Jordkommissionens betänkanden. D. 5,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1922:48

JUSTITIEDEPARTEMENTET

JORDKOMMISSIONENS BETÄNKANDEN. DEL V

REDOGÖRELSE FÖR

RESULTATET AV VISSA AV JORDKOMMISSIONEN EÖRETAGNA ENQUÉTER I JORDFRÅGAN AV

FREDRIK SANDBERG

S T O C K H O L M 1 9

2 2

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922. Kronologisk

förteckning.

Januari—

Mars.

Återfinnes å omslagen till u t r e d n i n g a r n a 1—17

April—

December.

1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. Av E. v. Hcidcnstam. Norstedt. 20 s. J u . 2. Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande hus-byggnadsverks a m h e t e n i Sveriges städer och s t a d s h k n a n d e samhällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S. 3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 med y t t r a n d e över tull- och t r a k t a t k o m mitténs utlåtande in. ni. Sv. Tr.-aktieb. 22 s. K. 4. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Marcus. 13 s. K. ' 5. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig in- 29. delning och organisation inom de till Kristianstads och Malmöhus län h ö r a n d e delarna av Lunds stift. Jlssggström. 392 s. E . fi. Tillägg till b e t ä n k a n d e och förslag betr. förråds- 30. .verksamheten vid marinen. Tullberg, yj, 92 s. F ö . 7. B e t ä n k a n d e rörande fiskerinäringens främjande. Hfeggström. 95 s. J o . 8. Utredning angående statsunderstöd för idrottens främjande. Tullberg, vj, 124 s. 1 kart. E . 9. Patentlagstiftningskomruitténs betänkande. _ 7. För-, slag till lag om r ä t t till tidnings eller tidskrifts titel m. m. Marcus. 54 s. H. 10. Om lappskattelaudsinstitutet och dess historiska 33. utveckling. Av Åke Holmbäck. Almqvist & Wiksell. 95 s. S. 11^—12. Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård samt organisation av k u l t u r m i n n e s vården. 1. Historik, memorial ang. minnesvårdens n u v a r a n d e ståndpunkt, u t l ä n d s k lagstiftning samt bilagor, viij, 483 s. 3 kart. 2. Förslag och motiv, xxiij, "197 s.' Centraltr. E . 13. Högskolornas löneregleringskommittés betänkanden. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. HaBggström. vj, 193 s. E . 14. S t a t s m a k t e r n a och bränsleanskaffningen under krigsåren. Av bränslekommissionen avgiven berättelse över dess verksambet åren 1917—1921. Marcus. 353 s. H. 15. Statistiksakkunnigas betänkande. Utredning och förslag till åtgärder för m i n s k n i n g av kostnaderna lör den officiella statistiken s a m t åstadkommande av en permanent kontroll över det statistiska arbetet m. in. Beckman, x, 367 s. F i . 16. Förslag till vissa ändringar i. bestämmelserna förande j a k t och fågelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelscr m. in. Marcus, 317 s. J o . 17. Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. Lund, Berling. 268 s. E . 18. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Meddelande från Kungl. Lantbruksstvrelsen nr 240 (Nr 6 1922). Norstedt, vj, 125 s. J o . 19. Betänkande med förslag angående arrendators r ä t t till ersättning för elektrisk anläggning. Tullberg, i v, 29 s. J u . 20. Mellänhandssakkunnigcs b e t ä n k a n d e ang. ölägenheterna vid mellanhaiidssystemet inom livsmedelshandeln. Eklund. 295 s. J o . 21. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enligt iag&rha den 9 j u n i 1922. Av E. v. Heidenstam. Beckman. (4), 51 s. _ S. 22. Kolonisationskommitténs b e t ä n k a n d e 1922. För• slag till kolonisation å k r o n o p a r k e r i Norrland och Dalarna j ä m t e förslag dels till u t s t r ä c k t tillänipandc av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkerna dels till kraftigare befrämjande av egnahemsbildning å enskild jord i Norrland. Centraltr. (2), xvij, 433, 133, 112 s. 1 kart. J o . 23. ' Betänkande och förslag angående utbildningskurser inom tullverket. Tullberg, viij, 143 s. F i . 24. Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. Meddelande från Kungl. Kanalkommissiönen. Nr 6. Haageström. 69 s. 3 pl. K. 25. Förslag till författningar a n g å e n d e handel med. och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation

av frökontrollverksamheten m . m. Beckman, iv 131 s. J o . Utkast till lag o m ' v i s s t tryggande av byggnads' borgenärers fordringar m. m. Tullberg. 51 s. J u . Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. Av H. Skoglund. Beckman, xlvii 692 s. E . B e t ä n k a n d e och förslag rörande brandskyddsförei skrifter ocli o r d n a n d e t av brandväsendet inom rij ket. 7. B e t ä n k a n d e med förslag till Kungl. Maj:ti nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. Beckman 15 s. K. F l o t t a n s skolsakkunnigas b e t ä n k a n d e 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kursei för sjömanskårens manskap. Tullberg, vij, 117 s 1 bil. F ö . Åtgärder mot godsanhopning 1 tull packhus m. in Generaltullstyrelsens underdåniga u t l å t a n d e n övei 1914 års tullkommissions betänkan den. 3. Marcus 101 s. F i . Supplement nr 1 till Sveriges' familjenamn. Stat repr.-anst. 12 s. E . Bilaga till Kolonisationskommitténs b e t ä n k a n d e Redogörelser för inventering av odlingsjord. Av E Haglund. Centraltr. (2), 278 s. 11 kart. J o . Förslag till reviderad lag om arbetstidens begräns ning j ä m t e u t r e d n i n g a r rörande arbetstidslagstift ningens verkningar och arbetstidsförhållandena inort vissa yrken. Norstedt. (2), 186, 109* s. S. Betänkande ocb förslag avgivna av den av Kungl. Maj: den 31 augusti 1920 tillsatta k o m m i t t é för verkstäl lande av utredning, h u r u v i d a krigsdomstolarna fredstid k u n n a avskaffas. Marcus, vij, 224 s. J u . 1921 ars fastighetskreditsakkunniga. B e t ä n k a n d e ] Utredning och förslag angående höjning av maximi gränsen för den primära jordbruksfastiglietskrediten Marcus. 26 s. J o . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och betan kanden. 11. Pappersindustriens' produktionsförhål in. Av E. Bosseus. Tullborg. iv, 102 s. F i . Underdånigt utlåtande med förslag till förordnini angående tillverkning och beskattning av malt drycker m. m. -Marcus. 143 s: F i . Tull- och tvaktatkommittåns utredningar och betan kanden. 13. Den svenska kautschukiudustriens ut veckling 1890—1913. Av B. Ohlin. Marcus, iv, 38 s.. F\ B e t ä n k a n d e med förslag till förordning om motor fordon j ä m t e därmed s a m m a n h ä n g a n d e författ Bingar samt till stadga om trafiken å vägar oc gator. V. Petterson, viij, 254 s. 4 bil. K. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s . u t r e d n i n g a r och betar kanden. 12. Margarinindustriens utveckling me siirskild hänsyn till förhållandena före världskrige Av J . Lublin." Tullberg, iv, 184 S. F I . Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och betan k a n d e n . 14. Huvuddragen av det svenska jorc brukets utveckling 1871—1919. Av A. Sjöströn Marcus, iv. 120 s. "FI. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och hetär kanden. 15. Översikt av jordbrukets utveckling vissa främmande länder 1871—1913. Av E r n s t Höije Marcus, i v, 97 s. F i . Betänkande med förslag till allmän sjukhusstadg m. m. Norstedt. 302 s. S. Kommunikationsverkens lönekommitté 4. _ Betan k ä n d e angående pensionering av icke ordinarie perso nat vid postverket, telegrafverket, statens järnvägå: och statens vattenfallsverk. Tullberg, x, 112 s. K Odlingsorganisationens verksamhet åren 1918—1925 Marcus. 46 s. J o . B e t ä n k a n d e med förslag till lag om tvårgsuppfostrai åt u n g a förbrytare m. m. Beckman, iv, 232 s. J u Jordkommissionens betänkanden. 4. Om bildandi av nva j o r d b r u k m. m. Marcus. 358 s. J u . Jordkommissionens betänkanden. 5. Redogörels för resultatet av vissa av jordkommissionen före t a g n a enquéter i jordfrågan. Av F. Sandberg. Marcui vij, 239 s. J u .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna ,med fetstil utgöra b e g y n n e l s | bokstäverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E . — ecklesiastikdepartementet, Jfl - j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . F r å n den 1 april, då kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r yttre anordnini; (in- 98) trädde i kraft, utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1922:48

JUSTITIEDEPARTEMENTET

JORDKOMMISSIONENS RETÄNKANDEN.

DEL V

REDOGÖRELSE FÖR

RESULTATET AV VISSA AV JORDKOMMISSIONEN FÖRETAGNA ENQUÉTER I JORDFRÅGAN AV

FREDRIK SANDBERG

S T O C K H O L M 1922 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHÄLLSFÖETECKNING. Sid. Arrendejordbruket i södra och mellersta Sverige. Inledning

1 Enquetens omfattning s. 1. •— Antal besvarade frågeformulär s. 1. — Primärmaterialets beskaffenhet s. 3. — Primärmaterialets bearbetning s. 4. Förekomsten av jordbruksarrenden Översikt av jordbruksarrendenas utveckling under det senaste årtiondet 1919 års arealinventering s. 6. — Jämförelse med 1910 års yrkesräkning s. G. — Torparklassens tillbakagång s. 7. Arrendejordens omfattning samt antalet utarrenderade brukningsdelar Arrendejordens andel av hela arealen odlad jord s. 7. — Antal arrenden i förhållande till samtliga jordbruk s. 8. — Arrendegårdarnas medelareal odlad jord s. 9. — Fördelning på storleksgrupper s. 9. — Frekvensen av arrendebruk inom de olika storleksgrupperna s. 10. — Lägenheter och småbruk s. 11. — Torpens olikartade förekomst s. 12. — Typiska lägenhets- och småtorpsbygder s. 12. — Lägenheter å ofri grund s. 12. — Bondgårdar ocli herrgårdar s. 13. — Den ojämna fördelningen av arrendebruken på vissa storleksgrupper inom åtskilliga län B. 18.

A rrendejordbrukens

fördelning på olika slag av ägare

Översikt för hela området Olika slag av ägare s. 15. — Jämförelse med den norrländska arrendelagena område s. 10. Arrendenas fördelning på olika ägare inom de särskilda länen Statens arrenden s. 17. — Ecklesiastika boställsarrenden s. 18. — Kommunernas arrenden s. 18. — Stiftelsearrenden s. 18. — Bolagsarrenden B. 18. — Bolagsarrendenas koncentrering till skogsbygderna s. 19. — Bolagsarrendenas antal i jämförelse med samtliga jordbruk s. 20. — Bolagsarrendena ocli deras ägare s. 20. — Bolagsarrendenas medelareal åkerjord s. 21. — Fideikommissarrenden s. 22. — Fideikommissinnehavare med ett större antal utarrenderade brukningsdelar B. 22. — Fideikommissarrendenas medelareal s. 23. — Arrenden tillhörande större enskilda jordägare s. 24-. — Enskilda jordägare med ett större antal utarrenderade brukningsdelar s. 24. — Medclarealen för arrenden tillhörande större enskilda jordägare sid. 25. — Arrenden tillhörande mindre enskilda jordägare s. 25. — Torplägenheter tillhörande mindre enskilda jordägare s. 26. — TJtarrendering av huvudgården s. 27. — Olika sedvänjor i fråga om utarrendering av huvudgården s. 27. — Medelarealen för mindre enskilda jordägares arrendebruk s. 28.

Arrendeavtalets

form

6 ti

15 15 17

29 Skriftliga och muntliga avtal s. 29. — Det muntliga avtalets försvinnande s. 29. — Orsakerna till det muntliga avtalets försvinnande s. 30. — Svårigheter vid övergången från muntligt till skriftligt avtal s. 31. — Muntligt avtal vid sidan av det skrivna kontraktet s. 31. — Ändring i skriftligt avtal genom muntlig överenskommelse s. 32.

Arrendeavtalens

bestämmelser

Arrendetidens längd Arrendetidens längd i olika delar av området s. 33. — Arrendetidens längd hos olika ägaregrupper s. 33. — Obestämd arrendetid s. 34. — Ettåriga kontrakt s. 35. —

33 33

IV

Sid. Strävanden att vid nya upplåtelser förkorta arrendetiden s. 36. — Förbehåll om att arrendet skall upphöra vid arrendatorns död s. 36. — Arrendeavtalets upphörande på grund av fastighetens överlåtande s. 38. Förnyad upplåtelse Förnyad upplåtelse till arrendatorn s. 39. — Förnyad upplåtelse till arrendatorns familj B. 40. — Optionsrätt s. 42.

39 Uppsägning av avtalet 43 Uppsägning, när arrendetiden är bestämd s. 43. — Uppsägning, när arrendetiden är obestämd s. 43. — Uppsägning vid arrendets förverkande s. 44. Av- och tillträdessyn ; 45 Praxis vid jordbruk tillhörande mindre enskilda jordägare s. 45. — Av- och tillträdessyn vid jordbruk tillhörande större jordägarn s. 46. — Besiktning å fastigheten under arrendetiden s. 47. Arrendeprestationerna 47 Legans utgörande med enbart kontant arrende s. 47. — Legans utgörande med enbart dagsverken eller annat arbete s. 48. — Legans utgörande med enbart naturalster s. 48. — Legans utgörande med penningar och dagsverken eller annat arbete s. 49. — Övriga sätt för legans utgörande s. 50. Obestämd arbetsskyldighet. Förbud att arbeta åt annan än jordägaren 50 Till omfånget obestämd arbetsskyldighet s. 50. — Dagsverkenas fördelning s. 51. — Förbud att arbeta åt annan än jordägaren s. 52. — Arbetsskyldighetens inverkan på skötseln av arrendatoremas jordbruk s. 53. Dagsverkspriser samt ersättning för arrendatoremas ackordsarbeten 54 Hela arbetsskyldigheten utgöres utan särskild kontant ersättning s. 54. — En del av arbetsskyldighcten fullgöres utan samt en del mot ersättning s. 55. — Hela arbetsskyldighetcn utgöres mot kontant ersättning s. 59. — Kristidens inverkan på ersättningen för arbetsskyldigheten s. 59. Åsikter och önskemål beträffande arbetsskyldigheten 60 Arrendatoremas uttalanden s. 60. — Jordägarnas uttalanden B. 61.

Skatter

62 Mindre enskilda jordägares bestämmelser s. 62. — Större jordägares bestämmelser s. 62. — Väghållningsskyldigheten s. 64. — Brandförsäkringsavgifter s. 64. Byggnads- och underhållsskyldighet beträffande husen 65 Nybyggnadsskyldighet s. 65. — Underhållsskyldighet beträffande husen s. 66. — Uttalanden om nybyggnads- ocli underhållsskyldighet beträffande husen s. 66. Rätt till stängsel virke, vedbrand samt bete å skogs- eller utmark <)7 Stängselvirke s. 67. — Vedbrand s. 68. — Bete s. 68. Nyodlingar och andra jordförbättringar 69 Förekomsten av nyodlingar i allmänhet s. 69. — Katt att nyodla s. 70. — Ersättning för nyodling s. 70. — Annan jordförbättring än nyodling s. 71. — Dikning och annan vattcnavledning s. 72. Övriga anmärkningsvärda bestämmelser i avtalen 72

Förändringar i arrendevillkoren på grund av arrendatorns förbättringar å den arrenderade fastigheten Äbyggnadernas beskaffenhet och jordens hävd

eller torparens

Manbyggnaden s. 76. — Ekonomibyggnaderna s. 77. - - Jordens hävd s. 77. — Intresset för nyodlingar s. 80. Arrendatoremas ekonomiska ställning Arrendatoremas ekonomiska ställning jämförd med de självägande jordbrukarn as

74 76

82 82

v Sid. Arrendatorns ekonomiska ställning jämförd med en skuldfri självägande jordbrukares s. 82. — Arrendatorns ekonomiska ställning jämförd med en skuldsatt självägande jordbrukares s. 82. — Arrendatoremas strävanden att bliva självägande jordbrukare s. 84. — Jordlegans betydelse för den obesuttna jordbrukarbefolkningen s. 84. — Arrende den lämpligaste besittningsformen för vissa jordbruk s. 85. Arrendatoremas ekonomiska ställning på ålderdomen 86 Det ekonomiska resultatet beroende av flera olika faktorer s. 86. — De egentliga jordbruksbygderna s. 87. — Skogsbygderna s. 88. Bilaga. Frågeformulär (D) G 90 I I . Friköpning' av arrendejordbruk samt tvångsavlösning- av jord för bildande av nya jordbruk m. in. Inledning Enquétens omfattning s. 95. — Antalet besvarade frågeformulär s. 95. — Primärmaterialets beskaffenhet s. 97. — Primärmaterialets bearbetning s. 98. Friköpning av arrendegårdar och torp Intresset hos arrendatorer och torpare för friköpning s. 99. — Förekomsten av friköpning under de senaste årtiondena s. 100. — Jordägarnas obenägenhet för friköpning s. 101. — Orsakerna till de enskilda jordägarnas obenägenhet för friköpning s. 102. — Gränserna för friköpningsrätten med hänsyn till huvudfastigheternas jordbruk eller skogsbruk s. 107.

99 Tillgången på odlingslägenheter för bildande av nya jordbruk m. m 112 Odlingsuppgiffernås innehåll och värde s. 112. — Odlingslägenheternas sammanlagda areal s. 113. — Odlingsmarkens beskaffenhet s. 115. — Ägarna av odlingsmarken s. 115.—Kommuner med några mer avsevärda odlingsmöjligheter i de olika länen s. 115. Tvångsavlösning av jord för bildande av nya jordbruk 119 Efterfrågan från den jordlösa befolkningens sida av ouppodlad jord med tillbehör för bildande av nya jordbruk s. 119. — Efterfrågan från den jordlösa befolkningens sida av tomtmarker för bostäder eller liknande ändamål s. 123. — Jordägarnas ställning till en eventuell efterfrågan av odlingsmark för nya jordbruk från den jordlösa befolkningens sida s. 123. — Jordägarnas ställning till den jordlösa befolkningens efterfrågan av tomtmark för bostäder s. 125. Grunderna för lösningsvärdets bestämmande vid en eventuell friköpning resp. tvångsavlösning av jord 127 Uppgiftslämnamas uttalanden i principfrågan om friköpning och tvångsförsäljning s. 127. — Lösningsvärdets bestämmande s. 130. — Värderingsnämnd s. 133. — Kreditfrågan s. 133. Egnahemsbildningen 137 Efterfrågan och tillgång på egnahem s. 137. — Hindren för skapandet av småbruk s. 138. De nyskapade småbrukens ekonomi s. 1.38. — Kritik av egnahemsrörelsen och önskemål för framtiden s. 139. Jordfördelningens inverkan på den jordbrnksidkande befolkningens antal och därmed sammanhängande förhållanden 143 Storjordbrukets och det mindre jordbrukets olika behov av mänsklig arbtskraft s. 143. — Skäl för och emot storgodsens delning s. 144. — Inverkan på befolkningsnumerären av jordbruksfastigheters hopande till bolagsegendomar s. 147. Åtgärder mot sådana fortgående eller redan uppkomna jordförvärv, som kunna anses övervägande skadliga 148 Åtgärder mot fortgående skadliga jordförvärv s. 148. — Åtgärder mot uppkomna skadliga jordförvärv s. 152.

VI

Sid. Bilaga 1. Frågeformulär H 154 Bilaga 2. Av skogschefen Arvid Nilsson i Sikfors, Örebro län, avgivet svar å frågeformulär H 158 Bilaga 3. Tillgången på odlingslägenheter inom de särskilda kommunerna enligt uppgifislämnarnas svar å frågorna 1 och 2 167 Stockholms län s. 167. — Uppsala län s. 169. — Södermanlands län s. 171. — Östergötlands län s. 173. — Jönköpings län s. 175. — Kronobergs län s. 178. — Kalmar län s. 181. — Gottlands län s. 183. — Blekinge län s. 184. — Kristianstads län s. 184. — Malmöhus län s. 188. — Hallands län s. 189. — Göteborgs och Bohus län s. 191. — Älvsborgs län s. 193. — Skaraborgs län s. 195. —• Örebro län s. 197. — Västmanlands län s. 199.

III.

De norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslagarnas tillämpning. Agoslyckningar

203 Allmänna principer vid prövningen av ansökningar om tillstånd till ägostyckning a) Inägorna s. 204. —• b) Skogsmarken s. 204. — c) Mulbetcsmarken s. 206. — d) Egnahemsanläggningar s. 207. — e) Införskaffande av utredning s. 207. — f) Avslag å ansökningar och skälen därför s. 208. - - Förekomsten av ägostyckningar å bolagshemman s. 209. — Arealuppgifter rörande ägostyckningar å bolagshemman s. 210. — Kan den norrländska ägostyckningslagstiftningen anses hava verkat hämmande på uppkomsten av självständiga jordbruk? s. 212. — Kan den norrländska ägostyckningslagstiftningen anses hava främjat det därmed åsyftade ändamålet att åstadkomma hemmanslotter, som äro tjänliga för jordbruk? s. 213. Jordavsöndringar 213 Har hos bolagen någon strävan visat sig att med användande av avsondringsinstitutet frånskilja inägojorden från sina hemman? s. 214. — Avslag å ansökan om fastställelse av avsöndring s. 215. Tabell. Arealen av inrösnings- och avlösningsjord, som tilldelats inägolotter utlagda till ägostyckning under år 1913—1918 av bolag och föreningar tillhöriga hemman enligt de norrländska ägostyckningslagarna 216 Bilaga. Av länsstyrelsen i Gävleborgs län fastställt formulär att användas av skiftesgodemännen vid ägostyckningsförrättningar 220

IV. Smärre utredningar. Uppgifter om jordbrukskommissionernas

verksamhet

223 Antal sammanträden årligen s. 223. — Resor s. 223. — Personal s. 224. — Kommunorgan s. 224. — Kostnaderna för jordbrukskommissionernas verksamhet s. 225. Tillgång och efterfrågan på odlingsmark i Värmland, Bålarna och Norrland samt jordägarnas benägenhet att avyttra dylik mark enligt norrlandskommittén och jordundersökningen 226 Tillgången på odlingslägenheter 22S Efterfrågan från den jordlösa befolkningens sida på jord till jordbruk 231 Jordägarnas ställning till den jordlösa befolkningens efterfrågan på jord 232 Några uppgifter om vilken slags jord tagits i anspråk för egnahemsverksamheten 234 Utredning om städernas jordbruksfastigheter 238

I. ARRENDEJORDBRUKET I SÖDRA OCH MELLERSTA SVERIGE

Inledning. Bland de uppdrag, som anförtrotts jordkommissionen, ingår även att utreda Bmuttwu i vad mån lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 må omfattnin&kunna jämkas i syfte att bereda bolagsarrendatorer, torpare och deras vederlikar en mera tryggad ställning. För åstadkommande av nämnda utredning har av jordkommissionen utarbetats ett frågeformulär, vilket på grund av kommissionens beslut den 5 mars 1920 för besvarande utsändes till samtliga landskommuner i södra och mellersta Sverige, med undantag av dem, som tillhöra Nedan-Siljans, OvanSiljans och Västerdals fögderier samt Envikens och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län, d. v. s. till samtliga kommunalnämnder inom den del av riket, inom vilken den s. k. norrländska arrendelagen den 25 juni 1909. i fråga om sitt tillämpningsområde utvidgad genom lagen den 10 maj 1912, icke äger giltighet. Frågeformulär hava sedermera jämväl tillställts styrelsen för Sveriges lantarbetarförbund med anhållan, att styrelsen ville för'besvarande tillställa resp. lokalavdelningar inom enquétens område dessa formulär. Som framgår av frågan 1 i det i slutet av denna redogörelse intagna avtryck av berörda formulär, har enquéten avsett utarrenderade jordbruksfastigheter tillhörande bolag, enskilda industriidkare, fideikommisstiftelser, andra enskilda jordägare samt kommun eller annan allmän inrättning. Uteslutna från undersökningen hava alltså varit statens och ecklesiastika boställens arrenden. I ingressen till frågeformuläret framhöll kommissionen, att, vad anginge kommunalnämnderna, ordföranden i respektive kommunalnämnd ville dels överlämna särskilda exemplar av formuläret till representanter för arrendatorsoch torpareklassen med anmodan till dem att avgiva yttrande i anledning av de framställda frågorna och dels på lämpligt ställe inom kommunen anordna allmänt sammanträde med arrendatorer och torpare ävensom andra intresserade, å vilket sammanträde frågeformuläret borde föredragas och tillfälle lämnas de närvarande att yttra sig över frågorna. Då kommunalnämndens eget utlåtande insändes borde därvid bifogas såväl avgivna särskilda yttranden som ock protokoll över det sammanträde, som kunde hava hållits; och borde därjämte i största möjliga utsträckning insändas formulär till eller avskrift av arrende- och torpkontrakt. För varje fall, framhölls det vidare, borde uppmärksammas, att de till kommunalnämnderna översända frågeformulären borde föredragas å kommunalnämndssammanträde och att, därest olika meningar angående besvarandet av någon eller några av de olika frågorna därvid gjorde sig gällande, vid frågeformulärets återställande utdrag av nämndens protokoll borde bifogas med angivande av de närvarande ledamöterna. Av efterföljande sammanställning framgår antalet till kommissionen åter- A n t a l be" komna vederbörligen besvarade frågeformulär samt antalet dem åtföljda ,s™rfe formulär eller avskrifter av arrende- och torpkontrakt. 3 £ " Jordkommissionen. V.

,

Antalet till jordkommissionen ingångna frågeformulär (D) G och arrendekontrakt. Antal frågeformulär besvarade av Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Yärmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs 2

Summa

Antal arrendekontrakt

Andra uppgiftslämnare

Summa

106 109 131 138 128 113 134 95 54 200 258 118 99 301 270 136 100 69 50

25 34 90 25 23 69 41

7 14 5 8 7 17 3 12 12 5 o

11 9 22 23 3 11 9 2 6 15 12 19 1 54 l 2 15 13 7 16 3

2 609

719 Kommunalnämnder

Arrendatorer

77 85 85 90 114 82 95 89 35 143 229 84 87 212 260 86 57 47 22

11 11 14 17 7 13 15 4 6 28 12 7 4 18 5 23 18 10 10

7 4 10 8 4 7 15

233 Torpare

30 41 31 17 37 29 41 92 62 17 15

1 Därav 28 landsfiskaler. - Den del av länet, inom vilken den norrländska arrendelagen ej äger giltighet. Därav 14 landsfiskaler.

3 Enligt ovanstående hava 1 979 kommunalnämnder inkommit med besvarade formulär. Då inom området ifråga vid tiden för undersökningen funnos 2 124 egentliga landskommuner hava alltså från 93.2 % av hela antalet kommunalnämnder inkommit formulär. Från åtskilliga av de kommuner, varifrån formulär icke ingått, har upplysts, att inom kommunen jordarrende antingen icke alls förekomme eller också icke utgjordes av sådant arrende, varom i formuläret vore fråga Några kommunalnämnder hava meddelat, att då de inom kommunen befintliga arrendena endast vore några smärre arrenden, tillhörande mindre enskilda jordägare, kommunalnämnderna på den grund ansett det obehövligt besvara formulären. Ett fåtal kommuner har slutligen, enligt insända protokollsutdrag, utan angivande av någon motivering beslutat icke besvara frågeformulären. Från några kommuner har ej ingått något meddelande om anledningen till att frågeformulären lämnats obesvarade. I allmänhet hava kommunalnämnderna beaktat det av kommissionen framställda önskemålet att till nämndernas egna utlåtanden foga protokoll över de sammanträden, på vilka frågeformuläret behandlats. Då att döma av dessa oftast mycket kortfattade protokoll i regel ingen meningsskiljaktighet synes hava rått bland nämndens ledamöter ifråga om utlåtandets innehåll, är mycket sällsynt, att det avgivits några särskilda yttranden, innefattande avvikande mening. Protokollen uppgiva ofta, vilka av nämndens ledamöter deltagit i ärendets behandling. Härvid angives i många fall ej endast namnet utan även vederbörande ledamots yrke eller titel, varav framgår att nämndens ledamöter i allmänhet utgjorts av jordägare. Ganska sällan synes någon arrendator eller torpare varit ledamot av kommunalnämnden.

3 I regel omtalas i protokollen, att frågeformulär i enlighet med kommissionens anmodan överlämnats till representanter för arrendators- och torparklassen inom kommunen. Det framhålles emellertid oftast, att det varit synnerligen svårt att återfå några av nämnda personer ifyllda formulär. Någon upplysning om, huruvida detta berott på bristande intresse hos vederbörande eller på andra orsaker, meddelas icke. På grund av denna ringa anslutning till enquéten från arrende tagarnas sida är det mer sällan, som något av en arrendator eller torpare ifyllt formulär åtföljt en kommunalnämnds yttrande. Enligt ovan anförda sammanställning har ej heller ingått mer än 233 av arrendatorer och 147 av torpare avgivna formulär eller sammanlagt 380 stycken. En stor del av dessa formulär utgöra emellertid, vart och ett, ett gemensamt yttrande för till vederbörande kommun hörande medlemmar av arrendators- och torpareklassen. Ett 70-tal av ifrågavarande formulär hava nämligen avgivits av de särskilda avdelningarna av Sveriges lantarbetareförbund, och av återstoden utgör ett stort antal de uttalanden, som beslutats å de av kommunalnämnderna anordnade allmänna sammanträdena med arrendatorer och torpare inom respektive kommuner. I enlighet med kommissionens ovan omnämnda anmodan synas, såvitt protokollen giva vid ohanden, dylika sammanträden hava hållits i' en tämligen stor utsträckning. A sina håll synas de hava varit mycket talrikt besökta. Från många kommuner meddelas emellertid, att de utlysta sammanträden måst inställas på grund av alltför ringa eller ingen tillslutning från arrendetagarnas sida. Inom ett stort antal kommuner hava dylika sammanträden av olika skäl icke utlysts. Sålunda framhålles det exempelvis av åtskilliga kommunalnämndsordförande, att det ansetts onödigt utlysa sammanträde, antingen emedan nämndens ledamöter själva mycket väl kände till det i formuläret berörda ämnet eller därför, att det vore sannolikt att ingen av de kallade skulle infinna sig. De i sammanställningen härovan såsom »andra uppgiftslämnare» betecknade personerna utgöras till stor del av enskilda jordägare och bolag. Ur rent kvantitativ synpunkt torde primärmaterialet, som enligt samman- Prim&maställningen härovan utgöres av mer än 2 600 frågeformulär och 700 kontrakts- teriaiets exemplar, få anses fullt tillfredsställande. beskaöenhet Med hänsyn till önskvärdheten att båda de av ämnet direkt berörda kate' gorierna, jordägarna och arrendetagarna, borde vara tillräckligt talrikt företrädda i enquéten, lider emellertid materialet till den del, det består av frågeformulär, av en stor ojämnhet, i det jordägaresidan representeras av synnerligen talrika uttalanden, medan arrendators- och torparklassen är mycket svagt företrädd. Som den ovan anförda tabellen ger vid handen, utgöras nämligen frågeformulären till den ojämförligt största delen eller till 75 % av formulär avgivna av kommunalnämnderna, vilka efter vad förut sagts, huvudsakligast synas utgöras av självägande jordbrukare. I varje fall torde arrendatorerna och torparna vara utan all jämförelse mindre företrädda i dessa nämnder än den besuttna jordbrukarklassen. Då det i frågeformuläret avhandlade ämnet är av sådan beskaffenhet, att det i många avseenden måste te sig ganska annorlunda, alltefter uppgiftslämnarna äro jordägare eller arrendetagare, är givet, att under sådana förhållanden kommunalnämndernas uttalanden, även om dessa nämnder, som ju alltid måste förutsättas, sökt objektivt och opartiskt besvara frågorna, måste i stort sett grunda sig mer på jordägarnas än arrendetagarnas sätt att se de i enquéten behandlade frågorna. Lägger man härtill, att bland uttalandena från gruppen »Övriga

4 uppgiftslämnare», vilka uttalanden utgöra omkring 10 % av samtliga, åtminstone hälften torde avgivits av jordägare, så kommer den del av primärmaterialet, som utgöres av frågeformulär, att till 4/s bestå av från jordägarehåll utgånget primärmaterial. Härom vore mindre att säga, därest de i och för sig icke fåtaliga, nära 400 st., från arrendatorer och torpare ingångna formulären kunnat i någon större utsträckning utnyttjas för det avsedda ändamålet. Beklagligtvis har det emellertid varit endast ett fåtal av dessa, som innehållit några mer utförliga upplysningar eller i vilka eljest gjorts några närmare uttalanden i de till de olika frågorna hörande ämnena. Innehållet i de av arrendatorerna och torparna avgivna frågeformulären har i stället i de flesta fall varit mycket torftigt och i regel inskränkt sig till ett »ja» eller ett »nej», där vissa frågor ej lämnats alldeles obesvarade, och överhuvudtaget vill det synas, som om besvarandet av enquétens många frågor varit en uppgift, som, förklarligt nog, överstigit dessa med dylikt bestyr föga förtrogna personers förmåga. Det från arrendetagarnas sida presterade primärmaterial, som kunnat komma till någon användning, måste fördenskull anses alldeles otillräckligt, trots att det finnes ej så få av arrendatorer eller torpare avgivna formulär, som utgöra undantag från vad här sagts och som lämnat synnerligen ingående och intressanta upplysningar. Vad åter angår de av kommunalnämnderna och gruppen »övriga uppgiftslämnare» avgivna frågeformulären, kan som allmänt omdöme sägas, att de i stort sett besvarats ganska utförligt och, ofta nog, med tydligt intresse för ämnet. Jämför man emellertid här ifrågavarande formulär med de frågeformulär angående bondjords försäljning under de senaste åren till bolag och enskilda spekulanter, vilka formulär tidigare utsänts av kommissionen och som finnas bearbetade i »Jordkommissionens betänkanden Del III», kan det ej förnekas, att formulären om bondjordens försäljning, i fråga om den utförlighet och det intresse med vilka de besvarats, äro avgjort överlägsna här behandlade frågeformulär. Alldeles särskilt gäller detta kommunalnämndernas formulär. Det är ej svårt att se, att frågan om övergången av den jordbruksidkande befolkningens jord till icke-jordbrukare och de därav uppkommande vådorna för såväl jord och skog som den självägande bondestammens bestånd legat nämnda myndigheter mer om hjärtat än frågan om de med jordlegan förenade förhållandena. Den härovan berörda omständigheten, att den ena av de båda parter, som direkt beröras av de med jordlegan förenade förhållandena, är så ytterst svagt representerad i de ingångna frågeformulären, skulle givetvis i hög grad minskat värdet av undersökningen, därest för denna stått till buds ett endast av frågeformulären bestående primärmaterial. Som förut nämnts, ingå emellertid i detta jämväl mer än 700 formulär eller avskrifter till arrende- och torpkontrakt. Dessa avse alla slags arrendebruk och härröra från områdets alla län, med undantag av Gottlands, inom vilket län jordarrendet har en mycket ringa förekomst. Tillgången till dylika kontrakt, som till skillnad från frågeformulären äro helt och hållet neutrala dokument, har i allra högsta grad stärkt primärmaterialets värde, i ett stort antal punkter på ett synnerligen lyckligt sätt kompletterat frågeformulären och fört fram synpunkter, som i sagda formulär icke kommit till synes. PrimärAv orsaker, som nu sagts, har i all den utsträckning, som så kunnat ske, materialets v id utarbetandet av här efterföljande framställning kontraktexemplaren fått bearbet- utgöra det huvudsakligaste och förnämsta källmaterialet K ning.

_ 1

Gäller särskilt frågorna 5—15.

5 En stor del av de i formulären ingående frågorna äro emellertid av sådan natur, att beträffande dem några upplysningar icke kunnat hämtas ur kontrakten. För sådana frågor har framställningen fått grunda sig uteslutande på formulären l . Huvudvikten har därvid fästs vid uttalanden från sådana uppgiftslämnare om vilka man fått det intrycket, att de, med intresse för ämnet, sökt med noggrannhet och fullständighet, utan att offra åt överdrifter vare sig i den ena eller andra riktningen, besvara de framställda frågorna. Särskilt uppmärksamhet har ägnats de uppgifter, som lämnats av personer, som icke tillhört någondera av de av jordlegoförhållandena direkt berörda kategorierna. Enär i »Jordkommissionens betänkande Del II. Statistiska utredningar angående den svenska jordens fördelning på olika slag av ägare och brukare, verkställda av statistiska centralbyrån» finnas uppgifter om förekomsten av jordbruksarrenden samt dessas fördelning i storleksgrupper, hava frågorna 1 och 2, avseende samma uppgifter, icke blivit föremål för bearbetning. Den i förevarande framställning i de två första kapitlen (sid. 6—28) lämnade statistiska redogörelsen grundar sig i stället huvudsakligast på uppgifter hämtade ur eller utarbetade efter sagda publikation. Då i denna finnas uppgifter jämväl om statens och de ecklesiastika boställenas arrenden, har i den statistiska redogörelsen även dessa arrenden medtagits, ehuru såsom förut sagts, framställningen i övrigt icke avser dylika arrenden. De i framställningen här och var återgivna uttalandena äro, så när som på stavning och interpunktering, i allmänhet ordagrant återgivna; dock hava understundom, där så befunnits nödigt för sammanhanget, smärre formella ändringar företagits. I de fall, där vissa personer, företag eller egendomar namngivits i svaren, hava i allmänhet dessa namn ej återgivits i citaten.

1 Frågorna 3, 4 samt 16—21.

1. Förekomsten av jordbruksarrenden. Översikt av jordbruksarrendenas utveckling under det senaste årtiondet. 1919 års Arrende av jord förekommer inom den i förevarande framställning avsedda areaiinven- del av riket, i en mycket stor utsträckning. Enligt den arealinventering av tering, ^en odlade jorden, som ägde rum den 1 juni 1919, uppgår nämligen arealen av den på arrende upplåtna jorden inom sagda del av riket till, i runt tal, 919 000 hektar motsvarande 27.6 % av hela arealen odlad jord inom området i fråga. Mer än en fjärdedel av hela åkerarealen är alltså arrendejord. Med hänsyn till antalet brukningsdelar är proportionen likartad, i det av samtliga jordbruk inom södra och mellersta Sverige i runt tal 85 000 eller 26.o % av samtliga brukningsdelar äro utarrenderade. Vart fjärde jordbruk brukas således av arrendator eller torpare. Jämförelse Även om uppgifterna från yrkesräkningarna om antalet arrendatorer och med 1910 torpare och de vid 1919 års statistiska undersökning erhållna uppgifterna om års yrkes- a n talet utarrenderade brukningsdelar icke äro fullt jämförbara, synas dessa ra nmg ' uppgifter dock kunna komma till användning för att erhålla en föreställning om, huruvida inom berörda del av riket arrendatorerna och torparna ökats eller minskats under det sista årtiondet. Här nedan hava därför sammanställts siffrorna från 1910 års yrkesräkning och den statistiska undersökningen av år 1919. Jämförelse mellan uppgifterna om antalet arrendatorer och torpare vid folkräkningen 1910 och uppgifterna om antalet utarrenderade brukningsdelar vid arealinventeringen 1919. Antal ar- Utarrenrendatorer derade L ä n och torpare bruknings1910 delar 1919 76 Stockholms stad 13 Stockholms län .. 4 303 4 401 Uppsala 3 592 > .. 2881 Södermanlands 5 758 :> .. 5 731 Östergötlands .. 8 747 8 586 Jönköpings 3 974 » .. 4 737 T) Kronobergs .. 4 292 3 336 4 425 Kalmar » .. 5171 148 506 Gottlands 2 501 Blekinge .. 3 316 > .. 5 948 4 492 Kristianstads 1

Beräknad siffra.

Antal arUtarrenrendatorer derade ocli torpare bruknings1910 delar 1919 5 495 län... 5 218 Malmöhus Hallands » ... 3 440 2 989 Göteborgs o. Bohus » ... 4 153 3 709 Älvsborgs » ... 8 099 7 337 Skaraborgs » ... 7 525 7 619 Värmlands > ... 4 921 6 563 Örebro : ... 4 942 5 721 Västmanlands » ... 3 022 2 974 Kopparbergs » 1 sydöstra delen. 1 200 1 367 85 421 Hela området 87 807 Län

7 Siffrorna i sammanställningen härovan giva vid handen, att antalet arrendatorer och torpare inom området i sin helhet skulle minskats med omkring 2 400. Emellertid har utvecklingen varit ganska olikartad inom områdets olika delar. Inom åtskilliga län kan nämligen konstateras en ökning av antalet arrendatorer och torpare, medan inom andra län föreligger en stark minskning i nämnda antal. Särskilt inom Uppsala, Värmlands och Örebro län har ökningen varit avsevärd. I den sydligare delen av riket har däremot i flertalet län försiggått en avsevärd minskning i antalet arrendatorer och torpare. Anledningen till denna olikhet i utvecklingen må här något beröras. Vad då först angår minskningen under det senaste årtiondet inom de syd- Torpar ligare länen av riket, så torde denna kunna förklaras därigenom, att den klassens under 1860-talet inträdda minskning i antalet torpare, som sedermera vid tillbakagang varje yrkesräkning kunnat konstateras såsom alltjämt fortgående, fortfarande ' är för handen. Denna minskning bestyrkes jämväl av talrika utsagor från här förevarande utredning. I synnerhet gäller detta de län eller länsdelar, som tillhöra det sydsvenska höglandet, inom vilket under en tidigare period antalet torp varit synnerligen stort. Under de senaste årtiondena hava dessa försvunnit i tusental, antingen därigenom att torpen nedlagts eller att dessa friköpts av sina brukare. Den tillbakagång av torpareklassen, som försiggått under de senaste årtiondena inom rikets sydligare delar, har, som vid tidigare undersökningar i förevarande fråga konstaterats, icke förekommit med samma styrka inom Mälardalens provinser. Utvecklingen där synes nämligen, åtminstone tidvis, varit stationär, med varken ökning eller minskning i antalet torpare. Att under sådana förhållanden en ökning i antalet förekommit inom dessa provinser under det sista årtiondet, torde vara helt förklarligt, då man tager hänsyn till de omfattande jordförvärv, som under nämnda period därstädes gjorts av industri- och trävarubolag, varigenom den självägande jordbrukareklassen i stor omfattning ersatts med bolagsarrendatorer. Den i tabellen härovan angivna ökningen för Värmlands län torde likaledes kunna förklaras genom de under det sista årtiondet inom länet för industriens räkning gjorda förvärven av bondjord *.

Arrendejordens omfattning samt antalet utarrenderade brukningsdelar. Som i det föregående omnämnts, utgör den på arrende upplåtna jorden en jon}ens anmycket stor del, nämligen 27.6 % eller mer än en fjärdedel av hela arealen del av kela odlad jord inom här ifrågavarande område av riket. Denna proportion arealen erbjuder emellertid starka avvikelser inom områdets särskilda delar, såväl i odlad ^ordden ena som den andra riktningen. Detta framgår av nedanstående sammanställning, i vilken länen ordnats med hänsyn till den andel, arrendejorden utgör av hela den odlade jorden inom varje län. 1 För tiden före år 1910 jfr angående här relaterade förhållanden Wohlin, Nils, Torpare-, backstugu- och inhyscsklassema. Emigrationsutreduingen Bilaga XI, 1908 samt Betänkande angående torpare kläs sens tillbakagång 1911.

8 Stockholms stad Östergötlands Södermanlands Stockholms Uppsala Malmöhus Västmanlands Skaraborgs Kalmar Örebro Kristianstads

län » » » » » » » » >

Utarrenderad åkerareal i % av hela åkerarealen 73.6 44.6 44.2 39.1 39.0 36.3 28.1 27.8 24.9 23.1 22.5

Jönköpings län Hallands » Göteborgs o. Bohus » Älvsborgs » Värmlands » Kronobergs » Kopparbergs :> sydöstra delen Blekinge :> Gottlands >

Utarrenderad åkerareal i % av hela åkerarealen 21.1 19.2 17.9 17.7 17.7 16.4

Hela området

12.9 12.3 5.7

27.6 Främst bland länen kommer i ovanstående sammanställning Östergötlands län samt därefter tre av Mälarlänen, Södermanlands, Stockholms och Uppsala län med omkring 40 % av åkerarealen utarrenderad, och Malmöhus län med en något lägre siffra. I ordningen därefter följer åter ett av Mälarlänen, Västmanlands län, där motsvarande siffra utgör 28. Efter detta sistnämnda län komma Skaraborgs och Kalmar län samt slutligen det femte av de län, som åtminstone till någon del tillhöra Mälardalen, nämligen Örebro län. Inom de återstående länen är åkerjorden i mycket ringa utsträckning utarrenderad. Sin minsta relativa utbredning har arrendejorden i Blekinge och Gottlands län. Enligt ovanstående är utarrendering av jord sålunda vanligast inom de delar av riket, som äro att räkna till rikets egentliga jordbruksbygder, nämligen Mälarlänen, Östergötlands, Malmöhus och Skaraborgs län. Inom några län finnas emellertid vissa områden, som, ehuru de i jordbrukshänseende äro mindre framträdande, kännetecknas av en relativt större förekomst av arrendejord än de delar av dessa län, som äro av naturförhållandena mera gynnsamt rustade för jordbruksnäringen. Detta är fallet med Östergötlands, Kalmar, Värmlands, Örebro och Västmanlands län. Inom dessa län är nämligen en proportionsvis avsevärt större del av åkerarealen utarrenderad inom länens skogsbygder än å slättbygderna. Anledningen till den inom nämnda län starka förekomsten av arrendejord inom skogsbygderna är att söka däri, att jorden i dessa bygder i en alldeles särskild stor utsträckning tillhör sådana jordägare, bolag och enskilda industriidkare, vilka i regel utarrendera så gott som all dem tillhörig åkerjord. Antal I det föregående (sid. 6) har för de särskilda länen anförts antalet utarrenden : arrenderade brukningsdelar. Huru stor andel dessa utgöra av samtliga brukförhållande till ningsdelar inom de särskilda länen, framgår av nedanstående sammanställsamtliga ning, i vilken länen ordnats alltefter den relativa talrikheten av arrenden. jordbruk. Beträffande ordningsföljden mellan länen överensstämmer sammanställningen här nedan i stort sett ganska nära med den närmast förut återgivna sammanställningen angående den utarrenderade åkerarealen.

9 Stockholms stad Södermanlands Östergötlands Uppsala Stockholms Örebro Västmanlands Skaraborgs Kalmar Blekinge Malmöhus

län » » » » » > > » >

Utarrenderade brukningsdelar i % av samtliga 64.4 51.4 48.6 40.4 38.6 30.7 30.0 27. S 25.2 24.5 23.0

Värmlands län Älvsborgs » Göteborgs o. Bohus » Hallands » Jönköpings » Kristianstads » Kronobergs » Kopparbergs » sydöstra delen Gottlands »

Utarrenderade brukningsdelar i % av samtliga 22.9 22.6 22.1 20.5 20.2 18.3 18.1 16.7 6.7

Hela området

26.0 Som siffrorna här ovan utvisa, äro Mälarlänen samt Östergötlands län de trakter, där arrendebruk äro vanligast, i det att varannan eller var tredje brukningsdel brukas av arrendatorer eller torpare. I övriga delar av här berörda del av riket äro utarrenderade jordbruk proportionsvis mindre vanliga. En översikt över de utarrenderade brukningsdelarnas medelareal inom de Arrendeolika länen lämnas i nedanstående sammanställning, i vilken länen ordnats gårdarnas medelareal efter medeltalens storlek.

odlad jord.

Stockholms stad Malmöhus Uppsala Västmanlands Stockholms Södermanlands Östergötlands Kristianstads Skaraborgs Kalmar Hallands

län » » » » » » » » »

Medelstorlek har för utarrenderade brukningsdelar 24.2 23.1 16.8 15.6 14.4 14.0 13.5 ]2.5 12.3 H.l 9.5

Gottlands län Jönköpings » Örebro » Kopparbergs » sydöstra delen Älvsborgs » Värmlands » Kronobergs » Göteborgs o. Bohus » Blekinge »

Hela området

Medelstorlek har för utarrenderade brukningsdelar 8.6 7,4 6.6 6.1 5.3 5.3 5.0 4.8 3.1

10.8 Främst bland länen kommer i ovanstående sammanställning Malmöhus län. Därefter följa fyra av Mälarlänen och efter dessa de övriga i jordbrukshänseende mer betydands länen. Den minsta medelarealen per brukningsdel uppvisa de län, som till större delen tillhöra de sydsvenska, resp. nordsvenska höglandet. Medelarealen för de utarrenderade jordbruken växlar sålunda alltefter de olikartade naturförhållandena. Ovan anförda uppgifter om medelarealen per utarrenderad brukningsdel äro Fördelning emellertid synnerligen schematiska. Någon föreställning om, huru stor areal på storieks"äkerjord i allmänhet hör till en arrendegård, lämna dessa medeltal givet- gruPPervis icke. Genom en uppdelning av de utarrenderade jordbruken på vissa storleksgrupper, motsvarande de inom södra och mellersta Sverige gängse olika huvudtyperna av jordbruksföretag, erhålles däremot en närmare inblick i arrendejordbrukens karaktär med hänsyn till åkerarealens omfattning. Dessa storleksgrupper, fyra till antalet, benämnas här nedan

10 Lägenheter Småbruk Bondgårdar Herrgårdar

med 0.26— 2 hektar åker » 2—10 » » 10—50 » » » över 50 » »

Av nedanstående sammanställning framgår, huru de utarrenderade jordbruken med hänsyn till antal brukningsdelar och jordareal fördela sig på ovannämnda fyra grupper. Arrendejordbruk Den utarrenderade i % av samtliga åkerarealen arrendejordbruk hektar % 27 679 32.4 31701 3.5 34 790 40.7 176 606 19.2 20 079 23.5 438 378 47.7 2 873 3.4 272 264 29.0 Antal

Lägenbeter. 0.2 6— 2 hektar åker Småbruk, 2-10 » » Bondgårdar. 10-50 » > Herrgårdar, över 50 > >

Summa 85 421

918 949

100.0 Det övervägande flertalet, eller nära tre fjärdedelar av samtliga utarrenderade brukningsdelar, utgöres sålunda av småbruk och lägenheter. Återstoden består till sin största del av bondgårdar. Av den utarrenderade åkerjorden kommer nära hälften på de utarrenderade bondgårdarna samt nära en tredjedel på de arrendebruk, som räknas till herrgårdarnas grupp. Trots sitt stora antal betyda lägenheterna och småbruken sålunda ganska litet med hänsyn till den på dem kommande andelen av den odlade jorden. De i sammanställningen anförda siffrorna för åkerarealens fördelning på de fyra storleksgrupperna, giva sålunda en antydan om den skillnad, som i ekonomiskt och socialt hänseende måste förefinnas mellan å ena sidan brukarna av lägenheterna och småbruken och å andra sidan arrendatorerna till bondgårdarna och herrgårdarna. Frekvensen En fråga, som ligger nära till hands i detta sammanhang, är, huruvida någon av arrende- s ärskild storleksgrupp bland jordbruken kännetecknas mer av arrendejordbruk br U k d e oiiic°a m ä n övriga storleksgrupper. Nedanstående siffror lämna en inblick härutinnan. storleksgrupperna.

Lägenheter, högst 2 hektar Småbruk, 2—10 » Bondgårdar, 10—50 Herrgårdar, över 50 »

Samtliga jordbruk

Antal utarrenderade jordbruk i % av samtliga jordbruk 32'7 22.7 24.3 36.9

26.0 Enligt här anförda siffror äro småbruken och därnäst bondgårdarna^ proportionsvis i mindre omfattning föremål för utarrendering än de två övriga storleksgrupperna. Av dessa kännetecknas särskilt herrgårdarna för en hög procentsiffra för utarrenderade jordbruk. Ungefär var tredje herrgård är nämligen enligt siffrorna härovan utarrenderad. Huru inom de särskilda länen de utarrenderade brukningsdelarna fördela sig på de olika storleksgrupperna, utvisar nedanstående sammanställning.

11 De utarrenderade brukningsdelarna fördelade på olika storleksgrupper 1919. Antal brukningsdelar med en areal av Län

i Stockholms stad Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Kronobergs Kalmar |Gottlands SBlekinge Kristianstads

> » » » >

Hallands > Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro > ... Västmanlands > Kopparbergs » (sydöstra delen)

Hela området

0.26—2

2.01—10

hektar

hektar

9.0 97?i

922 1164 2 065 1092 1380 858 249 1794 1519 1002 985 2 151 3 403 1353 2 954 2 447 808

i

10.01—50 j hektar

9Z. 1 743

Över 50 hektar

18 1436 1454 1807 2 619 795 344 1152 96 135 1112 2 524 604 380 799 2 188 583 809 1002

997 2 503 3 468 2 047 1592 2 274 155 563 1688 1475 1324 1 151 3 069 3 796 2 958 2 379 982

11 247 219 284 434 40 20 141 6 9 173 494 76 27 66 282 68 86 182

Summa brukningsdelar

76 4 401 3 592 5 758 8 586 3 974 3 336 4 425 506 2 501 4 492 5 495 2 989 3 709 7 337 7 619 6 563 5 721 2 974

27 679

34 790

2 873

85 421

|

Då emellertid uppgifterna om arrendegårdarnas procentiska fördelning på olika storleksgrupper giva en bättre föreställning om arrendatorsklassens sammansättning inom de olika länen än i sammanställningen här ovan anförda siffror, må här jämväl anföras de mot dessa siffror svarande relativa talen, d. v. s. huru många procent av samtliga utarrenderade brukningsdelar inom varje län kommer på var och en av de olika storleksgrupperna. Vad då först angår de två storleksgrupper, till vilka hänförts jordbruken Lägenheter och med en mindre åkerareal, nämligen lägenheterna och småbruken, utvisar nedanstående sammanställning den relativa förekomsten av brukningsdelar, som småbrnk tillhöra dessa grupper. För överskådlighetens skull hava länen ordnats alltefter den relativa talrikheten av jordbruk av nu nämnt slag inom varje län. Av samtliga utarrenderade jordbruk inom resp. län utgjorde: Lägenheterna och småbruken tillsammans Blekinge län Värmlands » Kronobergs » Göteborgs och Bohus r. Älvsborgs » Örebro Kopparbergs län sydöstra delen. Gottlands län Jönköpings > Hallands > Kalmar >

Lägenheterna

Småbruken

%

%

%

94.2 90.1 89.1 89.0 88.2 84.4 83.2 79. s 79.0 77.S 70.8

71.7 45.0 41.4 58.0 46.4 42.8 39.2 49.1 27.5 33.0 19.4

22.6 45.1 47.7 31.0 41.8 41.6 44.0 30.7 51.5 44.3 51.4

12 Lägenheterna och småbruken tillsammans Kristianstads Skaraborgs Östergötlands Södermanlands Stockholms Stockholms stad Västmanlands Uppsala Malmöhus

Hela området

län. > . » . » . » . län. » . » .

Lägenheterna

Småbruken

%

%

%

71.4 67.6 64.5 63.7

33.8 17.8 24.1 20.2 22.2 28.9 27.2 25.7 18.3 32 4

37.6 49.8 40.4 43.5 39.6 32.9 33.0 27.7 26.9 40.7

61.s 61.8 60.2 53.4 45.2

73l

Som siffrorna härovan giva vid handen, bestå de utarrenderade jordbruken inom samtliga län, på ett undantag när, nämligen Malmöhus län, till den övervägande delen av småbruk och lägenheter. Särskilt talrika äro dylika jordbruk inom vissa av de sydliga länen samt inom Värmlands och Örebro län. Inom Skaraborgs och Östergötlands län samt inom Mälarlänen, utom, som nämnt, Örebro län, förekomma däremot, vid sidan av lägenheterna och småbruken, även bondgårdar och herrgårdar i en ganska stor utsträckning, i det att ungefär vart tredje arrendebruk har en åkerareal av mer än 10 hektar. Inom Uppsala län äro dock förhållandena närmast att jämföra med dem i Malmöhus län, där endast 45.2 % av samtliga jordbruk utgöres av småbruk eller lägenheter. För Uppsala län är nämligen motsvarande siffra 53.4. Torpens Då de arrendejordbruk, som gå under benämningen torp, till sitt stora flertal olikartade torde utgöras av lägenheter och småbruk, giva de i sammanställningen härovan förekomst, anförda siffrorna en antydan om, i vilka län torparklassen utgör någon mer betydande del. De torprikaste trakterna äro enligt dessa siffror vissa av de sydligare länen samt Örebro och Värmlands län, medan inom rikets storbruksbygder torpen däremot förekomma i en avsevärt mindre utsträckning. Typiska I s * s t a n f ö r a , a sammanställning har jämväl angivits, hur stor del de utarrenlägenhets- derade lägenheterna resp. småbruken, var för sig utgöra av samtliga jordoch små- bruksarrenden inom länen. Inom två län, Blekinge län samt Göteborgs och torpsbyg- Bohus län, bestå avsevärt mer än hälften av alla jordbruksarrenden av lägender " heter. Vad det förstnämnda länet angår, uppgår procentsiffran till ej mindre än 71.7. För Göteborgs och Bohus län är motsvarande siffra 58.o. Ayen inom åtskilliga andra av de sydliga länen förekomma lägenheter talrikt, nämligen inom de övriga län, som helt eller delvis tillhöra det sydsvenska höglandet. Inom de egentliga jordbrukslänen i Sydsverige äro lägenheterna däremot mer sällsynt förekommande. I de län, som räknas till Mellan-Sverige, förefinnas lägenheterna likaledes sparsamt inom de i agrariskt hänseende mer framträdande länen. Däremot äro lägenheterna talrika i vissa delar av Örebro län, samt i Värmlands län och i här ifrågavarande del av Kopparbergs län. Lägenheter Till den övervägande delen torde inom de sydsvenska länen samt inom å ofri Värmlands län lägenheterna, efter vad som meddelats i frågeformulären från grund. d e g s a l ä D j utgöras av små jordtorp, å vilka där befintliga byggnader ägas av torparen och för vilka arrendetiden är bestämd till 49 år eller torparens livstid. De statistiska uppgifterna från ifrågavarande län upptaga också ett ovanligt stort antal lägenheter med en areal av högst 1 hektar. Dessa lägenheter torde huvudsakligast utgöras av de i frågeformulären omnämnda lägen-

13 heterna med egna hus å annans grund. Främst kommer härvidlag Blekinge län, inom vilket ej mindre än 44.7 % av samtliga jordarrenden hava en åkerareal på högst 1 hektar. De övriga län inom vilka motsvarande procentsiffra är mer avsevärda äro följande. Göteborgs och B o h u s l ä n Gottlands » Värmlands •:> Örebro »

29.6 29.2 21.7 21.5

Älvsborgs Kronobergs Kristianstads Hallands

län

» > .... »

19.7 19.2 19.1 15.3

Som ovan anförts bestå jordbruksarrendena till betydligt större omfattning oBondav medelstora och större jordbruk i de egentliga jordbruksbygderna, än vad jf rda f ° ch fallet är i delar av här ifrågavarande område, där jordbruket spelar en mindre e r r g a r d a r ' framträdande roll. Skåneslätten, Östgötaslätten samt Mälardalen kännetecknas därför av ett stort antal utarrenderade bondgårdar och herrgårdar. Liknande förhållande råder inom de mer bördiga delarna av Skaraborgs och Kalmar län. Den största storleksgruppen, herrgårdarna, är talrikast representerad i Malmöhus län med nära 500 arrendatorer till brukningsdelar å mer än 50 har odlad jord, därnäst kommer Östergötlands län med över 400 dylika arrendatorer. I Mälarlänen samt i Skaraborgs län uppgår antalet till mellan 200 och 300 i varje län. Herrgårdsarrendenas olika talrikhet i jämförelse med andra arrenden i de län, där storbruksarrendena ha någon större betydenhet framgår av nedanstående översikt. Av samtliga utarrenderade jordbruk utgöra de utarrenderade herrgårdarna i Malmöhus Uppsala Västmanlands Stockholms Östergötlands

län. 6.1 6.1 5.6 5.0

Södermanlands län Kristianstads » Skaraborgs » Kalmar » Hallands »

4.9 3.0 3.7 3.2 2.5

Inom övriga län uppgår motsvarande siffra ingenstädes till mer än något över 1 %. I det föregående har anmärkts, att, om man tar hänsyn till området i sin Den ojämna helhet, det är proportionsvis vanligare, att herrgårdar samt därnäst lägenheter fördelav utarrenderas än bondgårdar och småbruk, ett förhållande, som belysts med ningen arrendesiffror, angivande fördelningen mellan å ena sidan av ägarna själva och å bruken på andra sidan till arrendatorer upplåtna jordbruk. I stort sett äro dessa siffror vissa stortypiska även för de särskilda länen. Inom några län äro emellertid avvikel- leksgrupinom serna från de för området i sin helhet angivna siffrorna så avsevärda, att per åtskilliga förhållandena i dessa län torde förtjäna ett särskilt omnämnande. län. Inom Blekinge, ^ Värmlands och Örebro län äro sålunda de jordbruk, som tillhöra de två mindre storleksgrupperna, lägenheterna och småbruken, i en proportionsvis mycket större omfattning utarrenderade än jordbruken inom de två övriga, större storleksgrupperna. Detta framgår av nedanstående siffror.

Lägenheter Småbruk Bondgårdar Herrgårdar..

Utarrenderade jordbruk i % av samtliga jordbruk inom de olika storleksgrupperna Blekinge län Värmlands län Örebro län 45.5 30.3 35.9 12.3 20.6 32.3 8.3 13.6 19.8 12.7 19.2 23.5

14 Inom Blekinge län är sålunda nära nog varannan och inom Värmlands och Örebro län ungefär var tredje jordbrukslägenhet utarrenderad, medan däremot de större brukningsdelarna i mycket stor utsträckning brukas av självägande. Arrendators- och torparklassen inom dessa tre län äro alltså, i jämförelse med övriga län, i en oproportionerligt stor omfattning hänvisad till de minsta jordbruken. Kristianstads och Malmöhus län förete däremot en alldeles motsatt bild i här förevarande avseende, i det att inom dessa län det större jordbruket är avsevärt mer upplåtet på arrende än det mindre och medelstora jordbruket, såsom framgår av nedanstående siffror.

Lägenheter Småbruk Bondgårdar Herrgårdar

•

Utarrenderade jordbruk i % av samtliga jordbruk inom de olika storleksgrupperna Kristianstads län Malmöhus län 26.4 16.7 14.4 17.6 16.7 29.7 39.0 49.0

Särskilt anmärkningsvärda äro de härovan för Malmöhus län anförda siffrorna. Enligt dessa är varannan herrgård inom länet utarrenderad. Jämväl i fråga om bondgårdarna är förekomsten av arrende avsevärd. Inom de två lägsta storleksgrupperna äro arrendegårdarna däremot mycket svagt representerade.

II.

Arrendejordbrukens fördelning på olika slag av ägare. Översikt för hela området.

Arrendejordbrukens fördelning på olika slag av ägare enligt arealinven- Olika slag av ä a r e teringen år 1919 framgår av nedanstående sammanställning. £ A\ital utarrenderade jordbruksfastigheter st. % Staten 6201 7.8 Ecklesiastika boställen 5 589 6.5 Kommuner 2144 2.5 Stiftelser och ideella föreningar 1179 1.4 Bolag och ekonomiska föreningar 16056 18.8 Fideikommiss 7 057 8.2 Större enskilda jordägare* 12 877 15.1 Mindre » » 34318 40.2

Summa 85 421

lOO.o

Areal utarrenderad åkerjord hektar % 100 540 10.9 89 279 9.7 22056 2.4 22 939 2.5

Medelareal per brukningsdel hektar 16.2 16.0 10.3 19.5

104351 112 503 168130 299 151

11.4 12.2 18 3 32.G

6.5 15.9 13 i 8.7

918 949

loäo

lÖTs

Av här ovan anförda olika ägaregrupper kunna de fyra grupperna, staten, ecklesiastika boställen, kommuner, stiftelser och ideella föreningar, betraktas som en stor huvudgrupp, samhället i mer vidsträckt mening. Enligt ovan anförda siffror kommer på denna huvudgrupp 25.5 % av hela arealen utarrenderad åkerjord samt 17.7 % av samtliga arrendejordbruk. Medelarealen för dessa jordbruk utgör 15.5 hektar, således betydligt mer än medelarealen för samtliga arrendejordbruk inom området. De tre ägaregrupperna bolag (och ekonomiska föreningar), fideikommiss samt större enskilda jordägare kunna, med avseende å arrendeförhållandena å dessa jordägares arrendegårdar, såsom längre fram närmare skall redogöras för, jämväl betraktas som en stor huvudgrupp, här kallad bolag och godsägare. Enligt sammanställningen härovan kommer på denna huvudgrupp 41.9 % av arrendejorden samt 42. i av samtliga brukningsdelar. Medelarealen för dessa jordbruk utgör 10.7 hektar, således betydligt lägre än för den förutnämnda huvudgruppen. Denna skillnad är dock att tillskriva den för bolagsarrendena synnerligen ringa medelarealen 6.5 hektar. För de två grupperna fideikommiss och större enskilda jordägare är medelarealen, som framgår av sammanställningen härovan, 15.9 resp. 13. i hektar. De mindre enskilda jordägarna bilda den tredje huvudgruppen. På den kommer 32.6 % av arrendejorden samt 40.2 % av brukningsdelarna. I jämförelse med de övriga två huvudgrupperna hava de av de mindre jordägarna utarrenderade jordbruken den minsta medelarealen 8.7 hektar. Med större enskilda jordägare menas här sådana enskilda personer, firmor eller enkla bolag, som äga en sammanlagd åkerareal om över 100 hektar.

16 Jämförelse med den norrländska arrendelagens område.

Då det område, inom vilket den norrländska arrendelagen äger giltighet, anses särskilt karakteristiskt genom sina talrika bolagsarrenden, synes det vara av intresse att här göra en jämförelse mellan de olika slagen av arrenden med hänsyn till olika ägare inom å ena sidan nyssnämnda område och å andra sidan här behandlade område, det södra och mellersta Sverige. Nedanstående sammanställning utgör en dylik jämförelse. Norrländska arrendelagens område UtarrendeUtarrenderade jordbruks- rad åkerjord fastigheter

% Samhället i mer vidsträckt mening Mindre enskilda jordägare

13.3 59.3 27.4 100.0

o/

14.6 59. s 25.6 100.0

Södra och mellersta Sverige Utarrenderade jordbruksfastigheter o/ /o

Utarrenderad åkerjord

%

17.7 42.1 40.2

25.5 41.9 32.6

1000 Enligt ovanstående utgöras inom den norrländska arrendelagens område nära 60 % av samtliga utarrenderade brukningsdelar av arrenden tillhörande gruppen »bolag och godsägare» medan inom södra och mellersta Sverige motsvarande siffra är 42.i. De två övriga grupperna äro däremot starkare representerade inom det sistnämnda området. I all synnerhet gäller detta gruppen mindre enskilda jordägare, på vilken kommer 40.2 % av samtliga arrenden inom södra och mellersta Sverige, medan motsvarande siffra för den norrländska arrendelagens område är 27.4. Jordbruksarrendena bestå alltså inom det nordliga Sverige proportionsvis till en avsevärt större del av arrendebruk tillhörande bolag- och godsägaregruppen än inom det övriga Sverige. Tar man emellertid hänsyn till samtliga jordbruk, d. v. s. såväl de utarrenderade som de av ägarna själva brukade, mom de två olika områdena, kan det däremot konstateras, att bolags- och godsägarearrendena spela en större roll inom det sydligare området än inom Nord-Sverige. Detta framgår av nedanstående siffror. Norrländska arrendelagens område Brukningsdelar Areal Jordbruk brukade av ägarna Utarrenderade jordbruk tillhörande: a) Samhället i mer vidsträckt mening b) Bolag och godsägare, c) Mindre enskilda jordägare) ...

Södra och mellersta Sverige Brukningsdelar

Areal

1.7 6.9 2.9

4.6 11.0 10.4

7.0 11.6 9.0

o/ /o

o/ /o

1.9 8.5 3.9 100.0

Enligt ovanstående uppgå brukningsdelarna inom den norrländska arrendelagens område till 8.5 % av arrendejordbruk tillhörande gruppen »bolag och godsägare». För södra och mellersta Sverige är motsvarande siffra 11.o. Av den odlade jorden kommer inom det förstnämnda området 6.9 % men inom det senare 11.6 % på jordarrenden, tillhörande nu nämnda ägaregrupp. Proportionsvis brukas sålunda nära nog dubbelt så mycket åkerjord av bolagsarrendatorer och därmed likställda inom det södra och mellersta Sverige än inom den norrländska arrendelagens område. Av dessa siffror framgår sålunda, att jordbruket i det södra och mellersta

17 Sverige i betydligt högre grad kännetecknas av bolags- och därmed likställda arrenden än i det nordliga Sverige. Att så är förhållandet torde f. ö. vara ganska förklarligt då, som siffrorna i sammanställningen härovan utvisa, arrende av jord över huvudtaget är avsevärt mycket vanligare i det södra och mellersta Sverige än i Norrland.

Arrendenas fördelning på olika ägare inom de särskilda länen. I nedanstående tabell lämnas uppgift om antalet utarrenderade jordbruksfastigheter, fördelade på de olika slagen av ägare, inom varje län. Utarrenderade jordbruksfastigheter fördelade på olika grupper ar ägare 1919. Antal utarrenderade brukningsdelar tillhöriga Bolag Stiftel- och Mindre Summa EckleFidei- Större siastika Kom- ser och ekonoenskil- enskil- brukkomStaten bostäldajord- dajord- ningsmuner ideella miska miss ägare len fören. fören. ägare delar

Län

Stockholms stad Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs ;> . Kalmar » . Gottlands » Blekinge » Kristianstads > Malmöhus •;> .. Hallands » Gröteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs » . Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs län (sydöstra delen)

Summa

3 256 149 229 631 414 303 508 31 42 512 286 179 315 497 758 213 425 225

3 219 239 202 386 332 308 295 145 104 428 657 310 207 490 656 247 154 163

28 74 79 143 284 91 43 92 11 86 108 247 86 176 164 111 85 114 95

620l|

5 589

5 124 266 37 141 17 11 3 3 2 65 78 5 110 119 29 \5 134

17 860

6 592 lift 1 OlQ fi73! 1 OfU 1127 686 435 447 191 776 73 501 31 177 150 196 869 266 1418 296 64 128 368 656 660 237 4 031 6 AflQ 2 799 197 i 929

688 8 1179 16 056

4 1038 843 2 027 1419 259 351 752 1 124 653 1240 686 104 458 1644 265 filY7 »AR

76 10 1238 4 401! 856 3 592| 1383 5 758; 3 912 8 586! 1979 3 974 1353 3 336 2 201 4 425 506 284 1816 2 501 1661 4 492 1303 5 495 ; 1363 2 989 2 669 3 709 4 585 7 337 3 524 7 619 1701 6 563 1206 5 721 QQfi

O Q74

278|

7 057 12 877 34318 85 421

Enligt ovan anförda tabell uppgå de av staten ägda jordarrendena till sammanlagt 6 201. Dessa jordbruk äro i stort sett tämligen jämnt fördelade på de olika länen. Något talrikare förekomma de emellertid inom de av de sydligare länen, som helt eller delvis tillhöra det sydsvenska höglandet, inom vilket område staten äger omfattande skogsdomäner med ett stort antal arrendejordbruk. Dylika jordbruk finnas särskilt talrikt inom södra delen av Östergötlands län, inom Norra Kalmar län, i de nordliga delarna av Kristianstads län samt i norra delen av Skaraborgs län. Som förut nämnts, uppgår medelarealen odlad jord för statens arrendebruk till den jämförelsevis betydande arealen av 16.2 hektar. För de särskilda Jordkommissionen.

V.

'3

Statens arrenden.

18 länen växlar denna siffra givetvis alltefter jordbrukens belägenhet inom trakter med för jordbruksnäringen mer eller mindre gynnsamma naturförhållanden. Inom Malmöhus län är sålunda medelarealen 39.3 hektar, medan den i Kronobergs län uppgår till 6.3 hektar. l EcklesiaDe till ecklesiastika boställen hörande utarrenderade jordbruksfastigheterna stika förete givetvis en synnerligen jämn fördelning över det här ifrågavarande boställsarrenden. området, då dessa fastigheter i regel utgöras av prästjord och sålunda i regel förekomma inom varje kommun. Något talrikare än inom andra län finnas emellertid här ifrågavarande arrenden inom Malmöhus, Skaraborgs och Hallands län. Medelarealen odlad jord för arrendejordbruk tillhörande ecklesiastika boställen är för området i sin helhet 16.o hektar eller ungefär densamma som för statens utarrenderade jordbruksfastigheter. Den högsta medelarealen förekommer för de ecklesiastika arrendena i Västmanlands län. Lägst är medelarealen i Blekinge 5.4 hektar. KommuUtarrenderade jordbruksfastigheter tillhörande kommuner uppgå ej till mer nernas än 2 144 st. fördelade på 930 kommuner. Då ifrågavarande område räknar arrenden. 2 251 kommuner finnas här avsedda slags fastigheter endast inom 41.3 % av samtliga kommuner. Inom vissa län, särskilt inom Gottlands län och de tre Smålandslänen, förekomma arrendebruk tillhörande kommuner sparsamt, men äro däremot jämförelsevis talrika i Malmöhus, Östergötlands och Göteborgs och Bohus län. I stor utsträckning utgöras ägarna av städer. Medelarealen är för de av kommunerna utarrenderade jordbruken 10.s hektar, således avsevärt mindre än för de två föregående grupperna. StiftelseAntalet av stiftelser eller ideella föreningar utarrenderade fastigheter är arrenden. ganska ringa. På denna grupp av jordarrenden komma nämligen, som förut omnämnts, ej mer än 1 179 arrendejordbruk. Nära hälften av dessa eller 561 st. finnas i Mälarlänen. Av sistnämnda antal utgöras 425 st. av s. k. akademihemman, tillhörande Uppsala universitet. Bland övriga stiftelser med något större antal arrendejordbruk i nyssnämnda län må nämnas Danvikens hospital med 36 utarrenderade brukningsdelar. Av i Östergötlands län befintliga 141 stiftelsearrenden äges ett 80-tal av Riddarhuset. I Göteborgs och Bohus län samt i Älvsborgs län finnas i vartdera länet ett 100tal arrenden ägda av stiftelser. I det förstnämnda länet utarrenderas 60 jordbruksfastigheter av stiftelsen Gustavsbergs barnhem och i Älvsborgs län 73 dylika fastigheter av Östads barnhem. I Malmöhus län finnas 78 samt i Kristianstads län 65 utarrenderade brukningsdelar ägda av stiftelser eller ideella föreningar. Av de olika slagen av arrendejordbruk äga stiftelsearrendena den största medelarealen. För dessa arrenden utgör nämligen medelarealen 19.5 hektar. Särskilt anmärkningsvärd är den avsevärda medelarealen för akademihemmanen, 28.6 hektar. BolagsSom framgår av siffrorna i den å sid. 17 återgivna tabellen äro de arrendearrenden. bruk, som tillhöra bolagen, särskilt starkt koncentrerade till några få län. Av de 16 056 bolagsarrenden, som finnas inom det södra och mellersta Sverige, komma nämligen ej mindre än 6 830 eller 42.5 % av samtliga bolagsarrenden på tvenne län, nämligen Värmlands och Örebro län, därav 4 031 på det förstnämnda länet. Därnäst följer Östergötlands län med 1 127 och Uppsala län 1 Den av statistiska centralbyrån utarbetade, i det föregående omnämnda redogörelsen meddelar icke uppgift å huru de utarrenderade jordbruken fördela sig på olika storleksgrupper för varje särskilt slag av ägare. Någon annan uppgift om arealförhållandena än medelarealen för jordbruken länsvis inom varje ägaregrupp har därför icke här kunnat lämnas.

19 med 1 042 av bolag ägda utarrenderade jordbruksfastigheter. Lägger man härtill Västmanlands med 929 och Stockholms län med 860 dylika fastigheter, kommer man för samtliga här nämnda sex län upp till ett antal av nära 10 800 bolagsarrenden eller mer än 2/3 av samtliga. Inom tvenne av dessa här nämnda län, nämligen Stockholms och Östergötlands, är antalet av övriga slags arrenden så stort, att bolagsarrendena icke utgöra någon särskilt stor grupp av samtliga arrenden i dessa två län. Inom de övriga fyra länen bilda bolagsarrendena däremot en mer avsevärd grupp av samtliga arrendebruk. Främst gäller detta Värmlands län där 61.4 % av alla utarrenderade jordbruksfastigheter äro bolagsarrenden. Därefter kommer Örebro län, där motsvarande siffra är 48.9. Inom Uppsala och Västmanlands län äro av samtliga arrendebruk omkring 30 % bolagsarrenden. Tillsammans med nämnda län bör nämnas den till här ifrågavarande område hörande del av Kopparbergs län, inom vilken där befintliga 688 bolagsarrenden utgöra 50 % av samtliga utarrenderade jordbruksfastigheter. Inom övriga län uppgå bolagsarrendena till ett mycket ringa antal. Särdeles fåtaliga äro de å Gottland, 31 st., samt i Hallands län 64 st. Till ett relativt mycket litet antal uppgå de även i de två Skånelänen, vilka eljest kännetecknas för ett mycket stort antal jordarrenden. Särskilt karakteristiskt för bolagsarrendena är, att de till sin allra största Bolagsdel äro belägna i skogsbygderna, en följd givetvis därav att bolagens jord- arrendenas förvärv till sin huvudsakliga del äro att finna i de mer skogrika trakterna. k ^ n ^ J ' Vad sålunda exempelvis angår de här ovan nämnda län, inom vilka bolags- skogs . arrenden förekomma särskilt talrikt, äro dylika arrenden att söka i dessa bygderna. läns skogsbygder, medan de däremot antingen ej alls eller också mycket sparsamt förekomma å slättbygderna. Inom Stockholms län finnas sålunda, av länets 860 bolagsarrenden, sammanlagt 615 st. i de tre skogrika, i länets, norra del belägna häraderna, Frösåker, Närdinghundra och Sjuhundra. Än mer utpräglade äro dessa förhållanden i grannlänet, Uppsala län, inom vilket av samtliga 1042 bolagsarrenden så gott som samtliga eller 1 026 förekomma inom de tre av länets härader, som äga några mer avsevärda skogstillgångar, nämligen Norunda, Örbyhus och Olands härader. Den återstående delen av länet, länets vidsträckta jordbruksbygd, äger sålunda ej mer än 16 bolagsarrenden. En liknande koncentrering av här ifrågavarande arrenden till skogsbygderna råder i Västmanlands län. Inom de härader av detta län, vilka helt och hållet eller delvis äro att räkna till den skogrika Bergslagen, förekomma nämligen flertalet av bolagsarrendena. I Snevringe, Skinnskattebergs, Åkerbo och Gamla Norbergs härader, samtliga helt eller delvis belägna inom Bergslagen, finnas sålunda 713 av o länets 929 bolagsarrenden. Inom Örebro län råda likartade förhållanden. Ä länets slättbygd uppgå bolagsarrendena icke till mer än ett 100-tal, medan i den del av länet, som räknas till Bergslagen, förekomma omkring 2 100 dylika arrenden. Skogsbygden i länets södra del äger jämväl ett stort antal bolagsarrenden, nära 600 st. I Västerbergslags tingslag i Kopparbergs län uppgår antalet bolagsarrenden till 316, således till nära hälften av alla bolagsarrendena inom här ifrågavarande del av Kopparbergs län. Även i Värmlands län förhåller sig på samma sätt, som här ovan anförts för de övriga län i Mellansverige, där bolagsarrenden förekomma i större antal. I de härader av Värmlands län, som ligga å slättbygden utmed Vänern, uppgå nämligen bolagsarrendena ej till mer än sammanlagt omkring 300

20 st. medan återstoden av länets över 4 000, av bolag ägda, utarrenderade jordbruksfastigheter äro att finna i länets till skogsbygden hörande härader. Särskilt rika på bolagsarrenden äro de två på gränsen mot Västmanlands och Kopparbergs län belägna Bergslagshäraderna, Färnebo och Älvdals härader, med över 2 600 bolagsarrenden. Bergslagsbygden och den del av Uppsala och Stockholms län, som, på grund av sina med Bergslagsbygden likartade naturförhållanden, kan anses sammanhöra med denna bygd, äro sålunda särskilt rika på bolagsarrenden. Antalet dylika arrenden inom nämnda områden uppgår till omkring 7 500 st. eller till nära nog hälften av samtliga bolagsarrenden inom södra och mellersta Sverige. Liknande förhållanden råda i länen längre söderut. Av inom Södermanlands län befintliga bolagsarrenden finnas största delen inom de mera skogrika länen i länets södra del, Jönåkers, Rönö, Hölebo, Oppunda och Villåttinge härader. Antalet utarrenderade jordbruksfastigheter, tillhörande bolag, uppgår nämligen inom dessa härader till 629 av länets 673 dylika fastigheter. I Östergötlands läns norra skogsbygd, Finspånga läns och Bråbo härader, finnas över 500 bolagsarrenden. Denna skogsbygds fortsättning inom Örebro län och Skaraborgs län, omfattande huvudsakligast Kumla, Grimstens, Sundbo samt Vadsbo härader, äger omkring 700 bolagsarrenden. Det skogsbälte, som genomlöper södra delen av Södermanlands län, norra delen av Östergötlands län, södra delen av Örebro län samt norra delen av Skaraborgs län, äger alltså sammanlagt omkring 1 800 bolagsarrenden. Ett tredje dylikt, på bolagsarrenden rikt område är slutligen den skogsbygd, som uppfyller Kalmar läns norra och Östergötlands läns södra delar. I denna skogsbygd, bestående av Norra och Södra Tjusts, Sevede, Kinda och Ydre härader finnas nämligen omkring 600 bolagsarrenden. BolagsInom här ovan angivna tre områden, nämligen Bergslagen, samt skogs"antaiT 8 tys^enia i norra och södra Östergötland och därtill angränsande skogsbygder jämförelse * närliggande landskap, finnas sålunda omkring 10 000 bolagsarrenden eller med samt- omkring 2/3 av samtliga dylika arrenden i södra och mellersta Sverige. Då liga samtliga brukningsdelar inom dessa tre skogsbygder utgöra tillhopa omkring jordbruk. 50 000 äro alltså 20 % av dessa brukningsdelar bolagsarrenden. För övriga delar av södra och mellersta Sverige är motsvarande procentsiffra endast 2.2. Givet är, att här anförda procentsiffra 20, vilken innebär, att vart femte jordbruk inom de ifrågavarande skogsbygderna utgöres av bolagsarrenden, endast är att betrakta som en genomsnittssiffra. Inom vissa härader eller kommuner är nämligen förekomsten av bolagsarrenden betydligt större under det att åter inom andra härader eller kommuner finnas inga eller mycket få dylika arrenden. Sålunda finnas kommuner, där alla, eller så gott som alla, jordbruk äro bolagsarrenden. Av sådana kommuner må nämnas Söderfors i Uppsala län med 42 bolagsarrenden av kommunens 44 jordbruk, Fasterna i Stockholms län, där motsvarande siffror äro 124 och 160, Skagershult i Örebro län med 160 bolagsarrenden av samtliga 167 jordbruk, Ramundeboda i samma län med 85 bolagsarrenden på 104 jordbruksfastigheter. Bland härader resp. tingslag med ett avsevärt stort antal bolagsarrenden må nämnas Färnebo härad och Älvdals härads nedre tingslag med inom det förstnämnda området 1 070 och inom det sistnämnda området 1 382 bolagsarrenden på 1 738 resp. 2 248 jordbruk. I Grythytte och Hällefors härad i Örebro län äro bolagsarrendena relativt sett ännu talrikare, 565 st. av samtliga 889 jordbruk. BolagsAntalet jordägande bolag inom södra och mellersta Sverige uppgår till och deras * ^ * ^ v a r J e D0 ^ a S skulle alltså i genomsnitt komma 11 bolagsarrenden.

21 Den verkliga fördelningen av dessa arrenden skiljer sig emellertid avsevärt från detta medeltal. Sålunda äga närmare 500 bolag intet jordarrende utan bruka själva sin jord, i regel bestående endast av en eller annan brukningsdel per bolag. För de återstående bolagen är fördelningen följande. Antal bolag 684 65 57 56 33 27 4

Antal arrendebruk på, varje bolag 1— 5 6— 10 11— 20 2 1 — 50 51—100 101—500 över 500

De bolag, till vilka höra ett särskilt stort antal arrendegårdar, äro följande. „

.

Uddeholms A.-B Gimo-Österby Bruks A.-B Billeruds A.-B Hällefors Bruks A.-B Fiskeby Fabriks A.-B Boxholms A.-B Stora Kopparbergs Bergslags A.-B A..B. Stjärnfors-Ställdalen Skyllbergs Bruks A.-B Munksjö A.-B Laxå Bruks A.-B A.-B. Mölnbacka-Trysil Katrinefors A.-B Länna Bruks A.-B Hasselfors Bruks A.-B Stafsjö A.-B Riddarhytte A.-B Bergviks A.-B Nävekvarns Bruks A.-B Barkens sågverks A.-B Strömsnäs Bruks A.-B Villingsbergs A.-B Böksholms A.-B Björkå A.-B Holmens Bruks och Fabriks A.-B A.-B. Skogaholms Bruk Munkedals A.-B Lesjöfors A.-B A.-B. Skogsegendomar F e r n a Bruks A.-B Fridafors Fabriks A.-B

Antal Län. inom vilket bolaget huvudarrenden sakligast äger arrendejordbruk 2 073 Värmlands 1268 Uppsala, Stockholms 668 Värmlands 632 Örebro, Värmlands, Kopparbergs 393 Östergötlands 357 » 341 Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs 299 Örebro 277 Örebro, Östergötlands 266 Jönköpings, Örebro, Skaraborgs 237 Skaraborgs, Örebro 230 Värmlands 206 Skaraborgs, Värmlands, Örebro 195 Stockholms, Uppsala 193 Örebro 171 Södermanlands, Östergötlands 165 Västmanlands 153 Stockholms, Uppsala 151 Södermanlands, Östergötlands 148 Kopparbergs, Västmanlands 139 Kronobergs, Jönköpings, Kristianstads 128 Skaraborgs, Örebro, Värmlands 127 Kronobergs, Jönköpings 126 Värmlands 126 Stockholms, Östergötlands, Södermanlands 121 Örebro 115 Göteborgs o. Bohus, Älvsborgs 113 Värmlands 107 Jönköpings, Kalmar 106 Västmanlands 102 Blekinge, Kronobergs

På de tio första ovan uppräknade bolagen komma 6 574 arrendejordbruk, motsvarande 40 % av samtliga bolagsarrenden. Som i det föregående omnämnts, uppgår medelarealen odlad jord för bo- Bolagslagsarrendena till endast 6.5 hektar. För de särskilda länen växlar emellertid arrendenas detta medeltal rätt mycket. I Malmöhus län är medelarealen högst, näm- medelareal åkerjord. ligen ej mindre än 21.3 hektar, därefter komma Kristianstads län med 12.4 och Stockholms län med 11.9 hektar. I Södermanlands, Kalmar och Gottlands län når medelarealen upp till 10 hektar. Minst är medelarealen i Värmlands och Örebro län med 3.9 resp. 3.7 hektar. Som förut erinrats, finnas

22 i dessa två län 42.5 % av samtliga bolagsarrenden. Nära hälften av alla dylika arrenden hava sålunda en areal åkerjord, i genomsnitt ej uppgående till 4 hektar. FideikomDen övervägande delen av fideikommissarrendena förekommer i de två missarrenSkånelänen samt i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län. Inom den. dessa fem län uppgår nämligen antalet fideikommissarrenden till 4 629, motsvarande 65.6 % av samtliga dylika arrenden. Inom åtskilliga län, nämligen Gottlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län finnas däremot inga fideikommissarrenden. I Värmlands län uppgår antalet dylika arrenden till endast 6. Till skillnad från bolagsarrendena förekomma fideikommissarrendena huvudsakligast å slättbygderna. Särskilt å Östgötaslätten och Kristianstadsslätten samt i Mälardalen finnes sålunda ett mycket stort antal fideikommissarrenden. Vad däremot angår fideikommissen i Malmöhus län, finnes en stor del jämväl i den magrare, mer skogrika delen av länet. De till ett antal av 7 057 uppgående fideikommissarrendena inom södra och mellersta Sverige tillhöra 122 fideikommisstiftelser. På varje dylik stiftelse skulle alltså i genomsnitt komma ej mindre än 58 arrendebruk. Emellertid äga 4 fideikommiss ingen utarrenderad brukningsdel, på åtskilliga andra komma icke mer än ett eller annat arrendebruk, medan flera fideikommiss däremot räkna de underlydande arrendebruken i hundratal. Fördelningen av fideikommissarrendena är nämligen följande. mmisstiftelser 15 19 21 24 15 24 FideikomBland fideikommissinnehavare, missinne- utarrenderade brukningsdelar, må havare med ett större antal utFideikommissinnehavarens namn arrenderade brukningsdelar. Greve C. G. Bonde > H. G. Trolle-Wachtmeister Friherre O. Silfverschiöld » C. G. Bonde » N. Gyllenstierna ., Greve E. von Haffner Piper Friherre C. J. Beck-Friis » C. Gripenstedt Greve G. C. Trolle-Bonde C. A. Theorell Friherre A. Trolle-Löwen •\ » A. Th. Adelswärd » H. D. Hamilton (Adl.) B. Stael von Holstein Friherre N. Trolle

Antal arrendebruk på varje fideikommisstiftelse högst 5 5— 10 11— 20 2 1 - 50 51-100 över 100

på vilka kommer ett särskilt stort antal nämnas följande. Antal utar renderade Fideikommissets läge bruknings(län) l delar 390 Stockholms, Södermanlands, J ö n k ö pings, Kronobergs 343 Kristianstads, Blekinge 308 Hallands, Älvsborgs 300 Södermanlands 289 Malmöhus, Kristianstads, Hallands 253 Kristianstads, Malmöhus 241 Stockholms, Uppsala 236 Örebro, Östergötlands, Södermanlands 186 Malmöhus 182 Östergötlands, Kalmar 179 Södermanlands, Stockholms 178 Östergötlands, Kalmar 163 Örebro 161 Hallands 159 Malmöhus

1 I detta antal ingå jämväl de fideikommissinnehavaren eventuellt tillhörande brukningsdelar, som icke är av fideikommissnatur.

23 1

'''" •

Fideikommissincehavarens namn Friherre H. O. C. Ramel » A. Gyllenkrok Greve Th. G. Bielke Friherre C. G. W r a n g e l von Bremer Greve C. A. B. Wachtmeister (Adl.) E. F . Celsing Greve H . H:son Wachtmeister (Adl.) C. A. H. Fock Greve C. Beck-Friis Grevinnan M. Mörner Friherre A. I. Koskull Greve Adolf Hamilton Friherre F . von Blixen-Finecke Greve Tage Thott

Antal utarrenderade Fideikommissets läge bruknings(län) delar 158 Malmöhus !. 147 Malmöhus, Kristianstads 146 Östergötlands 141 Malmöhus 140 Kristianstads 131 Södermanlands 123 Blekinge 123 Skaraborgs, Älvsborgs 120 Malmöhus 113 Jönköpings, Kronobergs, Kristian stads, Malmöhus 100 Kronobergs 91 Kristianstads, Malmöhus 90 Malmöhus 88 »

På de tio första av ovan angivna fideikommissinnehavare komma sammanlagt 2 728 fideikommissarrenden eller mer än en tredjedel av samtliga dylika arrenden. Då den till varje fideikommisstiftelse hörande jorden i regel är koncentrerad till en och samma ort, innehava de av dessa stiftelser, som äga någon mer omfattande jordareal, ofta nog så gott som all jord i den kommun, i vilken fideikommissets huvudgård är belägen. Flertalet brukningsdelar i en sådan kommun bestå därför ofta nog av fideikommissarrenden. Särskilt är detta fallet meo! många kommuner i Malmöhus län, men även en och annan kommun i andra län består så gott som helt och hållet eller till övervägande delen av fideikommissarrenden. Några av dessa kommuner må här nedan nämnas. „ . _ , Lan

Fideikommissarrenden

Fideikommissegendom

Harg Mörkö St. Malm Åtvid

Stockholms Södermanlands » Östergötlands

137 87 198 97

Trolle-Ljungby Igelslösa och V. Odarslöv Skabersjö Öved Gärdslöv Gustav Torrlösa Trollenäs Barsebäck Holm Vapnö Lagmansered Bo

Kristianstads Malmöhus » » > » » » » Hallands » Älvsborgs Örebro

133 50 45 86 81 113 115 100 51 77 62 102 126

Harg Hörningsholm Ericsberg Adelsnäs och Åtvidaberg Trolle-Ljungby Björnstorp Skabersjö Oveds Kloster Näsbyholm Börringe kloster Trolleholm Trollenäs Barsebäck Wapnö > Koberg Bo

Kommun

Övriga brukningsdelar inom kommunen 105 10 76 72 38 9 10 d ö 9/ 48 30 12 26 T" ld 2d

I samtliga dessa kommuner bestå jordbruken till mer än halva antalet av fideikommissarrenden, lydande under en fideikommissegendom. Medelarealen odlad jord för fideikommissarrendena, vilken areal för om- Fideikom missarren rådet i sin helhet i genomsnitt uppgår till 15.9 hektar, är, vad de särskilda denas länen angår, störst i Uppsala och Västmanlands län med 26.6 resp. 25. i medelhektar. I dessa län äro flertalet fideikommissarrenden nämligen att söka i areal.

24 den södra delen av länen, den egentliga jordbruksbygden, där storjordbruk förekomma i ett särdeles stort antal. Många av dessa jordbruk utgöras av fideikommissarrenden. Även inom de två Skånelänen samt inom Hallands län, inom vilka län medelarealen åker för fideikommissarrendena uppgår till 24.1 hektar för Malmöhus län och 17.9 hektar för Kristianstads län samt 19.2 hektar för Hallands län, förekomma många dylika arrenden av storbrukstyp. De talrika fideikommissarrendena i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län äga i allmänhet en mindre åkerareal i genomsnitt uppgående till 12 å 15 hektar, beroende därpå, att fideikommissjorden i dessa län i olikhet med de förut nämnda fyra länen är belägen i skogrikare trakter med en mindre åkerareal per brukningsdel. Inom övriga län bestå fideikommissarrendena, där sådana finnas, huvudsakligast av torp och smågårdar. Arrenden Som i det föregående nämnts, uppgår antalet jordarrenden tillhörande större tillhörande enskilda jordägare till nära 13 000. Dessa arrenden förekomma liksom £ad6n" fideikommissarrendena talrikast i de län, där jordbruket spelar någon mer jordägare, framträdande roll. De båda Skånelänen, samt Skaraborgs och Östergötlands län jämte Mälarlänen äga på den grund sammanlagt nära 10 000 jordbruksarrenden tillhörande större enskilda jordägare. I Södermanlands län förekomma dylika arrenden alldeles särskilt talrikt, över 2 000. I Skaraborgs län finnas mer än 1 600 och i Östergötlands över 1 400 arrenden av här nämnt slag. Antalet större enskilda jordägare inom södra och mellersta Sverige uppgår till omkring 1 850 st. I medeltal skulle alltså på varje dylik jordägare komma 7 arrendejordbruk. Emellertid äro förhållandena i detta avseende givetvis mycket växlande. Ett stort antal eller över 600 större jordägare hava sålunda inga brukningsdelar utarrenderade, under det att åter på andra dylika jordägare kommer ett stort antal arrendejordbruk. Enskilda Några av de enskilda jordägare, som äga ett särskilt stort antal utarrenjordägare derade brukningsdelar, må här nämnas. med

ett

s t o r r e an " t a l ut

~ arrenderade bruk- (Adl.) C. S. Kuylenstierna, Sperlingsholm ningsdelar. F. landshövding G. Tornérhielm, Vrams Gunnarstorp Greve M. Brahe, Skokloster Frih. C. G. Wrangel von Bremer, Häckeberga Greve H. Wachtmeister, Strömsbergs bruk » C. G. Sparre, Kronovall » Nils Mörner, Ljusnarsberg » A. Wachtmeister, Allerum » R. G. Hamilton, Ovesholm Godsägare A. von Möller, Skottorp Greve M. Piper, Sövdeborgs gård Godsägare A. Wennborg, Beateberg Greve S. von Wedel, Tyskland Godsägare O. Ekman, Vist Friherrinnan Clara Stjernsvärd, Jordberga

Antal utarrenderade brukningsdelar 209 151 142 * 141 116 102 99 91 91 91 89 84 68 65 63

Län Hallands Malmöhus Stockholm, Uppsala, Malmöhus Malmöhus Uppsala Malmöhus Södermanlands Malmöhus Kristianstads Hallands Malmöhus Skaraborgs Södermanlands Östergötlands Malmöhus

Inom åtskilliga kommuner bestå så gott som alla eller flertalet brukningsdelar av arrendebruk tillhörande en och samma enskilde jordägare. Några dylika kommuner må här anföras. 1

Därav 39 tillhörande fideikommiss.

25 Kommun

Län

Arrendejordbruk

Forsmark Skokloster Tolfta N:a Vram Källstorp Fågeltofta Sövestad Genarp

Stockholms Uppsala » Malmöhus » Kristianstads Malmöhus »

33 47 113 78 42 67 85 102

Övriga brukningsdelar inom kommun Frih. L. G. J . Ugglas 3 Greve M. Brahe 4 » H. Wachtmeister 71 F. landshövding Tornérhielm ... 14 Friherrinnan Clara Stjernsvärd... 4 Greve C. G. Sparre 47 » M. Brahe 7 Frih. C. G. Wrangel v. Bremer.. 94 Jordägare

I samtliga här ovan angivna kommuner bestå jordbruken till minst hälften av arrendejordbruk tillhörande en jordägare. Medelarealen för de av större enskilda jordägare utarrenderade jordbruken, Medeivilken areal för området i sin helhet utgör 13. i hektar, växlar betydligt i arealen för de särskilda länen. I Malmöhus län är medelarealen högst, 27.2 hektar. I t i ^ J 3 e detta län finnes ett stort antal enskilda jordägare tillhörande arrendegårdar s t ö r r e en_ med en areal av mer än 100 hektar åkerjord till varje gård. Även i Kri- skilda stianstads län, där medelarealen för här ifrågavarande jordbruk är 19.o hektar, jordägare. finnas många dylika gårdar med högst avsevärd åkerareal. Närmast efter de båda Skånelänen komma med avseende på åkerarealen Mälarlänen och Östergötlands län med en medelareal mellan 12—15 hektar i de olika länen. I dessa län, liksom Hallands län, där medelarealen åkerjord utgör 12.5 hektar, utgöras de av här ifrågavarande jordbrukare utarrenderade jordbruken i många fall av jordbruk med en avsevärd åkerareal. I övriga län belöper sig medelarealen åker till högst 10 hektar. Ifrågavarande arrendebruk i dessa län bestå huvudsakligast av torp och mindre gårdar. De mindre enskilda jordägarna inom södra och mellersta Sverige uppgå Arrenden till omkring 257 000. Antalet dessa jordägare tillhörande brukningsdelar tiimörande utgör 271000. Av dessa brukas 237 000 av ägarna själva samt återstoden, e™gJu"a eller 34 000, av arrendatorer _ eller torpare. Talrikast förekomma dessa ut- jordägare. arrenderade brukningsdelar i Älvsborgs län, där de uppgå till över 4,500 st. samt i Östergötlands, Skaraborgs och Göteborgs och Bohus län, i vilka län finnas omkring 3 000 dylika arrenden i varje län. I övriga län varierar antalet mellan ett och två tusen. Som nyss nämnts uppgår antalet mindre enskilda jordägare till omkring 257 000 samt av dem ägda jordbruk till 271000. Under förutsättning att varje jordägare själv brukade en brukningsdel, skulle alltså antalet utarrenderade jordbruk komma att uppgå till endast 14 000, motsvarande 5 % av samtliga här ifrågavarande jordbruk. Emellertid brukas av ägarna, som ovan anförts, endast 237 000 jordbruk, varför arrendejordbruken uppgå till 34 000 eller 12.6 % av samtliga jordbruk, tillhörande mindre enskilda jordägare. Sist anförda procentsiffra växlar emellertid vid en jämförelse mellan de särskilda länen avsevärt såsom framgår av nedanstående sammanställning, i vilken länen ordnats efter procentsiffrornas storlek.

26 Utarrenderade brukningsdelar, tillhörande mindre enskilda jordägare, i % äv samtliga dylika brukningsdelar. Stockholms stad 32.3 Östergötlands län 31.3 Södermanlands » 21.5 Blekinge » 19.2 Göteborgs och Bohus län 17.1 Skaraborgs län 15.9 Stockholms » 15.7 Älvsborgs « 15.7 Kalmar » 14.6 Uppsala » 14.5 Västmanlands » 13.1

Utarrenderade brukningsdelar, tillhörande mindre enskilda jordägare, i % av samtliga dylika brukningsdelar. Jönköpings län 11.3 Hallands » 10.7 Örebro » 8.S Kronobergs » 8.8 Kristianstads » 7.8 Värmlands » 7.3 Malmöhus » 6.8 Kopparbergs län, sydöstra delen 4.0 Gottlands län 3.9

Hela området

12.6 Enligt ovanstående siffror råda mycket olikartade; förhållanden i de särskilda länen i fråga om utarrendering av jordbruk tillhörande mindre enskilda jordägare. Delvis torde detta kunna förklaras därigenom att i vissa län ett större antal av nämnda jordägare äger två eller flera brukningsdelar, av vilka någon eller några utarrenderas, medan i övriga län endast undantagsvis mer än en brukningsdel kommer på en jordägare av här ifrågavarande slag. Torplägen- p S o m framgår av nedanstående sammanställning, förefinnes nämligen en ganska heter till- stor olikhet mellan länen med avseende på det antal brukningsdelar, som hörande! komma på varje mindre enskild jordägare. mindre enskilda jordägare.

Antal brukningsdelar på 100 mindre enskilda jordägare. 117 län ... Blekinge 111 Göteborgs och Bohus län län ... 1.11 Älvsborgs 110 Östergötlands 107 Hallands 106 Jönköpings 106 Kronobergs 106 Kalmar 105 Kristianstads 104 S ö der m anlan ds 104 Västmanlands

Antal brukningsdelar på 100 mindre enskilda jordägare. 103 Stockholms stad 103 Stockholms län 103 Skaraborgs » 103 Örebro » 102 Uppsala » 102 Värmlands » 101 Malmöhus » ... 100 Gottlands » Kopparbergs län, sydöstra 100 delen

E t t avsevärt större antal brukningsdelar kommer alltså på de mindre enskilda jordägarna inom de län, som helt eller delvis tillhöra det sydsvenska höglandet, än inom de län, som ligga i övriga delar av det mellersta och södra Sverige. Denna skillnad i antalet brukningsdelar härleder sig därav att i de förstnämnda länen — inom vilka, såsom i det föregående i annat sammanhang framhållits, torp förekomma i större utsträckning än i övriga delar av riket — jämväl de mindre enskilda jordägarna ej sällan äro ägare av dylika under huvudgården lydande utarrenderade smärre jordbruk. Den för åtskilliga län, såsom Östergötlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län, avsevärda procentsiffran för antalet utarrenderade jordbruk, tillhörande mindre enskilda jordägare, i jämförelse med samtliga dylika jordbruk, förorsakas alltså av att i siffran för antalet jordarrenden ingår ett avsevärt antal torplägenheter.

27 Men även i åtskilliga andra' län, såsom Södermanlands, Stockholms och Skaraborgs län, förekommer utarrendering av här ifrågavarande jordägare til.hörande jordbruk i en ganska avsevärd omfattning, ehuru, att döma av sifrorna i sist anförda sammanställning, dessa jordägare endast mycket sällan äga mer än en brukningsdel. I nämnda län måste utarrenderingen sålunda oftast avse huvudgården. Då beträffande utarrendering av huvudgård tillhörande mindre enskild jord- Utarrendeägare, föreligga synnerligen olika förhållanden i olika delar av det syd- ring av huvudliga och mellersta Sverige, synas dessa förhållanden vara förtjänta av ett gården. närmare omnämnande härnedan. Som förut nämnts, finnas inom här ifrågavarande område av riket omkring 25^000 mindre enskilda jordägare, samt i runt tal 230 000 brukningsdelar, brakade av ägarna själva. Ej mindre än 20 000 eller 8 % av dessa jordägare skulle sålunda icke själva ägna sig åt skötseln av eget jordbruk, här kallat huvudgården, utan hava utlämnat detsamma på arrende. För de särskilda länen anföres motsvarande procentsiffror härnedan.

Uppsala » Västmanlands » Kalmar » Göteborgs och Bohus län AlTsborgs län ... Örebro >

Utarrenderade huvudgårdar tillhörande enskilda jordägare i % av samtliga dylika gårdar. 30 0 24 6 18 7 13.2 13.0 12.7 9.6 9.2

7.S 6.6 6.4

Utarrenderade huvudgårdar tillhörande enskilda jordägare i % av samtliga dylika gårdar. Jönköpings 6.1 5.7 Blekinge 5.6 Malmöhus » 5.2 Värmlands 4.s Hallands 3.8 Gottlands » Kopparbergs län, sydöstra delen 3.6 län, 3.6 Kristianstads i> Kronobergs 2.7

ICovanstående sammanställning intager Östergötlands län främsta rummet bland länen. Därefter följa åtskilliga andra av de i jordbrukshänseende mer framträdande länen, nämligen de fyra egentliga Mälarlänen samt Skaraborgs och Kalmar län. Dessa sju län kunna i stort sett sägas bilda en grupp för sig, inom vilken utarrendering av enskilda jordägare tillhörande huvudgårdar är ganska vanlig. Inom övriga län, till vilka bl. a. höra jordbrukslänen Malmöhus, Kristianstads och Hallands län, förekommer dylik utarrendering däremot mer sällan. Den mer eller mindre talrika förekomsten inom de olika länen av utarren- Olika sedderade huvudgårdar, tillhörande här avsedda jordägare, synes sålunda åtmin- vänjor ifråga om stone icke uteslutande vara beroende på jordbruksförhållandena inom de utarrenderespektive länen, då exempelvis inom Malmöhus län sådan utarrendering ring av icke är vanligare än inom i agronomiskt hänseende föga gynnade län. De huvudupplysningar, som i berörda hänseende lämnats i de till förevarande utred- gården. ning inkomna uttalandena, bestyrka också att de olikartade förhållandena i fråga om utarrendering av huvudgårdar, tillhörande mindre enskilda jordbrukare, ej endast bero på olika agrariska förutsättningar utan, och än mer, på de olika sedvänjor, som här i berörda hänseende äro rådande i olika delar av riket. Inom Mälarlänen samt i Östergötlands och Västergötlands län synes sålunda särskilt inom de egentliga jordbrukstrakterna av dessa län vara synnerligen

28 vanligt, att en jordbrukare på äldre dagar utarrenderar sitt jordbruk men samtidigt kvarbor på gården. Arrendatorn utgöres i dylika fall oftast av någon nära anhörig, såsom son eller måg. Förutsättningen för en dylik utarrendering är givetvis, att brukningsdelen kan giva uppehälle åt tvenne familjer, jordägarens och arrendatorns. Då denna förutsättning oftast icke torde vara förhanden inom stora delar av de i jordbrukshänseende mindre gynnsamt lottade länen, såsom exempelvis Smålandslänen och Värmlands län, med dessa läns i regel små brukningsdelar, är det förklarligt, att från dessa och likställda län endast undantagsvis omtalas fall, då mindre enskilda jordägare utarrendera sina gårdar. Vad slutligen angår jordbrukslänen i den sydligaste delen av landet, Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Gottlands län, torde högst sällan förekomma, att den mindre jordägaren frånträder sitt jordbruk för att upplåta det på arrende. Det i jordbrukslänen i mellersta Sverige så gängse ovannämnda förfarandet, att ägaren på äldre dagar utarrenderar sin gård till något av barnen, synes sålunda icke vara brukligt i Sydsveriges jordbruksområden, att döma av de därifrån föreliggande uttalandena. MedelMedelarealen för arrendebruk, tillhörande mindre enskilda jordägare utgör arealen för för området i sin helhet 8.7 hektar. Då, såsom här ovan anförts, arrendeensknda D r u k e n emellertid till sin natur äro mycket olikartade i olika län — i vissa jordägares l ä n bestående huvudsakligast av jordägarnas huvudgårdar, i andra län åter arrende- av torp — är det givet att medelarealen måste förete mycket stora vaxduk, lingar i de särskilda länen. I de fyra Mälarlänen är sålunda medelarealen ganska avsevärd, varierande mellan 14 — 20 hektar i de olika länen. I Östergötlands län uppgår medelarealen till 13. o hektar. I Skaraborgs län utgör sagda areal 12.5 hektar. Siffran för Malmöhus län, 15.5 hektar antyder, att även i detta län berörda jordbruk oftast utgöras av medelstora bondgårdar. I övriga län uppgår medelarealen ingenstädes till 10 hektar. Särskilt låg är arealen i de till det sydsvenska höglandet hörande länen, växlande mellan 3—6 hektar. Blekinge län uppvisar emellertid en ännu lägre siffra för medelarealen, nämligen 2.1 hektar. Olikheten i fråga om medelarealen är sålunda synnerligen stor i de olika länen, när det gäller arrendebruk tillhörande de enskilda mindre jordägarna. Ingen annan grupp av jordbruksarrenden företer så stora växlingar beträffande arrendenas medelareal.

III. Arrendeavtalets form. Enligt de upplysningar, som lämnats i de ingångna frågeformulären, före- skriftliga komma vid upprättande av avtal om arrende av mindre gårdar och torp och muntllga aytaL såväl muntliga som skriftliga avtal. Av dessa två avtalsformer är den skriftliga den vanligaste och tillämpas så gott som alltid, då det gäller ett arrende av någon större ekonomisk betydelse, såsom vid arrenden av hemman eller större torp. Är emellertid fråga om ett avtal mellan nära anhöriga, såsom då fader upplåter sitt hemman på arrende till son eller måg, förekommer ej sällan, att upplåtandet grundas endast på muntligt avtal. Därest jordägaren och arrendatorn genom flerårigt närboende eller eljest äro för varandra väl kända, kan likaså någon gång ifrågakomma, att även ifråga om ett jämförelsevis stort jordarrende kontrahenterna åsämjas om muntligt avtal. Vid utarrenderandet av mindre torp synes muntligt avtal vara ganska vanligt. Med hänsyn till det stora antal småtorp, som finnas i åtskilliga delar av landet och vilkas upplåtande i stor utsträckning grunda sig på muntlig överenskommelse, torde de fall, då jordarrendet normeras endast av muntliga avtal, därför helt säkert uppgå till ett ej ringa antal. "...Anledningen till att om dylika torp endast träffats en muntlig uppgörelse, torde i vissa delar av här ifrågavarande område, såsom i de för sina småtorp så karakteristiska Smålandslänen och till dem angränsande bygder, vara gammal sedvänja alltsedan äldre tider, då bristande skriv- och läskunnighet bland allmogen över huvud taget omöjliggjorde varje skriftligt avtal. Många av dessa torp äro nämligen ett eller annat århundrade gamla och hava ej sällan brukats av samma släkt, son efter far, i flera generationer, varvid endast muntligt avtal med jordägaren förelegat. I fråga åter om andra mindre torp, såsom dem, som finnas i de mer framträdande jordbruksbygderna, så torde orsaken till, att om dessa arrenden ofta nog ej föreligger annat än muntligt avtal, vara, att brukarna i själva verket ej betraktas annat än som vid huvudgården anställda jordbruksarbetare, till vilka upplåtits en torpstuga med tillhörande jordtäppa som bostad och naturaförmån. Jordägaren eller torparen har i ett dylikt fall icke önskat binda sig vid ett skriftligt avtal utan ansett den muntliga överenskommelsen förmånligare. Ej sällan hava båda parterna varit obenägna för skriftligt avtal. En dylik obenägenhet för skriftliga överenskommelser har under de senaste åren ej heller varit ovanlig vid upplåtandet av bolagsarrenden i skogsbygderna, särskilt i Bergslagen. De ovissa konjunkturerna synas härvidlag varit anledningen till att det skriftliga avtalet uppskjutits tills vidare och att man åtnöjt sig med en muntlig överenskommelse. Ehuru det muntliga avtalet sålunda förekommer i en jämförelsevis stor De t muntomfattning och t. o. m. under de sista åren, tack vare säregna tidsförhållanden, liga avtai vissa fall fått träda i det skriftliga avtalets ställe, förhåller det sig emel- l e t s forsvinnande.

t

30 lertid, i stort sett, så att den muntliga avtalsformen är på försvinnande. Den undantränges alltmer och mer av det skriftliga avtalet och är nu så gott som uteslutande hänvisad till de smärre arrendeuppgörelserna, utan större ekonomisk betydelse. Tidigare lades däremot det muntliga avtalet i talrika fall till grundval för rättsförhållandet mellan jordägaren och arrendatorn, även då fråga var om mer betydande jordarrenden. Särskilt när båda kontrahenterna tillhörde allmogeklassen, torde den muntliga avtalsformen varit allmänt gängse, även för relativt stora arrenden. Men jämväl mellan jordägaren av herreklassen och dennes arrendator synes, enligt uttalanden i denna fråga, muntligt avtal icke varit sällsynt ej endast i fråga om torp utan även vid större arrenden. orsakerna Om orsakerna till att den muntliga avtalsformen alltmer kommit ur bruk till det QQh e r s a t t s med den skriftliga, göras en hel del uttalanden, av tämligen avtalets* olikartat innehåll, beroende på om de komma från jordägare- eller arrendatorsförsvin- håll. Från den förstnämnda sidan klagas sålunda allmänt över huru den nande. muntliga uppgörelsen numera icke respekteras av arrendatorerna, som därför måste bindas vid mycket detaljerade skriftliga kontrakt. Funnes icke dylika kontrakt, skulle jordägaren numera stå helt rättslös. Legan skulle icke betalas, allehanda tvister om skyldigheter och rättigheter skulle uppstå och fara vore t. o. m., att arrendatorn när som helst kunde lämna det till honom upplåtna arrendebruket. Arrendatorerna framhålla jämväl, att det blivit nödvändigt att utbyta det muntliga avtalet mot skriftligt, men anse å sin sida, att anledningen härtill är, att jordägarna, om endast muntligt avtal funnes, skulle undandraga sig sina förpliktelser gentemot arrendatorerna och kanske pålägga dessa nya krav och pålagor. Dylika, icke fåtaliga, utsagor giva vid handen, att förutsättningen för det muntliga avtalet, nämligen det ömsesidiga förtroendet mellan jordägarna och arrendetagarna numera skulle mångenstädes försvunnit och måst ersättas med det skrivna kontraktets noga utmätta skyldigheter och rättigheter. Anledningen till den muntliga avtalsformens försvinnande torde dock, såsom en och annan uppgiftslämnare antyder, huvudsakligen vara att söka i den under de senaste årtiondena å landsbygden inträdda förändringen i åskådningar och sedvänjor på det ekonomiska området. Det mera personliga, mången gång patriarkaliska förhållandet mellan jordägaren och hans arrendator har nämligen börjat utbytas mot en, å ömse sidor, så att säga, mer affärsmässig och beräknande ställning kontrahenterna emellan, vid vilken prestationer och motprestationer noga vägts. Detta har givetvis haft till följd, att man ej kunnat åtnöja sig med de få och enkla bestämmelser, som känneteckna det muntliga avtalet. En annan starkt bidragande orsak till att det skriftliga avtalet blivit det vanligare, är att söka i den under de sista årtiondena så livliga omsättningen på jordbruksfastigheter med därav följande täta ombyten av ägare till dylika fastigheter. Det tidigare så vanliga förhållandet, att en egendom förblev i en och samma ägares händer under årtionden, har därigenom nu ofta nog ändrats därhän att en egendom bytt ägare understundom kanske årligen eller än oftare. Då den nye ägaren ofta nog varit från en annan ort, och han och egendomens eventuella arrendatorer eller torpare därför varit främlingar för varandra, har den under den gamle ägarens tid förekommande muntliga avtalsformen icke längre ansetts betryggande utan ersatts med skriftliga kontrakt. Än ytterligare torde bolagens under de senaste årtiondena talrika jordförvärv hava bidragit till det muntliga avtalets försvinnande. För dessa jordägare, som ofta nog räkna sina arrendegårdar och torp i hundratal, i några fall t. o. m. i tusental, har den muntliga avtals-

f

31 formen givetvis icke ifrågakommit annat än i rena undantagsfall. Då ett bolag därför trätt till som ägare efter en enskild jordägare, hava skriftliga kontrakt, där dylika tidigare ej funnits, i regeln omedelbart till underskrift lagts före de gamla arrendatorerna och torparna. Övergången från muntliga till skriftliga avtal synes understundom ej kunnat Svårigheförsiggå utan svåra slitningar mellan jordägare och arrendetagare. Särskilt J " ^ * gäller detta mellan nytillkomna jordägare och deras arrendatorer eller torpare. från m u n t . De arrenden, som oftast varit föremål för stridiga uppfattningar mellan jord- ligt till ägare och arrendatorer, torde vara dessa i vissa delar av landet så vanliga skriftligt lägenheter å ofri grund, till vilka markupplåtelse, ofta kanske för en mans- avtal. ålder sedan, skett ej sällan endast genom muntlig överenskommelse. Om ett djdikt fall omförmäles exempelvis från Gustaf Adolfs kommun i Värmlands län att åtskilliga personer genom muntlig överenskommelse "för flera tiotal år sedan av jordägaren fått tillåtelse att å anvisad plats bygga hus och bryta mark utan att därför erlägga vare sig arrendeavgift eller köpeskilling. P å de sista åren har jordägaren förelagt dessa personer skriftliga arrendeavtal, men hava dessa vägrat att underskriva dem med hänvisning till att de själva byggt sina hus och brutit den mark. varpå de sutto. Då dessa personer av jordägaren uppsagts till avflyttning, hava de vägrat att ställa sig uppsägningen till efterrättelse, varför de, som på laglig väg ej kunnat avhysas, ännu bo kvar."

Om sålunda, som ovan framhållits, skrivna kontrakt numera förekomma i Muntligt flertalet fall, är likväl ej ovanligt, att, vid sidan av det skrivna kontraktet, a v t a l Vld muntligt avtal träffas angående vissa med arrendet sammanhörande förhållanden. ^ sa^rivna Särskilt gäller detta sådana skriftliga kontrakt, som endast upptaga de allra kontraktet. viktigaste punkterna vid ordnandet av rättsförhållandet mellan jordägaren och arrendetagaren. Ett skrivet avtal, vilket, såsom exempelvis ej sällan är fallet vid uppgörelse mellan parter, båda tillhörande allmogeklassen, endast angiver arrendejordens omfattning, arrendetidens längd samt legans storlek, måste givetvis i regel fullständigas med ett ganska omfattande muntligt avtal. Men även, när den skriftligen gjorda överenskommelsen är mer ingående och fullständig, förekommer som ett komplement härtill muntligt avtal. Detta är exempelvis fallet, då fråga är om sådana förhållanden, som äro särskilt beroende av mer tillfälliga och under olika år växlande omständigheter. Beträffande sådana förmåner, som rätt till bete i större eller mindre utsträckning, tillåtelse till s. k. dikesslog eller till sjöslåtter eller till att hösta skogsängar — förmåner som till sin omfattning givetvis äro särskilt beroende av under olika år mer eller mindre gynnsamma väderleks- och skördeförhållanden, vattenståndsförhållanden etc. — komma sålunda muntliga avtal till användning i stor omfattning. Frågor om jordens hävd och skötsel, brytande av mark för nyodling, rätt till att från jordägaren få låna dragare för jordens brukande, tillåtelse att få avyttra foder e. d. regleras även i stor utsträckning genom muntlig överenskommelse. Detsamma gäller ofta nog nybyggnader, större reparationer eller mer omfattande jordförbättringar, som arrendetagaren utför utan att det skriftliga avtalet ålägger honom dylikt. Som längre fram närmare skall beröras, förekommer i stor utsträckning, särskilt i fråga om bolags och större enskilda jordägares arrenden, att arrendatorn genom kontrakt förbinder sig att utöver den i kontraktet bestämda legan, vilken oftast till stor del utgöres medelst dagsverken, mot särskild betalning utföra vissa arbeten, såsom körningar e. d. åt jordägaren. Denna särskilda betalning är väl i regel till beloppet fixerad, antingen i det skriftliga kontraktet eller i ett till detta hörande arbetsavtal eller prislista, men bestämmes ofta nog endast genom muntligt avtal. Detta muntliga avtal

32 upprättas då i regel en gång årligen, vanligen på hösten, då arbetsperioden tar sin början. I de inkomna kontraktsexemplaren återfinnas ofta bestämmelser, som hänvisa här anförda förhållanden till muntlig överenskommelse. Understundom kan man emellertid icke karakterisera det muntliga reglerandet av åtskilliga, skriftligen ej preciserade förhållanden såsom »överenskommelse», nämligen då sagda reglerande helt och hållet är förbehållet den ena kontrahenten. Detta är ofta fallet beträffande bolagskontrakten. I dessa förbehåller sig ej sällan jordägaren att bestämma i vad mån vissa i det skriftliga avtalet nämnda förmåner skola av brukaren åtnjutas. Detta gäller särskilt rätten till bete och bränsle, vilken rätt ofta nog ej är till sin omfattning bestämd utan är beroende av bolaget-jordägarens beprövande år från år, såsom längre fram närmare skall beröras. Ändring i Att genom särskilt muntligt avtal oändring vidtages i det skriftliga konavtaiUle- * r a ktet, synes vara mindre vanligt. Åtskilliga uppgiftslämnare hava dock nom munt- a ^ förmäla om ett eller annat fall, då vissa av det skriftliga avtalets belig över- stämmelser efter muntligt åsämjande mellan kontrahenterna satts ur kraft enskom- o c n ersatts av muntlig överenskommelse. Oftast synes det härvidlag varit meise. s a t t e t för legans utgörande, som varit föremål för dylik överenskommelse, i regel i den riktningen, att dagsverken fått utbytas mot kontant avgäld. Någon gång omtalas även, att, då skörden utfallit synnerligen dåligt eller då arrendetagaren oförskylt iråkat svårt trångmål, lindring i arrendevillkoren muntligen kunnat givas honom. Slutligen må här nämnas, att det understundom anförts i de ingångna meddelandena såsom ej ovanligt, särskilt bland allmogeklassen, att, då det skriftliga kontraktet utlöper, detta ej skriftligen förnyas, utan överenskomma jordägare och arrendator muntligen, att den senare må kvarsitta vid arrendet på det skrivna kontraktets villkor ytterligare viss tid eller tillsvidare. Liksom det, såsom förut omnämnts, från många håll framföras betänkligheter mot att arrendeavtalet uteslutande grundas på muntlig överenskommelse, gör man även ifråga om de muntliga tilläggen till de skrivna kontrakten gällande, att dessa tillägg ofta visa sig utan värde på grund av att endera parten icke respekterat det muntliga tilläggsavtalet.

IV. Arrendeavtalens bestämmelser. Arrendetidens längd. Såväl av de i frågeformulären meddelade svaren om arrendetidens längd som av de inkomna kontraktsexemplaren inhämtas, att synnerligen olikartade förhållanden råda i fråga om arrendeperiodernas utsträckning. Liksom beträffande flertalet andra med jordarrendena sammanhängande förhållanden kan man emellertid jämväl beträffande arrendetidens längd konstatera, att en viss likformighet är rådande, dels inom de särskilda delarna av här ifrågavarande område av riket samt dels för arrenden tillhörande samma slags jordägare. Sydsveriges jordbruksbygder, Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Kalmar Arrendetidens län, bilda sålunda ifråga om arrendetidens längd en grupp, medan Mellan- längd i sveriges jordbruksbygder, Mälardalen, samt Östergötlands och Skaraborgs olika delar av omlän bilda en annan dylik grupp. I förstnämnda trakter, Sydsveriges jordbruksbygder, torde arrendetidens rådet. längd i regel kunna skattas till 10 å 20 år. Ofta förekommande arrendeperioder äro där 14 år och 16 år, allteftersom jordbruket är utlagt i_7 eller 8 skift. Arrendatorn är alltså, genom en på så sätt utmätt arrendetid, tillförsäkrad möjligheten att, vid utgången av den första sju- resp.^ åttaårsperioden i växelbruket, få begagna sig av under denna första period inhämtad erfarenhet för en påföljande period. Dock förekommer i nämnda bygder mer undantagsvis även en arrendetid på 7 å 8 år. Kortare tid är ovanlig. I Mellansveriges jordbruksbygder är det däremot, om man undantager vissa till stiftelser hörande arrenden, sällsynt, att den i kontraktet bestämda arrendetiden överstiger 10 år. I regel uppgår den till 5—10 år. Men även arrendetider under 5 år äro ej ovanliga. I skogsbygderna äro arrendetiderna mycket växlande. För de i vissa trakter av Sydsveriges skogsbygder samt i Värmlands län så talrikt förekommande lägenheterna å ofri grund är arrendetiden i regel 49 år eller på ägarens livstid. Eljest varierar arrendetiden mycket, särskilt med hänsyn till vilken kategori av jordägare arrendet tillhör. Som ovan nämnts, kan man nämligen konstatera, att arrendetidens längd Arrendetidens är i hög grad beroende även av, till vilken ägaregrupp ett jordarrende är att längd hos hänföra. Den ägaregrupp, vilken i allmänhet tillämpar den längsta arrende- olika perioden, är gruppen »stiftelser och ideella föreningar». För arrenden till- ägarehörande dylika jordägare överenskommes i allmänhet om en arrendetid av grupper. 20 år. Härefter följa, då det är fråga om arrendegårdar, sålunda ej torp, fdeikomissinnehavarna och de större enskilda jordägarna, vilka båda grupper av jordägare tillämpa en arrendetid av i regel 5—10 år. Ofta nog stipuleras även längre arrendetid, särskilt i Sydsverige. För torp, tillhörande sistnämnda två ägaregrupper, är arrendetiden däremot mycket växlande. Ej sällan är den inskränkt endast till ett år. För arrendegårdar och torp tillhörande Jordkommissioncn.

V.

34 mindre enskilda jordägare plägar i regel ej stipuleras längre tid än 5, högst 10 år. Ovanligt är dock, att arrendetiden sättes till kortare tid än 5 år. Bolagen är den grupp av jordägare, som tillämpar den kortaste arrendetiden. 10-års kontrakt beträffande mindre arrendegårdar eller torp äro sålunda mycket sällsynta. För arrendegårdarna torde 5-års kontrakt kunna anses vara de mest gängse, även om ej sällan förekommer kortare tid. För bolagstorpen växlar tiden mellan 1—5 år. Ettårskontrakt äro sålunda synnerligen vanliga i Örebro och Värmlands län samt även i vissa trakter av Västmanlands län. Att avtalet om bolagsarrendena i regel uppgöras för så korta tidsperioder, som här ovan nämnts, är givetvis beroende därpå, att bolagsarrendena till sin natur äro så väsentligt skilda från flertalet övriga slags arrenden. Med arrendet av en bolagsgård eller ett bolagstorp följer nämligen så gott som alltid en omfattande skyldighet att åt jordägaren-bolaget utföra arbete, ej endast sådant, som är att betrakta som lega, utan även därutöver en synnerligen betydande arbetsplikt mot viss ersättning. Detta gör, att arrendetagaren å bolagsjord är på ett helt annat sätt bunden vid och beroende av jordägaren än arrendatorn hos en enskild jordägare, vilken i regel ej påfordrar annat arbete än de eventuella legodagsverkena. Bolagsarrendatorn är icke endast antagen som arrendator utan är även på samma gång anställd som arbetare hos bolaget. Härav följer, att b olaget-j ord ägaren blir mer beroende av sina arrendatorers arbetsduglighet och lämplighet i övrigt än andra upplåtare och att bolaget därför är obenäget att binda sig för längre tid vid en arrendator, som kanske kan komma att visa sig olämplig såsom arbetare. Men även hos arrendatorerna å bolagsjord finnes en bestämd motvilja att för någon längre tid fastlåsa sig vid ett arrende, där arrendatorns rörelsefrihet är så starkt kringskuren. Beträffande arrendetiden för kommunernas arrendebruk föreligga mycket få uppgifter. Enligt dessa synes arrendetidens längd kunna jämföras med den arrendetid, som tillämpas för stiftelsearrendena. Obestämd Den nu gällande allmänna arrendelagen av år 1907 föreskriver, att upparrendetid. låtelse av arrende skall, med undantag för visst slags jord, ske för viss tid eller ock för arrendatorns livstid. Är icke arrendetiden så bestämd, skall avtalet anses ingånget för en tid av fem år. Den i tidigare lagstiftning medgivna rätten att ingå legoavtal om jord på obestämd tid, vare sig med eller utan bestämmelse om viss uppsägningstid, är alltså numera förbjuden. Då vid tiden för här behandlade enquéte en tid av mer än tolv år förflutit, sedan den nu gällande här avsedda arrendelagstiftningen trädde i tilllämpning, skulle man vänta, att arrendeavtal på obestämd tid ej längre skulle förekomma eller åtminstone vara mycket sällsynta. Så är emellertid icke fallet. Liksom den allmänna arrendelagens övriga bestämmelser — vare sig de äro av tvingande karaktär eller dispositiv natur — har nämligen bestämmelsen om, att upplåtandet skall ske för viss tid, icke vunnit allmänt beaktande. Anledningen härtill torde, vad angår de mellan parter tillhörande allmogeklassen avslutade överenskommelserna, i flertalet fall bero på okunnighet om de relativt nya, gällande bestämmelserna i här förevarande avseende. De skriftliga avtal, som upprättas beträffande arrende av hemman eller torp tillhörande bondebefolkningen, bära nämligen ej sällan en till sin avfattning så ålderdomlig prägel, att man har anledning att antaga, att vid upprättandet av dessa avtal till förebild tagits till hands varande äldre skriftliga kontrakt, som varit gällande för flera årtionden sedan. Vidare är att bemärka, att i en, efter vad det vill synas, ganska stor utsträckning, kontrakt upprättade

35 före den nu gällande arrendelagens tillkomst än i dag ligga till grund för rättsförhållandet mellan jordägare och arrendator. Sålunda hava till denna undersökning ingått icke så få kontrakt från 1880-talet samt ett stort antal kontrakt från 1890-talet och tiden därefter intill tidpunkten för den nuvarande arrendelagens giltighet. Att man i dylika äldre kontrakt återfinner sådana bestämmelser som exempelvis, att »detta kontrakt fortfar oavbrutet, såvida det ej å någondera sidan blir i rätt tid uppsagt», är givetvis förklarligt. Emellertid förekomma kontrakt med en obestämd arrendetid även i sådana fall, då kontrakten uppgjorts efter arrendelagens ikraftträdande och då man har anledning att antaga, att åtminstone den ene kontrahenten, nämligen upplåtaren, ägt kännedom om arrendelagens här avsedda bestämmelse. Ofta nog finner man nämligen i av bolag, fideikomissinnehavare eller större enskilda jordägare upprättade arrendeavtal, att arrendetiden är obestämd, såsom exempelvis framgår av följande kontraktsklausuler: »Detta kontrakt gäller från den 14 mars 1920 tills det å någondera sidan lasligen u p p säges.» Bolagstorp, Medelplava kommun, Skaraborgs län. — »Efter å endera sidan skedd uppsägning kommer detta kontrakt att upphöra, sedan laga fardag åtnjutits.» Fideikommis.^torp, Flöda kommun, Södermanlands län. — »Härmed upplåter och bortarrenderar x jag, innehavare av X:s fideikomiss, till nyttjande under obestämd tid: /2 hemman i» etc. Edestads kommun, Blekinge län. — »Tillträdet räknas från den 14 mars 1918 och fortgår till dess laga uppsägning å någondera sidan skett.» Bolagsgård, Dala-Eds kommun, Älvsborgs län.

Att döma av det ringa antal av bolag, fideikommissinnehavare eller andra godsägare upprättade, till förevarande utredning inkomna kontrakt med en, uttryckligen angiven, obestämd arrendetid, torde emellertid dylika kontrakt icke vara ofta förekommande. Vanligare är däremot, att här nämnda jordägare upplåta fastigheter på en i kontraktet bestämd tid, varvid i detta till— lägges, att, efter den bestämda kontraktstidens utgång, avtalet likväl skall äga bestånd antingen tills vidare, till dess uppsägning å någondera sidan sker, eller också med ett år i sänder, tills uppsägning sker. Som exempel på dylika kontraktsbestämmelser enligt det här nämnda första alternativet må följande återgivas: »Detta kontrakt gäller i tio år, och fortgår även därefter intill dess uppsägning i laga ordning sker.» Arrendehemman tillhörande större enskild jordägare, Flöda kommun, Södermanlands län. Kontraktet var gällande från och med den 14 mars 1908. Den bestämda arrendetiden utgick 1918, varefter arrendetiden alltså skulle bliva obestämd. Kontrakt enligt det senare ovan nämnda alternativet, enligt vilket arrende- Ettåriga tiden automatiskt förlänges med ett år i sänder efter den första arrendetidens kontrakt utgång, tillämpas i stor utsträckning av bolagen i Värmlands län samt i Bergslagen. Bestämmelser, såsom följande, förekomma ofta: »Undertecknade, X:s Aktiebolag, utarrendera härmed egendomarna 1 mantal N:r 1 och '/* mantal N:r 5 V-hyttan på en tid av fem år från den 1 april 1909. Om ej detta kontrakt från någondera sidan uppsäges före den 15 september året före arrendetidens utgång, anses det gälla ytterligare ett år.» Nora landskommun, Örebro län. — »Till brukare av lägenheten Y från den 14 mars 1916 till den 14 mars 1917 antages härmed . . . . Därest icke från någondera sidan uppsägning sker före arrendetidens utgång, förlänges arrendet på ett år för varje gång.» Bolagstorp, Gåsborns kommun, Väimlands län.

Beträffande här sist berörda kategori av arrenden, för vilka, om uppsägning ej sker före viss dag, arrendetiden förlänges med ett år i sänder, kan denna visserligen icke uttryckligen sägas vara obestämd, enär om uppsägning uteblir, arrendetiden förlänges med en bestämd tid, ett år. I verkligheten

blir emellertid ingen skillnad mellan ett avtal, som medgiver automatisk förlängning på ett år, och på ett avtal på obestämd tid. I båda fallen förefinnes i lika hög grad samma osäkerhet i besittningen. I båda fallen måste arrendatorn under varje år vara beredd på att kunna träffas av uppsägning. Det, som nämnt, i synnerhet av åtskilliga bolag i vissa trakter av landet tillämpade förfarandet att bestämma en avtalstid om ett år med eventuell förlängning på ett år i sänder, för vilket förfarande nu gällande arrendelag ej lägger något hinder, giver sålunda fortfarande möjlighet att avtala om en faktiskt obestämd tid för upplåtelsen. På den i enquéten förekommande frågan, huruvida under de senaste åren Strävanden att vid nya någon strävan förmärkts hos jordägarna att vid nya upplåtelser förkorta arrendeupplåtelser tiden, har flertalet uppgiftslämnare svarat nekande. Dylika nekande svar förkorta arrende- lämnas i synnerhet från de trakter, där de egentliga jordbruksarrendena förekomma. Vad däremot angår de trakter, där jordbruket spelar en mindre framtiden. trädande roll och där arrendatorerna och torparna på den grund i stor utsträckning för jordägarens räkning utföra industriellt arbete, såsom skogskörningar, kolning o. d., meddelas ej sällan, att det under de senaste åren blivit mycket vanligt, att vid nya upplåtelser arrendetiden förkortats. Den under världskriget inträdda starka växlingen i priserna synes nämligen i nämnda trakter hava medfört en avgjord obenägenhet för långa avtalstider. Detta gäller i all synnerhet bolagsarrendena, vilka ofta nog upplåtits på endast ett år i sänder. Dessa strävanden att förkorta arrendetiden hava gjort sig gällande ej endast från jordägarens sida. iwen arrendatorerna hava, säges det, varit föga benägna för lång avtalstid. Endast mer i undantagsfall synas här nämnda strävanden hava iakttagits i jordbruksbygderna, trots att konjunkturväxlingarna även där, som det vill förefalla, ined lika skäl skulle kunnat göra kontrahenterna benägna för att vid ny upplåtelse ställa sig avvaktande och förty avtala för endast en kortare tid. Det är sålunda endast inom Skånelänen, som det från ett och annat håll förmäles, att under de senaste åren nya upplåtelser skett på kortare tid än eljest. Som förut nämnts, tillämpas särskilt inom nämnda län avsevärt långa arrendeperioder, varför det kan vara förklarligt, att just där upplåtelsetiderna vid nya upplåtelser i första hand nedbringats. I fråga om de verkliga jordbruksarrendena synas alltså även under de senaste åren för nya upplåtelser, i stort sett, iakttagits på lika långa avtalstider som förut. Att dessa upplåtelser i ej så få fall skett med tillämpande av de höga priser, som voro gällande under krisårens högkonjunktur, framgår av de ingångna utsagorna. I många fall framhålla uppgiftslämnarna härvid, att arrendatorerna till dylika nya upplåtelser med deras höga arrenden vid en starkare nedgång i priserna på jordbrukets alster givetvis måste råka i en mycket svår ställning. Förbehåll Om arrendatorn dör före arrendetidens utgång, skall, enligt arrendelagens om att bestämmelser, där ej för sådant fall arrendeavtalet innefattar annat förbearrendet skall upp- håll, avtalet fortfarande vara gällande. Delägarna i boet äga sålunda, när höra vid ej annorlunda överenskommits i avtalet, rätt att kvarsitta å arrendet till arrenda- arrendetidens slut. torns död. I flertalet av de till förevarande undersökning ingångna kontrakt, som avslutits bland allmogeklassen, nämligen mellan enskilda mindre jordägare och deras arrendatorer, finner man icke något förbehåll om att arrendet skall upphöra, därest arrendetagaren dör. Frånvaron av ett dylikt förbehåll torde emellertid icke anses böra innebära, att man vid avtalets uppgörande avsett, att, därest arrendatorn skulle dö under arrendetiden, åt hans efterlevande betrygga

rätten att utan vidare få taga vid. Av många uttalanden att döma torde det tvärtom, åtminstone i vissa trakter, vara den allmänna uppfattningen, att arrendatorns dödsfall självfallet bryter kontraktet och att en uttrycklig bestämmelse därom i kontraktet förty vore obehövlig. Vad däremot angår arrendekontrakt, där jordägarna tillhöra sådana kategorier av jordägare, som torde förutsättas äga kännedom om arrendelagens bestämmelser, såsom stiftelser, bolag, fideikommissinnehavare och större enskilda jordägare, finner man i dylika kontrakt i regel utförliga bestämmelser om, huru. s k a l l ^ r i a r a s , därest arrendatorn dör under arrendetiden. Dessa bestämmelser äro emellertid av mycket olikartade innehåll. I åtskilliga, dock jämförelsevis mycket fåtaliga kontrakt tillförsäkras sålunda arrendatorns änka och barn rätt att, i händelse av arrendatorns död, kvarsitta vid arrendet till arrendetidens slut. Det är huvudsakligast ikontrakt angående vissa fideikommissarrenden i Södermanlands och Östergötlands län en dylik rätt finnes stipulerad. 1 I andra fall förekommer, att jordägaren förbehåller sig, därest arrendatorn dör, rätt att mot erläggande av viss ersättning uppsäga arrendet. Som exempel på dylikt förbehåll, som huvudsakligast återfinnes i kontrakt från Sydsverige, må följande kontraktsbestämmelse anföras: »Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, är jordägaren berättigad att uppsäga avtalet mot erläggande till delägarna i boet av skälig lösen, som i brist av åsämjande bestämmes p å sätt i 2 kap. 8 § andra stycket av lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 är föreskrivet. Dock åligger det jordägaren, om han vill göra bruk av denna rätt, att därom tillsäga delägarna i boet inom G månader efter dödsfallet.» Arrendegård, 20 hektar, tillhörande större enskild jordägare, Norra Vrams kommun, Malmöhus län.

Vanligast är emellertid beträffande här ifrågavarande grupper av jordägare, att kontraktet stipulerar, att arrendet upphör med arrendatorns död. Understundom tillägges, att änkan kan få fortsätta arrendet, om jordägaren finner henne kunna fullgöra kontraktets bestämmelser eller att stärbhuset kan få överlåta arrendet på annan person, med vilken jordägaren åtnöjes. Dylika tillägg förekomma i regel angående jordarrenden tillhörande stiftelser, ofta nog även i fråga om fideikommissarrenden samt jämväl i vissa bolags arrendekontrakt. Bland sådana kontraktsbestämmelser må följande återgivas: »Dör arrendatorn före arrendetidens utgång äger Universitets drätselnämnd uppsägningsrätt inom ett år från dödsfallet; dock att arrendatorns änka, barn eller måg, som kan finnas äga förmåga att hemmanet väl sköta, må, därest drätselnämnden finner skäligt, övertaga arrendet för återstående kontraktstiden.» Akademihemman, Har bo kommun, Västmanlands län. — »Dör brukaren före arrendetidens utgång, äger hans änka, om markägaren finner henne kunna fullgöra kontraktets bestämmelser, rätt att kvarbliva vid arrendet till arrendetidens slut. Eljest skall lägenheten avträdas å den iardag, som inträffar näst efter sex månader från dödsfallet.» Bolagstorp, Nysunds kommun, Örebro län — »Därest arrendatorn under arrendetiden avlider, skall hans stärbhus, om jordägaren det påyrkar, inom sex månader efter dödsfallet anskaffa annan person, som jordägaren med de förbehåll, som han då anser nödiga att göra, gillar och antager, då kontraktet överflyttas på denne; i annat fall är stärbhuset skyldigt arrendegården avträda enligt laga syn efter åtnjutande av laga fardag.» Fideikommisshemman, Lagmansereds kommun, Älvsborgs län.

Dylika bestämmelser, som ställa i utsikt, att, därest jordägaren så finner för gott, arrendatorns efterlevande kunna få fortsätta arrendet, saknas dock i många fall, i det att kontraktet inskränker sig till att bestämma, att därest arrendatorn dör, kontraktet skall utan vidare upphöra att gälla. Sålunda stipuleras exempelvis följande: 1 Exempel på dylika kontraktsbestämmelser finnas i det följande återgivna vid redogörelsen för den av åtskilliga jordägare medgivna s. k. optionarätt.

38 »Detta kontrakt får icke i händelse av brukarens under arrendetiden inträffade död — av dess arvingar, fordringsägare eller andra rättsinnehavare övertagas.» Bolagstorp, Askers kommun, Örebro län. — »Dör arrendatorn. före arrendetidens utgång, skall kontraktet upphöra att gälla och lägenheten avträdas å den fardag, som inträffar näst efter dödsfallet.» Bolagstorp, Jämshögs kommun, Blekmge län.

Anmärkningsvärt är emellertid, att i bolagskontrakten ofta nog saknas varje bestämmelse om, huru skall förfaras, därest arrendatorn skulle avlida under arrendetiden. Anledningen härtill torde, som av en och annan meddelare framhålles, vara, att den omfattande arbetsskyldighet i form av kolning, skogskörning och dylikt, som i regel är förenad med bolagsarrendet, giver avtalet om arrende av bolagsjord mer karaktären av ett arbetsavtal än av ett avtal om jordarrende. Då bolagsarrendatorn, av ekonomiska skäl, oftast måste personligen deltaga i arbetena för bolaget-jordägarens räkning, är bolagsarrendet sålunda mer knutet till arrendatorns person än andra jordarrenden. Dör arrendatorn till en bolagsgård eller ett bolagstorp, faller det därför, så att säga, av sig självt, att avtalet upphör. ArrendeSom härovan framhållits, synes arrendelagens bestämmelse, att, därest avtalets arrendeavtalet ej innefattar annan bestämmelse, arrendatorns dödsfall ej bryupphörande på ter kontraktet, icke vara mer allmänt känd bland den jordbruksidkande begrund av folkningen. Samma förhållande synes i viss mån gälla arrendelagens bestämfastighe- melse, att, därest överlåtelse sker av fastigheten, efter det arrendatorn tilltens överlåtande. trätt densamma, avtalet skall, där det är skriftligen upprättat, gälla utan särskilt förbehåll ^ mot nye ägaren. I åtskilliga kontrakt finner man nämligen klausuler, som stipulera, att, därest fastigheten försäljes, är arrendatorn, om jordägaren så påyrkar, skyldig att frånträda arrendet. Understundom omnämnes härvid, att arrendatorn äger att bekomma viss ersättning på grund av kontraktets på detta sätt förtidiga upphörande. Det anmärkningsvärda härvidlag är emellertid, att dylika kontraktsklausuler, vilka före arrendelagens tillkomst voro i överensstämmelse med då gällande rätt, alltfort återfinnas ej endast i allmogeavtalen utan även i överenskommelser mellan kontrahenter, av vilka det, åtminstone för den ena parten, nämligen jordägaren, icke borde vara obekant, att den gamla jordabalkens rättsregel, »köp, bryter legostämma», numera är utan laga verkan. 1 Man finner nämligen i kontrakt om arrende av jord, tillhörande ganska betydande bolag, intagna här nämnda bestämmelser om, att överlåtelse häver kontraktet. Följande må i här berörda avseende anföras från tvenne bolagskontrakt: »Om till följd av hela egendomens eller någon del därav försäljning, bolaget eller rättsinnehavare skulle påyrka detta kontrakts eller någon del därav upphörande före den bestämda tiden, må detta kunna ske efter uppsägning med laga fardag, i vilket fall före den arrendetid, varav arrendatorn härigenom går i mistning, honom tillkommer en ersättning av 10 % å arrendesumman för ett år.» Hjorteds kommun, Kalmar län. — »För det fall att bolaget kommer att försälja egendomen eller del därav, är arrendatorn skyldig frånträda sitt arrende eller den beträffande delen därav mot ersättning enligt laga syn av de förbättringar, som han nedlagt plus ett års arrende, helt eller proportionsvis för den del, som avses.» Urshults kommun, Kronobergs län. 1 Detta utesluter emellertid icke, att en dylik bestämmelses befintlighet i kontraktet i verkligheten har den av jordägaren åsyftade verkan, antingen på grund av arrendatorns obekantskap med arrendelagens bestämmelser eller av dennes obenägenhet för att driva saken till sin spets inför domstol.

39 Förnyad upplåtelse. Svaren på den i frågeformuläret framställda frågan, huruvida det är vanligt förnyad vid arrendetidens utgång, att arrendatorn (torparen) får ny upplåtelse, äro ^ JjjJjJ till största delen jakande. Som allmän regel synes nämligen gälla, att, därest datorn arrendatorn utan anmärkning fullgjort kontraktets förpliktelser, avtalet får, om arrendatorn så önskar, förnyas på längre eller kortare tid vid kontraktstidens utgång. Förnyelse av avtalen synes också vara mycket vanlig och ofta hava arrendatorerna kvarstannat i sina arrenden långliga tidei. Åtskilliga av de insända kontraktsavskrifterna gälla exempelvis avtal, som första gången slutits för 30 å 40 år sedan och som genom upprepade förnyelser fortfarande äga giltighet. Detta gäller särskilt i fråga om sådana arrendejordbruk, som tillhöra stiftelser eller andra allmänna inrättningar, kommuner o. d. A dylika arrenden synes arrendatorn vanligen intaga en mycket tryggad ställning, i mångt och mycket jämförlig med den självägande jordbrukarens. Den bland allmogen allmänt gängse benämningen »akademibönder» å arrendatorerna till Uppsala universitets hemman synes sålunda, exempelvis, giva en antydan om den säkra ställning, man anser dessa arrendatorer åtnjuta. Även i fråga om arrenden tillhörande fideikommissinnehavare och andra större enskilda jordägare liksom beträffande bolagsarrenden har det varit mycket vanligt, att arrendatorerna kvarsuttit en lång följd av år, under vilken tid kontraktet upprepade gånger förnyats. Den kategori jordägare, hos vilken förnyelse av kontraktstiden torde vara minst förekommande, är otvivelaktigt de mindre enskilda jordägarna. Att så är förhållandet, ligger emellertid i sakens natur. Den mindre enskilde jordägaren har ofta nog endast en brukningsdel att upplåta, nämligen, som i det föregående framhållits, huvudgården. Oftast är anledningen till denna upplåtelse rent tillfällig. Jordägaren är exempelvis kommen till hög ålder och utarrenderar sin gård, ofta till någon anhörig, men ej sällan jämväl till oskyld. Inom kort kanske jordägaren dör, och därmed inträda nya förhållanden, såsom gårdens försäljning eller överlåtelse till någon efterlevande, varvid kanske i såväl det ena som det andra fallet den nye ägaren önskar träda till snarast möjligt. Eller också sker upplåtelsen på grund av dödsfall, enär ingen av stärbhuset kan i följd av barnens minderårighet bruka gården. Men, när någon av dessa nått vuxen ålder, upphör i regel arrendeupplåtelsen och gården övertages av stärbhuset. Då dylika fall äro synnerligen vanliga ifråga om arrendejordbruk tillhörande mindre enskilda jordägare, är det förklarligt, att ifråga om dylika arrenden, förnyad upplåtelse ofta nog icke förekommer. När sådana omständigheter föreligga, som härovan relaterats, äro båda kontrahenterna givetvis också redan vid arrendetidens början på det klara med att förnyad upplåtelse icke skall ifrågakomma. Förnyad upplåtelse avser alltså huvudsakligen de jordbruk, som tillhöra större jordägare, såsom stiftelser, bolag, godsägare etc, och som det, praktiskt taget, icke är möjligt för jordägaren att själv bruka. Men även om beträffande dylika jordbruk förnyad upplåtelse, som nyss nämnts, är mycket vanlig, torde man dock, trots detta, kunna säga, att det även i mycket stor utsträckning förekommer, att arrendebruk ofta byta brukare och att mången arrendator ej sitter mer än en arrendeperiod på en och samma arrendegård. Denna mången gång livliga omsättning i fråga om arrendatorer på ett arrendebruk kan givetvis vara att tillskriva sådana orsaker, såsom för högt arrende i förhållande till gårdens avkastning, betungande

dagsverken, ekonomiskt trångmål, mindre gott förhållande mellan jordägare och arrendatorn e. d. Men även om dylika orsaker någon gång omnämnas, synas de emellertid icke vara de vanligast förekommande. Vida oftare framhålles det nämligen, särskilt beträffande arrendatorer och torpare i jordbruksbygderna, att den ej sällan livliga omflyttningen bland arrendetagarna är att tillskriva den omständigheten, att dessa efter en arrendeperiods utgång lämna ett torp eller en arrendegård för att i stället på arrende övertaga ett något större jordbruk, än det tidigare brukade. På så sätt sker ofta en steg för steg försiggående uppflyttning för mången jordbrukare, som börjat som jordbruksarbetare eller statkarl, för att sedan övertaga ett torp och därefter en arrendegård, tills han slutligen lyckas förvärva ett eget jordbruk — målet för flertalet arrendatorers strävanden. En stor del arrendatorer lyckas emellertid icke nå den självägande ställningen. Icke alltid medför nämligen flyttningen från ett arrende till ett annat den väntade ekonomiska förkovringen. Tvärtom torde det, som från månget håll betonas, just de täta ombytena och flyttningarna förklara den svaga ekonomiska ställning som kännetecknar mången arrendator. Orsakerna till de å s. k. dagsverkstorp och andra småtorp ofta förekommande flyttningarna och ombytena av torpare sammanfalla dessutom givetvis med orsakerna till den hos lantarbetareklassen i gemen så vanliga omflyttningen. Missnöjet med det ofria legoarbetet hos en och samma arbetsgivare för en ringa lön i jämförelse med den, som den till synes så fria och självständiga industriarbetaren betingar sig, ohågan vid det tunga, för annans räkning utförda jordbruksarbetet, olusten över den långa arbetstiden vid jordbruket mot inom industrien, ledan åt landsbygdens enformighet i jämförelse med vad städerna ha att bjuda i fråga om omväxling och nöjen, äro allt orsaker till det bland dagsverkstorpare och andra mindre torpare så ofta i utsagorna påtalade övergivandet av torpen för att söka arbete vid industrien. De fall, som finnas omnämnda i de ingångna meddelandena, då förnyelse av upplåtaren förvägrats arrendatorn, fastän denne till fullo uppfyllt avtalets föreskrifter, äro ej talrika. Tidigare synas dylika fall hava varit mycket sällsynta. Under de senare åren synas de emellertid hava blivit något vanligare. En och annan uppgiftslämnare ställer denna här och var numera förekommande vägran att bevilja förnyad upplåtelse i samband med vissa av jordägarna befarade lagstiftningsåtgärder i jordfrågan. De allt oftare hörda kraven på arrendatoremas rätt till friköpning av sina arrendebruk, sägas sålunda haft till följd, att en och annan jordägare vid arrendetidens utgång själv övertagit arrendegårdens brukning. Dylika fall torde emellertid, att döma av de få uttalandena härom, icke vara talrika. Vanligare är däremot, att jordägarna efter tillkomsten av lagen den 28 juni 1918 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område vägrat att på arrende upplåta nya jordområden till personer, som önskat å dessa områden på egen bekostnad uppföra byggnader. Förnyad Som i det föregående omförmälts, är det ganska sällsynt, att i avtalen upplåtelse bestämmes, att, därest arrendatorn dör före arrendetidens utgång, avtalet 'datornT f o r t f a r a n d e skall vara gällande. Den motsatta bestämmelsen, nämligen att familj, arrendatorns död bryter kontraktet, varvid det skall bero på jordägarens avgörande, huruvida de efterlevande skola få kvarsitta vid arrendet eller ej, synes, som nämnt, vara vanligare. I många fall, där sistnämnda bestämmelse finnes i kontraktet, torde det nog tillstädjas stärbhuset att få kvarstanna vid arrendet till den ursprungligen kontrakterade arrendetidens utgång, därest jordägaren finner, att stärbhuset kan uppfylla kontraktets förpliktelser. Säll-

41 synt torde dock ej vara, att delägarna i boet själva önska omedelbart frånträda arrendet. I all synnerhet gäller detta, av skäl som i det föregående berörts, bolagsarrenden, men är jämväl fallet med andra arrenden med mer omfattande dagsverksskyldighet eller annat avsevärt arbetsåtagande. Om det sålunda tämligen ofta förekommer, att stärbhuset kvarsitter den ursprungliga arrendetiden ut, måste det däremot anses mindre vanligt att efter nämnda tids utgång arrendet för en ny arrendeperiod övergår till någon av arrendatorns familj. Ett dylikt bevarande av besittningsrätten inom en familj från den ena generationen till den andra har tidigare varit ganska vanligt, särskilt i fråga om arrenden, tillhörande kommuner, stiftelser och allmänna inrättningar, samt jämväl vissa fideikommiss. Sådana arrenden hava under flera släktled kunnat övergå från far till son. Det samma gäller de i smålandslänen och i vissa trakter av angränsande län så talrika torpen, tillhörande huvudsakligast enskilda jordägare. När brukaren å ett dylikt torp dött, har i regel någon av sönerna trätt till. Fortfarande förekomma väl dylika fall tämligen talrikt och säkerligen torde de arrendegårdar och torp icke vara så få, vilkas besittningsrätt gått, så att säga, i arv under ett eller annat århundrade inom en och samma släkt och än i dag innehaves av denna. De ingångna utsagorna giva emellertid oförtydbara bevis på att denna besittningsrättens bevarande inom en och samma släkt i stort sett tillhör ett förflutet tidsskede. De nya åskådningarna och det förändrade tänkesättet i ekonomiska och sociala ting, som landsbygdens olika folklager under de senaste årtiondena tillägnat sig, hava nämligen i hög grad förändrat såväl jordägarnas som arrendatoremas uppfattning i fråga om här berörda förhållanden. Det tidigare mer patriarkaliska förhållandet mellan jordägare och arrendator har, som redan i det föregående framhållits, numera försvunnit. Under den sociala rörelse, som begynt även å landsbygden, hava de band av mer personlig natur, som tidigare förenade jordägare och arrendator, avskurits och båda parterna anlägga numera i regel uteslutande ett ekonomiskt betraktelsesätt vid arrendeförhållandenas ordnande. För jordägaren har det blivit likgiltigt, vem som brukar hans arrendegård, endast arrendatorn uppfyller arrendevillkoren. Något intresse av att arrendegårdens besittningsrätt bevaras åt arrendatorns efterlevande har jordägaren därför icke. Bjudes högre arrende av någon annan, finnes för jordägaren intet skäl att låta de efterlevande kvarsitta. I flertalet fall torde det emellertid icke vara beroende på jordägarens vägran att medgiva förnyad upplåtelse åt arrendatorns efterlevande utan på dessas obenägenhet för dylik upplåtelse, som föranleder, att arrendet lämnar arrendatorns familj. I uppgiftslämnarnas utsagor anföras nämligen ofta, att barnen till arrendatorer eller torpare i regel icke vilja efterträda föräldrarna. Äro barnen vuxna, hava de i regel lämnat arrendegården eller torpet och sökt sig in på andra levnadsbanor än jordbrukets. Industrien synes sålunda i stor utsträckning hava rekryterats bland avkomlingarna till arrendatorerna och torparna. För de barn, som växt upp å torpet eller arrendegården, har föräldrarnas bundna ställning i förhållande till jordägaren, de ofta nog tryckta ekonomiska förhållandena i hemmet, men framför allt den osäkra besittningslätten icke inneburit några lockelser till att träda i föräldrarnas fotspår. Ytterligare har givetvis bidragit den alltmer utbredda oviljan för jordbruksarbete. När därför under de senaste årtiondena utkomstmöjligheterna inom andra näringsgrenar än jordbruket varit så talrika, är det givet, att det blivit mindre vanligt, att vid arrendatorns eller torparens död förnyad upplåtelse skett till någon inom familjen. Alldeles särskilt gäller detta de

talrika små torpen och lägenheterna inom det sydsvenska höglandet, såsom i Smålandslänen samt vissa delar av Älvsborgs och Skaraborgs län. Dessa små jordbruk hava givit sina brukare en så knapp bärgning, att det för barnen i regel varit en tvingande nödvändighet att, så snart de kunnat, söka vinna utkomst å annat håll. Till mycket stor del har detta skett genom emigration. När de gamla brukarna å nämnda torp och lägenheter dött eller måst avflytta på grund av hög ålder och oförmåga att sköta jorden, hava dessa brukningsdelar i ett mycket stort antal fall icke fått några nya brukare utan lagts i ödesmål. Husen hava rivits eller förfallit. De små åkertegarna hava fått igenväxa. Tusentals dylika små jordbruk, som på sin tid brutits med mycken möda hava på detta sätt försvunnit under de senaste årtiondena. Att så skett har givetvis berott därpå att dessa jordbruk icke kunnat försörja sina brukare annat än under så knappa villkor, att de ej kunna tillfredsställa den nuvarande generationen med dess krav på en högre levnadsstandard. OptionsA v såväl uppgiftslämnarnas meddelanden som de insända kontraktsexemrätt plaren framgår, att det är mycket sällsynt, att i arrendeavtalen förekommer förbehåll för arrendatorn eller, därest denne är död, för någon av hans familj, att vid arrendetidens utgång få ny upplåtelse. Dylika förbehåll förekomma bland nämnda kontraktsexemplar endast i några stiftelsekontrakt, såsom Uppsala universitets, samt i vissa fideikommisskontrakt från Södermanlands och Östergötlands län. Dessutom finnes dylikt förbehåll i arrendeavtal angående hemman tillhörande ett större bolag i Värmlands län, Uddeholms A.-B. Exempel på sådana förbehåll må här nedan anföras. »Därest arrendatorn ordentligt fullgör vad han genom detta kontrakt sig förbundit, och befinnes han vid arrendetidens slut hava väl brukat arrendegården, äger h a n förmånsrätt till nytt arrendeavtal, såtillvida att arrendet i första hand skall tillbjudas honom mot det arrendebelopp, som vid av ojävige värderingsmän skedd värdering arrendet åsättes. Samma förmånsrätt tillerkännes arrendatorns änka eller barn. Därest under arrendetiden arrenderätten blivit med mitt medgivande å annan person överlåten och h a n innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med återstående arrendetiden uppgår till 5 år, inträder den som arrendet sålunda övertagit, eller, i händelse av dennes dödsfall, hans änka och barn, i samma rätt vid arrendegårdens förnyade utarrendering, som enligt föregående blivit arrendatorn samt hans änka och barn tillförsäkrad. Göres ej inom 30 dagar från delfåendet av förslaget till arrendekontrakt anmälan om arrendets övertagande, anses optionsrätten förfallen. I händelse efter arrendetidens utgång arrendegården i sin helhet eller till någon del ej vidare kommer att utarrenderas eller jag skulle finna lämpligt att. antingen uppdela arrendegården till mindre arrenden eller den eller en del därav under ett arrende med annan arrendegård upplåta, äger arrendatorn då icke att för den honom eljest tillkommande optionsrätten av mig fordra eller erhålla någon ersättning. Angående optionsrätten gäller den inskränkning, som egendomens fideikommissnatur kan förorsaka.» Sturefors fideikommiss, Vists kommun, Östergötlands län.

Av ungefär liknande avfattning äro motsvarande bestämmelser i kontrakt för arrenden under baroniet Adelswärd och Bjärka-Säby gård. I ovan nämnda bolags arrendekontrakt anföres bl. a. följande. »Arrendator äger vid arrendetidens slut företrädesrätt till arrendets fortsättande. När arrendator lämnar arrendet, äger hans son eller måg företrädesrätt till arrendets övertagande, om han därtill befinnes lämplig. Sker övertagandet under pågående arrendeperiod tillämpas förutvarande villkor till arrendeperiodens slut. Avlider arrendator, har hans änka samma företrädesrätt som son eller måg.» Sunnemo kommun, Värmlands län.

Slutligen må återgivas följande ur ett kontrakt angående ett hemman tillhörande Uppsala universitet: »Om arrendatorn väl sköter hemmanet, detsammas åbyggnader väl underhåller och ordentligt fullgör, kontraktets föreskrifter samt i övrigt gör sig förtjänt av att såsom

43 arrendator bibehållas, vilket allt Uppsala universitets drätselnämnd äger bedöma, så tillförsäkras han, att såsom arrendator å fastigheten bibehållas mot erläggande av det arrende, som drätselnämnden för nya arrendeperioden kan finna skäligt bestämma.» Harbo kommun, Västmanland:, län.

De ingångna utsagorna giva inga upplysningar om, huruvida dylika, ovan citerade förbehåll i sin praktiska tillämpning visat sig giva arrendatorerna en mer tryggad besittningsrätt.

Uppsägning av avtalet. Som i det föregående omnämnts, föreskriver den nu gällande arrendelagen, Uppsägnär att upplåtelse skall ske för viss tid eller för arrendatorns livstid. När arrende- ning arrendetiden är slut, upphör avtalet av sig självt och upplåtaren äger råda över tiden är fastigheten. Skall arrendet fortsättas, beror detta på nytt avtal. Någon bestämd. uppsägning av arrendet erfordras sålunda icke. Denna rättsregel, att, när arrendetiden är bestämd, avtalet vid denna tids utgång upphör utan föregående uppsägning, gällde redan före den nuvarande arrendelagens tillkomst. Genom kungl. förordningen den 22 oktober 1867 hade nämligen bestämts att, därest arrendetiden var bestämd, uppsägning av avtalet var obehövlig, såvitt ej vid legoavtalet förbehåll om uppsägning var gjord. Dessförinnan gällde, att uppsägning skulle ske, även när arrendetiden var bestämd. Det genom nyssnämnda förordning tillkomna stadgandet har alltså varit gällande ett fyrtiotal år längre än de i den nuvarande arrendelagen nytillkomna bestämmelserna. Av uppgiftslämnarnas meddelanden samt de insända kontraktsformulären är det lätt att konstatera, att berörda rättsregel om uppsägnings obehövlighet vid bestämd arrendetid på den grund hunnit i betydligt högre grad bliva känd och tillämpad än de bestämmelser, som voro nya i 1907 års lag. Av uppgiftslämnarnas utsagor framgår nämligen i regel, att arrendekontrakten icke innehålla några bestämmelser om uppsägning och i de inkomna kontraktsexemplaren namnes, när arrendetiden är bestämd, sällan något om att uppsägning av avtalet skall föregå avtalets upphörande. I allmänhet synes man sålunda vara av den uppfattningen, att när den bestämda arrendetiden är ute, arrendatorn skall utan vidare avflytta, såvida ej ny överenskommelse träffats. I många kontrakt finner man detta preciserat genom att det anmärkes, att »kontraktet upphör utan föregående uppsägning» vid legotidens slut.1 I sammanhang med redogörelsen för arrendetidens längd har i det före- Uppsägnär gående erinrats, att arrendeavtal på obestämd tid ej äro sällsynta, ehuru ning arrendeförbjudna enligt nu gällande lag. I dylika avtal finnes i regel intagen be- tiden är stämmelse om, huru och när uppsägning skall ske. Exempel på dylika be- obestämd. stämmelser, hämtade ur åtskilliga arrendekontrakt, hava i det föregående anförts. När i dessa talas om »laga uppsägning» torde väl i regel avses sådan uppsägning, som omtalas i nu gällande arrendelag, då »avträde skall ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från det uppsägning skedde». I åtskilliga avtal, efter vad det vill synas, upprättade mellan kontra1 Undantagsvis finner man bestämmelser exempelvis av innehåll att »hemmanet upplåtes på 5 år räknat från den 14 mars 1919 till samma dag år 1924, då egendomen på vidare uppsägelse avträdes», Valö kommun, Stockholms län, eller att »X emottager torpet enligt detta Kontrakt den 14 mars 1918 med ömsesidig uppsägningsrätt enligt lag och fortgår arrendetiden till den 13 mars 1923», Ösmo kommun, Stockholms län.

44 henter tillhörande allmogeklassen, säges emellertid, att uppsägning skall ske »före Thome dag». I dylika fall torde utan tvivel tillämpas den gamla jordabalkens regler vid legoavtalets uppsägning. Vad beträffar de förut omtalade, huvudsakligast av vissa bolag tillämpade kontrakten med automatisk förlängning på ett år i sänder bestämmes i regel en viss dag, oftast 15 september som sista dag för uppsägning. Som framgår av förut anfört exempel, förekommer emellertid jämväl, att någon bestämd uppsägningstid icke angives i dylika kontrakt. UppsägI arrendelagen finnas i § 36 uppräknade vissa fall, huvudsakligast bestående ning vid j svårare avvikelser från kontraktet å arrendatorns sida, vilka fall göra jordar 7£. dets ägaren berättigad att uppsäga avtalet. Sker uppsägning av dylik anledning, verkande, äger arrendatorn emellertid kvarsitta till nästa fardag, där ej rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom att avflytta tidigare. Dessa ovan nämnda fall, vilka kunna leda till arrenderättens förverkande, finner man i regel ordagrant återgivna i de avtal, där jordägaren utgöres av bolag eller större godsägare. Ofta nog äro dessutom tillagda andra fall, vilka jämväl angivas såsom skäl till avtalets uppsägning. Åtskilliga av dessa senare fall kunna väl understundom vara att hänföra till det i 10 mom. av nämnda paragraf förefintliga stadgande, att jordägaren är berättigad uppsäga avtalet, om arrendatorn, »där avtalet eljest innehåller bestämmelse, vars iakttagande måste anses vara för jordägaren av synnerlig vikt, åsidosätter sådan bestämmelse». Emellertid finnas mycket ofta uppräknade även andra fall, vilka synas icke vara av sådan natur, att de kunna grunda sig på nyss sagda moment. Ett sådant fall är exempelvis den i många av bolag, fideikommissinnehavare och andra större godsägare upprättade kontrakt förekommande bestämmelsen, att kontraktet förverkas, om arrendatorn »straffas för brott mot lag». Understundom inskränkes bestämmelsen till »urbota lagbrott», men i andra fall inträder avtalets förverkande redan, därest arrendatorn »bryter mot allmän lag». Liknande påföljd finnes i några kontrakt angiven för det fall, att arrendatorn skulle »straffas för brott mot vederbörligen givna ordningsföreskrifter» eller om han »gör sig känd för oordentligt levnadssätt». Därest »arrendatorn och hans folk visar olydnad mot förvaltningen», om arrendatorn »vägrar att fullgöra från förvaltningen erhållna order» eller om han »visar uppstudsighet eller ohövlighet mot jordägaren eller hans ombud», betraktas dylikt likaledes ej sällan som anledning till kontraktets förverkande. Ett bolag angiver vidare uttryckligen i sina kontrakt, att varje arrendatorn »åliggande skyldighet skall anses vara av den synnerliga vikt för markägaren, som de bestämmelser, vilka omnämnas i 36 § av 1907 års arrendelag och markägaren förty vara berättigad att uppsäga arrendeavtalet i händelse någon av ovannämnda skyldigheter åsidosättas.» Av det ovan anförda framgår, att åtskilliga större jordägare i avtalen med sina arrendatorer inryckt en hel del olikartade fall för kontraktets förverkande, vilka ofta nog förefalla synnerligen svävande och ägnade att giva rum för ett stort godtycke från jordägarens sida. Detta i och för sig betänkliga förhållande synes förvärras därigenom att i nämnda avtal därjämte i regel säges, att arrendatorn, om han brister i något av uppräknade fall, är skyldig att »genast utan ersättning avflytta utan åtnjutande av laga fardag» eller liknande. Enligt arrendelagen skall emellertid, som nämnt, därest uppsägning sker i de fall, 36 § omförmäler, arrendatorn kvarsitta till nästa fardag, där ej rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom att avflytta tidigare. Denna rätt att kvarsitta till nästa fardag frånsäges emellertid i regel utan vidare

45 arrendatorn i de härovan avsedda avtal, vilka därtill såsom ovan sagts upptaga mer eller mindre godtyckliga tillägg till bestämmelserna i 36 §. Även i många av de kontrakt, som endast inskränka sig till de i berörda paragraf upptagna fall för arrenderättens förverkande, säges jämväl att, därest arrendatorn brister, på sätt sägs i 36 §, i avtalets fullgörande, jordägaren äger skilja honom från arrendet »genast den dag då kontraktsbrottet skedde», eller dylikt. De ingångna utsagorna giva ej några upplysningar om i vad mån härovan anförda bestämmelser tillämpats i hela sin stränghet. Även om dessa i regel äro att anse mera som ett medel från jordägarens sida att hos hans arrendator inskärpa tillbörlig respekt för avtalets ordentliga fullgörande än en i förekommande fall verkligen tillämpad kontraktsklausul, torde bestämmelserna likväl — i den mån de tillerkänna jordägaren rätt att efter tämligen godtyckliga grunder häva avtalet och omedelbart tvinga arrendatorn att avflytta — hos arrendatorerna uppamma en känsla av mycken osäkerhet i besittningen och stort beroende av jordägaren med därav följande missnöje, olust och brist på arbetsglädje, efter vad framgår av åtskilliga uttalanden från representanter för arrendators- och torpareklasserna. Som ett psykologiskt missgrepp till skada för båda kontrahenterna torde det därför få anses att i avtalen intaga ovan refererade, stränga men i själva verket kanske icke allvarligt menade straffbestämmelser.

Av- och tillträdessyn. Som i det föregående framhållits äro jordarrenden, tillhörande mindre en- Praxis vid skilda jordägare, till sin karaktär i regel avsevärt skiljaktiga från större jordbruk, jordägares arrenden därigenom, att den mindre enskilde jordägaren i regel tll!hörande endast äger en fastighet, nämligen den utarrenderade, på vilken han ofta nog "kuda jordi är bosatt, medan ett motsatt förhållande råder i fråga om de större jord- ägare. ägarna. Denna skillnad mellan större och mindre jordägares arrenden har till följd, att bl. a. i fråga om av- eller tillträdessyn samt bestämmelserna om sådan syn råder stor olikhet mellan dessa båda jordägaregrupper. Å arrenden tillhörande mindre jordägare förekommer sålunda i regel icke av- och tillträdessyn och avtalet om dylika arrenden innehålla därför oftast icke några bestämmelser om dylik syn. Anledningen härtill är att jordägaren i regel bor kvar på gården och utarrenderar densamma till någon yngre anhörig, son eller måg. Under sådana förhållanden anse sig båda parterna kunna undvara den tämligen vidlyftiga apparaten av en av- eller tillträdessyn, alldenstund det givetvis bör ligga i arrendatorns, såsom kanske blivande ägare till gården, intresse att hålla denna i gott stånd. Ofta åtager sig under dessa arrendeförhållanden arrendatorn endast själva jordbruksdriftens besörjande och underhåll, medan jordägaren underhåller åbyggnaderna. Även i det fall, att arrendatorn icke utgöres av till jordägaren närskyld person, ifrågakommer ofta nog ingen av- eller tillträdessyn. Bor jordägaren kvar å gården, anser han sig väl därigenom äga garantier för att arrendatorn icke skall inför jordägarens ögon låta jordbruket förfalla. Även om jordägaren icke skulle bo å arrendegården, ifrågasattes ofta nog ej heller då dylik syn. De båda kontrahenterna känna varandra nämligen oftast personligen och man anser därför en syneförrättning överflödig. Det ömsesidiga förtroendet får, såsom ofta är

46 fallet vid ordnandet av avtal bland allmogeklassen, ersätta den skriftiga uppgörelsen, i detta fall syneprotokollet. Av- och I fråga om arrenden tillhörande större jordägare tillämpas däremot, förtinträdes- såvitt icke är fråga om mera obetydliga jordbruk, såsom lägenheter och syn vid m i n ( j r e torp, i allmänhet av- och tillträdessyn, således beträffande flertalet liiThlhande bolagsgårdar samt jordbruk tillhörande fideikommisstiftelser, större enskilda större jord- jordägare, kommuner och allmänna inrättningar. Avtalen innehålla i regel ägare, icke några andra bestämmelser om av- eller tillträdessynen än, att det säges, att dylik syn skall ske enligt lag. Talrika undantag härifrån givas emellertid, oftast gående i en, som det vill synas, för arrendatorn mindre förmånlig riktning. Åtskilliga kontrakt giva nämligen syneförrättningen en sådan karaktär, att man får den uppfattningen, att de båda kontrahenterna vid denna förrättning icke bliva jämställda, utan att syneproceduren utföres av jordägaren och för tryggande av hans intressen. Den i och för synens opartiska verkställande i arrendelagen intagna bestämmelsen, att synen skall förrättas av minst »två ojäviga män av nämnden» eller andra i sagda lag angivna, kvalificerade personer, finnes sålunda understundom ersatt med den bestämmelsen, att synen skall förrättas av jordägarens ombud jämte tvenne värderingsmän, varav av- och tillträdare utse var sin, eller därmed att syn sker på jordägarens »föranstaltande», varmed, när sättet för synen ej närmare beskrives, torde avses att jordägaren ombestyr hela syneproceduren. I arrendeformulären, upprättade av ett mycket betydande bolag, säges nämligen exempelvis, att »egendomen tillträdes efter på bolagets föranstaltande och bekostande verkställd laga syn», vid vilken syn emellertid »syneförrättaren utses av bolaget». Kallelsen till synen skall enligt vissa avtal göras av jordägaren. Enligt arrendelagen skola emellertid synemännen utsätta synedagen och kalla kontrahenterna. Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med av- eller tillträdessyn, äger han, enligt arrendelagen efter stämning klandra densamma vid domstol. I kontrakten finner man understundom stadganden, som bestämma ett annat förfarande. Sålunda bestämmes exempelvis i ett kontrakt om fideikommissarrende, att tvistefrågor angående synen skola avgöras av skiljemän, och att klander mot skiljedomen icke må anställas. I ett större bolags kontrakt säges, att vid missnöje med synen får ärendet icke hänskjutas till domstol utan skall det avgöras av »kompromissarier», utsedda av de båda parterna. I ett avtal anföres, att synemännens protokoll »skall gälla som laga kraftvunnen dom». I fråga om kostnaderna för synen tillämpas jämväl mycket olika bestämmelser. Vid sådana syneförrättningar, som, efter vad bestämmelserna om synen giva vid handen, torde huvudsakligast ske i jordägarens intresse, åtager sig jordägaren i regel även kostnaderna. Understundom uppdelas dessa lika mellan jordägaren, tillträdaren och avträdaren. Exempel saknas emellertid ej på att tillträdessynen skall bekostas av arrendatorn samt avträdessynen av jordägaren. Då emellertid avträdessynen i regel på samma gång är tillträdessyn undgår jordägaren på så sätt alla kostnader för synen. Slutligen må här anföras, att ett större bolag i sina kontraktsformulär bestämmer, att av- eller tillträdessyn skall ske enligt gällande arrendelag, därest icke arrendets skick vid av- resp. tillträdet »på annat för parterna bindande sätt fastställes». Enligt arrendelagen må emellertid angående fastighetens skick vid av- eller tillträdet bevisning icke föras annorledes än genom syn.

47 Som ovan nämnts, förekommer i allmänhet icke av- eller tillträdessyn vid sådana, större jordägare tillhörande arrenden, som utgöras av lägenheter eller mindre torp. Vad lägenhetsarrendena angår, beror detta givetvis därpå, att jordägaren i regel icke äger de å det upplåtna området befintliga byggnaderna, varför synen i förekommande fall endast skulle komma att avse det till dylika lägenheter hörande, oftast synnerligen obetydliga jordbruket. Då de mindre torpen, i regel s. k. dagsverkstorp, vanligen utgöras av en bostadslägenhet med tillhörande åkertäppa, skulle en syneförrättning beträffande dylika jordbruk icke hava någon större betydelse. Om dylika arrenden säges det i regel endast att »torparen emottager torpet i det skick, det befinner sig» e. d. Arrendelagen medgiver jordägaren rätt att under arrendetiden anställa be- Besiktning siktnmg å fastigheten. Dylik besiktning finnes i mycket talrika fall om- & fastägheten nämnd i arrendeavtal rörande jordbruk tillhörande större jordägare. I allmänhet synes dylik besiktning, åtminstone ifråga om verkliga jordbruks- rlltl\l™ arrenden, verkställas vart tredje år. I ett större bolags kontraktsformulär säges, att besiktningen skall ske av en utav bolaget därtill utsedd ojävig person. Som allmän regel torde dock gälla, att besiktning verkställes av jordägaren själv eller hos honom anställd person. Av kontraktens bestämmelser om här avsedda besiktning vill det ej sällan förefalla, som om denna skulle kunna försätta arrendatorn i en nog så vansklig situation, därest jordägaren skulle tänkas vilja missbruka de ofta nog stränga bestämmelserna om straffpåföljd, därest synen skulle utfalla ogynnsamt. Xontraktsklausuler såsom exempelvis följande synes berättiga till dylika farhågor: »Då jordägaren finner nödigt, anställes ekonomisk besiktning för att utröna underhållet och hävden av hemmanets åbygguader och ägor, varefter det ovillkorligen åligger arrendatorn att inom föreskriven tid fullgöra, vad vid sagda besiktning ådömes, vid äventyr att bristerna avhjälpas på arrendatorns bekostnad». Bolagskontrakt, Valö kommun, Stockholms län. — »Jordägaren har oinskränkt rättighet att när som helst hålla syn å egendomen till utrönande av husens vård och jordens skötsel; och skulle brister härutinnan upptäckas, vare arrendatorn pliktig avhjälpa eller ersätta bristerna, betala kostnader för syns hållande samt utan vidare uppsägning genast avträda och avflytta hemmanet, såvida icke jordägaren vill tillåta arrendatorn, att, fastän hemmanet befunnits vanhävdat, kvarsitta till följande 14 mars.» Fideikomisskontrakt, Snöslorps kommun, Hallands län.

Arrendeprestationerna. Legans utgörande för mindre arrendegårdar och torp med enbart penningar Legans utförekommer ^ej särdeles ofta. Huvudsakligast synes detta betalningssätt an- görande vändas i fråga om sådana arrendegårdar, som ägas av kommuner eller all- med enbart manna inrättningar, men förekommer även beträffande arrendegårdar, som *™1^ ägas av enskilda jordägare, då upplåtaren ej är boende å eller i närheten av arrendegården. Ganska vanligt är, att legans storlek vid kontant arrende beräknas efter en viss kvantitet av visst slag naturalster, oftast spannmål, vilken kvantitet betalas med penningar enligt markegångstaxa. * Enligt arrendelagen skall, där ej tid utsatts för erläggande av arrende, detta betalas sist tre månader för varje arrendeårs utgång. Med högst få undantag är emellertid tiden för arrendets erläggande angiven i kontrakten. Denna tid växlar dock mycket i de olika kontrakten. Sålunda till1 I några kontraktsexemplar från Malmöhus län anmärkes, att arrendeavgiften skall erläggas »i mynt eller sedlar som i Kronans uppbörd emottages.»

48 lämpas i stor utsträckning fortfarande den gamla jordabalkens bestämmelse om att arrendet skall erläggas Tomedag. Den 14 december, vilket datum, efter vad nyss nämnts, enligt den nya arrendelagen är förfallodag för arrendet, när i kontraktet ej tid utsatts för arrendets erläggande, angives även ofta som den dag, då arrendet skall betalas. Bland övriga olika bestämmelser i förevarande hänseende må nämnas, att i några kontrakt finnes bestämt, att arrendet skall betalas med l / 12 varje månad samt att i andra ganska talrikt förekommande avtal säges, att arrendet skall erläggas med ena hälften Tomedag och med återstoden vid arrendeårets utgång. Understundom skall ingen del av arrendesumman gäldas förrän vid sistnämnda tidpunkt. I ett och annat fall säges, att halva arrendebeloppet skall betalas redan vid arrendeårets början samt återstoden längre fram under arrendeåret, i regel den 15 september. Legans ut- Legans utgörande med enbart dagsverken förekommer i en mycket stor görande utsträckning. Särskilt i fråga om de talrika små torp och lägenheter, som dagsverken finnas { Smålandslänen och angränsande län, är detta betalningssätt synnereiier annat ligen vanligt. Understundom kan antalet stipulerade dagsverken vara mycket arbete, ringa, såsom då jordägaren vid upplåtelse av byggnadstomt för en lägenhet på ofri grund överenskommit med lägenhetsinnehavaren, att denne skall som hyra för det upplåtna jordområdet göra några dagsverken under skördetiden varje år. I andra fall, d. v. s. beträffande de egentliga torpen i nyssnämnda trakter, förekommer, att torparen tillförbinder sig att utgöra vanligen ett a två dagsverken per vecka året runt vid huvudgården. Denna utgöres väl oftast av någon herrgård eller större bondgård, men även till ganska små bondgårdar kan inom Smålandslänen och angränsande län understundom höra ett eller annat torp, för vilket legan utgår på nu nämnt sätt. Jämte de dagsverken, vilka torparen har att utgöra utan någon särskild kontant ersättning, upptaga avtalen i regel därjämte ytterligare ett antal dagsverken mot en viss dagspenning. Dessa senare dagsverken skola ofta nog helt och hållet eller till större delen utgöras under sommarmånaderna. Med undantag för Skånelänen, inom vilka torp äro mycket ovanliga, förekomma torparrenden, för vilka legan utgöres enbart med dagsverken, ganska talrikt jämväl i de egentliga jordbruksbygderna i södra och mellersta Sverige, i regel dock endast vid de större gårdarna. Dylika torparrenden synes emellertid huvudsakligast vara att betrakta som en upplåtelse av bostadslägenhet jämte ett mindre jordområde åt gift jordbruksarbetare, vilken i regel är bunden vid arbete å huvudgården året runt, s. k. dagtorpare. I regel upptaga avtalen i dylika fall icke något särskilt antal dagsverken, för vilka dagspenning icke skall uppbäras, utan synes vanligen ersättning utgå för varje arbetsdag. Förutom den fria bostaden å torpet med tillhörande åkertäppa, är dylik dagtorpare ofta nog tillförsäkrad åtskilliga andra naturaförmåner, såsom spannmål, kreatursfoder, fria dragare för torpjordens skötsel, vissa fria skjutsar etc. Att arrendet betalas enbart med annat arbete än dagsverken är mycket ovanligt. Någon gång förekommer emellertid, att jordägaren överenskommer med arrendatorn om utförande av en viss arbetsmängd för varje år att utgå som lega, exempelvis nyodling av ett tunnland årligen eller uppläggning varje år av en viss längd »laga stenhägnad av sten, som arrendatorn skall rödja ur åkerjorden å torpet» e. d. Legans ut- Såsom mindre vanligt får anses, att arrendet erlägges med enbart naturgörande a i s ter. När dylikt förekommer, gäller det i regel leverans av en viss mängd me natur-alt m J ö l k dagligen oftast till huvudgården, till där befintligt mejeri, s. k. mjölkalster.

49 arrenden. Från arrendatorshåll erinras understundom, att dylika mjölkarrenden kunna bliva rätt betungande genom den dylika arrenden åtföljande skyldigheten att transportera mjölken till huvudgården. I regel sker, om möjligt, transporten turvis mellan arrendatorerna, men anses likväl vara en högst besvärlig extra pålaga. Av protokollet vid sammanträdet med arrendatorer och torpare i Tunabergs kommun, Södermanlands län, framgår sålunda exempelvis, att det kan inträffa, »att en arrendator under 120 dagar av året har att under 4 å 5 timmar dagligen bekosta körsven och 2 dragare för mjölktransport, vilket med utgående från nuvarande (juli 1920) priser på körslor utgör 12 k 15 kronor dagligen eller per år resp. 1 440 å 1 800 kronor, onekligen ett r ä t t avsevärt plus till arrendeavgiften, utöver den stadgade avgiften i mjölk.»

Bland andra naturalster, med vilka legan kan utgöras, må nämnas fisk, vilket understundom förekommer vid mindre torparrenden i kusttrakterna. Även spannmål angives i några fall såsom betalning för legan, varvid dock i flertalet fall säges, att i stället för spannmål kan, om så önskas, betalas med penningar enligt markegångstaxa. Den utan jämförelse vanligaste formen för legans utgörande är med pen- Legans ningar och dagsverken eller annat arbete (ackordsarbete). Denna betalnings- utgörande form gäller i regel för alla större och medelstora torp, vare sig de lyda m e d pen " under bolag eller enskild jordägare, men tillämpas i en mycket stor utsträck- ^gfverken ning även beträffande sådana jordarrenden, som icke äro av torpnatur, sär- eller annat skilt när jordägarna utgöras av bolag men jämväl av fideikommissinnehavare arbete. och andra större enskilda jordägare. Liksom när legan utgöres med enbart dagsverken, förekommer även vid här ifrågavarande sätt för legans utgörande i synnerligen talrika fall, att dagsverkena eller ackordsarbetet till en del fullgöras utan särskild kontant ersättning samt till en del mot särskild betalning. Detta gäller framför allt de i skogsbygderna befintliga många arrendegårdar och torp, som tillhöra de stora industribolagen samt några med dem jämställda större godsägare, som driva industriell rörelse. I avtalen om dessa arrendebruk åläggas nämligen arrendatoma en mycket omfattande arbetsskyldighet till jordägaren dels i form av dagsverken bestående i jordbruks- eller skogsarbete, dels i form av ackordsarbete, såsom kolning, skogsavverkning, vedhuggning, körningar o. d. Liksom de i det föregående omnämnda dagtorparna vid de större gårdarna i jordbruksbygderna genom den dem åliggande arbetsskyldigheten äro mer att jämställa med vanliga jordbruksarbetare än torpare och arrendatorer i dessa ords egentliga mening, äro bolagsarrendatorerna mångenstädes på grund av nyss sagda betydande arbetsåtagande snarare att likställa med industriarbetare än med verkliga arrendatorer. I likhet med vad fallet är med dagtorparna bruka bolagsarrendatorerna ofta nog erhålla kontant ersättning för samtliga av dem utförda dagsverken eller ackordsarbeten. Särskilt gäller detta å de smärre bolagsarrenden, där arrendatorn året runt är arbetsskyldig hos jordägaren. Den kontanta ersättning, som arrendatorn erhåller för samtliga eller visst antal av honom utförda dagsverken resp. ackordsarbeten, är understundom bestämd i kontraktet. Vanligare är emellertid, att denna ersättning finnes angiven i ett särskilt till kontraktet fogat arbetsavtal resp. prislista. I de fall, då arrendatorn har att hos jordägaren utgöra sådana dagsverken, för vilka särskild kontant ersättning utgår, torde denna i regel gå i avräkning å det kontanta arrendet. När det genom dagsverken intjänade beloppet är tillräckligt att gälda hela den del av arrendet, som skulle betalas med Jordkommissionen.

V.

50 penningar, blir på så sätt hela arrendet betalt med dagsverken. Sådana fall torde helt säkert vara mycket talrika. Understundom finnes, särskilt i vissa bolagskontrakt, t. o. m. uttryckligen stipulerat, att den del av arrendet, som bestämts i penningar, skall utgöras med dagsverken eller ackordsarbeten till de pris, som äro bestämda antingen i kontrakten eller i den till desamma fogade prislistan. övrigasätt Förutom ovan berörda olika sätt för legans utgörande förekommer någon för legans enstaka gång även den kombinationen, att legan gäldas medelst dagsverken utgörande. ^ n a turalster. Vanligare är däremot, att alla de tre olika prestationsformerna, penningar, arbete och naturalster, tagas i anspråk för arrendets utgörande. Detta är särskilt icke sällan fallet i fråga om arrenden av jordbruk tillhörande mindre enskilda jordägare, när upplåtaren själv kvarbor å gården med eget hushåll och för sin räkning förbehåller sig någon del av jordbruket, såsom potatisland, trädgårdstäppa jämte en eller två kor. I sådana fall plägar arrendatorn förbinda sig att jämte kontant arrende erlägga arrendet dels i spannmål, foder och andra naturalster och dels i form av arbete åt jordägaren, plöjning, vård av jordägarens husdjur, vedhuggning, skjutsning etc. De kontrakt, som upprättas för sådana arrenden, kunna på den grund vara särdeles detaljerade, minutiöst uppräknande alla de tjänstbarheter, upplåtaren skall hava rätt att påfordra från sin arrendator under det dagliga samlivet på gården.

Obestämd arbetsskyldighet.

Förbud att arbeta åt annan än jordägaren.

Till omDen arrendatorn åliggande arbetsskyldighet, för vilken i det föregående fånget obe- redogjorts, har bestått i sådan arbetsskyldighet, som varit till omfånget stämd ar- b e s tämd, antingen genom ett visst antal dagsverken eller genom en viss 'di Tief angiven arbetsmängd. Arbetsskyldigheten har sålunda varit en fixerad arrendeprestation på sätt föreskrives i arrendelagen, till vilkens bestämmelser av tvingande natur hör, att dagsverksskyldigheten skall vara bestämd. Arrendelagen tillåter alltså icke, att i avtalet intages förbehåll om skyldighet för arrendatorn att utöver fastställt antal dagsverken på tillsägelse av jordägaren utgöra sådana. Därest dylikt förbehåll skett, är det utan verkan. Av de ingångna frågeformulären och till dem fogade kontraktsavskrifter erfar man emellertid, att dessa arrendelagens föreskrifter i en mycket stor utsträckning icke efterlevas. Särskilt gäller detta bolagsarrendena och åtskilliga godsägares arrendebruk. I avtalen om dylika arrenden finnas nämligen ofta nog intagna bestämmelser, som giva jordägaren möjlighet att ålägga arrendatorn en till sin omfattning helt och hållet obestämd arbetsskyldighet. Sagda avtal upptaga visserligen så gott som alltid en viss bestämd arbetsskyldighet i form av ett fixerat antal dagsverken eller ett visst mått av ackordsarbete, men tillförbinda arrendatorn dessutom att »efter budning», »vid påfordran» etc. utföra arbeten åt jordägaren. Mindre vanligt är, att icke ens något visst antal dagsverken angivas. I ett och annat fall förekommer dock, att intet säges om det antal dagsverken, som i första hand skola utgöras, utan synes hela frågan om dagsverksskyldigheten lämnas svävande. Några utdrag ur kontrakten i berörda hänseenden återgivas här nedan. »Såväl arrendatorn som hemmavarande arbetsföra söner &xo pliktiga att såväl själva som med sina dragare utföra förefallande arbeten åt ägaren efter tillsägelse av förvalt-

i

51 ningen». Bolagskontrakt, Dals-Eds kommun, Älvsborgs län. — »Om så påfordras skall arrendatorn efter uppbåd utgöra de arbeten, som bolaget finner nödiga för driften av sitt näringsfång.» Nottebäcks kommun, Kronobergs län. — »Arrendator vare dessutom skyldig förrätta de arbeten, som honom av jordägaren åläggas mot åtnjutande av i taxa bestämda priser.» Bolagskontrakt, Uppsala län. — »Arrendatorn är skyldig förrätta de kolningar, körslor, dagsverken och andra arbeten, som av bruksförvaltningen honom ålägges mot betalning efter de pris, som överenskommes med bruksförvaltningen.» Bolagskontrakt, Alunda kommun, Uppsala län. — »Arrendatorn är skyldig att mot gängse pris och efter anvisning verkställa körning åt bolaget och erhåller arrendatorn härvid en extra gottgörelse av tre (3) kronor per kördagsverk, uppgående denna gottgörelse till högst 500 kronor för varje arrendeår.» Bolagskontrakt, Nora kommun, Västmanlands län. — »Arrendatorn åligger att mot ersättning enligt bifogade prislista under noggrant iakttagande av bruksförvaltningens anvisningar och föreskrifter på egen kost och med egna dragare och redskap själv eller genom arbetare, som av bruksstyrelsen godkännas, under arrendeåret utföra arbete, vars bestämmande företrädesvis utgöres sålunda: att arrendatorn utgör arbetet med körslor, enbet och par, mans- och kvinnsdagsverken, dä sådant av Bruksstyrelsen påyrkas och erfordras, att arrendatorn utför körningar av malm- och gråberg då sådant finnes — under vintermånaderna — till anvisade platser, när därom påyrkas av förvaltningen.» Bolagskontrakt, Skinnskattebergs kommun, Västmanlands län. — »Tjänstbarheter utöver arrendet utgöras även, om så påfordras.» Större enskild jordägare, Stora Mellösa kommun, Örf.bro län — »Ärliga arrendet är 180 kronor. Dessutom göras tjänstbarheter till X bruk och lantegendomar såsom dagsverken, körslor, kolningar, samt alla sådana arbeten, vilka arrendatorn kan åstadkomma och jordägaren finner behövliga, för driften av bruks- och lantegendomarna. För dessa tjänstbarheter gottgöres arrendatorn i räkning enligt överenskommelse med jordägaren.» Större enskild jordägare, Almundsryds kommun, Kronobergs län. — »Brukaren vare dessutom skyldig att efter bud mot betalning utgöra körningar för Y säteris räkning till följande p r i s e r . . . » . Större enskild jordägare, Flöda kommun, Södermanlands län.

Enligt arrendelagen skall, därest i arrendeavtalet ej är bestämt, huru D&gsverdagsverkena skola fördelas å särskilda tider av året, hela antalet dagsverken, kenas . för i den mån det kan ske, jämnt fördelas på årets veckor. I allmänhet finner man deln!ng denna bestämmelse iakttagen, enligt vad framgår av de insända kontraktsexemplaren. Beträffande torparrendena i de egentliga jordbrukstrakterna äro dagsverkena, därest de uppgå till något större antal, fördelade jämnt på årets veckor. Om åter endast ett mindre antal dagsverken skall utgöras, förläggas de i regel till sommarmånaderna. I avtalen från skogsbygderna, där flertalet arrenden är av bolagsnatur, inskränker man sig i regel till att fördela dagsverkena med ett visst antal på sommarhalvåret och med ett visst antal på vinterhalvåret. Understundom inskränka sig dock avtalen till att angiva antalet dagsverken utan att bestämma, när de skola utgöras. Dylika fall, då dagsverkenas fördelning sålunda icke bestämts, äro emellertid anmärkningsvärt fåtaliga, att döma av de uppgifter, som kunna hämtas ur de ingångna kontraktsexemplaren. De, som nämnt, talrika fall, där arbetsskyldigheten är obestämd, därigenom att jordägaren förbehållit sig dagsverken efter tillsägelse utöver de i kontraktet till antalet bestämda på vissa tider av året fördelade dagsverkena, skilja sig i realiteten ej avsevärt från här berörda fall, då dagsverkenas fördelning icke alls är bestämd. Såväl i de förra som i de senare fallen uppstår givetvis för vederbörande arrendator en stor osäkerhet beträffande möjligheten att planmässigt ordna arbetet med eget jordbruk eller att ingå arbetsavtal med annan arbetsgivare. Några exempel på kontraktsbestämmelser. i vilka tiden för dagsverkenas utgörande icke bestämts, anföras här nedan. »Brukaren åligger dessutom på kallelse utgöra överdagsverken mot följande ersättningar, nämligen för mansdagsverken etc. — — — Brukaren är skyldig efter budning utgöra resor, körslor med sten m. m.» Bolagskontrakt, Medelplana kommun, Skaraborgs län. — »Vid an-

52 fordran skall arrendatorn under skördetiden utgöra sex mans- eller kvinnsdagsverken och efter budning högst 50 dagskörslor med en häst och körsven emot en gottgörelse av » Fideikomisshemman, Lagmansereds kommun, Älvsborgs län. — »Torparen skall utföra två st. mansdagsverken i veckan å bestämda dagar, nämligen måndagar och tisdagar, samt vid anfordran 25 st. kvinnsdagsverken efter budning.» Stafsingc kommun, Hallands län.

Förbud att De kontrakt, som tillförbinda arrendatorn en till sitt mått obestämd arbetsarbeta åt skyldighet, förbjuda i regel samtidigt arrendatorn att arbeta åt annan än annan än j o r dägaren. I en del fall är detta förbud ovillkorligt. I andra fall åter är jordagaren. ^ beroende på jordägarens medgivande, om arrendatorn skall få åtaga sig arbete åt annan person, eller också gäller förbudet, så länge jordägaren kan erbjuda arrendatorn arbete. En hel del bolag och andra större jordägare hava uttryckligen i avtalen tillförsäkrat sig förmånsrätt till samtliga de arbetsprestationer, som kunna utföras av underlydande arrendatorer, särskilt i de trakter, där arrendatoremas arbetsskyldighet består i industriellt arbete, såsom körningar, kolning o. d. I åtskilliga stora industribolags arrendekontrakt saknar man emellertid här ifrågavarande förbud. Detta torde dock icke utan vidare kunna tydas så, att dessa bolags arrendatorer skulle åtnjuta större frihet i förhållande till jordägaren än de arrendatorer, för vilka dylikt förbud finnas direkt utsagt i avtalen. Ofta erfar man nämligen av arrendatoremas uttalanden i denna fråga, att i realiteten föreligger förbud att arbeta åt annan än upplåtarenbolaget, även om dylikt förbud ej finnes i kontraktet. I allmänhet betraktar nämligen ett bolag sina arrendatorer i främsta rummet som arbetare åt bolaget. Den åt arrendatorn upplåtna besittningen av ett, bolaget tillhörande jordbruk befriar därför icke, även om arrendatorn skulle till fullo fullgjort för året fastställt arrendevederlag, från de anspråk, bolaget anser sig kunna ställa på arrendatorn i dennes egenskap av en bolagets arbetare. Arbete åt annan än jordägaren, även om förbud för dylikt icke omtalas i kontraktet, kan därför, säges det, hava en för arrendatorn mindre gynnsam påföljd genom repressalier i en eller annan form från jordägarens sida. Det vanligaste synes härvidlag vara, att arrendet icke förnyas. I ett yttrande från Gåsborns kommun, Värmlands län, säges exempelvis härom: »För Xbruks A.-B:s arrendatorer innefattar arrendekontraktet icke dylik skyldighet, men föreligger en oskriven arbetsskyldighet såsom förutsättning för upplåtelsen i det att arrendeavtalen icke förnyas, om brukaren arbetar åt annan än arbetsgivaren.» Ett större bruksbolag inom Västmanlands län, vilket bolag, så vitt framgår av de till förevarande undersökning ingångna formulären till bolagets arrendeavtal, icke förbjuder arrendatorerna att arbeta åt andra, yttrar i förevarande fråga: »At främmande personer får arrendatorn av gruppen »mindre arrendegårdar» icke arbeta u t a n jordägarens tillstånd av fullt naturliga skäl, ty det torde vara självklart, att en jordägare ej är beredd lämna en arrendator en massa förmåner och nedlägga dyrbart underhåll på en arrendegård för att innehavaren skall utföra arbeten åt andra personer, när jordägaren behöver hans biträde. En stor del av arrendatorerna utför dock dylika arbeten åt andra, då deras biträde i regel ingalunda i full utsträckning erfordras för jordägarens del.»

För åtskilliga av de stora industribolagen är det för övrigt obehövligt att utfärda något uttryckligt förbud för underlydande arrendatorer att arbeta åt andra. Dessa bolags synnerligen vittomfattande jordmonopol i vissa trakter hava nämligen till följd, att ett dylikt bolag praktiskt taget ej sällan är den ende arbetsgivaren på ett område av flera kvadratmil. För vederbörande bolagsarrendatorer finnes i sådant fall givetvis ingen annan arbetsgivare att välja än jordägaren. I andra fall innebär den arrendatorn kontraktsenligt åliggande arbetsskyldigheten, när den är mer vittomfattande och arrendejorden är av någon mer

53 betydenhet, redan i och för sig ett förbud att arbeta åt andra. Skall arrendatorn i sådant fall kunna ordentligt sköta arrendejordbruket, blir nämligen i regel ingen tid övrig för arbete åt annan person. Av de i förevarande hänseende gjorda uttalandena synes nedanstående särskilt belysande. »Något förbud för körning eller arbete åt andra finns ej i avtalen, men den saken förbjuder sig själv på grund av den myckna körningen som fordras. Så har t. ex. undertecknad, som brukar 13 hektar åker, att under 125 dagar under tiden 1/io—31/3 och 50 dagar under tiden 1/<—30/9 efter tillsägelse verkställa körslor med ett par dragare.» Arrendator, Julita kommun, Södermanlands län.

Som förut nämnts, förekommer förbud att arbeta åt annan än jordägaren särskilt i de trakter, där arrendatoremas arbetsskyldighet består i industriellt arbete. I de trakter, varest dagsverksskyldigheten i regeln består i jordbruksarbete, är ifrågavarande förbud däremot mycket sällsynt i fråga om de egentliga arrendatorerna. För torpama, i synnerhet för sådana med mer omfattande arbetsskyldighet, gäller understundom, att de icke äga rätt att arbeta åt annan än jordägaren. Särskilt är detta fallet med de s. k. dagtorparna. I ett uttalande av en enskild jordägare från Kungsåra kommun, Västmanlands län, motiveras sagda förbud för sistnämnda kategori av torpare på följande sätt. »En dagsverkstorpare, som förbundit sig att utgöra dagsverken vid gården mot viss bestämd dagpenning eller då så låter sig göra, ackordsarbete, åtnjuter t. ex. 2 hektar jord fritt, fria dragare till jordens skötsel, kobete, fri back- och dikesslog, halmfoder, husrum och vedbrand, husbonden underhåller husen — det faller j u av sig självt, att han förbjudes att arbeta åt andra.» Följande exempel på kontraktsbestämmelser innefattande förbud att arbeta åt annan än jordägaren må anföras: »Arrendatorn tillätes icke att betjäna främmande personer, verk och inrättningar, med arbeten eller körslor, med mindre han av bruksstyrelsen eller dess ombud därtill erhållit tillåtelse.» Bolagskontrakt, Skinnskattebergs kommun, Västmanlands län. — »När arbetsoch forseltjänst kan erhållas för jordägarens räkning, förbjudes arrendator att utan särskilt tillstånd förrätta eller låta förrätta arbete och körslor åt andra.» Bolagskontrakt, Uppsala län. — »Arrendatorn förbjudes att förrätta eller låta förrätta arbete åt andra än jordägarna.» Bolagskontrakt, Mahxanders kommun, Östergötlands län. — »Arrendatorn är förbjuden att åt andra än X gård utföra arbete.» Större enskild jordägare, Sövestads kommun, Malmöhus län.

Den i formuläret framställda frågan, huruvida det förekommer, att dags- Arbetsverken eller annan arbetsskyldighet uttagas på sådant sätt eller å sådan tid, skyidigatt arrendatorn (torparen) hindras att ordentligt sköta sitt jordbruk, hör till de . h e t e n s frågor, vilkas besvarande uppenbarligen i hög grad påverkats av uppgiftslämnarens v\ skötseln ställning som representant för jordägare- eller arrendatorsklassen. I de formulär, av anendasom ingått från kommunalnämnderna, vilkas medlemmar, såsom i inledningen torernas framhållits, i allmänhet torde hava jordägarnas syn på de med arrendesystemet i° r d b r u k sammanhörande förhållandena, besvaras nämligen anförda fråga så gott som undantagslöst nekande, medan däremot i de formulär, som ingått från medlemmar av arrendatorsklassen, svaren i de flesta fall gå i jakande riktning. Detta bör givetvis dock icke tolkas så. att endera gruppen av uppgiftslämnare skulle medvetet avgivit mot verkliga förhållanden stridande uppgifter. Skulle några svårare missförhållanden föreligga i fråga om arrendatoremas skötsel av jordbruket, beroende därpå, att en betungande arbetsskyldighet hindrat arrendatorerna att ägna sig åt arrendejordbruket, torde detta utan tvivel försports i kommunalnämndernas yttranden. De enligt arrendatoremas uppfattning förefintliga svårigheterna beträffande jordbrukets skötsel torde därför icke antagit sådana former, att de för kommunalnämndernas ledamöter synts sammanhänga med arbetsskyldigheten. Arrendatoremas jakande svar på frågan kunna

54 emellertid trots detta vara befogade. Arrendatorerna känna givetvis arbetsskyldigheten på ett helt annat sätt än den utomstående. För dem hava dagsverkena för jordägarens räkning ofta nog kommit mycket olägligt, särskilt i sånings- eller skördetider, då tvånget att avstå arbetskraft åt jordägaren kanske förorsakat arrendatorns jordbruk ett svårt avbräck. För arrendatorerna ligger det därför mycket nära till hands att jakande besvara föreliggande fråga, även om några grövre missförhållanden icke skulle föreligga.

Dagsverkspriser samt ersättningen för arrendatoremas ackordsarbeten. Hela arI de fall, då samtliga de av arrendatorn för jordägarens räkning utförda hetsskyl- arbetsprestationerna fullgöras utan särskild kontant ersättning, äro dessa uteres1 gi ve ^vis att betrakta uteslutande som vederlag för den åt arrendatorn genom utan avtalet upplåtna jordbruksfastigheten. Bestå dessa prestationer i dagsverken särskild pläga de därför benämnas arrendedagsverken till skillnad från de dagsverken, kontant s o m utgöras utöver den egentliga legan. vilka erhållit benämningen överdags-

wtttnmf.

verken

Därest man till en början tager hänsyn endast till dagsverken och bortser från annan arbetsskyldighet såsom ackordsarbete o. d., kan som allmän regel sägas, att arrendedagsverkena taxeras efter mycket låga och för vederbörande arrendatorer synnerligen ogynnsamma beräkningsgrunder. Prisen på arrendedagsverken angivas visserligen icke direkt i avtalen men en jämförelse beträffande arrendena för å ena sidan de jordbruk, för vilka arrendena betalas med dagsverken och å andra sidan de jordbruk, för vilka arrendena betalas med penningar, möjliggör dock en beräkning av sagda priser. Om man nämligen sätter ett visst pris på arrendedagsverkena och på sådant sätt erhåller ett i penningar uttryckt arrendebelopp per hektar för de jordbruk, där legan utgår med dagsverken, kan man jämföra detta med det iirrendebelopp per hektar, som betalas för jordbruk med kontantarrende. För -att arrendena per hektar ifråga om å ena sidan sådana jordbruk, för vilka legan utgår med arrendedagsverken och å andra sidan sådana jordbruk, för vilka legan utgår med penningar, skola bliva lika stora, måste man emellertid, efter vad de insända kontrakten vid en dylik beräkning giva vid handen, i de allra flesta fall sätta priset på nämnda dagsverken synnerligen lågt i jämförelse med de dagsverkspriser, som utgå för vanliga legda arbetare. Skulle man nämligen taxera arrendedagsverkena till samma belopp som legda arbetares priser, komme man för de arrenden, för vilka legan utgöres med dagsverken, upp till arrendebelopp per hektar, som ej stode i någon rimlig proportion till den lega per hektar, som betalas vid kontant arrende. I från en kommun inom Uppsala län med uteslutande fideikommissarrenden av arrendatorerna avgivet yttrande användes, liksom i åtskilliga andra yttranden, här sist nämnda beräkningssätt, varvid man kommer till det resultat, att de kontant betalande arrendatorerna erlägga 18, 20 eller 40 kr. per hektar, medan de enbart med dagsverken betalande arrendatorerna erlägga 140 kr. per hektar, vilket givetvis innebär, att arrendedagsverkenas priser äro enormt låga i jämförelse med de, så att säga, fria arbetspriserna. Detta här relaterade exempel är emellertid icke något enastående fall utan tvärtom synnerligen typiskt för frågan om uppskattningen av arrendedagsverkena.

55 Lägger man de vanliga fria arbetspriserna till grund för beräkningen avvärdet å dagsverken vid jämförelse mellan arrenden med dagsverken och arrenden med endast kontantarrenden, bliva dessa senare sålunda ojämförligt mycket förmånligare. I det föregående har framhållits, att arrendatorerna å större arrendegårdar i regel utgöra arrendet med penningar och sålunda äro befriade från dagsverksskyldighet, medan arrendatorerna å smärre gårdar samt torparna oftast utgöra hela eller större delen av legan med dagsverken. En följd härav är alltså, efter vad ovan sagts, att arrendena för de större gårdarna i regel äro proportionsvis mycket lägre än arrendena för de mindre gårdarna och torpen. Nedanstående exempel belysa arrendedagsverkenas prissättning. En torpare i Stafsinge kommun, Hallands län, skall för ett torp med 4 hektar åker utgöra 104 mansdagsverken samt efter budning 25 kvinnsdagsverken för år, vilka senare dagsverken dock kunna utlösas med 1.50 per dag. — Uppskattas mansda^sverken till 3 kr. per dag, skulle arrendet sålunda värderat i penningar bliva 349.50 kr. eller eller omkring 88 kr. per hektar. En torpare i Gottröra kommun, Stockholms län, skall för sitt torp med 6.6 hektar öppen jord utgöra 156 karldagsverken för år. Utebliver han från dagsverke, skall han betala 3 kr. per dagsverke. — Jordägaren synes sålunda taxera varje dagsverke till 3 kr., vilket för samtliga 156 dagsverken utgör 468 kr. eller 70 kr. per hektar. En arrendator i Tönnersjö kommun, Hallands län, arrenderar 16 hektar mot kontant arrende 333.7 8 kr. eller omkring 20 kr. per hektar. En arrendator i Östra Fågelviks kommun, Värmlands län, arrenderar 22 hektar »åker och ängsmark» mot kontant arrende 450 kr., motsvarande 20 kr. per hektar.

Ehuru dagsverkena härovan taxerats endast till 3 kr. per dag, en vid tiden för ifrågavarande enquéte säkerligen icke för hög värdering, bliva arrendena per hektar avsevärt mycket högre i de fall, då arrendet utgöres med dagsverken än när arrendet skall betalas med penningar. Här relaterade förhållanden hava avsett de fall, då dagsverksskyldigheten bestått i dagsverken, men äro även tillämpliga för de fall, då arrendet skall betalas med ackordsarbeten. Dessa arbeten betalas nämligen i regel lägre, när det gäller arrendatorer än vanliga arbetare, enär särskilda prislistor med i regel lägre priser tillämpas för arrendatorerna. Dessa prislistor komma längre fram att närmare beröras. Här ovan behandlade fall, nämligen att arrendatorns arbetsskyldighet in- En del av sk ränker sig till fullgörande av arrendedagsverken, äro emellertid relativt wbetgskyisäl]£in förekommande. Ojämförligt mycket vanligare är nämligen, att, för^ ^ \ utom arrendedagsverkena resp. därmed jämförligt ackordsarbete, även över- utan samt dagsverken eller annat arbete genom avtalet åläggas arrendatorn mot kontant en del mot ersättning.

Vad då i detta fall först angår prissättningen å själva arrendedagsverkena, äger, vad nyss sagts om sådana arrenden, där inga andra dagsverken än arrendedagsverken förekomma, även här sin tillämpning, nämligen att sagda slag av dagsverken i allmänhet taxeras synnerligen lågt och att priserna pä dem icke på något sätt kunna jämföras med de fria arbetspriserna. Detsamma gäller om det ackordsarbete, som motsvarar arrendedagsverkena. I fråga åter om ersättningen för överdagsverkena eller annat arbete, som fullgöres utöver den egentliga legan är ej möjligt att göra något allmängiltigt uttalande, enär härvidlag tillämpas mycket olikartade bestämmelser. I många fall utgår sålunda för overdagsverken eller därmed jämförligt arbete samma ersättning till arrendatorerna som till andra arbetare, i andra fall åter är ersättningen till arrendatorerna betydligt lägre än det gängse arbetspriset.

ersättning.

56 I de trakter, där arrendatoremas arbetsskyldighet utgöres av jordbruksarbete, nämligen i de egentliga jordbruksbygderna, äro priserna på arrendedagsverkena ofta nog så låga, att man skulle kunna tro, att fråga vore om arbetspriser gällande för flera tiotal år tillbaka, och även i de fall, då priserna nå upp till ett något så när rimligt belopp, torde de likväl i regel understiga de fria arbetspriserna. Att mansdagsverken sålunda betalas med 2 kr. under sommartiden och med 1.5 o kr. under vintertiden per dag, förekommer icke så sällan. T. o. m. kördagsverken kunna betalas med endast 2 kr. per dag. Dock äro priserna i många fall högre, än vad här anförts. Någon gång angives i kontraktet, att överdagsverken skola betalas efter i orten gällande priser. I skogsbygderna bestå överdagsverkena eller därmed likställt ackordarbete huvudsakligen i industriellt arbete. Den kategori av arrendatorer, som framför allt beröres av denna arbetsskyldighet, är de talrika bolagsarrendatorerna samt arrendatorerna å vissa större enskilda jordägares arrendebruk. Ackordsarbete synes härvidlag vara det vanligaste. Arbetsskyldigheten består nämligen oftast i skogsarbeten, såsom avverkning, kolning, körningar o. d., beträffande vilka slags arbeten arbetsproduktens omfång är lätt att fastställa. Ersättningen för arbetet bestämmes i de allra flesta fall enligt en i kontraktet eller till detsamma fogad s. k. prislista. Då dessa prislistor äro av synnerligen stor betydelse för här ifrågavarande spörsmål, må här återgivas en dylik prislista, hämtad ur ett arrendeavtal angående J/s mantal i Valö kommun, Stockholms län, om 18.54 hektar åkerjord, tillhörande ett större industribolag. Avtalet gällde på fyra år från den 14 mars 1918.

»Prislista på arbetsskyldigheten. För kolning av en läst kol, upplagda å botten och risade — » huggning » » kubikmeter björkved » » •» » » barrved eller osorterad ved > » » » » kvistved » » » ett klipp kolved, 1.2 meter högt » » » » sågtimmer, 17 fots medellängd, obarkat » lumpning av sågtimmer, per lump Forlön för en läst kol om 20 hektoliter, väglängd 1 km > » » » » » 20 » » 2 » » » » » » »20 » » 3 » » » » » > » 20 » » 4 » » » » » » » 20 » p 5 » o. s. v. 20 öre tillökning för varje överstigande kilometer.

kr. » . » » » » » » » » ,» »

5.50 1.40 1.20 1.— 0.25 0.15 0.04 0.75 0.85 1.— 1.20 1.40

Forlön för såg- eller byggnadstimmer samt annat därmed jämförligt rundvirke, per eng. kubikfot eller toppmått under bark: Väglängd Väglängd 1 km öre 5 6 km 2 » »6 7 » 3 » »7 8 » 4 » »8 9 » 5 » »9 10 » ...! 1 o. s. v. /2 öre tillökning för varje överstigande kilometer.

öre K » 101/» » 11 » 111/* » 13

57 Forlön för ved per kubikmeter löst matt: Väglängd Väglängd 1 km kr. 0.50 6 km 2 » » 0.66 7 » 3 :•> » 0.S0 8 » 4 :> » 0.90 9 » 6 » » 1.— 10 » o. s. v. 10 öres tillökning för varje överstigande kilometer. förhöjning.

kr. 1.10 » 1.25 » 1.40 » 1.50 » 1.60 För rå ved betalas 25 %

Släpning av såg- eller byggnadstimmer: I kalhyggen, per kubikfot I gallring och frö trädsställning, per kubikfot

öre l 1 /» » 3

Inkörning av kolved på bottnar; per klipp, 4 fot högt i korset: Medelväglängd Medelväglängd 100 m öre 18 400 m öre 35 200 > » 24 500 f> » 40 300 » » 30 o. s. v 5 öre tillökning för varje överstigande hundratal meter. För svårare fall få förhöjningar göras å ovanstående prislista för släpning av såg- och byggnadstimmer samt inkörning av kolved på bottnar. För forsling å vagn betalas 25 % tillökning på ovanstående priser. För körning med par per timme > » » enbet pr timme » fullgott mansdagsverke per timme » » hjondagsverke » »

öre 80 » 35 » 35 » 22

Forlöner för bränntorv, malm, sand, sten m. m. dylikt, beräknas efter ett pris per deciton av väglängd: Väglängd Väglängd 1 km öre 15 6 km 2 » »20 7 » 3 » »24 8 » 4|> »27 9 » 5 » » 30 10 » o. s. v. 3 öre_tillökning för varje överstigande kilometer.>

öre 33 » 38 » 42 » 45 » 48

Årliga arrendet för ifrågavarande jordbruk utgjorde 600 kr. kontant. Dessutom skulle arrendatorn mot ersättning enligt ovanstående prislista utföra vinterkörningar till ett belopp av kr. 1320 sommarkörningar till ett belopp av » 275 vinter-mansdagsverken » 28 vinter-hjondagsverken > 9 sommar-mansdagsverken » 70 sommar-hjondagsverken > 22

Summa kr. 1 724 Uti ovannämnda arbetsskyldighet ingick skyldighet för arrendatorn att årligen förrätta kolning av en rnila, varje mila lämnande minst 40 läster kol. Enligt ett tidigare gällande kontrakt hade det ålegat samme arrendator att mot ersättning enligt prislista förrätta kolning av en mila, lämnande 40 läster kol, verkställa 300 dagars körning med enbet under vinterhalvåret, 50 dagars körning med enbet under sommarhalvåret, samt utgöra 20 mans och 10 hjondagsverken under sommarhalvåret, 10 mansoch 5 hjondagsverken under vinterhalvåret.

Vad härovan anförts, är ett typiskt exempel på den arbetsskyldighet utöver legan, som i regel åligger de talrika arrendatorerna under industribo-

58 lagen och de enskilda industriidkarna i skogsbygderna. Som förut framhållits, är denna arbetsskyldighet oftast av sådan omfattning, att den faktiskt omöjliggör för vederbörande arrendator att åtaga sig något arbete åt annan arbetsgivare än jordägaren, även om direkt förbud att arbeta åt annan än denne icke föreligger. En synnerligen viktig fråga är under sädana omständigheter givetvis, huruvida priset på här nämnda arbetsskyldighet motsvarar det i orten gällande fria arbetspriset. Av de uttalanden, som gjorts i frågan från olika håll, såväl av jordägare som av arrendatorer, torde kunna sägas, att den ersättning, som tillerkännes arrendatorerna, i allmänhet understiger den ersättning, som andra personer kunna betinga sig för motsvarande arbeten. I frågan om i vad mån de arrendatorerna tillerkända arbetspriserna mer avsevärt understiga de i orten gängse fria arbetspriserna, föreligga emellertid mycket olika uttalanden. I de yttranden, som representera uppfattningen å jordägare-bolags sidan, framhålles sålunda, att arrendatoremas arbetspriser äro endast obetydligt lägre än de gängse fria arbetspriserna. Den skillnad i priserna, som faktiskt föreligger, kompenseras emellertid med de förmåner, som arrendatorerna åtnjuta från jordägaren. »Direkt jämförbara med 'ortens priser' kunna ju arrendatoremas priser aldrig bliva», yttrar exempelvis ett bruksbolag i Bergslagen, »då de förmåner, en arrendator har att tillgodoräkna sig, såsom låga arrendegälder, jordägarens underhåll av hans hus, vad gäller större reparationer, tillsläppande av allt reparationsvirke, husbehovsvirke, vedbrand e t c , givetvis måste tagas i betraktande vid prissättningen av arrendatorns arbete i jämförelse med arbete av en person, som själv får bekosta allt dylikt, och därför nödvändigt och med rätt fordrar högre betalning». Av detta uttalande framgår alltså, att den i kontraktet fastställda legan, som i regel består av ett visst kontant penningebelopp samt ett bestämt antal arrendedagsverken, av jordägaren icke anses såsom fullt vederlag för den åt arrendatorn upplåtna fastigheten och för jordägarens övriga prestationer i sammanhang med arrendet, och att, vad brister i sagda vederlag, skall gäldas genom överdagsverken eller annat arbete till ett pris, understigande de i orten gängse. De uttalanden, som ingått från bolagsarrendatorerna, gå allmänt i den riktningen, att den åliggande arbetsskyldigheten är starkt underbetald. Från åtskilliga håll säges sålunda, att de i bolagens prislistor angivna priserna med 50 till 100 % understiga de gällande fria arbetspriserna. Särskilt i uttalanden från sagda kategori av meddelare inom den# västmanländska Bergslagen samt i norra Uppland förspörjas dylika utsagor. Även från skogsbygderna i Östergötlands län samt i därtill angränsande trakter av närliggande län omtalas liknande förhållanden. Från Värmlands län gå erfarenheterna däremot i en mer gynnsam riktning. Det bolag, som inom detta län Ar det mest betydande i fråga om underlydande arrendatorer, Uddeholms aktiebolag, uppgives genom fackliga avtal, som två gånger om året förnyas, reglera sina prislistor. Även om så skulle förhålla sig, att de uppgifter om en undervärlering med 50 till 100 % av den bolagsarrendatorerna och liknande arrendatorer åliggande arbetsskyldigheten endast höra till undantagen och om ifrågavarande undervärdering därför skulle i regel stanna vid endast 25 %", innebär här ifrågavarande prissättning av arrendatoremas arbete för dessa \ varje fall avsevärda ekonomiska förluster, om man tar i betraktande den stora omfattningen av arbetsskyldigheten. I ovan refererat fall uppgick, exempelvis

59 arrendatorns arbetsskyldighet, utöver den egentliga legan, till ett belopp av 1 724 kr. med de priser, som angivits i bolagets prislista. Därest i denna angivna priser skulle med 25 % understiga de i orten gällande fria priserna, gör arrendatorn sålunda en förlust av omkring 575 kr. Under sådana förhållanden skulle hans lega komma att uppgå till omkring 1 175 kr. i stället för 600 kr., som i kontraktet angives. Understundom utgår en viss kontant ersättning för samtliga dagsverken, Hela arvare sig dessa äro till antalet bestämda eller icke. Detta är särskilt fallet betsskyibeträfTande dagsverken utgjorda av dagtorpare eller andra torpare med mer d>gi»eten betydande arbetsskyldighet. Under sådana omständigheter förekomma alltså ^ f T 8 icke några dagsverken av det slag, som i det föregående benämnts arrende- "Sånt «-' dagsverken. Emellertid torde dagsverkena i här berörda fall ej heller kunna sättning, fullt likställas med över dagsverken, då sådana givetvis förutsätta ett visst antal arrendedagsverken. I själva verket torde här ifrågavarande dagsverken rätteligen vara att anse som ett slags kombinerade arrende- och överdagsverken, varför alltså föreligger en sammanblandning av arrendeprestationer och vanligt legt arbete. Då de dagsverken, som här avses, sålunda delvis utgöras av lega för den åt torparen upplåtna jordbruksfastigheten samt för vissa andra naturaförmåner, som här ifrågavarande torpare i regel bruka komma i åtnjutande av (jfr sid. 48), är ju givet, att ersättningen för dessa dagsverken icke når upp till den ersättning, som betalas till vanliga legda arbetare. I regel är emellertid skillnaden mellan de fria arbetspriserna och dagsverkspriserna så stor, att den icke förklaras därav, att dagsverkena till viss del utgöra arrendevederlag. Man måste därför om dessa slags dagsverken säga, liksom förut sagts om de egentliga arrende- och överdagsverkena, att de i regel äro avsevärt underbetalda. Den här ovan relaterade låga prissättningen på arrendatoremas arbets- Kristidens skyldighet i jämförelse med de fria arbetspriserna gäller ej endast de senaste inverkan åren, krisåren, med den under denna tid oerhörda prisstegringen på den fria p å ersätt_ arbetskraften, utan har i mycket stor utsträckning förekommit jämväl före a r E k y T sagda tid. Under krisåren synas dock förhållandena hava förvärrats i så digheten. måtto, att skillnaden mellan å ena sidan ersättningen för arrendatoremas arbetsskyldighet och å andra sidan ersättningen för det fria arbetet blivit större, än vad fallet var före kriget. Visserligen hava de under krisåren uppkomna särskilda förhållandena å sina håll givit anledning till en revidering av äldre avtal i fråga om arbetsskyldigheten, antingen på sådant sätt, att denna minskats eller därigenom, att för arbetsskyldigheten tillämpats en förhöjd taxa, vilket haft till följd, att samma proportioner mellan det fria arbetspriset och priserna på dagsverksskyldigheten, som gällde före prisstegringen, i stort sett bibehållits, men å många håll har ingen dylik revidering förekommit, utan arrendevillkoren hava varit de samma som före kristiden. I uttalanden från arrendatorerna framhålles det, huru denna tillämpning av samma arrendevillkor i fråga om arbetsskyldigheten före som under krisåren haft till följd, att legan stegrats synnerligen oskäligt, ibland det mångdubbla före kriget. Från jordägarehåll invändes emellertid i många fall häremot, att, om å ena sidan dagsverksskyldigheten under krisåren haft ett högre penningvärde än förut, så har å andra sidan också värdet av de produkter, som frambragts å arrendegården, samt arrendendatorn eventuellt tillfallande andra naturaförmåner i motsvarande grad stigit i pris, varför någon anledning till jämkning i arbetsskyldigheten alltså icke synes hava förelegat.

60 Dessa från jordägarehåll framförda erinringar om att vid arbetsskyldighetens värdestegring hänsyn bör tagas till såväl debet- som kreditposterna i förhållandet mellan upplåtaren och arrendatorn, äga givetvis sin tillämpning i fråga om arrendedagsverkena eller annan arbetsskyldighet, som utgör lega för arrendet, men synas icke vara tillämpliga i fråga om de dagsverken eller därmed likställt arbete, vilka icke utgöra vederlag för nyttjanderätten, nämligen överdagsverkena resp. det särskilt betalda ackordsarbetet. Beträffande ersättningen för sistnämnda slags arbetsskyldighet upplyses emellertid, att arbetspriserna under krisåren i många fall bibehöllos vid de belopp, som avtalats, innan krisårens oerhörda prisstegring vidtog. Då jordbruksarbetarnas löner under sagda tid mångenstädes med ända till 200 %' överstego motsvarande löner år 1914 och då ersättningarna för skogsarbeten, såsom huggning, kolning, körningar etc. sprungo upp till en svindlande höjd i jämförelse med de tidigare fredspriserna, är det givet, att de arrendatorer och torpare, som voro bundna vid arbetspriser enligt äldre kontrakt resp. prislistor, måste tillfogas kännbara ekonomiska förluster samtidigt som de lingo bevittna, huru den del av § lantbefolkningen, som ej bands genom äldre avtal, skördade stora vinster. Även om i de mest skriande fallen jämkningar vidtogos i priserna på arrendatoremas arbetsskyldighet, kvarstodo emellertid alltför många fall, där skillnaden mellan de fria arbetspriserna och den arrendatorerna tillfallande ersättningen var synnerligen betydande. För mången arrendator med mer omfattande arbetsskyldighet förde krisårens högkonjunktur inom lönearbetet härigenom sålunda med sig sig svårt trångmål och blev en källa till mycken bitterhet och grämelse. Av de talrika uttalandena belysande detta förhållande må följande från en arrendator i Hångers kommun, Jönköping* län återgivas: »Det är tydligt, att ett dagsverksarrende, som beräknades före kristiden och då efter låg daglön, sprungit upp i en orimlig höjd beräknat efter dessa tider och jämställt med kontantarrenden, antingen torparen själv utgör dessa dagsverken eller han måste använda legd arbetskraft i sitt ställe till följd av ålder eller klen hälsa. Ty dagsverkena äro & alla torp lika många och utkrävas lika noga som före kriget. Och det är svårt för många av de gamla torparna att kämpa för bibehållandet av sin lilla jordlott. Dessa torde hava hårdast drabbats av kristiden.»

Åsikter och önskemål beträffande arbetsskyldigheten. I den för flertalet jordägare och arrendatorer betydelsefulla frågan om arrendatoremas arbetsskyldighet — utan tvivel ett av arrendesystemets viktigaste spörsmål — hava uppgiftslämnarna i samband med lämnandet av de faktiska uppgifterna ofta nog gjort mer personliga uttalanden, som giva uttryck för de åsikter och de önskemål, som hos de olika intressegrupperna äro rådande i sagda spörsmål. En sammanfattning av dessa uttalanden lämnas här nedan. ÄrrenAv de yttranden, som avgivits av representanter för arrendatorsklassen, datorernas framgår med all tydlighet, att det bland arrendatorerna råder en bestämd uttalanden, opinion mot det nuvarande systemet i fråga om dem åliggande arbetsskyldighet, vare sig denna består i dagsverken eller ackordsarbete, och att arrendatorerna förty hysa en allmän önskan, att arbetsskyldigheten skall försvinna eller, därest detta ej låter sig göra, omläggas enligt andra grunder, än^de nu i regel tillämpade. Detta missnöje med arbetsskyldigheten förorsakas, framhålles det, främst på grund av den undervärdering sagda prestation i regel är underkastad från

61 jordägarens sida, i jämförelse med när legan betalas med kontant arrende. Där jordlegan utgår med arbetsskyldighet, innebär den därför en mycket svår orättvisa. Skall legan gäldas med dagsverken eller annan arbetsskyldighet, bör legan på den grund ändock fastställas till ett visst penningebelopp, vilket sedan av arrendatorn erlägges i form av arbete, värderat efter det i orten gängse fria arbetspriset. En dylik omvärdering av arbetsskyldigheten är emellertid icke den bästa lösningen av frågan om arbetsskyldigheten — helst se arrendatorerna, många av dem kräva det med bestämdhet, att det slags jordlega, som består i arbetsskyldighet, icke alls må. förekomma. Bortsett från de stora ekonomiska orättvisor, som i regel arbetsskyldigheten medför, innebär denna nämligen andra svåra olägenheter för arrendatorn. Ofta nog måste han, för att åt jordägaren fullgöra av denne fordrade dagsverken eller andra arbeten, låta nödiga arbeten å arrendebruket ligga nere, vilket ej endast förorsakar svårt ekonomiskt avbräck för arrendatorn, utan även i många fall har till följd, att hans intresse för arrendebruket slappas. Här ifrågavarande _ arbetsskyldighet är vidare, framhålles det, icke överensstämmande med tidens krav. Var och en må hava frihet att själv råda över sig och sin arbetskraft. Arrendatorn må därför äga rätt att i första hand sörja för sitt eget arrendebruk, vill han därjämte arbeta åt andra, må han äga att avtala därom med arbetsgivaren på samma sätt och på samma villkor som andra arbetare. I de fall arbetsskyldigheten är av större omfattning, föder den hos arrendatorerna en känsla av tvång och bundenhet, vilket ej är till gagn för det sätt, på vilket arbetsskyldigheten fullgöres. Ohåga och brist på arbetsglädje karaktärisera ofta nog i hög grad arrendatoremas arbete åt jordägaren. Detta är ej till fördel för arbetsresultatet, det bidrager ej heller till ett gott förhållande mellan jordägaren och arrendatorerna. Arbetsskyldigheten är därför ofta roten till missnöje och tvistemål mellan jordägare och arrendatorer. Några yttranden i ämnet må återgivas. »Angående de s. k. dagsverkstorpen så uttalades av dessas torpare enhälligt en förkastelsedom över detta legosystem, enär det ansågs vara ett stort hinder för brukningen av torpen, synnerligast under sommaren samt önskade torparna därför hellre att få legan förvandlad i rent penningarrende, så mycket mer som värdet å dagsverkena icke uppskattats i förhållande till nuvarande tidsläge och arbetspriser.» Virserums kommun, Kalmar län. — »Föreskrivna dagsverken äro för våra tidsförhållanden alldeles för många och betalningen för överdagsverken för liten. Klagomål över dessa förhållanden får jag ofta höra från torparna och anser deras klagomål berättigade. Torpens avkastningsförmåga h a r icke stigit i den grad, som arbetskraften fördyrats och äro t. ex. 60 dagsverken för ett torp för 20 år sedan för mycket i vår tid. J a g anser här vara ett stort missförhållande och har ofta haft besök av torpare, som anhållit om min medverkan för ändring härutinnan.» Landsfiskalen i Kungsäters distrikt, Älvsborgs län. — »Arrendegivaren påräknar att, om arbetspriserna stigit, så har legan för torpet i penningar också stigit, men torparna. hava så innerligt gärna velat betala legan med penningar i stället för med tvungna dagsverken, men hava hittills blivit förnekade detta ombyte.» Fulltofta kommun, Malmöhus län.

Från jordägarens sida framhålles det däremot, att arrendets utgörande Jordmedelst arbetsskyldighet är en för såväl jordägare som arrendatorer mycket ägarnas lämplig form för legans erläggande. uttalanden. Men den knappa tillgång på arbetskraft, som så gott som ständigt kännetecknar jordbruket, är det för jordägaren av stort värde att kunna påräkna den jämna och säkra tillgång på arbetskraft, som erbjudes i underlydande jordbrukskunniga arrendatorers arbetsskyldighet. Då denna ej heller utkräves

i större omfattning än att arrendatorerna böra hinna ordentligt sköta sina arrendebruk, måste man därför anse, att ifrågavarande sätt för legans utgörande är till fördel for jordbruket. För arrendatorerna måste det anses vara fördelaktigt att få erlägga arrendet i form av dagsverken. De jordbruk, som upplåtas på arrende, äro nämligen ofta nog så små, att de icke givit något till avsalu för brukaren, varför det icke alltid skulle ställa sig .så lätt för honom att betala ett kontant arrende. För arrendatorn, som på grund av den upplåtna brukningsdelens litenhet får mycken tid övrig att arbeta åt andra, är det därför en fördel att få erlägga arrendet i dagsverken eller annan arbetsskyldighet. Särskilt gäller detta den del av arrendatorsklassen, som benämnes torpare. För jordägaren är det en betydligt större fördel att kunna påräkna ett visst antal legodagsverken än att få legan erlagd i penningar. Den med jordarrendena förenade arbetsskyldigheten är därför för månget jordbruk till och med förutsättningen, att det skall bibehållas som arrendebruk. Får jordägaren icke påräkna sina arrendatorer för arbete vid huvudgården, har han föga intresse av att upplåta torp och liknande jordbruk på arrende. I fråga om undervärderingen av arrendatoremas arbete framhålles att, då dessa i regel kunna påräkna en jämn och säker tillgång på arbete hos jordägaren och då de åtnjuta företrädesrätt framför andra arbetare, är det givet, att de priser, som beräknas för arrendatorerna, mången gång måste ställa sig något lägre än de dagsverkslöner eller ackordspris, som jordägaren måste tillerkänna tillfälliga arbetare.

Skatter. Enligt arrendelagen ansvarar arrendatorn för all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten utgår och enligt lag åligger jordägaren, dock med undantag av bevillning. Tillkommer under arrendetiden ny sådan skatt eller tunga, skall jordägaren själv svara därför. Enligt vad framgår av de ingångna frågeformulären samt av kontraktsexemplaren, förekomma många avvikelser från dessa bestämmelser. Mindre en- I fråga om de arrendejordbruk, som tillhöra mindre enskilda jordägare, skildajord- gäller sålunda, att arrendatorn i allmänhet åtager sig alla, en dylik fastighet 'himmel- påvilande skatter och besvär. Detta förhållande beror i ett stort antal fall s <l ^r. därpå att en dylik jordägare, särskilt i sådana fall då han på äldre dagar dragit sig ifrån jordbruket och upplåtit sin fastighet på arrende, icke har att påräkna någon annan inkomst än den han får som arrende. Under sådana omständigheter är jordägaren givetvis angelägen att träffa ett avtal, som befriar honom från alla bekymmer om för fastigheten utgående pålagor. större Vad angår jordbruksarrenden tillhörande övriga grupper av jordägare, torde jordägares j g t o r t s e t t tidigare förhållit sig så, att torparna varit befriade från skatt, Se™, bortsett givetvis från dem påförda personliga skatter, medan arrendatorerna däremot varit skyldiga utgöra allmänna utskylder, väghållning och vägskatt däri inbegripna. Sedan emellertid nu även torpen blivit upptaxerade till bevillning, hava även torparna börjat få utgöra samma skyldigheter som arrendatorerna i här ifrågavarande hänseende. En del jordägare hava, särskilt synes detta hava varit fallet i Skåne, beträffande underlydande torp tillämpat det förfarandet att visst »onerabidrag» betalts av torparna, varefter dessa varit befriade från alla, icke personliga,

63 skatter och all allmän tunga. Vid ett gods säges exempelvis nämnda bidrag hava utgått med 20 kronor för varje torp. I ett annat fall hava torparna erlagt 4—8 kronor per tunnland »beroende på jordens beskaffenhet». De bestämmelser, som gälla skattskyldigheten för arrendatorerna å de större jordägarnas arrenden, äro synnerligen olikartade beträffande omfattningen av skattskyldigheten. I en del kontrakt tillförbindas arrendatorerna att svara för alla skatter, som åvila fastigheten, således även bevillningen. Andra kontrakt åter utesluta uttryckligen sistnämnda skatt. Sådana pålagor, som ej kunna räknas som »skatt eller annan allmän tunga», omtalas ofta såsom jämväl åliggande arrendatorn. Hit torde exempelvis höra arrendejorden åvilande frälseränta, som understundom namnes i kontrakten, likaså å egendomen belöpande annuitet å statslån för torrläggning. I kontrakten återfinner man ifråga om skattskyldigheten ofta följande eller liknande bestämmelse: »Oberoende av den jordrymd, som blivit arrendatorn upplåten, åligger det honom att utgöra all skatt och allmän tunga för X-gård», vilka bestämmelser givetvis innebära, att arrendatorn får svara för alla hemmanets skatter och annan allmän tunga, oavsett om hemmanet av honom brukas till sin helhet eller icke. Från arrendatorshåll påpekas, att dylika bestämmelser kunna medföra svåra oegentligheter. Som exempel härpå må anföras huru i ett uttalande från en arrendator i Hångers kommun, Jönköpings län. meddelas, att de »som arrendera delar av i mantal satt jord få därigenom att mantalet är taxeringsvärderat med torp och utjord alltid vidkännas mantalets alla utskylder och övriga onera. För torpen och utjorden räknar jordägaren sig till godo, vilket bevisas därav att vissa jordägare tilldela sina torpare vissa väglotter av sin e°:eii väghållning».

Aven i de fall, då all till arrendebruket hörande öppen jord brukas av arrendatorn, innebär, såsom från åtskilliga håll erinras, dennes skattskyldighet för fastighetens hela taxeringsvärde, därest till densamma hör någon mer avsevärd skogsareal, en uppenbar oegentlighet. För den skatt, som utgår pä grund av skogsmarkens taxeringsvärde bör, framhålles det, jordägaren givetvis ensam göras ansvarig. Arrendelagens bestämmelse, att, därest under arrendetiden tillkommer ny skatt eller tunga, skall jordägaren själv svara därför, tillämpas sällan. I regel är avtalet nämligen avfattat så, att det ålägger arrendatorn ansvaret även för under arrendetiden tilläventyrs tillkommande nya skatter och besvär. »Alla onera och utskylder, av vad namn och beskaffenhet de vara eller bliva må, skola, utan avdrag å arrendesumman utgöras av arrendatorn», heter det, exempelvis, i ett kontrakt, upprättat av en större enskild godsägare i HusbyOppunda kommun, Södermanlands län, och bestämmelser av liknande innebörd, uttryckligen tillförbindande arrendatorn att svara för eventuellt tillkommande skatt eller tunga, äro synnerligen vanliga. Att även härvid ej är fråga endast om »allmän tunga», framgår understundom med all tydlighet av kontrakten. En jordägare tillförsäkrar sig exempelvis, att arrendatorn skall betala »utskylder för järnväg, om sådan kommer till stånd»; en annan jordägare tillförbinder arrendatorn, att, därest jordägaren skulle »för egendomen bliva skyldig att deltaga i vattenavledning, årensning eller dylikt foretag, betalar arrendatorn 5 % årlig ränta å utlagda beloppet från det år, under vilket företaget fullbordats, för så vitt ej annan överenskommelse träffats, varjämte han ansvarar för på arrenderade hemmanet belöpande andel i framtida underhållet.»

64 Åtskilliga jordägare åtnöja sig emellertid icke med att göra sina arrendatorer ansvariga för eventuellt uppkommande ny skatt eller tunga, utan stipulera därjämte, att en möjligen blivande lindring i vid avtalets upprättande utgående skatter och besvär icke får åtnjutas av arrendatorn utan skall tillgodoföras jordägaren. Ett större industribolag i norra Uppland intager exempelvis i förevarande hänseende följande bestämmelse: »Skulle under arrendetiden några av på jorden vilande onera avlyftas eller nedsättas, så tillkommer denna lindring jordägaren, eller om lindringen kommer arrendatorn tillgodo, vare denna skyldig utgiva ökad arrendeavgift motsvarande den i utskylderna uppkomna minskningen. Av staten beviljad dylik lindring för hemmanet uttages av och tillkommer jordägaren.» Vendels kommun. Uppsala län.

Alla förekommande, arrendejordbruken tillfallande utdelningar ur kassor eller avkomster från allmänna företag eller inrättningar, exempelvis häradsallmänningar, förbehållas i avtalen vederbörande jordägare. VaghåiiDå torpen tidigare icke upptaxerats särskilt, har något vägunderhåll in ningsskyl- n a t U ra icke ålegat dylika fastigheter. Detta synes emellertid i ett mycket digheten. g t o r t a n t a l f a l l i c k e h a v a befriat torparna från att deltaga i väghållningsskyldigheten. Av de vägstycken, som tilldelats jordägarna, hava nämligen vissa delar i sin tur av jordägarna påförts torparna. Dessutom hava dessa haft att svara för till torpen förande enskilda vägar, varjämte särskilt vid större gods i torparnas väghållningsskyldighet ingått andra till godset hörande enskilda vägar. Torparna åliggande skyldighet att underhålla vägar kan, trots att torpen icke blivit särskilt upptagna vid den allmänna vägdelningen, sålunda hava varit mycket betydande. För de brukare, som arrenderat särskilt taxerade jordbruksfastigheter, har i många fall, när fastigheterna tillhört större enskilda jordägare förutom den på arrendebruken enligt vägdelningen fallande väghållningsskyldigheten, likaledes tillkommit en extra väghållningsskyldighet i form av underhåll av till godset hörande enskilda vägar. En arrendator har under sådana förhållanden understundom haft att sammanlagt svara för ett avsevärt större vägstycke än en självägande jordbrukare i motsvarande ställning. Som exempel på omfattningen av den arrendatorerna åliggande vägtungan anföres exempelvis från Hälleberga kommun. Kronobergs län, att tvenne under ett bruksbolag lydande arrendatorer var och en med »/« mantal arrendejord haft sig tilldelade tillsammans 1 522 meter landsvägsunderhåll och vardera omkring 1 000 meter kyrko- och utfartsväg.

Brandför- I samband med bestämmelserna om i vad mån arrendatorn skall utgöra säkrings- a u m ä n n a utskylder och andra onera, plägar i avtalen behandlas frågan om, avgifter. v i i k e n d e r a a v kontrahenterna har att svara för arrendefastighetens brandförsäkring och för betalande av utgifterna för dylik försäkring. I de allra flesta fall synes jordägaren själv ombesörja den på arrende upplåtna fastighetens brandförsäkring. Vad däremot angår erläggandet av premiema för försäkringen, torde i ungefär lika stor utsträckning förekomma, att dessa betalas av arrendatorn som att jordägaren erlägger dem. I fråga om arrenden, tillhörande mindre enskilda jordägare, stiftelser och allmänna inrättningar samt fideikommiss ålägges det sålunda oftast arrendator att betala sagda premier. Beträffande bolagsarrendena synas däremot vederbörande jordägare oftast själva svara för avgifterna för brandförsäkringen.

65 Byggnads- och underhållsskyldighet beträffande husen. I intet annat avseende torde avtalen om jordarrende sinsemellan förete så stora olikheter som ifråga om den arrendatorerna åliggande byggnads- och underhållsskyldigheten av till arrendet hörande åbyggnader. Vid en granskning av de till förevarande undersökning inkomna kontraktsexemplaren finner man nämligen beträffande sagda skyldighet bestämmelser av mycket växlande innebörd. I regel_ synes varje jordägare tillämpa sina särskilda stadganden, som mer eller mindre avvika från andra jordägares föreskrifter i samma ämne. Alla olika grader av byggnads- och underhållsskyldighet finnas representerade, ifrån, å ena sidan, att arrendatorn tillförbindes ej endast all underhållsskyldigheten av till honom upplåtna byggnader utan även skyldighet att ombesörja uppförandet av nya byggnader, till, å andra sidan att jordägaren ikläder sig alla skyldigheter av här förevarande slag. Trots dessa mångskiftande bestämmelser kan emellertid konstateras, att i stort sett en viss likformighet beträffande huvuddragen av bestämmelserna råder inom de särskilda grupperna av arrenden, och av detta förhållande framgår vidare, att under ju mer självständiga och tryggade former jordbesittningen utövas, desto mer omfattande äro i regel här berörda skyldigheter. För de arrendebruk, för vilka plägar tillämpas en längre arrendetid och Nybyggvilka synas besittas under villkor, som i mycket påminna om dem, som gälla nadsskyisjälvägda jordbruk, nämligen beträffande dem, som tillhöra stiftelser eller d ' sliet allmänna inrättningar, åligger sålunda oftast arrendatorn, att i den mån åbyggnaderna behöva ersättas eller utvidgas, själv bekosta alla nybyggnadsarbetena. I kontrakten rörande dylika arrenden finnes understundem förelagt arrendatorn att inom en viss tid, ett eller flera år, låta nybygga vissa hus å arrendegården. Virket bekostas dock av jordägaren. Finnes tillgång till sådant inom arrendehemmanet eller å andra närliggande jordägaren tillhörande, skogstillgångar, äger arrendator att själv avverka för ändamålet av jordägaren anvisat, på rot stående virke. Liknande bestämmelser gälla ofta beträffande sådana fidekommissarrenden och större, enskilda jordägares jordarrenden, som upplåtas på någon längre

tid. Beträffande jordarrenden, tillhörande fidekommiss eller större enskilda jordägare är emellertid vanligare, att jordägarens bidrag ej inskränker sig till endast för nybyggnaden åtgående timmer utan att bidraget även omfattar annat erforderligt material. Ibland sträcker sig jordägarens deltagande i nybyggnaden även därtill, att han bekostar uppförandet av husen, varvid arrendatorn dock har att biträda med körslor och handräckning. Som exempel på arbetets fördelning mellan jordägare och arrendator i sistnämnda fall må anföras följande ur ett fidekommisskontrakt från Stora Malms kommun, Södermanlands län: »Arrendatorn verkställer utan ersättning alla körslor som erfordras för bygget samt ikläder sig för övrigt följande skyldigheter: grundgrävning, rivning av de gamla husen •och täckning av framfört material, uppassning på platsen med handräckning och tillmötesgående mot byggmästaren och hans folk.»

Av åtskilliga kontrakt, huvudsakligast sådana, som beröra fideikommissarrenden, framgår emellertid, att jordägarens på nybyggnaderna nedlagda kostnader skola antingen amorteras eller förräntas av arrendatorn. I ett kontrakt säges exempelvis, att arrendatorn skall amortera ifrågavarande kostnader under en tid av 30 år och i ett annat kontrakt anföres, att jordägarens Jordkommissionen.

V.

K

66 kostnader för nybyggnaderna skola förräntas med 4 % årligen till och med arrendetidens slut. I avtalen om bolagens arrendegårdar åläggas arrendatorerna sällan mer omfattande skyldigheter beträffande nybyggnader, vilket givetvis är förklarligt med hänsyn till de korta arrendeperioder, som i allmänhet gälla beträffande sagda arrenden. Ganska vanligt är dock, att arrendatorn vid förekommande nybyggnad skall utföra nödiga körslor samt utföra handräckningsarbeten. Enligt åtskilliga bolags avtal skola nybyggnaderna utföras av arrendatorn »efter överenskommelse» med jordägaren; i andra bolags avtal säges, att jordägaren ombesörjer eventuella nybyggnader. Vad slutligen angår jordbruk utarrenderade av mindre enskilda jordägare, finnes sällan i vederbörande avtal något stipulerat om nybyggnader. Ofta nog är den mindre enskilde jordägarens upplåtande av ett jordbruk på arrende endast ett för en kortare tid beräknat provisorium, varför det på den grund ej ifrågasattes några sådana omfattande företag, som en nybyggnad innebär, utan får dylikt anstå till dess jordägaren, som ofta är avsett, efter arrendetidens utgång själv övertager gårdens brukning. UnderI fråga om underhållsskyldighet beträffande husen gälla i stort sett samma håiisskyi- förhållanden som beträffande nybyggnadsskyldigheten. Därest jordägaren "t^M* d* ^ c ^ e deltager i kostnaderna för nybyggnader på annat sätt, än att han tillhusen, släpper virket, deltager han sålunda ej heller i underhållsskyldigheten på annat sätt, än att han tillhandahåller för underhållet behövligt virke. I en del fall får arrendatorn själv avverka och förädla virket. I andra fall kan han avgiftsfritt få försåga det vid jordägarens såg eller också få tillösa sig behövligt virke mot »jordägarens självkostnader». Ibland angives i kontrakten ett visst pris (exempelvis »50 öre per kubikfot för sågat virke att avhämtas vid sågen»), vilket pris uppgives såsom lägre än ortens priser. Emellertid förekommer ej sällan, att virke till reparationer icke tillhandahålles arrendatorn annat än »mot betalning efter i orten gängse pris». Särskilt i fråga om bolagsarrenden förekommer icke sällan en uppdelning av underhållsskyldigheten beträffande husen. Följande utdrag ur ett bolagskontrakt från Ny sunds kommun, Örebro län, belyser efter vilka principer denna fördelning i allmänhet plägar ske. »Lägenhetens byggnader underhållas av arrendatorn till övergolv (ej bjälkar- och trossbottnar), undertak, målning och tapetsering, väggarnas inre beklädnad, dörrar och fönsterlufter, lås och beslag, spislar och andra eldstäder, bås och spiltpallar i stall och fähus, inredning i samtliga uthus ävensom i övrigt till brister, som uppkomma genom direkt förvållande av arrendatorn eller av någon på gården boende. Till detta underhäll, förutom till avhjälpandet av brister av sistnämnda slaget, tillhandahåller markägaren behövligt r u n t , sågat eller hyvlat virke avgiftsfritt på anvisad plats. Övrig material tillhandahålles av markägaren men bekostas av arrendatorn. Annat hnsunderhåll än det ovan nämnda beslutes och bekostas av markägaren.»

Att jordägaren åtager sig all underhållsskyldighet beträffande husen, förekommer även. Detta gäller dock endast i sådana fall, då upplåtelsen huvudsakligen omfattar endast bostadslägenhet, d. v. s. i fråga om dagtorpare, andra småtorpare och arbetare, åt vilka upplåtits en bostad med något tillhörande mindre jordområde. uttalanden Utöver de upplysningar, som beröra innehållen i arrendeavtalen hava uppom ny- giftslämnarna gjort mycket få uttalanden, innefattande något omdöme eller b Sg h undeSr n å S o t önskemål beträffande byggnads- och underhållsskyldigheten. De enda, ^åiisskyh s o m gjort några dylika uttalanden, äro åtskilliga representanter för bolagsdighetbe- arrendatorsklassen, vilka framhålla det, enligt deras mening, oegentliga däri, träffande a t t arrendatorerna skola utan någon som helst ersättning vara skyldiga att husen.

67 utföra de med nybyggnadsarbeten å arrendegårdarna förenade körslorna och handräckningsarbetena. Den ovissa besittningen, särskilt skärpt genom den i regel korta arrendetiden, gör givetvis, framhålles det, att bolagsarrendatorn icke kan med någon större villighet finna sig i de ekonomiska uppoffringar, som för honom äro förenade med att utan ersättning deltaga i nybyggnadsoch ombyggnadsarbeten å arrendegården.

Rätt till stängselvirke, vedbrand samt bete å skogs- eller utmark. Det i de särskilda delarna av södra och mellersta Sverige av naturför- stängselhållandena betingade, olikartade materialet för hägnader påverkar givetvis rirke frågan om bestämmelserna beträffande arrendatorns rätt till stängselvirke. Vad sålunda angår arrendena i de skoglösa eller skogfattiga trakterna, där hägnaderna i regel bestå av stengårdar, vallar av jord eller annan liknande hägnad, till vilken materialet i allmänhet icke tarvar nämnvärd förnyelse, förekomma högst sällan i avtalen några bestämmelser om arrendatorns rätt till material för stängsel. I de trakter av här ifrågavarande område, inom vilka hägnad sker med stängsel av trä eller järn, beröra avtalen däremot i allmänhet frågan om arrendatorns rätt till stängselvirke. Efter vad de ingångna kontraktsavskrifterna giva vid handen, torde det i sistnämnda trakter vara allmän regel, att jordägaren tillsläpper det till erforderligt stängsel använda materialet. Härvidlag kan emellertid konstateras en mycket stor olikhet mellan de olika jordägaregrupperna i fråga om vad anses såsom erforderligt stängsel. Enligt de avtal, som uppgjorts mellan kontrahenter, båda tillhörande allmogeklassen, således i regel beträffande mindre enskilda jordägares arrenden, synes arrendatorn i allmänhet äga att stänga och gärdsla efter eget skön och får han härför, understundom efter jordägarens anvisning, men ofta nog även efter eget gottfmnande, från arrendebrukets skog uttaga sitt behov av stör, gärdsel och slanor. Stängsel med stolpar och jämtråd torde vara ganska ovanligt å ifrågavarande jordbruk. Att den enskilde mindre jordägaren, därest dylikt stängsel förekommer, tillhandahåller järntråd, synes icke vara fallet. Där jordägarna utgöras av andra kategorier, såsom stiftelser, fideikommiss, bolag eller större enskilda jordägare, gör sig däremot i regel en mycket stor sparsamhet gällande i fråga om tilldelning av stängselvirke. I allmänhet förekommer likväl åtminstone någon dylik tilldelning. I ett och annat kontrakt finnes emellertid angivet, att »virke till reparation av stängsel lämnas ej men får köpas på godsets skogar mot betalning efter i orten gängse pris». Då arrendatorn medgives rätt till stängselvirke tilldelas detta i flertalet fall endast till hägnad mellan avrösningsjord och inägor, medan däremot eventuella »inre hägnader» äro uteslutna från den fria tilldelningen. Åtskilliga kontrakt förbjuda uttryckligen sistnämnda slag av hägnader. Här berörda jordägare förbehålla sig för övrigt oftast rätt att själva reglera hägnadsförhållandena å arrendebruken. »Hägnader å nya ställen», säges det sålunda ofta i kontrakten beträffande ifrågavarande arrenden, »må endast uppsättas efter medgivande och utstakning av jordägaren, som ock bestämmer, vilka av de gamla må indragas». Åtskilliga jordägare medgiva emellertid arrendatorn rätt att utkräva skadestånd för dylika förändringar i hägnadsförhållandena. I ett bolags, Boxholms aktiebolag, till arrendeavtalen bilagda skogsordning säges exempelvis härom, att, därest förändringar av hägnader

68 ske under arrendeperioden, »skola eventuella försämringar för arrendatorn. som härigenom uppstå, ersättas av jordägaren enligt överenskommelse eller efter uppskattning av två gode män». Jämväl själva frågan om hägna dernas förändring kan arrendatorn understundom äga rätt att få hänskjuta till tredje mans avgörande. I ett fideikommisskontrakt från Stora Malms kommun, Södermanlands län, säges exempelvis att, om fråga skulle uppstå om gärdesgårdars rättning eller borttagande, »skall arrendatorn ställa sig till efterrättelse förvaltningens föreskrifter, arrendatorn dock obetaget att därutinnan påkalla avgörande genom skiljemän», edbrand. Liksom i fråga om arrendatorns rätt till stängselvirke, ställer sig frågan om dennes rätt till vedbrand givetvis olika i de särskilda delarna av här berörda område. Där skogstillgång helt saknas eller där den ej är tillräcklig för husbehov, torde arrendatorerna sålunda, att döma därav, att avtalen i allmänhet icke innefatta några som helst bestämmelser om vedbrand, i regel själva få anskaffa och bekosta erforderligt bränsle. I de fall, bristen på vedbränsle kan fyllas med bränntorv från jordägaren tillhörande, närliggande torvmossar, synas arrendatorerna dock i regel hava rätt till dylikt bränslematerial, antingen i obegränsad mängd eller också till en viss kvantitet per år. Arrendatorerna hava därvid att själva ombestyra torvens upptagning, beredning och hemforsling. I trakter med rikare tillgång på skog äga arrendatorerna däremot i de flesta fall rätt till vedbrand. I regel utgöres det arrendatorerna tillerkända bränslet emellertid icke av vanlig kastved utan av vindfälld eller torr skog, ris, avfallsvirke, stubbar eller dylikt. I fråga om dylikt liksom i fråga om stängselvirket kan man konstatera, huru de för arrendatorerna å bondehemmanen gällande bestämmelserna i allmänhet äro mindre snäva än de bestämmelser, som gälla för arrendatorer under bolag, större enskilda jordägare, fideikommiss eller allmänna inrättningar. Medan för de förstnämnda arrendatorerna sålunda i regel icke uppgives någon dem tillerkänd viss kvantitet bränsle, utan de synas få fritt fylla sitt bränslebehov, finnas däremot i kontrakt utfärdade av övriga grupper av jordägare i allmänhet angivet en viss kvantitet bränsle per år eller också säges, att arrendatorn erhåller »nödig vedbrand», i båda fallen efter utsy ning. Arrendatorerna hava att själva avverka och upphugga samt hemköra dem tillerkänt bränsle. I åtskilliga kontrakt, särskilt sådana, som ej bestämma en viss kvantitet vedbrand, föreläggas arrendatorerna, att å vintern inom viss tid hava huggit och upplagt veden i skogen och sedan följande »vinter hemköra, upphugga och upplägga veden.» Dylika bestämmelser avse givetvis att förebygga en ökad åtgång därigenom att arrendatorerna elda med ved, som icke hunnit torka. Understundom förbehåller sig jordägaren, för att göra dylikt föreläggande mer effektivt, rätt att på arrendatorns bekostnad låta upphugga veden. De ingångna meddelandena giva ingen upplysning om, huruvida, i de fall en viss begränsad kvantitet bränsle tilldelas arrendatorerna, denna till fullo motsvarar det föreliggande behovet. Bete. De avtal, som avse arrenden tillhörande mindre enskilda jordägare, upptaga sällan några andra bestämmelser om rätt till bete än att det i allmänhet förbjudes arrendatorn att släppa får eller getter i bete å skogsmarken. I övrigt synes arrendatorn hava rätt att utan inskränkning disponera arrendebrukets marker för bete. Understundom angives dock viss dag under sommaren, då skogsbetet tidigast må tagas i anspråk. De större jordägarna medgiva även i de flesta fall sina arrendatorer rätt

69 till bete å skogs- eller utmärker. Denna rätt är dock långt ifrån obegränsad. Då nämligen betningen å skogsmark, även om det gäller endast nötkreatur, torde i regel anses stå i strid med de forstliga intressena, är det givet, att de större jordägarna, vilka, efter vad det framgår av talrika ställen i arrendeavtalen, söka på alla sätt förebygga varje direkt eller indirekt åverkan å skogstillgångarna, icke utan vidare upplåta sina skogsmarker till bete för arrendatoremas djurbesättningar. I avtalen säges också i flertalet fall, att betesmark lämnas »efter jordägarens anvisning», »där det kan ske utan skada för skogsåterväxten» eller dylikt. Understundom äro villkoren för betesrätten än mer svävande, så att det förefaller, som om sagda rätt skulle helt och hållet bero på jordägarens gottfinnande. I varje fall är betesrätt å skogsmark icke medgiven för andra husdjur än nötkreatur, och, understundom, för hästar. För dessa senare anvisas i vissa fall särskild hagmark. Får och getter äro alltid förbjudna i skogsmark. Åtskilliga jordägare pläga upplåta särskild mark till fårbete eller också tillåta dylikt bete å arrendatorns inägor. Därest arrendatorn tillstädjes innehava getter, få dessa utsläppas endast å inägoområdet, under förutsättning de hållas tjudrade. All betesrätt avser endast de kreatur, som å arrendegården »vinterfödas».

Nyodlingar och andra jordförbättringar. Avtalen upptaga sällan några bestämmelser om arrendatoremas rätt att Förekomnyodla eller om ersättning för dylikt arbete. För stora delar av här ifråga- sten av nyvarande område äger ej heller, som av många uppgiftslämnare framhålles, odl»n6« * frågan om nyodling någon betydelse, enär praktiskt taget all för odling a l l m a n l i e t duglig mark för länge sedan är lagd under brukning. Detta gäller då främst de stora, i agrariskt hänseende mest gynnade delarna av området, såsom Skåneslätten, Ostgötaslätten, Mälardalen, trakterna kring Vänern samt slättbygderna utmed kusterna. Men även från andra trakter förspörjes, att frågan om nyodling är av ringa betydelse. De odlingsbara markerna i skogsbygderna i södra och mellersta delarna av landet omkring småsjöarna och i ådalarna hava i regel för mansåldrar sedan röjts och lagts under plogen. Väl finnas i dessa trakter fortfarande mark, som skulle kunna tagas upp, brukas och besås, men dylika företag hava under de senaste årtiondena, om man bortser från de under krisåren särskilda förhållandena, sällan förekommit. Visserligen hava här och var mossar utdikats eller hagmark uppröjts och lagts till åker och i månget av dylika fall har odlaren varit en arrendator, som velat utöka de till honom upplåtna ägorna, men dylikt är att räkna till undantagen. Som förut nämnts hava i stället otaliga, för mansåldrar sedan upptagna, av småtorpare och lägenhetsinnehavare brukade, smärre odlingar, särskilt å det sydsvenska höglandet, övergivits och återförts till naturtillståndet. Industrien, jordbruksnäringens övermäktiga konkurrent, har dragit brukarna från de små jordtegarna till en lättare och mer givande utkomst än den, som med stor möda kunde utvinnas ur skogsbygdens hårdbrukade, frostlänta marker. Brukarna å de torp, som emellertid fortfarande hållits i stånd, hava inskränkt sig till att nyttja den åker och äng, som redan varit bruten: några nyodlingar hava de, som sagt, endast undantagsvis företagit. Härtill kan väl orsaken i någon mån hava varit den osäkra besittningsrätten, som gjort utsikten att få njuta frukterna av ett mödosamt nyodlingsarbete vanskliga, men i alldeles övervägande grad är orsaken att finna i här antydda

70 ekonomiska förhållanden. Torpare och småarrendatorer hava föredragit att arbeta åt industrien med körslor, skogsarbeten eller annat industriarbete i stället för att ägna sig åt nyodlingar. Rätt att Frågan om nyodling har alltså ägt föga aktualitet, och i stort sett synes nyodia. m a n n a v a betraktat avvinnandet obygden mer åker och äng såsom avslutat. I detta förhållande torde utan'tvivel ligga förklaringsgrunden till att man så sällan anträffar några bestämmelser, som reglera arrendatoremas rätt till nyodling. De större jordägarnas avtal, vilka i allmänhet utmärka sig för stor fullständighet och som förty behandla alla förhållanden, som möjligen kunna förutses, upptaga dock, i de fall avtalen gälla arrenden i skogsbygderna, oftast bestämmelser om arrendatoremas rätt att nyodia. För de av dessa jordägare, några större industribolag samt fideikommissinnehavare, uppgjorda bestämmelserna lämnas här nedan en översikt. Endast i ett eller annat undantagsfall är nyodling arrendatorn uttryckligen förbjuden. Å andra sidan får i regel ingen nyodling företagas utan jordägarens tillåtelse. Att dylik tillåtelse uppställes som ett första villkor, beror givetvis främst därpå, att jordägaren vill förebygga, att ingen skogbärande eller för skogskultur lämpligare mark tages i anspråk för odling. För här ifrågavarande jordägaregrupper komma nämligen, som redan förut erinrats, skogsintressena i första hand. De ingångna meddelandena giva endast mycket sparsamma upplysningar om, huruvida jordägarna i allmänhet meddela av arrendatorerna sökt tillstånd att nyodia. Enligt uttalande från arrendatorshåll synes åtminstone ett av de största bolagen i Bergslagen i regel icke lämna dylikt tillstånd. Att arrendatorerna av jordägarna i avtalen uppmanas eller åläggas nyodling förekommer i något enstaka fall. En större jordägare i Rö socken, Stockholms län, tillförbinder sålunda en torpare »att till nyodling upptaga all tjänlig mark, dock med anmälan därom och efter ägarens samråd, i fall skog därå finnes». Som i det föregående anmärkts (sid. 48) förekommer även någon gång, att legan skall utgöras medelst nyodlingar. En större jordägare, Boxholms A.-B., synes själv ombesörja eventuella odlingsarbeten å arrendegårdarna. I sagda bolags kontraktsformulär anföres nämligen i fråga om nyodling följande. , .„ . »Bolaget förbehålles rätt att å egendomen företaga nyodling. Skulle sAclan m a g å komma, åligger det arrendatorn att efter föreskrift av bolaget, ombesörja odlingsarbetet, men kostnaderna för samma arbete bestridas av bolaget, som i m å n av arbetets fortgång utlämnar därtill erforderliga medel från brukskontoret.» Enligt en av bolaget till förevarande undersökning ingiven promemoria har bolaget »sedan år 1872 låtit odla till åkerjord 797 tunnland, i huvudsak mossar, härav 45 tunnland år 1918—1919.»

Ersättning I de avtal, som innehålla några bestämmelser om nyodling, säges i regel, för ny- a t t »ingen ersättning» utgår till arrendatorn för dylikt företag. Härmed odling. t o r d e e m e i i e r t i d förstås, att arrendatorn äger att åtminstone under den tid, som återstår av löpande arrendeperiod, utan legoförhöjning tiilgodoföra sig från nyodlingen fallande skördar. Arrendatorn skulle alltså såsom »frihetsår» få räkna de av arrendetiden återstående åren. Åtskilliga jordägare bestämma dock antalet frihetsår. I flertalet fall medgivas 5 å 10 frihetsår, men ända till 20 frihetsår förekomma. Avflyttar brukaren före frihetsårens utgång, äger han understundom erhålla viss kontant ersättning för nyodling. Denna ersättning bestämmes i vissa fall av jordägaren, i andra fall av en för ändamålet utsedd nämnd. »Boxholms A.-B., vilket bolag, som nyss anförts, självt bekostar förekommande nyodlingar, meddelar följande bestämmelser och villkor för arrendatorns nyttjande av ny-

71 odling: »Sedan nyodling verkställts, äger arrendatorn att av densamma åtnjuta tvenne fria skördar, därvid han likväl är skyldig att själv bekosta utspridning av de utefter avloppsgraven uppkastade jordvallarna, jordens beredning för sådd samt utsäde. Efter det berörda tvenne skördar tagits, har arrendatorn att, i sammanhang med det övriga arrendet, till bolaget för nyodlingen erlägga en brukningsavgift av fyrtio kronor per hektar.» Nedanföljande utdrag ur avtalen utgöra exempel på olika bestämmelser i fråga om ersättning för nyodling m. m. »Tillstånd till odling sökes hos bolagsförvaltningen, som efter besiktning av marken avslår eller beviljar ansökningen, och i senare fallet utfärdar skriftliga bestämmelser om odlingsarbetet, odlingens omfattning, frihetsårens antal m. m., vilket allt tecknas å kontraktet. Efter frihetsårens utgång erhålles ingen ersättning för odlingsarbetet, men avflyttar arrendatorn, innan frihetsåren gått till ända, erhålles ersättning för återstående frihetsår efter ett pris per hektar för stenfri ängsmark av 100 kronor och för fast mark av 200 kronor. Vid bestämmande av ersättningsbeloppet förfares sålunda, att hela summan delas med antalet frihetsår och den erhållna kvoten multipliceras med antalet återstående frihetsår. -> Industribolag, Uppsala län. — »Arrendatorn uppmanas att företaga nyttiga nyodlingar, varvid likväl bränning endast får ske efter särskild erhållen skriftlig tillåtelse, och äger arrendatorn att för vad han odlar tillgodoräkna sig, om h a n så länge kvarbliver vid gården, 10 frihetsår, d. v. s. frihet från förhöjt arrende i följd av den nyodlade jordens förhöjda 'grad' vid arrendeperiodens slut. Lämnar han arrendet 5 år efter nyodlingen, erhålles ingen ersättning därför, men lämnas arrendet inom de 5 första åren. erhålles för vad som brister i 5 år, efter odlingens uppskattningsvärde lika fördelat på 5 år. Själva odlingsåret beräknas icke, utan tager årsberäkningen sin början först från nästfoljande 14 mars; och bör arrendatorn, för att komma i åtnjutande av ovanberörda förmåner, vara angelägen att varje höst taga syn i närvaro av ägarens ombud, på vad h a n under året odlat. Odling anses först vara färdig, då den är ordentligen avdikad och med höstsådd besådd eller att följande vår vårsädas, och bestämmes odlingens uppskattningsvärde av tvenne av jordägaren utsedde ojäviga män.» Större enskild jordägare, Vendels kommun, Uppsala län. — »Efter anmälan och tillstånd av förvaltningen må brukaren på egen bekostnad verkställa nyodling och får i så fall innehava densamma skattefritt under sin brukningstid; men skulle han och hans arvingar sammanlagt vid. skeende avflyttning icke innehaft sådan jord under 20 år, erhålles vid avträdandet gottgörelse för den vid odlingens påbörjande bestämda odlingskostnaden med en tjugondel för va^je år, som återstår av 20. Överenskommelse om sådan nj r odling och den beräknade kostnaden skall, till framtida efterrättelse, å detta kontrakt antecknas » Industribolag, Kopparbergs län.

Enligt arrendelagen äger arrendatorn icke rätt till ersättning för sina kost- Annan nåder vid jordförbättringar annat än för vissa vid täckdikning uppkommande jordförkostnader. Därest dylik jordförbättring verkställts under vissa i lagen be- bättring än stämda villkor, äger arrendatorn nämligen erhålla ersättning för så stor del n y o d l i n °av kostnaden, som motsvarar värdet av de vid täckdikningen använda tegelrören. Denna arrendelagens bestämmelse tillämpas av jordägarna i en ganska stor utsträckning. I många kontrakt säges dock, att ersättning för tegelrör icke utgår »utan efter särskild överenskommelse med jordägaren». I åtskilliga avtal förklara sig jordägarna emellertid icke villiga att under något förhållande utgiva dylik ersättning. Ännu längre gå sådana avtal, som tillförbinda arrendatorn att helt på egen bekostnad varje år utföra täckdikning med en viss sträcka. Bland andra tämligen vanliga bidrag från jordägarens sida för utförande av jordförbättring är kalk, som tillhandahålles till en viss i kontraktet angiven kvantitet eller också såsom i ett bolags kontrakt säges, »till ett värde av 10 % av arrendesumman.» Avtalen uppmana ofta arrendatorerna att verkställa stenbrytning av i åkern befintlig sten. Härför eventuellt erforderliga sprängämnen pläga utlämnas av jordägaren utan kostnad för arrendatorn. Andra bidrag till arrendatorn för jordförbättringar, än här omnämnts, förekomma sällan. Den genom jordförbättringen eventuellt uppkommande ökningen i skörderesultatet under pågående arrendeperiod får arrendatorn givetvis utan

72 förhöjning i arrendet tillgodoräkna sig, men någon ersättning därutöver, nämligen för de genom arrendatorns åtgärder tilläventyrs uppkommande förbättringarna av mer varaktig natur meddelas i regel icke. Dikning j samband med bestämmelserna om nyodling och andra jordförbättringar och annan D I . u i- a a v talen, särskilt de större jordägarnas, innehålla bestämmelser om dikavledning. n m S samt om eventuellt förekommande torrläggning av mossar, sjösänkningar eller andra vattenavledningsföretag. Avtalen tillförbinda arrendatorn att underhålla alla såväl täckta som öppna diken och utfallsgravar. Dylik underhållsskyldighet ålägges arrendatorn även i arrendelagen. Understundom anföres emellertid, att arrendatorn är skyldig »verkställa dikning enligt lag» eller »enligt lag undandika för ovanför liggande marker och sådant dike i laggilt stånd underhålla.» Försåvitt avtalen härmed avse upptagandet av nya diken, gå avtalen synbarligen längre än vad arrendelagen kräver. Vissa jordägare ålägga arrendatorn att deltaga i kostnaderna för underhåll av utfallsdiken, på sätt exempelvis framgår av följande kontraktsutdrag. »Skulle fördjupningar eller större rensningar av utfallsdiken anses av nöden, deltager arrendatorn i kostnaderna härför i mån av den nytta, han enligt godsförvaltningens bestämmande anses få av företaget.» Fideikommissarrende, Roslagskulla kommun, Stockholms län.

Vid vattenavledningsföretag, som beröra arrendebruket, förpliktas arrendatorn att till jordägaren erlägga ränta och amortering för dennes kostnader för sagda företag växlande mellan 7—10 % på sagda kostnader. Men även andra beräkningsgrunder tillämpas såsom framgår av följande utdrag ur ett fideikommisskontrakt från Åtvids kommun, Östergötlands län. •:,Skulle nyodling eller jordförbättring på grund av sjösänkning eller annan dylik anledning förekomma, är arrendatorn skyldig mot ersättning verkställa därför erforderliga arbeten. Den arrendatorn sålunda tillkommande ersättningen bestämmes, om överenskommelse ej kan träffas, till sitt belopp av godemän, vilka ock äga bestämma arrendet för den nj'odlade jorden eller höjning av arrendet med anledning av jordförbättringen. Godemännen skola vara tre och utses i den ordning, gällande lag om skiljemän stadgar.»

Övriga anmärkningsvärda bestämmelser i avtalen. Utöver vad i det föregående anförts, innehålla arrendeavtalen i regel åtskilliga mer anmärkningsvärda bestämmelser, vilka här nedan skola i korthet omnämnas. I avtalen beskrives i regel, huru jorden är brukad vid tillträdet, d. v. s. hur stor del av jorden är besådd med frö och vintersäd, trädad eller avsedd för vårsäde, varjämte uppgivas de kvantiteter av stråfoder, som överlämnas till den tillträdande arrendatorn. Denne tillförbindes, att vid egendomens avträdande hava verkställt trädesberedning, höstplöjning o. s. v. samt att tillhandahålla efterträdaren samma kvantitet stråfoder, som erhölls vid tillträdet. Beträffande jordens brukning föreskrives oftast en viss växtföljd i till antalet bestämda skift. Antalet nötkreatur bestämmes ofta. För att med säkerhet kunna påräkna arrendatorns biträde med körslor bruka bolagskontrakten understundom föreskriva, hur många eller minsta antalet hästar, som skola hållas av arrendatorn. I åtskilliga avtal beträffande mindre brukningsdelar, särskilt i Värmland, förbjudes å andra sidan arrendatorn att innehava häst. Bland andra förbud i fråga om hållandet av djur må nämnas, att getter äro i stor utsträckning förbjudna. Även får förbjudas ofta. Egendomligt

73 nog finnas även kontrakt, uti vilka det förbjudes arrendetagaren att innehava gris. Hållande av hund är ett förbud, som så gott som alltid återfinnes i större jordägares kontrakt. Detta sammanhänger givetvis därmed, att sagda jordägare med få undantag alltid förbehålla sig jakträtten å sina arrendegårdar och förty förbjuda arrendatorerna all jakt och djurfångst. En del jordägare inskränka sig till att förbjuda hållande av jakthund, men å andra sidan är ibland förbudet mot hållande av hund så strängt formulerat, att det säges, att hund får ej hållas »vid äventyr att den saklöst dödas». För att än mer säkerställa sig mot att arrendatorn, trots förbud, idkar jakt å egendomen, stipulerar jordägaren understundom förbud att innehava »jaktredskap». I allmänhet ålägges arrendatorn att, såsom det heter i ett kontrakt, »i fall någon gör åverkan eller olovligen jagar på jordägarens mark, så snart han får vetskap därom, det genast anmäla till skogvaktaren, och i allo vara honom behjälplig vid åverkares eller tjuvskyttars efterspanande.» Fiskrätten förbehålles jordägaren. Dock finnas fall, då arrendatorn har rätt till fiske för husbehov antingen avgiftsfritt eller, som även förekommer, mot en viss årlig avgift. Förbud mot ^ att å arrendegården hysa andra främmande personer än dem, som antagas i arrendatorns tjänst, förekommer i regel, liksom förbud mot att upplåta bostaden till »offentliga möten». Förbud att idka handel, »diversehandel», å fastigheten finnes ibland infört i kontrakten. Mycket vanligt är, att arrendatorn förbjudes att om sitt bo avsluta lösöreköp. Understundom förbjudes det vidare arrendatorn att »ikläda sig någon större skidd eller borgen utan att därom rådgöra med jordägaren». När jordägaren utgöres av bolag, förbehåller sig jordägaren oftast »röstoch valrätt för hemmanet vid alla de tillfällen sådant enligt lag kan äga rum.» Slutligen må anföras, att en och annan jordägare, synbarligen av intresse för hemslöjdens befrämjande, ålägger sina underlydande att årligen utföra vissa arbeten, såsom exempelvis framgår av nedanstående utdrag ur ett kontrakt upprättat av en större jordägare i Vendels kommun, Uppsala län. »Till befrämjande av flit och husslöjd skall arrendatorn årligen å sitt arrendeområde så minst 3 liter linfrö, varav skörden under årets lopp väl skötes, behandlas och förarbetas till husets bestånd, samt i sitt hem genom eget folk låta väva minst 50 meter väv såväl gång- som sängkläder.»

Y. Förändringar i arrendevillkoren på grund av arrendatorns eller torparens förbättringar å den arrenderade fastigheten. Att döma av de ingångna svaren synes det för uppgiftslämnarna varit ganska vanskligt att nöjaktigt besvara den i formuläret framställda frågan, i vad mån erfarenheten bestyrker, att legan höjes med hänsyn till arrendatorns egna förbättringar av jord eller byggnader, eller att på grund härav arrendatorn förvägras förnyat arrende och jorden säljes. Många av de uppgiftslämnare, som närmare ingått på frågan framhålla, att det under de senaste årtiondena och framför allt under krisåren förhållit sig så, att, därest förnyat avtal kommit till stånd vid arrendeperiodens utgång, legan, där den utgjorts med kontant arrende, i regel blivit föremål för en mer eller mindre avsevärd förhöjning. Men då denna höjning träffat ej endast de arrendebruk, som tack vare kunniga, intresserade och arbetssamma arrendatorers energi, insikt och ekonomiska uppoffringar stigit i värde och givit en ökad avkomst, utan även sådana arrendegårdar, vilka icke haft förmånen att komma i dylika arrendetagares händer utan därför företett ett synbart stillastånd, kan kontantlegans höjning icke tillskrivas endast de i anförda fråga antydda omständigheterna. Sagda legas allmänt konstaterade uppåtgång under de senaste årtiondena torde därför, framhålles det, främst sammanhänga med penningvärdets fall. Emellertid kan det icke förnekas, att det mången gång förefallit, som om just de välskötta arrendegårdarna blivit föremål för en särdeles avsevärd förhöjning i den kontanta avgälden, en förhöjning, som icke helt kunnat försvaras med penningvärdets fall, utan uppenbarligen jämväl härlett sig av arrendatorns ökade förmåga att bära en realhöjning av legan. Vad angår de arrenden, där legan utgöres med arbete eller naturaprestationer torde, då härvidlag frågan om penningevärdets fall icke inverkar, det ställa sig lättare att besvara här ifrågavarande spörsmål. Någon ökning i dagsverksskyldigheten torde icke hava förekommit i det fall, att arrendatorn på egen bekostnad gjort förbättringar till gård eller grund å arrendebruket. En ökning i arbetsskyldigheten av dylika orsaker torde för övrigt knappast vara tänkbar med hänsyn därtill, att intet slag av arrendeprestationerna torde stigit så i pris som just arbetsskyldigheten. Där legan utgjorts med naturaprodukter, exempelvis med mjölk, synes det icke kunna frångås, att en genom arrendatorns ekonomiska uppoffringar samt driftiga och insiktsfulla skötsel förökad avkastning från arrendegården understundom medfört ett förhöjt arrende. Här må slutligen omnämnas de icke alltför ovanliga fall, då en egendom, som av en eller annan anledning råkat i vanvård och förfall, upplåtes mot ett mycket ringa arrende under villkor att jordbruket upparbetas till god

75 hävd och att egendomen i övrigt sättes i skick. Under sådana omständigheter synes det vara vanligt, att, när den första arrendeperioden utlöper och därest då normala förhållanden åter inträtt å egendomen, arrendatorn får vid avtalets förnyelse betala det i orten gängse arrendet. Att arrendatorns egna förbättringar av jord eller byggnader understundom haft till följd, att legan höjts, torde alltså icke kunna förnekas. Vad däremot angår frågan, om dylika förbättringar fört med sig, att arrendatorn förvägrats förnyat arrende eller att jorden sålts, så synes dylikt icke hava förekommit annat än i rena undantagsfall. Ytterst få uppgiftslämnare hava nämligen något att förmäla i detta hänseende.

YL Åbyggnadernas beskaffenhet och jordens hävd. Med stöd av de talrika och utförliga uttalandena i ämnet torde det kunna sägas, att åbyggnadernas beskaffenhet å smärre arrendegårdar i allmänhet icke är tillfredsställande och att en jämförelse mellan åbyggnaderna å sagda jordbruk och självägda jordbruk avgjort utfaller till de senares förmån. ManbyggYaå då först angår den åt arrendatorn upplåtna manbyggnaden, är den i nåden. r e g e l mycket trång och bristfällig och motsvarar ingalunda de ökade anspråk ifråga om trevnad och hygien, som kännetecknar den nuvarande tiden jämväl ifråga om bostadsförhållandena å landsbygden. Den livliga ny- och ombyggnadsverksamhet, som under de senaste årtiondena ägt rum å landsbygden, har i stort sett berört endast de självägda jordbruken, bondgårdarna, och sålunda icke sträckt sig till arrendegårdarna, vilka i regel beträffande rumsindelning och inredning i övrigt befinna sig i samma skick, som då de uppfördes för kanske flera mansåldrar sedan. Manbyggnaden å en mindre arrendegård består därför fortfarande oftast av endast ett större rum, köket, samt en mindre kammare, d. v. s. den rumsindelning, som tidigare torde varit den vanliga i mindre bondgårdar. Köket måste å sådana arrendegårdar, enligt vad upplyses i de ingångna utsagorna, användas till en hel del olika ändamål. I köket skall maten anrättas och intagas av hela familjen och köket blir sovrum för större delen av familjen. Men därjämte skall köket ofta användas till förvaringsrum för kläder m. m. samt till slöjdbod, tvättstuga, bagarstuga etc. eller med andra ord till arbetslokal för många av de olikartade inomhusarbeten, som förekomma i ett jordbrukarhem. I de fall där, som ofta nog synas vara fallet, familjemedlemmarnas antal är stort och arrendatorn måste ha såväl manliga som kvinnliga tjänare i sin tjänst, är det givet, att en bostad av det slag, som ovan nämnts, är långtifrån nöjaktig. Trångboddhet, med därav följande social och hygienisk otrevnad och våda, är därför ofta nog ett karakteristiskt drag för de mindre arrendatoremas bostäder. De i och för sig otillfredsställande förhållandena i fråga om mangårdsbyggnadernas inredning och utrymmen å flertalet arrendebruk skulle kanske framträda i en mindre bjärt dager, därest dessa byggnader finge ett tillfredsställande underhåll. Dessvärre förhåller det sig emellertid så, att sagda byggnader ofta nog givas mycket litet, ja, understundom intet underhåll, utan få förfalla mer och mer. Ansvaret för underhållet åligger, som i annat sammanhang närmare berörts, i regel arrendatorn, mer sällan jordägaren. Understundom är underhållet efter vissa principer uppdelat mellan jordägare och arrendatorer. Vem underhållsskyldigheten än åligger, synes dock resultatet bli ungefär likartat. Arrendatorn har föga intresse av att nedlägga arbete och andra kostnader på en byggnad, som han icke äger och som han kanske

77 snart måste lämna. Byggnaden var oftast i ett dåligt skick vid tillträdet. Honom åligger endast att tillse, att byggnaden ej är sämre vid ett eventuellt avträdande från arrendet. Endast de värsta uppkommande bristerna botas därför till nöds. Jordägaren å sin sida drager sig i det längsta för reparationer å en arrendegård. Arbetslöner och material för en reparation draga stora utgifter, mer kanske än han får in i lega under året för gården. Arrendatorns, enligt jordägarens åsikt, ovarsamhet och bristande omvårdnad om den upplåtna fastigheten göra jordägaren än mer obenägen för en reparation. På så sätt får manbyggnaden å ett arrendebruk ofta nog förfalla och bli allt skröpligare. Ovan behandlade förhållanden ifråga om de mindre arrendatoremas bostadsförhållanden gälla främst arrendegårdarna i skogsbygderna, d. v. s. flertalet bolagsarrenden och därmed likställda arrenden. Men mångenstädes å slättbyggderna torde förhållandena icke vara avsevärt bättre. De mindre arrendatoremas bostadsförhållanden är utan tvivel en av de minst tilltalande sidorna i fråga om det nuvarande arrendesystemet. De ingångna uttalandena giva vid handen, att de ogynnsamma omdömen, Ekonomi som gälla beträffande manbyggnaderna å många mindre arrendegårdar, icke byggnal samma utsträckning kunna tillämpas på de till sagda gårdar hörande derna ekonomibyggnaderna. Visserligen är det sant, att de moderna, dyrbara anläggningarna av olika slag, som man numera så ofta möter i stall och ladugård hos den driftige och insiktsfulle självägande jordbrukaren, endast mer undantagsvis återfinnas hos arrendatorn. Ty för denne är det givetvis, därest han icke besitter arrendet under något så när tryggade former, ej möjligt att på egen bekostnad göra en sådan dyrbar anläggning som, exempelvis, en cementerad urinbrunn eller en vattenledning i stall och ladugård, och jordägaren torde sällan å mindre arrendegårdar vidkännas kostnaderna för dylika anläggningar. Men bortsett från denna efterblivenhet, som ofta av förklarliga skäl kännetecknar den mindre arrendegårdens ekonomibyggnader, kan man icke säga att dessa, ehuru gamla och inrättade efter numera föråldrade byggnadssätt, äro i samma grad otillfredsställande och förfallna som, ej alltför sällan, själva arrendatorsbostaden. Det vill därför synas, som om arrendatorn skulle med mer intresse ägna sig åt ekonomibyggnadernas än åt bostadshusets underhåll, ett förhållande, som för övrigt understundom torde gälla även beträffande självägda jordbruk. Av vad härovan framhållits, framgår alltså, att många erinringar kunna göras mot åbyggnaderna å- smärre arrendegårdar och att dessa byggnader stå avgjort efter åbyggnaderna å självägda jordbruk av motsvarande storlek. En ganska drastisk bild av detta förhållande, de arrenderade åbyggnademas underlägsenhet de självägdas, framställer en meddelare, som säger, att man i hans bygd endast behöver se åbyggnaderna för att kunna avgöra, om man har framför sig en självägd eller arrenderad gård. Av allt att döma torde denna meddelares omilda karakteristik av situationen i hans hemtrakt kunna träffa m på förhållandena å månget annat håll inom landet. Vid behandlande av frågan, huruvida jordens hävd å smärre arrendegårdar jordens är sämre än å självägda jordbruk av samma storlek, torde först få erinras hävd. om det av många uppgiftslämnare påpekade förhållandet, att frågan om jordens hävd i en mycket hög grad beror på den enskilde individen själv, oavsett om han är självägande eller ej. De egenskaper, som fordras av en god jordbrukare, finnas ej alltid hos den självägande, vilket bevisas, framhåller man, därav att många självägda jordbruk äro dåligt skötta, medan däremot

78 vissa arrendebruk äro verkliga mönsterbruk och överträffa månget närliggande bondejordbruk. Bortsett emellertid från dessa mer extrema fall är det, enligt uppgiftslämnarnas utsagor, icke svårt att se, att arrendejordbrukens hävd i allmänhet är underlägsen den skötsel, som ägnas de självägda jordbruken. I de egentliga jordbruksområdena framträder väl skillnaden icke så starkt mellan de olika jordbruken. Brukaren, vare sig han är arrendator eller bonde, är där hänvisad till att taga sin bärgning ur jorden. Några andra inkomster har han icke att lita till. Ju mer han därför kan avvinna ur ladugård och fält, desto större blir hans vinst. Det rena egoistiska intresset, om all annan bevekelsegrund saknas, måste därför säga även arrendatorn, att han måste hävda jorden väl. Men även här, i de egentliga jordbruksområdena, märker man ändock, att arrendejordens hävd i regel är underlägsen den självägda jordens. Orsakerna härtill kunna vara många. Bland dessa må nämnas arbetsskyldigheten, i de fall sådan ingår i legan, en skyldighet, som ej sällan kommer mycket olägligt för arrendatorn, kanske just då han bäst behövs för eget jordbruk, och som därför ofta har till följd, att hans intresse för det egna jordbruket slappas. En annan orsak kan vara, att arrendatorns bristande ekonomiska resurser och hans, i jämförelse med den självägande, mindre möjligheter att erhålla kredit hindra honom från att kunna lägga sig till med en rasren kreatursbesättning, jordbruksmaskiner eller andra kostsamma inventarier, som tillhöra en intensiv jordbruksdrift. Den förnämsta orsaken till den underlägsna hävden å arrendegården är emellertid den ovissa besittningen. Arrendatorn har ej något intresse av att göra de mer dyrbara, vidlyftiga och på lång sikt ställda grundförbättringar, som äro nödvändiga för att bringa jorden i högsta kultur. De första åren av arrendeperioden nedlägges väl i regel mycket arbete på jordens beredning, men det är ej svårt att se, huru å mången arrendegård detta arbete åren närmast före arrendetidens utgång inskränkes allt mer och huru jorden därför blir mager och utsugen. Vid den nya arrendeperiodens ingång är jorden alltså svagt hävdad och arrendatorn, vare sig det är den gamle arrendatorn eller en ny, får börja på nytt med att driva upp jordbruket. Arrendejordbrukets skötsel blir sålunda mycket ojämn, växlande mellan en, åtminstone relativt, intensiv drift och en drift, som närmast torde kunna betecknas som extensiv. De av en arrendator utförda jordförbättringarna kunna vidare, om ock omedvetet, omintetgöras av den följande arrendatorns åtgärder. Arrendebruket blir därför också planlöst, oekonomiskt och i själva verket mången gång mycket dyrbart. Givet är, att ju kortare arrendeperioderna äro, desto oftare förekomma och desto mer elakartade te sig arrendejordens nedgångsår. I skogsbygderna och de i jordbrukshänseende därmed likställda trakterna, varest man i allmänhet utgår ifrån, att brukaren ej ensamt från jordbruket kan hämta sin bärgning utan måste lita till biförtjänster, äro förhållandena i fråga om jordens hävd mer påfallande ogynnsamma, än vad i allmänhet är fallet i de egentliga jordbruksområdena. För arrendatorerna i skogsbygderna kommer i regel med eller mot deras vilja jordbruket i andra hand. Legan skall i allmänhet utgöras med arbetsskyldighet och därutöver åligger oftast arrendatorn en omfattande arbetsskyldighet mot särskild betalning. Skogskörslor, huggning, kolning och andra skogsarbeten bliva arrendatorns huvudsakligaste bestyr, i vilka han själv med sina hemmavarande söner eller legt folk tager del ofta nog hela vintern och ej sällan även andra tider av året. Från dessa arbeten får arrendatorn sina kontanta inkomster och, även

79 om arbetena i många fall ej äro alltför väl betalda, synas de honom, därest han har tillfälle att välja, i varje fall vara att föredraga framför att stanna hemma å arrendegården och där genom ett mer intensivt arbete å åker och äng söka, om möjligt, en del av den utkomst, som nu faller från skogsarbetena. Jordbruksarbetet å arrendegården förefaller honom föga lockande. Han sitter på gården kanske endast med ettårskontrakt eller i bästa fall på tre, högst fem år. Av erfarenheten vet han, hur ovisst det är, om han får sitt avtal förnyat. Det är därför naturligt, att han endast hjälpligen besörjer jorden. I de flesta fall låg denna i svag hävd, när han tog emot den, och till några dyrbara förbättringar har han ej lust eller intresse, oviss, som han är, om han själv hinner skörda frukterna av dylika förbättringar. Mången gång beror för övrigt en förnyad upplåtelse på, huruvida arrendatorn utfört arbetena åt jordägaren till dennes belåtenhet och i den omfattning, denne helst önskar. Under sådana förhållanden är det givet, att arrendatorn, därest han vill stanna å gården, ej låter jordbrukets skötsel komma i konflikt med industriarbetena, i all synnerhet som han vet, att upplåtaren i regel lägger betydligt mera vikt uppå dessa arbeten än på, huru arrendatorn sörjer för jorden. Om även i stort sett arrendejordbrukets hävd är svag och underlägsen det självägda jordbruket må emellertid, som redan förut nämnts, erinras om, att många arrendejordbruk skötas oklanderligt och mönstergillt. I flertalet fall äro emellertid dessa välskötta arrenden sådana, där arrendatorn antingen bindes genom långvariga avtal eller eljest känner sig sitta i trygghet. Att hävden å arrendebruken är underlägsen de självägda jordbruken beror för övrigt understundom av rent yttre orsaker, ej direkt sammanhängande med det sätt, på vilket jordbruket besittes. Det förhåller sig nämligen så, att de på arrende upplåtna jordbruken ofta nog hava en jordmån, som till sin naturliga sammansättning är avsevärt underlägsen den självägda jorden. Detta gäller i all synnerhet torpjorden. Medan de självägande jordbrukarnas huvudgårdar, herrgårdarna och bondgårdarna, oftast ligga nere på den öppna bygden med dennas bördiga och lättbrukade lerjord, äro nämligen torpen i regel att finna i den högre belägna skogsbygden, där jordmånen består antingen av ett endast mycket tunt lerlager och därunder liggande härd och grusfylld moränjord eller också uteslutande av sistnämnda slags jord. Torpjorden är därför oftast mager och senbrukad och givetvis underlägsen den av de självägande brukade välbelägna jorden. Ett mycket stort antal intressanta och utförliga uttalanden skulle här kunna återgivas, samtliga bestyrkande den stora skillnaden mellan de självägda och arrenderade jordbruken. Citaten måste emellertid inskränkas till de här nedan återgivna. »Som undertecknad i tolv år har upprättat jordbruksstatistik i sju härader, kan jag intyga att de, som äga sin jord med eller utan egnahemslån, hava jord och hus i det mest utsökta skick samt att alla äro glada över att äga eget hem. Smärre arrendegårdar och torp äro nästan utan undantag sämre sköita än självägda jordbruk av motsvarande storlek.» Enskild uppgiftslämnare, anställd som s. k. lokalundersökare för insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter, Älvsborgs län. — »När denna fråga besvaras kan ej undgås att nämna, att inom denna kommun under de senaste åren tvenne stora gårdar styckats. E t t femtiotal torpare hava därigenom med hjälp av egnahemslån blivit ägare till sina t o r p och sitta n u med häradsrättens fastebrev på sina små hemmansdelar. För den, som på avstånd följt denna förändring, har det varit en glädjande iakttagelse att se dessa torpare, som förut 2 å 3 dagar i veckan fått göra dagsverken vid herrgårdarna och ej hunnit sköta sin egen jord, nu, sedan de blivit sina egna, blivit mera intresserade och måna om att hålla såväl sin jord som byggnaderna i gott skick. Den olust och liknöjdhet för sitt jordbruk, som förut var utmärkande för den hårt belastade dagsverkstorparen, synes nu vara

80 utbytt i verkligt intresse och idoghet.» Grimetons kommun, Hallands län. — »Det är ganska naturligt, att lusten att förbättra och nyodia jord, som tillhör andra, icke är tillfinnandes. Människan är nämligen av naturen sådan, att hon tänker först på den egna fördelen, ej på att med vett och vilja rikta andra. Därför är det klart, att en arrendator söker att med minsta möjliga kostnader avtvinga jorden så stor avkastning som möjligt. Om jordbruket vid arrendetidens slut är magert och utsuget, är en sak. En annan är däremot, om arrendatorn lyckats inhösta vinst på arrendet.» Burseryds kommun, Jönköpings län.

intresset Tydligt är att, då arrendatoremas intresse för sådana jordförbättringar, för nyod- s o m a v s e den under odling redan lagda jorden, oftast är ringa och i regel lingar. a v s e v ä r t mindre än hos de självägande jordbrukarna, det icke kan förväntas, att det hos arrendatorerna skall finnas något större intresse för sådana, mera vittutseende jordförbättringar som nyodlingar eller att detta intresse skall kunna jämföras med de självägande brukarnas intresse för att utöka sina odlade marker med nyodlingar. Som förut framhållits, hava de under de senaste årtiondena rådande ekonomiska förhållandena, i stort sett, för övrigt ej heller uppmuntrat till nyodlingsföretag. Men även om tidsförhållandena varit andra, är ej troligt, att arrendatorerna skulle i allmänhet tagit någon större del i arbetena på att röja ny mark. Uppgiftslämnarna framhålla nämligen allmänt, att förutsättningarna för nyodling är givetvis, att odlaren skall äga några garantier för, att han skall själv få skörda frukterna av det mödosamma och tidsödande arbete, som är förenat med att lägga ny mark under plogen. Funnes sådana garantier, skulle, därest i övrigt de ekonomiska förutsättningarna vore för handen, förvisso ej heller den obesuttne brukaren låta tillfällena att med ny odlingsbar mark utöka till honom upplåtna ägor ligga obegagnade. Bevis därpå saknas icke från de senaste årtiondena, trots de under dessa tider för dylika företag mindre gynnsamma konjunkturerna. Arrendetagare med längre upplåtelsetider hava nämligen under årens lopp i åtskilliga fall gjort avsevärda utvidgningar av åkerarealen och på så sätt, exempelvis, förvandlat ett litet torp i skogsbygden till ett ganska betydande jordbruk. Särskilt gäller detta de i Sydsverige och i Värmlands län talrika lägenhetsinnehavarna med kontrakt i regeln på livstiden eller 49 år. Från Nyskoga kommun, Värmlands län, må exempelvis anföras ett dylikt fall: »Då torpet första gången 1852 övertogs, var ej mera än ett potatisland uppodlat och hava sedan de olika innehavarna uppodlat så mycket, att å torplägenheten nu födas en häst och tre kor.» — Bland andra i utsagorna omförmälda fall av stor odlingsflit må följande återgivas: »Då torparen för 28 år sedan tillträdde torpet, utgjorde den odlade jordarealen 4 tunnland mager och stenbunden åker. Till torpet hörer nu däremot cirka 8 tunnland åkerjord, varav mer än hälften odlats och röjts av torparen. För att kunna uppehålla sig och sin familj måste denne de dagsverksfria dagarna arbeta för daglön under godset. Torpets skötsel fick bli, som det kunde. Antingen fick hustrun ombesörja detta eller också måste mannen arbeta med detsamma om nätterna.» Stafsinge kommun, Hallands län.

Många av uppgiftslämnarna framhålla emellertid, att enbart långa arrendeperioder ej äro tillräcklig garanti för att stimulera till nyodlingar. Det har nämligen visat sig, att när en gång arrendetiden utlöper, jordägarna, beträffande ett arrende, vara, brukaren gjort nyodlingar, antingen vägrat förnyad upplåtelse eller också med hänsyn till åkerarealens utökning avsevärt förhöjt arrendet. Ovan omtalade torplägenhet i Nyskoga kommun utgör exempelvis ett dylikt fall, i det att det upplyses »att ägarna till huvudskattetalet hava nu uppsagt ifrågavarande lägenhetsägare till avflyttning inom viss tid och förklarat sig skola, vilket han vill eller ej, träda i besittning av torpet». Full äganderätt eller åtminstone sådan tryggad besittningsrätt, att jorden vid arrendatorns död övergår till hans efterlevande, skulle, framhålles det.

81 vara den bästa sporren till odlingsflit såväl i fråga om nyodlingar som andra jordförbättringar. Av de många uttalandena i förevarande ämne synas här nedan böra återgivas tvenne, som redogöra för hur å respektive orter skedda friköpningar inverkat på intresset för jordförbättringarna. »Även om arrendatorerna och torparna hade sina arrenden på tänkbart förmånligaste villkor åt sig upplåtna, så hava de på långt när ej det intresse för odl i n g jordens hävd och byggnadernas underhåll, som finnes hos självägande jordbrukare i motsvarande ställning. Många belysande exempel härpå skulle kunna anföras och ej minst från den egendom, besvararen av dessa frågor brukar. Från densamma såldes år 1917 cirka 15 st. torp och lägenheter. Innehavarnas odlingsflit och jordbruksintresse på dessa egna hem h a r blivit rent av storartad och står nog i stark kontrast till arrendatoremas på ett 15-tal icke frånsålda torp och lägenheter.» Arrendator i Gullbcrgs härad, Östergötlands län. — >Ledamoten — ville till protokollet hava antecknat, att under de senaste tjugu åren i Värnamo socken huvudsakligast från de större gårdarna blivit försålda omkring 60 st. torp och mindre arrendegårdar, vilka i de flesta fall sålts till sina förutvarande innehavare. Dessa hava sedan de blivit ägare av sina jordbruk, avsevärt förbättrat desamma dels genom nyodling och dels genom stenbrytning och förbättring av förutvarande åkerjorden. Större delen av dessa jordbruk torde nu lämna dubbelt så stor avkastning som före köpet. Deras ägare befinna sig n u i en jämförelsevis trygg ekonomisk ställning, ändock de från början ej haft mycket att betala med.» Värnamo kommun, Jönköpings län.

Jordkommisiionen.

V.

VII. Arrendatoremas ekonomiska ställning. Arrendatoremas ekonomiska ställning jämförd med de självägande jordbrukarnas. Besvarandet av frågan, vilken ställning arrendatorerna kunna sägas intaga i ekonomiskt hänseende vid jämförelse med självägande jordbrukare i motsvarande ställning, påverkas i hög grad av den omständigheten, huruvida sistnämnda jordbrukare häfta i skuld eller ej för sina jordbruk. Vad då först angår en jämförelse mellan en arrendator och en självägande jordbrukare, som sitter på ett skuldfritt jordbruk, torde det vara ganska självfallet, att arrendatorn måste befinna sig i en, ekonomiskt, underlägsen ställning. Båda dessa jordbrukare måste visserligen skaffa sig sin utkomst från den gård, de bruka, samt därjämte, därest jordbruket ej ensamt kan föda sin man, genom arbeten hos större jordägare eller vid industriella företag, såsom skogsarbeten o. d. För arrendatorn kommer emellertid härtill de utgifter, som äro förenade med arrendeprestationerna. Redan denna skillnad mellan den självägande jordbrukaren och arrendatorn ställer den förstnämnde i en ekonomiskt fördelaktigare situation. Tar man vidare hänsyn till, att arrendejorden, som i regel ej blivit föremål för grundförbättringar i samma utsträckning som den självägda jorden, oftast ger en mindre avkastning än den jord, som brukas av den självägande jordbrukaren, samt att arrendatorn endast har avkomsten av jordbruket samt vad han eventuellt kan förtjäna genom arbete åt andra att lita till, medan den självägande jordbrukaren därtill ofta kanske har skog till avsalu, är det givet, att den senare i regel har alla förutsättningar för att vid en sådan jämförelse, varom här är fråga, komma i första rummet. Undantag kunna dock givas, såsom då det självägda jordbruket är så litet, att det ej kan giva jordbrukaren och hans familj sin fulla bärgning och möjligheter till extraförtjänster saknas. I sådant fall kan arrendatorn, därest han, som på små arrendebruk oftast torde vara fallet, garanteras en viss inkomst genom arbete hos jordägaren, hava det bättre ställt. Saknar den självägande under sådana förhållanden därjämte skog till husbehov samt kanske även betesmark för sina kreatur, kan hans ställning ofta nog vara mycket svår. För den självägande jordbrukaren är det därför, därest han ej kan påräkna extraförtjänster, av en synnerligen stor vikt, att hans jordbruk är tillräckligt bärkraftigt. ArrendaI frågan om arrendatorns ekonomiska ställning i jämförelse med en självtorns eko- ägande jordbrukares i det fall, att den senare är skuldsatt för sitt jordbruk, nomiska ställning är det nödvändigt att taga hänsyn till många olika synpunkter för ett rätt jämförd bedömande. med en Sällan torde jordbruket avkasta så mycket, att det kan giva dess brukare skuldsatt ej endast hans fulla och bekymmersfria bärgning utan jämväl därtill ett översjälväganArrendatrvrns eko nomiska ställning jämförd med en skuldfri självägande jordbrukares.

de jordbrukares.

83 skott, förräntande jordegendomens värde. Tynges den självägande jordbrukarens gård av gäld till hela eller större delen, blir därför hans ställning ofta nog föga avundsvärd. För att komma ut med räntor och amorteringar får han ej lämna någon möda ospard, och de första åren, innan han lyckats nedbringa sina inteckningar till ett mera rimligt belopp, bliva ej sällan en enda kedja av bekymmer, försakelser och strävsamt arbete. I jämförelse med en dylik jordbrukare synes en arrendator, åtminstone vid mer ytligt betraktande, hava det betydligt bättre ställt. Där legan utgår med kontant arrende eller naturaprestationer, torde det vara endast i mycket sällsynta fall, som arrendet är satt så högt, att det förräntar den upplåtna fastigheten. I regel utgör legan nämligen endast 3 å 4 % av värdet på ett arrendebruk, eller ungefär hälften av vad den skuldsatte självägande jordbrukaren måste betala för sitt jordbruk. Detta förhållande gör, framhålles det i de ingångna utsagorna, att man är benägen att utan vidare förklara, att en arrendator har en i ekonomiskt hänseende bättre ställning än en skuldsatt självägande jordbrukare. I åtskilliga fall kan, framhåller man, detta visserligen vara sant, men i flertalet fall måste man ändock säga att, även om den skuldsatte, självägande brukaren mången gång sitter trångt och har det bekymmersamt, hans ställning dock är att föredraga framför arrendatorns. Vad sålunda angår, att legan oftast endast är hälften så stor, som den ränta, en skuldsatt jordbrukare har att betala, måste det tagas i betraktande, att det självägda jordbruket i regel avkastar mer än ett kanske under årtionden svagt hävdat arrendejordbruk. Den självägande jordbrukaren har vidare en mycket större rörelsefrihet i ekonomiskt hänseende än arrendatorn, vilket gör, att den förstnämnde mången gång lättare kan komma ut med sina räntor och amorteringar än arrendatorn med sitt arrende. Den självägande får fritt disponera fastigheten och dess inventarier. Han kan därför begagna sig av de rådande konjunkturerna på ett helt annat sätt än en arrendator. Med de under krisåren rådande höga prisen på foder kunde, exempelvis, en självägande göra sig mycket stora förtjänster på försäljning av foder, något som icke var tillåtet för en arrendator, även om det kunnat ske utan skada för egendomens hävd. Arrendatorn måste i goda som i dåliga tider driva jordbruket efter samma principer. Må vara, att dessa äro oundvikliga för att garantera arrendejordens försvarliga hävd. Ur ekonomisk synpunkt äro de därför ej alltid riktiga. Till dessa, så att säga, reella faktorer, att taga i betraktande vid en jämförelse mellan en arrendators och en skuldsatt självägande jordbrukares ekonomiska ställning, kommer en faktor av mer ideell innebörd, men som därför ej är mindre viktig, nämligen den självägande jordbrukarens förhoppning, att han och hans familj komma att få skörda frukterna av hans mödor och försakelser för ekonomisk förkovran. Denna förhoppning ger honom en kärlek till arbetet, som arrendatorn måste sakna, och skänker krafter till idogt arbete bittida och sent. Den självägande jordbrukaren synes därför ej hava värre att komma ut med sina räntor och avbetalningar än arrendatorn med sin lega. »Själväganderätten», säges exempelvis härom från Marbäcks kommun, Älvsborgs län, »synes utgöra en sporre, som eggar till större arbetsamhet och omtanke om jorden och hemmet. Alla från brukningsrätt till äganderätt övergångna småbruk inom kommunen utgöra talande bevis för att jorden hävdas och nyodlas samt husen förbättras och nybyggas efter äganderättens förvärvande utan jämförelse mer än förut. I några fall har jordvärdet t. o. m. oavsett prisstegringen fördubblats p å cirka 5—6 år.» — Från Grimetons kommun, Hallands län anföres: »Skillnaden i ekonomiskt hänseende mellan arrendatorerna och de självägande jordbrukarna k a n ej heller sättas a n n a t än till de senaxes fördel. Dessa hava visserligen

84 som ständig utgift sin ränta och amortering å sina egnahemslån, sina utskylder till stat och kommun, väghållning, vägskatt m. m. Som torpare saknades dessa utgifter 1 . Med deras dagsverksskyldighet utgjordes då allt. Men trots att de med sina armar fingo utgöra sina skyldigheter för jorden, voro de ändå i allmänhet fattigare än nu. Orsaken härtill är nog förnämligast att söka i det förhållandet, att jorden nu skötes mer intensivt och att hela deras intresse nu går ut på att med arbetsamhet, flit och omtanke kunna reda sig på sina små hemmansdelar.»

Hos den självägande jordbrukaren har man ofta tillfälle att konstatera, att han får en värdefull och billig arbetskraft därigenom att barnen, sedan de vuxit upp,o stanna hemma å gården och hjälpa föräldrarna med jordbruksarbetet. A arrendegården förhåller det sig däremot så, att barnen, såsom redan i det föregående omnämnts, (sid. 41), i regel, så snart de kunna, söka sig ut i världen för att på egen hand vinna sin utkomst, lämnande åt föräldrarna att ensamma eller med legd, främmande arbetskraft sköta gården. Det säger sig självt, att den självägande härigenom kommer i en ekonomiskt mer gynnsam ställning än arrendatorn. Att förhållandena på den självägda gården och på arrendegården i här berörda hänseende äro så olika, härrör sig givetvis därav, att i den självägande jordbrukarens hem råder mer säkerhet beträffande framtiden än i arrendatorshemmet, där man ej vet, hur det skall gestalta sig, när arrendet löper ut. ArrendaDet bästa beviset för att den självägande jordbrukarens ekonomiska ställtoremas ning är överlägsen en arrendators i motsvarande ställning torde, anföres det strävanden att bliva av många uppgiftslämnare, vara den hos arrendatorerna allmänt närda önskan att utbyta sin arrendejord mot ett jordbruk med äganderätt. Många arrensjälvägande datorer lyckas även att på ett eller annat sätt realisera denna sin önskan. jordbru- Som redan förut anmärkts (sid. 40) är det särskilt i jordbruksbygderna en kare. mycken vanlig företeelse, att en arrendator så småningom blir självägande och en stor del av den självägande småbrukarklassen i jordbruksbygderna torde i själva verket utgöras av personer som tidigare varit arrendatorer. Även bondeklassen rekryteras i stor utsträckning av arrendatorer. Härvid synes det emellertid huvudsakligast vara fråga om sådana mycket vanliga fall, då en son eller måg till en jordbrukare ur bondeklassen av denne eller av stärbhuset några år arrenderat hemmanet och sedan utlöst medarvingarna. Bakom dylika förvärv av äganderätten till ett jordbruk ligga, när arrendatorn börjar sin bana med tomma händer, många år av arbetsamhet, omtanke och sparsamhet och de första åren som självägande bliva i regel ej mindre mödofyllda. Ofta nog synes övergången från arrendator till självägande ske, när barnen blivit vuxna och kunna stå föräldrarna bi under de första svåra åren som självägande. »En arrendator», säges det exempelvis härom från Mellby kommun, Jönköpings län, »ung och nygift kanske, arrenderar en gård och fortsätter med detta, tills han fått vuxna barn, som kunna biträda med arbetet. Då köper han en egen gård och om barnen stanna hemma och familjens alla medlemmar hålla samman, kunna de genom flit och sparsamhet svinga sig upp i en god ekonomisk ställning. I ett och annat fall har även en torpare köpt en gård och genom flit och sparsamhet kommit i en god ekonomisk ställning, även i dessa fall mycket beroende av om barnen och familjens alla medlemmar varit eniga och hållit samman.»

I samband med omnämnandet av den åtminstone i de egentliga jordbruksJordlegans betydelse trakterna bland jordbruksbefolkningen så vanliga, ovan berörda ståndscirkulaför den tion, som tager sitt uttryck däri, att den obesuttne jordbruksarbetaren så obesuttne jordbru- småningom med äganderätt förvärvar ett jordbruk och sålunda till sist blir karbefolk- självägande småbrukare eller bonde, framhålla åtskilliga uppgiftslämnare, att ningen. 1 Jmfr å sid. 79—80 anfört vttrande från samma kommun.

85 systemet med upplåtande av jord mot lega i hög grad underlättar denna ur alla synpunkter lyckliga cirkulation bland jordbruksnäringens olika folklager. Jordlegan möjliggör nämligen för den obesuttne att under enkla former och utan någon annan ekonomisk insats än anskaffande av inventarier självständigt få driva ett jordbruk. Avser arrendet ett litet jordbruk, exempelvis ett torp, erfordras för övrigt så litet inventarier, att arrendatorn, därest han måste skuldsätta sig för dessas anskaffande, mycket snart kan betala dem. Därför börjar också mången energisk och framåtsträvande ung lantarbetare ofta sin bana som självständig jordbrukare med att sätta sig ned på ett litet torp för att sedan övertaga någon mindre arrendegård, varefter han kanske slutligen köper sig ett eget jordbruk. Han har då samlat en rik fond av erfarenhet som självständig brukare och behöver därför i regel ej befara, att, som så mången oerfaren ung jordbrukare, vilken direkt träder in i en självägande ställning, efter några års mer eller mindre misslyckat experimenterande få gå ifrån gård och grund. Sällan erfar man, att en jordbrukare, som strävat sig fram från daglönare till självägande småbrukare eller bonde, icke tager så vara om sig och sitt att han råkar på obestånd. Av uttalanden i förevarande ämne må följande återgivas. »Då arrende ofta är ett trappsteg på vägen mot ägande, är tydligt, att de, som nått sitt mål, nämligen egen torva, i regel äro de skötsammaste och ekonomiskt starkaste. Arrendet är ett led i utvecklingen uppåt, som ej kan undvaras. För ordentliga arbetare och ekonomiskt svaga går vägen vanligen: 1) statkarl eller fri arbetare på någon större gård för inlärande av jordens lämpliga skötsel; 2) ackordsarbetare med fast anställning; 3) torpare eller småarrendatorer; 4) ägare. Varje större gård bör alltså kunna bereda en skötsam statare vart och ett av de tre första utvecklingsstadierna.» Björksta kommun, Västmanlands län. — »Då det numera är synnerligen svårt för de större egendomarna att få tillräcklig arbetskraft, äro för dessa nödvändigt att på allt sätt söka få en fast och pålitlig arbetarestam. Detta kan då bäst ske med bibehållande av torpen, i den utsträckning de äro så belägna, att dagsverke därifrån kan beräknas. Dessa torp böra vara av den storleken, att de föda 1—2 kor, väl bebyggda samt i närheten av egendomen. Här på orten har detta under en följd av år praktiserats och utgår dagsverksrätten för dessa synnerligen billigt med 1 dag i veckan, dock med skyldighet att arbeta vid egendomen mot den betalning, som i orten är gällande. Det har visat sig, att arbetare, som ifrån början hade föga utsikt att spara något kapital, snart nog sitta inne med ett par kovärden eller mera. Då har i regel denne sökt sig ett större torp eller köpt sig något litet eget hem. Småtorpen har varit synnerligen lätt att få besatta på nytt. Arbetaren har visat stort intresse för sin jord och vill gärna fortsätta med jordbruket. Det vill till sparsamhet och omtanke för en jordbrukare att komma framåt under de synnerligen svåra förhållanden, som rått på detta område, men det lönar mödan och avleder frestelser från stadens och industrisamhällenas osunda härjningar. Den arbetare, som verkligen vill, kan genom sparsamhet, komma framåt till en oberoende ställning. Dock gäller det, att gott samförstånd råder mellan husbonde och tjänare. Husbondens skyldighet är att hjälpa en god tjänare framåt, och gör det i regel, själv inseende fördelen härav. P å samma gång han förståndigt hjälper sina torpare, blir rekryteringen av dem livligare, så att ej egendomen blir belastad med åldriDgar och fattiga.» Agnetorps kommun, Skaraborgs län.

I det föregående har vid flera tillfällen anförts att besittande med ägande- Arrende rätt av ett jordbruk med hänsyn till såväl jordens hävd som brukarens eko- den lämpnomiska ställning och sociala trivsel är av den största betydelse. Från några ^ t s n - n g shåll betonas emellertid, att, även med erkännande av äganderättens stora be- f o r m e n for tydelse vid besittandet av jordbruk i allmänhet, det beträffande vissa jord- vissa jordb k bruk måste sättas i fråga, huruvida ej för brukarens egen skull nyttjanderätt ™är att föredraga framför äganderätt. Detta gäller de j*ordbruk, där brukaren för sitt uppehälle är i avsevärd grad beroende av sådana extraförtjänster, som på grund av förändrade konjunkturer eller andra förhållanden kunna helt bortfalla, såsom körslor eller andra arbeten vid stenbrott, gruvor och järnverk och liknande anläggningar med begränsad råvarutillgång. När den i trakten

86 befintliga råvarufyndigheten uttömts, kunna brukarna därigenom bliva berövade kanske den huvudsakligaste delen av sina existensmöjligheter. Sitta de då på jordbruken endast som arrendatorer, är detta säkerligen endast till deras fördel. I och med extraförtjänsternas försvinnande och därmed möjligheten att uppehålla sig på dessa små brukningsdelar om en eller annan hektar falla dessa jordbruk starkt i värde och skulle vid en realisation tillskynda sma ägare en, åtminstone för en småbrukare, mycket kännbar förlust. Sådana jordbruk, för sin tillvaro beroende av en industrianläggning med begränsad livskraft, synas därför lämpligen, såsom oftast också är fallet, böra tillhöra denna anläggnings ägare. Av yttranden i denna fråga må anföras följande från Hed» kommun, Västmanlands län »Jordbrukare här i socknen äro i mycket hög grad beroende på i vad mån järnbruken kunna använda deras arbetskraft och järnbrukens arbetare deras jordbruksprodukter Då järnbruksindustriens existens på en viss ort alltid är en osäker sak genom sammanslagningen av flera bruk till ett, så det ena blir nedlagt, är det fördelaktigare för en arrendator än en självägande jordbrukare. Den senare binder kapital vid en plats en °-ård som helt oväntat kan bli helt isolerad. Köpes en gård av den storlek varom här är fråga måste köparen först och främst tillse att han har möjlighet till förtjänst utom gården.» '

Arrendatoremas ekonomiska ställning på ålderdomen. Det i det föregående omnämnda, åtminstone i de egentliga jordbrukstrakterna vanliga förhållandet, att arrendatorerna så småningom bli självägande jordbrukare, har givetvis till följd, att antalet av de personer, som ända till den ålder, dä årens tyngd börjar hindra, fortfarande sitta som arrendatorer är, särskilt i nämnda trakter, relativt ringa. I de delar av här ifrågavarande område, där de naturliga förutsättningarna för jordbruksnäringen äro mindre, och där förty möjligheten till ekonomisk förkovran och uppflyttning till den självägande ställningen yppar sig mer sällan, nämligen i skogsbygderna, torde däremot de flesta arrendatorer, i synnerhet då de mindre, särskilt torparna, in i sin ålders höst få stanna i den obesuttna ställningen som brukare av annans jord. noLfskt Hurudan är då denne åldrige arrendators och hans hustrus ekonomiska resultatet ^ U n i n g , när de ej längre förmå bruka jorden? Svaren på denna enquétens beroende sista fråga utfalla i mycket olika riktning. Tydligt är också, att inom av flera arrendejordbruket, liksom inom varje annat näringsfång, en hel mängd olika f ktore • f a k t o r e r ö v a s i t t inflytande på, hur det ekonomiska resultatet av ett helt • ' livs verksamhet till slut skall gestalta sig. Redan sådana yttre betingelser som arrendejordens omfattning och beskaffenhet, villkoren för upplåtelsen, tillfällen till extraförtjänster, arrendatorns ekonomiska förhållanden i yngre dagar, då han första gången trädde till, etc. äro ju för de särskilda arrendatorerna mycket olikartade och måste avgörande inverka på det ekonomiska slutresultatet. Härtill komma de många skiftande händelser av gynnsam eller ogynnsam natur, som kunna infalla under årens gång, såsom goda eller dåliga skördar, förluster, sjukdomsfall, olyckshändelser o. d., vilket allt kan sätta arrendatorer, som arbeta under eljest jämförbara förhållanden, i mycket olikartade ekonomiska situationer. Tar man därjämte hänsyn till, att de inre förutsättningarna, såsom kunskaper och energi, omtanke och sparsamhet —- förutsättningar, som särskilt för jordbruksnäringens utövare äro av så utomordentlig betydelse — hos arrendatorsklassen liksom inom andra samhällsklasser äro tillfinnandes i högst olika mått hos de särskilda medlemmarna av sagda klass, är ju klart, att arrendatoremas ekonomiska ställning på ålderdomen kan ställa sig

87 mycket olika och att de goda eller dåliga förhållandena i förevarande hänseende icke äro beroende uteslutande av dessa personers ställning som arrendatorer. Trots alla dessa på slutresultatet verkande olika faktorer är det emellertid icke svårt att, vid en överblick av enquétens i förevarande fråga mångskiftande uttalanden, se huru dessas gynnsamma eller ogynnsamma innehåll i stort sett är beroende av de växlande förhållanden, under vilka jordbruksnäringen arbetar i de skilda trakterna av här ifrågavarande område. Här, liksom vid så många föregående tillfällen i denna undersökning, gå nämligen utsagorna från de egentliga jordbruksbygderna i en annan riktning än utsagorna från de bygder, som i agrariskt hänseende äro av naturen mindre gynnsamt rustade. Vad då först angår de egentliga jordbruksbygderna, d. v. s. slättbygderna, Jj« e8«*£ är den ekonomiska ställningen för de, som förut nämnts, till antalet relativt \Tnka_ få personer, vilka ända till sin ålderdom stannat som arrendatorer, när de bygderna, draga sig tillbaka från jordbruksarbetet, i allmänhet icke ofördelaktig. Ofta nog hava de kunnat göra några mindre besparingar och härtill komma de kontanter, som realisationer av lösören och inventarier från arrendet inbringa. Något större kapital kommer förvisso icke att på den grund stå till deras förfogande. Men redan under sin krafts dagar hava de blivit vanda att få ställa mycket små krav ifråga om livets nödtorft. Dessa gamla arrendatorers anspråk och behov äro alltså, som många uppgiftslämnare betyga, synnerligen begränsade och detta gör, att en ganska blygsam summa för dem kan räcka länge. De kunna därför ej sällan under sina återstående dagar draga sig fram utan annans hjälp. I fråga om vissa slags arrenden, nämligen sådana, som upplåtas av kommuner, stiftelser, allmänna inrättningar samt fideikommiss är, som i det föregående anmärkts, ganska vanligt, att arrendet övergår från far till son. I dylika fall händer ofta, att den gamle arrendatorn och hans hustru, sedan någon av sönerna övertagit arrendet, bo kvar å gården som medlemmar av den nye arrendatorns familj. Understundom förekommer även, att jordägaren upplåter någon mindre stuga med tillhörande mindre åkertäppa. Detta synes dock under det senaste årtiondet hava blivit mindre vanligt och överhuvudtaget vill det synas, som om den tidigare, ganska allmänt rådande sedvänjan, att jordägaren tog hand om sina gamla arrendatorer och torpare, när de ej längre förmådde bruka jorden, nu vore på väg att försvinna. Något annat torde ej heller vara att vänta med hänsyn till den, som i det föregående vid flera tillfällen erinrats, djupgående förändring, som är ett kännemärke för den närvarande tiden, i fråga om det rent personliga förhållandet mellan jordägaren och hans arrendetagare. Det gamla patriarkaliska förhållandets försvinnande och anläggande i stället av ett, uteslutande ur ekonomiska motiv härlett betraktelsesätt kontrahenterna emellan har medfört, att jordägaren, i och med det att hans gamla arrendator ej längre förmår bruka jorden och därför måste träda ifrån arrendet, anser sig gent emot denne för framtiden fri från alla förpliktelser. Undantagsfall finnas emellertid, då jordägarna på ett mycket erkännansvärt sätt sörja för sina gamla arrendatorer. Särskilt synes detta gälla en och annan fideikommissarie eller annan större enskild jordägare. Från Malmöhus län förspörj es i ett fall, att arrendatorerna vid ett större gods på gamla dagar erhålla understöd från en vid godset stiftad pensionsfond, till vilken arrendatorerna bidraga med en viss årlig avgift. Understundom torde i här ifrågavarande trakter fortfarande förekomma att den ålderstigne arrendatorn överlåter sina inventarier till efterträdaren mot

88 födoråd för sig och sin hustru. Födoråd synes emellertid vara en form för betryggande av ålderdomens uppehälle, som i stort sett är på försvinnande. Av de uttalanden, som lämnats angående här ifrågavarande personers ekonomiska ställning, äga upplysningarna berörande frågan, huruvida sagda personer hemfallit åt fattigvården, ett mycket stort intresse. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att den omfattning, i vilken medlemmarna av en viss yrkesklass på ålderdomen faller det allmänna till last, giver kanske den bästa uppfattningen om deras ekonomiska ställning, när den dagen kommer, då de själva ej längre förmå genom arbete sörja för sin utkomst. För de egentliga jordbruksbygdernas vidkommande är det i de ingångna uttalandena mycket sällan omtalat, att någon arrendator hemfallit åt fattigvården. Understundom synes väl inträffa, att någon torpare eller torparhustru, som suttit på något mindre torp, måste omhändertagas av kommunen. Men dylikt hör till undantagen. Trots de små tillgångar, som stå dessa f. d. småtorpare och deras hustrur till buds, draga de sig i regel fram som backstugusittare, ibland med ett mindre understöd från kommunen. Den allmänna folkpensioneringen synes under de senaste åren i stor utsträckning kunnat ersätta dessa från fattigvården utgående understöd. Från många kommuner förmäles dock, att det ej i mannaminne förekommit, att en arrendator eller torpare på något sätt betungat fattigvården, skogsDe icke alltför ogynnsamma omdömen om den ekonomiska ställningen på ygderna. ålderdomen, som, efter vad här ovan anförts, i allmänhet gälla beträffande arrendatorerna i de egentliga jordbruksområdena, synas i stort sett icke vara tillämpliga beträffande arrendatorerna i skogsbygderna. Arrendejordbruken i dessa bygder äro ju i regel små och kunna icke giva sina brukare deras fulla utkomst. Ofta nog måste därför en dylik arrendator hämta den huvudsakligaste delen av sina inkomster från utanför arrendejordbruket liggande arbeten. 1 sin krafts dagar kan väl, när goda arbetstillfällen bjudits, arrendatorn på detta sätt njuta en ganska god bärgning. På äldre dagar, när krafterna börja tryta och arrendatorn därför ej längre kan i samma utsträckning som förr skaffa sig extraförtjänster, bliva han och hans familj alltmer hänvisade till att leva på sitt lilla arrendebruk. Så småningom blir det honom kanske svårt att själv fullgöra den honom åliggande arbetsskyldigheten, vilket gör att han måste leja för sig. De besparingar, han kanske kunnat göra under de bättre tiderna, förtäras på detta sätt snart nog och de sista åren som arrendator bli därför ingalunda de bästa. När han slutligen ej längre förmår bruka jorden utan måste lämna arrendet, äger han ofta nog ej mer än inventarierna. Med det obetydliga jordbruk, som i regel förekommer å arrendegårdarna i skogsbygderna, inbringar realisationen av inventarierna givetvis ett mycket blygsamt belopp. Hans ekonomiska ställning, när han träder ifrån arrendet, måste därför i regel betraktas som ganska ogynnsam. Här anförda förhållanden synas särskilt skarpt framträda i Sydsveriges skogsbygder. Av allt att döma torde arrendatorerna, huvudsakligast bestående av småtorpare, i dessa trakter i regel befinna sig i en ekonomiskt mycket vanlottad ställning på gamla dagar, när arbetskraften tryter och de därför måste lämna sitt lilla torp. Av barnen kunna de sällan påräkna någon mer avsevärd hjälp. Dessa hava för länge sedan lämnat hemmet och emigrerat eller blivit industriarbetare i något samhälle inom landet. Att någon av sönerna stannar hemma, och övertar gården, när föräldrarna bliva orkeslösa, förekommer därför ej annat än i rena undantagsfall. Från jordägaren synes arrendatorn ej kunna förvänta någon hjälp. Ofta nog är jordägaren för

89 övrigt själv i små omständigheter, då det förekommer ganska ofta i här ifrågavarande trakter, att även en mindre enskilde jordägare har en eller annan arrendator (torpare). Ibland får väl arrendatorn och hans hustru bo kvar på torpet till döddagar, men i de flesta fall torde de hemfalla till fattigvården. Mer än en uppgiftslämnare, särskilt från Smålandslänen och Älvsborgs län, kan under sådana förhållanden också förmäla, att de å fattiggårdarna intagna personerna i flertalet fall utgöras av f. d. arrendatorer och deras hustrur. I viss mån torde förhållandena under sista åren något förbättrats genom folkpensionerna. Får den gamle arrendatorn bo kvar å gården (torpet) eller upplåtes någon backstuga, synes han hjälpligen kunna draga sig fram. En något bättre ställning synes beskäras de gamla brukarna å arrendegårdarna i skogsbygderna i Mellansverige, däri inräknat jämväl skogsbygderna i Östergötlands län. I dessa trakter knyter sig det huvudsakligaste intresset till de där så vanliga bolagsarrendatorerna. När dessa träda från arrendet, torde det mycket ofta övertagas av någon av sönerna. Den gamle arrendatorn och hans hustru bruka då mången gång bo kvar på gården. Ibland upplåter bolaget-jordägaren kanske någon liten stuga i närheten av den gamla gården. Åtskilliga dylika jordägare bruka dessutom ytterligare understödja sin gamla arrendatorer. Vissa bolag uppgivas däremot icke alls bekymra sig om de gamla, uttjänta arrendatorerna. Förhållandena äro sålunda mycket olikartade. Sällan är det emellertid det i utsagorna förspörjes, att någon arrendator faller det allmänna till last.

Bilaga.

Frågeformulär [D]G. Frågor. 1. Förekommer inom orten utarrendering av jordbruksfastigheter, tillhöriga nedanstående grupper av jordägare, och i vilken omfattning äger detta rum beträffande varje grupp? a) bolag,1 b) enskilda industriidkare, c) fideikommisstiftelser, d) andra enskilda jordägare, e) kommun eller allmän inrättning. 2.

I vilken omfattning utgöras de utarrenderade fastigheterna av a) större jordbruk (affärsarrenden)? b) mindre arrendegårdar, som kunna anses hänförliga till bondebruk? c) torp, d. v. s. under huvudgård lydande jordbrukslägenheter ? Anm. Denna fråga besvaras särskilt beträffande en var av de i första frågepunkten omnämnda grupper av jordägare. 3.

I vilken omfattning grunda sig utarrenderingarna av mindre arrendegårdar och torp på skriftliga och i vilken på muntliga avtal? 4.

Förekommer det — och i vilken omfattning — att vid sidan av skriftligt kontrakt muntligt avtal träffas angående vissa med arrendet sammanhängande förhållanden (såsom vissa extra skyldigheter eller rättigheter för arrendatorn eller torparen utöver vad i kontraktet bestämts, priset å vissa i kontraktet bestämda arbetsprestationer o. s. v.)? Vad innehålla i så fall dessa särskilda muntliga avtal? m Förekommer att genom särskilt muntligt avtal ändring vidtages i det skriftliga kontraktet? 5. Vilka äro de i orten förekommande arrendetiderna för mindre arrendegårdar och torp (arrendeupplåtelser på ett eller ett fåtal år, på längre bestämd tid, på obestämd tid, på arrendatorns livstid, på fideikommissaries livstid)? Har under de senaste åren någon strävan förmärkts hos jordägarna att vid nya upplåtelser förkorta arrendetiden? Förekommer det vid arrenden på viss tid, att i avtalen intages förbehåll, att arrendet skall upphöra vid arrendatorns (torparens) död? 1 Med bolag avses i detta formulär föreningar för ekonomisk verksamhet.

ej blott aktiebolag och handelsbolag utan även

91 6.

Är det vanligt vid arrendetids utgång, att arrendatorn (torparen) får ny upplåtelse eller att, därest han är död, arrendet övergår till någon av hans familj ? Förekommer det, att förbehåll om rätt i berörda hänseenden intages i arrendeavtalet? 7. Vilka huvudsakliga bestämmelser innehålla arrendeavtalen i fråga om uppsägning samt av- och tillträdessyn? 8.

Utgår i allmänhet legan för mindre arrendegårdar eller torp: a) enbart med penningar? b) enbart med dagsverken eller annat arbete? c) enbart med naturalster? d) på två eller alla av de angivna sätten? Förekommer det, att det pris, för vilket arrendatorn (torparen) förbundits att fullgöra sin arbetsskyldighet, numera understiger det i orten gängse (exempelvis därigenom att arbetspriset fortfarande utgår efter före krigsåren uppgjord beräkningsgrund)? Anm. Vid besvarande av förestående frågor göres, därest förhållandena sådant föranleda, skillnad mellan å ena sidan torp och å den andra sidan mindre arrendegårdar. 9. Förekommer det, att arrendatorn (torparen) enligt arrendeavtalet tillförbundits att utöver den bestämda legan efter tillsägelse eller eljest förrätta vissa arbeten åt jordägaren och i så fall vilka? Är arrendatorn (torparen) förbjuden att arbeta åt andra? 10. Förekommer det, att dagsverken eller annan arbetsskyldighet uttagas på sådant sätt eller å sådan tid, att arrendatorn (torparen) hindras att ordentligt sköta sitt jordbruk? 11. Vilka bestämmelser innehålla arrendeavtalen angående arrendatorns (torparens) skyldighet att utgöra allmänna utskylder, väghållning och vägskatt däri inbegripet? 12. Vilka bestämmelser innehålla arrendeavtalen i fråga om byggnads- och underhållsskyldigheten beträffande husen? 13. Innehålla arrendeavtalen bestämmelser om rätt för arrendatorn (torparen) till byggnads- och stängselvirke, vedbrand samt bete å skogs- eller utmark? 14. Förekommer att arrendeavtalen innehålla några bestämmelser rörande arrendatorns (torparens) rätt att nyodia och att erhålla ersättning för nyodlingar och andra jordförbättringar?

92 15. Förekomma eljest i arrendeavtalen några anmärkningsvärda bestämmelser (såsom förbud att hålla djur av vissa slag eller att fritt disponera bostaden o. s. v.)? 16.

I vad mån bestyrker erfarenheten, att legan höjes med hänsyn till arrendatorns (torparens) egna förbättringar av jord eller byggnader, eller att på grund härav arrendatorn förvägras förnyat arrende och jorden säljes? 17. Iakttagas inom orten påtagliga brister beträffande åbyggnadernas beskaffenhet å smärre arrendegårdar och torp? Därest så är förhållandet, kan detta i allmänhet anses bero därpå att byggnaderna icke vid arrendetidens början varit i tillfredsställande skick eller därpå att de under arrendetiden icke nöjaktigt underhållas av arrendatorn? 18. Kan inom orten iakttagas, att jordens hävd och byggnademas beskaffenhet a smärre arrendegårdar och torp äro sämre än å självägda jordbruk av motsvarande storlek? 19. I vad mån har intresse för nyodlingar och andra jordförbättringar visat sig hos arrendatorer och torpare och huru utfaller i detta hänseende en jämförelse med odlmgsintresset hos självägande jordbrukare i motsvarande ställning? 20.

Vilken ställning kunna arrendatorerna (torparna) sägas intaga i ekonomiskt hänseende vid jämförelse med självägande jordbrukare i motsvarande ställning? 21. Hurudan är i allmänhet arrendatorns (torparens) och hans hustrus ekonomiska ställning på ålderdomen, när de ej längre förmå bruka jorden? H a d e gjort besparingar, få de födoråd eller vårdas de annorledes av barnen, omhändertagas de av jordägaren eller hemfalla de till fattigvården?

II. FRIKÖPNING AV ARRENDEJORDBRUK SAMT

TVÅNGSAVLÖSNING AV JORD FÖR BILDANDE AV NYA JORDBKUK M. M.

Inledning. Bland de uppdrag, som anförtrotts jordkommissionen, ingår även att ut- Enquétens reda, huruvida och i vad mån tvångsavlösning av jord för tillgodoseende omfattav jordbruksändamål, utöver vad för närvarande är stadgat, bör på lagstiftningens väg genomföras. För åstadkommande av utredning i nämnda ävensom andra hänseenden har av jordkommissionen utarbetats ett frågeformulär, vilket på grund av kommissionens beslut den 10 juni 1920 för besvarande utsändes till kommunalnämnderna i riket med undantag av kommunerna i de norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands län, varjämte frågeformulär tillställdes hushållningssällskapen och egnahemsombuden i samma landsdelar ävensom samtliga torpare- och arrendatorsorganisationer därstädes. E t t avtryck av detta jordkommissionens frågeformulär, benämnt Frågeformulär H, finnes bilagt förevarande framställning, sid. 155 '. I ingressen till frågeformuläret framhöll jordkommissionen, att vad anginge kommunalnämnderna, ordföranden i respektive kommunalnämnd ville dels överlämna särskilda exemplar av formuläret till representanter för arrendators-, torpare- och lantarbetareklasserna med anmodan till dem att avgiva yttrande i anledning av de framställda frågorna och dels på lämpligt ställe inom kommunen anordna allmänt sammanträde med arrendatorer, torpare och lantarbetare ävensom andra intresserade, å vilket sammanträde frågeformuläret borde föredragas och tillfälle lämnas de närvarande att yttra sig över frågorna. Då kommunalnämndens eget utlåtande insändes, borde därvid bifogas såväl avgivna särskilda yttranden som ock protokoll över det sammanträde, som. kunde hava hållits. För varje fall borde uppmärksammas, att de till kommunalnämnderna översända frågeformulären borde föredragas å kommunalnämndssammanträde och att, därest olika meningar angående besvarandet av någon eller några av de olika frågorna därvid gjorde sig gällande, vid frågeformulärets återställande utdrag av nämndens protokoll borde bifogas med angivande av de närvarande ledamöterna. Av efterföljande sammanställning framgår antalet till kommissionen åter- Antalet besvarade komna, vederbörligen besvarade frågeformulär. 1

För de norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands län hava genom tidigare undersökningar i jordfrågan redan inhämtats de upplysningar, som genom jordkommissionens formulär avsetts att vinna för övriga delar av riket. Vid de enquéter, vilka på sin tid verkställdes av den s. k. norrlandskommitten i de norrländska länen samt i Kopparbergs län och av de år 1911 tillkallade sakkunniga för utredande av vissa jordfrågor i mellersta och södra delarna av riket, den s. k. jordunden-ökningen, i Värmlands län, förekommo nämligen bl. a. de flesta av de frågor, vilka ingingo i jordkommissionens h ä r nämnda formulär.

frågeformulär.

96 Antalet till jordkommissionen ingångna frågeformulär H. Antal frågeformulär besvarade av-

Antal kommuner | Egnahems J Arrenda- j .-. . ' vilka äro I Komombud, torer, tor-' .,, irepresenterepresente-; 0 munal. , •• uppgifts- bumma ' \ pastorats- pare, jord- ,"° irade genom nämnder jr a V i u ' lamnare ' ".,, ordf. in.il. bruksarb.i | , uppgifter Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristian stads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus. Älvsborgs Skaraborgs Örebro Västmanlands Summal

60 73 83 139 121 83 98 88 35 141 225 84 88 201 261 57 47

22 40 37 101 95 40 49 29 16 102 133 58 68 89 9 34 23

26 ! 15 29 i 32 ! 12 14 ! 23 ! 4 ! 11 [

'7 13 j 29 13 19 il

9 9 14 17 5 8 3 — 2 6 5 9 5 42 7 5 5

34 I 2

l\

117 ;

77 77 87 142 126 83 100 89 35 141 228 85 88 205 261 58 49

3 309

137 163 289 ; 233 ; 145 | 173 i 121 ! 64 ! 283 j

390 168 j 174 i 361 j 290 | 115 1

Enligt ovanstående sammanställning hava inkommit ej mindre än 3 309 besvarade frågeformulär eller 700 flera formulär än till den i det närmast föregående behandlade undersökningen, vilken dock jämte nu berörda område dessutom omfattade även Värmlands län och vissa tingslag av Kopparbergs län. Det så avsevärt större antalet till förevarande undersökning ingångna frågeformulär är emellertid att tillskriva att för denna undersökning, som nämnts, tagits i anspråk jämväl egnahemsombuden i de särskilda länen. Från dessa ombud föreligga nämligen nu över 900 frågeformulär. Av kommunalnämnderna hava 1 893 besvarat formulären. Då inom undersökningsområdet vid tiden för enquétens verkställande funnos 2 043 landskommuner, hava alltså 92.7 % av samtliga kommunalnämnder besvarat formuläret. Enär genom enquéten avsetts att bl. a. erhålla uppgift om nyodlingsmöjligheterna inom här ifrågavarande område, hade givetvis varit alldeles särskilt önskvärt, att frågeformulären inkommit besvarade från samtliga kommuner. I några av de fall, där yttranden icke erhållits från kommunalnämnderna, hava emellertid uppgifter i stället ingått från andra uppgiftslämnare inom resp. kommuner. Det antal kommuner, från vilka uppgifter föreligga, uppgår därför, såsom framgår av sammanställningen, till 1 931, således ett fyrtiotal utöver det antal, varifrån inkommit av kommunalnämnderna avgivna uttalanden. Tar man hänsyn till nu sist anförda siffra, 1 931, vilken alltså angiver det antal kommuner, varifrån frågeformulär ingått, oavsett om de avgivits av kommunalnämnderna eller andra uppgiftslämnare, befinnes, att från ej mindre än 94.5 % av samtliga kommuner inom området primärmateriel föreligger. De från kommunalnämnderna ingångna frågeformulären hava oftast i överensstämmelse med ovan nämnda, av kommissionen i ingressen till formu-

97 läret framställda önskemål, åtföljts av protokoll över det sammanträde på på vilket nämnden behandlat formuläret. Någon meningsskiljaktighet beträffande besvarandet av frågorna synes högst sällan yppat sig efter vad framgår av dessa protokoll. Av protokollen erfares vidare, att exemplar av formulären i regel överlämnats till representanter för arrendators-, torpare- och lantarbetareklasserna, att här och var inom kommunerna ett eller annat formulär visserligen återlämnats vederbörligen besvarat, men att i allmänhet någon större tillslutning från sagda representanters sida icke förekommit. Som anförda sammanställning ger vid handen, uppgår hela antalet från arrendatorer m. fl. avgivna uppgifter ej heller till mer än 328. Åtskilliga av dessa uppgifter hava dock avlämnats av lokalavdelningarna för resp. sammanslutningar, oftast Sveriges lantarbetareförbund, varför uppgifterna i sådana fall utgöra ett gemensamt uttalande för flera till här nämnda yrkesklasser hörande personer. Av kommunalnämnderna anordnade sammanträden för arrendatorer, torpare och lantarbetare ävensom andra intresserade hava hållits i en ganska stor utsträckning. Med några få undantag hava dessa sammanträden emellertid varit ganska fåtaligt besökta. Ej sällan omnämnes sålunda i protokollen att, trots sammanträdets pålysande genom annonsering i tidningarna, ingen enda arrendator, torpare eller lantarbetare infunnit sig till sammanträdet. De i sammanställningen här ovan som övriga uppgiftslämnare betecknade utgöras till stor del av enskilda jordägare, representanter för bolag samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott av vilka sistnämnda flertalet inom enquétens område inkommit med yttranden. Ovan är nämnt, att primärmaterialet utgöres av något över 3 300 fråge- Prima formulär samt att det stora flertalet, eller 94.5 % av områdets kommuner, " j f ^ äro representerade genom dessa formulär. Ett till antalet ganska betydande het> och från, praktiskt taget, hela undersökningsområdet utgånget material föreligger sålunda. Ur kvantitativ synpunkt torde därför ingen anmärkning kunna göras mot primärmaterialets beskaffenhet. Vad vidare angår den kvalitativa sidan av primärmaterialet måste denna jämväl anses tillfredsställande. Som allmän regel kan nämligen sägas, att uppgiftslämnarna avgivit synnerligen utförliga och fullständiga svar. Särskilt gäller detta de frågor, som beröra friköpning av arrendejordbruk samt tvångsavlösning av jord, vilka frågor i ett mycket stort antal fall uppkallat uppgiftslämnarna till mycket ingående och intressanta uttalanden. Men även de frågor, som behandla spörsmålen om de större egendomarnas uppdelning till mindre jordbruk, åtgärder mot skadliga jordförvärv samt egnahemsrörelsen, hava givit anledning till ett stort antal mycket uttömmande inlägg. Mindre utförliga hava däremot ofta nog varit uppgifterna om tillgången på nyodlingslägenheter och därmed sammanhängande frågor. De många aktuella och ömtåliga spörsmål, som behandlas i frågeformuläret hava sålunda, efter allt att döma, väckt uppgiftslämnarnas stora intresse och förty givit till resultat ett mycket betydande och innehållsrikt primärmaterial. Såsom torde framgå av den efterföljande framställningen, är innehållet i detta primärmaterial synnerligen homogent. Bortser man från sådana frågor, som avse mer, så att säga, neutrala spörsmål, såsom tillgången på odlingsmark o. d., och tar hänsyn till de i förevarande frågeformulär synnerligen talrika frågepunkter vid vilkas besvarande det icke kan undvikas, att uppgiftslämnarnas personliga åsikter och subjektiva omdömen Jordkommifsionen.

V.

•

98 påverka svaren, förhåller det sig nämligen så, att dessa med mycket få undantag gå i en och samma riktning. Åsikterna och stämningarna beträffande de jordproblem, som ställas under debatt i flertalet av formulärets frågor, äro sålunda tämligen sammanfallande hos flertalet uppgiftslämnare. De i dessa frågor antydda jordreformerna möta i regel likartade invändningar och väcka farhågor av ungefär samma karaktär i den största delen av de ingångna utsagorna. De önskemål och reformkrav, som i stället påyrkas, äro nära nog i regel jämväl desamma. Anledningen till denna samstämmighet i de ingångna svaren, i den mån dessa giva anledning till mer personliga uttalanden, torde få sökas däri, att uppgiftslämnarna huvudsakligen synas tillhöra en och samma klass, nämligen den jordägande. Som redan i inledningen till den närmast föregående framställningen erinrats, (sid. 2 och 3), torde det nämligen förhålla sig så, att kommunalnämndernas ledamöter i regel till största delen äro självägande jordbrukare. De talrika uppgifter, som inkommit från kommunalnämnderna, torde därför i stort sett återspegla den besuttna jordbrukareklassens syn på jordproblemen. Vad vidare angår den stora grupp uppgiftslämnare, som utgöres av egnahemsombud o. d., torde denna grupp, av allt att döma, innesluta så gott som uteslutande självägande jordbrukare. Då härtill kommer, att icke så få av gruppen »övriga uppgiftslämnare» jämväl tillhöra den jordägande klassen, torde det med all säkerhet förhålla sig så, att åtminstone 75 % av frågeformulären representera sagda del av lantbefolkningen. PrimärGivet är, att under sådana förhållanden efterföljande framställning huvudbearbef8 s a k ! i g ? n g r u n d a r sig på utsagorna från den nu nämnda, överväldigande ning6 majoriteten av uppgiftslämnare, som torde representera den jordägande klassen. Men även de erfarenheter och de åsikter som framförts av de relativt fåtaliga representanterna för den obesuttna, jordlösa lantbefolkningen hava självfallet beaktats. I regel har emellertid, dess värre, av samma skäl, som förut sagts i inledningen till den närmast föregående redogörelsen (sid. 4), det från nämnda personer ingångna primärmaterialet varit ganska litet givande. Av de mycket talrika, intressanta uttalandena i de olika frågorna har av utrymmesskäl endast ett ringa antal kunnat citeras. Så när som på stavning och interpunktering äro de återgivna uttalandena ordagrant avtryckta; dock hava understundom, där så befunnits nödigt för sammanhanget, smärre formella ändringar vidtagits. Namn å personer, företag, egendomar o. d. hava i allmänhet icke återgivits. Ett synnerligen utförligt yttrande har som särskild bilaga i sin helhet återgivits.

1. Friköpning av arrendegårdar och torp. Att döma av de ingångna utsagorna, synes intresset hos arrendatorer och Intresset torpare lydande under bolagsegendomar, fideikommiss och andra större jord- hos urenkomplex att få friköpa av dem brukade arrendegårdar och torp icke hava d^oreroch framträtt i någon mer utpräglad grad. Hos varje brukare av annans jord f^^ning! näres visserligen, framhålla uppgiftslämnarna, i regel en önskan att få såsom ägare besitta denna jord, men att här sagda arrendatorer och torpare låtit en dylik önskan komma till uttryck i form av framställd begäran till respektive jordägare eller ens såsom ett uttalat önskemål man och man emellan, torde förekommit i ytterst få fall. Här och var har väl, som längre fram närmare skall beröras, inträffat, att en arrendator eller torpare fått förvärva den av honom brukade gården, men dylika av rena tillfälligheter beroende förvärv hava icke kunnat väcka några förhoppningar om en mer allmän friköpning. Några utsikter till att förverkliga dylika förhoppningar hava nämligen i regel icke ansetts föreligga. Det största hindret härför har synts vara jordägarnas obenägenhet för att frånsälja sig något arrendebruk eller deras begränsade rätt att råda över sin jordegendom (fideikommiss). Men, därest dessa hinder icke stått i vägen för en friköpning, torde något intresse för att förvärva arrendegårdarna och torpen ändock icke varit för handen i större utsträckning. För flertalet av här ifrågavarande arrendetagare skulle nämligen jämväl prisfrågan stå som ett oöverstigligt hinder. En arrendator eller torpare äger i regel icke sådana ekonomiska resurser, att han kunnat komma ut med att kontant erlägga den höga köpeskilling, som arrendebruket, därest det varit till salu, i flertalet fall betingat, och infor valet, antingen att skuldsätta sig för att bli ägare till arrendebruket eller att fortfarande sitta kvar som arrendetagare, hava här berörda brukare i många fall stått tveksamma och icke sällan stannat vid det sistnämnda alternativet. Att så blivit fallet är ju ganska förklarligt, då, såsom det allmänt uppgives, jordlegan, åtminstone när den utgöres med kontanter eller naturaprestationer, avsevärt understiger räntan å köpeskillingen vid förvärv av ett jordarrende. Det vanligaste synes sålunda vara, att jordlegan endast motsvarar hälften av nämnda ränta. Mången arrendator eller torpare skulle därför, även om friköpning kunde ske, icke reflektera på att förvärva arrendegården eller torpet, därest försäljningspriset skulle bliva det, som i allmänhet tillämpas i handeln med jordegendomar, utan skulle föredraga att fortfarande sitta kvar på de gamla villkoren. Även andra omständigheter bidraga till att intresse saknas hos mången brukare av med besittningsrätt upplåtet jordbruk att förvärva jorden med äganderätt. Många arrendatorer och ett än större antal torpare hava icke å till dem upplåtna jordbruksfastigheter tillräckligt med betesmark och ej heller skog i sådan omfattning, att husbehovet fylles. Rätt till bete plägar under sådana förhållanden givas å huvudgårdens mark och virkes- och bränslebehovet får brukaren i regel fylla från jordägarens skog. Utan att

100 äga visshet om att få behålla dessa så vitala förmåner, kan brukaren i många fall icke intressera sig för friköpning. Behovet av arbetsförtjänst hos jordägaren är vidare en omständighet, som ställa stora grupper av arrendatorer och torpare tveksamma inför friköpningsfrågan. Där arrendebruken äro så små, att de icke kunna giva sina brukare deras fulla bärgning och där dessa därför äro hänvisade till att genom extraförtjänster söka sin utkomst, i den mån den ej faller från arrendebruket, är det givetvis, när, som ofta är fallet, jordägaren är den ende i orten, som kan bjuda några arbetstillfällen, icke möjligt för brukaren att tänka sig en friköpning av arrendegården. E n dylik friköpning skulle nämligen förvisso ha till följd, att brukaren ginge miste om den förmånsrätt till arbete, som upplåtaren-arbetsgivaren nu i regel garanterar honom. Det för närvarande sålunda på grund av många orsaker i allmänhet ringa intresset hos här berörda arrendetagare för friköpning av deras arrendebruk, skulle emellertid, därest genom statsmakternas ingripande de här ovan antydda svåra hindren kunde utjämnas, utan tvivel förbytas i ett mycket starkt intresse hos många arrendatorer och torpare för att få förvärva av dem brukade gårdar. I första hand torde väl de gårdar å vilka en och samma släkt, såsom ännu ofta är fallet, suttit sedan flera generationer tillbaka, son efter far, samt de gårdar å vilka arrendatorerna (torparna) nedlagt stora kostnader och mycket arbete på grundförbättringar och byggnader, söka förvärvas av de å arrendena sittande brukarna. Men även många andra arrendatorer och torpare skulle förvisso, därest ett friköpningsinstitut med gynnsamma villkor komme till stånd, begagna sig av möjligheten att bliva självägande. Av vikt är emellertid, framhålles det av många uppgiftslämnare, att vid en genom det allmännas mellankomst möjliggjord friköpning ej endast de hinder, som nu resa sig från jordägarnas sida i form av ovillighet att sälja, röjas ur vägen, utan att även prisfrågan ordnas på ett för arrendetagarna överkomligt sätt, att vidare kreditmöjligheter stå till buds samt att slutligen de friköpta jordbrukens besutenhet och tillgång till bete och skogsmark betryggas. Härutöver må nämnas, att icke så få uppgiftslämnare framhålla vikten av, att brukarna genom friköpningen få förvärva sina jordbruk med full äganderätt. Äga ej arrendetagarna garantier för att en eventuell friköpning kommer att förlöpa efter dessa linjer, är det troligt, att mången arrendator och torpare icke kan träda in i de självägande jordbrukarnas led. FöreEhuru, såsom framgår av uppgiftslämnarnas uttalanden, någon friköpning komaten av » s törre skala icke förekommit, är enligt sagda uttalanden försäljning av under™"6 arrendegårdar och torp till deras brukare dock icke någon alldeles okänd senaste år- företeelse. Särskilt vad angår de mindre arrendebruken, torpen, synas dessa tiondena. i S n ganska stor utsträckning under de sista årtiondena försålts till sina brukare, men även arrendegårdar hava, om ock i mindre omfattning, berörts av friköpning. Då uppgiftslämnarna i allmänhet icke uppgivit antalet gårdar, som varit föremål för dylikt förvärv, kan någon till siffran bestämd uppgift om friköpningens omfattning här icke lämnas. Att friköpningen berört åtskilliga tusentals jordbruk, torde emellertid med ledning av vad kan inhämtas från en tidigare undersökning i samma ämne samt med stöd av de till förevarande utredning ingångna utsagorna, med ganska stor visshet kunna antagas. Av en i »Betänkande angående torpareklassens tillbakagång» år 1911 meddelad sammanställning angående torpens antal åren 1900 och 1910 framgår nämligen, att inom här ifrågavarande område, efter år

101 1900 intill 1910 års utgång friköpts 4 166 torp och enligt de till här be handlade enquéte ingångna upplysningarna har, som nyss sagts, en friköp" ning av torp pågått sedan flera årtionden tillbaka. Det torde med sammanställande av dessa uppgifter icke vara osannolikt, att antalet torp, som sedan 1880-talets början med äganderätt förvärvats av sina brukare, uppgår till åtminstone bortåt 15 000. Att söka lämna någon sifferuppgift på antalet av de friköpta arrendebruk, som icke äro att hänföra till torpgruppen, d. v. s. arrendegårdarna, låter sig däremot icke göra. Efter vad man kan inhämta av uppgiftslämnarnas uttalanden, är i varje fall tydligt, att friköpning av arrendegårdar varit ojämförligt mindre vanlig än dylika förvärv av torp. 1 Den ovan omtalade friköpningen har sålunda till sin ojämförligt största del avsett torp. Huvudsakligast har den försiggått i samband med det försvinnande av torparinstitutionen, som under de senaste årtiondena kännetecknat särskilt Sydsverige. De talrikaste av torpfriköpningarna inberättas från Blekinge, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län samt de tre Smålandslänen. I övriga län synes friköpning av torp hava förekommit mer sparsamt. Särskilt fåtaliga torde de varit i Mälarlänen. Friköpningarna av arrendegårdar synas hava berott på rent tillfälliga orsaker, såsom en egendoms övergång till ny ägare, varvid underlydande arrendatorer i vissa fall tillåtits förvärva sina gårdar. Några fall anföras^ då fideikommissegendomar fått försäljas, varvid arrendegårdarna i regel synas hava inköpts av sina brukare. Det sammanlagda antalet friköpningar torde, som ovan sagts,'icke vara Jordägarringa. Att märka är emellertid, att de försiggått under loppet av flera år- a a 8 h ° j 6 ^ tionden och att de därför för den nuvarande talrika generationen av arrenda- fnköpning torer och torpare haft föga att betyda. 2 Detta framgår med all tydlighet av den i frågeformuläret framställda frågan, huruvida friköpning av arrendegårdar och torp förhindrats genom obenägenhet hos jordägarna att fränsälja sådana ställen. De med få undantag enhälliga svaren på denna fråga gå nämligen i den riktningen, att flertalet jordägare ställa sig avvisande gentemot sina arrendetagares eventuella önskemål att få förvärva av dem brukade gårdar. De friköpningar, som ägt rum, hava därför i regel berott av helt tillfälliga orsaker och sålunda ytterst sällan föranletts av något avsiktligt tillmötesgående från jordägarens sida att låta underlydande arrendatorer eller torpare bliva självägande. Hos åtskilliga grupper av jordägare är sagda obenägenhet särskilt starkt och obevekligt framträdande, medan det däremot hos andra grupper av jordägare kan konstateras en åtminstone sporadiskt förekommande beredvillighet i fråga om att frånsälja underlydande arrendebruk. På grund av de tämligen enstämmiga uttalandena i detta hänseende torde det kunna sägas, att den jordägaregrupp, som är mest obenägen ifråga om friköpning, är bolagsgruppen. Om denna grupp anföres allmänt, att den praktiskt taget aldrig avhänder sig något jordbruk. Därefter synas komma den ecklesiastika jordens ägare, allmänna inrättningar, fideikommisstiftelser samt staten. Dessa 1 Här torde böra erinras om att samtidigt med denna ovan omnämnda friköpning särskilt genom bolagens vidsträckta förvärv av jordbruksfastigheter pågått en verksamhet i motsatt riktning, nämligen självägda jordbruks förvandling till arrendegårdar resp. torp. Någon minskning åtminstone av arrendegårdarnas antal torde friköpningen därför icke hava medfört. Detta synes bestyrkas av uppgifterna från de senaste yrke>räkniugartia. Arrendatoremas antal inom här behandlade område var år 1880 33 5(51, 1890 33 100, 1900 35 428, 1910 36 175. 1 Enligt 1919 års areal inventering uppgick antalet utarrenderade brukningsdelar inom här behandlade område till 77 49!.

102 olika slag av ägare synas endast ytterst sällan låta någon arrendetagare friköpa sitt jordbruk. Ägaren av den ecklesiastika jorden förefaller, efter vad det framgår av utsagorna, ställa sig ungefär lika obenägen som bolagen ifråga om friköpning. Även arrendebruk tillhörande allmänna inrättningar är det så gott som omöjligt att få förvärva. Vad fideikommissjorden angår förhindras ju dess realiserande av förhållanden över vilka fldeikommissarien själv icke råder. I ett och annat fall har dock, som förut sagts, tillstånd till fideikommissjords försäljning utverkats och åtskilliga arrendebruk hava härigenom kommit i sina brukares händer. Från statens domäner synes väl i åtskilliga fall friköpning av arrendebruk hava medgivits, men i stort sett är jämväl staten att räkna till de jordägaregrupper, om vilka det kan sägas, att de i regel icke medgiva någon arrendator eller torpare att förvärva den av honom brukade jorden. De jordägare, om vilka det förspörjes, att de icke äro helt obenägna för friköpning, äro de jordägare, som i frågeformuläret benämnas »andra enskilda jordägare med större jordinnehav» samt »övriga enskilda jordägare», d. v. s. godsägare och bönder. De friköpningar, som, ehuru sparsamt, ägt rum här och var, äro nämligen i regel att förlägga till egendomar tillhöriga nu nämnda jordägare. Särskilt från de stora i privatpersoners ägo befintliga godsen hava här och var försålts åtskilliga underlydande arrendegårdar och torp till sina respektive brukare. Dessa försäljningar synas dock i flertalet fall ägt rum i samband med godsets övergång till ny ägare. Arrendebruk lydande under bondgårdar hava jämväl i några fall kunnat få förvärvas av sina brukare. Bönder, som äga arrendebruk, synas emellertid, så vitt framgår av uppgiftslämnarnas utsagor, ställa sig mindre benägna inför friköpningen än godsägarna. Orsakerna Å den i frågeformuläret framställda frågan, vilka anledningarna äro till till de en- jordägarnas obenägenhet att låta underlydande arrendatorer och torpare skilda jord- fffööpa sjna arrendebruk hava uppgiftslämnarna i ett mycket stort antal obenägen- ^ U avgivit synnerligen ingående och utförliga uttalanden, särskilt i den mån het för det gäller de enskilda jordägarna. Redogörelsen härnedan för dessa uttalanden friköpning. har ansetts böra begränsas till sagda jordägare. Vad då först angår bolagens obenägenhet för friköpningar motiveras denna på följande sätt. Bolagens jordbesittningar äro huvudsakligast att söka i skogsbygderna. I dessa trakter äga bolagen ett mycket stort antal arrendegårdar och torp. I skogsbygderna i mellersta Sverige uppgår exempelvis detta antal till omkring 10,000 motsvarande 20 % av samtliga jordbruk i dessa bygder. Vart femte jordbruk i Mellansveriges skogsbygder är sålunda en arrendegård tillhörande bolag. Dessa talrika arrendegårdar, som i regel ligga insprängda här och var inne i de vittomfattande skogsdomäner, som tillhöra de stora järnbruksoch trävarubolagen i mellersta Sverige, äga för dessa bolag den allra största betydelse och anses av dem ingå som ett omistligt led i deras verksamhet. Bolagsjordbruken äro nämligen i allmänhet upplåtna på sådana villkor, att deras brukare äro skyldiga att för bolaget-jordägarens räkning utföra arbeten, ej endast i och för legans utgörande utan jämväl därutöver mot särskild ersättning. Bolagsarrendatorernas och bolagstorparnas huvudsakliga uppgift blir därför att, jämsides med skötandet av det i regel ganska obetydliga arrendebruket, taga del i de av jordägaren-bolaget inom orten bedrivna industriarbetena. Då arrendegårdarna oftast äro av sådan storlek, att å dem kunna födas en eller flera dragare, pläga arrendatorerna i första rummet tagas i anspråk för det stora antal körslor, som inom järn- och trävaruindu-

103 strien i regel äro förenade med råvarans anskaffande och första förädling, såsom transport av malm, järn, timmer, ved, träkol etc. Men även andra arbeten såsom kolning, huggning, timmerflottning, skogskulturarbeten o. d. bruka i regel ingå i bolagsarrendatorernas arbeten åt jordägaren-arbetsgivaren. Bolagsarrendatorernas insats i det industriella arbetet i skogsbygderna är sålunda mycket betydande och i själva verket äro en stor del av dessa arrendatorer snarare att likställa med industriarbetare än med vad man i allmänhet förstår med arrendatorer. För bolagen är, säges det, en friköpning av deras arrendegårdar under sådana förhållanden otänkbar. Genom en dylik friköpning skulle bolagen nämligen förlora en talrik bofast arbetarestam, vars ersättande, om detta vore möjligt, skulle taga åratal i anspråk och komma att draga ofantliga kapitalutlägg. Det är nämligen ingalunda säkert, att de självägare blivna, forna arrendatorerna skulle vara villiga att ställa sin arbetskraft till bolagens förfogande. Visserligen finge man väl antaga att, då här ifrågavarande jordbruk mycket sällan kunna giva brukarna deras fulla bärgning, de fortfarande skulle komma att söka sig extraförtjänster och att de därför även som självägare skulle komma att, när de så behövde, söka arbete hos bolagen. Dessa skulle i varje fall dock icke kunna påräkna den jämna och säkra arbetstillgång, som erbjudes genom det nuvarande systemet. Under goda tider med rikliga arbetstillfällen skulle vidare, tack vare de relativt små avstånd och goda kommunikationer, som känneteckna Syd- och Mellansverige, de nya självägande småbrukarna söka sig ut till kanske mer givande arbeten. För mången av dessa småbrukare skulle detta måhända hava till följd, att han komme att försumma sitt jordbruk, detta finge förfalla och gården bleve kanske, därest dess ägare finge mer lönande, varaktig sysselsättning å annat håll, till slut lämnad åt sitt öde och komme att stå obebodd. Bolagen måste under sådana förhållanden emellertid se sig om efter ny arbetskraft, som stode till deras regelbundna förfogande. För den skull måste givetvis åt de nya skogsarbetarna byggas nya bostäder samt nya stallrum åt hästarna etc. Åt de nykomna skogsarbetarna vore det dock ogörligt att upplåta några jordbruk, då sådana icke längre funnes att tillgå sedan bolagen genom friköpningen förlorat sina inägojordar. Dessa nya arbetare skulle alltså komma i en betydligt ogynnsammare ställning än sina företrädare, vilka kunnat åtnjuta den ovärderliga tillgång som ett eget jordbruks livsmedelstillförsel innebär, särskilt i fråga om de animaliska produkterna. För de nya skogsarbetarnas och deras familjers uppehälle liksom för deras dragares måste bolagen därför sörja genom milslånga dyrbara livsmedelstransporter. Uppförande av tusentals nya skogsarbetarebostäder å bolagsskogarna, där bostadstillgången redan nu är mycket knapp, och det nuvarande bostadsbeståndet förty skulle kräva en avsevärd tillökning, komme givetvis att medföra oerhörda kostnader. I den mån dessa ej kunde täckas genom de köpeskillingar, som tillfölle bolagen från friköpningen av de gamla arrendegårdarna, bleve bolagen tvungna att själva bestrida kostnaderna. Bolagen skulle således kunna redan härigenom åsamkas betydande förluster. Till här anförda skäl komma jämväl andra, som göra bolagen obenägna för friköpning. Som förut sagts, ligga bolagens arrendegårdar i regel inne i bolagens skogar. Dessa gårdar hava i flertalet fall tidigare tillhört enskilda personer. Bolagens strävanden hava emellertid oavlåtligt varit inriktande på att förvärva sådana, i bolagsskogarna inkapslade egendomar. Syftet härmed har, då till egendomarna hört skog, varit att få ur arronderingssynpunkt tillfredsställande skogsfigurer. Har till egendomen icke hört någon skog,

104 har likväl i allt fall förvärvet ansetts önskvärt, dels för att få bostäder för bolagens arbetare men dels också för att avlägsna de olägenheter, som det visat sig medföra att hava smärre självägande jordbrukare boende inne i bolagsskogarna. Dessa jordbrukare hava nämligen ansetts tillfoga bolagsskogarna mycken ohägn och skada genom beteskreaturs utsläppande på skogarna, olaga skogsfångst, tjuvskytte, vårdslöshet med eld etc. En friköpning av bolagens arrendegårdar skulle i ett mycket stort antal fall leda tillbaka till de här relaterade förhållanden, som bolagen under årtionden strävat att få bort. Enskilda smärre jordägares ställen skulle ånyo komma att ligga instuckna här och var i bolagsmarkerna, till ovan antytt svårt förfång för bolagen. Därest skogsmark skulle tilldelas de friköpta arrendebruken, skulle ånyo uppkomma den för skogens rationella skötsel och avverkning ogynnsamma splittringen av marken. Bolagsskogarna skulle komma att uppblandas med, efter all sannolikhet, illa skötta skogslotter, tillhörande enskilda personer, något som i hög grad skulle menligt inverka även på bolagsskogarnas tillstånd. Bevakningen av dessa senare skulle vidare oerhört fördyras. Medan sålunda nu de å bolagshemmanen boende arrendatorerna vore skyldiga att biträda med skogens bevakning, skulle i stället å dessa hemman komma att bo brukare, vilka hade intet intresse för bolagsegendomarnas förvaltning. I ett och annat fall skulle bolagen möjligen kunna ställa sig benägna för friköpning. Detta skulle gälla sådana utanför bolagens skogsdomäner liggande gårdar, från vilka på grund av gårdens långa avstånd från bolagens arbetsplatser eller av andra skäl icke kan påräknas någon större arbetsskyldighet. Emellertid strandar försäljning av en dylik gård liksom av andra bolagsgårdar i regel på svårigheterna för bolaget att lämna gården gravationsfri. Som i det föregående framhållits, är det emellertid bland enskilda jordägare icke endast bolagen, som ställa sig avvisande inför friköpningsfrågan, utan även godsägare och bönder, som äga arrendegårdar eller torp, äro mer eller mindre obenägna för friköpning. Anledningarna till dessa sistnämnda två jordägaregruppers obenägenhet i nämnda avseende skall nedan beröras. 1 Arrendebruk tillhörande godsägare finnas huvudsakligast i de trakter av här berörda område, där jordbruket spelar någon mer framträdande roll, nämligen å slättbygderna. Dessa arrendebruk kunna med hänsyn till med arrendet eventuellt förenad arbetsskyldighet uppdelas i två grupper. Till den ena gruppen äro att hänföra de gårdar, vilkas brukare skola utföra arbetsskyldighet åt jordägaren, i allmänhet bestående av dagsverken vid huvudgården. Till den andra gruppen höra övriga gårdar, d. v. s. de, vilkas brukare äro befriade från arbetsskyldighet. De arrendebruk, i regel mindre arrendegårdar och torp, som äro att hänföra till den första gruppen, äro för jordägarna av stor betydelse för jordbrukets drift å huvudgården. Visserligen är det endast mer sällan, som torparna eller arrendatorerna äro ålagda mer än två å tre dagsverken i veckan, i regel är deras arbetsskyldighet till och med mindre. I tider, då tillgången på jordbruksarbetare är ringa, äro dessa dagsverken likväl av synnerligen stor betydelse för jordägaren. Åtskilliga mindre torps arbetsskyldighet är inskränkt till några få dagsverken per år, förlagda till den brådaste tiden under sommaren. Dessa dagsverken utgöra emellertid jämväl ett mycket betydelsefullt tillskott i arbetsstyrkan. 1 Bland godsägarna iuräknas här icke fideikommissinnehavarna. Om någon benägenhet eller obenägenhet hos dessa för friköpning kan nämligen gärna icke vara tal, så länge de själva icke äga rätt att realisera någon del av egendomen.

105 För några årtionden tillbaka ansågs torpsystemet såsom mindre lämpligt och de stora egendomarna började allmänt övergå till stataresystemet. Erfarenheten har emellertid visat, att detta utbyte av torpare mot statare icke bör drivas alltför långt och på sina håll har man delvis börjat återvända till torpsystemet. Det har därvid visat sig mycket lätt att få små torp besatta. Särskilt hava statarna varit mycket villiga att slå sig ned på torpen. Utvecklingen för närvarande synes sålunda tyda på ett återupplivande av torpinstitutionen. Här antydda förhållanden göra godsägarna icke benägna för att genom friköpning frånhända sig sina smärre arrendegårdar och torp. En dylik friköpning skulle göra den för storjordbruket så svårlösta, men för dess tillvaro så viktiga frågan om tillräcklig arbetskraft än värre. Det vore nämligen föga sannolikt, att arrendatorerna eller torparna skulle, sedan de blivit självägande, vara hågade att göra dagsverken hos godsägarna. Erfarenheten utvisade nämligen, att småbrukarna i regel icke ville göra dylika dagsverken. Enda utvägen vore därför en utökning av stataresystemet. Det kunde nämligen icke tänkas, att godsägarna i stället för de friköpta arrendegårdarna och torpen vore benägna att anlägga nya torp, som sedan i sin tur kanske kunde friköpas. I stället för de torpare och arrendatorer, som arbetat vid huvudgården finge man då i stället statare. För dessa nya statare skulle godsägaren vara nödsakad att uppföra bostäder vid huvudgården. Detta skulle åsamka honom stora kapitalutlägg, som han säkerligen icke kunde förvänta att få gottgjorda genom realisationen av de friköpta arrendegårdarna och torpen. Vad beträffar de arrendebruk, som ovan hänförts till en grupp för sig, nämligen de arrendebruk, vilkas brukare icke äro skyldiga att utföra någon arbetsskyldighet, förefinnas väl icke dessa här anförda anledningar att göra jordägarna obenägna för friköpning. I den mån dessa arrendebruk icke äro omgivna av huvudgårdens ägor eller äro belägna inne i till huvudgården hörande skogar torde orsaken till jordägarens obenägenhet för en friköpning icke vara att söka annat än i den hos många jordägare konstaterade motviljan för att frånhända sig jordegendom, som under en längre tid varit i hans släkts ägo. Dylika pietetsskäl omtalas synnerligen ofta i de ingångna utsagorna. Ligga arrendegårdarna eller torpen inne i huvudgårdens ägor eller i till densamma hörande skogar, tillkommer på grund härav för här ifrågavarande jordägare, i likhet med vad förut sagts om bolagen, ytterligare ett skäl till obenägenhet för friköpning. Skulle arrendegårdarna och torpen få friköpas, komme, framhålla flera uppgiftslämnare, månget storgods efter en dylik friköpning, att inom sitt område inrymma flera gårdar, ägda av olika personer. Godset skulle komma att se ut som ett »såll», som en uppgiftslämnare uttrycker sig, och huvudgården skulle härigenom komma att ofantligt falla i värde. Ett annat skäl, som ofta uppgives, är inteckningsförhållandena, som göra det svårt att relaxera en arrendegård. De mindre självägande jordbrukarna, bönderna, hava givetvis mer sällan något under gården lydande arrendebruk. Där sådant förekommer, ställa sig sagda jordägare emellertid i regel mycket obenägna för att frånhända sig dylika jordbruk. Skälen äro härvidlag i regel desamma, som nyss sagts ifråga om godsägarna. Även för bönderna äga nämligen tillgången till dagsverken från de av dem ägda arrendebruken, vanligtvis bestående av mindre torp, sin stora betydelse.

106 Härtill komma, liksom ifråga om godsägarna, dels obenägenheten för att frånhända sig något av egendomen, som kanske gått i arv från far till son i många generationer, samt dels motviljan för att få en eller flera självägande småbrukare inom hemmanets ägogränser — ofta framhålles i utsagorna, huru en friköpning för bönderna skulle kunna hava till följd, att dessa kunde få »otrevliga grannar» —. »Tattare» och dyl. kunde, säges det, komma att slå sig ned på torpen, som ju ej alltid kunde förväntas stanna i händerna på de torpare, som friköpt arrendebruken. Allsköns intrång och ohägn å huvudfastigheten med ty åtföljande obehag, vantrevnad och ekonomiskt avbräck för sagda fastighetsägare vore härigenom att befara. Dylika farhågor avskräcka bönderna, efter vad det vill synas rätt allmänt, för friköpning. För bönderna finnes emellertid ytterligare ett för dem mycket vägande skäl för att ställa sig avvisande för friköpning av dem underlydande jordbruk. Ofta händer det nämligen, att ett dylikt jordbruk upplåtes åt något av barnen, som önskar bilda egen familj. Tillgången till ett eller annat torp under en bondgård har på så sätt löst den för mången jordbrukare bland allmogeklassen svåra frågan att inom jordbruket skaffa bärgning åt mer än ett av barnen, arvtagaren till fädernegården. Ett avhändande av till bondgårdarna eventuellt hörande arrendebruk skulle emellertid minska möjligheterna för böndernas söner och döttrar att få stanna kvar å fädernetorvan, en omständighet, vilken, som sagt, gör bönderna än mer obenägna för sådan jordrealisation, varom här är fråga. Några uttalanden angående jordägarnas obenägenhet för friköpning återgivas härnedan. »För rationell skötsel av såväl skogs- som jordbruk är det av största vikt att ägofigurerna ej äro sönderstyckade eller splittrade. För att vinna enhetlighet har den större jordägaren strävat att med sina domäner förena dylika inom desamma belägna främmande ägofigurer, ofta med därå belägna torp. Det är således naturligt, att jordägaren är obenägen att ånyo frånsälja delar av dessa oftast svårt förvärvade områden, i all synnerhet som ifrågasatt friköpning ej kan ske utan den allra största våda för skogsbruket och de större jordbruken. Likaväl som industrien för sin verksamhet är beroende av en fast arbetarestam och åt denna anskaffar bostäder lika nödvändigt är det, att skogs- och jordbruket har tillgång till jämn arbetskraft. Skogsarbetets natur och fördelning över stora arealer omöjliggör arbetarestammens sammanträngande till en plats. Ett villkor för att de över de stora skogsvidderna spridda arbetarna skola finna trevnad är, att de beredas möjlighet att innehava ett mindre jordbruk». Villingsbergs A.-B. Hidinge kommun, Örebro län. »Obegränsad friköpning skulle för huvudfastigheten medföra den allra största våda. Lika väl som en industri måste tillhandahålla bostäder åt sina arbetare, fika nödvändigt är det för skogsägaren att skaffa ej endast bostäder utan även smärre jordbruk åt varje arbetare. Bostäder utan jordbruk äro för skogens vidkommande otänkbara. Skogsarbetets fördelning över stora arealer omöjliggör arbetarestammens hopträngande inom mindre områden och kan det för ett land endast betraktas som en fördel att arbetsgivaren, som här sker, kan upplåta mindre jordbruk åt varje arbetare». Karlskoga kommunalnämnd, Örebro län. »De större skogskomplexen under bruken äro direkt beroende av bofast arbetskraft för skogsarbetenas behöriga utförande i behövlig utsträckning. Särskild benägenhet att avyttra torp och andra smärre lägenheter å skogarna kan alltså icke antagas föreligga på andra håll än där tillgången på bostadslägenheter för skogsarbetare är större än som motsvarar behovet av dylika bostäder.» Laxå bruks aktiebolag, Ramundeboda kommun, Örebro lärt.

107 »De nu befintliga torpen ligga spridda över hela godsets areal och icke i dess utkanter. Genom torpens friköpande skulle sålunda godset få den vanskapliga figuren av ett såll. Denna olägenhet jämte den lika svåra att skaffa tillräcklig arbetskraft åt jordbruket gör, att man måste besvara frågan med ett bestämt nej. Alltså bör här ingen friköpning äga rum». Godsförvaltare, Långhems kommun, Älvsborgs län. »Att jordägare, som tänka att sitta kvar på sin gård och bruka den till sin död eller överlämna den till barnen och som baserat sin levande arbetskraft på torpare, äro ovilliga att sälja torpen är alldeles självklart, ty vem skall sedan sköta huvudgården? Skola de sälja torpen och bliva av med en gammal fast och god arbetsstam och i stället b3^gga stathus och skaffa sig en rörlig och orolig arbetsstam? J a g för min del förstår icke, vari fördelen kan ligga vare sig för den enskilde eller riket i dylikt. Tidsandan är nu sådan, att torparna få hyggliga villkor och då sitta de gärna kvar såsom sådana. Lösen borde vara: inga statare, men torpare». Friggeråkers kommunalnämnd, Skaraborgs län. »Naturligtvis finnes även inom denna socken vissa långt bort belägna gårdar och torp, som utan större olägenhet för huvudgården skulle kunna frånskiljas, men dels utgöra dessa boställen, som för många år sedan fingo sina huvudsakliga dagsverksskyldigheter utbytta mot kontanta arrenden, några stycken s. k. bärgningsdagar årligen till huvudgården, dels ock vissa kördagar med hästar och körkarl, mestadels för skogs- och virkestransport, vilka äro av viss vikt att kunna påräkna vid olika tillfällen. Borttagas dessa, bleve måhända tvunget att bygga än flera hus och anställa större personal och med de ytterligt uppdrivna ståtarlöner, som för kommande år avtalats, bleve därigenom resultatet av lantbruket än ytterligare nedsatt. — Det torde ävenledes ur skogsvårdssynpunkt kunna sättas i fråga, huruvida ett frånskiljande av vissa hemman och lägenher skulle vara fördelaktigt, ty åtminstone hittills har det varit vana, att arrendatorer och torpare fått åt sig utsynat såväl byggnads- som reparationsvirke och fara kunde nog uppstå, i åtskilliga fall, att köparna realiserade den växande skogen för att skaffa penningar till köpeskillingen samt för att slippa återplanteringstvånget, förebure att skogsmarken skulle användas till betesmark». Godsförvaltare, Lagmansereds kommun, Älvsborgs lån. A v vad h ä r i det föregående anförts torde framgå, att de olika g r u p p e r n a Gränserna a v jordägare i a l l m ä n h e t på g r u n d a v m å n g a olika skäl ställa sig i det l ö r friköpn ä r m a s t e helt a v v i s a n d e för en friköpning a v a r r e n d e g å r d a r och torp. Fler- n i n | s r a t t e n talet uppgiftslämnare, ä v e n o m de icke äro jordägare med u n d e r l y d a n d e ^ kwrnåa r r e n d e b r u k och sålunda icke direkt beröras a v en dylik friköpning, lägga i fastighetera l l m ä n h e t , såsom l ä n g r e fram blir a n l e d n i n g n ä r m a r e i n g å på, ej heller i nas jorddagen n å g r a större sympatier för en friköpning. D e n n a u p p g i f t s l ä m n a r n a s b 5 u k *Ue* ställning till en eventuell f r i k ö p n i n g h a r givetvis till följd, a t t de flesta s °SB r u nekande besvara frågan, huruvida någon friköpning av arrendegårdar och torp kan äga rum utan att huvudfastigheternas jordbruk eller skogsbruk, lider skada och a t t m a n för den skull i flertalet a v de i n g å n g n a uppgifterna icke ansett sig k u n n a i n g å p å frågan, vilka gränser böra dragas för friköpningsrätten med hänsyn till huvudfastigheterna. Åtskilliga uppgiftslämnare u t t a l a sig emellertid i sistberörda fråga. Med m y c k e t få u n d a n t a g synas de d ä r v i d i a l l m ä n h e t h a v a ungefär s a m m a uppfattning som a r r e n d e g i v a r n a , n ä m l i g e n , såsom i det föregående utförligt redogjorts för, att varje a v h ä n d a n d e från jordägaren a v arrendebruk, vilka uppl å t i t s mot arbetsskyldighet från b r u k a r e n s sida eller vilka ligga antingen i n o m huvudfastighetens ä g o g r ä n s e r eller å jordägarens skogsmark, k o m m e

108 att skada huvudfastighetens jordbruk eller skogsbruk. Friköpningsrätt bör alltså, enligt sagda uppgiftslämnare, medgivas endast de jordarrenden, för vilka legan utgår med penningar eller naturaprestationer och som ligga utanför huvudfastighetens ägogränser, varvid till huvudfastigheten räknas jämväl jordägaren tillhörande skogsmarker. Ett fåtal uppgiftslämnare, huvudsakligast representanter för arrendators-, torpare- samt skogs- och lantarbetareklassen framhålla emellertid att friköpningen ej bör inskränkas till ovan nämnda jordarrenden utan även omfatta sådana arrendebruk, som för närvarande äro ålagda dagsverksskyldighet eller som ligga inom huvudgårdens ägogränser. Någon fara för, att den arbetskraft, jordägaren nu har att tillita i sina arrendatorer och torpare, härigenom skulle berövas honom, anse berörda uppgiftslämnare icke föreligga. Vad sålunda angå de i skogsbygderna boende brukarna, funnes intet skäl antaga, att dessa, därest de bleve självägande, skulle vara obenägna för att arbeta hos den forne jordägaren. De stora jordägarna i skogsbygderna, järnbruksoch trävarubolagen, anlitade ju redan nu för sina arbetare i stor utsträckning jämväl den självägande jordbrukarebefolkningen och det vore allmänt känt, att denna ingalunda ställde sig avvisande mot dylika arbeten utan tvärtom synnerligen begärligt eftertraktade dem såsom ofta nog de enda tillfällen till större kontantinkomster för skogsbygdernas jordbrukare. Att de friköpta arrendegårdarnas brukare, vilka till sin ekonomiska ställning förvisso skulle komma att bliva underlägsna de gamla självägarna, bönderna, under sådana förhållanden icke fortfarande skulle komma att ställa sig till sina gamla arbetsgivares förfogande, vore otänkbart. Den hårda nödvändigheten, om intet annat, skulle tvinga härtill. Motståndet från jordägarnasbolagens sida för arrendebrukens i skogsbygderna friköpning härrörde sig i grund och botten säkerligen icke heller så mycket av farhågorna för att ställas utan arbetskraft, utan förvisso mer därav, att sagda jordägare efter en dylik friköpning icke skulle hava brukarna så helt i sina händer, som för närvarande vore fallet, och att de, framför allt, icke vidare skulle kunna tilltvinga sig arbetskraft på för brukarna så ogynnsamma villkor, som för närvarande praktiserades av åtminstone vissa bolag. Bolagsgårdarnas brukare vore nu ofta nog i en synnerligen ofri ställning mot sina jordägare-arbetsgivare. De av många av dessa tillämpade s. k. prislistorna för arrendatoremas arbeten, med betydligt lägre arbetslöner än de i orten allmänt gängse vore bl. a. ett särdeles belysande exempel på, huru arrendatoremas beroende ställning nu kunde utnyttjas. Efter en friköpning skulle brukarna emellertid kunna erhålla samma arbetslöner, som nu tillfölle bönderna. Att detta ej såges med blida ögon av åtminstone åtskilliga jordägar-bolag, vore ju givet. Det vore emellertid högst sannolikt, att friköpningen ej heller i nu berörda avseende skulle komma att medföra några större svårigheter för här nämnda jordägare. Dessa vore i allmänhet de enda arbetsgivare i orten, som kunde bjuda befolkningen några extraförtjänster, och bestämde på den grund ensamma priserna på arbetena. Den enda skillnaden emellan det nuvarande tillståndet och situationen efter en eventuell friköpning av arrendegårdarna vore, att i stället för en nu i alla avseenden av jordägarna-bolagen missnöjd och ofri arrendatorsklass skulle uppkomma en självständig, säkerligen mer förnöjsam och utan tvivel mer ansvarskännande klass av småbönder. Den ohåga och ringa arbetsiver, som nu tyvärr ofta nog karaktäriserade bolagsarrendatorns arbete, skulle utan tvivel försvinna och i dess ställe skulle träda den arbetsglädje och idoghet, som vore ett kännemärke för den, som

109 råder över sig och sitt. Även för arbetsgivaren måste detta utan tvivel medföra gynnsamma verkningar. Vad angår arrendegårdarna och torpen i de egentliga jordbrukstrakterna så torde, framhålla vidare de uppgiftslämnare, som representera arrendators-, torpare- och lantarbetareklassen, en friköpning av arrendebruk, vilka upplåtas mot arbetsskyldighet, icke hava så mycket att betyda för tillgången av arbetskraft å huvudgårdarna. Upplåtandet av jordbruk mot utgörande av dagsverken kan nämligen, vad angår södra och mellersta Sveriges jordbruksbygder, anses som en föråldrad upplåtelseform, som åtminstone mångenstädes är på väg att alldeles försvinna. Arrendatorerna och torparna hava nämligen blivit allt mer ovilliga för ett jordlegosystem, där legan skall utgöras med dagsverken, något som haft till följd att vid nya eller förnyade upplåtelser dagsverksskyldigheten i ett mycket stort antal fall borttagits och ersatts med kontant arrende. Då det vore att förvänta, att detta utbyte av dagsverksskyldighet mot penningavgäld skulle komma att utbreda sig alltmer, måste flertalet jordägare sålunda tvivelsutan vara beredda på att, vare sig friköpning komme till stånd eller ej, dagsverken i en ganska snar framtid icke längre vore att påräkna från underlydande arrendebruk. Där arrendegårdarna och torpen befriats från dagsverksskyldighet, hade det emellertid, åtminstone mångenstädes, visat sig, att jordägarna ändock kunnat erhålla arbetskraft från sagda arrendebruk. Att så blivit fallet, vore ju att vänta, då vid ett mindre jordbruk, särskilt när det å detsamma funnes hemmavarande vuxna barn, det ej sällan bleve överflöd å arbetskraft. Redan sedan gammalt hade det också varit vanligt, att de vuxna sönerna från mindre bondgårdar och småbruk gått i arbete vid de stora gårdarna, ofta nog året runt. Någon anledning antaga, att förhållandena skulle bliva annorlunda å de mindre friköpta arrendegårdarna och torpen, förelåge med all sannolikhet icke. Utan tvivel skulle brukarna, i all den mån de kunde, begagna sig av de tillfällen, som bjödos till extraförtjänster. Förklarligt vore emellertid, framhålla här sagda uppgiftslämnare, att godsägarna och storbönderna så länge som möjligt sökte hänga fast vid dagsverksskyldigheten. Den arbetskraft, de erhölle genom sagda skyldighet, stode dem nämligen till buds mot ett mycket ringa vederlag. Här liksom ifråga om de stora jordägarna i skogsbygderna, bolagen, vore motståndet till friköpningen utan tvivel, åtminstone till stor del, att söka däri, att jordägarna befarade, att friköpningen skulle fördyra deras arbetskraft. Förnekas kunde ju ej heller, att den på vanligt sätt legda jordbruksarbetaren i regel betingade sig en avsevärt högre dagpenning än den, som beräknades för de dagsverken, som ålåge arrendatorerna eller torparna. Fråga vore emellertid, om ej jordägarna i längden skulle vinna på att begagna sig av den fria arbetskraften i stället för de ofta nog mindre tillfredsställande arbetsprestationer, som erbjödes från arrendatorerna och torparna. De erfarenheter, jordägarna ofta nog gjort av de s. k. torpardrängarnas arbetsprestationer, borde, syntes det, komma jordägarna att icke alltför hårdnackat fasthålla vid arrendetagarnas legoarbete. Vad slutligen, framhåller här berörda grupp av uppgiftslämnare, angår den från jordägarehåll framförda invändningen, att genom en friköpning skulle ofta nog inom huvudgårdens ägogränser komma att ligga av främmande personer ägda jordområden, vore det väl visserligen sant, att dylika eventualiteter understundom kunde uppkomma. Men då redan nu förefunnes bland de självägande jordbrukarna en mycket stor ägoblandning och då detta icke medfört de svåra olägenheter, som befarades från jordägarehåll efter en

110 eventuell friköpning, syntes j o r d ä g a r n a s i n v ä n d n i n g a r ifråga om jordsplittr i n g e n icke böra t i l l m ä t a s alltför stor betydelse, i all s y n n e r h e t som m a n v ä l finge förutsätta, att en eventuell friköpning skulle ske u n d e r sådana former, att all h ä n s y n toges till nödiga ägobyten och u t j ä m n i n g a v ägog r ä n s e r för m i n s k a n d e a v ägosplittring i möjligaste m å n , s å v ä l ifråga om h u v u d g å r d e n som de friköpta a r r e n d e g å r d a r n a . N å g r a u t t a l a n d e n a v de h ä r ovan berörda uppgiftslämnare, som synas representera a r r e n d a t o r e r n a , t o r p a r n a m. fl., m å h ä r nedan å t e r g i v a s : »Friköpning av arrendegårdar och torp kan enligt min åsikt ske utan att huvudgårdens jordbruk skadas. Ty såväl kan ett större eget jordbruk med i allmänhet bättre och mer lättbrukad jord bära sig, då det ju begäres, att mindre och sämre arrendegårdar och torp skola bära sig, då de förutom egen drift, skola betala såväl arrende som skatter för sina ställen. Ej heller skogen torde lida skada utan torde tvärt om, bättre kunna vårdas å en mindre än å en större gård. Det ligger ju naturligtvis i den mindre jordägarens intresse att vårda sig om sin egen skog, mera än för en torpare att vårda sig om andras skogar, marken försvinner ju ej heller för att den delas på flera händer.» Tor par rendator. Tuna kommun, Kalmar län. »Vid friköpning av jord bör sådana gränser uppdragas, att den till godset hörande skogsarealen uppdelas pro rata parte, dock så att den skogsareal som tilldelas jordbruk med en samlad odlad jord av intill 25 har ej får fritt disponeras av jordägaren; utan att av denna skogsareal, som bör vara sammanhängande, bildas en s. k. allmänning som bör stå under statens, kommunens eller skogsvårdsstyrelsens kontroll och där således endast den kontrollerade avkastningen bör komma respektive ägare till gagn.» Lantbrukare, Vapnö kommun, Hallands län. »Om arrendegårdar och torp finge friköpas av de nuvarande innehavarna, komme dessa naturligtvis att ställa sin arbetskraft till bolagets förfogande, då de ju måste själva vara beroende av extra förtjänster. Men de voro fria. Bolaget finge emellertid fullt ut lika mycket folk ändå. Jordbruket komme ej alls att lida härpå, då detta redan nu skötes av statare samt lösa arbetare av traktens befolkning. Tillgången på folk skulle sålunda efter friköpningen icke bliva mindre utan bolaget skulle sköta såväl skogsbruk som jordbruk lika bra efter denna förändring.» Lantarbetarförening, Aspa bruk (Munksjö aktiebolag). Örebro län. »Enligt vår uppfattning i denna fråga så kan friköpning av arrendegårdar och torp från fideikommisset äga rum i stor utsträckning utan att huvudfastighetens jordbruk eller skogsbruk därav skulle lida skada; den olägenhet som möjligen därigenom skulle kunna uppstå vore, att huvudgården ginge miste om de nu utgörande dagsverken, vilka för närvarande äro en mycket stabil arbetskraft vid huvudgården, men kan detta lätteligen avhjälpas genom anställande av flera statare eller legostadda tjänare med utsikt för dem att sedermera från det vittomfattande fideikommisset lättare än någon annan kunna få inköpa sig ett litet jordbruk. Ävenså ersattes denna arbetskraft lättare vid större jordbruk, där man kan mera tillgodogöra sig maskinell kraft i stor utsträckning. Några gränser vid friköpningsrätter bör enligt vårt förmenande ej dragas, utan bör så stadgas, att det kan ske fritt å ömse sidor. Man kan ju tänka sig, att en person har större förutsättningar att kunna sköta ett större jordområde än en annan. Skulle då en bestämd gräns dragas, så skulle den mera initiativrike jordbrukaren hindras i sin utveckling. Många arrendegårdar äro däremot så stora, att de lämpligen kunna delas upp i två eller flera brukningsdelar, ävenså torp så små, att två skulle höra samman, dock under förutsättning att bägge torparna skulle komma i till-

Ill fälle om så önskades inlösa för dem nog stort område.» Hjortsberga kommunalnämnd, Blekinge län. »Flera av de från huvudgårdarna avlägsnast belägna torpen torde mycket väl kunna försäljas utan att huvudfastighetens jord- eller skogsbruk behövde lida skada. Gränserna torde böra dragas så, att minst 8—10 tunnland odlad eller odlingsbar jord jämte nödig betes- och skogsmark tilldelades varje köpare. Lägenheter med mindre areal ha visat sig i allmänhet olämpliga, enär de bliva för små för familjens behov och arbetskraft och för stora för att innehavaren skall kunna taga något stadigvarande arbete hos andra.» Egnahemsombud, Österåkers kommun, Södermanlands län. »Enligt min uppfattning kan dylik friköpning av arrendegårdar och torp äga rum utan att huvudfastigheternas jordbruk eller skogsbruk lida skada, därest behörig urskiljning iakttages. Endast de torp och arrendegårdar, som äro belägna på längre avstånd från huvudgården, böra försäljas. Och iakttagas bör att ägofigurerna ej blott för arrendegårdar och torp utan även för huvudgården bliva så avpassade, att ett rationellt skogsbruk för den sistnämnda icke omöjliggöres. Frånsäljning av torp bör ske med den största försiktighet. Skulle den ske allt för brådstörtat, måste säkerligen jordbruket å en del större gårdar helt eller delvis nedläggas av brist på arbetare eller arbetarebostäder.» Äsundens landsfiskalsdistrikt, Älvsborgs län. »I Norberg finnas nog c:a 35 st. s. k. landbogårdar. Dessa landbönder erlägga ett lågt arrende, c:a 100 kr. för c:a 4 har jord med hus, därav bostaden i regel bestående av 2 rum med kök, eljest rum och kök samt fri vedbrand. Huvudfastigheterna äro nog, vad skogsbruket beträffar, mycket beroende av dessa landbönder, som utföra inåknings- och kolningsarbeten, för vilka arbeten de nu nästan, till följd av sammanslutningen, få samma betalning som extra legda. — Som ej här på orten landbönderna kunna existera på sina små och dåliga samt i allmänhet svagt skötta lantbruk utan körförtjänst eller dylikt hos bruken bliva dessa efter eventuell friköpning i framtiden beroende av extraarbete i nästan samma grad som nu, såvitt ej hela gamla hemmansdelen med skogen friköpes. Å andra sidan kan ett sådant köp bliva rätt så orättvist, enär en landbogårdshemmansdel den ena gången kan innehålla 3 har inägor och 400 har skog, och en annan gång ex. 20 har åker och 50 har skog. Dessa landbogårdar ha hittills varit liksom en befordringsväg för dugliga och skötsamma kolare och bruken bruka hjälpa sälta upp lösöre; genom friköp förfaller denna möjlighet till befordran.» Lantbrukare, Norbergs kommun, Västmanlands län.

II. Tillgången på odliiigslägenheter för bildande ay nya jordbruk m. m. Vid diskussionen om vilka åtgärder, som böra vidtagas för anskaffande Odlingsiippgiiter- av odlingsmark för bildande av nya jordbruk samt för utvidgning av förenas inne- fintliga odlingar, är givetvis av vikt att först och främst äga kännedom håll och o m j huruvida det finnes någon till odling tjänlig mark, som ännu ej lagts vai e ' under plog. En av uppgifterna för här behandlade enquéte har varit att förskaffa en dylik kännedom. Som framgår av det i bilagan 1 avtryckta frågeformuläret, har nämligen beträffande odlingsmöjligheterna framställts frågor om 1) huruvida inom respektive orter gåves lämpliga odlingslägenheter (oodlad, odlingsbar mark) för utvidgning av förefintliga odlingar eller för anläggning av nya jordbruk, 2) huru dessa odlingslägenheter med angivande, om möjligt, av arealuppgift, fördelade sig på vissa olika grupper av jordägare, 3) i vilken omfattning odlingslägenheterna utgjordes av fast mark eller myrmark, samt 4) vilka av odlingslägenheterna genom sin belägenhet och jordens beskaffenhet i första hand ägnade sig för odlingsarbete. En redogörelse för de genom här relaterade frågor erhållna svaren skall lämnas härnedan \ Dessförinnan må emellertid erinras om, att man icke bör ställa allt för stora krav och förväntningar på innehållet i dessa svar. Som alltid är fallet med svaren i en enquéte av förevarande slag, lida jämväl här avsedda svar av en mycken stor ojämnhet och ofullständighet. Många uppgiftslämnare hava sålunda antingen icke alls svarat på frågorna eller också missuppfattat dem. I andra fall hava svaren bestått endast av ett »ja» eller ett »nej» eller liknande kortfattade uppgifter. I de fall dessa svar gått i jakande riktning hade det givetvis varit önskligt, att de ägt en större utförlighet. Ett stort antal uppgiftslämnare har emellertid givit mer fullständiga, ^för en bearbetning lämpliga svar. Då dessa avse hittills mindre kända förhållanden och utgöra resultatet av den, såvitt känt, första inventeringen av odlingsmark i södra och mellersta Sverige hava de ansetts böra återgivas in extenso och finnas därför avtryckta i slutet av denna redogörelse (sid. 167—200). Det torde emellertid knappast böra erinras om, att dessa här publicerade svar om tillgången på odlingslägenheter och deras beskaffenhet icke kunna utan vidare godtagas som i allo tillförlitliga. Som allmänt känt, är det nämligen en mycket vansklig sak att utan mer ingående undersökningar yttra sig om tillgången på mark lämplig för nyodling. Några dylika undersökningar hava givetvis icke gjorts av uppgiftslämnarna. De avgivna svaren grunda sig i stället på vad allmänt är känt å de särskilda orterna om till1 En redogörelse för motsvarande förhållanden i Värmlands och Kopparbergs län samt de norrländska länen lämnas å sid. 226—231.

113 gången på odlingsmark eller också på uppgiftslämnarnas rent personliga uppfattning om förhållandena. Många misstag och förbiseenden kunna därför gjorts vid svarens avgivande. Utan att på den grund tillmäta dessa alltför stor betydelse, torde de dock äga ett visst värde som en första orientering i frågan om tillgången inom här berörda trakter av lämpliga odlingslägenheter. En stor del av de uppgiftslämnare, som haft att förmäla om förekomsten Odlingsav odlingslägenheter, lämpliga för utvidgning av förefintliga odlingar eller lägenheterför anläggning av nya jordbruk, hava icke lämnat någon uppgift om dessa ™8nl™°J~ odlingslägenheters areal, utan hava endast inskränkt sig till att meddela, att area! . dylika lägenheter förekomma. Detta gör, att några fullständiga arealuppgifter om den odlingsmark, som uppgivits inom här avsedda delar av landet, tyvärr, icke kunna lämnas. Från åtskilliga håll hava emellertid meddelats arealuppgifter, i regel givetvis dock endast ungefärliga. Dessa uppgifter hava härnedan sammanställts, varjämte dessutom angivits, från huru många kommuner det, utan någon uppgift om arealen, meddelats, att odlingslägenheter finnas. Förekomsten av odlingslägenheter inom de olika länen.

1 *

»

7 Antal kommuner, Kommuinom vilka Sammanner, från Antal odlingslagda anKommuner, från vilka vilka, utan talet kom- kommuner, möjligheter angivande arealuppgifter om odmuner varifrån föreligga i av arealen, lingslägenheter före- uppgivits inom vilka frågefor- % av antaodlingslä- mulär in- let kommuligga att odlingsner, vargenheter gått lägenheter ifrån frågefinnas finnas formulär areal antal ingått hektar

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Ostergöt lands J ö ti köpings Kronobergs Kalmar Gottlands Blekinge Kristianstads Malmöhus H allands Göteborgs och Bohus ,,, Skaraborgs Örebro Västmanlands

Samma

21 20 14 20 20 19 17 21 10 31 23 14 14 25 22 14 11

3 196 6 587 1866 4 531 3174 5 014 1823 2 359 1305 4117 2 5H9 1297 442 4 545 2 248 3 527 3 349

22 12 31 54 76 40 30 33 10 48 19 21 36 107 40 31 17

43 32 45 74 96 59 47 54 20 79 42 35 50 132 62 45 28

77 77 87 142 126 83 100 89 35 141 228 85 88 205 261 58 49

55.8 41.6 51.7 52.1 76.2 71.1 47.0 60.7 57.1 56.0 18.4 41.2 56.8 64.4 23.8 77.6 57.1

5191?)

48.8 Enligt sammanställningen här ovan skulle odlingslägenheter förekomma inom 943 eller inom 48.8 % av de 1 931 kommuner från vilka uppgifter till förevarande utredning ingått. Under förutsättning, att förhållandena äro Jordkommission:n.

V.

114 likartade inom de 112 kommuner, från vilka uppgifter saknas, skulle alltså möjligheter till nyodling i större eller mindre utsträckning förefinnas inom 48.8 %, eller nära varannan kommun inom de delar av riket, varom här är fråga. Inom de särskilda länen intager, enligt kol. 5 i sammanställningen härovan, Älvsborgs län med hänsyn till antalet kommuner, från vilka odlingsmöjligheter omtalas, det första rummet med 132 dylika kommuner. Närmast därefter kommer Jönköpings län med 96 kommuner, inom vilka odlingsmöjligheter uppgivas förekomma. Blekinge och Västmanlands län komma sist i ordningen. Från dessa län omtalas här sagda möjligheter i endast 20 resp. 28 kommuner. Av siffrorna i kol. 7 i sammanställningen skulle man möjligen kunna draga några slutsatser om de relativa odlingsmöjligheterna i de olika länen samt om ordningsföljden mellan länen ifråga om tillgången på odlingsmark. Enligt sagda siffror skulle nämligen odlingsmöjligheterna vara störst i Örebro län, enär dylika möjligheter omnämnas från ej mindre än 77.6 % av samtliga kommuner. Därefter skulle följa Jönköpings och Kronobergs län. Den relativt minsta tillgången på odlingsmark skulle förefinnas i Malmöhus och Skaraborgs län. Givet är emellertid, att det är synnerligen vanskligt, att av de osäkra uppgifter, varpå sammanställningen härovan grundar sig, draga några alltför långt gående slutsatser. Från 316 kommuner föreligga uppgifter om odlingslägenheternas areal, enligt sammanställningen härovan uppgående till 51 919 hektar. 1 Som redan förut har antytts, måste dessa arealuppgifter, som ej grunda sig på annat än uppskattningar av mer eller mindre noggrann natur, självfallet mottagas med försiktighet. En ungefärlig uppfattning om förhållandena torde de emellertid giva. Som ovan i sammanställningen angivits, finnas, jämte nu nämnda 316 kommuner, 627 kommuner från vilka visserligen uppgivits, att odlingsmark förekommer, men från vilka däremot icke lämnats några uppgifter om denna odlingsmarks areal. Därest man finge göra det antagandet, att odlingsmark skulle i dessa kommuner finnas, proportionsvis, i samma omfattning som i de kommuner, från vilka arealuppgifter lämnats, skulle arealen för dessa 627 kommuner komma att uppgå till omkring 100 000 hektar. Sammanlagt skulle alltså inom de kommuner, varifrån uppgivits, att odlingsmark finnes, arealen av denna uppgå till i runt tal 150 000 hektar. 2 Att de hektarsiffror, man erhåller med ett dylikt antagande, emellertid äro mycket osäkra, torde vara överflödigt erinra om. Men även om de anförda siffrorna lämna mycket i övrigt att önska i fråga om exakthet, torde man av dem åtminstone med bestämdhet kunna sluta sig till att en ganska avsevärd Ullgång på odlingslägenheter finnes i södra och mellersta Sverige. Anmärkas bör, att i de här uppgivna odlingslägenheterna ingår mark, ej endast för anläggning av nya jordbruk utan jämväl för utvidgning av förefintliga odlingar. Huru mycket av odlingslägenheterna, som lämpa sig för det ena eller andra av här angivna ändamål, framgår i ett mycket stort antal fall icke av uppgiftslämnarnas utsagor. Att döma av de fall, där upplysningar i förevarande hänseende lämnats, torde man emellertid kunna anse, att odlingslägenheterna till det övervägande antalet lämpa sig för anläggning av nya jordbruk. 1 Som ledning till bedömandet av sagda arealsiffra må anföras att l'ossbo härad, Älvsborgs län, har en areal av 51 760 hektar. 2 Som jämförelse må nämnas Oppunda härad, Södermanlands län, areal 154 402 hektar.

115 Vid en inventering av odlingsmark är givetvis av vikt ej endast att er- Odiingshålla uppgift om denna marks arealomfattning utan även att få en känne- markens dom om beskaffenheten av odlingsmarken. Uppgiftslämnarnas uttalanden bes ^ f t fen * giva i en stor utsträckning rätt utförliga upplysningar i detta sistnämnda avseende. Av dessa upplysningar erfar man, att den mark, som angives som lämpad för odling, i regel icke utan vidare kan läggas under plog. I flertalet fall synes nämligen odlingsmarken, särskilt när det är fråga om större arealer, utgöras av mossar eller vattensjuka marker, vilka kunna tagas i anspråk för odling först efter dikningar, invallningar, strömrensningar, sjösänkningar, minskandet eller borttagandet av uppdämningar i åar o. d. eller andra liknande åtgärder för vilkas utförande skulle, säges det, krävas ofta nog mycket betydande kapitalutlägg. Vad angår de odlingsföretag, som äro beroende av vattenregleringar, framhålles vidare, att de för dessa företags förverkligande nödvändiga vattenregleringarna i många fall stå i strid med industriintressen å de respektive orterna. Den odlingsmark, som ej utgöres av mossar eller vattensjuka marker, synes i regel bestå antingen av sådan mark, vilken det ej under vanliga förhållanden lönat sig att uppodla eller också av sådan mark, som tidigare varit odlad, men som sedermera av olika skäl fått återgå till naturtillståndet. Bland frågorna om tillgången på odlingslägenheter förefanns, som i det Ägarna ay föregående nämnts, jämväl en fråga om huru sagda lägenheter fördelade sig odimgspå olika slag av jordägare, nämligen bolag och föreningar, enskilda in- marken dustriidkare, fideikommisstiftelser, andra enskilda jordägare med större jordinnehav, övriga enskilda jordägare, kommun eller allmän inrättning samt staten. Endast ett mindre antal uppgiftslämnare hava lämnat svar på denna fråga. Någon uppdelning av odlingsmarken på de olika ägaregrupperna kan därför icke ske. Såvitt framgår av de uttalanden, som giva några upplysningar i förevarande avseende, synes emellertid icke föreligga något skäl att antaga, att odlingslägenheterna skulle i särskild grad vara att söka hos någon viss grupp av jordägare. Som i det föregående anmärkts, återgivas i slutet av förevarande redogörelse Kommuner (sid. 167—200) de i frågeformulären ingångna uttalandena om förekomsten med nä&ra av odlingslägenheter å de olika orterna. E n på dessa uttalanden grundad ^y^™' resumé över, inom vilka kommuner i de olika länen några mer avsevärda odiingsmöjodlingsmöjligheter finnas, lämnas härnedan. ligheteride Stockholms län. Odlingslägenheter synas förekomma i en mycket stor olikalänen, utsträckning i den norra delen av länet. Inom Harg skulle sålunda finnas 1 400 tunnland, därav 1 000 tunnland, »neddränkt av vatten uppdämt med konstgjord damm». I Knutby skulle »lågt beräknat» finnas 600 a 700 tunnland fastmark och myrmark i ungefär lika utsträckning. Från Länna uppgives 170 har. P å Omön i Södertörn skulle finnas 300 tunnland, till större delen myrmark. Uppsala län. Inom detta län finnas anmärkningsvärt stora odlingsmöjligheter, till en del dock först efter vattenregleringar och sjösänkningar. Från Åland namnes 255 tunnland, därav 100 tunnland fast mark, resten myrmark. I grannkommunen Järlåsa skulle finnas ej mindre än 600 hektar. Från Balinge nämnas Bälinge mossar, omkring 1 000 tunnland. I Rasbokil finnas 200 å 300 hektar fast mark och myrmark. Örbyhus och Olands härader synas vidare äga mycket stora odlingsmöjligheter. Från Tierp uppgives sålunda över 2 100 hektar »oodlad eller delvis odlad jord» tillhörande bolag och större enskilda jordägare och från Dannemora, Film, Tegelsmora, Öster-

116 lövsta och Hållnäs omtalas 1 000-tals hektar mark, som skulle lämpa sig för odling, delvis dock först efter torrläggningar o. d. Södermanlands län. I Tunabcrg finnas »cirka 200 tunnland myrmark och omkring 20 tunnland fastmark» å bolags- och ecklesiastik jord lämpliga till odling. Från Kila omtalas 300 hektar huvudsakligen myrmark. Inom Bunker finnas »gott om lämpliga odlingsmarker å ett bolags egendomar» och »på prästgårdens mark finnas stora odlingsmöjligheter». I Lerbo finnas 370 tunnland bolagsjord, 650 tunnland fideikommissjord och 250 tunnland kronojord, allt huvudsakligen myrmark. Genom sjösänkningar skulle inom några kommuner vinnas ganska avsevärda arealer odlingsmark, nämligen i Länna, omkring 280 hektar, därav 250 hektar bolagsjord, i Årdala »flera hundra tunnland tillhöriga bolag», i Härad, där genom ett sjösänknings företag »kan erhållas mycket odlingsbar mark», samt slutligen i Österåker genom sjön Öljarens sänkning, vilket skulle giva »cirka 200 tunnland odlingsbar mark av utmärkt beskaffenhet». Inom sistnämnda kommun finnes dessutom 100 tunnland odlingsbar mark. Östergötlands län. Även i detta län finnas i åtskilliga kommuner avsevärda nyodlingsmöjligheter, i regel dock först efter sjösänkningar eller andra vattenregleringar. Från Kättilstad säges sålunda att genom en sänkning av »högvattensmärket vid Brokind» skulle »tusentals tunnland mossmarker åter kunna torrläggas och liksom förr bära rika skördar». Genom sjön ftoxens sänkning skulle i Östra Skrukeby och Lillkyrka sammanlagt 1 200 å 1 300 tunnland kunna odlas. Från Svanshals meddelas att en sänkning skulle inom denna kommun giva »cirka 2 000 tunnland jord, varav a/a a v den allra yppersta beskaffenhet». I Kvarsebo skulle åtskilliga mossar om ett eller annat hundratal tunnland kunna efter utdikning förvandlas till åker. Från många andra kommuner, exempelvis Borg, Östra Ryd och Simonstorp omtalas ganska avsevärda odlingsmöjligheter. Jönköpings län. Från många kommuner omtalas att tillgång finnes på odlingsmark, i allmänhet dock icke till något större omfång. Undantag givas emellertid. Sålunda omförmäles från Bäckseda, att genom åsänkning skulle utvinnas 250 hektar ypperlig mossjord och från Ödestuga namnes att några hundratals hektar fast- och myrmark, tillhöriga staten, finnas att odla. Å Bolmsön finnas »oerhörda arealer odlingsbar jord», i Ingatorp förekommer odlingsbar mark »i stor utsträckning» på kronoparkerna och i Norra Ljunga kunna »de s. k. Ljunga mader» nyodlas. Från Kävsjö och Bredaryd lämnas av enskilda uppgiftslämnare synnerligen intressanta upplysningar om avsevärda odlingsmöjligheter, till vilka uttalanden må hänvisas. (Se sid. 178). Kronobergs län. Här må nämnas Hälleberga med omkring 200 hektar myrmark för utvidgning av förefintliga odlingar samt Bergunda och Öja, i vilka kommuner genom vattenreglering kunde vinnas 100 resp. 300 hektar odlingsmark. Från Almundsryd uppgives »minst 500 hektar odlingsmark» och från Vrå omkring 2 000 tunnland odlingsbara mader och mossmarker. I yttrandet från Hjortsberga meddelas, att genom en reglering av sjön Salen skulle kunna vinnas 3 000 tunnland för utvidgning av befintliga jordbruk, dock icke i Hjortsberga, utan i de närliggande socknarna Lekaryd, Aringsås och Blädinge. Även annorstädes finnas stora odlingsmöjligheter, exempelvis i Virestad, 700 tunnland genom vattenavledning, samt i Södra Ljunga »genom torrläggning av sidländ mark» omkring 400 tunnland. Kalmar län. Anmärkningsvärt få uppgifter om någon större tillgång på odlingsmark föreligga från detta län. I någon större omfattning uppgives

117 odlingsmark finnas endast i Rumskulla, c:a 235 hektar myrmark, i Gullabo, 100 hektar för utvidgning av förefintliga odlingar, i Ryssby, där »odlingsbar mark finnes praktiskt taget överallt», samt i Tuna 150 å 200 hektar, huvudsakligen bestående av vattensjuk kärr- och mossjord. Genom sjösänkning skulle i Målilla vinnas 700 tunnland. Från Mörlunda omtalas, att en reglering av vattnet i Emån skulle göra 250 tunnland jord lämpliga för odling. Gottlands län. Icke så obetydliga odlingsmöjligheter förspörjas från detta län. Här må nämnas Lokrume med 150 hektar odlingsbar myrmark tillhörande ett bolag, Bro med 200 tunnland odlingsmark, huvudsakligen fastmark samt Älskog och Stenkumla med liknande odlingsmark till en areal av 250 hektar. I Tingstäde skulle ej mindre än 500 hektar kunna odlas, om marken bleve utdikad. Blekinge län. Här synas nyodlingsmöjligheterna icke vara stora. Endast från Gammalstorp omtalas några större möjligheter till nyodling. Genom invallning och utpumpning av kärren kring sjön Vesan skulle nämligen kunna vinnas 2 000 tunnland belägna i nämnda kommun samt i Ysane och Mjällby kommuner. I Kristianopel och i Öljehult finnas för odling lämpliga myr- och mossmarker till en areal av c:a 100 hektar i vardera kommunen. Kristianstads län. Från detta län föreligga ett stort antal uppgifter om tillgång på odlingsmark. De största möjligheterna till nyodling synas, att döma av uttalandena, finnas i Hjärnarp med 500 tunnland fastmark, i Norra Mellby med lika stor areal samt i Visseltofta, där »ett 1000-tal hektar finnas av myr- och ängsmark, i synnerhet det senare, som lämpa sig för odling». Avsevärda tillgångar omtalas dessutom från V. Sönnarslöv, Perstorp, Rya, Tosjö och Vedby. I sistnämnda kommun finnas 255 tunnland odlingsmark, hälften fast mark och hälften mossartad jord. Från Örkened kan arealen ej uppgivas men »uppgår säkerligen till 100-tals hektar». I övrigt må hänvisas särskilt till de av de enskilda uppgiftslämnarna avgivna intressanta uttalandena om odlingsmöjligheterna inom länet. (Se exempelvis från Östra Broby, Ravlunda och Ö. Vemmerlöv sid. 186—187.) Malmöhus län. Även inom detta län synas ännu finnas odimgsmojligheter. Bland de mer avsevärda må nämnas att i Södra Sandby äger staten ett område på »omkring 300 tunnland, som vore särdeles lämpligt att uppdelas och odlas, att i Södra Rörum »omkring 100 tunnland jord tillhörigt ett gods ligger i obrukbart skick» samt att i Baldringe finnas c:a 179 hektar fideikommissjord fast mark, som är odlingsbar. Vidare må nämnas, att i höstånua finnas 450 hektar odlingsbar mark samt att i Ekeby 500 tunnland fideikommissjord kunde odlas. Från Östraby omtalas slutligen »tusentals hektar obruten mark beväxt med ljung och dylikt». Anmärkningsvärt är uttalandet från Brandstad, att staten där äger »c:a 50 tunnland, som har varit odlade, men numera inlagts till betesmark, vilka vore lämpliga till småbruk». Hallands län. Odlingsmöjligheter inberättas från många håll. Avsevärda arealer föreligga i Hasslöv, c:a 500 hektar fast mark och myrmark samt i Gällared, där arealen ej kunnat beräknas »men 300 hektar torde ej vara överdrivet». I Nösslinge har staten lämpliga odlingslägenheter och i Getmge samt angränsande socknar, bleve, därest »Onseån» upprensades »en massa med mark tillgänglig för prima åker». Göteborgs och Bohus län. Mer avsevärda arealer odlingsmark synas ej föreligga inom länet. Endast från Forshälla omtalas några större odlings-

118 bara nu oodlade arealer å mossjord. Flera uppgiftslämnare från detta län hava däremot att förmäla om förekomsten av nedlagda torp här och var i kommunerna. Dessa torp kunde ånyo tagas upp och bliva lämpliga egna hem. Älvsborgs län. Odlingsmöjligheter omtalas av ett stort antal uppgiftslämnare. I regel synas de odlingsbara arealerna dock icke vara stora. Från ett och annat håll namnes dock några större arealer. Så exempelvis från Sexdrega, omkring 200 hektar ungefär hälften myr- och hälften fast mark samt från Ornunga minst 300 hektar odlingsbar fast mark. Stora arealer »vattensjuk jord av prima beskaffenhet» uppgående till »900 eller 1000 hektar» finnas i Gärdhem. I Or finnas likaledes vattensjuka marker för utvidgning av förefintliga odlingar till en areal av omkring 400 hektar. E n enskild uppgiftslämnare upplyser, att i Marks härad finnes odlingsmark till sammanlagt betydliga arealer och från Frändefors omtalas att, därest sjön Hästefjord reglerades, skulle »ypperliga jordbrukslägenheter med bästa jord kunna erhållas». Skaraborgs län. Några större odlingsmöjligheter omtalas från detta län endast undantagsvis, såsom från Amnehärad, varifrån uppgives såsom lämplig för uppodling dels »c:a 125 tunnland sjöbotten» dels 800 tunnland mossar och från Ryd, varest »det finnes större områden odlingsbar mark bestående till största delen av god svartmylla» samt från Rackeby där 300 å 400 tunnland myrmark, därest den invallades, kunde odlas. I Bredvik finnas 110 hektar fast mark lämplig att uppodla. Örebro län. Från ett stort antal kommuner omtalas att odlingsmark finnes, men endast undantagsvis lämnas några arealuppgifter. I yttrandet från Vintrosa säges dock, att efter torrläggning av de s. k. Spångakärren skulle vinnas omkring 1 000 tunnland, och från Kvistbro meddelas, att genom reglering av sjön Teen kunde utvinnas »emellan 2 å 3 000 tunnland bördig ängsmark». I Ödeby har genom sjösänkning vunnits 450 tunnland odlingsmark, vilken uppgives dock icke vara lämplig för småbruk. Genom en pågående torrläggning av Mosjön skulle, meddelas slutligen från Gållersta, c:a 1 000 hektar odlingsjord bliva tillgänglig, »av allt att döma av bördig beskaffenhet». Västmanlands län. Från några kommuner omtalas avsevärda odlingsmöjligheter såsom från Västerlövsta, 300 å 400 tunnland, från Kila 600 tunnland »fin jord, vattendränkt genom Sala gruvas uppdämningar» samt från Harbo, där, förutom »100-tals tunnland odlad jord, som ligger för fäfot», finnas 1 000 tunnland icke odlad jord. De största odlingsmöjligheterna synas dock föreligga i Nora, varest c:a 4 000 tunnland kunde vinnas genom reglering av Dalälvens vatten.

III. Tvångsavlösning av jord för bildande av nya jordbruk. E r Av de till ett antal av mer än 3 000 uppgående svaren å den i enquéten ^^ a framställda frågan, huruvida inom orten från den jordlösa befolkningens sida | £ j o r d framträtt efterfrågan eller intresse att förvärva ouppodlad jord med till- iösabefoikbehör för bildande av nya jordbruk går det stora flertalet i nekande riktning ningens - endast ett fåtal har svarat jakande \ ouitdiad För att rätt förstå detta resultat av enquéten i förevarande fråga — ett .^J m e d resultat, som synes stå i uppenbar strid med de för närvarande (sommaren t i u b e h 5 r 1922) rådande förhållandena — är nödvändigt taga i betraktande, att tid- för bildanpunkten, då frågeformulären besvarades, redan ligger två år tillbaka i tiden, ^av^nya Frågeformulären avgåvos nämligen sommaren 1920. Den stora omvälvningen av de ekonomiska förhållandöaa inom landet hade då ännu icke inträtt. Industrien var fortfarande, alltsedan årtionden tillbaka, jordbrukets stora, mäktiga, ja, att döma av de enhälliga utsagorna, övermäktiga konkurrent. Även om den stundande krisen redan kastade sin skugga framfor sig och kanske nått en eller annan gren av industrien, stod denna ännu i stort sett i en högkonjunktur med starkt uppåtgående priser. För jordbruket fanns under sådana förhållanden, framhålla uppgiftslämnarna, inga förutsättningar för en expansion. Krisårens brist på födoämnen, vilken framkallat såväl ett omsorgsfullt tillvaratagande av den redan tillgängliga åkerarealen som ett energiskt nyodlingsarbete för utökande av sagda areal, var nu i och med en åter ohindrad livsmedelsimport ett minne blott. Allt tydde på, att jordbruket skulle återgå till ungefär samma arealomfattning som före kriget. Det intresse, som under krisåren visats från den icke jordbruksidkan.de befolkningens sida för livsmedelsproduktionen, var sålunda försvunnet. De nyodlingsföretag, man under sagda tid fått överallt bevittna, utförda av stads- och industribefolkningen, hade redan så gott som helt och hållet nedlagts. Under krisåren utlagda kolonilotter och annan odlingsmark omkring städer och stadsliknande samhällen låg åter ohävdad. Vad yrkesjordbrukarna anginge, minskade de väl ej sin areal odlingsjord men sage sig i allt fall till följd av de fallande spannmålspriserna nödsakade minska den under kriget högt uppdrivna intensiteten i sitt näringsfång och forty inskränka den under nämnda period starkt uppdrivna sädesodlingen. Att under sådana nedgångstider för jordbruket, men gynnsamma tider for"industrien, någon skulle önska sig odlingsmark för att skapa ett nytt jordbruk, vore otänkbart. Landsbygdens jordlösa befolkning föredrog också att i stora skaror söka sig till industrien.

Denna den jordlösa befolkningens uteblivna efterfrågan samt bristande intresse att få förvärva ouppodlad jord för bildande av nya jordbruk ar emellertid icke något särskilt utmärkande för den tidpunkt, då den har 1 En räkning av svaren med särskiljande av jakande och nekande svar har givit till resultat 2 784 nekande och 295 jakande svar. 230 uppgiftslämnare ha ej besvarat frågan.

120 behandlade enquéten verkställdes. Uppgiftslämnarna meddela tvärtom, att samma förhållande rått under årtionden. Anledningen härtill torde främst vara, att de ekonomiska förutsättningarna saknats för nyodlingsföretag i den utsträckning, att av dem skulle kunna bildas nya jordbruksenheter. Den jord inom här ifrågavarande trakter av landet, som utan allt för stora kostnader kunde odlas, vore nämligen sedan mansåldrar tillbaka redan uppodlad. De stora slättbygderna med sin lättodlade, stenfria lerjord hade redan sedan långliga tider tillbaka lagts under plogen. Detsamma vore fallet med de mindre slättbygderna kring småsjöarna och ådalarna. Även stora arealer av mindre god jord, bestående av stenfylld, grusig moränjord, den vanliga jordmånen i de vidsträckta skogsbygderna, hade under gångna tider bringats under kultur. Vad som nu återstode till odling utan allt för stora kostnader, vore mer avlägset liggande mindre ängsmarker här och var inne i skogarna. I regel vore dessa emellertid var för sig för små för att å dem kunde grundas ett jordbruk. Den mark, som i övrigt stode till buds för den, som tilläventyrs önskade bryta ny bygd, vore åter av sådant slag, att den icke utan mycket stora kostnader kunde försättas i odlat skick. Den utgjordes nämligen så gott som uteslutande av moränjord, mossar eller vattendränkta marker. Vad moränjorden beträffar, d. v. s. den huvudsakliga jordmånen å det sydsvenska höglandet och andra ovan den marina gränsen liggande områden, så vore nyodling å denna jord otänkbar i sådan omfattning, att å den kunde bildas nya jordbruk. De odlingar, som för en eller annan mansålder sedan med otrolig möda och järnhård odlarflit anlagts där, i regel å annans mark i form av torp, hade icke fått en större åkerareal än några få hektar, bestående av små tegar här och var, insprängda bland de skogklädda höjderna. Avkastningen från dessa små, senbrukade, magra och ofta nog frostlänta jordbruk hade varit alldeles otillräcklig för att giva brukaren och hans familj annat än det mest nödtorftiga uppehälle. Där tillfälle till arbete hos någon större jordbrukare icke kunnat erhållas eller där man genom fiske, hemslöjd eller andra binäringar icke kunnat fylla ut den knappa bärgning, som det lilla jordbruket skänkte, hade här ifrågavarande småbrukares levnadslott på den grund varit synnerligen vansklig. När därför möjligheter till gynnsammare levnadsvillkor för några årtionden tillbaka yppade sig, till att börja med i främmande världsdelar, men sedermera jämväl inom landet hos den nya näringsgren, storindustrien, som krävde tiotusentals armar i sin tjänst, var det helt naturligt ej endast, att all vidare nyodling å skogsbygdernas moränmarker upphörde, utan att även många av brukarna å de redan befintliga odlingarna sökte sig ut till de nya förvärvskällorna. I första rummet var det väl barnen, som, allt efter de växte upp, lämnade de små stugorna i skogsbygden, men även brukarna själva utbytte ofta nog sitt gamla hem mot ett nytt antingen i en främmande världsdel eller vid något industrisamhälle inom landet. Tusentals små jordtorp i det södra och mellersta Sveriges skogsbygder hade på detta sätt under de senaste årtiondena övergivits. Byggnaderna hade rivits eller fått förfalla. Åkerjorden hade antingen lagts till andra närliggande gårdar eller också lämnats åt sitt öde. Tusentals småbrukarhem, som en gång anlagts under årslång möda och trägen flit, hade sålunda, som en följd av den ekonomiska utvecklingen, fullständigt utplånats och i många fall förvandlats till skogsmark. Erfarenheterna från nyodlingar i moränmarken vore efter vad som här sagts icke av sådant slag, att de uppmuntrade någon till att numera å dylik jord söka anlägga ett nytt jordbruk. Med de oerhörda kostnader, som

121 arbetskraften nu betingade, vore för övrigt ett dylikt företag ekonomiskt otänkbart. Den odlingsjord, som skulle vinnas genom att bryta och rödja i skogsbygdens moränmark, skulle bliva dyrare än den yppersta åkerjord. Någon efterfrågan eller något intresse för att nyodia i moränmarken, hade därför givetvis icke heller försports. Men någon efterfrågan eller något intresse från den jordlösa befolkningens sida för att förvärva annan för odling mer lämplig mark, nämligen mossjordar och vattendränkta marker hade ej heller förekommit. Ty även här skulle odlingsarbetet kommit att kräva så oerhörda kostnader i form av dikningar, invallningar, sjösänkningar etc, att jorden, innan den bleve lämpad för odling, stått i ett mycket högre pris, än vad redan odlad jord kostade. För några årtionden tillbaka, då arbetskraften, ännu betingade ett ringa pris, hade däremot understundom någon person kunnat själv och kanske med någon hjälp av främmande arbetskraft utdika en mosse och där anlägga ett jordbruk, på vilket han kunnat vinna sin bärgning. Numera vore detta en omöjlighet. Ingen kunde ens tänka på att med (te dryga kostnader, utdikningar och uppodling av mossmark nu betingade, sätta igång ett sådant företag och att sedan under ytterligare dryga kostnader uppföra nödiga byggnader och anskaffa erforderliga inventarier. Den avkastning, som kunde avvinnas från ett dylikt jordbruk, kunde icke ens tillnärmelsevis förränta det kapital, som nedlagts på ett dylikt företag. Under de senaste årtiondena hade på här sagda grunder ingen jordlös frågat efter odlingsmark för att där nyanlägga ett jordbruk. Därest han haft kapital, kunde han nämligen fått redan odlad jord billigare, än vad den oodlade jorden skulle kostat honom sedan den blivit odlad. Den första förutsättningen för att något intresse från den jordlösa befolkningens sida för nyodlingsföretag skall framträda, nämligen att ett dylikt företag skall vara ekonomiskt bärande, har sålunda saknats. Uppgiftslämnarna framhålla emellertid, att en dylik förutsättning icke kan vara för handen, förrän jordbruket i sin helhet får en bättre ekonomisk ställning. Så länge jordbruket icke är lönande ens för den jordbrukare, som utan någon som helst ekonomisk uppoffring, exempelvis genom arv kommit i besittning av ett gammalt jordbruk med väl hävdad jord, kan man icke förvänta, att någon person skall hava lust att nyanlägga ett jordbruk på en mark, som först efter många års mödor kan bringas i hög kultur. ^ Av största vikt är därför, att priserna på jordbrukets alster hållas uppe på en så hög nivå, att även den mindre väl lottade jordbrukaren kan draga sig fram. Bortser man från en kortare period under krisåren, har det emellertid under årtionden förhållit sig så, att priserna på lantmannaprodukterna icke stått i någon rimlig proportion till priserna inom andra näringsgrenar. Jordbruket har därför haft att utkämpa en alltför ojämn konkurrens med andra ekonomiska företag. Innan härutinnan inträder någon ändring till jordbrukets förmån, kan icke förväntas någon efterfrågan eller något intresse från den jordlösa befolkningens sida för att skapa nya jordbruk på den jord, som numera står till buds för dylika företag. Att nämligen någon person nu för tiden, annat än i något undantagsfall, skulle vara hågad att bryta ny bygd och där sedan framleva ett hårt och strävsamt liv under stora försakelser, vore föga troligt. Anspråken på livet vore betydligt högre nu än för en eller annan mansålder tillbaka. Industrien med sina höga löner, lätta arbete och korta arbetstid hade återverkat även på förhållandena på landsbygden. Även där hade framträtt krav på en i alla avseenden högre

122 levnadsstandard. Ingen kunde därför vänta sig att den jordlösa befolkningen skulle fråga efter jord för nya jordbruk under nuvarande för jordbruksnäringen tryckta tider så länge andra bättre utkomstmöjligheter stode till buds. Av det stora antalet ingångna yttrandena i denna sak återgivas några härnedan. »Någon efterfrågan eller intresse att få förvärva ouppodlad jord med tillbehör för bildande av nya jordbruk från den jordlösa befolkningens sida har icke inom länet framträtt. Nybyggnads- och odlingskostnaderna ställa sig för höga för att jordbrukets avkastning skall kunna för framtiden förränta och ännu mindre amortera desamma. Möjligheter till markförvärv för dylikt ändamål finnas, men bliva icke utnyttjade, öppnandet av nya möjligheter genom lagstiftning är sålunda icke av behovet påkallat, och kan av anförda skäl icke beräknas stimulera intresset för förvärv av oodlad och obebyggd jord». Östergötlands läns hushållningssällskaps förva Itningsut skott. »Har ej förmärkt någon egentlig efterfrågan. Det måste betonas, att, därest ouppodlad jord med tillbehör för bildandet av nya jordbruk upplåtas alldeles gratis, så finnes ingen möjlighet för den jordlösa och kanske i de flesta fall fattiga befolkningen att under nu rådande förhållanden kunna åstadkomma att uppföra erforderliga hus och samtidigt nyuppodla jorden. Härför erfordras ett så stort kapital så att det ej kan få lånas, och om detta vore möjligt, så finnes ingen möjlighet att förränta detta kapital ej ens till gällande inlåningsränta i bankerna.» Husby Långhundra kommunalnämnd, Stockholms lån. »Efterfrågan av ouppodlad jord kan helt enkelt ej förekomma i denna karga Smålandsbygd med nuvarande arbetspriser, då endast arbetspriset att bryta ny mark väsentligt överstiger, vad man kan köpa den bästa uppodlade jord för. Därest den ouppodlade jorden kan fås till skänks, torde ändock ingen obemedlad i regel kunna taga emot den, om han för sin existens är beroende av sitt arbete medan den nya jorden brytes och tillredes för att komma i det skick, att den lämnar sin brukare en torftig bärgning, varför staten i så fall bör anslå en lämpligen avvägd summa per har i uppodling utöver jordvärdet,» Kommunalnämnden i Värnamo landskommun, Jönköpings lån. »Inköp av jorden, byggnads- och odlingskostnader bleve under nuvarande oerhört höga arbetspriser så dyrt, att framtida värdet av fastigheten ej på något sätt motsvarade detsamma, så att varje för sin ekonomiska bärgning sunt tänkande person ej företager sig skaffa hemvist på detta sätt, om än håg och åtrå efter eget hem på landet talar därför.» Herråkra kommunalnämnd, Kronobergs lån. »Det yngre släkte, som nu växer till bland de mindre bemedlade eller den jordlösa befolkningen, har i allmänhet ingen åstundan att bryta mark för egen härd. Att bryta mark och bygga hem, som det nu äldre släktet fått göra, har kostat umbäranden och idogt arbete från arla morgonstund till sena kvällen utan tanke på lagstadgad arbetstid. Sådant passar icke nutidens folk. De unga hava nu av den genomgående tidsandan icke lust att spara något för framtiden och lika litet någon håg för kroppsarbete. Höga löneinkomster, kort arbetstid, lätt arbete är dagens lösen. Om staten eller enskilda gjorde sitt till för att främja sådana hems bildande skulle föga båta. Staden med sina många lockelser, industrien med sin korta arbetstid och längtan efter lättare tjänster vid allmänna och enskilda inrättningar och företag är genomgående de ungas önskemål». Häggums kommunalnämnd, Skaraborgs län. »Så långt jag vet har sådant intresse i alla tider funnits hos den jordlösa befolkningen och ännu finnas många, som inte önska högre än att få sig en bit

123 •oodlad jord, men i nuvarande stund faller det sig ju för dyrt att bygga, men intresset finnes nog kvar. Det finnes Väl ej många av tegarnas söner, som inte vilja odla och skaffa sig egna hem om tillfälle gives?» Torpare, Arstads kommun, Hallands län. »Människornas jordhunger torde tyvärr finnas oftare i socialpolitikers och skribenters fantasi än i verkligheten! Bevis: Folket flyr allmänt i ökade skaror från jordbruk till stad och industri! — I en grannsocken erbjöd sig en jordägare (t. o. m. genom annons) att skänka en jordareal till den, som ville odla densamma. Men ingen anmälde sig. Ett vältaligt bevis för den fiktiva 'jordhungerns' sällsynta förekomst.» Lantbruksskoleföreståndare Nils Larsson i Dala, Askeröd. Medan, som ovan anförts, samstämmigt förklaras, att någon efterfrågan Efterav ouppodlad jord för bildande av nya jordbruk från den jordlösa befolk- ij*^aJ** ningens sida icke förefunnits, förspörjes däremot allmänt, att efterfrågan av lösabefol k. tomtmark för bostäder från sagda folklagers sida varit för handen i en ningens mycket stor utsträckning. Alldeles särskilt har detta givetvis varit fallet sida av invid städerna samt de stadsliknande samhällena, där, för beredande av bo- ^JJ.*™"* städer åt den starkt växande industribefolkningen, byggnadstomter under de s t ä d e r e l l e r senaste årtiondena varit mycket livligt eftersökta, såväl i de icke bebyggda lånande områdena av dessa samhällen som i de kringliggande landskommunerna, ändamål. Men även ute på den egentliga landsbygden har efterfrågan av jord för här nämnt ändamål icke varit ovanlig. Tillkomsten av en järnväg inom en bygd synes härvid hava i hög grad medverkat till uppkomsten av en dylik efterfrågan, främst givetvis där en järnvägsstation anlagts. Å en dylik ort synes i regel uppstått ett mycket stort intresse för en ökad bebyggelse. Den omständigheten, att inom här ifrågavarande delar av landet, som förut ^ d 8 a g £ sagts, någon efterfrågan eller något intresse från den jordlösa befolkningens n i n g tiii e n sida att förvärva jord för bildande av nya jordbruk icke förmärkts, har eventuell självfallet gjort, att' uppgiftslämnarna icke kunnat besvara det i frågeformu- efterfrågan läret framställda spörsmålet, huruvida jordägarna i orten pläga vara obenägna a ^ r d ^ J " att tillmötesgå några önskningar i här sagda avseende. En och annan upp- n y a j o r d . giftslämnare inlåter sig emellertid på huru de olika slagen av jordägare bruk från skulle kunna tänkas ställa sig till eventuellt i framtiden från de jordlösas den jordsida uppstående önskemål att få förvärva odlingsmark för bildande av nya }°^n;ne; jordbruk. Med hänsyn till det läge berörda spörsmål numera kommit att gens 8ida intaga, synes en resumé av dessa uppgiftslämnares utsagor här böra meddelas. Av jordägarnas benägenhet eller obenägenhet, för att låta sina underlydande arrendatorer och torpare förvärva av dem brukade gårdar torde man, framhålles det, i viss mån kunna sluta sig till, huru jordägarna skulle komma att ställa sig till önskningarna hos de jordlösa att få komma i besittning av jord för skapande av nya jordbruk. Vad då först beträffar den publika jorden torde det, med kännedom om vilka svårigheter det från det allmännas sida reses mot förverkligandet av det hos så mången brukare av krono- och ecklesiastik jord närda önskemålet att få friköpa den av honom brukade egendomen, icke vara sannolikt, att en framställning av en jordsökande att få förvärva odlingsmark å kronoskogarna eller de ecklesiastika boställenas skogar skulle mötas med förståelse. De erfarenheter, man å många håll har om igenläggandet av ett icke så ringa antal småtorp och lägenheter å kronoskogama för att där plantera skog, synas visa att åtminstone de organ, som förvalta sagda skogar, icke önska någon ytterligare kolonisation å dessa. Vad vidare angår den ecklesiastika jorden, torde i betraktande av de, som längre fram skall närmare beröras, stora svårig-

124 heterna att få ens nyttjanderätt, än mindre äganderätt till en byggnadstomt å detta slag av publik jord, några utsikter icke finnas till att få av den ecklesiastika jorden förvärva ett så relativt betydande område, som skulle erfordras för bildandet av ett småbruk. Med all sannolikhet torde vad här sagts om den publika jorden, framhålla uppgiftslämnarna, gälla även den i kommuners och allmänna inrättningars ägo befintliga jorden. Särskilt den sistnämnda gruppen av jordägare torde icke förväntas vara benägen att avstå någon jord för här sagda ändamål. I det föregående har utförligt redogjorts för anledningarna till bolagens obenägenhet för att låta sina underlydande brukare friköpa av dem arrenderade gårdar. Samma skäl som mot friköpning torde flertalet bolag i allmänhet i tillämpliga delar komma att anföra mot ett avyttrande av jord till dem, som skulle till äventyrs vara hugade att förvärva bolagsjord för nybildning av jordbruk, nämligen de svårigheter av olika slag, som skulle för bolagen uppkomma därav, att inom bolagens skogsdomäner komme att ligga av enskilda smärre jordbrukare ägda gårdar med tillhörande skogsskiften. l Härjämte anföra åtskilliga uppgiftslämnare, att bolagen jämväl för egen del skulle kunna i en framtid behöva taga i anspråk den å deras skogar eventuellt befintliga odlingsmarken i samband med utökandet av antalet av dem ägda skogsarbetareboställen. Därest bolagen då avhänt sig denna odlingsmark, skulle de icke äga tillgång till någon åkerjord att upplåta åt sina skogsarbetare, vilket för dessa skulle innebära mistandet av förmåner av mycket stort värde både i ekonomiskt och socialt hänseende. Några garantier för att de nya självägande, inom bolagsdomänernas gränser boende jordbrukarna skulle vilja arbeta åt bolagen och alltså i stället fylla ett eventuellt ökat behov av skogsarbetare, anse sig bolagen nämligen icke äga. Ett ytterligare skäl för att bolagen torde komma att ställa sig obenägna att frånsälja odlingsmark är de stora inteckningslån, som åvila bolagsjorden, och därmed följande svårigheter att relaxera frånsålda områden. Detta skäl avhåller säkerligen i månget fall ett bolag från att realisera sådana, utanför bolagets egentliga rayon liggande smärre utägor, av vilka bolaget har ingen som helst nytta. En eller annan uppgiftslämnare håller emellertid tvärtom före, att åtminstone vissa bolag, med hänsyn till den understundom rådande bristen på arbetskraft, icke skulle ställa sig avvisande mot enskilda personers önskan att få skapa sig ett hem å bolagens skogar, där möjligheter till nyodling föreligga. Ett för denna uppfattning synnerligen belysande uttalande, avgivet av skogsförvaltningen för ett större industribolag i Bergslagen må här återgivas. »Obenägenhet att avyttra mark för detta ändamål kan icke sägas föreligga numera, då den stora markägare, som frågan här närmast gäller, förklarat sig villig avyttra mark för egnahemsändamål vid och i närheten av bruken och sålunda tillmötesgå framkomna anspråk i förevarande avseende. Nyanläggning av lägenheter av de nuvarande arbetareboställenas omfattning ute på skogsvidderna måste vara av så stort intresse för en storskogsägare med otillräcklig bofast arbetskraft för skogsskötseln, att han måste vara benägen tillmötesgå framställningar om markförvärv för nyanläggning av dylika lägenheter även med offer av husbehovsskog m. m. och med risk att ej alltid få disponera arbetskraften från dessa nyanlagda B!alien. Givetvis skulle nyanläggningar av sistnämnda slag i vissa fall även kunna ekonomiskt stödjas av fastighetsägaren i någon grad. Denna fråga om nyanläggning av småbruk eller boställen har alltså ekonomiskt sett ett helt 1

Se sid. 102—104.

125 annat läge än frågan om lagstadgad rätt för brukare att friköpa fastighetsägarens arbetarebostäder, vilka bostäder han vid förvärven av fastigheterna litat sig till för att kunna uppnå en välordnad ekonomisk drift.» De större enskilda jordägarna eller godsägarna torde, frånsett fideikommissinnehavarna, vilka ju icke äga rätt att realisera något av fideikommissjorden, vara den grupp jordägare, från vilka det skulle mota det minsta motståndet att förvärva jord till odlingsmark. Visserligen är det DU sannolikt att mången godsägare på grund av pietetsskäl skulle anse sig icke bora förminska den jordareal, som gått i släktens ägo, kanske under flera generationer eller att han, av samma skäl som bolagen, icke skulle vara hågad att släppa till jord, belägen inom huvudfastigheten eller till densamma hörande skogar, men i många fall skulle nog icke möta några svårigheter, att endast jordägaren finge det av honom begärda priset, få förvärva i egendomens yttergränser belägna odlingsområden. De erfarenheter man, som nedan närmare skall beröras, äger i fråga om de större jordägarnas tillhandahållande av tomtmark, synas åtminstone tala för sannolikheten av att, även när det gäller odlingsmark, sagda jordägare skulle under nu givna forutsättningar icke komma att ställa sig alldeles avvisande mot de jordlösas etterfrågan på odlingsmark. I fråga slutligen om de mindre enskilda jordägarna, bönderna^ kunna de åtminstone i regel icke förväntas vara villiga upplåta eventuellt tillgängliga odlingsmarker. Bönderna äro nämligen, och detta av helt naturliga skäl, mycket ovilliga att förminska hemmanens ägovidd. I regel har ]u gården övergått åtminstone i ett eller annat led från far till son, redan det en omständighet, som gör det för innehavaren motbjudande att skilja sig från någon del av jorden. Finnas inom hemmanet möjligheter till åkerarealens utvidgning, synas vidare dylika möjligheter icke böra frånhändas gården. I en framtid kunna nämligen dessa vara av värde vid en eventuell klyvning av hemmanet mellan barnen. Tillgången till odlingsmark kan då behöva tagas i anspråk. Ett annat skäl, som omnämnes av några uppgiftslämnare, till böndernas obenägenhet att frånsälja sig jord, är den redan torut, på tal om friköpning av arrendebruk, omtalade farhågan att genom en dylik försäljning riskera att få »otrevliga grannar». Vid det i en synnerligen stor omfattning skedda upplåtandet av tomt- jordägarmark för bostäder synas alla de olika grupperna av jordägare tagit deL Att n«, BUUemellertid detta upplåtande icke skett med lika stor beredvillighet frän de d e n jord_ olika gruppernas sida och att upplåtande ej i varje fall skett med äganderätt l ö s a b8fo,k_ utan endast med nyttjanderätt, giva uppgiftslämnarnas utsagor vid handen, ningens Den största svårigheten, när det gäller anskaffande av tomtmark, synes e & f ™ f l möta i fråga om den ecklesiastika jorden. Så vitt man kan sluta av upp- m a r k föl. giftslämnarnas uttalanden, synas några försäljningar av tomtmark frän dylik D09täder. jord icke hava ägt rum, utan där tomter upplåtits, har det skett mot tomthyra, på arrende e. d. Av ett och annat uttalande framgår, att samhällenas utveckling på så sätt i hög grad hindrats. Alldeles särskilt har det givetvis varit fallet, när till och med förhyrande av tomtmark förvägrats. * ran kronans domäner har tomtförsäljning å sina håll skett i stor utsträckning. Å andra håll synes närvaron av kronojord emellertid lagt hinder i vägen för samhällenas utveckling, antingen på den grund, att tomter ickes alls upplåtits, eller också därpå, att upplåtelserna icke skett med äganderätt. Som ett allmänt omdöme om möjligheterna att få förvarva jord, som « i det allmännas ägo, torde härutöver få sägas, att dessa synas icke allttor

126 stora och att de möjligheter, som finnas, avskräcka genom de många därmed förenade formaliteterna. Beträffande erfarenheterna om förvärv av tomtmark från kommuner och allmänna inrättningar föreligga inga uttalanden. Vad angår fideikommissjord så synes vederbörande fideikommissarie i åtskilliga fall hava utverkat tillstånd till försäljning av dylik jord i och för styckning till byggnadstomter. Från några håll klagas emellertid över att även befintligheten av fideikommissjord inom eller i närheten av ett växande samhälle liksom förekomsten av publik jord utgör ett svårt avbräck för samhällets obehindrade utveckling. Vad bolagen beträffar, gå utsagorna om dem i mycket olika riktningar. Åtskilliga bolag sägas sålunda konsekvent vägra all försäljning av tomtmark. Anledningen härtill uppgives understundom icke så mycket vara obenägenhet för att sälja till en enskild person, som önskar förskaffa sig en bostadstomt, utan fastmer bolagens farhågor för att en eller flera dylika tomter sedermera kunde avyttras och komma i händerna på för bolaget mindre önskvärda förvärvare. För att förebygga dylika eventualiteter synas vissa bolag ställa tomtmark till förfogande endast på arrende för att på så sätt kunna kontrollera bosättningen. Många bolag hava emellertid sålt tomter i mycket stor utsträckning, en för bolagen, som det uppgives, ofta mycket lukrativ affär. De huvudsakligaste förvärven av tomtmark synas obestridligen hava skett från de större enskilda jordägarna, godsägarna, vilka i en mycket stor omfattning upplåtit dylik mark från egendomar i närheten av växande samhällen. I många fall synes denna upplåtelse förmedlats genom tomtbolag, vilka inköpt antingen egendomarna i sin helhet eller också delar av dem samt därefter utstyckat och tillhandahållit tomterna. Denna de större enskilda jordägarnas villighet att tillhandahålla tomtmark för bostäder, en villighet som står i skarp kontrast till sagda jordägares i det föregående omtalade obenägenhet såväl för friköpning av arrendebruk som, i viss mån, även för en eventuell försäljning av jord till nya jordbruk, kan givetvis förklaras därav, att vid försäljningen av tomtmark kunnat komma ifråga helt andra priser än vid försäljning av jordbruk resp. odlingsmark. Exempel på, att de större enskilda jordägarna liksom andra stora jordägare, till stort men för ett samhälles utvecklingsmöjligheter, ställt sig alldeles avvisande för de jordlösas efterfrågan på byggnadstomter, saknas emellertid visst icke. I åtskilliga fall sägas de större enskilda jordägarna upplåtit tomter endast på arrende, härmed vållande stort obehag för vederbörande husägare, som givetvis känt sig sitta i en mycket osäker ställning. Le mindre enskilda jordägarnas, böndernas, ställning till frågan om de jordlösas förvärv av tomtmark har varit ganska växlande att döma av uppgiftslämnarnas uttalanden. I vissa fall synas bönderna varit obenägna att upplåta tomtmark, i andra fall synes dylik obenägenhet icke förekommit. För sagda jordägare har det å ena sidan, liksom för de större jordägarna, givetvis varit frestande att sälja tomter, när hög köpeskilling kunnat erhållas, som i regel är fallet, när det gäller tomtmark. Å andra sidan hava emellertid för bönderna mer än för de större jordägarna framträtt de många olika skälen för att behålla jordegendomen obeskuren, såsom pietetsskäl, hänsyn såväl till hemmanets framtida besutenhet som jordbruk samt till hemmanets utvecklingsmöjligheter, fruktan för mindre önskvärda grannar etc. allt skäl, som det i det föregående i annat sammanhang närmare redogjorts för. 1 1

Se sid. 105 o. 106.

IV. Grunderna för lösningsvärdets bestämmande Tid en eventuell friköpning resp. tvångsavlösning av jord. I samband med besvarandet av enquétens fråga efter vilka grunder lös- Uppgiftsningsvärdet bör bestämmas vid en friköpning resp. tvångsavlösning av jord ^t™£*™ea* hava uppgiftslämnarna i en mycket stor utsträckning deklarerat sin ställning -t p r i n c i p . till själva principfrågan om införandet av ett rättsinstitut, som skulle hava frågan om till uppgift att mot jordägarnas medgivande göra det möjligt, dels för arrende- friköpning tagare att friköpa sina arrendebruk samt dels för den, som önskade jord för J r ^ S " odlingsändamål eller för tomtmark, att komma i besittning av sådan jord. Då uppgiftslämnarnas ställning till nu sagda fråga är avgörande för deras uppfattning om lösningsvärdet, synes nödvändigt här först redogöra för vad de ingångna uppgifterna hava att förmäla i berörda principiella hänseende. I stort sett råder bland uppgiftslämnarna en enhällig opinion mot såväl friköpning av arrenden som tvångsavlösning av jord för bildande av nya jordbruk. Äganderätten till jorden har, framhålles det, inom det svenska samhället hittills ansetts okränkbar. Den som, vare sig genom arv, köp eller annorlunda, lagligen förvärvat jord, har hittills kunnat betrakta den som sin oförytterliga egendom, vilken ingen kunnat beröva honom. För samhället, och ej endast för jordägarna, har detta varit av en utomordentlig betydelse. Den jordägande folkklassen har, tack vare en oförkränkt äganderätt, som låtit jorden obeskuren gå i arv från far till son, led efter led, känt sig med starka band bunden vid den mark, fäderna brukat. Den näringsgren, på vilken åtminstone i vårt land alla andra näringsgrenar ytterst vila, har härigenom kommit att övas av en yrkesklass, som, oberoende av konjunkturernas växlingar, i det längsta alltid sökt fylla sina förpliktelser och hålla fast vid sitt yrkeskall. Icke utan fog har den självägande jordbrukareklassen härför blivit kallad samhällets kärna. De senaste årtiondena hava emellertid fått bevittna, att de gamla traditionerna bland nämnda yrkesklass mångenstädes brutits och att tusentals jordägare övergivit sina fäders jord för annan verksamhet. Ännu torde dock i stort sett denna »flykt från jordbruket» förekommit i en relativt ringa utsträckning, men företeelsen har i allt fall med rätta väckt oro hos statsmakterna och »bondeklassens bevarande» har blivit en av tidens många frågor. Ingenting torde emellertid vara så litet ägnat att bidraga till bondeklassens bevarande, som om statsmakterna rubbade den grundval, på vilken jordbruksnäringen måste vila, nämligen äganderätten. Införandet av ett rättsinstitut, som utan ägarens samtycke medgåve friköpning av arrendebruk och, vad värre vore, tvångsavlösning av jord till nya jordbruk, skulle, nämligen, även om institutet finge en mycket ringa räckvidd och avsåge endast de största jordägarna, vara liktydigt med en rubbning av äganderätten och förty ses med oro även av mindre jordägare. Ingen kunde, då en gång början till jordäganderättens kränkning vore skedd, vidare sitta säker på sin jord. Vad detta skulle betyda för jordbruksnäringen i landet, vore ej svårt att förstå. Redan nu befunne sig denna i ett trångt

128 läge. Trots det ringa stöd, som skänktes den från statsmakternas sida, sökte dock de flesta jordbrukare hålla ut vid en näring, viken, såsom det vore allmänt känt, gåve så ringa ekonomisk avkastning i jämförelse med andra näringar. Skulle emellertid över jordbrukarna komma att hänga ett ständigt hot om tvångsavlösning av större eller mindre delar av deras jord, vore det förklarligt, om de självägande jordbrukarna skulle gripas av missmod och ohåga och att de med föga intresse skulle ägna sig åt utövningen av sitt redan i och för sig tunga och många gånger otacksamma yrke. Hotet om friköpning eller tvångsavlösning skulle vidare utan tvivel öka fastighetsrealisationernas antal. För det uthålliga jordbruket skulle sagda hot, särskilt i den mån det avsåge tvångsavlösning, verka högst skadligt, då ingen visste vad framtiden bure i sitt sköte. Ingen anledning funnes för närvarande, framhålla uppgiftslämnarna vidare, att beträda sådana ytterlighetsvägar, som att tvinga jordägarna att avstå sin jord. Alldeles särskilt gäller detta i fråga om tvångsavlösning. Jord funnes alltid att köpa till rimliga priser för den, som ville ägna sig åt jordbruk, och därtill odlad jord. Att under sådana förhållanden tvångsvis taga oodlad jord från den enskilda jordägaren, vore meningslöst. Skulle emellertid brist på jord uppkomma, krävde rättvisan, att det allmänna i första hand ställde sina oerhörda resurser till förfogande. Men även ifråga om friköpning av arrenden och torp ägde man rätt att begära, att statsmakterna skulle först lämna arrendatorerna och torparna å statens domäner och vid de ecklesiastika boställena tillfälle till friköpning, innan den enskilde tvunges att avhända sig sina arrendebruk. För det allmänna skulle det nämligen, med hänsyn till de nuvarande dryga förvaltningskostnaderna och den oftast svaga jordbrukshävden, vara en avgjord vinst, om brukarna å krono- och ecklesiastik jord finge med äganderätt förvärva sina respektive arrenden. Några uttalanden återgivas här nedan. »Alla tecken tyda på att landets jordbruk står inför tider av starka omvälvningar och ingen torde kunna förutsäga vad följder dessa skola hava för jordbruksdriften. Den närmaste följden av det osäkerhetsförhållande, som redan inträtt på jordbruksområdet, torde bliva en flykt från jordbruket icke blott som hittills av arbetarna, utan även av de arbetsgivande ägarna. Märkliga tecken tyda på, att det under den närmaste tiden blir svårare att finna köpare och arrendatorer än utbjudna jordbruk. Att under sådana förhållanden skapa ett tvångsavlösningssystem med alla dess oberäkneliga konsekvenser, borde även om det i första hand synes inriktat mot storgods och bolag, endast komma att förvärra en redan förut synnerligen brydsam situation.» Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. »Utskottet är av den uppfattning, att lagstiftad friköpningsrätt beträffande arrendejord, som är under enskild ägo, vare sig äganderätten omfattar större eller mindre jordkomplex, icke för närvarande är av behovet påkallad. Högst tvingande skäl måste förefinnas för att ett sådant ingrepp i den privata äganderätten skall kunna anses försvarat, och enligt utskottets mening föreligga icke sådana skäl. För förebyggande av vanhävd av jord må lagstiftningen ingripa och torde vid sådant förhållande som sista medel tvångsförsäljning av enskildas såväl som bolags jord kunna ifrågakomma.» Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. »Statens många jordegendomar synes mig under en lång framtid vara tillräckliga att styckas och försäljas till dem, som önska köpa jord. 'Tvångsavlösning' av jord mot den lagliga ägarens önskan anser jag vara synnerligen vådlig. Det

129 oupphörliga ombytet av ägare av hemman och gårdar är redan nu till skada för jordbruket. Införes tvångsförsäljning av jord, så är att antaga, att det s. k. uthålliga jordbruket kommer att helt och hållet upphöra.» Egnahemsombud, Kårnbo kommun, Södermanlands län. »Något tvångsköp bör ej göras hos enskilda jordägare, ty sådana kunna medföra stora obehag och otrevligheter just för den enskilda jordägaren. Skall jordtorp och tomtplatser med tvång friköpas bör detta ske från större bolag, men dock i första hand från landets egna domäner. Detta tvångsköp verkar ej så obehagligt för dessa senare som ifrån den enskilda.» Bredviks kommunalnämnd, Skaraborgs län. »Då det hitintills lagliga förfaringssättet vid förvärvandet av fast egendom härstädes tillfredsställt alla legitima behov, torde ett förfaringssätt, som avser ett våldförfarande av äganderätten icke i denna kommun hava fog för tillämpning.» Nymö kommunalnämnd, Kristianstads län. »Tvångsavlösning av jord från den enskilda hemmansägarens område bör man undvika och frångå, utan må avhandling av dem alltid vara av fri natur. Först sedan statens område blivit särdelat och upplåtet för tvångsavlösning och slutsålt, samt därnäst bolagsegendomar, kan turen få komma till den självegna lantbrukaren, om det kan låta sig göra. Men som den självägande lantbrukaren eller hemmansägaren i regel har efterkommande och i många familjer stor barnskara, kommer nog hans egendom en gång att upplåtas utan tvång. Friheten i detta fall är för den svenska allmogen ett arv, som den vill behålla.» Otterstads kommunalnämnd, Skaraborgs län. »Tvångsavlösning av jord bör enligt min mening aldrig få förekomma, då det gäller bildandet av egna hem, emedan en sådan våldsåtgärd skulle åstadkomma den största bitterhet å såväl säljarens som köparens sida. Skulle hittillsvarande praxis vid exproprieringsförfarandet någorlunda följas, kan det väl icke bli tal om annat än att den, som fråntages jorden, skall ha rundligt betalt för densamma och ändå torde de allra flesta av dem, som mot sin vilja få upplämna sin rättmätigt förvärvade egendom, alltid känna sig missnöjda och upprörda över ett dylikt övergrepp.» Landstingsman, Tingsås kommun, Kronobergs län. »Den fria försäljningen är lämpligast. Tillgång och efterfrågan är inom all handel och vandel det enda, som med oundviklig följd reglerar alla affärer. Tvångslagstiftningar äro tillfällighetsåtgärder, som i framtiden komma att visa sig opraktiska. Vad jordegendomar eller delar därav beträffar, så kommer helt säkert om ett eller annat år, att bliva god tillgång på sådana till försäljning, med anledning av de förhållanden, som nu utvecklas.» Egendomsägare, Grythyttans kommun, Örebro län. »Skall någon friköpningsrätt ske, böra kronans domäner då först tagas därtill och med full äganderätt för köparen. Äganderätten är grundvalen för att företagsamhet och förvärvsbegäret är farligt att döda, ty då kommer olusten i dess ställe, som lätt kan fördärva hela nationen». Egnahemsombud, Heda kommunalnämnd, Östergötlands län. »Tvångsavlösning bör icke förekomma, ty detta blir en olycka för landet. Jordförvärv bör vara fritt och efter de grundvalar som gäller, ty när tvångsavlösning inträder, så slutar intresset för allt förvärv av jord. Inlösningsvärdet bör vara efter överenskommelse.» Egnahemsombud, Järns kommun, Älvsborgs län. »Köpen böra avslutas på gammalt svenskt vis, genom överenskommelse mellan köparen och säljaren. Allt tvångsköp är förkastligt enligt svensk rättsåskådning.» Egnahemsombud, Helgona kommun, Södermanlands län. Jordkommissionen.

V.

130 Sådana åsikter och stämningar göra sig gällande hos ett stort antal uppgiftslämnare. Ett starkt motstånd reses mot tvångsavlösning av jord för nya jordbruk och även mot friköpningen av arrendena, om ock i denna senare punkt kan skönjas en något mindre avvisande hållning. Att enquéten utvisar ett dylikt resultat i här nu berörda avseende är emellertid ej ägnat att förvåna, då man tar i betraktande att, såsom i inledningen framhållits, flertalet uppgiftslämnare torde vara representanter för den jordägande befolkningen. Hos dessa uppgiftslämnare hava givetvis de för stora delar av allmogeklassen synbarligen helt nya, förut okända spörsmål, som i frågeformuläret ställts under debatt, uppkallat allehanda farhågor. De visserligen mycket fåtaliga uppgiftslämnare, som representera den jordlösa befolkningen, nämligen representanterna för arrendators-, torpareoch lantarbetareklasserna göra givetvis inga invändningar av sådan natur, som härovan antytts. Man kan även konstatera, att i uttalanden från mera neutralt håll, såsom från tjänstemän o. d., liksom i vissa fall från bolagshåll själva principfrågan icke upptages till diskussion, utan inskränker man sig att beröra frågan om grunderna för lösningsvärdet. LösningsMed kännedom om den, här ovan refererade ställning, som flertalet uppvärdets giftslämnare intaga till frågan, huruvida någon friköpning av arrendebruk bestäm- e l l e r tvångsavlösning av jord för bildande av nya jordbruk över huvud taget man e ' bör äga rum, kan man knappast vänta, att i uttalandena i regel möta någon beredvillighet för den ståndpunkten, att jordägarna skulle åsamkas några ekonomiska uppoffringar vid avhändande av dem tillhörig jordegendom, vare sig den består i redan befintliga jordbruk eller i oodlad jord med tillbehör för bildande av nya jordbruk. En granskning av uttalandena i frågan om grunderna för lösning svärdet ger också vid handen, att uppgiftslämnarna i allmänhet med den största bestämdhet hålla före, att sagda värde, såväl vid friköpning som tvångsavlösning, bör vara det i handeln gällande gängse priset för här i fråga varande nyttigheter. Någon annan beräkningsgrund vore, framhålles det, icke med rättvisa och billighet överensstämmande, i all synnerhet om man toge hänsyn till, att jordägarna vid här berörda jordöverlåtelse av tvång frånhände sig vad de kanske med stora uppoffringar förvärvat och som de i varje fall innehade genom fång- åt vilket staten själv genom sina domstolar givit bekräftelse. Djup harm och stor bitterhet skulle det därför för visso komma åstad, om statsmakterna vid dessa ifrågasatta tvångsköp gåve helgd åt någon annan ersättningsgrund än den, som av gammalt vore den enda vid köp kända, nämligen ortens gängse pris. Åtskilliga uppgiftslämnare gå ännu längre och vilja tillerkänna jordägarna ersättning utöver här nämnda pris. Vid friköpning av arrenden skulle jordägaren sålunda, därest arrendebruket vore upplåtet mot arbetsskyldighet, äga bekomma ersättning jämväl för den förlust, han lede genom att i framtiden icke kunna påräkna dagsverken eller andra arbetsprestationer från den friköpta arrendegården. Även för annan eventuell skada, såsom intrång å huvudfastigheten, deformering av dess ägogränser, av de framtvungna realisationerna åsamkad värdeminskning å sagda fastighet etc, borde jordägaren äga rätt till fullt vederlag. I många utsagor håller man emellertid före att, särskilt vad det angår friköpning, det pris, som gäller för dagen och som förty kan påverkas av tillfälliga konjunkturer, icke kan tillämpas vid här ifrågavarande jordförvärv. Taxeringsvärdet är i stället en beräkningsgrund som ofta diskuteras; åtskilliga uppgiftslämnare ställa sig emellertid tveksamma emot sagda värde. Det är nämligen, säges det, allmänt känt att fastighetstaxeringarna ofta nog

131 äro mycket otillfredsställande. I fråga om skogsmark skulle en försäljning enligt taxeringsvärdet i regel giva en alltför låg ersättning, då dylik mark i allmänhet upptaxeras mycket lågt. En uppgiftslämnare anmärker emellertid sarkastiskt att »då jordägarna alltid finna fastighetstaxeringarna för höga, en ersättning efter taxeringsvärdet borde tillfredsställa dem». I några fall föreslås medeltaxeringsvärdet för ett visst antal år, exempelvis tio år. En ganska ofta föreslagen beräkningsgrund vid friköpning av arrendebruk är, att jordägaren skulle tillerkännas det kapitaliserade värdet av det, antingen vid tiden för friköpningen utgående arrendebeloppet, såsom understundom ifrågasattes, eller också, såsom i andra fall framkastas, det belopp, som utgjorde medelarrendet för de sista tio åren. Sistnämnda alternativ anses vara att särskilt beakta när det gäller arrendatorer, som suttit under minst sagda tid vid arrendet. Vidare framhålles ifråga om friköpning, att stor hänsyn måste tagas till de särskilda fallen för att komma till en fullt rättvis beräkningsgrund. Många arrendatorer hava sålunda på egen bekostnad byggt samtliga hus å sina arrendegårdar. Jordägarna hava endast bidragit med virket stående på rot. Att arrendatorerna i sådana fall skulle vara skyldiga betala byggnaderna enligt dagens priser, vore helt enkelt otänkbart. Det syntes tvärtom, som om jordägaren icke skulle vara berättigad till ersättning för annat än själva marken samt för det för byggnaderna disponerade timrets rotvärde. Vad markvärdet anginge, finge man än vidare taga i betraktande, att en stor del av uppodlingen verkställts av arrendatorn själv eller hans förfäder. Det ville under sådana förhållanden förefalla, som om jordägaren icke skulle kunna göra anspråk på ersättning annat än för jordens värde, när den ännu befann sig i naturtillståndet. I varje fall borde väl arrendatorn kunna äga rätt att påräkna, att under hans tid utförda nyodlingar och jordförbättringar räknades honom till godo. Vad angår det pris, som skulle ifrågakomma vid tvångsavlösning av jord för bildande av nya jordbruk, erinras av åtskilliga uppgiftslämnare, att stor hänsyn måste tagas till ej endast jordens beskaffenhet utan även dess läge. Gäller förvärvet mark långt borta i ödebygden måste priset sålunda givetvis sättas mycket lågt. Även i andra fall, då ringa utsikter till extraförtjänster förefinnas eller då förutsättningar för avsättning av ladugårdsprodukter o. d. saknas, kan nyodlaren givetvis icke ikläda sig sådan betalningsskyldighet för jorden, såsom när det gäller odlingsmark belägen i närheten av folkrika trakter med goda kommunikationer och gynnsamma avsättningsmöjligheter. Särskilt torde beaktas, framhåller man, de stora svårigheter, som föreligga för brukaren i de fall, ordentliga körvägar saknas. Odlingsmarkens värde är då mycket ringa. Av de synnerligen talrika och utförliga uttalandena i denna fråga må följande anföras. »Utskottet håller före att starka skäl tala emot införandet av s. k. tvångsavlösning av jord, utöver vad som redan finnes stadgat. Skall dylik det oaktat införas, måste betryggande garantier skaffas, att lösningsvärdet kommer att bestämmas, icke blott med hänsyn till jordens relativa värde i förhållande till annan lika beskaffad jord i orten, utan. ock till den skada och det intrång, dess avstående åsamkar den nödtvungna säljaren. Skall friköpningsrätt införas, må den icke mot ägarens bestridande kunna göras gällande för lägenheter eller jordområden belägna helt inuti egendomskomplexet, ej heller för sådana i dess yttergränser belägna, vilka av ålder varit eller kunna styrkas behövliga för huvudfastighetens jordbruk eller skogsbruk.» Jönköpings läns hushållningssällskap.

132 »Där friköpning eller tvångsavlösning av jord kan och bör göras, bör lösningsvärdet bestämmas efter jordens taxeringsvärde med hänsyn taget till läge och andra särskilda omständigheter, som kunna förhöja eller förminska värdet.» Agronom, Källunge kommun, Gottlands län. »Lösningsvärdet bör bestämmas efter det värde, som jorden i allmänhet betingar i orten. Det vill säga att priset per tunnland för ett hemman bör vid eventuell 'friköpning' utgå efter priser, som gälla vid försäljning av självägd jord av motsvarande godhet. E t t pris, som fastställes mer eller mindre godtyckligt, endast för att få arrendejorden 'friköpt' till billigt pris skulle innebära en stor orättvisa icke allenast emot jordägaren, som tilläventyrs gjort stora ekonomiska uppoffringar för exempelvis laga skifte, nyodlingar, vattenavledningar, nybyggnader o. s. v., utan även gentemot det i orten övervägande flertalet av självägande bönder. Dessa senare skulle nämligen å de orter, där ett större arrendegods skulle friköpas till låga priser, se värdet i sina hemman falla till samma priser, som betingades vid friköpningen. Att detta skulle medföra högst betänkliga konsekvenser behöver ej vidare utredas. Dessutom anser jag, att om en jordägare tvingas att sälja, bör han åtnjuta ersättning för försvårad skötsel av sin återstående egendom.» Godsägare, Våxtorps kommun, Hallands län. »Det skulle kunna synas som om taxeringsvärdet vore en lämplig grund för lösningsvärdet. Men sällan är detta överensstämmande med verkliga värdet, isynnerhet för skogs egendomar, då taxeringsmyndigheterna hava för knapp tid och sakna tillräckliga uppgifter. Lösningsvärdet bör utgöra full ersättning efter ortens gångbara pris.» Enskild uppgiftslämnare, Näshulta kommun, Södermanlands län. »Då det är fråga om friköpning och tvångsavlösning av jord för bildande av småbruk, bör jordens beskaffenhet och möjlighet till eventuell avsättning av jordbrukets produkter läggas till grund för beräkning av lösningsvärdet. Ävenså bör hänsyn tagas till jordens läge, om erforderliga vägar finnas eller kommunikationer i övrigt. Minst av allt får nuvarande taxeringsvärden läggas till grund, då exempelvis en del taxerats till cirka 100 kr. per hektar medan angränsande jord, kanske av sämre beskaffenhet, åsatts ett taxeringsvärde av 600 kr. och däröver per hektar.» Tyresö kommunalnämnd, Stockholms län. »De flesta hemmanen och torpen här i socknen ha innehafts av samma familj i flera släktled, varför alla förbättringar av jordbruket och husbyggnaderna äro gjorda av samma familj, ty till husen får arrendatorn virke på rot i skogen, vilket är det enda jordägaren gör vid arrendatorns hus, och arrendatorn således faktiskt får bygga och underhålla husen å gården, som han arrenderar, så anse vi på dessa grunder att, om friköpning skulle bli en möjlighet, det måtte bli så billiga och för övrigt goda villkor, att ingen skötsam familj bleve utestängd därifrån. Härtill finnes ännu en orsak nämligen den, att före arrendenas utgående i penningar alla voro dagsverksskyldiga och då odlade och täckdikäde och satte huvudgården i det goda skick den nu befinner sig.» Lagmansereds kommunalnämnd, Älvsborgs län. »Denna fråga är mycket svår att rättvist besvara. Det torde ej vara lätt att utfinna en beräkningsgrund för dylik taxering, som tillfredsställer både jordägaren och arrendatorn. För den arrendator, som innehaft sitt jordbruk i minst 10 år, torde de sista 10 årens medeltaxeringsvärde kunna få anses som en ej orättvis grund för lösningsvärdet av hans jordbruk. E t t annat förslag är att till grund lägga medelarrendeinkomstens för de sista 10 åren kapitalisering efter 4 %. Denna beräkningsgrund är mera än den föregående gynnsam för arrendatorn. Att värdet av ett arrendejordbruk skulle fastställas till vad det kan hava för dagen, då en

133 arrendator innehaft samma i minst 10 år, torde ej vara rättvist.» Arrendator, Rebbelberga kommun, Kristianstads län. »Att bestämma en fixerad norm för lösningsvärdet av utgårdar och torp är oerhört vanskligt, emedan rätt många faktorer måste tagas med i räkningen, såsom jordens beskaffenhet, dess läge vid allmän landsväg eller med lång och svår utfartsväg till allmän väg, dess belägenhet invid järnväg eller ångbåtsstation, byggnadernas beskaffenhet o. s. v.» Husby Långhundra kommunalnämnd, Stockholms län. »Lösningsvärdet bör bestämmas så, att hänsyn tages till såväl jordens som husens beskaffenhet samt till torpets läge. Vidare bör tagas i betraktande den tid och det arbete, sorn torparen eller arrendatoren nedlagt på sitt jordbruk. Det finns nämligen torpare, som odlat varenda liten fläck, som finns odlad på torpet, med hjälp av familjen, på så sätt ha de nedlagt så mycket arbete, så att jorden borde vara deras egen. Men istället ha de att utgöra dryga dagsverken, och när en ny bit är odlad och färdig, så kommer jordägaren och mäter upp den och torparen får erlägga fastighetsskatt.» Torpare, Arstads kommun, Hallands län. »Med hänsyn till att arrendatorerna själva uppbrutit och odlat stenbunden mark, planterat, gödslat och gjort marken fruktbärande, så bör detta kulturarbete ej läggas till grund för friköpning av innehavande tomter; rättvisligen bör såsom grund värdesättningen läggas markvärdet i sitt ursprungliga skick.» Disponent, Motala landskommun, Östergötlands län. »Vid eventuell friköpning anser jag, att man i första hand bör ta i betraktande den nuvarande innehavarens gjorda insatser på stället. Nedlagt arbete och arrendetidens längd böra för arrendatorns vidkommande vara avgörande. Även torde man i en del fall kunna ta hänsyn till huru länge arrendegården varit i släkten.» Enskild uppgiftslämnare, Örebro län. Många uppgiftslämnare ingå i samband med sina uttalanden om grun- Värdederna för lösningsvärdet på frågan om, åt vilken myndighet bör överlämnas ringsatt bestämma lösningsvärdet. Samtidigt därvid framhålles emellertid från n a m n • många håll, att från det allmännas sida icke bör åtgöras något, förrän det visat sig, att parterna själva icke kunna träffa överenskommelse. För några av de olika förslagen i nu nämnda fråga må här redogöras. Samtliga de uppgiftslämnare, som yttrat sig i här ifrågavarande avseende, föreslå tillsättandet av en värderingsnämnd. Från åtskilliga håll ifrågasattes, att denna nämnd bör tillsättas på samma sätt och hava liknande sammansättning, som de enligt lagen om expropriation tillsatta expropriationsnämnderna. Några åter föreslå en nämnd i enlighet med lagen om skiljemän. Andra uppgiftslämnare anse, att säljaren och köparen böra tillsätta var sin ledamot i nämnden, varjämte en tredje ledamot skall utses av Konungens befallningshavande. I några fall ifrågasattes en mer talrik nämnd, vari »ortens sakkunniga jordägare» skulle hava »tillräckligt utrymme». Varje fastighetsförvärv bör behandlas individuellt. Det torde nämligen, framhålles det, icke låta sig göra att uppdraga några bestämda grunder för lösningsvärdets fastställande, enär »varje ort och varje fall har sin egenart». En sakkunnig prövning av varje köp vore därför nödvändig. Slutligen må här anföras, att en och annan uppgiftslämnare med skärpa framhåller, att lösningsvärdets bestämmande under inga förhållanden bör överlåtas åt »statens tjänstemän», vilka anses sakna kompetens för dylika värv. Det i frågeformuläret framställda spörsmålet, huru, därest kredithjälp Kreditskulle erfordras för här omförmälda friköpning och tvångsavlösning, denna frågan. kredithjälp lämpligast bör anordnas (statskredit, kommunalkredit,kr edit genom

134 särskilda för ändamålet bildade kreditföreningar etc), har i en mycket stor utsträckning lämnats obesvarat. Anledningen härtill torde man i åtminstone ett mycket stort antal fall hava skäl antaga hava varit, att uppgiftslämnarna ansett sig äga varken nödiga insikter ej heller tillräcklig erfarenhet för att yttra sig i nämnda svårlösta spörsmål. Man bestyrkes i ett sådant antagande därav, att många uppgiftslämnare förklarat sig icke kompetenta att inlåta sig på här relaterade fråga. Åtskilliga uppgiftslämnare hava emellertid, om ock i regel mycket kortfattat, uttalat sig i ämnet. En redogörelse för dessa uttalanden lämnas härnedan. Vad då först angår friköpning av arrendebruk, förklara många uppgiftslämnare, att denna transaktion i ett mycket stort antal fall icke torde komma kräva ett så synnerligen stort kapitalutlägg. Många arrendebruk äro nämligen högt intecknade och i sådana fall kommer köpet givetvis underlättas genom inteckningarnas överflyttande på köparen. Härtill bör läggas, att icke så få arrendatorer och även torpare torde vara i en sådan ekonomisk ställning, att de kunna själva prestera den del av köpeskillingen, som erfordras kontant. För många av de arrendatorer och torpare, vilka icke äga något sparkapital, torde saken vidare kunna ordnas genom enskildas mellankomst och hjälp i form av lån eller borgen. Ett friköpningsverk torde därför icke komma att ställa så stora anspråk på ett för här berörda jordreformer organiserat kreditsystem. Många uppgiftslämnare erinra också om, att statens egnahemslån, som alltsedan denna låneforms tillkomst, i ett mycket stort antal fall tagits i anspråk för friköping av mindre arrendebruk, särskilt torp, även vid en blivande, mer allmän friköpning, synas böra i första hand komma till användning för kreditfrågans ordnande. När det gällde tvångsavlösning av jord för bildande av nya jordbruk, bleve kreditfrägan däremot mer svårlöst, givetvis på den grund, att här fordrades så stora kontanta kapitalutlägg. Några inteckningar kunde ej här, som vid friköpningen, underlätta saken. Kapitalanskaffningen finge väl ej heller avse endast, vad som åtginge till jordens förvärv från jordägaren — härför erfordrades säkerligen en ganska ringa del av vad bildandet av de nya jordbruken kunde komma att kosta. För bestridandet av kostnaderna för byggnadernas uppförande måste givetvis medel ställas till förfogande till ett säkerligen mycket betydande belopp.* Åtskilliga uppgiftslämnare ifrågasätta, att det även skulle bliva nödvändigt att sörja för brukarens uppehälle, intill dess han hunnit uppodla sin jord i så stor utsträckning, att han kunde draga sig fram på sitt småbruk. Givet är, framhålla uppgiftslämnarna, att, när det gäller förskotterandet av så stora penningbelopp, som måste komma i fråga vid nybildning av jordbruk, särskilda åtgärder måste vidtagas i fråga om kreditfrågans ordnande, och detta i all synnerhet, som det här gäller en kredit, som måste bli av mycket långvarig natur. 2 Anskaffandet av härför erforderliga medel måste, betonar det övervägande flertalet av de uppgiftslämnare, som yttrat sig i denna sak, bliva statens uppgift. Att ifrågasätta någon annan anordning, exempelvis kommunalkredit eller kreditföreningar, för här ifrågasatta ända1 I fråga om byggnaderna framhålles från några hall, att det icke bör uppställas alltför stora fordringar på nybyggaren. De fordringar beträffande byggnaderna, som bruka ställas på de personer, som erhållit egnahemslån, synas i regel hava varit alltför betungande. Jordbrukarna kunna emellertid taga sig u t mycket enklare i byggnadsväg än man kräver i egnahemsrörelsen. 3 En och annan uppgiftslämnare gör sig till tolk för den uppfattningen, att det i allmänhet icke torde kunna förväntas, att brukarna å de nya jordbruken skola bliva i stånd att någonsin återbetala de av dem erhållna lånen.

135 mål synes otänkbart. Vad kommunerna anginge, vore de redan nu så tyngda av utgifter, att det icke kunde begäras, att de skulle ekonomiskt intresseras i en angelägenhet av sådan natur, som bildandet av nya jordbruk. Att få till stånd ett större antal jordbruk vore för övrigt mer en för staten i sin helhet viktig fråga än för en eller annan särskild kommun, som av en händelse bleve platsen för anläggandet av dylika nya jordbruk. Åtskilliga uppgiftslämnare ställa sig emellertid avvisande gentemot tanken på statskredit. Det har nämligen visat sig, att ett dylikt kreditsystem vore alltför »tungrott och byråkratiskt». Organisationen av detsamma bleve vidare i regeln mycket dyr. Det vore även att befara, att staten skulle i här ifrågavarande fall komma att åsamkas alltför stora förluster. Därför borde kommunerna själva ordna kreditfrågan, antingen genom av dem själva bildade kassor eller också därigenom att staten tillhandahölle medel, som kommunerna ansvarade för, förvaltade och lånade ut till de jordsökande. En och annan uppgiftslämnare hänvisar till i utlandet existerande kreditanordningar för motsvarande syften såsom exempelvis de danska »Laaneforskudsforeninger» eller det tyska s. k. Raiffeisenska systemet. Slutligen förmena några uppgiftslämnare att sparbankerna eller, för ändamålet bildade kreditföreningar, jämförliga med de s. k. jordbruks- och centralkassorna, skulle kunna tillfredsställande lösa kreditfrågan. Några uttalanden i ämnet må återgivas. »Statskredit i den mån staten förmår och i enlighet med nuvarande egnahemslånesystem synes mig vara mest lämpligt. Kommunerna äro ju redan hårt betungade av skatter och kunna väl näppeligen åtaga sig sådan kreditgivning. Om särskilda kreditföreningar saknar jag erfarenhet, men har anledning tro att de icke kunna fylla ändamålet på det sätt som statens egnahemslåneförmedling.» Hemmansägare, Västerlövsta kommun, Västmanlands län. »En tröstlös kredit torde det bliva för en kommun, att bevilja lån till en egnahemsbrukare, som utan egna medel skall på ett jordbruk uppföra nödiga byggnader för att där börja sin levnadsbana. Skall han härtill uppodla samma, ser nämnden, med ingående kännedom om förhållandena, saken ännu mera pessimistisk. Kommunerna hava i allmänhet iklätt sig stora förbindelser i fråga om egen kredit, att omnämnda kredit för deras vidkommande bör vara utesluten. Lämpligast måste saken därför ordnas medelst statskredit. Två tredjedelar av värdet bör i så fall erhållas av staten räntefritt under första 5 åren. Staten bör härförutan vara beredd att efter utgången av nämnda tid avskriva beloppet om någon utsikt skall givas för egnahemsbrukaren att kunna existera på hemmet i fråga.» Kommunalnämnden i Värnamo landskommun, Jönköpings län. Skall statshjälp lämnas måste det ske i sådan form, att det ej faller spekulationen till godo. Då det gäller bostadslägenheter i stad eller municipalsamhälle bör kommunen helt ombesörja krediten, men för egnahemskredit för jordbruk i landet bör kommunen vara befriad, Ett dylikt jordbruk måste nämligen grundas på sådant sätt, att det kan ekonomiskt bära sig självt. Särskild vikt måste fästas därvid, att de som vilja skaffa sig småbruk, måste vara vana vid jordbruk från ungdomen samt beredda att arbeta och spara. Stadsarbetare med sin lojhet och njutningslystnad äro absolut odugliga såsom småbrukare, särskilt gäller detta kvinnorna. Kredithjälp till sådana äro meningslösa». Vollsjö kommunalnämnd, Malmöhus län. »Dels genom statens egnahemslånefond, varav även ägare av mindre hemmansdelar borde kunna få del på så sätt, att dessa lån utlämnades, även om intecknat hypotek finnes å hemmanet, till det belopp varmed taxeringsvärdet å jord och

136 hus överstiger summan av det oguldna hypoteket. Dels genom riksbankens lånefond, lån på 2 1/., — 5 eller 10 år, varvid icke såsom nu bör fordras så stor säkerhet i borgensförbindelser, att mången hellre än att anlita riksbankens lånerörelse, söker erhålla lån dels av privatbanker, dels av enskilda personer ofta mot hög ränta. Dessa låns återbetalning bör i särskilt ömmande fall kunna utsträckas utöver den i reglerna föreskrivna tiden.» Hemmansägare, Halta kommun, Göteborgs- och Bohus län. »Det kreditsystem, som hittills använts för bildandet av egna hem, torde för framtiden kunna anses vara det enklaste sättet för att tillhandagå med kredit. Dock böra villkoren härför ej utsträckas till bestämmelse, att låntagaren skall uppföra åbyggnader till sådant omfång, att de hava onödigt utrymme, och därföre förorsaka låntagaren onödiga kostnader. Härtill bör nu tagas stor hänsyn, emedan ^byggnaderna hädanefter komma att bliva mest tyngande och avsevärt inverka^ på driftens ekonomi.» Husby Långhundra kommunalnämnd, Stockholms län. »Såsom ombud för egnahemsrörelsen i kommunen har jag gjort den erfarenheten, att sparbankslån hellre anlitas, då de kunna erhållas utan så många formaliteter. Att stat eller kommun skall träda emellan, anser jag mindre lämpligt. Kreditföreningar äro nog i så fall bättre. Sparbanker väl skötta kunna göra samma nytta.» Arrendator, Säby kommun, Jönköpings län. »Väl organiserade kreditföreningar torde bli till god hjälp. Våra nuvarande sparbanker hava hittills bistått och borde i fortsättningen utöva sin verksamhet. Hushållningssällskapens egnahemslånefond borde utvidgas att gälla högre belopp, än som nu är fallet.» Lantbrukare, Åsbo kommun, Östergötlands län. »Kredithjälp erfordras. Denna torde i en del fall kunna ordnas genom övertagande av hemmansdelarna eller lägenheterna åvilande hypotek. Kredithjälp i form av ^ statskredit, på enahanda sätt som ifråga om egnahemslån, bör lämnas, där kreditfrågan på annat sätt ej kan ordnas.» Kalmar läns södra hushållningssällskapsområde. »Kredithjälpen, som väl torde vara den enda möjliga utvägen att praktiskt lösa frågan, anordnas lämpligast genom enskilda kreditföreningar. Å orten har visat sig, att dylika föreningars kredithjälp varit den mest anlitade, detta på grund av friare bestämmelser beträffande ordnandet av lägenheterna.» Järnboås kommunalnämnd, Örebro län.

Y. Egnahemsbildningen. I här behandlade enquéte har, såsom framgår av det härintill såsom Efterfråbilaga avtryckta frågeformuläret, jämväl framställts några frågor om »den | a i i o c h , nya egnahemsbildningen» 1 . En redogörelse för svaren å dessa frågor med- egnatom.' delas härnedan. Vad då först angår det i dessa frågor berörda spörsmålet om, huruvida den jordlösa befolkningens efterfrågan å s. k. egna hem kunnat tillgodoses eller ej, framgår det med all tydlighet av de många utsagorna i ämnet, att svaret på detta spörsmål kan bliva både jakande och nekande. Ä ena sidan kan sålunda ej förnekas, att efterfrågan från den jordlösa befolkningens sida av småbruk, lägenheter eller byggnadstomter synes blivit fullt tillgodosedd i så måtto, att jord i regel alltid funnits att köpa. Tillgången synes i stort sett fullt ut hava motsvarat efterfrågan. Utbuden av jordbruksjord och tomter hava varit mycket talrika. Ett stort antal såväl enskilda personer som bolag och föreningar hava sysslat med uppgiften att anskaffa och utbjuda jord till den jordlösa befolkningen. P å detta område synes under de senaste årtiondena, som en följd av det allmännas ekonomiska medverkan vid egnahemsbildningen, i själva verket hava rått en mycket livlig verksamhet. En mängd egendomar hava inköpts och styckats till egna hem. I närheten av städer och stadsliknande samhällen har styckningen i regel avsett att tillhandahålla tomter, huvudsakligen för bostadsändamål, men å själva landsbygden hava däremot utlagts jämväl områden till småbruk och jordlägenheter. För den jordsökande har i regel alltid funnits jord att tillgå. Å andra sidan förhåller det sig emellertid så att man, oaktat det stora utbudet av jord för här avsedda ändamål, måste medgiva, att en stor del av de jordsökande icke kunnat tillgodoses med jord. Anledningen härtill har dock icke varit brist på jord utan dennas dyrhet samt de höga byggnadskostnaderna. Ett allmänt klagomål avhöres nämligen i utsagorna över de priser, som i regel varit åsatta tomter och jordbruksområden, och mer än ett exempel anföres på de verkliga ockerpriser, som begärts av vissa vid egnahemsbildningen verksamma företag, vilka synas hava betraktat den jord, som lämnats ut till egnahemsbildningen, uteslutande såsom ett mycket tacksamt spekulationsobjekt. Redan före krisåren voro vidare byggnadskostnaderna så höga, att uppförandet av nödiga byggnader krävde ett relativt stort kapital, med ty följande höga räntor och amorteringar. Än högre blevo emellertid, som allmänt känt, dessa kostnader i och med krisåren. Dessa här nämnda två omständigheter, dyr jord och höga byggnadskostnader, hava varit de två största och svåraste hindren för egnahemsbildningen. De hava avskräckt många av de jordlösa, som önskat skaffa sig ett eget hem av här ifrågavarande slag, och hava förty vållat egnahemsbildningen ett svårt avbräck. 1

Se sid. 156 frågan 11.

138 Hindren inom a mmdre Pa°ndet äv

d e n g r e n a v egnahemsbildningen, som har till syfte att skapa nya Jordbruk, hava de här nämnda, två återhållande faktorerna, jordens småbruk, dyrhet och de höga byggnadskostnaderna, varit mest kännbara. Vid bildande av jordlägenheter (arbetarbruk) och än mer av bostadslägenheter har nämligen erfordrats anskaffande av endast ett litet jordområde och uppförandet av byggnader, huvudsakligast för bostadsändamål. För småbruken har däremot krävts ett relativt stort jordområde och hus av många olika slag. Givet är, att det under sådana förhållanden funnits små förutsättningar för, särskilt i de fall, då jordbruksjorden åsatts nära nog tomtpriser, att få till stånd ett nytt småbruk. Men härtill komma andra hinder, som, att döma av uppgiftslämnarnas uttalanden, synas mer hämmat skapandet av småbruk än andra slag av egnahem. Främst bland dessa hinder torde böra sättas det alltför låga maximibeloppet för småbrukens värde. Ursprungligen fick vid egnahemslånerörelsens början år 1905 detta värde uppgå till högst 5 000 kr. Så småningom har väl detta värde höjts, men under en lång följd av år har det varit alltför lågt för att möjliggöra att bekomma egnahemslån å ett jordbruk, på vilket brukaren kunde vinna besutenhet. Hava därför utsikter till extraförtjänster icke förefunnits, har här sagda bestämmelse om maximivärdet givetvis avhållit mången från att söka lån för bildande av småbruk. En omständighet, som vidare synes varit m hämsko på här berörda egnahemsbildning, är den av många uppgiftslämnare påtalade omständliga och dyrbara proceduren för lånens erhållande, en procedur, som verkat avskräckande på mången jordsökande. Det framhålles exempelvis, att många personer, som t. o. m. gjort åtskilliga förberedelser för erhållande av ett statens egnahemslån, efter många besvär och kostnader tröttnat. I flere fall klagas vidare över långsamheten i behandlingen av låneärendena. Ovanligt är sålunda ej, att en person fått vänta ett helt år, innan han fått något besked, huruvida han kunnat få ett lån eller ej. Att dylika förhållanden hos de lånesökande injaga missmod och ohåga i stället för lust och iver att ägna sig åt småbrukarens kall, är ju förklarligt. De nyska- Redan av vad här ovan antytts ifråga om jordens dyrhet, byggnads^•ukemf kostnaderna, den ringa besutenheten etc. kan man hava skäl att vänta, att ekonomi s v a r e n P& den i frågoformuläret framställda frågan, huruvida de nyskapade småbrukens innehavare kunnat existera på dem, icke skola gå i alltför gynnsam riktning. Allmänt framhålles också på sagda fråga att, därest de nya jordbrukarna icke haft annat att tillita för sin utkomst än det lilla småbruket, skulle deras ekonomiska ställning i de flesta fall blivit mycket beklagansvärd. Räddningen för dem har emellertid varit den så gott som överallt på landsbygden rikliga tillgången till arbetsförtjänster hos andra, större jordägare och, framför allt, hos de industriella företagen. De i stort sett för industrien gynnsamma tiderna under de sista två årtiondena hava icke minst för ifrågavarande småbrukare varit av stor betydelse. Utan möjlighet till extra förtjänster skulle dessa i regel icke kunnat förskaffa sig några som helst penningeinkomster. Vad detta skulle betytt, är ej svårt att förstå, då man ganska enstämmigt erfar, att vad producerats å här ifrågavarande småbruk, i regel icke varit tillräckligt att förse brukarna och deras familjer ens med nödiga livsmedel. Tack vare sina extraförtjänster, hava småbrukarna emellertid nu fått medel till sina kontanta utgifter, i främsta rummet skatter samt räntor och amorteringar å egnahemslånen. Man måste därför medgiva, att i den mån egnahemsrörelsens småbruksbildning lyckats ekonomiskt, har det varit på grund av det stöd, den fått från

139 det större jordbruket och industrien. De flesta småbrukare hava nu stått sig ganska bra, tack vare här angivna förhållanden. I de, dess bättre icke så talrika, fall, då småbrukarna icke haft några nämnvärda möjligheter till att skaffa sig extraarbete, har däremot deras ekonomiska ställning varit mycket svag. I regel synes det i dessa fall hava slutat med, att småbrukarna måst lämna jordbruket och överlämna åt någon annan att försöka sig på det, som det framhålles, i grund och botten olösliga problemet att draga sig fram som jordbrukare på en för liten åkerareal. Att brukarna å de med statens ekonomiska bistånd tillkomna småbruken i Krit jk avregel icke gått sin ekonomiska undergång tillmötes utan slagit sig tämligen väl "f?aelg™s~ ut, är sålunda att tillskriva vissa utanför småbruken liggande möjligheter. Där oc]l ö n s k e . dessa saknats, har det, som sagt, gått dåligt för småbrukarna. Detta faktum, mål för framhålla uppgiftslämnarna, gör, att man måste anse den av staten under- framtiden, stödda småbruksrörelsen, i den mån den avsett att få till stånd bärkraftiga småbruk, som i det stora hela misslyckad. Har emellertid, framhålles vidare, det varit statsmakternas avsikt, att de små jordbruken icke skulle skänka brukarna deras fulla bärgning utan att denna skulle i behövlig mån utfyllas genom arbete hos andra, måste det sägas, att en dylik politik visat sig vara ur jordbrukssynpunkt förkastlig, på samma gång som, efter vad ovan sagts, den kan försätta brukaren i en ganska vansklig situation. Även om erkännansvärda undantag finnas, har det nämligen visat sig, att skötseln av jordbruket icke varit tillfredsställande å här sagda småbruk. Att så varit fallet är också fullt förklarligt. Småbrukaren har för sitt uppehälle tvingats att ägna sig åt andra, utanför hans småbruk liggande arbeten. Han har därför dragits bort från sitt eget jordbruk till andra intressen. Detta har i stor utsträckning fått skötas på lediga stunder och under stor brådska. Ibland har småbrukaren själv icke haft någon häst, utan har han måst få hjälp från andra jordbrukare med nödiga körslor. Dessa hava därför ofta nog icke blivit utförda i rätt tid, till stor skada för jordbruket. I de flesta fall kanske småbrukaren dock själv haft en häst. Emellertid måste man anse, att det är alldeles för litet med en dragare i jordbruket. Detta måste tagas till så stort, att det kan föda två dragare. Då först kan jorden bliva ordentligt plöjd, det första villkoret för en intensiv jordbruksdrift. En tillräcklig åkerareal så stor, att jordbrukaren kan därå vinna sin fulla bärgning, är i själva verket den viktigaste grundförutsättningen för ett småbruk. Är denna förutsättning icke fylld, kan det icke förväntas, att småbrukaren kommer att sköta jorden ordentligt. Men ett jordbruk, så stort, att det skänker brukaren full besutenhet, måste med de priser, som i regel hittills rått i egnahemsbildningen, bliva något oöverkomligt för de flesta av de jordsökande, som vända sig till egnahemsrörelsen. Billig jord är därför det första villkoret, om man skall kunna tänka sig full besutenhet. I det föregående har nämnts, att de höga byggnadskostnaderna varit ett svårt hinder för egnahemsrörelsen. Av åtskilliga uttalanden vill det synas, som om vederbörande myndigheter icke tagit hänsyn härtill. Det framhålles nämligen, att fordringarna på byggnaderna äro onödigt stora från långivarens sida. För framtiden bör man åtminstone för småbrukarnas vidkommande slå av på dessa fordringar. De kräva nedläggandet av mycket pengar på, såsom det synes småbrukaren, i det stora hela improduktiva företag. Många uppgiftslämnare framhålla vidare, att den kanske viktigaste frågan för småbruksrörelsen är, att endast personer, som äro lämpliga för småbruket, erhålla för dylikt jordbruk avsett egnahemslån. Av småbrukaren

140 fordras nämligen alldeles särskilt stora personliga förutsättningar, för att han skall kunna lyckas. Han måste vara hemma i alla slags jordbruksgöromål samt därjämte kunnig i många andra yrken än sitt eget för att kunna reda sig själv så mycket som möjligt. Han måste dessutom besitta en stor energi och ett brinnande intresse för sitt arbete. Det vill vidare synas, som om endast personer, som äro födda i jordbrukarhem och som vuxit upp på landet och hela sin tid sysslat med jordbruksarbete, skulle ha några förutsättningar för att kunna slå sig fram som småbrukare. I alldeles särskild grad gäller detta, då småbruket tynges av stora skulder och brukaren därför varje år måste ut med stora belopp till räntor och amorteringar. Då kräves ej endast sparsamhet och arbetsamhet utan jämväl stora insikter och mångårig erfarenhet i jordbruksyrket, för att småbrukaren skall kunna hålla ut över den värsta tiden. Det har därför visat sig, att personer, som kommit från andra näringsgrenar än jordbruket, exempelvis industriarbetare, och som slagit sig på småbruk, förr eller senare tröttnat på det tunga arbetet vid jorden och återvänt till sina tidigare yrken. Slutligen erinras i många utsagor därom, att det i ett småbrukarhem kanske dock än mer beror på hustrun, huruvida en skuldsatt småbrukare skall kunna slå sig fram eller ej. Är hustrun ej hemma i jordbruksarbete eller saknar hon håg för dylikt arbete, är hon vidare ej sparsam och arbetsam, har småbrukaren, hur stora hans egna förutsättningar än äro, mycket små utsikter att kunna reda sig. »Största hindret för egnahemsbildningen är naturligtvis bristen på begynnelsekapital vid bildandet av egnahem. Personer utan kapital hava ej haft någon egentlig hjälp av egnahemslånen, då ju sådana beviljas först efter det hus uppförts. För anskaffande av medel till byggnadsmateriel och inventarier har måst anlitas sparbanker eller andra penningeinrättningar, som till säkerhet förbehålla sig första inteckning i egna hemmet, vilket sedan medför svårighet att erhålla egnahemslån. I många fall har det slutat så att banken vunnit utmätning å lägenheten, som inropas vid exekutiv auktion och därefter överlåtes till annan, köpstarkare person. Den absoluta fordran på ränta och amortering redan första året har förstört månget försök att bilda eget hem.» Landsfiskal, Alingsås landsfiskalsdistrikt, Älvsborgs län. »De nyskapade småbrukens och bostadslägenheternas ägare i denna ort synas i de allra flesta fall hava rätt goda möjligheter att kunna existera å dessa, då de ju i allmänhet jämväl hava rätt goda avlöningar vid å orten varande industrier och tillgång till annat inkomstgivande arbete. För att huvudsakligast kunna existera å småbruk böra dessa icke vara allt för små tilltagna, knappast under 15 tunnland. Som totalomdöme om egnahemsbildningen här i orten torde kunna sägas, att den varit lycklig och välsignelsebringande för såväl ägarna av de nybildade hemmen som befolkningen i allmänhet.» Hemmansägare, Västerlövsta kommun, Västmanlands lån. »I en kommun i närheten har ett egnahemsaktiebolag inköpt och styckat en egendom å c:a 80 har åker samt mellan 100—200 har skogsmark. Från jordbrukaresynpunkt är styckningen misslyckad och jorden mycket fördyrad. Åkerjord såld till 1 200—1 500 kr. per tunnland = 1/s har. Således ett jordbruk på 5 har åker och utan skog eller betesmark går till färdigbyggt mellan 20 000 å 25 000 kr.» Arrendator, Trollhättan, Älvsborgs län. »För ett tiotal år sedan bildades en 7 — 8 egnahem på vardera en 5 ä 6 tunnland: men vad man kan förstå är att saken är alldeles förfelad, arealen är antingen för liten eller för stor: för liten att hålla dragare på och för stor att

141 gräva. De flesta ha anställning på fabrik och äro således ej i tillfälle att göra något dagsverk för körslor av jorden, varför de ha mycket svårt för att få sin jord körd. Ägaren tröttnar också ganska fort, då körslor av jorden samt övriga omkostnader sluka allt vad egnahemmet ger. Min uppfattning är den, att ett småbruk bör ha en areal av minst 25 tunnland god jord, så att ett par hästar kunna hållas.» Stävie kommunalnämnd, Malmöhus län. »Visserligen ha en del jordbruk förvärvats genom egnahemslån, men erfarenheten därom visar icke något lyckat. Detta är troligtvis beroende på de tvångsbestämmelser, som äro förenade med ägandet av dessa jordbruk. Att t. ex. nödgas bebygga jordbrukslägenheter efter vissa myndigheters plan och bestämmelser har oftast det till följd, att jordbruket med byggnader bli för dyrt, så att det icke kan förväntas föda dess innehavare.» Järns kommunalnämnd, Älvsborgs län. »Ett mindre antal egnahemslägenheter ha uppstått å en förut staten tillhörig egendom å Eggelstad nr 10. Dessa ha förvärvats dels av vid jordbruksgöromål vana arbetare, — vilka dock några år haft anställning vid industriella verk — dels av infödda stads- och fabriksarbetare. Resultatet har blivit, att de förstnämnda ha skött småjordbruk med flit och omtanke, men, med de sistnämnda är däremot förhållandet det motsatta och en av dessa har redan måst lämna jordbruket och återvänt till fabriksarbetet efter att endast fyra år innehaft jordbruket.» Tolånga kommunalnämnd, Malmöhus län. »Egnahemsförvärvandet har inom kommunen icke visat sig enbart lyckligt och med de höga pris, som nu gälla å både jord, hus och byggnadsmateriel, blir det säkerligen värre. Jorden är för liten att enbart existera på, dragare kunna ej hållas utan måste lånas, då en dyrbar tid går förlorad och innehavaren måste söka sig arbete långt från hemmet, som då måste bli vanskött. Många egnahemsbyggare ha svårt att amortera sina lån och ett påfallande stort antal ha överlåtit sina lägenheter i andra händer. Detta senare i synnerhet i fråga om bostadslånen.» Hemmansägare, led. av hush.-nämnden, Tierps kommun, Uppsala län. »Egnahemslån äro lyftade, men enskilda jordjobbare har varit säljare, således ligger clet i öppen dag sättet som praktiseras. Statens medel hjälper endast jordjobbarna och de medellösa köparna av egnahemmen få endast tjänstgöra som bulvaner för att jordjobbarna skola komma åt rovet. Det är ju alls ingenting ovanligt i dessa tider, att 2 eller 3 samvetslösa personer slå sig på och köper en herrgård. Skövlar först bort skogen, suger ut jordbruket och i sista hand slår ut jorden till egna hem, pengar att betala egnahemmen med det släpper svenska staten till. Jordjobbarna gå ifrån experimentet med några hundra tusen kronors förtjänst. Egnahemsägaren med familj de gå på det lilla dåliga stället och sliter och släpar, kommer så sjukdom eller motgångar på annat sätt så måste genast allmänna fattigvården anlitas.» Tävelsås kommunalnämnd, Kronobergs lån. »De flesta jordbruksegnahem, som med lån av staten upprättats i dessa trakter äro svaga. Åkerarealen är för ringa, jorden är icke täckdikad, byggnadskostnaderna äro för betungande i synnerhet som skogstillgång saknas, tillfälle till arbetsförtjänst utom hemmet för begränsad. Dessa svårigheter ökas då statens lånemaximum för egnahem icke höjas i samma mån som jordens värde och byggnadskostnaderna växa. Skall det bliva någon kraft och lycka åt landet av småbruket måste besutenhetsfordran återinföras, eljest skapas ett jordbruksproletariat, vars missnöje vänder sig mot samhället.» Hushållningssällskapets egnahemsombud, Ludgo kommun, Södermanlands län. »Att de många småbruk, som genom styckning av gården för en 10 år sedan inom kommunen företogs, finns endast ett mycket ringa fåtal kvar nu av dess första bebyggare. En del kommo snart nog på obestånd och en del sågo sig

142 tvungna att sälja, då de ej kunde existera. Orsaken härtill torde ha varit i första hand en alldeles för illusorisk uppfattning; om vad som kräves av en duffliosmåbrukare för att kunna avtvinga jorden, vad som kräves för en familjs uppehälle samt därjämte saknaden av nödiga fackinsikter eller utbildning för yrket, jämte svag ekonomi samt den från stadslivet medfödda vanan att leva högre än vad tillgångarna för en småbrukare tillåter. Men exempel finnes, att där en duglig man med en dito hustru med arbetslust och levande intresse för sin sak griper verket an, ha de möjligheter att skapa sig ett hem och en framtid. För småbrukarens framtid är det minst lika nödvändigt från statsmakternas sida att söka utbilda kvinnor, lämpliga till småbrukarehustrur, som att skaffa jord åt mannen.» Arrendator, Alsike kommun, Stockholms län. »Personer uppväxta på landet, med enkla vanor, god arbetsförmåga, energi och sparsamhet samt med kännedom om jordens och djurens skötsel hava möjlighet till en dräglig existens.» Stenkvista kommunalnämnd, Södermanlands län. »Den omständliga formalismen hindrar just de duktigaste att få gagn av egnahemslånen. Åratal krävas ju, åtminstone i Södertörns domsaga innan lagfart och andra formaliteter blivit klara och lån kan utkvitteras. Under tiden måste egnahemsbyggaren anlita möjligen befintliga enskilda lånegivare, om något skall bli uträttat. I många fall slappas intresset och saken får förfalla.» Egnahemsombud, Turinge kommun, Stockholms län.

VI. Jordfördelningens inverkan på den jordbruksidkande befolkningens antal och därmed sammanhängande förhållanden. På det i frågeformuläret framställda spörsmålet, huruvida det kan anses, Storjordbrukets att, där sedan gammalt större jordegendomar förefinnas, en talrikare och det befolkning skulle hava sin utkomst, därest jorden vore uppdelad i mindre mindre egendomar, hava så gott som samtliga uppgiftslämnare, som uttalat sig jordbrukets olika i ämnet, svarat jakande. av Det är nämligen, framhålles det, ett allmänt känt förhållande, att, ju behov större en egendom är, desto mindre är, proportionsvis sett, det antal mänsklig arbetspersoner, som hava sin utkomst på gården, beroende därpå att den mänsk- kraft. liga arbetskraften per ytenhet är mindre ju större jordbruket är. Detta förhållande har framträtt allt tydligare år ifrån år. För några tiotal år sedan var skillnaden mellan det större och mindre jordbruket i fråga om användandet av mänsklig arbetskraft icke så utpräglad. Det är först i och med maskinteknikens framsteg — ett så karakteristiskt drag för de sista årtiondena — som skillnaden mellan det stora och det mindre jordbruket uppdragits särskilt skarp. De stora egendomarna hava nämligen varit de, som i första hand och i den största utsträckningen övergått till att utbyta iden mänskliga kraften mot maskinell kraft. På de mindre egendomarna har detta utbyte icke tillnärmelsevis skett i samma omfattning. Orsaken till denna skillnad mellan de stora och små egendomarna ifråga om arbetsmetoderna är att söka i många omständigheter. En av de förnämsta av dessa torde vara den under de senaste årtiondena allmänna »avfolkningen» av landsbygden i jordbrukstrakterna. Denna avfolkning har i första hand övergått de stora egendomarna, från vilka industribefolkningen inom landet och emigrant skarorna till främmande världsdelar i stor omfattning rekryterats. Den starka decimeringen av den mänskliga arbetskraften inom storjordbruket skulle otvivelaktigt inom kort omöjliggjort all stordrift inom jordbruket, därest ej jordbruksarbetarna kunnat efter hand ersättas med alla de olika slag av maskiner, vilka under de senaste årtiondena ställts i jordbrukets tjänst. Om den särskilt för de större egendomarna kännbara bristen på mänsklig arbetskraft sålunda varit den första orsaken till att jordbruksmaskinerna där mer tagits i anspråk än å de mindre egendomarna, föreligga emellertid även andra orsaker, som göra, att den maskinella arbetskraften har en avgjort större omfattning inom storjordbruket än inom det mindre jordbruket. Bland dessa orsaker må särskilt nämnas, att den större lantbruksenheten äger mer, så att säga, naturliga förutsättningar för maskinkultur än en liten brukningsdel. Vid de större gårdarna

144 ligger åkerarealen utlagd i stora, ofta nog flera kilometer långa täckdikade fält, vilka såväl från tekniska som ekonomiska synpunkter särdeles väl lämpa sig för maskinella brukningsmetoder. Vid de mindre g å r d a r n a med deras små åkerfält äga maskinerna däremot ej samma praktiska betydelse och k u n n a vidare icke på långt n ä r utnyttjas tillfredsställande u r rationell ekonomisk synpunkt sett. Följden h ä r a v är, att maskindriften å ett större jordbruk k a n löna sig, samtidigt som den k a n v a r a oekonomisk för ett mindre jordbruk. P å de allra senaste åren synas dessa olikheter mellan det större och det mindre jordbruket blivit alltmer framträdande till följd a v motokulturens tillgodogörande å de större egendomarna. Skäl för Maskinerna ersätta sålunda människorna i mycket stor utsträckning och emot i n o m &et större jordbruket. Detta har, som förut antytts, givetvis till gotens följd att ett betydligt mindre antal personer h a r sin utkomst vid ett stordelning, gods, än vid ett a n t a l s m å g å r d a r av sammanlagt motsvarande areal. Otvivelaktigt är därför, framhålla uppgiftslämnarna, att, därest de större jordegendomarna uppdelades i mindre enheter, ett mycket större antal människor skulle finna sin b ä r g n i n g på de vidsträckta arealer av i regel landets bästa jord, som nu ligga utlagda i n å g r a få stora jordbruksdomäner. Förnekas k a n icke, sägs det vidare, a t t en dylik parcellering av storgodsen u r många synpunkter förefaller tilltalande. U r social synpunkt skulle det nämligen för landet innebära en mycket storvinst, om dessa gods, vilkas jordbruksdrift besörjes av ett, som allmänt känt är, ekonomiskt och socialt illa lottat lantarbetareproletariat, kunde uppdelas i mindre jordbruk, bondgårdar och småbruk, där allt arbete kunde utföras a v jordägaren själv och hans familj. Särskilt stor förefaller denna vinst vara, enär, som sagt, storgodsens klyvning otvivelaktigt skulle medföra en ökning av den jordbruksidkande befolkningens antal. Men även om så skulle vara, att lantbefolkningen icke skulle n ä m n v ä r t ökas i följd av en dylik klyvning, torde för ett land, om saken ses u r social synpunkt, valet icke v a r a svårt mellan å ena sidan en befolkning sammansatt a v ett fåtal storgodsägare och dem underlydande lantarbetare och å andra sidan ett självägande bonde- och småbrukarstånd. Om det sålunda u r sociala synpunkter icke k a n råda någon tvekan för ett tillstyrkande av storgodsens försvinnande, måste m a n med h ä n s y n till a n d r a synnerligen mäktiga faktorer, som spela in, dock ställa sig g a n s k a tveksam inför frågan om jordbrukslatifundiernas spoliering. Av dessa faktorer t r ä d e r den ekonomiska alldeles särskilt i förgrunden. E n uppdelning av ett storjordbruk i m i n d r e brukningsdelar måste nämligen med nödvändighet innebära ett förstörande a v vissa, redan befintliga kapitalvärden. Storjordbrukets åbyggnader kunde efter en dylik uppdelning sålunda icke längre användas. De mångenstädes genom sina dyrbara maskinella anordningar värdefulla ekonomibyggnaderna komme att rivas. I stället skulle uppbyggas ett stort a n t a l mindre gårdar med tillhörande små l a d u g å r d a r och övriga erforderliga byggnader. Kedan dessa åtgärder vore ju u r a l l m ä n ekonomisk synpunkt mindre tilltalande. Då de emellertid innebure förstörandet av icke oersättliga tillgångar, kunde dessa åtgärder, n ä r det h ä r gällde uppnåendet av syften, som skulle äga bestånd för all framtid, möjligen v a r a försvarliga. V ä r r e syntes det emellertid, a t t stora delar av landets bästa och mest välbelägna jord skulle genom en dylik uppdelning a v storjordbruket komma a t t ej endast splittras utan även förminskas. De

för de nya gårdarna erforderliga tomtplatserna skulle nämligen komma att kräva stora områden av den nu för odling använda jorden. Ytterligare åkerareal skulle sedan tagas i anspråk för anläggande av vägar o. d. Denna förminskning av åkerarelen vore en för all framtid beståndande, oundgänglig kapitalförlust genom de större egendomarnas spoliering. Till dessa, här endast i största korthet antydda, invändningar av ekonomisk natur mot en eventuell uppdelning av de större egendomarna i mindre jordbruk komme emellertid andra invändningar av det slag, att man med hänsyn till dem måste på det allvarligaste avråda ifrån att sönderstycka de relativt fåtaliga storjordbruk, vårt land ännu äger. Oförtydbara bevis funnes nämligen därpå, att landets självförsörjning i fråga om brödsäd vore på det intimaste förknippad med storgodsens tillvaro. Under de nyligen gångna krisåren visade det sig, att någon nämnvärd leverans av spannmål för den icke-jordbruksidkande befolkningens behov kunde presteras endast från storjordbrukets sida. Småbruken och de mindre bondgårdarna kunde ej producera något till avsalu, annat än, i bästa fall, animaliska födoämnen. Brödsäden räckte för dessa jordbruk i regel ej ens till självförsörjning, utan även de måste förr eller senare under konsumtionsåret lita sig till de större gårdarnas överskottsproduktion. Med dessa förhållanden i friskt minne, vore det, framhålla uppgiftslämnarna, icke svårt att tänka sig, vilka konsekvenser det vid en framtida eventuell isolering av landet av liknande slag som under världskriget, skulle medföra, om landet då hade förstört de kornbodar, det faktiskt nu ägde i storgodsen å landets slättbygder. I detta sammanhang synes böra framhållas, att åtskilliga uppgiftslämnare erinra om att de större egendomarna jämväl hava sin stora betydelse därigenom att de äro, så att säga, »experimentalfalt» för jordbruket i gemen. Det inom denna näringsgren, särskilt under de senaste årtiondena, intensiva arbetet med prövandet av nya metoder inom jordbruksdriftens olika områden har nämligen huvudsakligen varit förlagt till storjordbruket. Försöken med nya eller förädlandet av redan befintliga djurbesättningar, resp. kulturväxter hava skett å de stora egendomarna. Nya uppslag och metoder inom jordbruksteknikens område hava i regel först prövats å nämnda egendomar. Dessa hava sålunda i allmänhet varit de första, som tagit i användning de många olika slags maskinella hjälpmedel inom jordbruket, vilka under de senaste årtiondena ställts till detsammas förfogande. Allmänt bekant vore, att de lärdomar och rön, som sålunda gjorts inom storjordbruket, sedan tillgodogjorts jämväl inom det mindre jordbruket och att detta i stor utsträckning utnyttjat möjligheterna att från de större egendomarna erhålla exemplar av där förädlade djur- och växtraser. Den betydelse storjordbruket härigenom ägde för det medelstora och mindre jordbruket, finge ej förglömmas vid ett övervägande om en uppdelning av de stora egendomarna till mindre brukningsdelar. Många uppgiftslämnare erinra emellertid om att de, här ovan refererade invändningarna mot de större egendomarnas styckning givetvis gälla endast i de fall, då dessa egendomar sköttes väl. Illa skötta och, än mer, vanhävdade storjordbruk funnes självfallet ingen anledning att önska bibehålla. Åtskilliga dylika storjordbruk omnämnas, vilkas styckning ur alla synpunkter vore önskvärd. Av de många särdeles ingående uttalandena i frågan om de större egendomarnas styckning må några här nedan återgivas. Jordfcommisiäonen.

V.

146 »Mycket få större egendomar finnas inom sällskapets område. Huruvida genom uppdelning av dessa och dylika egendomar inom övriga delar av landet en större befolkning skulle finna sin utkomst kan starkt ifrågasättas. Uppenbart torde vara, att, om sådana större jordbruk, därifrån en stor försäljning av spannmål, mjölk och andra jordbruksprodukter förekommit, och där jordbruket varit ordnat på ett så ändamålsenligt sätt, att minsta möjliga antal armar behövts för dess skötsel, uppdelas i småegendomar, uppkommer en minskning i distributionsmöjligheterna till andra befolkningslager än de jordbrukande. Sällskapet betvivlar, att en långt driven uppdelning av den odlade och odlingsbara jorden skulle göra oss mera oberoende av utlandet för vår folknäring än den uppdelning, som nu förekommer och med nuvarande lagstiftning alltmer fortskrider.» Älvsborgs läns* södra hushållningssällskap. »Om med denna fråga avses få utrönt, huruvida en större jordegendom kan lämna utkomst för ett större antal arbetare för jordens skötsel och brukning, därest den vore uppdelad i mindre gårdar, kan den besvaras med j a ; avser frågan däremot landets befolkning i sin helhet, torde den i allmänhet få besvaras med nej, — ty, ju mindre ett jordbruk är, ju större personlig arbetskraft behoves för dess skötsel, och självfallet går därigenom en större del av jordens produkter åt till dess brukare, men på samma gång minskas det överskott av lantmannaprodukter, som annars kunnat försäljas från egendomen och kommit den icke jordbrukande befolkningen till godo. Å en större gård under enhetlig ledning kan den personliga arbetskraften tillsammans med lämplig maskinkraft bättre utnyttjas på alla områden och därigenom driftkostnaderna nedbringas och större produktionsöverskott lämnas till fromma för landets befolkning i sin helhet. En tillförlitlig utredning i denna fråga skulle säkerligen ganska lätt kunna göras i olika delar av landets slätt- och skogsbygder. De förutsättningar för ett intensivare och bättre skött jordbruk, som under de sista tiotal åren kunnat påvisas å en mindre gård i motsats till en större, har på de sista åren och kommer att allt mer neutraliseras genom de jordbruksmaskiner, som numera med ekonomisk fördel bättre kunna användas å en större än en mindre jordegendom. Vadsbro kommunalnämnd, Södermanlands län. »Då de större gårdarna vanligen ha sin jord stenfri, i större skiften och äga dragkraft för större maskiner och tidsenlig jordbruksredskap, är det tydligt, att sådana större gårdar kunna bruka sin jord med en mindre befolkning, än som skulle erfordras för samma jords brukande, om den vore styckad i smålotter, där brukningen vanligen måste utföras med ett par kor som dragare.» Lantbrukare, Tolg socken, Kronobergs län. »Det är ej rådligt och nyttigt att dela upp Sveriges jord i allt för många småbruk, ty småbrukarna producera huvudsakligen animaliska födoämnen såsom kött, fläsk, ägg och mjölk, men ej mera brödsäd än för deras eget behov. Huru skulle det då gå för stadsborna, stationssamhällena och industriens folk om brödsäd ej finge importeras till landet?» Lantbrukare, Knista socken, Örebro län. »Bleve jorden uppdelad i mindre egendomar kunde en tredubbel befolkning finna sin utkomst här, dels genom att uppbygga under senare år nedlagda torp, samt i ännu större utsträckning genom att anlägga nya jordbruk och utvidga de gamla genom odlingar. Befolkningen har minskats i betänklig grad de senaste 20 åren, vilket är lätt förklarligt, då så många torp nedlagts och inga nya anlagts.» Lantbrukare, Tosjö socken, Kristianstads län. »En egendom här på omkring 900 tunnlands areal skulle bliva mera givande, om den vore uppdelad. Gården brukas av husbonden, hans hustru, 1 dräng samt 1 piga, inalles 4 personer. Vad särskilt angår torpen å denna gård, vilka torp hava eller haft kontrakt på livstid eller 49 år, har under de senaste åren c:a

147 femton torp återgått till gården, enär de icke hava av vederbörande torpare fått inköpas. Alla dessa torp ligga nu obrukade samt utan hus. Endast de oskötta fruktträden och murarna efter husen samt små inhägnade åkerlappar utvisa, var torpen en gång legat och var 15 familjer haft sitt bröd. A gården finnes nu endast ett torp kvar, vars 49 år till våren 1921 äro ute. Den avlidne torparens son, som sedan faderns död skött torpet, har anhållit om att få inköpa sitt föräldrahems jord, men fått svaret att det icke till något pris är till salu, varför även detta torp nu återgår till gården och delar de andra torpens öde.» Kommunalnämnd i Blekinge län. I sammanhang med frågan, om en talrikare befolkning skulle hava Inverkan befolksin utkomst, därest de större egendomarna uppdelades i mindre egen- påningsdomar, h a r i frågeformuläret framställts en fråga, huruvida erfaren- numerären heten givit vid handen att å ort, där på senare tider jordbruksfastig- av jordheter hopats till bolagsegendomar, detta bidragit till ökning eller minsk- bruksning av dels den jordbrukande befolkningen i orten och dels befolka fastigheters ningen i allmänhet därstädes. hopande Då, som allmänt känt, bolagens förvärv av jordbruksfastigheter inom till bosödra och mellersta Sverige, n ä r det gäller förvärv i någon större ut- lagsegendomar. sträckning, huvudsakligen skett endast inom vissa delar av sagda område nämligen inom skogsbygderna, föreligga, som en följd härav, i stort sett, uttalanden i här sistberörda fråga, givetvis endast från sagda trakter. Av dessa uttalanden, som dock, de allra flesta, äro mycket knapphändiga och så fåtaliga a t t av dem icke torde k u n n a dragas n å g r a alltför säkra slutsatser, erfar man att, vad beträffar den jordbrukande befolkningens numerär, denna i regel icke synes hava minskats därigenom att ett större eller mindre antal jordbruksfastigheter kommit i bolagshänder. Bolagens jordförvärv h a v a i regel skett i industriella syften, såsom för anskaffande av tomtområden för fabriker o. d. eller för disponerande a v vissa för industrien erforderliga naturtillgångar såsom skogar och gruvor. Beträffande de jordbruk, bolagen genom dylika förvärv blivit ägare till, synas bolagen därför i flertalet fall icke hava vidtagit n å g r a större förändringar. I regel h a v a jordbruken utarrenderats, v a r t och ett för sig. Någon sammanslagning av jordbruken till, större enheter eller någon nedläggning av desamma synes sålunda i regel icke hava ägt r u m . Jordbruksbefolkningens antal har på grund h ä r a v varken ökats eller minskats. Den enda skillnaden h a r blivit, a t t i stället för en självägande jordbrukarkiass uppstått en arrendatorsklass. Vad slutligen a n g å r befolkningen i allmänhet å en ort, där bolagen hopat jordbruksfastigheter till större egendomar, så synas dylika bolagens åtgärder åtminstone icke hava lett till någon minskning av sagda befolkning'. I de fall bolagens jordförvärv v a r i t åtföljda av anläggandet av sådana industriella företag som fabriker o. d. har tvärtom, tack vare de ökade arbetstillfällena, kunnat konstateras en ofta nog mycket stark ökning i befolkningens antal.

VII. Åtgärder mot sådana fortgående eller redan uppkomna jordförvärv, som kunna anses övervägande skadliga. Åtgärder De ingångna svaren på det i frågeformuläret framställda spörsmålet, mot fort- yiifca åtgärder lämpligen kunna vidtagas för att förekomma sådana skadlig» fortgående jordförvärv för industriellt ändamål, i skogsspekulativt jordför- syfte eller i och för storgodsbildning, som kunna anses övervägande värv. skadliga, giva vid handen, att det stora flertalet uppgiftslämnare förorda förbud för bolag och skogsspekulanter a t t förvärva jordbruksfastigheter, medan däremot n å g r a särskilda åtgärder icke anses erforderliga mot storgodsbildning. Vad då först a n g å r ett förbud för bolag a t t förvärva jordbruksfastigheter, f r a m g å r det a v ett stort antal uttalanden att, även om m a n måste påyrka ett dylikt förbud för bolagen, m a n därmed icke underkänner bolagens verksamhet. Allmänt medgives den stora betydelsen för landets ekonomiska utveckling av bolagens industriella verksamhet, som skänkt arbetstillfällen och utkomst för så stora delar av befolkningen, åstadkommit större avsättningsmöjligheter för lantmannaprodukter och skapat nya givande skatteobjekt för kommunerna. U t a n bolagens mellankomst hade, framhålles det vidare, det storartade utnyttjande av landets naturtillgångar, som försiggått under de senaste årtiondena säkerligen icke v a r i t möjligt. Bolagens stora kapitaltillgångar hade förvisso v a r i t oundgängliga för skapandet av de nu befintliga a n l ä g g n i n g a r n a och organisationerna för tillvaratagande, förädling och försäljning a v de produkter, som h ä r r ö r d e från landets skogar, malmfält och a n d r a n a t u r tillgångar. Vad även anginge förvaltningen av dessa tillgångar, finge medgivas, a t t bolagen i många avseenden måste tillerkännas de bästa vitsord. Allmänt k ä n t vore ju exempelvis att bolagen, åtminstone n ä r det gällde de större, på lång sikt arbetande bolagen, såsom v å r d a r e av skogskapitalet i regel stode långt över a n d r a enskilda skogsägare. Trots dessa för bolagen i egenskap av jordägare gynnsamt talande förhållanden måste det emellertid anses v a r a ett samhällsintresse av största vikt, a t t en gräns sättes för bolagens fortsatta jordförvärv, åtminstone i den m å n det gällde fastigheter, å vilka jordbruk idkades. Bolagens förvärv a v dylika fastigheter hade nämligen till följd, att den fria självägande bondeklassen decimerades allt mer och efterträddes av en ofri, obesutten klass av arrendatorer och torpare. Vådorna av en dylik social utveckling vore alltför väl kända från de norrländska länen och hade j ä m v ä l å sina håll inom h ä r ifrågavarande område framträtt i en s å d a n grad, att m a n måste på det bestämdaste tillråda, a t t den förbudslag, som under en följd av år v a r i t gällande för Norrland och Dal a r n a m å t t e utsträckas även till landets övriga delar. F ö r bolagen, vilka givetvis fortfarande skulle få r ä t t a t t inköpa för själva de industriella a n l ä g g n i n g a r n a erforderliga områden, kunde ett förbud att förvärva bondehemmanen icke numera anses n ä m n v ä r t försvåra deras verksamhet. Bolagen ägde redan så omfattande skogsdomäner, att dessa måste anses

149 fullt tillräckliga för bolagen, att till en viss grad göra sig oberoende av virkestillgångarna från bondskogarna. Vad i övrigt anginge det förhållandet, att bolagen i fråga om skogsskötseln vore överlägsna de enskilda personer, som ägde skogstillgångar, kunde detta ej utgöra något skäl mot ett bolagen berörande förvärvsbud. Genom en effektiv skogslagstiftning kunde även bondskogarna sättas i gott skick. Känt vore f. ö., att bönderna började numera alltmer inse sina skogars värde och att, främst tack vare skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, bondskogarna under de senaste åren i allt större utsträckning blivit föremål för en rationell skogsvård. En gynnsam inverkan hade jämväl förmärkts av de under krisåren införda restriktiva bestämmelserna i fråga om skogsavverkningen. Tillräckligt vore emellertid icke, framhålla uppgiftslämnarna, att ett förbud infördes mot bolagens förvärv av jordbruksfastigheter. Ett dy^ likt förbud vore jämväl på det högsta påkallat för vissa enskilda personers vidkommande, nämligen de s. k. skogsspekulanternas. Visserligen kunde man icke säga, att dessa personers fastighetsförvärv innebure ett definitivt undanträngande av den självägande jordbrukareMässen, då de av spekulanterna inköpta egendomarna förr eller senare i regel återvände i den jordbruksidkande befolkningens händer, men med hänsyn till den oerhörda skada, som i regel tillfogades såväl jord som skog å de egendomar, som råkade i skogsspekulanternas ägo, vore det oundgängligen nödvändigt, att en lagstiftning komme till stånd, som gjorde ett slut på sagda personers ödesdigra framfart. Då emellertid ett förvärvsförbud möjligen skulle komma att bliva vanskligt att genomföra mot en viss grupp av enskilda personer utan att därvid egendomsköp även från lojala förvärvares sida understundom förhindrades, ifrågasätta åtskilliga uppgiftslämnare, att i stället för förvärvsförbud skulle införas skyldighet för köparen av en egendom att bosätta sig å densamma. Ett dylikt bosättiiingstvång skulle, framhålles det, omöjliggöra för skogsspekulanterna att, såsom nu i regel sker, förvärva den ena egendomen efter den andra för att innehava dem endast under den tid, som åtgår för att exploatera å dem befintliga skogstillgångar. Några särskilda åtgärder mot sådan storgodsbildning, som kan an*es övervägande skadlig, synas, därest med storgods avses stora jordegendomar med jordbruksdrift som ändamål, icke behövliga. Allmänt framhålles nämligen, att någon anledning att befara storgodsbildning i och för stordrift inom jordbruket för framtiden icke vore att befara. De stora svårigheter storgodsen numera hava att kämpa med i form av brist på arbetskraft, lönetvister, som ofta nog leda till förödande arbetsnedläggelser, allt för låga priser på jordbrukets produkter med därav följande ekonomiska förluster etc, stimulera icke till någon storgodsbildning. Utvecklingen har tvärtom under de senaste årtiondena gått i motsatt riktning. Den ena stora egendomen efter den andra har styckats till mindre jordbruk och allt tydde på att flera storgods skulle inom kort komma att gå samma väg. Åtgärder mot storgodsbildning vore därför icke av nöden. Som här ovan anförts, påyrkar det stora flertalet uppgiftslämnare förbud för vissa kategorier av köpare att förvärva jordbruksfastigheter för att för framtiden kunna omöjliggöra sådana jordförvärv, som visat sig övervägande skadliga. Härjämte må emellertid framhållas, att det

150 f r å n icke s å få h å l l e r i n r a s om, a t t d e t i l ä n g d e n m e s t v 3 r k s a m m a m e d let för a t t t r y g g a d e n s j ä l v ä g a n d e j o r d b r u k a r k l a s s e n s bestånd ej ä r l a g s t i f t n i n g s å t g ä r d e r m o t icke ö n s k v ä r d a f ö r v ä r v a r e a v btndjorden. Mer p o s i t i v a å t g ä r d e r e r f o r d r a s för b o n d e k l a s s e n s b e v a r a n d e T i l l d e s s a hör. f r a m f ö r allt, s ä g e s det, a t t g i v a j o r d b r u k e t e k o n o m i s k l ä r k r a f t . S a k n a s de e k o n o m i s k a f ö r u t s ä t t n i n g a r n a för j o r d b r u k e t s b e s å n d , b l i v a a l l a a n d r a s t a t s m a k t e r n a s m å t t och s t e g e n d a s t h j ä l p l ö s a p d l i a t i v . Några uttalanden m å här nedan återgivas. »För denna ort är det viktigast att dels förbudet mot bolags jordförvärv utsträckes till Dal, dels ock att trafiken med bulvanbolag stoppis. Så t. ex. uppträda norska gränsbolag genom bulvanbolag och sköta svmska egendomar, trots lagen förbjuder utlänning att här i riket besitta fast egendom. I Värmland, där lagen delvis hindrar bolagens förvärv av bondejoid, kringgås lagen genom att enskilda aktieägare 'privat' inköpa jorden, som selermera överföres genom diverse transaktioner i bolagets ägo.» Egnahemsnämnlens ombud, Torrskogs kommun, Älvsborgs län. »Inom denna och närgränsande socknar uppträder X-bolag sisom uppköpare av bondehemman. Som detta bolag betalar sina hemman väl och många bönder äro trötta på sina jordbruk, ske flera försäljningar årligen. Bönlerna behöllo nog sina hemman, om deras ekonomiska förhållande vore bättre, di detta tillsammans med en hög köpeskilling lockar till försäljning. Storgodsbildning förekommer ej, men nämnda bolag arbetar för att förvärva större sammanhängmde skogsarealer. Bolaget sköter skogsmarken väl, men ej den odlade jorden, som överlämnas till arrendatorer.» Ringamåla kommunalnämnd, Blekinge län. »Fortgående jordförvärv för industriellt ändamål eller för bildande av storgods förekommer ej inom orten och väl knappast någonstädes på Gottland. Däremot förekommer överallt och i allt för stor utsträckning och med :'ör en enhetlig och produktiv jordbruksdrift skadliga följder, att enskilda skogsspekulanter köpa hemman med sparad skog, utan annat syftemål än att fortast möjligt skaffa sig en ofta nog oskälig engångsvinst i pengar. Jord, byggnader och andra anläggningar, allt realiseras med den följden, att hemmanets värde som produktivt jordbruksföretag för många år framåt i betänklig grad förminskas.^ För att i någon mån hindra dylika skadliga företeelser finnas väl inga andra åtgärder att vidtaga än en verkligt effektiv skogsvårdslagstiftning och en jordlagstiftning, som tar bestämt sikte på, att jorden må förbliva och övergå i den verkligt jordbruksarbetande befolkningens händer. E t t oavvisligt villkor därvid är, att jordbrukets produkter betalas med sådana pris, att jordägaren icke tvingas eller lockas till att sälja sin gård till första bästa spekulant.» Agronom, Källunge kommun, Gottlands län. »Bolag böra allenast efter tillstånd kunna få förvärva jordbruksfastigheter och sådant tillstånd bör icke få meddelas förrän ortsmyndigheter lämnats tillfälle yttra sig därom. Enskilda personer, som inköpa jordbruksfastigheter och icke kunna lämna försäkran om att de själva ämna bosätta sig å fastigheten, böra jämväl åläggas söka tillstånd till förvärvet, enär en stor del skogshandlare inköpa hemmanen allenast för att skövla skogar och den vanliga följden är, att jordbruket råkar i mer eller mindre vanhävd.» Södra Hestra kommunalnämnd, Jönköpings län. »Någon storgodsbildning kommer nog hädanefter ej ifråga. I skogsspekulativt syfte komma dock troligen bolagen — om ej lagstiftningsåtgärder vidtagas — att alltjämt göra sig gällande. Den självägande bondeklassen förminskas ju härigenom, vilket torde vara till skada. Visserligen få ju de, som sälja dessa egen-

151 domar, oftasfc sterbhus på offentlig auktion, bra betalt för sina egendomar, men för rikets framtid är det nog, som nämnt, skadligt, om den självägande bondeklassen förminskas. Bolags vidare egendomsförvärv borde nog medelst lagstiftning hindras. Tilläggas bör dock, att det inte kan förnekas, att bolagen härstädes hitintills skött sina skogar fullt lika bra som de enskilda. Värst av allt är, där egendomar komma i skogsjobbares händer, då bliva cle fördärvade för lång tid framåt.» Steneby kommunalnämnd, Älvsborgs län. »För industriella ändamål och storgodsbildning anser jag, att jordförvärv icke bör förhindras. Varav skulle svenska folket annars leva, då småbrukarne knappast kunna föda sig själva? Skogsspekulation bör med all makt förhindras, men icke är det på våra orter de stora jordägarna, som skövla skogen. Dessa äro tvärtom de enda, som verkligen på ett rationellt sätt vårda sin skog.» Ledamot av hushållsnämnden, Tierps kommun, Uppsala län. »Den, som köper ett jordbruk, skall ovillkorligen bruka det själv 10 år och då han tillträder det skall det vara laga syn. Sedan får han fritt och efter egna insikter sköta gården, men icke på något sätt försämra varken hus eller jord. Skogen användes fritt till gårdens behov, men finnes skog utöver gårdens behov, skall den avverkas efter skogsvårdsstyrelsens plan. Skulle omständigheter tillkomma dels genom folkförhållande eller andra förhållanden, som gjorde att gården lämpligen icke kunde behållas i 10 år, skulle därom noggrann undersökning ske, huruvida giltiga skäl därtill förefunnes, och skulle då åter syn verkställas innan försäljning finge ske. Dessa bestämmelser tyckas vara stränga, men de skulle icke alls verka menligt på våra trognaste fosterlandsvänner, som besitter och vårdar sina fädernegårdar från släkte till släkte, men det skulle bota våra gårdsjobbare, vilka kunna räknas bland de personer, som göra vårt fosterland den största skada, ty de skövla, vad generationer haft göra med i många år att uppbygga, oftast under hårt arbete och försakelse.» Hemmansägare, Gryta kommun, Uppsala län. »Åtgärder, som avses att göra jordbruksnäringen för dess utövare mera lönande än hitintills äro de bästa åtgärderna. Så länge förhållandena äro sådana, att landsbygdens arbetskraft finner bättre utkomst vid andra näringar, kommer en stor del av åkerjorden, att överlämnas antingen åt sig själv eller åt bolag i skogsspekulativt syfte. Någon storgodsbildning förekommer ej, men skulle en sådan enligt utskottets mening ur folknäringens synpunkt ej vara till skada.» Hushållningssällskapets förvaltningsutskott, Älvsborgs län norra del. »Den första och största åtgärden torde vara, att resp. jordbrukare erhålla för sina produkter sådana priser, att deras jordbruksdrift blir ekonomiskt bärig. I motsatt fall äro alla andra åtgärder betydelselösa eller resultatfattiga. — Om statsmakterna fortsätta att underbetala den svenska jordbruksprodukten (såsom skett genom alltför låga maximipris å brödsäd och alltför låga sockerbetspris under flera gångna år) och överbetala motsvarande importvara t. ex. brödsäd och socker «tc. eller utnyttja ett grannlands (Danmark) låga valuta för fri import av animala produkter, medan exportförbud rådde, såsom nyligen för vår egen animala produktion — allt med syfte och resultat att tvinga priserna på svenska jordbruksprodukter under produktionskostnadsgränsen — då är det svenska jordbruket vigt till total eller partiell undergång. Och undertecknad vågar därför vördsamligen rikta en brinnande vädjan till jordkommissionen att i sitt utlåtande bära fram såsom en hjärtesak till statsmakterna det för vårt folks och lands framtid vitala kravet om nödvändigt och berättigat värn och skydd för den svenska jordbruksproduktionen. Annars stupa de svenska jordbrukarna ekonomiskt — medan utredningsluntorna växa.» Lantbruksskolejöreståndare Nils Larsson, Dala. Askeröd.

152 Åtgärder s o m en komplettering till den ovan behandlade frågan om lämpliga mot upp- åtgärder mot fortgående skadliga jordförvärv har jämväl framställts skadliga en fråga om redan uppkomna dylika förvärv, nämligen vilka åtgärder jordför- lämpligen kunna vidtagas för att avhjälpa missförhållanden, som förevärv. finnas i följd av redan uppkomna jordförvärv för industriellt ändamål, i skogsspekulativt syfte eller i och för storgodsbildning. De uttalanden, som gjorts med anledning av denna sistnämnda fråga, innehålla m å n g a olikartade önskemål och förslag. I stort sett u t m y n n a de emellertid samtliga i att framhålla som lämpliga åtgärder, dels införandet av en för hela riket gällande vanhävdslag s a m t dels en skärpt skogslag. H ä r t i l l komma av åtskilliga uppgiftlämnare framställda förslag om t r y g g a r e villkor för de under bolagen och storgodsen lydande arrendatorerna och torparna, i n å g r a fall gående u t på möjlighet för dem till friköpning. I frågan om vanhävdslagstiftningens utsträckande till hela riket framhålles från många håll, a t t en dylik åtgärd är nödvändig i främsta rummet för a t t förhindra det ytterliga förfall, v a r i ofta nog de g å r d a r råka, som inköpas av skogsspekulanter. Å sådana g å r d a r är det nämligen ingalunda ovanligt, a t t jordbruksdriften så gott som alldeles nedlägges, sedan de r å k a t i h ä n d e r n a på dylika personer. I m å n g a fall s t a n n a g å r d a r n a visserligen, dess bättre, icke så länge i skogsspekulanternas händer, att vanhävd i dess svåraste former hinner uppkomma. I varje fall är dock tillbakagången i fråga om jordens skötsel även å sådana egendomar, som icke v a r i t mer än ett eller a n n a t å r i en skogsspekulants ägo av s å d a n art, att det i allmänhet k r ä v a s många års arbete och kostnader för a t t återställa dessa egendomar i det skick, de befunno sig, innan de gingo u r den jordbruksidkande befolkningens ägo. E n vanhävdslag erfordrades därför, som möjliggjorde för myndigheterna ett snabbt ingripande mot skogsspekulanterna för a t t antingen förhindra, a t t dessa inskränkte jordbruksdriften, eller, där redan vanhävd h u n n i t inträda, för att tvinga dem a t t återställa jordbruket såväl i fråga om jord som byggnader till samma skick som vid tiden för spekulanternas förvärv. Vad bolagen anginge så vore väl jordens skötsel å de egendomar, som brukades av bolagen själva, i regel icke sådan, a t t den påkallade en vanhävdslag. I fråga om däremot den bolagsjord, som vore^ bortsatt p å arrende, gåve erfarenheten nogsamt vid handen, att dylik jord så gott som i regel sköttes dåligt och a t t de tillhörande åbyggnaderna ofta nog vore mer eller mindre bristfälliga. Visserligen vore ju sant, a t t förhållandena p å arrendejordbruken, därest arrendatorerna erhölle förmånligare upplåtelsevillkor, i främsta r u m m e t då längre upplåtelsetider, än de som för n ä r v a r a n d e i allmänhet gällde, u t a n tvivel skulle kunna avsev ä r t förbättras även u t a n en vanhävdslag. Men en vanhävdslag vore i allt fall a v nöden för sagda jordägares vidkommande för att förhindra, att dessa nedlade jordbruket. De fall, då sådant inträffat, vore visserligen fåtaliga och hänförde sig i regel endast till mer avsides i skogsbygden liggande torpjordar o. dyl. F r å n det allmännas synpunkt m å s t e det dock resas stora betänkligheter mot sådana åtgärder, vilka till n a t u r tillståndet återförde mark, som förut k u n n a t giva en familj ett, om ock nödtorftigt uppehälle. Möjligt vore ju, a t t åtgärderna, sedda u r den stora jordägarens-bolagets synpunkter, kunde ekonomiskt försvaras. Det syntes dock som om, n ä r det gällde så viktiga frågor som utläggande till

153 skogs-mark av odlad mark, som tidigare generationer kanske med mycken möda och kostnad avvunnit obygden, samhället icke skulle vara berövat varje kontroll över dessa frågor. En vanhävdslag skulle giva möjlighet till en dylik kontroll. t I frågan om införandet av en skärpt skog slag stiftmng framhålla uppgiftslämnarna, att jämväl en dylik lagstiftning i första hand är motiverad av de enskilda spekulanternas ovarsamma hanterande med skogstillgångarna. Kraftigare åtgärder fordrades bland annat för att kunna bringa dylika jordägare att fullgöra sina åligganden i fråga om återplanteringsskyldighet. Under nuvarande förhållanden gåves det nämligen möjlighet för skogsspekulanterna att undkomma en dylik skyldighet genom de skövlade skogsegendomarnas realisation. Därest då den nya ägaren saknade förmåga att bekosta skogssådd eller återplantering, vore det i regel ej möjligt förrän först kanske efter flera år att bota de svåra skador, en skogsspekulant tillfogat skogsmarken. Den provisoriska lagstiftning, som under krigsåren tillkommit för ungskogens skydd och som sedan allt fort hitintills blivit gällande, vore, framhålles det vidare, av mycket stort värde och hade gjort ett slut på skogsspekulanternas oerhörda spoliermg av skogskapitalet, ^ Vid en blivande definitiv skogslagstiftning vore givetvis av nöden att i någon form få behålla nu sagda provisoriska bestämmelser. Som redan förut nämnts, anses bolagen i regel vårda sin skog på ett mycket erkännansvärt sätt. Emellertid funnes det dock i här ifrågavarande delar av landet icke så få mindre trävarubolag, vilka, så länge dispositionen av skogstillgångarna var mera obegränsad, än för närvarande vore fallet, tillämpade mycket hårdhänta avverkningsmetoder. Av vikt vore för dylika skogsägares vidkommande att en skogslag för framtiden kunde förebygga ett upprepande av dessa småbolags systematiska kalhuggningar. Från åtskilliga håll erinras emellertid jämväl vid frågan om antagandet av en vanhävdslag för hela riket att lagstiftningsåtgärder ej giva jordbruket det bästa skyddet. Det viktigaste vore att de ekonomiska förutsättningarna för denna näring bleve tillfredsställande. Då vore ingen fara för att jorden skulle vanhävdas. Men så länge jordbruket förde en så ojämn konkurrens med industrien, som f. n. vore fallet, kunde ej annat förväntas än att intresset för jordbruksnäringen skulle vara ringa och att därför jord understundom råkade i vanhävd. Ett kraftigt stöd åt jordbruket från statsmakternas sida skulle förvisso, säges det, visa gynnsammare verkningar ifråga oni jordens hävd än en eventuell vanhävdslag. Härovan antydda åtgärder taga emellertid endast sikte på att avhjälpa de missförhållanden av ekonomisk natur, som blivit en följd av vissa, skadliga jordförvärv. Åtskilliga uppgiftslämnare framhålla emellertid behovet av att hänsyn tages även till de av dessa jordförvärv uppkomna, sociala missförhållandena. Det mest framträdande av dessa är otvivelaktigt, förmenar man, att den självägande bondebefolkningen i och med bolagens och spekulanternas jordförvärv undanträngts och ersatts av en såväl ekonomiskt som socialt i regel mycket misslottad arrendators- och torpareklass. Av vikt vore att något åtgjordes för att förbättra och trygga denna talrika folkklass i allmänhet svaga och osäkra ställning. Framför^ allt vore det nödigt att ingripa mot det för närvarande av åtskilliga^ jordägare, huvudsakligast vissa bolag tillämpade systemet med upplåtelse-

154 tider på endast ett eller annat år. De a v ett dylikt system följande vådorna såväl för arrendetagarna själva som för hävden å av dem brukade arrendebruk låge i alltför öppen dag för att n ä r m a r e behöva påpekas. Den ofta nog alltför betungande arbetsskyldigheten vore vidare i behov av ett reglerande för att förhjälpa b r u k a r n a till a t t kunna ordentligt sköta sina arrendebruk. Även i flera a n d r a avseenden krävdes e t t mer effektivt skydd för de mindre a r r e n d e t a g a r n a gent emot jordägarna än det de nu gällande rättsreglerna för lega av jord kunde skänka. Den lyckligaste lösningen av frågan om en förbättrad ställning för de under de större jordägarna lydande arrendatorerna och torparna synes, framhålles det vidare, givetvis v a r a en allmän friköpning beträffande de till sagda b r u k a r e u p p l å t n a jordbruken. Härigenom skulle nämligen ske en återgång till de tidigare, socialt mer tillfredsställande förhållandena ined en självägande jordbrukareklass. E n dylik allmän friköpning stötte emellertid nied hänsyn till de vådor, som genom densamma skulle uppstå för såväl jordbruk som industri på synnerligen stora svårigheter. I en viss utsträckning kunde en friköpning dock otvivelaktigt ä g a r u m u t a n a t t skada sagda n ä r i n g s g r e n a r . 1 Några få yttranden i ämnet anföras härnedan. »Effektiva och väl avpassade skogsvårdslagar, som begränsa avverkningen till avverknings mogen skog och hastigt ställa marken i kultur så att marken ständigt får alstra vad naturen mäktar, erfordras. Detta gäller jordförvärv för industriellt ändamål och i skogsspekulativt syfte. Storgodsbildningen har, som ovan sagts, icke förekommit på senare tider, utan har i stället de gods, som funnits, sönderdelats.» Jordbrukare, Tranemo kommun, Älvsborgs län. »Angående de industriella bolagens förvärv av skogsmark förefinnes intet missförhållande. Bolagen sköta sin skogsmark så rationellt, att knappast någon enskild kan uppnå så bra resultat. Däremot har stort missförhållande rått angående bolagens jordbruk. Men om jordbrukets produkter betalades så pass högt, att även jordbruket lönar sig, får nog icke jorden ligga i vanhävd. Men jordförvärv uppkomna i skogsspekulativt syfte äro minst sagt en nationalolycka. Skogen skövlas på ett par år, åkerjorden faller i vanhävd, åbyggnaderna få förfalla. Sedan åtgår det en hel mansålder, innan egendom återigen kan uppnå sitt fulla värde. Sådana missförhållanden kunna icke avhjälpas, men de borde kunna förekommas.» Egnahemsombud, Hjulsjö kommun, Örebro län. »Fullt effektiva åtgärder för avhjälpande av missförhållanden, som förefinnas i följd av redan bestående jordförvärv, äro nog svåra att åstadkomma; dock torde lagstiftning mot skogsskövling, ävensom mot vanhävd av jord och gällande hela riket, åtminstone mildra de skadliga verkningarna av dylika förvärv.» Björnlunda kommunalnämnd, Södermanlands län. »Därest ägare av jord icke använder den på det sätt, som är till nytta för landet i sin helhet, bör genom lagstiftning härför rådas bot. Utgårdar, som nu äro utarrenderade, böra kunna frånskiljas och av innehavaren friköpas, ifall han så önskar. Dock bör härvid inga mindre jordbruk bildas än att en familj kan därå existera. Däremot bör icke måttligt stora gods eller gårdar styckas, då det ju är dessa, som i regel förse landet med brödsäd. Å statens utarrenderade jorddomäner borde torpen icke försäljas, då det visar sig att jorden icke kan nöjaktigt brukas medelst statare eller annan lejd arbetskraft.» Hemmansägare, Halta kommun, Göteborgs och Bohus län. 1

Jfr sid. 107—111.

Bilaga 1.

Frågeformulär H. Frågor. 1. Givas inom orten lämpliga odlingslägenheter (oodlad, odlingsbar mark) för utvidgning av förefintliga odlingar eller för anläggning av nya jordbruk? I vad mån finnas sådana å fastigheter tillhöriga a) bolag och föreningar, b) enskilda industriidkare, c) fideikommisstiftelser, d) andra enskilda jordägare med större jordinnehav, e) övriga enskilda jordägare, f) kommun eller allman inrättning, g) staten? Den ungefärliga arealen bör om möjligt uppgivas. 2. I vilken omfattning utgöras de i föregående fråga omnämnda odlingslägenheterna av fast mark eller myrmark? . Vilka av dem anses genom sin belägenhet och jordens beskaffenhet i törsta hand ägna sig för odlingsarbete? 3. Har inom orten framträtt intresse hos arrendatorer och torpare lydande under bolagsegendomar, fideikommiss och andra större jordkomplex att tå friköpa av dem brukade arrendegårdar och torp, eller kan det antagas, att ett sådant intresse skulle göra sig gällande, därest möjligheter till sådan friköpning öppnades? 4. a) Har friköpning av arrendegårdar eller torp redan ägt rum inom orten i nämnvärd omfattning, eller har en sådan utveckling förhindrats genom obenägenhet hos jordägarna att frånsälja sådana ställen? b) I vad mån är sådan obenägenhet särskilt framträdande hos de särskilda i frågan 1 uppräknade grupper av jordägare? c) Vilka äro anledningarna till jordägarnas omförmälda o benagenhet i 5. Kan enligt Eder uppfattning sådan friköpning av arrendegårdar och torp, som åsyftas i frågorna 3 och 4, äga rum inom orten utan att huvudtastigheternas jordbruk eller skogsbruk lider skada, och vilka gränser tor tnkopningsrätten böra med hänsyn härtill enligt Eder åsikt dragas? 6. Har eljest inom orten från den jordlösa befolkningens sida framträtt efterfrågan eller intresse att få förvärva a) ouppodlad jord med tillbehör tor bildande av nya jordbruk, b) tomtmark för bostäder eller liknande ändamål? Eller kan det antagas att sådant intresse skulle giva sig till kanna, om möjligheter till dylika förvärv yppades?

156 a) Pläga jordägarna i orten vara obenägna att tillmötesgå sådana önskningar, som i frågan 6 omförmälas? -bi ^ c l V S ä d a n n ä n d e l s e ' i v a d m å n ä r sådan obenägenhet särskilt framträdande hos de särskilda i frågan 1 uppräknade grupper av jordägare ? c) Vilka äro anledningarna till obenägenhet för ett dylikt tillmötesgående? 8. Efter vilka grunder bör enligt Eder mening vid sådan friköpning och tvängsavlösmng av jord, som omförmäles i föregående frågepunkter, lösningsö värdet bestämmas? 9. Därest kredithjälp skulle erfordras för omförmälda friköpning och tvångsavlösning huru bör denna kredit enligt Eder uppfattning lämpligast anordnas (statskredit, kommunalkredit, kredit genom särskilda för ändamålet bildade kreditföreningar etc) ? 10. a) Kan det, vidkommande ort där sedan gammalt större jordegendomar forefinnas, anses, att en talrikare befolkning skulle hava sin utkomst därest jorden vore uppdelad i mindre egendomar? ±-ii b ^ H i ar ' v i d k o m m a n d e ort där på senare tider jordbruksfastigheter hopats till bolagsegendomar, erfarenheten givit vid handen, att detta bidragit till ökning eller minskning av dels den jordbrukande befolkningen i orten och dels befolkningen i allmänhet därstädes? 11. Har inom orten vunnits erfarenhet om den nya egnahemsbildningeny Har därigenom den jordlösa befolkningens efterfrågan å mindre jordbruk (småbruk) eller jordlägenheter (arbetarbruk) eller tomter för huvudsakligen bostadsändamål kunnat tillgodoses? Eller där så ej varit fallet eller svårighet uppstått för skedd egnahemsbildning, vad har orsaken varit därtill (jordens belägenhet, jordens lämplighet i övrigt, hög köpeskilling för jorden, dyra byggnader, dåliga betalningsvillkor, svag ekonomi, ringa utsikt till annan arbetsförtjänst)? Har egnahemsbildandet i orten förmedlats av för ändamålet bildade bolag eller föreningar eller av annan? Hava de nyskapade småbrukens innehavare möjlighet att kunna existera på dem? 12. Vilka åtgärder skulle enligt Eder uppfattning lämpligen kunna vidtagas for att förekomma sådana fortgående jordförvärv för industriellt ändamål, i skogsspekulativt syfte eller i och för storgodsbildning, som kunna anses övervägande skadliga? 13. Vilka åtgärder skulle enligt Eder uppfattning lämpligen kunna vidtagas för att avhjälpa missförhållanden, som anses förefinnas i följd av redan uppkomna jordförvärv för industriellt ändamål, i skogsspekulativt syfte eller i och för storgodsbildning?

157 14. Har enligt erfarenheten jordstyckningen i orten alltför långt fortskridit till skada för jordbrukareklassens ekonomiska självständighet; och om så varit fallet, vilka åtgärder skulle lämpligen kunna vidtagas för att förebygga en oekonomisk sönderdelning av jorden eller avhjälpa redan uppkomna missförhållanden av denna art? 15. Äro beträffande jordförhållandena i övrigt i orten något att omnämna eller erinra, som kan anses vara av betydelse eller äga speciellt intresse?

Bilaga 2.

Av skogschefen Arvid Nilsson i Sikfors, Örebro län, avgivet svar å frågeformulär H. (Siffrorna hänvisa till formulärets frågor). 1 1) Svaret å denna fråga blir väsentligt beroende a v det sätt, v a r p å begreppet »lämplig odlingslägenhet» definieras. Mer än en definition ligger väl h ä r n ä r a till hands. Såsom lämplig odlingslägenhet k a n ju den m a r k betraktas, som är något så n ä r lika den, som tidigare i huvudsak odlats inom orten. U r denna s y n p u n k t finnas mycket' vidsträckta odlingsmarker, i varje fall så vidsträckta a t t ingen som helst brist på dylika m a r k e r k a n anses föreligga icke ens vid största t ä n k b a r a odlingsintresse. Men all sådan m a r k torde v a r a olämplig odlingsmark, om man av den »lämpliga» odlingsmarken begär, att odlingsarbetet å den skall v a r a tillnärmelsevis lönande u r enskild ekonomisk synpunkt. Så länge allmänna saluvärdet på den redan befintliga odlade marken, såsom n u är fallet, understiger och i allmänhet väsentligt understiger hälften a v vad fullständig nyodling kostar, bleve väl u r enskild ekonomisk synpunkt endast det odlingsarbete lönande, som understöddes med avsevärt mer än hälften a v odlingsarbetets värde, bedömt efter gällande arbetslöner. Då odlingsarbetet emellertid av ideella eller av andra icke ekonomiska skäl är tilldragande för mången även d ä r arbetet icke är ekonomiskt fullt lönande, skulle väl frågan om tillgången av odlingsmark i detta sammanh a n g bliva liktydig med frågan, huruvida odlingsmark finnes i tillräcklig utsträckning för dem som äro eller kunna v a r a hågade att nyodia. Denna fråga måste besvaras jakande, ehuru härvid bör erinras, att långt lämpligare eller u r ekonomisk synpunkt mindre olämpliga odlingsmarker givetvis finnas i stor utsträckning å bördigare och m i n d r e högt över havet belägna m a r k e r utanför v å r sockens gränser. Bolagsjord, enskild m a r k och kommunens m a r k förete ingen åtskillnad i förevarande avseende. Endast dessa tre slag av ägare förekomma inom kommunen. 2) Godartade m y r a r för odling finnas icke i n ä m n v ä r d utsträckning, då t o r v m a r k e r n a inom kommunen i stort sett utgöras av oförmultnad, ren vitlmossetorv. Den norrländska godartade m y r e n h a r alltså ingen motsvarighet här. Enstaka för odling godartade k ä r r och k ä r r a r t a d e m a r k e r finnas emellertid. E n del vitmossar ligga även bekvämt till för sandkörning och kunna alltså odlas, ehuru med jämförelsevis stora omkostnader. Då den bättre hårdmarken i allmänhet är särskilt arbetsdryg vid odlingsarbetet vid jämförelse med torvmarken, torde h å r d m a r k e n komma i a n d r a rummet, där odling ifrågasattes. 3) Lägenheter med jordbruk, utarrenderade å t enskilda personer, före1

Se bilaga 1.

komma ej på kommunens mark. Nära nog samtliga utarrenderade lägenheter belägna på Vargöns Aktiebolags marker. Inget intresse för friköp av torp eller andra arrendelägenheter har avhörts. Härvarande utarrenderade lägenheter kunna samtliga benämnas torp, vilkas innehavare hava jordbruket såsom utpräglad bisyssla och skogsarbete eller annat arbete åt markägaren såsom huvud för tjänst. Ingen av dessa lägenheter har nämligen jordbruk i sådan omfattning, att brukaren kan tillnärmelsevis helt försörja sig av lantbruk. Torpinnehavarna hava erbjudits långa arrendetider men, ehuru de haft så fördelaktiga arrenden som någon annorstädes, avböjt detta erbjudande. Deras beroende av arbete vid sidan av jordbruket är givetvis anledningen till denna tvekan inför längre arrenden. Samma skäl synes böra antagas tala emot eventuell önskan att friköpa ställen, då man ej gärna binder sig vid en plats utan någon garanti för att kunna försörja sig där på goda villkor. 4) Ingen friköpning har här förekommit. Då någon anhållan om friköp, såsom nämnt, ej framkommit, är ovisst, huru de olika markägarna skulle ställa sig till sådan anhållan. Därest anhållan om friköp framkommer, skulle denna emellertid säkerligen möta erinringar från markägarens sida av följande skäl: Samtliga de utarrenderade lägenheterna inom socknen här äro, såsom nämnt, arbetare boställen, det avgjort övervägande antalet skogsarbetareboställen med eller utan häst, men ej mindre än 111 torp innehavas av arbetare för fastighetsägarens bruksrörelse och 34 torp lyda under hans större jordbruksgårdar. Vid varje tillfälle, då brukare dör eller torp eljest berövas arbetsför och hos markägaren arbetsvillig brukare, förskaffas dessa ställen dylika brukare genom särskilda åtgärder från markägarens sida. Om ställena såldes till egna hem, kunde markägaren således icke påräkna att hava dem besatta med arbetsdugliga arbetare på tillnärmelsevis samma sätt som nu. Och även om dylika självägareställen ägdes och beboddes av arbetsdugliga personer, hade huvudfastighetens ägare ingen visshet om att i nämnvärd utsträckning få disponera dessa personers arbetskraft. De goda kommunikationerna i förening med förevarande smålägenheters föga tidsödande jordbruk föranleda ju, att arbetarna, om de ägde sina ställen, i all synnerhet under högkonjunkturerna, då markägaren bäst behövde dem, sökte sig ut till de under högkonjunkturerna givande förtjänsterna vid omfattande tillfälliga arbeten, mången gång långt vid sidan av hemtrakten. Givetvis skulle de även ibland gå i mer eller mindre uthållig tjänst hos angränsande företagares arbeten av varaktig natur. I varje fall måste nuvarande markägaren icke kunna på förhand bedöma i vilken utsträckning han regelbundet finge disponera arbetskraften från dessa självägareställen, och han vore alltså förhindrad att planlägga sitt arbete, där orten icke är så rikligt bebyggd, att arbetskraft beständigt finnes att få i behövlig utsträckning. Skogsbruket är här ofrånkomligt beroende av de ställen såsom arbetarebostäder, som de stora skogsägarna nu hava upplåtna på arrende åt skogsarbetare. Och den bostadsbrist, som nu är mer än någonsin framträdande i industrisamhällena och vid deras större lantgårdar, gör, att ej heller något av de torp, som här sedan långa tider tillbaka upplåtits åt industri- och lantarbetare kunna avvaras utan verkligt men för det produktiva arbetet i härvarande industrier och lantbruk. I samma

160 mån som dylika ställen i något större antal blevo själ vägareställen, skulle ett behov av nya arbetarebostäder framträda för att trygga tillgången på arbetskraft. Att avsöndra förevarande smålägenheter, som äro spridda över markerna möter olägenhet för markägaren beträffande skogen även ur andra synpunkter. Om ett torp frånsäljes, skall detta ske antingen med husbehovsskog eller också med intecknad rätt till behövligt husbehovsvirke för all framtid ur huvudfastighetens skog. Ett tredje alternativ lärer väl knappast finnas, då dessa lägenheter ute å skogsvidderna i en ägares hand icke kunde till rimliga kostnader ernå husbehovsvirke på annat sätt än ur huvudfastighetens skog. Båda de angivna alternativen äro givetvis olägliga för markägaren. Intecknad rätt till husbehovsvirke vore givetvis motbjudande liksom alla förbindelser, som ifrågasättas för evärdelig tid och vilkas konsekvenser således icke kunna överblickas, men även därför att varje kontroll vore utesluten över eldstädernas beskaffenhet' såsom bränslebesparande och över användningen av det byggnads- och hägnadsmaterial, som med hänsyn till gällande priser och transportmöjligheter vore ur allmän ekonomisk synpunkt' lämpligt. Att fixera en viss kvantitet husbehovsvirke av olika slag att årligen utsynas för viss lägenhet låter sig ju icke göra av praktiska skäl, och även om sådant fixerande vore möjligt, återstode svårigheten med kontrollen över — särskilt vad bränslet beträffar — att lägenhetsägaren icke tillgodogjorde sig mer ur skogen än han hade rätt till. Frånskiljandet av visst skogsområde till husbehovsskog imöter ölägenheter för fastighetens ägare dels därför att skog av lämplig åldersMassfördelning för dylikt ändamål sällan finnes samlad i så små områden som för ifrågavarande ändamålet behövas — skogarna här hava ju sedan länge brukats i storbruk — och således skulle antingen större areal eller också värdefullare virke, än som behövdes, ofta avsöndras, samt dels därför att erfarenheten å orter, där dylik avsöndring av husbehovsskog skett, uppgives hava ådagalagt, att självägarna ifråga ofta realisera sin husbehovsskog och sedan, trots lagbestämmelsen mot stöld, hämta sitt husbehovsvirke ur omgivande huvudfastighetens skog — en effektiv kontroll i detta hänseende kan ju icke åstadkommas å glest befolkade skogsvidder. Någon minskning av dessa ölägenheter med avsöndrad husbehovsskog kunde visserligen åstadkommas genom föreskrift om försäljningsförbud för andra träd å dessa husbehovsskogar än sådana, som av officiell skogstjänsteman utstämplades såsom för husbehov oskäligt värdefulla eller eljest obehövliga för ställets husbehov. En del olägenheter kvarstode givetvis ändå och nyssnämnda tvångsutsyning av mycket små virkesposter spridda över stora vidder bleve ju alltför dyrbar och ur organisationssynpunkt så föga tilltalande, att den icke gärna kan tänkas genomförd. Den, som friköper ett torpställe har även behov av betesrätt för sina kreatur å omgivande huvudfastighetens skogsmark. Erfarenheten visar, att det möter ansenliga svårigheter att åvägabringa hörsamhet från arrendatorers sida gent emot givna föreskrifter om begränsning av skogsbetet för skogsföryngringens skull. Då det givetvis är förenat med större risk för en arrendator att åsidosätta dylika föreskrifter än det är för en självägare, måste även denna betesfråga befrämja obenägenheten att upplåta torpen till egna hem.

161 Fastighetsägarna hava alltså betydande sakskäl emot avsöndring av torpen till egna hem. Där orten, såsom i de större skogstrakterna i allmänhet, icke ä r särskilt rikligt bebyggd i förhållande till ortens arbetstillgång, framträda samtliga ovannämnda fastighetsägarens motskäl med påtaglig skärpa. Men detta hindrar givetvis icke, a t t fastighetsägarna kunna v a r a benägna att, för den goda egyiahemssakens egen skull och för att tillmötesgå framställningar från hedervärda goda arbetare, frånsälja vissa torp, därest dylika framställningar framkommo och d e t framstode klart, a t t ett verkligt betydande villkor för a t t arbetarna skulle k u n n a trivas härigenom uppfylldes. Kunde äganderätten till de friköpta ställena förenas med någon betydande arbetsskyldighet hos1 huvudfastighetens ägare emot ortens gängse arbetslöner, i händelse av tvist fixerade genom något skiljedomsförfarande, förfölle givetvis den största obenägenheten att avyttra torp. Men sådan anordning vill förefalla ogenomförbar. 5) Såsom under n ä r m a s t föregående fråga betonats, måste väsentlig skada tillskyndas h ä r v a r a n d e fastighetsägares skogsbruk liksom även hans industri och lantbruk, om torpen- arbetareboställena skulle tvångsvis frånhändas honom i n ä m n v ä r d utsträckning. I stort sett borde väl industrien kunna sägas v a r a oberörd a v den förevarande frågan, då industriarbetarnas bosättning vid torp försvårar verkens kontinuerliga drift under sådd- och skördetider, enär någon tid alltid, å t g å r för jordbrukets skötsel, änskönt jordbruket är litet. Men då det h ä r i Bergslagen icke är ovanligt, att industriarbetare bebo torp om 1—5 kor och det u r social synpunkt måste v a r a gagneligt a t t hava även industriens arbetarebostäder förenade med något lantbruk, synes det påkallat^ a t t h ä r erinra om, a t t även industrien skulle menligt beröras av ifrågavarande friköpning. F r i k ö p t a industritorp skulle givetvis till 'ansenlig del behöva ersättas med n y a arbetarebostäder och i denna tid, då byggnadsarbetarna icke tillnärmelsevis medhinna av åttatimmarslagen påkallade nybyggnader, bleve det än mer betungande än det eljest vore, om ytterligare byggnadsskyldighet nu åvägabragtes. Vissa lantarbetares bostäder kunna ju och böra väl därför lämpligen förläggas i samband med jordbruk hellre än a t t de göras jordlösa, och de å skogsvidderna spridda skogsarbetarebostäderna böra väl även helst v a r a förenade med jordbruk, då behovet av en del livsmedel på så sätt t r y g g a s u t a n tidsödande provianteringsresor och förutsättningar för ett sundare hemliv på så s ä t t ökas. E n lagstadgad friköpningsrätt borde därför begränsas, så a t t den icke förnärmade fastighetsägarens behov av arbetarebostäder, i varje fall icke för skogs- och lantbruk, därest icke u r såväl allmän som enskild synpunkt synnerligen betydande pToduktionsintressen skola åsidosättas. Det behövliga antalet arbetarebostäder v ä x l a r givetvis och torde väl icke kunna fixeras efter ytenhet odlad jord eller produktiv skogsmark. E n ytenhet är i olika fall så olika arbetsdryg och produktionsmängden står ju sällan i direkt proportion till det nedlagda arbetets omfattning. Beträffande skogsbruket blir t. ex. även medelkörvägens längd för skogsprodukterna a v framträdande betydelse för behövliga antalet arbetare. H ä r i Hällefors socken finnes ett skogsarbetareboställe, med eller u t a n häst, på ungefär 150 hektar produktiv skogsmark, men h a r detta a n t a l boställen visat sig otillräckligt för uttagandet på lämpligt sätt av skoJord kommissionen.

V.

162 garaas årsproduktion samt för behövliga skogsodlings- och skogsdikningsarbeten och arbeten för flottleds-, väg- och byggnadsunderhåll. 6) a) Nej. b) Något intresse från enstaka fabriksarbetares sida. 7) Obenägenhet att avyttra mark för detta ändamål kan icke sägas föreligga numera, då den stora markägare, som frågan här närmast gäller, förklarat sig villig avyttra mark för egnahemsändamål vid och i närheten av bruken och sålunda tillmötesgå framkomna anspråk i förevarande avseende. Nyanläggning av lägenheter av nuvarande arbetareboställenas omfattning ute på skogsvidderna måste vara av så stort intresse för en storskogsägare med otillräcklig bofast arbetskraft för skogsskötseln, att han måste vara benägen tillmötesgå framställningar om markförvärv för nyanläggning av dylika lägenheter även med offer av husbehovsskog m. m. och med risk att ej alltid få disponera arbetskraften från dessa nyanlagda ställen. Givetvis skulle nyanläggningar av sistnämnda slag i vissa fall även kunna ekonomiskt stödjas av fastighetsägaren i någon grad. Denna fråga om nyanläggning av småbruk eller boställen har alltså ekonomiskt sett ett helt annat läge än frågan om lagstadgad rätt för brukare att friköpa fastighetsägarens arbetarebostäder, vilka bostäder han vid förvärven av fastigheterna litat sig till för att kunna uppnå en välordnad ekonomisk drift. 8) Därest lagstadgad friköpningsrätt anordnas, synes vanligt expropriationsförfarande böra tillämpas med särskild instruktion för expropriationsnämndens förevarande arbete. Då fastighetsägaren fråntages vad han har äganderätt till, bör han hava full ersättning. Givetvis kunna olika värderingsgrunder ifrågasättas för olika orter, men borde väl i allmänhet åkerjorden kunna värderas efter gängse pris samt hus, hägnader m. m. efter byggnadsvärdet, grundat på vid värderingstillfället gällande priser och vid samma tillfälle föreliggande försämring på grund av ålder, röta och bristfälligt underhåll. Beträffande skogen skulle bestämmas i vad form och omfattning, ocli emot vilken ersättning husbehovsvirke och skogsbete skulle tillkomima lägenheten. Bestämdes det att lägenheten skulle hava rätt till utsyning av virke ur huvudfastighetens skog, borde bl. a. fastställas dels en viss maximilängd från stället, inom vilken husbehovsvirke skulle tillhandahållas och dels att till vedbrand skulle godkännas grenar av ned till två centimeters grovlek på bark intill 2/3 av vedmängden, samt att bränslet i övrigt skulle utgöras av brännbar stamved. Ifråga om betesrätten borde bl. a. föreskrivas att bete ej skulle tillhandahållas för andra kreatur än sådana, som vid stället vinterföddes, — fastighetsägaren skulle äga förbjuda skogsbete för hingstar och tjurar i en bättre häst- och kreatursaveks intresse — och att fastighetsägaren ägde rätt att hägna eller genom vallning freda skogsföryngringar för bete samt att getter alldeles icke och att får och andra här omnämnda husdjur endast i utsträckning, som fastighetsägaren medgåve, fingo släppas å hans skogsmark. Rätten till husbehovsvirke och skogsbete samt eventuell avsöndring av skog borde värdesättas efter ortens pris för olika slags virke och bete. Särskilt stränga straffbestämmelser behövdes för överträdelse av medgiven nyttjanderätt till huvudfastigheten. Där underhåll av utfartsväg från stället till allmän väg förut varit uppdelat på olika brukare eller ägare, borde behörigheten av sådan del-

163 ning granskas och därefter fastställas, eventuellt efter justering, sedan andra väghållare hörts inför nämnden. Där vägunderhållet ifråga icke varit uppdelat, borde behörig vägdelning anordnas, där väg icke anses böra underhållas av blivande självägarestället ensamt. 9) Statskredit, enär här är fråga om utgifter för ett allmänt ändamål i ordets mest vidsträckta bemärkelse. 10) a) Nej. De under bolag samlade stora skogsegendomarna hava möjliggjort anläggningen av ansenliga industrier, som givit rikliga arbetstillfällen och upphov till ett rikligt byggande särskilt i närheten av bruken. Arbetstillfällen och bebyggande kunde icke hava åstadkommits i motsvarande grad, om jorden varit uppdelad i mindre egendomar. b) Den jordbrukande befolkningen har icke ökats, då jordbrukslotterna här äro så små, att de i allmänhet icke lämpligen kunna delas, samt då intresset och de ekonomiska förutsättningarna för nyodling icke äro stora, sedan industrien erbjudit levebröd på fördelaktigare villkor än nyodlingen. Befolkningen i allmänhet har ökats till följd av utvidgad industriell verksamhet. 11) Ingen erfarenhet. Såsom ovan nämnts har annat intresse för egnahemsbildning ej framträtt än från ett fåtal industriarbetares sida. De höga byggnadskostnaderna hava under sista åren förminskat detta intresse, vilket intresse emellertid såsom nämnts numera är föremål för härvarande bolagets stöd. Egnahemsbolag eller förening för egnahemsändamål finnes icke ännu här. För småbruk, å vilka brukaren kunde existera utan verksamt stöd av biförtjänster, finnas ej förutsättningar här, då nyodlingen av jord i utsträckning som därför behövdes är så ofantligt dyrbar. 12) En uthålligt verksam skogslag, som motverkade skogsskövling skulle säkerligen i väsentlig grad hejda skogsspekulanters framfart, antingen dessa spekulanter äro enskilda personer eller bolag. Frågans besvarande i övrigt förutsätter enighet om vilka fortgående jordförvärv skola anses skadliga utöver dem, som göras av skogsegendomshandlare utan aktning för skogens behöriga vård. För härvarande ortens vidkommande gäller denna del av frågan lämpligheten eller olämpligheten av större skogsegendomsförvärv åt industribolag. Ingen med någon förmåga att bedöma hithörande frågor larer väl bestrida, att storindustrien varit och är synnerligen nyttig såsom skapare av exportvärden, värden på skogar, även å dem i statens ägo och i bondehand, samt .arbetstillfällen och skatteobjekt i mängd, vilka värden och arbetstillfällen m. m. förvisso icke kunnat åstadkommas denna industri förutan. Ej heller torde det kunna göras gällande, att industrien kunnat uppblomstra om den i allmänhet ej fått stödja sig på och för sin framtid lita sig till egna skogsegendomar i stor skala. Likaså har särskilt betonats av dem, som ägnat frågan om storbruk eller småbruk av skog den mest kritiska granskning, att skogsbruket har sin mest givande och behöriga form. såsom storbruk. Emot dessa och andra fördelar av industribolagens markförvärv skall ställas de fördelar för landet ur social synpunkt, som en självägande jordbrukareklass å de hemman, industrien förvärvat, skulle innebära. En behörig jämförelse mellan den olika betydelsen för landet av dessa båda värden, storindustrierna å ena sidan och själväganderätten till jord-

brukslägenheter å den andra, låter sig väl ej göra, då värdena ifråga äro ojämförbara. Uppenbart är väl emellertid, att bolags äganderätt till all jord och skog lika litet är ett behörigt önskemål som enskild äganderätt till all jord. En gräns skulle alltså finnas för bolagsegendomarnas omfattning, där denna omfattning kunde sägas bliva »övervägande skadlig». Var denna gräns ligger är väl omöjligt att fixera, då ojämförbara värden här stå emot varandra, men otvivelaktigt är väl, att denna gräns blir en annan i den högt belägna karga skogsbygden med smärre jordbruksförutsättningar än i de lägre över havet belägna i allmänhet bördigare trakterna. Denna gräns blir givetvis också förlagd på ett särskilt sätt av den, som utgår ifrån, att en bolagstorpare måste förnimma en så stor social vantrevnad, att det praktiska behovet av arbetareboställen för i sterskogsbruket fast anställda arbetare fördenskull måste lämnas åsido och skogsbruket sålunda hänvisas att förskaffa sig den mer eller mindre tillfälliga arbetskraft, det för dagen kan uppbringa. Den, som räknar med, att en torpare socialt och ekonomiskt sett likväl numera i allmänhet icke har det sämre än arbetsanställda under bolag i allmänhet utan snarare bättre — den erfarenheten här att industritorpen äro så eftersökta bland ortens industriarbetare synes bl. a. tala härför — lägger givetvis gränserna mer till industribolagens förmån. Behörigheten av sådan tendens förstärkes inför möjligheten att avlägsna en del av orsakerna till förevarande sociala vantrevnaden hos brukare. (Se svar till fråga nr 13.) Om en reglering av bolagens rätt att förvärva mark skall göras genom lagstiftning, synes nödvändigt giva vidsträckt befogenhet åt dem, som hava att pröva och fastställa behörigheten av varje enskilt fall av bolagsförvärv, vartill tillstånd begäres. Ett totalförbud för bolag att förvärva mark måste vara olämpligt, då så många fall kunna tänkas föreligga, då behörigt vägande skäl kunna tala för dylika markförvärv, såsom t. ex. för industriell nyanläggning eller utvidgning, arrondering av ägokomplex m. m. 13) För denna frågas besvarande måste först klarläggas vilken skada härvarande storgodsbildning gjort. Här åsyftas givetvis skada i form av socialt missnöje. Vid närmare granskning av orsakerna till detta missnöje befinnes, att dessa orsaker att börja med äro av två slag, dels sådana, som kunna vara gemensamma för alla i storbolags eller annan mer enskild tjänst anställda fasta arbetare, som sålunda icke äro jordägare, och dels sådana orsaker, som äro speciella för närmast ifrågavarande torpare eller arrendatorer såsom brukare av lägenheter, vilka det ur social synpunkt kunde vara bättre för dem att äga. Den förstnämnda gruppen av orsaker bottna givetvis i de föreliggande stora sociala missförhållanden, som samhället ännu icke mäktat tillfredsställande avlägsna, främst den känsla av otrygghet, som skapas av oron för bristande försörjning på ålderdomen, vid inträffad långvarig sjukdom eller vid olycksfall ined svårare följder. Förutsatte man, att dessa missförhållanden, vilka som sagt gälla alla arbetsanställda i enskild tjänst, vore det mest väsentliga av de berättigade' anledningarna till socialt missnöje över huvud avlägsnat såväl hos torpare som hos andra. Någon större skada ur nu nämnda sociala synpunk-

165 ter skulle alltså torpsystemet icke innebära vid jämförelse mellan torpare och a n d r a arbetare. Till den a n d r a gruppen av skäl skulle i huvudsak höra, a t t torparens nyodlingsintresse och håg för a t t sköta jorden väl skulle minskas genom arrendesystemet, a t t arrendelagens ordningsregler och m a r k ä g a r e n s påkallade arbetsskyldighet skulle v a r a betungande s a m t att torparens bostadsförhållanden för ålderdomen icke äro tryggade. Nyodliiigsmtresset är enligt min mening överdrivet. Omfattande nyodling ä r av intresse även för m a r k ä g a r e n och större svårigheter för överenskommelse om ersättning vid arrendes frånträdande för nyodling, som brukare önskar utföra, böra därför i allmänhet icke uppstå. Det väsentliga av intresset för det årliga jordbrukets skötsel k a n självfallet räddas genom grundliga till- och avträdessyner. Arrendelagens förpliktelser för brukare kunna icke rimligen anses betungande, bortsett från bestämmelsen om byggnadsunderhållet. Husunderhållet k a n och bör enligt min mening i allt väsentligt åläggas fastighetsägaren. Arbetsskyldigheten bör v a r a brukaren till nytta, då den giver honom visst företräde till lönande arbete; förutsatt a t t denna skyldighet icke får u t k r ä v a s på sätt som åsidosätter jordbrukets behöriga skötsel, och a t t rimlighet ålägges fastighetsägaren vid arbetsskyldighetens utkrävande vid sjukdom. Bostadsfrågan på ålderdomen är givetvis bättre tryggad för självägaren under n u v a r a n d e förhållanden. Kommunernas vårdhem hava, trots senare tiders förbättringar i skötseln av dessa hem, förblivit impopulära, och den förflyttning a v de gamla från det länge bebodda arbetarebostället till annan a v fastighetsägaren upplåten bostad, som nu ofta måste ske, är också föga tilltalande. Denna bostadsfråga ä r givetvis än mer framträdande för t o r p a r n a s och andra småarrendatorers vidkommande än för industriarbetaren i vanliga arbetarebostäder, då jordbrukéf vid torpet och torpets ofta självständiga belägenhet åstadkommer ett intimare fäste vid bostaden än industriarbetaren i allmänhet k a n förnimma. Det synes mig därför behörigt att fastighetsägaren ålades tillhandahålla de gamla vid torpen ett eget r u m u t a n omedelbar förening med övriga bostadsrummen vid stället och inrett för självständigt bruk, så länge de gamla kunna sköta sig själva eller vid stället boende äro villiga taga v å r d om dem. Vedbrand, rotfruktsland för eget behov s a m t behövligt bod- och källareutrymme skulle givetvis också tillhandahållas de gamla, allt emot ersättning med viss liten del av utgående officiell pensionsförsäkrings årligen utfallande belopp. Dylik anordning kunde visserligen anses motsagd av arrendesystemet, som förutsätter a t t rätten att k v a r b o vid stället, i varje fall formellt sett, skall prövas vid varje arrendeperiods utgång. Den, som fullgör kontrakterad arbetsskyldighet och avtalade arrendevillkor i övrigt, bör emellertid givas r ä t t att kvarbo vid stället intill ålderdomen och sålunda icke k u n n a åläggas att avflytta med mindre än att annan disposition av utarrenderade jorden ä r påkallad, såsom för industriell utvidgning, utvidgning av brukssamhälle el. d. eller a t t brukare v ä g r a r godkänna vanliga arrendevillkor och n y a kontraktets arbetslöner för kontrakterade arbetsskyldigheten, där dessa löner kunna synas försvarliga med hänsyn till ortens löner för lika arbete. Ur social synpunkt torde väl icke stora invändningar kunna göras emot

166 utarrendering av torp under ovan nämnda förutsättningar. I varje fall bör sådan utarrendering icke kunna anses vara socialt skadlig. Vid inträffad långvarig sjukdom för den torpare, som ej har vuxen son med förmåga och vilja att fullgöra arbetsskyldigheten, har torparen det väsentligt sämre ställt än vissa självägare. Ty torparen måste då lämna stället. Den hårdare skuldsatte självägaren torde emellertid hava samma lott, varför någon principiell skillnad mellan självägare och torpare ej synes föreligga här. 14) Ingen erfarenhet.

Bilaga

3.

Tillgången på odlingslägenheter inom de särskilda kommunerna enligt uppgiftslämnarnas svar å frågorna 1 och 2 \ (Beteckningarna a) b) c) etc. hänvisa till de i frågan 1 uppräknade olika jord ägargrupperna.) Stockholms län. Kommunalnämnder. Munsö. Största möjligheten till nyodling är invallning och utpumpning av sjön Snorran, varvid skulle vinnas c:a 100 hektar, för övrigt torde kunna nyodlas c:a 50 hektar. Fresta. 40—50 hektar, tillhörande d), e) och g), varav 5—6 hektar utgöres av fastmark, resten myrmark. Harg. Odlingsbar mark finnes inom olika delar av socknen av vilken c:a 7 1 0 ägas av fideikommisstiftelse, 2/u> av enskild jordägare samt Vio av staten (prästgården). Övervägande myrmark. Hökhuvud. Det kan uppenbarligen bevisas, att odlingslägenheter förefinnas inom kommunen dels bestående av fast- dels av myrmarker och tillhör ovannämnda marker med få undantag när bolag. Knutby. Odlingsbar mark finnes såväl för utvidgning av förefintliga odlingar som för anläggning av nya jordbruk. Bladåker. Det bästa är redan uppodlat. Sedan finnas ju marker, som också kunde odlas om de vore torrlagda. Edsbro, a) c:a 40 tunnland, d) c:a 100 tunnland, e) en mångfald mindre områden, som tillkommit genom sjösänkning. Arealen kan ej uppgivas. Rö. C:a 25 hektar. Roslags-Bro. Endast i mindre omfång å avlägset belägna skogsmarker, varest vår tids jordlösa arbetare icke skulle trivas. Vätö. Mindre arealer tillhörande enskilda jordägare, därav största delen utgöres av myrmark. Rådmansö. Från fideikommisstiftelser och enskilda jordägare med större jordinnehav, upplåtes i allmänhet oodlad mark efter odlarens önskan och utgöres i de flesta fall av fastmark. Länna. Omkring 170 hektar tillhörande d) e) och g). För utvidgning av förut befintliga odlingar finnes odlingsbar mark, men icke så stora arealer på en plats att s. k. nya jordbruk skulle löna sig att anlägga. Omkring 90 hektar fastmark, resten myrmark. Österåker. Å de större egendomarna finnas givetvis vattensjuka marker, som kunde vara lämpliga för odling. I synnerhet å en kronoegendom inom kommunen, bestående till största delen av myrmark. Riala. På fideikommisstiftelser finnes odlingsbar mark till anläggning av nya jordbruk. Består av både fast mark och myrmark. Möja. I några få fall givas odlingslägenheter av enskilda jordägare. 1

Se sid. 155.

168 Ornö. C:a 300 tunnland. Hela kommunen är i det närmaste lydande under fideikommiss. Marken utgöres till största delen av myrmark. Nämdö. För utvidgning av åkerjorden, till största delen fast mark. Tyresö. Odlingsbar mark finnes, tillhörig grupperna d) och e), men så belägen att därmed knappast kan anläggas nya jordbruk. Dalarö. Odlingsbar mark torde i någon mån finnas på arrendegårdar och torp under fideikommiss, huvudsakligen fast mark. Västerhaninge. I viss utsträckning finnes odlingsbar mark å jord tillhörande fideikommiss. Liknande är förhållandet i mycket stor utsträckning på särskilt de mindre jordbruk, som uppstått i kommunen vid föregående planlös styckning av större gårdar, som inköpts och ännu delvis ägas av egnahemsbolag. Såväl fast- som myrmark finnes, som är lämplig för odling. Ösmo. e) c:a 100 tunnland, som under nuvarande dyra tider äro omöjliga att odla. d) Några fläckar i hagarna; de ha nog varit åker förr men utlagts till betesmark. De 100 tunnland äro myrmarker, det övriga fast mark. Sorunda. Fast mark i mindre omfattning. Torö. d) i mycket liten utsträckning, 15 hektar, därav 10 hektar myrmark, 5 hektar fastmark. Värdinge. Mycket få, mest myrmark. Enskilda uppgiftslämnare. Jordbruksarbetare, Spånga. Inom orten finnes ej här omkring någon oodlad mark mer än möjligen Järvafältet, som äges av kronan och omfattar tusentals tunnland, vilket nästan allt ligger i lägervall. Omkring 2 000 tunnland fast mark av prima beskaffenhet. Lantarbetare, Lägga och Östuna. Ouppodlad jord finnes tillhörande enskilda jordägare, därav c:a 200 tunnland fast mark och c:a 50 tunnland myrmark. Trädgårdsmästare, Kårsta. I någon mån till nya småbruk. Jord, som förr varit under plog, men nu användes till beteshagar 10—12 hektar. Arrendator, Harg. Det finnes i ganska stor utsträckning mycket lättodlad mark, som är oavdikad, c:a 400 tunnland, som får ligga oodlad utan någon som helst kultur samt c:a 1 000 tunnland som är neddränkt av vatten uppdämt med konstgjord damm. Arrendator, Valö. Odlingsbar mark finnes för bildande av nya jordbruk. En mindre del fast mark, resten myrmark. Jordens beskaffenhet bör i första hand ägna sig för odlingsarbete. Lantarbetare, Knutby. Den inom denna ort förekommande s. k. oodlad eller odlingsbar mark tillhör nedanstående fastigheter: bolag och fideikommisstiftelser i större omfattning; i mindre omfattning av enskilda jordägare. Den ungefärliga arealen torde lågt beräknat uppgå till 600 å 700 tunnland. De omnämnda odlingslägenheterna utgöras efter vad vi kunnat utröna i ungefär lika stor utsträckning av de i denna fråga omförmälda arter av mark, dock kanske fast mark övervägande. Hemmansägare, Malsta. Inom socknen kan det finnas omkring 15 hektar odlingsmark som innehaves av enskilda ägare. Inspektor, Rimbo. Skogssällskapet vid Nydal, har förut odlad jord, som nu ligger i lägervall, men på grund av verkställda utdikningar kan nu odlas upp på nytt 6 å 7 hektar. Skogssällskapets mening är att använda den som betesvallar. Kronojägare. Österåker. A Österåkers kronopark finnes nog c:a 20—30 tunnland oodlad mark lämplig för odling, för vars torrläggning det dock

169 kommer att krävas rätt stora kostnader. Av denna areal är dock största delen genom kontrakt utarrenderade på 10 år. Jordbruksarbetare, Värmdö. Omkring 10 tunnland fast mark och 20 tunnland myrmark, tillhörig enskilda jordägare. Den fasta jorden är bra och kan med lätthet odlas, har förr i tiden varit åker men är nu instängd till beteshage. Folkskollärare, Nämdö. Hos enskilda jordägare finnes något odlingsbar mark, mest kanske för utvidgning av nuvarande åkerjorden. Den odlingsbara jorden är företrädesvis fast mark. Torpare, Utö. En större egendom har 70 tunnland obrukade sedan 15 år tillbaka. Möjligheter till nyodling finnas. Jordbruksarbetare, Muskö. Ett egnahemsbolag äger omkring 30 tunnland jord som för 30 år sedan varit odlad jord, men nu användes till betesmark, bestående av fast mark. Lantbrukare, Sorunda. c) c:a 100—150 hektar, d) c:a 15—30 hektar, c:a 100 hektar för utvidgning av befintliga jordbruk. Fastmark och dyjord. Smed, Grödinge. Vid en gård finnes att odla 30 tunnland samt vid flera andra gårdar i Grödinge. Vid en gård finnes det en äng, som vid utdikning skulle bli mycket jord att bruka. Lägenhetsägare, Östertälje. Mindre areal, tillhörande enskilda jordägare, finnes men är för närvarande vattensjuk mark. Uppsala län. Kommunalnämnder. Övergran. e) och g) i ringa omfattning, huvudsakligast fast mark. Skokloster. Fast mark till jordbrukslägenheter. Församlingen äges av en enskild person. Veckholm. C:a 120 tunnland gammal sjöbotten, tillhörande andra enskilda jordägare med större jordinnehav. Enköpings-Näs. c) omkring 20 hektar, d) omkring 50 hektar, e) omkring 5 hektar. Det hela är fast mark; omkring 50 hektar måste dock genom invallning torrläggas, och är odlingslån därför redan sökt. Gryta. C:a 40 tunnland förut odlad jord nu förlagd till bete tillhörande staten. Åland, d) c:a 175 tunnland, e) c:a 30 tunnland. Uppsala universitet c:a 50 tunnland. C:a 100 tunnland fast mark, resten myrmark. Järläsa. C:a 150 hektar odlingsbar, huvudsakligen myrmark, tillhörande bolag, c:a 50 hektar tillhörande fideikommiss, c:a 150 hektar tillhörande större enskild jordägare, c:a 165 hektar tillhörande kommun samt c:a 80 hektar tillhörande staten. V ange. C:a 100 hektar, största delen myrmark. Balinge. De s. k. Bälinge mossar, tillhörande enskilda jordägare och omfatta en areal å omkring 1 000 tunnland. Rasbokil. 2 å 300 hektar tillhörande bolag, enskilda jordägare, staten samt Uppsala akademi. Fast mark och myrmark. Björklinge. Myrmark i mindre utsträckning. Vendel. C:a 100 tunnland fast mark och c:a 50 tunnland dymark. Tierp. Jord finnes både för nya odlingslägenheter och utvidgning av förut befintliga odlingar. Om utdikningarna förbättras finnes hos trenne bolag 1 910 hektar oodlad eller delvis odlad jord, hos enskilda större jordägare 200 hektar oodlad eller delvis odlad jord samt hos staten 50 hektar oodlad eller

170 delvis odlad jord. Av marken utgöres ungefär V* av fast mark och s / 4 av myrmark. Tofta. Strömsbergs bruk äger stora odlingsbara marker, huvudsakligen myrmark. Morkarla. Det finnes stora marker, som nu äro vattendränkta, odlingsbara om vattnet finge avdikas. Flera hundra tunnland kunde omedelbart därefter plöjas utan vidare. — De enskilda bönderna som äro strandägare vilja nog göra det men bolagen som äga det mesta motsätta sig utförandet därav. Stavby. I mindre utsträckning, tillhörande bolag. Huvudsakligen myrmark. Film. För utvidgning av förefintliga odlingar. Uteslutande myrmarker. Tegelsmora. Genom reglering av Fyrisån skulle c:a 877 tunnland god åkerjord kunna återvinnas. Fast mark. Öäerlövsta. Genom avdikning kunna stora arealer erhållas, varav en del prima jord men största delen sämre jord. Enskilda uppgiftslämnare. Lantbrukare, L,ossa. d) 150 tunnland, f) 50 tunnland, g) 15 tunnland fast mark. Kommunalstämmans ordförande, Skogs-libble. C:a 250 tunnland fast mark. Egnahemsombud, Bondkyrka. Den enda inom Bondkyrka socken tänkbara odlingsmark utgöres huvudsakligen av sankmarker, som tidvis äro neddränkta av vatten. Jorden tillhör staten, akademien samt enskilda och utgöres huvudsakligen av fastmarker, och omfattar en areal av 30 hektar. Jorden är till sin beskaffenhet av första grad och skulle, om jorden bleve torrlagd, lämna goda skördar och då den ligger intill allmän landsväg är den passande för odling. Lantbrukare, Lena. För utvidgning av förefintliga odlingar: e) c:a 75 hektar, g) c:a 45 hektar. Odling av dess marker omöjliggöres till stor del av ett Uppsala Universitetet tillhörigt vattenfall, som förhindrar vattenavledningen från ifrågavarande marker. Marken utgöres av endast fastmark. Hela de uppgivna arealerna äro genom sin belägenhet och beskaffning särdeles lämpliga för odling, bara vattenavloppsfrågan vore tillfredsställande ordnad. Egnahemsombud. Västland. Myrmark tillhörig bolag och enskilda jordägare. Arealen kan ej uppgivas, beräknas till flera hundra hektar. Arrendatorer ock lantarbetare, Älvkarleby. Ungefär 310 tunnland, de s. k. Mossarna i Västanå, Mullbromossar i Östanå samt bolags jord i Bodarne m. m., fördelade på följande sätt: 175 tunnland under a), 110 tunnland under e) samt 25 tunnland under g). Hemmansägare, Morkarla. Inom kommunen hava industriföretag odlingsbar mark, som vore lämplig för jordbruk och genom avdikning kunna vinnas omkring 300 hektar. Hemmansägare, Dannemora. Om Dannemorasjön, som genomlöper socknen, bleve sänkt, skulle stora vidder odlingsmarker bliva tillgängliga både till utökning och nya jordbruk. Sjösänkningen borde staten bekosta och sedan pålägga den torrlagda arealen en skälig ränta. Arrendatorer och torpare, Österlövsta. Stora jordområden som ägas av bolag. Betydande områden ägas av fideikommisstiftelser. I mindre omfattning tillhörande andra enskilda jordägare med större jordinnehav och övriga enskilda jordägare. Flera boställen såsom prästbostället, länsmansbostället o. s. v. Arealen uppgår till 1 000-tals hektar, då nödig torrläggning ägt rum. Jorden

171 är av yppersta beskaffenhet. För närvarande är denna jord nästan värdelös, enär uppdämning för industriella ändamål äger rum. Betecknande nog betala bolagen ett slags ersättning till jordägarna under namn av vattendränkningssäd. Marken utgöres av övervägande fastmark. Efter dikningen blir största delen av myrmarken prima jord. Hemmansägare, Hållnäs. För utvidgning av förefintliga odlingar samt för nyodling av skogs- och andra mossar. I regel äro de dock icke fullt torrlagda och i de flesta fall saknas vägar. Marken tillhör Österby bruk samt enskilda jordägare och kyrkoherdebostället. Arealen svår att bestämma men torde uppgå till 1 å 200 hektar. Vad angår länet i sin helhet finnas i stort sett inga lämpliga odlingslägenheter, därför att diknings- och odlingskostnaderna bli höga, i varje fall alltid högre än vad redan odlad jord betingar i pris. I länets norra del ligga vattendränkta marker^ som efter reglering av åarna och torrläggning lämpa sig för odling, men tidigare företagna undersökningar av lantbruksingenjörer vid olika tillfällen ha givit till resultat, att odlingsmarken blir allt för dyrköpt genom de höga torrläggningskostnaderna, även om staten lämnat bidrag från allmänna avdikningsanslaget i enlighet med gällande författning. Omkring hälften av länets hela areal ligger redan under plog. Någon utpräglad fördelning mellan angivna grupper jordinnehavare kan ej urskiljas. De förut nämnda vattendränkta områdena falla inom de norrut belägna sammanhängande skogsmarkerna, som till huvudsaklig del ägas av bolag men även av enskilda större och mindre jordägare. I övriga delar av länet torde den icke odlade marken vara fördelad mellan samtliga uppräknade grupper. Därest förhållandena för jordbruket skulle bli sådana, att cle med god ekonomi tillåta vattenreglering och odling, faller större delen under rubriken myrmark, medan fastmarken borde äga mindre utsträckning. Myrmarkerna ha i regel sämre belägenhet, därigenom att de ligga spridda på stort avstånd från den redan odlade jorden och utan vägar. Myrmarkerna ha god tillgång på kväve men lida brist på kali och fosforsyra, och skördarna bli beroende på tillförsel av cle sistnämnda ämnena i form av konstgödsel. Torvjorden lider förr av frostskada, och dess användning är huvudsakligen begränsad till foderväxtodling, varför fastmarken i första hand ägnar sig för odling, ehuru själva odlingsarbetet där i regel blir dyrare än på myrmarken. Södermanlands län. Kommunalnämnder.

Tunaberg. Hos bolag och en liten del på församlingens f. komministerboställe finnes c:a 200 tunnland myrmark och omkring 20 tunnland fastmark. Kila. Omkring 300 hektar finnas dels till utvidgning av förefintliga odlingar eller för anläggning av nya jordbruk och av dessa hektar tillhöra omkring 40 hektar staten samt övriga dels bolag och dels enskilda jordägare och utgöres marken huvudsakligen av myrmark. Stigtomta. Odlingsbar fast mark innehaves dels av enskilda jordägare och å staten tillhöriga fastigheter. Svärta. C:a 25 tunnland fast- och myrmark. Österåker. Inom socknen finnes där och var ett eller annat tunnland odlingsbar mark. Finge sjön Öljaren sänkas, kunde landvinning om c:a 200 tunnland odlingsbar mark av utmärkt beskaffenhet erhållas. Omkring 100

172 tunnland odlingsbar mark finnes under d), e) och f). Den odlingsbara marken består huvudsakligen av fast mark, men något myrmark finnes även. Lerbo. Den oodlade markens beskaffenhet lämpar sig för närvarande ej till nyodlingar men genom ett par mindre sjösänkningsföretag, som äro beslutade, erhålles omkring 15 hektar som tillhör enskilda jordägare. Blacksta. Omkring 20 tunnland fast mark. Vrena. Genom torrläggning av en mindre sjö bearbetas ett större odlingsföretag, som, därest det fullföljes, kommer att öka åkerarealen rätt mycket, storleken kan dock ej uppgivas. Dunker. A ett bolags egendomar finnas gott om lämpliga odlingslägenheter. På prästgårdens mark finnas stora odlingsmöjligheter. Arealen kan ej uppgivas. Lista. Omkring 100 tunnland (Apalsjön), förut sänkt, men bättre torrläggning fordras. Länna. A fastigheter tillhörande Åkers styckebruk skulle genom sjösänkningar bliva stora odlingsbara marker (omkring 250 hektar) och skulle samtidigt å enskilda jordägares mark därigenom bliva odlingsbart omkring 30 hektar. Taxinge. Omkring 35 hektar myrmark. Enskilda uppgiftslämnare. Egnahemsombud, Ludgo. Genom sjöregleringar och myrutdikningar kan visserligen ny jord hos a), c) och g) vinnas för utvidgning av förefintliga odlingar och möjligen för upprättande av nya odlingslägenheter. Jordbruksarbetare, Torsåker. C:a 50 tunnland odlingsbar fast- och myrmark finnes, tillhörande d) och e). Egnahemsombud, Hölö. Icke i nämnvärd mån vad beträffar oodlad jord. Däremot finnas ej så få utjordar av ej obetydlig areal, som, ehuru av god beskaffenhet, ej med nuvarande brukningssätt komma till sin fulla rätt, utan borde med fördel skiftas och bebyggas som hemmansdelar och vill särskilt nämna Ledarön, belägen mellan Mörkön och Hölölandet. Arealen svår att uppgiva. Dessutom finnes utjordar inom Tullgarns kungsgårds område, tillhöriga hemman belägna strax söder om Hölö kyrka. Utjordarna bestå uteslutande av fast mark. Arrendator, Stora Malm. Under fideikommiss finnas stora arealer odlingsbar mark, en del passande att sammanföra med förutvarande samt en del för nya jordbruk. Arealen kan ej så noga uppgivas, den kan dock räknas i liera hundratal tunnland: marken utgöres till ungefär lika stor del av fastsom myrmark. Svenska Laniarbetareförbundet, Lerbo. 370 tunnland under a), 650 tunnland under c) och 250 tunnland under g). Den odlingsbara marken utgöres huvudsakligen av myrmark men kan nog vid de flesta gårdar lämpa sig för odling. Jordbruksarbetare, Bettna. Lämpliga småbruk finnas i enskilda personers ägo. Särskilt under en större gård kan mycket avsöndras utan att själva huvudgården därav tager skada. Marken består till största delen av fast uppodlad jord. Svenska Lantarbetareförbundet, Ardala. Odlingsmarker finnas tillhöriga enskilda och fideikommiss. Under förutsättning av sjösänkning vinnas flera hundra tunnland, tillhöriga bolag. Marken utgöres till största delen av myrmark, lätt att odla.

173 Egnahemsombud, Härad. Inom Härad är planlagt ett sjösänkningsföretag, varigenom kan erhållas mycket odlingsbar mark. Agronom, Fogdö. C:a 100 tunnland odlingsbar jord hos fideikommissstiftelser och enskilda jordägare. Det mesta torde vinnas genom invallning av Mälaren, vilken åtgärd är planerad vid den största odlingsmöjligheten. Odlingslägenheterna utgöras av lågt belägen myrmark och är denna mycket lämplig att tillägga förutvarande jordbruk, som innehar annan mark, men lämpar sig ej till att anlägga nya jordbruk på. Egnahemsombud, Kärnbo. A staten tillhöriga Gripsholms kungsladugård skulle möjligen i hagmarkema c:a 15—20 tunnland jord kunna uppodlas till åker. Östergötlands län. Kommunalnämnder. Kisa. Mindre arealer mossmark finnes nog men genom allt för dyra avlopp ej ekonomiskt utförbart. Vid eventuella sjösänkningar kan utvinnas c:a 50 å 75 hektar, vilken bäst lämpar sig för det hemman den tillhör. Kättilstad. Om vederbörande myndigheter och ämbetsverk saken rör, vid nu pågående reglering av vattenståndet i sjöarna Järnlunden, Asunden och Ämmern ville sänka högvattensmärket vid Brokind en meter skulle därigenom tusentals tunnland mossmarker åter kunna torrläggas och liksom förr bära FI lc3 ^ K ö r n fi T*

Tjärstad.

Enskild jordägare innehar omkring 10 hektar odlingsbar fast-

ni Rrlv

Västra Ryd. C:a 70 hektar mossmarker och c:a 20 hektar hårdvall, som är passande att odla. Östra Skrukeby. C:a 7 ä 800 tunnland ängsmark utefter Roxen, tillhörig övriga enskilda jordägare, kunde, om nämnda sjö sänktes tillräckligt, odlas och förvandlas till bra mycket mera givande än nu är fallet. Lillkyrka. Genom sänkning av sjön Roxen skulle omkring 500 tunnland kärrmarker bliva odlingsbara inom denna kommun. Rystad. Inom kommunen finnes omkring 22 hektar odlingsbar mark för utvidgning av redan befintliga odlingar eller anläggning av nya jordbruk, därav å e) 12 och g) 10 hektar. Marken utgöres av fastmark och ägnar sig väl till odlingsarbete. Västra Husby. Odlingslägenheter lämpliga för bildande av mindre jordbruk, finnas i mindre omfattning att frånstycka fideikommiss och större enskilda jordägare tillhörande gårdar. Skärkind. En äng om c:a 80 hektar tillhörande enskild jordägare, därav 20 hektar fast mark resten myrmark. Östra Ryd. Genom sänkning av den s. k. Hällerstadsjön skulle kunna åstadkommas omkring 100 hektar odlingsbar mark. Möjligen skulle genom utdikning av skogsmossar nya jordbruk kunna bildas. Godegård. Omkring 50 hektar, därav 10 hektar fast- och 40 hektar myr111Q T* [C

Kvarsebo. Enda odlingsmöjligheten förefinnes å Östkinds härads kolmårdsallmänning, där åtskilliga mossar om ett eller annat hundratal tunnland, möjligen kunde förvandlas till åker om av allmänna medel finge påräknas bidrag till utdikning och marken upplätes för billigt pris. Tingstad. Särskilt torde böra nämnas en högmosse, Vagnsmossen, om c:a

174 100 hektar. I övrigt blott goda beteshagar av obetydlig areal, vilka det vore oekonomiskt att odla. Borg. d) c:a 135 hektar, e) c:a 32 hektar, f) c:a 65 hektar och g) c:a 5 hektar = 237 hektar till följd av stora svårigheter med avdikning ej odlade. Alltsammans myrmark. Svanshals. Genom en eventuell sjösänkning av sjön Tåkern inom Svanshals socken skulle kunna vinnas c:a 2 000 tunnland jord, varav c:a •/» av den allra yppersta beskaffenhet, och resten lämplig till beteskultur och skogsodling. Samtlig mark tillhör enskilda större och mindre jordägare. Trehörna. Fast mark finnes om än i mindre omfattning. Dessutom finnas kärrmarker till hundratals hektar, men vilkas torrläggning bleve dyrbar tillfölje vattenfall, som måste utlösas, e) c:a 60 hektar, f) c:a 50 hektar. Kristberg. Omkring 200 tunnland myrmark. Enskilda uppgiftslämnare Lantbrukare, Örtomta. En större egendom på c:a 5 å 600 tunnland, där alla torpen äro lagda under egendomen. Husen delvis ramponerade och jorden till största delen i lägervall. Svenska Lantarbetureförbundei, Åtvid. Å en större egendom finnas flera platser, som förr varit odlad jord, men på de senaste 15 åren utlagts till hagmark. Även finnas flera mossar som lämpa sig till nyodling. Arrendator, Västra Husby. Genom att sänka en del vattendrag kunde vinnas c:a 40 hektar god jord, det mesta tillhörande fideikommiss samt en del mindre jordägare. Därjämte finnes en god gård å c:a 10 hektar utlagd till betesmark. Lantbrukare, Östra Ryd. Inom socknen å olika lokaler finnes tillsammans c:a 30 hektar odlingsbar mark, delvis lämplig för bildandet av nya jordbruk, varav 2/3 ägas av enskilda jordägare samt 1/3 av annan enskild jordägare med större jordinnehav. — Dessutom finnas å fastigheter tillhörande staten och enskilda jordägare å olika lokaler tillsammans 225 hektar vattenskadad åker, äng och myrmark, som, för kultur nu omöjlig, efter företagen vattenreglering är synnerligen lämplig för odling och delvis för bildandet av nya jordbruk; vartill statens innehav i första hand bör komma i fråga, som varande därtill högst lämpligt. Omnämnda odlingslägenheter utgöres huvudsakligast av mer och mindre skogbeväxt myrmark, vars odlingsmöjligheter anses oekonomiska och äventyrliga på grund av nu befintliga höga lönekonjunktur och brist på lämplig arbetskraft. I motsats därtill anses odling av den vattenskadade ängs- och myrmarken, som icke besväras av skog eller sten, efter skedd vattenreglering, önskvärd, enär den är belägen i omedelbar närhet av hustomterna; samt möjlig därigenom, att maskinkraft i större utsträckning, såväl vid dikningen som vid dess kultur, kan användas. Egnahemsombud, Risinge. a) c:a 75 å 100 hektar, d) c:a 50 hektar, e) c:a 100 a 150 hektar. Kyrkoherde, Simonstorp. Genom sjösänkningar skulle rätt avsevärda jordarealer kunna uppodlas. Främst borde sjön Fläten samt Bolen sänkas. Egnahemsombud, Borg. Norrköpings stad äger betydliga arealer av odlingsbar mark. En avsevärd del av denna mark behövde samman med mark tillhörande omkringliggande större och mindre gårdar avdikas. Genom en passande avdikning kunde på detta sätt mellan 600—1 000 hektar första klass åkerjord vinnas inom denna församling. Utredning förefinnes över diknings- och odlingskostnad för de sankare delarna av denna odlingsmark, utförda före

175 kristiden. Den genom en fullständig odlingplan vunna marken lämpar sig till såväl stor- som småbruk. — Norrköpings stad förfogar över stora naturliga ängar, som ej äro sankmark. Dessa ängar genomdragas av järnvägen Norrköping—Örebro samt av smärre byvägar och borde enligt mitt förmenande ovillkorligen upplåtas till ett planmässigt egnahemsbebyggande. Egna hem om V4—1 hektar god trädgårdsjord kunde på denna mark anordnas till minst ett par hundratal. Att så ej skett beror på att marken ifråga ligger inom denna församling, varför staden ej vill bidraga till att lämna skatteobjekt till densamma utan hellre låter plantera skog på områdena ifråga, Disponent, Motala landskommun. »Odlingslägenheter» torde här i orten ej kunna påvisas, men väl odlingsbar mark. Räknar man med sådana marker, som i regel äro föremål för odling t. ex. i Småland, så skulle här i orten stora arealer kunna antecknas. Men dylik mark kommer ej under några omständigheter att av oss östgötar sättas under rubriken »odlingsbar». Vi åsätta nämligen numera, glädjande att säga, allt för högt värde på naturliga beten för att utföra å dylika marker ett mer eller mindre oekonomiskt odlingsföretag. Föremål för odling lämpar sig, enligt min åsikt, i första rummet förefintliga mossmarker, vilka ej lämna varken betes- eller virkesutbyte, utan i stället torde vara till stort men såsom frostförande. A egendomen Bergsäter t. ex. finnes en sådan mosse å 50 tunnland och en å c:a 30 tunnland.

Jönköpings län. Kommunalnämnder. Mulseryd. Hos en del enskilda samt bolag och statens gårdar finnes en hel del ödelagda torp, som i första hand böra ifrågakomma vid en eventuell nyodling. Norra Unnaryd. Inom kommunen finnas lämpliga odlingslägenheter i jämförelsevis stor myckenhet tillhörande enskilda mindre jordägare och staten. Ängs- och myrmarker utgöra den största arealen, och bör i första hand vara ägnade för odlingsarbete. Valdshult. I orten finnes gott om odlingsbar mark för tillökning å redan befintliga odlingar å såväl egna som arrenderade gårdar. Utgöres av både fast- och myrmark. Öreryd. Mark finnes för utvidgning av förefintliga odlingar. Bonstorp. Omkring 50 hektar myrmark och försumpad fast mark under e) och g). Kälhryd. Cirka 20 hektar för utvidgning av förefintliga jordbruk. Ingatorp. Oodlad jord finnes i stor utsträckning på statens mark, ävenså finnes oodlad mark tillhörig bolag. Marken består i huvudsak av myrmark eller mossar, en mindre del fast mark finnes även lämplig för odling. Bellö. Ungefär 10 hektar mossmark hos enskilda jordägare. Hässleby. Odlingsbar mark finnes under a), b), d), e) och g). Höreda. Omkring 100 hektar för utvidgning av förefintliga jordbruk. Norra Solberga. Det finnes en hel del bra myrmarker, vilka i regel äro billigast att odla och bör därför odlas först om något skall odlas, torrläggning och odling av myrmark har även den fördelen, att frostskadorna i närliggande trakter åtminstone i någon mån minskas. Bäckseda. Under e) finnes ett mera omfattande odlingsföretag, bestående av åsänkning, varigenom skulle utvinnas 250 hektar ypperlig mossjord, som f. n. ligger alldeles värdelös.

176 Ny dala. För utvidgning av förefintliga jordbruk under a) c:a 2 hektar, b) c:a 3 hektar, d) c:a 10 hektar, e) c:a 60 hektar. Ödestuga. Något hundratals hektar fast- och myrmark tillhörig staten. Hylletofta.^ För utvidgning av förefintliga odlingar finnas c:a 100 hektar lämpliga odlingslägenheter tillhöriga enskilda jordägare. Tofteryd. Ett stort flertal övriga enskilda jordägare innehava odlingslägenheter. By arum. Oodlad odlingsbar mark för anläggning av nya jordbruk finnes knappast inom orten; däremot finnas många till skogsmark utlagda torp, vilka åter kunde odlas. Även vore inägorna till en del hemman, vilka förvandlats till kronopark, lämpliga till anläggning av nya jordbruk. Marken utgöres av dels fast- och dels mossmark. Fryele. Enskilda jordägare äga flera hundra hektar vattendränkta mader. Våxtorp. Odlingslägenheter finnas tillhörande större och mindre enskilda jordägare. De större enskilda jordägarna tillhörande lägenheterna avse ett odlingsföretag genom utdikning av ett fall i Äran, vilket medför odlingsmöjligheter av omkring 200 hektar. Karda. Skogssällskapet Herrestads allmänning, Slätten Herrestad, 33 hektar, Karda prästgård, Karda Jonsbo — mycket stor areal. Marken utgöres av ängsmark, svartmylla på lerbotten till största delen. Alla lika förträffliga för påbörjning. Hänger. Nog finnes odlad jord, som lämpar sig för bildande av nytt jordbruk. Men därav framgår, att även odlad jord måste medtagas för att erhålla ett effektivt jordbruk. Sådan jord finnes till största delen på bolagsegendomar. Södra Unnaryd. Inom orten finnes odlingsbar mark för utvidgning eller för anläggning av nya jordbruk. Den mesta odlingsbara marken finnes ä boställe tillhörande staten, sedan finnes något mindre hos enskilda jordägare och kommunen. Arealen utgör c:a 15 hektar. Odlingslägenheterna omfatta dels torr sandjord och dels sänka mader, som nu äro delvis lättare att odla genom kanalisering av Unnarydsån. Gryteryd. Inom kommunen finnas gott om odlingslägenheter för utvidgning av förefintliga odlingar och jordbruk men ej så lämpliga till nya jordbruk. Dessa odlingslägenheter tillhöra endast enskilda jordägare med mindre jordinnehav, småbruk, varav socknen uteslutande består. Mest sidländ mark. Fast^ mark för odling finnes även, men då den är mycket stenbunden, blir den i närvarande tider för dyr att odla. Villstad. Lämpliga odlingslägenheter finnas, tillhörande enskilda jordägare med mindre jordinnehav. Marken utgöres av myrmark. Våthult. Ä enskilda jordägares mark kunde nog mycket göras därest arbetskraft funnes tillgänglig. Odlingslägenheterna bestå av fast mark och mossmark. Forsheda. För närvarande givas ej några större odlingslägenheter, men ett vattenfall med kvarn och såg är utlöst, och då grävningarna bli färdiga beräknas större ängsmarker bliva odlingsbara, vari ungefär hälften av socknens hemman äro intresserade. Bredaryd. Ä fastigheter tillhöriga enskilda jordägare med större jordinnehav finnes inom kommunen 40 å 50 hektar oodlad mark. Å fastighet inom kommunen, som tillhör staten, finnes 20 å 25 hektar oodlad mark. Odlingslägenheterna utgöras huvudsakligen av fast mark, men även av myrmark.

177 Torskinge. Under fideikommisstiftelser finnas odlingslägenheter dels för utvidgning av förefintliga odlingar å nuvarande arrendegårdar och torp och dels för anläggning av 8 a 10 st. nya jordbruk om c:a 10 hektar odlad jord vardera. Hos de enskilda jordägarna finnas i allmänhet mer eller mindre möjligheter till ytterligare odling än vad som under de senare åren skett. Beträffande fideikommisset är det huvudsakligast ängs- och myrmarker. För övriga är det växlande fast- och mossmarker. Myr- och mossmarker bör odlas före annat. Bolmsö. Här i orten finnas oerhörda arealer odlingsbar jord, som genom odlingsbidrag av staten kunde göras fruktbringande. Ävensom betesanläggningar äro synnerligen behövliga inom orten, och god tillgång å sådana äro, om anläggningshjälp är tillgänglig. Dannäs. För utvidgning av förefintliga odlingar finnes en del oodlad myrmark. Enskilda uppgiftslämnare. Lantarbetare, Hakarp. Fast mark tillhörande c) och d) 50 tunnland, f) 50 tunnland och o g) 25 tunnland. Torpare, Asenhöga. Inom orten finnes mycken mark, som väl lämpar sig för nyodling. Den mesta odlingsbara marken finnes på ett innehav å de ecklesiastika boställena inom socknen, särskilt å pastorsbostället. På pastorsbostället finnes ensamt minst 10 hektar, som jämförelsevis lätt kan odlas. Marken består dels av fast- och dels av myrmark. Torpare, Källeryd. Stora odlingslägenheter finnas. Inom hela Källeryds socken finnes gott minst 50 hektar jord, som kan odlas, tillhörande fideikommiss och enskilda jordägare Huvudparten utgöres av myrmark. Sockenombud, Lommaryd. Enskilda jordägare finnas nog åtskilliga, som hava större eller mindre odlingslägenheter, vilka på grund av brist på arbetskraft ej hava blivit odlade. Lommaryds prästgård har nog den största odlingslägenheten i orten. Största delen myrmark. Arrendator, Askrryd. Inom kommunen finnas stora odlingslägenheter, vilka huvudsakligast tillhöra fideikommisstiftelser, bolag och staten. Det finnes god tillgång å odlingsbar såväl myr- som fastmark. Kantor, Marbäck. Efter vad blivit mig bekant lär finnas hos enskilda jordägare odlingslägenheter; särskilt inom en fideikommiss!iftelse ganska mycket, som enligt arrendatoremas utsago, gott kunde läggas under plogen. Men då jorden emellertid icke är egen, befaras höjda arrenden, vadan arrendatorerna äro ytterst försiktiga i detta avseende. Lantbrukare, Ingatorp. Oodlad mark lämplig till odling finnes i stor utsträckning å statens mark på kronoparkerna. Hos ett bolag och Ingatorps prästgård samt närgränsande gårdar intill Brusaån sedan Brusaån blivit sänkt, vilket arbete nu skall påbörjas. Arrendator, Karlstorp. Omkring 75 hektar för utvidgning av förefintliga odlingar, tillhörande c), e) och g). Lantbrukare, Myresjö. En del mossmarker tillhörande enskilda jordägare. Kommunalstämmans ordf., Stockaryd. Myrmark i stor omfattning tillhörande staten. Lantbrukare, Norra Ljunga. Inom socknen finnas de s. k. Ljunga mader med en areal av c:a 250 tunnland, vilka nu användas till slätter och äro. mer och mindre, sumpmark och fördelade på ett större antal hemmansägare. Jordkommissionen.

V.

178 Lantbrukare, Hagshult. Fast- och myrmark tillhöriga enskilda jordägare. Lantbrukare, Kävsjö. Inom Kävsjö socken finnes en ofullständigt torrlagd sjöbotten tillhörande en del enskilda jordägare. Den innehåller omkring 1 500 hektar. På 1880-talet uppgjordes plan och kostnadsförslag för sjöbottnens fullständiga torrläggning och odling, men intressenterna blevo ej ense om planens genomförande, ändock marken är utmärkt för odling. De hemman, som äro belägna rätt långt från sjöbotten, ansågo det för besvärligt att sköta jordbruk så långt från hemmet; den har använts för slätter, betesmark och skogsväxt. Marken ifråga lämpar sig utmärkt för egnahem, där är mycken fastmark för tomter, åtskilligt med skog till byggnader och stängsel, stora bränntorvstillgångar samt nära allmän väg och järnvägsstation, med god tillgång på arbetsförtjänster vid närliggande bränntorvs- och torvströfabriker. Jag vill föreslå att staten inköper här omnämnda mark där bliver arbetstillfälle och sedan sönderstyckas till småbruk. Ungefär en fjärdedel av sjöbotten är fastmark, en fjärdedel blandad dy och sand, en fjärdedel en halv meter djup dy på sand och återstoden en meter dy på sand och lera. Hemmansägare, Färgaryd. Omkring 50—75 hektar myrmark för utvidgning av befintliga jordbruk. Egnahemsombud, Bredaryd. Inom socknen finnes mycken odlingsbar mark. Största delen tillhör enskilda mindre jordbrukare som själva odla teg för teg. Endast å kronoegendomen Torp Norregård finnes odlingsbar mark i sådan omfattning, att möjlighet finnes för anläggning av nya jordbruk. Största mängden odlingsbar mark utgöres av skog- och hagmark. — Den jord som äges av kronoegendomen är på grund av sitt läge omkring Bredaryds järnvägsstation vad som först bör ägnas uppmärksamhet från det allmänna ifråga om nyodling. Kronobergs län. Kommunalnämnder. Furuby. Jord som äges av staten och förr varit odlad men utlagts till hagmark och en del planterats med skog men mossarna äro till vanhävd å en areal av c:a 50 hektar. Hemmexjö. Staten har till någon del odlingsbar mark, c:a 10 hektar fast och myrmark tillhörande löningshemman till biskopen i Växjö. Ljuder. Ungefär 10 hektar tillhörande bolag för utvidgning av förefintliga odlingar. Södra Sandsjö. De största odlingsföretagen ligga under bolagen enär en stor del av den jord som förut varit odlad numera lagts öde. Inom norra delen av kommunen sträcka sig stora myrmarker av god beskaffenhet intill Ronnebyån men äro för närvarande ej odlingsbara på grund därav, att Ronneby ån borde regleras först så att ett lägre vattenstånd kunde erhållas. I varje fall bleve låglanden mycket fördelaktigare att odla både ifråga om godhet av natur och odlingen bleve billigare. Väckelsång. Oodlad, odlingsbar mark förefinnes blott för utvidgning av redan förefintliga jordbruk och finnes sådan huvudsakligen å fastigheter tillhörande enskilda jordägare med större jordinnehav och utgöres av myr- och mossmarker. Älg hult. Det finnes odlingsbar mark hos såväl bolag som enskilda industri ldkare och jordägare men arealen därå kan ej uppgivas.

179 Hälleberga. Omkring 200 hektar myrmark för utvidgning av förefintliga odlingar. Ekeberga. Sådana odlingslägenheter finnas å marker tillhöriga bolag och staten. Hcrråkra. A staten tillhöriga skogskomplex finnas åtskilliga mossmarker lämpliga för odling. Beryunda. Enskilda jordägare av Hemsås by äga stora mader och myrmark, som kunde göras odlingsbara, men på grund av uppdämning vid Gransholms pappersbruk omöjliggöres detta företag. Den ungefärliga arealen uppgår till c:a 100 hektar i Bergunda, samt minst 300 hektar i Öja församling, som gränsar intill. Öja. Inom Öja finnas omkring 100 hektar odlingsbara marker på ömse sidor om Mörrumsån. Denna mark äges av ett 40-tal bönder, vilka för 15 år sedan gjorde en kraftig ansats att få dem torrlagda och odlade. Men en process, som än icke är avgjord, hindrade företaget. Vidare finnas mossmarker, som dock till största delen redan äro odlade och alla möjligheter tillvaratagna. Almimäsryd. Minst 500 hektar odlingsmark finnes å bolag, enskilda industriidkare, enskilda jordägare med större jordinnehav, övriga enskilda jordägare samt staten tillhöriga egendomar. Berg. Vad odlingslägenheter beträffar, så finnas nog på åtskilliga ställen möjligheter till nyodlingar, dock ej så stora att nya jordbruk kunna anläggas, och tillhöra desamma huvudsakligast de under d) och e) hänförliga fastigheter. Tjureda. Omkring 14 hektar fast- och myrmark. Asa. För utvidgning finnas stora områden odlingsbar myrmark, men för nya jordbruks bildande måste delning av nuvarande tke. Alla tillhöriga enskilda jordägare förutom Fröjdansås pastorsboställe som äges av staten. Virestad. Genom vattenavledning och sänkning av vissa sjöar kunde omkring 250—300 tunnland odlingsbar mark vinnas inom kommunen, men vederbörande myndigheter synas blott taga hänsyn till och gynna industrien till anmärkningsvärd olägenhet och skada för jordbruksintresset. I övrigt äro tillgångarna på lämpliga odlingslägenheter begränsade. Häiiunda. Många odlingslägenheter för utvidgning av förefintliga odlingar eller för anläggning av nya jordbruk finnas inom orten. Marken tillhör enskilda jordägare med större jordinnehav och övriga enskilda jordägare samt tre st. kronoboställen. Arealen i hundratal tunnland och utgöres av både fast- och myrmark. Aringsäs. F. n. finnas ej lämpliga odlingslägenheter, men om vattenståndet i angränsande sjön Salen sänkes, varom rättegång och utredning pågår mellan Salens sjösänkningsintressenter och Hemsjö kraftaktiebolag, bliva stora områden, omkring 250 hektar, nu vattendränkta marker odlingsbara. Dessa marker tillhöra dels ett inom socknen befintligt fideikommiss, dels största delen enskilda mindre jordägare. Odlingslägenheterna, som äro beroende av vattenståndet i Salens sänkning, bestå av mader, vilka äro av ypperlig beskaffenhet och väl belägna. Hjortsberga. Inom orten (ej socknen) nämligen i Lekaryd, Alingsås och Blädinge socknar finnas lämpliga odlingslägenheter för utvidgning av förefintliga jordbruk med upptill 3 000 tunnland. Men dessa tarva en omfattande vattenreglering av sjön Salen med omkringliggande vattendrag, som under en lång följd av år varit föremål för undersökning. Regleringens utförande har hindrats av ägaren till Huseby bruk. vilket bruk dock ej varit i gång sedan länga tider tillbaka. Numera har tillkommit en andra hindrande part,

180 nämligen Hemsjö kraftaktiebolag, som hos Söderbygdens vattendomstol begärt rätt att reglera vattnet i sjön Salen på sätt som ej allenast hindrar nyodling utan som därtill skulle göra stora områden redan odlad jord ofruktbar. Nämnda odlingslägenheter finnas å fastigheter tillhöriga c) c:a 500 tunnland, d) c:a 100 tunnland, e) 1 000 tunnland och g) c:a 500 tunnland. Odlingslägenheterna bestå huvudsakligen av vattendränkt svartmylla på lerbotten samt till någon del av fastmark på sand- och j ätterbotten, allt synnerligen lämpligt för torrläggning och odling. Berga. Lämplig mark för nyodling finnes å fastigheter som ägas av enskilda ägare. Dörarp. Tillhörande bolag finnas 150 hektar odlingsbara marker för utvidgning av befintliga jordbruk om vattnet kan regleras i Flåren. Markerna utgöras i sin helhet av myrmark. Ryssby. Avsevärt stora områden dels fastmark och dels vattendränkta mossar och mader finnas under c), d), e) och g). Pjätteryd. Ja, men arbetskostnaderna ställa sig för dyra och villiga arbetare saknas; med nuvarande arbetspriser skulle 1 hektar nyodling i regel kosta 3 000 kronor. Sådan odlingsbar jord finnes såväl hos småbrukare som hos större jordbrukare. Största möjligheterna till nyodling finnas på statens jordbruk, där mångens odlade marker få förvandlas till skogs- och avrösningsjord. Göteryd. Ett bolag äger odlingsbar mark å inköpta skogsområden. Odlingsmark tillhörande d), e) och g) finnes även och utgöres huvudsakligen av kärr- och myrmark. Vrå. Omkring 2 000 tunnland odlingsbara mader och mossmarker. Annerstad. Inom kommunen som är glest bebyggd, finnas stora områden odlingsbar mark, såväl hos enskilda jordägare som hos ett bolag, som äger en stor del av kommunen, och även ä statens egendomar. En stor del fastmark finnes som bäst lämpar sig för odling men största delen utgöres av moss- eller myrmark. Torpa. Inom socknen finnes omkring 250 hektar oodlad odlingsbar mark för utvidgning av befintliga hemmansdelar; tillhörande dels bolag, dels övriga enskilda jordägare och dels kommunen. I sin helhet utgöres marken av myrmark. Nöttja. Staten äger mycket jord som är tjänlig att odla emedan en stor del av den har varit odlad förut, och utgöras odlingslägenheterna av fast mark. Södra Ljunga. Genom torrläggning av sidländ mark kunna vinnas omkring 400 tunnland. Hamneda. Inom socknen finnes mycken odlingsbar jord av god beskaffenhet. Enskilda uppgiftslämnare. Egnahemsombud, Nöbbele. Odlingsbar mark för anläggande av helt och hållet nya jordbruk kan i betraktande av de nu dyra arbetspriserna med skäl svaras, att sådan mark ej finnes men väl för utvidgning av förut befintliga odlingar. Vid varje jordbruk såväl större som mindre finnes alltid något stycke jord, som kan med rimliga kostnader odlas till utökning av den förutvarande. Detta gäller såväl jord i statens som enskildes ägo. Egnahemsombud, Aseda. Odlingsbar mark finnes i ganska stor utsträckning, mest mossar och kärr. De odlingsbara markerna äro tämligen jämnt fördelade mellan bolagen och enskilda ägare och lämpa sig huvudsakligen

181 för utvidgning av förut befintliga odlingar och endast i undantagsfall för anläggning av nya jordbruk. Egnahemsombud, Urshult. C:a 50 hektar odlingsbar mark tillhörande enskilda jordägare. Lantbrukare, Tolg. För utvidgning av förefintliga jordbruk finnas här möjligheter för nyodlingar hos enskilda jordägare. Egnahemsombud, Virestad. Inom församlingen har sedan långa tider tillbaka arbetats på ett större sjösänkningsföretag, omfattande c:a 2 300 tunnland areal, slät god odling, och vinnes c:a 700 tunnland landvinningar till stor del av god beskaffenhet till höstnad, och är lösandet av denna fråga kommunens livsfråga för framtiden till följd av arbetsförhållandena. Frågan ligger för närvarande under domstolens behandling, så att detta nyttiga företag bör av jordkommissionen på allt sätt befrämjas, d) Några enskilda jordägare finnas, som kunde avstå jord för lägenheters bildande, och genom sjösänkningsfrågans lösning bleve många, f) Kommunens fattiggård vinner därigenom c:a 70 tunnland. Samtliga ovannämnda odlingslägenheter utgöras av till största delen mylla på lerbotten och en del på jätterbotten. Största delen är lämplig för odling, en del är odlad men genom tidens längd och jordens sättning, nu därtill olämplig. Lantbrukare, Aringsås. Genom sänkning av vattenståndet i sjön Salen kan c:a 1000 hektar mark odlas, varjämte c:a 500 hektar nu odlad men svårt vattenskadad jord torrlägges. (I detta ingår även områdena utanför Aringsås socken.) Hemmansägare, Berga. Inom Berga kommun finnes mycken oodlad odlingsbar mark för utvidgning av förefintliga odlingar. Men mycket litet jord lämplig för anläggning av nya jordbruk eller egna hem. Egna hemsombud, Angels/ad. För utvidgning av befintliga odlingar, ej nya jordbruk, a) c:a 10 hektar, e) c:a 200 hektar och prästgård c:a 20 hektar. Häradsskrivare, Ljungby. Lämpliga odlingslägenheter tillhörande enskilda personer finnas, men med nuvarande arbetskostnader kunna sådana ej göras fruktbringande. Kalmar län. Kommunalnämnder. Dalhem. Å kronodomänen Larum finnes odlingslägenhet bestående av fast mark. Gärdserum. C:a 50 hektar, som kunde utvinnas genom sänkning av sjöar, vilket den jordägare, som disponerar vattenrätten, motsätter sig. Tryserum. Mark, som kan odlas finnes, men den användes f. n. till betesmark vid befintliga lantbruk. Gladhammar. Odlingsmarker finnas exempelvis vid Gunnebo bruk omkring 100 tunnland som ställts under vatten för erhållande av elektrisk kraft för industriändamål. Genom sänkning av sjö- och myrmarker, som icke leder till skada för industriändamål, torde kunna erhållas minst 100 tunnland. Största delen innehaves av bolag, c:a 25 tunnland av enskilda jordägare. Endast myrmark. Rumskulla. C:a 235 hektar myrmark. Mörlunda. C:a 250 hektar kunna vinnas genom utgrävningar. Mali Ila. De odlingsmöjligheter, som under d)—g) finnas inom kommunen komma att uppstå efter sänkning av sjön Hulingen, varvid 700 tunnland bliva

182 torrlagda och till odling lämpliga. Sänkningsföretaget ligger f. n. i kungl. lantbruksstyrelsen för erhållande av lån. Fäyelfors. För utvidgning av förefintliga odlingar finnes hos a) c:a 10 hektar, d) 5 hektar och g) 2 % hektar myrmark. Fliseryd. Finnes å såväl statens som bolags och enskildes egendomar, men för dyrt att odla. Våxtorp. Inom kommunen finnes omkring 50 tunnland oodlad jord, som kunde vara lämplig för odling. Marken utgöres av fast mark och tillhör e) och g). Arby. 100 hektar i hela socknen. Fast mark. S;t Sigfrid. Genom åsänkning kunna utvinnas c:a 100 hektar dels fastoch dels myrmark, tillhörande övriga enskilda jordägare. Källa. Å ecklesiastika lönebostället 1 3/8 mantal nr 1 Källa finnas stora områden präktig jord av god beskaffenhet, för några år sedan tillbaka bördiga åkerfält, nu endast begagnas till betesmark; arealen beräknas till ungefär 6 hektar eller mera. A/örbylänga. Uti byn Beteby finnas åtskilliga marker tillhörande enskilda jordägare, som ännu äro oodlade, utgörande efter sannolik uppskattning c:a 80 hektar. Tordnnda. C:a 100 hektar finnas tillhörande mindre enskilda jordägare för utvidgning av eget jordbruk. Enskilda uppgiftslämnare. Arrendator, Ukna. Ett område av c:a 10 hektar oodlad mark, lämpligt för mindre lantbruk, nu tillhörigt större egendom och utgöres marken av god fastmark. Torpare, Östra Ed. Odlingsbar jord finnes här för utvidgning av jordbruk. Arbe/are, Hallingeberg. Ett större odlingsföretag genom Hunsalasjöns sänkningsföretag är under arbete. Lantarbetare, Gamleby. Inom orten finnes odlingsbar fastmark om 100tals tunnland tillhörande staten. Arrendator, Tuna. Odlingsbar jord lämplig för utvidgning av förefintliga odlingar finnes i regel vid varje gård och torp i mer eller mindre utsträckning. För anläggning av nya jordbruk finnes däremot ej mycket lämplig jord, möjligen på 3 a 4 ställen för anläggning av jordbruk på 5 till 10 hektar. Den odlingsbara marken tillhör större och mindre enskilda jordägare samt i viss mån staten och arealen torde kunna beräknas till 150 å 200 hektar. Den mesta odlingsbara marken utgöres av vattensjuk kärr- och mossjord. Fast mark finnes endast i mindre utsträckning. Lantbrukare, Mörlunda. Madängar, årligen översvämmade, dyra att torrlägga ty insynade dammar i Emån lägga hinder i vägen. Utgöra c:a 200 tunnland tillhöriga övriga enskilda jordägare samt c:a 50 tunnland tillhörande staten. Genom avslutad laga syneförrättning år 1912 skulle Emån å Mörlundaplatån regleras, samma syneförrättning blev av ett stort antal strandägare från Västra sidan av ån överklagad. Rättegång anhängiggjordes och pågick några år varefier sökandena tröttnade, och frågan fick förfalla även denna gång. Odlingslägenheterna utgöras av dyjord å sandbotten. Lardmannaskoleföreståndo.re, Dörby. Tillgång till odlingsbar jord förekommer i ej obetydlig omfattning, ehuru de nuvarande odlingskostnaderna i förhållande till den odlade jordens värde ej locka till odling. Ifrågavarande

183 odlingsbara jord tillhörande såväl större som medelstora enskilda jordägare samt prästgårdar. Huvudsakligen fast mark. Arrendator, Ryssby. Odlingsbar mark finnes praktiskt taget över allt, men de priser jordbrukets produkter stå i, omöjliggör varje odling. Det finnes en massa torp som numera äro öde, jorden övergår till skogsmark, husen förfalla då ingen bor i dem; orsaker är att jordbruket ej kan betala den avlöning och torpen ej giva den inkomst som arbetaren förtjänar vid industrien. Eg»ahemsombud, Ål em. C:a 30 hektar tillhörande enskilda jordägare, ungefär 20 nektar tillhörande staten. Marken utgöres av dels fastmark och dels moss- och ängsmark. Egnahemsombud, Gullabo. För utvidgning av förefintliga odlingar finnes endast under mom. e) mark för omkring 100 hektar, dels fast- och dels myrmark.

Gottlands län. Kommunalnämnder. Visby landskommun. Största delen av odlingsbar mark inom kommunen är redan uppodlad, men ännu finnas omkring 25 hektar, som möjligen skulle kunna vara lämplig för odling och som tillhör enskilda jordägare. Marken utgöres av 10 hektar fastmark och 15 hektar myrmark. Björke. C:a 65 hektar myrmark tillhörande a), d) och e). Follingbo. Omkring 75 hektar å fastigheter tillhöriga enskilda jordägare med större jordinnehav. Marken utgöres av fastmark. Lokrume. Omkring 150 hektar för odling tillhörande aktiebolag och utgöres av myrmark. Bro. Omkring 200 tunnland odlingsbar oodlad jord tillhörande enskilda jordägare, huvudsakligen fastmark. Bäl. C:a 100 tunnland god odlingsbar hagmark som ställer sig för dyr för den enskilda jordägaren att odla. Tingstäde. Omkring 500 hektar kronopark (om den blir bättre utdikad). Haka. Ungefär 60 hektar dels myr- och dels fastmark tillhörande enskilda jordägare. Östergarn. A kyrkoherdebostället c:a 15 hektar odlingsbar fastmark. Stenkumla. Omkring 250 hektar odlingsbar skogbeväxt mark tillhörig enskilda jordägare. Hogrän. För utvidgning av förefintliga odlingar, finnes c:a 100 tunnland odlingsbar mark, varav 75 tunnland kommer på enskilda jordägare, 25 tunnland på staten. Atlingbo. Omkring 4 hektar fastmarksåker och 50 hektar utgrävd men ej odlad myr. * Mästerby. Omkring 70 tunnland myrmark tillhörande enskilda jordägare. Haodhem. Några hundra tunnland med mindervärdig skog beväxt fastmark kunna odlas. Lojsta. C:a 75 hektar odlingsbar mark tillhörande ecklesiastika boställen. Levede. Några hundra tunnland, huvudsakligen fastmark, tillhörande enskilda jordägare och några tiotal tunnland myrmark tillhörande staten. Älskog. Omkring 250 hektar huvudsakligen fastmark tillhörande enskilda jordägare. Etelhem. C:a 40—50 hektar odlingsbar fast- och myrmark tillhörande enskilda jordägare.

184 Enskilda uppgiftslämnare. Egnahemsombud, Visby stad och socken. 25 hektar avdikad myr tillhörande enskilda jordägare, 50 hektar skogbevuxen mark tillhörande Visby stad och 75 hektar, delvis exercisfält, tillhörande Visborgs kungsladugård. Egnahemsombud, Fole. Lämplig mark för nyodling och för anläggande av nya jordbruk finnes inom orten. Men då dessutom finnes god tillgång på uppodlad mark, lämplig för styckning till mindre jordbruk, synes nyodling ej för närvarande vara av behovet påkallad. Dels från enskilda, dels av staten tillhöriga s. k. prästerliga löneboställen (prästgårdarna) finnes fastigheter. Kan tillhopa anses utgöra omkring 200 hektar, inberäknat prästgårdarna. Odlad jord såväl fastmark, som myrmark. Eunatumsombud, Stånga. Omkring 25 hektar utmärkt odlingsbar jord tillhörande staten. Egnahemsombud, Klintehamns landsfiskalsdistrikt. Enskilda jordägare samt staten äger inom Sproge socken en fastighet, bestående av myrmark, som lämpligen torde kunna odlas. Blekinge län. Kommunalnämnder. Kristianopel. Enskilda jordägare äga odlingsbara myr- och mossmarker för nyodlingar till c:a 100 hektar. Jämjö. Omkring 30—40 hektar fast- och myrmark för utvidgning av förefintliga odlingar, tillhörande enskilda jordägare. Nättruby. Högst 15 hektar, spridda på många gårdar under d) och e). Eaestad. C:a 20 hektar s. k. madjord tillhörande fideikommisstiftelser. Oljehult. Enligt vad som kunnat inhämtas, finnes omkring 100 hektar odlingsbar moss- och myrmark å enskilda jordegendomar. Åryd. Under Eriksbergs gård finnas c:a 40 tunnland som förut brukats av torpare men som numera ligga obrukade och ligga till bete, och utgöras huvudsakligen av fast mark. Mörrum. C:a 15 hektar fast- och myrmark tillhörande enskilda jordägare. Gammalstorp. Ä fastmark finnas inga nämnvärda odlingslägenheter men möjligen skulle kärren omkring sjön Vesan genom invallning och utpumpning kunna göras odlingsbara, i vilket fall omkring 2 000 tunnland skulle kunna vinnas. Dessa marker äro belägna i Gammalstorp, Ysane och Mjällby socknar och ägas till största delen av enskilda, mindre jordägare, omkring 200 tunnland tillhör Gammalstorps prästgård. Enskild uppgiftslämnare. Husägare, Rödeby. Odlingslägenheter finnas gott om tillhörande i mindre mån större jordägare och i större mån mindre jordägare. Kristianstads län. Kommunalnämnder. Oderljunga. För utvidgning av förefintliga odlingar å enskilda jordägare tillhöriga hemman, för varje brukningsdel 1—5 hektar, till största delen bestående av fastmark. Endast i enstaka fall för anläggning av nya jordbruk. Perstorp. Den ungefärliga arealen för vinnande av dels byggnadstomt och dels eget hem c:a 100 tunnland huvudsakligen fastmark.

185 Rya. C:a 25 hektar å fideikommisstiftelser, omkring 100 å 125 hektar å enskilda tillhörig mark och omkring 5 hektar tillhörande staten och utgöres marken av fastmark. Tosjö. Ungefär 150 hektar under en större gård, 100 st. jordägare, 200 hektar. Ungefär 75 % utgöres av myrmark. Munka-Ljungby. Till enskilda jordägare 30 a 35 hektar fastmark. Tostarp. Fast mark tillhörande övriga enskilda jordägare och staten. Vedby. Under a) c:a 50 tunnland, under c) c:a 40 tunnland, under e) c:a 125 tunnland, under f) c:a 20 tunnland och under g) c:a 20 tunnland. De ifrågavarande odlingslägenheterna utgöras c:a hälften av fast mark och hälften av mossartad jord. Björnekulla. Omkring 40 tunnland medelgod fastmark tillhörig enskilda jordägare. Västra Sönnarslöv. Inom Forsby by finnes en större mosse lämplig för odling, äges av 54 olika hemman inom socknen, präktigt fall ner mot Rönneå. Arealen utgör c:a 50 tunnland. Hjärnarp. C:a 500 tunnland fast mark tillhörig enskilda jordägare. Sörby. C:a 25 hektar fastmark tillhörig enskilda jordägare med större jordinnehav. Norra Mellby. Den största del av jorden, som med lätthet kan odlas, är redan uppodlad, men ungefär 500 tunnland kan ännu odlas. All skogsmark är ytterst stenbunden, omöjlig att odla till åker utan mycket stora kostnader. Marken äges av enskilda jordägare med större jordinnehav och utgöres avdels fast- och dels myrmark. Häglinge. C:a 50 hektar odlingsbar fast- och myrmark tillhörig d) och e). På grund av höga arbetspriser är marken dock nästan omöjlig att odla. Stoby. C:a 10 hektar kärrmark och fast mark tillhörig staten. Hör ja. Inom kommunen finnes ganska mycken odlingsbar mark för utvidgning av förefintliga odlingar, men ej lämplig för anläggning av nya jordbruk. Röke. De odlingsbara och ännu oodlade kärrmarkerna inom socknen kunna beräknas till några hundra tunnland. Vittsjö. Delvis finnes oodlad mark, som lämpar sig för anläggning av nya jordbruk, areal kan ej uppgivas. Marken tillhör enskilda jordägare med större jordinnehav och utgöres huvudsakligen av myrmark. Visseltofta. Prästgården med tre övriga egendomar där betydlig utvidgningav odlad mark kunde åstadkommas. — Svårt att uppgiva någon exakt siffra^ dock torde ett 1 000-tal hektar finnas av myr- och ängsmark, i synnerhet det senare, som lämpa sig för odling. Fast mark. Är svårt att uppgiva arealområde. Örkened. Odlingslägenheter tillhörande under punkterna d), e) och g) angivna jordägare finnas. Arealen kan ej uppgivas men uppgår säkerligen till 100-tals hektar och utgöres i huvudsak av myrmark och gräsängar vid vattendrag, men även en stor del av fastmark finnes, som är odlingsvärd. Kiaby. Staten tillhörig c:a 50 hektar fast mark. Asphult. Vid Dockarps kronoboställe finnes ungefär 50 hektar oodlad fastmark, som lämpar sig för odling. Träne. Inom socknen finnes oodlad odlingsbar fastmark, som upplåtes dels till utvidgning och dels till nya jordbruk, tillhörande enskilda jordägare med större jordinnehav. Huaröd. Odlingslägenheter finnas inom socknen i rätt stor utsträckning.

186 Största delen av den odlingsbara marken äges av enskilda jordägare. En mindre, areal av staten. Huvudsakligen utgöres marken av fastmark. Magiehem. Till någon del oodlad odlingsbar mark finnes tillhörig enskilda jordägare samt statens kronodomäner och utgöres huvudsakligast av mossar. Ravlunda. Odlingslägenheter finnas tillhöriga fideikommisstiftelser och övriga enskilda jordägare. Brösarp. För utvidgning av förefintliga odlingar men ej för anläggande av nya jordbruk. Fastigheterna tillhöra klasserna d) och e), men som arealen i fråga utgöres av jordstycken spridda här och där, kan sammanlagda arealen ej uppgivas. Eljaröd. 25 hektar fast mark tillhörig fideikommisstiftelser. Enskilda uppgiftslämnare. Torpare, Östra Ljungby. Flera hundra tunnland, huvudsakligast fastmark, tillhörande bolag eller fideikommiss. Folkskollärare, Hjärnarp. Ä fideikommissegendom finnas c:a 25 hektar lättodlade ängsmarker, som jämte därvarande till betesmark eller skogskultur utlagda åkrarna, c:a 15 hektar, kunde lämpa sig för nyanläggning av jordbruk, d) Odling pågår årligen, den fördelaktigaste marken är redan upptagen, men ännu finnas i skogsbygden betydande fält, som genom torrläggning kunde göras till åker, c:a 100 hektar. Marken utgöres av huvudsakligen myrmark. Lantbrukare, Önnestad. Enskilda jordägare med större jordinnehav 160 hektar. Prästgårdsjord 60 hektar och staten 20 hektar, allt fastmark. Lantbrukare, Brönnestad. Lämpliga odlingslägenheter, såväl oodlad som odlingsbar mark ävensom odlad jord finnas, lämpliga för anläggning av nya jordbruk. Marken äges dels av fideikommiss och dels av kronan. Hushållningxsällsk ajwts sockenombud, Norra Sandby. C:a 50 hektar huvudsakligen fast mark, tillhörig enskilda jordägare. Egnahemsombud, Finja. En del odlingslägenheter finnes å jordbruk, tillhörande enskilda jordägare och staten men äro de så besvärade av sten och vattensjukhet att med nuvarande arbetspriset kan odlingskostnaden ej täckas av det värde den odlade jorden kan förränta och har med anledning härav endast c:a 60 % av de av odlingsnämnden utlagda planer, varför statsbidrag beviljats, kunnat utföras. Nämndeman, Torup. I Kampholma och Attarps byar anses finnas 100 tunnland odlingsbar mark. — I Hossmosa by finnas 2 donationshemman med mycken odlingsbar mark, areal kan ej uppgivas. Marken består till största delen av ängsmark och är odlingsbart alltsammans. Lantbrukare, Verum. Här finnas nog odlingslägenheter, men de äro belägna intill åar som måste kanaliseras och detta är förenat med så stora kostnader att jorden bleve mångdubbelt för dyr. Äges av enskilda bönder. Egnahemsombud, Farsto'-p. Inom Farstorps kommun torde knappast finnas några odlinglägenheter lämpliga till grundande av nya jordbruk. De odlingslägenheter, som finnas, c:a 1()0 hektar av i allmänhet svårodlad beskaffenhet, ägas av ett stort antal mindre jordbrukare, lämpa sig bäst till utvidgning av redan befintliga odlingar. Ordföranden i kyrko- och skolråd, Loshult. Den inom kommunen oodlade odlingsbara marken äges av enskilda mindre jordägare och utgöres av en areal av omkring 130 hektar och består till "/io a v ängs- och mossmarker. Distriktslednmot, Östra Broby. Hemman med 3 å 500 tunnland finnes, särskilt skogsbygden, många lämpliga för styckning. Statens kronoskogsparker

187 finnas inom Örkeneds och Glimåkra socknar, i areal antagligen 20 000 tunnland. Vid inköpen av skogshemman härtill har i flera fall förutvarande åkerjord' utlagts för skogsplantering eller ohävdad jord. I kanske allt för stort nit för skogsvården, hava vederbörande för undvikande av jordbruksarrendatorer lagt hemmanen öde, där ej byggnader varit allt för värdefulla. Den ödelagda åkern i huvudsak fast mark, men stenbunden. Myrmarkerna i huvudsak vitmossa och ej tjänlig för odling. Detta gäller statens skogsdomäner och egendomar i norra delen av häradet. Vad det gäller fideikommiss och egendomar i södra delen av häradet är marken mindre stenbunden och av bättre beskaffenhet även i fråga om kärrodlingar. Lantbrukare, Hjärsås. I synnerhet under fideikommiss finnes odlingsbar mark men även hos enskilda jordägare finnas odlingsbara jordområden. Jordbruksarbetare, Näsum. Inom orten finnes oodlad odlingsbar mark i synnerhet å ägor tillhörande fideikommiss, i areal uppgående till hundratals tunnland. Ä andra enskilda större egendomar finnes också dylik mark men i mindre areal. . • •» .c Ordförande i Fjälkestads lantarbetares förbund. På fideikommissjord finnes en areal, som nog kan uppskattas till minst 300 tunnland, som med mer och mindre kostnad nog kunde odlas, en del av nämnda jord har för flere år tillbaka varit odlad men sedan fått igenväxa. Lantbrukare, Gustao Adolf. Inom socknen finnes c:a 4 å 500 tunnland ängsmark belägen utmed Helgeå. Kan ej odlas utan genom upprensning och invallning av Helgeån. Lantbrukare, Ravlunda. Inom Albo härad finnes stora arealer oodlad, odlingsbar mark, som är lämplig för bildande av nya jordbruk. Ifrågavarande mark tillhör dels de större egendomarna och dels mindre jordägare och staten. Arealen kan ej uppgivas men uppgår till flera hundra hektar. All den förenämnda jorden är fastmark. Arrendator, Vitaby. Här finnes mycket odlingsbar jord under fideikommissLantbrukare, S:t Olov. Å staten tillhöriga egendomar torde finnas c:a 30 hektar, som är odlingsbar. Landstingsman, Udstorp. 20 tunnland tillhörande prästgården. Arbetare, Vallby. Finnes att tillgå i stor utsträckning under enskilda jordägare med större jordinnehav. Köpman, Östra Vemmerlöv. Odlingslägenheter finnas till frivillig försäljning å Fredriksborgs, Risbjers och Gyllebo gårdar, såväl odlad som odlingsbar obebyggd jord. En egendom, som under kristiden varit anmäld för vanhävd, är även lämplig för delvis styckning. Södra delen av kronobostället Vemmerlövs gård torde även lämpligen kunna vara föremål för avsöndring. Två å trehundra tunnland obebyggd jord bleve då tillgänglig för styckning, men finnes mig veterligen inga lämpliga bebyggda torp eller lägenheter att fnköpa. . . Kristianstads läns hushållningssällskap. I länets norra del tinnes en del odlingsbar mark, som efter vattenavledning kan bli odlingsbar. Den höglänta marken är i stor utsträckning redan odlad. Denna jord äges i allmänhet av enskilda jordbrukare, som äro att hänföra till gruppen e).

188 Malmöhus län. Kommunalnämnder. Vä/luv. Endast några få hektar odlingsmark, mossjord, finnes i kommunen. Risekatslösa. C:a 100 tunnland fast mark tillhörande fideikommiss. Kägeröd. Hos enskilda större jordägare finnes omkring 500 å 1 000 tunnland fast mark om skogsodling skall utbytas mot jordbruk. Södra Sandby. Staten äger ett stort område, omkring 300 tunnland, som vore särdeles lämpligt för utdelning att odla. Lyby. Några få områden, bestående av högland med ljung och gräs bevuxen, stenbunden betesmark skulle kunna odlas, dock skulle detta ej löna sig, enär man kan köpa odlad jord till lägre pris per hektar än odlingskostnaderna för nämnda areal skulle uppgå till. Sådan oodlad mark äges av under e) nämnda jordägare, och uppgår sammanlagda arealen härav till c:a 50 hektar. Norra Rörum. C:a 50 hektar odlingsbar lämplig mark. Södra Rörum. Omkring 100 tunnland jord, tillhörig ett gods under d) ligger i obrukbart skick. Bleve denna jord tilldelad torparna som eget jordbruk kunde goda inkomster tagas. Jordarealen kan utvidgas av skogsoch myrmark. Tvlånga. Omkring 25 hektar odlingsbar mark finnes hos enskilda jordägare. En staten tillhörig egendom vara finnes omkring 25 hektar odlingsbar mark. Ramsåsa. Staten äger omkring 15 hektar oodlad fast mark. Västerstad. Inom hela kommunen finnes, om skogsmark och torvmossar undantagas, sammanlagt omkring 30—40 hektar ouppodlad för odling lämplig areal. Denna är fördelad på 10 a 15 enskilda mindre jordägare och användes såsom betesmark. Östra Kärrstorp. Inom denna socken finnas visserligen odlingslägenheter, men dessa äro föga välbelägna och i hög grad arbetskostande att odla. Sedan staten för några år sedan avhänt sig »utmarkerna» tillhöra de få odlingslägenheter som finnas huvudsakligen enskilda jordägare. Den ungefärliga arealen torde vara cirka 100 tunnland. Högestad. Det finnas c:a 50 hektar mossmarker men mindre lämpliga för odling. Ba/dringe. C:a 179 hektar tillhörande fideikommiss. Hela arealen utgöres av fast mark, som med avseende på läge och beskaffenhet är lika odlingsbar. Torrlösa. C:a 70 hektar fastmark tillhörande fideikommisstiftelser och 30 hektar fastmark tillhörande prästgård. Västra Strö. C:a 100 tunnland fastmark. K<>nga. En del odlingsbar mark finnes till utvidgande av redan befintliga jordbruk, men ej till anläggande av nya jordbruk. Odlingslägenheterna bestå av fast mark och tillhöra delvis under d) upptagna jordägare men i huvudsak under e) upptagna jordägare. Ask. Omkring 20 hektar av arealen till i socknen befintliga två annexhemman är oodlad. Till landsfiskalsbostället är en oodlad fäladsmark, omkring 15 hektar, lämplig odlingsmark. Billinge För utvidgning av odlingar finnes mark i mindre mån i grupperna a) c) d) e) och f), c:a 100 hektar, men däremot finnes inemot 500 hektar ^fäladsmark, som är mest lämplig till plantering. Röstånga. Till i det närmaste varje hemman inom orten finnas betesmarker, mer eller mindre skogbevuxna och steniga, som, med mycket ar-

189 bete, delvis äro odlingsbara. De tillhöra enskilda jordägare samt annexhemman. Enligt allmänna kartverkets beskrivning över socknen utgör sammanlagda arealen skogs-, hag- och betesmark därinom 1369.3 hektar och torde Y3 eller c:a 450 hektar därav vara odlingsbar. Den odlingsbara marken utgöres av fast mark, genomdragen här och var av steniga kärr. Hallan d. Odlingsbar mark finnes i rätt stor utsträckning, tillhörig mindre enskilda jordägare, men marken är i allmänhet mycket stenbunden och mager, vadan odlingskostnaderna bliva höga. Stehag. Oodlad mark finnes visserligen men av den beskaffenhet att odling med nuvarande arbetspris icke är lönande. Enskilda uppgiftslämnare. Pastoratsordförande, Ekeby. C:a 500 tunnland tillhörande Boserups fideikommiss. Lantbrukare, Södra Vram. C:a 100 tunnland fastmark, delvis stenbunden, tillhörande staten. Arrendator, G ödelöv. För såväl utvidgning av förefintliga som anläggning av nya jordbruk å Björntorps fideikommiss, ungefärligen 50 hektar. Lantarbetare, Gårdstånga. C:a 500 tunnland oodlad odlingsbar mark, 100 tunnland tillhörig enskild jordägare och 400 tunnland tillhörig staten. Arealen utgöres av mycket stenbunden men fast mark. lor/xire, Brandstad. Staten äger härstädes c:a 50 tunnland som har varit odlade, men numera inlagts till betesmark, vilka vore lämpliga till småbruk samt är en ytterst stor misshushållning. Kronoarrendator, Östraby. Tusentals hektar obruten mark beväxt med ljung och dylikt. Pastoratsordförande, Vemmenhög. Inom socknen finnes c:a 75 hektar mark, bestående dels av sandmylla, dels av ren sandjord ut till havskusten, som de senare åren icke brukats och som kanske kunde lämpa sig till mindre jordbruk, men då ett livsvillkor för erhållande av någorlunda skörd är tillförsel av havstång, möter detta måhända svårigheter, enär marken längre upp från havsbandet även behöver denna gödning. Marken äges av enskild jordägare. Arrendator, Bos><rp. Inom socknen finnes c:a 50 hektar oodlad mark till största delen lydande under fideikommisstiftelse. Denna jord lämpar sig mer för plantering av skog än till odlingslägenheter. Pastoratskommitléordförande, Röstånga. Odlingslägenheter finnas, men på grund av arbetskostnaderna, äro inga nya företag under utförande. Svenska lantarbetareförbundet. Örtofta. Inom orten finnes oodlad jord, men den består av ängsmarker, vilka ej kunna odlas, emedan de stå under vatten om vintern. Ovannämnda ängsmarker ägas av godsägare. Den ungefärliga arealen av dessa är omkring 100 tunnland.

Hallands län. Kommunalnämnder. Ränneslöv. Inom orten finnes visserligen odlingsbar mark men är densamma mycket stenbunden och dyr att bryta och kan därför, med nuvarande höga arbetspriser och byggnadspriser, ej bli tal om anläggning av nya jordbruk. Jorden tillhör dels jordägare med större jordinnehav och dels övriga enskilda jordägare.

190 Östra Karup. Omkring 25 tunnland stenbunden mark för utvidgning av befintliga jordbruk, tillhörande d). Hassiöo. C:a 500 hektar fast- och myrmark tillhörande gruppen d). Bredared. Omkring 25 hektar odlingsbar fast- och madmark tillhörande e, f) och g). Torup. Odlingsbar myrmark finnes i mindre omfattning under a), d) och e). Övraby. Omkring 100 hektar, till största delen för närvarande beväxt med skog, tillhörande enskilda jordägare med större jordinnehav. Steninye. Omkring 30—40 hektar mossjord tillhörande enskilda jordägare med större jordinnehav. Getinge. Inom Getinge och angränsande socknar flyter fram en å benämnd »Onseån». Blev den av statsmedel uppränsad och rätad samt broar ombyggda, blev en massa med mark tillgänglig för prima åker. Årstad. Skogsmark beväxt med ståndskog lämplig för odling till åker finnes i större fält. C:a 40 hektar äges av enskilda personer. Asige. C:a 30 hektar, huvudsakligen fastmark, tillhörig staten som genom domänstyrelsen nu begynts odlas. Krogsered. Inom orten finnas lämpliga odlingslägenheter, odlingsbar mark tillhörande enskilda jordägare. Gällared. Avsevärda områden, lämpliga för odling finnas. Arealen kan svårligen beräknas men 300 hektar torde ej vara överdrivet. Tillhör huvudsakligen mindre enskilda jordägare och utgöres till större delen av mossmarker. Gunnarp. För utvidgning av förefintliga jordbruk finnes odlingsbar jord i stor utsträckning, hos såväl bolag som enskilda, men delvis mycket dyrbar att odla, på grund av stenbundenhet och behov av dikning. Fagerred. För utvidgning av förefintliga jordbruk finnas många lämpliga områden. För nyanläggning finnas inga av betydenhet, dock gott om smärre sådana områden. Vilar ed. Inom orten finnes en del odlingsbar mark för utvidgning av förefintliga odlingar, tillhöriga mindre enskilda jordägare. Svarträ. Den ungefärliga arealen odlingsbara marken omfattar c:a 50 hektar och utgöres till största delen av fastmarksjord, delvis av mycket dålig beskaffenhet. Nösslinge. Ä staten tillhörig mark finnas lämpliga odlingslägenheter för utvidgning av förut befintliga jordbruk eller för anläggning av nya jordbruk och utgöres marken av både fast- och myrmark. Tölö. Inom kommunen finnes omkring 100 tunnland fast- och mossmark tillhörig fideikommiss och enskilda jordägare. Enskilda uppgiftslämnare. Godsägare, Våxtorp. För utvidgning av redan förefintliga odlingar finnes odlingsmark tilhörande grupperna e), d), e) och g). Lantbrukare, Tönnersjö. Inom skogsbygden finnas stora områden lätt odlingsbar mark. De flesta av jordbrukarna odla varje år en bit men det går ej fort. Staten har, till följd av vanhävd från arrendatoremas sida, planterat skog på en del förut odlad mark omfattande något 100-tal tunnland, vilken till en del gott kunde odlas igen. Bästa sättet härför vore nog att till enskilda försälja en del av området. Torpare, Harplinge. Inom socknen finnes odlingsbar mark till en areal av 75 hektar; dels lämplig till egna jordbruk, s. k. egna hem, dels till utvidgning av redan befintliga jordbruk. Men denna jord innehaves av större jordbrukare, och som något intresse för nyodlingar hos dessa av helt naturliga skäl

191 ej förfinnes, så skulle genom statens förmedling sådan jord lämpa sig för ^TYlM t l T M l K

Odlingsnämnds

ordförande,

Nösslinge.

Omkring 15 tunnland tillhörande

Lantbrukare, Lindberg. C:a 20—25 hektar odlingsbar fastmark förekommer endast hos de under d) och ej omnämnda grupper av jordägare.

Göteborgs och Bohus län. Kommunalnämnder. Fässberg. C:a 30 hektar för utvidgning av förefintliga jordbruk, fördelade på bolag och enskilda jordägare. Rödbo. A statens domän Stora Oxhagen finnes ett område av c:a 8 hektar odlingsbar jord, men med så sankt läge intill Göta älv, att det svårligen kan torrläggas. Örgryte. Två mossar. Den "ena mossen är tillskiftad den i mantal satta jorden, en s. k. allmänning. Den andra mossen äges till en del av Göteborgs stad och till en del av Säveåns aktiebolag. Varje mosse utgör i areal omkring 30 tunnland. Landvetter, k ecklesiastika bostället Gallhålan finnas odlingslägenheter upptagande c:a 5 tunnland. Partilie. I västra delen av socknen äger Göteborgs stad ett område c:a 15 tunnland, där nyodling nu pågår. Yttirby. Oodlad odlingsbar mark finnes å Kastellegården, c:a 15 hektar för utvidgning av förefintliga odlingar. Spekeröd. I mindre utsträckning finnes odlingsbar fast mark tillhörande enskilda jordägare. Ucklum. Hos en del enskilda jordägare finnes c:a 20 hektar fast mark samt några hektar mosse tillhörande staten. Ödsmål. Några större odlingslägenheter för anläggning av några nya jordbruk inom orten finnas icke utan endast småbitar som kunna uppodlas tillhöriga enskilda jordägare. Forshälla. I ringa omfång finnes odlingsbar mark för anläggning av nya jordbruk, dock finnas rätt stora mossar, synnerligast i fjällbygden, som kunde odlas. Endast tvenne gårdar, s. k. skogsgårdar, innehavas av bolag, å dessa gårdar finnas även mossar, som kunna odlas, likaledes finnes odlingsmark i mindre omfång hos vissa enskilda o jordägare och å det hemman, som äges av kommunen till ålderdomshem. A kronojorden Långehed finnas tvenne torplägenheter, som varit odlade för c:a 30 år sedan omfattande en areal av c:a 9 hektar, som äro lämpliga för nya jordbruk, men å dessa torplägenheter finnas ej några åbyggnader. Odlingslägenheter utgöras till största delen av myrmark. Västerlanda. Hos enskilda jordägare finnas på några ställen mindre markbitar, som äro lämpliga för odling. Men någon efterfrågan av sådana förekommer numera inte. Ståla. C:a 50 hektar kala ljungmarker tillhörande enskilda jordägare. Klövedal. Inom socknen finnes odlingsbar^ mark tillhörande enskilda jordägare. Den ungefärliga arealen kan ej uppgivas. Bokenäs. Inom kommunen finnas flera stycken ödetorp tillhöriga mindre enskilda jordägare. Skee. Genom sänkning av sjön Strömsvattnet, skulle betydande areal

192 odlingsmark vinnas för utvidgning av förut befintliga jordbruk tillhörande enskilda jordägare och staten. Mo. Det finnes odlingsmark tillhörande enskilda jordägare med mindre jordinnehav. Enskilda uppgiftslämnare. Lantbruksinspektor, Råda. Den jord, som lämpligast kunde odlas, är vattensjuk, och kan icke torrläggas på grund av att vissa industrier vid Mölndal äger ratt att reglera vattenståndet i sjöarna här. Däremot finnas många lämpliga byggnadstomter för bostadshus. Kommunalstämmans ordförande, Härryda. En del mossar, tillhöriga enskilda personer, c:a 100 hektar. Lantbrukare, Kareby. C:a 50 hektar tillhörande enskilda jordägare. Lantbrukare, Jörlanda, Utan skada för jordägaren och hans jord- eller skogsbruk kunde 25 % av all avrösningsjord inom kommunen avstås till nyodling. Egnahemsombud, Spekeröd. Inom kommunen finnas inga andra nämnvärda odhngslagenheter än igenlagda torp, vilka samtliga ägas av enskilda jordägare med mindre jordinnehav och användas nu till bete för kreaturen. Den ungefarliga arealen torde uppgå till 20 hektar. Dessutom finnas tvenne kronV egendomar Dyrtorp och Mällby samt lönebostället Spekeröds prästgård, å vilka de två sistnämnda finnas några torplägenheter, vilka lämpligen kunna fränsaljas till egnahem. Jorden är av fast beskaffenhet och ägnar sig alltsammans för odlingsarbete. Arrendator Grinneröd. I ringa omfattning finnes odlingsbar fastmark tillhorande enskilda jordägare. Hemmansägare, Myckleby. Smärre odlingslägenheter för utvidgning av förefintliga odlingar finnas. Lantbrukare, Torp. För utvidgning av förefintliga odlingar gives mindre arealer tillhörande enskilda jordägare. Torpare Skredsvik. För utvidgning av förefintliga odlingar finnes på flere stallen jord, ämphg för odling, dels ouppodlad, dels sådan som förr varit odlad, men blivit lagd till bete, och fått växa igen med småskog. Även linnes en del smärre torplägenheter som förr varit bebyggda men nu ligga ode och obrukade. Dels enskilda jordägare dels allmän inrättning innehar sådan jord. ° Komminister, Sanne. I socknen torde finnas c:a 10 st. nedlagda torp, tillhorande mindre enskilda jordägare, omfattande omkring 50 tunnland odlingsbar mark. Kville landsfiskalsdistrikt. C:a 75 hektar huvudsakligen övergivna torp tillhörande mindre enskilda jordägare. Egnahemsombud, Naverstad. Inom Naverstads socken finnas åtskilliga förr bebodda och brukade torp och lägenheter, som nu flera år legat öde, enär beb K?enxr ° d e m ' v i l k a å n y o k u n d e u P P o d l a s . Men folket i orten reser till Norge, till industrien i städerna m. fl. platser. Lägenheterna ifråga kunna ej brukas av ägarna till stamfastigheterna, då arbetskraft saknas och i allt fall ar för dyr. Ägarna äro till större delen bönder.

193 Älvsborgs län. Kommunalnämnder. Västra Tunhem. a) Ä två bolagsegendomar finnas förut odlade, nu nedlagda torp med marker, lämpliga till återuppodling. Areal kan ej uppgivas, e) Vid Stocklev under Fristorps Bryngelsgård finnes c:a 6 tunnland odlingsbar mark. g) Vid prästgården finnes den s. k. prästängen omfattande c:a 10 tunnland. Allt utgöres av fast mark. Norra Björke. Hos enskilda c:a 20 har fast mark. Gärdhem. Inom kommunen finnas ej stora odlingsmarker av fastjord, endast en statens egendom, som åkerjorden växer igen med skog samt den öppna jorden i låg kultur. Men vattensjuk jord av prima beskaffenhet finnes inom kommunen en stor del, förorsakad av att vattenståndet i Göta älv ovanför Trollhättan är en till två meter högt. Den vattensjuka arealen uppgår till 900 eller 1 000 hektar. Vassända-Naglum. Omkring 10 hektar tillhörande bolag och omkring 50 hektar tillhörande enskilda jordägare. Områdena utgöras av fastmark. Starrkärr. Ä kyrkoherdebostället finnes ungefär 5 hektar oodlad odlingsmark. Kilanda. Om den s. k. »Kilanda ån» vore utdikad kunde utvinnas c:a 200 tunnland odlingsbar mark, därav under Kilanda säteri c:a 75 tunnland och under enskilda jordägare c:a 125 tunnland. Odlingslägenheterna utgöras av hälften fast- och hälften myrmark. Stora Lundby. Omkring 8 hektar på St. Lundby prästgård och 4 hektar å kronoegendomen Lextorp Sörgårclen. Största delen fastmark. Angered. Ungefär 10 hektar under d), ungefär 10 hektar under e) och ungefär 3 hektar under f). Algutstorp. Mycket ouppodlad jord finnes hos enskilda jordägare. Bålinge. På kronodomänen Toreså Bengtsgård finnes en skogs- och myrmark å inägorna c:a 7 hektar, som är passande för odling och icke ingår i arrendet och vartill finnes köpare. Jällby. C:a 40 hektar fast- och myrmark tillhörande enskilda jordägare. Hudene. Ä staten tillhörig jord finnas större odlingslägenheter. Norra Säm. Odlingsbar mark finnes för utvidgning av förefintliga odlingar, som äges av enskilda jordägare. Arealen kan ej uppgivas men torde kunna uppskattas till 20 hektar. Ornunga. Inom kommunen finnes minst 300 hektar odlingsbar mark, allt tillhörigt mindre hemmansägare och utgöres av fastmark. Toarp. Odlingsbar fastmark finnes hos enskilda jordägare. Brämhult. Inom kommunen finnes god tillgång på odlingsbar mark för utvidgning av förefintliga odlingar, i mindre mån för anläggning av nya jordbruk. Den odlingsbara marken hos enskilda jordägare kan uppskattas till c:a 25 hektar fastmark, 50 hektar moss- och dyjord. Gr ovare. För utvidgning av förefintliga odlingar hos enskilda jordägare med större jordinnehav och övriga enskilda jordägare. Kinnarumma. Oodlad odlingsbar mark finnes tillhörande bolag och enskilda jordägare. Surfeby. Oodlad odlingsbar jord finnes gott om, men på grund av de dyra arbetskostnaderna ej lönande att odla. Endast mindre enskilda jordägare finnas. Fotskäl. Inom kommunen finnes oodlad, odlingsbar mark, tillhörig enskilda Jordkommissionen.

V.

194 jordägare, vars ungefärliga areal torde vara c:a 100 hektar. Till allra största delen utgöres den odlingsbara jorden av fast mark. Östra Frölunda. Huvudsakligen under punkt d) finnes odlingsbar mark av mindre areal, vilken areal omöjligen kan uppgivas, då uttrycket »odlingsbar mark» är mycket relativt. Redslared. Odlingsmark finnes som tillhör mindre enskilda jordägare. Sexdrega. Omkring 200 hektar, ungefär hälften myr- och hälften fastmark, odlingsbar mark tillhörande bolag, enskilda större och mindre jordägare. Ljushult. Lämpliga odlingslägenheter finnas endast å en del små gårdar, för utökning av befintliga odlade marker. För anläggning av nya jordbruk finnes en del små ödelagda torp med en areal av omkring 12 tunnland. Fastigheterna tillhöra övriga enskilda jordägare. Utgöres av så väl fastmark som myrmark. Ör. Omkring 400 hektar vattensjuka marker för utvidgning av förefintliga odlingar, vilka företag äro för närvarande under utredning samt tillhör enskilda jordägare och staten. Järn. Odlingsbar mark tillhörande enskilda jordägare med större jordinnehav finnes men är nu vanligtvis beväxt med skog. En stor del av denna mark har varit odlad för c:a 20—30 år sedan. Torp. C:a 50 hektar myrmark tillhörande enskilda jordägare med större jordinnehav. Backe. 70 tunnland odlingsbar fastmark tillhörande grupperna d) och e). Edsleskog. Mark finnes tillräckligt men de lokala förhållande äro sådana,, att ingen här önskar bilda nya egna jordbruk. Fröskog. 3 utslagna torp under b), c:a 15 utslagna torp under e), 1 utslagen torplägenhet under f) och 1 utslaget torp under g). Enskilda uppgiftslämnare. Omkring 50—60 hektar fast- och myrmark i Egnahemsombud, Ale-Skövde. tillhörande enskilda jordägare. Alingsås landsfiskalsdistrikt. Odlingsbar mark finnes nog, men ej i den utsträckning, som här avses. Möjligen 100 hektar hos enskilda jordägare med större jordinnehav och 50 hektar tillhörande kommun och staten. Landsfiskal, Gäsene härad. Ouppodlad jord finnes i ganska stor utsträckning inom orten, men är densamma mycket stenbunden och svår att uppodla. Ifrågavarande jord tillhör så gott som uteslutande »övriga enskilda jordägare». Nämndeman, Källunga. Övriga enskilda jordägare inneha nog en del odlingsbar mark, men som den är stenbunden, betalar det sig ej, med nuvarande arbetslöner; arealen kan ej uppgivas. Dessutom finnes inom socknen en frostspridande högmosse, omkring 400 tunnland, största delen odlingsbar, fastän det erfordras, att den påföres sand eller mjäle och kalk, vilken kostnad knappast betalar sig. F. d. nämndeman, Molla och Vesene. Delvis odlingsbar mark finnes inom orten för utvidgning av förefintliga odlingar och möjligen även för anläggning av nya jordbruk, detta kofastigheter enligt grupp e). Arrendator, Kinnarumma. Ä bolagsegendom finnes ganska mycket odlingslägenheter lämpliga för småbruk. Något oodlad mark jämväl hos enskilda jordägare, allmänna inrättningar och staten. Ordförande i Örby sockens odlingsnämd. Dylik mark finnes till sammanlagt betydliga arealer inom Marks härad hos alla de å vidstående uppräk-

195 nade olika slag av ägare, med undantag av c) som mig veterligen ej förekommer. Torpare, Torestorp. Odlingsmark för nyodling å vattendränkta mader samt även fastmark tillhörande enskilda jordägare. Landstingsman, Kungsäter. Odlingslägenheter givas här i någorlunda god omfattning, men vattenavledningar bliva i regeln dyrbara. Ledamot i hushållningssällskap, Sätila. Omkring 15 hektar fast mark tillhörande enskildao jordägare. Godsägare, Asundens landsfiskalsdistrikt. Odlingslägenheter, mer eller mindre lämpliga, finnas i avsevärd mängd, såväl för utvidgning av förefintliga odlingar som för anläggning av nya. Övervägande delen av jorden är fördelad på mindre jordbrukare. F. d. fanjunkare, Sandhult. Inom socken finnes mycken oodlad mark för utvidgning av förefintliga odlingar. Lantbrukare, Revesjö. Omkring 15 hektar fast- och myrmark tillhörande bolag och enskilda jordägare. Lantbrukare, Ljushult. C:a 25 hektar tillhörande enskilda jordägare. Ordförande i Dalstorps kommunalstämma. Omkring 5 hektar odlingsmark tillhörande bolag. Hos de flesta enskilda finnes odlingsmark för utvidgning av förefintliga odlingar och å kyrkoherdebostället c:a 5 hektar. Marken utgöres övervägande av sankmark, som kan torrläggas. Bolstads landsfiskalsdistrikt. Icke oodlad, men väl odlad mark för lämpliga odlingslägenheter. Dylika lägenheter torde kunna erhållas litet varstädes inom distriktets socknar, av mark tillhörig enskilda jordägare med mindre jordinnehav. Hemmansägare, Frändefors. Bleve en reglering av sjön Hästefjord utförd skulle här ypperliga jordbrukslägenheter med bästa jord kunna erhållas. Arrendator, Or. Enligt karta av 1893 finnes inom Örs socken under rubrik 16: 403 hektar duglig ej skogbeväxt mark, tillhörig dels staten, dels enskilda. Många tecken tyda på att en del av denna mark, som till största delen utgöres av odikade mossar, duger att odla. Stora skäl finnas att nämnda jord blir undersökt, ty utlopp lär finnas. Blir jorden dikad bör den duga till bete och skog, om den ej lämpar sig för åker. Vidare finnes under rubrik 13: 702 hektar och under 14: 984 hektar. Av denna jord kan nog även mycket odlas, då åkerjorden blir så uppgödd, att gödsel kan avstås till nyodlingar. Omkring 3 å 400 hektar utgöres av mosseller myrmark. Statare, Torp. Här finnes mycket jord till bildande av nya jordbruk, tillhörande både större jordägare som kommun och staten. Arrendator, Torrskog. Flera torplägenheter, som äro utlagda till skogsmark tillhöriga norskt trävarubolag.

Skaraborgs län. Kommunalnämnder. Torso. Oodlad, odlingsbar mark finnes ej i nämnvärd areal, annat än under sjön Vänerns vatten liggande stora ängs- och myrmarker. Björkäng. Hos enskilda jordägare finnes något odlingsbar mark men saknas intresse, då jordbrukets produkter stå för lågt i pris mot arbetskostnaderna. Amnehärad. e) o:a 125 tunnland sjöbotten, gemensam mark till flera hemman och många delägare, f) c:a 800 tunnland mossar, innehållande torv-

196 strö och bränntorv. Analyser gjorda av statens mosskulturingenjörer. Mossarna belägna å tre olika platser. Berg. C:a 25 hektar tillhörande enskilda jordägare och c:a 2 hektar tillhörande staten, allt huvudsakligen fastmark. Fagre. C:a 50 hektar tillhörande mindre jordägare och staten. Vndenäs. C:a 100 hektar under a), b), d) och e). Marken utgöres av myrmark. Ryd. Det finnes större områden odlingsbar mark bestående till största delen av god svartmylla, varav en del kunde försäljas till redan befintliga mindre jordbruk och det övriga användas till bildande av nya. Enskilda jordägare äga omkring 600 hektar. För övrigt finnes odlad jord, som lagts till bete omkring 8—10 hektar. Sventorp. En allmänning om ett hundratal hektar tillhörig Kåkinds härad. Bredvik. C:a 50 hektar fast mark tillhörande större enskilda jordägare och c:a 60 hektar tillhörande mindre enskilda jordägare. Sjogerstad. Omkring 100 hektar tillhörande a) och e). Odlingslägenheterna utgöras av fast- och myrmark. Vtvängstorp. Minst 100 hektar odlingsbar myr- och fastmark finnes tillhörande enskilda jordägare. Kymbo. Hos enskilda jordägare finnes något odlingsbara mossar, men arealen kan ej uppgivas. Vistorp. Hos enskilda jordägare med större jordinnehav samt enskilda övriga jordägare finnes oodlad odlingsbar mark med säkerhet c:a 100 hektar. Då marken ifråga är dels vattensjuk, dels stenbunden, kan med nuvarande höga omkostnader odling härav f. n. ej anses ekonomiskt bärande. Till 3 / 4 utgöras de åsyftade odlingslägenheterna av myrmark, som i första hand lämpar sig föro odlingsarbeten. Brismene. k stamhemmanet finnes ungefär 10 hektar odlingsbar fastmark. Marum. C:a 50 tunnland bevuxna med skog och lika mycket betesmark består av odlingsbar mark, men på grund av läge och jordens beskaffenhet giva de nu större avkastning än om de skulle odlas. Hela ovannämnda areal är i enskild ägo. Edsvära. C:a 50 hektar odlingsbar fast- och mossjord finnes inom kommunen men arbetskostnaderna ställa sig för dyra. Västra Ge-rum. Största delen av den mark, som nu ligger i hage eller skog, går att odla men jorden är s. k. åkerjord av dålig beskaffenhet och ej lämplig såsom sådan. Härlunda. Odlingsbar mark finnes till såväl större som mindre jordbruk. Den fasta marken är mycket stenbunden, är dyrbar att odla, betydligt billigare blir att köpa odlad jord. Mossmarkerna fordra ett dyrbart torrläggningsarbete, som i nuvarande tider med dyra penningar och höga arbetslöner ej är tänkbart att utföra. Märka. Odlingsbar jord, huvudsakligen stenbunden fastmark, finnes omkring 25 hektar. Denna äges av enskilda jordägare. Göteve. C:a 30 tunnland odlingsbar mark tillhörig ecklesiastika hemmanet Östorp stommen. Trävattna. Omkring 10 tunnland tillhörande enskilda jordägare. Jäla. Omkring 50 hektar magra ljungmarker kunna uppodlas för utvidgning av förefintliga odlingar, tillhörande fideikommiss och enskilda jordägare. Grolanda. Odlingslägenheter finnas gott om tillhörande fideikommiss och enskilda jordägare. Eling. C:a 30 hektar fastmark tillhörande enskilda jordägare.

197 Lekåsa. Omkring 10 hektar fast- och myrmark tillhörande enskilda jordägare. Fåglum. Ä en staten tillhörig domän finnes odlingsbar mark, som består av nedlagda torp, c:a 20 hektar. Rackeby. Oodlad odlingsbar mark finnes, som tillhör olika ägare, inom socknen på en areal av omkring 3 å 400 tunnland myrmark, men är nu under vatten, sjön Vänern, varför staten bör göra en invallning, då de enskilda jordägarna själva ej kan åstadkomma detta företag. Strö. Omkring 150 tunnland madjord, som ligger under vatten och tillhör större jordägare. Örebro län. Kommunalnämnder. Täby. Det finnes enskilda jordägare, som skulle sälja både odlad och oodlad mark, men ingen vill köpa. Vintrosa. De s. k. Spångakärren i Vintrosa kommun skola torrläggas inom de närmaste 2 åren och vinnes därigenom omkring 1 000 tunnland äng, som blir odlingsbar och lämplig för utvidgning av förut befintliga jordbruk. Kärren ägas av staten och fideikommisstiftelser. Även enskilda jordägare innehava lämpliga odlingsbara myrmarker. Kil. Odlingsmark finnes, men den korta arbetstiden i förening med uppjagade arbetslöner och sjunkande priser å lantmannaprodukter gör att det ej lönar sig verkställa nyodlingar, snarare att delvis utlägga, av vad som nu är odlat, till betesmark. Marken utgöres i huvudsak av fast mark. Längbro. Staten tillhöriga övningsfält skulle utan olägenhet kunna till en stor del användas till jordbruk och skulle så erhållas c:a 75 tunnland fastmark, som förut varit odlad. Axberg. Odlingslägenheter finnas inom kommunen på tre större gårdar i enskild ägo och torde kunna beräknas till 10 hektar fast mark. Hovsia. Odlingsbar mark finnes i ringa omfattning tillhörande enskilda jordägare och utgöres av c:a 10 hektar huvudsakligen fast mark. Omkring a / 3 är välbelägen, det övriga ligger mera avlägset från odlad bygd. Göthmda. Mindre odlingslägenheter för utvidgning av förefintliga odlingar finnas hos enskilda jordägare såväl större som mindre och utgöras av myrmark. Lillkyrka. Mark lämplig för odling finnes endast i ringa omfattning, ej för anläggning av nya jordbruk och utgöres av svårodlad myrmark belägen huvudsakligen i skogarna med långa avstånd till hemjorden, varför odlingen knappast kan bliva ekonomisk. Marken äges av enskilda jordägare och kommunen. Ödeby. Odlingsbar mark finnes, men kan till större delen ej utnyttjas, utan en omfattande vattenavledning genom invallning och pumpning, som ställer sig för dyrbar för de mindre bemedlade. Marken tillhör medelstora och mindre egendomar och utgöres huvudsakligen av myrmark och ängsmark. Asker. Lämpliga odlingslägenheter ägas av fideikommisstiftelser i mindre omfattning och enskilda jordägare i ännu mindre omfattning och utgöras av fast mark. Stora Mellösa. Odlingslägenheter finnas, men är dock tvivelaktigt, om nyodling med nuvarande arbetspriset och pris på lantmannaprodukter kan bliva lönande. Sådana här befintliga fastigheter tillhöra fideikommisstiftelser och staten och utgöras av fast mark.

198 Ekeby. Odlingsbar mark finnes, men arealen kan ej uppgivas. Bo. Odlingsbar mark finnes i någon mån tillhörande fideikommisstiftelser och mindre enskilda jordägare och utgöres lika mycket av fast mark som myrmark. Kumla. Masjön, som efter sjösänkning framdeles kan odlas. Lerbäck. Odlingsmark finnes till mindre del för utvidgning av förefintliga odlingar och utgöres av dels fast- och dels myrmark. Edsberg. En del odlingsmark förefinnes, som genom förslag om Svartåns sänkning kan odlas. Jorden äges av enskilda jordägare och utgöres av fast mark. Kvistbro. Om sjön Teen regleras kan utvinnas mellan 2 a 3 000 tunnland bördig ängsmark. Skagershidt. Stora ängsmarker komma att torrläggas genom en planerad sänkning av sjön Teen. Allt tillhör bolag. Nysund. I mindre omfattning finnes odlingsmark tillhörande bolag och större jordägare. Hammar. Lämpliga odlingsplatser för tillökning av redan befintliga odlingslägenheter finnas tillhörande bolag och enskilda jordägare samt staten. Viker. Odlingsbar mark finnes hos både bolag och enskilda jordägare, men arbetslönerna äro här så dyra, att nyodling ej gärna lönar sig. Inom församlingen har rätt stora odlade jordområden blivit utlagda till skogsmark med huvudsakligen bolag som ägare. Marken utgöres av både fast mark och ängsmark, som lämpar sig för odling och torde den sistnämnda vara mest lättodlad och giva goda skördar. Grythyttan. Odlingsbar mark finnes, lönande för utvidgning av jordbruk, men ej för nya. Ramsberg. Odlingsbar fast mark finnes nog på alla skogsmarker men i allmänhet avlägset belägen. Lindesbergs landskommun. Minst 75 hektar, huvudsakligast fast mark, tillhörande bolag och enskilda jordägare med större jordinnehav. Näsby. Högst 50 hektar största delen lös myrmark tillhörande bolag, enskilda jordägare med större jordinnehav och övriga enskilda jordägare. Ervalla. Odlingsbar fastmark finnes huvudsakligen tillhörande enskilda jordägare. Arealen kan ej uppgivas, men torde för ortens behov vara fullt tillräckligt. Enskilda uppgiftslämnare.

Torpare och arrendatorer, Rinkaby. Livregementets övningsfält Munketorp, omkring 25 hektar fast mark. Egnahemsombud, Lillkyrka. C:a 70 hektar, huvudsakligen myrmark, fördelade på enskilda jordägare med större jordinnehav, övriga enskilda, kommun och staten. Maskinist, Ödeby. Odlingsbar mark finnes inom kommunen, men består huvudsakligast av myrmark och ängsmark. De större jordägare, som äga densamma, har vidtagit sjösänkning samt vattenavledning och kommer att uppodla jorden själva. På grund av jordens egenskap — huvudsakligast s. k. dyjord — är den ej lämplig för småbruk, då uteslutande havre och gräs växer å densamma. Arealen utgör omkring 450 tunnland. Nämndeman, Gällersta. I orten försiggår nu torrläggning av Mosjöbotten, c:a 1 000 hektar, varav Säbylunds fideikommiss i Kumla socken har hälften. Nämnda fideikommiss, som avsagt sig båtnaden av företaget, lämnar jord enligt dikningslagen av den 20 juni 1879. På grund härav bliver c:a 250

199 hektar sjöbotten från nämnda fideikommiss, som de övriga delägarna i företaget måste övertaga, till salu. Denna mark bliver av allt att döma av bördig beskaffenhet och lämplig till nya jordbruk. Egnahemsombud, Skäller sta. För utvidgning av redan förefintliga odlingar finnes flerstädes lämplig mark, men veteiiigt icke för anläggning av nya jordbruk. Svenska Lantarbetareförbundet, Ramundeboda. Finnes inom Ramundeboda stora marker oodlad mark, lätt för torrläggning, lätt att odla, men kan ej med bestämdhet upplysa hur stor arealen är i hektar. Arrendatorer och torpare, Askersunds landskommun. Omkring 50 hektar odlingsbar fast mark tillhörande enskilda jordägare med större jordinnehav och omkring 25 hektar otillhörande övriga enskilda jordägare. Bergsman, Hjulsjö. A bolagens jordområden finnes möjligen tillsammans 100 hektar odlingsbar mark för anläggning av nya jordbruk. Arrendatorer, Karlskoga. C:a 100 hektar fastmark tillhörande prästgården. Västmanlands län. Kommunalnämnder. Säby. Inom Säby socken finnes kronoegendomen Utnäslöt c:a 100 tunnland, som för närvarande är upplåten till betesmark och skulle vara synnerligen lämplig för styckning till egna hem och har till största delen varit odlad. Berg. En mosse finnes av omkring 20 hektar, varav under de senaste 30 åren omkring 10 hektar odlats. Hubbo. Av odlingsbar mark finnes för utvidgning av befintliga odlingar omkring 20 tunnland mark tillhörig övriga enskilda jordägare. Kungsåra. C:a 75 hektar oodlad jord, i sin helhet lösjord, så rik på näringsämnen att på många år ej annat än konstgödsel skulle behövas. Skinnskatteberg. C:a 20 hektar fastmark tillhörande bolag och c:a 25 hektar tillhörande staten. Hed. Inom kommunen finnes givetvis en del jord, som nu är utlagd till betesmark och skog, vilken möjligen skulle lämpa sig för odling. Denna jord finnes icke blott på de större utan även på mindre fastighetsägares mark. Skerike. En utäga av en areal av omkring 4 hektar förut odlad åker nu utlagd till betesmark, tillhörande enskilda jordägare med större jordinnehav samt en areal av omkring 10 hektar förut odlad åker, sedan omkring 18 år utlagd till bete, tillhörande övriga enskilda jordägare. Västerlövsta. Inom kommunen finnes kanske 3 å 400 tunnland odlingsbar, huvudsakligen fast mark, tillhörande enskilda jordägare. Kila. Inom Jungfrubo, Sörbo och Ringvalla byar finnes c:a 600 tunnland fin jord, vattendränkt mark genom Sala gruvas uppdämningar, tillhörande större och mindre enskilda jordägare. Sala landskommun. C:a 150 hektar odlingsbar jord s. k. myrmark, belägen på avrösningsjord, finnes å enskilda och bolags marker men, som odling å densamma icke kan försiggå utan föregående mycket kostsamma dräneringsarbeten torde uppodling av dylik jord icke av enskilda personer kunna företagas, enär odlaren icke under sin eller sina barns tid kan beräkna att återfå sitt å dylik jord nedlagda kapital. Ä inom socknen befintliga ecklesiastika boställen finnes ett 20 tal hektar odlingsbar mark. Möklinta. I mindre utsträckning finnes odlingsbar myrmark tillhörande bolag och ecklesiastika boställen samt i mindre utsträckning under större och mindre enskilda jordägare samt staten.

200 Nora. Inom kommunen finnes nog med odlingsbar mark för utökning av befintliga odlingar. C:a 4 000 tunnland kunde vinnas, om Dalälvens vatten kunde sänkas eller regleras. En mindre del tillhör bolag, enskilda jordägare har största innehavet och Uppsala akademi äger c:a 400 tunnland. Harbo. Odlingsbar jord finnes men den odlade jorden skötes ej så att det kan anses lönande att tänka på mer nyodling. Enskilda jordägare med större jordinnehav inneha den oodlade jorden, men dessa har 100-tals tunnland odlad jord som ligger för fäfot. Omkring 1 000 tunnland icke odlad jord finnes. Huddunge. Odlingsbar mark finnes inom orten hos bolag och enskilda jordägare. Enskilda uppgiftslämnare. Agronom, Berg och Kolbäck. Utvidgning av förefintliga odlingar kan ske i stor utsträckning. Anläggning av nya jordbrukslägenheter kan fördelaktigt ske i ett färre antal fall. Marken tillhör a), d), e) och g) samt utgöres till största delen av myrmark. C:a 30 % fastmark. Egnahemsombud, Bro. Odlingsmarker för anläggning av småbruk finnas såväl å statens egendom Lyftinge som hos andra enskilda jordägare, men torde dessa anläggningar, genom dyrbara vattenavlopps upptagande och odlingsarbete, för närvarande ställa sig för dyra att utföra.

III. DE NORRLÄNDSKA ÄGOSTYCKNINGS OCH JORDAVSÖNDRINGSLAGARNAS TILLÄMPNING

Den 30 december 1911 beslöt Kungl. Maj:t låta verkställa en u t r e d n i n g rörande verkningarna i olika avseenden av lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening a t t förvärva fast egendom. Denna utredning anförtroddes åt landshövdingen J. Widén. Resultatet av utredningen, i vilken även ingick en undersökning om verkningarna av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslagarna, framlades i det den 16 juni 1913 avgivna betänkandet ?,Den norrländska förbudslagstiftningen och dess verkningar)). Nämnda utredning sträckte sig till mitten eller slutet av år 1912. I syfte att vinna kännedom om de erfarenheter, som kunde hava vunnits om verkningarna och betydelsen av ovan berörda lagstiftning sedan sistnämnda tid intill ingången av år 1919, hänvände sig jordkommissionen i juni 1919 till länsstyrelserna i de norrländska länen samt i Värmlands län och Kopparbergs län med anhållan, att länsstyrelserna ville i angivna ämne besvara åtskilliga frågor samt meddela vissa statistiska uppgifter i enlighet med till kommissionens skrivelse fogade fråge- och tabellformulär. Dessa formulär voro i huvudsak uppställda i överensstämmelse med de formulär, som vid den av landshövding Widén utförda utredningen tillställts länsstyrelserna. Efterföljande framställning utgör en bearbetning av nämnda, av jordkommissionen utsända formulär, i den m å n de beröra tillämpningen av de norrländska ägostyckningsoch jordavsöndriyigslagarna och är alltså ett fullföljande intill 1919 års ingång av den i ovan angivna betänkande lämnade 'redogörelsen för tillämpningen av nu sagda lagar. 1 De till framställningen hörande tabellerna medtaga, emellertid för fullständighetens skull jämväl de i den Widénska utredningen lämnade, hithörande siffrorna.

Ägostyckningar. Den norrländska ägostyckningslagen stadgar, att ägostyckning ej må ske eller förordnande för lantmätare att verkställa ägostyckning icke må meddelas, med mindre Konungens befallningshavande, efter prövning av ansökningen till ägostyckning, lämnar tillstånd till densamma. 2 Hemmanslott, som vid ägostyckningen erhåller inägojord, skall med hänsyn såväl till denna jords omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten, v a r d a tjänlig för jordbruk. F ö r egnahemsanläggningar eller industriella anläggn i n g a r eller a n n a t dylikt ändamål må emellertid hemman styckas på a n n a t sätt. 1 För de uppgifter, som i övriga delar erhållits genomsagda formulär, har förut lämnats en redogörelse i Jordkommissionens betänkanden Del I sid. 122—141. 2 De norrländska ägostyckningslagarna av den 16 juni 1905 och den 25 juni 1909 tilllämpas inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län sedan den 16 juni 1905, resp. den 1 jan. 1910 samt inom Värmlands län sedan den 1 juli 1917 genom lag den 19 juni 1917.

204 Om sättet för ovan nämnda prövning, samt omfattningen a v ifrågavarande ägostyckningar jämte därmed saimmanhängande förhållanden, giva länsstyrelsernas utsagor följande upplysningar. Allmänna Länsstyrelsen i Värmlands län anför i fråga om principerna vid prövprinciper ning av ansökningar om tillstånd att, då det med h ä n s y n till de väsentliga vid prövningen av skiljaktigheterna i fråga om betingelserna för jordbruk inom olika delar ansöknin- a v länet icke varit möjligt att uppställa n å g r a bestämda principer i avgar om till- seende å inägornas omfattning, skogsareal o. d., h a r på prövning i varje stånd till ägostyck- särskilt fall fått bero, h u r u v i d a de föreslagna olika hemmanslotterna k u n n a t anses tjänliga för jordbruk. Av uttalandena från länsstyrelserna i ning. övriga län framgår likaledes, a t t n å g r a bestämda normer icke plägat föla) Injas, u t a n h a r för varje särskilt fall prövats, huruvida ägostyckningen med ägorna. h ä n s y n till lagens bestämmelser ansetts lämplig. N å g r a till siffran bestämda minimiarealer för inägornas omfattning å de avstyckade hemmanslotterna hava därför i allmänhet icke av länsstyrelserna ansetts böra fastställas. Endast länsstyrelsen i Norrbottens län u t t a l a r sig för en viss bestämd minimiareal inägor, nämligen 1 hektar, v a r j ä m t e framhålles att inägojorden i allmänhet bör ligga i ett s a m m a n h a n g . Länsstyrelsen i Gävleborgs län meddelar, att den vanligast förekommande arealen för inägolotter torde var 3—12 hektar. I ett till länsstyrelsens i Västerbottens län utlåtande bilagt yttrande från l:ste l a n t m ä t a r e n i länet (Karl Grubbström) meddelas utförliga upplysningar om de principer, som a v honom tillämpats vid avgivande till länsstyrelsen av utlåtanden i ärenden rörande ägostyckning. I fråga om inägornas omfattning anför h a n bl. a, följande: »När bolagshemman styckats har i allmänhet all åker under fastigheten avskilts. Då inägolotten således kommit att innefatta lika mycket odlad jord som den odlade fastigheten, har anledning icke förefunnits till anmärkning mot tilldelningen av åker. Denna har givetvis stundom kunnat vara ganska inskränkt till arealen, utan att man därför behövt anse lotten otjänlig för jordbruk. Där till hemman hört ängar av bättre beskaffenhet (årlig slätter), har tillsetts, att de blivit lagda till inägolotten. Undantag härifrån hava ansetts böra medgivas i fråga om mindre ängar, som legat strödda å den egentliga skogsmarken och som icke med bibehållande av redig ägoanordning kunnat utbrytas därifrån. Vidare har jag ofta funnit mig böra tillstyrka styckningsförslag, därvid goda ängar närmast intill flottledernas stränder bibehållits under skogslotter, detta för att skogsägaren ej skulle komma att oskäligt betungas med ersättningar för flottningsskador. I allmänhet har eftersträvats att tillägga inägolotterna närbelägen odlingsbar mark, särskilt där åkerarealen varit knapp. Krav på tilldelning till inägolotterna av bestämda mått av inägojord och odlingsmark hava på grund av de växlande förhållandena ansetts icke kunna uppställas. Till inägojord räknas enligt den i ägostyckningsbestämmelserna använda terminologien icke odlingsmark. I allmänhet har eftersträvats att tillägga inägolotterna närbelägen odlingsbar mark, särskilt där åkerarealen varit knapp. Krav på tilldelning till inägolotterna av bestämda mått av inägojord och odlingsmark hava på grund av de växlande förhållandena ansetts icke kunna uppställas.» b) Skogsmarken.

I fråga om tilldelningen av skogsmark till den från hemmanet avstyckade inägolotten meddelas från åtskilliga länsstyrelser mer utförliga upplysningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, att skogsarealen i allmänhet

205 bör v a r a 2—3 gånger inägojordens areal, om skogsmarken ä r a v medelgod beskaffenhet. För a t t emellertid få en mer exakt uppgift om storleken av det för inägolotten behövliga skogsanslaget, h a r länsstyrelsen fastställt ett särskilt formulär för de intyg av skiftesgodemännen, vilka böra medfölja ansökningar om ägostyckningar. Detta intygsformulär, vilket finnes återgivet i slutet a v denna redogörelse, synes på ett rationellt sätt giva möjlighet att vid ärendets prövning bedöma skogsanslagets tillräcklighet. Länsstyrelsen i Västernorrlands län meddelar, att till en normal lägenhet, tjänlig för jordbruk, beräknas olika minima inom olika delar av länet, i allmänhet minst 15 hektar god skogsmark eller minst 30 hektar dålig skogsmark, mellan vilka miinimital jämkning äger r u m efter skogsmarkens beskaffenhet och inägornas omfattning. De av norrlandskommittén i dess betänkande del 1, sid. 123 föreslagna minima h a v a icke iakttagits u t a n minimum av skogsanslag h a r bestämts efter tillgängliga upplysningar i varje särskilt fall. Angående skogsmarkens beskaffenhet pläga intyg avgivas av l a n t m ä t a r e och av godemän vid skiftesverket. Dessutom pläga kommunalnämnderna i infordrade yttranden uttala sig härom. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför, att skogsarealens omfattning fick till en början bero av det yttrande, som kom från egnahemsnämnden. Sedan emellertid domänstyrelsen i ett särskilt mål angivit 15 har såsom normal skogstilldelning till ett normalt jordbrukshemman x har denna norm i allmänhet följts såsom minimum med lämplig höjning för skyddsskogsområdet. I allmänhet har skogstilldelningen emellertid varit något högre än angivna normala skogstilldelning. I vissa fall har å andra sidan för jordbruk med lämplig belägenhet även medgivits mindre areal. Allt fortfarande har häri mycket fått bero på egnahemsnämndens och kommunalnämndens yttrande. Norrlandskommitténs -minima anser länsstyrelsen för höga. I fråga om i n t y g över skogsmarkens beskaffenhet meddelar länsstyrelsen, att där ej sådant intyg föreligger r e d a n vid ansökningen, har i regel intet särskilt yttrande därom avgivits u t a n h a r m a n nöjt sig med vad de hörda nämnderna i denna del upplyst. I vissa synnerligen tveksamma fall, särskilt då m a n haft anledning tvivla på riktigheten a v l a n t m ä t a r n a s eller skiftesgodemännens omdöme, h a r utredning införskaffats från skogsstatens tjänstemän. Länsstyrelsen i Västernorrlands län hänvisar till l:ste lantmätarens uttalande, i vilket denne å förevarande fråga åberopar ett av honom till länsstyrelsen å r 1917 avgivet yttrande över åtskilliga ägostyckningsförslag i vilket yttrande bl. a. anfördes följande: »Beträffande den areal skogsmark, som kan anses erfordras till fyllande av en jordbruksfastighets behov av husbehovsskog finnes åtskillig utredning tillgänglig. En sammanställning därav är införd i Paul Hellströms nyligen utgivna arbete Norrlands jordbruk (sid. 294 o. f.). Enligt där anförda siffror skulle för en brukningsdel i Västerbottens län årligen åtgå c:a 10 kbm gagnvirke och c:a 29 kbm ved, vartill således efter en årsavkastning av 1 kbm för hektar skulle erfordras en skogsareal av 39 hektar. För de trakter, där här avsedda fastigheter äro belägna, torde årsavkastningen möjligen kunna beräknas något högre. En areal av 20 ä 25 hektar produktiv skogsmark torde emellertid vara erforderlig till skogsanslag och torde endast, där särskilda fall föreligga, kunna minskas. 1

Se härom »Ben norrländska förbudslagstiftningen

och dess verkningar»

sid. 129 o. f.

206 Till produktiv skogsmark får ej räknas moss- och kärrmark, som dels alls icke, dels endast efter dyrbara torrläggningsåtgärder ägnar sig till skogsbörd. Invändningen, att varje hektar tillagd skogsmark försvårar fastighetsförvärv för mindre bemedlade, har en och annan gång från trävaruindustriens målsmän och dem närstående framställts till stöd för kraven på friare lagstiftning. Bärigheten av denna invändning är dock icke visad. Större olägenhet vållas säkerligen genom så knapp skogstilldelning, att jordbrukaren icke kan tillgodose sina huvudsakliga behov av virke och ved från eget skogsområde utan för framtiden blir hänvisad till inköp av dessa produkter.» I fråga om de intyg över skogsmarkens beskaffenhet, som pläga bifogas ansökningarna om ägostyökningarna, anför l:ste l a n t m ä t a r e n följande. »Det liar icke varit ovanligt att till styckningsförslag fogats uppgift om tillgången på ståndskog (virke och ved). Tidigare hava även sådana uppgifter av länsstyrelsen fordrats. Oftast hava uppgifterna lämnats av jordägarna själva och inrymts i de beskrivningar över förslagen, som här i länet allmänt upprättats med biträde av lantmätare. Det tillfälliga skogsbeståndet torde emellertid icke vara av så stor betydelse, så länge fastighetens ägare är oförhindrad att före försäljning av inägolotten borttaga större eller mindre del av ståndskogen därå. Större avseende bör givetvis fästas vid skogsmarkens produktionsförmåga. » Länsstyrelsen i Norrbottens lån meddelar, a t t såsom minimum för skogsanslag till inägolott har i allmänhet ansetts erfordras beträffande kustlandet 8 å 10 hektar » indianlandet 12 å 15 » och » lappmarken 16 a 20 » . Där inägorna varit av stor omfattning, har skogsarealen dock ansetts böra höjas, liksom understundom till sådan inägolott, som omfattat ett helt på m a r k e n utstakat och från hemmanets övriga ägor avskilt omområde k u n n a t medgivas mindre skogsareal än ovan angivna minima. I fråga om intyg rörande skogsmarkens beskaffenhet anför länsstyrelsen, att dylikt intyg plägar avgivas av vederbörande lantmätare. Ltes1" Något utförligare uttalande i frågan h u r u v i d a vid skogsanslagets iarken. bestämmande hänsyn tagits till behovet av mulbete föreligger endast från Västerbottens län. I l:ste l a n t m ä t a r e n s utlåtande anföres nämligen därifrån följande: »A den egentliga skogsmarken finnes vanligen icke något värdefullare bete utom mera undantagsvis i vissa örtrika granskogar. Det bättre kreatursbetet är att söka å kärr och myrar, vid vattendragens stränder samt å andra låglänta eller försumpade marker. Det lär väl endast undantagsvis förekommit, att inägolotterna fått sitt fulla behov av sådan naturlig betesmark. En dylik tilldelning skulle fört med sig skogstilldelning till inägolotterna i långt större utsträckning än lagen avsett. Så länge skogsbetet å oinhägnade marker är samfällt, är tilldelningen av betesmark av mindre vikt. Efterhand kommer säkerligen det naturliga betet att ersättas av odlade betesvallar, vartill myrmark väl lämpar sig. Jag har med anledning av anförda omständigheter sökt verka för att utmarkstilldelningen icke fått bliva allt för knapp och att den jämväl, där förhållandena så medgivit, kommit att innesluta någon del till mulbete, eventuellt betesvall användbar mark.»

207 Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län besvara frågan, om h ä n s y n tagits till behovet av mulbete jakande, u t a n att n ä r m a r e y t t r a sig i frågan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län meddelar, att uppgift om mulbetesmark inrymmes i det ovan omnämnda intyg enligt av länsstyrelsen fastställt formulär, som skiftesgodemännen hava att avgiva. I fråga om vilka principer tillämpats vid meddelande a v tillstånd till ägostyckningar för egnahemsanläggningar och om därmed även förståtts enstaka egna hem meddelar länsstyrelsen i Värmlands län, att dylikt tillstånd h a r efter lagens tillämpning för länet icke sökts. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, a t t någon ägostyckning för egnahemsanläggningar i stort icke förekommit inom länet. För enstaka egna hem hava tillämpats s a m m a principer som för andra ägostyckningar. Länsstyrelsen i Västernorrlands län upplyser, att ägostyckning för enstaka egna hem icke ifrågasatts inom länet, och för a n d r a egnahemsanläggningar h a r tillstånd till ägostyckning endast i ett fåtal fall sökts. För sådant tillstånd erfordras utredning, att den till styckning ifrågasatta fastigheten på grund av sin belägenhet och a n d r a omständigheter är lämplig för egnahemsanläggningar, ävensom att behov av område för sådana a n l ä g g n i n g a r förefinnes å orten. Länsstyrelsen i Jämtlands län meddelar att den nästan uteslutande följt egnahemsnämndens yttrande ifråga om styckningar för egnahemsanläggningar. Även för enstaka egna hem h a r ägostyckning medgivits. Länsstyrelsen i Västerbottens län hänvisar till l:ste lantmätarens y t t r a n d e i förevarande fråga, vilket här nedan återgives. »Med egnahemsanläggningar har jag förstått dels tillskapandet av nya för sig bebyggda fastigheter av sådan mindre omfattning att — där de avsetts för jordbruk — detta kunnat skötas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft, dels ock utökning av sådan fastighets förut för knappt tillmätta område i den utsträckning, som varit erforderlig för att innehavaren med hjälp av arbetsförtjänster kunnat därå hava sin utkomst. Blotta uppgiften att styckningen sker för egnahemsanläggning har icke godkänts, utan har jag, då sådan uppgift lämnats, städse framhållit, att sökanden bort förebringa utredning om, att egnahemsanläggning verkligen varit i fråga. Icke sällan har förekommit, att styckningen angivits ske för egnahemsanläggning, utan att så verkligen varit fallet. — Givetvis förstås med egnahemsanläggningar såväl hela samhällen eller grupper av lägenheter som ock enstaka egna hem. Det torde knappast behöva påpekas att den friare rätten till styckning för egnahemsanläggningar icke kan tillämpas i fall, då den egentliga inägojorden till en bestående brukningsdel frånskiljes: i så fall uppstår icke någon ny jordbrukshärd. Skulle eftergifter göras härutinnan bleve lagen utan verkan i det avseende, som framför allt påkallat dess tillkomst.»

d) Egnakemsanläggningar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län h a r till skillnad från övriga länsstyrelser, som y t t r a t sig i frågan, icke ansett att enstaka egna hem falla under rubriken egnahemsanläggningar. För tillstånd till ägostyckning för »verkliga egnahemsanläggningar» har länsstyrelsen inskränkt sig att tillse att nödiga och lämpliga utfartsvägar förut finnas eller ock att sådana vid styckningen utlagts för varje ägolott. Enligt 4 § i ägostyckningslagen må Konungens befallningshavande e) införinnan ägostyckningsärende prövas, där så finnes lämpligt, över ansök- skaffande ningen höra nämnd eller myndighet, som kan antagas äga kännedom om av ? i e "

förhållandena, såsom hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd eller kommunalnämnden eller kronobetjäningen i orten. I fråga om den utredning, som enligt nyssnämnda stadgande, där så befinnes behövligt, skall föregå prövningen, hava länsstyrelserna tilllämpat ganska olika förfaringssätt. Länsstyrelsen i Värmlands län meddelar, att den plägar infordra yttrande från förste lantmätaren samt vederbörande kommunalnämnd. I Gävleborgs län höres alltid förste lantmätaren. På dennes förslag höras någon gång egnahemsnämnden eller kommunalnämnden samt hushållningssällskapets förvaltningsutskott och skogsvårdsstyrelsen. Härjämte meddelar länsstyrelsen, att sökanden har ålagts förete bevis om att de ägolotter, som tilldelats inägojord såväl med hänsyn till denna jords omfattning som ock myckenheten av husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark varda tjänliga för jordbruk. I Västernorrlands län höras vederbörande kommunalnämnder och landsfiskaler, i enstaka fall därjämte hushållningssällskapets förvaltningsutskott och förste lantmätaren i länet. I Jämtlands län inhämtas yttrande av hushållningssällskapets egnahemsnämnd samt i tveksamma fall från kommunalnämnden och särskilt då fråga är om skogsmarkens beskaffenhet, från skogsstatens tjänstemän. I Västerbottens län remitteras ansökninghandlingarna till förste lantmätaren samt i vissa särskilda fall till egnahemsnämnden i länet eller vederbörande kommunalnämnd. I Norrbottens län infordras i regel yttrande från förste lantmätaren i länet och i förekommande fall även från vederbörande ortsmyndigheter, såsom landsfiskal eller kommunalnämnd. I vilken utsträckning ansökningar om ägostyckning blivit av länsstyf) Avslag å ansökrelserna avslagna framgår av nedanstående sammanställning.

ningar och skälen därför.

Antal fall, då ansökningar om ägostyckning avslagits. Ar

1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918

Gävleborgs län

VästevJämtlands norrlands län län 13 5 1 2 12 13 12 19 22 6 6 1 5 3

Västerbottens län

Norrbottens län

Summa

19 16 5 5 21 15 18 37 24 9 8 4 5 17

14 9 120 31 29 203 Summa Härtill kommer Värmlands län med år 1917 6 och 1918 7 avslagna ansökningar.

I fråga om de huvudsakliga skäl, som i särskilda fall anförts för avslag beträffande de ansökningar, som prövats fr. o. m. år 1912 meddela länsstyrelserna följande: V ärmlands län: Beroende på bristande utredning (i sex fall), därpå att till de föreslagna lotterna ingen (i två fall) eller otillräcklig (i fyra fall)

209 avrösningsjord hänförts till inägolotterna, samt därpå att en föreslagen lott skulle bestå av en icke för sig utbruten andel hörande till annan lott (ett fall). Gävleborgs län: Vissa genom styckningen uppkommande hemmanslotter skulle bliva i avsaknad av d i e r tilldelade en mycket ringa areal skogsmark och därför ej tjänliga till jordbruk. Västerbottens län: F ö r ringa tilldelad skogsareal eller skogsmark av för dålig beskaffenhet. Jämtlands län: Otillräckliga skogsanslag. I många fall även att för stor del av inägojorden lagts till skogslotten. Västerbottens län: Avslag dels på g r u n d a v att hemmanslott v a r i t i saknad av husbehovsskog samt icke lämpad eller avsedd som egnahemsanläggning, dels ock på grund av för r i n g a tilldelning av husbehovsskog, inägojord eller odlings- och mulbetesmark. Norrbottens län: Avslag på den g r u n d a t t den vissa ägolotter tilldelade skogsmarken icke, så vitt förebragt u t r e d n i n g gav vid handen, varit av den omfattning och beskaffenhet, a t t den kunde anses lämna hemmansdel nödig tillgång till husbehovsskog för nutida och framtida behov. Vid undersökningen om tillämpningen av den norrländska ägostyckföreningslagen är det givetvis förekomsten a v oeh sättet för utförandet av komste u<" ägostyckning å de fastigheter, som tillhöra bolag och föreningar som *°ostJck[ tilldraga sig det största intresset. I vilken utsträckning ägostyckningar 'bofaV forekommit å dylika fastigheter sedan ägostyckningslagens ikraftträ- hemman, dande, framgår av den å nästa sida intagna tabellen. Som denna tabell utvisar hava å bolagshemmanen förekommit 2 031 ägostyckningar enligt den norrländska speciallagen. Av dessa agostyckningar har halva antalet skett i Västernorrlands och Jämtlands lan, i vilka län över 500 ägostyclmingar ägt rum inom v a r d e r a länet. Anmärkningsvärt fåtaliga voro ägostyckningarna inom Norrbottens län ända till å r 1916, då där förekommo ej mindre än 152 ägostyckningar, vilka under åren 1917—1918 efterföljdes av sammanlagt SO agostyckningar. Till följd av den inom detta län under de sista aren livliga ägostyckningen, uppgick sammanlagda antalet agostyckningar till 315 eller ungefär lika m å n g a som i Gävleborgs län. Inom detta län var ägostyckning å bolagshemman emellertid l>etydligt vanligare under de första åren efter 1905 än under de senast gångna åren. I Västerbottens län u p p g å r antalet agostyckningar till 374, tämligen konstant fördelade över de olika åren, frånsett å r 1909, då i detta län föreIcommo osedvanligt m å n g a ägostyckningar, liksom fallet var nämnda år även i Vasternorrlands och J ä m t l a n d s län. Av h ä r ovan angivna 2 031 ägostyckningar enligt den norrländska ägostycknmgslagen försiggingo 1 210 under tiden 1905—1911, d. v. s. under f j ^ J . ^ aren a v sagda lags tillämpning. Under den senare perioden, 1912—1918, ägde 821 ägostyckningar rum. Ägostyckningarna h a v a sålunda under de senaste åren avsevärt a v t a g i t i frekvens. Bortser man emellertid från det osedvanligt stora antalet ägostyckningar inom vissa lan år 1909, blir skillnaden mellan de två perioderna ej särdeles stor. I tabellen finnes även angivet antalet ägostyckningar enligt 1896 å r s lag, enligt vilken ägostyckning kunde ske u t a n det sedermera tillkomna villkoret att de avstyckade lotterna vore tjänliga för jordbruk. E n jämförelse mellan frekvensen av ägostyckningar enligt å ena sidan 1896 å r s lag och å a n d r a sidan de år 1905 resp. 1909 tillkomna lagarna utvisar Jcrdkommissionen.

V.

i,

210 Antal agostyckningar å bolag och föreningar tillhöriga hemman under åren 1897—1918. | Gävleborgs Västernorrlands län län

A r

a) Styckningar 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 Summa b) Styckningar

Jämtlands län

Västerbottens län

Norrbottens län

enligt 1896 års lag:

14 11 59 47 15 125 204 158 326

11 35 48 46 170 228 133 127 170

23 28 18 37 94 88 76 138 311

22 76 72 154 121 76 91 196 52

enligt lagarna den 16 juni 1905 och den 25 juni

1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 Summa!

— 38 46 76 38 29 20 20 14 7 6 4 6 3 307

Summa

6 25 12 44 269 6 17 24 41 63 7 14 1 — 529

11 40 4 97 106 42 45 48 4S 23 17 15 5 — 501

— 6 11 45 110 15 28 54 22 22 16 17 21 7 374

5 1 8 27 44 i

19 43 223 51 421

7r> 151 235 311 444 534 547 842 910 4 049

1909:

1 1 1 — 11 3 7 12 10 16 21 152 19 61 315

18 110 74 262 534 95 117 158 135 131 67 202 52 71 2026

Härtill kommer Värmlands län med 2 ägostyckningar år 1917 och 3 ägostyckningar år 1918 enligt den norrländska speciallagen, vadan hela antalet för 1917 blir 54, för 1918 74 och för tiden 1905—1918 2 031.

Arealuppgifter rörande agostyckningar å bolagshemman.

i vilken avsevärd grad ägostyckningarna minskat i frekvens efter tillkomsten av de nya, strängare bestämmelserna för ägostyckning. Under tiden 1897—1905 fastställdes sålunda 4 049 ägostyckningar enligt 1896 års lag eller i genomsnitt 450 per år, medan under tiden 1905—1918 antalet fastställda ägostyckningar enligt lagarna av 1905 resp. 1909 uppgick till 2 031, motsvarande i medeltal endast 145 per år. I ändamål att erhålla en föreställning om h u r u tilldelningen av dels inägojord och dels u t m a r k skett i olika t r a k t e r i Norrland i avseende på de lotter, vilka vid styckningar a v bolagsheniman erhållit inägojord av den omfattning att de lämpligen böra benämnas inägolotter, hade till den Widénska utredningen införskaffats arealuppgifter från lantmäterikontoren rörande samtliga de enligt 1905 och 1909 årens författningar verkställda ägostyckningar, vilka berört jord tillhörig bolag eller förening. E n sammanställning av de sålunda erhållna uppgifterna finnes återgiven i sagda utredning. Även till förevarande utredning hava dylika arealuppgifter införskaffats angående de ägostyckningar, som sedermera ägt rum intill utgången

211 av år 1918. E n sammanställning av dessa uppgifter för varje tingslag lämnas i den som bilaga härtill fogade tabellen. I denna tabell hava uteslutits alla sådana lotter, vilka visserligen tilldelats större eller mindre delar inrösningsjord, men beträffande vilka avrösningsjorden dock varit av den omfattning, att de synas böra räknas såsom skogslotter. Ej heller har hänsyn tagits till de styckningar, som avsett egnahemsanläggningar. Liknande uteslutningar av skogslotter och egnahemsanläggningar har efter vad det framgår av betänkandet skett i den Widénska utredningen. En översikt lämnas här nedan för antalet avstyckade inägolotter, samt deras arealer enligt den Widénska utredningen och förevarande undersökning. Antalet avstyckade inägolotter samt deras areal. 11

1 Antal Ii ä n

inägolotter

1 Inägolotternas areal i hektar (med fråndrag j av impediment) Tillsammans I ^enomsilitt Inrös- AvrösInrös- Avrösnings- nings- Summa nings- nings- Summa jord j jord | jord jord 16.0 25.4 18.2

26.4| 37.1 28.4

19.0 28.3 21.2

31.2 41.4 33.1

7.9 7.0 7.8

33.9 32.0 33.2

41.5 | 39.6! j 41.0 |

18.0 15.7 17.2

33.3 35.9 34.2

51.8 i 51.6! 51.4

26.3 22.9 23.4

41.8 50.3 49.0

68.1 73.2! 72.4 |

13119 28 950 42 069 | 12.3 9 337 | 22 295 31 632 1 16.4

27.3 39.3

39.6 55.7 45.2;i

! Gävleborgs län . enl. Widens utredn.... förev. » !> »

123 29

2 036 1209 736 341 !

3 245 1077

9.8 11.7

Summa

2 772

4 322

10.2 I • län, enl. Widens utredn. ! Västernorrland? » förev. »

353 80

4 088 1049

6 913 11001 2 264 3 313

11.0 13.1

Summa

5 137

9 177 14314

i Jämtlands län, enl. Widens utredn.... » förev. »

304 108

2 387 822

10 229 12 616 3 455 4 277

i

Summa

3 209

13 684 16 893

än, enl. Widens utredn. » > förev. *

238 127

4 277 2 000

7 933 12 210 4 558 6 558

Summa

6 277

12191 18 768

Norrbottens län. enl. Widens utredn. » 2 » förev. *

44 224

1 158 5 125

1839 2 997 11282 16 407

Summa

6 283

13 121 19 404

,

:•.'

t>

Västerbottens

»

'• Samtliga fem ' an, enl. Widens utredn. 1 0 6 2 568 » förev. » » » » Summa

22 456

51245 73 701 1 13.8 31.4

Enligt ovanstående sammanställning uppgår antalet avstyckade inägolotter under den period, förevarande undersökning omfattar, endast till ett antal motsvarande närmare hälften av det antal, som förekom, under den i den Widénska undersökningen berörda perioden. Som förut anmärkts, äro ägostyckningarna avsevärt mindre för de senare åren än under de första år av den här berörda ägostyckningslagens tillämpning. Av de särskilda länen är minskningen i avstyckade inägolotter under de senaste åren synnerligen stor i de sydligare länen, nämligen Gävleborgs, Västernorrlands och Jämt-

212 lands. Även i Västerbottens län har antalet avstyckade inägolotter betydligt minskats, dock ej så starkt som i de övriga nu nämnda länen. Norrbottens lan foreter däremot en kraftig ökning av antalet avstyckade inägootter, nämligen från 44 till 224. Särskilt ett bolag, Baltiska trävaruaktiebolaget, har låtit verkställa ett mycket stort antal av här berörda ägostvcknmgar. x E n följd av denna minskning av sammanlagda antalet avstyckade inägolotter ar givetvis att arealsiffrorna för den nuvarande undersökningen understiga sagda siffror i den Widénska undersökningen. Av de särskilda länen har endast Norrbottens län högre siffror för den senare tidsperioden an tor den tidigare. E n jämförelse mellan de två undersökningarna ifråga om den genomsnittliga arealen for mrösnings- och avrösningsjord samt för hela arealen med undantag av impediment, giver vid handen att en ökning av inägolotternas genomsnittliga areal synes hava ägt rum. För inrösningsjorden uppgår denna ökning till 4.2 hektar för samtliga länen. Beträffande avrösningsjordens medelareal skulle föreligga en ökning från 27.3 till 39.3 hektar. Denna ökning beror huvudsakligast på det stora antalet utstycknmgar i det nordligaste länet, som ägt rum under den tid iorevarande undersökning omfattar. Den tilldelade arealen avrösningsjord har nämligen nu, liksom jämväl för den period den Widénska undersökningen avsäg, v a n t synnerligen betydande, nu t. o. m. något större än under den tid sagda undersökning omfattade, beroende på det nu stora antalet utstycknmgar i Lappmarken. Vad slutligen angår hela den period under vilken den norrländska ägostycknmgslagen varit gällande så framgår av siffrorna i sammanställningen harovan att antalet från bolagsjord avstyckade inägolotter för nämnda period uppgår till 1630 st. Av dessa kommer det största antalet på Västernorrlands lan med 433 avstyckade inägolotter, och Jämtlands län med 412 dylika lotter. 1 fråga om medelarealen äro siffrorna mycket skiljaktiga i de olika länen. Den största medelarealen förekommer i Norrbottens län. Kan den E n l i g t vad de från länsstyrelserna ingångna svaren giva vid handen norrländska aro meningarna ganska delade i frågan huruvida den norrländska ägoägostyck- styckningslagstiftningen kan anses hava verkat h ä m m a n d e på uppningslag- komsten av självständiga jordbruk. stiftningen Länsstyrelserna i Värmlands, Västernorrlands och J ä m t l a n d s län hålla anses kava nämligen fore, att nämnda lagstiftning motverkat uppkomsten av självverkat hämmande agda jordbruk, medan däremot länsstyrelserna i Gävleborgs, Västerbotpå upp- tens och Norrbottens län äro av en motsatt uppfattning. komsten av A v de förstnämnda tre länsstyrelserna anser länsstyrelsen i Värmlands självständiga lan sålunda att »det torde ligga i sakens n a t u r a t t de genom lagen införda jordbruk ? skärpta bestämmelserna för möjligheten att erhålla ägostyckning verkat h ä m m a n d e på uppkomsten av självständiga jordbruk». Länsstyrelsen iVasternorrlands län framhåller med stöd av vad från skilda delar inom länet upplysts att bestämmelserna om visst skogsanslag h ä m m a t styckningen av de större fastigheterna, särskilt sådana fastigheter, som ägas av trävarubolag. Men jämväl hos enskilda fastighetsägare synas n ä m n d a bestämmelser minskat benägenheten för styckningar av fastigheter, enär de till följd a v berörda bestämmelser uppkomna hemmanslotterna på grund av stegrade timmerpris betinga för högt pris för a t t i större omJfr om dessa förhållanden samt 427—431.

Jordkommissionens

betänkanden

Del III

sid

'

71 SS* 343 '

213 fattning v a r a efterfrågade. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det omdöme som u t t a l a t s i det Widénska betänkandet fortfarande gäller, nämligen »att de senaste ägostyckningsförfattningarnas bestämmelser med nödvändighet m å s t verka återhållande på bolagens lust att på denna väg frånskilja jordbrukslotter». Av de länsstyrelser, vilkas uttalanden gå i motsatt riktning, framhåller länsstyrelsen i Gävleborgs län a t t ifrågavarande lagstiftning verkat därhän, att den främjat uppkomsten av självständiga jordbruk. Hade denna lagstiftning icke funnits torde ägostyckning inånga gånger hava verkställts utan att därigenom något självständigt jordbruk uppkommit. Länsstyrelsen i Västerbottens län hänvisar till l:ste lantmätarens uttalande, i vilket det erinras om, a t t arrende- och uppsiktsiagarna inverka i den riktning, a t t trävarubolagen föredraga att försälja inägojorden, oaktat därmed måste förenas viss tilldelning a v annan m a r k , som de eljest icke skulle finna fördelaktigt a v y t t r a . Länsstyrelsen i Norrbottens län besvarar frågan nekande utan a t t göra något utförligare uttalande. Av länsstyrelsernas uttalanden i frågan, huruvida den norrländska Kan dan nor1 ägostyckningslagen k a n anses hava främjat det därmed åsyftade ända'målet a t t åstadkomma hemmanslotter, som äro tjänliga för jordbruk gå ^sdtyC£. uttalandena från länsstyrelserna i Värmlands, Västernorrlands och Jämt- ningsiaglands län i den riktningen, a t t verkan av ifrågavarande lagstiftning stiftningen varit av huvudsakligen negativ art, i det bildandet av för jordbruk ^ \ h a v a olämpliga hemmanslotter visserligen förhindrats genom ifrågavarande ^ ^ ^ J ' * lagstiftning, men a t t denna däremot icke främjat uppkomsten av tjän- åsyftade liga jordbruk. Länsstyrelserna i Gävleborgs, Västerbottens och Norr- ändamålet bottens län framhålla däremot, att det med den norrländska ägostyck- att åstadningslagstiftningen åsyftade ändamålet i stort sett gagnats. l^mmansLänsstyrelsen i Norrbottens län framhåller i detta sammanhang, att l o t t e r som det vore önskligt, a t t för att kunna åstadkomma hemmanslotter, som äro tjänliga må bliva fullt tjänliga för självständigt jordbruk, det genom lagstift- lör jordbrttk ning bleve bestämt, att det skulle åligga vederbörande revirförvaltare ' eller skogsingenjörer att avgiva utredning och y t t r a n d e rörande tillräckligheten av inägolott tillagd skogsmark, därest länsstja-elsen vid ärendets prövning funne sådant erforderligt. Jordavsöntlringar. Den i jordavsöndringslagens 20 § för ägare av hemman, vilket får klyvas, medgivna r ä t t att av hemmanets ägovälde för alltid avsöndra till och med en femtedel av ägovidden i en eller flera delar, h a r genom lag den 31 augusti 1907, den s. k. norrländska jordavsöndringslagen, för Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län -så till vida begränsats att inägojord. ej m å avsöndras till den omfattning a t t hemmanets jordbruk därigenom märkligen försvagas. Genom l a g den 19 juni 1917 h a r sagda speciallag utsträckts till a t t omfatta även Värmlands län. Liksom ifråga om tillämpningen av den norrländska ägostyckningslagen är det givetvis vid frågan om tillämpningen av den norrländska jordavsöndringslagen a v det största intresset att undersöka i vad m å n lagstiftningen i fråga berört bolagshemmanen. I nedanstående tabell meddelas uppgift på antalet under åren 1897— 1918 fastställda avsöndringar från bolagshemman.

214 Antalet under åren 1897—1918 fastställda avsöndringar från bolagsliemman. Kopparbergs län

Ai-

1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 Summa

Gävle- j Västerborgs j norrlands län län

9 11 33 13 257 68 48 108 33 36 47 48 54 163

10 23 22 39 b-2 76 46 57 95 197 82 154 78 61 83 49 129 78 62 65 125

| 1586

j 1394

Jämtlands län

Väster- I Norrbottens bottens län län

Summa

379 Härtill kommer Värmlands län med 647 avsönclringar år 1917 ocli 3 avsönclringar 1918, vadan hela antalet för 1917 blir 937, för 1918 457 samt för åren 1897—1918 6 202.

H a r anförda siffror giva tydligt vid handen att avsöndringarna från bolagshemmanen avsevärt ökats i frekvens alltsedan år 1905. Under liden 1897—1905 uppgick antalet avsöndringar till i medeltal 84 per å r men under tiden därefter till 1918 till 419 per år. Orsaken till denna ökning torde utan tvivel, åtminstone till en ej ringa del, vara a t t söka i den under år 1905 tillkomna norrländska ägostyckningslagen, med alla dess stränga villkor för ägostyckning och, såsom i det föregående framhållits, därav följande avsevärda minskning i antalet ägostyckningar. Den norrländska ägostyckningslagen h a r alltså genom sin bestämmelse, att nödigt skogsanslag skall medfölja den avstyckade inägolotten för att densamma skall varda tjänlig för jordbruk, synbarligen kringgåtts med tillhjälp av jordavsöndringsinstitutet. Har hos P å grund h ä r a v skulle man vänta a t t länsstyrelsernas erfarenhet bolagen skulle g å t t i sådan riktning att de skulle jakande besvarat den i formunågon strävan läret framställda frågan, huruvida någon strävan i allmänhet eller under visat sig vissa tider visat sig hos bolagen a t t med användande av avsöndringsinatt med an- stitutet frånskilja inägojorden från sina hemman. Så är emellertid icke vändande län h a r dylik s t r ä v a n k u n n a t iakttagas. av avsönd- fallet. Endast inom Värmlands ringsinsti- F r å n sagda län, varest, såsom anförts härovan, år 1917 förekommo ej tutet från- mindre än 647 avsöndringar från bolagshemman, uppgives nämligen att skilja in- ett visst större bolag under n ä m n d a å r synes h a v a frånskilt stora delar ägojorden från sina a v inägojorden från sina hemman. F r å n alla a n d r a län besvaras frågan län meddelas visserligen beträffande ett större hemman? nekande. F r å n Jämtlands trävarubolag, a t t det uppgivits, a t t detta bolag för att undgå skogstill-

215 delning enligt ägostyckningslagen, avskilt inägojorden till hemman medelst avsöndring u t a n a t t till avsöndringen göra någon tilldelning a v skog. Fastställelse å sådan avsöndring, därvid försäljning skulle ägt r u m med villkor, a t t köparen finge söka lagfart på egen risk, hade dock icke sökts hos länsstyrelsen, varför lagfart å de avsöndrade lotterna, efter vad länsstyrelsen framhåller, ej heller torde v a r a meddelad. Men i övrigt besvaras frågan nekande även för J ä m t l a n d s län. Avslag å ansökan om fastställelse å avsöndring från bolagshemman Avslag å på grund a v 20 § mom. 1 sista punkten i lagen om hemmansklyvning, an8i *J[ l ägostyckning och jordavsöndring enligt dess lydelse genom lagen den , 2 5 ^ " , 31 augusti 1907 h a r under tiden 1912—1918 förekommit endast inom Kop- avsbndparbergs och J ä m t l a n d s län. Antalet avslagna ansökningar inom dessa ring. län framgår av nedanstående sammanställning. Antal avslagna ansökuingar om fastställelse av avsöndring å bolagshemman. Kopparbergs län 16 10 6 2 4 3 1

A r

1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 Summa

42 Jämtlands län 1 1

— — — 1

—

216 Arealen av inrösnings-

och avrösningsjord, som tilldelats inägolotter, utlagda till ägostyck25 jnni 1909 och den Antal

inägolotter

. i i . .

I

-

. „ ,

med

areal

i i n r ö s n i n g s-

—

. .

«Ji_d_er^_h^k_Ur_| 5-10 h e k t a r 10—20 h e k t a r med anslag i avrösnings ~nd anslag i avrösningsmed anslag i avrösnings jord av jord av jord av j y OS O

CB

C 3-1

K l £g Ui I

K I

Oi

Gävleborgs län. Gästriklands östra ... Gästriklands västra Bollnäs Delsbo Arbrå och Järvsö ...

i Västernorrlands

i

7 Ö I

^

O

.

(

2,

5 &

I bMi 1—l I .—l PM i t i ®

w : o >

(t

O

<j> CB

i i8C-1 IS-^I s ^ o

5 W l g cjilf» » i

— : 2 1 —

Summa !

CD (T 1

B

1 i ! 2

2 4 2

län,

Medelpads västra doms.

! s Sköns

Indals 10 Ljustorps 11 Ångermanlands södra .. 13 Boteå 1 Sollefteå Fjällsjö Ramsele och Bersele ... l o Nätra 1.6 Nordingrå 1 7 Själevads och Arnäs ... 118 Summa 19

1 3 2 4 4

V-

1 2

5 Jämtlands län. Bagunda Revsunds, Brunflo o. Näs Lits och Rödöns Hammerdals Sunne, 0 vikens o. Hallens Svegs Bergs

9 2 I 2 !

7 ! —

8 !l — 2 12 j| 1 1 ! 9

Summa

16 Västerbottens län. Umeå Degerfors Nysätra Burträsks Skellefteå ........ Norsjö och Mala Lycksele lappmarks .. Asele » Summa

1 1

4 2 1 3 — 6 2 1 . 1 i i 7 — B — 10 1 4 1— 6 — 1 ~ i i i

1 16 i 2

15 ! 2

6 I 6 2 j 1 3 3 1 5 2 -1 6

12 5 6 (J 4 9 2

4 i 1

i

1 2

1 i - i

l l

6 10

16 1 2 1 I— 8 -

1 9

15 I 17

4 | 3

-

7 13

— i 8 — 6 — I 2 1 i 1 3 11

39 |! 2 i 18 \ 18 ! 10 ! 48

217 ning under åren 1913-1918 av bolag och föreningar tillhöriga hemman enligt lagarna den 19 juni 1917. ord

Antal inägolott ö v ee rr 20 k tt aa ri &\j uhee&. med anslag i avrösnings- '•• med anslag i avrösning jord av jord av CB O » ! CB O

S o

• CB CB

?r CB

sr i sr i f p

w

£ I

2 1 3 1i 2 4 | —

1 4 2 6

2 — 1 1 1

13 P

In ä g o l o t t e m a s a r e a l i h e k t a r (med fråndrag av impediment) Tillsammans Inros- I Avrösnings- ningsjord jord

CB c»

P O'

o n o m s n i 11

Summa

Inrös- Avrös-1 nings- nings- i Summa jord jord |

1 J

—1 :

1 I 1 2 1

7 9

2 16 - | 1 1 — 10

-

10 3 7 9 2 11

29 11 19 14 8 24 3

4 3 3 3 i — 1

—

16 7 19 -

! 3 ! 9 I lo i 27

52 93 150

103 26 155 273 179

143 32 207 366 329

10.0 3.0 6.5 11.6 21.4

25.8 13.0 19.4 34.1 25.6

25.4 I 37

125 i 45 44 152 48 25 218 192 156 33 65

163 156 86 424 164 53 272 425 426 63 7 25

288 201 130 576 212 78 490 617 582 96 18 30

13.9 15.0 8.8 13.8 6.9 12.5 21.8 12.8 16.5 6.0 5.0

18.1 52.0 17.2 38.6 23.4 26.5 27.2 28.3 30.4 31.5 7.0 25.0

416 48o 13 o 30.0

3 313

28.8 !

238 ! 933 100 i 240 152 i 607 78 I 459 85 i 160 154 j 1025 31 15

1171 340 759 537 245 1179 46

8.2 9.1 8.0 5.6 10.6 6.4 5.0

32.2 21.S 31.9 32.8 20.0 42.7 10.3

40.4 30.9 39.0 38.4 30.6 49.1 15.3

•i

2 9

16o 25.9 45 7 4" o

32.0 67.0 26o 52 4 30 3 39 o 49o 41.1

13 108

3 455

4 277

3 1 1 2 2 1 17

8 — — — — 6 14

12 21 1 28 7 5 9 44

129 237 4 251 78 43 215 1 043

319 1140 41 444 161 139 427 1887

448 1377 45 695 239 182 642 2 930

10.7 11.8 4.0 9.0 ll.i 8.6 23.9 23.7

26.6 54.3 41.0 15.8 23.0 27.8 47.4 42.9

37.8 65.6 45.0 24.8 34.1 36 4 718 66.6

28 127

2 000

4 558

6 558

35 o

29 30 81 .",2

3 31 34| 35'

218 Arealen av inlösnings- ocli avrösningsjord, som tilldelats inägolotter utlagda till ägostyck25 juni 1909 och den Antal

Län och tingslag

inägolotter

under 5 hektar med anslag i avrösnings jord av CB c

! CB

•

CB

^3

W

CB

i

fr" H k CB

CB

P? I

B

5 »

i n r ö s n i n gs-

CJl

_ C09

,"5

W

NT

p

p

•C

O

Norrbottens län. Piteå Älvsby Arvidsjaurs lappmarks.. Arjeplogs » Overluleå Jokkmokks lappmarks .. Råneå I 1 Överkalix I 1 Gällivare lappmarks ... — Torneå |— Korpilombolo |— Jukkasjärvi lappmarks.. —

CB

CB i

i

I

h i 2

21 i 5

1|

(i

3 I i

1 2

2 1 3 2 9 9 11

_ 1 i 2 1 5

1 3 2 12 8 2 1 1 5

g

c

1 1

9 Samtliga 5 län 22 \ 30

areal

5—10 h e k t ai10—20 h e k t aimed anslag i avrösnings- med anslag i avrösningsjord av jord av

W

£ 2 I £f I ar i Ig fia p m

med

11 1 4 6 7 I

1 1 1 15 4 8 19 21 6

78 I 33 65 ' 41 ! 17 15619 ! 58 ! 72 ! 51 200

219 ning under åren 1913- -1918 av bolag och föreningar tillhöriga hemnian enligt lagarna den 19 juni 1917. (Forts.). jord

av

Antal

inägolotter

e r 20 Ii e k t a r anslag i avrosmngs- med anslag i avrösningsjord av jord av CL.

Tillsammans

I

genomsnitt

Inros- j Avrös nings- i ningsi- Summa; i jord j jord

Inrösningsjord

Avrösningsjord

Summa

7 3 6 6 19 17 14 48 66 21 15 2

82 59 211 137 304 858 130 803 1766 358 373 44

165 416 317 288 1290 747 736 2 669 2 943 807 792 112

247 475 528 425 1594 1605 866 3 472 4 709 1165 1165 156

11.7 19.6 35.2 22.8 16.0 50.5 9.3 16.7 26.7 17.0 24.9 22.0

23.6 138.7 52.8 48.0 67.9 43.9 52.6 55.6 44.6 38.4 52.8 56.0

83 224

16 407

30 i 40 60 1134 j] 78 118311741183 1568 \\ 9 337 22 2 9 5 '

16.4 V 3 CB

In ä g o l o t t e r n a s a r e a l i hek t a r (med fråndrag av impediment)

rr 00 CD o Vt a

rr- h* CB

CB

CB

o

p

m

CB

CB

rV **

d

o

9 14 1

16 36 4 8 1

18 | 28 t 40

5 10 1 2

w I

w te OS t> a l g

1 W -!

35.3 158.3 88.0 70.8 83.» 94.4 61.9 72.3 71.8 55.4 77.7 78.0

73.2 j 13 , i 39.3 \ 55.7 Ii4

220 Bilaga.

Av länsstyrelsen i Gävleborgs län fastställt formulär att användas av skiftesgodemännen vid ägostyckningsförrättningar.1 Med anledning av ifrågasatt ägostyckning av hemmanet om • penningland i socken av Gävleborgs län enligt en av " lantmätaren upprättad plan hava vi den besiktigat de särskilda lotter, vilka enligt planen skulle komma att erhålla inägor, och därvid med hänsyn till såväl åbyggnadernas beskaffenhet å varje lott som övriga på saken inverkande omständigheter verkställt följande uppskattning av det ärliga virkesbehovet för lotternas användning till jordbruk samt skogsö tillgangen. a) lotten öres

Ärligt

virkesbehov

till nybyggnad och underhåll av byggnader » hägnader » vedbrand övriga ändamål (såsom hässjevirke, broar, täckdikning m. m.)

kubikmeter

Summa kubikmeter Skogstillgång. Den lotten tilldelade skogsmarken beräknas kunna, även i betraktande av från hemmanet upplåtna avverkningsrätten, årligen lämna virke för olika ändamål till belopp av sammanlagt minst kubikmeter b) lotten Ärligt

virkesbehov

till nybyggnad etc. (se ovan) c) lotten Ärligt virkesbehov till nybyggnad etc. (se ovan). På grund av ovanstående samt med hänsyn tillika till såväl inägornas omfattning som den myckenhet odlings- och mulbetesmark, som tilldelas varje ägolott uttala vi såsom vår åsikt, att varje hemmanslott, som enligt ägostyckningsplanen bekommer inägojord, varder tjänlig för jordbruk. den

Skiftesgodemän.

Jfr sid. 205.

191....

IV. SMÄRRE UTREDNINGAR

Uppgifter om jordbrukskommissionernas verksamhet. I ett till jordbrukskomniissioiierna i de norrländska länen samt i Kopparbergs och Värmlands län översänt frågeformulär h a r jordkommissionen framställt vissa frågor om verkningarna av gällande lagstiftning till förekommande av v a n h ä v d å viss jord samt om jordbrukskommissionernas verksamhet, organisation o. d. F r å n sex jordbrukskommissioner, nämligen från dem i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, J ä m t l a n d s , Västerbottens och Norrbottens län hava dessa frågeformulär numera ingått vederbörligen besvarade. E n redogörelse för de i dessa formulär avgivna svaren, i den mån de beröra frågorna om jordbrukskommissionernas verksamhet, organisation o. cl. lämnas härnedan. P å den i frågeformuläret framställda frågan, hur många sammanträAntal den jordbrukskommissionen haft för varje av de år verksamheten hitin- samman tills omfattat, hava mer preciserade uppgifter lämnats från fyra län. 0tr*den dl ,gen Dessa uppgifter hava sammanställts här nedan. ' Antal sammanträden för varje är.

1911 1912 1913 1914 1915 1916 1

Värmlands län1 — — — — — —

Kopparbergs län 2 2 2 2 2 2

Gävle- Norrborgs bottens län län 8 1 -I a 4 (3 B 5 4 4 5 3

Uppsiktslagen blev gällande

1917 1918 1919 1920 1921 1922

VärmKoppar- Gävle- Norrlands bergs borgs bottens län län län län 2 5 8 — 3 4 4 1 3 3 4 — 2 2 4 2 2 5 5 5 Jan.—okt. 1 3 5 4

för Värmlands län först från ocli med den 3 maj 1917.

F r å n Västerbottens län meddelas att 3—5 sammanträden hållits årligen. I fråga om. sammanträdenas längd upplyses från Kopparbergs län, a t t en del sammanträden pågått flera dagar och från Norrbottens län, att en del sammanträdens iängd varit mycket växlande, från en dag till i ett fall 11 dagar. Sammanträdesdagarna uppgå tillhopa för sistnämnda län till 76 under den ovan angivna tidsperioden. H ä r u t ö v e r meddelas från Värmlands län, att ordföranden och kommissionens sekreterare gemensamt under varje år under ett flertal fall förberett till kommissionen hörande ärenden. Som svar på frågan, i vad mån vid av jordbrukskommissionen på stället gjord undersökning, denna plägat ske av kommissionen i sin helhet eller av vissa ledamöter, meddelas följande: I Värmlands och Västerbottens län hava resorna i n å g r a fall utförts av kommissionen i dess helhet eller av vissa dess ledamöter. I Kopparbergs län har i allmänhet jordbrukskommissionen i sin helhet verkställt undersökningarna, men det h a r även förekommit, att ordföranden rest

pvesor,

224 ensam. Vid ett tillfälle hava de båda övriga ledamöterna tillsammans verkställt en undersökning. I Gävleborgs län hava i de flesta fall undersökningarna gjorts av två ledamöter, i m å n g a fall dock av hela kommissionen. I n å g r a enstaka fall h a r ordföranden rest ensam. I Jämtlands län har i regel blott en ledamot gjort undersökning. I ett paitvistiga fall, där det gällt att fatta principiell ståndpunkt, h a r jordbrukskommissionen emellertid beslutat, a t t undersökning skulle utföras av samtliga ledamöterna. Inom Norrbottens län hava under två å r resor verkställts av ordföranden och en ledamot, under tre år av hela kommissionen, varjämte i tvenne särskilda fall undersökning verkställts av en ledamot. Personal. Beträffande frågan vilken tjänstepersonal jordbrukskommissionen anlitat, hur denna personal varit organiserad samt huruvida och i vad mån kommuns eller statens myndigheter och myndighetspersoner på de särskilda orterna anlitats för medverkan i jordbrukskommissionens arbete h a r meddelats följande: I Värmlands län h a r kommissionen använt sig av sekreterare. Dessutom hava anlitats jordbrukskonsulent, nämndemän, som förordnats a t t verkställa besiktningar, landsfiskaler, i och för undersökning samt ordförande i odlingsnämnd och kommunalnämnd, i och för upplysningars inhämtande. I Kopparbergs län h a r någon tjänstpersonal icke anlitats. J ordbrukskommissionen har för sin verksamhet anlitat åtskilliga kronolänsmän och kommunalnämnders ordförande. Jordbrukskommissionen i Gävleborgs län synes icke haft någon särskild tjänstepersonal. P å frågan härom meddelas nämligen endast a t t vid syner och avsyningar h a v a anlitats nämndemän, skiftesgodemän och jordbrukskonsulenter. F r å n Jämtlands län meddelas, att jordbrukskommissionen först sedan slutet av 1920 haft fast anställd sekreterare. Landsfiskaler och kommunala myndigheter h a v a anlitats för upplysningars inhämtande, samt hushållningssällskapets agronomer för laga syner. Jordbrukskommissionen i Västerbottens län h a r icke haft någon organiserad tjänstepersonal u t a n endast ett juridiskt ombud, som förordnats av länsstyrelsen. Uppgifter h a v a i vissa fall infordrats av jordbrukskonsulenter och länsmän, vilka senare jämväl anlitats för delgivning. I Norrbottens län h a r jordbrlikskommissionen icke haft någon tjänstepersonal, förrän från och med 1921 sekreterare och skrivbiträde anlitats. För kommissionens r ä t t e g å n g a r har av länsstyrelsen utsedd jurist biträtt. I n g a a n d r a statens myndigheter eller myndighetspersoner h a v a anlitats än länsstyrelsen och landsfiskaler, dessa senare endast för tillställandet a v skrivelser och stämningar från jordbrukskommissionen till bolag eller enskilda. KommunP å den i formuläret framställda frågan, huruvida jordbrukskommissioorgan. ner na saknat tillvaron av någon kommunal nämnd, som i varje kommun skulle särskilt utses för att medverka vid kommissionens fullgörande av sin uppgift, hava samtliga s v a r a t nekande. Jordbrukskommissionen i Värmlands län upplyser dock, att på det sätt kommissionen arbetat, behov av någon kommunal n ä m n d visserligen icke gjort sig gällande, men anser, a t t i vissa fall en dylik nämnd torde hava en uppgift att fylla. Jordbrukskommissionen i Jämtlands län framhåller däremot, att frågan k a n besvaras nekande på g r u n d av erfarenheten om den ringa nytta, skogsvårdskommittéerna gjort. F r å n Gävleborgs län upplyses a t t kommunalnämnderna beredvilligt lämnat upplysn i n g a r om fastigheter, då detta begärts.

225 P å frågan, huru stora statsverkets sammanlagda omkostnader för jord- Kostuadern brukskommissioviens verksamhet äro, fördelade på de olika år, kommisa för rdbruks sionen varit i verksamhet, hava erhållits mer eller mindre utförliga svar. i° Fullständiga uppgifter föreligga från Värmlands och Norrbottens län. 3°^^ Inom det förstnämnda länet h a r för tiden 1918—oktober 1922 utbetalats verksami anslag (expenser o. d.) för sammanträden » besiktningar ocb syner » rättegångar

För Norrbottens till

6 300 kr. eller för år i genomsnitt 1260.— kr 2 063 » » 412.6 0 » 4 231 » » 846.20 » 550 » » 110.— » 13 144 kr. eller för år i genomsnitt 2 628.80 kr.

län hava utgifterna för tiden 1913—15/io 1922 1 uppgått

för avi. av sekreterare ocb skrivbiträde, byror, värme, expenser m. m 3 750 kr. eller för år i genomsnitt 375.— kr. för kommissionens resor ocb traktamenten 12 007 > » 1200.70 » synesmän d:o d:o 11525 » » 1152.50 » •» för juridiskt ombud 3 552 » » 355.20 Summa 30 834 kr. eller för år i genomsnitt 3 083.40 kr.

F r å n Kopparbergs län meddelas, att för v a r t och ett av åren 1911—1920 utgifterna uppgått till 300 kr. Under år 1921 voro utgifterna 650 kr. Härtill komma under samtliga dessa år resekostnader till belopp, som av jordbrukskommissionen icke kunna uppgivas. Jordbrukskommissionen i Gävleborgs län h a r under tiden 1911—1920 uppburit ett expensanslag på 300 kr. för år. Under å r 1921 utgick för sådan jordbrukskommissionens verksamhet, som avses i 5 § kungl. kung. den 26 november 1920 angående bestridandet a v vissa kostnader för jordbrukskommissioner (sv. förf. saml. 737) 190 kr. Dessutom hava utgått traktaments- och reseersättningar för kommissionens medlemmar samt för synemän. För Jämtlands län upplyses a t t t. o. m. 1919 uppgick jordbrukskommissionernas expensanslag till 300 kr. årligen. 1920 utgjorde sagda anslag 800 kr. samt under 1921 och 1922 3 000 kr., v a r a v 2 500 kr. till avlöning åt sekreteraren. Jordbrukskommissionen i Västerbottens län h a r ej k u n n a t lämna några uppgifter i förevarande hänseende. 1

För åren före 1913 uppgivas icke utgifterna.

S Jordkommissionen.

Y.

Tillgång och efterfrågan på odlingsmark i Värmland, Dalarna och Norrland samt jordägarnas benägenhet att avyttra dylik mark enligt norrlandskommittén och jordundersökningen. Vid den av jordkommissionen under år 1920 verkställda enquéten i södra och mellersta Sverige angående tvångsavlösning av jord m. m. framställdes bl. a. frågor om 1) huruvida odlingslägenheter funnes för utvidgning av förefintliga odlingar eller för anläggning av jordbruk m. fl. därmed sammanhängande frågor; 1 2) huruvida från den jordlösa befolkningens sida framträtt efterfrågan eller intresse att få förvärva ouppodlad jord för bildande av nya jordbruk; - s a m t 3) huruvida jordägarna plägade vara obenägna att tillmötesgå från den jordlösa befolkningens sida framträdd efterfrågan eller intresse att få förvärva ouppodlad jord med tillbehör för bildande av nya jordbruk.s E n sammanställning av svaren å dessa frågor har i det föregående lämnats å 111—126. För de delar av riket, som ej berördes av nu sagda enquéte, nämligen de norrländska länen samt Värmlands och Kopparbergs län, hava vid tidigare, i nämnda landsdelar utförda enquéter i jordfrågan upplysningar i här sagda frågor införskaffats, för Värmlands län beträffande samtliga tre frågepunkter samt för Norrland och Dalarna i den första och tredje frågepunkten. I ett av den s. k. norrlandskommittén uppgjort frågeformulär, vilket för besvarande år 1902 utsändes till åtskilliga personer (sockenombud) i samtliga socknar i Norrland och Dalarna samt till ett stort antal olika myndigheter därstädes, framställdes nämligen rörande odlingsmöjligheterna följande frågor: »/ vad mån givas å bondehemman, bolagshemman samt kronans eller cnnan allmän mark inom orten lämpliga lägenheter för brytande av ny bygd, utvidgning av förefintliga odlingar eller anläggning av smärre lantbruk? I vilken omfattning utgöras dessa odlingslägenheter av fast mark eller myrmark? Vilka av dem anses genom sin belägenhet och jordens beskaffenhet i första hand ägna sig för enskildes odlingsarbete?» 4 samt angående jordägarnas (här dock endast bolagens) benägenhet att avyttra mark nedanstående fråga: 1

Se sid. 155 frågorna 1 ocb 2. *- » » 155 frågan 6. 8 » » 1 5 7 frågan 7. Norrlandskommitténs betänkande del 3 sid. 15 frågan 1.

227 Pläga bolagen vara obenägna eller i mindre grad än övriga jordägare villiga att, med tillmötesgående av lokal efterfrågan efter mindre jordlägenheter [och tomtplatser], från sina hemman avyttra erforderlig mark?T x Beträffande Värmlands län förekommo här berörda frågor vid den enquéte, som inom detta län under år 1912 anordnades av de år 1911 tillkallade sakkunniga för utredande av vissa jordfrågor i mellersta cch södra delarna av riket, den s. k. jordundersökningen. Vad angår odlingsmöjligheterna, framställdes nämligen följande frågor: »Givas inom socknen lämpliga odlingslägenheter för brytande av ny bygd, utvidgning av förefintliga odlingar eller anläggning av smärre jordbruk och i vad mån finnas sådana å bolagsjord, enskilda egendomar eller staten, kommunen eller allmän inrättning tillhörig jord? I vad omfattning utgöras dessa odlingslägenheter av fast mark eller myrmark, och vilka av dem anses genom sin belägenhet och jordens beskaffenhet i första hand ägna sig för odlingsarbete?»2 rörande efterfrågan på jord frågan: »Framträder i socknen från den jordlösa befolkningen efterfrågan eller intresse att få förvärva jord till jordbruk?» 3 samt beträffande jordägarnas benägenhet att tillmötesgå den jordlösa befolkningens efterfrågan av odlingsmark nedanstående fråga: »Pläga jordägare i socknen vara obenägna att tillmötesgå sådan efterfrågan och om obenägenhet i detta avseende förefinnes, är den särskilt framträdande hos bolag, större jordägare, medelstora jordägare eller småbönder, och vilka äro anledningarna till obenägenhet för dylikt tillmötesgående ?»* De svar, som ingingo på dessa norrlandskommitténs och jordundersökningens frågor, hava återgivits i de resp. betänkandena, av norrlandskommittén, i allmänhet dock något sammandragna, i dess betänkande del 3 sid. 49—121 och del 5 sid. 540—570, samt av jordundersökningen, ordagrant, i dess betänkande del I I I sid. 106—139, varjämte sammanfattningar av svaren lämnats, av norrlandskommittén i dess betänkande del 1 sid. 21—24 och 66 samt av jordundersökningen i dess betänkande del I I sid. 71—75. Som en komplettering av den ovan nämnda, i en föregående redogörelse lämnade sammanfattningen av svaren å jordkommissionens frågor i nu berörda ämne, vilka frågor, som nyss sagts, ingingo i en endast södra och mellersta Sverige berörande enquéte, återgivas här nedan de av norrlandskommittén och jordundersökningen lämnade sammanfattningarna av motsvarande svar från Norrland och Dalarna resp. Värmland. I fråga om tillgången på odlingsmark hava dessa redogörelser utfyllts med kortare referat av de svar, vilka haft att förmäla om särskilt rika möjligheter till nyodling. 1

Norrlandskommitténs betänkande del 3 sid. 18 frågan 31. '-' Jordundersökningens betänkanden III sid. 106. : > > » TEL ,» 118. * » » III » 118.

228 Tillgången på odlingslägenheter. Värmlands län. »Å jordbruksområdet i länets södra samt västra delar är odlingsmark förhanden endast i mindre omfattning, särskilt inom de centralt vid Vänern belägna Ölme, Visnums, Karlstads och Grums häraden, där sedan äldre tid väsentligen all jord av odlingsvärde varit tagen i anspråk samt det en gång uppodlade behållits under kultur. Likaså förefinnes inom Nordmarks härad endast i ett mindre antal socknar i någon mån ouppbruten utmark av sådan beskaffenhet och sådant läge, att densamma skulle kunna uppodlas i och för utvidgning av åkerarealen. Däremot förekomma inom vissa kommuner tillhörande Vase, Kils samt Gillbergs och Näs häraden i något större utsträckning odlingsbar mark och detsamma är i högre grad fallet inom vissa delar av Färnebo härad. I betydande omfattning förekomma därjämte odlingslägenheter inom några Jösse härad tillhörande socknar, där bl. a. i samband med emigrationen övergivna och förfallna lägenheter å skogarna anses ånyo kunna upptagas. Odlingsbar mark i större vidder återfinnes framförallt i de norra skogstrakterna, motsvarande övre tingslagen av Fryksdals och Älvdals häraden, där i en del socknar dylik förekommer i sådan utsträckning, att vid eljest gynnsamma förhållanden ny bygd skulle kunna brytas. Företrädesvis utgöres emellertid odlingsmarken i sistnämnda fall av avsides belägna områden, medan åter i dalgångarna jorden vanligen är väl tagen i anspråk, så att här tillgången medgiver i regel endast anläggandet av enstaka mindre jordbruk eller utvidgning av inägoarealerna. Den odlingsbara mark, som sålunda förefinnes, är tämligen lika fördelad å jord, tillhörig enskilda och bolag, dock å skogsområdet möjligen med någon övervikt för mark, tillhörande sistnämnda kategori av ägare, som varit angelägna att förvärva de skogrika, vanligen mera avlägset belägna samt sålunda ur odlingssynpunkt mindre väl utnyttjade arealerna. De odlingsbara arealerna utgöras så väl av fast som sidländ mark och myrjord, varvid sådan av förstnämnda slagen synes i större utsträckningvara förhanden inom bl. a. Färnebo, Gillbergs, Näs, Nordmarks och Jösse häraden. Odlingsbar myrjord, vilken förefinnes även inom vissa trakter av sistnämnda bägge häraden, dominerar däremot i de norra skogstrakterna samt särskilt inom övre tingslaget av Älvdals härad. Inom de södra, under marina gränsen belägna trakterna, gives i fråga om odlingslämplighet i allmänhet företräde åt den fasta marken, beroende huvudsakligen på dyrbara torrläggningskostnader för sidländ jord, ehuru här enstaka större torrläggningsarbeten, såsom av sjön Faen inom Borgviks socken, slagit väl ut. Däremot anses i de norra skogstrakterna, varest till följd av betydande stenbundenhet den fasta marken erbjuder stora hinder vid uppodlingen, myrjorden vara att föredraga såsom särdeles lämplig för odling, vilken försöksvis i en del fall lämnat gott resultat.» Från Övre Ullerud uppgavs att odlingsmark förekomme rikligt i synnerhet på större bolags marker. I Gillberga och Svanskog funnes »jord i överflöd». I Lekvattnet förekomme mycken jord, som förut varit odlad, men

229 som sedermera nedlagts till följd av jordförvärv av bolag och enskilda spekulanter. I Norra Råda förekomme odlingslägenheter »i mängd» för anläggning av smärre jordbruk. Kopparbergs län. Norrlandskommittén särskilde i fråga om odlingsmöjligheterna mellan tre olika områden inom länet så belägna, att socknarna kring Siljan och Orsasjön bildade det mellersta, som åtskiljde de båda andra. »Angående odlingsmöjligheterna inberättas från nästan alla socknar inom de två första områdena, att avsevärda tillfällen till nyodlingar finnas. Inom det västligaste området är det mest myr- eller mossjord, man för sådant ändamål har att tillgå. De stora, i allmänhet mycket godartade myrarna hava dock ofta ett avskilt läge. I Siljansdalen finnes även i betydlig omfattning odlingsbar, fast jord. I flera trakter fästes många förhoppningar i detta avseende vid fäbodarna. Om odling vid dessa företoges, och därtill lades en del närliggande myrar, skulle man erhålla lägenheter, som förträffligt ägnade sig för utflyttning från de nu hopträngda byarna. Det östligaste av de tre nämnda områdena är däremot en gammal bygd, där odlingstillfällena mestadels redan tagits i anspråk och jordbruksarealen alltså icke kan vinna någon avsevärd tillökning.» Från By meddelades att å bolagsmark funnes »tusentals tunnland mark, som kunde göras fruktbärande, mest dy- och torvmossar» och från Leksand anfördes att särskilt med utgångspunkt från fäbodarna funnes stora vidder, där ny bygd under förutsättning av förbättrade kommunikationer kunde brytas. Våmhus kommun erbjöde vidare rika möjligheter. P å de vidsträckta utskogarna funnes där å både fast mark och myrmark så rikligt med odlingslägenheter, att där skulle kunna bildas ny bygd, som kunde giva näring åt kanske större folkmängd än den nu bebyggda delen av socknen inrymde, t Jama gåves ypperliga odlingsmarker och i Transtrand förekomme vidsträckta och lättbrutna odlingslägenheter på den hemmanen tilldelade avrösningsjorden i talrika myrar. Synnerligen stora vore slutligen tillgångarna i Norrbärke med 300 hektar myrmarker och mossar å kronans mark och 3 000 hektar å enskild mark. Gävleborgs län. »På odlingsmark finnes inom kustsocknarna och den äldre bygden ej någon mera nämnvärd tillgång. I skogsbygden är tillgången å sådan mark däremot ganska riklig. Den utgöres såväl av fast mark som av myrmark dock i långt övervägande mån av det senare. Enligt en uppskattning av länsagronomen torde omkring 100 000 hektar ängsoch mossmark eller ungefär lika mycket som den nu odlade arealen vara av sådan beskaffenhet och äga ett sådant läge, att man med fördel kan företaga odling.» Från Ockelbo uppgavs »minst 100 hektar fast mark och minst 1000 hektar myrmark». I Forssa »torde finnas 1 000 hektar därutav en fjärdedel myrmark» samt i Hög »åtminstone 1 200 tunnland» myr- och sjömarker, dock avlägset och krävande stora kostnader för utdikning. I Ramsjö skulle den odlade jorden »kunna tiodubblas». Jorden dock dålig och frostländig. Västernorrlands län. »Odlingslägenheter finnas till ganska betydande omfattning, om man undantager trakterna kring de tre stora älvarnas nedre lopp, där de redan blivit för odling tagna i anspråk. Särskilt synes detta

230 gälla norra Ångermanland, där t. ex. från Nätra, Sidensjö och Anundsjö länsmansdistrikt uppgives, att odlingslägenheter finnas till en areal motsvarande 5—20 gånger den nu odlade jorden. I de trakter, där, enligt vad ovan anmärkts, jorden anses bäst, tyckes man företrädesvis vilja finna lämpliga odlingslägenheter på den fasta marken, men i samma mån man avlägsnar sig från kusten eller älvarna, är det i första rummet till myrmarkerna, som man i detta avseende ställer sin lit.» I Säbrå funnes myrmarker, som syntes till odling tjänliga »till stora vidder» och i Graninge odlingslägenheter å bolagshemman i så stor omfattning, att dessa lägenheter skulle kunna lämna rum för en mångdubbelt större befolkning än den, som redan funnes. Från Helgum meddelades, att odlingsjord funnes till lika stor omfattning som socknens förut odlade ytvidd och från Björna uppgavs, att både fast mark och myrmark fanns »i överflöd». Jämtlands län. »Odlingsmöjligheterna anses inom så gott som hela länet vara tämligen betydliga. Bäst i detta avseende synas länets nordligaste delar vara. Så uppgives t. ex. från länets nordligaste socken, Frostviken, att minst 3—4 gånger större befolkning än nu skulle på drägliga villkor kunna föda sig av jordbruket. Såsom ett exempel på socknens utvecklingsmöjligheter anmärkes, att byn Jormvattnet, där för omkring 50 år sedan endast funnos tre gårdar, nu lämnar efter förhållandena god bärgning åt 22 självägande bönder. Anmärkningsvärt är att även de nu i jordbruksavseende så svaga socknarna i Härjeådalen med stor enstämmighet anses hava betydande för odling lämpliga lägenheter. Anmärkningsvärt är ock, att odlingslägenheterna i norra delarna av Jämtlands län huvudsakligast anses bestå av fast mark. Detta är nämligen ett alldeles motsatt förhållande till vad eljest äger rum över så gott som hela Norrland och Dalarna, om man undantager vissa kusttrakter särskilt i Västernorrlands län. I allmänhet är det nämligen myrarna, av vilka man väntar sig den största landvinningen för jordbruket.» I frågan om detta län omtalades från de särskilda kommunerna mycket betydande odlingsmöjligheter i ett så stort antal fall att det skulle bli alltför långt att här uppräkna dem alla. Endast några få kommuner må därför nämnas. I exempelvis Stugun funnes »sådant överflöd på odlingsbar mark, att odlade jorden kan i genomsnitt tiodubblas» och i Laxsjö förekomme odlingslägenheter »för mångdubbelt större bygd än den nu befintliga». Från Ålands omtalades ett »obegränsat antal» lämpliga odlingslägenheter »å såväl bondesom bolagshemman både å fast mark och myrmark», och från Berg säges, att odlingsmark funnes till en areal av »antagligen tusentals hektar». Slutligen må nämnas Lillherrdal, varifrån uppgavs »oräkneliga odlingslägenheter, mest myrmark till 100 000-tals tunnland. Ett tjugutal präktiga myrar närmast byarna torde i första hand ägna sig för odlingsarbete.» Västerbottens län. »Undersöker man vad de inkomna svaren giva vid handen angående odlingsmöjligheterna inom Västerbottens län, befinnes, att man från nästan varje ort inberättar, att få hemman finnas, som icke kunna genom odlingar avsevärt utvidgas, och på många ställen anses tillgången på odlingslägenheter vara riklig. Åtskilliga av länets lantmätare åberopa ett den 18 mars 1901 av länets lantmäteriförening avgivet yttrande, enligt vilket inom nedre landet högst 1 / 5 och inom lappmarken högst */„ av den

231 till odling dugliga jorden ännu tagits i anspråk, och hushållningssällskapets förvaltningsutskott, som hänvisar till detta yttrande, håller före, att nämnda uppgift ej är för högt tilltagen utan snarare tvärtom, särskilt vidkommande lappmarkerna. Yttranden i något motsatt riktning saknas väl ej alldeles. Sa uppskattar en lantmätare odlingsmöjligheterna till 4 % inom skärgårdsregionen, 11 % inom älvlagringarnas region samt 3 % inom myrarnas region, och länsagronomen anser, att den oodlade odlingsbara jorden upptager 1 7 a å 2 gånger sa stor yta, som den förut odlade. Men i alla händelser föreligger fullständig enighet om, att odlingsmöjligheterna äro mycket avsevärda i de allra flesta delar av länet. Odlingslägenheterna utgöras av såväl fast mark som myrmark, dock synnerligast inom lappmarken av övervägande myrmark.» Även inom detta län funnos i likhet med Jämtlands län avsevärda tillgångar på odlingslägenheter inom så inånga kommuner att det icke kan if rågakomma att här uppräkna alla dessa kommuner. Nämnas må emellertid Bjurholm med »rik tillgång å alla hemman cch kronans marker», Degerfors, där »odlingslägenheter finnas rikligen å såväl bonde- och bolagshemman som kronojord» samt Byske med »omkring 5 200 hektar» odlingsmark. Från lappmarken må anföras Stensele, där odlingslägenheter funnes »ymnigt i socknens nedre del, å såväl bonde- som bolagshemman och kronans mark» samt Tärna med »god tillgång att mångdubbla nuvarande odlade arealen». Norrbottens län. »Beträffande odlingsmöjligheterna anses de nästan överallt vara rika, särskilt med avseende på odling av foderväxter. Inom kustlandet utgöras de för odling tjänliga lägenheterna av ungefär lika mycket fast mark som myrmark. I skogsbygden däremot av ungefär dubbelt så mycket myrmark som fastmark.» Bland de särskilda kommunerna må nämnas Piteå landskommun, där odlingslägenheter funnos i »riklig mängd», Älvsby, varest »stora sådana lägenheter finnas å de flesta bondehemman och å kronomark, men är större å bolagshemman» samt Neder-Luleå, varifrån anfördes att odlingsbar mark funnes till lika areal som den odlade jorden »och i vissa byar till 4 å 5 gånger denna areal». Efterfrågan från den jordlösa befolkningens sida på jord till jordbruk. Värmlands län. Som ovan nämnts, framställde endast jordundersökningen någon fråga om efterfrågan från den jordlösa befolkningens sida på jord till jordbruk. De på denna fråga erhållna svaren sammanfattar jordundersökningen pa följande sätt. »Från den jordlösa befolkningens sida, synes, enligt vad som framgår av de avgivna svaren, på grundvalen av vilka utarbetats tab. 6 sid. 74, intresse att förvärva jord göra sig gällande och detta starkast i de norra skogsbygderna, motsvarande övre tingslagen av Fryksdals och Älvsdals härader. 1 1

Av denna tabell framgick att intresse i »betydande omfattning» förefanns i 7 socknar, i avsevärd omfattning» i 36 socknar, samt i »mindre omfattning eller alls icke» i 4socknar.

232 Det oaktat äro, till följd av de allmänna ekonomiska förutsättningarna, inrösnmgsjordens obetydliga utsträckning, kostnader för uppodling, svårigheter att få köpa m. fl. omständigheter, de förvärv, som faktiskt gjorts, jämförelsevis fåtaliga. I övrigt meddelas från ett 40-tal av länets socknar, belägna företrädesvis i söder och väster, att efterfrågan förekommer särskilt på mindre jordbruk, varjämte i ett stort antal kommuner med industriella anläggningar eller som beröras av järnvägslinjer, förefinnes en ofta livlig efterfrågan på tomtmark. Av svaren framgår att uppgiftslämnaren ofta tagit sikte på den efterfrågan, som på något sätt givit sig tillkänna och ej beröra det jordbehov, som faktiskt förefinnes, men ej uttryckligen framträtt på grund av omöjligheten att förvärva jord. Därtill bör således tagas hänsyn för en rätt uppfattning av tab. 6. Denna avser efterfrågan såväl å jordbruk som tomtmark.»

Jordägarnas ställning till den jordlösa befolkningens efterfrågan pä jord. Värmlands län. »Inom länets södra och mellersta delar synes därvid i större utsträckning tillmötesgående visas av jordägarna. Svårigheter möta emellertid ej sällan även här, utom från personlig obenägenhet, särskilt då aysondrmgen i högre grad medför besvär eller kostnader eller då jorden, såsom fallet är särskilt inom Nordmarks och Jösse häraden, redan till den grad parcellerats, att frånskiljande av mark vanligen icke kan äga rum, utan att gränsen för jordägarens besuttenhet överskrides. I sistnämnda fall ställa sig enligt sakens natur småbönderna avvisande gentemot den jordsokande, vilken däremot oftare röner tillmötesgående från medelstora och större enskilda jordägare. Bolagen äro vanligen och av olika skäl obenägna att tillmötesgå efterfrågan på jord, något som göres gällande från de flesta bruks- och bolagstrakter samt särskilt från Färnebo härad samt nedre tingslaget av Älvdals härad. Beträffande sitt förhållande till frågan om frånförsäljning av jord meddelar sålunda ett större bolag, att detsamma icke säljer tomter kring industricentra, huvudsakligen på grund av svårigheten att bedöma, huruvida icke i framtiden dylik mark erfordras för industrien, samt dessutom inga isolerade lägenheter å skogen, då dessa nu eller längre fram måhända erfordras till bostäder för fasta skogsarbetare, varemot bolaget tillkännagiver sm benägenhet att avhända sig tomter och inägojord av annat läge, ifall spekulanterna äro villiga att ikläda sig kostnaden för ägostyckning, egendomens befriande från inteckningar etc. I ett par andra fall framhålles att bolagen principiellt ställa sig tillmötesgående, men att ofta den omständiga och dyrbara relaxationen av inteckningar lägger hinder i vägen för försäljning. Enligt uttalande från ett i länets västra delar markägande bolagskulle försäljning betydligt underlättas samt jordlotterna åtkommas för lägre pris, om i fråga om inteckningarnas behandling möjliggjordes enklare och billigare förfarande.» Dalarna och de norrländska länen. »Gäller det att upplåta odlingslagenheter eller tomtplatser, äro bolagen i regel därtill så ovilliga, att det på de flesta håll betraktas såsom hart när omöjligt för en enskild att av bolag förvarva dylik mark, även om den bjudna köpeskillingen mångdubbelt överstiger markens värde. Undantag från denna regel synes huvudsakligen äga rum

233 ifråga om tomtupplåtelser till egna arbetare ävensom där större befolkningscentra finnas i närheten, så att tomtförsäljningen kan bliva en affär. Även i fråga om tomter för allmännyttiga ändamål såsom skolor och dylikt synas bolagen på åtskilliga orter vara tillmötesgående. Vidare tyckes det framgå av svaren, att obenägenheten i förevarande avseende är större hos de stora solidare bolagen än hos de mera tillfälliga. Nu kan det visserligen anmärkas, att även de självägande bönderna understundom äro mycket litet benägna till dylika upplåtelser, och på sina ställen betraktas det till och med som en skam, om en bonde på detta sätt tillåter intagor på sitt hemman. Men på bondehemman tillgodoses i alla händelser behovet av ett ökat antal jordbruk därigenom, att dessa hemman ofta, sedan odlingen därå av ägaren utvidgats, delas mellan hans barn, så långt de naturliga förhållandena göra detta lämpligt. I vissa trakter förekomma även torpupplåtelser tämligen allmänt på böndernas hemman.» Som framgår av sist återgivna yttrande gäller detta endast bolagen.; Norrlandskommitténs fråga avsåg nämligen, som förut sagts, endast nämnda ägaregrupp.

Några uppgifter om vilken slags jord tagits i anspråk för egnahemsverksamheten. I avsikt a t t om möjligt få uppgift om vilka slags fastigheter av egnahemsrörelsen tagits i bruk för skapande av nya jordbruk h a r jordkommissionen till hushållningssällskapens förvaltningsutskott för besvarande utsänt ett frågeformulär upptagande några frågor angående sagda spörsmål. E h u r u hittills icke ingått svar från mer än 9 av samtliga 26 förvaltningsutskott, må härnedan lämnas en redogörelse för de i n g å n g n a svaren. De, som hittills insänt svar, äro hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Östergötlands län, Kalmar läns södra del, Gottlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs läns södra del, Kopparbergs samt Västernorrlands län. Den första frågan hade följande lydelse: / vad mån har den av hushållningssällskapet med statens understöd utövade egnahemsverksamheten grundats på 1) övertagande av hela inägojorden till större egendomar (herrgårdar); 2) inköp allenast av inägojord till sådana egendomar, som i 1) sägs; 3) inköp av mindre egendomar (bondgårdar) i sin helhet eller till viss del; 4) förvärv av oodlad, men odlingsbar jord och i sådant fall vilka slag av egendomar? Beträffande första punkten i nu anförda fråga framgår det, att ieko något av hushållningssällskapen grundat sin verksamhet på större egendomar. Även i fråga om andra punkten synes v a r a liknande förhållande med u n d a n t a g för Kalmar läns södra hushållningssällskap, varifrån meddelas a t t »allenast delar av inägojorden till större egendomar tagits i anspråk för ändamålet, varvid med bästa resultat förekommit friköp av torp». Vid tredje frågepunkten upplyses från n u n ä m n d a länsdel att endast i få enstaka fall en hel bondgård blivit inköpt och styckad för ändamålet. F r å n Västernorrlands län meddelas vid samma frågepunkt att hittills beviljats lån å sammanlagt 137 vanliga bondehemman eller hemmansdelar, 1006 bebyggda torplägenheter och 160 obebyggda jordlägenheter, de båda sistnämnda grupperna utgörande avsöndringar från hemman. I sammanhang härmed upplyses att hushållningssällskapet icke hittills bedrivit någon jordförmedlingsverksamhet, enär någon sådan icke v a r i t behövlig. Egnahemslåntagare h a v a nämligen själva u t a n svårighet k u n n a t skaffa sig de lägenheter, för vilkas förvärvande de sökt egnahemslån. Tillgång å dylika lägenheter uppgives alltjämt v a r a god. N å g r a förvärv enligt fjärde punkten i frågan synes icke hava förekommit inom något län. H ä r u t ö v e r må beträffande ovan berörda frågor meddelas, a t t det från Gotlands län säges, att samtliga jordbruksegendomar, v a r a egnahemslån a v Gottlands läns hushållningssällskap beviljats, utgöras av delar av bondgårdar med u n d a n t a g av ett tiotal. Dessa sistnämnda hava utgjorts av delar av herrgårdar. I sex fall voro egendomarna vid lånebeviljan-

235 det varken odlade eller bebyggda. Det upplyses dock a t t länets hushållningssällskap icke drivit någon jordförmedlingsrörelse med inköp, styckning och försäljning u t a n h a r sällskapet drivit endast egnahemslånerörelse. J ä m v ä l från Kristianstads län meddelas att hushållningssälLskapet icke inköpt någon egendom för egnahemsändamål. Liknande s v a r hava ingått från Östergötlands, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs läns södra del och Kopparbergs län. Nästa fråga i det utsända formuläret, frågan I I , hade följande lydelse: 1 vad mån har den med statens understöd av enskilda (egnahemsbolag och egnahemsföreningar) eller kommuner utövade egnahemsverksamheten grundats på sådana förvärv som nämnts i frågan l under de olika frågepunkterna 1—4? P å nu återgivna fråga hava lämnats följande svar. F r å n Kalmar lans södra hushållningssällskap säges, att, såvitt känt är, har verksamhet av sådan k a r a k t ä r , som nämnts i nu berörda fråga, icke förekommit mom sällskapets område. F r å n Gottlands län upplyses a t t förvärv a v större egendomar eller delar därav icke förekommit. Delar av b o n d g å r d a r hava däremot i n å g r a fall förvärvats av Gottlands egnahemsförening, sedermera ombildad till A.-B. Egnahem på Gottland. Endast i t v å fall hava lån förmedlats för lägenheter, som utbrutits från bondejord för a t t både bebyggas och odlas. F r å n Kristianstads län h a r i nu ifrågavarande frågor ingått en utförlig redogörelse beträffande Andelsföreningens Eget Hem verksamhet. Av denna redogörelse framgår att nämnda förening intill u t g å n g e n av år 1921 inköpt sammanlagt 34 egendomar eller delar därav, som styckats till egnahem och jämväl i några fall större fastigheter (stamfastigheter). Sammanlagda antalet utstyekade lotter utgör 614. A v de inköpta egendomarna k u n n a 6 hänföras till större egendomar. A v 3 större egendomar hava inköpts allenast delar a v inägojorden. De återstående 25 egendomarna h a v a utgjorts av mindre egendomar (bondgårdar). Vid styckningsplanens uppgörande h a r m a n sökt att till de mindre lägenheterna lägga en viss del oodlad m a r k ävensom bete och skogsmark, d ä r sådan m a r k förekommit. Sex andra egnahemsföreningar inom länet omnämnas. Dessa hava dock i regel tillhandahållit endast tomter. F r å n Göteborgs och Bohus län meddelas att A.-B. Småbruk i Västra Sverige inköpt egendomen St. Holm i Tuve socken och styckat en del av jorden till småbruk. I Västernorrlands län har h ä r ifrågavarande egnanemsverksamhet, enligt vad förvaltningsutskottet upplyser, så v i t t k ä n t är, uteslutende g r u n d a t s på ägostyckningar eller avsöndringar från vanliga bondhemman. F r å n övriga län, varifrån svar ingått, lämnas inga upplysningar i n u berörda frågepunkter. F r å g a n I I I i formuläret var av följande innehåll: I vad man har veterligen den av privata, filantropiska eller spekulativa företag i övrigt (bolag, föreningar, enskilda) utövade verksamheten för skapande av nya jordbruk grundats på sådana förvärv som sagts i frågan I under de olika frågepunkterna 1—4? Beträffande n u återgivna fråga upplyses från Gottlands lan, att n a r berörda förvärv uteslutande grundats på inköp av bondgårdar. Från Kristianstads län upplyses att privata personer h a v a i ganska stor utsträckning försålt torp och mindre arrendelägenheter till egnahem, hu-

236 vudsakligen till de förra t o r p a r n a eller arrendatorerna eller till deras warn. J- n a g r a fall hava p r i v a t a personer inköpt egendomar och styckat dessa till egnahem. I de allra flesta fall hava dessa lägenheter förvärvats till gängse pris. Där uppskörtning förekommit har, om egnahemslån sökts, egnahemsnämnderna i regel lyckats a t t nedbringa priset till det som rimligt ansedda. I Göteborgs och Bohus län hava egendomarna St Mem i Kville socken samt Ström i H j ä r t u m s socken inköpts av enskilda s a m t delvis styckats till småbruk. I svaren från övriga hushållningssällskap lämnas icke n å g r a upplysningar i n u berörda fråga. Nästa fråga i formuläret, frågan IV, hade följande lydelse: Kunna tilhka uppgivas namn och belägenhet å de fastigheter, som enligt frågorna I, U och 111, dels helt och dels delvis anlitats samt arealerna i ae respektive fallen av den förvärvade jorden? Ä denna fråga har icke från något håll k u n n a t lämnas svar. F ö r v a l t ningsutskottet i Kristianstads län h a r emellertid lämnat en förteckning over de av den ovannämnda Andelsföreningen Eget Hem verkställda utr y c k n i n g a r n a tiU jordbruksfastigheter. Då denna förteckning ger en inblick i vilket synnerligen stort antal lägenheter understundom utstvckats Iran en och samma egendom, må denna förteckning h ä r återgivas. Förteckning över av Andelsföreningen Eget Hem inom Kristianstads län under åren 1907-1921 till egna hem ntstyckade jordbruksfastigheter. Fastighetens namn ocn adress

Mjönäs, V. Vånga Sandby, N. Sandby Hastveda, Hästveda Mansdala, Ovesholm Vamieberga, Vinslöv Rävakärr, M. Ljungby Hönsholma, Perstorp Essestorp, Hästveda Ekedal, Sosdala Karlmgberga, Farstorp Kälkarp, » S3?rrod;..1PJUFöd Vrangafalla, Immeln Gundrastorp, Vittsjö Ylleröd, Linderöd Va, Kristanstad Myrestad, Olseröd Härnestad, Ripa Boarp, Linderöd

Antalet ltigenheter

13 7 4 29 57 3 13 10 22 5 7 9

n 8 10 3 7 33 3

Fastighetens namn och adress

Antalet lägenheter

örup, Tomelilla 51 Slähult, Osby 13 Karlarp, Tjörnarp 8 Korsaröd, Sösdala 3 V. Vram, Tollarp 7 Tollarp, » 9 Vittskövle, Vittskövle 166 Björnholm, Åsby-Fagerhult 10 Petersborg, Onslunda 19 Skettilljunga, Tollarp 14 Glimminge, Glimminge 4 BontoftaochMånslunda,Fågeltofta 16 Sörby, Sörbytorp 32 Skettilljunga, Tollarp 5 V. Vram, nr 6 och 19, Tollarp .... 3 Osålda

Summa 614 16 Summa 630

Den sista frågan 1 formuläret, frågan V, avsåg följande spörsmål: bör vilka andamål användas nu mangårdsbyggnaderna och åbyggnaderna till de större egendomar (herrgårdar), vilkas inägojord inköpts i sin helhet och styckats?

237 Härom meddelas från Kristianstads län; »I intet känt fall hava större egendomar utstyckats utan att en viss areal tillagts byggnaderna och försålts såsom stamfastighet. I ett fall har en mindre areal tillagts stamfastigheten, v a r a sedermera genom länets landsting u p p r ä t t a t s ett sjukhem. Vid utstyckningen a v bondgårdar h a v a de byggnader, som kunnat flyttas, uppdelats och a n v ä n t s som byggnadsmaterial för de n y a egnahemmen, som försålts från fastigheten. N å g r a fastigheter h a v a inköpts sedan fastighetens byggnad härjats a v eld. F r å n Göteborgs och Bohus län upplyses, a t t mangårdsbyggnaderna och åbyggnaderna till de tre större, i det föregående n ä m n d a egendomarna, vilka delvis styckats, användas för de k v a r v a r a n d e huvudgårdarna.

Utredning om städernas jordbruksfastigheter. För att få mer utförliga uppgifter än för närvarande stå till buds i den officiella statistiken om i vilken omfattning inom städernas jurisdiktion förekomma jordbruksfastigheter och huru dessa fördela sig på olika grupper av ägare m. m har av jordkommissionen utsänts ett frågeformulär, vilket här nedan återgives. E t t stort antal av dessa formulär hava ännu icke ingått, varför någon redogörelse för resultatet av undersökningen för närvarande icke kan lämnas. Svar

Frågor

10.26 — 2 h a r Över 2—10 Över 10—50 Över 50 h a n har har

1.

.i u t, c;

Förefinnes inom stadens jurisdiktion och i vilken omfattning utöver stadens planlagda om- il råde jordbruksfastigheter tillhörande

Sammanlagd areal

•il u o

ds

5o

Sammanlagd areal

SS

3«

Sammanlagd areal

Sammanlagd areal

- 5

b. stiftelser: c. staden: d. ecklesiastika boställen: 2.

I vad mån bestå enskildas jordbruksfastigheter av a. egendomar, tillhöriga bolag (namnen på bolagen angivas här nedan):

b. egendomar tillhöriga enskilda personer, som ej äro bosatta på fastigheterna:.... c. bondgårdar: d. herrgårdar, utom fideikommiss eller andra storgods, eventuellt med utgårdar: .... e. fideikommiss, eventuellt med utgårdar3.

I vad mån består den staden tillhöriga jordbruksfastighet av a. donationer från kronan: b. donationer från enskilda: c. fastighet inköpt genom staden: För vilket ändamål brukas dessa stadens jordbruksfastigheter ?

4.

I vad mån finnas, på vardera av förenämnda olika slag av fastigheter, torp eller andra osjäl v-

i

i j

i

Frågor 5. Hur har stiftelse kommit i besittning av jordbruksfastighet och för vilket ändamål brukas den? 6. Vilken är beskaffenheten av staten tillhörig jordbruksfastighet och för vilket ändamål brukas den'? 7. I vad mån finnas på sagda fastigheter a. odlad jord: b. skogsmark: c. odlingsbar mark: 8. I vad mån kan det anses, att stadens planlagda område inom överskådlig framtid behöver utsträckas på berörda jordbruksfastigheters mark? Därest så ej är förhållandet, möta eljest enligt magistratens uppfattning hinder för att en social jordlagstiftning inom riket beträffande: a. bildandet av nya jordbruk: b. frigörelse av vissa arrendejordbruk: c. en social arrendelag: d. förekommande av vanhävd å jordbruk: må, i den mån en sådan lagstiftning till äventyrs blir gällande för rikets landsbygd, även utsträckas till viss eller all sådan jordbruksjord inom stadens område, som ovan är sagt? 9. Hur stor är utsträckningen av a. hela det område, stadens jurisdiktion:

som faller

inom

b. stadens nuvarande planlagda område: 10. Äger staden och i vilken omfattning jordbruksfastigheter även utanför sin jurisdiktion och för vilket ändamål brukas de? Finnes sådan fastighet, bör även beträffande denna besvaras de under punkt 8 framställda frågorna.

Statens offentliga utredningar 1922. Systematisk

förteckning.

(Siffrorna inom parentes h ä n v i s a till den kronologiska förteckningen för januari—mars 1922. Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.) Förslag till vissa ändringar..i bestämmelserna rörande jakt- och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. B o k föringsåret 1919-1920. [18] Betänkande med förslag angående arrendators r ä t t till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] Bilaga till d:o. [32] Förslag till författningar angående h a n d e l med och. import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av Statsförfattning. A l l m ä n s t a t s f ö r v a l t n i n g . frökontrollverksamheten m. m. [25] 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e . 1. (10) Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. V ä r m Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1J lands län. [27] Statistiksakkunnigas betänkande. [15] Odlingsorganisationens verksamhet. [45] Kommunikations-verkens l ö n e k o m m i t t é 1. [44] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Kommunalförvaltning. Bet. ang. statens övertagande av förädlingsverksamhotcji betr. avkastningen från statens skogar. (28) Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Industri. Komrnunalförfattningssakkunnigas b e t ä n k a n d e . 3. (15) Bilaga till d:o. (16) Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4] Om röstsammanräkning vid k o m m u n a l a val. [211

A l l m ä n lagstiftning. R ä t t s k i p n i n g . F å n g v å r d . Förbered, utkast till strafflag. Förmögenlietsbrotten. 2. (17) Lekmannaelementets använd, inom civilprocessen. (2o) Bet. rör. internering av farliga återfallsförbrytare. (26) Utkast till lag om visst tryggande av •byggnadsborgcnärers fordringar m. m. [20] Förslag till lag om tvångsnppfostran. [-Ifi]

Handel o c h sjöfart. Statens o c h k o m m u n e r n a s f i n a n s v ä s e n . Bet. rör. lönereglering vid lots- och fyrstaten. (20) Bet. ang. tillverkning och b e s k a t t n i n g av m a l t d r y c k e r Kommunikationsväsen. Ob Uti. ang. kontrollen över sockertillverkningen. (13) Betänkande om ostkustbanan. (18) Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas Järnvägsstyrelsens y t t r a n d e över d:o. (23) reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd m o t s. k. valuta- Ostkustbanekommitténs promemoria med anledning av järnvägsstyrelsens yttrande. (27) dumping. (34) 11. Pappersindustriens produktionsförhallanden. [36] 12. Margarinindustriens utveck- Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning av ostkustbanekommitténs promemoria. (31) ling. [40] 13. Den svenska kautschukindustriens utveckling. [38] 14. H u v u d d r a g e n a v det svenska,jord- Järnvägsstyrelsens skrivelser till K u n g l . Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] . brukets utveckling [41] 15. Översikt av jordbrukets Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] utveckling i vissa främmande länder. [42] Förslag till förordning om motorfordon. [39] Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom . tullverket. 123] Bank-, kredit- o c h penningväsen. Åtgärder mot godsanhopning i t u l l p a c k h u s m. m. [30] Förslag till förordning ang. t i l l v e r k n i n g och beskattning 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. [35] av maltdrycker m. in. [37] Försäkringsväsen. Politi. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter odling i övrigt. och ordnandet av brandväsendot inom riket. 7. [28] Skolkoinmissionens betänkande. 1:1—2. Grunder för Socialpolitik. en ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska Översikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) Utredning och förslag angående vården av blinda. (30) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) undersökning rörande husbyggnadsverksamheten. [2] Bet. ang. institutets omorganisation. (12) Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning Ortnamnen Chalmerska i Värmlands län. 7. (22) m. m. [33] Betänkande med förslag till förändrad kyrklig i n d e l n i n g och organisation i Skåne. [5] Hälso- o c h sjukvård. Utredn. ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag angående k u l t u r m i n n e s Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] vård. 1. Historik etc. s a m t bilagor. [11] 2. F ö r s l a g och motiv. [12] Allmänt näringsväsen. Högskolornas löneregleringskommittés bet. 2. F a c k h ö g - skolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang Betänkande och förslag rörande d e t akademiska be1 tili d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) fordringsväsendet. [17] Patentlagstiftningskommitténs bet. 7. Förslag till lag Supplement n r 1 till S v e n g e s familjenamn. [31] om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen u n d e r krigsFörsvarsväsen. åren. [14] Mellanhandssakkunniges b e t ä n k a n d e . [20] Utredning rörande understöd åt ä n k o r efter m a n s k a p vid armén och marinen. (9) Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d b i n ä r i n g a r . Betänkande angående officerskårens vid flottan r e k r y tering och utbildning. (14) Betänkande angående förvaltningen av k r o n a n s jord- Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid m a r i n e n . [6| bruksdomäner. (2) skolsakkunnigas b e t ä n k a n d e 3 angående skolJordkommissionens betänkande. 1. F ö r s l a g till lag an- Flottans reglemente för flottan. 1; Skolor och kurser för sjö* gående r ä t t att förvärva och besitta fast egendom. (8) manskap. [29] 4. Om bildande av nya jordbruk. [47J 5. Kedog. 1920manskårens års krigslagstiftningskommittés betänkande. [34] för resultatet av vissa enquéter i jortifragan. [48] Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] U t r i k e s ä r e n d e n . I n t e r n a t i o n e l l rätt. Om lappskattelandsinstitutet. |10] S t h l m 1922, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B