåt, genom att bättre avsättning uppstår även för dess alster, dels bör det ej heller vara en alltför förmäten tanke, att ökade virkesvärden skola allmer öppna även allmogens ögon för nödvändigheten av en bättre skogsvård. Genom en utveckling inom såväl det ena som det andra området av hemmansbruket torde tillgången på ledig arbetskraft från den självägande bondeklassen bliva ringa och uti ingen mån svarande mot det behov, som ett uppdrivet skogsbruk i bolagens egendomar kommer att söka fylla.» Det ovan återgivna yttrandet av de kommitterade torde äga full giltighet. Kolonisationskommittén uttalar jämväl i sitt betänkande rörande kolonisationen å kronoparker i Norrland och Dalarna, att såväl arbetarnas som statens intressen bäst skulle tillgodoses, om på väl avvägda villkor jordbrukslägenheter av lämplig storlek upplätes från kronoparkerna åt fasta skogsarbetare. Kolonisationskommittén anför vidare:

270 »Genom denna anordning vinner skogsbruket ej allenast kvantitativt den arbetsstyrka, som det är i behov av, utan den förvärvar även den skolade arbetskraft, som utgör ett oeftergivligt villkor för en intensiv skogsvård. Liksom all annan hantering fordrar skogsbruket av sina arbetare en viss grad av yrkesskicklighet. För att ett skogsarbete, vare sig detta avser avverkning, uppdragande av ny skog, dikning, väganläggning m. m., skall kunna utföras på mest ekonomiska och bästa sätt fordras en van, med arbetet väl förtrogen arbetare. Visserligen är det sant, att för så vitt det gäller Norrland, torde så gott som var och en i skogsbygden uppvuxen arbetare vara väl förtrogen med ett sådant arbete som avverkning och virkesutdrivning, men därmed är ej sagt, att han äger de nödiga förutsättningarna för utförande av en rationell skogsvårds beståndsvårdande avverkningar, arbeten som städse fordra omdöme och yrkesskicklighet. Likaså fordra plantskolearbeten, kulturer, dikningar, kolningar m. fl. arbeten en icke så ringa yrkesvana hos arbetaren för att resultatet skall bliva fullgott. Man ej nog härmed: ett rationellt skogsbruk fordrar även en pei-manent tillgång till arbetskraft. Måste nödvändiga skogsåtgärder i brist på arbetskraft under kortare eller längre tid eftersättas, uppstå självfallet ekonomiska förluster, som kunna bli nog så kännbara. Under det att det extensiva skogsbruket med sin utpräglade karaktär av säsongarbete, med sitt rika behov på arbetskraft under vintern och sitt ringa behov därav under sommaren, väl kan tillgodoses med lösa arbetare och delvis måste bedrivas med sådana, kräver det intensiva skogsbruket med sitt mer jämna behov av arbetskraft under hela året och sina mer svårskötta göromål fast anställda arbetare. Genom att på lämpligt avvägda villkor upplåta lägenheter från kronoparkerna torde man kunna påräkna att erhålla en stor del av den för skogsbruket erforderliga, mer kvalificerade arbetskraften. Kommittén är också av den övertygelsen, att statens skogsarbetarfråga vinner sin ur alla synpunkter bästa lösning, om kolonister lämnas tillfälle att bosätta sig å kronoparkerna och där bliva innehavare av någorlunda välskötta jordbruk, som lämna dem antingen ett stöd vid sidan av inkomsten från arbetet i skogen eller ock deras huvudsakliga utkomst.» Omfattningen av behovet av odlingsmark till bildande av skogsarbetarebostäder är givetvis, såsom av det ovan anförda framgår, svårt att fixera. Vid lagens tillämpning torde det emellertid i allmänhet låta sig göra att konstatera, huruvida ett behov för vederbörande bolag föreligger att för bildande av arbetarelägenheter undantaga den jord, vars expropriation begärts. Då frågan huruvida och i vad omfattning arrendator bör medgivas rätt att friköpa av honom arrenderad jord ännu icke blivit av jordkommissionen, som fått åt sig uppdraget att avgiva betänkande i frågan, upptagen till annat än preliminär behandling, torde det riktigaste vara, att i princip all arrenderad jord undantages från expropriation för bildande av nya jordbruk. Av naturliga skäl bör ej något liknande undantag ske för jord, till vilken ej upplåtits annan rätt än i 1 kap. 7 § nyttjanderättslagen sägs. I enlighet härmed bör jord, till vilken arrendator ej har annan än dylik rätt, ej undantagas från expropriation, även om jorden formellt sett kan sägas omfattas av arrendet. Det har vidare ansetts riktigt att med i nämnda lagrum omförmäld rätt likställa rätt till mulbete eller slätter. Dessa rättigheter äro nämligen av så extensiv beskaffenhet, att å ena sidan de markområden, vara rättigheten får utövas, i allmänhet kunna utan olägenhet för arrendatorn tagas i anspråk, men å andra sidan ett generellt förbud därför skulle medföra, att betydande markområden undandroges kolonisation för bildande av nya jordbruk. Givet är emellertid, att om i ett visst fall avsevärd olägenhet

271 skulle tillskyndas arrendatorn genom expropriationen, första stycket i förevarande paragraf bör tillämpas. 6 §.

Då iståndsättande av vanhävdad jord i regel måste ställa sig lättare än uppodlande av odlingsmark samt dessutom mindre betänkligheter än eljest göra sig gällande mot att expropriera jord ifrån person, som så grovt som i 4 § under 1) sägs vanvårdat densamma, har i förevarande paragraf givits uttryck åt den principen, att den på dylikt sätt vanvårdade jorden skall, därest den lämpar sig för ändamålet, i första hand tagas i anspråk. Vad i paragrafen i övrigt stadgas överensstämmer med den i 5 § i allmänna expropriationslagen uttalade grundsatsen, att expropriation skall så genomföras, att den ej vållar dem, som drabbas av densamma, större olägenhet än nödigt är. 7 §.

Kan erforderlig jord ej anskaffas genom frivilligt avtal, bör jordkommissionen med ledning av den kännedom den äger om jordförhållandena inom länet jämte den ytterligare kunskap den kan hava förvärvat sig genom undersökningar å platsen eller genom meddelanden från jordkommittéerna, söka avgöra, vilken jord som i första hand bör tagas i anspråk, samt sedan så skett, med ledning av kartor och ägobeskrivningar uppgöra plan för expropriationen. Av vikt är, att gränserna bliva på ett lämpligt sätt bestämda, så mycket mer som i annat fall expropriationsersättningen kan komma att bliva förhöjd. Av naturliga skäl bör från början områdets indelning i nya jordbruk vara i sina grunddrag planerad. 8 §. I denna paragraf har erinrats om angelägenheten därav att redan från början samråd äger rum med jordägaren, huru expropriationen bör genomföras. 9 §. Då de i 12 och 13 §§ omförmälda invändningar böra vara prövade, innan expropriationsersättningarna bestämmas, och då det är av vikt, att sakägarna få tillfälle att så fort som möjligt framställa dessa invändningar, så att förfarandet ej dragés ut på tiden och därigenom vållar större kostnader, har det ansetts nödigt att föreskriva, att jordkommissionen bör före expropriationsmålets instämmande av jordägaren skaffa sig kännedom om övriga sakägare för att kunna genast instämma dem i målet, så att de sättas i tillfälle att vid första rättegångstillfället göra invändning i ovan omförmälda hänseende. För jordägares underlåtenhet att uppgiva sakägare har stadgats enahanda påföljd, som enligt 17 § expropriationslagen i där omförmält analogt fall inträder. I paragrafen har vidare erinrats därom, att jordkommissionen även på dettfi stadium av förfarandet bör söka träffa frivillig uppgörelse med jordägaren och övriga sakägare. 10 §. Expropriationsmålet skall på skäl, för vilka förut redogjorts, instämmas till ägodelningsrätt. Inom kommissionen har ifrågasatts, huruvida icke i stället för expropriationslagens stadganden den s. k. ensittarlagens mera enkla föreskrifter kunde

272 följas vid avlösningens verkställande. Enligt mitt förmenande föreligga emellertid icke skäl härtill. Avlösningen av ett ofta stort markområde, å vilket åtskilliga nya jordbruk skola anläggas, måste ställa sig betydligt mera komplicerat än avlösningen av en liten bostadstomt och de uppkommande tvistefrågorna måste komma att ställa betydligt större krav på den avgörande myndigheten. Den största vinsten med ensittarlagens förfarande, nämligen att avlösnings- och lantmäteriförrättningarna sammanslås, kommer i nu förevarande fall att sakna betydelse, då nämligen för det exproprierade områdets indelning i odlingslägenheter i allt fall kommer att erfordras förrättningav lantmäteritekniskt utbildad person. I nu förevarande fall är det dessutom, i motsats till vad som är händelsen i de av ensittarlagen behandlade fall, nödvändigt att låta vissa frågor bliva slutgiltigt prövade, innan löseskillingen bestämmes. Vidare kan det i nu förevarande fall ej vara lämpligt att, såsom i ensittarlagen sker, låta prövningen av ersättningarnas belopp i sista hand ankomma på domstol, utan bör såsom i expropriationslagen ersättningarna slutgiltigt avgöras av en värderingsnämnd. 11 §. I förevarande paragraf hänvisas till åtskilliga paragrafer i expropriationslagen, vilka skola vid nu ifrågavarande förfarande tillämpas. Särskilt förtjänar därvid att påpekas, att hänvisning skett till expropriationslagens föreskrifter angående efter vilka grunder expropriationsersättningen skall bestämmas. Det synes mig nämligen ej föreligga några skäl, på grund av vilka ersättningen i nu förevarande fall skulle bestämmas efter andra grunder än dem, som vid expropriation för annat ändamål skola tilllämpas. Rätt tolkad torde nämligen 7 § och följande paragrafer i expropriationslagen innebära, att i ersättning skall utgå fastighetens värde, varken mer eller mindre. I det ursprungliga förslaget till expropriationslag hade detta uttryckts så att för fastighet, som exproprierades, skulle erläggas löseskilling motsvarande fastighetens värde. Lagutskottet vid 1913 års riksdag insatte framför ordet »värde» ordet »fulla» samt motiverade denna åtgärd sålunda: »Då expropriationen ovedersägligen utgör ett synnerligen stort ingrepp i dens förfoganderätt över sin egendom, som därav drabbas, och då onekligen en viss fara föreligger, att de bestämmelser, som intagits i förslaget i syfte att trygga mot för hög uppskattning, kunna verka i motsatt riktning, har utskottet funnit angeläget att i förevarande paragraf gives ett klart uttryck åt förslagets innebörd i fråga om ersättningens belopp och förty i denna paragraf uttalat, att full ersättning skall utgå till jordägaren för vad lian nödgas avstå och för den skada han lider». Departementschefen anförde härom 1916 vid remiss till lagrådet: »Den föreslagna ändringen, som godkändes av båda kamrarna, har sålunda av lagutskottet betraktats endast såsom ett förtydligande av Kungl. Maj:ts förslag. Givetvis var det också detta förslags mening, att expropriationsersättningen under alla förhållanden skulle bestämmas så, att den, från vilken exproprierades, icke lede ekonomisk förlust. Något särskilt skydd mot att ersättningen bestämmes för lågt ansågs emellertid icke erforderligt; erfarenheten torde visa, att bestämmelser om expropriationsersättningens belopp gärna tolkas till dens fördel, som skall erhålla ersättningen. Utan direkt anmaning skulle nog expropriationsnämnderna, framdeles liksom hittills, i tvivelaktiga fall hålla sig så att säga på den säkra sidan. En uttrycklig erinran om deras skyldighet härtill kan möj-

273 ligea — isynnerhet vid jämförelse med andra fall, då ersättning också skall vara full, utan att detta särskilt angives — befaras leda till att expropriationsersättning bestämmes högre än som är åsyftat. Mot den ifrågasatta lydelsen i och för sig är dock icke något att invända; och i förhoppning om att stadgandets rätta innebörd kommer att beaktas vid tillämpningen har jag därför icke velat motsätta mig att detsamma avfattas på föreslaget sätt». Med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört torde ifrågavarande lagrum skola tolkas och torde vid detta förhållande detsamma på ett riktigt sätt angiva den grund, efter vilken expropriationsersättning bör utgå. Att vid bestämmande av dylik ersättning taga hänsyn till annat än fastighetens värde kan nämligen ej anses riktigt. Inom kommissionen har diskuterats möjligheten av att i detta avseende tillägga taxeringsvärdet avgörande betydelse. Med hänsyn till det summariska sätt, på vilket taxeringsvärdet bestämmes, torde så ej böra ske. Därtill kommer, att taxeringsvärdet avser en hel fastighet, under det att expropriationen ofta nog endast rör sig om en del av en fastighet. Det bereder då ofta nog oöverstigliga svårigheter att å denna del utslå vad på densamma belöper av hela fastighetens taxeringsvärde, så mycket mera som i detta ofta ingår värdet av åbyggnader. Rätt tillämpade torde expropriationslagens bestämmelser ej för nu förevarande fall kunna föranleda till en allt för hög värdering. Ty den odlingsmark, varom oftast är fråga, kan icke på grund av den avkastning den för närvarande giver uppskattats till något högre värde och oavsett statens kolonisationsverksamhet, vilken enligt 8 § i expropriationslagen ej får föranleda förhöjning av löseskillingen, torde i regel någon framtida mera inkomstgivande användning av marken vara så oviss och ställd på framtiden, att det ej ofta kan tänkas, att på dylik grund någon förhöjning av löseskillingen kan vara befogad. Att stadga, att expropriationsersättningen skall utgå efter viss lägre grund än värdet, måste, oavsett att fastighetsägarens rätt därigenom kränkes, vara ägnat att ur fastighetskreditens synpunkt väcka de allvarligaste betänkligheter. Genom hänvisning till 67 § expropriationslagen är vidare utsagt, att den exproprierande har att gälda hela expropriationskostnaden. I det av norrlandskommittén framlagda förslaget hade kommittén med utgångspunkt därifrån att man, sedan det blivit bestämt, att jorden skulle exproprieras, kunde betrakta ersättningsfrågan såsom en vanlig rättstvist, föreskrivit, att kostnad, som uppkommit i anledning av sakens hänskjutande till nämnd, skulle gäldas efter de i 21 kap. rättegångsbalken stadgade grunder. J a g kan ej finna de av norrlandskommittén anförda skälen övertygande. Det fall, att fastighetsägaren för jorden begärt mer än jordkommissionen erbjudit och expropriationsnämnden bestämmer löseskillingen till det belopp, som erbjudits, skulle närmast vara att likställa med det fall, att en kärande, sedan han av svaranden i ersättning för en liden skada erbjudits ett visst belopp, dock fullföljer talan under förmenande, att skadeståndet blivit för lågt beräknat men likväl ej av domstolen tillerkännes mera än svaranden före rättegången bjudit. De båda fallen äro emellertid därutinnan i grunden skilda, att partställningen är omkastad. Fastighetens ägare lärer kunna rimligen ^ begära att slippa vidkännas kostnader för en expropriation, som han ej påyrkat, och det måste från fastighetsägarens synpunkt verka obilligt, om han skulle genom att för jorden begära mera än jordkommissionen bjudit skera att få betala expropriationskostnaden. Förslaget tillerkänner genom hänvisning till 68 § expropriationslagen, i Jordkommissionen.

IV.

274 motsats till norrlandskommittén, jordägaren en rätt att återlösa den exproprierade fastigheten, därest ändamålet, varför den exproprierats, övergivits. Jordägaren synes nämligen vid expropriation för nu ifrågavarande ändamål ej böra i berörda avseende ställas sämre än jordägare, från vilken expropriation för annat ändamål ägt rum. Uppenbart är emellertid, att ändamålet ej kan anses övergivet blott därför att kolonisationen drager lång tid att genomföra eller därför att, sedan den genomförts men nybygget av en eller annan anledning av nybyggaren övergivits, det drager ut på tiden, innan annan nybyggare kan erhållas. 12 §. Då det ofta måste ställa sig ovisst, huruvida ett därtill ifrågasatt område får exproprieras samt i så fall, huru gränserna för detsamma bliva bestämda, har det såsom av denna och följande paragrafer framgår ansetts mest ändamålsenligt, att expropriationsnämnd tillsättes först, sedan dessa frågor blivit slutligen avgjorda. Enär det vid detta förhållande är av vikt, att frågornas avgörande påskyndas, har det i förevarande och 13 §§ stadgats, att invändning rörande desamma, skall göras redan vid första sammanträdet inför ägodelningsrätten. Av 9 § framgår, hur det sörjts för att sakägarna redan skola kunna vara instämda till detta sammanträde. Invändning att annan jord bör ifrågakomma före den till expropriation ifrågasatta, har ansetts böra slutligen avgöras av ägodelningsrätten. Frågan, vars avgörande kan giva anledning till stor vidlyftighet och omgång, berör nämligen ej så omedelbart som den i 13 § omnämnda frågan vederbörande sakägares intresse. 13 §. I samband med avgörande av den i denna paragraf avsedda fråga bör rätten bestämma gränserna för det område, som skall exproprieras. Dessa frågor sammanhänga nämligen med varandra sålunda, att genom viss ändring av gränserna för området en eljest förefintlig olägenhet av sådan beskaffenhet, att den utgör hinder för expropriationen, kan försvinna. För att onödiggöra nya expropriationsstämningar har stadgats, att om en gränsutvidgning ej berör ny sakägare, någon ny expropriationsstämning ej erfordras. I sista stycket av paragrafen omförmäld anteckning synes nödig för tillgodoseende av vederbörande inteckningshavares intresse. 14 $. För undvikande av för höga kostnader har föreskrivits, att expropriationsnämnd endast skall bestå av tre personer. Genom den sålunda skedda minskningen av det i 27 § expropriationslagen föreskrivna antalet ledamöter torde ej ersättningsfrågornas opartiska och allsidiga bedömande äventyras. 15 §. Stadgandet i denna paragrafs första stycke har tillkommit, för att onödiga expropriationskostnader skola kunna undvikas. Enligt 122 § skiftesstadgan utgår nämligen, då ägodelningsrätts sammanträde hålles å lagtima ting, i vissa fall ej ersättning till ägodelningsrättens ordförande och ledamöter. 16 §. Förändringar, som inträtt efter det frågan om expropriation väckts, böra ej inverka på frågan, huruvida den till expropriation ifrågasatta jorden är underkastad expropriation.

275 I andra stycket angives, när expropriationsfråga skall anses väckt. Detta bör anses ha skett redan därigenom att jordägaren erhållit del av framställt anspråk å jordens förvärvande, om stämning inom rimlig tid följer. 17 §. överenskommelse, som i 9 § sägs, har ansetts böra med hänsyn till inteckningsförhållandena likställas med överenskommelse, som omförmäles i 59 § expropriationslagen. 18 §. Med hänsyn till att det ändamål, varför expropriation i förevarande fall sker, ej med nödvändighet tarvar, att ett visst område tages i anspråk, har område, som exproprierats i kolonisationssyfte, i motsats till vad som eljest gäller om exproprierad jord, ej ansetts böra tillerkännas högre grad av orubblighet än som tillkommer de i 83 § skiftesstadgan omnämnda lägenheter. 19 §. Då förefintliga brukningsdelar ofta bestå av flera jordregisterfastigheter, vilka ofta äro av så ringa storlek, att ett självständigt brukande av dem icke kan ifrågakomma, har det ansetts omöjligt att i lagen taga hänsyn till, huruvida fastigheter äro skilda i jordregisteravseende eller ej, utan har i stället såsom utgångspunkt tagits brukningsdelen, i lagtexten betecknad med ordet egendom. Det avgörande är alltså, om de olika delarna av ett område stå i sådant förhållande till varandra, att de kunna betraktas tillsammans utgöra ett enda egendomskomplex. Det är ingalunda sällsynt, att en fastighet, som otvivelaktigt ingår såsom beståndsdel i ett egendomskomplex, är utarrenderad. Det har därför ansetts nödigt i lagtexten utsäga, att därest under huvudgård lyda arrendegårdar eller torp, de skola jämte huvudgården räknas för en egendom. 20 §.

Då nu ifrågavarande expropriation avser bildande av jordbruk, kan lagen ej äga tillämpning å städerna eller de stadsliknande samhällena. Detta har givits uttryck i förevarande paragraf. Vidare har för undvikande av misstolkning i paragrafen utsagts, att lagen ej skall tillämpas å mark, som innehaves under fideikommissrätt.

FORSLAG III

Särskilt yttrande av herrar Olsson och Wohlin. Enligt protokollet över justitiedepartementsärenden den 29 november 1918 har jordkommissionen till uppgift att utreda dels omfattningen av bolags jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav särskilt i mellersta och södra delarna av riket samt i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden kunna anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens berättigade intressen; dels i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 må kunna jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och deras vederlikar en mera tryggad ställning; dels huruvida och i vad mån tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål utöver vad för närvarande är stadgat bör på lagstiftningens väg genomföras; dels frågan om upphävande av fideikommisstiftelser i fast egendom och därmed sammanhängande spörsmål, särskilt med hänsyn till denna frågas bedömande ur sociala och ekonomiska synpunkter. Av dessa utredningsuppdrag har under kommissionens hittillsvarande nära fyraåriga verksamhetstid endast första delen av den i första momentet ovan angivna undersökningen blivit slutförd, nämligen utredningen rörande omfattningen av bolags jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav särskilt i mellersta och södra delarna av riket. Denna utredning föreligger i en av Statistiska centralbyrån, efter underdånig framställning av jordkommissionen, verkställd omfattande statistisk utredning angående den svenska jordens fördelning på olika slag av ägare och brukare (jordkommissionens betänkanden del II). Spörsmålet »i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden kunna anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens berättigade intressen» har icke blivit föremål för en verklig nationalekonomisk utredning. Kommissionen har endast i motiven till sitt den 15 december 1921 avgivna förslag till »lag med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom» ävensom i en publicerad »redogörelse för resultatet av vissa av jordkommissionen företagna enquéter i jordfrägan» (jordkommissionens betänkanden del I och III) här och var berört ämnet, och därvid huvudsakligen i syfte att belysa vissa faktiska förändringar i jordfördelningen samt att giva motiv för framläggandet av det förstnämnda, för bondeklassens bevarande avsedda lagförslaget. Sedan kommissionens arbeten efter detta lagförslags avgivande under en längre tid legat nere, har arbetet under sistlidna maj månad återupptagits och har, utan att vi biträtt något eventuellt beslut i sådan riktning, den arbetsordningen träffats, att kommissionen, med uppskjutande tillsvidare av övriga utredningsuppdrag, skulle till behandling upptaga det åt kommissionen till utredning uppdragna spörsmålet »i vad mån tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål utöver vad för närvarande är stadgat bör på lagstiftningens väg genomföras». Frågan om en jämkning av nyttjanderättslagen till fast egendom den 14 juni 1907 i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och deras vederlikar en mera tryggad ställning är ännu vilande inom kommissionen, och den del av frågan om s. k. tvångsavlösning av jord,

280 som avser en eventuell friköpningsrätt för vissa kategorier av nyttjanderättshavare å annans mark, har likaledes fått stå tillbaka för frågan om anskaffande av jord för nybildning av mindre jordbruk. Sedan kommissionens arbeten i överensstämmelse med denna ordningsföljd fortskridit under sommaren och hösten, har kommissionen genom statsrådets och chefens för justitiedepartementet ämbetsskrivelse den 24 sistlidne oktober anmodats att fullfölja den uppgjorda planen samt att, med åsidosättande tillsvidare av övriga arbetsuppgifter, senast den 15 innevarande månad inkomma med utredning och förslag beträffande en lagstiftning, som skulle sätta det allmänna i tillfälle att för bildande av nya jordbruk förvärva enskild tillhörig mark. Det tillkommer naturligtvis kommissionens ledamöter att ställa sig denna anmodan till efterrättelse och vilja vi genom detta särskilda yttrande söka efterkomma densamma. Med hänsyn till det sammanhang, vari kommissionens olika utredningsuppdrag stå till varandra, anse vi oss inledningsvis böra framhålla, att fullgörandet av uppdraget att inkomma med yttrande och förslag rörande s. k. tvångsavlösning av icke utarrenderad jord för bildande av nya jordbruk i icke ringa mån försvåras därigenom, att frågorna om den förändrade arrendelagen och den s. k. friköpningslagen för vissa grupper av nyttjanderättshavare icke dessförinnan slutbehandlats av kommissionen och icke heller hinna slutbehandlas i sammanhang med förevarande ärende. Oavsett att det kan göras gällande, huruvida icke nu sittande nyttjanderättshavare i osäker rättslig ställning genom en förändrad arrendelag och en s. k. friköpningslag först borde förhjälpas till bättre förhållanden, innan man skrider till en expropriationslagstiftning för bildande av nya brukningsdelar, så kommer den s. k. sociala expropriationslagen, om den skall utarbetas och träda i kraft före friköpningslagen, på viss punkt i konflikt med de arrendatorers intressen, som man avser att hjälpa med den sistnämnda lagstiftningen. Det torde bliva svårt att ordna rättsförhållandena i sådana fall, då arrendator tillförsäkrats rätt till mulbete eller sådan rätt, varom förmäles i 1 kap. 7 § nyttanderättslagen. Därest dylik jord, som t. ex. för talrika nu sittande bolagsarrendatorer i Norrland kan vara av ekonomisk betydelse, eller dylik i nämnda paragraf omförmäld rättighet får tagas i anspråk, respektive får stå tillbaka för den sociala expropriationslagen, så måste detta ej endast försvaga ifrågakommande arrendatorers nuvarande ställning men även i sannolikt rätt stor omfattning göra en kommande förbättrad arrendelag och en friköpningslag mindre gagnelig och eftersträvansvärd för arrendatorerna. Man har här framför sig ett problem, där det gäller att väga intressena hos icke självägande jordbrukare, vilka måhända under lång tid brukat sina arrendeställen och övertagit nyttjanderätten från förfäder i flera led, emot intressena hos nya personer, måhända främlingar på platsen, vilka begära att med stöd av den sociala expropriationslagen få grunda ett nytt jordbruk. Enligt vår uppfattning borde de gamla arrendatorernas intressen i dylika fall principiellt gå före, men vi äro ingalunda säkra på att så blir fallet, om den sociala expropriationslagen genomföres först och utan sammanhang med de eventuellt blivande arrende- och friköpningslagarna. Det förtjänar också uppmärksammas, att man i andra länder, t. ex. Finland och Danmark, företagit agrarreformerna i den ordning, som vi här angivit som den rationellaste; vad Danmark angår genomfört en friköpningslag, men ännu icke fattat något beslut om en social expropriationslag av den art, som nu i vårt land ifrågasattes. Oaktat vad nu anförts tillkommer det oss emellertid att uttala vår mening i den av statsrådet och chefen för justitiedepartementet angivna

frågan och få vi då först anföra, att mycket starka betänkligheter måste resa sig mot ett ingrepp i den enskilda äganderätten för tillgodoseende av »jordlösa» personers krav på jord, innan man undersökt huruvida icke dessa sistnämnda, i mångt och mycket berättigade krav kunna tillgodoses genom upplåtande av jordområden å kronojord och å annan publik jord samt genom förvärv i den fria marknaden av större, för styckning lämpade egendomar. Nu föreligger efter flera års förarbeten ett förslag till kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna m. m., vartill kommer att riksdagen år 1920 begärt utredning och förslag angående den ecklesiastika jordens styckning för nybildning av mindre men självständiga jordbruk. Med hänsyn till den nuvarande allvarliga stats finansiella situationen är all anledning taga under omprövning, huruvida icke den inom landet förefintliga »jordhungern» för de närmaste åren skulle kunna tillgodoses genom redan förberedda kolonisationsåtgärder, vilka icke utsätta statsverket för nödvändigheten av allt för mycket ökade statsutgifter. I sådant hänseende lärer icke kunna bestridas, att icke den ecklesiastika jorden ävensom lämplig jord å sådana utarrenderade kronodomäner, där arrendetiden under de närmaste åren utlöper, i första rummet bör ifrågakomma. Även vissa kronoparker i Norrland med mindre avlägset läge synas först böra tagas i anspråk. Vad den ecklesiastika jorden angår kan med skäl ifrågasättas, om icke den av riksdagen gjorda framställningen angående utredning av spörsmålet om dess styckning och upplåtande för mindre jordbruk nu borde föreligga. Självfallet kunna sådana ecklesiastika löneboställen icke nu komma i fråga, vilkas åbyggnader blivit satta i gott stånd. Veterligen förefinnes emellertid ett stort antal boställen, vilkas åbyggnader äro synnerligen förfallna och vilka för närvarande äro utarrenderade på kort tid till låga arrenden. Det borde tillses, att planer för dessas styckning skyndsammast bliva uppgjorda och att de ifrågakommande jordområdena bliva utbjudna till personer, som äro villiga att övertaga desamma och som äro lämpade för uppbyggandet och brukningen av nya egna hem. Beträffande möjligheten att erhålla jord från utarrenderade kronodomäner, för vilka arrendetiden under de närmaste åren utlöper, förefinnes en av domänstyrelsen verkställd utredning, fogad som bilaga till ett av tre medlemmar av tull- och traktatkommittén avgivet samt av samma kommitté till Kungl. Maj:t under sistlidne maj månad överlämnat yttrande rörande vissa allmänna principer för den inre kolonisationen. Det framgår av denna utredning, att tillgången på sådan jord under de närmaste åren är rätt så begränsad. Den jord, som finnes och som är för ändamålet lämplig, bör emellertid jämte den ecklesiastika jorden i första rummet tagas i anspråk. Vad kronoparkerna i Norrland och Dalarna beträffar saknas anledning att här göra något uttalande, enär kolonisationskommitténs betänkande blivit remitterat för yttrande till jordkommissionen, men besvarandet av denna remiss i följd av chefens för justitiedepartementet omförmälda ämbetsskrivelse blivit av kommissionen uppskjutet till tiden efter det föreliggande ärendets handläggning. Enligt här företrädd uppfattning finnas sålunda flere utvägar att genom ianspråktagande av publik jord tillgodose »jordhungern» inom landet. Härtill kommer vidare, att under nu rådande konjunkturer för jordbruksnäringen utbud i den fria marknaden å för styckning lämpliga egendomar äro talrika, så att man inom stora delar av landet säkerligen lärer kunna tillgodose efterfrågan på jord för nybildning av mindre jordbruk utan att i minsta mån behöva genom expropriationsbestämmelser ingripa i den fria äganderätten. Till följd av det starka prisfall å särskilt spannmål, som ägt rum under de

282 senaste åren, i förening med de alltjämt relativt höga kostnaderna för konstgödsel, maskiner m. m., är det sädesproducerande större jordbruket för närvarande föga räntabelt och priserna å sådana egendomar på fastighetsmarknaden relativt låga. Många av dessa salubjudna egendomar hava därtill en sådan ägofigur och ett sådant läge i förhållande till avsättningsplatserna för produkterna att de väl lämpa sig för uppdelning i mindre, men självständiga jordbruk. Tages härtill i betraktande, att efterfrågan på jord förminskas genom de jämförelsevis höga byggnadskostnaderna samt att även det mindre jordbrukets räntabilitet under nuvarande prisbildning på jordbruksprodukterna icke är synnerligen stor, torde man vara berättigad förmoda, att åtminstone under åtskilliga år framåt efterfrågan kan tillgodoses genom de vägar, som nu angivits. Under överläggningarna inom jordkommissionen, huruvida, oaktat vad nu anförts, en s. k. social expropriationslag skulle vara av behovet påkallad, har emellertid den tanken framkommit, om icke staten ändock borde vara berättigad att genom ett expropriationsförfarande förvärva äganderätten till sådana egendomar, som kunna anses vara synnerligen vanhävdade, för att därefter ställa dylik vanhävdad jord till egnahemssökares förfogande. I denna tanke ligger naturligtvis något för den allmänna uppfattningen tilltalande, då det ju måste anses vara ett svårt missförhållande att svensk jord ligger i vanhävd, samtidigt med att många bondsöner och torparsöner finnas, väl skickade att, sedan denna jord styckats, bringa densamma under god kultur. Vi hysa också för vår del icke några principiella betänkligheter mot ett verksamt och på antagliga rättsgrundsatser byggt ingripande gentemot förekommande vanhävd. Vid närmare övervägande av detta problem måste man emellertid för att rättvisa skall vinnas uppställa som en oeftergivlig fordran, att vanhävdsbegreppet i lag åtminstone någorlunda säkert karakteriseras, innan man med utgångspunkt från att en jord är vanhävdad inskrider mot dess ägare. Sker icke detta, utan tillerkännes staten till och med en så stor maktbefogenhet som en expropriationsrätt gent emot »vanhävdade» eller »synnerligen vanhävdade» jordbruk i allmänhet, utan närmare bestämning av begreppet ifråga, så kan en dylik lagstiftning leda till betänkliga konsekvenser. Man har särskilt på senaste tiden hört den uppfattningen uttalas, att utläggandet av förut sädesproducerande jord till s. k. betescentraler är att anse som vanhävd av jorden ifråga. Ett sådant utläggande kan emellertid under viss prisbildning på å ena sidan spannmålen, å andra sidan de animaliska jordbruksprodukterna i många fall vara en ekonomiskt riktig åtgärd; ja, lärer om prisförhållandena icke under de närmaste åren förskjuta sig till större förman för spannmålen för många jordbrukare bliva en ren nödvändighet. Ej heller lärer kunna som vanhävd rubriceras, att jordbrukaren i följd av de höga prisen inskränka inköpen av konstgödsel till det minsta möjliga, ehuru medvetna om att skördeavkastningen härigenom avsevärt förminskas. Närmast till hands ligger måhända att fastställa vanhävdsbegreppet i överensstämmelse med formuleringen i 1 § av lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland, vari som bekant stadgas viss uppsikt å fastigheter på landet, tillhöriga bolag, föreningar för ekonomisk verksamhet samt vissa s. k. skogsspekulanter, därest å fastigheterna finnes åker och äng i den omfattning, att självständigt jordbruk därå kan idkas. Uppsikt skall hållas däröver »att jordbruket å fastigheten icke nedlägges eller ägor och byggnader eljest så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras», varvid emellertid enligt 2 § av samma lag den inskränkning göres, att till sålunda omförmäld vanhävd »ej är att

283 hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som till sin naturliga beskaffenhet är så dålig, att jordbrukets nedläggande därå måste anses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad åbo». Följer man denna definition för »vanhävd» i allmänhet inom riket, så lärer man emellertid enligt vår mening icke påträffa många i enskilda personers ägo befintliga egendomar inom landet, vilka äro vanhävdade i denna bemärkelse, och i anslutning härtill torde man föga eller så gott som intet vinna genom en expropriationslagstiftning riktad mot sådana enskilda egendomar. Vad Norrland, Dalarna och Värmland angår vinner man ej heller för bolagsegendomars och i s. k. skogsspekulanters ägo varande egendomars vidkommande något genom en sådan expropriationslagstiftning, eftersom ju förenämnda uppsiktslag av den 25 juni 1909 avser att inskrida mot vanhävdsföreteelser av denna natur. Till vad nu anförts bör ytterligare läggas, att man ej gärna kan införa en statens expropriationsrätt mot vanhävdade egendomar, därest utsikter förefinnas för att åtgärder till den vanhävdade jordens iståndsättande vidtagits eller äro att förvänta. Ett motsatt förfarande skulle ej endast vara obilligt mot nuvarande ägare eller mot köpare, som ännu ej tillträtt vanhävdad fastighet, vilken han avser att på nytt sätta i stånd, utan det skulle jämväl direkt förhindra sådana goda avsikters verkställighet. Ganska vanligt är, såsom för övrigt omförmäles i jordkommissionens betänkanden del III, att mer eller mindre vanhävdade större egendomar uppköpas av kapitalstarka personer med intresse för egendomarnas iståndsättande. Stadgar man emellertid att jord, som är synnerligen vanhävdad, må exproprieras av staten, såvida ej åtgärder till jordens iståndsättande vidtagits eller äro att förvänta, eller med något på annat sätt uttryckt, men likartat förbehåll, så kommer man med den sociala expropriationslagen i förevarande hänseende ut på osäker grund. Huru skola nämligen de kommissioner eller andra myndigheter, vilka hava att föreslå de områden, som anses böra göras till föremål för expropriation, veta om en köpare ämnar iståndsätta en vanhävdad egendom eller icke? I vilket som helst fall anse vi att denna synnerligen ömtåliga och svårlösta fråga måste underkastas en noggrann beredning, vilken icke inom jordkommissionen har ägt rum och icke medhinnes till den dag, då yttrandena i föreliggande fråga enligt departementschefens anmodan skola vara avgivna. ^ Vi måste alltså i detta uttalande inskränka oss till att anföra, att vi icke i nu föreliggande skick kunna godtaga något av de lagförslag i dessa delar, som förordas av andra ledamöter av jordkommissionen. Vid övervägandet av frågan om en social expropriationslagstiftning hava vi, vad icke vanhävdad, obebyggd odlad jord beträffar, kommit till den uppfattningen, att expropriation av sådan jord alls icke bör ifrågakomma, vare sig att det gäller fastigheter i den ena eller andra delen av landet eller fastigheter, som innehavas av det ena eller andra slaget av jordägare. Med avseende å den under sistlidne september månad genomförda finska sociala expropriationslagen inskränka vi oss till att anmärka, att dess verkningar för närvarande omöjligen kunna bedömas samt att det svenska folkpartiet i den finska riksdagen enhälligt röstade emot samma lagstiftning, ehuruväl ett flertal av denna partigrupps medlemmar äro representanter för de mindre jordbrukarna i Österbotten och andra delar av det finska kustlandet. Då Sveriges jordfördelning, f; ansett de stora bolagsbesittningarna i Norrland, Dalarna och Värmland samt möjligen enstaka distrikt söder om dessa provinser, måste anses innebära en lycklig blandning av större, medelstora och mindre jordbruksegendomar, med avsevärd övervikt för det vanliga bonde-

284 jordbruket, se vi ingen anledning att för vårt lands vidkommande följa föredömena från främmande länder med ogynnsammare jordfördelning och med nationella motsättningar, som dess bättre icke förekomma hos oss. Det bör för övrigt framhållas, att den pågående utvecklingen redan av sig själv går i riktning mot en minskning i antalet av de större egendomarna inom vårt land genom sådana egendomars försäljning och styckning. Det synes oss för övrigt ligga i öppen dag, att ingrepp expropriationsvägen på den odlade jorden av egendomar i vårt land måste leda till allvarliga följder för hela jordbruksnäringen. Den odlade jorden på en välskött egendom ligger som bekant i viss växtföljd och bortskärandet av bitar av densamma, som icke äga rum på fri villighetens väg och som såmedelst icke kunna på förhand beräknas, måste i hög grad menligt inverka på jordägarens planläggning av jordbruksdriften. Ett jordbruks ekonomibyggnader äro i regel avpassade efter egendomens storlek, och expropriationsåtgärder, som minska jordarealerna, kunna åstadkomma olämpliga disproportioner mellan ekonomibyggnader och inägoareal. Då jordägaren dessutom skulle komma att sväva i okunnighet om vid vilken tidpunkt en eventuell jordkommission eller annat organ ansåge efterfrågan på jord kräva expropriation av någon del av hans odlade ägor, liksom även i okunnighet om vilket ägo om rade, som vore utsett för expropriation, så komme han att befinna sig i en ständig osäkerhet med avseende å jordbruksdriften. Denna osäkerhet måste minska hans intresse för egendomens rationella skötsel och över huvud hans intresse av att behålla egendomen. Talrika driftiga jordbrukare och säkerligen åtskilliga verkliga framstegsmän på jordbrukets område skulle, om en expropriationslag av sådan karaktär vilade över dem som ett ständigt hot, föredraga att sälja sina egendomar till de priser, som stå att ernå, och sannolikt är, att en avsevärd del av vårt lands större egendomar skulle komma i händerna på för jordbrukets utveckling mindre intresserade köpare. En tillbakagång av kulturen å det sädesbärande jordbruket bleve en säker följd av en sådan fastighetshandel. Nu torde visserligen häremot invändas, att man endast bör tillämpa den sociala expropriationslagen på gods av betydande storlek. Denna invändning är emellertid icke bärande, ty dels saknas i Sverige ett tillräckligt stort antal sådana storgods för att därifrån exproprierad jord skulle bliva något större tillskott i tillgången av jord för bildande av nya jordbruk och dels kan alltid befaras att, om principen en gång gillas, utvecklingen sedermera driver till allt längre gående steg med allt allvarligare följder ej endast för det stora men även för det medelstora jordbruket inom landet. Ett från annat håll inom jordkommissionen framlagt förslag visar för övrigt, att dessa farhågor äro synnerligen berättigade. Enligt detta lagförslag skall odlad jord, tillhörig enskild person, kunna exproprieras, därest den fastighet, vartill jorden hörer, äger ett taxeringsvärde av minst 125 000 kronor och på samma gång en åkerareal av mer än 75 hektar, för den händelse »tillgång till annan lämplig jord i orten ej finnes samt behovet är trängande», och skall expropriationen kunna omfatta ett omfång av ända till tjugufem procent av den odlade jorden. Ett förbehåll göres visserligen genom tilllägget, att åbyggnaderna ej genom expropriationen »kunna anses bliva för stora i förhållande till den återstående arealen». Men även med fästat avseende å detta förbehåll står det för oss tydligt, att ett dylikt förslag, om det bleve upphöjt till lag, skulle verka fullständigt ruinerande för det svenska jordbruket. Egendomar med taxeringsvärde och åkerareal ovanom omförmälda gränser skulle under trycket av ett sådant expropriationshot knappast bliva efterfrågade av ansvarsmedvetna jordbrukare. Hypotekskredit för sådana

285 egendomar skulle sannolikt endast med största svårighet kunna erhållas. Man får härtill icke tro, att skadorna skulle inskränka sig till ifrågavarande egendomar, ty komme en sådan lag till stånd skulle ingen vara säker på att icke de godtyckligt valda gränserna för åkerareal och taxeringsvärde längre fram bleve ytterligare nedsatta. Osäkerheten i äganderättsförhållandena skulle härigenom sprida sig långt ned bland även det större bondejordbrukets i vårt land talrika och för vår jordbruksnäring så betydelsefulla innehavare. Ett lagförslag med sådana konsekvenser synes oss böra avföras ur en allvarlig diskussion om en social expropriationslag i vårt land. Intresset hos en del av jordkommissionens ledamöter har också under den senaste tiden koncentrerats på en annan fråga, nämligen frågan om det principiellt berättigade och praktiskt betydelsefulla i möjligheten till expropriation av odlingsbar, men av de nuvarande ägarna icke uppodlad jord. Ett från annat håll inom kommissionen framlagt förslag till en social expropriationslag begränsar också, om vi frånse den rätt till expropriation av vanhävdad jord, som däri är intagen, expropriationsrätten till att avse allenast odlingsbar, men ouppodlad jord. För åstadkommande av lämpliga ägogränser skall emellertid, då så påfordras, någon mindre del av den tvångsavlösning undergående egendomens odlade jord jämväl kunna exproprieras. Vid detta spörsmåls bedömande uppstår först frågan, huruvida expropriationsrätten till dylik odlingsmark, om man över huvud gillar principen, bör omfatta odlingsbar mark, tillhörig alla slag av jordägare inom landet, eller allenast odlingsbar mark, tillhörig bolag och föreningar för ekonomisk verksamhet samt sådana s. k. skogsspekulanter, varom namnes i andra stycket av 1 § i lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland. För den förra linjen talar, att om man anser det vara ett statsintresse att bringa odlingsbar mark under kultur, för vilket betänkligheterna mot ingrepp i den enskilda äganderätten måste vika, detta statsintresse logiskt kan anses föreligga oavsett om jorden äges av enskild eller juridisk person. Att härvid draga en gräns mellan enskilda tillhöriga jordbruksfastigheter med areal, respektive taxeringsvärde över och under vissa gränser kan svårligen anses vara ur saklig synpunkt tillfredsställande, dels emedan gränserna i fråga alltid måste bliva godtyckligt valda och dels därför att, om principen gillas, ingen bärande anledning finnes till att förklara t. ex. en till arealen större odlingsmark på en egendom nedanom gränserna i fråga fritagen från expropriationsåtgärden, men ett till arealen mindre jordområde av samma beskaffenhet på en egendom ovanom nämnda gränser underkastat samma expropriationshot. Godkänner man principen om en sådan gräns^ mellan enskilda tillhöriga fastigheter av olika storlek, så kan man dessutom icke värja sig mot senare kommande krav på gränsernas nedsättande och man får vara beredd på konsekvensen att odlingsbar mark även på vanliga bondhemman indrages under expropriationslagstiftningens område. Härvid stöter man på ett i sak försvarbart och betydelsefullt hinder, nämligen att odlingsbar, men ouppodlad jord på mindre enskilda jordbruk, när söner och magar framdeles yrka på styckningar och äro villiga odla upp markerna i fråga, dessförinnan skulle kunna hava genom expropriation berövats områdenas nuvarande ägare. Arvingars berättigade intressen skulle härigenom kränkas till förmån för främmande personer. Vill man icke medverka till en sådan rättsutveckling så måste man därför fritaga all jord, som tillhör enskilda personer vilka icke äro s. k. skogsspekulanter i nyss angiven mening, från den sociala expropriationslagen. Det finnes alltså mycket starka skäl för att motsätta sig en expropria-

286 tionslagstiftning, som ingriper på enskilda personer tillhöriga egendomar över huvud taget, och man kommer därvid omedelbart över till de motiv, som tala för den senare ovan angivna linjen, nämligen att begränsa den sociala expropriationslagens giltighetsområde till odlingsbar mark, tillhörig bolag eller föreningar för ekonomisk verksamhet samt s. k. skogsspekulanter. Till förmån för en sådan gräns kan anföras, att juridiska personers innehav av svensk jordbruksjord som regel icke är en socialt önskvärd företeelse, särskilt under en tid, då åstundan att förvärva och bruka jord otvivelaktigt förefinnes inom breda lager av den jordlösa lantbefolkningen. Det personliga intresse och den känsla för det egna jordbruket, som måste förutsättas hos egnahemssökaren, äger ingen motsvarighet i bolagsdelägares intressen och ej heller i sådana »skogsspekulanters», som uppenbarligen besitta sina fastigheter huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke äro mantalsskrivna å fastigheterna eller å i sambruk med dem liggande fastigheter. Denna synpunkt har ju ock varit vägledande vid den gällande s. k. norrlandslagstiftningens genomförande. Ytterligare kan andragas, att, när det som här icke gäller redan odlad jord utan allenast odlingsbar, men ouppodlad jord, det för folkuppfattningen framstår som orättmätigt att dylik jord alltjämt ligger obrukad på mångenstädes ansenliga arealer, medan ortsbefolkningen saknar möjlighet att förvärva densamma och bringa den under kultur. Slutligen finnas, i vad det gäller juridiska personer och skogsspekulanter, inga sådana legitima arvsintressen, varom nyss erinrats på tal om jord under enskild äganderätt i vanlig bemärkelse. I stället träda vid bedömandet av en social expropriationslag med senaste angiven begränsning de rent ekonomiska synpunkterna i förgrunden. Man har att överväga, huruvida de berättigade skogsindustriella intressena skulle komma att genom en sådan begränsad expropriationslag trädas för nära och man har jämsides härmed att undersöka, vad som kan vinnas för den inre kolonisationen genom en dylik expropriationslag, som begränsas till odlingsbar mark, tillhörande bolag eller föreningar för ekonomisk verksamhet samt »skogsspekulanter». Vi hava vid dessa spörsmåls övervägande ansett oss finna, att föga vinnes i kolonisationssyfte genom en expropriationslag av denna natur, avsedd att gälla jämväl för södra och mellersta Sveriges huvudsakligen jordbruksidkande bygder. Med hänsyn till den speciella karaktären av jordfördelningen inom de nordligare landsdelarna, där man inom vissa trakter med visst fog kan tala om »latifundier» eller jordbesittningar, som, för att använda ordalagen i protokollet över justitiedepartementsärenden den 29 november 1918, »kunna anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens berättigade intressen» — varmed vi för vår del åsyfta att nybildningen av mindre jordbruk därigenom försvåras — föranledas vi att betrakta spörsmålet, huruvida man för nybildningen av mindre jordbruk behöver tillgripa en expropriationslagstiftning, huvudsakligen såsom en »norrlandsfråga». Det synes jämväl böra erinras därom, att det förslag, med vilket jordkommissionen nu anmodats att inkomma, är avsett att föreläggas nästkommande års riksdag, vilken lärer få att behandla den s. k. kolonisationskommitténs betänkande, som ju endast handlar om kronoparker i Norrland och Dalarna. Vid betraktande av de norrländska jord- och skogsfrågorna måste medgivas, att avsevärda missförhållanden i olika riktningar äro för handen. Bolagen och de s. k. enskilda skogsspekulanterna hava, som allmänt är känt, inom dessa delar av riket förvärvat högst betydande arealer odlad jord, och ett mycket stort antal av de på sin tid självägande bönderna hava kommit

287 att intaga bolagsarrendatorers mera otrygga ställning. Den s. k. norrländska förbudslagen den 4 maj 1906 har haft till syfte att motverka en ytterligare utveckling i sådan riktning, ehuruväl denna lag äv många anses mindre tillfredsställande. För främjande av jordbrukets upprätthållande och utveckling samt för skyddande av bolagsarrendatorerna i deras rättsliga ställning har staten ingripit genom de s. k. norrländska arrende- och uppsiktslagarna av den 25 juni 1909 samt den s. k. norrländska ägostyckningslagen, vars nu gällande bestämmelser fastställdes den 16 juni 1906. Även med denna lagstiftning råder emellertid icke full tillfredsställelse, och efter underdånig framställning av riksdagen den 27 maj 1915 har Kungl. Maj:t gått i författning om verkställandet av en undersökning rörande verkningarna av den norrländska uppsiktslagen, vilken undersökning jämväl utsträckts till att omfatta verkningarna av den norrländska arrendelagen. Denna utredning har slutförts den 10 november 1921 och betänkandet i fråga har remitterats till myndigheter och korporationer. Jämväl jordkommissionen har genom ämbetsskrivelse av statsrådet och chefen för justitiedepartementet den 25 november 1921 anmodats att avgiva underdånigt utlåtande i ärendet. Lika litet som jordkommissionen hittills fattat några ens preliminära beslut rörande av tidsförhållandena påkallade ändringar i den allmänna arrendelagen, respektive rörande en eventuell s. k. social arrendelagstiftning för södra och mellersta delarna av riket, har kommissionen ännu besvarat sist anförda remiss. Meningen är alltså att kommissionen nu skall taga ståndpunkt till frågan om expropriation av enskild mark, utan att dessförinnan hava framlagt eller samtidigt därmed angiva sin ståndpunkt till de i betänkandet den 10 november 1921 föreslagna lagändringarna. Redan detta förhållande synes oss innebära en i hög grad olämplig arbetsordning. Jordbesittningsförhållandena i nu omberörda nordliga delar av landet hava vidare genom bolagens markförvärv så tillvida försämrats, att sammanlagt icke obetydliga arealer av odlingsbar, men ouppodlad jord kommit i juridiska personers ägo. Detta förhållande har möjligen varit en av orsakerna till att nyodlingsverksamheten icke tagit den omfattning, som önskvärt hade varit. Ytterligare bör anmärkas, att vid de laga skiftena skiftesförrättningarna icke alltid utsträckts till den odlingsbara avrösningsjorden, varigenom kolonisationsverksamheten på sådan jord kommer att försvåras, samt att jämväl på den skiftade avrösningsjorden bolag och bönder tillhöriga skiften mångenstädes ligga i sådan ägoblandning, att rationella planer för utdikningar och kolonatanläggningar på dylika myrmarker icke kunna uppgöras, med mindre än att staten förvärvar ej endast bolagsskiftena utan även de bönder tillhöriga skiftena. I detta sammanhang må jämväl erinras om den redan av riksdagen ifrågasatta möjligheten för bolagen att till självägande bönder sälja inrösningsjord, utan att bolagen därvid bliva bundna av nu gällande bestämmelser om att stödskog skall åtfölja sådan inrösningsjord. Slutligen är jordfördelningen inom särskilt Norrland och Dalarna synnerligen otillfredsställande vad skogsmarken angår. Allmänt är bekant, att bolagen ej endast hava förvärvat större skogsmarkskomplexer. utan därutöver hava köpt en mängd medelstora eller mindre och ofta i avseende å konfigurationen och läget olämpliga samt över vidsträckta områden utspridda skogsskiften, som icke hava någon egentlig samhörighet med bolagens mera sammanhängande hushållningskomplex. A andra sidan ligga mångenstädes bönder tillhöriga skogsskiften ännu som enklaver eller på annat sätt i ofördelaktig ägoblandning med bolagens för trävaruhanteringens rationella bedrivande viktigaste skogsområden. Föga eller intet har av statsmakterna åtgjorts

288 för att råda bot på denna mångenstädes för såväl bolagen som bönderna synnerligen hinderliga skiftesindelning och ägoblandning, utan har densamma fastmera fastlåsts genom förbudslagen av år 1906 och efter denna tidpunkt endast i obetydlig mån kunnat förbättras genom frivilliga ägobyten. Det synes vid betraktande av alla de nu nämnda förhållandena som om starka skäl förefunnes för att efter stora linjer upptaga hela spörsmålet om jordförhållandena i de norra delarna av landet i ett sammanhang, nämligen dels så att tillfälle beredes bolagsarrendatorerna att i sådana fall, då detta lämpligen kan ske, bliva ägare av sina arrenderade områden, dels så att bolagens odlingsbara myrmarker överföras i dugliga nybyggares ägo och dels så att bolagens avlägsnare belägna och för dem mindre värdefulla skogsskiften återgå till bönderna, medan å andra sidan bolagen beredas möjlighet att genom »tillköp» av bönder tillhöriga skogsskiften arrondera sina viktigaste hushållningskomplex. Vad angår förutsättningarna för en successiv jordreform i norra Sverige i nu angivna riktningar må i första rummet anmärkas, att en sådan reform, för att bliva väl genomförd, ovillkorligen som stöd kräver en omarbetad skifteslagstiftning, vari innefattas en sakkunnig och förtroendeingivande förprövning vid de egentliga skiftesförrättningarna. Redan vid behandlingen av frågan om den s. k. koncessionslagstiftningen hava vi framhållit betydelsen av att den s. k. jordstyckningskommissionens förslag till ägodelningsrätter i för oss acceptabel form kommer till genomförande, och så mycket viktigare måste det då vara att hava sådana ägodelningsrätter, när det gäller att utbryta odlingsmarker från bolagens nuvarande fastighetskomplex. Att överlämna de synnerligen ömtåliga och för såväl de blivande kolonaten som för skogshanteringen betydelsefulla frågor, som uppstå vid sådana utbrytningar, åt mer eller mindre lösligt sammansatta kommissioner kan icke vara tillrådligt. Gäller detta redan vid jorddelningar på frivillighetens väg, så måste det i så mycket högre grad gälla, om man tror sig böra upptaga och tilllämpa en mer eller mindre hårdhänt expropriationspolitik. För skapandet av nationalekonomiskt försvarbara kolonat fordras enligt sakkunnig uppfattning, på sätt ingående avhandlas i kolonisationskommitténs betänkande, att till myr- eller torvmarken läggas mindre områden fastmark i visst förhållande till myrmarken ävensom på de flesta ställen vissa mindre arealer av husbehovsskog. Att här draga gränsen för å ena sidan det allmännas intresse av livsdugliga nybyggesbildningar och å andra sidan de skogsförädlande bolagens berättigade intressen erfordrar så väl klart omdöme i allmänhet som jordbruksekonomisk och forstlig sakkunskap. Det från annat håll inom kommissionen nu framställda förslaget till organ för den s. k. sociala expropriationslagens utförande synas oss i dessa hänseenden icke hålla måttet. Det ovan angivna, för norra Sveriges skogsindustri och därmed indirekt för hela vår nationalhushållning betydelsefulla målet att skapa bättre ordning och reda i jorddelningsförhållandena på de nordsvenska skogsmarkerna lärer jämväl svårligen kunna ernås, om icke statsmakterna visa sig förstå och behjärta vikten av detsamma och för detta syfte träda emellan med ändamålsenliga åtgärder. Vad lagändringar angår, torde dessa kunna inskränkas till en sådan jämkning av bestämmelserna i den norrländska förbudslagen, att bönderna, efter föregången sakkunnig prövning och koncession, finge rättighet att frivilligt till angränsande bolag sälja sådana skogsskiften, vilka äro nödiga för »arrondering i inskränkt bemärkelse» av bolagens viktigaste hushållningskomplex. Meningarna om följderna av sådana försäljningar för böndernas

289 vidkommande synas visserligen vara delade, vilket helt naturligt kan bero på olika förhållanden i olika trakter, men enligt sakkunniga uppgifter av för det norrländska jordbrukets utveckling intresserade personer hava vi bibragts uppfattningen, att, åtminstone mångenstädes, dylika försäljningar skulle kunna tillåtas utan att ifrågakommande bondejordbruk därigenom lede ekonomisk skada. På grund av jordbrukets utveckling i intensivare riktning anses stödskogsbegreppet flerstädes vara föråldrat, och bönderna skulle genom rätt att frånsälja mindre, nu som »stödskog» betecknande skiften erhålla välbehövliga penningmedel för sina jordbruks förbättrande genom nybyggnader, nyodlingar m. m. Bereddes åt trävaruindustrien en sådan liten nationalekonomiskt berättigad förmån, så borde å andra sidan under medverkan av sakkunnigt organ kunna uppnås, att de avlägsnare och i böndernas skogar insprängda bolagsskiftena återsåldes till bönderna. Beträffande det spörsmål, varom jordkommissionen nu anmodats att närmast uttala sig, kan man icke underlåta erinra därom, att bolagens odlingsbara marker utgöra den mindre delen av odlingsmarken i Norrland och att man därför icke får vänta alltför stora resultat av denna odlingsmarks avstyckning för kolonatbildning. Kolonisationskommittén har som bekant verkställt en inventering av odlingsjord å mark i enskild ägo, inom tre, som det ansetts, representativa socknar, nämligen Råneå socken inom Norrbottens län. Burträsks socken inom Västerbottens län och Hammerdals socken inom Jämtlands län. Det har vid dessa inventeringar (bilaga till kolonisationskommitténs betänkande; redogörelser för inventering av odlingsjord avgivna av Emil Haglund, sid. 278) framgått, att omkring två tredjedelar av den inventerade odlingsjorden varit bondejord och endast en tredjedel bolagsjord. En under innevarande år inom vissa socknar på ömse sidor av Inlandsbanans nordliga del gjord liknande inventering har visserligen som resultat givit omkring 23 000 hektar bondejord och 17 000 hektar bolagsjord, alltså en procentiskt större areal odlingsjord på bolag tillhörig mark än inom de tre förenämnda socknarna, men även här är dock den i bondeägo befintliga odlingsjorden större än den å bolagsbesittningar belägna. Ehuruväl, som förut angivits, vägande skäl kunna anföras för en begränsning av expropriationsåtgärder till mark i händerna på juridiska personer och personer, icke mantalsskrivna å sina fastigheter och besittande dessa huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen å desamma, så kan man dock icke blunda för att genom en sådan begränsning stora arealer bönder tillhörig odlingsmark under sannolikt många år framåt bliva liggande obrukade, allt under det man genom ett ur principiell synpunkt synnerligen omtvistligt ingrepp i den enskilda äganderätten söker för kolonisation förvärva måhända mindre och understundom sämre belägna odlingsmarker på bolagsjord. Härtill kommer, som redan påpekats, att talrika myrmarker finnas i Norrland, där laga skifte visserligen på sin tid gått fram, men där icke desto mindre bolag och bönder tillhöriga skiften ligga i sådan ägoblandning med varandra, att en expropriation av bolagsskiftena för kolonatbildning vore ogenomförbar, för såvitt att icke böndernas skiften dessförinnan förvärvats eller samtidigt därmed förvärvas av staten. Särskilt dikningsfrågans lösning komme att stöta på betydande svårigheter, för såvitt att icke staten vore ägare till det hela. Vill man förorda en enbart mot bolagen riktad expropriationslagstiftning av nu ifrågasatt slag, så får man sannolikt lämna alla myrmarksområden ur räkningen, varom nu talats, och uteslutande inrikta sig på sådana myrmarker, som helt och hållet tillhöra bolag eller i varje fall till så stor del äro i bolags ägo, att utdikningsplan och kolonatbildning med fördel kan äga rum Jordkommissionen.

IV.

290 utan hänsyn till eventuellt närliggande, bönder tillhöriga skiften. Härigenom bliva emellertid möjligheterna för kolonatbildningens främjande genom expropriationsåtgärder ytterligare begränsade. t Inskränka vi oss alltså till frågan, vad som kan vinnas för kolonatbildningen i Norrland genom ianspråktagande av helt och hållet eller till större delen i bolagsägo liggande odlingsmarker, så hava vi särskilt genom studium av de kartor, vilka föreligga preliminärt utarbetade för ovan _ omförmälda trakter längs Inlandsbanan, fått uppfattningen, att dessa odlingsmöjligheter, om än begränsade, dock icke få förbises. Inom t. ex. Alanäs socken ligga rätt betydande i bolagsägo befintliga odlingsmarker, vilka med fördel skulle kunna giva utrymme åt ändamålsenliga kolonatbildningar Därest nu på t. ex. en sådan plats finnas kraftiga, unga och på orten hemmahörande personer utan tillfällen till andra arbeten och med åstundan att komma i besittning av egna jordbruk, synes det icke vara riktig politik att hänvisa dem till avlägsnare kronoparksområden med måhända för jordbruk olämpligare lägen och sämre odlingsmark. De norrländska bolagsmyrarnas uppodling är obestridligen ett både nationalekonomiskt och socialt berättigat intresse, som påkallar statsmakternas noggranna övervägande. Det har redan erinrats om att vid kolonatbildningen vissa mindre områden fastmark för nödiga byggnaders uppförande m. m. måste läggas till myrmarksområdena och att i de flesta fall jämväl vissa mindre skogsområden för husbehovsvirke och vedbrand äro erforderliga. De skogsanslag, som enligt den norrländska ägostyckningslagen åtminstone på många håll brukat tilldelas genom ägostyckning avskilda inägoområden anses emellertid allt för stora. Med avseende å hithörande frågor, vari vi icke äga på personliga erfarenheter och lokala studier grundad sakkunskap, få vi hänvisa till kolonisationskommitténs betänkande samt till däröver avgivna yttranden. Är emellertid vad nu anförts riktigt, vilket vi ej hava anledning betvivla, synes det oss som om större svårigheter i regel icke borde möta mot att förvärva bolagsområdena ifråga pä frivillighetens väg och utan en sådan expropriationslagstiftning, som är ifrågasatt. Det kan naturligtvis givas undantag, men i stort sett kunna vi icke förstå att de norrländska trävarubolagen borde vara ovilliga att sälja sina odlingsbara myrmarker jämte nödiga smärre områden fastmark och husbehovsskog, för såvitt att bolagen få behålla sin högvärdiga skogsmark samt för såvitt att de ifrågasatta försäljningarna icke gälla sådana smärre enklaver i skogsmarken, att försäljningarna av dessa enklaver fördärva skogsägornas konfiguration och avsevärt försvåra förvaltningen av dessa. Enligt vad som är känt, hava vissa norrländska bolag redan i ganska stor utsträckning till arrendatorerna återsålt dessas arrenderade inägoområden, och det synes vid sådant förhållande som om villighet att sälja de icke utarrenderade odlingsområdena borde vara minst lika stor. Vad nu anförts om myrmark torde även gälla om hårt försumpad fastmark, som för bolagens skogsskötsel icke heller har nämnvärd betydelse. Det torde visserligen häremot invändas, att erfarenheterna under den gångna tiden visat, att bristande vilja i nämnda hänseende flerstädes förekommit. Det är då. menar man, nödigt att nu, efter förslag från jordkommissionen, omedelbart skrida till en expropriationslagstiftning för motståndets brytande. Vi hava naturligtvis noga övervägt denna tankegång, men anse oss i detta sammanhang böra göra några erinringar, som icke äro utan betydelse vid frågans bedömande. Spörsmålet om de norrländska bolagsmyrarnas kolonisation har egentligen icke på allvar blivit aktuellt förrän under den sistförflutna vinterns stora arbetslöshet med därunder framkomna både förklarliga och

291 sympatiska krav på en ökad inre kolonisation som hjälp mot arbetslösheten. Vi torde väl icke misstaga oss om vi utgå från att det är denna opinion, som väsentligen föranlett den anmodan till jordkommissionen att nu framkomma med betänkande i ärendet, som förut omnämnts. Det är emellertid nu att märka, att jordkommissionen, som enligt sitt uppdrag har att utreda den omfattande och ömtåliga frågan om »tvångsavlösning» av jord och som härvid företrädesvis vänder blickarna mot den jordbesittande industriens mark, allt sedan den 12 november 1919 bland sina ursprungligen nio ledamöter icke räknat någon enda representant för dessa skogsindustriella intressen. Nämnda dag entledigades nämligen, efter därom gjord anhållan, disponenten vid GimoÖsterby Bruks Aktiebolag Anders Hugo Brundin från att vara ledamot av kommissionen och i hans ställe har icke förordnats någon annan sakkunnig, företrädande de intressen och synpunkter, som Brundin vid kommissionens tillsättande uppenbarligen hade att i första rummet tillvarataga. Härigenom har jordkommissionen saknat möjlighet till att inom sin egen krets och under diskussionerna om nu föreliggande särskilda fråga fä dessa den jordbesittande industriens synpunkter och uppfattningar framförda. Kommissionen befinner sig i själva verket i avsaknad av kännedom om de nordsvenska trävarubolagens villighet eller ovillighet att positivt medverka vid kolonisationen å enskild jord i Norrland. Som följd av kommissionens för denna frågas bedömande otillfredsställande sammansättning och jämväl på grund av att vi i likhet med kommissionens övriga ledamöter icke äga erforderlig erfarenhet för bedömande av de invecklade jord- och skogsförhållandena i norra Sverige sakna vi sålunda för vår del de nödiga förutsättningarna för att bedöma spörsmålet, om det i och för kolonisationen av odlingsmarkerna på den nordsvenska bolagsjorden verkligen vid innevarande tidpunkt är oundgängligen nödvändigt med sådana expropriationslagar, som från andra håll inom kommissionen föreslås. Det är tänkbart att lagstiftningen ifråga, oavsett bolagens tidigare hållning och så som situationen nu gestaltar sig, icke är åtminstone för närvarande av behovet påkallad. En i överensstämmelse med denna uppfattning sannolikt lättare framkomlig väg för att åvägabringa en för alla parter och även för statsintresset lycklig lösning av den föreliggande frågan synes oss hava varit om Kungl. Maj:t eller vederbörande departementschef tillkallat ombud för de intressen, som beröras av här ifrågasatta lagstiftningsåtgärder, för att erhålla visshet huruvida de nordsvenska bolagen äro villiga att på frivillighetens väg till staten avstå de för kolonatbildning lämpade områdena samt efter vilket värde, de eventuellt äro villiga att avstå desamma. Skulle det vid sådana överläggningar framgå, att bolagens representanter ställa sig oförstående för betydelsen av kolonisationen på de odlingsbara bolagsmarkerna i norra Sverige samt ovilliga att till rimliga priser försälja sådana områden till staten, så synes oss bevis därmed vara lämnat för att andra och för syftemålets vinnande effektiva åtgärder med avseende å dylika områden äro berättigade och av förhållandena påkallade. Skulle återigen vid de här ifrågasatta underhandlingarna tillmötesgående visas från bolagsrepresentanternas sida, så saknas varje anledning att tillgripa någon expropriationslag av vare sig det ena eller andra innehållet. Det vore naturligtvis ur alla synpunkter det ojämförligt lyckligaste, om den nordsvenska jordfrågan kunde lösas i samförståndets tecken och icke efter skarpa och förödande principstrider om jordäganderätten samt under det starkaste motstånd från de ekonomiska intressens sida, som äro förbundna med de nordsvenska jordbesittande industrierna. Funnes sådan möjlighet för att å ena sidan staten som representant för det

292 sociala intresset av odlingsbar jords uppodlande och å andra sidan industribolagen kunde under gemensamt samarbete gripa sig an med den föreliggande svåra, men betydelsefulla uppgiften, så skulle utsikterna för kolonisationen enligt vår uppfattning te sig väsentligt ljusare. Men då torde fordras, att statsmakternas organ förstå att rättvist tillgodose intresset av den odlingsbara markens uppodlande samt de skogliga intressena, och vi hava svårt att se att detta kan ske förutan ett visst hänsynstagande jämväl till bolagens berättigade önskemål. Med det nu anförda är icke sagt, att man i avvaktan på utarbetandet av ett sådant jordreformprogram, vars riktlinjer här angivits, behöver avstå från tanken på omedelbara åtgärder. Åtskilliga myrmarksområden på bolagsjord torde nämligen finnas, vilka ligga så till att deras försäljning för kolonatbildning till skäliga värden icke rimligen kräver kompensation i form av lagreglerade arronderingsmöjligheter på bolagens å andra orter liggande viktigaste skogskomplex. Huvudsaken är, att statsmakterna icke begå det psykologiska misstaget att försumma efterhöra bolagens intresse för medverkan vid den statliga kolonisationspolitiken, innan staten skrider till tvångsåtgärder för sådan kolonisation å bolagens marker. Med de utgångspunkter och den allmänna syn på ämnet, som här utvecklats, synes det onödigt att närmare ingå på en kritik av de förslag till sociala expropriationslagar, som framläggas från andra håll inom kommissionen. I korthet skall endast sägas, att det ena och längst gående av dessa förslag, utom att förslaget ingriper på den odlade jorden inom riket, i fråga om organisation, kommissionsväsen, kostnader för det allmänna, principiella utgångspunkter samt detaljregler för »nybyggespolitiken» går vida utöver de gränser, som vi såväl av principiella skäl som av praktiska hänsyn anse vara ovillkorligen nödiga att fasthålla. Innan jordkommissionen fattat ens preliminära ståndpunkter i fråga om arrendelagstiftningen, friköpningslagstiftningen, vanhävdslagstiftningen samt lagstiftningen angående fideikommisstiftelser i fast egendom kan det enligt vår uppfattning icke vara riktigt att förorda tillskapandet av en så omfattande, med så många underlydande organ försedd samt med sådan maktbefogenhet utrustad organisationsapparat som i detta förslag föreslås. Man vet ju icke ens i närvarande stund, vilken ställning statsmakterna framdeles kunna komma att intaga till jordkommissionens olika lagförslag, för såvitt att jordkommissionen över huvud taget kommer att fortbestå. Under nu rådande statsfinansiella depression måste den största vikt fästas vid att icke vidtaga anordningar, som kunna skäligen antagas svälla ut och draga allt större kostnader. Vi hava för vår del så mycket mindre anledning att ansluta oss till sådana reformtankar som vi, enligt vad ovan framgått, vad det nu föreliggande ärendet angår hoppas att allt ingripande på tvångsvägen skall bliva överflödigt samt förutsätta att den kolonisation, som förmenas kräva ingripanden på expropriationsvägen, kommer att begränsas till de nordsvenska länen, för vilka redan i kolonisationskommitténs betänkande olika förslag till kolonatbildningen å kronoparker äro framlagda. Därest statsmakterna icke skulle finna anledning att nu upptaga vårt förslag till en sådan allmän reform av Norrlands jord- och skogsfrågor, som ovan antytts och som synes oss böra planläggas och utformas med ianspråktagande av verkligt sakkunniga på norrlandsfrågornas område, lärer den kolonatbildning på odlingsbar bolagsmark i Norrland, som eventuellt kommer att bliva föremål för en regeringsproposition till nästkommande års riksdag, kunna administreras av samma organ som de, vilka få administrationen av kolonisationen å kronoparkerna åt sig anförtrodd. Det praktiska utförandet av kolonisationen å kronoparkerna lärer i tillämpliga delar kunna

293 användas även vid kolonisationen å den enskilda jorden, och i varje fall saknas för oss anledning att nu ingå på dessa spörsmål, eftersom, såsom redan framhållits, jordkommissionen ännu icke fullgjort sitt uppdrag att avgiva underdånigt utlåtande över kolonisationskommitténs betänkande. Den speciella fråga, varöver jordkommissionens mening i närvarande läge infordrats, synes vara spörsmålet om de åtgärder som nu i första hand böra vidtagas med avseende å jordanskaffningen, och härutinnan hava vi redan här ovan uttalat vår allmänna uppfattning. I anslutning till vad sålunda anförts nödgas vi för vår del avstyrka, att något av de från andra håll inom kommissionen framkomna förslagen till s. k. sociala expropriationslagar läggas till grund för någon Kungl. Maj:ts proposition till nästkommande års riksdag.

UTLÄNDSK LAGSTIFTNING

Lagstiftningsåtgärder i vissa främmande länder för bildande ay nya jordbruk m. m.1 I samtliga Central- och Östeuropas stater hava under å r e n efter världskrigets avslutande betydande förändringar genomförts på jordlagstiftningens område, huvudsakligen med syfte att genom en uppdelning av större jordagods befrämja möjligheterna för ett tillgodoseende av den obesuttna jordbruksidkande befolkningens behov av jord, ävensom för anskaffande a v tomtmark för mindre bostadslägenheter och därmed jämförliga ändamål. E n lagstiftning i detta syfte hade redan tidigare förekommit i dessa länder, men — i viss mån med u n d a n t a g för Preussen — hade ifrågav a r a n d e lagstiftning icke avsett, att jord skulle k u n n a förvärvas a n n a t än genom frivillig överenskommelse med jordens ägare. I ett flertal länder förutsätter väl även den n y a lagstiftningen i ämnet, att jord fortfarande i första rummet bör förvärvas på frivillighetens väg, men samtidigt medgives, att, därest det föreliggande behovet a v jord på detta s ä t t icke skulle k u n n a tillfredsställas, även expropriation av enskildas jord må kunna komma i fråga. I andra länder åter äro jordegendomar av en viss storlek eller tillhörande vissa klasser av medborgare u t a n vidare underkastade expropriation, och möjligheten att på frivillighetens v ä g förvärva jord för de syften, som ifrågavarande lagstiftning avser, förutsattes icke. F r å g a n om den ersättning, som bör lämnas för den exproprierade jorden, h a r likaledes lösts på väsentligen olika sätt. I stater med lagstiftn i n g av den ovan först angivna typen har i allmänhet den grundsatsen fasthållits, a t t ersättning för den exproprierade jorden skall lämnas, samt a t t denna ersättning åtminstone principiellt bör svara mot jordens värde. I a n d r a stater har åter fastställts, a t t ersättningen skall utgå med väsentligen lägre belopp än detta värde eller också h a r avgörande ännu icke träffats, h u r u v i d a någon ersättning över h u v u d kommer att lämnas. Även inom de nordiska s t a t e r n a h a v a de frågor, som av denna lagstiftning beröras, varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. De särskilda förhållanden i form a v nyligen genomgångna politiska omvälvningar samt rådande starka sociala och nationella m o t s ä t t n i n g a r och därjämte det t r ä n g a n d e behovet att för de från kriget hemvändande soldaterna skaffa möjlighet till försörjning, som inom Central- och Östeuropa framtvingat denna n y a lagstiftning, h a v a emellertid h ä r icke gjort sig gällande. Det arbete på genomförande av en dylik lagstiftning, som försiggått inom de nordiska staterna, h a r också endast beträffande Finland och även där först nyligen föranlett lagbestämmelser i 1 Denna redogörelse är författad av v. konsuln i utrikesdepartementet K. K. F . Malm ar utom redogörelsen för England och Wales, som författats av socialattachén vid svenska beskickningen i London Erik Sjöstrand.

298 ämnet (lagen ännu ej promulgerad). I Danmark h a r förslag till dylika lagbestämmelser framlagts vid t v å på v a r a n d r a följande riksdagar men h a r tillsvidare icke föranlett någon lagstiftning. I Norge har den kommission, som tillsatts för utredande av den föreliggande frågan, ännu icke avgivit sitt betänkande i ämnet. Detsamma torde dock v a r a a t t v ä n t a före innevarande års utgång. Beträffande den redogörelse, som i det följande l ä m n a s angående de n ä r m a r e bestämmelserna i den utländska lagstiftningen i ämnet, h a r det med hänsyn till den begränsade tid — endast omkring en och en halv m å n a d —, som stått till förfogande för införskaffande och bearbetande a v det erforderliga materialet, icke k u n n a t undvikas, a t t densamma i väsentliga delar blivit ofullständig. De ofta förekommande lagändringar, som i vissa av de ifrågavarande staterna blivit en följd av a t t lagstiftningen i ämnet i dessa stater till stor del ännu befinner sig i experimentets stadium, h a v a möjligen också föranlett, a t t framställningen icke i alla avseenden återgiver n u gällande bestämmelser. Det torde emellertid böra framhållas, a t t det över h u v u d endast tack vare den långt gående beredvillighet, med vilken vederbörande beskickningar och konsulat ställt sig till förfogande för materialets införskaffande, varit möjligt att på den föreliggande tiden erhålla detsamma. Danmark. I Danmark framlade regeringen den 5 mars 1920 för riksdagen ett »Forslag om Erhvervelse af jord till Oprettelse af mindre L a n d b r u g og til Byggepladser». Samma lagförslag hade redan förelagts föregående å r s riksdag och hade d å antagits av Folketinget. Det å r 1920 framlagda förslaget genomgick första läsningen i Folketinget den 16 m a r s samma å r och remitterades till vederbörande utskott, men uppnådde d ä r ej slutbehandling. Den n y a regeringen h a r sedermera icke framlagt något förslag i ämnet. Ifrågavarande lagförslags syfte var a t t åstadkomma ökade möjligheter för tillgodoseende a v behovet av jord, dels för m i n d r e jordbrukslägenheter, dels för byggnadstomter med t r ä d g å r d i städer och stadsliknande samhällen. F ö r berörda ändamål skulle jord i första r u m m e t anskaffas på frivillighetens väg, men, därest det föreliggande behovet icke kunde på detta s ä t t tillfredsställas, kunde även expropriation a v enskild jord äga rum. Organ för p g r genomförande a v de uppgifter, som i lagförslaget beröras, skulle SndmfÖ i n r ä t t a s en för hela landet gemensam n ä m n d bestående a v en ordförande ia JagenaV o c n s e x medlemmar, samtliga utsedda av lantbruksministern för en tid a v fem år. Varje särskild medlem a v denna n ä m n d h a d e a t t handlägga frågor, som rörde en viss del av landet. Medlemmarna a v nämnden skulle v a r a förpliktade att v a r och en inom den del a v landet, som utgjorde h a n s särskilda verksamhetsområde, söka förskaffa sig kännedom om de tillfällen, som kunde erbjuda sig, a t t genom frivilligt köp förvärva jord, som vore 1 ämplig för u t s t y c k n i n g i mindre jordbrukslotter, och som kunde förvärvas till skäligt pris. Därest sådant tillfälle erbjöd sig, skulle anmälan härom göras hos n ä m n d e n s ordförande, vilken efter a t t h a v a införskaffat möjligen erforderliga n ä r m a r e upplysningar i saken kunde sammankalla n ä m n d e n s medlemmar för

299 frågans behandling. Därest nämnden h ä r v i d skulle finna, att jorden lämpligen borde förvärvas, skulle förslag härom avlåtas till lantbruksministern, som i samråd med finansministern och efter överläggning med nämndens ordförande ägde a t t avgöra, huruvida det föreslagna jordförvärvet borde äga rum. Därest jordbruksfastighet, v a r s jordvärde vore taxerat till mera än Jordan75 000 kr., och vars areal överstege mera än 150 tunnland (1 danskt skaffningstunnland = 5 516,23 kvm.), anmäldes till försäljning på exekutiv auktion, for ^J an " skulle det åligga vederbörande utmätningsman a t t härom snarast möjligt göra a n m ä l a n hos lantbruksministern, som hade att härom u n d e r r ä t t a nämnden. Den medlem a v nämnden, inom vairs verksamhetsområde egendomen vore belägen, skulle, efter att hava verkställt vederbörlig undersökning i saken, senast inom fjorton d a g a r därefter meddela utmätnings mannen, huruvida egendomen befunnits lämplig a t t förvärva för utstyckning. Därest ifrågavarande meddelande innebure a t t så vore fallet, skulle detta k u n g ö r a s före auktionens förrättande, varefter stajfcen skulle äga att inlösa egendomen till det pris, som motsvarade det högsta vid auktionen avgivna budet. Dylik inlösningsrätt skulle göras gällande senast inom fjorton d a g a r efter förrättningen. Därest det föreliggande behovet av jord för upprättande av mindre jordbrukslägenheter icke skulle kunna tillfredsställas på nu omförmält sätt, skulle för ifrågavarande ändamål expropriation av jord tillhörande större jordbruksfastigheter kunna äga rum på följande villkor: Expropriation skuUe endast kunna ske beträffande jord tillhörande jordbruksfastighet med ett till 75 000 kr. t a x e r a t jordvärde och med areal överstigande 150 t u n n l a n d åkerjord. Expropriation skulle företrädesvis k u n n a komma ifråga beträffande jord, som icke behörigen brukades, och finge ej äga r u m beträffande jord, v a r s avsöndrande från egendomen enligt nämndens uppfattning kunde v a r a till skada för egendomens brukande. Icke heller finge så stor del av egendomens areal ex proprieras, att storleken av gårdens ekonomibyggnader därigenom svårligen kunde anses s v a r a mot den icke exproprierade delen av egendomen. F r å n egendomar med en areal av 150—200 tunnland jord finge icke exproprieras mera 10 % av egendomens areal och från större egendomar icke över 25 %, för så v i t t icke arealen ändock komme a t t överstiga 300 tunnland, i vilket fall egendomen kunde nedbringas till sistnämnda ägovidd. F ö r förvärvande av jord för tomtplats med t r ä d g å r d skulle vederbör a n d e kommunalstyrelse, under förutsättning a t t lediga bostadslägenheter under det senaste året u p p g å t t till mindre än 5 % av samtliga för bostadsändamål lämpliga lägenheter inom kommunen, k u n n a föreslå, a t t jord till areal, som svarade mot det för ifrågavarande ändamål föreliggande behovet a v jord, exproprierades. Dock skulle jord tillhörande samme ägare icke kunna exproprieras till m e r a än högst hälften av den areal, som denne vid tiden för lagförslagets framläggande innehade inom samma kommun. Vid beräknande av arealens storlek finge h ä r v i d icke tagas hänsyn till bebyggd mark, gårdsplan, inhängnad upplagsplats och uppodlad t r ä d g å r d . F ö r u t s ä t t n i n g för a t t expropriation av enskild jord skulle k u n n a äga r u m vore vidare, a t t kommunen icke enligt nämndens uppfattning själv ägde för ändamålet lämplig och tillräcklig mark, vilken

300 icke vore behövlig för annat ä n d a m å l (såsom skolhus, allmänna byggnader, lek- och sportplatser m. m.). Framställning om expropriation av jord för nu o m n ä m n d a ändamål skulle såväl av enskild person som av kommunalstyrelse göras hos nämnden. Nämnden hade därefter, så vitt möjligt med hänsynstagande till sökandens önskemål, att avgiva förslag över vilken jord, som kunde k o m m a ifråga för expropriation, varefter det skulle tillkomma lantbruksministern a t t fatta beslut i ärendet. Ersättning Vid beräknande av den ersättning för exproprierad jord, till vilken åt jordägaren för jordägaren vore berättigad, skulle vederbörande egendoms vid senaste expropr. allmänna fastighetstaxering fastställda värde läggas till grund. E r s ä t t jord. ningsbeloppet skulle därefter fastställas med hänsyn till det beräknade värdeförhållandet mellan den exproprierade jorden och fastigheten i övrigt samt med hänsyn till den förändring av jordens värde, som möjligen kunde hava inträffat efter senaste taxeringsförrättning. BerättiPersoner, som enligt lagförslaget kunde erhålla jord för u p p r ä t t a n d e gade att era v mindre jordbrukslägenheter skulle uppfylla följande villkor: hålla jord. l:o. Vederbörande måste v a r a röstberättigad vid val till Folketinget; 2:o som regel icke hava uppnått mera än 50 å r s ålder; 3:o genom intyg av kommunalstyrelse kunna s t y r k a att han vore känd för nykter och hedrande vandel och kunde a n t a g a s skickad att sköta en mindre jordbrukslägenhet; 4:o v a r a i besittning av nödiga medel för upprättande av ett mindre jordbruk samt icke förut innehava m e r a jord än a t t den s a m m a n l a g d a arealen av denna jord och den, vilken ansökningen avsåge, vore a t t anse såsom en mindre jordbrukslägenhet. F ö r att erhålla tomtplats för boningshus med t r ä d g å r d skulle utöver nu angivna villkor även fordras a t t sökanden haft hemort å vederbörande ort minst ett å r före ansökningens ingivande, a t t h a n ej redan vore i besittning a v för byggnadstomt ägnad jord, samt att han i förskott inbetalade visst av kommunalstyrelsen med Inrikesministeriets (beträffande städerna) eller vederbörande Amtsraads (beträffande landskommunerna) samtycke fastställt belopp. Beträffande förfarandet i övrigt vid utdelande av jordbruks- och bostadslägenheter ävensom angående den ersättning, soni skulle l ä m n a s av personer, till vilka sådana lägenheter utdelats, hänvisar lagförslaget till en äldre lag a v den 4 oktober 1919 »om Vilkaar for Bortsalg af J o r d e n i offentlig Eje». OmfattEnligt ifrågavarande lag skall jorden fördelas i lotter av en s å d a n storningen av lek, att varje lott k a n föda en familj och b r u k a s u t a n hjälp av främlägenhet, som kan m a n d e arbetskraft. Fördelningen a v jorden i större eller mindre lotter utdela». må dock kunna äga rum, därest omständigheterna i särskilda fall skulle tala för en sådan anordning. Samtycke härtill fordras likväl av lantbruksministern. Med u n d a n t a g för lägenheter avsedda för byggnadstomt med trädgård, kan lotter med mindre areal än en hektar icke utdelas. Mindre parceller kunna även s a m m a n l ä g g a s med redan bestående jordbrukslägenheter, under villkor a t t lägenheten icke härigenom i storlek kommer att överstiga vad som kan anses motsvara en areal av 7 hektar medelgod jord.

301 F ö r sålunda utdelad lägenhet skall fastställas ett särskilt värde, mot- Ersättning att betalas s v a r a n d e det pris, som en klok och förståndig köpare skulle kunna t ä n k a s av person, v a r a villig a t t betala för samma jord, under förutsättning att densamma som tillinginge i en medelstor bondgård. I ersättning för besittningsrätten till delats jord. lägenheten skall densammas innehavare förskottsvis varje halvår den 11 juni och den 11 december erlägga en avgift svarande mot 2 K procent av det värde, till vilket lägenheten på ovan angivna grunder fastställts. Då ny allmän fastighetstaxering förrättas, skall n y t t värde åsättas lägenheten. Så länge densamma utnyttjas som jordbrukslägenhet skall h ä r v i d v ä r d e t fastställas enligt samma grunder som vid den ursprungliga värderingen. Användes lägenheten till a n n a t ändamål skall härtill vid värderingen tagas särskild hänsyn. Det ökade värde, som lägenheten erhållit på g r u n d av arbete eller kapital, som innehavaren nedlagt å densamma, skall vid omvärderingen icke tagas i betraktande. Efter lägenhetens omvärdering fastställes den avgift, som innehavaren h a r att halvårsvis erlägga, till en viss procent av dess nya värde, vilken av finansministern beräknas på grundval av den köpkurs, efter vilken vissa hypoteksinrättningars obligationer i genomsnitt betalats under de fem näst föregående åren. Personer, som tilldelats jordbrukslägenheter, kunna såsom bidrag till Lån fölutgifterna för uppförande av byggnader erhålla lån av staten intill ett- uppförande av byggbelopp svarande mot nio tiondedelar a v de beräknade kostnaderna för nader. uppförande av lämpliga byggnader, dock icke utöver ett visst maximibelopp, som i särskild ordning fastställes för varje år på grundval av den beräknade prisstegringen sedan år 1914, för vilket å r maximibeloppet fastställts till 6,000 kronor. Den ränta, med vilken lånet löper, fastställes på sådant sätt, a t t det årliga räntebeloppet kommer a t t svara mot 4 % % av det belopp, som låntagaren skulle erhållit såsom lån, därest byggnaderna uppförts under å r 1914. I n o m tio å r efter lagens ikraftträdande skall i särskild ordning fastställas, h u r u v i d a lånet fortfarande, sivall löpa med samma ränta eller huruvida anledning kan förefinnas att höja eller sänka räntefoten, ävensom huruvida r ä n t a skall betalas å ett högre belopp än det maximibelopp, å vilket r ä n t a fastställts att utgå vid lånets beviljande. Under de tre första åren förekommer icke någon avbetalning av lånet. Därefter skall detsamma årligen amorteras med 1 procent a v det ursprungliga kapitalbeloppet. Då r ä n t a därjämte, intill dess lånet slutligen betalats, u t g å r å det på ovannämnt sätt fastställda beloppet, skall därjämte den del av räntebeloppet, som icke å t g å r till förräntande av den vid varje särskild tidpunkt ännu obetalda kapitalskulden, även tillgodoräknas såsom amortering. Därest lägenheten skulle övergå, i a n n a n persons besittning, k a n staten därjämte fordra, att skillnaden mellan det belopp, som betalats i ränta, och det som rätteligen bort betalas, för a t t hela lånet skulle förräntas, helt eller delvis ersattes. E n dylik fordran k a n dock icke framställas, därest lägenheten övergår från den förre besittaren till dennes barn. Person, åt yilken lägenhet på n u n ä m n d a villkor upplåtits, äger med Närmare de inskränkningar, som i det följande beröras, a t t med samma r ä t t som villkor beträffande ägare förfoga över densamma. besittÖverlåfces lägenheten på a n n a n person, äger staten lösningsrätt till den- ningsrätten till utdelad jord.

302 sammas jord och d ä r å uppförda byggnader till ett pris, som svarar mot den ursprungliga köpeskillingen och byggnadspriset m e d tillägg av påvisbara utgifter för utvidgningar och förbättringar samt a v värdet a v de förbättringar, som egendomen u n d e r g å t t genom å densamma av innehavaren nedlagt kapital och arbete. Lägenheten skall hållas under stadigvarande odling såsom jordbrukslägenhet eller t r ä d g å r d och å densamma skall ständigt finnas härför erforderliga levande och döda inventarier. För egendomens brukande nödvändiga byggnader skola hållas i vederbörligt skick. Därest lägenlietsmnehavaren icke beviljats lån a v statsmedel för byggnadernas uppförande, äro dessa dock icke underkastade särskild tillsyn. Lägenhetens innehavare är icke berättigad a t t företaga åtgärder, som skulle leda till ett försämrande av jordens bruksvärde såsom genom utgrävning av lera, kalk m. m. Lantbruksministern må dock kunna meddela u n d a n t a g från ifrågavarande bestämmelse. Bestämmelser hava vidare meddelats angående skyldighet för lägenhetsinnehavaren att försäkra mot brand- och stormskada. Därest lägenhet är bebyggd och brukas såsom självständigt jordbruk ä r innehavaren skyldig att själv bebo och b r u k a densamma. H a n ä r vidare icke berättigad att u t h y r a någon del av densamma eller a t t uppföra boningshus för uthyrning. Lägenheten får icke intecknas för större belopp än som s v a r a r mot lån, som a v staten beviljats för uppförande av byggnader å densamma. Icke heller k a n densamma u t m ä t a s för innehavarens personliga gäld. Vidare får lägenheten icke styckas eller sammanläggas med a n n a n jord utan att lantbruksministern därtill lämnat särskilt tillstånd.

Finland. I Finland h a r frågan om anskaffande av jord för den obesuttna befolkningens r ä k n i n g sedan lång tid tillbaka varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Särskilt under de senaste åren h a v a i lantdagen och senare i riksdagen tagits flera initiativ till lagstiftningsåtgärder i ämnet. År 1918 tillkom sålunda en lag angående inlösen a v legoområden, men först genom den innevarande höst av riksdagen antagna lagen angående anskaffande av jord för kolonisationsändamål, den s. k. »Lex Kallio», hava bestämmelser meddelats, som avse m e r a vittgående åtgärder från det allmännas sida för anskaffande av jord för berörda ändamål. , Lagen förutsätter, att ifrågavarande behov av jord i första rummei skall k u n n a tillfredsställas genom frivillig uppgörelse med jordägarna. K a n dylik uppgörelse icke komma till stånd eller kan jord icke anskaffas från staten tillhörig jord må emellertid för u p p r ä t t a n d e av mindre odlings- och bostadslägenheter expropriation kunna komma till användning, beträffande jord tillhörande fastighet, Jord unl : o vilken ensamt för sig eller jämte andra fastigheter, som tillhora derkastad s a m m a ägare, till arealen omfattar, förutom impedimenter, m e r a an 20 T o n ™ " hektar jord, nämligen om ägaren icke bebor någon av ifrågavarande fastigheter eller dessa icke rationellt brukas;

303 2:o vilken ensamt för sig eller jämte andra fastigheter, som tillhöra samma ägare, till arealen omfattar, förutom impedimenter, mera än t v å h u n d r a och i Uleåborgs län mera än fyrahundra hektar jord, ändå a t t ägaren bebor någon av fastigheterna eller, såframt h a n ej därstädes borr, rationellt b r u k a r desamma. Fastighet, v a r i flera h a v a del, skall härvid anses såsom tillhörande samma ägare, intill dess den i vederbörlig ordning styckats. F r å n expropriation u n d a n t a g a s dock l:o jord som rationellt b r u k a s ; 2:o hagmarker, i särskilt bruk tagna betesmarker eller andra ägor, som äro nödiga för fastighetens rationella och lönande brukande; 3:o ägor, som överlåtaren behöver till tomt, upplagsplats, trädgård,, gruvområde, eller till plats för upptagning av sten, grus med flera liknande ändamål, ävensom i närheten av industriell inrättning liggande, områden, som för industriidkaren äro behövliga för hans arbetsfolk till bostadsområden; 4:o ägor, hörande till vissa torp, landbolägenheter m. m., till legoområde hörande ägor, som b r u k a r e enligt gällande lagstiftning angående inlösen av legoområden är berättigad a t t inlösa; 5:o skogsmark, som är nödvändig till husbehovsskog för huvudgården eller därå redan befintligt, under punkt 4:o nämnt legobruk, eller vilken det med hänsyn till därå växande värdefull skog eller till följd av därstädes utförda rationella skogsföryngringsarbeten vore fördelaktigast, a t t bevara för skogsväxt, likaså områden, vilka, där de användas till a n n a t än den obesuttna befolkningens odlings- eller bostadsändamål, uppenbarligen hava betydligt större värde än det, vartill de kunna uppskattas vid användning för sistnämnda ändamål; 6:0 andra fall än då fråga ä r om sådan fastighet, som ä r underkastad expropriation på grund av att ägaren icke bebor honom tillhörande fastighet eller denna icke rationellt brukas, mera än högst så många procent, som överlåtelseskyldig jordägare, förutom impedimenter, innehar i fulla hundratal hektar jord, dock a t t från jord, då dess areal överstiger femtusen hektar, får inlösas högst 50 %. 7:o områden, tillhörande fastigheter, från vilka efter den 31 december 1921 och förrän fråga om överlåtelse på ansökan eller annars blir föremål för kolonisationsnämnds prövning, genom frivillig försäljning överlåtits den i föregående punkt omnämnda högsta ägovidd till person, som vid jordförvärv enligt lagen är berättigad a t t anlita statens förmedling; 8:0 områden, tillhörande fastigheter, vilka, om de delas mellan ägarens, barn eller delägarna i oskiftat bo, icke förslå till mer än en odlingslägenhet om en areal av högst 20 h e k t a r för v a r och en av barnen eller bödel ägarna. Vid expropriation av jord skola överlåtelsetvång underkastade fastigheter tagas i anspråk i följande ordning: l:o fastigheter, som förvärvats i strid med gällande i n s k r ä n k n i n g a r i vissa bolags och föreningars r ä t t till fastighetsförvärv; 2:o Vanhävda de och i spekulationssyfte förvärvade fastigheter; 3:o fastigheter, som ägas av bolag, andelslag och ekonomiska föreningar, som icke uteslutande hava idkande a v lanthushållning eller allmännyttig kolonisationsverksamhet till föremål d. v. s. i främsta rummet företag inom sågverks- och t r ä v a r u i n d u s t r i n ;

304 4:o övriga, främst större fastigheter underlydande utskiften och sådana områden, från vilka med minsta olägenhet för ägaren kolonisationslägenheter kunna bildas; 5:o i allmänhet sådana fastigheter, från vilka antingen frivilligt och utan statens förmedling eller i a n n a n ordning redan till den största ägovidd, vilken enligt ovannämnda regler i allmänhet k a n exproprieras, inlösts sådana legoområden, som avses i gällande lagstiftning angående inlösen av legoområden; 6:0 övriga överlåtelsetvång underkastade fastigheter. Ersättning: y j ^ beräknande av den ersättning, som skall lämnas för exproprierad at ^ n ^ " Jord, lägges det på orten gångbara priset till grund, dock att ersättningen vid allmän stegring av jordprisen icke må för odlingslägenhet vara högre än det pris, som under de senaste fem åren vid frivilligt köp på orten i medeltal erlagts för jord av enahanda beskaffenhet, som inköpts för jordbruksändamål. Finnes på området gröda eller värdeskog, som komma att inlösas, skall deras värde beräknas särskilt efter gångbart pris. För bestämmande av priset för byggnader, som med jordområde in lösas, skall särskild hänsyn tagas till byggnadernas ålder och hållbarhetstid. Då område överlåtes från fastighet, som förvärvats i strid med gällande inskränkningar i vissa bolags och föreningars r ä t t till fastighetsförvärv, skall löseskillingen för området, skog och byggnader d ä r i inbegripna, utgöra det pris, som den, vilken lagstridigt eller med kringgående av dessa inskränkningar först tillöste sig fastigheten, då erlade för densamma, dock icke mera än den köpeskilling överlåtaren för området erlagt och ej heller mera än områdets gångbara pris vid tiden för överlåtelsen. H a r området skövlats eller fått förfalla, skall värdeminskningen a v d r a g a s från löseskillingen. H a v a på området nödiga eller nyttiga förbättringar utförts, m å dessa efter prövning ersättas. Särskild ersättning skall lämnas till person, som med n y t t j a n d e r ä t t innehar ägor, som exproprieras, för den förlust, som tillskyndas honom genom nyttjanderättens upphörande. Av löseskillingen erlägger staten förskottsvis i penningar till jordägaren den del, som av densamma belöper å gröda och värdeskog ävensom å byggnader. Den återstående delen, där den icke sammanlagt överstiger femtusen m a r k för alla från samma ägares lägenheter under samma år genom ägostyckningsutslag utbrutna kolonisationslägenheter, erlägges av staten likaså i förskott i penningar, men i a n d r a fall i av staten utgivna obligationer, löpande med 7 % årlig ränta, eller ock i vardera slaget. I den mån den allmänna räntefoten för bankdeposition på längre tid nedgår, är statsrådet likväl berättigat att för n y a obligationer, som emitteras, fastställa en mot den nedsatta depositionsräntan svarande r ä n t a . E r s ä t t n i n g , som utbetalas till b r u k a r e för frångången nyttjanderätt, skall a v d r a g a s från jordägaren tillkommande löseskilling. lnteckDärest fastighet, från vilken kolonisationslägenhet inlöses, på grund ningshava- a v inteckning eller enligt stadgandena om ogulden köpeskillings r ä t t res ratt. l i ä f t a r f „ r fordran eller r ä t t till bestämd avkomst i penningar eller varor, är kolonisationslägenheten fri från sådan ansvarighet. Borgenären tillkommer i stället å hela löseskillingen samma rätt, som dessförinnan tillkom honom i fastigheten.

305 Enligt lagen berättigad att erhålla jord för odlings- eller bostads- Berättigade att erlägenhet är finsk medborgare under villkor hålla jord. l:o att han uppnått myndig ålder och icke genom laga kraft ägande beslut ånyo ådömts straff för sådant brott, varpå följer förlust av medborgerligt förtroende, samt råder över sig själv och sin egendom; 2:o att han icke redan äger jord eller i egenskap av brukare innehar sådant legoområde, som han enligt gällande lagstiftning angående inlösen av legoområden är berättigad att tillösa sig; 3:o att han förbinder sig att inom tre år räknat från det han fick lägenheten i besittning, därpå uppföra bostadsbyggnad, i händelse sådan icke jämte området inlöses, samt därjämte, i fall lägenheten är odlingslägenhet, vidtaga med dess brukande; 4:o att han icke anses kunna vara i stånd att utan myndigheternas bistånd och statens förmedling såväl förskaffa sig jordområde som förse detsamma med nödiga byggnader; 5:o att han icke tidigare ägt genom statens eller kommuns kolonisationsverksamhet bildad eller på grund av gällande lagstiftning angående inlösen av legoområden inlöst lägenhet, som han sedermera anses hava i spekulationssyfte avhänt sig. Vidare bör person, som önskar förvärva odlingslägenhet, innehava för brukande av dylik lägenhet erforderliga insikter i lantbruksarbeten, ävensom äga nödvändiga lantbruksinventarier eller för deras anskaffande nödig kredit eller egna medel. Den som ansöker om bostadslägenhet bör hava så mycket egna medel eller kredit, eller ock sådan yrkesskicklighet och känd arbetsförmåga, att han kan förutsättas få bostad åt sig uppförd och därstädes finna sin utkomst. Möjlighet till jordförvärv på ovannämnda villkor äga jämväl barn till ägare och brukare av jord; och äga jordägarens barn framom andra rätt till erhållande av jord, då tvångslösen enligt lagen berör lägenhet, vartill de hava arvsrätt. Jämväl åt förutvarande lägenhets ägare eller legoområdes innehavare, som rationellt brukar lägenheten eller legoområdet och för växtkraftig odling uppröjt därtill hörande odlingsbara områden samt önskar ytterligare förvärva jord, kan detta, där sådant anses nödigt och skäligt, medgivas under i lagen stadgade förutsättningar samt med beaktande av att den förra lägenhetens eller legoområdets och den nybildade lägenhetens sammanlagda ägovidd icke får överstiga den största areal, som lagen medgiver beträffande odlingslägenhet. Har den, som ansöker om sådan tillskottsjord, å den förra lägenheten eller legoområdet bostad, kan uppförande av sådan å den nya lägenheten icke fordras. Beträffande storleken av lägenhet, som kan upplåtas som »kolonisa- Omfatttionslägenhet», och vad som anses inbegripet i sådan lägenhet gälla ningen ar lägenhet, följande stadganden. som kan Odling slag enhet må innefatta så mycket odlad och odlingsbar jord, upplåtas som med beaktande av de lokala jordbruks- och kommunikationsförhål- såsom landena en medelstor familj huvudsakligen med egen arbetskraft anses "kolonisakunna bruka, med användande av det på orten brukliga odlingssättet, tionslägendock icke mer än sammanlagt tjugu hektar odlad och odlingsbar jord. het". För så vitt möjlighet till inlösen av skogsmark förefinnes, må vidare användbar sådan mark anskaffas i så stor utsträckning, att lägenhetens oundgängliga behov av husbehovsvirke, då skogen befinner sig vid normal tillväxt, kan bliva tillgodosett, likväl i södra Finland och därmed Jordkommissionen.

IV.

806 jämförliga delar av landet högst tjugu samt i Lappland och d ä r m e d jämförliga delar av norra F i n l a n d högst sjuttiofem hektar dylik skogsmark. Till bostadslägenhet må anskaffas minst så mycket jord, att lägenheten, jämte bostadstomt, h a r nödigt trädgårds- och potatisland, dock icke mera än högst två hektar, därest icke ägornas inbördes läge eller a n d r a särskilda orsaker k r ä v a anskaffande av större ägoområde. J ä m t e jordområde kunna även tvångsinlösas därå befintliga, överlåtaren tillhöriga byggnader, vilka äro för kolonisationslägenheten behövliga och lämpliga, samt vilka ägaren icke k a n med fördel bortflytta och utnyttja på a n n a n plats. Om efter inlösen a v område byggnaders kvarstannande i överlåtarens ägo skulle åsamka denne kännbar förlust, skola byggnaderna inlösas, om överlåtaren p å y r k a r detta. Enligt lagen kan vidare beträffande såväl odlings- som bostadslägenhet, utöver den areal, som ovan omnämnts, inlösas m a r k för nödiga v ä g a r samt beträffande odlingslägenhet även upptagningsplats för k ä r r mylla, lera m. m. samt även andel i vattenområde. Ersättning Ägare av kolonisationslägenhet skall till staten återbetala löseskilatt betalas lingen, ägare av odlingslägenhet med 7 procent och ägare av bostadsav personer, åt lägenhet med 9 procents annuiteter, v a r a v räknas 4 procent i r ä n t a å det för tiden oguldna kapitalet och återstoden utgör kapitalamortering. vilka "kolonisa- Ägaren är emellertid berättigad a t t avkorta löseskillingen även med tionslägen- större belopp än det nu n ä m n d a eller ock att erlägga densamma i ett het" uppför allt. låtits. Ägare av odlingslägenhet k a n med hänsyn till hans förmögenhetsförhållanden, erforderliga grundförbättringar på den nya lägenheten, såsom odlings- och byggnadsarbeten, samt övriga omständigheter, vid behov beviljas r ä t t att få begynnelseterminen för amorteringen av den u r statsmedel i förskott erlagda löseskillingen framskjuten med högst tio å r och erläggandet av r ä n t a n med högst fem år, räknat från det, då anteckning om områdets avskiljande infördes i jordregistret. Statens fordran tillkommer ogulden köpeskillings rätt i inlöst lägenhet. R ä n t a och amortering å löseskilling, som skola till staten erläggas, uppbäras i sammanhang med statsutskylderna och kunna, där godvillig betalning ej sker, utmätas i samma ordning, som utskylder till staten. Ärenden angående anskaffande av kolonisationslägenheter h a n d l ä g g a s Organ för lagens av ett centralt ämbetsverk, kolonisationsstyrelsen, samt a v särskilda genom- inom kommunerna bildade kolonisationsnämnder. förande. Person, som önskar förvärva kolonisationslägenhet, h a r a t t därom Jordan- göra skriftlig ansökan hos kolonisationsnämnden i sin hemkommun eller, skaffningsförfaran- om h a n ä r bosatt i stad eller köping, hos kolonisationsstyrelsen eller kolonisationsnämnden i den kommun, där h a n önskar erhålla jord. Till det. ansökningen bör fogas: l:o utredning om att sökanden uppfyller de villkor, som enligt lagen fordras för erhållande a v jord; 2:o a n m ä l a n om h u r u v i d a sökanden har vetskap om något jordområde, som dess ägare vore villig att överlåta, samt i så fall skriftligt iörsäljningsanbud jämte prisuppgift beträffande området; 3:o anmälan om huruvida sökanden är villig a t t mottaga jord även utom sin hemkommun. Om ansökan inkommit till kolonisationsstyrelsen, skall kolonisationsstyrelsen, där den icke anser densamma böra lämnas u t a n avseende, över-

307 sända ansökningshandlingarna till kolonisationsnämnden i den kommun, inom vilken kolonisationsstyrelsen anser jord kunna åt sökanden anskaffas. Med anledning a v ansökningen skall kolonisationsnämnden först uppt a g a till prövning sökandens anmälan och jordägarens försäljningsanbud, därest dylikt föreligger. I motsatt fall eller om anbudet icke är ändamålsenligt, bör till prövning upptagas, huruvida nödigt område, v a r a sökanden skäligen anses kunna bosätta sig, k a n åt honom anskaffas från staten tillhörig jord eller genom frivilligt köp, varjämte uppgifter införskaffas rörande inlösningsmöjligheterna och villkoren. F i n n e r kolonisationsnämnden villkoren vid frivilligt överlåtelseanbud skäliga och det till inlösen erbjudna området sådant, a t t d ä r a v ändamålsenligt k a n bildas kolonisationslägenhet, skall, sedan dess gränser blivit definitivt bestämda, eller om den avsedda kolonisationslägenhetens gränser äro u t a n vidare givna och sökanden godkänner inlösningsvillkoren, köpehrev mellan jordägaren och sökanden uppgöras. Synes anskaffning av jord med iakttagande av nu a n g i v n a förfarande icke möjlig eller leder den icke till resultat, samt anskaffande av jord genom tvångslösen sålunda kommer till användning, bör, då ansökn i n g a r a v flere personer samtidigt skola prövas, a v kolonisationsnämnden uppgöras en särskild jordanskaffningsplan, vid vars utarbetande med avseende å val av ägor, som skola underkastas tvångslösen, ovan (sid. 303) a n g i v n a ordning, i vilken fastigheter böra tagas i anspråk för kolonisation, skall iakttagas. F ö r jordanskaffning bör uppgöras plan över det område, som skall tvångsvis inlösas, varvid ytterligare skall tillses, att i överlåtares ägo kvarblivande odlingar och skogsmarker icke på ett skadligt sätt splittras, ävensom i h u v u d d r a g plan för områdets delning i odlings- och bostadslägenheter. Ävenså bör priset för det område, som skall inlösas, beräknas samt summariskt fördelas på de planlagda odlings- och bostadslägenheterna. Då endast en ansökan är under handläggning, eller uppgörande a v en särskild jordanskaffningsplan a n n a r s icke är av nöden, skall av kolonisationsnämnden utarbetas ett; jordanskaffningsförslag. Vid uppgörandet a v ett dylikt förslag samt vid ärendets vidare behandling skall i tilllämpliga delar samma förfarande iakttagas som vid uppgörande a v jordanskaffningsplan. Då till behandling föreligga t v å eller flere ansökningar, skall företräde givas den eller de sökande, vilka h a v a hemort i den kommun, varest jord skall anskaffas. Jordanskaffningsplan skall genom kolonisationsnämndens försorg delgivas sökandena samt jordägarna. Sökande eller jordägare, som är missnöjd med jordanskaffningsplanen, h a r att anföra sina skriftliga a n m ä r k n i n g a r däremot inom trettio d a g a r efter delgivandet till kolonisationsnämnden, vilken bör avgiva yttrande över a n m ä r k n i n g a r n a och insända handlingarna j ä m t e yttrandet till kolonisationsstyrelsen. H a r anmärkningsskrivelse icke inom utsatt tid inlämnats till kolonisationsnämnden, skall kolonisationsnämnden överlämna jordanskaffningsplanen till kolonisationsstyrelsen. Jordanskaffningsplanen fastställes därefter a v kolonisationsstyrelsen med de rättelser i densamma, som kunna finnas erforderliga.

308 I kolonisationsstyrelsens beslut är jordägaren berättigad att inom viss tid söka ä n d r i n g hos vederbörande ägodelningsrätt, mot vars beslut talan i vanlig ordning k a n fullföljas. Villkor för Fullgör innehavaren av kolonisationslägenhet icke sin förbindelse a t t ningsrätten m o m ^ r e å r & lägenheten uppföra boningshus eller i fråga om odlingstin "kolo- lägenhet a t t vidtaga med dess brukande, kan kolonisationsstyrelsen, så nisations- länge förbindelsen icke fullgjorts, på framställning av kolonisationslägenhet", nämnden efter innehavarens av kolonisationslägenheten hörande förklara honom förlustig r ä t t e n till lägenheten, som sedan bör överlåtas till a n n a n person, åt vilken jord enligt lagen kan anskaffas. Till inneh a v a r e n av kolonisationslägenheten erlägges i detta fall vad han för lägenheten betalat, likväl med avdrag, därest lägenheten fått förfalla eller skog därifrån försålts, av den värdeminskning, som härigenom uppkommit. F i n n e r kolonisationsnänmd anskaffning av jord åt sökande i hans hemkommun icke k u n n a ändamålsenligt ske eller medföra särskilda svårigheter, och är sökanden villig att emottaga jord även i annan kommun, skall nämnden översända ansökningshandlingarna jämte eget y t t r a n d e till kolonisationsstyrelsen, vilken har att fatta beslut beträffande de åtgärder, till vilka ansökningen bör föranleda. Samtycker icke sökanden att emottaga jord utom sin hemkommun, då kolonisationsnämnden finner sådant ändamålsenligt, är kolonisationsnämnden berättigad a t t avstå från vidare åtgärder med anledning av ansökningen. Särskilda Angående lägenhets egenskap av kolonisationslägenhet skall särskild bestämmel- anteckning göras i jordregistret, lagfartsprotokollet och gravationsbevis. Bostadslägenhet ä r befriad från grundskatter till staten samt mantalsonera. Lagens till- Lagen medgiver vidare, att person, som uppfyller de enligt densamma lampmng föreskrivna villkoren för erhållande a v jord, och som genom frivilligt förvärvad ^öp förvärvat odlings- eller bostadslägenhet, må kunna tillerkännas genom fri- r ä t t a t t för erläggande av löseskil lingen samt även i övrigt åtnjuta villig över- enahanda understöd och övriga förmåner, som enligt lagen medgivas, lateise. dock sålunda, att om köpeskillingen betydligt överstiger det belopp, som skall erläggas i lösen för exproprierad kolonisationslägenhet, u r statsmedel erlägges endast dylikt; belopp, under det a t t den övriga delen av köpeskillingen a v inlösaren själv skall erläggas till överlåtaren. Ä r område, som sålunda inlöses, betydligt större än lagen medgiver i fråga om odlings- och bostadslägenhet, eller har detsamma tillagts avsev ä r t vidsträcktare förmåner, skall löseskilling, som erlägges u r statsmedel, minskas så, att den kommer att motsvara den areal odlings- eller bostadslägenhet enligt denna lag tillkommer och nämnda förmåner. F ö r löseskillingens erläggande i den ordning, som lagen förutsätter (se ovan sid. 306), fordras i detta fall jordägarens och inteckningshavares samtycke.

309 Tyska riket. I Tyska riket hava under åren efter fredsslutet synnerligen omfattande lagstiftningsåtgärder vidtagits för befordrande av möjligheterna att avskaffa jord för mindre jordbruks- och bostadslägenheter och i samband därmed för beredande av särskilt rättsskydd åt innehavare av dylika lägenheter. I första rummet förutsätter denna lagstiftning, att jord för ändamålet skall kunna anskaffas genom frivillig överenskommelse med jordens ägare, men därjämte förekomma bestämmelser, som i vissa fall medgiva rätt vittgående expropriationsåtgärder för tillgodoseende av detta syfte. De för den nya lagstiftningen grundläggande bestämmelserna återfinnas Åtgärder i den s. k. »Reichssiedlungsgesetz» av den 11 augusti 1919. för skaEnligt ifrågavarande lag åligger det delstaterna att vidtaga erforderliga P ande a v åtgärder för inrättandet av kolonisationsföretag med uppgift att skapa nya smabruk> småbruk och att anskaffa jord för utvidgande av redan bestående småbruk. Vederbörande centrala ämbetsmyndighet inom delstaterna har att fastställa dessa kolonisationsiöretags verksamhetsområde. De uppgifter, som enligt organ för lagen åligga ifrågavarande företag, kunna även anförtros åt offentlig myn- reformens dighet.

genom-

För såvitt icke inom dessa kolonisationsföretag finnas företrädare såväl forandc för ägarna till den jord, vilken är avsedd att tagas i anspråk för kolonisationsändamål, som ock för de nyupprättade småbrukens ägare, skall enligt de närmare bestämmelser, som det ankommer på delstaterna att utfärda, tillfälle lämnas förtroendemän för båda dessa parter att med beslutanderätt deltaga i avgörandet av frågor rörande kolonisationsväsendet. Statens domäner, som icke äro erforderliga för undervisnings- och för- j or d, som söksändamål eller andra offentliga eller för den allmänna hushållningen för rcforbetydelsefulla ändamål, skola vid tiden för nu gällande arrendeavtals utgång m e n k a n erbjudas vederbörande kolonisationsföretag till inköp för det mot egendomens a a \ £ . avkastning svarande värdet. Vid värdets bestämmande skall härvid icke i :o . statens tagas hänsyn till tillfällig värdestegring, som hänför sig till särskilda av domäner. världskriget föranledda förhållanden. Kolonisationsföretagen äro vidare berättigade att för kolonisationsändamål 2:0. Enexpropriera torvmossar, som icke tagits i anspråk för odlingsändamål, eller skilda som uteslutande utnyttjas för produktion av bränntorv, ävensom annan tilll!Öri s ouppodlad jord. Därest ägaren förbinder sig att inom viss fastställd frist 0U PP° dlad försätta ifrågavarande jord i odlat skick, må jorden dock icke exproprieras, med mindre han underlåter att uppfylla denna förbindelse. Avgörandet, huruvida förutsättningarna för expropriation enligt nu angivna grunder kan anses föreligga, tillkommer vederbörande centrala ämbetsmyndighet inom delstaterna. Ersättning för den exproprierade jorden utgår i nu ifrågavarande fall med det kapitaliserade värdet av jordens nettoavkastning i dess föreliggande skick. Expropriationsmyndigheterna må dock, därest särskilda förhållanden skulle härtill föranleda, fastställa ersättningen till högre belopp. Lagen tillerkänner vidare åt kolonisationsföretagen förhandsrätt i fråga 3:0. Enom inköp av fastigheter med en areal av minst 25 hektar ävensom beträf- ? kilda fande del av sådan fastighet. Denna rätt äger företräde framför varje annan .tlll,löri& intecknad eller i lag fastställd rättighet i fråga om dylik egendom. vilken ägaIfrågavarande rätt kan av kolonisationsföretagen utövas, så snart fastig- ren ingått he tens ägare ingått avtal med tredje man om överlåtelse av fastigheten, a^tai om försäljning.

310 dock icke om köparen är en offentlig institution eller en person i nära skyldskaps- eller svågerlagsförhållande till säljaren. Då jordbruksfastigheter (däri inbegripet statsdomäner) för uppdelning övertagas av kolonisationsföretag, äger fastigheternas förutvarande arrendatorer företrädesrätt till inköp av den del av egendomen, som eventuellt icke parcelleras, eller i annat fall till avsöndrade parceller av egendomen, för vilkas brukande till egendomen hörande inventarier lämpligen kunna utnyttjas. Ovan omförmälda företrädesrätt kan utövas inom loppet av tre veckor, räknat från den dag då den företrädesberättigade av säljaren eller köparen eller av vederbörande lagfartsmyndighet erhållit meddelande om köpesavtalet eller, därest egendomens areal överstiger 200 hektar, inom loppet av sex veckor efter nämnda dag. Därest hinder skulle läggas för den förhandsberättigade att bese egendomen, löper ovan angivna frist från tiden för hindrets upphörande. Nu ifrågavarande förhandsrätt kan utövas även i förhållande till köpare, som inköpt egendom av konkursförvaltning eller på exekutiv auktion. Särskilda I de kolonisationsdistrikt, i vilka enligt en år 1907 verkställd undersökåtgärder n m g rörande jordens fördelning mera än 10 % av den för jordbruksändaleringTr" m å * a n v ä n d a jorden tillhörde egendomar om mera än 100 hektar, äro dessa större egendomars ägare skyldiga att bilda särskilda sammanslutningar, »Landlieferegendomar ungsverbäiide», med uppgift att från ifrågavarande egendomars mark till beundermed- gränsat pris ställa jord till vederbörande kolonisationsföretags förfogande. ^dessasaV Delstaterna kunna även anförtro de uppgifter, som åligga dessa »Landägare, lieferungsverbände» åt redan bestående kolonisationssällskap eller andra organisationer. Den ersättning, mot vilken jord skall ställas till förfogande, bestämmes med hänsyn till jordens värde använd i storbruksdrift men utan hänsyn till värdestegring, som är att hänföra till tillfälliga av kriget föranledda förhållanden. De uppgifter, som åligga dessa »Landlieferungsverbände» anses uppfyllda, då en tredjedel av den jord, som år 1907 tillhörde egendomar med en areal om minst 100 hektar (däri inbegripet jord tillhörande statens domäner) ställts till förfogande för kolonisationsändamål, eller då den jord, som ännu tillhör ifrågavarande egendomar, uppgår till högst 10 % av distriktets för jordbruksändamål använda jord. Med medgivande av vederbörande högre myndighet kan härvid i den jord, som överlåtits till kolonisationsändamål, även medräknas sådan jord, som utan kolonisationsföretagens förmedling överlåtits åt småbrukare eller på villkor, som fastställts av ifrågavarande myndighet, utarrenderats med inlösningsrätt för arrendatorn. Dessa »Landlieferungsverbände» äga att i kolonisationsföretagens ställe utöva den dessa tillkommande företrädesrätten i fråga om förvärv av alla större egendomar inom kolonisationsdistriktet. De kunna även av kolonisationsföretagen åläggas att utöva denna rätt. Därest ett starkare behov av jord för småbruksändamål gör sig gällande, och detta icke kan tillfredsställas på något av de sätt, som ovan angivits, äger vederbörande »Landlieferungsverband» att genom expropriation av mark tillhörande de större godsen anskaffa lämplig jord för tillfredsställande av ifrågavarande behov. Vid fastställande av den ersättning, som skall lämnas för den exproprierade jorden, får hänsyn icke tagas till den värdestegring, som hänför sig till särskilda av kriget föranledda undantagsförhållanden.

311 Frågor, som röra expropriationens verkställande och ekonomiska ändamålsenlighet ävensom ersättningsbeloppets storlek, avgöras av en ständig nämnd bestående av en av vederbörande centrala ämbetsmyndighet utsedd ordförande samt en representant för vederbörande »Landlieferungsverband» och en representant för distriktets kolonisationsföretag. I första rummet skola för kolonisationsändamål tagas i anspråk sådana egendomar, 1) som under kriget förvärvats av personer, vilka själva icke befatta sig med jordbruk eller hava därmed befattat sig, 2) som inom loppet av de tjugu senaste åren ett flertal gånger genom köp övergått i annans ägo, 3) vilkas ägare utan giltig orsak under större delen av året icke uppehålla sig å desamma och icke själva sysselsätta sig med jordbruk, 4) vilka äro av särskilt betydande storlek. Företrädesvis skola vidare tagas i anspråk de delar av större egendomar, som tidigare utgjort självständiga bondgårdar och under loppet av de senaste trettio åren före lagens ikraftträdande övergått i de stora godsägarnas besittning. Egendomar, som med hänsyn till jordbrukets bedrivande eller ur social synpunkt äro att anse som mönstergårdar skola i sista rummet tagas i anspråk. Kolonisationsföretagen äro skyldiga att övertaga den jord, som förvärvats av »Landlieferungsverband», och att ersätta den erlagda köpeskillingen under följande förutsättningar: 1) att ifrågavarande »Landlieferungsverband» på uppfordran av kolonisationsföretaget utövat sin förhandsrätt till jordens förvärvande, 2) att jordförvärvet till det ifrågavarande priset skett med kolonisationsföretagets godkännande eller 3) att jordförvärvet skett på grund av expropriation och expropriationsförfarandet inletts i samförstånd med kolonisationsföretaget. Därest överenskommelse icke kan uppnås beträffande i vad mån även de kostnader, som genom förvärvet förorsakats, skola ersättas, tillkommer det ovannämnda ständiga nämnd att härom träffa avgörande. Kostnader, som icke ersättas vederbörande »Landlieferungsverband», skola uppdelas å detsammas medlemmar. Vederbörande kolonisationsföretag äger återköpsrätt beträffande jord till- Återköpahörande småbruk, som av detsamma anlagts, därest innehavaren av ifråga- r ä t t { v}ss* varande småbruk icke stadigvarande bebor eller brukar detsamma eller, helt ^Lhet eller delvis avyttrar till detsamma hörande jord. Denna rätt gäller dock utdelad icke, därest jorden försäljes till vissa närmare anförvanter. som sm&Beträffande tiden för återköpsrättens giltighet, ersättningsbeloppets storlek b™koch de närmare villkoren för densammas utövande skola bestämmelser intagas i överlåtelsehandlingen. Anteckning om ifrågavarande rätt skall göras i vederbörande fastighetsbok. Därest av kolonisationsföretag förvärvad egendom icke inom tio år, från det förvärvet skedde, tagits i bruk för kolonisationsändamål, har den förutvarande ägaren rätt att återköpa densamma. Ifrågavarande rätt, om vilken anteckning bör göras i vederbörande fastighetsbok, skall dock utövas senast inom ett år från det densamma först kunnat göras gällande. De i »Reichssiedlungsgesetz meddelade bestämmelserna kompletteras genom Särskilt lag av den 10 maj 1920 den s. k. »Reichsheimstättengesetz», vilken bland rättsskydd annat avser att skapa ett särskilt rättsskydd till förmån för ägare till lägen- ^ ' J J J J J

312 av »egna het bestående huvudsakligen av tomt med enfamiljshus (»egna hem») eller hem» och avguda fö r småbruk. Även ifrågavarande lag innehåller därjämte bestämjordbruks- melser, som avse att befordra uppkomsten av dylika lägenheter, lägenEnligt berörda lag kunna fastigheter bestående av tomt med enfamiljshus heter. 0 ch trädgård ävensom lägenheter avsedda för jordbruk eller trädgårdsskötsel, och som kunna brukas av en familj utan biträde av främmande arbetskraft, genom försorg av riket eller delstaterna eller av kommuner av högre och lägre ordning utdelas med äganderätt såsom s. k. »Heimstätten». Enligt bestämmelser, som av delstaterna utfärdas, kan även åt enskilda föreningar anförtro» att utdela dylika »Heimstätten». I första rummet berättigade att få sig tilldelade »Heimstätten» äro f. d. soldater, som deltagit i världskriget, särskilt invalider och änkor efter i kriget stupade soldater samt i övrigt barnrika familjer. Angående en lägenhets egenskap av »Heimstätte» skall anteckning göras i vederbörande fastighetsbok. I lägenheten får icke inteckning hava beviljats, som gäller med företrädesrätt framför lägenhetens egenskap av »Heimstätte». E n ändring i detta förhållande får ej ske genom att lägenhetens ifrågavarande egenskap nedsättes att gälla efter annan inteckning. I överlåtelsehandling, som uppsattes angående »Heimstätte», skall särskilt angivas med vilket belopp köpeskillingen avser själva grunden utan därå uppförda byggnader och verkställda jordförbättringar och skall även härom göras anteckning i fastighetsboken. Närmare Styckning av »Heimstätte» ävensom avsöndring av jord hörande till denbestämning samma kan endast äga rum med tillstånd av den myndighet (förening), geaT 8tättee»m" n o m v a r s försorg »Heimstätte» utdelats. Tillstånd till styckning kan emellertid icke förvägras, därest de genom styckningen uppkomna delarna av lägenheten komma att erhålla karaktär av självständiga »Heimstätten». Avsöndring av jord från »Heimstätte» kan medgivas, därest detta ur ekonomisk synpunkt kan anses försvarligt och lägenhetens egenskap av »Heimstätte» icke äventyras. Därest »Heimstätte» försäljes, äger den myndighet (förening), genom vars försorg densamma utdelats, rätt att inlösa densamma, för så vitt icke överlåtelsen skett till person i visst närmare släktskaps- eller svågerlagsförhållande till säljaren, och lagfart må icke beviljas å den nye ägarens fång, med mindre det visats, att inlösningsrätten icke kommer att utövas. Därest ägaren till »Heimstätte» icke själv bebor eller brukar densamma eller gör sig skyldig till vanvård av densamma, är vidare den myndighet (förening), som utdelat »Heimstätte» berättigad att övertaga densamma jämte tillhörande inventarier. Därest »Heimstätte» på detta sätt återtages eller blir föremål för inlösning, komma de inteckningar, med vilka densamma med vederbörligt tillstånd belastats, att fortfarande bestå. Det pris, vilket för »Heimstätte» i nu angivna fall skall betalas, utgör högst den del av den ursprungliga köpeskillingen, som beräknats belöpa å själva grunden, vartill lägges värdet av byggnaden och verkställda jordförbättringar. Inteckning i »Heimstätte» kan endast beviljas med tillstånd av den myndighet (förening), som utdelat densamma. Inteckning för fordran kan endast beviljas till säkerhet för ouppsägbara amorteringslån och inteckningen är förfallen i och med att betalning verkställts. Vederbörande delstater kunna dock utfärda bestämmelser, enligt vilka inteckning för fordran kan beviljas i annan ordning. Ägaren till »Heimstätte» är berättigad att erhålla tillstånd till »Heims-

313 tättes» intecknande till säkerhet för nyttjanderätt, servitutsrätt, rätt till avkomst eller liknande förmån, därest detta kan anses ur ekonomisk synpunkt försvarligt och lägenhetens egenskap av »Heimstätte» icke äventyras. Tillstånd till »Heimstättes» intecknande till säkerhet för fordran kan ägaren erhålla, för så vitt detta kan anses ur ekonomisk synpunkt försvarligt och ifrågavarande fordran uppkommit på grund av 1) kostnader för lägenhetens förvärvande och iordningställande, 2) förbättrande, 3) utlösande av medarvingar. Delstaterna äro dock berättigade att fastställa bestämmelser rörande viss »Verschuldigungsgrenze», inom vilken »Heimstätte» må kunna intecknas utan särskilt tillstånd. »Heimstätte» kan icke utmätas för ägarens personliga gäld. Däremot kan »Heimstätte» även utan ägarens medgivande intecknas på grund av gäld, som denne ådragit sig före »Heimstättes» förvärvande, dock att dylik inteckning skall sökas senast inom ett år efter det förvärvet skedde. Har skulden icke betalats inom fem år efter inteckningens beviljande, är inteckningens innehavare berättigad att därefter begära utmätning. Därest bestämmelser om särskild »Verschuldigungsgrenze» fastställts, kan inteckning i nu nämnd ordning icke beviljas till säkerhet för fordran, annat än i den mån densammas belopp faller inom ifrågavarande gräns. En lägenhets egenskap av »Heimstätte» kan icke upphävas annat än genom beslut av högsta myndighet inom vederbörande delstat. Lagen medgiver vidare, att redan bestående lägenhet, som uppfyller bestämmelserna för att anses såsom »Heimstätte», på begäran av densammas ägare må antecknas i vederbörande fastighetsbok såsom »Heimstätte». I fråga om dylik lägenhet skall i samband härmed myndighet (förening), som är behörig att utdela »Heimstätten», tillerkännas samma befogenhet, som tillkommer densamma beträffande »Heimstätten» utdelade genom dess försorg. Vidare skall härvid beträffande lägenheten fastställas värdet av själva grunden med bortseende från verkställda jordförbättringar och å densamma uppförda byggnader och anteckning härom verkställas i fastighetsboken. För upprättande eller utvidgande av »Heimstätten» kunna fastigheter, som Expropriator sådant ändamål befinnas lämpliga, exproprieras. Beträffande förutsätt- t i o n av ningarna för verkställande av expropriation gälla motsvarande bestämmelser mark...f.8r som enligt »Reichssiedlungsgesetz» av den 11 augusti 1919. tandeVv I fråga om den ersättning, som skall lämnas för exproprierad fastighet, »Heimhar dessutom särskilt föreskrivits, att vid fastställande av denna ersättning stätten». särskild hänsyn skall tagas till värdeminskning, som har sammanhang med minskad byggnadsverksamhet, förändring av plan för områdes bebyggande samt försämrade kommunikationsmedel och andra därmed jämförliga förhållanden. P å de bestämmelser, som av delstaterna utfärdas, beror om lägenheter, som bestå av tomt för enfamiljshus utan trädgård, eller som användas för icke yrkesmässig trädgårdsodling, i undantagsfall kunna upplåtas såsom »Heimstätte». Delstaterna äro vidare berättigade att genom särskild lag meddela bestämmelser angående arvsrätt till »Heimstätten» ävensom att inskränka rätten att häröver förfoga genom testamentariskt förordnande. Alla avhandlingar rörande upprättande och utvidgande av »Heimstätten» äro befriade från stämpel- och lösenavgifter.

314 »Koloni- • I »Reichssiedlungsgesetz» hava vidare meddelats bestämmelser angående trädupplåtelse med nyttjanderätt av mark till jordbruks- och skogsarbetare för gårdar» för att odlas för tillgodoseende av det egna hushållets behov. jordbruksGenom försorg av den myndighet, som härtill utses av vederbörande cenoch skogsarbetare. trala myndighet inom delstaterna, kunna enligt lagen sålunda vissa själv-

styrelseorgan (»Landgemeinden» och »Gutsbezirke») åläggas att åt jordbruksoch skogsarbetare, som inom deras verksamhetsområden hava stadigvarande sysselsättning, med nyttjanderätt upplåta mark för ifrågavarande behov. I första rummet skall jord tillhörande ifrågavarande självstyrelseorgan i sådant syfte tagas i anspråk. Kan emellertid jord icke på annat sätt erhållas må expropriation eller tvångsutarrendering förekomma. Härvid skall så vitt möjligt vederbörande arbetsgivare tillhörig jord tagas i anspråk.

Österrike. I Österrike hava under åren efter världskrigets avslutande åtskilliga lagar och förordningar utkommit, enligt vilka expropriation av enskild jord i vissa fall kan medgivas för upprättande av småbruk ävensom för anskaffande av tomtmark för byggnadsändamål. Den österrikiska lagstiftningen förutsätter emellertid i likhet med den tyska, att jord för nu ifrågavarande ändamål i första rummet skall kunna förvärvs genom frivillig överenskommelse med jordens ägare. Liksom i Tyskland är icke heller i Österrike jord tillhörande någon särskild klass av medborgare eller egendomar av viss storlek i och för sig underkastade expropriation. Då expropriation förekommer skall vidare ersättning för den exproprierade jorden lämnas, även om denna ersättning i de flesta fall torde komma att väsentligen understiga den öppna marknadens pris. ExpropriaDe viktigaste bestämmelserna angående expropriation av jord för upprättion av tande av småbruk återfinnas i en ursprungligen den 31 maj 1919 utkommen jord för upprät- vid flera olika tillfällen senast den 16 december 1921 delvis omarbetad lag tande av angående »die Wiederbesiedlung gelegter Bauerngiiter und Häusleranwesen mindre (Wiederbesiedlungsgesetz)». jordbruk. Såsom av lagens rubrik framgår, är densammas huvudsakliga syfte att av jord, sam tidigare varit i bondebesittning eller eljest varit fördelad i mindre jordbruksenheter, men som förlorat denna karaktär, ånyo skapa särskilda småbruk. Jord, som Lagens bestämmelser äro sålunda tillämpliga å jordbruksenheter av nu kan expro ifrågavarande slag, som senare än den 1 januari 1870 frånhänts sina tidigare prieras. innehavare, l:o) för att användas i spekulationssyfte (såsom för skogsavverkning), 2:o) för anläggande av jaktpark eller till annat lyxändamål (park, djurgård), 3:o) för att införlivas med fastighet, som huvudsakligen användes för skogsbruk, 4:o) för att sammanläggas med annan jordbruksfastighet, som därigenom kommit att i storlek överstiga vad som kan anses utgöra en bondgård, nämligen för så vitt icke ifrågavarande egendom kan väntas bliva uppdelad i andelar av högst en bondgårds storlek mellan den nuvarande ägarens barn eller syskon senast vid ägarens död, eller eljest när barnen eller syskonen uppnått 25 års ålder.

315 Såsom bondgård skall härvid anses för jordbruks- eller skogsbruksändamål använd fastighet, vars genomsnittsavkastning icke mera än sex gånger överstiger vad som är oundgängligen nödvändigt för att skänka livsuppehälle åt en familj om sju medlemmar. Lagens bestämmelser äro i allmänhet icke tillämpliga å fastigheter, l:o) som äro belägna inom samhällen med övervägande karaktär av stad, 2:o) som tillhöra eller förvaltas av inrättningar, som hava till ändamål att tillgodose allmänna intressen, eller av företag eller föreningar för lantbruksändamål, 3:o) eller som tagits i anspråk för kommunikationsändamål eller för industriella syften. Därest fastighet av nu nämnd beskaffenhet eller del därav på grund av skogsavverkning, som företagits i strid med gällande lagföreskrifter eller på ett sätt som ur allmän ekonomisk synpunkt icke kan anses försvarligt, härigenom icke utan oskälig kostnad åter kan sättas i sådant stånd, att dess användning för jordbruksändamål är möjlig, kan lagens bestämmelser i stället tillämpas å annan jord tillhörig ägaren till den ifrågavarande fastigheten eller också kan denne åläggas att fullgöra vissa andra prestationer. Den ersättning, som betalas för den exproprierade jorden, skall fastställas Ersättning på sådant sätt, att ett ekonomiskt utnyttjande av jorden i den nye ägarens för den . ex~ hand över huvud blir möjligt, varvid emellertid hänsyn skall tagas till att radTjor" den nye ägaren icke gör en obehörig vinst på den hittillsvarande ägarens den. bekostnad. Samtidigt fastställes emellertid, att ersättningsbeloppet skall beräknas på grundval av värdet av jordens genomsnittliga avkastning under åren 1914—1921. Vid ersättningsbeloppets beräknande skall vidare tagas i betraktande den värdeförsämring, som den del av egendom, som icke exproprieras, genom expropriationen kan komma att undergå, ävensom till de svårigheter, som genom expropriationen kunna uppkomma i fråga om egendomens brukande. över samtliga fastigheter, som anses ägnade för »Wiederbesiedlung» skola Förfarangenom kommunernas försorg upprättas förteckningar, som sedermera fast- de>t Vld ställas genom vederbörande högre myndighet. KenomFastigheter, som uppförts i dessa förteckningar, kunna därefter expropri- förande, eras på ansökan av sådana personer, som enligt lagen äro berättigade att erhålla jord. Eventuellt kan dylik fastighet även upplåtas med ärftlig arrenderätt. Berättigade att komma i fråga vid tilldelning av jord äro personer, som Berättiäga hemort inom republiken Österrike, varvid österrikiska medborgare hava gad,e?)^tt företrädesrätt. Såsom villkor fordras vidare, att vederbörande skall vara i C j or a d a besittning av fulla medborgerliga rättigheter, samt att han på grund av sin yrkesutbildning och med hänsyn till sina familjeförhållanden och egenska- ' per i övrigt skall vara i stånd att själv eller med biträde av sin familj sköta den jord, som tilldelas honom. Föreligger ansökan från flera personer om att få övertaga samma fastighet, tillerkänner lagen företräde åt den av ifrågavarande personer, som äger de största förutsättningarna att med framgång bruka fastigheten. Vid i övrigt lika förutsättningar hava f. d. soldater, i första rummet invalider, eller i kriget stupade soldaters efterlevande familjer företrädesrätt. Därjämte kunna vissa kooperativa sammanslutningar för bedrivande av jordbruk ävensom kommuner och distrikt (»Bezirk») ävensom delstaterna och förbundsrepubliken övertaga jord för upprättande av mönstergårdar eller för vissa sociala uppgifter.

316 Frågor rörande expropriation av jord handläggas i första rummet av »die Agrarbezirksbehörde», som direkt förhandla med parterna samt av »Agrarlandesbehörde», som äro beslutande myndighet. Ifrågavarande myndigheter äro sammansatta av personer dels med juridisk dels med teknisk utbildning. Särskilt i Nieder-Österreich lära ett avsevärt antal fastigheter hava uppförts på ovan omnämnda förteckningar över fastigheter ägnade för expropriation. I de flesta fall har emellertid förfarandet ännu icke hunnit avslutas, varför Lagens till- några erfarenhetsrön beträffande lagens verkningar icke lära kunna anföras. lämpning. Genom lag den 15 april 1921 om »Bundes-, Wohn- und Siedlungsfonds» har Vidsträck- en i viss mån vidsträcktare expropriationsrätt medgivits beträffande jord, tare expropria- avsedd bland annat för upprättande av småbruk om en areal av högst 5 000 tionsrätt i kvadratmeter, och som brukas av innehavaren med biträde uteslutande av vissa fall. familjens medlemmar. Enligt ifrågavarande lag är nämligen expropriation medgiven beträffande mark belägen inom områden, som äro avsedda för städernas utvidgning (»Erweiterungsgebiete») samt i fråga om annan jord, därest densammas avkastning är mindre än vad som är fallet i fråga om fastigheter på orten av samma beskaffenhet och under i övrigt lika omständigheter. Härvid gäller emellertid den inskränkningen, att expropriation icke är tillåten om fastighetens ägare skulle genom densamma förorsakas en mera avsevärd ekonomisk skada. Lån till Ifrågavarande lag, som innehåller bestämmelser även om expropriation av småjord för uppförande av bostäder (vidare härom nedan) avser i övrigt att brukare. genom bidrag från förbundsstaten ävensom av vissa enskilda personer skapa en särskild fond, ur vilken lån skola kunna beviljas för uppförande av bostäder och för förvärvande av jord till tomter och mindre jordbruksfastigheter ävensom för uppförande av bostadslägenheter och för jordbruksfastigheter erforderliga byggnader. ExpropriaEnligt lag av den 4 februari 1919 kan expropriation av jord medgivas tion av en- för anskaffande av tomtmark till bostäder. skild jord Dylik expropriation är tillåten: för anskafl:o) å orter där avhjälpandet av bristen på mindre bostadslägenheter framande av tomtmark träder som ett allmänt intresse, till bo2:o) då på grund av framdragandet av nya gator, järnvägar och andra städer. kommunikationsleder behovet av nya bostadslägenheter gör sig gällande, Förutsätt3:o) då på grund av anläggningar eller utvidgandet av industriella företag ningar för behovet av mindre bostadslägenheter tillväxer. expropriaExpropriation kan ske på begäran av självförvaltande organ och offenttion skall tillåtas. liga institutioner, ävensom av vissa sammanslutningar med allmännyttiga syften. FörI fråga om expropriationsförfarandet och fastställandet av ersättning för farande. den exproprierade jorden gälla bestämmelserna för expropriation av mark för järnvägsanläggning enligt lag av den 18 februari 1878, enligt vilken vederbörande »Bezirksgericht» efter förrättad syn fastställer ersättningsbeloppet med hänsyn till samtliga på värdet av den exproprierade jorden inverkande förhållanden. VidsträckGenom lagen den 15 april 1921 angående »Bundes-, Wohn- und Siedlungstare expro- fonds» har dessutom expropriationsrätt beträffande tomtmark till bostäder priationsrätt i vissa medgivits på samma villkor, som enligt lagen gälla i fråga om expropriation av jord för småbruk (se ovan). fall. Expropriation av jord för nu berörda ändamål har hitintills förekommit i mycket ringa utsträckning. Organ för handläggandet av frågor rörande lagens genomförande.

317 Ungern. I U n g e r n h a r genom lag a v den 7 december 1920 bestämmelser meddelats, som avse a t t genom å t g ä r d e r från det allmännas sida åstadkomma en j ä m n a r e fördelning av jorden. I f r å g a v a r a n d e lag, som i sina h u v u d d r a g överensstämmer med den motsvarande lagstiftning, som genomförts i Tyskland och Österrike, kännetecknas emellertid i det stora hela av ett starkare fasthållande av hitintills gällande rättsprinciper på jordäganderättens område. Detta gäller såväl beträffande omfattningen a v den jord, som må k u n n a komma till a n v ä n d n i n g för jordreformens genomförande som ock i fråga om villkoren för vidtagande a v tvångsinlösen a v jord och om ersättning för exproprierad jord. F ö r anskaffande av jord för reformens genomförande h a r staten till- Anskaffanerkänts förhandsrätt ifråga om inköp av de flesta slag a v fast egendom. de. ÄV j o r d Denna förhandsrätt k a n av staten utövas, så snart fastighetens ägare °rmens°r ingått a v t a l med tredje man om överlåtelse av fastigheten, dock icke genoml:o om fastigheten ligger innanför gränserna för stad eller a n n a t tä- förande, t a r e bebyggt samhälle; 2:o om fastigheten inköpts eller försålts a v vissa hypoteksinrättningar; 3:o därest överlåtelse skett till person i visst n ä r m a r e angivet släktskaps- eller svågerlagsförhållande till säljaren; 4:o därest den sammanlagda arealen av fastigheten tillsammans med fastighet, som köparen redan kan innehava, icke överstiger 50 kastraljoch (1 Joch = omkring 30 ar) samt köparen ä r jordbrukare, utbildad agronom, krigsinvalid med flera fall; 5:o därest fastigheten tidigare ägts antingen av köparen eller av person, som till denne står i det släktskaps- eller svågerlagsförhållande, som ovan under punkt 3:o omnämnts och fastigheten icke är större än som u n d e r punkt 4:o angivits; 6:o under vissa villkor beträffande lägenheter, som avsöndrats enligt plan, som därför festställts av vederbörande myndighet; 7:o därest köparen enligt lagen v a r i t berättigad att påkalla expropriationsförfarande i fråga om den inköpta fastigheten, men i stället förv ä r v a t densamma genom frivillig överenskommelse med jordägaren. N u omförmälda företrädesrätt till inköp a v fastighet skall utövas senast inom trettio dagar från det köparen sökt lagfart. I fråga om större fastigheter k a n denna frist förlängas på ytterligare trettio dagar. E r s ä t t n i n g för jord, som staten förvärvat med begagnande a v ovan angivna förhandsrätt, skall i allmänhet lämnas med belopp, som s v a r a r mot den vid det frivilliga köpeavtalet överenskomna köpeskillingen. Därest detta belopp synes överstiga fastighetens verkliga värde, och säljaren skulle v ä g r a att godtaga e r s ä t t n i n g med lägre belopp, kan frågan om ersättningsbeloppets fastställande hänskjutas till avgörande av den specialdomstol, som bildats för avgörande av de frågor av rättslig innebörd, å vilka lagen är tillämplig. Statens förhandsrätt till inköp av viss jord k a n även utövas då överlåtelse av egendom ägt r u m genom byte, g å v a eller försäljningen skett å exekutiv auktion.

318 I de båda förra fallen skall den för fastigheten utgående ersättningen fastställas i samma ordning, som enligt lagen gälleT i fråga om exproprierad jord. K a n behovet av jord för de syften, som i lagen avses, icke tillfredsställas på ovan angivna sätt, m å även för ifrågavarande ändamål enskild jord k u n n a exproprieras. I första r u m m e t skola härvid i sin helhet tagas i anspråk sådana jordbruksfastigheter, l:o som genom köp (eller genom inrop på exekutiv auktion) under tiden från den 28 juli 1914 till dagen för lagens ikraftträdande övergått i a n n a n s ägo, eller 2:o vilka tillhöra företag eller förening, som enligt lag är skyldig a t t för offentligheten framlägga sin balansräkning, eller 3:o vilkas ägare genom lagakraftägande dom straffats för brottslig g ä r n i n g (»Verbrechen öder Vergehen») eller för desertering. F r å n expropriation u n d a n t a g a s dock de under punkt l:o h ä r ovan angivna fastigheter, l:o som ligga innanför gränserna för stad eller annat tätare bebyggt samhälle; 2:o som inköpts eller försålts av vissa hypoteksinrättningar; 3:o som överlåtits till person i visst n ä r m a r e släktskaps- eller svågerlagsförhållande till säljaren; 4:o som under krigstiden, men före den 31 oktober 1918 förvärvats a v person, v a r s innehav av jord ifrågavarande fastighet inräknad icke överstiger 100 kastraljoch, under förutsättning att köparen är jordbrukare, utbildad agronom, krigsinvalid m. fl. fall, dock i allmänhet endast i den m å n ägarens innehav av jord överstiger nyssnämnda areal; 5:o som icke i spekulationssyfte av köparen förvärvats för att b r u k a s i stället för annan jordbruksfastighet, som enligt i lagen meddelade bestämmelser icke är underkastad expropriation, dock endast om och i den m å n den nyförvärvade fastigheten icke i areal överstiger den tidigare innehavda samt köparen icke innehar annan fastighet, som är undantagen från expropriation; liknande bestämmelser h a v a meddelats bland a n n a t för det fall att fastigheten tidigare ägts av köparen eller av person, som till denne s t å r i det släktskaps- eller svågerlagsförhållande, som ovan under punkt 3:o n ä m n t s ; 6:o som förvärvats för rationellt bedriven skogsvård; 7:o som avsöndrats från a n n a n fastighet enligt plan, som härför fastställts av vederbörande myndighet; 8:o som förvärvats genom frivillig överenskommelse med jordägaren a v köpare, som enligt lagen är berättigad att påkalla expropriationsförfarande. Expropriation k a n vidare komma i fråga beträffande viss del av jordbruksfastighet, därest så k a n ske utan att egendomens rationella brukande härigenom försvåras. Under särskilda omständigheter må även under a n d r a villkor än som ovan angivits jordbruksfastighet i dess helhet exproprieras. I de n u senast angivna fallen får emellertid expropriation komma till a n v ä n d n i n g endast under förutsättning a t t ovan omförmälda domstol funnit, att den exproprierade jorden varit nödvändig a t t förvärva för ernående a v de syften, som med lagens avses, och jord för detta ända-

319 mål icke k u n n a t erhållas på något av de sätt, som i det föregående angivits. Till den exproprierade jordens ägare skall ersättning lämnas med be- Ersättning lopp, som fullt svarar mot jordens värde. Därest överenskommelse icke a* ägaren tHI ex k a n uppnås, fastställes ersättningsbeloppet på rättslig väg. . P'"°vr å Ersättningsbeloppet skall i allmänhet kontant utbetalas. E n l i g t be^ slut av domstol må detsamma likväl i vissa fall helt eller delvis betalas med skuldförbindelser, utgivna a v staten. Dylikt betalningssätt må emellertid i allmänhet icke komma ifråga, därest den ersättningsberättigade icke äger annan jordbruksfastighet. Den jord, som av staten förvärvats i enlighet med lagens bestämmel- Personer, ser, k a n bland a n n a t användas för att utdelas till soldater, som på berättigade grund av under kriget visad tapperhet erhållit vissa utmärkelsetecken, a t t . e r h å l l a jord eller till krigsinvalider, ävensom till änkor efter i kriget stupade sol" dater, dock under förutsättning a t t ifrågavarande personer äro kunniga i jordbruksarbete, vidare till obesuttna jordbruksarbetare, till personer, som äro innehavare av mindre jordbrukslägenheter, till personer i offentlig tjänst ävensom till änkor efter tjänstemän i jordbruksförvaltningen. Slutligen kan jorden även användas för bildande av medelstora jordbruksfastigheter avsedda att tjäna som mönstergårdar m. m. Personer, som icke från födelsen äro ungerska medborgare, som äro straffade för brott, äro eller hava varit försatta i konkurs, desertörer ävensom sinnessjuka och sinnesslöa personer m. fl. äro uteslutna från rätten a t t enligt lagens bestämmelser erhålla jord. I likhet med motsvarande tyska lagstiftning hava i lagen vidare meddelats bestämmelser, som avse a t t skapa ett särskilt rättsskydd till förm å n för personer, som enligt lagen tilldelats jord såsom »Heimstätten» (se ovan sid. 311 o. ft\).

Tjechoslovakien. Den i Tjechoslovakien genomförda agrarreformen g r u n d a r sig på lagen av den 16 april 1919 »riber die Beschlagnahme des grossen Grund besitzes (Beschlagnahrnegesetz)». Enligt denna lag skola alla storgods i landet jämte samtliga med godsen förenade rättigheter tagas i »beslag» av staten. I f r å g a v a r a n d e beslag innebär, att godsen icke kunna u t a n särskilt tillstånd försäljas eller utarrenderas, ej heller delas eller intecknas. Utm ä t n i n g av beslagtagen egendom kan icke verkställas, däremot k a n densamma ställas under tvångsförvaltning till förmån för ägarens borgenärer. Ägaren är emellertid fortfarande berättigad a t t besitta egendomen samt förpliktigad att därvid rationellt b r u k a densamma» Egendomens avkastning äger h a n att för egen räkning tillgodogöra sig. Beslaget omfattar alla egendomar tillhörande personer, vilka inom Jord, som republikens område äga för jordbruksändamål a n v ä n d jord (åker, äng, k a n t a s a s i t r ä d g å r d a r , vingårdar, humlegårdar) med en areal överstigande 150 a n s P r å k f ö r hektar eller jord över huvud med areal överstigande 250 hektar. F a s t i g - gl™™ het, tillhörande äkta makar, eller vari flera äga del, skall h ä r v i d anses förande. såsom tillhörande samme ägare. F r å n beslag undantagas dock egendomar,

l:o soin rättsligt och ekonomiskt utgöra självständiga fastigheter, och som icke utnyttjas för beslagtagen egendoms brukande; 2:o som tillhöra kommuner av högre och lägre ordning, dock under förutsättning att de brukas i enlighet med härför särskilt utfärdade bestämmelser. Egendomar, som tagits i beslag, kunna av staten övertagas för att användas för dess egen räkning eller för att i mindre lotter utdelas till vissa personer och sammanslutningar i enlighet med i det följande närmare återgivna bestämmelser. Personer, vilkas egendomar på detta sätt övertagits ävensom deras arvingar äga härvid rätt att, så vitt möjligt efter eget val, få sig tilldelade ett område av egendomen, som i areal icke överstiger 150 hektar för jordbruksändamål använd jord eller 250 hektar jord över huvud. Det område, som sålunda undantages från expropriationen kan i särskilda fall även fastställas till större areal, än ovan angivits, dock icke över 500 hektar, därest med hänsyn till det behov av jord, som kan föreligga på orten, dennas godhet m. fl. omständigheter detta lämpligen anses kunan ske. Därest behovet av jord på en särskild ort icke på annat sätt skulle kunna tillfredsställas må även expropriation kunna komma ifråga beträffande egendomar, som enligt ovan angivna bestämmelser icke äro underkastade beslag. Ersättning Närmare bestämmelser angående den ersättning, till vilken ägaren av °t!ret exproprierad fastighet är berättigad, hava meddelats i lag av den 8 april 1920 angående »die Ubernahme des beschlagnahmten Grundbesitzes und die Entschädigung fiir denselben (Entschädigungsgesetz)» med däri den 13 juli 1922 företagna ändringar. Enligt denna lag skall i allmänhet ersättning lämnas för den exproprierade jorden med belopp, som motsvarar det pris, som under åren 1913—1915 i genomsnitt betalats vid frivilligt köp av egendomar av samma beskaffenhet och av en areal av över 100 hektar. Till personer, vilkas sammanlagda innehav av jord överstiger 1000 hektar, skall emellertid för den del av arealen, som överstiger 1000 hektar, ersättning endast utgå med ett belopp, som med Vio % för varje 100-tal hektar avdeii sammanlagda arealen, dock med sammanlagt högst 30 %, understiger den ersättning, till vilken ägare av mindre egendomar är berättigad. Från och med ingången av år x1923 skall vidare nu nämnda avdrag från ersättningsbeloppet ökas med /*o %. Avdraget i dess helhet må dock icke överstiga sammanlagt 40 %. Vid fastställandet av ersättningsbeloppet kan vidare i viss omfattning hänsyn tagas till de förbättringar m. m., som efter den 1 augusti 1914 nedlagts å exproprierad egendom. I vissa fall utgår emellertid icke någon ersättning för den exproprierade jorden. Sålunda exproprieras i allmänhet egendomar tillhörande fientliga staters undersåtar eller medlemmar av den Habsburg-Lothringska dynastien utan att ägaren kan göTa anspråk på ersättning. Detsamma gäller även ifråga om jord tillhörande adliga stiftelser. I viss mån hava dessa bestämmelser senare modifierats genom Saint-Germainfreden. Någon förpliktelse för staten att kontant utbetala det tillerkända ersättningsbeloppet föreligger icke. Staten är däremot skyldig att utbe-

321 tala 3 % årlig ränta å det oguldna ersättningsbeloppet och att verkställa amortering av detsamma med minst X> % per år. Beträffande användningen av den exproprierade jorden hava bestämmelser meddelats genom lag av den 30 j a n u a r i 1920 den s. k. »Zuteilungsgesetz». Enligt ifrågavarande lag skall jord, som icke av staten utnyttjas för egen r ä k n i n g eller användes för allmännyttiga syften, utdelas till l:o vissa enskilda personer, nämligen mindre jordbrukare, legotagare, i jord- eller skogsbruk anställda, samt i övrigt obesuttna personer, särskilt f. cl. legionärer, och efterlevande till i kriget stupade legionärer; 2:o sammanslutningar a v personer, som enligt punkt l:o äro berättigade a t t erhålla jord; 3:o beträffande tomtmark för bostadsändamål, till vissa självförvaltningsorgan, kooperationer, byggnadsföretag m. m.; 4:o vissa sammanslutningar för lantbruksändamål ävensom konsumtionsföreningar ; 5:o kommuner av högre och lägre ordning; 6:o andra juridiska personer, såsom anstalter och i n r ä t t n i n g a r med vetenskapliga och filantropiska syften. Under punkt l:o nämnda personer, kunna erhålla jord för upprättande av självständiga jordbruk, som äro av en sådan storlek att de k u n n a föda en familj, samt i regel kunna brukas av familjen utan hjälp av främmande arbetskraft. Därjämte kan jord även tilldelas för att användas som tomtmark till bostäder, för t r ä d g å r d s a n l ä g g n i n g a r m. m. Personer, som icke äro tjechoslovakiska medborgare, kunna endast under förutsättning, a t t de inom två år förvärva sådan medborgarrätt, erhålla jord. Uteslutna från tilldelning av jord äro vidare personer, som på grund av brottslig g ä r n i n g blivit dömda till förlust a v rätten att deltaga i allmänna val, nämligen för den tid ifrågavarande straffpåföljd ådömts, eller som andligen eller kroppsligen sakna för jordens tillgodogörande erforderliga förutsättningar. J o r d tilldelas antingen med ägande- eller nyttjanderätt, beroende dels på sökandens egen önskan i detta avseende, dels på de omständigheter, som i det särskilda fallet tala för den ena eller andra anordningen. I »Zuteilungsgesetz» hava vidare bestämmelser meddelats angående de villkor, under vilka lägenheter kunna tilldelas i egenskap av »Heimstätten» samt de särskilda rättsförhållanden, som föreligga i fråga om dylik lägenhet. Dessa bestämmelser äro väsentligen av samma innebörd som motsvarande tyska lagstiftning (se ovan sid. 311 o. ff.).

Polen. Den polska agrarlagstiftningen bygger i väsentliga delar på andra principer än motsvarande lagstiftning i Centraleuropa. I Polen äro sålunda jordegendomar av viss storlek utan vidare underkastade expropriation, och möjligheten att genom frivillig överenskommelse med jordens ägare förvärva jord för de syften, som ifrågavarande lagstiftning avser, förutsattes icke. Enligt den polska agrarlagstiftningen skall vidare den exproprierade jorden endast ersättas till en viss del av densammas värde. Jordkommissionen.

IV.

322 De viktigaste bestämmelserna i ämnet återfinnas i lagen om agrarreformens genomförande av den 15 juli 1920. Enligt ifrågavarande lag kunna, förutom sådana egendomar, som tillhört Jord, som kan tagas medlemmar av tidigare i Polen regerande dynastier, och av ryska och i anspråk preussiska regeringarna på sin tid upprättade organisationer med uppgift att lör agrarreformens anskaffa jord för att utdelas till ryska, respektive preussiska kolonister, fölgenom- jande slag av jord tages i anspråk för agrarreformens genomförande: förande. 1) vanhävdade egendomar, 2) egendomar, vilkas uppdelning påbörjats utan regeringens tillstånd, 3) egendomar, som under tiden från den 1 augusti 1914 till den 19 september 1919 inköpts av personer, som icke yrkesmässigt idka jordbruk, 4) egendomar, som på annat sätt än på grund av arv eller testamentariskt förordnande mera än två gånger bytt ägare under de senaste fem åren, 5) egendomar, som inköpts av personer, som förvärvat sin förmögenhet genom krigsvinster, 6) egendomar i omgivningarna av större städer och industricentra, 7) samt över huvud privata personer tillhörande egendomar, däri inbegripet fideikommissegendomar (varvid emellertid i första rummet böra komma ifråga efter år 1881 i de forna preussiska provinserna upprättade fideikommissegendomar), egendomar, som utarrenderats eller eljest icke förvaltas av sina ägare, eller som förstörts under kriget och icke av sina ägare kunna åter iståndsättas. Vidare skola för reformen tagas i anspråk 1) egendomar belägna i omgivningarna av stads- och industricentra om och i den mån deras areal överstiger 60 hektar. 2) egendomar belägna i de forna preussiska delarna av Polen ävensom i vissa delar av östra Polen, nämligen om och i den mån deras areal överstiger 400 hektar, 3) egendomar i det övriga Polen om och i den mån deras areal överstiger 180 hektar. Ingen jordägare får behålla mera än en enda fastighet och endast fastighet, som han själv förvaltar. Från tillämpning av nämnda bestämmelser kunna undantagas egendomar, som med hänsyn till sättet för jordens brukande eller likartade anledningar Ersättning anses äga större allmän ekonomisk betydelse. Till jordägarna skall i allmänhet ersättning utbetalas med hälften av det till jordägarna. på orten gällande marknadsvärdet. En del av Den särskilda centralstyrelse, som bildats för agrarreformens genomförande, den exproäger att i samförstånd med jordbruksministeriet avgöra, vilka särskilda prierade jorden re- landområden, som skola reserveras för upprättande av jordbruksskolor och serveras försöksanstalter på jordbrukets område m. m. för vissa Dessa egendomar skola utarrenderas till enskilda personer eller kooperaallmänna tiva sammanslutningar, som erbjuda betryggande förutsättningar för att syften. syftet med ifrågavarande skolors och anstalters upprättande kan vinnas, och Jord för skola stå under jordbruksministeriets kontroll. Egendomar belägna i omgivningarna av större städer och industricentra utvidgande av städer skola reserveras för tillfredsställande av dessa samhällens behov av mark m. m. för utvidgande av deras områden eller för upprättande av koloniområden Berätti- för arbetare, tjänstemän m. fl. Vid utdelande av jord skall i övrigt tillses, att endast sådana personer gade i övrigt att må komma i fråga, som äga vederbörliga förutsättningar för att själva erhålla bruka den dem tilldelade jorden. jord.

323 Företrädesrätt tillkomma härvid: 1) krigsinvalider, 2) jordbruksarbetare, som blivit berövade sin anställning i följd av de större godsens uppdelning, ävensom personer, som äro ägare till småbruk, belägna i trakten av de uppdelade godsen, 3) andra jordbruksarbetare och småbrukare. Genom statens försorg kunna personer, som tilldelats jord, erhålla lång- statslån åt perinstiga amorteringslån mot hypotek i den tilldelade jorden.

soner, som tilldelats jord.

Litliauen. Den lithauiska agrarlagstiftningen bygger i väsentliga delar på samma principer som motsvarande lagstiftning i Polen. Sålunda äro egendomar av viss storlek utan vidare underkastade expropriation, och den ersättning, som lämnas för exproprierad jord, avser endast att ersätta en begränsad del av jordens verkliga värde. De huvudsakliga bestämmelserna i ämnet återfinnas i den av konstituerande folkförsamlingen den 15 februari 1922 antagna agrarreformlagen. Enligt denna lag kunna för reformens genomförande tagas i anspråk dels Jord> 80m staten tillhörande egendomar, dels kan viss enskild jord för ifrågavarande *** J^" i anspråk ändamål exproprieras. för agrarDylik expropriation kan i huvudsak ske beträffande vissa egendomar, som reformens av ryska staten på sin tid i russificeringssyfte fördelats mellan ryska kolo- genomnister, och egendomar tillhörande personer, som under det lithauiska frihets- förande. kriget intagit en mot den lithauiska staten fientlig hållning, viss jord tillhörande kyrkor och kloster samt slutligen i allmänhet enskilda personer tillhörande egendomar, för så vitt och i den mån arealen av den fasta egendom, som tillhör samma person eller samma familj, överstiger 80 hektar. I sistnämnda fall gäller dock den inskränkningen, att, om den del av arealen, som överstiger 80 hektar, icke skulle vara tillräcklig för att ett självständigt jordbruk därav skulle kunna bildas, och densamma icke lämpligen kan sammanläggas med annat självständigt jordbruk, är egendomen icke underkastad expropriation. Beträffande egendomar av ifrågavarande kategori, gäller vidare, att ägaren är berättigad att efter eget val från expropriation undantaga ett sammanhängande jordområde om 80 hektar. Därjämte kan han erhålla skogbärande mark intill en areal av 25 hektar. Från expropriation undantagas vidare industriella anläggningar belägna å jord, som är underkastad expropriation. I övrigt inbegripas i expropriationen såväl å jorden belägna byggnader som till byggnaderna hörande fasta inventarier. Egendomens hittillsvarande besittare har dock rätt att i viss utsträckning behålla fasta inventarier, som äro erforderliga för hans näring. I första rummet exproprieras de största egendomarna och de egendomar, som i högre grad äro föremål för vanhävd. Egendomar tillhörande personer, som icke äga jord med en areal överstigande 150 hektar, och som själva förvalta sina egendomar, bliva icke föremål för expropriation, förrän de större godsen redan exproprierats. Därest det skulle visa sig, att egendomar efter agrarlagens publicering komme att bliva föremål för avsiktlig vanhävd, kunna dock dylika egendomar komma i fråga för expropriation redan tidigare än som enligt ovannämnda bestämmelser skulle varit fallet. Följden av ett dylikt förfaringssätt

324 från jordägarens sida kan också bliva, att egendomen i dess helhet exproprieras, eller att den jord, som undantages från expropriering, kan komma att fastställas till en lägre areal än 80 hektar. Ersättning Vid bestämmande av den ersättning, som enligt lagen skall betalas till åt den jordägaren, lägges egendomens beräknade genomsnittspris räknat i rubel för exproprie- å r e n 1910—14 till grund, härvid skall dock hänsyn tagas till jordens och å dens* förre densamma uppförda byggnaders nuvarande skick. Ersättningsbeloppet fastställes därefter till 2 ostmark för varje rubel av egendomens på dylika ägare. grunder beräknade värde. Lagen föreskriver emellertid vidare, att den högsta ersättning, som kan lämnas, utgör 480 ostmark per hektar, och att ersättning efter nu angivna grunder icke kan utbetalas för mera än 200 hektar jord, i vad angår den del av egendomens areal, som överstiger 150 hektar. Skogsmark ersattes icke med högre belopp än 120 ostmark per hektar. Vidare utgår ersättning endast för de delar av egendomen, som kunna använda för jordbruksändamål, sålunda icke för vägar, vatten, mossar och torvtag. För jord tillhörande personer, som gjort sig skyldiga till vissa politiska förbrytelser, ävensom i en del därmed jämförliga fall lämnas icke någon ersättning. I andra fall utgår ersättning efter delvis lägre grunder. För jordförbättringar, som verkställts efter lagens kungörande skall full ersättning utgå efter förbättringens uppskattade värde vid tiden för expropriationens verkställande. Dylik ersättning skall utbetalas senast ett år efter sedan expropriationen ägt rum. Den ersättning, till vilken jordägaren i övrigt är berättigad, betalas däremot i 3 % obligationer, vilkas inlösen är garanterad av statsbanken. Ifrågavarande obligationer kunna av statsbanken när som helst inlösas. Inlösningen skall dock vara verkställd inom 36 år från expropriationens verkställande. Obligationerna utlämnas till jordägaren endast om den exproprierade egendomen är gravationsfri; i annat fall deponeras obligationerna till säkerhet för inteckningshavarens rätt, intill dess inteckningarna inlösts. För finansiering av alla med agrarreformen förenade kostnader skall ett särskilt finansinstitut inrättas. Verkan av Alla rättigheter, som i den tidigare ägarens hand varit förbundna med expropria- exproprierad fastighet, övergå genom expropriationen till staten. *j°J he~ Arrendeavtal beträffande sådan jord, som enligt lagen är underkastad rättigheter expropriation, upphör att vara gällande från och med dagen för lagens kunoch skyl görande. Arrendatorn skall emellertid tills vidare även i fortsättning bruka digheter, dylik egendom och är skyldig att till staten erlägga arrendesumman. Rörande som är o j e n ä r m a r e arrendevillkoren tillkommer det lantbruksministeriet att träffa fasthet avgörande. Med ministeriet träffat avtal härom skall gälla intill övertagandet av den arrenderade egendomen. Berätt1 ,Varje lithauisk medborgare, som icke gjort sig skyldig till vissa närmare erhålla angivna politiska förbrytelser, är enligt agrarlagen berättigad att efter nedan jord. angivna regler erhålla jord. Jord på Beträffande jord, som senare än år 1861 av ryska regeringen berövats sina landsbyg- ägare för att uppdelas mellan ryska kolonister, äga i allmänhet de tidigare den samt ägarna eller deras arvingar förhandsrätt, om de anmäla sig, innan uppdelbestäm-a ningen av ifrågavarande gods påbörjats. De kunna dock återbekomma högst meiser. så stor del av egendomen, att deras sammanlagda innehav av jord icke överstiger 80 hektar. Efter nu nämnda personer äga arbetarna på de egendomar, som äro föremål

325 för uppdelning, förhandsrätt beträffande ifrågavarande egendomar, för så vitt de redan före kriget varit å desamma anställda. Personer, som äga jord med mindre areal än 10 hektar, vilken omedelbart gränsar till egendom, som är under uppdelning, ävensom andra mindre jordägare från under fördelning varande byar, som äro belägna i sådan egendoms grannskap, äga vidare en dylik förhandsrätt beträffande ifrågavarande egendom. Slutligen äro arrendatorer, som arrendera högst 50 desjatin jord (en desjatin — 1.0 925 hektar) förhandsberättigade i fråga om den arrenderade egendomen. I övrigt kunna på landsbygden obesuttna personer och innehavare av småbruk med äganderätt tilldelas så mycket jord, att deras sammanlagda innehav härav kommer att uppgå till en areal av 8 till 10 hektar. Jorden skall härvid fördelas i sammanhängande och för så vitt möjligt för jordbrukets rationella bedrivande lämpliga enheter. P å landsbygden kunna vidare hantverkare (smeder m. fl.), som icke genom sitt ifrågavarande yrke kunna förtjäna tillräckligt för sitt uppehälle, tilldelas jord, dock till en areal av högst en halv till en hektar. Statstjänstemän och i enskild tjänst anställda personer kunna tilldelas byggnadstomt samt jord för frukt- och köksträdgård. Därjämte tilldelas jord åt vissa slag av läroanstalter, kommunala organ och institutioner med viktigare sociala uppgifter m. m., i en del fall åt kyrkosamfund ävensom för utvidgandet av området för städer och stadsliknande samhällen. I sista hand kunna personer, som tidigare icke ägnat sig åt jordbruk, eller som gjort sig skyldiga till vissa mindre brott, m. fl. komma i fråga vid tilldelning av jord. Jord i städernas närhet fördelas efter delvis andra grunder. Jordområden i städernas omgivningar indelas sålunda med hänsyn till Jord i jordens fördelning och användning i övrigt i två särskilda zoner, som allt städernas närhet. efter städernas storlek sträcka sig till ett avstånd från stadsgränsen räknat, beträffande den första zonen av en till fyra kilometer, och beträffande den andra zonen, av tre till tio kilometer. Obesuttna personer och innehavare av småbruk ävensom hantverkare kunna inom dessa områden erhålla jord till en areal, inom den första zonen motsvarande 30 % och inom den andra zonen 60 % av den jord, som enligt ovan angivna grunder på landsbygden kan tilldelas samma personer. Städernas arbetarbefolkning, statstjänstemän och i enskild tjänst anställda personer kunna på längre tids arrende erhålla jord inom den första zonen till en areal av från en fjärdedels till en halv hektar och inom den andra zonen från en fjärdedels till en hektar. Sedan behovet av jord för nu angivna ändamål ävensom för utvidgning av vederbörande stads område tillgodosetts, kan jord användas även för andra syften. För jord, som erhållits med full äganderätt, skall ersättning till staten Ersättning, att lämnas efter följande grunder: av Jordens värde fastställes dels med hänsyn till densammas godhet och möjlighet betalas personer, att bebygga dels med hänsyn till densammas läge. Allt efter det sålunda fast- som erställda värdet av jorden utgår under loppet av 36 år för densamma en efter hållit jord. det genomsnittliga markegångspriset under året för råg beräknad årlig avgift, som varierar mellan värdet av 60 och 6 kilogram råg per hektar. Ifrågavarande avgift skall erläggas från och med tredje året efter det jordförvärvet skedde. Vid tiden för själva förvärvet skall därjämte ett mindre belopp erläggas i lagfartsavgift.

326 Därest hela lösenavgiften, eller vad som för flere år å densamma belöper sig, samtidigt erlägges, diskonteras beloppet med 5 % räknat för den tid som avgiften erlagts tidigare än som varit erforderligt. Soldater, som deltagit i det lithauiska frihetskriget, och vissa andra personer kunna erhålla jord på delvis andra villkor. Organ för Ärenden rörande a gr ar ref ormens genomförande handläggas av en under agrarrefor- lantbruksministeriet lydande agrarreformsstyrelse bestående av en chef och mens £ y r a m edlemmar. firande Under styrelsen höra särskilda ombud för utförande av de lokala uppgifter, som på densamma ankomma. Estland. Den i Estland genomförda agrarlagstiftningen innebär, att över huvud all fast egendom tillhörande vissa samhällsklasser, utan vidare i och med lagens ikraftträdande och utan hänsyn till egendomarnas storlek övergår i den estniska statens ägo för att utdelas i mindre jordbrukslotter eller för att av staten själv användas för vissa allmänna syften. Någon ersättning för den jord, som för reformen tagits i anspråk, har hitintills icke utbetalats, och frågan huruvida dylik ersättning över huvud kommer att lämnas har ännu icke blivit föremål för den estniska folkrepresentationens avgörande. Bestämmelserna i ämnet återfinnas i agrarlagen av den 10 oktober 1919 och i promulgationslagen till ifrågavarande lag av den 28 januari 1920. ^ ExpropriaEnligt berörda lag exproprieras huvudsakligen riddargods samt adliga tion under- stiftelser och vissa kyrkan tillhöriga gods. Expropriationen omfattar även ^a0sr^d för godsens bruk avsedda jordbruksinventarier, oberoende av om dessa tillhöra godsens ägare, förvaltare eller arrendatorer. Beträffande arrendator tillhörande inventarier göres dock undantag i fråga om ett av honom arrenderat gods, nämligen för så vitt han icke själv är innehavare av riddargods, och om det ifrågavarande arrendekontraktet av honom avslutats före den 11 november 1918. Detsamma gäller även beträffande inventarier tillhörande förvaltare av pastoratsboställes jord. Därest den förre ägaren tillerkännes brukningsrätten till exproprierad fastighet, äro vidare honom tillhöriga levande och döda inventarier, som för fastighetens skötsel äro erforderliga, undantagna från expropriation. De gods jämte till desamma hörande inventarier, som enligt lagen äro underkastade expropriation, övergå i estniska statens besittning i och med lagens ikraftträdande. Godsens hittillsvarande brukare äro likväl förpliktigade att intill dess godsen övertagits av estniska lantbruksministeriet fortfarande förvalta dessa med den ansvarighet, som åligger icke befullmäktigade förvaltare av annans egendom (»negotiorum gestores»). Verkan av Alla rättigheter, som i den tidigare ägarens hand tillkommit exproprierad expropria- f as tighet, övergå genom expropriationen till den estniska staten. tSandé Vad åter de skyldigheter, som åvilat fastigheten angå, gälla följande berättigheter stämmelser. och skylAvtal angående överlåtelse av viss del av fastigheten är ogiltigt, därest digheter a v t a i e t avslutats efter den 12 juli 1917 och icke införts i vederbörande knutna till „ ,. , , , •. exproprie- fastighetsbok. rad fastigAvtal angående upplåtelse av nyttjande- och avverkningsrätt m. m. aro het. ogiltiga, dock med förbehållen rätt för lantbruksministeriet att förnya dylika avtal.

327 Å fastigheten vilande reala servitut förbliva däremot fortfarande gällande, för så vitt icke servitutsrättens utövning skulle utgöra hinder för fastighetens brukande eller delning. Giltigheten av personliga servitut upphäves med expropriationen. De reala hesvär, som i övrigt åvila fastighet förbliva gällande, därest de utgå till förmån för staten eller kommunen, men upphöra i annat fall att gälla. Förbud mot delning och försäljning ävensom bestämmelser angående återköpsrätt och fideikommissrätt samt över huvud alla bestämmelser och överenskommelser, som skulle utgöra hinder för den exproprierade egendomens förstatligande, nyttjande eller delning upphöra att gälla. Den exproprierade jorden tilldelas Den exproprierade 1) med ärftlig besittningsrätt: småbrukare, an2) med nyttjanderätt för längre tid: bildningsanstalter och självstyrelse- jordens vändning organ ävensom kommersiella och industriella företag m. m., och fördelning. 3) med nyttjanderätt på kortare tid: enskilda personer. Den exproprierade jorden kan dessutom brukas av staten för egen räkning. Personer, som uteslutande leva av jordbruk tilldelas jord med ärftlig besittningsrätt till en areal, vars storlek avpassas med hänsyn till att jorden skall kunna brukas av en familj med två dragare till sitt förfogande, varvid särskilt avseende fästes vid jordens kvalitet, ortens läge m. m. Personer, som ägna sig åt jordbruk som biförtjänst eller åt trädgårdsskötsel, tilldelas jord med ärvtlig besittningsrätt med hänsyn till deras behov, dock icke med större areal än som kan komma i fråga beträffande personer, som uteslutande ägna sig åt jordbruk. Berättigade att i första rummet komma i fråga vid tilldelning av jord äro enligt i lagen närmare angivna grunder soldater, som utmärkt sig i det estniska frihetskriget, stupade soldaters familjer m. m. Vid tilldelning av jord, som utarrenderats i mindre bruksenheter, äro de hittillsvarande arrendatorerna företrädesberättigade. Något hinder för en reglering av dessa bruksenheters gränser och areal förefinnas dock icke. Jord tilldelas till en början på sex års arrende. Därest arrendatorn under Villkor för denna tid med noggrannhet iakttagit alla arrendevillkor, tillerkännes honom erhållande av jord. därefter ärftlig besittningsrätt till jorden. Jord i närheten av städer, stadsliknande samhällen, järnvägsstationer m. m. kan dock endast upplåtas med nyttjanderätt på viss tid. Icke uppdelade jordegendomar kunna upplåtas på arrende till föreningar bestående av jordbrukare, som uppfylla fordringarna för erhållande av jord. Antalet medlemmar i en dylik förening bör vara så avpassat, att på varje medlem av den upplåtna egendomen kommer en areal av mellan 10—50 hektar. Vid uppdelning av den till föreningen utarrenderade egendomen hava föreningsmedlemmarna företrädesrätt att få sig egendomens jord tilldelad, därest de på ett tillfredsställande sätt uppfyllt arrendevillkoren. Skogsmark hörande till de exproprierade egendomarna fördelas icke utan kvarstannar i statens besittning. Till uppförande av nödvändiga byggnader, anskaffande av inventarier och Statslånför genomförande av förbättringar kunna mindre bemedlade erhålla långfristiga uppförande amorteringslån av staten. Mera genomgripande förbättringar kunna utföras av byggnader, anpå statens eller kommunens bekostnad. skaffande För finansiering av alla med agrarreformen förenade kostnader skall en av inventarier. särskild agrarbank upprättas. I vilken ordning den exproprierade jorden skall utdelas äger, vederbörande Organ för agrar-

328 reformens kretsförvaltning att avgöra i enlighet med därom av vederbörande kommuförande n a l a s J ä l v s t y r e l s e o r g a n uppgjorda förslag. I övrigt tillkommer det republikens regering att träffa alla avgöranden, som äro erforderliga för agrarlagens genomförande.

Lettland. Den lettiska agrarlagen av den 16 september 1920 innebär liksom motsvarande estniska lagstiftning, att all jord tillhörande vissa samhällsklasser i och med lagens ikraftträdande övergår i statens ägo. Lika litet som i Estland har något avgörande träffats rörande frågan om ersättning till de hittillsvarande ägarna till jord, som tagits i anspråk för reformens genoinförande. Jord, som Enligt agrarlagen skall bildas en särskild »jordfond», i vilken skola ingå anspSFför ? e l s s t a t e n t i l m ö r i S a g°ds och skogar, dels viss från enskilda exproprierad reformens

J" 1 "*

genomDen jord, som i dylikt syfte exproprieras, utgöres huvudsakligen av riddarförande. gods samt adliga stiftelser, vissa kyrkor, städer och kommuner tillhöriga gods m. m. Dock tillätes i allmänhet den förre ägaren att av exproprierad fastighet behålla viss del till arealen motsvarande ett medelstort jordbruk. Från expropriation undantagas vidare egendomar, som före den 23 april 1915 (gamla stilen) förvärvats av lettiska medborgare, nämligen i den mån egendomens areal icke överstiger 100 hektar. Lettisk medborgare, som efter nyssnämnda datum (eller dessförinnan utan att fånget vederbörligen lagfarits) förvärvat fastighet, kan även efter därom, senast inom sex månader efter agrarlagens ikraftträdande, gjord ansökan erhålla regeringens tillstånd att besitta frågavarande fastighet. Därest i nu nämnda fall samme ägare skulle besitta flera egendomar med en sammanlagd areal av mera än 100 hektar, är endast så mycket jord undantagen från expropriation, att hans sammanlagda innehav av jord uppgår till högst 100 hektar. Från expropriation kan därjämte högst 15 hektar skogsmark undantagas. Expropriationen omfattar även för jordens bruk avsedda för staten nödvändiga jordbruksinventarier. Undantag härifrån göres dock i vissa fall. Bland annat exproprieras sålunda icke inventarier, som tillhöra ägare eller arrendator, som fortfarande brukar vederbörande egendom, arrendator av pastoratsboställes jord eller kyrkogods eller lettiska jordbrukare (arrendatorer av ännu oförsåld bondejord, småbönder och jordbrukare). Därest ägare av exproprierad fastighet övertager annat jordbruk, exproprieras icke för sistnämnda jordbruk erforderliga levande och döda inventarier. De egendomar, som enligt lagen äro underkastade expropriation, övergå i och med lagens ikraftträdande i statens ägo. Den hittillsvarande ägaren tillerkännes dock fortfarande nyttjanderätt till egendomen, intill dess densamma övertagits av lantbruksministeriet. Staten kan när som helst övertaga egendomen, men nyttjanderättsinnehavaren har rätt till ersättning för alla förbättringar, som han med regeringens tillstånd nedlagt på densamma. Till exproprierad egendom hörande skog, vatten, kärrmark samt i övrigt för jordbruksändamål icke användbar mark ävensom egendomar, som den hittillsvarande ägaren eller arrendatorn vägrar att vidare förvalta, eller som av honom icke behörigen skötas, övertagas omedelbart av staten.

329 Beträffande expropriationens verkan i fråga om de rättigheter och skyldig- Verkan av heter, som i den tidigare ägarens hand tillkommit exproprierad fastighet, expropriagälla i allt väsentligt samma bestämmelser, som ovan (sid. 326) angivits i ^ ^jJI* fråga om Estland. heter och Enligt agrarlagen skall beloppet av den ersättning, till vilken exproprierad skyidighefastighets ägare är berättigad, fastställas genom en särskild lag, dock att ter, som äro personer, som intagit en fientlig hållning till det lettiska folket, äro uteslutna ^u*™ j^* 1 från rätten till dylik ersättning. rad fastigFrågan om grunderna för ifrågavarande ersättning har vid flera olika tillhet. fallen varit föremål för diskussion inom den lettiska folkrepresentationen, Ersättning men, såsom ovan framhållits, har icke något avgörande i ämnet ännu träffats, för exproBeträffande de inventarier, som övertagas samtidigt med exroprierad fastig- prierad het, har däremot fastställts, att ägaren är berättigad till ersättning enligt e g endom gängse marknadspris. Beloppet av ersättningen fastställes av en särskild kommission bestående av representanter för lantbruks- samt handels- och industriministeriet, vissa kommunala organ m. fl. Besvär mot kommissionens beslut kunna anföras hos en kommission av högre instans, sammansatt efter huvudsakligen samma grunder. I första rummet berättigade att erhålla jord äro, förutom soldater, som Berättigadeltagit i lettiska frihetskriget, småbrukare, de att eria a Jor 1) vilkas jord gränsar till egendom, som är under fördelning, * 2) som äro villiga att utbyta dem tillhörande, expropriation icke underkastad jord, mot jord tillhörande »jordfonden», 3) som överlämnat sin egen jord till »jordfonden» eller på annat sätt ställt jord till förfogande för utvidgande av närgränsande småbruk. I övrigt äro obesuttna personer, som äro hemmahörande på orten för exproprierad egendom, förhandsberättigade vid fördelning av ifrågavarande egendoms jord. Personer, som i egenskap av arrendatorer under längre tid innehaft viss egendom, hava dessutom företrädesrätt till denna egendom, för så vitt det arbete eller det kapital, som de nedlagt å egendomen, kan anses berättiga dem till ett dylikt företräde. Genom en den 3 januari 1921 utfärdad instruktion till ledning vid agrarlagens genomförande har vidare föreskrivits, att personer, som över huvud skola kunna komma i fråga vid tilldelning av jord, böra uppfylla följande villkor: Vederbörande måste hava uppnått 18 men icke 65 års ålder, och bör antingen vara obesutten eller äga jord till en areal av högst 15 hektar. Därjämte bör han förbinda sig att bruka den jord, som tilldelas honom, samt visa, att han äger eller har möjlighet att anskaffa härför nödiga jordbruksinventarier. Den högsta areal, till vilken ett nyanlagt småbruk kan uppgå är 22 hektar odlingsbar mark, vartill kan läggas 5 hektar skogsmark, vatten, mossar (varav skogsmark dock högst 3 hektar). Jord, som med hänsyn till odlingsmöjligheter och samfärdsförhållanden lämpar sig för trädgårdsbruk, kan indelas i mindre bruksenheter om 10 hektar att användas i dylikt syfte. Den jord, som icke tages i anspråk för nu angivna ändamål, för sociala och kulturella syften eller för utvidgning av städer och andra samhällen med sammanträngd befolkning, skall utarrenderas eller, om detta icke kan ske på fördelaktiga villkor, brukas för statens egen räkning. För handläggning av frågor rörande uppdelning och fördelning samt ut- Organ för nyttjande i övrigt av den exproprierade jorden inrättas särskilda förvalt^"^

330 genom- ningskommissioner, dels för kommuner och städer, dels för närmast högre forande. förvaltningsområden (»kretsar»), dels slutligen en centralkommission för hela landet. De lokala kommissionerna bestå av fem ordinarie medlemmar och två suppleanter, vilka utses på ett år genom proportionella val av samtliga kommunens eller stadens röstberättigade medlemmar. Kommissionens medlemmar välja inom sig ordförande och sekreterare. Vid kommissionens sammanträden skola vederbörande lantmätare och en representant för lantbruksministeriet även vara närvarande samt äga rätt att deltaga i kommissionens beslut. Därjämte äga representanter för vederbörande kretskommission och för centralkommissionen att vara närvarande vid kommissionens sammanträden med rätt att deltaga i densammas överläggningar men ej i dess beslut. De lokala kommissionerna hava till uppgift att i enlighet med krets- och centralkommissionens direktiv fatta beslut och avgiva förslag i frågor rörande utvidgning av småbruk, gränsregleringar, anvisande av jord, understöd åt ägare till nyupprättade småbruk m. m. Besvär över beslut av den lokala kommissionen kan hos vederbörande kretskommission anföres inom en vecka efter beslutets kungörande. Kretskommissionerna bestå av a) en representant för lantbruksministeriet såsom ordförande, b) en representant för justitie-, finans- och industriministerierna, c) vederbörande kretslantmätare, d) fyra av kretsrådet genom proportionella val på ett år utsedda ordinarie ledamöter jämte två suppleanter samt e) en av städernas representantförsamling likaledes på ett år vald ledamot. Kretskommissionerna hava tilll uppgift att i enlighet med centralkommissionens direktiv avgöra alla frågor, som från de lokala kommissionerna hänskjutits till deras prövning, att leda och övervaka dessa kommissioners arbete samt att yttra sig över kretsens eller städernas förslag rörande användande av jord för de självförvaltande organens räkning m. m. Besvär över kretskommissionernas beslut kan anföras hos centralkommissionen inom en vecka efter beslutets kungörande. Centralkommissionen består av en av regeringen utsedd ordförande samt tolv medlemmar, av vilka hälften utses av regeringen och hälften av konstituanten. Centralkommissionen åligger att avgöra alla frågor, som från kretskommissionerna hänskjutits till dess prövning, leda och övervaka »jordfondens» förvaltning, uppdelning och fördelning, att sammanställa de för jordens användning uppgjorda planerna, att fatta avgörande beslut beträffande de förslag, som av de underordnade kommissionerna uppgjorts, att fastställa instruktioner för de underordnade kommissionernas verksamhet m. m. Besvär över centralkommissionens beslut kan inom en månad efter beslutets kungörande anföras hos senatens administrativa departement. Samtliga utgifter för kommissionens verksamhet betalas av staten, dock att de självförvaltande organen skola betala arvodena åt sina representanter inom kommissionerna.

331 SoYJet-Ryssland. Beträffande jordfrågans n u v a r a n d e läge i Sovjet-Ryssland föreligga endast ofullständiga underrättelser. Enligt vad som kan slutas av en nyligen a v folkkommissarien för jordbruksärenden P . Mesjazew inför kommunistiska internationalens agrarkommission avgiven redogörelse i ämnet, förefaller det emellertid såsom utvecklingen under den senaste tiden avgjort skulle innebära ett gynnande a v ett mera individualistiskt brukningssätt av jorden och samtidigt ett stärkande av den enskildes besittningsrätt till densamma. Vid allryska Centralexekutivkommitténs sammanträde i m a j 1922 h a r sålunda uppdragits vissa grundlinjer för den ryska agrarpolitiken, som huvudsakligen synas gå i denna riktning. De ledande principerna för ifrågavarande politik skulle enligt Mesjazews framställning v a r a följande: l:o. Befästande av nyttjanderätten av jord genom inställande (med vissa undantag) av omfördelningen av jorden mellan olika byalag samt genom inskränkning a v omfördelningen av jord inom byalagen. 2:o. Medgivande av större frihet vid valet av formerna för jordens utnyttjande och för brukningssättet av densamma. 3:o. Medgivande av r ä t t för personer, som på grund av tillfällig förlust av arbetsförmåga icke själva kunna bruka dem tilldelad jord, att u t a r r e n d e r a densamma. 4:o. Tillvaratagande av de fattigas intressen genom att åt dem förbehålla nyfördelad kolonisationsjord och genom att lämna dem tillträde till anställning i jordbruk mot dagavlöning. 5:o. Avskaffande i Ryssland i dess helhet av det gemensamma brukningssättet av jorden och inskränkande av detsamma till områden med mera komplicerade eller oordnade jordförhållanden. I Mesjazews ovannämnda framställning betonas emellertid, a t t äganderätten till all jord fortfarande tillkommer staten och förbud gäller mot försäljning, förpantande eller bortskänkande av jord. Samtidigt framhåller h a n dock, att lantarbetarna äga stadigvarande nyttjanderätt till jorden, så länge de fortsätta a t t bruka densamma. Rödgardister och i det allmännas tjänst anställda arbetare m. fl. förbehållas därjämte rätten till sina jordlotter även under den tid, då de av sin tjänst är o förhindrade att bruka desamma. Även a n d r a arbetare k u n n a under viss tid förbehållas samma rätt.

332 England och Wales. I. Organisation. a) De ansvariga myndigheternas tillsättning- och samverkan sins emellan, särskilt för ömsesidig kontroll. De myndigheter, som närmast svara för anskaffandet av småbruk, äro grevskapsråden och grevskapsstädernas råd (County Councils och Councils of County Boroughs). Grevskapsrådet, som kan anses motsvara våra landsting, är representationen för grevskapet, den högsta kommunala enheten. Rådet väljes för tre år av de invånare i grevskapet, som betala kommunalskatt, och för utseende av ledamöter i rådet är grevskapet delat i lika många valkretsar. Grevskapsrådets ledamöter utse ordförande samt, inom eller utom sig, åldermän, vilka väljas för sex år och jämte ordföranden handlägga löpande ärenden. Bland rådets uppgifter må nämnas att uppgöra grevskapets budget och övervaka dess finanser, upptaga lån, besluta i allt som rör grevskapets fattigvård, hälsovård, skolväsen och vägar m. m.; även grevskapets polis subordinerar under rådet. Grevskapsstäderna äro privilegierade städer med mer än 50 000 invånare och utgöra egna förvaltningsområden, skilda från grevskapens förvaltning. Inom grevskapsstäderna finnas råd med samma myndighet som grevskapsråden, alltså ungefärligen motsvarande våra stadsfullmäktige i större städer. Antalet grevskap i England och Wales utgör 62, antalet grevskapsstäder 79 (uppgifterna härröra från år 1916). Varje grevskapsråd utom London är enligt en lag av år 1919 (Ministry of Agriculture and Fisheries Act) skyldigt att upprätta en kommitté för handläggning av jordbruksfrågor inom grevskapet, konstituerad enligt bestämmelser som godkänts av jordbruks- och fiskeriministeriet (Ministry of Agriculture and Fisheries). Om rådet icke vidtagit åtgärder^ härför inom viss tid, kan ministeriet ingripa av egen befogenhet. Grevskapsrådet i London och grevskapsstädernas råd äro icke skyldiga, men väl berättigade att utse jordbrukskommitté. En jordbrukskommitté kan delvis bestå av personer, som icke äro ledamöter av vederbörande råd. Rådet skall utse minst majoriteten av kommittéledamöterna och de sålunda utsedda skola vara ledamöter av rådet, för så vitt icke detta — ifråga om grevskapsråd — annorlunda bestämmer. Jordbruks- och fiskeriministeriet skall utse högst tredjedelen av ledamöterna i jordbrukskommittén respektive subkommittéer under denna. Såväl kvinnor som män kunna vara ledamöter av jordbrukskommittén. Ifråga om grevskapsrådens (utom London) jordbrukskommittéer fordras att ledamöterna hava praktisk, kommersiell, teknisk eller vetenskaplig sakkunskap i jordbruksfrågor eller ock intresse i jordbruksegendom. Kommittén har att handlägga alla frågor berörande jordbruket, inklusive åtgärder till främjandet av småbruks- och koloniträdgårdsrörelsen, med

333 undantag dock för ärenden angående förhöjning av kommunalskatt eller upptagande av lån. I alla dylika frågor skall rådet, innan det fattar beslut, inhämta kommitténs yttrande, för så vitt icke saken enligt rådets mening är synnerligen brådskande. 1 Rådet kan delegera sin befogenhet i hithörande frågor till kommittén, med eller utan villkor. Likaså kan kommittén delegera sin befogenhet till en subkommitté, därest så förutsatts i den av jordbruks- och fiskeriministeriet godkända konstitutionen för rådet. Jordbrukskommittén är skyldig att upprätta en subkommitté för handläggning av småbruks- och koloniträdgårdsfrågor. Medan, som nämnt, endast grevskapsråden utom London äro förpliktade att upprätta jordbrukskommittéer, så åligger det enligt den särskilda lagen av år 1908 om småbruk etc. (Small Holdings and Allotments Acts, 1908) samtliga grevskapsråd ävensom råd i grevskapsstäder att tillsätta en kommitté för småbruksfrågor och, beträffande grevskapsråden, även för koloniträdgårdsfrågor. Där jordbrukskommitté linnes, kommer sistnämnda kommitté helt naturligt att motsvara den nyss omförmälda subkommittén. Enligt nyss omnämnda särskilda lag av år 1908 skall småbruks- och koloniträdgårdskommittén till större delen bestå av medlemmar av vederbörande råd. Underkommittéer kunna utses, delvis bestående av andra än kommitténs ledamöter, varvid hänsyn skall tagas till att de smärre städer, stadsdistrikt 2 och församlingar, där jordlotterna äro belägna, bliva representerade. På grund av den i det föregående omnämnda lagen av år 1919 medgives numera större frihet i sammansättningen av en småbruks- och koloniträdgårdskommitté och är rådet respektive jordbrukskommittén endast tillförsäkrad partiell representation. Ett märkligt tillägg är, att småbruksarrendatorer och lottinnehavare skola vara särskilt representerade genom en eller flera medlemmar. Som nyss nämndes, kan ett råd via jordbrukskommittén delegera all sin befogenhet i hithörande frågor (utom beträffande förhöjning av kommunalskatt och upptagande av lån) till en subkommitté. För småbruks- och koloniträdgårdskommitténs del har man emellertid gått längre, i det 1919 års lag bestämmer, att intill den 31 mars 1926 rådets befogenhet på hithörande område skall utövas av denna kommitté, även om någon särskild maktdelegering aldrig ägt rum. Till småbruks- och koloniträdgårdskommittén kan också jordbruks- och fiskeriministeriet delegera de befogenheter, som genom särskild lagstiftning av åren 1918—1918 tillagts ministeriet att förvärva, utarrendera, friköpa och försälja jord för upprättande av småbrukskolonier. Den verksamhet som på här ifrågavarande område bedrives av råd i grevskap och grevskapsstäder eller å deras vägnar, övervakas och ledes samt, i viss mån, även suppleras av jordbruks- och fiskeriministeriet genom särskilda fullmäktige (Small Holdings Commissioners). Dessa utgöras av två eller flera personer med sakkunskap i jordbruksfrågor. Det tillkommer fullmäktige att göra sig underrättade om efterfrågan efter småbruk i olika grevskap »eller den efterfrågan som skulle finnas, om lämplig jord vore tillgänglig». Fullmäktige skola också undersöka, i vad mån det är möjligt att med lagstiftningens hjälp tillgodose sådan efterfrågan och 1 Grevskapsrådet i London eller ett råd i en grevskapsstad kan dock besluta om ärendes undandragande från jordbrukskommittén. 2 Hälsovårdsdistrikt.

334 i detta syfte konferera med grevskapsråden 1 ävensom samverka med andra myndigheter, organisationer och personer, som de anse kunna vara till hjälp. Rådet eller styrelsen för varje grevskap, stad, distrikt 2 eller församling kan till fullmäktige göra framställning i nyssberörda ämnen och skall därvid lämna sådana upplysningar, som erfordras för ändamålet. Fullmäktige skola för jordbruksministeriet framlägga vad de sålunda erfarit med eventuella förslag till åtgärder i saken. Efter att ha inhämtat fullmäktiges framställning skall jordbruksministeriet, om det anser åtgärder önskvärda, befordra framställningen jämte eventuellt eget yttrande till vederbörande grevskapsråd. Rådet åligger det därefter att uppgöra förslag till en detaljerad plan för åtgärder i ämnet (draft scheme) med hänsyn tagen till fullmäktiges framställning och ministeriets yttrande samt de modifikationer, som ministeriet kan finna lämpliga på yrkande av rådet. Om grevskapsrådet därvid vägrar att framlägga plan eller underlåter att göra detta inom sex månader (eller i särskilda fall föreskriven längre tid) efter mottagandet av fullmäktiges framställning, kan ministeriet anmoda fullmäktige att själva uppgöra detaljplanen. Grevskapsrådet kan också, om det anser lämpligt, på eget initiativ framlägga en plan för upprättande av småbruk inom grevskapet. Om så anses lämpligt, kan planen omfatta åtgärder att vidtagas av två eller flera grevskapsråd i förening. Planen skall delgivas intresserade myndigheter och publiceras på lämpligt sätt med tillkännagivande, inom vad tid och på vad sätt invändningar få framställas mot planen av därav berörda personer. Efter att hava tagit del av invändningarna kan jordbruksministeriet anställa en officiell undersökning på platsen, varvid vederbörande grevskapsråd och andra personer, som erhålla undersökningsförrättarens tillstånd, skola lämnas tillfälle att framföra sin mening. Ministeriet är pliktigt att anställa sådan undersökning, om det berörda grevskapsrådet gjort invändning mot planen. Efter att ytterligare i förekommande fall ha tagit del av undersökningens resultat, kan jordbruksministeriet meddela fastställelse å planen, med eller utan ändringar, eller också förkasta planen. Det åligger grevskapsrådet att bringa planen uti verkställighet inom däri föreskriven tid eller den längre tid, som jordbruksministeriet kan medgiva. Underlåter rådet detta, skall ministeriet anbefalla fullmäktige att vidtaga erforderliga åtgärder, för vilket ändamål fullmäktige automatiskt beklädas med alla de befogenheter i förevarande avseende, som eljest tillkomma grevskapsråden. De nettokostnader, som fullmäktige i samband härmed visas hava ådragit sig och som rätteligen skulle falla på det försumliga rådet, skall rådet på anfordran gälda till jordbruksministeriet. Beslut, varigenom fullmäktige anbefallas inskrida i ett försumligt råds ställe, skall omedelbart föreläggas parlamentets bägge hus. Om verkställigheten av en plan resulterar i eller hotar att resultera i förlust, kan jordbruksministeriet med skattkammarens samtycke förordna om ersättning, helt eller delvis, ur småbruksfonden (Small Holdings Account). Jordbruksministeriet kan, om det så anser lämpligt, försöksvis upprätta småbruk å en ort och för detta ändamål utöva de befogenheter (utom expropriationsrätt och lånerätt), som eljest tillkomma grevskapsråden. Kostnaderna gäldas i så fall ur småbruksfonden. I och för dylika försöksåtgärder 1 2

I det följande förstås med grevskapsråd även råd i grevskapsstäder. Hälsovårdsdistrikt i stad och på landet.

335 ävensom då fullmäktige handla i ett försumligt råds ställe kan ministeriet tillsätta särskilda rådgivande och verkställande kommittéer, för vilka reseo. dyl. kostnader bestridas ur småbruksfonden, för så vitt de icke anses böra rätteligen återgäldas av vederbörande grevskapsråd. I detta sammanhang må också nämnas, att grevskapsråden uti utövningen av sina befogenheter på här ifrågavarande område är skyldiga att inhämta jordbruksministeriets samtycke i följande fall: 1) köp, arrendering, försäljning, intecknande och utbyte av jord; 2) upplåtelse av jord för annat ändamål än det ursprungligen avsedda; 3) utarrendering av jord på längre tid än ett år eller till en förening; 4) uppförande, iståndsättning eller förbättring av byggnader å jord, som förvärvats av rådet för småbruksändamål, förbättring av själva jorden eller förbättringsarbeten i samband därmed, allt för så vitt kostnaden är avsedd att bestridas av rådet ur lånemedel eller ur influtna kapitalbelopp; 5) inhängnande av allmänning i expropriationsväg; 6) beslut om återbetalningstid för upptaget lån; 7) beslut om understöd och lån åt kooperativa småbruksföreningar; 8) andra åtgärder beträffande administrationen av förvärvad jord, för så vitt ministeriet särskilt påfordrat, att dess samtycke inhämtas. Jordbruksministeriet skall årligen för parlamentet framlägga redogörelse för egna, fullmäktiges och vederbörande lokala myndigheters verksamhet på här ifrågavarande område. Ett grevskapsråd kan träffa överenskommelse med styrelsen för stad (annan än grevskapsstad) eller stadsdistrikt, inom området om övertagande, i egenskap av ombud, av rådets befogenheter i fråga om förvärv, iordningställande och administration av småbruk, i vilket fall stadsstyrelsen kan åtaga sig att ersätta, helt eller delvis, uppkommen förlust å företaget såsom varande utgift för hälsovårdsändamål. Det må här tilläggas, att, såsom redan i föregående sammanhang antytts, genom särskild lagstiftning under och efter kriget (Small Holding Colonies Acts, 1916—1918, Land Settlement Facilities Act, 1919) jordbruksministeriet provisoriskt bemydigats förvärva, även genom expropriation, jord för upprättande försöksvis av småbrukskolonier, företrädesvis avsedda för demobiliserade soldater och kvinnliga jordbruksarbetare. Likaså har ministeriet provisoriskt bemyndigats att direkt inskrida genom förvärv, iordningställande och upplåtelse av jord för småbruksändamål i de fall då ministeriet finner, att ett grevskapsråd icke vidtager tillräckligt effektiva åtgärder för ändamålet. b) Allmänhetens möjligheter och rättigheter enligt småbrukslagstiftningen, särskilt i vad mån besväret övertages av det allmänna och även kostnader förskotteras. Var och en, som besitter nödig erfarenhet och själv avser att odla sin lott, är berättigad ansöka om småbruk. För närvarande äro emellertid grevskapsråden upptagna med att anskaffa småbruk åt demobiliserade soldater och kvinnliga jordbruksarbetare, som beretts företrädesrätt enligt lagen av år 1919 (Land Settlement Facilities Act). Tillsvidare komma härvid endast sådana i betraktande, som gjort bruk av sin företrädesrätt innan den 1 december 1920. Enligt huvudlagen av år 1908 tillkommer det grevskapsråden att med jordbruksministeriets godkännande träffa närmare bestämmelser till förebyggande av att småbruk upplåtas till personer, som äro ur

336 stånd att på rätt sätt bruka jorden, ävensom i övrigt för tryggande av jordens riktiga brukande. Grevskapsråden anskaffa jord — på frivillighetens väg eller genom expropriation — och upplåta den till småbruk å arrende eller med äganderätt. Med jordbruksministeriets samtycke kunna de, såsom redan i föregående sammanhang omnämnts, å förvärvad jord låta uppföra, iståndsälta eller förbättra boningshus och andra byggnader ävensom utföra förbättringsarbeten ä själva jorden eller i samband därmed samt med arrendator av upplåtet småbruk träffa överenskommelse om utförande av förbättringsarbeten av här omnämnt slag. Med samtycke av skattkammaren kan rådet vidare utlämna eller ikläda sig borgen för nödigt förskott till arrendator (eller blivande sådan) för inköp av kreatur, fruktträd, utsäde, gödningsämnen och redskap. Samma befogenhet tillkommer jordbruksministeriet ifråga om småbruk, som upplåtes av ministeriet. En förutsättning för lämnandet av dylik hjälp är dock, att möjlighet icke anses förefinnas för arrendatorn att erhålla förskott från kooperativ förening. Uti de av skattkammaren utfärdade bestämmelserna angående förskott föreskrives, att grevskapsrådet icke annat än i undantagsfall må bevilja större belopp än som enligt rådets mening låntagaren annorledes förfogar över i kontanter eller in natura. Ej heller får förskottet på en gång överstiga £ 500. Förskottet bör icke utlämnas på längre tid än som enligt rådets mening erfordras för att en däremot svarande avkastning kan erhållas, vilket i fråga om kreatur, fruktträd och redskap skall beräknas ske efter högst 3 eller i undantagsfall 5 år, ifråga om utsäde och gödningsämnen högst 2 år. Med jordsbruksministeriets särskilda medgivande kan återbetalningstiden sedermera utsträckas. Förskottet utlämnas genom låntagarens bank mot en ränta av högst 5 % om året att betalas kvartalsvis. Låntagaren skall genom företeende av räkningar inom viss tid styrka, att uttagna medel använts för uppgivna ändamål vid äventyr att eljest nedsättning sker uti det beviljade beloppet. Återbetalning sker till banken, som i händelse av utebliven likvid gottgöres av rådet. Vid upplåtelse av småbruk med äganderätt hänvisas till det följande (Avd. III) beträffande villkoren för amortering av köpesumman och anstånd därmed, legala kostnader m. m.

II. Småbrukslagstiftningens utvägar för olika upplätelsesätt, vilka av dem som praktiseras samt i vad mån.* De av grevskapsråden anskaffade småbruken uiarrenderas eller försäljas. Enligt vad i lagen numera stadgas skall detta ske till bästa pris, som rimligen kan erhållas. Enligt vad som upplysts från jordbruksministeriet, fastställes arrendesumman till så pass högt belopp, som av ministeriet anses skäligt (full fair rent), vilket icke nödvändigtvis behöver motsvara fullt ekonomisk ränta med hänsyn tagen till jordens anskaffningspris och kostnaderna för iordningställandet. Försäljning sker numera på mycket lindriga villkor i det att någon kontant inbetalning icke erfordras vid köpet 1 Beträffande upplåtelse av småbruk enligt lagstiftningen om jordbrukskolonier hänvisas till särskild redogörelse i det följande.

337 och amorteringstiden sträcker sig över en lång följd av år (se närmare Avd. III). Under en tid av tjugo år efter upplåtelsen och, ifråga om småbruk upplåtna med äganderätt, under ytterligare så lång tid som någon del av köpeskillingen är ogulden, gälla följande villkor för besittningen: 1) stadgad amortering skall fullgöras och, i fråga om utarrenderade småbruk, arrendekontraktets villkor iakttagas; 2) småbruket får icke uppdelas, överlåtas eller utarrenderas utan rådets samtycke; 3) jorden skall brukas av innehavaren och får icke användas för annat ändamål än jordbruk; 4) icke mer än ett boningshus får uppföras å lotten, utom i de fall då rådet anser sådan vara till gagn för småbruket i fråga eller angränsande småbruk; 5) ifråga om boningshuset skola iakttagas de villkor, som rådet kan föreskriva i hälsovårdssyfte och till förhindrande av överbefolkning; 6) ingen byggnad å lotten får användas till försäljning av rusdrycker; 7) å lott, där rådet så finner lämpligt föreskriva, får boningshus icke uppföras utan rådets medgivande. Vid brott mot någon av förestående villkor kan rådet efter att ha berett innehavaren tillfälle att vidtaga rättelse, föranstalta om småbrukets försäljning resp. häva arrendekontraktet. Dör innehavaren under nyss angivna tidsperiod och småbruket på grund av testamente, arv eller annat förordnande skulle undergå delning, kan rådet förfara på liknande sätt. I bägge fallen kan rådet, då det gäller småbruk upplåtna med äganderätt, kräva att självt få inlösa egendomen till värde, som i brist på överenskommelse bestämmes genom skiljedom. I särskilda fall kan grevskapsrådet medgiva, att ett småbruk försäljes under frihet, helt eller delvis, från ovan angiva villkor. Om en ägare av ett småbruk efter den förut omförmälda restriktionstidens utlöpande önskar att använda egendomen för andra ändamål än jordbruk, skall han dessförinnan först hembjuda den till vederbörande råd och därefter till ägaren av den jord, från vilken egendomen ursprungligen avsöndrades. Då arrende upphör, har arrendatorn samma rätt till ersättning för gjorda förbättringar, som i allmänhet gäller för arrendatorer (enligt Agricultural Holdings Act, 1908), och därutöver de ytterligare rättigheter, som tillkomma innehavare av handelsträdgårdar (market gardens). Sistnämnda förmån består däri, att ersättning lämnas för planterade fruktträd, fleråriga köksväxter och jordgubbsplantor, även om jordägarens samtycke icke inhämtats till planteringen; dock gäller detta icke om rådet uttryckligen förbjudit planteringen, men arrendatorn har gentemot sådant beslut rätt att vädja till jordbruksministeriet. Före arrendets utlöpande har dessutom arrendatorn rätt att bortföra sådana av honom planterade träd och buskar ävensom uppförda uthus och dylikt, för vilka han icke har rätt till ersättning. Att uppmärksamma är vidare, att efter sex års arrende en arrendator har rätt att påfordra egendomens överlagande genom köp till dess dåvarande värde med avdrag för värdet av förbättringar, som arrendatorn verkställt; häremot kan dock grevskapsrådet utverka förbud av jordbruksministeriet. I händelse av tvist om egendomens värde, bestämmes detta genom skiljedom. Tilläggas må också, att ett grevskapsråd har rätt att försälja eller utJordkommisaionen.

IV.

338 arrendera småbruk att drivas av flera personer i förening eller till en kooperativ förening för anskaffande av småbruk, upprättad på grundval av begränsad vinstutdelning. Beträffande de av grevskapsråden anskaffade småbrukens fördelning pa olika upplåtrlseformer föreligga upplysningar i tryck senast för år 1914. Genom kriget avbröts praktiskt taget anskaffningen av småbruk och när verksamheten sedermera återupptogs, skedde det under delvis förändrade villkor. Nedanstående översikt utvisar antalet och omfattningen av bestående småbruk vid 1914 års slut med fördelning på olika upplåtare och upplåtelseformer : U p p l å t a r e Grevskapsråd Grevskapsstäder Jordbruksministeriet Kooperativa föreningar

... Summa

S m å b r u k Utarrenderade Försålda Antal Acres1 Antal Acres1 5U OUb 12 584 178 yil — — 218 1259 — — 78 182' — — 1 451 8 436 188 788 50 506 14 331

Summa Antal Acres1 IBOiVl

1YS4K

218 78 1 451

1259 182 8 436

14 381

189 ^94

Utom detta meddelar jordbruksministeriet, att genom förmedling av grevskapsråd småbruk anskaffats direkt av privata jordägare åt 3 580 sökande till en sammanlagd areal av 47 500 acres. Huru dessa småbruk fördela sig på olika upplåtelseformer, upplyses dock icke. De 1 451 småbruk, vilka ovan redovisas såsom utarrenderade av kooperativa föreningar, hava anskaffats genom förmedling av 64 föreningar, vilka i sin ordning övertagit jorden på arrende från råd i grevskap och grevskapsstäder. Man finner, att arrendeformen är nästan ensamt förhärskande vid upplåtelse av småbruken. Uti sin berättelse för år 1914 meddelar också^ jordbruksministeriet, att antalet sådana sökande, som önska övertaga småbruk med äganderätt, icke visar någon ökning. Detta förhållande torde väsentligen vara att hänföra till en traditionell förkärlek inom England för arrendeformen. En bidragande omständighet kan också tänkas vara den större trygghet, som anses förenad med arrende av här ifrågavarande slag. Det må i detta sammanhang erinras, att den jordreformatoriska rörelsen i England icke är inriktad på skapandet av jordbruk med full äganderätt, utan närmast på tryggandet av arrendatorernas ställning och, i sista hand, på jordens ställande under statens överäganderätt samt dess upplåtande under sådana former, att största möjliga avkastning erhålles och brukaren i största möjliga mån säkerställes i utövningen av sin verksamhet. I arbetarpartiets jordprogram utgör »trygghet for arrendatorerna» en huvudpunkt och därunder säges innefattas garantier mot godtyckliga ingrepp i besittningen, mot opåkallad förhöjning i arrendesumman och mot varje handling från jordägarens eller grannarnas sida, som är till skada för jordbrukets bedrivande. I fråga om det ringa antalet småbruk med full äganderätt bör också erinras, att nyss omförmälda bestämmelse om rätt för arrendator att efter sex års besittning friköpa egendomen, infördes först genom 1919 års lag. Påpekas bör jämväl att 1908 års huvudlag beredde särskilda möjligheter för 1 8

1 acre = 0.4 har. Därav 75 acres upplåtna genom en kooperativ förening.

339 grevskapsråden att underlätta friköpning av arrendesmåbruk på enskild jord. I de fall, då överenskommelser träffats med jordägaren om sådant köp, kan vederbörande grevskapsråd förskottera arrendatorn högst fyra femtedelar av köpesumman att amorteras under femtio år mot säkerhet i egendomen. Antalet med hjälp härav friköpta småbruk uppgick vid 1914 års slut till 125 och det förskotterade beloppet till £ 69 031. Enligt vad som upplysts i jordbruksministeriet och på annat sakkunnigt håll, möter för närvarande i allmänhet icke någon svårighet att friköpa arrendejord i England. Den mycket betungande beskattningen har särskilt berett de stora jordägarna svårigheter att sammanhålla sina gods och i många fall hava dessa uppdelats och utbjudas till försäljning. Under kriget gav de goda konjunkturerna inom jordbruket anledning till att en mängd arrendeegendomar friköptes, men i regel har operationen slagit illa ut på grund av det sedermera timade prisfallet på jordbruksprodukter.

III.

Småbruksrörelsens

finansiering.

a) Kostnader, som bestridas ar det allmänna utan ersättning:. Enligt 1908 års huvudlag gäller i princip, att det allmännas verksamhet för främjandet av småbruk skall drivas efter rent ekonomiska grunder. Det föreskrives sålunda, att jord icke skall förvärvas av ett grevskapsråd annat än till sådant pris, att alla med jorden förenade kostnader kunna väntas bliva ersatta ur försäljningspris resp. arrende, vilka därför också skola fastställas till sådana belopp att förlust undvikes. Denna princip upprätthölls dock icke ovillkorligen i 1908 års lag, sådan denna ursprungligen lydde, i det att det lämnades jordbruksministeriet fritt att med skattkammarens samtycke dels ersätta förlust (eller väntad sådan) å uppgjord plan för anskaffning av småbruk, 1 dels ersätta grevskapsråd för omkostnader i samband med förvärv av jord, i bägge fallen besteds kostnaden ur den förut omnämnda småbruksfonden, d. v. s. av allmänna medel. Till följd av kriget har emellertid nyssnämnda princip tillsvidare övergivits och enligt 1919 års lag gäller att all för grevskapsråden (och grevskapsstäderna) uppkommen årlig förlust å rörelsen intill den 31 mars 1926 skall ersättas av jordbruksministeriet, gällande detta även förlust som uppkommit före kriget. Vid sistnämnda tidpunkt skall därefter företagas en uppskattning av rådens tillgångar och skulder på här ifrågavarande konto och till täckande av eventuellt överskjutande skuldbelopp skall jordbruksministeriet i fortsättningen erlägga vad som svarar mot förräntning och amortering av det felande beloppet. För den förlust, som kan uppstå å rörelsen efter avräkningen den 31 mars 1926, skola däremot råden själva svara. Efter nämnda dag träder alltså principen om rörelsens bedrivande på rent ekonomisk grund på nytt i tillämpning och detta utan de nyss omnämnda modifikationer, som ursprungligen innehöllos i 1908 års lag. Då jordbruksministeriet vidtager åtgärder för anskaffning av småbruk i ett försumligt råds ställe, sker detta, såsom förut framhållits, på rådets bekostnad och följaktligen med iakttagande av principen om självkostnadernas täckande, och samma princip torde anses äga giltighet, då ministeriet med anlitande av småbruksfondens medel upprättar försöksbruk eller eljest av eget initiativ träffar anstalter för anskaffning av småbruk. 1

Det bestämdes, att sådan förlust skulle ersättas till hälften.

340 Beträffande finansieringen av småbruk, som understiga den eljest gällande minimiarealen å en acre, gälla särskilda bestämmelser. För det ekonomiska resultatet av dylika anläggningar skall enligt 1919 års lag tillsvidare svara vederbörande lägre kommunala myndighet, som har att göra sig täckt för eventuell förlust enligt gällande lag om bostäders anskaffande. Detta gäller dock endast så lång tid som jordbruksministeriet så beslutar, men även därefter äger den lägre myndigheten besluta om bidrag till kostnaderna för sådana småbruksanläggningar. Icke alla med småbruksrörelsen förenade kostnader äro emellertid sådana, som i princip äro avsedda att täckas av inkomster å rörelsen. Uti 1908 års lag undantagas uttryckligen löner och arvoden för vederbörande administrativa personal inom grevskapsråden liksom för fullmäktige i jordbruksministeriet, och detsamma gäller naturligtvis den övriga personal i ministeriet, som är sysselsatt med handläggning av hithörande frågor. Likaså utgår ersättning av allmänna medel åt ledamöter i kommittéer för handläggning av frågor om försöksbruk. Om lagfart<kostnader stipuleras, att de skola ingå i köpeskillingen för försålda småbruk, och dessa kostnader bestridas sålunda åtminstone i första hand av det allmänna, då ju, såsom förut nämnts, någon kontant inbetalning numera icke erfordras vid köpet. Att nämna i detta samband är också, att såväl grevskapsråden som jordbruksministeriet kunna lämna understöd åt kooperativa föreningar för anskaffning av småbruk och för närbesläktade ändamål, såsom inköps- och försäljningsföreningar, kredit- och försäkringsföreningar m. m. Uttryckligen stadgas beträffande jordbruksministeriet, att medel härtill skola utgå ur småbruksfonden, dock endast med skattkammarens samtycke. 1 Över huvud måste det också räknas såsom en förmån för de intresserade, att det allmänna i första hand ställer medel till förfogande för hela rörelsen, lämnar anstånd med köpeskillingen, förskotterar allehanda med småbrukets upptagande förenade kostnader samt dessutom försträcker medel för närstående ändamål, för vilket allt närmare redogöres i annat sammanhang. Körelsekapitalet förskjutes av den statliga lånefonden för lokala ändamål (Local Loans Fund) mot billig ränta och på lång återbetalningstid. Med avseende å omfattningen av den verksamhet grevskapsråden med stöd härav kunna bedriva, finnes endast stadgad den inskränkningen, att den årliga nettokostnaden för rådet, d. v. s. utgifterna för rörelsen med avdrag av därå inflytande medel, icke må överstiga en penny för varje pund sterling, vara kommunalskatt utgår inom grevskapet. b) Förskotter till brukaren och återbetalning: därav. Enligt 1908 års lag skulle vid köp av småbruk minst en femtedel av köpeskillingen erläggas vid köpets avslutande. Högst en fjärdedel fick täckas genom en permanent jordränteavgift (perpetual rentcharge) och återstoden skulle mot säkerhet i egendomen amorteras inom 50 år, genom kapitalavbetalning i vanlig ordning eller enligt annuitetsberäkning. Med amorteringen kunde medgivas uppskov under högst fem år, med hänsyn tagen till sådana av köparen nedlagda kostnader, genom vilka egendomens värde ökats. 1 Även bör omnämnas att ett grevskapsråd kan utbetala understöd eller ersättning för flyttningskostnader åt arbetare, som haft regelbunden anställning å jord i n k ö p t av rådet för småbruksändamål, men genom rådets åtgärd berövats sitt arbete.

341 Genom 1919 års lag medgavs amorteringstidens utsträckning till 60 år och eftergavs fordran å erläggande av en femtedel utav köpeskillingen vid köpets avslutande. Härtill kommer att grevskapsrådet, såsom tidigare omnämnts, har rätt att uppföra byggnader och utföra förbättringsarbeten å jorden till för upplåtelse avsedda lotter. Vad arrendatorer beträffar, är ytterligare att erinra om rådets förut omförmälda befogenhet att utlämna eller garantera förskott för inköp av kreatur, fruktträd, utsäde, gödningsämnen och redskap (se ovan Avd. I b). Men även för andra ändamål till småbruksrörelsens fromma kunna grevskapsråden utlämna förskott, nämligen för: 1) Friköpning av arrendesmåbruk på enskild jord (se ovan Avd. II); 2) Understödjande av kooperativa föreningar för anskaffning av småbruk och för närbesläktade ändamål, såsom inköps- och försäljningsföreningar, kredit- och försäkringsföreningar m. m.; ränte- och amorteringsvillkor jämte säkerhet bestämmes av rådet med vederbörande högre myndighets (hälsovårdsministeriets) samtycke. c) Medelanskaffningen och organisationen därav. Det rörelsekapital, som erfordras för småbruksverksamheten, härflyter, vad beträffar åtgärder ankommande på jordbruksministeriet, ur den förut omnämnda statliga småbruksfonden, och, vad beträffar grevskapsråden, ur lån som råden upptaga huvudsakligen med anlitande av den jämväl omnämnda statliga lånefonden för lokala ändamål. Såsom i föregående sammanhang visats, beräknas i princip utgifterna för själva rörelsen, med undantag för sådana kostnader som löner och arvoden för förvaltningspersonal, bliva ersatta av inflytande medel. Vad grevskapsrådens medelsförvaltning beträffar, förutsattes dock denna princip skola träda i tillämpning först efter den 31 mars 1926. Till småbruksfonden beviljas anslag av parlamentet. Räkenskaperna för fonden uppgöras under skattkammarens inseende och revideras årligen av statsrevisionen (Comptroller and Auditor-General) samt föreläggas parlamentet. Lånefonden för lokala ändamål är en äldre fond avsedd för allehanda kommunala företag och förvaltas av särskilda fullmäktige (Public Works Loans Commissioners). Fonden har huvudsakligen finansierats genom lån från fria marknaden, för vilka staten garanterat räntan. Genom 1919 års lag har emellertid provisoriskt ställts till fullmäktiges förfogande för småbruksändamål ett belopp av högst 20 mill. £ att utgå ur allmänna statsverksfonden (Consolidated Fund). Beträffande detta belopp har den allbekanta s. k. Geddeska sparsamhetskommittén yrkat, att det skall nedsättas till 17 mill. £. Grevskapsråden kunna för här ifrågavarande ändamål upptaga lån på fria marknaden, men hava endast i ringa utsträckning anlitat denna utväg, utan i stället anskaffat pengar genom lån ur de till förfogande ställda statliga fonderna. Dessa lån utlämnas mot säkerhet av kommunalskatten inom vederbörande grevskap och beträffande lån ur lånefonden för lokala ändamål är stadgat att rådande lägsta ränta för dylika lån skall tillämpas; sistnämnda bestämmelse skall dock icke gälla ifråga om lån för jord, som förvärvats före den 1 april 1926. Återbetalningstiden utgör beträffande lån för förvärv av mark högst 80 år, för uppförande av byggnader 60 år och för andra ändamål 50 år. Ytterligare är föreskrivet, att kapitalavbetalningar å köpe-

342 skilling eller utlämnat förskott skola av råden användas för amortering av skuld eller annat ändamål, för vilka dylika medel må disponeras. Såsom förut nämnts, finansieras småbruk understigande 1 acres areal i viss mån av vederbörande lägre kommunala myndighet. Särskilda räkenskaper föras för denna gren av rörelsen, liksom för koloniträdgårdar. IT.

Erforderliga kYaliflkationer för sökande till småbruk och brukens föreskrivna storlek.

Såsom i det föregående omnämnts, är var och en som besitter nödig erfarenhet samt själv avser att odla sin lott, enligt lagen berättigad ansöka om småbruk. Dessutom erfordras något kapital, åtminstone för uppehället under den första tiden. Närmare bestämmelser till förebyggande av att småbruk upplåtas till personer, som äro ur stånd att på rätt sätt bruka jorden, ävensom i övrigt för tryggande av riktig brukning, tillkommer det grevskapsråden att träffa med jordbruksministeriets godkännande. Med småbruk förstås enligt 1908 års huvudlag jordegendom om 1 till 50 acres areal eller, om nämnda maximiareal överskrides, av högst 50 £ till inkomstskatt taxerat årsvärde. Småbruk av l/2—l acres areal kunna enligt 1919 års lag upplåtas, varvid gälla särskilda, förut omförmälda bestämmelser angående finansieringen. V.

Olika slag av egendomar från vilka jord får tagas i anspråk för småbruk, och beskaffenheten av sådan jord samt bestämmelser om läggande till bruken av vissa slag utav ägor.

För småbruksändamål kan, genom köp eller arrende, förvärvas följande slags egendomar: 1) Freehold land, vilket närmast motsvarar jord under enskild äganderätt; 2) Copyhold land, som skiljer sig från jord av freehold natur huvudsakligen därigenom, att med besittningen äro förenade vissa skyldigheter och avgifter till huvudgårdens ägare; l 3) Settled land, eller sådan jord av olika slag (däribland även freehold), som på grund av testamente eller annat legalt förordnande övergått till viss person eller vissa personer i bestämd följd, att innehavas under i lag angivna villkor. Dessa villkor innefatta rätt för innehavaren att friköpa, sälja, utbyta, uppdela och utarrendera jorden, allt under inseende av särskilda förtroendemän (trustees) samt med iakttagande därav, att kapitalvärdet av egendomen tryggas; 4) Kronojord ävensom jord tillhörande hertigdömena Lancaster och Cornwall; 5) Ecklesiastik jord. Medan eljest gäller, att försäljning, byte och utarrendering av »settled land» skall ske på de fördelaktigaste villkor, som rimligen kunna erhållas, har småbrukslagstiftningen berett vissa möjligheter för grevskapsråden att förvärva dylik jord på lindrigare villkor. Sålunda stadgas, att villkoren skola vara de fördelaktigaste som rimligen kunna erhållas »med hänsyn tagen till 1 Beträffande freehold och copyhold se närmare undertecknads redogörelse uti Bostadskommissionens Utredningar VII: 2 (Bostadsfrågan i utlandet, andra delen), sid. 100 — 101, 106—107. Vid förvärv av copyhold är rådet skyldigt att friköpa jorden.

343 här ifrågavarande ändamål och i fallet föreliggande omständigheter.» Vidare medgives, att upp till en areal av 2 acres i stad och 10 acres på landet jord, i fall varom här är fråga, kan överlåtas med full äganderätt eller utarrenderas på billigare villkor eller alldeles utan ersättning. 1 Oberoende av eljest i lag gällande bestämmelser medgives också, att enskild jord över huvud ävensom kronojord må försäljas mot ständig annuitet; annuiteten kan sedan inlösas av grevskapsrådet efter ett kapitalvärde, som i händelse av bristande överenskommelse skall bestämmas på grundval av genomsnittliga priset för statspapper vid inlösningstillfället. Nämnas må jämväl, att grevskapsråden medgivits vissa lättnader ifråga om besittningstagandet av exproprierad jord och sådan genom frivilligt köp förvärvad jord, som vid köpetillfället är utarrenderad på högst ett års tid. Grevskapsråden kunna förvärva jord såväl på fri villighet ens väg som genom expropriation. Det senare innefattar även rätt till tvångsarrendering för en tid av minst 14 och högst 35 år med befogenhet för rådet att påfordra arrendets förnyelse för samma tid. Enligt de särskilda regler, som härvid gälla liksom ifråga om arrende på frivillighetens väg, äro grevskapsråden vid arrendets slut berättigade till ersättning för uppförda byggnader och förbättringar å jorden alldeles oberoende av om jordägarens samtycke inhämtats till förbättringsarbetet eller icke. Å andra sidan gälla vissa inskränkningar huvudsakligen med avseende å den naturliga beskaffenheten av den jord, som kan förvärvas av grevskapsråden för här ifrågavarande ändamål. Sålunda får icke exproprieras: 1) Trädgård, plats avsedd för lekar och idrottsövningar, skogsmark som icke helt och hållet omgives av eller gränsar till av rådet förvärvad jord, jord i kommuns ägo eller som förvärvats av bolag eller annan sammanslutning (corporation) för anläggning av järnväg, docka, kanal, vattenledning eller annat allmännyttigt företag samt slutligen plats för gammalt minnesmärke eller annat föremål av arkeologiskt intresse; 2) Sådan del av park, av jord brukad i förening med huvudgården eller av annan jord, som erfordras för huvudgårdens eller andra bostäders trevnad och bekvämlighet; 3) Egendom av högst 50 acres areal eller av högst 50 £ till inkomstskatt taxerat årsvärde, om det visas att den erfordras för innehavarens livsuppehälle, dock så att den icke desto mindre må tvångsvis förvärvas, om den är utarrenderad och arrendatorn giver sitt samtycke. Vid expropriation skall också avseende fästas vid bestående jordegendomar å orten och deras behov och så långt möjligt skall undvikas, att från någon egendom avskiljes alltför stort eller olämpligt område, för vilket ändamål hänsyn särskilt skall tagas till storleken och beskaffenheten av sådana ekonomibyggnader, som icke omfattas av expropriationen, och därtill hörande jord; jämväl skall, så långt görligt, undvikas att expropriationen leder till förflyttning av något mera avsevärt antal jordbruksarbetare. Då, på sätt förut nämnts, tvångsarrende förnyas, kan jordägaren fordra, att sådan mark undantages, som visas erforderlig för boendes trevnad eller bekvämlighet. En jordägare kan också efter ett års tillsägelse i förväg, återtaga tvångsarrenderad jord, som visas erforderlig för byggnader, gruvdrift och andra industriella ändamål. Kommunal allmänning o. dyl. jord ävensom mark avsedd till allmän park, trädgård, plats för lekar och idrottsövningar samt för rekreation, får icke l

Från bestämmelserna om maximiareal kan vederbörande domstol dispensera.

344 upplåtas till småbruk och får endast förvärvas genom expropriation enligt provisoriskt förordnande, att stadfästas av parlamentet. För expropriation av allmänning över huvud fordras jordbruksministeriets samtycke (se ovan) och ärendets framläggande för parlamentet. Enligt särskilt inhämtad upplysning från jordbruksministeriet plägar samtycke i regel lämnas endast för förvärv av jord, som är lämplig för småbruk samt redan uppodlad och i god kultur. Den av det allmänna understödda småbruksrörelsen kan därför snarare sägas avse att befrämja egnahemsbildningen än jordens uppodling. Bestämmelser om läggande till småbruken av vissa slag utav ägor finnas så till vida, att grevskapsråden äro befogade att förvärva jord eller betesrättigheter i och för brukens förseende med dylika rättigheter. Rättigheter, som åtfölja förvärvad jord, må av rådet fördelas bland de upplåtna bruken på sätt lämpligt finnes. Beskaffenheten av den jord, som vid upplåtelsen tilldelas de olika bruken, är enligt från jordbruksministeriet meddelad uppgift växlande inom olika delar av landet samt beroende på förhållandena å orten ävensom på brukarens kvalifikationer och behov. Stundom äro bruken huvudsakligen avsedda för mejeriskötsel, i vissa fall hava de egenskapen av handelsträdgårdar, i andra fall äro de av blandad karaktär o. s. v. VI.

Resultatet av det allmännas verksamhet för anskaffande av småbruk, erfarenhet om svårigheter, brister uti organisationen samt förväntningar för framtiden.

Såsom i föregående sammanhang anmärkts, avbröts genom kriget praktiskt taget anskaffningen av småbruk och när verksamheten sedermera återupptogs, skedde det under delvis förändrade villkor. Det torde därför vara lämpligast att vid en redogörelse för resultatet särskilja verksamheten före kriget, så mycket hellre som mera fullständiga upplysningar om vad som uträttats äro tillgängliga senast för år 1914.1 Därmed erhålles också en samlad bild av vad som åstadkommits under normala förhållanden, låt vara att den behandlade perioden är av relativt kort varaktighet. Efter följande översikt visar arealen av den jord, som intill slutet av år 1914 förvärvats av olika ansvariga myndigheter för småbruksändamål genom köp resp. arrende ävensom det härför erlagda priset. Köp Areal i acres Grevskapsråd Grevskapsstäder Jordbruksministeriet Summa

138 405 1073 — 139 478

A r r e n d e KÖ

Pe-

™

a

x, 4 549 068 52 624 — 4 601 692

Areal i acres 57 094 1534 182 58 810

Årlig

*

arr

nde

£?

it 71221 2 395 370 73 986

Sum

fa » acres 195 499 2 607 182 198 288 areal

Såsom i föregående sammanhang visats, hade intill samma tid härav disponerats 189 294 acres genom utarrendering (188 788 acres) eller försäljning (506 acres). Antalet upprättade småbruk utgjorde 14 381 varav 14 331 arrendebruk och 50 bruk under äganderätt. Härtill kommo 3 580 småbruk, 1 Board of Agriculture and Fisheries, Annual Eeport of Proceedings under t h e Small Holdings and Allotments Act, 1908 and 1910 etc. for t h e year 1914. (Cd. 7 851.)

345 som genom förmedling av grevskapsråden anskaffats direkt från privata jordägare. Ansökningar om småbruk hade intill slutet av år 1914 gjorts av 46 660 enskilda personer och 96 föreningar, avseende en totalareal av 782 286 acres. Av sökandena hade tills vidare godkänts ett antal av 27 667, av vilka 18 486 kunnat förses med småbruk, innefattande detta utom de förut nämnda även 525 sökande, för vilka jord vid tidpunkten ifråga fanns tillgänglig. Till belysande av rörelsens utveckling meddelas här arealen av den jord, som under vart och ett av de år denna redogörelse omfattar förvärvats av grevskapsråden: Ar 1908 1909 1910 1911

Acres 21417 39472 33335 36358

År 1912 1913 1914

Acres 33 493 24 493 16 537 x

Nedgången under år 1914 är helt och hållet beroende på kriget, vid vars utbrott grevskapsråden anmanades att med hänsyn till statsfinanserna icke vidare förvärva jord genom köp. Vid fördelning av hela den förvärvade arealen på olika grevskap finner man, att 41 råd förvärvat över 2 000 acres, 15 råd över 4 000 acres och 7 råd över 6 000 acres. Främst kommer Norfolk med 13 539 acres, därefter Cambridge med 10 552 acres, Devon med 9 362 acres, Somerset med 9 191 acres, o. s. v. Lägst på skalan stå Westmorland med 93 acres, Middlesex och West Sussex med vardera 219 acres och Radnor med 374 acres. Det genomsnittliga priset för av grevskapsråden genom köp förvärvad jord utgjorde £ 32 17 sh. 4 d. per acre, det genomsnittliga årsarrendet £ 1 5 sh. per acre. Den av grevskapsstäderna förvärvade jorden ställde sig dyrare, nämligen £ 49 per acre köpt jord och £ 1 11 sh. 3 d. per acre i årligt arrende. De upprättade småbrukens genomsnittliga storlek var i England 13 acres och i Wales 30 acres, skillnaden beroende på jordens sämre beskaffenhet i Wales. Ett stort antal brukare voro icke för sitt uppehälle uteslutande hänvisade till den genom det allmännas försorg upplåtna jorden, utan brukade därjämte annan jord eller livnärde sig delvis genom annan sysselsättning. Inom sådana delar av landet, som lämpa sig för odling av köksväxter och fruktträd, förekom emellertid i många fall, att brukaren kunde livnära sig på en areal av 5 acres. Av stort intresse är att jämföra de upprättade småbrukens totalareal med hela arealen av odlad jord i landet och speciellt med hela landets småbruksareal. I förhållande till hela arealen av odlad jord och gräsmark (permanent pasture, meadow or grass) utgjorde de mindre bruken, omfattande 1—50 acres, nära 15 % i England och mer än 25 % i Wales. Av totalarealen odiad jord och gräsmark i England och Wales hade 0.7 % förvärvats av grevskapsråden för småbruksändamål, medan den sålunda förvärvade jordens omfattning i förhållande till totalarealen av mindre bruk å l — 5 0 acres utgjorde 4.6 %. Inom vissa grevskap var sistnämnda procentsiffra betydligt högre, nämligen inom Cambridge 30 %, Hunts 20.5 %, Bedford 16.5 %', Isle of Ely 14.3 % och Holland 14.i %. Cambridge och Holland 1 En hopsummering av dessa arealer visar icke full överensstämmelse med den nyss angivna totalsumman för grevskapsrådens förvärv, sannolikt beroende på att en del förvärv återgått.

346 voro de enda grevskap, där den av det allmänna för småbruksändamål förvärvade jorden översteg 3 % av totalarealen odlad jord och gräsmark. I omkring en femtedel av fallen voro de av grevskapsråden upplåtna småbruken försedda med boningshus, uppgående till ett antal av 2 510. Av dessa hus hade 1 736 förvärvats med själva jorden, medan 774 uppförts å bruken genom rådens försorg. I fråga om småbrukens skötsel upplyses, att i det stora flertalet fall arrende punktligt erlades och jorden brukades på ett tillfredsställande sätt. Antalet arrendatorer, som på egen begäran lämnade sitt bruk under år 1914, utgjorde 266 och berodde detta i många fall på att brukaren förtjänat tillräckligt för att kunna förskaffa sig ett större bruk. Å andra sidan uppsades samma år 88 arrendatorer till avflyttning, emedan de visat sig olämpliga. Vid en av jordbruksministeriet anställd undersökning av småbruk som ägt bestånd någon längre tid, visade det sig att av 428 inspekterade bruk 339 befunno sig i gott skick, 55 i nöjaktigt skick och 34 i dåligt skick. De fall, då rådens anstalter icke slagit så väl ut, hänföra sig mestadels till sådan jord som inköptes under den allra första tiden, då ännu icke tillräcklig erfarenhet förelåg och på grund härav den anskaffade jorden befanns olämplig för småbruk eller arrendet sattes för högt eller iordningställandet av lotten var bristfälligt. Arrenderestantierna voro vid slutet av år 1914 i de flesta fall helt obetydliga i förhållande till den totala arrendesumman, exempelvis i grevskapet Holland £ 244 av £ 19 000. Vanligen medgives en respittid för arrendets erläggande och i detta hänseende visas lika långt tillmötesgående som från de bästa enskilda jordägares sida. Förordnande om expropriation av jord för småbruksändamål hade intill slutet av år 1914 begärts av vederbörande råd i 491 fall, avseende 35 588 acres. Härå hade i 300 fall, avseende 20 920 acres, fastställelse i laga ordning meddelats av jordbruksministeriet och 6 framställningar, avseende 488 acres, voro ännu under omprövning, medan i 29 fall fastställelse vägrats och i 156 fall framställningen återtagits. De gjorda framställningarna avsågo i 187 fall (20 830 acres) tvångsköp och i 304 fall (14 758 acres) tvångsarrende. Rörande finansieringen av småbruksrörelsen må meddelas följande. Under den tidsperiod, varom här är fråga, hade vederbörande myndighet (Local Government Board) godkänt lån till råd i grevskap och grevskapsstäder för ett sammanlagt belopp av £ 5 255 553, varav £ 4 343 694 för inköp av jord samt £ 911 859 för jordens iordningställande, uppförande av byggnader m. m. Under samma tid hade ur småbruksfonden utbetalts £ 207 179 3 sh. 2 d. såsom ersättning för omkostnader i samband med förvärv av jord (se ovan Avd. I I I a). Härav utgjorde £ 89 539 15 sh. 11 d. kostnader för överlåtelsehandlingar, £ 56 194 19 sh. 1 d. kontorskostnader, £ 23 670 19 sh. 4 d. värderingskostnader, £ 8 264 19 sh. 4 d. ersättning åt arrendatorer vid upphörande av kontrakt, £ 8 794 12 sh. 5 d. omkostnader för expropriation, £ 4 906 2 sh. 7 d. lagfartskostnader och £ 15 807 14 sh. 6 d. utgifter för diverse ändamål. Härförutom hade ur småbruksfonden utbetalts £ 10 832 10 sh. 3 d. till undersökningar för utrönande av behovet utav småbruk. Det har i föregående sammanhang omnämnts, att jordbruksministeriet enligt 1908 års lag i dess ursprungliga lydelse var bemyndigat att bidraga till ersättning av förlust å uppgjord plan för anskaffande av småbruk, ävensom att bidraget bestämdes till halva förlusten. På grund av denna bestämmelse hade intill slutet av år 1914 i sex poster utbetalts £ 747 16 sh.

347 Slutligen må erinras därom, att, såsom förut påpekats, för underlättande av friköpning utav arrendesmåbruk på enskild jord förskotterats ett belopp av £ 69 031. I jordbruksministeriets årsredogörelse för 1914 pekas på den genom kriget uppkomna situationen, som gjorde det möjligt för grevskapsråden att koncentrera sin uppmärksamhet på de en gång upprättade småbrukens skötsel. Största vikt lades härvid på en systematisk och periodisk inspektion av bruken. Det erinrades om att i grevskapet Norfolk vederbörande småbrukskommitté plägade förrätta årlig inspektion å alla småbruk samt höll räkning över deras avkastning och klassificerat bruken i sju olika grupper alltefter skötseln. Liknande metoder följdes av andra grevskapsråd och rekommenderades till allmän efterföljd. Speciellt uppmanades ledamöterna av småbrukskommittéerna att taga en aktiv del i inspektionen inom de grevskap, där vederbörande tjänsteman i rådet (Land Agent) beviljats ledighet för krigstjänstgöring. Å grevskapsrådens räkenskaper för småbruksrörelsen anmärktes, att i åtskilliga fall utgifter för kapitaländamål balanserats mot löpande inkomst, med den påföljd att det bokförda resultatet blivit sämre än det i verkligheten bort vara. Till täckande av utgifter för kapitaländamål uppmanades i stället råden att göra fullt bruk av sina lånemöjligheter. Även tillråddes uppläggandet redan från början av konto för reparationer och dess kreditering med hela det belopp, som härför avsetts. Slutligen erinrades om rådens ansvar för att dess brukare i största möjliga utsträckning finge del av till buds stående utbildningsmöjligheter. Det ifrågasattes att inom varje grevskap tillsattes en särskild instruktör för småbruksrörelsen, lydande under en grevskapets tjänsteman (County Organiser). I endast få fall hade småbrukarna begagnat sig av de konsulenter o. dyl. tjänstemän, som redan funnos inom grevskapen, och då detta kunde bero på bristande kunskap om var upplysningar och råd stode att hämta, föreslogs att varje brukare erhölle anvisning å konsulenternas namn och adress samt uppmaning att hänvända sig till dem för råd och hjälp i fråga om val av grödor, brukningsmetoder, produkternas avyttring och uppfödning av djur. För överläggning härom ämnade jordbruksministeriet föranstalta konferenser med konsulenterna och andra grevskapstjänstemän i hela landet. Med krigets utbrott behövde icke anskaffningen av nya småbruk totalt upphöra. Först och främst beviljades råden fortsatta lån ur lånefonden för lokala ändamål till förut gällande ränta å 3 l/.2 % för fullgörande av ingångna kontrakt om köp av jord. Vidare stod det råden öppet att för ändamålet använda egna medel enligt plan, som jordbruksministeriet utfäste sig att godkänna, förutsatt en avkastning av 4 % kunde påräknas å köpesumman och denna i varje särskilt fall icke överstege £ 2 500. Slutligen fanns alltjämt den möjligheten för råden att övertaga jord på arrende eller mot ständig jordränta. För iordningställande av jord och uppförande av byggnader medgavs, att ur lånefonden för lokala ändamål finge även i fortsättningen utlämnas lån å högst £ 2 000 i varje särskilt fall samt mot 4 % ränta. Efter kriget har rörelsen tagit en betydligt ökad omfattning med stöd av de lättnader och förmåner, som medgivits genom den i det föregående omnämnda lagen av år 1919. De viktigaste ändringarna uti huvudlagen av år 1908, vilka innefattas uti den förut lämnade redogörelsen, bestå däri, att: 1) demobiliserade soldater och kvinnliga jordbruksarbetare beviljas företrädesrätt till sökande av småbruk;

2) fordran å kontant inbetalning vid köp av småbruk eftergivits samt amorteringstiden för köpeskillingen utsträckts från 50 till 60 år; 3) möjlighet beretts arrendatorer av småbruk att erhålla förskott för inköp av kreatur, fruktträd, utsäde, gödningsämnen och redskap; 4) arrendatorer av småbruk givits rätt att efter sex års arrende påfordra egendomens övertagande genom köp; 5) expropriationsrätt medgivits under särskilda förutsättningar och villkor i fråga om enskild park och jord brukad i förening med huvudgården samt vissa allmänna platser; 6) det ekonomiska ansvaret för hela rörelsen lagts på staten under tiden till den 31 mars 1926, varefter risken skall bäras av grevskapen. Eörande utvecklingen under tiden efter kriget föreligga vissa summariska uppgifter, som sträcka sig fram till den 1 augusti 1922. Sammanlagda arealen av den jord, som för här ifrågavarande ändamål förvärvats av grevskapsråd och (grevskapsstäder) sedan den 20 december 1918, uppgår till 271 027 acres, varav dock 9 717 acres åter försålts såsom överflödig eller olämplig huvudsakligen på grund av för stora kostnader för iordningställandet. Nettoarealen av den efter kriget förvärvade jorden utgör följaktligen 261 310 acres. Härav ha 902 acres försålts till småbruk med äganderätt. Antalet efter kriget upplåtna småbruk är 16 614 och utgöres brukarna till det övervägande flertalet av demobiliserade. Hela antalet sökande, som anmält sig till ansökningstidens utgång den 1 december 1920, uppgår till icke mindre än 48 711. Icke långt ifrån hälften av dessa ansökningar hava sedermera återtagits eller också avslagits, så att antalet godkända ansökningar stannar vid 24 051, vartill komma 2 864 ansökningar som vänta på avgörande. Av de godkända sökandena hava, som nämnt, 16 614 redan försetts med småbruk. Det må också omnämnas, att ett stort antal ansökningar — 18 070 — ingivits efter den tillsvidare fastställda ansökningstidens utgång, huvudsakligen från andra än demobiliserade. De svårigheter, som mött rörelsen i denna dess senare fas, uppgivas av jordbruksministeriet förnämligast hava bestått i de höga byggnadskostnaderna under åren 1919—1920 samt den höga låneräntan. För närvarande är ministeriet icke villig att godkänna sådana planer, som skulle kunna åsamka staten alltför stor förlust. Framtidsutsikterna för den av det allmänna understödda småbruksrörelsen i England domineras för närvarande helt och hållet av den statsfinansiella frågan. Såsom förut visats har provisoriskt ställts till verksamhetens förfogande ett rörelsekapital av 20 mill. £ ur allmänna statsverksfonden och rörelsen är tillsvidare uteslutande hänvisad härtill, med undantag dock för vissa administrationskostnader och dylikt, som beviljas särskilt att utgå av statsmedel och icke till någon del skola ersättas av inflytande medel. Av rörelsekapitalet å 20 mill. £ hade intill den 1 januari 1922 förbrukats £ 15 385 000 och det beräknades vid samma tid att småbruk skulle komma att erfordras för ytterligare omkring 7 500 sökande. Genomsnittskostnaden för ett bruk (areal i medeltal 14.7 acres) beräknades intill den 30 juni 1921 till £ 849 och den årliga förlusten för staten härå till £ 29 16 sh. för varje bruk. Sedermera har emellertid anskaffningskostnaden nedbragts och beräknades under sex månader närmast före den 31 oktober 1921 till £ 448 per bruk (areal i medeltal 11.2 acres) med en uppskattad årlig förlust för statsverket av £ 13. Kostnadsminskningen var delvis beroende

349 därpå att på senare tid bruken upplåtits utan därå uppförda byggnader. P å grund därav att staten, såsom förut omnämnts, häftar i ansvar för rörelsen intill den 31 mars 1926, beräknas å det till förfogande ställda kapitalbeloppet uppkomma en slutlig förlust för staten å sammanlagt 8 mill. £. Med hänsyn härtill föreslår den förut omnämnda Geddeskommittén, att de beviljade 20 mill. £ skulle nedsättas till 17 mill. £. Detta skulle medföra, att utöver de medel, som förbrukats till slutet av förlidet år, endast £ 1615000 bleve disponibla, vilket icke skulle förslå till småbruk för hälften av de sökande, vilka ehuru därtill berättigade ännu icke kunnat tillgodoses, och än mindre för de nya sökande, som tillkommit eller kunna tillkomma efter den förut fastställda ansökningstidens utgång. Först i den mån rörelsen kan tänkas börja lämna ett överskott, skulle nya medel bliva tillgängliga för anskaffande av de erforderliga småbruken. Ett accepterande av Geddeskommitténs förslag skulle följaktligen betydligt hämma rörelsens fortsatta utveckling. VII.

Kort beskrivning ay det allmännas åtgärder för upprättande ay småbrukskolonier.

Genom särskild lagstiftning av åren 1916—1918 (Small Holding Colonies Acts) bemyndigades jordbruksministeriet att förvärva jord för upprättande därå av småbrukskolonier för demobiliserade soldater samt — enligt tilläggsbestämmelser av år 1919 — för kvinnliga jordbruksarbetare. Ursprungligen kunde jord för detta ändamål endast förvärvas på frivillighetens väg, men senare gavs ministeriet expropriationsrätt liksom för vanliga småbruk. Den totalareal, som kunde förvärvas, var enligt ursprungliga lagen begränsad till 6 000 acres i England och Wales, men utvidgades efter två år till 60 000 acres. Jorden kunde disponeras genom överlåtelse till en kooperativ jordbruksförening eller eljest genom utarrendering eller försäljning, varvid skulle gälla samma villkor för besittningen som i fråga om andra småbruk. Om inbetalning av köpeskillingen ägde skattkammaren utfärda bestämmelser. Jorden kunde också administreras av jordbruksministeriet självt såsom en småbrukskoloni. Av dessa lagbestämmelser har gjorts bruk på huvudsakligen två olika sätt. Dels hava på olika orter upplåtits småbruk grupperade kring en huvudgård, som behållits av jordbruksministeriet och för dess räkning skötts av en särskild förvaltare. Dels hava vissa områden brukats för ministeriets räkning på grundval av andel-i-vinst-system; arbetarna hava härvid utgjorts av demobiliserade soldater, som på grund av brist på kapital, erfarenhet eller av andra skäl icke varit kvalificerade att bliva självständiga småbrukare. Vid slutet av mars 1920 funnos sex kolonier av vartdera slaget, varförutom två områden upplåtits uteslutande till småbruk och räknade hela den på detta sätt disponerade arealen 25 463 acres i England och Wales. Emellertid har det befunnits olämpligt, att på detta sätt staten själv uppträdde såsom brukare, och anstalter hava därför träffats för att avveckla denna del av rörelsen, en utväg som också förordats av Geddeskommittén. Skälet härför angives i en redogörelse av jordbruksministeriet l vara, »att 1 Report of proceedings under the Small Holding Colonies Acts, 1916 and 1918 etc. for the twelve months ended 31st March 1921.

350 ett affärsföretag, som jordbruk måste vara, icke lämpligen kan administreras av en central myndighet i London». Beviset anses föreligga i räkenskaperna, som beträffande de kolonier, för vilka fullständiga räkenskaper upprättats, visar en förlust intill den 31 mars 1921 av: Körelsegren Jordbruket Egendomen i övrigt

intal redovisade kolonier 7 10

Tillgångar

Skulder

Brist

218 023 481 158

77 913 20 784

£

£ 140110 460 374

Emellertid anföras i jordbruksministeriets redogörelse en del omständigheter till förklaring delvis av förlusten. Rörelsen har under år 1920 debiterats med så hög ränta som 6 */, % å använt kapital, medan, om nu gällande bankränta beräknats, en avsevärd besparing uppkommit. Jordbruket har vidare måst vidkännas betydande avskrivningar å inventarier samt förlust å försäljning av redskap på grund av det timade prisfallet. Rörelsens avveckling och minskningen i den brukade arealen har gjort driften oekonomisk, då det icke varit möjligt att omedelbart företaga motsvarande reduktioner i levande och döda inventarier. Resultatet av annan verksamhet än själva jordbruksdriften har särskilt oförmånligt påverkats av de höga byggnadskostnaderna. Rörelsens avveckling har försiggått på så sätt, att de under jordbruksministeriets förvaltning stående huvudgårdarna och kolonierna (på grundval av andel-i-vinst-system) uppdelats i småbruk och jämte de kring huvudgårdarna liggande bruken antingen ställts under grevskapsrådens administration eller upplåtits som vanliga jordbruk; endast två av de sistnämnda kolonierna, vilka inneha vas på arrende och bereda sysselsättning åt 94 demobiliserade soldater, komina tillsvidare att bibehållas. Genom dessa åtgärder hade den samlade koloniarealen vid mitten av år 1922 nedbragts till 17 694 acres, varav 4 942 acres ännu icke upplåtits till småbruk och tillsvidare icke heller avses för sådant ändamål. Till.

Kort beskrivning av det allmännas åtgärder för upprättande av koloniträdgårdar.

Den i det föregående behandlade småbrukslagstiftningen av åren 1908 och 1919 innehåller även bestämmelser om koloniträdgårdar. Dessutom har helt nyligen antagits en lag (Allotments Act, 1922), i vilken bl. a. meddelats bestämmelser till tryggande av kolonisterna i deras besittning, om ersättningsanspråk vid avträde, m. m. I hithörande lagstiftning skiljes mellan »allotment gardens» och andra »allotments». Med det förra förstås en lott om högst 40 poles i areal, motsvarande ungefär 10 ar, vara innehavaren odlar frukt och grönsaker för eget och familjens behov. Med det senare förstås större lotter, som i regel icke torde överskrida en acre, men, som kunna omfatta ända till 5 acres eller i undantagsfall än mer. Någon skyldighet för det allmänna att anskaffa koloniträdgårdar å mer än en acre förefinnes icke och då samma areal motsvarar det i lag föreskrivna minimum för vanliga småbruk, torde den också kunna anses vara det normala maximum för koloniträdgårdar. De myndigheter, som närmast svara för anskaffandet av koloniträdgårdar, äro vederbörande styrelser i städer (inkl. grevskapsstäder), stalsdistrikt och landsförsamlingar. I London åvilar samma skyldighet grevskapsrådet och

351 de under detta lydande kommunalstyrelserna. P å framställning från minst sex politiskt röstberättigade eller skattebetalare inom distriktet är vederbörande myndighet skyldig att upptaga frågan om anskaffning av koloniträdgårdar. Försummar den sin plikt härutinnan, åligger det rådet för vederbörande grevskap att inskrida med full maktbefogenhet och rådet skall för detta ändamål göra sig underrättat om, i vilken utsträckning det förefinnes efterfrågan på lotter. Därvid kan rådet förvärva jord och utarrendera den till en landsförsamling för att upplåtas till koloniträdgårdar. I sista hand kan jordbruksministeriet genom sina fullmäktige träffa nödiga anstalter. Myndigheternas förpliktelser härutinnan äro emellertid begränsade, vad gäller »allotment gardens» i städer och stadsdistrikt med minst 10 000 invånare till lotter om högst 20 poles, vad gäller andra »allotments» till lotter om högst en acre. För handläggning av hithörande ärenden är numera bestämt, att styrelsen för varje stad eller stadsdistrikt med mer än 10 000 invånare skall tillsätta en särskild kommitté eller bekläda en existerande kommitté med uppdraget; till denna kommitté kan styrelsen, helt eller delvis, delegera sin befogenhet. Kommitténs medlemmar skola utses bland andra än kommunalstyrelsens ledamöter och vara personer med praktisk förfarenhet i skötseln av koloniträdgårdar eller representanter för lottinnehavare å orten, de sistnämnda till ett antal av minst två resp. en femtedel av hela antalet och högst en tredjedel därav. Inom en grevskapsstad kan kommittén för småbruksfrågor (se Avd. I) beklädas med motsvarande befogenheter. Berättigad att få sig lott tilldelad är varje man eller kvinna inom kommunen, som därom gör ansökan och befinnes lämplig; närmare bestämmelser om tilldelning meddelas av kommunalstyrelsen. Det tillkommer också denna myndighet att utlämna lotter åt kooperativa föreningar för anskaffning av koloniträdgårdar. Lotterna utlämnas på arrende mot så pass hög avgäld som anses skälig (full fair rent) och förskottsbetalning får icke krävas för längre tid än ett kvartal, för så vitt icke årliga avgälden utgör högst 1 £. I princip gäller, att inflytande arrenden skola täcka kommunalstyrelsens utgifter för här ifrågavarande ändamål, däri dock icke inräknade omkostnader vid förvärv av jord (andra än köpesumma resp. arrende), kostnader för allmänna vägar och amortering av lån upptagna för inköp av jord. Kommunalstyrelsen resp. en kooperativ förening kan påtaga sig att erlägga utgående skatter — inkl. kommunalskatt som eljest upptages av arrendator — och i så fall fördelas skattebeloppet på de olika arrendena allt efter som skäligt synes. De närmare villkoren för besittning av koloniträdgårdslotter fastställas av vederbörande kommunalstyrelse, som därvid även skall träffa bestämmelser till förekommande av att någon mannamån övas vid tilldelningen av lotter. Villkoren skola innefatta en rimlig tid för uppsägning av lottinnehavare till avflyttning. Uppsägning till avflyttning inom en månad kan ske, om lottinnehavaren häftar för minst 40 dagars oguldet arrende, om han efter tre månader från arrendetidens början befinnes icke hava vederbörligen iakttagit gällande arrendebestämmelser eller om han är bosatt mer än en mil utanför kommunens gränser. En lott får icke av innehavaren utarrenderas i andra hand utan kommunalstyrelsens samtycke. I fråga om »allotment gardens» gälla enligt nyss omnämnda lag av år 1922 särskilda bestämmelser till tryggande av besittningen. Generellt föreskrives därvid sex månaders uppsägningstid, som icke något år får utlöpa mellan den 6 april och den 29 september, dock med följande undantag:

352 1) tre månaders uppsägning, l då jorden erfordras för byggnadsändamål, gruvdrift eller annan industri, eller för i samband därmed nödiga vägar och avloppsledningar; 2) tre månaders uppsägning, 2 då jorden upplåtits på arrende av bolag eller annan sammanslutning med allmännyttigt syfte (järnväg, docka, kanal, vattenledning m. m.) och erfordras för ett därmed ursprungligen avsett ändamål med undantag för jordbruksdrift; 3) tre månaders uppsägning, då jorden upplåtits på arrende av en kommun och erfordras för ett därmed ursprungligen avsett ändamål, utom jordbruksdrift, dock så att för tillgodoseende av bostadsändamål enligt gällande lagstiftning jorden må omedelbart tagas i besittning; 4) besittningstagande på grund av oguldet arrende, brott mot arrendevillkoren eller till följd av konkurs eller ackord. Här ifrågavarande bestämmelser äga icke heller tillämpning i fråga om jord, som upplåtits på arrende av militär myndighet och erfordras för militära ändamål. Att märka är att här refererade bestämmelser till skydd för besittningen av »allotment gardens» äga tillämpning såväl å jord, vilken upplåtits av enskilda jordägare utan förmedling av det allmänna, som å arrendeupplåtelser till en kommunalstyrelse eller en kooperativ förening. Den viktiga frågan om ersättning ät lottinnehavare vid arrendets upphörande är noga reglerad i lagstiftningen. Sådan ersättning kan utgå dels för kostnader och besvär vid avflyttningen från större lotter än »allotment gardens», dels för växande gröda, uppförda byggnader och verkställda jordförbättringar. Det förra innefattar sådana utgifter, som oundvikligen uppkomma i samband med försäljning eller bortförande av redskap, fasta tillbehör, jordbruksprodukter och kreatur, samt dessutom kostnader för framställande av ersättningskrav. För undvikande av tvist anvisar lagen såsom lämplig utväg att bestämma ersättningsbeloppet till ett års arrende eller, om kostnaderna skulle visa sig vara större, högst två års arrende. Dessa bestämmelser äga dock icke tillämpning i fråga om jord, som utarrenderats av stat, kommun eller allmännyttigt företag och sedermera erfordras för ett ursprungligen med densamma avsett ändamål, ej heller i fråga om jord som varit i enskild besittning under längre tid än ett år före upplåtelsen och utarrenderats med uttryckligt förbehåll av rätt till uppsägning utan sådan ersättningsskyldighet, varom här är fråga. Lika litet äga bestämmelserna tillämpning, om lottinnehavaren icke bereder möjlighet att verkställa uppskattning av ersättningsskyldigheten eller om han avlidit inom tre månader före uppsägningen. Rätten till ersättning förfaller också vid uppsägning på grund av vanvård, bristande arrendebetalning, annat brott mot arrendekontraktet, konkurs eller ackord samt vägran att låta frågan om arrendeavgift vid kontraktets förnyelse underställas skiljedom. Beträffande ersättning för växande gröda o. s. v. gälla numera, enligt nyss omnämnda lag av år 1922, särskilda bestämmelser för »allotment gardens» och andra lotter. Lottinnehavare av det förra slaget äga rätt till ersättning för växande gröda av vanligt slag och för på lotten använd gödsel endast om kontraktet uppsäges av jordägaren (jordinnehavaren) att upphöra antingen under tiden mellan den 6 april och 29 september eller, när besittningstagandet sker enligt punkterna 1)—3) ovan, vid varje tid på året. Om kon1

I denna liksom i följande punkter utan avseende å årstiden.

2¶I trängande fall kan dispenseras från uppsägning.

353 traktet uppsäges till någon dag mellan den 29 september och 11 oktober, är lottinnehavaren berättigad att inom tre veckor efter upphörandet bortföra växande gröda. Dessa bestämmelser äga även tillämpning å jord, som utarrenderats till en kommunalstyrelse eller en kooperativ förening i och för upplåtande av koloniträdgårdar. Vad gäller andra lotter * än »allotment gardens» är innehavaren vid kontraktets upphörande av vad orsak det vara må, berättigad till ersättning för 1) växande gröda, inkl. frukt, använd gödsel samt å jorden nedlagt arbete; 2) fruktträd och buskar, som anskaffats och planterats av lottinnehavaren, samt uthus, svinstia, hönsbur och andra byggnader, som uppförts och bekostats av lottinnehavaren, ävensom av honom verkställda dräneringsarbeten, allt under förutsättning att jordägaren på förhand lämnat sitt skriftliga samtycke till åtgärden i fråga. Alternativt medgives det här berörda lottinnehavare att kräva ersättning enligt annan lag, som dock i regel icke torde erbjuda större förmåner än de ovan angivna. För lottinnehavare av vad slag det vara må gäller, att de äro berättigade att före kontrakts upphörande bortföra av dem planterade fruktträd och buskar, uppförda byggnader, stängsel m. m., dock med ersättningsskyldighet för skada som förorsakats genom bortförandet. Tvist angående ersättning skall avgöras genom skiljedom och kostnaderna härför fördelas på parterna efter som skiljedomaren finner lämpligt. Till skydd för lottinnehavaren är vidare stadgat, att var och en som genom handling företagen utan lagligt bemyndigande eller genom vårdslöshet förorsakar skada å någon lott eller därå förefintlig gröda, stängsel eller byggnad, kan ådömas högst £ 5 böter, dock endast för så vitt tydligt meddelande om straffbestämmelsen finnes anslaget å lotten eller därinvid. Jord för upplåtelse till koloniträdgårdar kan av kommunalstyrelsen förvärvas genom köp eller arrende, vare sig på frivillighetens väg eller genom expropriation. 2 I huvudsak gälla härvid samma bestämmelser som vid förvärv av jord för småbruksändamål. Dock skall det i senare fallet gällande förbudet mot expropriation av jord, som av bolag eller annan sammanslutning förvärvats för anläggning av järnväg, docka, kanal, vattenledning eller annat allmännyttigt företag, icke äga tillämpning då styrelse för stad eller stadsdistrikt önskar tvångsvis arrendera mark för att upplåtas till koloniträdgårdar; bolaget äger dock när som helst taga marken i ny besittning, då den erfordras för ett därmed ursprungligen avsett ändamål med undantag för jordbruksdrift. Betesmark får icke arrenderas tvångsvis, med mindre det visas att lämplig odlad jord icke finnes att tillgå genom arrende. Genom 1922 års lag hava styrelser för städer och stadsdistrikt jämväl bemyndigats att för här ifrågavarande ändamål taga i bruk jord, som ligger oanvänd, dock icke kommunalegendom, stadsallmänning och dyl. jord, mark som • av bolag eller annan sammanslutning förvärvats i och för anläggning av järnväg, docka, kanal, vattenledning eller annat allmännyttigt företag, ej heller område som avsetts till allmän park, trädgård eller plats för lekar och idrottsövningar. Övertagandet får äga rum efter 14 dagars föregående tillsägelse hos jordägaren (jordinnehavaren). 1 Hithörande bestämmelser äro uttryckligen begränsade till att avse lotter om högst 2 acres. 2 Expropriationsrätt utövas å en landsförsamlings vägnar av grevskapsrådet. Jordkommissionen. IV. 23

354 Ägaren kan återtaga jorden efter sex månaders uppsägning, som dock icke får ställas på tiden mellan den 6 april och 29 september; erfordras jorden för något särskilt ändamål annat än jordbruksdrift, kräves endast två månaders uppsägning. Lottinnehavare, vilkas kontrakt på grund härav upphör, äga samma rätt till ersättning som om de i vanlig ordning uppsagts av kommunalstyrelsen. Varje intressent, som lider skada till följd av kommunalstyrelsens åtgärd, är berättigad till ersättning av styrelsen, att utgå periodvis eller på annat sätt, dock så att ersättning under form av jordränta icke må överstiga vad kunnat anses skäligt med hänsyn till jordens tillstånd vid dess övertagande av kommunalstyrelsen. Då en jordägare (jordinnehavare) för något särskilt ändamål önskar återtaga jord, som tagits i bruk av en kommunalstyrelse enligt det ovanstående eller utarrenderats till en kommunalstyrelse eller en kooperativ förening för att vidare upplåtas till koloniträdgårdar, skall han i skrivelse till styrelsen eller föreningen angiva ändamålet. Inom tio dagar därefter står det styrelsen resp. föreningen fritt att kräva skiljedomsavgörande i frågan, huruvida fordran på jordens återtagande för det angivna ändamålet framställts i god tro. I avvaktan på skiljedomsutslaget, då sådant begäres, och eljest inom förloppet av nämnda tio dagar, får jorden icke återtagas. Hithörande bestämmelser äga dock icke tillämpning, då återtagandet kräves av bolag eller annan sammanslutning med allmännyttigt syfte (järnväg, docka, kanal, vattenledning m. m.). En kommunalstyrelse kan iordningställa förvärvad jord genom dränering, uppförande av stängsel, anläggning av vägar o. s. v. samt genom utförande av byggnadsarbeten, dock så att icke boningshus uppföres åt lott understigande en acre, ej heller flera än ett boningshus å varje lott. Kommunalstyrelsen kan vidare utse särskilda personer att förvalta upplåten jord, vilka, därest de icke äro ledamöter av styrelsen, skola utgöras av å orten bosatta skattebetalare. Dessa kunna beklädas med styrelsens fullmakt att förvalta jorden samt att besluta om utgifter därför till belopp, som styrelsen fastställer. Styrelsen kan jämväl förmedla inköp av fruktträd, frö, plantor, gödningsämnen och redskap till tjänst för innehavare i allmänhet av koloniträdgårdslotter samt anskaffa redskap till uthyrning, allt under den förutsättning att lottinnehavarna icke hava tillfälle att betjäna sig av en kooperativ förening såsom mellanhand. För hithörande ändamål är det medgivet att fritt disponera lokal i folkskolor, som också få tagas i anspråk för hållande av diskussionsmöten i koloniträdgårdsfrågan. Om på framställd begäran lokalens upplåtande för diskussion förvägras av vederbörande skolmyndighet, står det anordnarna av mötet öppet att vädja till småbruks- och koloniträdgårdskommittén. För förvärv, förbättring och iordningställande av jord, samt, vad beträffar städer och stadsdistrikt, för lämnande av understöd och förskott åt kooperativa föreningar kan en kommunalstyrelse upptaga lån på öppna marknaden, dock endast med hälsovårdsministeriets samt, ifråga om landsförsamlingar, även grevskapsrådets samtycke. Understiger kommunens årliga skattevärde £200,000, kan jämväl erhållas lån ur den statliga lånefonden för lokala ändamål. Återbetalningstiden för lån, som avse inköp av jord, är numera utsträckt till 80 år, medan kortare återbetalningstider gälla för lån upptagna i annat syfte. Tilläggas må slutligen, att en kommunalstyrelse med samtycke av vederbörande grevskapsråd kan förvärva jord att upplåtas såsom gemensam

355 betesmark under villkor, som fastställes av styrelsen. Med avseende å jordens förvärv och medelanskaffningen gälla samma bestämmelser som ifråga om koloniträdgårdar. Den senast publicerade officiella redogörelsen för koloniträdgårdsrörelsen hänför sig till år 1914. 1 Enligt denna redogörelse utgör hela antalet för rörelsen ansvariga myndigheter omkring 8 300. Enligt föreliggande uppgifter hade under redogörelseåret åtgärder för ändamålet vidtagits av 1 910 myndigheter, varav 1 441 i landsförsamlingar, 309 i stadsdistrikt, 159 i städer samt grevskapsrådet i London. Hela arealen av det till lotter upplåtna området utgjorde vid 1914 års slut 33 522 acres, av vilka 8 555 acres ägdes av vederbörande styrelse, medan 24 967 innehades av styrelsen på arrende. Huru detta område fördelar sig på olika slags myndigheter ävensom antalet upplåtna lotter, framgår av följande översikt: Upplåten area] Egen jord Arrendejord Summa

M y n d i g h e t Londons grevskapsråd Städer Stadsdistrikt Landsförsamlingar Summa

85 3044 1498 3 928

45 2696 3 687 18 539

130 5 740 5 185 22 467

A n t a l lo t t i n n e h a v a r e Enskilda Kooperativa föreningar 1314 43 110 35 34145 12 51957 5

8 555

24 967

33 522

130 526

52 Det meddelas i berättelsen, att i landsförsamlingar i allmänhet ingen svårighet möter att förvärva lotter från enskilda jordägare och att där i många fall icke föreligger något behov av det allmännas inskridande. I större städer är detta mindre ofta fallet och såsom ett glädjande faktum annoteras, att av 79 grevskapsstäder i England och Wales icke mindre än 47 vidtagit åtgärder. Vid redogörelseårets slut uppgick antalet av de sökande, som icke försetts med lotter, till 8 391 jämte två kooperativa föreningar. Under åren 1908—1914 utgjorde antalet fall, i vilka fastställelse erhållits å förordnande om expropriation, 36 omfattande 501 acres, varav 5 fall å 34 acres gällde tvångsköp och 31 fall å 467 acres tvångsarrende. Totalsumman av de lån för här ifrågavarande ändamål, som vunnit vederbörligt godkännande, utgjorde under nyssnämnda period £ 217 760. Under kriget tillkom ett stort antal lottinnehavare å sådan jord, som upplåtits enligt förfoganderättslagen (Defence of the Realm Aquisition of Land Act, 1916). I pressen har antalet dylika lottinnehavare nyligen uppskattats till 250 000, vartill skulle komma 1 250 000 lottinnehavare å annan jord. Då 1922 års lag giver vederbörande myndigheter rätt att för upplåtelse av lotter taga i bruk jord, som ligger oanvänd eller vid förvärv enligt förfoganderättslagen var oanvänd, förväntas det att vid förfoganderättslagens utlöpande i mars 1923 jorden kommer att med stöd härav övertagas eller också förvärvas i annan ordning i och för fortsatt upplåtelse till koloniträdgårdar. 1 Annual Report of Proceedings under the Small Holdings and Allotments Acts, 1908 and 1910 etc. for the year 1914, P a r t II (Cd. 7 892).

356 IX.

Anordningar för verksamhetens avbyråkratisering.

I detta avseende är främst att erinra om att hela lagstiftningen på detta område medgiver en långt gående decentralisation. Ett grevskapsråd kan sålunda träffa överenskommelse med styrelse för stad eller stadsdistrikt att såsom ombud för rådet utöva dess befogenheter ifråga om förvärv, iordningställande och förvaltning av småbruk inom distriktet. Ett grevskapsråd kan vidare delegera all sin befogenhet på hithörande områden, utom vad gäller förhöjning av kommunalskatt och upptagande av lån, till sin kommitté för småbruks- och koloniträdgårdsfrågor och denna i sin ordning till en eller flera subkommittéer. Likaså kan en stad eller ett stadsdistrikt med nyssnämnda inskränkning delegera all sin befogenhet på koloniträdgårdsområdet till sin kommitté för dylika frågor. Förvaltningen av lotterna kan med en kommunalstyrelses fullmakt överlämnas till särskilda personer. I fråga om nämnda kommittéers sammansättning är också sörjt för, att de berörda intressena bliva vederbörligen representerade. En småbruksoch koloniträdgårdskommitté under ett grevskapsråd kan delvis bestå av andra än rådets ledamöter, likaså en subkommitté, och i fråga om sammansättningen av den senare skall särskild hänsyn tagas till att de smärre städer, stadsdistrikt och landsförsamlingar, där jordlotterna äro belägna, bliva representerade. Genom en förut omnämnd lag av år 1919 (Avd. I) är dessutom uttryckligen stadgat, att uti småbruks- och koloniträdgårdskommittén småbruksarrendatorer och lottinnehavare skola vara särskilt representerade genom en eller flera medlemmar. En koloniträdgårdskommitté i stad eller stadsdistrikt skall, enligt vad som stadgas i 1922 års lag, delvis bestå av personer icke tillhörande kommunalstyrelsen, med praktisk erfarenhet i skötseln av koloniträdgårdar och som representera lottinnehavarnas intressen; antalet medlemmar med sistnämnda kvalifikation är dock begränsat till en tredjedel av hela antalet, men får å andra sidan icke understiga femtedelen och i varje fall icke vara mindre än två. Emellan de på området verksamma myndigheterna äger en ömsesidig kontroll rum, på sätt som beskrivits i det föregående, och enligt ett system, som synes vara utmärkande för offentlig administration i allmänhet uti England. Grunddraget i detta system är, att i stället för en underordnad myndighet, som försummat sin plikt enligt lagen, närmast högre myndighet inträder med full maktbefogenhet. Sålunda inträder, då det gäller anskaffning av småbruk, jordbruksministeriet i ett försumligt grevskapsråds ställe, och då det gäller koloniträdgårdar, i första hand grevskapsrådet för kommunalstyrelsen i stadsdistrikt och landsförsamlingar, i sista hand jordbruksministeriet för grevskapsråden (respektive grevskapsstäderna och London). De kostnader som härvid uppstå falla ytterst på den försumliga myndigheten, till vilken det också kan överlämnas att fullfölja de på detta sätt vidtagna åtgärderna. Jämväl kan en överordnad myndighet inskrida på eget initiativ, sedan den genom undersökning på platsen förvissat sig om att behov därav föreligger. Då det gäller anskaffning av småbruk, förutsattes det såsom normalt, att jordbruksministeriet genom sina fullmäktige låter uppgöra förslag till

357 åtgärder, och i fråga om koloniträdgårdar är det grevskapsrådets plikt att göra sig förvissat om, huruvida någon efterfrågan efter lotter existerar i stadsdistrikten och på landet. Å andra sidan kan en underordnad myndighet, i saknad av egen maktbefogenhet uti visst hänseende, träffa anstalter för att framtvinga åtgärd från kompetent högre myndighets sida. Sålunda kan styrelsen för en landsförsamling, som fått framställning om expropriation av jord anslagen av grevskapsrådet, vädja till jordbruksministeriet, som äger meddela expropriationsförordnande i grevskapsrådets ställe. Jämväl må erinras om, att allmänheten direkt kan göra sitt inflytande gällande för att förmå myndigheterna till handling. Jordbruksministeriet är skyldigt att, om det av eget initiativ ingriper och anställer undersökning å en ort, rörande behovet av småbruk, konferera med sådana sammanslutningar och enskilda personer, som det anser bäst lämpade att biträda. Samma förfarande skall äga rum, då ett grevskapsråd av eget initiativ ingriper för anskaffning av koloniträdgårdar. Då det gäller åtgärder för främjande av koloniträdgårdsrörelsen har emellertid allmänheten större möjligheter att påverka myndigheterna. På framställning av sex politiskt röstberättigade personer eller skattebetalare inom en kommun är kommunalstyrelsen (för stad, stadsdistrikt eller landsförsamling) pliktig att upptaga frågan om åtgärders vidtagande. För anordnande av offentligt diskussionsmöte i hithörande frågor kan efter föregående tillsägelse hos vederbörande myndigheter lokal fritt då disponeras i folkskolor och vägras detta står det anordnarna av mötet öppet att vädja till småbruks- och koloniträdgårdskommittén inom grevskapet. För att främja verksamheten har medgivits åtskilliga lättnader uti den allmänna jordlagstiftningen och vidgade befogenheter tillerkänts myndigheterna. Exempelvis gäller detta om tillträde i och för besiktning av jord, som ett grevskapsråd önskar förvärva, om besittningstagande (efter 14 dagar) på grund av expropriation eller, ifråga om utarrenderad jord, på grund av frivilligt avtal, om utbyte av jord (även myndigheterna emellan) eller disposition därav för annat än det ursprungligen avsedda ändamålet, om återkallande av expropriationsförordnande, då på detta sätt förvärvad jord icke anses kunna utan förlust upplåtas, om tagande i bruk av jord, som ligger oanvänd o. s. v. Slutligen är det, såsom i det föregående visats, på olika sätt sörjt för att lätta allmänhetens förvärv av småbruk och trädgårdslotter. Sålunda iordningställes lotten, om så anses nödigt, och förses med byggnader m. m., köp får avslutas utan kontant betalning och med amorteringen kan medgivas uppskov på vissa år, förskott lämnas för inköp av kreatur, fruktträd, utsäde, gödsel och redskap, lagfartskostnaderna inräknas i köpesumman, upplåtelser av kolonilotter äro fritagna från stämpelavgift, varförutom arrendeavgiften för lotterna beräknas fritt från omkostnader vid jordens förvärv (utom köpesumma och arrendeavgift), utgifter för allmänna vägar och amortering av lån. Till lättnad för allmänheten är det vidare, att kommunalskatt å koloniträdgårdslotter kan erläggas av kommunalstyrelse eller kooperativ förening, varefter skattebeloppet fördelas på lotterna på sätt lämpligt finnes. Även må i detta sammanhang omnämnas ett par undantagsbestämmelser, enligt vilka dels ett småbruk må upplåtas med äganderätt under frihet, helt eller delvis, från eljest gällande villkor för besittningen (se det föregående), dels en koloniträdgårdslott, som icke på andra villkor kan upplåtas, må utarrenderas till bästa möjliga pris.

358 Till sist må framhållas, att på grund av statens övertagande av det ekonomiska ansvaret för småbruksrörelsen intill den 31 mars 1926, det befunnits nödigt att i åtskilliga hänseenden skärpa den av jordbruksministeriet utövade kontrollen, medan å andra sidan eftergift kunnat göras å principen av självkostnadernas täckande.

Statens offentliga utredningar 1922. Systematisk

förteckning.

(Siffrorna i n o m parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari—mars 1922. Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.)

Förslag till vissa ändringar..i bestämmelserna r ö r a n d e l j a k t - och fågelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, frid- I lysningsbestämmelser m. m. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bok- j föringsåret 1919-1920. [18] 1 Betänkande m e d förslag angående arrendators r ä t t till j ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] B i l a g a ' till d:o. [32] Förslag till författningar angående handel med o c h i m - j port av utsädesfrö ävensom till omorganisation av Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. frökontrollverksamheten m. m. [25] 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. VärmN å g r a iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1J lands län. [27] S t a t i s t i k s a k k u n n i g a s betänkande. ]15] Odlingsorganisationens verksamhet. [45] K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s lönekommitté 4. [44] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Kommunalförvaltning. Bet. ang. statens övertagande av förädlingsverksamh e t e n betr. avkastningen från statens skogar. (28) Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) _ Industri. Kommunalförfattningssakkunnigas b e t ä n k a n d e . 3. (15) Bilaga till d:o; (16) Klimatets i n v e r k a n på byggnader vid västkusten. [4] Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val. [21] H a n d e l o c h sjöfart. Statens o c h k o m m u n e r n a s flnahsväsen. Bet. rör. lönereglering vid lots- och fyrstaten. (20) Bet. ang. tillverkning och b e s k a t t n i n g «v maltdryckerKommunikationsväsen. Uti. ang. k o n t r o l l e n över sockertillverkningen. (13) Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betän- Betänkande om ostkustbanan. (18) , k a n d e n . 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas Järnvägsstyrelsens y t t r a n d e över d:o. (23) reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd m o t s. k. valuta- Ostkustbanekommitténs promemoria med anledning a järnvägsstyrelsens yttrande. (27) d u m p i n g . (34) 11. Pappersindustriens produktionsförhallanden. [36] 12. Margarinindustriens utveck- Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning av ostk u s t b a n e k o m m i t t é n s promemoria. (31) ling. [40] 13. Den svenska k a u t s c h u k i n d u s t r i e n s utskrivelser till Kungl. Maj:t den 28 veckling. [38] 14. H u v u d d r a g e n av det svenska jord- Järnvägsstyrelsens april och 5 maj 1922. [3] • • b r u k e t s utveckling. [41] 15. Översikt av jordbrukets Utredning rörande, den s. k. Nyköpings kanal. 124] utveckling i vissa främmande länder. [42] Förslag till förordning om motorfordon. [39] U t r e d n i n g angående ett svenskt statslotteri. (24) B e t ä n k a n d e och förslag ang. »tbildningskurser i n o m Bank-, kredit- och penningväsen. „ tullverket. [231 . ' • Å t g ä r d e r m o t godsanhopning i t u l l p a c k h u s m. m. [dOJ 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. [35] Förslag till förordning ang. tillverkning och beskattning av m a l t d r y c k e r m. m. [37] Försäkringsväsen. Politl. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig B e t ä n k a n d e och förslag rörande brandskyddsföreskrifter odling i övrigt. och o r d n a n d e t av brandväsendet i n o m riket. 7. [28] Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 1:1—2. Grunder föl en ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska överSocialpolitik. sikter m . m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) U t r e d n i n g och förslag angående vården av blinda. (30) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) B y g g n a d s a r b e t a r s a k k u n n i g a s bet. 2. Arbetsstatistisk Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7] u n d e r s « k n i n g rörande husbyggnadsverksamheten. [2] Bet. ang. Chalmerska institutets omorganisation. (12) F ö r s l a g till reviderad lag om arbetstidens begränsning Ortnamnen i V ä r m l a n d s län. 7. (22) ... m. m. [33] Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredn. ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8 Hälso- och sjukvård. Betänkande med förslag till lag angående k u l t u r m i n n e s F ö r s l a g till allmän sjukhusstadga. [43] vård. 1. Historik etc. s a m t bilagor. [11] 2.Korslag % och motiv. [12] < > .'_ Högskolornas löneregleringskommittés bet. i. .bacJtnög: Allmänt näringsväsen. skolor och övriga vetenskapliga anstalter. [131 B e t ä n k a n d e med förslag till livsmedelslag. (4) B i h a n g Betänkande och förslag r ö r a n d e det akademiska be 1 till d:o. (5) B i h a n g 2 till d:o. (6) ' fordringsväsendet. [17] ,'•;.-. r o ,i P a t e n t l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t é n s bet. 7. Förslag till lag om r ä t t till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Supplement n r 1 till Sveriges familjenamn. 131] S t a t s m a k t e r n a och bränsleanskaffningen under krigsFörsvarsväsen. å r e n . [14] Utredning rörande understöd åt änkor efter manskaj M e l l a n h a n d s s a k k u n n i g e s betänkande. [20] vid a r m é n och marinen. (9) Betänkande angående officerskarens vid flottan rekry Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. tering och utbildning. (14) . . B e t ä n k a n d e angående förvaltningen av k r o n a n s jord- Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen, [b b r u k s d o m ä n e r . (2) J o r d k o m m i s s i o n e n s betänkande. 1. F ö r s l a g till lag an- Flottans skolsakkunnigas b e t ä n k a n d e 3 angående skol reglemente för flottan. 1. Skolor och kurser för sjö gående r ä t t a t t förvärva och besitta fast egendom. (8) manskårens m a n s k a p . [29] . , .„., 4. Om bildande av nya jordbruk. [47] 5. Redog. 1920 års krigslagstiftningskommittes betänkande. \äi\ för r e s u l t a t e t av vissa enqueter i jordfragan. [48] B e t ä n k a n d e rörande fiskerinäringens främjande, [i] Utrikes ä r e n d e n . Internationell rätt. Om lappskattelandsinstitutet. [10]

A l l m ä n lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Förbered., u t k a s t till strafflag. Förmögenhetsbrotten. 2. (17) L e k m a n n a e l e m e n t e t s använd, inom civilprocessen. (25) Bet. rör. i n t e r n e r i n g av farliga återfallsförbrytare. (26) U t k a s t till l a g om visst tryggande av byggnadsborgen ä r e r s fordringar m. m. [26] Förslag till lag om tvångsuppfostran. [46]

S t h l m 1922, Isaac Marcus' B o k t r . - A - B .