Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 9 2 2 : 8 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

UTREDNING ANGÅENDE

STATSUNDERSTÖD FÖR

IDROTTENS FRÄMJANDE AVGIVEN AV

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9 2

Statens

offentliga K r o n o i o

k

utredningar

1922.

I' ö r t e <• k it i u

Januari—Mars. 1. Skolkommissionens betänkande. 4. Det högre skolväsendet i utlandet (ir. 1921). Norstedt. 387 s. E. 2. Betänkande och förslag till förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner sanil I ill nya reglementariska bestämmelser för samma förvaltning. Haeggström. 106 s. J o . 3. Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. Av T. Nothin. Marcus. 246 s. Fi. 4. Belänkande med förslag till livsmedelslag m. m. (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. xij, 295 s. S. 5. Bihang i till betänkande med förslag till livsmedelslag m. m. Förslag till föreskrifter rörande undersökning av smör och margarin, ost och margarinost, ättika och vatten (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. 52 s. S. 6. Bihang 2 till betänkande med förslag till livsmedelslag m. m. Biologiska och kemiska undersökningar och andra utredningar. Av H. Huss och T. Sandberg (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. 101 s.S. 7. Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. Handlingar 1918—1921 (tr. 1921). Almqvist & Wiksell. (4), 72 s. 18 pl. E. 8. Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom. Thule. (6), 425 s. 4 kart. J u . 9. Utredning och förslag rörande beredande av understöd ål änkor efter manskap vid armén och marinen. Beckman. 29 s. Fö. 10. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. Belänkande med förslag till författningar ang. dyrtidstillägg och pensionstillägg åt vissa pensionärer (tr. 1921). Haeggström. 83 s. Fi. 11. Betänkande med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker in. na. Haeggström, 90 s. Fi. 12. Betänkande 2, avg. av 1919 års sakkunniga för Chalmerska institutets omorganisation. Omorganisation av Chalmers tekniska instituts högre avdelning till teknisk högskola och dess lägre avdelning till tekniskt gymnasium med tekniska fackskolor samt förslag till nybyggnader för högskolan. Norstedt, ix, 122 s. 11 pl. E. 13. Till herr statsrådet och chefen för k. finansdepartementet. [Utlåtande från sakkunniga för utredning ang. kontrollen över socker tillverkningen.] Marcus. 30 s. Fi. 11. Betänkande och förslag angående, officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning m. m. 4. Antagning och utbildning av befäl i flottans reserv. Beckman. 192 s. F ö . 15. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 3. Ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag. Norstedt. 162 s. S. 16. Bilaga till kommunalförfattningssakkunnigas belänkande. 3. Statistisk redogörelse för utgående er-

April 1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. Av E. v. Ileidenstam. Norstedt. 20 s. J u . 2. Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S. 3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktatkommitténs utlåtande m. m. Sv. Tr.-aktieb. 22 s. K. 4. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten.

sättningar åt innehavare av förtroendeuppdrag inom primärkommunerna. Norstedt, ij, 80 s. S. 17. Förmögenhetsbrotten. Andra delen. Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. 4. Av .1. C. W. Thyrén. Lund, Berling. vj, 217 s. J u . 18. Betänkande i fråga om plan för utförande av ostkustbanan m. m. Beckman, ix, 315 s. 1 kart. K. 19. Tull- och traktatkommitténs utredningar och belänkanden. 8. Utlåtande i valutafrågan. Marcus. 24 s. Fi. 20. Underdånigt betänkande rörande lönereglering för befattningshavare vid lots- och fyrstaten na. m. Marcus. 71, 14 s. M. 21. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 9. Utlåtande ang. järnvägsfrakternas reglering. Tullberg. 46 s. Fi. 22. Ortnamnen i Värmlands län. 7. Karlstads härad. Uppsala, Appelberg. (4), 35 s. E. 23. Järnvägsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1922 med yttrande över ostkustbanekommitténs betänkande. Beckman. (2), 36 s. K. 24. Utredning angående inrättandet av ett svenskt statslotteri. Av C. V. L. Charlier. Malmö, Röhr. (4), 109 s. H. 25. Lekmannaclementets användande och ställning inom civilprocessen i skilda länder. Av G. Fahlcranlz. Norstedt, vij, 583 s. J u . 26. Betänkande och förslag rörande internering av farliga återfallsföxbrytare. Lund, Berling. 115 s. Ju. \ 27. Oslkuslbanekommilténs promemoria med anledning av .järnvägsstyrelsens yttrande den 0 mars 1922 över kommitténs betänkande den 3 februari 1922. Beckman. 23 s. K. 28. Betänkande angående statens övertagande i viss omfattning av förädlingsverksamheten beträffande avkastningen frän statens skogar. Centraltr. (10), 243 s. J o . 29. Skolkommissionens betänkande. 2. Historiska översikter och särskilda utredningar. Norstedt. 309 s. E. 30. Utredning och förslag angående vården av blinda. Ilaggström. ix, 184 s. E. 31; Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning av ostkustbanekommitténs promemoria av den 23 mars 1922. Beckman. 21 s. K. 32. Skolkommissionens betänkande. 3. Statistiska utredningar. Av E. Göransson. Norstedt, vi, 241 s. E. 33. Skolkommissionens betänkande. 1: 1—24 Grunder för en ny läroverksorganisation. Norstedt, xxvij, 803 s. E. 34. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 10. Utlåtande med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping. Marcus. 135 s. Fi.

Maj. (Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande n:r 1.) Marcus. 13 s. K. 5. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation inom de till Kristianstads och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. Haeggström. 392 s. E. 6. Tillägg tUl betänkande och förslag beträffande förrådsverksamheten vid marinen. Tullberg, vj, 92 s. Fö. 7. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. Haeggström. 96 s. J o . 8. Utredning angående statsunderstöd för idrottens främjande. Tullberg, vj, 124 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna Ull det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . _ jordbruksdepartementet. Från den 1 april, då kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) trädde i kraft, utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1922 : 8

UTREDNING ANGÅENDE

STATSUNDERSTÖD FÖR

IDROTTENS FRÄMJANDE AVGIVEN AV

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1922

INNEHALLSFÖRTECKNING. Sid.

I.

I d r o t t s r ö r e l s e n s n u v a r a n d e organisation Organisationens uppkomsl Centralföreningen Riksförbundet Förhållandet mellan centralföreningen och riksförbundet Utomstående idrottssanunanslutningar II. Idrottsrörelsens ekonomi Inledning Lotterimedel [drottslotteriet Varulotteri Lotteri för olympiska, spelen 1920 Statsanslag Sammanfattning Särskilt anslag till skididrottens främjande Särskilt anslag till militär idrott De centrala organisationernas egna fonder Centralföreningen. Ständiga ledamöters och g å v o r s fond Riksförbundet: Yngströmska fonden Ständiga ledamöters fond I I I . Nuvarande idrottsplatser Inledning .. . ., Idrottsparken Stadion Östermalms idrottsplats Lånefond för anläggning av idrottsplatser IV. Hittills v i d t a g n a å t g ä r d e r för att utbilda idrottsledare. (rymnastiska centralinstitutet Frivilliga kurser V. De s a k k u n n i g a s y t t r a n d e Idrottens allmänna betydelse L ä k a r n a s uppfattning om idrotten Idrotten och gymnastiken Idrotten såsom uppfostringsmedel Skäl för statsunderstöd Tävlingarnas betydelse Idrotten och professionalismen • F r å g a n om obligatorisk idrott Det finansiella lägets inverkan på de sakkunnigas förslag Åtgärder för att utbilda idrottsledare . Ämneslärarna idrottsledare Föreslagna ledarkurser av olika slag Kostnadsberäkning Fortbildningskurser i gymnastik bibehållas .. . *- "

Kvinnliga

lekkurser

i 1 o 3 9 11 12 12 24 14 K; 17 j7 23 25 27 27 27 2K 28 9c> .>(. .,><, .>() 34 3g 3g 3K 41; 4<; 47 4H 4H 4;> 50 50 51 51 51 5] 59 -4 KK >*J

==

IV Sid.

K u r s e r i simning och livräddning Sammanfattning Anslag till skididrotten Framställning från skididrottsorganisationcrna De sakkunniga Utbildning av idrottsledare vid Gymnastiska centralinstitutet I n s k r ä n k n i n g av undervisning i fäktning Åtgärder för åstadkommande ar idrottsplatser Behov Anslagsberäkning Villkor " Statsbidrag till förvaltningskostnaderna F ö r e n i n g a r n a s egna inkomster Fotbollsidrottens särställning Understöd från fotbollsidroltcn till idrotten i övrigt F ö r e n i n g a r n a s utgifter F ö r b u n d e n s och centralorganisationernas ekonomi F r å g a om ändring av idrottsrörelsens organisation Distriktsförbunden Sektionerna Centralföreningen och riksförbundet Årsböcker Kansli Riksförbundsmötet Beräkning av erforderligt statsbidrag till förvaltningskostnaderna Bidrag till Nordiska spelen Understöd till Sveriges militära idrottsförbund De föreslagna anslagen i jämförelse med förut beviljade Villkor Särskilda idrottsfrågor Åtgärder för att öka det kommunala imresset för idrottsrörelsen Stadionstyrelsen och stadionchefen F r å g a om läkarundersökning av aktiva idrottsmän Idrottsrörelsen och olympiska spelen Sammanfattning Särskilda yttranden Ekonomisk statistik. Bil. 1—5. F ö r e n i n g a r 6. Distriktsförbund 7. Specialförbund 8. Centralföreningen 9. Riksförbundet 10. Specialtabell för centralföreningen H „ riksförbundet fj

'_'' " 56 ° 60 61 62 62 )4 64

66 66 ,; ^ 67 69 69 70 ?0 7l)

70 '4 75

75 7B HO 80 80 80

82 82 82 ö3 86 ,S(j 89

106 107

Åberopade skrivelser. Bil 12. Svenska L ä k a r e s ä l l s k a p e t s skrivelse den 28 februari 1J22 . . . . 108 13. F ö r s l a g till planer för k u r s e r i gymnastik, idrott, och lek . . . . 111 14 G y m n a s t i s k a C e n t r a l i n s t i t u t e t s skrivelse den 30 j a n u a r i 1 9 2 2 . . m 15. överenskommelse mellan eentralföreningen och riksförbundet 119 gällande deras samarbete 12 Idrottsrörelsens läge i Norge och Danmark °

Till HERR STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR KUNGL. ECKLESIASTIKDEP ARTE MENTET. På grund av Kungl. Maj:ts den 27 maj 1921 givna bemyndigande har dåvarande departementschefen den 27 juni samma år tillkallat undertecknade såsom sakkunniga för att inom departementet biträda med verkställande av utredning och utarbetande av förslag i fråga om det statsunderstöd, som borde äskas hos riksdagen för främjande av idrotten, därvid tillika borde framläggas förslag till de allmänna villkor, som kunde böra föreskrivas för statsunderstödets utgående. Sedermera har till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag överlämnats en till Konungen ställd, den 31 oktober 1921 dagtecknad framställning från Sveriges centralförening för idrottens främjande och Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbunds förvaltningsutskott angående anslag till idrottens främjande å riksstaten för år 1923. Till de sakkunniga hava från åtskilliga idrottssammanslutningar ävensom från enskilda inkommit framställningar i ämnen, som beröra de sakkunnigas uppdrag. Tillika hava de sakkunniga berett sig tillfälle att överlägga med ett flertal representanter för olika idrottsintressen. Efter avslutat arbete få de sakkunniga härmed till Herr Statsrådet överlämna utredning och förslag angående statsunderstöd för idrottens främjande. Stockholm i maj 1922. S. Linnér. E. Bredberg.

Astley

Levin.

Anders Pers.

O. Waldén. John Zander.

I.

Idrottsrörelsens nuvarande organisation.

Den svenska idrottsrörelsens organisationer kunna ledas tillbaka till Organimtioår 1796, då Uppsala simsällskap bildades med huvudsaklig uppgift att nens uppverka för simkunnighetens utbredning. Under åren 1823—1850 inrätta- komst. des simsällskap på olika platser i landet efter mönster av det första i Uppsala. Utövarna av andra idrotter insågo så småningom behovet av att organisera sig, och under 1800-talets senare hälft bildades en mängd föreningar med olika idrotter på sitt program såsom skridskoåkning, gymnastik, fäktning, rodd, skidlöpning, allmän idrott, fotboll, cykelåkning, atletik o. s. v. Tävlingarna blevo allt talrikare mellan olika föreningar, och snart framstod nödvändigheten av en mera omfattande organisation, de lokala föreningarnas sammanslutning i idrottsförbund. Det första idrottsförbundet "Svenska hjulförbundet" bildades 1888 för att främja velocipedidrotten, men hade i stort sett karaktären av ett turistförbund, då själva den tekniska ledningen av idrotten var anförtrodd åt landets ledande velocipedklubbar, främst Stockholms allmänna velocipedförening. Cykelidrottens egentliga förbund "Svenska velocipedförbundet" bildades först 12 år senare. "Svenska gymnastikförbundet", som bildades år 1891 "för att genom enigt samarbete mellan landets gymnastik- och idrottsföreningar främja kroppsövningar och därigenom främja vårt folks fysiska och andliga kraft", får därför betraktas som det första egentliga idrottsförbundet. Detta omfattade icke blott gymnastik, utan även andra idrotter, först och främst allmän idrott. Verksamheten begynte på allvar 1893. Nästan samtidigt sammanslöto sig föreningar från södra och västra Sverige till ett nytt förbund, "Svenska idrottsförbundet", som avsåg att uteslutande främja den allmänna idrotten och att giva denna en bättre ledning än gymnastikförbundet på grund av sin flersidiga verksamhet mäktade. Härigenom uppstod en rivalitet mellan dessa förbund, som ytterligare skärptes, då gymnastikförbundet år 1896 rekonstruerades till "Svenska gymnastik- och idrottsförbundet" och ett år senare fördelade sin verksamhet på två sektioner, den ena för gymnastik och den andra för allmän idrott. De sålunda framträdande svårigheterna gåvo anledning till den första organisationen för hela landet och utan begränsning till några få idrottsgrenar. Vid ett den 7 maj 1897 på.initiativ av dåvarande majoren V. G. Balck och under ledning av H. K. H. Kronprins Gustaf hållet sammanträde med personer, intresserade för idrott, stiftades "Sveriges allmänna idrottsförbund", ett namn, som efter några år ändrades till "Sveriges centralförening för idrottens främjande".

2 Några år därefter togs ett nytt steg. Idrottslivet pulserade vid denna tid mycket livligt i vårt land, och då nya föreningar tillkommo i stort antal, blev det tydligt för idrottsrörelsens ledande män, att tiden vore inne för sammanförande av själva föreningarna inom ett huvudförbund. Ursprungligen utgjorde de flesta föreningarna specialsammanslutningar för utövare av vissa idrottsgrenar, men med tiden upptogo föreningania olika idrotter i sin verksamhet. Härigenom underströks ytterligare behovet av en enhetligt genomförd förbundsorganisation. Vintern 1902— 1903 utarbetade en kommitté stadgar för ett blivande huvudförbund med underlydande specialförbund för olika idrotter, och den 31 maj 1903 bildades Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund av Svenska gymnastik- och idrottsförbundet, Svenska idrottsförbundet och Svenska velocipedförbundet. Samtidigt ändrade Svenska gymnastik- och idrottsförbundet sitt namn till Svenska gymnastikförbundet och begränsade sin verksamhet till gymnastik och fäktning, varigenom den allmänna idrottens ledning helt överlämnades åt Svenska idrottsförbundet. Av dessa två organisationer, centralföreningen och riksförbundet, uppbäres för närvarande den svenska idrottsrörelsen i huvudsak. Beträffande deras verksamhet och inre organisation må här anföras följande. trålSveriges centralförening för idrottens främjande har enligt sina stadingen. g ftr ^\ ändamål att verka för utbredande och främjande av god idrott inom alla samhällsklasser av Sveriges folk. Sin uppgift har föreningen velat fylla framför allt genom att ekonomiskt stödja idrotten samt att organisera större idrottsfester. Föreningen har tagit initiativet till Nordiska spelen, vilka begynte 1901 och sedan dess upprepats vart fjärde år med det undantag att 1921 års spel uppskötos till 1922, samt ombesörjt. att Olympiska spelen år 1912 förlades till Stockholm. Dessutom har föreningen tidigare anordnat gymnast- och idrottsfärder till utlandet. Till medlem i föreningen kan enligt stadgarna en var välfrejdad porson kallas efter inbjudan av styrelsen. Medlemmarna indelas i hedersledamöter, ständiga ledamöter och årligen betalande ledamöter. Till hedersledamöter kallas personer, som gjort sig synnerligen förtjänta om föreningen eller på ett utmärkt sätt befordrat dess syfte. Hedersledamöter utses efter förslag av styrelsen på föreningens allmänna årsmöte. Ständiga ledamöter erlägga en gång för alla en avgift av 75 kronor. Den årliga medlemsavgiften utgår för närvarande med 5 kronor. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av en av Konungen utsedd ordförande, för närvarande II. K. H. Kronprinsen, samt 30 ledamöter. Av dessa avgå fem varje år och de kvarstående förrätta val av nya ledamöter, som träda i funktion den 1 påföljande januari. Avgår styrelseledamot, innan den tid tilländalupit, för vilken han blivit vald, utses i hans ställe annan ledamot för den tid den avgående skolat kvarstå i styrelsen. Avgående styrelseledamot kan återväljas. Styrelsen utser inom sig vice ordförande, två sekreterare och en kassaförvaltare. Dessutom tillsätter styrelsen inom sig ett av sistnämnda tre personer jämte lämpligt antal andra ledamöter bestående förvaltningsutskott i och för skötseln av föreningens löpande ärenden och handläggning av de angelägenheter, styrelsen överlämnar till utskottets avgörande, ävensom ett ekonomiutskott. Styrelsen utser även delegerade för

3 att tillsammans med dylika från riksförbundet utgöra Sveriges idrottsplatskommitté samt delegerade i Sveriges olympiska kommitté. Styrelsen har sitt säte i Stockholm och sammanträder på kallelse av ordföranden eller vice ordföranden. Enligt kungl. brev den 4 juli 1913 utser Kungl. Maj:t ett ombud jämte suppleant i föreningens styrelse och förvaltningsutskott. För behandling av föreningens löpande ärenden o. dyl. har föreningen ett kansli. Föreningen sammanträder till allmänt årsmöte i Stockholm eller å annan plats, som av styrelsen bestämmes, före maj månads utgång varje år. Extra möte kan, då omständigheterna därtill föranleda, utlysas av styrelsen. Centralföreningens utveckling i avseende å medlemsantal belyses av följande tabell. L e d a in ö t e r

L e d a m ö ter

Ar

1899 1900 1901 1902 1908 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910

Ar Ständiga

Ärligen betalande

157 183 210 220 237 241 247 252 254

3 040 3 582 3 975 3 945 3 798 3 664 3 707 3 437 3 529 3 527 3 372 3 332

26(5

276 287

1911 1912 1918 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

Ständiga

Årligen betalande

293 809 311 311 389 371 453 586

3 356 4 645 3 859 3 438 8 821 4 002 4 242 4 416 3 871 3 960 3 254

(509

660 671

Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund är en sam- R manslutning av alla inom landet arbetande föreningar för gymnastik och idrott, med undantag av sådana för häst- och motorsport samt segling, skjutning och boxning m. fl. mindre viktiga. Det är den frivilliga idrottsrörelsens högsta myndighet i frågor, som röra dess organisation och ledning, samt representerar genom sina specialförbund (sektioner) Sverige i idrottsligt avseende gent emot utlandet. Dess ändamål är, att åt föreningarna bereda fördelen av gemensamma bestämmelser, befordra enigt samarbete föreningarna emellan, genom enhetlig överledning stödja, främja och utveckla den svenska idrotten och i synnerhet sådan idrott, som kan utövas utan dyrbara apparater och redskap, samt jämväl i övrigt befrämja kroppsövningar till höjande av svenska folkets fysiska och andliga kraft. De aktiva idrottsmännens lägsta organisationsenheter äro föreningarna (klubbarna). Föreningarna ingå direkt i riksförbundet och betala årsavgift till detsamma. Mellan föreningarna och riksförbundet stå två organisationsformer, dels distriktsförbunden, sammanslutningar av föreningarna inom ett visst område, och dels specialförbunden (sektionerna), sammanslutningar av föreningar, inom vilka viss idrott idkas. En förening kan således tillhöra olika sektioner, men endast ett distriktsförbund.

4 Medlemskap av riksförbundet kan vinnas av en var svensk gymnastikeller idrottsförening efter en i enlighet med fastställt formulär gjord och av föreningens stadgar åtföljd ansökan. Över dylik ansökan skall vederbörande distriktsförbundsstyrelse avgiva skriftligt yttrande. För att förening skall kunna upptagas, måste densamma genom sitt namn lätt kunna särskiljas från förut i riksförbundet intagen förening och i detsamma1 ej innesluta ordet förbund. Förening er lägger en årsavgift av 10 öre ) för varje medlem, dock minst 10 kronor — för skolförening 5 kronor — enligt för föregående år lämnad uppgift angående medlemsantal. Förening har skyldighet att avgiva stadgade rapporter, föra kassabok, protokollsbok och medlemsförteckning. I riksförbundet intagas även enskilda personer såsom understödjande (passiva) medlemmar, vilka betala en årlig avgift av 5 kronor, och ständiga medlemmar, vilka en gång för alla erlägga en avgift av 75 kronor. Riksförbundets angelägenheter handhavas av riksförbundsmötet, överstyrelsen, specialförbunden (sektionerna) och distriktsförbunden samt dessutom stadgeutskottet, som har att avgiva yttrande i stadgefrågor och dylikt. Riksförbundsmötet, som sammanträder i Stockholm sista söndagen i november månad, består av till myndig ålder komna ombud, dels för sektionerna och dels för distriktsförbunden, utsedda för ett år. Ombud får icke föra talan för mer än ett förbund (distrikt, sektion) och äger endast en röst. För varje specialförbund (sektion) och skolförbundet utses vid deras ordinarie årsmöten två ombud. Föreningarnas ombud utses distriktsvis å ordinarie distriktsförbundsmöte så, att för varje fullt 500-tal2) medlemmar i de distrikt tillhörande föreningarna utses, med beräkning av skolförenings medlemsantal till allenast T/r, av det verkliga, i allmänhet ett ombud; dock väljer distrikt minst ett och högst tolv ombud.3) Förutom godkännande av års- och revisionsberättelse, beslut om stadgeändringar m. m. förekomma på riksförbundsmöte val av överstyrelse, stadgeutskott och revisorer. Efter riksförbundsmötets slut kan diskussion angående frågor, som väckts av sektions- och distriktsförbundsstyrelserna samt föreningarna, äga rum. Fråga skall för att kunna handläggas av riksförbundsmöte vara inlämnad minst en månad före mötet, stadgefråga dock minst två månader före mötet. Överstyrelsen består av riksförbundets ordförande, nu H. K. H. Kronprinsen, samt 30 ledamöter, valda för tre år med en tredjedel varje år. Sektions- och distriktsförbnndsstyrelsernas ordförande äga, även om de ej äro ledamöter i överstyrelsen, att såsom adjungerade ledamöter deltaga i överläggningarna, dock utan rösträtt. Inom sig utser överstyrelsen ett förvaltningsutskott för de löpande göromålen. Förvaltningsutskottet består av ordförande, sex ledamöter och två suppleanter. Det idrottstekniska arbetet handhaves av specialförbunden (sektionerna) med deras styrelser, vilka väljas i regel på ordinarie förbunds(sektions-) möten i november månad varje år. Medlemskap i specialförbunden erhålles av föreningar, som visat sig i nämnvärd grad utöva respektive idrotter, och rösträtten inom specialförbunden utövas efter av riksförJ ) r2 ) :t

Vid :riksförbundsmötet den 7 maj 1922 ändrat till 20 öre. ., • „ .. .. ,. .. „ ., "för varje fullt 1000-tal". ) ,. ,. „ „ ,. „ ,. ,, "minst ett och högst sex ombud".

i)

bundets överstyrelse för varje förbund särskilt godkända stadgar. Speeialförbunden äro till antalet 16: Svenska gymnastikförbundet, Svenska fäktförbundet, Svenska idrottsförbundet, Svenska skridskoförbundet. Svenska isseglingsförbundet, Svenska skidförbundet, Svenska simförbundet, Svenska roddförbundet, Svenska kanotförbundet. Svenska velocipedförbundet, Svenska fotbollförbundet, Svenska lawn-tennisförbundet, Svenska golfförbundet, Svenska pärkförbundet (verksamheten inom riksförbundet för närvarande nedlagd), Svenska atletikförbundet och Svenska brottningsförbundet. Rörande representationen inom de olika specialförbunden följas tre olika principer. Inom Svenska gymnastikförbundet, Svenska idrottsförförbundet, Svenska skidförbundet och Svenska fotbollförbundet utövas rösträtten vid förbundsmötena av ombud, utsedda av distrikten, och varje distrikt äger utse ett ombud för varje påbörjat 5- eller 10-tal föreningar, som anslutit sig till respektive förbund (sektion), dock minst ett och högst 5 ombud. Inom Svenska simförbundet och Svenska velocipedförbundet hava specialföreningarna (föreningar med uteslutande simning eller cykelåkning på sitt program) respektive 3 och 2 röster samt övriga en röst. Inom de övriga förbunden (sektionerna) Svenska fäktförbundet, Svenska skridskoförbundet, Svenska isseglingsförbundet, Svenska roddförbundet, Svenska kanotförbundet, Svenska lawn-tennisförbundet, Svenska golfförbundet, Svenska atletikförbundet och Svenska brottningsförbundet hava samtliga till desamma anslutna föreningarna en röst var. Till samtliga förbunden (sektionerna) utom skidförbundet betala föreningarna en medlemsavgift, som utgår med visst belopp per arbetsår, varierande mellan 2 och 20 kronor för varje förening. Med hänsyn till de orter, varest föreningarna utöva sin verksamhet, äro desamma sammanslutna i 21 distriktsförbund, ordnade i huvudsaklig överensstämmelse med den gamla landskapsindelningen. Tvenne städer, Stockholm och Göteborg, hava sina egna distriktsförbund. Till varje distriktsförbund höra samtliga till riksförbundet anslutna föreningar inom respektive område. Distriktsförbunden benämnas: Stockholms idrottsförbund, Södermanlands idrottsförbund, Västmanland-Närkes idrottsförbund, Värmlands idrottsförbund, Göteborgs distrikts idrottsförbund, Västergötlands idrottsförbund, Bohuslän-Dals idrottsförbund. Östergötlands idrottsförbund, Smålands idrottsförbund, Hallands idrottsförbund, Skånes idrottsförbund, Blekinge idrottsförbund, Gottlands idrottsförbund, Dalarnes idrottsförbund, Gästriklands idrottsförbund, Hälsinglands idrottsförbund, Jämtland-Härjedalens idrottsförbund, Västornorrlands idrottsförbund, Västerbottens idrottsförbund, Norrbottens idrottsförbund och Upplands idrottsförbund. Distriktsförbunden arbeta efter enhetliga stadgar, fastställda av riksförbundsmötet. Beträffande tekniska idrottsfrågor sortera distriktsförbunden under respektive specialförbund (sektion) men i övriga frågor under överstyrelsen och förvaltningsutskottet. Inom varje distriktsförbund utses en styrelse, som närmast handhaver ledningen av idrotten inom distriktet. Inom flertalet distrikt finnas dessutom förbund och avdelningsstyrelser för gymnastik och fotboll. Två gånger årligen hålles distriktsförbundsmöte, varvid förening, som tillhör distriktet och varit medlem i riksförbundet minst två år, äger rösträtt, därest densamma icke förlorats på grund av uraktlåtenhet att erlägga avgifter eller avgiva stadgade rapporter. Röstberättigad förening

äger utse ett eller två ombud, av vilka i senare fallet blott det ena utövar föreningens rösträtt. En röst beräknas för varje fullt 10-tal medlemmar1) — för skolförening en röst för varje fullt 50-tal medlemmar, dock minst en röst 2 ) — som till föreningen erlagt förfallna årsavgifter och inom densamma äga rösträtt, allt enligt senast inkomna uppgifter. Dock må förening utöva rösträtt för högst V.-, av närvarande röstetal. Samma person äger föra talan för endast en förening. Under riksförbundet sorterar dessutom Sveriges skolungdoms gymnastik- och idrottsförbund (skolförbundet). Skolförbundet, som är en sammanslutning för idrottsorganisationerna vid landets läroverk, mellanskolor, folkskolor o. d. undervisningsanstalter, har till ändamål att leda skolungdomens frivilliga idrottsliga övningar i syfte att främja en sund fysisk fostran, väcka och utveckla intresset för gymnastik, idrott och idrottsliga lekar samt att i förhållande till övriga idrottsföreningar i landet representera den svenska skolungdomens frivilliga gymnastik och idrott och administreras enligt av riksförbundets överstyrelse fastställda stadgar. Skolföreningarna inväljas i riksförbundet i vanlig ordning, och skolförbundet äger icke av föreningarna upptaga särskild avgift. I amatörfrågor gälla för de olika idrottsgrenarna respektive specialförbunds bestämmelser, liksom även respektive specialförbund äro högsta instans i rent tekniska frågor. Vid tävlingar för enbart skolungdom gälla i de olika idrottsgrenarna särskilda tävlingsbestämmelser. Till skolförbundet ansluten förenings medlemmar äga såsom sådana icke rätt att deltaga i distrikts- eller nationella mästerskapstävlingar, men är det å andra sidan medlem obetaget att, om han så önskar, i tävlingar av nyss nämnt slag deltaga såsom representant för allmän idrottsförening. Den, som lämnat skola, må ej vidare med rösträtt tillhöra skolförening och ej heller representera sådan förening vare sig vid tävlingar eller eljest. Förbundets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av femton ledamöter. Av dessa väljas 5 vid ordinarie förbundsmöte, 6 ledamöter utses av Kungl. skolöverstyrelsen samt 3 ledamöter av riksförbundets överstyrelse. De sålunda valda ledamöterna välja dessutom en läkare till styrelsemedlem. Riksförbundets överstyrelse utses såsom förut omnämnts av riksförbundsmötet. Överstyrelsen är högsta instans i nationella idrottsärenden och sammanträder i regel tre gånger om året. Den granskar av sektionsmöten fastställda stadgar, arbetsordningar och instruktioner ävensom amatör-, rekord-, mästerskaps- och märkesbestämmelser samt tävlingsregler. Överstyrelsen äger därvid rätt att vidtaga ändringar i de fall. då fattade bestämmelser strida mot riksförbundets grundprinciper eller äventyra dess organisatoriska enhet. Frågor om uteslutning och nationella idrottstvister kunna hänskjutas till överstyrelsens avgörande. Överstyrelsen prövar även på klagan förvaltningsutskottets och sektionsstyrelsernas beslut. Den frivilliga gymnastikens och de under förbundet hörande idrottsgrenarnas sunda utveckling inom landet övervakas, och i detta syfte äga överstyrelsens ledamöter fritt tillträde till alla 1 ) Vid riksförbundsmötet den 7 maj 1922 ändrat till "för varje fullt 50-tal medlemmar, (dock minst en och högst tio röster)". 2 ) Vid riksförbundsmötet den 7 maj 1922 ändrat till "skolförening äger en röst oberoende av medlemsantal".

tävlingar, uppvisningar och övningar, anordnade av special- och distriktsförbundsstyrelser eller föreningar tillhörande riksförbundet. Överstyrelsen skall uppmuntra till bildande av gymnastik- och idrottsföreningar å orter, där sådana ej finnas, samt giver råd och anvisningar därvid. Fastställande av instruktioner för förvaltningsutskottet och distriktsförbundsstyrelsorna hör även till arbetsuppgifterna. Vid varje novembersammanträde efter riksförbundsmötet utser överstyrelsen vice ordförande, sekreterare, förvaltningsutskott, förbundsrevisorer, 3 ledamöter i skolförbundets styrelse samt delegerade i Sveriges olympiska kommitté och Sveriges idrottsplatskommitté. Samtidigt fastställes riksförbundets officiella tidningsorgan samt inkomst- och utgiftsstat för riksförbundet att i huvudsak tjäna till ledning för verksamheten under det nya arbetsåret. Slutligen behandlas specialförbundsstyrelsernas förslag till arbetsplan för kommande vintersäsong. Förvaltningsutskottet, som i regel sammanträder 2 gånger i månaden, utför eller övervakar utförandet av överstyrelsens beslut eller uppdrag, fastställer arbetsordning för riksförbundets kansli och anskaffar lokal för detsamma. Kallelse till sammanträden och möten inom överstyrelsen och riksförbundet utfärdas av utskottet, som därvid i god tid delgiver samtliga ledamöter samt ordförandena i samtliga special- och distriktsförbundsstyrelser, vad som förekommit i ärenden av större vikt. Övervakandet av att riksförbundets stadgar och bestämmelser samt utfärdade beslut efterlevas är anförtrott åt utskottet, som dessutom tillser, att de under riksförbundet lydande idrottsgrenarna handhavas och ledas på ett sätt, som tillvaratager såväl de nationella som idrottsliga intressena. Förutom löpande ärenden av olika slag, vilka behandlas av utskottet, må framhållas fördelning av anslag i överensstämmelse med uppgjord plan, förberedande av ärenden till överstyrelse- eller riksförbundsmöten, inval och uteslutning av föreningar, bestraffning av brott mot riksförbundets stadgar och bestämmelser, förvaltning av riksförbundets penningmedel samt tillsyn över förbundets arkiv, bibliotek och samlingar. Utskottet utser inom sig två kassakontrollanter. För ordföranden, kassaförvaltaren och de två kassakontrollanterna äro noggranna instruktioner utfärdade. Förbundets kansli sköter förbundets löpande ärenden, upprättar förteckningar över alla riksförbundet tillhörande organisationer, för förbundets räkenskaper m. m. Stadgeutskottet utses av riksförbundsmöte för ett år, från riksförbundsmöte till och med riksförbundsmöte, och består av ordförande, 4 ledamöter och 2 suppleanter. Utskottet granskar, avgiver yttrande och väcker förslag i stadgeärenden, i frågor angående arbetsordningar, instruktioner och övriga bestämmelser.1) Specialförbunden(sektionerna) utföra det tekniska arbetet inom respektive idrottsgrenar genom sina styrelser enligt sektionernas av överstyrelsen godkända stadgar och bestämmelser samt verka för respektive idrottsgrenars höjande och utveckling. De övervaka idrottsgrenarnas utövning *) Vid riksförbundsmötet den 7 maj 1922 har beslutats utbyta stadgeutskottet mot en idrottsnämnd, bestående av 3 ledamöter, utsedda för tre år, och 2 suppleanter, utsedda för ett år av riksförbundsmötet, samt med uppgift att vara högsta instans vid klagomål över speeialförbundsstyrelsernas beslut och att utöva högsta bestraffningsrätten inom riksförbundet.

inom landet och representation gent emot utlandet, deltaga i det internationella samarbetet med olika landsförbund, godkänna tävlingar, rekordoch prisbestämmelser, fastställa stadgar, utarbeta amatör-, rekord-, mästerskaps-, medalj- och märkesbestämmelser samt tävlingsregler. 1 många fall anordna de såväl mästerskaps- som andra större tävlingar. Distriktsförbunden verka genom sina styrelser för idrottens höjande och framåtskridande inom distrikten, föranstalta om distriktsmästerskapstävlingar i enlighet med utfärdade bestämmelser, avgiva rapporter och tillhandagå överstyrelsen och dess förvaltningsutskott, sektionsstyrelser och i vissa fall övriga distriktsstyrelser med upplysningar och yttranden, förlika tvister mellan distriktets idrottsföreningar, utöva bestraffningsrätt m. m. Föreningarnas angelägenheter skötas av styrelser inom desamma. Med den stora omfattning idrottsrörelsen numera tagit, är det vanligt i do större föreningarna, att de idrottsgrenar, som hava det största antalet utövande medlemmar, ledas av särskilda sektionsstyrelser. Ävenså förekomma i stor utsträckning separatstyrelser inom föreningarna för ungdomsavdelningarna. Föreningarna, som för sitt inträde i riksförbundet måste få sina stadgar godkända av dess förvaltningsutskott, anordna övningar och tävlingar för sina medlemmar i olika idrotter och åldersklasser, anordna klubbmatcher med andra föreningar samt anmäla sina medlemmar till deltagande i allmänna tävlingar. De större föreningarna anordna även allmänna tävlingar och matcher. Utvecklingen av riksförbundet i avseende å medlemsantal och organisation belyses av följande tabeller. L e d a m ö t e r

År (per Hen 31 okt.)

1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

Akt iva

U n d e r s t ö (1 j a n d e

Föreningar

Idrottamän

45 100 155 230 355 550 552 552 600 620 630 630 631 664 718 786 965 1013

5 000 10 000 14 000 22 000 32 500 51000 58 000 58 000 59 000 62 000 61500 62 500 63 000 65 000 70 000 93 000 110 000 116 000

*) Redovisningen ej avslutad.

Ständiga

Årliga

107 159 218 218 219

4 039 5 004 5 257 4 020 4 330 - ')

-1)

9 Antal sektioner diBtriktsförbund föreningar 1 ) registr. medlemmar 1 ) Antal föreningar. 1) gruppering efter medlemsantal: a) 1 - 5 0 b) 5 1 - 1 9 9 c) 200 och däröver 2) lokalgruppering: a) i städer b) i industrisamhällen och å större platser c) på landsbygden

15 21 640

15 21 670

15 21 700

15 21 770

15 21 965

68 68 500 500

75 000

80 000

93 000

110 000

265 302 73

267 328 75

252 350 98

269 393 108

354 470 141

126 41

131 50

139 68

160 97

186 143

Centralföreningen är en sammanslutning av för idrotten varmt intres- Förhdllandet censerade personer, vilken ekonomiskt bidragit och alltjämt bidrager till mellan tralföreninidrottens utveckling i landet, i samförstånd med riksförbundet utdelar gen och riksmedel för olika idrottsliga ändamål samt deltager i arbetet för att få förbundet. Sverige värdigt representerat vid de stora internationella tävlingarna. Riksförbundet utför det aktiva idrottsarbetet och är den sammanhållande organisationen för samtliga sammanslutningar, som omfatta de under riksförbundet hörande idrotterna. Specialförbunden (sektionerna) övervaka idrottsgrenarnas utövning inom landet och den vanliga representationen gent emot utlandet samt verka för grenarnas höjande och utveckling. De anordna även större tävlingsfester. Distriktsförbunden verka för idrottens höjande och framåtskridande inom distrikten och föranstalta om distriktsmästerskapstävlingar. Överstyrelsen utgör högsta instans i idrottstekniska och amatörfrågor och övervakar såsom sådan idrottens bedrivande inom landet samt utdelar understöd för idrottsliga ändamål. Alltsedan riksförbundets tillkomst hava de båda huvudorganisationerna samarbetat. Deras inbördes förhållande och särskilda verksamhetsområde fastställdes genom en skriftlig överenskommelse 1908, ur vilken må anföras följande: "Samarbetet avser dels organiserandet, ledandet, främjandet och understödjandet av den frivilliga gymnastik- och idrottsrörelsen i Sverige, ävensom densammas representerande gentemot utlandet. Vid samarbete följes i allmänhet som regel, att riksförbundet utgör landets högsta myndighet i frågor, som röra idrottens organisation och ledning, under det att centralföreningen är den högsta ekonomiskt ledande och understödjande myndigheten". För att underlätta detta samarbete äger centralföreningen rätt att i riksförbundets överstyrelse och dess förvaltningsutskott insätta en ledamot och en suppleant, och har riksförbundet samma rättighet med avseende å centralföreningens styrelse. Dessutom tillsätta de båda orga) Per den 31 december.

nisationerna en nämnd av fyra personer, två från vardera, för att sköta gemensamma angelägenheter. Ordföranden tillsättes utom nämnden. Samarbetet avser alltså att främja den frivilliga gymnastik- och idrottsrörelsens sunda utveckling i landet och att representera densamma gent emot utlandet. Sveriges internationella idrottsrepresentation skötes i allmänhet av riksförbundets specialförbund. Vid de vart fjärde år återkommande Olympiska spelen representeras dock landet av en särskild kommitté, Sveriges olympiska kommitté, sammansatt av lika antal ledamöter från centralföreningen och riksförbundet, och med särskilda idrottsavdelningar, utsedda av riksförbundets specialförbundsstyrelser samt övriga med centralföreningen eller riksförbundet samarbetande skytte- och idrottsorganisationer. Beträffande penningunderstöd, som utdelas av de båda organisationerna, tillämpas följande praxis. I idrottspressen tillkännagives årligen, vilka anslag som kunna sökas, samt inom vilken tid ansökningar skola vara inlämnade. Efter ansökningstidens utgång ordnas och beredas ansökningarna av centralföreningens förvaltningsutskott, varefter de överlämnas till riksförbundets förvaltningsutskott, som äger att yttra sig över samtliga ansökningar, aveller tillstyrkande eller ändrande. Härefter granskar centralföreningens ekonomiutskott alla förslagens överensstämmande med budgeten, varefter de hänskjutas till centralföreningens styrelses slutgiltiga prövning och avgörande. Frågor om bidrag till anläggning av idrottsplatser undergå särskild behandling. Sedan statsmakterna börjat understödja idrottsrörelsen genom beviljande av lotterier och årliga anslag och intresset för rörelsen hos såväl kommunala myndigheter som hos enskilda personer avsevärt stegrats, har arbetet med anläggande av idrottsplatser antagit stora dimensioner. Centralföreningen och riksförbundet tillsatte därför 1914 en idrottsplatskommitté bestående av fem personer, vilken 1919 ombildades till "Sveriges idrottsplatskommitté", sammansatt av nio personer, fyra från vardera organisationen jämte en särskilt utsedd ordförande. Till denna kommitté insändas alla ansökningar om bidrag till anläggande av idrottsplatser. Över ansökningarna höres i regel riksförbundets förvaltningsutskott, varefter beslut angående ansökningarna fattas av centralföreningens styrelse. Riksförbundets förvaltningsbidrag till specialförbund (sektioner) och distriktsförbund utdelas, sedan uppgift infordrats från de olika förbunden angående deras behov av ifrågavarande bidrag. Beslut i dessa ärenden meddelas av riksförbundets förvaltningsutskott, utan att centralföreningen förut avgivit yttrande. För att sprida kunskap om idrottens betydelse och öka intresset för sin verksamhet hava såväl centralföreningen som riksförbundet anskaffat ombud på ett stort antal platser över hela landet. Centralföreningen liksom riksförbundet utgiver årligen en illustrerad årsbok, innehållande redogörelse för organisationernas verksamhet och ekonomi, instruktiva idrottsliga uppsatser m. m. Centralföreningen har vid flera tillfällen dels inom, dels utom landet anordnat idrottsutställningar. För att samla idrottsliga erfarenheter och underlätta det internationella samarbetet för idrottens utveckling insåg centralföreningen nyttan av besök i utlandet av svenska idrottsmän och

II dess ledare samt liknande besök h ä r i landet från utlandet samt liar därför tidigare vid flera tillfällen igångsatt och understött sådana besök. Numera ombesörjes all aktiv utomlandsrepresentation uteslutande genom riksförbundets specialförbund (sektioner). Centralföreningen a n o r d n a r årligen pristävlingar för att hopsamla idrottsfotografier, vilka belysa idrottsarbetet i landet. Riksförbundet tillhandahåller i propagandasyfte kostnadsfritt skioptikonserier för idrottsorganisationer att användas vid idrottsföredrag. F ö r att göra denna propaganda mera effektiv h a r förbundet gått i författning om anskaffande av idrottsfilmer samt tryckning av normalföredrag i idrott. E n a n n a n form av idrottspropaganda utgör idrottsmärket. F ö r att stimulera avläggandet av prov för detta märke, som kräver en normal, allsidig fysisk utbildning hos idrottsmannen, tilldelar förbundet föreningarna 2 kronor för varje avlagt prov för silver- eller guldmärket samt 1: 50 kronor för varje sådant i brons. Skolförbundet erhåller för varje avlagt prov för skolidrottsmärket 2 kronor. F ö r premiens utfående gäller i bägge fallen att vederbörande organisation insänder minst 10 märkesprov. Utanför centralföreningen och riksförbundet stå dels n å g r a enstaka utomstående sammanslutningar för idrottsgrenar, upptagna på riksförbundets pro- idrottssamgram såsom gymnastik och simning (livräddning) och dels sammanslut- mandutn l a} ningar för militär idrott, hästsport, skytte, motorsport, segling, curling, "9 bowling och boxning.

II. Inledning.

Idrottsrörelsens ekonomi.

Idrotteorganisationernas inkomster och utgifter belysas siffermässigt i tabellerna bil. 1—11. Dessa tabeller göra emellertid endast med avseende på centralorganisationerna (bil. 8—11) anspråk på fullständighet. I fråga om övriga organisationer hava de sakkunniga sökt genom frågeformulär inhämta motsvarande uppgifter. Fullständiga och säkra upplysningar hava emellertid icke kunnat erhållas, tabellerna 1—7 få därför endast betraktas såsom stickprov, vilka dock sannolikt torde få anses i åtskilliga avseenden typiska. För år 1920 skulle inkomster och utgifter balansera på omkring 1 500 000 kronor för de föreningar, som lämnat uppgifter. Det torde kunna antagas, att summan för alla föreningar i riket.tillsammans omkring 1 000. nämnda år gått upp till 2 000 000 kronor eller i medeltal 2 000 kronor för förening och omkring 18 kronor för medlem. Enligt uppgifterna skulle inkomsterna för föreningarna överstiga deras utgifter. De sakkunniga hava sökt förvissa sig om, huru det förhåller sig härmed, och såvitt de sakkunniga kunnat inhämta, är förhållandet, att uppgifterna i detta avseende icke äro tillförlitliga. Det har tvärtom framhållits såsom ett känt faktum, att föreningarna allmänt — med undantag allenast för vissa fotbollsklubbar — hava att dragas med stora svårigheter att få medel till sina löpande utgifter och icke sällan äro betydligt skuldsatta. Att uppgifterna kunnat bliva felaktiga på en dylik viktig punkt, förklaras därmed, att föreningarna i allmänhet icke hava råd att anställa bokföringskunniga kassaförvaltare utan här, liksom eljest, måste reda sig med medlemmarnas frivilliga arbete. Däremot torde man vara berättigad att draga den slutsatsen av uppgifterna, att bland föreningarnas utgifter en vida övervägande procent utgöres av kostnader, som direkt sammanhänga med idrottsövningar och tävlingar eller med andra ord kostnader för själva det aktiva idrottsarbetet. Dessutom åtgå för underhåll av idrottsplatser avsevärda belopp. Förvaltningskostnaderna däremot torde inom föreningarna stanna vid omkring 15 procent av utgifterna. Bland föreningarnas inkomster äro inträdesavgifter vid tävlingar, inkomster av nöjestillställningar och medlemsavgifter de viktigaste i nu nämnd ordning. Medlemsavgifterna stanna således i tredje rummet. T regel torde dessa avgifter i medeltal belöpt sig per år och medlem

Vå

i skolidrottsföreningar till omkr. kr. » militär,, andra ,, a) för seniorer „ „ „ b) ,, medlemmar av ungdomsavdelning till omkr. kr

1:50 1: —

2: — 1: —

4: —

5: —

1:75

2:25

Avgifterna lära efter år 1920 åtminstone i flertalet större civila föreningar hava höjts avsevärt. Det ekonomiska bidraget från medlemmarna har väsentligen formen av oavlönat personligt arbete, som icke kommer till synes i räkenskaperna. Statsbidragen nå för föreningarna icke upp till högre än omkring 2—3 procent i genomsnitt. Möjligen är även denna siffra för hög, ty det förtjänar att anmärkas, att den här redovisade summan av statsbidrag överstiger de belopp, som enligt tabeller 8 och 9 utbetalats såsom understöd till föreningarnas verksamhet, oaktat uppgiftslämnarna endast utgöra en del av alla föreningarna i riket. Förklaringen ligger antagligen däri, att i vissa uppgifter upptagits under rubriken statsbidrag även anslag till anläggning av idrottsplatser. Uppgifterna för specialförbunden (sektionerna) och för distriktsförbunden äro ej heller fullständiga. Särskilt måste det beklagas, att icke några uppgifter erhållits från den stora fotbollssektionen. Beträffande distriktsförbunden saknas uppgifter från Södermanlands, Östergötlands, Bohuslän-Dals och Västerbottens. Sådana uppgifterna nu äro, visa de en annan bild än uppgifterna från föreningarna. Slutsummorna från de redovisande sektionerna och distriktsförbunden äro påfallande små i jämförelse med slutsummorna för föreningarnas inkomster och utgifter, och statsbidragen hava här en mycket större betydelse i jämförelse med inkomster av andra slag. Att så är torde bero på den svårighet, man ansett det medföra att i någon högre grad beskatta föreningsmedlemmarna eller föreningarna för de överordnade organisationernas räkning, ett förhållande, som sammanhänger med den stora rörelsefrihet i ekonomiskt avseende, som lämnats föreningarna. De äro i huvudsak hänvisade att reda sig på egen hand, men få också i hög grad självständigt bestämma över användningen av sina inkomster. Endast vid tävlingar och matcher, anordnade av sektionerna eller distriktsförbunden själva, erhålla dessa någon avsevärd del i inkomsten. Utgifterna äro beträffande sektionerna — utom tävlingsutgifter och avlöning åt instruktörer — så gott som uteslutande rena förvaltningsutgifter, vilket torde bero på att så stor del av själva förvaltningsarbetet är förlagt till sektionerna. Distriktsförbundens utgifter bestå, utom förvaltningskostnader, underhåll av idrottsplatser och avlöning åt instruktörer, huvudsakligen av utgifter för tävlingar, vilka distriktsförbunden anordna. Bland inkomsterna förtjänar anmärkas, att lotterier och tombolor (under posten "nöjestillställningar o. dyl.") spela en jämförelsevis stor roll, en omständighet som i sin mån vittnar om distriktsförbundens svaga ekonomi. De reflektioner, vartill tabellerna givit anledning, torde kunna sammanfattas sålunda, att inkomster av och utgifter för idrottstävlingar till största delen stanna inom föreningarnas budget, att de nämnda utgifterna,

jämte andra utgifter för själva det aktiva idrottsarbetet icke för föreningarna i allmänhet kunna balanseras av inkomsterna genom tävlingar och medlemsavgifter, i följd varav föreningarnas ekonomi till betydlig del vilar på inkomster av nöjestillställningar, att förvaltningsarbetet väsentligen ombesörjes genom de överordnade och centrala organisationerna, samt att för dessas ekonomi statsbidragen hava stor betydelse. Genom de åberopade tabellerna hava de sakkunniga sökt giva en föreställning om de siffror, varmed idrottsrörelsens ekonomi för närvarande rör sig. Det torde emellertid vara nödvändigt att även redogöra för de villkor och bestämmelser beträffande statsbidragen, som gällt från början, och därmed även för utvecklingen av statsmakternas ställning till frågan om understöd åt idrotten. Under nu förevarande avdelning skall till sist lämnas en redogörelse för de centrala organisationernas egna fonder. Lotterimedel. Såsom förut framhållits, har centralföreningen från början sökt ekonomiskt stödja idrotten. Utom den av föreningen direkt bedrivna insamlingen av fonder, varför närmare redogöres här nedan, gjorde föreningen tidigt hänvändelser till statsmakterna. Redan 1898 utverkade föreningen av Kungl. Maj :t 2 000 kronor till Sveriges deltagande i en allmän gymnastik- och idrottsfest i Köpenhamn, och 1900 beviljade riksdagen 12 000 kronor till Sveriges deltagande i Olympiska spelen i Paris. Under de närmast följande åren gjordes ansökan såväl om särskilt anslag som om penninglotteri för idrottens allmänna behov, dock utan att vinna bifall. Idrottslotteriet.

I november 1906 anhöll centralföreningens styrelse hos Kungl. Maj:t tillstånd att för idrottens främjande, sedan det då pågående lotteriet för dramatiska teatern i januari 1909 upphört, få anordna ett penninglotteri å åtta dragningar med 100 000 lottsedlar å 10 kronor och avsett att lämna en behållning av 1 600 000 kronor, varav 500 000 kronor skulle tillfalla riksförbundet och återstoden centralföreningen. Behållningen av lotteriet skulle kapitaliseras och endast årsräntan därav, omkring 65 000 kronor, årligen användas till idrottens främjande enligt huvudsakligen följande plan:

om

1. 2. 3. 4.

a) för centralföreningens verksamhet: för spridande av kunskap om idrott och dess rätta utövande genom utgivande av idrottslitteratur och anordnande av föredrag kr. 5 000: — för anordnande av de vart fjärde år återkommande nordiska spelen ., 5 000: — för understödjande av enskilda föreningar i deras idrottsliga verksamhet ,, 2 000: — för understödjande dels av enskilda personer, dels av hela korporationer och då så prövades lämpligt, deltagande i kongresser, uppvisningar och tävlingar i utlandet samt i allmänhet medverkande till att Sverige vid liknande tillfällen bleve värdigt representerat „ 8 000: — Transport kr. 20 000: —

i5 Transport kr. 20 000: — 5. för planläggande och, så långt tillgångarna medgåve, bestridande av kostnaderna för anläggandet av lek- och idrottsplatser runt om i landet ,, 20 000: — 6. för anställande av avlönade ledare av lek och idrott för att på sakkunnigt sätt få övningarna i gång „ 5 000: — S:a kronor 45 000: — Därjämte skulle det bliva centralföreningens uppgift att lösa den viktiga frågan om gymnastikbyggnaders anskaffande för de frivilliga, gymnastikföreningarna, men som härför erfordrades ett större belopp på en gång, vore det föreningens avsikt att, i den händelse besparingar å ovanstående poster kunde göras, avsätta dessa till en byggnadsfond. Hyra för expeditionslokaler, arvoden, tjänstemannaavlöningar, expeditionskostnader m. m. beräknades såsom hittills, att täckas av frivilliga gåvor och ledamotsavgifter. b) för riksförbundets verksamhet: i. till utgifter för riksförbundets kansli i Stockholm . . . . kr. 3 500: — •) för administration och förvaltning av femton specialförbund inom riksförbundet (sektionerna) ,, 7 500: — 3. för administration och förvaltning av distriktsförbunden ,, 3 600: — 4. för utgivande av idrottsregler, bestämmelser om tävlingars hållande, amatörbestämmelser, föreningsstadgar m. m „ 3 200: 5. för utgivande av årsboken ,, 1 500: 6. till utgifter för idrottsmärket ,, 700: S:a kronor 20 000 Kungl. Maj:t biföll enligt kungl. brev den 21 februari 1908 föreningens ansökning, dock med en del ändringar och tillägg. Sålunda skulle den efter avdrag av omkostnaderna för lotteriet därå uppkommande behållningen mottagas och tillsvidare förvaltas såsom en fond för idrottens främjande. Rörande denna förvaltning föreskrev Kungl. Maj:t, att medlen skulle förvandlas i goda räntebärande papper eller utlånas mot säkerhet av sådana papper eller inteckning i fastighet i Stockholm inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde. Intill dess sådan placering kunde äga rum, skulle medlen vara insatta i säker bank, vars bolagsordning blivit av Kungl. Maj:t godkänd. I avseende å de utbetalda räntemedlens användning skulle tillsvidare tillämpas de av centralföreningen föreslagna grunderna. Sedan det visat sig, att utsikt fanns för att de till år 1912 planerade Olympiska spelen skulle förläggas till Stockholm, ingick centralföreningen den 6 maj 1909 till Kungl. Maj:t med hemställan att antalet dragningar uti idrottslotteriet finge ökas till nio i stället för tidigare beviljade åtta. Föreningen framhöll, att ett tillfredsställande ordnande av Östermalms idrottsplats som tävlingsplats vid spelen skulle kräva ett belopp av 235 000 kronor samt att övriga kostnader för spelens hållande beräknades till omkring 80 000 kronor. Den extra dragningen föreslogs äga rum den 15 december 1909, och skulle hela dess överskott användas for täckande av kostnaderna för spelens hållande och efter skedd dragning överlämnas till

16 Olympiska spelens kommitté. Därest överskott uppstode vid spelen, skulle detsamma avsättas till en fond. varav räntan skulle användas till underhåll av det nya Stadion. Slutligen anhöll centralföreningen om tillstånd att av genom lotteriets övriga dragningar erhållna fonderade medel garantera en förlust å spelen intill 50 000 kronor, som, för den händelse beloppet komme att utgå. skulle täckas genom föreningens anslag för anläggande av lek- och idrottsplatser, för vilket ändamål anslagits 20 000 kronor årligen av tillgängliga räntemedel. Kungl. Maj :t biföll denna föreningens ansökan enligt kungl. brev den 22 maj 1909 under förutsättning att beslut fattades om förläggandet av 1912 års olympiska spel till Stockholm. Då den tilltänkta anläggningen å Östermalms idrottsplats av flera skäl befanns icke bliva väl ägnad för ändamålet, sökte man finna en annan plats för anläggande av ett permanent Stadion, varvid Idrottsparkens område befanns vara synnerligen lämpligt. Centralföreningen ingick på nytt till Kungl. Maj:t och anhöll om tillstånd att få anordna en andra extra dragning i lotteriet. Föreningen beräknade utgifterna för Stadions anläggande till 715 000 kronor och administrationskostnaderna för spelen till 130 000 kronor eller ett sammanlagt belopp av 845 000 kronor. Inkomsten på två dragningar förutsattes komma att uppgå till 530 000 kronor, varför en brist uppstode på 315 000 kronor. Samtidigt anhöll föreningen om tillstånd att för uppförande av Stadion och för Olympiska spelens hållande få använda av överskottsmedlen å idrottslotteriets äldre dragningar ett av Kungl. Maj:t bestämt belopp, motsvarande kostnaderna för Stadion och Spelen utöver inkomsterna på de två begärda extra dragningarna. Av inkomsterna från den extra andra dragningen hade föreningen därjämte anhållit, att 50 000 kronor måtte anslås för Sveriges deltagande i den internationella rese- och turistutställningen i Berlin 1911. Kungl. Maj:t medgav den 22 april 1910 med anledning av centralföreningens förnyade hemställan, att antalet dragningar i idrottslotteriet ökades från nio till tio och att. under förutsättning att Idrottsparken bleve för ändamålet upplåten, för byggande av ett permanent Stadion samt anordnande av 1912 års olympiska spel därstädes centralföreningen finge använda 1) överskottet av de nu och den 22 maj 1909 beviljade två extra dragningarna — med avdrag av ovan angivna 50 000 kronor till deltagande i Berlinutställningen, — 2) i händelse av förlust å Olympiska spelen 1912 det i kungl. brevet den 22 maj 1909 angivna garantibeloppet samt 3) av den del av behållningen i idrottslotteriet, som tillföl le centralföreningen, ett belopp av högst 315 000 kronor. De närmare villkoren för dessa medgivanden återfinnas i redogörelsen för Stadions uppkomst och ställning till statsverket. Genom denna sammankoppling med anslaget till Stadions uppförande och Olympiska spelens i Stockholm 1912 organisation, kom lotterifondens slutsumma att stanna vid 1 491 000 kronor och utgöres fortfarande nominellt av detta belopp. Varulotteri. Sedan centralföreningen och riksförbundet den 7 mars 1917 hos Kungl. Maj:t anhållit om tillstånd att anordna ett varulotteri för beredande av ökade medel till planläggning och, så långt tillgångarna medgåve. till bestridande av kostnaderna för anläggande och komplettering av lek- och idrottsplatser inom landet samt till understödjande av enskilda föreningar i deras idrottsliga verksamhet, biföll Kungl. Maj:t den 31 juli 1917 ansök-

ningen med godkännande av planen i densamma. Enligt denna skulle lotteriet omfatta två dragningar, vardera dragningen omfattande 100 000 lotter å 2 kronor. Dragningarna försiggingo den 29 november 1917 och den 6 mars 1918. Under sistnämnda år anhöllo de båda organisationerna om tillstånd att anordna ytterligare två dragningar med samma lottantal och samma lottpris som vid de föregående. Med anledning härav beviljade Kungl. Maj:t den 22 november 1918 ytterligare en dragning i lotteriet. Dessa tre dragningar lämnade tillsammans en behållning av i runt tal 177 000 kronor.

År 1919 ingick Sveriges olympiska kommitté till Kungl. Maj:t med för- Lotteri för mälan att Sverige inbjudits till deltagande i Olympiska spelen i Antwer- olympiska spe pen 1920 samt anhöll, under framhållande av vikten av Sveriges delta- len 1920' gande i ifrågavarande spel, om tillstånd att till täckande av den huvudsakliga kostnaden för Sveriges deltagande i berörda spel få anordna ett penninglotteri i en dragning. Samtidigt anhöll styrelsen för den svenska ridsportens centralförbund, under framhållande av betydelsen av att svenska ryttare sattes i tillfälle att deltaga i hästtävlingarna vid berörda spel. om tillstånd att för möjliggörande av ett dylikt deltagande anordna ett penninglotteri. Kungh Maj:t biföll ansökningen på det sätt. att Sveriges olympiska kommitté finge för angivna ändamål anordna ett penninglotteri med en dragning och 200 000 lotter å 10 kronor. Vinstbeloppet skulle uppgå till 1400 000 kronor. Bland de bestämmelser Kungl. Maj:t utfärdade må följande framhållas. Av behållningen skulle 500 000 kronor tillfalla Sveriges olympiska kommitté med skyldighet för kommittén att av detta belopp i mån av behov utbetala intill 100 000 kronor till den kommitté, som hade att ombestyra Sveriges deltagande i hästtävlingarna vid nämnda spel, samt återstående 100 000 kronor användas till bestridande av omkostnaderna för lotteriet. Sedermera beslöt Kungl. Maj:t angående användningen av möjligen uppkommande överskott å sistnämnda belopp, att detta finge av kommittén användas till bestridande av kostnaderna för Sveriges deltagande i omförmälda spel. Enligt uppgift har vinsten på lotteriet uppgått till 593 918:81 kronor. Kostnaderna för deltagandet i Antwerpenspelen stego till 753 371:94 kronor. Underskottet fylldes genom gåvor av enskilda. Ifrågavarande lotterimedel hava icke stått under omedelbar förvaltning av centralföreningen eller riksförbundet. Statsanslag. Då den genom idrottslotteriet 1909—1912 uppkomna fondens avkastning snart visade sig otillräcklig att kunna täcka idrottens behov av understöd, i synnerhet sedan arbetet med anläggning av idrottsplatser i landet avsevärt stegrats, gjorde centralföreningen och riksförbundet under år 1912 hos Kungl. Maj :t gemensam framställning om ett årligt statsanslag till idrottens främjande. De båda organisationerna framhöllo, att det årliga anslagsbehovet för Sveriges idrott uppgick till i runt tal 170 000 kronor enligt följande plan.

IS

Centralföreningen: Utgivande av idrottslitteratur och hållande av föredrag Kr. 6 000 Nordiska spelen ,, 5 000 Föreningars verksamhet ,, 15 000 Utlandsrepresentation ,, 12 000 Idrottsplatsers anläggande „ 70 000 Lek- och idrottsledares utsändande „ 5 000 Kronor 113 000 Riksförbundet: Förvaltningsbidrag till special- och distriktsförbund.... Kr. 28 600: — "Idrottsriksdagen"' ,, 3 000: — Kanslikostnader ,, 15 000: — Årsbok „ 3 500: — Skididrotten _„__ 8J)00^— Kronor 58100: — Centralföreningen hade endast att förfoga över 45 000 kronor i lotteri medel samt riksförbundet 21 500 kronor i lotterimedel och omkring 3 000 kronor i årsavgifter. Centralföreningens årsavgifter vore behövliga för täckande av dess förvaltningskostnader. Sålunda fattades i behovet ett belopp av i runt tal 100 000 kronor. På framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1913 års riksdag nämnda belopp för år 1914, att utgå på de villkor Kungl. Maj :t kunde finna skäl alt bestämma. I sammanhang med riksdagens berörda beslut anmäldes en av Sveriges militära idrottsförbund hos Kungl. Maj:t gjord framställning om anslag å 5 000 kronor årligen från och med år 1914 för den militära idrottens bedrivande. Kungl. Maj:t föreskrev följande fördelning och villkor för anslagets utgående. Sveriges Militära idrottsförbund erhöll 5 000 kronor och den av föreningen för skidlöpningens främjande och svenska skidförbundet gemensamt upprättade skidclelegationen 8 000 kronor till understöd av skididrotten bland skolungdomen. Centralföreningen skulle äga åtnjuta dels ränteavkastningen å lotterimedlen efter avdrag av ränta å 500 000 kronor, vilken skulle tillfalla riksförbundet, och dels 51 000 kronor ur det beviljade anslaget. Över summan av dessa båda poster finge föreningen förfoga för de i kungl. brevet den 21 februari 1908 angivna ändamålen ävensom för bibliotek, med iakttagande av att föreningen finge använda eller avsätta för utgivande av litteratur, för anskaffande och underhåll av bibliotek samt för anställande av lek- och idrottsledare högst Kr. 6 500: — för representation vid kongresser, avseende idrott i allmänhet, ävensom för gymnasters och idrottsmäns utsändande till uppvisningar och tävlingar i utlandet högst . . . . ,, 5 000: — samt för anordnande av Nordiska spelen högst ,, 5 000: — Riksförbundet ägde uppbära dels ränteavkastningen å ett belopp av 500 000 kronor av omförmälda lotterimedel och dels 36 000 kronor av statsanslaget. Summan av dessa båda poster stodo till riksförbundets förfogande för de i ovanberörda kungl. brev den 21 februari 1908 för förbundets del angivna ändamålen samt såsom bidrag till resekostnader

19 in. m. för den s. k. idrottsriksdagen, ävensom till kostnader för bibliotek, upplysningsarbete i orterna rörande idrottsrörelsen, särskilt i samband med utredning beträffande inkomna ansökningar om understöd, utsändande av idrottsmän och representanter vid utländska tävlingar och uppvisningar samt av ombud vid kongresser för speciella idrottsgrenar, med iakttagande av att för utländsk representation och idrottsmäns utsändande riksförbundet e] finge använda eller avsätta högre belopp än sammanlagt 8 000 kronor årligen. För att högre belopp något år skulle för detta ändamål kunna utgå. förutsattes alltså, att avsättning av medel för sådant bruk ett tidigare år ägt rum och att dessa medel voro tillgängliga. Anslag till idrottsplatser och föreningars verksamhet skulle utdelas efter ansökningar, som inom viss angiven tid ingåves till centralföreningen. Jämte meddelande om den ungefärliga storleken av de medel, som föreningen kunde anslå för berörda ändamål, skulle föreningen överlämna samtliga ansökningshandlingar till riksförbundet, som hade att till centralföreningen inkomma med förslag till medlens fördelning, varefter centralföreningen hade att besluta i ämnet. Vid anslags utdelande skulle såsom regel iakttagas, att anslaget icke finge överstiga, vad för ändamålet kontant eller i utfört arbete från orten erbjudits eller utlagts samt att säkerhet syntes föreligga för att idrottsplatsen för framtiden underhölles utan anspråk på understöd från här ifrågavarande medel. Beträffande såväl centralföreningens som riksförbundets understödjande verksamhet skulle gälla: att understöden i främsta rummet skulle avse att utgöra en sporre till självverksamhet; att de av allmänna medel utgående understöden företrädesvis borde komma sådana idrottsgrenar tillgodo, som kunde anses ägnade att främja en sund kroppslig utveckling av befolkningen; att landsbygdens befolkning särskilt borde komina i åtanke vid medlens utdelning; samt att understöd främst skulle lämnas sådana idrottsgrenar, vilkas utövare i allmänhet tillhörde de mindre bemedlade samhällsklasserna, och att för sådana grenar av idrott, vilkas utövare huvudsakligen tillhörde de burgnare samhällsklasserna, som regel den enskilda offervilligheten borde anlitas. Samtidigt föreskrev Kungl. Maj:t, att i styrelsen för centralföreningen och dess förvaltningsutskott skulle inträda ett av Kungl. Maj:t utsett ombud jämte suppleant, likaledes utsedd av Kungl. Maj:t, varjämte riksförbundet skulle äga att för ett år i sänder insätta en styrelsemedlem jämte suppleant. Likaledes skulle centralföreningen äga rätt att i riksförbundets överstyrelse och dess förvaltningsutskott insätta en ledamot och en suppleant. Skulle centralföreningens styrelse i fråga, som direkt eller indirekt vore av ekonomisk innebörd, fatta beslut, som det av Kungl. Maj:t utsedda ombudet icke funne sig kunna biträda, skulle beslutet underställas Kungl. Maj:ts prövning. Såväl centralföreningens som riksförbundets räkenskaper skulle årligen granskas av två av chefen för Kungl. ecklesiastikdepartementet utsedda revisorer. I revisionsberättelsen skulle upptagas specificerade uppgifter rörande kostnader för kongresser samt utsändande av gymnaster och idrottsmän till uppvisningar och tävlingar utomlands och hade revisorerna att särskilt yttra sig, huruvida för detta ändamål tillgängliga medel syntes vara använda med tillbörlig varsamhet.

20 Sedan 1914 års riksdag för år 1915 beviljat 100 000 kronor på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma, föreskrev Kungl. Maj:t följande rörande anslaget. Sveriges militära idrottsförbund tilldelades 5 000 kronor och skiddelegationen 8 000 kronor eller samma belopp som året förut. Centralföreningen ägde åtnjuta dels behållna ränteavkastningen å lotterimedlen med undantag av räntan å 500 000 kronor, dels ett belopp av 14 000 kronor ur det för år 1915 beviljade anslaget. Över summan av dessa båda poster hade centralföreningen att förfoga för följande ändamål : 1)

2) 3) 4) 5) 6)

för spridande av kunskap om idrott och dess rätta utövande genom utgivande av idrottslitteratur och anordnande av föredrag, för anskaffande och underhåll av bibliotek samt utgivande av centralföreningens årsskrift; för anordnande av de tid efter annan återkommande vinteridrottsfester och tävlingar, som sammanfattas i de nordiska spelen; för understödjande av enskilda föreningar i deras idrottsliga verksamhet ; för understöd till deltagande i allmänt idrottsliga kongresser; för planläggning och, så långt tillgångarna medgåve, bestridande av kostnaderna för anläggandet av lek- och idrottsplatser inom landet; för anställande av avlönade ledare av gymnastik, idrott och lek för att på ett sakkunnigt sätt bringa övningarna i gång.

Härvid skulle iakttagas, att centralföreningen, som beräknades komma att genom frivilliga gåvor och ledamotsavgifter täcka kostnaderna för hyra för expeditionslokaler, arvoden, tjänstemäns avlöningar, expeditionskostnader m. m., finge använda eller avsätta för utgivande av årsskriften och annan litteratur, för anordnande av föredrag, för anskaffande och underhåll av bibliotek samt för anställande av gymnastik-, idrotts- och lekledare högst 8 000 kronor, för representation vid kongresser högst 1 000 kronor, samt för anordnande av nordiska spelen högst 2 500 kronor. Riksförbundet ägde uppbära dels ränteavkastningen å ett belopp av 500 000 kronor av omförmälda lotterimedel, dels 35 000 kronor av det för år 1915 beviljade anslaget. Summan av dessa båda poster stode till riksförbundets förfogande för följande ändamål, nämligen: 1) 2) 3) 4) 5) 6)

till utgifter för riksförbundets kansli i Stockholm; för administration och förvaltning av femton specialförbund inom idrotten (riksförbundets idrottssektioner); för administration och förvaltning av länsförbunden (distriktsförbunden) ; för utgivande av idrottsregler, bestämmelser om tävlingars avhållande, amatörbestämmelser, föreningsstadgar, riksförbundets årsbok m. m. ävensom för anskaffande och underhåll av bibliotek; såsom bidrag till resekostnader m. m. för den s. k. idrottsriksdagen, upplysningsarbete i orterna rörande idrottsrörelsen, särskilt i samband med utredning rörande inkomna ansökningar om understöd; för utsändande av idrottsmän och representanter vid utländska täv-

LM

lingar och uppvisningar samt av ombud vid kongresser för speciella idrottsgrenar; 7) till utgifter för idrottsmärket; med iakttagande härvid att för utsändandet av idrottsmän finge användas högst 4 000 kronor samt för utländsk representation i övrigt högst 1 000 kronor. Beträffande användandet av berörda belopp av högst 4 000 kronor skulle i övrigt gälla: att i fråga om understöd från detta anslag den omständigheten, att vederbörande idrottsman icke tillhörde en till riksförbundet ansluten idrottsorganisation, ej finge lända till förfång för hans delaktighet i anslaget, och att, därest berörda omständighet vore för handen, centralföreningen skulle sättas i tillfälle att pröva lämpligheten av det sökta understödet i jämförelse med andra föreliggande eller väntade behov i enahanda riktning; samt att centralföreningen ägde att hos riksförbundet göra framställningar eller erinringar beträffande de anslagsbehov, som centralföreningen ansåge böra uti här ifrågavarande avseende tillgodoses under av centralföreningen angiven tid. I övrigt gällde samma föreskrifter rörande verksamheten som i kungl. brevet angående anslaget för år 1914. Körande dispositionen av det återstående beloppet, 38 000 kronor, av ifrågavarande för år 1915 beviljade anslaget, skulle Kungl. Maj:t framdeles besluta. 1915 års riksdag beviljade för den idrottsliga verksamheten år 1916 ett anslag av 37 000 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj :t funne skäl bestämma, samt medgav, att vad som besparades å det för år 1915 för ifrågavarande ändamål beviljade anslaget finge för samma ändamål användas under år 1916. Det statsanslag, som för år 1916 stod till idrottens förfogande, uppgick alltså till 75 000 kronor. Härav erhöll centralföreningen 20 350 kronor och riksförbundet 41 650 kronor att jämte ränteavkastningen av lotterifonden användas för huvudsakligen samma ändamål som 1915, dock, att centralföreningen finge använda till idrottslitteratur, föredrag, bibliotek och årsskrift samt ledare av lek och idrott högst 8 000 kronor, till nordiska spelen högst 2 500 kronor, för deltagande i allmänt idrottsliga kongresser högst 500 kronor samt såsom bidrag till föreningens förvaltningskostnader och ersättning åt de av chefen för ecklesiastikdepartementet förordnade revisorerna tillhopa högst 2 000 kronor, och att riksförbundet hade att iakttaga, att till gymnastikförbundet skulle utgå ett bidrag av minst 10 000 kronor, att till utsändande av idrottsmän och representanter vid utländska tävlingar och uppvisningar samt av ombud vid kongresser för speciella idrottsgrenar finge användas högst 2 000 kronor samt att ersättning av anslaget skulle utgå till ovanberörda revisorer. Denna ersättning skulle framdeles av Kungl. Maj:t till sitt belopp bestämmas såväl för centralföreningen som riksförbundet. Sveriges militära idrottsförbund och skiddelegationen erhöllo samma anslag som föregående år. 1916 års riksdag anslog för år 1917 till understödjande av idrotten 75 000 kronor. Härav erhöll centralföreningen 14 750 kronor och riksförbundet 47 250 kronor. Lotterifondens ränteavkastning fördelades såsom förut. Beträffande medlens användning gällde enahanda villkor som

22 för år 1916. Sveriges militära idrottsförbund och skiddelegationen erhöllo samma anslag som föregående år. 1917 års riksdag beviljade för år 1918 75 000 kronor. Härav erhöll centralföreningen högst 7 500 kronor och riksförbundet högst 54 500 kronor att jämte lotterifondens lika med föregående år fördelade ränteavkastning ntgå för huvudsakligen samma ändamål som år 1917, dock. att centralföreningen finge använda, för utgivande av idrottslitteratur etc. samt till anställande av avlönade ledare för lek och idrott ett belopp av högst 12 000 kronor samt som bidrag till föreningens förvaltningskostnader och revisorsersättning högst 2 500 kronor, och att riksförbundet för utsändande av idrottsmän etc. finge förfoga över högst 3 000 kronor, Samma anslag, å tillhopa 13 000 kronor, utgingo till Sveriges militära idrottsförbund och skiddelegationen som föregående år. 1918 års riksdag beviljade likaledes 75 000 kronor för år 1919. Härav erhöll riksförbundet högst 62 000 kronor att jämte samma andel av lotterifondens ränteavkastning som förut utgå för samma ändamål som 1918. Centralföreningen ägde åtnjuta ränteavkastningen ä återstoden av omförmälda lotterimedel, vilken skulle användas enligt fördelningsplanen 1918 med följande förändringar: till utgivande av litteratur etc. samt anställande av avlönade lek- och idrottsledare utgår högst 11 000 kronor, till nordiska spelen högst 2 000 kronor samt till föreningens förvaltningskostnader och revisorsersättning högst 5 500 kronor. Samma anslag till Sveriges militära idrottsförbund och skiddelegationen skulle utgå som föregående år. 1919 års riksdag anvisade 100 000 kronor för år 1920. Riksförbundet erhöll högst 87 000 kronor att jämte samma andel i lotterifondens ränteavkastning som föregående år utgå för samma ändamål som 1919, dock, att för idrottsmäns utsändande etc. finge användas högst 6 000 kronor samt att utgifter för idrottsmärket icke upptogos bland de ändamål, till vilka ifrågavarande medel finge användas. Centralföreningen ägde åtnjuta ränteavkastningen å återstoden av omförmälda lotterimedel att utgå med allenast följande förändringar i fördelningsplanen 1919: till nordiska spelen skulle få användas högst 2 500 kronor samt till föreningens förvaltningskostnader och revisorsarvoden högst 7 000 kronor. Samma anslag till Sveriges militära idrottsförbund och skiddelegationen anvisades som föregående år. 1920 års riksdag anvisade högst 150 000 kronor för år 1921. Centralföreningen erhöll härav högst 28 600 kronor och riksförbundet högst 106 400 kronor att jämte lotterifondens ränteavkastning utgå för samma ändamål som 1920, dock, att centralföreningen till sina förvaltningskostnader och ersättning åt revisorerna finge använda högst 8 100 kronor, och att riksförbundet hade att iakttaga, att gymnastikförbundet erhölle minst 14 000 kronor och att som bidrag till riksförbundets kanslikostnader finge användas högst 48 400 kronor. Sveriges militära idrottsförbund erhöll 7 000 kronor och skiddelegationen 8 000 kronor. 1921 års riksdag anvisade för år 1922 högst 90 000 kronor, därav till Svenska gymnastikförbundet 40 000 kronor. Beträffande anslagets användning bestämde Kungl. Maj:t följande. Gymnastikförbundets anslag skulle användas till: central förvaltning Kr. 6 000: — gymnastikinstruktörskurser och anskaffning av gymnastikmateriel ., 18 000: —

arbetet inom distrikten (förvaltningsbidrag åt distriktsstyrelserna och bidrag till nybildade föreningar) kr. lOOOO: — central agitation (propaganda) „ 4 000: — utgifter för samarbete med utländska, främst skandinaviska organisationer, till kongresser, till representationskostnader samt till större för landet gemensamma gymnastikfester ,, 2 000: — och skulle det åligga gymnastikförbundet att till Kungl. Maj:t avgiva berättelse över anslagets användande. Till Sveriges militära idrottsförbund anslogs högst 2 000 kronor och till skiddelegationen högst 4 000 kronor. Åt centralföreningen tilldelades återstående anslaget högst 44 000 kronor jämte behållna ränteavkastningen å återstoden av lotterimedlen, sedan åt riksförbundet av berörda avkastning för dess verksamhet anvisats 54 000 kronor. Dessa belopp skulle utgå till samma ändamål som tidigare, dock, att centralföreningen till förvaltningsbidrag och revisorsarvoden finge använda högst 5 000 kronor samt till allmänt idrottsliga kongresser högst 300 kronor och att riksförbundet såsom bidrag till dess kanslikostnader finge använda högst 20 000 kronor samt till idrottsmäns utsändande etc. högst 4 000 kronor. Då referatet av de meddelade föreskrifterna till följd av de successiva Samman/attförändringarna torde hava blivit i någon mån svåröverskådligt, må till ning. sist sammanfattas de bestämmelser, som gällde för år 1921 eller alltså innan den av sistnämnda års riksdag företagna anslagsnedsättningen trätt i verket. Centralföreningen ägde åtnjuta dels högst 28 600 kronor av det av riksdagen för året beviljade anslaget, dels ock ränteavkastningen å det genom nådigt beslut den 21 februari 1908 medgivna s. k. idrottslotteriet med undantag av räntan å 500 000 kronor. Summan av dessa båda poster stod till centralföreningens förfogande för följande ändamål1) till spridande av kunskap om idrott och dess rätta utövande genom utgivande av idrottslitteratur och anordnande av föredrag, till anskaffande och underhåll av bibliotek samt till utgivande av centralföreningens årsskrift; 2) till anordnande av de tid efter annan återkommande vinteridrottsfester och tävlingar, som sammanfattas i de nordiska spelen; 3) till planläggning och, så långt tillgångarna medgåve, bestridande av kostnaderna för anläggandet av lek- och idrottsplatser inom landet samt till understödjande av enskilda föreningar i deras idrottsliga verksamhet; 4) till understöd för deltagande i allmänt idrottsliga kongresser; 5) till anställande av avlönade ledare av lek och idrott för att på ett sakkunnigt sätt bringa övningarna i gång; 6) såsom bidrag till centralföreningens förvaltningskostnader; samt 7) till ersättning åt de av chefen för ecklesiastikdepartementet utsedda revisorerna för granskning av centralföreningens räkenskaper. Härvid skulle iakttagas, att centralföreningen finge använda till de under punkt 1) här ovan avsedda ändamål, utgivande av idrottslitteratur och anordnande av föredrag, anskaffande och underhåll av bibliotek

och utgivande av centralföreningens årsskrift samt till de under punkt 5) omhandlade ändamål, anställande av avlönade ledare för lek och idrott tillhopa högst 11 000 kronor, till anordnande av nordiska spelen (punkt 2) här ovan) högst 2 500 kronor och till understöd för deltagande i allmänt idrottsliga kongresser (punkt 4) här ovan) högst 500 kronor, samt att såsom bidrag till centralföreningens förvaltningskostnader (punkt 6) här ovan) och till ersättning å de under punkt 7) omnämnda revisorerna, vilken ersättning skulle utgå med belopp, som Kungl. Maj:t framdeles komme att bestämma, finge användas tillhopa högst 8 100 kronor. Riksförbundet ägde uppbära dels ovannämnda ränteavkastning å 500 000 kronor av lotterifonden, dels högst 106 400 kronor av det för år 1921 beviljade anslaget. Summan av dessa båda poster stod till riksförbundets förfogande för följande ändamål: 1) till utgifter för riksförbundets kansli i Stockholm; 2) såsom bidrag till verksamheten inom specialförbunden för idrott (riksförbundets sektioner) jämte övriga under riksförbundet hörande, med dessa jämnställda organisationer för idrott; 3) såsom bidrag till verksamheten inom länsförbunden (riksförbundets distriktsförbund); 4) till utgivande av idrottsregler, bestämmelser om tävlingars hållande, amatörbestämmelser. föreningsstadgar, riksförbundets årsbok m. ni., ävensom till anskaffande och underhåll av bibliotek och fotografisamling samt idrottsmärken; 5) såsom bidrag till resekostnader ni. m. för den s. k. idrottsriksdagen, upplysningsarbete i orterna, angående idrottsrörelsen, särskilt i samband med utredning rörande inkomna ansökningar om understöd; 6) till utsändande av idrottsmän och representanter vid utländska tävlingar och uppvisningar samt av ombud vid kongresser för speciella idrottsgrenar; samt 7) till ersättning åt de av chefen för ecklesiastikdepartementet utsedda revisorerna för granskning av riksförbundets räkenskaper. Härvid skulle iakttagas, att till verksamheten inom svenska gymnastikförbundet (ingår under punkt 2) här ovan) skulle utgå ett bidrag av minst 14 000 kronor, att såsom bidrag till bestridande av kostnader för riksförbundets kansli i Stockholm (punkt 1) här ovan) finge användas högst 48 400 kronor och till utsändande av idrottsmän och representanter vid utländska tävlingar och uppvisningar samt av ombud vid kongresser för speciella idrottsgrenar (punkt 6) här ovan) högst 6 000 kronor ävensom att ersättningen at de under punkt 7) omnämnda revisorerna skulle utgå med belopp, som Kungl. Maj:t framdeles komme att bestämma. Av det av riksdagen beviljade anslaget skulle av återstående beloppet ställas till förfogande för Sveriges militära idrottsförbund högst 7 000 kronor, över vars användande förbundet hade att till Kungl. Maj:t avgiva berättelse, innehållande uppgift, till vilka militära organisationer samt för vilka ändamål understöd lämnats, och till understödjande av skididrotten bland skolungdomen högst 8 000 kronor att för ändamålet utdelas av en nämnd, vari styrelsen för

25 föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige och styrelsen för det till riksförbundet anslutna svenska skidförbundet ägde insätta två ledamöter vardera samt en femte ledamot i egenskap av ordförande skulle utses av de sålunda valda ledamöterna eller, i brist av åsämjande dem emellan, av chefen för ecklesiastikdepartementet. Beträffande de under reglerna för centralföreningens medelsanvändning punkt 3) omnämnda anslagen till planläggning och bestridande av kostnaderna för anläggandet av lek- och idrottsplatser ävensom till understödjande av enskilda föreningar i deras idrottsliga verksamhet var, såsom framgår av det föregående, icke stadgat något maximibelopp. Däremot lämnades angående den formella behandlingen följande detaljföreskrifter. Anslag skulle utdelas på därom gjorda ansökningar, som inom viss, av centralföreningen bestämd tid skulle ingivas till centralföreningen. Jämte meddelande av ungefärliga storleken av de medel, som centralföreningen kunde anslå för berörda ändamål, hade centralföreningen att överlämna samtliga ansökningshandlingar till riksförbundet, som hade att till centralföreningen inkomma med förslag till medlens fördelning, varefter centralföreningen skulle besluta i ämnet. Vid anslags utdelande skulle såsom regel iakttagas, att anslaget icke finge överstiga vad för ändamålet från orten erbjudits eller utlagts samt att beträffande lek- eller idrottsplats säkerhet syntes föreligga för att platsen för framtiden komme att underhållas utan anspråk på understöd från nu ifrågavarande medel. I styrelsen för centralföreningen och dess förvaltningsutskott skulle inträda ett av Kungl. Maj:t utsett ombud jämte suppleant, likaledes utsedd av Kungl. Maj:t, varjämte riksförbundet ägde att insätta en medlem i styrelsen för centralföreningen och dess förvaltningsutskott jämte suppleant för denne. Likaledes ägde centralföreningen rätt att i överstyrelsen för riksförbundet och dess förvaltningsutskott insätta en ledamot och en suppleant. Suppleant ägde blott under ordinarie medlems frånvaro rätt att rösta vid besluts fattande men finge, även om ordinarie medlem vore närvarande, deltaga i vederbörande förhandlingar. Skulle centralföreningens styrelse i fråga, som direkt eller indirekt vore av ekonomisk innebörd, fatta beslut, som det av Kungl. Maj:t utsedda ombudet funne sig icke kunna biträda, skulle beslutet underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom ovan nämnts, har ett belopp av 8 000 kronor av idrottsanslaget Särskilt ananvisats till skididrottens främjande. Dessutom är under åttonde huvud- slag till ekidtiteln från och med år 1915 uppfört ett särskilt anslag till understöd- fräsande jande av skididrotten bland ungdomen å 30 000 kronor. Över det förra anslaget förfogar svenska skiddelegationen, som utgör ett av föreningarna Svenska skidförbundet och Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige tillsatt gemensamt arbetsutskott, det senare anslaget förvaltas av skolöverstyrelsen, vilken därvid biträdes av skiddelegationen. Användningen av 8 000-kronorsanslaget framgår av följande räkenskapssammandrag.

26 o O

o o

GM

o o

•5

i

T-l

i^ co

ö O

£!

-;

—' 1 r$ i

rt

os

X

os

— •

iå

CO

SM T—1

30 X

OJ

X

I -

[ ^

X

CO

c

—'

1 -

—1

eo

O O

ci

—|

X

X l^-

Öl I—

o:

r»

s

in

Öi

!~

— — , o

—.

x° t»

os

_j O

X X

'

-M

os

£i

X

OS

m

co

l>

Ol

_ eo

^ o en

o o

05 >n

o 1—i

•_£ *X

^x

OS

i 1

--i X

3C

en

X

X

—

o o I O

Oi

CM

o --; O ^

m

CT5

o

O

GM

T—<

X

—' •^

x^ ~r

ift

to

• *

i.-

CO

.n

t—

X

"*

1 ^

tfj

|1 ~' iC

3fi

1 1

C5

-f

CM

o

m

! J

GM

o en Q OJ

X

o

o

o

a

R;

•^£ t o

[ »

o o

eo eo

T-i

00 T-H

C

X

OS

SN

\a

o

m

o

—i <>I (M

L^ t (N

T-H T-l

O Ö

m -rt

C

~~ 2

in

if5 CM

c.

I—I

•

~

c

o

l>

in

CO

•*2

r-l

m

m

CJ

—

i

(N

o

X -M

»—( OI

•4-

in

GM iC

tN

•* _ * >"* c^

o oc

o

s

iS

X • * .

oi

„

O

GM X i-Ci

i—t

T-H

^J"

X

" I1 cc X

-f

o

rH

.n

c c Öl

T-H

CM

o o T-l

X

id -+' I— X

CO tC.

CJi

C—

T —

o o

fi

-ct

-rf

»o

c in "N

-& CO

SÖ

-x

L-"

ö o •J5

O

§

Z^

"+ C!

^

.O

l£

O

X

o o

C'

©

*T>

i ~

»o

os **H

o

ä a

ft

te

o o

T-H

X

C

.J -rf-

—

•<*

l ~

|1

<T.

>r:

T—(

I

1 I

x in O O OS

s

m cc -^: X CN

i

CC

•

*

ös Tf

1—i

t^ i

t

o

(- 5 _g

V

0)

S

T| .2 'C

.9

O

e

Z

ej

te o

o

"5 O :o3

a

-£ O

X)

<Z

O

CP T3 cs d 73

O

'o

•o

-

"> c

l '

T3

"c

a P i. a

-g

:0 «4H

EJJO

t-l

c. c

se c

a

|

•2 02

j

c!

PH

S S

>-

.2

03 1-

T3

•3

Ci

T3

! .2 CM

OQ

a

3 03 Vi

0)

pu -t-2

M

M *-<

: :

t.

12 «

o3

JJ< 50

>>

a

)

i-T

O

L-

• g. T: "53

m O

O

j-

>H

s

M

Ti

a

0 03 J* 73

t0

'^ fl

o

T3

C

t C

cd

b c 73

£ 3o c

O

O M

o

•« t-

at

a,

d

F-

T3

u

-*a > a * •~

M

6JD

o

03 Jsi

oj

iS o

a

J*

c

Ti T3

m

••c

a>

D 2 C

g

c

-

i/^

» 1— flI fe

C

c

o 0 C

.2 i

i

OJ

27 Beträffande anslaget å 30 000 k r o n o r åter följes en av två medlemmar i skiddelegationen på skolöverstyrelsens begäran utarbetad plan, enligt vilken anslaget uppdelas sålunda: l : o ) för anordnande av frivilliga skidkurser för folkskoll ä r a r e och l ä r a r i n n o r Kr. 10 000: — 2:o) för obligatorisk skidundervisning vid vissa seminarier ,, 5 000 3:o) anskaffande av skidor till folkskolor ,, 9 000 4:o) för frivilliga kurser i skidlöpning vid folkskolorna „ 4 000 5:o) för administrationskostnader „ 2 000 Kr. 30 000 Därjämte h a r skolöverstyrelsen anvisat medel till utbildningskurser i skidlöpning för ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter under å r 1922. Kostnaderna hava beräknats till 1 800 kronor för tjugo deltagare. Vid idrottsanslagets fördelning har, såsom förut omnämnts, årligen ett Särskilt <mvisst belopp av Kungl. Maj:t anvisats till Sveriges militära idrottsför- slag till milibund, som enligt därvid meddelad föreskrift haft att avgiva berättelse tar idrott. över användningen. Enligt dessa redovisningar h a v a medlen tagits i a n s p r å k dels till understöd åt distriktsorganisationerna inom de olika arméfördelningarna samt inom Stockholms och Bodens trupper, vilka oberoende av den militära indelningen utgöra särskilda distrikt, dels till anslag åt idrottsföreningar vid arméns och m a r i n e n s truppförband och dels till bidrag till underhåll av militära idrottsplatser. De belopp, som tilldelats varje mottagare, hava måst bliva mycket blygsamma på grund av anslagets ringa storlek. Den för år 1921 vidtagna förhöjningen användes huvudsakligen till utdelning till föreningar vid n å g r a truppförband, som förut ej blivit delaktiga av anslaget, och till någon ökning av bidraget till distriktsorganisationerna i de idrottsligt livaktiga distrikten för Stockholms trupper och femte arméfördelningen.

De centrala organisationernas egna fonder. Centralföreningen.

Ständiga

ledamöters

och gåvors

fond.

Enligt redogörelsen för föreningens verksamhet bestå föreningens medlemmar av dels ständiga, dels årligen betalande. De avgifter, som av ständiga medlemmar erläggas, avsättas till en fond, varav årliga r ä n t a n av styrelsen efter dess beprövande användes till föreningens ändamål. Till denna fond läggas även medel, vilka såsom frivilliga bidrag överlämnas till föreningen. Fondens storlek uppgick den 30 november 1921 till 168 725 kronor, varav 118 725 kronor utgjorde ständiga ledamöters avgifter jämte tillfälliga gåvor, och 50 000 kronor, J o h a n och J o h a n n a H å k a n s o n s donation, som den 15 december 1919 tillfördes fonden, att disponeras enligt enahanda villkor som det övriga fondkapitalet.

28 Riksförbundet. Yngströmska fonden. Bröderna Yngströms fond är bildad år 1907 genom en gåva å 30 000 kronor av bröderna Anders, Per och Lars Yngström till förbundet. Fonden kan ökas genom avsättningar eller gåvor, som tillföras densamma. Fondens ändamål är att främja sund och stärkande idrott till befordrande av folkhälsa. Kantan å densamma får därför användas till stödjande av riksförbundet i dess verksamhet efter förvaltningsutskottets bestämmande. Dessutom kan kapitalet för ovan sagda ändamål utlånas mot säkerhet eller disponeras av förvaltningsutskottet, dock med villkor att lån skola återbetalas till fonden på bestämd tid. Summan av dylika lån få per år sammanlagt icke överstiga 1/3 av fondens kapital. Av räntan lägges varje år 20 procent till kapitalet. Fonden förvaltas av riksförbundets förvaltningsutskott, och dess medel placeras i säkra, räntebärande valutor. Fondens förvaltning och räkenskaper revideras av riksförbundets revisorer. Ändring av dessa bestämmelser kan av riksförbundets överstyrelse beslutas, dock skall beslut därom fattas vid två under olika år hållna ordinarie sammanträden. Fondens storlek uppgick den 30 november 1921 till 32 060 kronor 83 öre. Ständiga ledamöters fond. De avgifter, som av ständiga medlemmar erläggas, avsättas till en fond, varav årliga räntan användes till riksförbundets verksamhet. Fondens storlek uppgick den 30 november 1921 till 8 687 kronor 50 öre.

III.

Nuvarande idrottsplatser.

Idrottsrörelsens utveckling på en ort beror i hög grad på personligt Inledning. initiativ och uthålligt intresse. Vissa naturliga förutsättningar fordras dock, och dit hör tillgång till lämpligt område för övningar och tävlan. De sakkunniga hava därför sökt erhålla kännedom om tillgången på idrottsplatser såväl beträffande befintligheten och beskaffenheten som ock den rätt, varmed idrottsplatserna disponeras på de olika orterna, genom att begära vissa uppgifter i dessa avseenden från landets idrottsorganisationer. De inkomna upplysningarna hava emellertid i detta hänseende visat sig mycket ofullständiga och kunna därför icke läggas till grund för någon detaljerad redogörelse. De sakkunniga få därför inskränka sig till att hänvisa till en karta (bil.), som upprättats med ledning av dels nyssnämnda upplysningar och dels hos idrottsplatskommittén tillgängliga uppgifter. Av denna framgår antalet av de för närvarande färdiga och provisoriska idrottsplatserna i landet ävensom av dem, vilka nu äro under uppförande. De stora idrottsplatserna i Stockholm, Stadion och Östermalms idrottsplats, hava ansetts böra bliva föremål för en mera ingående behandling, särskilt med hänsyn till deras inverkan på frågorna om idrottslotterierna och deras betydelse för organisationerna.

Den stockholmska idrottens utveckling i början på 1890-talet föranledde Idrottsparken. intresserade personer att på allvar taga upp frågan om anläggande av en stor idrottsplats i huvudstaden. Vid denna tid voro särskilt tennis- och velocipedidrotterna mycket populära och livaktiga samt i behov av ordnade banor, och dessa grenars utövare arbetade var för sig på att lösa frågan. Tennisidrotten önskade erhålla den s. k. Planterhagen, belägen på Kungl. Djurgårdens område norr om Valhallavägen mellan Sture- och Sofiahemsvägen, för att där anlägga tennisplaner. Detta område hade ursprungligen avsetts till lek- och idrottsplats för ungdom. De ledande velocipedföreningarna strävade efter ett område i Haga för uppförande av en inhägnad velocipedbana, men då detta icke lyckades, sökte även dessa att få tanken förverkligad genom en anläggning på det nämnda Planterhagsområdet. Frågan fick en för icke blott dessa parter utan för den stockholmska idrotten i dess helhet lycklig lösning, då Konung Oscar II den 4 februari 1894 till Kronprins Gustav upplät besittningsrätten till Planterhagsområdet, omkring 5 x/2 tunnland, att användas avgiftsfritt under Konungens regeringstid. Området skulle mot avgift upplåtas åt utövare av olika idrotter och för detta ändamål utfärdades i april 1895 inbjudning till teckning av preferensaktier i ett bolag, kallat aktiebolaget Idrotten, i vilket förut tecknats stamaktier till ett belopp av 20 000 kronor, huvudsakligen av kungl. husets medlemmar.

30 I bolagsordningen, som av Kungl. Maj:t fastställdes den 26 april 1895, bestämdes bolagets namn till aktiebolaget Idrottsparken. Konstituerande bolagsstämma hölls den 4 december 1895, därvid upplystes att 90 000 kronor tecknats i bolaget, och några dagar senare godkände H. M. Konungen den överlåtelse, enligt vilken bolaget av H. K. H. Kronprinsen förvärvat dennes rätt till området. Efter den 1 mars 1904 utgick den årliga avgiften för detsamma med 10 kronor. Sedermera ökades bolagets aktiekapital till 120 000 kronor. Aktiebolaget Idrottsparken fick den 1 mars 1909 besittningsrätten till området förlängd under tiden den 1 april 1909—den 31 mars 1929 mot samma årliga avgift som tidigare, 10 kronor. Enligt nådigt brev den 27 oktober 1910 överläts kontraktet på centralföreningen. Redan 1896 var anläggningen, "Idrottsparken", färdig att tagas i bruk, och därmed hade stockholmska idrotten äntligen fått ett hem. Anläggningen omfattade en cementbana för cykelåkning, två banor för tennisspel samt två större paviljonger, varav den östra (numera förflyttad till Östermalms idrottsplats) bland annat inrymde två täckta lawn-tennisplaner. och den västra (s. k. skridskopaviljongen) en större samlingshall. Banorna omgåvos av träläktare för publiken, under vilka idrottsmännen förfogade över omklädningsrum. Idrottsparken, som även i stor utsträckning upplåts för övningar i allmän idrott och fotbollsspel, utgjorde under åren 1896—1910, då den raserades för att lämna plats för det nuvarande Stadion, centrum för stockholmskt idrottsliv, där många tävlingsfester såväl nationella som internationella ägde rum. Varje vinter omändrades innerplanen till en större skridskobana och några år efter anläggandet byggdes årligen en kälkbacke. Båda dessa anläggningar voro tillgängliga för allmänheten. Idrottsparken ansågs på sin tid vara en mönsteranläggning i sitt slag och från denna fingo andra idrottsplatser i landet del av gjorda erfarenheter samt uppslag i sättet att sköta och underhålla en idrottsplats. Härigenom fyllde den sålunda icke blott sin uppgift att vara en samlingsplats för den stockholmska idrotten, den bidrog även till den svenska idrottsrörelsens utveckling. Vid ingången av år 1911 hade anläggningen ett bokfört värde av 177 600 kronor, vartill kommo inventarier till ett värde av 11 622: 70 kronor. Sedan bolaget genom sitt nedannämnda avtal med centralföreningen avstått från dispositionsrätten till platsen, trädde bolaget i likvidation enligt beslut vid ordinarie bolagsstämma den 13 januari 1916. Stadion.

Då Sverige år 1909 erbjöds att anordna olympiska spelen år 1912, gällde det att erhålla medel för ändamålet samt att anlägga en nämnda spel värdig tävlingsplats i huvudstaden. Flera platser voro på förslag, och ursprungligen ansågs Östermalms idrottsplats vara den mest lämpliga tor uppförandet av ett Stadion. Snart övergavs emellertid denna tanke, da platsen hotades med kringskärning genom ny stadsplan och framdragande av järnväg. Centralföreningen hade såsom ovan nämnts vid denna tidpunkt erhållit en extra dragning i det då pågående idrottslotteriet dels för organisationen av spelen och dels för den tilltänkta Stadionanläggningen. Som lämplig plats utsågs nu i stället dåvarande Idrottsparkens område, och centralföreningen träffade överenskommelse med aktiebolaget Idrottsparken om förvärv av området för uppförande av ett permanent Stadion. Då kostnaderna för detta ställde sig betydligt högre an

31 för den ursprungligen avsedda tävlingsplatsen, meddelade Kungl. Maj:t den 22 april 1910 tillstånd för föreningen att anordna ytterligare en extra dragning i idrottslotteriet. Såsom förutsättning för tillståndet stadgades, utom vad förut anmärkts, att centralföreningen skulle ombesörja Stadions uppförande enligt av överintendentsämbetet granskade och av Kungl. Maj:t godkända ritningar under kontroll av sakkunnig person, utsedd av ämbetet, att centralföreningen garanterade den uppgörelse med aktiebolaget Idrottsparken, som erfordrades för områdets upplåtande, ävensom att för denna uppgörelse icke komme att anlitas medel från idrottslotteriets ordinarie eller extra dragningar, ej heller ränta av sådana medel, att sedan Stadion uppförts och spelen avslutats, ytterligare bidrag för Stadion eller spelen icke ifrågasattes vare sig i form av lotteri eller användning av befintliga lotterimedel utöver vad förut angivits eller eljest av allmänna medel, att såsom säkerhet för denna utfästelse centralföreningen skulle ställa det belopp av 100 000 kronor, som vid 1909 års slut utgjorde ständiga ledamöters fond i föreningen, varjämte föreningens styrelseledamöter fingo borga för att dessa medel fortfarande funnos tillgängliga vid avslutandet av spelens räkenskaper, samt att Stadion efter spelens slut tillfölle statsverket, men skulle centralföreningen förvalta och underhålla anläggningen på ett idrotten värdigt sätt. Samtidigt beslöts, att därest överskott skulle uppstå å 1912 års olympiska spel, detta skulle tillfalla centralföreningen att tilläggas lotterifonden. Centralföreningens förvaltning av Stadion, som begynte efter olympiska spelen 1912, hade av Kungl. Maj:t fastställts till en tid av 3 år och upphörde den 30 september 1915. För tiden från och med den 1 oktober Kamma år tillsatte Kungl. Maj:t genom brev den 17 september 1915 en särskild styrelse för anläggningen. Körande de bestämmelser, som Kungl. Maj:t samtidigt utfärdade för Stadions förvaltning m. m. från och med den 1 oktober 1915, må följande framhållas. Styrelsen skulle årligen' över sin förvaltning avgiva berättelse till lvungl. Maj:t, som ägde utse revisorer att granska styrelsens räkenskaper. Alla till Stadion hörande inventarier finge utan ersättning övertagas av styrelsen. Såsom förskott för skötseln av Stadion skulle styrelsen erhålla ett belopp av 20 000 kronor, att utgå av de lotterimedel, vilkas avkastning stode till centralföreningens förfogande. Beloppet skulle jämte 5 procent ränta återbetalas under en tid av tio år. Härför skulle i första hand de vinstmedel från Stadionrörelsen användas, som återstode, sedan löner, löpande utgifter och kostnader för Stadions underhåll guldits. Skulle dessa vinstmedel något år ej vara tillräckliga för annuitetens gäldande, skulle det felande beloppet utgå från de räntemedel å lotterifonden, som stode till centralföreningens förfogande, dock med rätt för föreningen att, därest berörda vinstmedel ett följande år överstege annuitetens belopp, av överskottet åtnjuta gottgörelse för det till annuitetens gäldande lämnade bidraget. Av den vinst å Stadionrörelsen, som kunde uppkomma utöver vad som erfordrades till bestridande av ovan omförmälda utgifter, skulle 25 procent utgå som tantieme till stadionstyrelsen, dock med högst 5 000 kronor årligen, och återstoden tillkomma centralföreningen intill dess föreningen sammanlagt uppburit 120 000 kronor med 5 procent ränta därå från den 1 oktober 1910, under iakttagande att centralföreningens rätt till andel i vinsten i varje fall skulle upphöra efter tio år eller således

den 1 oktober 1925. Huru detta sistnämnda belopp tillkommit, framgår av den följande redogörelsen för centralföreningens förhållande till aktiebolaget Idrottsparken. Skulle centralföreningens ovanbemälda vinstandel något år ej uppgå till 6 000 kronor, skulle det felande beloppet tillföras centralföreningens enskilda medel från de räntemedel å lotterifonden, som stode till centralföreningens förfogande; dock att, därest berörda vinstandel ett följande år överstege 6 000 kronor, av överskottet gottgörelse skulle beredas nyssnämnda räntemedel för vad därifrån tillförts föreningens enskilda medel. Slutligen skulle centralföreningen äga avgiftsfritt samt utan kostnad för värme, lyse eller städning under tio år disponera de två trappor upp i Stadionbyggnaden belägna expeditionslokalerna, som vid tidpunkten av centralföreningen innehades. Stadionstyrelsen består av fem ledamöter, av vilka, sedan centralföreningen och riksförbundet föreslagit vardera två ledamöter, fyra förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst fem år i sänder samt en utses av Kungl. Maj:t utan föregående förslag. Styrelsen äger inom sig utse en ledamot, som har att kontrollera kassaförvaltningen, samt att i övrigt inom sig fördela arbetet ävensom antaga personal för Stadions skötsel. Det åligger dessutom styrelsen att under samverkan med överintendentsämbetet (numera byggnadsstyrelsen), som har att öva tillsyn över Stadionbyggnaderna och tillhörande anläggningar, övervaka, att anläggningen städse befinner sig i fullgott skick. Stadion skall i främsta rummet tjäna den svenska gymnastiken och idrotten, men kan även upplåtas till befordrande av andra ideella syften såsom sångarfester, fester och festföreställningar för filantropiska ändamål, folkfester, utställningar o. s. v. Ansökan om upplåtelse av Stadion sker skriftligt hos stadionstyrelsen. och före dess beviljande skall kontrakt uppgöras enligt fastställt formulär. 1 ersättning för Stadions upplåtande beräknas i regel viss procent av genom försäljning av biljetter eller genom entréavgifter influtna belopp. Undantagsvis kan Stadion för filantropiska ändamål upplåtas mot ringa eller ingen ersättning. I Stadion försiggå sommartid tävlingar i allmän idrott och fotboll, samt uppvisningar i gymnastik. Dessutom äga årligen Barnens Dagsfesterna rum, den fosterländska festen på Svenska flaggans dag, den s. k. Arbetarfesten, sångarfester m. m. Vintertid omändras planen till skridskobana, dit allmänheten äger tillträde mot avgift. På banan anordnas dessutom tävlingar i skridskoåkning, bandy och ishockey. Stadion, som är uppfört i tegel och granit efter ritningar av arkitekt T. Grut, uppfyller de högsta fordringar på en modern och förstklassig idrottsplats. Förutom tävlingsbanor rymmer anläggningen stora omklädningslokaler under läktarna och expeditionslokaler i tornbyggnaderna, där även bostäder äro inrättade för stadionchefen, förste vaktmästaren samt maskinisten. Centralföreningen har på grund av kungl. brevet den 17 september 1915 för tiden 1916—1920 uppburit tillhopa 73 756 kronor 37 öre. (Se bifogade tabell, bil. nr 8.) Som ovan framhållits fäste Kungl. Maj:t vid beviljandet av den andra extra dragningen i idrottslotteriet bland annat det villkoret, att centralföreningen garanterade den uppgörelse med aktiebolaget Idrottsparken,

som erfordrades för att föreningen skulle komma i besittning av det av bolaget disponerade området för Stadions uppförande å detsamma. Centralföreningens uppgörelse med aktiebolaget Idrottsparken, som träffades den 18 mars 1911, var i korthet följande. Bolaget överlät till föreningen all sin rätt till området vid Valhallavägen och Sturevägen med alla därstädes befintliga, bolaget tillhöriga byggnader och anläggningar jämte inventarier. För att bereda bolaget ersättning för denna dess överlåtelse berättigades bolaget att från och med den 1 oktober 1912, eller den tidigare dag, då Stadion icke vore behövligt för de olympiska spelen, disponera över detsamma under en tid av högst 10 år, dock att därest före denna 10-årsperiods slut bolagets nettoinkomst av dispositionsrätten uppginge till sammanlagt 120 000 kronor jämte 5 procent årlig ränta å oguldet belopp från den 1 oktober 1910, dispositionsrätten genast skulle återgå till centralföreningen. Skulle föreningen önska att tidigare bekomma dispositionsrätten till Stadion, vore föreningen efter 6 månader förut skedd anmälan därtill berättigad mot erläggande av dels den då återstående delen av nyssnämnda 120 000 kronor med ränta, dels ock en ersättning av 10 000 kronor för bolagets inventarier, värderade till 11 622 kronor 70 öre. Denna ersättning förband sig centralföreningen att söka bereda bolaget på det sätt, att föreningen skulle söka utverka Kungl. Maj:ts tillstånd att, då föreningen efter bolaget övertoge dispositionsrätten till Stadion, använda uppkommande vinstmedel i första rummet till gäldande av omförmälda ersättning för inventarier med 10 000 kronor. Därest föreningen övertoge dispositionen efter anmälan, skulle denna ersättning gäldas vid tillträdet. Skulle bolagets vinst under 10-årsperioden icke uppgå till 120 000 kronor med ränta, förband sig föreningen att söka utverka Kungl. Maj:ts tillstånd för bolaget till fortsatt disposition av Stadion, till dess den beräknade ersättningen kommit bolaget tillgodo. Föreningen fick därjämte ikläda sig skyldighet dels att gälda de bolaget påförda skatter till stat och kommun, som under tiden från den 1 oktober 1910 till dagen för bolagets tillträde av dispositionsrätten förföllo till betalning, dels att erlägga den för samma tid belöpande räntan å bolagets skuld till bankaktiebolaget Norra Sverige å 10 000 kronor och slutligen att bestrida kostnaderna för upprättande av bolagets räkenskaper, för revision, för kungörande av bolagsstämmor och dylikt under nämnda tid med skäligt belopp, som icke finge överstiga 300 kronor om året. Därest efter olympiska spelens slut vid granskning av de däröver förda räkenskaperna skulle befinnas, att brist uppstått, som icke på annat sätt kunde täckas, ägde föreningen under förutsättning av Kungl. Majts bifall rätt att disponera Stadion under ett år från spelens avslutande, om bristen uppginge till 30 000 kronor men understcge 40 000 kronor, under två år, om bristen uppginge till 40 000 kronor men understege 50 000 kronor och under tre år, om bristen uppginge till 50 000 kronor eller högre belopp. I dessa fall skulle bolagets tioåriga dispositionsrätt i motsvarande mån framflyttas. Avtalet vann Kungl. Maj:ts bifall. Då det visade sig att på olympiska spelen uppstått en förlust, som vida översteg det i avtalet med bolaget angivna beloppet å 50 000 kronor, fick centralföreningen såsom förut omnämnts disponera Stadion intill den 1

oktober 1915. Sedermera ingick centralföreningen till Kungl. Maj:t ined anhållan att med upphörande av förut meddelade bestämmelser angående förvaltningen av Stadion en särskild styrelse för Stadions förvaltning skulle tillsättas samt att centralföreningen skulle äga att under en tid av högst tio år åtnjuta andel i vinsten å Stadionrörelsen. Samtidigt meddelade föreningen, att aktiebolaget Idrottsparken på föreningen överlåtit alla sina rättigheter med avseende på förvaltningen av Stadion. I anledning av denna föreningens hemställan meddelade Kungl. Maj-.t de föreskrifter rörande Stadions förvaltning från och med den 1 oktober 1915, som återfinnas härovan. Villkoren för aktiebolaget Idrottsparkens överlåtelse på centralföreningen av alla dess rättigheter med avseende å Stadions förvaltning voro i enlighet med ett den 9 september 1915 mellan bolaget och föreningen träffat nytt avtal följande. Såsom ersättning för överlåtelsen hade föreningen att till bolaget inbetala dels den 1 oktober 1915 kontant 39 500 kronor, dels den 31 december 1915 kontant 30 000 kronor, dels slutligen för varje år, föreningen komme att tillförsäkras inkomst av Stadionrörelsen, hälften av denna inkomst i vad den överstege ett årligt belopp av 6 000 kronor, och förband sig föreningen samtidigt att från och med den 1 oktober 1915 övertaga betalningsansvaret för bolagets skuld å 10 000 kronor till aktiebolaget Stockholms Handelsbank. Avtalet skulle gälla allenast under förutsättning att föreningen med Kungl. Maj:t och Kronan träffade sådan uppgörelse, att föreningen tillförsäkrades all vinst å Stadionrörelsen under den i avtalet den 18 mars 1911 angivna tiden upp till det i detsamma angivna beloppet 120 000 kronor med 5 procent ränta från den 1 oktober 1910 med avdrag likväl för löner, löpande utgifter och kostnader för Stadions underhåll, amortering och räntelikvid å det kapital, som komme att anvisas föreningen av Kungl. Maj :t som förskott för Stadions skötsel samt ersättning åt stadionstyrelsen. Enligt uppgift har centralföreningen till och med år 1920 inbetalt till aktiebolaget Idrottsparken följande belopp 1915 (köpeskilling) 1916 (andel av Stadionvinsten) 1917 1918 1919 (andel av Stadionvinsten) 1920 ( „ „ „ ) eller sammanlagt

kr. 80 000 ,, 3 964 10 „ — „ , 3 826 75 „ 14 087 33 kronor 101 878 18

Östermalms Genom Idrottsparkens anläggning hade idrottsrörelsen i huvudstaden idrottsplats, erhållit en lämplig idrottsplats. Allt efter som rörelsens utveckling fortskred och förståelsen för ungdomens behov av stärkande kroppsövningar blev större, växte snart kravet på en ny lek- och idrottsplats. Svårigheterna voro emellertid stora, när det gällde att erhålla ett område, som vore såväl lämpligt som närbeläget. Styrelsen för centralföreningen ingick 1901 till Kungl. Maj:t med anhållan att för anläggande av lek- och idrottsplats för allmänt bruk få disponera ett område i dalgången norr om Idrottsparken, mellan Sturevägen

35 ocli fältrittklubbens hinderbana. A^id ansökningen var fogad en till Konungen ställd, av rektorerna vid huvudstadens allmänna läroverk samt folkskoleinspektören undertecknad skrivelse, vari dessa anslöto sig till centralföreningens ansökning under framhållande av vikten att erhålla en dylik för all ungdom tillgänglig, närbelägen plats. Kungl. Maj:t biföll den 20 maj 1901 ansökningen och meddelade, att centralföreningen ägde under Hans Maj:t Konung Oscar II :s regeringstid innehava området ifråga mot en årlig avgift av 1 500 kronor, av vilket belopp 1 250 kronor utgjorde ersättning till innehavaren av ett på området befintligt hovjägarboställe för mistad inkomst av lönejord. Denna avgift utgick till och med den 31 mars 1909, då den enligt kontrakt mellan djurgårdsförvaltningen och centralföreningen, upprättat den 27 februari 1909, fastställdes till 1240 kronor för år under tiden 1 april 1909—31 mars 1910, varefter den bestämdes till 10 kronor för år. Kontraktet gäller till och med den 31 mars 1929. Arbetena med områdets ordnande till idrottsplats begynte omedelbart. Stockholms stadsfullmäktige beviljade anslag dels å 10 000 kronor för platsens ordnande och dels å 10 000 kronor för uppförande av byggnader å densamma under villkor att huvudstadens skolungdom vid vissa tider avgiftsfritt skulle erhålla tillträde till platsen. Övriga kostnader för platsens iordningställande bestredos av centralföreningens egna medel, förutom fyllningen av området, som till största delen verkställdes utan kostnad för föreningen. Totalkostnaden för anläggningen, som erhållit namnet Östermalms idrottsplats, uppgick vid dess invigning i september 1906 till omkring 70 000 kronor. Idrottsplatsen har sedan sin uppkomst ökats avsevärt och erbjuder för närvarande 3 fotbollsplaner (därav 2 gräsbevuxna), en löparbana, en kastplan samt 4 tennisplaner. Vid de sistnämnda äro uppförda några mindre läktare. Dessutom finnas banor för hopp. Å platsen finnes en större omklädningspaviljong, som tillika inrymmer en vaktmästarbostad, en större läktare med omklädningsrum för idrottsmännen, varjämte den gamla Idrottsparkens tennispaviljong, efter det Idrottsparken tagits i anspråk för Stadionanläggningen, flyttades till idrottsplatsen. Vid platsens invigning ansågs utrymmet vara rikligt tilltaget, men har detta med åren mer och mer tagits i anspråk av de ständigt växande skarorna av idrottsutövare och kan i närvarande stund anses icke på långt när fylla behovet. Stockholms stadsfullmäktige hava sedan 1909 beviljat följande anslag till platsens underhåll. År

Ordinarie

1909 1910 1911 1912 1913 1914

1 300 5 000 5 000 5 000 7 000 10 000

Extra

År

Ordinarie

Extra

1915 1916 1917 1918 1919 1920

10 000: — 10 000: — 10 000: — 15 000: — 15 000: — 22 000: —

— — 5 650: —

— 3 000: — 9 000: —

Dessa kommunens anslag hava dock icke på långt när räckt till att bestrida de årliga underhållskostnaderna. Idrottsplatsen förvaltas sedan den 1 oktober 1915 av stadionstyrelsen.

36 Länefond jor på centralföreningens initiativ hava under år 1921 vidtagits särskilda anläggning av åtgärder för att ställa medel till förfogande för anläggning av idrottsCentralföreningen begärde nämnda år tillstånd av Kungl. Maj:t att för ändamålet få belåna viss del av lotterifondens obligationer, och av sålunda erhållna medel lämna amorteringslån för idrottsplatsers anläggande. Kungl. Maj :t medgav den 4 november 1921, sedan yttrande inhämtats från de idrottssakkunniga, att föreningen finge dels i mån av behov upptaga lån mot säkerhet av den s. k. lotterifonden tillhöriga obligationer till ett sammanlagt nominellt belopp av högst 500 000 kronor och till förräntning av dylika lån använda de medel, som centralföreningen årligen ägde disponera till bestridande av kostnaden för anläggandet av lek- och idrottsplatser, dels ock till lokala idrottssammanslutningar inom riket utlåna sålunda anskaffade medel. Som villkor härför skulle gälla: att varken belåning av obligationer eller utlåning från centralföreningen ägde rum utan att Kungl. Maj:ts ombud i föreningens styrelse i varje särskilt fall lämnat medgivande därtill; att centralföreningen förbunde sig att, om och i den mån av Kungl. Maj:t anvisade medel ej bleve disponibla till gäldande av ränta å av centralföreningen upptagna lån, med egna tillgångar ansvara för lånens förräntning; att utlåningen från centralföreningen skedde med amorteringstid av högst tio år; att utlåningen finge äga rum utan anspråk på räntegottgörelse, dock att det skulle åligga styrelsen för centralföreningen att i varje fall, då längre amorteringstid än fem år bestämdes, taga under särskild omprövning, huruvida icke efter de första fem årens utgång någon ränta borde erläggas; att utlåningen skulle ske mot garanti av vederbörande kommun för lånets återbetalande enligt fastställd amorteringsplan; att den mark, som erfordrades till lek- och idrottsplats, för vilken låneunderstöd lämnades, blivit till vederbörande idrottssammanslutning kostnadsfritt upplåten antingen med äganderätt eller ock med nyttjanderätt så länge marken användes såsom lek- och idrottsplats; samt att lån icke utlämnades med mindre den kommun, där lek- och idrottsplatsen ifråga vore belägen, ägde rätt att tillsätta en ledamot i den lånesökande idrottssammanslutningens styrelse. Centralföreningen ingick därefter till Kungl. Maj:t med förmälan att avfattningen i kungl. brevet den 4 november 1921 av villkoret i fråga om markupplåtelse syntes kunna giva rum för olika tolkningar samt att föreningen ansåge, att detta villkor vore att så förstå, att det markområde, som för varje särskilt fall kunde komma i fråga, skulle vara för sitt ändamål som lek- och idrottsplats upplåtet utan användande av centralföreningens anslagsmedel, samt anhöll om Kungl. Maj:ts beslut däröver. Kungl. Maj:t förklarade i skrivelse den 22 december 1921, sedan yttrande inhämtats från de idrottssakkunniga, att i nådiga brevet den 4 november 1921 stadgade villkor om kostnadsfri upplåtelse icke skulle

äga tillämpning i fråga om mark, som av idrottssammanslutning före den 4 november 1921 förvärvats med äganderätt eller med nyttjanderätt, så länge marken användes såsom lek- och idrottsplats. Ansökningar om erhållande av dylika lån föreligga till ett belopp av omkring 1 490 000 kronor. Genom den beviljade fondbelåningen erhölls 375 000 kronor, vadan icke en tredjedel av det anmälda medelsbehovet kunnat tillfredsställas.

IV.

Hittills vidtagna åtgärder för a t t utbilda idrottsledare.

Gymnastiska Vid Gymnastiska centralinstitutet utgöras kurserna för manliga elecentralv e r a v (j e j g e n instruktörskurs på ett år, dels såsom påbyggnad därå en ms i ue. gynmastiklärarkurs på ytterligare ett år och dels slutligen under tredje året en för sjukgymnaster avsedd kurs, den s. k. gymnastikdirektörskursen, samt för kvinnliga elever av en gymnastiklärarinne- och sjukgymnastkurs på två år. Den idrottsliga utbildningen vid Gymnastiska centralinstitutet är för närvarande ordnad på följande sätt. Instruktörskursens arbetsplan upptager under höstterminen en timmes undervisning i veckan i "idrottens speciella teori". Då de militära elevernas hösttermin ej börjar förrän efter repetitionsövningarnas slut, kan antalet undervisningstimmar i idrott icke komma upp till mer än omkring ett tiotal, därtill utan praktisk utbildning, för vilken också årstiden skulle föga lämpa sig. Gymnastiklärarkursen åtnjuter under tiden 11 maj—9 juni två timmars daglig utbildning i lek och allmän idrott. Dessvärre infaller emellertid denna utbildning under en period, då eleverna på grund av tentamensläsning och annat forcerat arbete hava svårt att fullt tillgodogöra sig densamma. För institutets kvinnliga elever hava utanför den egentliga arbetsordningen kurser anordnats i simning och livräddning, varjämte andra årets elever på egen bekostnad pläga företaga en kortare färd till norra Sverige i och för skidlöpning. Institutets samtliga kurser företaga årligen utfärder och orienteringsövningar i terräng till fots, på skidor eller skridskor. Den utbildning i lek och idrott, som sålunda för närvarande lämnas eleverna, kan näppeligen ens för deltagarna i gymnastiklärarkursen anses tillräckligt grundlig för att sätta dem i stånd att på egen hand verka såsom idrottsledare. Frivilliga kurser.

Behovet av idrottsledare har man därför sökt fylla på andra vägar. Några hava tillförts rörelsen genom aktiva idrottsmän, som i regel utan anspråk på ersättning ställt sig till förfogande. Dessas arbete har dock i regel endast kommit respektive klubbar tillgodo och har självfallet icke kunnat bedrivas i önskvärd utsträckning, då det utförts på lediga stunder efter slutad arbetsdag. Andra hava deltagit i kurser, särskilt anordnade för utbildning av idrottsledare. Även dessa ledare hava i regel arbetat utan ersättning. Ett undantag utgöra de instruktörer i allmän

39 idrott, vilka tjänstgjort i Svenska idrottsförbundet. Dessas utbildning och verksamhet återfinnas i följande redogörelse för frivilliga kurser. Dessutom hava några idrottsgrenar under kortare tider haft att tillgå instruktion av utländska experter, som engagerats av respektive organisationer, givetvis med dryga kostnader. Beträffande frivilliga kurser för utbildning av gymnastik- och idrottsledare hava följande upplysningar meddelats. Svenska gymnastikförbundet har under åren 1917 och 1919 anordnat 6-veckors kurser vid Nääs för utbildning av gymnastikledare. Vardera kursen har haft ett 20-tal deltagare. Utgifter: arvode till ledare „ ,, bitr. ledare stipendier till elever: 14 st. ä 75: — 2 „ ,,62:50 1 .„ „ hyra för gymn.-redskap . diverse utgifter Inkomster: statsbidrag, anvisat av Kungl. Maj :t bidrag fr. centralföreningen. . eget bidrag

1917 600: — 175:— 775: — 1050 125 25

600: 200:

800:

20 st. a 150:

3 000:

1200 25 8 40 Kronor 2 008 40

1208:40 800: — Kronor 2 008:40

3 800:

3 000: —

800: — 3 800: —

Lingforbnndet i Göteborg har under år 1920 anordnat en 20-dagars instruktionskurs i gymnastik vid Nääs, som haft 16 deltagare. Utgifter: arvode till ledare stip. till 11 elever a 100: — materiel o. dyl Inkomster: anslag fr. Göteborgs stad

Kr. 400 „ 1100 „ 100 Kr. 1600 Kr. 1600:

Enligt uppgift hava stipendierna ungefär täckt elevernas utgifter. På egen bekostnad deltogo 5 elever. Nääs-stiftelsen tillhandahöll billig inkvartering samt upplät erforderliga lokaler kostnadsfritt. Förbundet för fysisk fostran har under år 1919 anordnat en 2-veckors kurs i Stockholm för utbildning av ledare i motionsgymnastik och friluftsliv. Antalet elever uppgick till 14.

40 Utgifter: dagtraktamente till ledare (å kr. 15: —) dagtraktamente till elever (a kr. 7: —) reseersättning till elever materiel o. dyl

Kr. 180: — „ 1176: — „ 683:32 „ 108:25 Kr. 2147:57

Inkomster: statsbidrag eget bidrag

Kr. 1 000: — „ 1147:57 Kr. 2147:57

Trots kursens begränsade syfte befanns, enligt vad som meddelats, att tiden för densamma var väl knappt tilltagen. Skånes gymnastikförbund höll manliga och kvinnliga instruktionskurser på omkring 15 dagar i Lund 1919—1921 samt dylik kurs för manliga elever i Åhus 1921. Antalet elever uppgick till omkring 20 i var och en av de manliga och 10 i var och en av de kvinnliga kurserna. 1921 1919

Utgifter: dagtraktamente till mani. ledare (1919—20: 2 0 : — , 1921: 26:66) dagtraktamente till kvinnl. ledare (13: 33: —) dagtraktamente till elever (1919—20: omkr. 3 : — , 1921: omkr. 6:—)

Lund

Åhus

300: — 200: —

300: — 200: —

400: — 200: -

400: —

850: —

1 100:—

2 745: — 100: 75 192: 90

1 272: — 53:75 135: 60

1 739:95 3 638: 65

1 861: 35

Inkomster : bidrag från Kristianstads läns landsting .. .. » » Malmöhus läns landsting

3 638: 65

1 500: — 361: 35

Kronor

1 500: — 1 739:95 3 638: 65

1 861: 35

150:-

materiel o. dyl Kronor

\

1 500: -

1 500: -

139: 95

1 739:95

Att förbundet kunde självt bekosta kurserna 1919 och 1920 förklaras genom dess jubileumsinsamling 1919—1920, som inbragte ungefär 48 000 kronor. Elevernas egna kostnader (utöver traktamentet) belöpte sig 1919— 1920 till omkring 4 kr. per dag och elev, och samma kostnad under 1921 beräknades till omkring 2 kr. Folkuniversitetsföreningens sektion för fysisk fostran anordnade 6veckors-kurser i fysisk fostran vid Djursholm 1920 och 1921.

3319:70 3 100: — 228:35

3 299:70 3 100: — 228: 35

283:80 229:30 184: 64

294: 15 229:30 208: 64

7 345: 79

7 360: 14

Inkomster: i stipendier från landsting m. m < l 200: anslag av Folkuniversitetsföreningen, inkl. dess eget sti- j pendieanslag ' | 6 145:79

1 200: —

Utgifter: arvoden åt lärare och föreläsare stipendier åt eleverna resebidrag åt eleverna resor i samband med kurserna, företagna av lärare och elever städning, tvätt och handräckning diverse Kronor |

Kronor

7 345: 79

6160:14 7 360: 14

1920 erhöll varje elev omkring 300 kr. i stipendium jämte fri resa III. klass järnväg. Genom föreningens försorg helinackorderades deltagarna i Djursholm till ett pris av 270 kr. per deltagare. Antalet deltagare belöpte sig till 10. 1921 utgick stipendium till 11 elever, 10 a 300 och 1 a 100 kr. Kesebidragen utgjorde ersättning för resa III. klass järnväg eller II. klass ångbåt.

1920 Enligt kursens timplan omfattade gymnastik bad, simning och livräddning idrott (allmän idrott, fotboll och lawn-tennis) lek

423/4 tim. 423/4

21 15

»

56 tim. 43 » 28 » 20 »

Skolöverstyrelsen har genom Gymnastiska centralinstitutet anordnat följande kurser: I. Fortbildningskurser i gymnastik för lärare vid folk- och småskolor. Högst 16 ordinarie deltagare kunde antagas i varje kurs. Utöver de ordinarie deltagarna antogos elever till växlande antal efter de lokala förhållandena. Kurserna pågingo i 18 dagar. Kurserna voro förlagda 1918 till sexton, 1919 till aderton och 1920 till tjugo olika platser i landet med växling mellan platserna de olika åren och med kurserna för folkskollärare, för folkskollärarinnor och för småskollärarinnor skilda var för sig och förlagda till olika platser. Utgifter: ledare, bosatta på kursorten, erhöllo i arvode 300 kr. För ledare bosatta utom kursorten uppgick arvodet till 400 kr., varjämte resversättning utgick enligt reseregi. klass 3. Dock utbetalades ej traktan. ents ersättning under resdagar.

42 Till eleverna utgingo följande traktamenten och ersättningar: 1) elever, bosatta å kursorten, dagtraktamente 3 kr. 50 öre, 2) elever, bosatta utom kursorten, dagtraktamente 7 kr., resekostnadsbidrag med halva biljettpriset för järnvägsbiljett III. klass och halva avgiften för salongsplats å fartyg samt halva legan för skjuts med en häst, då vägsträckan uppgick till minst 10 km. För varje resdag utgick 7 kr. i traktamentsersättning. 1918

1920 Inkomster : statsbidrag .. .. landstingsbidrag

40 000: — 36 600: — 18 län ä ;(14 län i 900: — 600:— 10 800: - \ 6 > > 600: - 16 200: 9 600: —

23 400: — 16 län å 600:-

Kronor

33 000: —

56 200: -

47 4O0: -

II. 3-veckors-kurser i allmän idrott för ämneslärare vid läroverken, 1917, 1918 och 1920. Varje kurs räknade omkring 15 deltagare. 1918

1 led. ä 500: — 2 » » 300: — 1 100: —

3 led. 1 200: -

6: —

9: —

8: -

enl. reseregi. klass 5 (dock ej ersättning för sovpl. eller transport av effekter).

utgick efter samma grunder som 1917.

deltagare, som av skolöverstyrelsen förklarats berättigade uppbära dagt r a k t a m e n t e , erböllo reseersättn. enl. reseregi. klass 5 med samma undantag som 1917.

1917 Utgifter: arvode till ledare 3 led. ä 15: — pr dag dagtraktamente till elever .. .. reseersättning till elever .. ..

Ledare, som ej vistades å kursorten, ägde 1920 uppbära resekostnadsoch traktamentsersättning enl. reseregi. klass 3. 1917 4 600: -

7 050: — i 5 412: —

Svenska Livräddningssällskapet har anordnat 14-dagars fortbildningskurser i simning och livräddning för lärare och lärarinnor från landets folkskolor. Kurserna hava pågått sedan 1908, fr. o. m. 1911 med statsbidrag, och hava varit öppna endast för lärare tills 1920, då det ökade statsbidraget möjliggjorde lärarinnors deltagande. Deltagarantalet har varje år uppgått till, under perioden 1908—1919 omkring 12, och 1920 till 24.

43 Utgifter: arvode till ledare » > instruktörer dagtraktamente till elever ä 7: — (för deltagare på orten å 4: 3: 50) reseersättning till elever .. . läroböcker, materiel o. dyl. .. Kronor Inkomster: statsbidrag eget bidrag

300: — 520-

300: — 475: —

300.— 862: 50

1 279: — 167: 25 182:60 2 448: 85

1 361: 50 370: 90 350: — 2 857: 40

2 541: — 635: 20 853: 80 5 192: 50

607:40 2 857: 40

512:50 5 192: 50

9 (\C\(\-

Kronor

448:45 2 448: 45

Skiddelegationen har under en följd av år anordnat skidkurser för folkskollärare och -lärarinnor. Kurserna hava i allmänhet varat 6—9 dagar och omfattat omkring 100 deltagare. Undervisningen har bedrivits i grupper om 15 deltagare i varje, uppdelade med hänsyn till färdigheten hos deltagarna. Lärarinnorna hava undervisats för sig. Delegationen har anordnat skidkurser dels 1914—1918 med bidrag från det av statsanslaget till idrottens främjande till Skiddelegationens förfogande ställda beloppet 8 000 kronor om året, och dels 1920—1922 med medel från det till skolöverstyrelsens förfogande ställda anslaget till understödjande av skididrotten bland ungdomen å 30 000 kronor I.

Kurser med bidrag från skiddelegationens a) Helt bekostade kurser. 1914 i Filipstad, 33 delt., 6 dagars kurs 1915 „ Bollnäs, 20 „ 6 „ „ 1916 „ Ludvika, 53 „ 7 „ „ 1917 50 " v " 7 » »

anslag. Kr 1 448- 26 * 1134! 25 " 2600^72 „ 3153:30

b) Kurser, för vilka delegationen endast bekostat ledare. 1916 i Stockholm g r 37g. 95 1917 ,, Hässleholm ' 256-15

J2J? " ?/° by (n0Pra Skålle) 1918 „ Växjö

* * * • • •••••••• • " 333^ 40 ?

150: —

Vid de ovan under a) omnämnda kurserna erhöllo deltagarna 3 kronor 1 dagtraktamente och reseersättning med visst belopp, exempelvis i Ludvika 1916 högst kr. 6:80 pr elev. Ledarna erhöllo 150 kronor och föreläsarna ingenting. Dessutom har delegationen av 8 000-kronors-anslaget lämnat bidrag till skidkurser vid seminarier. 4

44 II.

Kurser med bidrag från skolöverstyrelsens 19201) Växiö

Ludvika

anslag. 1921

Bollnäs j Ludvika

1922 Gävle 2 )

Ludvika

61 (26 på egen bekostnad) > ledare 1 1 1 1 1 1 3 > gruppledare 2 6 6 6 3 » kursdagar 7 9 9 1 9 9 9 Arvode till ledare utgått med 250: — kronor varje år och kurs > > gruppledare > » 200: — > » > * Reseersättning till ledare /resa II:a klass järnväg till och från kursorten, dock ej trak-

Antal deltagare

och gruppledare \ tamentsersättning för resedagar Dagtraktamente till elever 7 : - i 7 : - | 7 : - | 6: | -3) | 6:Reseersättning till elever .. halva resekostnaden IILe klass järnväg till och från kursorten, samt ev. halv skjutslega med en häst. Traktamentsersättning har utgått under resedagar Totalkostnad kr 3 112: 80 ! 10 484: 201 4 231: 08 | 11 335: 641 1 488: 20 | 9 025: — 155:64' 139:80! 183:96 1 145:33 147:95 > pr elev .. kr.

Utgifterna för 1922 års skidknrs i Ludvika, som anses vara normerande, fördela sig sålunda: Rese- och traktamentsersättn. till 7 ledare Kr. 742: — 568:35 4 föreläsare „ 491:70 intendenter m. fl ,, 34 mani. kursdeltagare ,, 591:05 27 kvinnl. kursdeltagare ,, 973:90 347: 50 Annonser, trycksaker 424:25 Hyra och transport av skidmateriel 401: — Slöjdundervisning 485:25 Inkvarteringskostnader m. m Kr. 9 025: — Svenska Idrottsförbundet höll år 1917 i Stockholm instruktörskurs i allmän idrott under 3 veckor med 12 deltagare från olika delar av landet. Samtliga deltagare godkändes, varav 6 anställdes som instruktörer. Dessa hava under åren 1917—1921 tjänstgjort som instruktörer i allmän idrott i landets olika idrottsdistrikt och därvid undervisat idrottsmän i alla åldrar — även skolungdom — i den allmänna idrottens olika grenar. Vid sidan av sin huvudsakliga uppgift hava några tjänstgjort som ledare för övningar i gymnastik och i vinteridrotter samt verkat för idrottspropagandan genom att hålla instruktiva idrottsföredrag. Utgifter: dagtraktamente till deltagarna omkring Kr. 2 310 reseersättning till deltagarna (III. klass järnväg) omkring „ 250 ersättning till föreläsare, materiel etc „ 1 440 Kr. 4 000 *) Anslaget, som först utgick 1919, kunde det året ej användas för någon skidkurs, varför i stället under år 1920 höllos 3 kurser. 2 ) Lokal kurs endast för Gävlebor. 3 ) Eleverna i denna kurs erhöllo ej något dagtraktamente.

45 Kostnaderna för såväl kursen som instruktörernas verksamhet hava bestritts av donationsmedel, vilka numera förbrukats. Svenska lekförbundet anordnade 1921 en kurs i Göteborg för utbildning av lekledare. Ett tjugotal deltagare utbildades under 4 veckor. Utgifter: bidrag till vivre för 2 ledare stipendier till 6 elever å 100: — » 8 „ „ 75:— » 1 »

Kr. ,. '; „

250 600 600 56:25 1506 25 Kr. 45 224 70 Kr. 1775:95

reseersättning till ledare andra kostnader Inkomster: bidrag från centralföreningen bidrag „ sällskapet för friluftslekar eget bidrag

Kr. 1 000: — , 656:25 „ 119:70 Kr. 1775:95

Till ledarkurser hava således enligt dessa uppgifter under åren 1917 —1920 använts:

statsmedel eller lotteriräntemedel » anslag från landsting eller kommuner > resp. förenings egna medel eller enskilda gåvor

10 017:85

32 833: 40

42 850

67 920: 08

9 600: —

10 800

19 000: —

4 054 97

8 398: 24

av

4 000:—

448: 45

V. De sakkunnigas yttrande. Idrottens all- Den föregående redogörelsen torde hava givit vid handen, att idrottsmänna be- r ö r e lsen spritt sig över hela landet och räknar medlemmar till ett antal, y som knappast någon annan sammanslutning utan ekonomiskt syfte. Med det levande intresse, som ägnas idrotten av så gott som hela den svenska ungdomen, har den blivit en verklig folkrörelse. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas att lämna den utan något stöd från statsmakternas sida att allt efter sin egen inneboende livskraft antingen utvecklas fritt eller så småningom försvagas och förvissna. Enligt de sakkunnigas mening skulle dock en sådan hållning icke vara riktig ur statens egen synpunkt. Det är helt visst icke en tillfällighet att idrottsrörelsens starka tillväxt hos vårt folk till tiden ungefär sammanfaller med industrialismens genombrott. De aktiva idrottsmännen rekryteras i mycket stor utsträckning från arbetarungdomen. Att så kommit att ske torde visserligen till en del förklaras genom det underlättande av föreningsliv och samarbete, som följt med inflyttningen till städer och industrisamhällen, men i huvudsak torde dock förhållandet böra betraktas såsom en befolkningens egen sunda reaktion mot ett stillasittande eller ensidigt arbete inomhus. Såvitt idrotten förmår att motverka industrialismens tendenser till befolkningens försvagande och degeneration är den alltså av oskattbar betydelse för folkhälsan. Men idrotten har även visat sig vara till nytta för de unga, som ägna sig åt jordbruk. De hava visserligen ett arbete, vilket till stor del utföres i fria luften och som är fysiskt krävande, men ofta behöva de utvecklas till större rörlighet och en mera harmonisk kroppsutbildning. Med de under äldre jordbruksförhållanden vanliga, synnerligen långa arbetsdagarna är det klart, att varken tid eller krafter funnos för idrottsövningar. Numera, då arbetet även inom jordbruket sammanförts inom ett färre antal timmar, kommer säkerligen lusten för idrott att tilltaga, och i den mån maskindriften gör visst arbete inom jordbruket mera likartat med industriarbete kommer mycket av de fysiskt stärkande momenten inom jordbruksarbetet att försvinna och idrottsövningar att bliva dess mera behövliga. Idrottens betydelse kan således snart sträcka sig till så gott som hela den svenska ungdomen.

47 Understundom uttalas emellertid farhågor för att idrotten medför alltför stora risker för sina utövare och att härigenom dess goda verkningar såsom medel att höja folkets fysiska kraft skulle åtminstone till en viss grad uppvägas. Framförallt torde dessa farhågor hava framträtt på ett tidigare stadium, medan idrotten ännu hade en jämförelsevis liten utbredning och medan således erfarenheten om densamma var alltför kortvarig och begränsad för att medgiva ett allmänt omdöme och — det må jämväl erkännas — medan idrottsledarna ännu i viss mån saknade tillräcklig insikt om övningarnas och tävlingarnas rätta anordning och nödiga försiktighetsmått därvid. Det har i detta avseende sitt stora intresse att se till, vilken ståndpunkt Läkarnas de svenska läkarna intaga.1 uppfattning Ett antal svenska läkare ) avgåvo år 1913 i anledning av att dylika far- om tdrotten hågor yppats ett uttalande, däri de anförde, "1) att den i vårt land bedrivna idrotten haft och har en synnerligen välgörande inverkan på utvecklingen av hela vårt folks och särskilt de mindre bemedlades kroppsliga och andliga hälsa; 2) att densamma därför ock är det kraftigaste medlet att vid sidan av de rent militära övningarna utbilda och stärka vårt lands försvarskrafter; 3) att densamma likaledes är en moralisk faktor av betydelse och avhåller särskilt vår ungdom från dåliga nöjen, befordrar nykterhet och ökar kroppens motståndskraft mot vissa sjukdomar, såsom särskilt tuberkulos; 4) att visserligen fall av skadlig överansträngning vid tävlingarna förekommit, men att dessa blott varit enstaka och fåtaliga, och att dylika genom övervakning och rationell träning böra kunna förekommas; 5) att intet skäl finnes att frukta, att i vårt land idrottsrörelsen kommer att utvecklas i skadlig riktning eller inkommit på vägar, som motverka idrottens välgörande inflytande på kroppens sunda utveckling till hälsa och kraft." Sedermera yttrade en av nyssnämnda läkare f. d. professorn S. E. Henschen i ett utlåtande, avgivet på begäran av den av riksförbundets förvaltningsutskott tillsatta gymnastik- och idrottskommittén, att sporten, om den ändamålsenligt och försiktigt bedrives, under sakkunnig ledning ej medför några faror för hälsan, att den i så fall medför en kraftig utveckling av organismen och särskilt av hjärtat samt att överansträngning och utvidgning även av förut fullt friska hjärtan kan uppstå vid tävlingar hos alltför unga, svaga och otränade individer samt vid alltför stor och våldsam ansträngning. Svenska läkarsällskapet har enligt vad de sakkunniga inhämtat under år 1921 i skrivelse till skolkommissionen framhållit, att lek och idrott borde införas i skolan vid sidan av den Lingska gymnastiken, vilken dessutom borde reformeras, och att en dag i veckan lektionerna efter frukostlovet borde helt ägnas åt lek och idrott. De sakkunniga hava nu hos Svenska läkaresällskapet anhållit om yttrande, huruvida idrotten kan anses gagnelig för den utövandes organism och därigenom för folkets fysiska utveckling. I anledning härav har lä1 ) F. d. professorn S. E. Henschen, professorn John Berg, professorn J. E. Johansson, docenten I. Jundell, bataljonsläkaren Josef Hammar, skolläkaren Fritz Svensson, doktorn Emil Zander, doktorn J. Arvedson, professorn Astley Levin och bataljonsläkaren Axel Wahlstedt.

48 karesällskapet beslutat ett uttalande, som är i sin helhet fogat vid förevarande betänkande (Bil. 12). Liksom sällskapet förut förordat idrottens obligatoriska införande i skolan på grund av dess betydelse för den fysiska fostran, torde dess nu avgivna uttalande kunna i det nu föreliggande, principiella spörsmålet sammanfattas därhän, att idrotten anses under vanliga förhållanden skänka ökad hälsa och ökad motståndskraft mot skadliga inflytelser. Därvid har dock sällskapet velat framhålla, att härför förutsattes att den bedrives förnuftigt, och sällskapet har särskilt velat betona vikten av att sörja för erforderlig försiktighet framför allt vid tävlingar. Till frågan om åtgärder i dylikt syfte återkomma de sakkunniga i det följande. Med stöd av det anförda torde det emellertid vara berättigat att utgå från den grunduppfattningen, att idrotten är ett viktigt medel att bevara och höja hälsa och livskraft för stora grupper av ungdomen och därmed för folket i dess helhet. Idrotten och Möjligen skulle det kunna påstås, att det bästa medlet att befordra fygymnastiken. g ^ utbildning är gymnastiken, som också inom vårt land har särskilt hedrande traditioner att blicka tillbaka på och föra vidare. Idrotten har emellertid sina särskilda uppgifter och gymnastiken sina. Idrotten står närmare den ursprungligaste av alla fria kroppsövningar, leken, den försiggår i likhet med denna helst utomhus och lockar fram det friska initiativet, gymnastiken åter befrämjar framför allt den harmoniska kroppsutvecklingen, enhetlighet och behärskning. Det är således ett misstag att uppfatta idrotten som gymnastikens fiende. Tvärtom, är den gymnastiska utbildningen nyttig för så gott som all idrott och för utövning av många idrottsgrenar särskilt lämplig. Det har också visat sig, att den frivilliga gymnastiken i samband med den egentliga idrottsrörelsen kunnat redan nu ernå en omfattning, som man förut icke kunnat hoppas. Gymnastik och idrott böra därför komplettera varandra, icke rivalisera.

Idrotten så- Emellertid skulle det enligt de sakkunnigas tanke vara oriktigt att be°rin Smedel' trakta idrotten allenast som ett medel att befordra folkets fysiska hälsa. Idrotten rätt bedriven har även en stor uppfostrande betydelse. Här behöver icke åberopas exempel från England, där den modärna idrottsrörelsen tidigast vuxit in bland folket, förhållandet torde numera vara tämligen allmänt erkänt även av pedagoger i vårt land. Erfarenheten har också visat, hurusom för utövning av många idrottsgrenar krävas mod, beslutsamhet och snabb uppfattning, för idkande av så gott som alla självbehärskning och uthållighet. Den tillsammans med kamraterna bedrivna idrotten utvecklar känslan för rättvisa, hjälpsamhet under samarbete och samverkan för ett gemensamt eftersträvat mål, ansvarskänsla och ledarbegåvning. Den har även en stor betydelse för att utjämna de sociala åtskillnaderna, ty på idrottsplatsen är det endast de idrottsliga egenskaperna, som höja individen över mängden. Det är sålunda en icke ringa del av de karaktärsdrag, som väl varje uppfostrare önskar finna och befordra hos den ungdom, han har hand om, vilka komma fram genom idrotten, om den övas och ledes i den rätta andan, och den lämnar tillika uppfostraren tillfälle att komma de unga personligen och individuellt närmare än under åtminstone en god del av det vanliga skolarbetet.

S

49 Den riktiga uppfattningen av idrotten är således enligt de sakkunnigas Skälförstatstanke att betrakta den icke såsom självändamål, utan såsom ett medel i understöd. arbetet för folkets hälsa och fostran, visserligen ingalunda ett universalmedel, men dock ett medel av den vikt, att det icke bör lämnas oanvänt. Men om idrotten har denna betydelse, torde det vara uppenbart att det är ett statsintresse att den hålles vid makt och når full utveckling. Den frågan återstår dock, huruvida statsunderstöd är behövligt. Två synpunkter böra i detta avseende framhållas framför andra. Å ena sidan är det klart, att en verksamhet med den svenska idrottsrörelsens omfattning, som bedrives genom en oavlåtlig samverkan mellan de olika aktiva idrottsmännen och deras föreningar, spridda över en stor del av landet, kräver ett mycket betydande grundläggande, sammanhållande och ordnande arbete. Detta arbete utföres i en utsträckning, varom man i allmänhet knappast torde göra sig en föreställning, men som åtminstone i någon mån bör framgå av de sakkunnigas föregående redogörelse, av frivilliga, oavlönade krafter. Vissa utgifter äro dock oundvikliga, och dessa stiga på grund av de långa avstånden och de små befolkningstalen till en relativt betydlig höjd. Om nu icke ekonomiskt stöd erhålles från det allmänna, kommer idrottsrörelsen icke att kunna utvecklas på andra platser än sådana, där medel utan allt för stor svårighet kunna anskaffas, det vill säga huvudsakligen på de större orterna, men därmed kommer en stor del av ungdomen att förlora möjligheten att deltaga i idrott, framför allt på landsbygden. Det föreligger även den faran, att idrotten så småningom alltmer glider in på de grenar, vilka visa sig mest ekonomiskt bärkraftiga, och det är åtminstone icke säkert, att urvalet efter ekonomiska grunder blir det bästa ur allmän synpunkt. Och å andra sidan, då idrotten blivit en så betydande faktor i ungdomens utveckliiig, är det önskvärt för staten själv att tillförsäkra sig möjlighet att leda densamma i sund riktning och motverka dess svagheter eller skadliga tendenser. Att sådana kunna förekomma och faktiskt förekomma, bör icke förnekas eller förtigas. En sådan svaghet, som ligger snart sagt i den fria idrottsrörelsens natur, är, att den kommer att omfatta så gott som uteslutande de fysiskt bäst utrustade bland ungdomen. Det återstår dock en stor mängd, som skulle kunna deltaga i idrott, om den ledes klokt och avpassas efter deras krafter, och som minst lika väl som de förstnämnda skulle behöva idrotten såsom en upplivande och stärkande motvikt mot ensidigt arbete vare sig detta bedrives i studierummet, vid en maskin eller i jordbruket. Det kan icke heller bestridas att en viss råhet, åtminstone i tal, kan iakttagas icke så sällan under de fria idrottsövningarna. Det är emellertid icke idrotten, som framkallar råheten, den medföres till idrottsplatsen, och felet är, att den icke alltid tillräckligt motarbetas. En annan anmärkning, som kan göras, är, att det understundom händer, att idrottsmän, särskilt om de vid unga år nå en mera uppmärksammad ställning, leva sig in i vanor och föreställningar, som ingalunda svara mot verkligheten för dem, mista intresset för ett allvarligt, men mera obemärkt produktivt arbete och sålunda vid början av sin mest arbetsdugliga ålder stå med mindre lust och mindre förmåga till gagnande verksamhet än vad som kunde varit fallet. Det bästa skyddet mot mindre goda utväxter på idrottslivet är säkerligen en mogen ledning, som lockar fram idrottens bästa sidor och håller tillbaka de sämre.

50 Tävlingarnas En sådan ledning har också tillfälle att giva tävlingarnas deras rätta betydelse. pl a ts ; Att tävla är naturligt för friska barn och sund ungdom, liksom det väl får anses i allmänhet vara en lycklig egenskap, om man kan spänna sina krafter hårdare under eggeisen av andras ansträngningar. Det är därför nästan självfallet, att idrotten bedrives under tävlan och att utgången av tävlingarna motses med livligt intresse. Kesultaten äro för deltagarna ett slags mätare på, om deras idrottsliga arbete fört den fysiska prestationsförmågan framåt. Segraren, vem han än är, ökar intresset för idrotten genom den allmänna benägenheten att efterlikna eller söka överträffa den, som hittills visat sig vara den främste. Så tillvida synas tävlingarna vara fullt förenliga med idrottsrörelsens ändamål såsom det fattats av de sakkunniga. Emellertid är det klart, att i tävlingarnas natur ligger en viss tendens att gå till ytterlighet. Låter man det bli viktigast att sätta rekord, har man förlorat ur sikte idrottsrörelsens huvuduppgifter. Då kan man nog också lätt komma över den gräns, som i princip bör uppställas för alla tävlingar, att de hålla sig inom det fysiskt tillåtna för de tävlande. Att här finna de rätta gränserna och hålla den rätta riktningen ankommer framför allt på idrottsrörelsens ledning. För den svenska idrottsrörelsen torde det särskilt vara värt att anteckna såsom ett glädjande faktum, att man sökt uppmuntra idrottsmännen till allsidighet, göra dem till "all round men", en benägenhet, som väl sammanhänger med den svenska gymnastikens inflytande på vår idrottsrörelse. Idrotten och professionalismen.

De överdrifter, som nyss berörts, kunna leda in på vägen till professionalismen, därigenom att idrottsmannen mer och mer uteslutande ägnar sin tid åt idrotten. Eljest synes det, som om det principiellt skulle vara ett stort avstånd mellan professionalismen och den fria idrotten. Den senare har ju till mål att göra sina utövare fysiskt och psykiskt bättre rustade för att fylla sina uppgifter i samhället, för den professionelle idrottsmannen åter är idrotten hans levebröd och yrke, men samhället i övrigt blir honom ofta skäligen likgiltigt annat än såsom den omgivning, där han söker förvärva rykte och penningar, icke sällan med användning av sensationslystnadens alla medel. Det är emellertid icke så alldeles underligt med det kraftiga reklamväsende och därmed följande publikintresse samt de understundom höga ersättningar, vilka professionella idrottsutövare få till sitt förfogande, om unga idrottsmän känna sig lockade att ägna sig såsom yrke åt någon specialité, däri de uppnått stor färdighet. Enligt de sakkunnigas föreställning skulle det dock vara olyckligt om professionalismen vunne insteg i Sverige. I och för sig har väl ett sådant yrke knappast någon samhällsnyttig uppgift, och av rent fysiska orsaker begränsas det till en jämförelsevis kort tid av idrottsmannens liv. Efter denna periods slut har han i regel ganska små utsikter att inom andra områden finna någon lämplig sysselsättning och är således kanske för framtiden en mindre duglig samhällsmedlem. Det synes därför önskvärt, att övergång till professionalismen icke underlättas och att gränsen mellan amatörer och professionella idrottsmän uppehälles med stränghet. I varje fall är det uppenbart, att statsunderstöd icke kan ifrågasättas för professionell idrott. Även i de avseenden, som här senast berörts, beror det framförallt på ledningen, om rörelsen skall utvecklas i sund riktning. Ledningen av en rörelse, som i så hög grad vilar på frivilligt arbete och personligt in-

51 tresse, torde emellertid bäst och lättast utövas under verksamhet för att stödja rörelsen. Av den ståndpunkt till idrotten, som de sakkunniga sålunda intagit, föl- Frågan om jer att idrotten enligt de sakkunnigas mening icke blott förtjänar att upp- obligatorisk muntras av statsmakterna utan helst bör infogas såsom ett viktigt led i statens arbete för det uppväxande släktets vård och uppfostran. Det skulle därför helt visst vara önskvärt, om idrotten kunde göras tillgänglig för hela den ungdom, som över huvud taget äger de fysiska förutsättningar att deltaga däri. Medlet härför skulle väl vara att låta idrotten ingå i den undervisning, som sker under statens ledning. Sannolikt skulle man också därmed i stor utsträckning få idrottsledare för den mognare ungdomen, ty de lärare, som vunnit inflytande över sina elever såsom idrottsledare under skolåldern, skulle antagligen hava tämligen lätt att behålla deras förtroende även efter skolgångens slut. För såvitt man härigenom kommer att beröra frågan om obligatorisk idrottsundervisning vid de allmänna läroverken samt i folkskolorna och i följd därav i seminarierna, är det emellertid uppenbart, att ämnet faller utanför de sakkunnigas befogenhet och detta så mycket mera som enligt vad de sakkunniga inhämtat, sistnämnda fråga är under behandling inom skolkornmissionen. De sakkunniga hava därför begränsat sin utredning till att avse de vägar, på vilka staten på bästa sätt synes böra understödja den frivilliga idrottsrörelsen.

Vid denna undersökning hava de sakkunniga icke kunnat undgå att Detfinansiella känna sig starkt påverkade av det rådande finansiella läget. Mycket, som lägets invereljest varit önskvärt, har därför icke ansetts falla inom det för närva- kan pa de rande möjligas gränser, annat har endast kunnat vinna beaktande i min- s%ö"g^fas skat mått. Och det oaktat äro de sakkunniga medvetna om, att även vad här föreslagits, kan bliva reducerat under omständigheternas tryck. I det hela hava de sakkunniga därför sökt lägga sitt arbete så, att därigenom uppdragas grundlinjer för statens understödjande verksamhet, efter vilka understödet kan lända till bästa gagn och vilka kunna fullföljas i större utsträckning, i den mån tillgångarna medgiva. Enligt denna plan bör statsunderstöd lämnas till utbildning av idrottsledare, till anläggning av idrottsplatser och till bidrag till vissa förvaltningskostnader, varjämte statsunderstöd beräknats till vissa speciella ändamål.

En av de åtgärder, varmed staten bör stödja idrottsrörelsen, är enligt Åtgärder de synpunkter, som de sakkunniga redan utvecklat, att skaffa lämpliga för att ut~ idrottsledare. idrotlsleI detta avseende borde det bästa medlet vara att göra ämneslärarna i dare. folkskolor och allmänna läroverk kompetenta till idrottsledare, varigenom Amnesockså skulle underlättas ett eventuellt införande sedermera av obligato- inrama risk idrottsundervisning i skolorna. Vad folkskolorna beträffar, hava ju idrottsledare. ämneslärarna där, med undantag av några få städers skolor, om hand den utbildning i gymnastik med lek och idrott, som förekommer enligt 1919 års undervisningsplan. Det är således helt naturligt, om de också bliva ledare av den ytterligare utbildning i lek och idrott, som kan införas i folkskolorna. Av brist på andra lärarkrafter torde väl en sådan anordning få anses given. Vid de lägre allmänna läroverken finnas ej heller alltid särskilda gymnastiklärare. Vid de högre allmänna läroverken däremot äro sådana lärare anställda. Även i de skolor, som äro utrustade

52 med särskilda gymnastiklärare, torde det emellertid vara otänkbart, att dessa med sin i regel mycket hårt upptagna tid skola kunna helt sörja för den idrottsledning, som kräves för skolungdomen. Det naturliga är då, att även här åtminstone en del av arbetet omhändertages av ämneslärarna, Ur pedagogisk synpunkt skulle detta enligt de sakkunnigas tanke medföra stora fördelar. Helt visst kommer en lärare, som anser sin uppgift vara icke blott att bibringa barnen vetande, utan även att utveckla deras karaktär, att finna många tillfällen under idrottsövning att lära känna eleverna, vilka icke erbjuda sig under de vanliga ämnestimmarna. Vissa anlag, viss begåvning och vissa brister träda i dagen under den intellektuella, andra under den fysiska utbildningen. Den, som leder båda, har således den bästa möjligheten att utöva inflytande på eleverna. Och å andra sidan har ämnesläraren från sina lektionstimmar en kännedom om lärjungarna, som åtminstone i regel, icke står gyinnastiklärarna till buds. Ämneslärarna vid folkskolor eller allmänna läroverk torde väl knappast för närvarande i regel vara kompetenta idrottsledare, åtminstone icke på grund av den undergångna lärarutbildningen. För att bliva det måste de i allmänhet själva erhålla särskild utbildning. Bäst är uppenbarligen, om denna kan förläggas till deras egna studieår. Då äro de fysiska förutsättningarna de bästa, hågen för idrott starkast och säkerligen blir uppoffringen av tid och penningar minst. Så länge icke undervisning i lek och idrott blivit obligatorisk i skolorna i vidare mån än som skett genom gällande undervisningsplan för folkskolorna, torde icke heller genomgången utbildning såsom idrottsledare kunna fordras för läraranställning. Däremot bör hinder icke möta att anordna frivilliga ledarkurser, och sådana hava också redan kommit till stånd, delvis med ganska betydande anslutning, såsom framgår av den föregående redogörelsen. De för ändamålet använda statsmedlen hava åtminstone år 1920 uppgått till avsevärda belopp. Emellertid har det förefallit, som om kurserna hittills i någon mån saknat enhetlig planläggning och haft karaktären av experiment. Det har därför ansetts lämpligt att uppgöra program för kurser efter olika alternativ, vilket också varit nödvändigt för att erhålla en fast utgångspunkt för kostnadsberäkningarna. För detta ändamål hava de sakkunniga låtit genom majoren Ebbe Lieberath utarbeta förslag till planer för dylika kurser. Förslaget, med undantag av vissa detaljberäkningar, är fogat vid de sakkunnigas betänkande såsom bilaga 13. Z-k^ser av A v ( l c * m a 3 0 r Lieberaths förslag upptagna alternativen omfattar typ olika slag. B en 4 veckors kurs, i vilken icke ingår undervisning i gymnastik, typ C en 6 veckors kurs, jämväl omfattande gymnastik, och typ D en särskilt för de studerande vid universiteten avsedd kurs. Enligt de sakkunnigas mening vore önskvärt, att de tre nu nämnda typerna komme till användning. Var och en av dessa har sina särskilda uppgifter. Typ C avses för den personalgrupp, som de sakkunniga enligt vad som framgår av det föregående anse särskilt önskvärt att få med i det idrottsliga arbetet, nämligen lärarna vid de allmänna läroverken och folkskolorna. Tiden för kursen är avpassad så, att den skall kunna rymmas inom deras sommarferier. Då däri inlagts såväl gymnastik som idrott och lek, har detta skett i enlighet med de sakkunnigas uppfattning om gymnastiken å ena sidan

53 samt idrott och lek å den andra såsom naturliga komplement till varandra i den praktiska tillämpningen men även under utbildningskurserna. Gymnastiken har kunnat, oaktat den begränsade kurstiden, läggas in på programmet, därför att eleverna vid kurserna förut åtnjutit flerårig undervisning i gymnastik och således under den tid, som här står till förfogande, kunna antagas uppnå tillräckliga insikter för att med tillämpning av vanliga tabeller leda övningar i gymnastik. Den teoretiska undervisningen kan med de allmänna förkunskaper, som här ifrågavarande elever besitta, läggas på ett högre plan än i nästföljande kurstyp. Då kursen vilar på dessa förutsättningar kan tillträde till densamma icke medgivas åt andra än dem, som kunna förete intyg om avlagd folkskollärare studentexamen eller högre examen. B-typen är framförallt avsedd för unga industriarbetare, hantverkare, kontorister eller dylika personer, vilka utan annan föregående utbildning i gymnastik eller teoretiska ämnen än den, som meddelas i folkskolan, hava såsom aktiva idrottsmän visat särskilda ledaranlag. Det ligger i sakens natur, att den personliga fallenheten måste tillmätas stor betydelse, då det gäller att leda ungdomens idrott, och det har, enligt vad de sakkunniga inhämtat, visat sig i praktiken, att personer utan större föregående utbildning än vad här förutsattes, hava kunnat efter genomgången liknande kurs bliva synnerligen dugliga idrottsledare. Det synes därför klart, att man bör bereda sådana personer tillfälle att vinna inträde vid ledarkurser. Men å andra sidan måste man taga hänsyn till att de ofta torde hava svårighet att offra så lång tid som 6 veckor på denna specialutbildning och att den teoretiska undervisningen ej med säkerhet kan tillägnas av eleverna, om den icke avpassas för ett mera förberedande stadium, än som lämpligen bör ske i C-kursen. Utan föregående förkunskaper hos eleverna och med den tillämnade utbildningstiden av 4 veckor har det ej heller ansetts möjligt att söka göra dem kompetenta såsom gymnastikledare. Kurserna av D-typen äro avpassade efter samma förutsättningar i avseende på gymnastik och allmän-bildning hos deltagarna som förutsättas för C-typens kurser. Därjämte har det varit meningen att ordna dem med särskild tanke på att de skulle kunna genomgås utan något nämnvärt intrång på den övriga studietiden, och av denna anledning hava de uppdelats i två kurser, vilka var för sig bilda ett avslutat helt och medföra kompetens såsom ledare av antingen gymnastik eller idrott. I gymnastikkursen har inlagts simundervisning med 30 timmar, vilka erhållits genom minskning av gymnastiklektionerna med 12 timmar och borttagande av fäktundervisningen. 1 ) Det skulle enligt de sakkunnigas uppfattning vara önskvärt, om även eleverna vid folkskolelärarseminarierna i Uppsala och Lund kunde begagna sig av D-kurserna. Huruvida så kan ske, torde endast bero på möjligheten att jämsides med seminarieundervisningen deltaga i dylika kurser. Frågan därom torde lämpligen böra bliva föremål för utredning av vederbörande seminarierektorer. Då det visat sig, att instruktion i simundervisning efter den metod, som numera utexperimenterats såsom den lämpligaste för skolorna, tager l ) Den enligt schemat föreslagna undervisningen i fäktning bör enligt de sakkunnigas uppfattning knappast bibehållas vid kursernas anordning, emedan det synes tvivelaktigt, om fäktningen, med den ringa individuella utbildning, som kan förekomma, över huvud har sin plats vid de idrottsövningar, för vilka ifrågavarande ledare äro avsedda.

54 förhållandevis lång tid i anspråk, torde man böra uppställa såsom en gemensam fordran för deltagarna i samtliga kurser, att de själva skola vara simkunniga. Några kurser av A-typen, vilka med en tid av 6 veckor endast skulle omfatta undervisning i idrott och lek, hava icke föreslagits. Anledningen härtill är den, att de hittills hållna kurserna ansetts lämna den erfarenheten, att, om gymnastiken uteslutes, kurstiden kan inskränkas till 4 veckor såsom skett i typ B. Kostnadsberäkning.

Kostnaderna för kurserna av typerna B och C bero dels på antalet deltagare och dels på de platser, dit kurserna förläggas. Enligt de sakkunnigas uppfattning borde åtminstone en kurs av vardera typen anordnas i södra, mellersta och norra Sverige för att kunna tillgodose det stora behovet av idrottsledare. Med dessa förutsättningar hava kostnaderna approximativt beräknats sålunda. För typen B beräknas ett deltagarantal av 25 elever i varje kurs samt att för idrott, lek och simning erfordras tillhopa 3 lärare, vilka icke äro bosatta på platsen. Arvodet till dessa beräknas utgå efter 20 kronor för dag. Därtill komma 10 timmars förberedda föreläsningar a 40 kronor och 2 lektioner i första hjälp vid olycksfall a 10 kronor. För eleverna beräknas dagtraktamente efter 6 kronor jämte reseersättning med i medeltal 30 kronor, för lärarna reseersättning med i medeltal 50 kronor. Kostnaderna för en B-kurs kunna då beräknas sålunda. Arvoden till lärare (3X20X28) kr. 1 680 „ för 10 föreläsningar ,, 400 ,, „ 2 lektioner ,, 20 reseersättningar till lärare (3X50) ,, 150 dagtraktamenten till elever (25X6X28) .. „ 4 200 reseersättningar „ „ (25X30) . . . . „ 750 materialkostnad, städning m. m „ 200 redogörararvode „ 200 kronor 7 600 För de ifrågasatta tre B-kurserna skulle kostnaden således uppgå till 22 800 kronor. För typen C anta ges likaledes ett elevantal av 25 i varje kurs. Här tillkommer en lärare i gymnastik, vilken emellertid antages vara bosatt på platsen och avlönas efter 10 kronor för undervisningstimme. Kostnaderna torde kunna beräknas på följande sätt. Arvoden till reselärare (3X20X42) kr. 2 520 450 „ „ ortslärare (10X45) 1000 „ för 25 föreläsningar „ ,, 3 lektioner 30 150 reseersättningar till lärare (3X50) , 6 300 dagtraktamenten till elever (25X6X42) 750 reseersättningar ,, „ (25X30) 300 materialkostnad, städning m. m 200 redogörararvode kronor 11700: — Kostnaden för tre kurser av typ C skulle således uppgå till omkring 35 100 kronor.

55 D-typens kurser, vilka infalla under det eleverna för annat ändamål vistas på platsen, kräva intet bidrag till underhåll eller resor för dem. Samtliga lärare torde kunna erhållas i universitetsstaden. För varje föreläsning har beräknats arvode av 50 kronor. För den till Lund förlagda idrottskursen kan däremot resa för undervisning i vinteridrott erfordras. Utgift for resa för en lärare och 25 elever har därför medtagits. Kostnaderna hava beräknats till följande belopp. Lek- och idrottskursen. Arvoden för 7 föreläsningar „ 93 lektioner materialkostnader, städning m. m resekostnader (Lundakursen) Gymnastikkursen. Arvoden för 12 föreläsningar „ 88 lektioner materialkostnader, städning m. m

kr. 350 „ 930 „ 120 kr. 1400 „ 1500 kr. „ ,,

600 880 300 1780

Årskostnaderna för D-kurserna skulle således uppgå till 7 860 kronor. För B-, C- och D-kurserna skulle årligen erfordras tillhopa omkring. 66 000 kronor. Samtliga dessa kurser äro beräknade för manliga elever.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen hava under några år Fortbildningsanordnats fortbildningskurser i gymnastik, huvudsakligen med anslag kurser t gymav statsmedel. Kurserna hava hållits på 20 olika platser och fortgått naSfåiias 6~ aderton dagar. Någon utbildning till gymnastikledare på denna korta tid är naturligtvis icke möjlig eller ens avsedd. Eleverna äro folkskollärare, folkskollärarinnor samt småskollärarinnor, som åtminstone i regel förut erhållit undervisning i gymnastik och äro anställda vid anstalter, där, särskilda gymnastiklärare icke finnas, utan där gymnastikundervisningen omhänderhaves av ämneslärarna. Anslutningen till kurserna har ofta varit stor, men understundom ganska ringa. Betydelsen av ifrågavarande kurser torde ligga däri, att deltagarna få kännedom om nyare erfarenheter av de gymnastiska dagövningarna och framför allt att deras intresse för gymnastikundervisningen starkes. Oaktat de sakkunniga här föreslagit inrättandet av mera grundliga ledarkurser för lärarna, torde det därför icke vara tillrådligt att helt borttaga nyssnämnda fortbildningskurser, åtminstone icke förr än erfarenhet vunnits av anslutningen till och resultatet av samt kostnaderna för C-typskurserna. Emellertid förefaller det som om antalet fortbildningskurser skulle kunna inskränkas från tjugo till halva antalet. Huru dessa böra fördelas mellan manliga och kvinnliga elever, torde böra prövas för varje år och icke fastslås på förhand. Kostnaderna för kurserna skulle efter genomsnittsbe-, räkning för år 1920 uppgå till omkring 21 000 kronor årligen. Särskilt för kvinnliga elever böra fortfarande anordnas lekkurser vid Kvinnliga wrser Nääs. Av statsmedel utdelades år 1921 genom centralföreningen under' stöd till en dylik kurs med 1 000 kronor.

56 Vid sidan av de nu nämnda stå kurser i simning och livräddning, om vilka Svenska livräddningssällskapet föranstaltat, och till dessa utgick år. 1920 understöd av statsmedel med 4 680 kronor. Oaktat vårt lands rikedom på vattendrag är simkunnigheten förvånande litet utbredd, och kurserna fylla därför ett påtagligt behov icke endast för att utbreda en idrott, för vilken naturen själv skapat så goda förutsättningar, utan rent av för attinskränka olycksfallen genom drunkning. Det torde knappast kunna ifrågasättas annat än att dylika kurser fortfarande böra bibehållas. Anslaget för ändamålet beräknas här till i runt tal 5 000 kronor. SammanfattMed de siffror, som nu beräknats, skulle anslagsbehovet för ledarkurning. ser för år uppgå till omkring 93 000 kronor, varvid dock må betonas, att i åtskilliga fall endast upptagits de belopp, som utgått år 1920 utan hänsyn till den framtida utvecklingens krav. I någon mån tillgodoses dessa genom att 1920 års höga prisnivå lagts till grund för beräkningarna. Å andra sidan bortfalla härmed anslagen till särskilda kurser i simning och livräddning å 4 680 kronor, och till särskilda fortbildningskurser i gymnastik å 45 400 kronor. De sakkunnigas förslag medför således en anslagsökning å 43 000 kronor. Statsunderstödet har hittills varit i hög grad splittrat, vilket i hög grad försvårat ett avvägande av de olika intressenas berättigande, planmässig användning och översikt över medelsdispositionen. I detta avseende föreslå de sakkunniga att enhetlig ledning åvägabringas. Huru denna skall. ordnas, skall närmare angivas härnedan. Anslag Ännu ett slag av kurser för idrottsledare hava hittills förekommit, såtill skidsom framgår av den föregående redogörelsen, nämligen kurser för utidrotten. bildning av lärare i skididrott, vilka hållits med bidrag från det förutnämnda anslaget till understödjande av skididrotten bland ungdomen å 30 000 kronor samt från särskilt anvisade medel. Dessutom har, såsom .jämväl framgår av den föregående redogörelsen, skididrotten åtnjtit understöd med ett belopp av statsanslaget till idrottens främjande, i regel med 8 000 kronor årligen. Det torde vara lämpligt att i ett sammanhang behandla hela frågan onj, anslag till skididrotten, ehuru anslaget enligt den eljest följda uppställningen faller under bidragen dels till utbildning av idrottsledare och dels till förvaltningskostnader. FramställI en till de sakkunniga ställd skrivelse hava Svenska skidförbundet. ning frän Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige och Svenska skiddeskididrottsorganisatio- legationen hemställt om åtgärd för att av statsanslaget för idrottens nerna. främjande årligen måtte utgå ett belopp av 20 000 kronor till understöd åt skididrotten i stället för det i regel under senare år för ändamålet anvisade anslaget å 8 000 kronor. Om det särskilda anslaget å 30 000 kronor bibehålles, skulle således hela statsanslaget för ifrågavarande ändamål uppgå till 5Q 000 kronor. Det nu föreslagna beloppet är beräknat sålunda: instruktörer i backlöpning för skolungdom kr. 4 500: — pris för skidtävlingar landet runt för gossar och flickor . . „ 12 000: — modellskidor och brättjärn för skidslöjd „ 1 500: — utexperimenterande av lämpliga skidtyper, bindningar och fotbeklädnad 300: - transport 18 300: —

57 broschyrer om skidlöpning, skidvård m. m propaganda- och instrnktionsföredrag expeditionskostnader

transport 18 300: — kr. 500: — ,, 500: — ,, 700: — summa kr. 20 000: —

Vad först beträffar det belopp, som begärts till pris för skidtävlingar, framhålles i framställningen, att ingen annan idrottsgren kan glädja sig åt en sådan massanslutning vid tävlingarna som skidlöpning. Flera hundra deltagare i skolbarnstävlingar på skidor är ingen ovanlig företeelse. Föreningen har nu utarbetat en enhetlig plan för tävlingar inom olika slag av skolor, avsedd att tjäna till ledning vid skidtävlingar för skolungdom över hela landet. Erfarenheterna angående de olika distansernas lämplighet för respektive åldrar och kön hava härvid utnyttjats och de synpunkter, som framhållits av särskilt tillkallade läkare och pedagoger, blivit beaktade. Redan nu kan antalet orter, där ordnade skidtävlingar för skolungdom hållas, uppskattas till omkring 500. Antalet åldersgrupper är i medeltal minst 2 (tio—tolv, tolv—fjorton år) med i genomsnitt 20 deltagare i varje grupp. Det kan alltså beräknas, att årligen 20 000 barn deltaga i skidtävlingar, en siffra, som anses snarare låg än hög, då antalet till skidorganisationerna anslutna föreningar för närvarande uppgår till omkring 450 med omkring 60 000 medlemmar samt flertalet av dessa föreningar årligen anordna en eller flera skidtävlingar för skolungdom, vartill komma tävlingar, anordnade av skolorna själva. Om man antager att till var tjugofemte deltagare vid sådan tävlan för skolungdom finge av statsmedel utdelas ett par skidor med bindningar till ett värde av 15 kronor för par, skulle årligen erfordras 12 000 kronor. 800 par skidor om året skulle sålunda utdelas som pris, och därigenom arbetsförtjänst beredas de fabriker, som syssla med tillverkning av skidmateriel. Beträffande det anslag, som avsetts för instruktörer i backlöpning, upplyses, att det visat sig betydelsefullt för backlöpningens utveckling att anlita instruktörer för att inlära den rätta hopptekniken. Resultatet av deras verksamhet, som hittills blivit använda, uppgives hava visat sig synnerligen gott. I medeltal hava instruktörerna härför åtnjutit ersättning med 2—3 kronor i timmen. Snart sagt vilken backe som helst anses användbar, förutsatt att stupet placeras på rätt ställe, och föreningarna hava uppgjort en plan över de platser, där dylik handledning skulle kunna anordnas, varvid tagits hänsyn både till backarnas lämplighet och till att instruktörer finnas att tillgå. Det anslag, som nu begäres, uppgår till icke fullt en tredjedel av det enligt planen erforderliga beloppet. I fråga om övriga äskanden erinras i framställningen, att inom riksdagen år 1914, då anslaget å 30 000 kronor första gången beviljades, uttalades den meningen att skidslöjden icke lämpade sig för skolorna. Enligt vad som nu meddelas har emellertid erfarenheten jävat detta antagande, i det svårigheterna, tack vare utarbetandet av en viss teknik för skidslöjden i skolorna, övervunnits med lätthet. Genom skidslöjden kunna gossar i åldern 12—14 år själva skaffa sig skidor, såsom också skett i många skolor, och det har visat sig att barnen genom denna skidtillverkning få en mera ingående kännedom om skidan, dess skötsel

58 och vård. Statsmedel anses emellertid endast böra användas för att kostnadsfritt kunna tillhandahålla lämpliga modellskidor och brättjärn. Anskaffandet av övriga verktyg och virke bör åligga skolorna. Slutligen anföres i framställningen, att medel böra bliva tillgängliga för utgivning av handledningar i skidlöpning, skidvård och skidslöjd, för utexperimenterande av skidtyper, bindningar och fotbeklädnad, för föredrag samt för expeditionskostnader, vilka senare nödvändigt måste ökas i den mån delegationens verksamhet tillväxer. De sakhm- Enligt de sakkunnigas uppfattning är skidlöpningen helt visst en av niga. de fysiskt och psykiskt mest stärkande av alla idrottens grenar. Stora delar av vårt land äga naturliga förutsättningar för densamma. Icke ens där detta är fallet har emellertid denna idrott hittills blivit omfattad av hela folket såsom exempelvis i Norge. Under de senare åren synes dock intresset för densamma hava ökats väsentligt, och det lider nog icke något tvivel att en viktig orsak härtill är att finna i det organisations- och propaganda-arbete, som nedlagts från föreningarnas sida. Det viktigaste medlet för skidlöpningens utbredning är, liksom då det gäller annan idrott, helt säkert att väcka hågen därför hos skolungdomen genom lärarnas medverkan. För detta ändamål synas skidkurserna hava medfört mycket stort gagn, de hava också redan vunnit betydande anslutning. Med dessa utgångspunkter kunna de sakkunniga icke ifrågasätta, att de belopp, som hittills kommit skididrotten till godo, skulle minskas. Då det gäller ökning av anslaget, anse sig de sakkunniga böra erinra, att år 1914 riksdagen nedsatte det av Kungl. Maj:t begärda anslagsbeloppet å 50 000 kronor med 20 000 kronor, samt att riksdagen motiverade denna nedsättning på det sätt, att de belopp, som Kungl. Maj:t avsett för de allmänna läroverken, icke borde utgå med hänsyn dels till den kompetens i fråga om ledningen av frivillig skidutbildning, som måste antagas förefinnas hos läroverkens gymnastiklärare, och dels till de i allmänhet gynnsammare förhållanden, som vid de allmänna läroverken ansåges råda i avseende på utövande av frivillig skididrott. Eiksdagen fann sig vidare icke kunna godtaga förslagen att skidor skulle tillverkas vid slöjdundervisningen samt ej heller att kostnader för skolungdomens skidutflykter skulle bestridas av anslaget. Likaså antogs, att de för ut-, arbetande och tryckning av instruktioner avsedda beloppen kunde uteslutas. I följd av dessa riksdagens uttalanden hava, såsom framgår av den föregående redogörelsen, läroverkslärarna hittills varit uteslutna från tillträdet till de kurser, som anordnats med tillhjälp av anslaget å 30 000 kronor, såvida de icke kunnat deltaga på egen bekostnad. De sakkunniga hava emellertid i det föregående framhållit, att det för den fostrande verksamheten över huvud i skolorna, och således även de allmänna läroverken har stor betydelse, om ämneslärarna kunna taga del i och leda skolungdomens idrott, och de sakkunniga hava tillika påpekat, att man icke ens med avseende å sistnämnda läroanstalter kan nöja sig med att hänvisa till gymnastiklärarnas verksamhet för idrottens utveckling. Det är därför de sakkunniga här ovan hava förordat, att de för lärare särskilt avsedda kurserna i gymnastik, idrott och lek (C-typen) skola vara tillgängliga även för läroverkslärarna, samt dessutom föreslagit särskilda kurser för blivande läroverkslärare under deras studieår vid

59 universiteten. I enlighet med denna tankegång är det naturligt, att de sakkunniga anse ledarkurser i skidlöpning böra hållas även för läroverkslärare, en uppfattning som tydligen delas även av skolöverstyrelsen, eftersom skolöverstyrelsen träffat särskilda anordningar för ändamålet. Enligt de sakkunnigas mening löses emellertid frågan bäst, om samma kurser bliva tillgängliga för hela lärarpersonalen oavsett skolornas art. Valet mellan sökande från de olika lärargrupperna torde säkerligen utan svårighet kunna ombesörjas av kursernas ledning. För nu angivna ändamål torde emellertid icke erfordras någon ökning av det till skolöverstyrelsens förfogande ställda anslaget. Beloppet, som, att döma av kostnadsberäkningar för de genom skolöverstyrelsen anordnade kurserna för läroverkslärare, icke kommer att överstiga 3 000 kronor, torde kunna vinnas genom någon förskjutning i den här ovan1) omnämnda fördelningsplanen för anslaget. Tillgång till enkla tryckta handledningar (läroböcker eller broschyrer) synes, såsom föreningarna framhållit, vara behövlig såväl vid själva kurserna som framför allt sedermera under den praktiska tilllämpningen bland skolbarnen. Eljest torde det för många deltagare i de korta kurserna bliva allt för svårt att göra den vunna insikten fruktbärande. Vad härefter angår tävlingsprisen för skolungdom erinras därom, att då anslaget å 8 000 kronor år 1913 beviljades såsom en del av det allmänna idrottsanslaget beloppet till väsentlig del torde hava varit ämnat till tävlingspris. Med den stora anslutning skidtävlingarna bland skolungdomen numera vunnit är det klart, att om prisens antal skall kunna hållas i någon proportion till de tävlande, ökat belopp måste ställas till förfogande. Utdelningen av goda skidor såsom pris har också stor betydelse för de mindre bemedlade deltagarna. Instruktionen i backlöpning synes huvudsakligen hava betydelse på det sättet, att knappast någon annan utövning av skididrotten äger sådan förmåga som just denna att egga intresset hos de unga och yngsta skidlöparna, på samma gång som backlöpningen torde vara den allra bästa träning i behärskandet av skidorna. Det är väl på grund av dessa synpunkter som man, enligt vad de sakkunniga inhämtat, i de norska skolorna med deras erfarenhet om bästa sättet att främja skididrotten givit skidhoppningen en mycket framskjuten plats. En svårighet för skidlöpningens utbredning är det jämförelsevis höga priset på skidor. Det är därför ett mycket viktigt arbete för skididrottens befrämjande, om skidslöjden kan göras praktiskt användbar i skolorna. Såvitt de sakkunniga inhämtat har man på detta område genom organisationernas medverkan gjort glädjande framsteg, och vid skidkurserna nedlägges mycket och planmässigt arbete på att genom kursdeltagarna göra de vunna resultaten av erfarenheten tillgängliga för ett stort antal skolor. En annan svårighet är att skaffa barnen, i synnerhet i städerna, lämpliga skodon för överkomlig kostnad. Detta torde vara anledningen till att organisationerna ansett sig nödsakade att taga upp experiment med fotbeklädnad och bindningar. Slutligen är det uppenbart att organisationernas utvidgade verksamhet medför ökat behov av anslag till tryckning, skrivhjälp och andra expeditionskostnader. Med den utveckling, som arbetet för skididrottens främjande redan ]

) Sid. 29.

nått, torde anslagsbehovet för samtliga därunder innefattade ändamål icke understiga 50 000 kronor. Den härigenom uppkommande ökningen i jämförelse med nu utgående belopp stannar vid 12 000 kronor. I vilken mån de särskilda ändamålen skola tillgodoses inom denna ram är svårt att exakt angiva på förhand, helst som proportionen torde kunna vara något växlande under olika är. De sakkunniga vilja dock framhålla såsom sin mening, att största vikten bör läggas pä dels skidkurser för lärarpersonalen och dels utvecklingen av skidslöjden i skolorna, vilka båda tillsammans synas bilda själva grundvalen för arbetet på skididrottens befrämjande. Utbildning av idrottaledare vid Gymnastiska centralinstitutet.

Utbildning av idrottsledare kräver sin kvalificerade lärarpersonal. Det är helt naturligt att söka denna bland dem, som genomgått vår största anstalt för instruktörer i fysisk utbildning, Gjminastiska centralinstitutet. Den föregående redogörelsen visar emellertid, att för närvarande dess såväl instruktörs- som gymnastiklärarkurser anslå mycket obetydlig tid för utbildning i idrott eller till ledare av idrottsövningar, och det är därför blott en naturlig följd, om de nuvarande kurserna i och för sig icke kunna anses lämna tillräckligt kvalificerade utbildare av idrottsledare. Om, såsom bekant, några av våra förnämsta ledare av idrott äro att finna bland dem, som genomgått Gymnastiska centralinstitutet, har detta således sin förklaring i personliga anlag och andra omständigheter vid sidan av utbildningen på institutet. En ändring i detta förhållande synes de sakkunniga vara en trängande nödvändighet. Emellertid har det stått klart för de sakkunniga, att om en dylik ändring skall kunna ske utan dröjsmål, får den icke sättas i beroende av vare sig det ena eller det andra omorganisations- eller ombyggnadsförslaget. Det gäller i stället att söka inom den nuvarande ramen för utbildningskurserna finna en lösning, låt vara att denna icke blir vare sig slutlig eller idealisk ens såsom provisorium. I syfte att utröna, huruvida denna väg vore framkomlig, hava de sakkunniga anhållit, att Gxymuastiska centralinstitutets direktion ville avgiva yttrande: "1. angående den tid, som för närvarande är tilldelad undervisning i idrott och lek a) å instruktörskursen, b) å gymnastiklärarkursen, även för kvinnliga elever; 2. huruvida, med bibehållande av nuvarande kurslängd, det synes möjligt att bereda ökat utrymme för dylik undervisning, eventuellt genom inskränkning av timantalet för annat ämne a) å instruktörskursen, b) å gymnastiklärarkursen, även för kvinnliga elever; 3. huruvida ökade lärarkrafter anses erforderliga, i den händelse undervisningen i idrott och lek erhåller ökat utrymme; samt 4. huruvida och med vilket belopp under sistnämnda förutsättning årskostnaderna för centralinstitutet komma att ökas." Med skrivelse den 9 januari 1922 överlämnade direktionen i anledning härav ett den 20 december 1921 dagtecknat utlåtande av föreståndaren' för institutet, professorn N. F. Sellén, vari han — efter att hava lämnat upplysningar angående den för närvarande till undervisning i lek och idrott anslagna tiden å de olika kurserna vid institutet i enlighet med vad de sakkunniga anmärkt härovan — anförde följande: "Gymnastiska centralinstitutet har för närvarande till uppgift att utbilda sina elever såväl till uppfostrare som terapeuter. Denna uppgift är mycket omfattande i förhållande till den för utbildning anslagna tiden.

(il

Arbetsåret är dessutom jämförelsevis kort; för instruktörskursen 15 oktober—10 maj; för gymnastiklärarkursen 15 oktober—10 juni, de kvinnliga kurserna 15 september—25 maj med två veckors julferier för samtliga kurser. Starkt drivna övningar i vissa kroppsliga färdigheter skulle, enligt vad erfarenheten visat, taga såväl elevernas tid som deras krafter i för stort anspråk på de grundläggande ämnenas bekostnad. Utbildningens grundlighet bleve därigenom vedervågad. Utan utökning av kursernas längd anser jag därför icke f. n. möjligt att föreslå mera tid till idrott. Däremot vore önskvärt att under särskilda tider få vissa idrottsövningar koncentrerade, som eljest icke komma till sin fulla rätt, och då eleverna uteslutande kunde ägna sig däråt. Detta gäller i första hand om skididrotten och övningar i vissa friluftslekar och allmän idrott. De närmaste önskemålen vore därför att få en skidlöpning skurs i norra Sverige till stånd under en tid av intill 10 dagar i samband med antingen juluppehållet eller påsken, då institutets övningsskolor icke hava någon undervisning. Dessutom vore synnerligen önskvärt att få instruktörskursen förlängd med en månad, d. v. s. till samma tid som gymnastiklärarknrsen, och att den sista månaden 11 maj—10 juni kunde ägnas uteslutande till allmän idrott och friluftslekar. Likaledes vore synnerligen lämpligt, att de kvinnliga elevernas första år förlängdes med en månad, som uteslutande ägnades åt friluftsövningar. Nu ha i regel de kvinnliga eleverna genomgått en sex veckors lekkurs vid Nääs slöjdseminarium." För de kostnader, som skulle förorsakas av den sålunda förordade ökningen av utbildningen i lek och idrott, har professor Sellén därjämte gjort en överslagsberäkning. Sedermera har från direktionen till de sakkunniga ingått en den 30 januari 1922 dagtecknad skrivelse (se bil. 14), vari direktionen — förutom vissa önskemål, som närmare skola behandlas i det följande — uttalat såsom tillägg till direktionens förut omförmälda skrivelse, att direktionen för sin del icke ansåge omöjligt, att vissa timmar utav den för närvarande anslagna tiden till fäktning skulle kunna utbytas mot undervisning i annan idrott. Härmed har direktionen själv visat på det ämne, som även enligt de Inskränkning sakkunnigas mening ligger närmast till hands att inskränka till förmån ^JL^ Tfåktför idrottsundervisningen, nämligen fäktning. Enligt undervisningsplan ' n-mg_ för år 1921—1922 upptager detta ämne tretton timmar i veckan under instruktörskursen och tio timmar i veckan under gymnastiklärarkursen eller sammanlagt omkring 330 timmar på instruktörskursen och omkring 300 timmar på gymnastiklärarkursen. Ämnet omfattar värjfäktning, sabelfäktning, bajonettfäktning samt instruktion och fäktlära. Vad först bajonettfäktningen angår, torde denna få anses som en rent militär utbildningsgren, vilken icke bör få taga mera utrymme än som kräves för militärt ändamål. Därvid torde det emellertid, oberoende av värnpliktsutbildningens längd, vara nödvändigt att uppställa den fordran på instruktörskursen, att de, som genomgått densamma, skola vara kompetenta att leda underbefälsutbildning i bajonettstrid. Enligt en efter anvisning av försvarsdepartementet för de sakkunnigas räkning verkställd utredning, skulle för dylik instruktörsutbildning åtgå sammanlagt 70 timmars undervisning, däri inräknat 5 reservtimmar. Enligt utredningen borde av detta timantal omkring 40 timmar förläggas till höstterminen

samt återstående delen av utbildningen till slutet av instruktörsåret. För den sålunda planlagda utbildningen skulle enligt beräkning med ett antal av 30 elever erfordras en ordinarie lärare och 2 extra lärare. Värjfäktning åter torde böra betraktas såsom ingående i gymnastik. Detsamma lärer gälla om sabelfaktningen, vilken enligt uppgift icke har något samband med de vid kavalleriet förekommande övningarna i sabelföring till häst. Det ligger givetvis utom de sakkunnigas befogenhet att söka åstadkomma någon värdesättning av värj- och sabelfäktningen i och för sig. De sakkunniga anse sig dock böra framhålla, att ett något högre mått av färdighet i fäktning endast lärer kunna vinnas genom långt driven individuell utbildning och att en sådan icke torde kunna förekomma vid de stora avdelningarna i skolorna. För ungdomens fysiska fostran synes fäktningen därför icke kunna få någon avsevärd betydelse utan att särskilt för dess främjande vidtagas åtgärder, vilka ej torde ifrågakomma. Om det således gäller att välja mellan att stödja idrottsrörelsen genom att skaffa densamma skickliga ledare och å andra sidan att utbilda ett relativt fåtal skickliga fäktare, synes det knappast kunna hysas mer än mening om, vilket ämne som må tillerkännas företräde. Men ett sådant val torde vara nödvändigt, om man vill begagna möjligheten att omedelbart, utan att avvakta Gymnastiska centralinstitutets omorganisation, skaffa dess elever en god utbildning i idrott och ledning därav. Med den undervisningstid, som fäktningen enligt nuvarande undervisningsplan åtnjuter, skulle man genom att inskränka fäktningsutbildningen till nyssnämnda 70 timmar vinna ett ledigt utrymme inom den nuvarande undervisningstiden av omkring 260 timmar på instruktörskursen och omkring 300 timmar på gymnastiklärarkursen, och då vid institutet för närvarande är o anställda för undervisningen i fäktning 2 ordinarie lärare och 2 extra lärare, skulle behovet av lärare i fäktning minskas med en ordinarie lärare och en extra lärare med en sammanlagd avlöning utom dyrtidstillägg av omkring 4 700 kronor. För att bestrida undervisningen i idrott torde det vara lämpligast åtminstone till en början att anställa en ordinarie lärare och i övrigt anlita specialister i olika idrottsgrenar, vilka tillika äga nödiga personliga förutsättningar såsom lärare. Arvodena till de sistnämnda komma att medföra någon kostnadsökning. Någon exakt beräkning därav låter sig icke verkställa. En jämförelse med de frivilliga kurserna föranleder dock till att ökningen icke bör överskrida 3 000 kronor. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, är det således klart, att om man vill inskränka utbildningen i fäktning vid institutet till det mått, som bestämmes av arméns behov, kan tillräcklig tid vinnas för utbildning av ledare av idrott och lek. Utan annan ökad kostnad för statsverket än nämnda arvoden eller vidare ingrepp i institutets organisation skulle därmed själva grunden vara lagd för att förse idrottsrörelsen i stor utsträckning med skickliga ledare. Åtgärder för j ) e sakkunniga övergå härefter till frågan om idrottsplatser. åstadkomj städer och andra större samhällen, där marken fått ett väsentligt /TJ Q. fill C flV idrotts- stegrat tomtvärde, är det i allmänhet svårt att få en tillräckligt rymlig platser. och lämplig plats för idrott utan särskilda anordningar. En dylik idrottsBehov. plats är nästan oundgänglig förutsättning för utövningen av de flesta idrottsgrenar, på samma gång som det visat sig. att tillkomsten av en

63 sådan plats ofta stegrar intresset för idrotten i hög grad och även underlättar själva ledningen av och kontrollen över idrottsövningarna. Idrottsplatser hava också kommit till stånd på ett ganska stort antal platser. Huru dessa fördela sig över riket, framgår av den vid de sakkunnigas betänkande fogade kartan. Det är emellertid att märka, att de idrottsplatser, som där betecknats såsom "provisoriskt använda", troligen delvis äro av mycket primitiv beskaffenhet, ett stycke tills vidare upplåten mark. som brukas till fotbollsplan, eller liknande, och det är därför ingalunda säkert, att dessa kunna användas för framtiden. Angående de kostnader, som hittills nedlagts på anläggning av idrottsplatser, hava icke några säkra upplysningar kunnat erhållas. Att kostnaderna, även där anläggningarna få anses vara i färdigt skick, äro mycket växlande alltefter markens naturliga beskaffenhet, de utövande idrottsmännens antal inom orten och övriga omständigheter, ligger i sakens natur. På grund av de inkomna upplysningarnas ofullständighet har icke ens någon genomsnittsberäkning av anläggningskostnaderna kunnat ske med utgångspunkt från de hittills verkställda anläggningarna. Här må endast nämnas, att enligt 180 inkomna uppgifter skulle slutsumman av där upptagna, nedlagda kostnader för anläggning av idrottsplatser, skidbackar, båthus o. d.uppgå till omkring 1 240 000 kronor. De anslag, som anvisats genom centralföreningen av årliga statsanslag, lotteriräntemedel och varulotteriets avkastning hava under åren 1918—1920 uppgått till omkring 240 000 kronor. I vad mån kommunerna bidragit till de befintliga anläggningarna, har icke kunnat utredas. De anläggningar, som avses i nyssnämnda uppgifter, äro emellertid belastade med omkring 325 000 kronors skuld. Att behovet icke närmelsevis är fyllt, framgår av en utredning, som ombesörjts av idrottsplatskommittén. Till denna hade under år 1921 t. o. m. den 1 december inkommit ansökningar från 158 föreningar om bidrag till anläggning av idrottsplatser med en slutsumma av de begärda bidragen å i runt tal 1 490 000 kronor, varav omkring 710 000 kronor avsågo anslag, under det återstående 780 000 kronor utgjorde vad som söktes i form av lån. De sålunda begärda bidragen representera ingalunda samtliga kostnader för dessa idrottsplatsers anläggning. Av nyssnämnda 158 föreningar hade 87 angivit, att anläggningskostnaderna uppgå till ett sammanlagt belopp av omkring 2 770 000 kronor, övriga 71 föreningar hade icke angivit något kostnadsbelopp, men idrottsplatskommittén har med ledning av de uppgivna kostnaderna ansett, att en överslagsberäkning skulle visa på en totalsumma av 5 075 000 kronor för samtliga de sökande. Genom Kungl. Maj:ts ovannämnda medgivande att belåna obligationer till ett nominellt belopp av högst 500 000 kronor förfogar centralföreningen för närvarande över 375 000 kronor för att möta dessa ansökningar, och idrottsplatskommittén lär hava beräknat att därmed kunna lämna bidrag till anläggningar på 25 platser. Efter det kommitténs nyssnämnda utredning verkställts, hava inkommit ytterligare ansökningar, och kommittén antager, att alltefter som nya föreningar uppstå, ansträngningar att få idrottsplatser till stånd skola göras på allt flera ställen. De föreliggande ansökningarna lämna sålunda icke tillräcklig ledning för att göra någon beräkning av behovet på idrottsplatser eller av kostnaderna för desamma. Så tillvida hava de dock betydelse, att de

ådagalägga, att idrott idkas på ett stort antal platser i sådan utsträckning, att särskilt område för dess bedrivande visat sig erforderligt, och de siffror, som nyss anförts, visa även, att om alla önskemål i detta avseende skulle tillgodoses, det skulle gälla belopp, som det icke är tänkbart att begära på en gång, allra minst under nu rådande förhållanden. Anslagsbe- p a grund av idrottsplatsernas vikt för rörelsens utveckling anse de rakning. sakkunniga det emellertid i hög grad önskvärt, att staten så långt sig göra låter, träder stödjande emellan. Närmast torde detta böra ske i den form, som plägar anlitas, då man så småningom vill fylla ett behov, som på grund av sin storlek icke kan tillgodoses på en gång och som dessutom är statt i utveckling, det vill säga genom att årligen för ändamålet anslå ett visst belopp, vilket sedan får fördelas mellan de sökande efter prövning från fall till fall. Det kan dock ifrågasättas, om man icke här borde gå ett steg längre. Nyss nämndes, att av lotterifonden obligationer på nominellt 500 000 kronor få belånas för att därmed skaffa medel till långivning för idrottsplatsanläggningar. Begränsningen till nämnda belopp sammanhänger därmed, att Centralföreningen såsom villkor för medgivandet fått förbinda sig, att om och i den mån av Kungl. Maj :t anvisade medel icke bliva disponibla till gäldande av ränta å av centralföreningen upptagna lån, med egna tillgångar ansvara för lånens förräntning. Om inga andra medel anvisas för ändamålet, kan det tänkas, att den avkastning av lotterifonden, som plägar ställas till centralföreningens förfogande, måste åtminstone delvis användas till att förränta de av centralföreningen upptagna lånen och därigenom undandragas annan användning till idrottens befrämjande. Ränteutgifterna beräknas under de närmaste 5 åren, då inga räntor på de till föreningar och kommuner utlånade medlen skola upptagas, till 20 000 —25 000 kronor årligen. Kunde däremot ett statsanslag för idrottsplatserna med säkerhet påräknas under 5 år till sistnämnda belopp fördubblat, skulle det vara möjligt att med pant av obligationer för ytterligare 500 000 kronor upplåna medel för utlåning till anläggning av idrottsplatser. Det skulle således förutsättas, att ett anslag å 250 000 kronor beviljades att utgå med 50 000 kronor under vart och ett av de närmaste 5 åren och å andra sidan att efter dessa 5 år ränta upptages, svarande mot utgifterna för förräntning av de av centralföreningen upptagna lånen. Genom denna anordning skulle dock endast sådana fall kunna tillgodoses, där idrottsplatsens tillkomst är beroende på möjligheten att få ett räntefritt lån. Andra finnas dock, ur idrottslig synpunkt lika behjärtansvärda, där det ekonomiska läget är sådant, att det icke är nog med lån, utan anslag måste lämnas för att få till stånd en idrottsplats. För att i någon mån kunna avhjälpa behovet även i dylika fall, vore det enligt de sakkunnigas mening högeligen önskvärt, om ytterligare kunde påräknas ett anslag av 50 000 kronor årligen. Hela det för ifrågavarande ändamål beräknade anslagsbehovet uppgår således till 100 000 kronor årligen. Villkor.

Bland de villkor, som Kungl. Maj :t på de sakkunnigas förslag fastställt för utlämningen av lån från idrottsplatskommittén av medel, som upplånats med användning av de av centralföreningen förvaltade fonderna såsom säkerhet, förekom även att mark skulle upplåtas till vederbörande idrottssammanslutning antingen med äganderätt eller med nyttjanderätt så länge marken användes såsom lek- och idrottsplats, kostnadsfritt, så-

65 vitt rörde markanskaffniug efter den 4 november 1921, samt att vederbör a n d e kommun skulle åtaga sig g a r a n t i för lånets återbetalande enligt fastställd amorteringsplan och äga att insätta en ledamot i den lånesökande idrottssammanslutningens styrelse. Då de sakkunniga föreslogo dessa villkor, åsyftade de därmed framförallt, att få större säkerhet för att på de orter, där idrottsplatser komme att anläggas med understöd från de av centralföreningen förvaltade fonderna, skulle finnas ett tillräckligt intresse för i d r o t t e n hos de ledande inom kommunen, på samma g å n g som det antogs, a t t själva u t s i k t e n till ett dylikt understöd v o r e ägnad att framkalla s t a r k a r e tillmötesgående mot rörelsen hos kommunens beslutande k o r p o r a t i o n e r . Med den betydelse, i d r o t t s p l a t s e r n a alltid måste få för idrottslivet p å en viss ort, ä r det klart, att det sätt, varpå övningar och tävlingar där ledas och anordnas, kommer att utöva ett stort inflytande på rörelsen. Den, som förfogar över idrottsplatsen, h a r tillfälle att uppmuntra eller hålla tillbaka olika idrottsgrenar och att utöva en omedelbar disciplinerande och kontrollerande inverkan på idrottsidkarna, vilken icke lätt ersattes genom direktiv från överordnade distrikts-, sektions- eller centralstyrelser. Då n u de sakkunniga sökt nå fram till, att goda idrottsledare i framtiden skola finnas så gott som över allt. där det kommer att idkas idrott, är det helt naturligt, om man vill låta dessas inflytande sträcka sig även till idrottsplatsens ledning, och det är de s a k k u n n i g a s förhoppning att denna tanke lättast skulle k u n n a förverkligas, om kommunerna erhålla tillfälle att sätta in en medlem i styrelsen. Därmed skulle nian också k u n n a förebygga, att enskilda klubbar eller av dem bildade bolag anordna idrottsplatser och bedriva dem såsom affär utan särskild h ä n s y n till att idrottsplatsens användning planlägges på det för idrotten bästa sättet. Men de sakkunniga hava även föreställt sig, att om kommunerna genom markupplåtelsen och garantien för amorteringen få något ekonomiskt intresse i själva den d y r b a r a idrottsanläggningen, skall man därigenom på ett enkelt sätt erhålla en viss säkerhet för att k o m m u n e r n a komma att utöva tillräcklig tillsyn över att densamma skötes och underhålles för framtiden. Härigenom skulle man således åtminstone k u n n a försöka att undgå kostnaderna för en central inspektion, varvid det emellertid förutsattes, att den stora erfarenhet med avseende på idrottsplatsernas anläggning och underhåll, som finnes samlad hos idrottsplatskommittén, alltjämt välvilligt kommer att ställas till de lokala styrelsernas förfogande genom råd och anvisningar. I enlighet med vad de sakkunniga sålunda anfört anse de sakkunniga, att de genom kungl. breven den 4 november och den 22 december 1921 för belåning av lotterifonden tillhöriga obligationer föreskrivna villkor skola fortfarande gälla jämväl med avseende å den ytterligare belåning, som kan bliva medgiven, dock om dylik ytterligare belåning kommer till stånd, med den ändring, att r ä n t a skall fordras på utlånade medel efter 5 år, om vid nämnda tid andra medel till förräntningen av de upptagna lånen ej finnas tillgängliga. Under den hittillsvarande tillämpningen av villkoren h a r Kungl. Maj:t i enstaka fall medgivit viss jämkning. F ö r den händelse detta framdeles skulle befinnas önskvärt, torde vid beviljandet av eventuellt a n s l a g böra medgivas, a t t hinder mot a n s l a g e t s a n v ä n d n i n g ej skall anses möta av den omständigheten a t t avvikelse från villkoren tillätes i särskilda fall.

66 Då det på grund av de erforderliga förhandlingarna med kommunerna väl torde kunna inträffa, att beslut angående ett årsanslags fördelning icke hinner fattas under samma år, torde anslaget till idrottsplatsers anläggning böra beviljas såsom reservationsanslag. Statsbidrag till förvaltningskostnaderna.

Åtgärderna för frivilliga kurser för utbildning av idrottsledare samt fölanordnande av idrottsplatser, torde kunna jämföras med ett slags anläggningskostnader, som staten bestrider för att utrusta idrottsrörelsen med de nödvändiga förutsättningarna för dess utveckling och för att leda den i rätt riktning. Om denna jämförelse fullföljes, skulle man väl kunna fråga, om icke idrottsrörelsen, så rustad, skulle kunna bliva självförsörjande eller med andra ord, om icke staten borde stanna vid att bidraga i dessa två avseenden. Hittills hava statsmakterna ansett nödigt att sträcka sig längre. Svaret för framtiden på denna fråga kan delvis lämnas ur samma huvudsynpunkter, som varit bestämmande, då de sakkunniga i det föregående förordat statsbidrag. Även här gäller det, att staten genom att lämna bidrag får ett medel att öva inflytande på idrottens utveckling och leda densamma i önskvärd riktning. För idrottsrörelsens ekonomi skulle det, om den redogörelse därför, som de sakkunniga sökt lämna i det föregående, får anses giva en i stort sett riktig bild av läget för närvarande. vara en mycket kännbar försämring, om statsbidraget till förvaltningskostnaderna indroges. Det återstår då att undersöka, om rörelsen själv kan bliva mera ekonomiskt bärkraftig utan att förlora något av sin hälsobringande och folkuppfostrancle betydelse.

Föreningarnas egna inkomster.

Vad först angår föreningarna utvisa de statistiska uppgifterna, att dessas egna inkomster huvudsakligen flyta nr tre källor, medlemsavgifter, nöjestillställningar och entréavgifter vid tävlingar, av vilka de två senare i stort sett äro de viktigaste. Medlemsavgifterna äro, oaktat höjning under de sista åren, i regel låga med undantag huvudsakligen allenast för tennis- och golfklubbarnas avgifter. Med det stora medlemsantal, föreningarna för närvarande äga. är det klart, att en höjning av avgifterna med blott en krona för medlem skulle tillföra idrottsrörelsen en avsevärd inkomstökning, och det kan otvivelaktigt sägas, att en dylik utgiftsökning icke har någon verklig betydelse för levnadskostnaderna ens för de många idrottsmän, som äro mindre bemedlade. Det oaktat torde det vara förenat med mycket stora svårigheter att på denna väg få medel till förvaltningskostnaderna. Det bör erinras, att de förvaltningskostnader, till vilka statsbidrag utgår, huvudsakligen vila på de överordnade och högsta organisationerna för det av dem utförda förvaltningsarbetet. Om och i den mån höjning sker av avgifter inom föreningarna, är det ganska visst, att dessas egna behov omedelbart uppsluka förhöjningen, och det lärer nog vara antagligt, att försök att framtvinga ökad utdebitering för att tillgodose de högre organisationerna skulle komma att stärka de desorganiserande tendenser, som alltid finnas inom en rent frivillig rörelse. Om man i stället ville försöka att överflytta större del av förvaltningsarbetet till föreningarna och med denna utgångspunkt fordra uttagandet av högre avgifter, vilka då skulle stanna inom föreningarna själva, torde ej heller denna anordning visa sig lämplig. Det har framhållits i det föregående att arbetet i föreningarna så gott som helt och hållet bedrives av medlemmarna själva utan ersättning, men också att det är helt naturligt, att de unga aktiva

idrottsmännen icke alltid bland sig äga personer, som hava tillräcklig vana och erfarenhet vid skötseln av expeditionsgöromål och ekonomiska • ting. Häri torde en av huvudorsakerna ligga till att så stor del av förvaltningsarbetet för idrottsrörelsen från början kommit att utövas av de överordnade och högsta organisationerna, och detta skäl gäller säkerligen allt fortfarande. Antagligen vore det därför icke önskvärt, om föreningarna skulle föranledas att övertaga större del av förvaltningsarbetet. Vad åter beträffar nöjestillställningarna av allehanda slag, tillföras genom dem idrottsrörelsen betydande inkomstbelopp. Det är emellertid bland idrottsmännen ett överklagat förhållande att härigenom tid och krafter tagas allt för mycket i anspråk för arbete för årsfester, basarer, danstillställningar och dylikt och att de arbetande medlemmarnas intresse i följd därav dragés för mycket bort från den egentliga idrottsliga verksamheten, vilken dock är föreningarnas huvuduppgift. Det skulle därför ingalunda vara lyckligt, om föreningarna av ekonomiska skäl i än högre grad än hittills skulle tvingas att syssla med dylika anordningar. Möjligheten att öka inkomsterna genom inträdesavgifter vid tävlingar är givetvis så gott som helt och hållet beroende på den utomstående publikens smak och intresse för idrottstävlingar. Men den hittillsvarande erfarenheten har tämligen säkert ådagalagt, att tävlingar i allmän idrott, simning, skridskor och i viss utsträckning även skidor samt uppvisningar i gymnastik icke komma längre än till att få kostnaderna betäckta och ofta stanna nedom denna gräns. Helt annan blir situationen så snart det är fråga om fotboll. Oaktat de . Fotbollssynnerligen ofullständiga uppgifter, som här stå till buds, är man berätti- idrots ^a ftsnmg _ sargad att antaga, att denna idrottsgren har förmåga att skaffa sig mycket ' betydande inkomster. Införskaffade uppgifter visa en ungefärlig bruttoinkomst för Stadion, för Ullevi idrottsplats i Göteborg och för Norrköpings idrottspark av inträdesavgifter vid fotbollsmatcher under åren 1917—1920 uppgående till sammanlagt omkring 1 500 000 kronor. Av det å Ullevi idrottsplats influtna beloppet hava icke mindre än omkring 270 000 kronor lyfts av en och samma förening. Såsom det anmärkts redan i det föregående, gå inkomsterna från dessa tävlingar huvudsakligen till de lokala föreningarna, vilka till sektionsstj^relsen endast redovisa sina bruttoinkomster från de matcher i tävlingen om svenska mästerskapet, de fått i uppdrag av svenska fotbollförbundet att anordna. I övrigt äro deras inkomster ställda utanför all kontroll. A^isserligen äro föreningarnas fotbollsmatcher mången gång förenade med stora utgifter, då gästande lag erhålla ersättning för rese- och uppehållskostnader, men det torde i alla fall vara betydliga belopp, som gå till föreningskassorna, utan att garanti alltid förefinnes att de bliva använda på ett lämpligt sätt. Traktamente- och resekostnadsersättningar till de aktiva deltagarna äro inom detta förbund högre än inom andra idrottsgrenar. Det låter sig svårligen förnekas att här föreligger tillfälle till missbruk. Både för att motverka dessa och på grund av behovet av understöd till den övriga idrotten med dess svaga ekonomi hava de sakkunniga tagit under övervägande, om icke den ekonomiskt bärkraftiga fotbollsidrotten skulle kunna tänkas i någon form lämna hjälp till idrotten i övrigt. Understöd Principiellt synes man knappast kunna invända något häremot. Om man betraktar idrotten såsom en enhet och i den ser framför allt ett medel att stärka och fostra ungdomen, torde det icke kunna anses mer än rätt

^iJtlntill idrotten i övrigt.

68 och skäligt, om man fordrar, att den idrott, vars tävlingar på grund av särskilda egenskaper — lätthet att överskåda, omväxling och spänning — visat sig draga den stora publikens intresse, skall stödja de andra, ur allmän synpunkt minst lika värdefulla, men mindre inkomstbringande idrottsgrenarna. Då det sedan gäller att välja den lämpliga vägen, skulle det visserligen kunna tänkas, att man pålade fotbollen avgifter till riksförbundet i viss proportion till dess inkomster och läte dessa avgifter komma övriga idrottsgrenar till godo. En sådan anordning skulle emellertid sannolikt få till omedelbar följd att den nuvarande fotbollssektionen försvunne ur riksförbundet. Att stadga någon tvångsregistrering med ty åtföljande närmare reglerad uppgiftsplikt kan säkerligen ej heller anses motiverat eller lämpligt i detta sammanhang. Saken torde i stället kunna ordnas på ett enklare sätt. Fotbollen, liksom annan idrott, är för de tävlingar, som stå öppna för allmänheten endast mot entré, hänvisad till ordnade och inhägnade idrottsplatser. Endast i mycket få fall äro fotbollsföreningarna själva ägare av sådana platser. De äro således i regel nödsakade att hyra. Om nu hyran sättes i förhållande till bruttoinkomsten av inträdesavgifterna, kommer automatiskt en del av denna inkomst att tillfalla ägaren av idrottsplatsen, oberoende av de avdrag, som de spelande klubbarna bokföra såsom omkostnader. I allmänhet torde hyran bestämmas på detta sätt, men enligt vad de sakkunniga inhämtat förekomma dock undantag, då fotbollsföreningarna lyckats betinga sig fördelaktigare villkor, än andra idrottsgrenar, under det att enligt de sakkunnigas nyss utvecklade uppfattning motsatsen vore det riktiga. Fotbollsindrotten bör lämnabidrag till den allmänna idrotten, och den lämpligaste formen härför synes vara, att fotbollstävlingarna få, erlägga högre hyra för idrottsplatserna än övriga idrottsgrenar. Beträffande användningen av den härigenom uppkommande inkomsten, skulle det väl kunna tänkas, att densamma tillfördes idrottsrörelsen i dess helhet såsom bidrag till dess allmänna omkostnader. Härför skulle emellertid fordras ett tämligen invecklat redovisningssystem. T stället kan saken helt enkelt ordnas på det sättet, att ifrågavarande inkomster användas dels till underhåll av idrottsplatsen och dels till nedsättning av hyran för idrottstävlingar och uppvisningar, som äro mindre ekonomiskt bärkraftiga, men värdefulla ur idrottslig synpunkt. Då det gäller genomförandet av den nu framförda tanken, erinra de sakkunniga, att de idrottsplatser, som anläggas hädanefter, skola enligt de sakkunnigas förutsättningar komma att ställas under kommunal kontroll. Den här föreslagna anordningen kan då lätt genomföras av kommunerna. Det är även av denna anledning, som de sakkunniga här ovan förordat kommunernas deltagande i idrottsplatsernas ledning. De äldre idrottsplatserna torde i regel vara upplåtna med nyttjanderätt tills vidare. Huru ofta äganderättsupplåtelser hittills hava förekommit, kan icke uppgivas med säkerhet på grund av de inkomna upplysningarnas bristfällighet på denna punkt. Man torde dock utan större misstag kunna utgå från att sistnämnda upplåtelseform är sällsynt, i varje fall på större orter. I regel har kommunen således möjlighet att även med avseende på de äldre idrottsplatserna genomföra det här förordade systemet, i de flesta fall helt säkert utan att behöva använda några tvångsåtgärder. Någon konkurrens från idrottsplatser, som skulle nyanläggas av fotbollsföreningarna, kan knappast komma i fråga, då kommunerna så gott som alltid.

69 åtminstone på större platser, hava i sin hand att förhindra anläggning av dylika eller att uppställa villkor därför. V a d som h ä r sagts angående hyresavgifterna för idrottsplatser under kommunal ledning gäller tydligen även med avseende på Stadion. Genom de anordningar, som här förordats, skulle idrottsföreningarnas egna, inkomster bliva på ett lämpligare sätt fördelade. Någon stegring av de sammanlagda inkomsterna, varigenom större möjlighet skulle ern å s för rörelsen att helt b ä r a sina förvaltningsutgifter, innebära de däremot icke. Vad härefter angår idrottsföreningarnas utgifter framgår av tabel- Föreningarlerna (bil. 1—5), att föreningarnas rena kansliutgifter äro synner- nm ut9Vterligen små. Att det över huvud varit möjligt att hålla dessa utgifter för en så omfattande rörelse inom en så snäv ram. k a n endast förklaras genom det arbete, som utföres av oavlönade krafter. Förvaltningsutgifterna i övrigt visa avsevärt större siffror, och särskilt är stegringen påfallande under de sista åren. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, representera dessa poster i huvudsak kostnader för nödvändigt tryck av stadgar, medlemskort, tävlingsprogram och inträdesbiljetter, för post- och telegramavgifter, annonser och dylikt och äro således direkt beroende av de sen a r e å r e n s höga tryckeri- och andra tariffer. Övriga utgifter äro — med u n d a n t a g av den obetydliga posten representationskostnader — så gott som uteslutande rena idrottstekniska kostnader. De h ä r framträdande tävlingskostnaderna utgöras till största delen av utgifter för deltagarnas resor. Enligt vad som meddelats de sakkunniga, åtnjuta idrottsmännen ersättning understundom för andra, understundom för tredje klass biljett, den senare dock vanligast förekommande, samt traktamente efter omkring 10 k r o n o r för dag, där icke föreningarna själva ombesörja rum och förplägnad. E r s ä t t n i n g för förlorad arbetsförtjänst utgår i allmänhet icke. F r å n dessa regler bilda emellertid fotbollsspelarna undantag. D e r a s reseersättning utgår vanligen för framstående fotbollslag efter andra klass biljett. D e r a s dagtraktamente utgår med olika belopp, vilka ibland icke k u n n a anses skäliga. Dessutom hava fotbollsspelare på senare tiden i vissa fall tillerkänts särskild gottgörelse för mistad arbetsförtjänst. I vilken utsträckning detta förekommer är svårt att bedöma. Härifrån och till ersättning för själva deltagandet i tävlingen är steget tydligen icke långt. Man h a r således h ä r på ett betänkligt sätt närmat sig professionalismen. Styrelsen för fotbollssektionen h a r också ingripit i fall, då ersättningsanspråken enligt dess uppfattning blivit obefogat höga och diskvalificerat de ifrågavarande spelarna. Det h a r emellertid framhållits i det föregående, att användningen av fotbollsklubbarnas helt säkert betydande inkomster för n ä r v a r a n d e icke ä r underkastad någon kontroll. Med de sistberörda undantagen h a r det emellertid förefallit de sakkunniga, som om någon a n m ä r k n i n g mot föreningarnas utgifter icke kunde göras. H u r u fotbollsföreningarnas inkomster i större utsträckning än för n ä r v a r a n d e skola k u n n a komma idrotten i dess helhet till godo, hava de s a k k u n n i g a sökt visa i det föregående. Vad härefter a n g å r specialförbundens (sektionernas), distriktsförbun- Förbundens dens och de två centralorganisationernas inkomster och utgifter och sär- och centralorskilt deras nuvarande förvaltningskostnader torde de sakkunniga få hän- ganisationervisa till tabellerna (bil. 6—11) och redogörelsen under avdelningen an- nas ekonomigående idrottsrörelsens ekonomi.

70 Fråga om ändring av idrottsrörelsens organisation.

Förvaltningskostnaderna i vidsträckt mening sammanhänga dock med själva organisationen. De sakkunniga anse sig därför i detta sammanhang böra upptaga denna till behandling. Härvid vilja de sakkunniga till en början erinra, att idrotten nått sin nuvarande höga ståndpunkt under en utifrån så gott som helt och hållet oberörd utveckling. Det personliga intresset och organisationstalangen hava fått skapa arbetsformerna allt eftersom nya eller förändrade behov framträtt under rörelsens egen tillväxt, och enligt de sakkunnigas tanke är det helt visst viktigt, att icke dessa drivkrafter i någon mån försvagas genom onödigt ingripande i avseende på organisationen. Det kan emellertid vara värdefullt, särskilt då det gäller att pröva penningbehovet, att bilda sig en föreställning om, hur den nuvarande organisationen verkar. De sakkunniga hava därför tagit under övervägande, huruvida det skulle anses önskvärt ur ekonomisk och därmed sammanhängande organisatorisk synpunkt, att det nuvarande systemet med sammanslutning av idrottsmännen dels i sektioner, dels i distrikts- (landskaps-) förbund och dels slutligen med två huvudorganisationer, finge undergå någon förändring.

Distriktsför- J den inledande redogörelsen hava de sakkunniga sökt klargöra de olika bunden, uppgifterna för de förstnämnda två sammanslutningsformerna. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, är det med vårt lands stora utsträckning och idrottsrörelsens utbredning över så gott som hela landet nödvändigt att hava ett led mellan de små, rent lokala enheterna, föreningarna, och den högsta sammanslutningen. Om dessa emellertid lämpligast skola bildas landskapsvis eller efter någon annan territoriell indelning, kan givetvis diskuteras, men de sakkunniga föreställa sig i varje fall, att det helt kan överlämnas åt rörelsen själv att efter erfarenhetens lärdomar söka den bästa lösningen. I någon mån kan valet av den ena eller andra organisationsformen hava ekonomisk betydelse, framför allt genom resekostnaderna, men verkningarna därav äro så påtagliga för föreningarna, vilka huvudsakligen hava att bestrida utgifterna, att denna ekonomiska synpunkt säkert kommer att uppmärksammas. Sektionerna. Lika uppenbart torde vara, att en sammanslutning av de speciella idrottsgrenarna behövs, för att idrottsarbetet skall kunna bedrivas efter enhetliga grunder, för att utbytet och tävlingarna mellan idrottsmännen inbördes skall ordnas på det mest planmässiga och opartiska sätt och för att hela den samlade tekniska sakkunskapen skall snabbt och säkert bliva tillgänglig för idrottsutövarna ute i landet.

C ningen°och A D e t å t e r s t å i ; a t t behandla frågan om själva huvudorganisationerna. 1 ) Att riksförbundet. ^ e n svenska idrottsrörelsen för närvarande äger två centrala organisationer, förklaras av den historiska utvecklingen. Då centralföreningen för 25 år sedan stiftades, framstod det för dem, som togo initiativet till densamma, helt visst såsom det viktigaste med hänsyn till det dåvarande läget att hos den stora allmänheten skapa insikt om den unga rörelsens betydelse, att vinna den enskilda offervillighetens förtroende

*) Med skrivelse den 1 maj 1922 har till de sakkunniga överlämnats en mellan centralföreningen och riksförbundet träffad överenskommelse angående deras samarbete. Då de sakkunnigas ovanstående förslag redan var under tryckning, hava de sakkunniga ej ansett sig böra upptaga organisationsfrågan till ny behandling i anledning av överenskommelsen, utan allenast låtit densamma åtfölja de sakkunnigas utlåtande. (Bil. 15.)

71 för dess syfte, att i övrigt lämna idrotten ekonomiskt understöd samt i den mån penningmedel bleve tillgängliga, förvalta dessa på ett betryggande sätt. Då det blev fråga om vårt lands deltagande i stora internationella idrottstävlingar, blev det centralföreningen, som vid förhandlingarna fick företräda landet och organisera dess deltagande, och då det gällde att representera idrotten i förhållande till stat eller huvudstad, föll likaledes detta värv på centralföreningen. Huvudvikten i centralföreningens verksamhet kom således att ligga på det yttre och det ekonomiska området, och det bör icke förgätas vad som här blivit uträttat, understundom med personlig ekonomisk risk för ledarna och alltid med insats av personligt arbete och intresse. Riksförbundet åter är de aktiva idrottsmännens egen sammanslutning, inom vilken själva idrottsarbetet bedrives, med från början den uppgiften att behålla enheten mellan de olika specialidrotterna i viktiga tekniska frågor. I den mån som idrottsrörelsen utvecklats och de ledande inom organisationerna vunnit erfarenhet på olika områden, har det emellertid helt naturligt blivit så, att riksförbundets uppgifter vidgats, så att det nu såsom en med centralföreningen jämbördig organisation deltager i ordnandet av så gott som alla ärenden, som beröra idrotten, och därjämte ensam handhar de idrottstekniska frågorna. Resultatet av den hittillsvarande utvecklingen har blivit i vissa avseenden en uppdelning, men i andra en dubbelbehandling av arbetet. Om den dubbla organisationen har sin historiska förklaring, lär det nämligen knappast kunna förnekas, att den numera ter sig onödigt invecklad, och det skulle väl icke vara sannolikt, att om formerna nu skulle skapas, detta komme att ske efter det nuvarande mönstret. Och om, såsom de sakkunniga föreslå, vidgade uppgifter läggas på de frivilliga sammanslutningarna, få enkelhet och reda i organisationen än större betydelse än förut. Det är emellertid uppenbart, att då det gäller former, som verkat med framgång och vuxit in i många idrottsmäns föreställningar och känslor, det är synnerligen vanskligt att yttra sig, huruvida och på vad sätt en ändring bör äga rum, och detta så mycket mera som den fria idrottsrörelsen har ett berättigat anspråk att själv få bestämma om sina organisationer utan ingripande utifrån. De sakkunniga hava dock, till följd av sitt uppdrag och till följd av organisationsformens eventuella betydelse för förvaltningskostnaderna, ansett sig icke kunna underlåta att upptaga frågan om centralorganisationerna till behandling och framlägga don ståndpunkt, vid vilken de sakkunniga stannat efter ingående dryftning av olika möjligheter. Härvid förbise de sakkunniga ingalunda, att det här gjorda uttalandet i praktiken kan visa sig svårt att genomföra eller endast kan vinna tillämpning efter ytterligare någon tids utveckling. Den linje, som de sakkunniga förorda, är redan antydd genom återblicken på det föregående och karaktäristiken av den nuvarande organisationen. De båda sammanslutningarna böra erhålla var sina uppgifter, och vid denna fördelning bör den hittillsvarande utvecklingen fullföljas, centralföreningen bör således övergå till att vara en organisation, som stöder idrottsrörelsen ekonomiskt och biträder densamma i avseende på vissa representativa uppgifter, riksförbundet leder den aktiva idrotten och omhänderhar de allmänna medel, som äro att tillgå för densamma. Innan de sakkunniga ingå på närmare detaljer av detta förslag, måste två förutsättningar för dess genomförande behandlas. Den ena frågan är, om de aktiva idrottsmännens organisation, riksförbundet, för närvarande

v> kan anses vuxet att påtaga sig den ekonomiska självstyrelse, som en sådan omläggning av förvaltningen skulle medföra, och den andra, huruvida ur rättslig synpunkt man har fria händer eller är bunden genom äldre avtal eller andra förfoganden. I förra avseendet må till en början betonas, att då här talas om förändring i avseende å förvaltningen, innebörden därav i verkligheten är mycket mindre än orden giva anledning förmoda. Själva placeringen av den lotterimedelsfond, det här gäller, har en gång skett, och då utlottning av obligationer äger rum, måste de av Kungl. Maj :t förut meddelade reglerna för placeringen följas, vem som än har att svara för förvaltningen. Någon risk för själva kapitalets förvaltning lärer således icke kunna uppstå. Beträffande användningen av fondräntorna och de årliga statsanslagen skall nedan visas att — med ett viktigt undantag — riksförbundet i de flesta fall redan nu antingen ensam beslutar eller meddelar förslag, vilka så gott som undantagslöst följas. Dessutom bör, enligt de sakkunnigas mening, för att förekomma varje avbrott i kontinuiteten, en ledamot jämte suppleant insättas av Kungl. Maj:t och centralföreningen berättigas att insätta två ledamöter med suppleanter i den myndighet inom riksförbundet, som skulle omhänderhava förvaltningen. Det kan möjligen också invändas, att riksförbundets organisationsformer icke äro tillräckligt stadgade, utan att flera, delvis genomgripande ändringsförslag komma på dagordningen inom en nära framtid. Om så skulle ske, är det — såsom framhållits upprepade gånger i det föregående — i full överensstämmelse med de sakkunnigas tanke att icke binda idrottsmännens rörelsefrihet. Men hur än formerna komma att växla, förefaller det dock de sakkunniga uteslutet, att icke de aktiva idrottsmännen under alla förhållanden måste inom sig äga en gemensam högsta ledning, och det är åt denna de sakkunniga anse förvaltningen av de allmänna medlen böra anförtros. Slutligen lärer det hava blivit sagt. att medelsfördelningen genom riksförbundet icke med visshet skulle bliva lika opartisk som för närvarande och att därigenom skulle framkallas tvister mellan idrottsmännen inbördes. Vore detta påstående riktigt, skulle det givetvis innebära ett principiellt hinder för de sakkunnigas förslag. Emellertid faller anmärkningen till största delen redan på det nyss påpekade förhållandet att riksförbundet för närvarande i de flesta frågor är huvudsakligen bestämmande, och dessutom, just därigenom att riksförbundets ledning omedelbart vilar på förtroendet hos idrottsmännen, kan man med ganska stor säkerhet antaga, att om oriktiga åtgärder vidtoges av densamma, dessa inom kort skulle komma att korrigeras genom idrottsmännens eget initiativ. Även om här i någon mån skulle kunna finnas utrymme för en tilltagsen grupp att vid ett visst tillfälle söka bilda opinion till sin förmån, kunna de sakkunniga dock icke föreställa sig, att man skall behöva gå därhän att förlägga rörelsens ledning i ekonomiska ting utanför själva rörelsen. Vad härefter angår frågan om den juridiska möjligheten att ändra nuvarande förvaltningsformer, torde denna fråga allenast kunna avse fondmedlen. Beträffande dessa förekommer emellertid, dels att i det grundläggande kungl. brevet den 21 februari 1908 Kungl. Maj:t — i strid mot centralföreningens förslag att av behållningen av idrottslotteriet 500 000 kronor skulle "tillfalla" riksförbundet och återstoden "tillfalla" centralföreningen — föreskrivit, att behållningen skulle "mottagas och tills vidare

78 förvaltas" såsom en fond för idrottens främjande samt att i avseende å användningen av fondens ränteavkastning sknlle tills vidare tillämpas vissa av centralföreningen föreslagna grunder, och dels att då de årligen av riksdagen beviljade anslagen ställts till organisationernas förfogande, alltid samtidigt lämnats föreskrifter, växlande år från år, angående användningen av lotterimedlens avkastning. Härav synes således framgå, att ända från tillkomsten av fonden Kungl. Maj:t behållit i sin hand att bestämma angående dess förvaltning och användning. 1 de två avseenden, som här berörts, torde således intet hinder finnas för ändring av gällande organisation. Då de sakkunniga härmed övergå till en undersökning mera i detalj av eventuell ändring, torde det vara mest överskådligt, om de nuvarande organisationernas uppgifter granskas i den ordning, de framträda i de olika utgiftsrubrikerna i de vid redogörelsen för den ekonomiska förvaltningen åberopade översiktstabellerna (bil. 8 och 9). Beträffande först anslag till föreningarnas verksamhet utdelas dessa av centralföreningen. Detta sker emellertid enligt vad som meddelats härovan (sid. 11 f.) efter riksförbundets förvaltningsutskotts hörande. Förvaltningsbidrag till sektionerna och distriktsförbunden anvisas däremot av riksförbundet genom dess förvaltningsutskott. Förstnämnda ärenden undergå sålunda för närvarande behandling på två håll, vilket knappast kan vara erforderligt. De stå också ganska nära frågorna om förvaltningsbidrag till distriktsförbunden och sektionerna. Det har därför förefallit de sakkunniga, som om det skulle vara lämpligare att överflytta dessa ärenden till riksförbundet, som otvivelaktigt lärer få anses besitta den största kännedomen om de personliga och ekonomiska förhållandena ute bland idrottsmännen. Upplysningsverksamheten bedrives för närvarande av båda sammanslutningarna genom anskaffning av bibliotek, skioptikonserier samt föredragshållare. Hit höra även kostnaderna för anställande av gymnastik-, idrotts- och lekledare hos de lokala organisationerna. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle man även på denna punkt kunna vinna förenkling utan att minska effektiviteten, om man läte ifrågavarande verksamhet besörjas genom riksförbundet. De belopp, som av statsanslag eller lotterimedel skulle anses böra användas för dessa ändamål, skulle därför anvisas till riksförbundet. Viktigast av de övriga idrottsändamål, som enligt tabellen över centralföreningens utgifter ombesörjas av denna, är behandlingen av frågorna om anläggning av idrottsplatser, vilka för närvarande undergå förberedande handläggning och utredning i den av representanter för både centralföreningen och riksförbundet sammansatta idrottsplatskommittén. Med den erfarenhet inom hithörande, delvis invecklade och vanskliga frågor, som är samlad inom nämnda kommitté, synes det icke lämpligt att för närvarande ifrågasätta någon förändring av den förberedande behandlingen. Denna bör således fortfarande ombesörjas av en kommitté med representanter för såväl centralföreningen som riksförbundet. Ändringen blir allenast den, att den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten hädanefter skall vara ledamot i riksförbundets styrelse i stället för centralföreningens. Om kommittén däremot skulle fatta beslut om anvisning av medel, förutsattes att fonder och statsanslag för ändamålet bliva ställda till kommitténs förfogande d. v. s. att en särskild penningförvaltande institution skulle tillskapas. Därtill synes emellertid lika litet finnas skäl

som för närvarande. I stället torde det, med den allmänna uppgiftsfördelningen, som de sakkunniga skisserat i det föregående, vara mest följdriktigt, att den definitiva förvaltningsåtgärden överlämnas åt riksförbundet. Till riksförbundet skulle därför anvisas det statsanslag, som kan komma att beviljas för ändamålet, och den befogenhet att belåna viss del av lotterifondens medel, som genom kungl. brevet den 4 november 1921 lämnats åt centralföreningen, skulle överflyttas till riksförbundet. Härvid måste naturligtvis uppmärksammas, att om centralföreningen redan erhållit lån, utbyte av centralföreningen mot riksförbundet såsom gäldenär icke kan ske utan fordringsägarens medgivande. Enligt de sakkunnigas förut uttalade mening skall en betydande del av statsanslaget avses till kurser för idrottsledare, och de sakkunniga hava framhållit, att det förefaller lämpligast att förfogandet över beloppet — efter de direktiv, som kunna bliva lämnade — samlas i en hand, där alltså hela ansvaret för kursernas lämpliga anordning och hela den så småningom vunna erfarenheten kommer att finnas. Detta gemensamma organ torde böra vara riksförbundet. Undantag härifrån lärer dock få ske med avseende å de belopp, av de sakkunniga beräknade till 21 000, 5 000 och 30 000 kronor, vilka avsetts för fortbildningskurser i gymnastik, för kurser i simning och livräddning och till främjande av skididrotten. Dessa anslag torde såsom förut böra närmast omhänderhavas av skolöverstyrelsen, som dock lärer anlita gymnastikförbundet, livräddningssällskapet och skiddelegationen för anslagens lämpligaste användning. Såvitt angår förvaltningen av statsanslag och lotteriräntemedel skulle centralföreningen således för framtiden hava att genom sina förut omnämnda representanter i riksförbundets styrelse deltaga i beslut, som tillhöra denna, att medelst den med riksförbundet gemensamma idrottsplatskommittén arbeta för anläggning och ordnande av idrottsplatser samt att gemensamt med riksförbundet anordna Nordiska spelen. Centralföreningen skulle dessutom behålla andra synnerligen betydelsefulla uppgifter. Tack vare sina traditioner, står centralföreningen säkerligen inför en stor del av allmänheten såsom den svenska idrottens mest auktoritativa institution. Den har därför särskilda förutsättningar att utbreda förståelsen och intresset för idrotten bland den stora allmänheten. För att icke i någon mån förrycka denna ställning, synes det därför lämpligast, om icke vidare någon konkurrens om de passiva ledamöterna äger rum mellan centralföreningen och riksförbundet, utan denna verksamhetsgren helt överlämnas åt centralföreningen. Därjämte torde centralföreningen fortfarande genom den ställning, många av dess ledande män intaga, kunna stärka det inflytande, vårt lands representanter redan vunnit i de internationella idrottsdelegationerna. Och slutligen kan det icke förbises, att i den mån riksförbundet blir mera beroende av statsbidrag för vissa delar av sin verksamhet, kan det vara av betydelse för idrotten, att det finnes en stödjande och ledande organisation, som står helt självständig. böcker.

Den sålunda gjorda fördelningen av de båda organisationernas uppgifter synes omedelbart kunna medföra en sänkning av den för närvarande betydande utgiftsposten för årsböckerna. Årsböckerna hava för närvarande för vardera centralorganisationen betydelse såsom propagandamedel, särskilt i förhållande till de passiva ledamöterna, som er-

7;"»

hålla dem såsom valuta för sina avgifter. För riksförbundet tjänar årsboken därjämte, särskilt i förhållande till styrelserna i de underlydande organisationerna, såsom publikation av ett flertal års- och revisionsberättelser och andra meddelanden rörande idrottsrörelsens inre angelägenheter. Om den av de sakkunniga föreslagna organisationsförändringen kommer till stånd, torde det bliva naturligt att årsböckerna övergå till att vara, centralföreningens en publikation för idrottspropaganda, möjligen med mera fylligt innehåll såsom sådan än för närvarande, och vilken tillställes samtliga denna förenings ledamöter mot avgift från de årligen betalande, samt riksförbundets allenast ett tryckt meddelande från överstyrelsen till de ledamöter eller underordnade styrelser, som behöva detsamma och således med mycket väsentlig inskränkning i avseende å antal, omfång och utstyrsel. Det må emellertid påpekas i detta sammanhang, att bortfallandet av de passiva ledamöterna inom riksförbundet kommer att för detta medföra en förlust av inkomster genom dessa ledamöters avgifter, som antagligen ungefär svarar mot utgiftsminskningen. En annan betydande utgiftspost är för närvarande kostnaderna för centralföreningens och riksförbundets kansli. Uppenbarligen är det synnerligen önskvärt att kunna nedbringa ifrågavarande utgifter och detta i all synnerhet under nuvarande läge, då det gäller att, om anslagsmöjligheten till äventyrs ej kommer att svara mot idrottens behov i och för sig, söka få det mest fruktbringande resultat av de medel, som kunna ställas till förfogande. En utväg att åstadkomma besparing på kanslikostnaderna skulle enligt de sakkunnigas mening vara att förena centralföreningens och riksförbundets kansli till ett i en och samma lokal och med samma personal. Det är i stort sett ungefär samma sakliga insikter och samma personalkännedom, som fordras för arbetet på båda kanslierna, och det är svårt att inse, att dessa insikter krävas i dubbelt mått. En besparing av personal genom sammanslagningen synes därför kunna väntas med stor sannolikhet. Dessutom torde det efter vanlig erfarenhet att döma, vara oundgängligt, att den nuvarande dubbelbehandlingen medför viss tidsutdräkt och onödigt arbete samt att den allmänhet, det här gäller, det vill säga idrottsmän, föreningar, sektioner och förbund, understundom kan vara osäker om den rätta formen och den rätta adressen för sina framställningar. Den förut förordade förenklingen i ärendenas behandling skulle säkerligen bidraga till att underlätta en sammanslagning av kanslierna. Ur lokalsynpunkt torde knappast någon egentlig svårighet finnas. Lättast synes anordningen kunna genomföras på det sätt, att det gemensamma kansliet förlägges till klocktornet i Stadion, där centralföreningens kansli sedan länge är inrymt. Tillräckligt utrymme skulle här antagligen kunna erhållas i de lokaler, som redan finnas i detta torn med ganska små ändringar, allenast med vissa omplaceringar, eventuellt i båda tornen. Med god vilja torde dessa icke kräva större kostnader. Några intressen finnas icke. såvitt de sakkunniga hava sig bekant, av beskaffenhet att böra få stå hindrande i vägen för en sådan lösning av sammanslagningsfrågan, som enligt de sakkunnigas uppfattning är viktig även ur andra synpunkler än besparingens.

Kani

Beträffande organisationen i övrigt, återstår endast en detaljfråga, som Siksföri sammanhänger med rikförbundets utgifter för riksförbundsmötet. Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant hava på åtskilliga håll yttrats G

76 tvivel om behovet av detta möte. De sakkunniga hysa emellertid den uppfattningen, att mötet fortfarande bör bibehållas. Det utgör i själva verket den starkaste anknytningen mellan de aktiva idrottsmännen och den centrala ledningen, den lämnar de förra tillfälle att framföra sina önskemål och den senare att förklara sina åtgärder, och den tjänar i det hela till att s t ä r k a det inbördes förtroendet och sammanhållningen bland idrottsmännen. De ganska blygsamma k o s t n a d e r n a för idrottsriksdagen s y n a s därför v a r a väl använda. Däremot förefaller det, som om medlemsantalet vore onödigt stort, grunderna för representationen äro fastställda på en tid, då rörelsen ej nått sin nuvarande utveckling, och torde v a r a i behov av omläggning efter läget för n ä r v a r a n d e . F ö r s l a g därom lärer emellertid redan vara under utarbetande. 1 ) Beräkning nr T enlighet med de sålunda angivna grundlinjerna för organisationen . f S « M j övergå de sakkunniga härefter till beräkning av det erforderliga statsförvaltnings- bidraget till förvaltningskostnader. 'kostnaderna. Enligt bifogade tabeller (bil. 8 och 9) uppgingo å r 1920 nedan n ä m n d a utgifter i avrundade tal till följande belopp: bidrag till föreningarnas verksamhet (genom centralföreningen) 15 800: — förvaltningsbidrag till sektionerna (genom riksförbundet) 30 600: — f ö r v a l t n i n g s b i d r a g till distriktsförbunden (genom riksförbundet) 19 600: — riksförbundsmötet 4600:— k a n s l i k o s t n a d e r för centralföreningen 29 600: — kanslikostnader för riksförbundet 49 100: —

70600: — 78 700: — 149 300: —

De utgifter, som ingå i summan 70 600 kronor, torde enligt den föregående redogörelsen svårligen k u n n a nedbringas annat än på en punkt, nämligen i fråga om kostnaderna för riksförbundsmötet. Med den ins k r ä n k n i n g i medlemsantalet, som h ä r ifrågasatts, och med den s ä n k n i n g i biljettprisen, som lärer k u n n a förväntas, torde dessa kostnader k u n n a reduceras till omkring 3 000 kronor. I avrundat tal k a n det erforderliga bidraget till den icke centrala förvaltningen b e r ä k n a s till 70 000 k r o n o r . Härtill torde emellertid böra läggas bidrag till vissa utgifter för att främja den frivilliga gymnastikens utbredning. Med de h ä r förut beräknade anslagen torde särskilda medel till gymnastikförbundets centrala förvaltning, gymnastikinstruktörskurser och förvaltningsbidrag till distriktsstyrelserna ej erfordras. Däremot s y n a s gymnastikmateriel, bidrag till nybildade föreningar, propaganda (även genom gemensamma gymnastikfester), förbindelser med a n d r a skandinaviska organisationer o. d. påkalla understöd, som de sakkunniga på grund av inhämtade upplysningar anse sig k u n n a beräkna till 8 000 kronor. Ökas det förut uppgivna bidraget med detta belopp, uppgår hela det för den icke centrala förvaltningen erforderliga statsbidraget till 78 000 kronor. *) Ett för riksförbundsmötet den 7 maj 1922 av förvaltningsutskottet framlagt förslag i sådan riktning vann ej bifall i vidare mån än som framgår av sid. 6 not 2) och 3 ).

77 Vad angår centralorganisationernas kanslikostnader, kommer, om den av de sakkunniga förordade överflyttningen av riksförbundets kansli till Stadion genomföres, riksförbundets nuvarande kostnader för hyra och bränsle att bortfalla. Dessa kostnader uppgingo för år 1920 till i runt tal 8 000 kronor. Å andra sidan torde för den tid centralföreningen fått sig tillförsäkrad viss andel i Stadions avkastning, det vill säga till den 1 oktober 1925, icke kunna ifrågasättas, att avkastningen skulle minskas genom riksförbundets inflyttning. För denna tid skulle riksförbundet för den skull erlägga samma hyra som den av Stadions nuvarande hyresgäster erlagda eller 2 000 kronor. Den framtida hyresförlusten för Stadion kommer emellertid att mer än uppvägas på annat sätt, om den av de sakkunniga här nedan föreslagna nedsättningen i stadionchefens avlöning förverkligas. De sakkunniga räkna därför med en nedsättning efter nyssnämnda tidpunkt av riksförbundets kanslikostnader med hela det ovannämnda beloppet av utgifter för hyra och bränsle 8 000 kronor. Däremot är det otvivelaktigt, att de sakkunnigas förslag att förlägga administrationen av ledarkurserna till riksförbundet kommer att medföra icke obetydliga kostnader. Oaktat de sakkunniga sökt meddela detaljerade anvisningar för kursernas anordnande, torde det åtminstone till en början bliva nödvändigt, att riksförbundet anställer en väl kvalificerad person såsom biträde, särskilt för den bearbetning av planerna, som kan föranledas av lokala önskemål eller andra nytillkomna förhållanden. Arvode till denne torde icke kunna beräknas lägre än till 1 000 kronor. Dessutom torde erfarenheten hittills av liknande kurser hava givit vid handen, att tryckning av blanketter, korrespondens för förhandling med de olika platserna, för upplysningar till sökande och dylikt draga avsevärda kostnader, även om dessa nedbringas genom att ledningen centraliseras och förenklas såsom de sakkunniga föreslagit. Och slutligen måste man taga i beräkning att åtminstone till en början innan kurserna äro tillräckligt kända och intresset för dem vunnit spridning, annonsutgifterna icke bliva små. Det sammanlagda nytillkomna kostnadsbeloppet anse de sakkunniga inklusive nyssnämnda arvode icke böra beräknas till lägre belopp än 5 000 kronor. Besparingen genom de nu berörda ändringsförslagen stannar således vid omkring 3 000 kronor. Avlöningarna på centralföreningens och riksförbundets kanslier uppgingo år 1920 till sammanlagt i runt tal 37 700 kronor. 1 ) Redan till följd av den allmänna lönenivåns sänkning torde detta belopp kunna nedsättas med åtminstone 20 procent till omkring 30 000 kronor utan. förändring av nuvarande organisation. Enligt vad de sakkunniga anfört i det föregående, bör man dock icke stanna härvid, utan organisera ett gemensamt kansli på följande sätt. I spetsen för kansliet ställes en chef, som är så väl avlönad, att man för platsen kan räkna på en person med ingående kännedom om idrottens tekniska och personliga förhållanden samt med förmåga att träda i förbindelse med och vinna förtroende hos både idrottsmännen själva och de kommunala vederbörande, vilkas intresse man framdeles bör söka väcka mer än hittills kunnat ske. Avlöningen för denne kanslichef bör icke sättas lägre än till 10 000 kronor i fast lön jämte dyrtidstillägg. För att kanslichefen skall kunna verka såsom sammanhållande och ledande kraft inom det centrala organisationsarbetet och icke allt för 1

) Med den följande beräkningen torde jämföras tabellerna bil. 10 och 11.

mycket betungas av rena expeditionsgöromål, bör han hava'till sitt förfogande 2 kvinnliga biträden, av vilka en skall kunna sköta bokföringen, med avlöning för vardera efter högsta normalgraden i statens tjänst eller 3 204 kronor, samt ett kvinnligt biträde, avlönat efter statens lägsta normalgrad eller med 2 160 kronor. Avlöningsstaten skulle sålunda erhålla följande utseende: kanslichefen 1 kvinnligt biträde 1 .. ., 1 „ „

10 000 3 204 3 204 2160 Summa 18 568

kronor.

Lägges härtill kostnad för semester åt personalen uppgår beloppet till i runt tal 20 000 kronor utom dyrtidstillägg samt, om dyrtidstillägg beräknas till omkring 25 procent, till sammanlagt 25 000 kronor. För post- och telegramporto, som för centralföreningen och riksförbundet for år 1920 dragit en kostnad av icke fullt 10 000 kronor, torde kunna räknas med en nedsättning med omkring 25 % eller till 7 500 kronor. Tryckningskostnaderna hava för båda centralorganisationerna under år 1920 uppgått till omkring 10 000 kronor sammanlagt. Det höga beloppet har tydligen delvis berott på de senare årens höga papperspriser och tryckeritariffer. Även om dessa kostnader i och för sig för närvarande stå i sjunkande, torde detta dock komma att uppvägas genom ökning av behovet av tryck i samma mån, som rörelsen växer. Särskilt blir det nödvändigt att räkna härmed, om, såsom de sakkunniga föreslagit, tryckning av styrelse-, förvaltnings- och revisionsberättelser och dylikt hädanefter komma att utgöra rena utgifter, visserligen med reducerade belopp, utan att balanseras av inkomster genom avgifterna från passiva ledamöter. De sakkunniga hava därför ansett, att fortfarande bör för ändamålet beräknas ett belopp av 10 000 kronor. För expedition och diverse hava utgifterna för år 1920 uppgått till cirka 14 500 kronor. Under dessa poster falla lyse och bränsle för riksförbundet, telefonavgifter, städning, kontorsmateriel, revisorsarvoden m. m. Vissa av utgifterna torde sannolikt kunna nedbringas med en fallande prisnivå och genom sammanslagning av de båda kanslierna, andra åter stegras med rörelsens utveckling. De sakkunniga hava därför ansett sig böra räkna med ett belopp av 15 000 kronor. Sammanlagda kostnaden för ett centralt idrottskansli kan således beräknas på följande sätt: avlöningar 25 000: porto 7 500: tryckningskostnader 10 000: kontorskostnader 15 000: Summa 57 500: — kronor. En granskning av översiktstabellen för centralföreningens inkomster och utgifter (bil. 8) visar, att om man frånräknar bland inkomsterna statsanslag och lotteriräntemedel och bland utgifterna kanslikostnaden, utgifterna för idrottsplatsverksamheten och till föreningarnas verksamhet,

79 skulle för år 1920 hava uppstått ett överskott i inkomster av i runt tal 21 000 kronor, vilket dock till största delen är beroende på vinsten från Stadion. Även med denna reservation torde det kunna antagas, att centralföreningens verksamhet med den av de sakkunniga föreslagna omläggningen, icke skall behöva något förvaltningsbidrag. Beträffande riksförbundet visar motsvarande tabell (bil. 9) däremot, att statsanslag eller lotteriräntemedel hittills måst tagas i anspråk, utom för de utgifter, som härovan tagits i beräkning, även för upplysningsverksamhet, kongresser och utlandsrepresentation med år 1920 i runt tal 6 700 kronor sammanlagt. Lägges detta belopp till nyssnämnda kanslikostnad 57 500 kronor, erhålles ett utgiftsbelopp av 63 200 kronor. Enligt vad tabellerna utvisa uppgick emellertid lotterifondens avkastning år 1920 till omkring 68 000 kronor. Det torde således kunna antagas, att nämnda avkastning täcker idrottsrörelsens centrala, hittills behandlade förvaltningsutgifter. Härvid är naturligtvis förutsatt, att, såsom de sakkunniga föreslagit i det föregående, avkastningen icke till någon del behöver användas till förräntning av lån för idrottsplatser, utan att för detta ändamål särskilt statsanslag blir tillgängligt. Ytterligare en klarläggande anmärkning kräves på denna punkt. Den sistberörda tabellen över riksförbundets inkomster och utgifter visar för år 1920, att posterna skatter och andra utgifter överstiga inkomsterna enskilda räntor, aktiva medlemmars avgifter samt andra inkomster med omkring 14 000 kronor. Av sistnämnda belopp utgöras dock 10 000 kronor av en såsom utgift bokförd, tillfällig insättning på deposition samt ett belopp, ungefär motsvarande återstoden av extra inventarieutgifter, vilka med de medel, som de sakkunniga beräknat skola bliva tillgängliga för idrottsrörelsen, icke torde böra tagas i betraktande. Även riksförbundets förvaltning torde således, om lotterifondens avkastning ställes till dess förfogande för ändamålet, vara i jämvikt. Resultatet är alltså att för idrottens centrala förvaltning erfordras icke för närvarande något statsanslag, utan endast tillgång till lotteriräntemedlens avkastning, samt att hela det såsom bidrag till förvaltningskostnaderna behövliga statsanslaget stannar vid ovan angivna belopp 78 000 kronor. Det kan möjligen frågas, om de sakkunniga härvid räknat med någon marginal för den kommande utvecklingen. Så har skett både för centralförvaltningen och för distriktsförbund och sektioner. I förra avseendet hava de sakkunniga beaktat, att efter den 1 oktober 1925 centralföreningens rätt till andel i avkastningen från Stadion faller bort. Även med all skälig omtanke om de svaga idrottsföreningarnas tillträde till Stadion på billiga villkor, torde det kunna antagas med ganska stor säkerhet, att den sammanlagda nettobehållningen av Stadion kan stegras, särskilt med de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna och denna stegring bör då lämpligast komma centralförvaltningen till godo. Beträffande distriktsförbund och sektioner torde det vara nog att hänvisa till att de sakkunniga icke nu föreslagit någon höjning av de aktiva medlemmarnas avgifter. Här finnes alltså en reserv, som enligt de sakkunnigas tanke kan tagas i anspråk, om förvaltningskostnaderna stiga till följd av rörelsens utveckling, och detta så mycket hellre som en dylik ökning i bidragsplikten lämpligare torde kunna utkrävas för nyssnämnda organisationer än av själva centralförvaltningen.

80 Bidrag till Vid sidan av förvaltningsbidrag till de hittills behandlade ändamålen Nordtska s ^ statsbidragen till Nordiska spelen och statsunderstödet till Sveriges *peen- militära idrottsförbund. Det förra har under senare år utgått med 2 500 kronor och ställts till förfogande av centralföreningen, som tagit initiativ till ifrågavarande tävling och gemensamt med riksförbundet plägar anordna densamma. Någon ändring häri torde ej böra ske.

Understöd till Det senare har utgått under åren 1914—1920 med 5 000 kronor och unSveriges mih- ^ e r ^ r - ^ l m e d 7 000 kronor. Det disponeras av Sveriges militära idrotts t fl-7'CL 7 (iVOttSförbund. förbund och fördelas av detta förbund mellan de militära idrottsdistrikten och truppförbanden. Enligt vad som framgår av den föregående redogörelsen för de hittills anvisade medlens användning torde sistnämnda belopp vara väl behövligt för att i någon mån kunna uppmuntra idrotten på de många olika platser, varom här är fråga. De sakkunniga förorda alltså ett anslag för ändamålet med 7 000 kronor. De föreslagna De sakkunniga hava i det föregående förordat årliga anslag med fölawUgenijäm-^ande belopp: j or else med

r r

förut be- till kurser av närmare angiven beskaffenhet nljade. ^ befrämjande av skididrotten för åstadkommande av idrottsplatser till förvaltningsbidrag „ Nordiska spelen „ militär idrott

93 000: — 50 000: — 100 000: — 78 000: — 2 500: — ^._. 7j000: — Summa kr. 330 500: —

varav det för åstadkommande av idrottsplatser avsedda beloppet föreslagits såsom reservationsanslag. På statsbudgeten för år 1921 motsvaras dessa belopp av följande anslag: till idrottens främjande 150 000: — „ fortbildningskurser i gymnastik 45 400: — ,. kurser i simning och livräddning 4 680: — „ befrämjande av skididrotten bland ungdomen 30 000: — Summa kr. 230 080: — Ökningen motsvarar så gott som fullständigt det av de sakkunniga ifrågasatta anslaget för åstadkommande av idrottsplatser. Utom ovannämnda anslagsbelopp förutsattes att avkastningen av lotterifonden, såsom hittills, ställes till idrottens förfogande. Eventuell merkostnad på Gymnastiska centralinstitutets stat är här icke beräknad. Till jämförelse må nämnas, att i Norge statsanslaget till idrottsrörelsen för året 1921—1922 utgår med 300 000 kronor. Villkor.

Beträffande villkoren för anvisande av ifrågavarande medel torde utom uppdelning i ovannämnda sex poster följande böra stadgas. Anslaget till kurser skall användas till anordnande av kurser enligt de av de sakkunniga föreslagna B-, C- och D-typerna, till fortbildnings-

SI

kurser i gymnastik för lärare i folk- och småskolor, till lekkurser för kvinnliga elever samt till kurser i simning och livräddning. Till fortbildningskurser i gymnastik beräknas 21 000 kronor och till kurser i simning och livräddning 5 000 kronor. Båda dessa belopp anvisas till skolöverstyrelsen. Av anslaget till skididrottens befrämjande skola 30 000 kronor anvisas till skolöverstyrelsen. Medelst detta anslag skola anordnas skidkurser för lärare vid allmänna läroverk, folk- eller småskolor. Återstoden av sistnämnda belopp skall jämte de 20 000 kronor, vilka anvisas till riksförbundet, efter samråd mellan skolöverstyrelsen och riksförbundet användas till andra åtgärder för skididrottens befrämjande, därvid särskilt avseende bör fästas vid utvecklingen av skidslöjd i skolorna. Av anslaget för åstadkommande av idrottsplatser skola 50 000 kronor ställas till förfogande för förräntning av lån, som med säkerhet i lotterifondens värdepapper kunna komma att upptagas för utlåning till anläggning eller iordningställande av idrottsplatser. Vid denna utlåning skola stadgas såsom villkor: att varken belåning av obligationer eller utlåning från riksförbundet äger rum utan att Kungl. Maj:ts ombud i förbundets överstyrelse vid varje särskilt fall lämnat medgivande därtill; ätt utlåningen från riksförbundet sker med amorteringstid av högst 10 år; att utlåningen må äga rum utan anspråk på räntegottgörelse under de första 5 åren, men med förbehåll att efter utgången av nämnda tid ränta kommer att fordras, såvitt då ej andra medel finnas tillgängliga till förräntningen av de av riksförbundet eller förut av centralföreningen upptagna lånen; att utlåningen skall ske mot garanti av vederbörande kommun för lånets återbetalande enligt fastställd amorteringsplan; att den mark, som erfordras till lek- och idrottsplats, för vilken låneunderstöd lämnas, blivit till vederbörande idrottssammanslutning kostnadsfritt upplåten antingen med äganderätt eller ock med nyttjanderätt så länge marken användes såsom lek- och idrottsplats, dock att villkoret om kostnadsfri upplåtelse icke skall gälla i fråga om mark, som av idrottssammanslutning förvärvats före den 4 november 1921 med dylik rätt; samt att lån icke utlämnas med mindre den kommun, där lek- och idrottsplatsen ifråga är belägen, äger rätt att tillsätta en ledamot i den lånesökande idrottssammanslutningens styrelse. Vid anslagets beviljande bör medgivas, att anslaget må användas utan hinder av den omständigheten att Kungl. Maj:t i särskilda fall tillåter avvikelse från villkoren. Övriga 50 000 kronor av anslaget till idrottsplatser böra anvisas för åstadkommande av idrottsplatser på orter, där kommunens ekonomiska ställning icke skäligen anses medgiva fordran på kommunal lånegaranti, men starkt behov av idrottsplats är för handen. I avseende å anslaget på 78 000 kronor bör stadgas, att 8 000 kronor därav skola av gymnastikförbundet få användas till gymnastikmateriel, bidrag till nybildade föreningar, propaganda och förbindelser med andra skandinaviska organisationer o. d. samt att återstående 70 000 kronor skola användas såsom bidrag till föreningarnas, distriktsförbundens och specialförbundens verksamhet.

82 N ä r m a r e föreskrifter, t. ex. angående antalet kurser av olika slag eller detaljbestämmelser om förvaltningsbidragens fördelning, torde åtminstone icke för n ä r v a r a n d e v a r a lämpligt att meddela. Däremot bör för varje å r lämnas redovisning till chefen för ecklesiastikdepartementet angående medelsdispositionen inom den fastställda ramen. Enligt vad som anförts i det föregående böra anslaget till fortbildningsk u r s e r i gymnastik, till k u r s e r i simning och livräddning och 30 000 k r o n o r av anslaget till s k i d i d r o t t e n s befrämjande av Kungl. Maj:t a n v i s a s till s k o l ö v e r s t y r e l s e n samt övriga anslag till riksförbundet, dock under f ö r u t s ä t t n i n g att Kungl. Maj:t äger insätta en ledamot med suppleant samt centralföreningen två ledamöter med suppl e a n t e r i riksförbundets överstyrelse samt att riksförbundets räkenskaper u n d e r k a s t a s g r a n s k n i n g av revisorer, som utses av Kungl. Maj:t. Anslaget till Nordiska spelen å 2 500 kronor torde böra anvisas till centralföreningen och understödet till Sveriges militära idrottsförbund å 7 000 kronor till sistnämnda organisation. Särskilda De sakkunniga skola till sist behandla n å g r a särskilda frågor, som idrottsendast indirekt sammanhänga med anslagen. frågor. j ^ föregående hava de sakkunniga upprepade gånger framhållit vikAtgarder jor ^en a y e ^ k o m r r m n a l t intresse för idrottsrörelsen. Detta intresse är bekommunala tydelsefullt icke endast för att idrottsrörelsen skall k u n n a p å r ä k n a ett riintresset för k ä r e ekonomiskt bidrag från de kommunala Representationerna, utan idrotts- framför allt därför, att den lokala idrottsrörelsen därigenom lättare kan rörelsen. vinna stod av erfarna krafter i rörelsens allmänna ledning och förvaltningsangelägenheter. Särskilt önskvärt är, att styrelserna för idrottsplatserna komma att bland sig upptaga lämpliga och intresserade kommunalmän. F r å g a n om kommunernas ställning till idrottsrörelsen h a r också erhållit ökad betydelse, sedan kommunerna genom den år 1920 verkställda ändringen av kungörelsen om nöjesskatt fått befogenhet att uttaga dylik skatt även av inkomster på uppvisningar och tävlingar i amatöridrott. D å denna ändring genomfördes, framhölls av många bland dess för e s p r å k a r e , att kommunerna kunde antagas vara villiga att med de influtna skattoinkomsterna understödja de idrottsgrenar, som vore i behov därav. F ö r att denna förhoppning skall k u n n a förverkligas, fordras dock. att kommunerna erhålla kännedom om idrottens behov och h u r u de inflytande medlen på lämpligaste sätt skola användas till idrottens bästa. Emellertid torde vad h ä r anförts i viss mån vara en nyhet, för vilken man k a n s k e på sina håll ställer sig främmande, och det torde därför förutsättas ett särskilt initiativ för att de s a k k u n n i g a s tanke skall förverkligas. Det lämpligaste synes v a r a att uppdraga åt idrottsplatskommittcn. som genom förhandlingar angående anläggning av idrottsplatser redan står i förbindelse med de kommunala ledningarna på ett flertal orter, att söka väcka dessas intresse för och om möjligt deltagande i arbetet för idrottsrörelsens utveckling. Stadionstyr el- Bland idrottsplatserna i riket intager Stadion en rangställning. Av dess sm och sta- ledning kan därför med skäl k r ä v a s mer än av någon annan, att den vid tone efen. p i a n i a g g n i n g e n a v platsens användning under idrottssäsongen och vid hyresavtalens uppgörande tager h ä n s y n framför allt till vad som u r idrottslig synpunkt är det lämpligaste. Då stadionstyrelsen emellertid h a r att svara även för det ekonomiska resultatet av institutionens verk-

samhet och särskilt för byggnadens underhåll, som nödvändigt måste bliva en ganska betungande utgift, är det klart, att stadionstyrelsens uppgift är vansklig. Förut har nämnts, att styrelsen består av fem av Kungl. Maj:t för 5 år tillsatta ledamöter, av vilka två utses efter förslag av centralföreningen och två efter förslag av riksförbundet. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har tid efter annan uppstått den föreställningen bland de aktiva idrottsmännen, att styrelsen icke står i tillräcklig förbindelse med dem eller tager nog hänsyn till deras intressen. Huru obefogad en dylik uppfattning än må vara, kan den dock bliva till skada, om den icke får komma till utlopp genom att det inflytande, som tillförsäkrats idrottsorganisationerna, får göra sig gällande med kortare mellanrum. Detta torde lämpligast kunna ske på det sätt, att ledamöterna tillsättas exempelvis för 4 år med avgång för en av de från centralföreningen föreslagna och en av de från riksförbundet föreslagna vart annat år. Dessutom torde det ur det rena idrottsintressets synpunkt kunna anses önskvärt, att styrelsens ledamöter ställas helt oberoende av varje ekonomiskt intresse i Stadions avkastning. Deras gottgörelse synes därför böra fastställas till visst belopp, t. ex. 500 kronor för år och ledamot, icke såsom nu utgå i form av tantiem. Beträffande stadionchefen erinras att han har 10 procent pa nettoinkomsten. Då den dagliga ekonomiseringen, vilken helt och hållet är beroende av chefens tillsyn, säkerligen har en mycket stor betydelse för resultatet av Stadions drift, torde chefen fortfarande böra åtnjuta tantiem. Dock synes det icke böra få överstiga visst maximum, t. ex. 2 000 kronor ärligen. Stadionchefens fasta avlöning utgick till och med september månad 1920 med 6 000 kronor, men höjdes från sistnämnda tid till 12 000 kronor. Stadionchefen har dessutom fri bostad med värme och lyse. Det synes de sakkunniga, särskilt vid jämförelse med vad här ovan föreslagits i fråga om kanslichefens avlöning, som om stadionchefens fasta avlöning borde nedsättas till 8 000 kronor utan att därigenom någon risk för mindre god eller mindre ekonomisk skötsel av Stadion skulle kunna befaras. De sakkunniga hava framhållit i det föregående, att den sunda idrotten J^J^. måste hållas inom ramen av de utövandes prestationsförmåga, men att sär- 8ökning avah skilt i tävlingarnas natur ligger en viss tendens att gå till ytterlighet. Man tiva idrofts. kan då fråga sig, om det skulle kunna anses lämpligt för att hålla tävmän. Ungarna inom det riktiga måttet, att föreskriva obligatorisk läkarundersökning av alla deltagare, samt att göra detta till villkor för statsunderstöd åt de anordnande organisationerna. En sådan tanke lärer icke sakna förespråkare bland svenska läkare, den har jämväl ingående diskuterats av de sakkunniga. Det kan också förefalla bestickande att på detta sätt söka i möjligaste mån undvika en risk, som man anser förenad med idrotten, och särskilt skulle detta kunna synas påkallat, då det begäres statsunderstöd åt idrotten på grund av dess allmänna nytta. I rörelsens eget intresse ligger det också givetvis att icke bliva utsatt för misstroende på grund av ogynnsamma eller rent av ödesdigra verkningar för några enskilda idrottsidkar e. Emellertid visar en närmare granskning, att det praktiska genomförandet av läkarundersökningarna såsom obligatoriska, skulle möta stora svårigheter. Det är icke utan, att dessa skulle börja redan hos läkarna. Hithörande spörsmål äro. enligt vad Läkarsällskapet framhåller, ganska

ofullständigt kända, och torde åtminstone i vårt land icke hava tilldragit sig något allmänt intresse bland vetenskapsmän eller praktiker. Det förefaller därför ganska sannolikt, att om man redan nu skulle söka genomföra ett krav på obligatorisk undersökning av alla deltagare i idrottstävlingar, skulle det på åtskilliga platser bliva allt annat än lätt att skaffa undersökningsförrättare utan dryga kostnader. Bleve därtill undersökningarna till följd av en för övrigt helt naturlig önskan hos den tjänstgörande läkaren att icke taga någon risk på sitt ansvar utförda med en stränghet, som kanske icke alltid vore fullt motiverad, är det fara för att förståelsen för läkarkontrollens betydelse för idrottsutövningen ingalunda skulle vinna terräng, utan kanske tvärtom de obligatoriska läkarundersökningarna skulle framkalla benägenhet att föra idrotten in på vägar vid sidan av den rörelse, som ställde sig under statens ledning. Därtill kommer, att faran för allvarlig överansträngning till väsentlig del beror på den tävlandes föregående träning. Utan denna torde icke ens den, som vid läkarundersökning befinnes frisk, vara tillräckligt kvalificerad. För ett tillförlitligt omdöme skulle därför fordras en noggrann observation under själva träningen, men detta kan tydligen icke praktiskt genomföras annat än i undantagsfall. Tills vidare synes det därför vara den riktiga metoden att erbjuda idrottsmännen att frivilligt få begagna sig av läkarundersökning före tävlingar och även under träning. Det är denna väg, man gått i Norge, där man i Kristiania inrättat ett s. k. läkarkontor, vid vilket, enligt uppgift, ej mindre än 402 idrottsmän på omkring ett år låtit undersöka sig och som tillvunnit sig ett växande intresse bland idrottsmännen själva. För närvarande pågår, enligt norska pressmeddelanden, diskussion bland idrottsmännen om att bringa läkarundersökningen till mera utsträckt användning. Enligt de sakkunnigas uppfattning vore det önskvärt, om en läkarmottagning, liknande det norska läkarkontoret, till en början kunde inrättas i Stadion, t. ex. på lämpliga tider två dagar i veckan under idrottssäsongen. Bland idrottsmännen skulle detta säkerligen vara den bästa propagandan för att läkares råd i tvivelaktiga fall bör anlitas. Kostnaderna för 40 dylika mottagningar hava beräknats till 1 300 kronor under förutsättning givetvis att lokalen ställes till förfogande utan avgift. Dessa årliga kostnader hava de sakkunniga föreställt sig kunna bestridas av Stadions avkastning, under förutsättning att stadionchefens avlöning minskas, på sätt nyss föreslagits. Dessutom beräknas engångsutgifter till belopp av 4 700 kronor. Om icke beloppet kan anskaffas från enskilda för idrotten intresserade personer, torde det kunna anvisas av medel, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande, utan att särskilt anslag begäres för ändamålet. I övrigt är det uppenbart, att om man i likhet med de sakkunniga fäster särskilt stor vikt vid idrottens betydelse för folkhälsan, måste man anse det i hög grad önskvärt, om läkarna på allt flera håll kunde finna tillfälle att taga del i idrottsrörelsen icke endast såsom utövare av sin vetenskap utan även såsom rådgivare och ledare av rörelsen in på sunda banor. För det ändamålet skulle det säkerligen vara viktigt, om de medicine studerande under utbildningstiden finge undervisning om idrottsövningarnas verkningar för släktet och individen, så långt dessa verkningar för närvarande äro vetenskapligt utredda. De sakkunniga hava även övervägt, om man redan nu borde föreskriva läkarundersökning för vissa undantagsfall, framför allt beträffande del-

tagare under en viss ålder, vilkas bristande kroppsutveckling medför särskild fara för överansträngning, och beträffande tävlingsdeltagare, som uppnått den ålder, då kärlsystemets elasticitet väsentligt plägar avtaga. Emellertid möta här samma svårigheter, som ovan framhållits med avseende å obligatorisk läkarundersökning över huvud, brist på undersökningsläkare samt den osäkra effekten av engångsundersökningar. Beträffande tävlingar för deltagare under viss ålder må särskilt påpekas, att skolläkarinstitutionen vid de anstalter, där den förekommer, säkerligen icke för närvarande kan anlitas mer än för en tämligen summarisk undersökning. I stället torde man kunna ernå väsentligt ökad trygghet vid sistnämnda tävlingar på det sätt, att riksförbundet, till vilket skolförbundet är anslutet, låter uppgöra grundligt genomarbetade program med tillhörande normalbestämmelser för olika slag av tävlingar för ungdom samt söker övervaka, dels att de sålunda utarbetade föreskrifterna alltid komma till användning vid dylika tävlingar, som anordnas av förbundet tillhörande organisationer, och dels att under äriga ej heller få deltaga i andra tävlingar än de egentliga ungdomstävlingarna. Åldersgränsen i förevarande avseende torde böra sättas till aderton år för manlig och tjugo år för kvinnlig deltagare. I detta sammanhang erinra de sakkunniga om att behovet av idrottens övervakning, så vitt gäller det uppväxande släktet, torde komma under övervägande inom skolkommissionen, bland annat på grund av läkarsällskapets hänvändelse. Vad åter angår så kallade old-boystävlingar bör det icke förbises, att benägenheten för dylika tävlingar antagligen kommer att ökas i den mån de aktiva idrottsmännen från rörelsens tidigare år nå upp i högre åldersklasser. Emellertid hava de sakkunniga inhämtat, att riksförbundets överstyrelse vid sammanträde den 27 november 1921 beslutat uttala sig för att anbefalla läkarundersökning av idrottsmän över 35 år och uppdragit åt förvaltningsutskottet att söka genomföra denna åtgärd samt i samförstånd med läkare bestämma, hur denna undersökning skall äga rum. Bestämmelser i nämnda avseende lära bliva utarbetade inom den närmaste framtiden. Idrottsmännen själva hava således tagit frågan om hand,' och det torde kunna antagas, att därigenom och under samverkan med läkare kommer att vinnas erforderlig erfarenhet för ett definitivt ståndpunktstagande till old-boystävlingar över huvud. Några ytterligare anvisningar torde icke påkallas för närvarande. Det skulle även kunna ifrågasättas att göra läkarundersökning obligatorisk vid vissa särskilt ansträngande tävlingar. Emellertid torde här gälla vad som ovan framhållits, att det framför allt är den tävlandes föregående träning, som är avgörande för frågan om en tävling kan medföra risk för honom eller ej. Vissa av de tävlingar, som här sannolikt skulle komma i åtanke, torde också på grund av sina rent yttre dimensioner vara av den beskaffenhet, att endast sådana personer deltaga, som kun-, nat undergå en grundlig förberedelse, och risken vid dessa tävlingar blir därför i själva verket minskad. I det vetenskapligt outredda skick, vari hithörande frågor för närvarande synas befinna sig, har det förefallit de sakkunniga lämpligast, att man tillsvidare stannar vid att genom riksförbundets försorg frivillig läkarundersökning, såvitt ske kan, tillhandahålles vid de tävlingar, som anses särskilt ansträngande. På de resultat, som vinnas därvid, torde det sedan få bero. om och i vilken utsträckning

86 obligatorisk läkarundersökning bör föreskrivas vid vissa arter av tävlingar. 1 det av Gymnastiska centralinstitutets direktion överlämnade yttrandet av institutets föreståndare framhålles betydelsen av en lärarplats i rörelsefysiologi och psykoteknik. I Läkaresällskapets yttrande framhålles jämväl vikten av att anordningar för systematisk vetenskaplig bearbetning av de problem, som beröra idrottens inverkan på organismen, komma till stånd. Vad som här förordats rör emellertid en fråga, som närmast synes sammanhänga med den vetenskapliga utrustningen vid Gymnastiska centralinstitutet och Karolinska institutet och som knappast faller inom de sakkunnigas uppgift. De sakkunniga a.nse sig därför böra inskränka sig till att uttala önskvärdheten av att medel för ifrågavarande ändamål ställas till förfogande. Idrnttsrörcl-p u Tävlingarna inom den moderna idrottsrörelsen hava nått sin höjd8 nkt i i o \pelm Olympiska spelen, och det torde icke kunna- råda något tvivel om dessas betydelse såsom medel att föra samman idrottens idkare och att utveckla idrottsintresset i skilda länder. Ännu efter tio år äro de Olympiska spelen i Stockholm för alla deltagare eller åskådare ett minne, som glänser och värmer. Emellertid hava de sakkunniga under den huvudsakligen ekonomiska undersökning, som de haft att genomföra, icke kunnat undgå att taga i övervägande, om de Olympiska spelen, åtminstone i den form, vari de numera förlöpa, befrämja en sund idrottsrörelse. Sveriges deltagande i 1920 års Olympiska spel kostade, enligt vad som meddelats de sakkunniga, organisationerna — således bortsett från enskilda utgifter —omkring 750 000 kronor, varav omkring 590 000 kronor utgjorde behållningen av ett för ändamålet beviljat lotteri och återstoden insamlats genom enskilda gåvor. Även om det torde vara sannolikt, att det är lättare att vädja till offervilligheten för ett dylikt ändamål än för idrotten i vardagslag, måste man dock nu, då idrotten, liksom all frivillig kulturell verksamhet, kämpar med ekonomiska svårigheter, vara mer än tveksam, om de medel, som kunna ställas till idrottens förfogande, bäst användas på sådant sätt. Härmed sammanhänger, att — såsom de Olympiska spelen äro organiserade — varje nation, som vill sträva efter att vinna utmärkelser vid tävlingarna, tvingas att uppsöka och utbilda specialister i så många idrottsgrenar som möjligt och för detta ändamål under längsta möjliga tid övervaka och bekosta särskild träning för en kar av de bästa idrottsmännen. De, som avses för tävlingarna, drivas således för en tid mycket nära professionalism, och resultatet blir i hög grad en penningfråga. Men om så är, bidraga de Olympiska spelen till att giva idrottsrörelsen en riktning, som enligt de sakkunnigas uppfattning, ej är den rätta. Huruvida under dessa förhållanden vårt land bör taga del i kommande Olympiska spel, är icke föremål för något de sakkunnigas omdöme, men väl anse de sakkunniga sig böra uttala, att då det gäller avgörandet, om, under vilka förutsättningar och i vilken utsträckning Sverige skall deltaga, alla ansträngningar böra, göras, tilläventyrs i samverkan med andra länder, för att undgå, att idrottsrörelsens sunda utveckling förryckes. I jämförelse därmed äro även lysande framgångar vid Olympiska spel av underordnat värde. Sammanfattnmg.

Till sist må det tillåtas de sakkunniga att göra en sammanfattning fty

s i u

utl&tande<

87 De sakkunniga utgå från den grundläggande uppfattning att den frivilliga idrottsrörelsen redan vunnit sådan utbredning att den är en viktig faktor för folkets utveckling och att den kan bliva ett gott medel i arbetet för ungdomens hälsa och fostran. Det är därför betydelsefullt för staten att rörelsen utvecklar sig i sund riktning. De bästa medlen att leda den därhän bliva tillgängliga, om staten själv deltager i verksamhet för att stödja idrotten. Statsbidrag påkallas således i statens eget intresse. De sakkunnigas förslag i fråga om understödsbeloppen äro avsedda såsom grundlinjer, underkastade inskränkning på grund av ett ekonomiskt nödläge och med möjlighet till utveckling i den mån tillgångarna medgiva det. Enligt de sakkunnigas plan bör understöd framför allt lämnas till utbildning av idrottsledare, till anläggning av idrottsplatser och till bidrag till vissa förvaltningskostnader. Utbildning av lämpliga idrottsledare är enligt de sakkunnigas uppfattning den bästa vägen att inverka på idrottens framtida utveckling. Idrottsledarna böra framför allt väljas bland blivande eller redan verksamma lärare vid allmänna läroverk och folkskolor. För ändamålet böra kurser av de närmare angivna B-, C- och D-typerna anordnas, varjämte det är avsett att bibehålla fortbildningskurser i gymnastik för lärarpersonal vid folk- och småskolor, lekkurser för kvinnliga elever vid Nääs ävensom kurser i simning och livräddning. Det för kurserna erforderliga statsanslaget beräknas uppgå till 93 000 kronor. För skididrottens befrämjande, framför allt genom skidkurser och genom utveckling av skidslöjden i skolorna, förordas ett statsanslag å tillhopa 50 000 kronor. Utbildning av idrottsledare genom tillräcklig undervisning i idrott och lek bör omedelbart införas vid Gymnastiska Centralinstitutet genom utbyte av undervisning i fäktning (med undantag av bajonettfäktning) mot idrott och lek. För att avhjälpa det trängande behovet av idrottsplatser, bör dels medgivas belåning av lotterifondens obligationer utöver redan medgivna 500 000 kronor till ytterligare nominellt 500 000 kronor samt för förräntning av de upptagna lånen under de första 5 åren anvisas statsanslag med 50 000 kronor årligen under nämnda period och dels anvisas särskilt statsanslag å 50 000 kronor årligen för att kunna bispringa orter med svag ekonomi men livlig idrottsrörelse. För att minska omkostnaderna för mindre bärkraftiga idrottsgrenar föreslå de sakkunniga, att högre hyra för idrottsplatser uttages vid fotbollsidrottens matcher än vid andra idrottstävlingar och uppvisningar. I syfte att förenkla den centrala idrottsorganisationen och nedbringa dess kostnader, föreslå de sakkunniga att statsanslagen i huvudsak och lotterifondens medel omhänderhavas och förvaltas av riksförbundet, i vars överstyrelse staten och centralföreningen bliva företrädda, samt att centralföreningen och riksförbundet använda ett gemensamt kansli, förlagt till Stadion. Såsom bidrag till föreningarnas, distriktsförbundens och specialförbundens förvaltning anse de sakkunniga ett statsanslag erforderligt på 78 000 kronor. Därjämte förutsattes att lotterifondens hela årsav-

kastning, beräknad till omkring 68 000 kronor, får användas till de centrala förvaltningskostnaderna, Till Nordiska spelen anvisas 2 500 kronor, vilka ställas till centralföreningens förfogande. Såsom understöd till Sveriges militära idrottsförbund föreslås ett anslag å 7 000 kronor. Ett bifall till de sakkunnigas förslag i fråga om anslagsbeloppen innebär en ökning av statens bidrag till idrottens främjande med i runt tal 100 000 kronor i jämförelse med budgeten för år 1921. Särskilda åtgärder förordas för att väcka kommunernas intresse för och om möjligt deltagande i arbetet för idrottsrörelsens utveckling. De sakkunniga föreslå viss ändring i fråga om tillsättningen och avlöningen åt stadionstyrelsen samt nedsättning av stadionchefens avlöning. Läkarundersökning av aktiva idrottsmän bör enligt de sakkunnigas förslag icke för närvarande föreskrivas såsom obligatorisk. Däremot böra åtgärder vidtagas för att befrämja idrottsmännens frivilliga hänvändelse till läkare vid tävlingar och under träning. I detta syfte bör ett lakar kontor inrättas i Stadion. Tävlingar för deltagare under viss ålder böra endast hållas enligt särskilt utarbetade program, i andra tävlingar böra underåriga deltagare icke deltaga.

Särskilda yttranden: av Majoren Ernst Bredberg: Beträffande frågan om den centrala organisationen får undertecknad anföra följande. Mot den tankegång, som legat till grund för majoritetens uttalande rörande den svenska idrottsrörelsens organisation, kan om denna fråga ses endast ur synpunkten att åstadkomma en förenkling av organisationen enligt mitt förmenande i stort sett ej riktas någon anmärkning. Såsom i uttalandet berörts finnas dock andra synpunkter att beakta vid lösandet av denna fråga, vilka icke böra förbises, då det gäller en frivillig rörelse. Sådana synpunkter äro hänsynen till den historiska utvecklingen och den organisation, som därunder framkommit, samt även till att det i regel är frivilliga och oavlönade krafter, som tagas i anspråk för arbetet. Det är dessa synpunkter, som spelat in vid uppgörandet av den överenskommelse mellan centralföreningen och riksförbundet, vilken finnes bilagd betänkandet. Denna överenskommelse har tillkommit i anledning av under diskussionerna inom de sakkunniga gjorda uttalanden om önskvärdheten av att förslag till förenklingar av den nuvarande organisationen framkomme från de berörda organisationerna själva. Den är också endast att anse som ett för de sakkunniga avsett förslag, där man sökt genom en klarare fördelning av arbetet på överenskommelsens väg åstadkomma en givetvis önskvärd förenkling utan att alltför mycket bryta med rådande förhållanden. Realiserandet av de sakkunnigas förslag, kommer utan tvivel att på riksförbundets överstyrelse och särskilt förvaltningsutskottet lägga en betydligt större arbetsbörda än hittills. Även om en kanslichef finnes, som utför en stor del av själva arbetet, kommer ansvaret för detsamma dock att påvila de frivilliga arbetskrafterna. Detta gör, att jag måst ställa mig tveksam rörande lämpligheten av ett omedelbart genomförande av förslaget ifråga i hela dess vidd. Jag anser nämligen för idrotten av största vikt att de frivilliga arbetskrafterna icke så betungas med arbete, att de därigenom dragas från sin egentliga sysselsättning. av Professor Astley Levin: Med intresse och noggrannhet har jag deltagit i det utredningsarbete, som varit de sakkunniga förelagt, och är fullt enig med dess övriga medlemmar, i fråga om de resultat, som i form av olika förslag föreligga i de sakkunnigas uttalande, med undantag av i ett hänseende, nämligen i fråga om förhållandet mellan centralföreningen och riksförbundets verksamhet, vilket behandlas i uttalandets sid. 72—77.

90 De sakkunniga hade när detta nedskrevs icke ännu haft tillfälle taga del av den först senare ratificerade revisionen av det avtal rörande samarbetet mellan C. F. och R. F., som varit gällande sedan 1908, och vilket nya avtal nu här föreligger. C. F. och R. F. ha inhämtat åsikterna rörande frågans ställning från en mängd olika håll inom idrottsvärlden och ha noga aktgivit på de i de sakkunnigas korrektur till uttalande uttryckta ståndpunkter. Efter moget övervägande och långa överläggningar ha de båda sammanslutningarna nu enats om bifogade avtal, vilket sålunda måste anses vara ett fullödigt uttryck av åsikterna och önskningarna inom stora delar av idrottsvärlden, såsom varande det för idrottens bästa för närvarande lämpligaste modus vivendi. I chefens för Kungl. Ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bergqvist. yttrande i statsrådet den 87/B 1921 rörande tillsättandet av en idrottsutredningskommitté säger han: "Vid den utredning, vilken jag sålunda anser böra ifrågasättas, torde de punkter böra komma under lämpligt beaktande. Jag är också angelägen att få som min bestämda övertygelse framhålla, att staten såsom hittills bör låta idrottslivet utveckla sig utan onödigt intrång eller förmynderskap från det allmännas sida. På frihetens grund har det svenska idrottslivet från början fotats, på sådan grund har det vuxit sig starkt. — — På den grunden bör det även för framtiden i det väsentliga få bygga sitt arbete." De sakkunniga säga själva i sitt uttalande, sid. 73: "Det är uppenbart, att då det gäller former, som verkat med framgång och vuxit in i många idrottsmäns föreställningar och känslor, det är synnerligen vanskligt att yttra sig, huruvida och på vad sätt en ändring bör äga rum, och detta så mycket mera som den fria idrottsrörelsen har ett berättigat anspråk att själv få bestämma om sina organisationer utan ingripande utifrån." De sakkunniga anse sig likväl med hänsyn tagen till kostnadsfrågan för organisationen, och alltså dess behov av statligt understöd, böra ingå på själva organisationsfrågan. De göra det ock, men komma till det resultat att hela organisationen av idrotten, sådan den nu förefinnes, i sektioner, förbund m. m., är otroligt billig, och finna endast i förhållandet mellan idrottsorganisationens överdel, riksförbundet, och den enskilda föreningen, centralföreningen, möjligheter till besparing. För att möjliggöra sådan föreslå de sakkunniga nu en så fullständig omändring i samarbetets fördelning mellan de båda sammanslutningarna, att allt arbete och all beslutanderätt överflyttas till den ena, riksförbundet, och intet — av betydelse — lämnas kvar åt den andra c. f. Själva huvudändamålet — besparingen — skulle så åstadkommas genom en från organisationsfrågan så tämligen fristående detalj som en föreslagen sammanslagning av de båda nuvarande kanslierna till ett. Jag anser, att de sakkunniga med detta förslag gå utom sin uppgift, mot statsrådets och sitt eget bestämda uttalande förestlå ett statligt ingripande i detaljer av förhållandet mellan organisationerna, och att detta förslag är bestämt stridande mot idrottsvärldens åsikter om det för närvarande lämpligaste ordnandet av samarbetet. Jag kan för min del icke deltaga i ett sådant förslag, utan anser att de sakkunniga om ock med framhållande av en åsikt om det eventuellt lämpligaste sättet för förhållandenas ordnande i en framtid, icke böra för närvarande yrka på, eller framställa något förslag till ändring i det nu föreliggande avtalet.

BILAGOR

92 un i—i o hi

O G O i~

o

M

CM OS

o

N I O I O

>*<MTj(n

» H t -

eo cc er. o

co oo co

C O ( M l - " - l CO C 5 i f i C-l

CO CD CD CM u n CO

OS O

O r t C T

CM CM

-* x

TJI co

CO CM

O un

1 fr1 lO

OS

O

i i Q

t -

T-1

T H C O O I C O T J U ^

CO O .

OSOS

OS

r— CM CM

1-1 CD CD

l O fr" Dl X O CD

CO l ^

C D I O O S T J I X C S O t ^ X O C D C O

CC N

1 ^ H

O S O OSTJH

COCN O S I O

O CM

T-1

O n O C M H I -

TJI

CMl-

I~

X

—1

T j i CO CO

CO

TJI

OS

C^. D l CM T - I

- 1 CD O —1 Dl

TJI T-I

S

O

Dl CO

i-l

O X T-1

CM

T—1

.2P* a ® "o c o - ^ (3 °* ° 't>0

CO CD — i t 1

1 |

C

C I T-t-*$ta

Ö

co os i - o

>r 5 i-H OS

T-l

O OS

0 CD CD T j i l — C N O ^ i O CM i O CD O

«) CM OS O T * X O CO T j i

Tji 1— O

CM CD CM

O 00 O CO CD fr-

IH

t - co co co

^ c- ©

o

CM

CM OS Dl

CO CD

J>

TJ<

X

CO

OS

1-1 . £ £ 03

bJD

H

°s -

*G CD U :0 <H

t>

>a

u

H

ei "

ft

— ' "

o M

I -

-t* - H CD T - I C O T J I

2 uti

co ta co

1 1

Dl iD

COl-

D l - t i O . X CD' X CO T J I ifO CM CM X

>Q O - i CD

CO iC O t£ !

CM CO CO i—i I O CD O - X O O u n CM

TJI

- i T-I co os o o

i-i D I

ta c-

- 1 t ~ CD CD CD T J I I-I T-I —I Dl

CD

C D C:

TJ< - t i i ! 0 X T - I CD 1-1 — i CO i - i - t i

D l T-1

T—I

H

D OS

» i C O Ti

CM

•CD 00

CD OS

S

tQiC T-1

CO l — l > - É ~ CD ta t~ T j i

3 1 - OS iC5 l — X

X

i

1 to

QÖ CD © Öå C— i-H OS X H t ^ C T O

t - Tji t ^ O J l — CD i CO CD CO

lO TJI CO

iO

Q l^ O CM i - TT

co x co CM

ta •*# «>

iO CM

—1 * * — •rH I—I

X

CO —

1 1

1 CD D l OS CO DJ T j i D l O s

1 X

ta

o

O Dl

1 C

CO Dl 30

I ^ X T - H O S X C D I O CD X OS CM D l

C O X

O

C

O

CO

C

Tjic^coDiino

—

ocr

CO D l T J I CO O O - H T-H CO T—1 CO

D l r-1

os un os co ta os

o t--

x

c

un

OS O

X

O

l O tC

o un

un TJ cOiC

t-— OS Dl

T—I C - C O

r~

T-l

I I

frX ta

1 1 1 1 co co

iD

CM CD

CO D l OS — i

DT

CO

un i

T-H

frOl

Dl

iD. —

t - co Dl

C OS D l T j i CD D l

— CM —

CM o CM CO

1 CO 1 u-

1 H

T-1

co o.

Dl

T-I

Dl

T—l

to

O C

PH

i 1

CM .CO

igt tal liter G

H

co co

l O H

1 CD I un

- J i O OS CD i - i - 1 D l T - I T J I T - I CD

bC

w

OS

<! -o be

CD - r -g* co

er. x co

C O I N O C C

Tji T-I D l

ee

i o Tji c o c o r-< ta T-{ o 0 - 0 0 CO <M

r j i tä

* *

o

o

~.

- + OS CO

CO

O OS CM CM CM CN

tO CM T - I r-t T H

ta X

os co CO T - I

I

o

!

H

o

tr-

1 O S t - O s O O O

i-

iD O

X C M

CO i - i

-ti o D I un -ti x

C M O S C D O I C D X

T—I-H^

m n c o o i n t -

X

O i D

T *

CD

T-l

bfi

G G g.*j K Ä - te i*

o c

IH

"5

W

OS

I—I

Dl

—i c o CM CO

--

CO c D OJ

er- o i c o - t CM O T J -

i i - CM 1 CD O '

TTi

1 X O CO I l > - CO >(0 OS CO CO —t u n t - T j i CM — i

O 1 - Tji OS - t i i O CO CO CO OS I - OS

©

f- ©

ta X

Dl CO

CO OS OS CD

TH

J—l

I

T f i D l D l CO X T-1 T-1 CO

I-I

" *

I CM

— CO

— CO

Ol

T-I

O iD —-

OS CO OS CO CO X OS T J I CO X iD

1 O i CD

i Q C un Tt

Tji

D I I O os un

o

1^ X X Os CM o

CO D l

O l Dl

CD T j i ta

T-H

c i1 •

TXj i X l r - O s o s t OS u n T J I OS OS D l

^H

Dl

T-I

H T )

t -

T—1

o-

o

00 T—'

Tji

T-l O T-l CO — l

I 1

CM T j i CO H r l C T

co

i-i

1 1

o Dl

COi—iXCOCDCO i-i Dl Dl

D l CO

o s - t

to

CO

ei

a CD

'So ei -CD 1-

C M

in

»-i

• - '

ei

_,

<S

C

cS j j ^ !

.5-o = 5

G

bo

hi

00 W ej

G OJ n> i n f-i

u

G 13

( - TJ5 CD

.

.

ei

f 6 *-> - u CD < <» a T I

C

inkon iedlemsav£;ifter gna entréa vgifte ndel i and ras ei tatsbidrag idrag från och andra öjestillställ åvor och i CO

fl

X

o

te _G

3o

t

u CD

°ei

G

S

Utgifter:

f£ rt -

v l ö n i n g av kontorspe rsoi rvoden för speciella upp styrelsem edlemmar elle vriga förv iltningskos tna eseersättni ng åt sty rels lemmar och lbud reseersättning akti män: a) uto land b) ino land representations stna inköp av prise andra utgifter materialanskaf understöd åt un mde org anisationer eller at ända mal anslag för idro aganda underhåll av plats, s kidbacke m. m. avlöning av in

o

ippfter

1—1

nligt

iz; W O

CD

O

cc3

i—i

Q .

C G 2-S

X

Dl

TJ< T - I TJI

CD CM CD T H IH

CM

.CO

to

s

1 S-. G • :b ' -

r* ^

-^ t o X

G

*»

-

_,

y

-VeZi =* ^ >i >

:c

•c

o

& s-, "i ' C

•

*-

ei

ei

O

i-i

ei

3 CZ2

93 M .Sfes W

>ra G O in o O CM

C M l O H t CD - # CD T& ( M GO ( M CO CO

t - CO 0 5 CO CO 0 5

C O O C Q ^ i O O

o - , rd en te c 0 5 O GO CO OS CM O i CO O CD CD CM

ra,_g

CO

CO i - l CO

O

CO t~- O J CO CD i - l CM i - l CO •>*

CM CM

—( O CM i—(

•ra C M 0 5 C5

o

7 1 CO t - O CO O CD O J

O ira

>ra -^

CO o CD OS

ös crä CM co r-< CD

t - irä I - CO CD O

<ö

1 i Q C f t O O i o •># o o t— T H CD CM

©

CD c o t e ira0 2 G O ( M t C t -

CM

CÖ " * CO 0 5 CMCO

ira

1 t 1 i—I

i r a ers i r a o t - C M •ra C M o s c o c o • > * - * CO CO CM CD CO

CÖ T?

CM CO O CM - *

CO

M .2f CÖ

rt

p.

o»

'o d ^ f a K 5 Ö'S

bD co O J o o ira c o < N CD - t i—( CM

- + - * t ~ CO CD CO l O H H CO ( M H o o co en t - co

ira c o - H o c o CM OS - ^ CM - t < CO 0 5 CM

- H

Ö

M

0 5 CD

i-H - * CD CO CM CM to

GC - #

t— i r a t ^ c o - * c o o - * O J ira O J o i—i o s i r a i—11—t o

CD CO r— r—

CM O rf

e«

a, ©

ag&s

bJ3

M

- * co co

co co co N t f l O H C Ä H

- + i CM O O H O i O O CM t - CD — I • « * CM i-: CM

o o ira

O

o o CD - *

CM CD CM GC

-4-3

.rf" w o , ©

CO i-H

.£f

CM

O

"S-s S ä CO co o o o C- QO O 00 I O Cl I O O

ira - * CO CD CO O

r ^ CM CO CM CO CD CO

! ~ O i - l . - ( CO i-H O J CO CO O CM CO O - * " * CO C ^

CM O ira CD I - -cH

o I— CD

s .Ef o?

a. ©

CO • 'O a

'O w>' C o3

eö gg bo

'a a 6 0 c3 i > N©

C3 - B 03 M . 2

ro-ra^s-^B^o C B H f l

w

S S

O

§ ® - 3 ^ '-i * T3

S r = "13

be B eS£' O-5 "C 5b fo „ © es te - r a

& . S r j 0)

fe

«•£

o. * 05

© i-i B

a » ;

B o 51

SJ

t C 03 c3 .-.

cp © ,

°°

a/13

5 3

"

^

t o .ra

^

>o B > © .ra;

ra- u

bc3 2 c ra .2 .3

CS,Q

E © £ „, = —. > 03

^

>> bo

sa

© m > CD »H 03 — ' tw > 08 O

m

© :c3 C o3 Cu c3 fl r-, W O -

s© s ^

i 8.11

M

cc

c ' +3

o •

;

« ra

: T 3

©

ra

o . S SJ5£ ^ s > ä-

to C:/. ** "B r-•CS

C3 : C B -7: CD 08 - ^ CO _ , j CO © T3 aj ra. oa "•> Ö ra © .ra o3

© 1H ©

* H "08 CD Cl

rf T/

to

60 S c3 © C os

B ra

c» 03

94 CM co r -

1 CO CM

1 i

1 »O i co

1 i

o iCO

r~ oo CO CM -cH co

•»# CM co

CM

1 CO o tH

co cö cö

i

t - * * CM

0 5 rt^ t CM CO CO H t ^ H

o

CM r H CM CO CM

M Enligt antal uppgifter

CM 05 rH

CM r H CO

•** co

1 KO CO CO CM CO

O

lO

|

i C i CO CM

Ö Ö

l ä

C N O " CM t ^ r H

c^ c o co o c o 05

FM

T—1

M

CO

CM

•* o

CD ICO

- *

IO

oo i n 1 i CO CM 1 1

Vi

O-

r^

I > CD rt CM t-

CO irt

o

CD CO x H I

rH rH

-<*i CM

CO CT5

| CO CM O CM - H ] CO r H CO - *

CM

i 1

O co CO CO

o CD

- t i - r . r . -M cM r H CD r H C

I—

CD CO CD CD CM05 ^

CO co -H/1

1 t•«i CD - # r H ! 1 r - co CO CO 1 ~ 05 CD rH CO 05 CO CM t- CM * #

O

o

iQ

CSiO

-

CDrH CM

O rH

1 •«* I O

u•2 CO

! O 1 - iC O i i O ! CO ^cH CO - * 0 0

ICO r H

1 t»

r H CO - ^ 1C0 i * ICO

t-

O C0

O C M CM t— CM05

00 rtH CO

O J 3 r ) * 0 5 C N h O C O O O O C M r H rH l O L ^ r t i c O C O

co co

in

CM

• *

1 CO CM CO CM CM

1 -*

c£ i

co CM

co o

t-

CC' r H

CO iO

r CO

1 1

r H

1 CD

CD rH

CO CM

t^ioco

rH O

r H CO CM

I

c CJ c Ptf ."6D =

CO

05 cö

CO CM

1 LO

CM

CO

CO O N Ö l CO 1 CM r H CM CO

O t~

"*

t -

1-{

O " ^

M

~.

rH

CCO 00

CM

O CD

co o

ICO O CM l CO

O CM

CO rt C 5 N rH

0 5 ICO CM

O CO CM CD

+

i cJ5 1C0 O •**! •< 1 rt N H i c o CO eo •>* CM - * o

X t-

l O ^H 05 CM CM

- * CO i—I C5 rH

co co

CM

rt

1-H

Enligt antal uppgifter

OS rH

r-l

o

O-

CD CM

i 1

cb

r^ i o

co i

C 0 CM

O

CO

O

05 CO

1-t

rH

O

CO rH

CM rH

r H CO CD OM CM CO CM CM CM

1 rH 1 CO

O 05

H IC H t - 1 IC3 rJH CM åCO t -

(M CD

co co

CD

c5

p3

0 " * l H

co o

N c e t -

O

i

i O CD •<#

O

I i O ~. 1 CD T *

CJ5 CO

1 1

l O CM r H CO O r H CO 1C0 ^

CM

ico

ico o

o

co co

CO

^ OJ rHOS

CD CM

c o r~

rH

co

^

-*co

Enligt antal uppgifter

rH 05 rH

o G O

O l O H CM CM

I 1

CO r H O CM CM

i O CO O CM L^- r H

1 1

O CO O uO CO CO

OS 0 0 • * O r H 1 - CD l O CO 0 5 CO • *

O r t CC uO 0 5 CD CD rt^ i c

CO CD

co

0 5 CO

CM CO

a1 1 r H CO 0 5 CO 1C0 C M t - O O O O O

CM

O

^ r t

Ö -*

o iO

Ol CT5

ö ö

1 1

åi et 3

-rK

CO r H

0 5 >> -

CM

QO

OO

t^

co

i-<

TU CM

i i rJ r H CM CM

- * 0 0 i-f

t 'O X 1 CM

• * (M t CM CM

CM CM

1 1

1 CM 1 O

lO CM

r H rt l O O •* O co -<* os o

iO CO

O CO l O O CM

05 CO CM

1 o r H CO CM O I r H r H C M C O r H l O lC0 CM - * r H

CÖ CO rH

1C0 CM

CM

• *

rH 1 1

CD

T)(

• * er

O

CM C CD t 0 0 C£ CM

CM

-* O

CM CM

" > - • * CM

I

CM i-i

• ^ c o •>* r-i r H

•-i

« C

oS

s s

ö

u (B

'3D

>

a

-OJ SH

k

£ S

ö CO

b£

o

.2

"•a b l •-<

be 2

,3

°C3 T 1

rHCD rH

CO

1 CO CD CD CM CO 1 rH CM CM

i—i

1 1

.a-o

c c

5 c

c

be

i—i c o 1-t

tn

c4

O

S

u

: bC

o

medlems avgift< egna ent réavgi andel i smdras statsbidr at? bidrag fr och an öjestills åvor oc

<5 >- a |

rH

U tgifter: avlöning av ko itorspersonal m. fl. arvoden för sp eciella uppdrag åt styrels emedl 3mmar eller andra övriga fö rvaltn ingskostnader .. .. reseersät tning åt styrelsemedlemma r och ombnd reseersät tning män: a) uto b) ino represenl ations inköp av prise andra ut »ifter materiala nskaf: understö i åt ur derlydande organisatione r eller för annat ändamål nslag fö r idro ttspropagauda .. .. nderhål av idrottsplats, skidbacke m. m. vlönine av in

Enligt antal uppgifter

T-<

.s

C T: X.

:->

• -^

sä £

T. z ±1

b CL •~

•C -i—

b

a

: >- -

, s-s

cS S

rt

s CO

95 rH ©

M

o »v

o

CO

r H r H co

a

l l >

to o

— 1

en i n i n

CM r H r H

CO T H

i—< CO r H

CM

CM in CM in rjH

!

1 rH

ä r t

H

i O i O i O CO t CO O C i L ~ r H

1 X

CO r H t D CO 1 L ^ l - O S C D r t

CO i—I

i n

rH C-rH

CO

CM CM

rH

i >

O

1 O

I

to

to

tö X

tö

©

CTi i-H

- f

—1 CO r H CM r H O r t l O r - 1 CO

CTi

O

CO O -H,—1

CO r H

os;

1-1 ,

tH

"5 a

-u

a i 3

C

T - 1 i O CM

CM r H

i—I

I r H O i n CM CTi

—

H

os r H i n

CM r - l IH

in co Q

O

gi

t o CO r H

| 1

1 -r-l i—1 i—1

M

M

i—1

O CM rH

— r-c . —

O M

i-i O l 1 1 co co CM CO

r H co co —i o : co r H co

in o i—i i—i

r H © CTi

i

i t l co

i i

kö CM

iÖ

- H CO CO

co

o

in o

X

O

CTi CM

rH rH

O

|

r H CTi O i—1 r H ! O CO r f l 1 - t o 0 0 CO i-H CTi t . -

t -

co

t o CM i n

in

_

CM

CO

CO | — i l

CM ö i— t M CM O

CTi

-H

to rH

in

CM

CO

1 CM

nligt ntal ppfter

rH

f£J CS 3

1 i 1 1

I

t > CM

1 O 00

CM CO OT r H

rH i-i r H CO 00

SSI !

co en co

CM C

Si

er. O 00 en

— X

—

i cc 1 O

I

I O C^ CM CM r H

CM |

X rH

l-H

60 M

1 I

i n rH -H © X CM

Ö i~

- H en

<N

l O O i f i O H

in

—

- M CTS O

x

<^i

CD

r*

! t o CTi r^ t— c— : CTi o c o L— t— x in to O i n —1 CM CO

rH*

I

in

i

i o

co

i n

1 CÖ t ^ O M

t - rH CTi

CM

o co to CM

Enligt antal uppgifter

1-1

co t -

CM QO >H

t - CM CM

Enligt antal uppgifter

åi do i i

O

CTi O

i

i o 1 CO i n cö H X o

rH CM co

1 rH co -H t CO

t - 1 — i i — i co

1 rH

i—i

i

CTi

i 1 in rH

l-H

rH

o i o CM 1 C i i t o t ö co 1 tC CO O c - L— o

x CTi | en 1 in CTi

CM

to

I

inoi

c; rH to rH

i 1

in trH i in 1 in

co

o 1

<

to

rH

OS

|

i in in

j

I to in

1 00

1 O

oo i-i rH iQ H

i-

CM

rH rH

ib'iÖ —< tO in

I

ll - "" H

-r o in CM rH m

rH

t O CO t D

-

-H |

1 t -

£2

1 ''

1 to

CO

| CTi —i r H 1 CTi CTi O t o i f l r—

| ef i 1 —i o

l-H

CM

£

CM

1 X

CO

1 X I rH 1

Ö l in 1 to

-H

i n CO i,.

M iligt ital ppfter

t O CO

a * s "5D

|

I

u

c3

U 03

a

'So

o

03 -03

u 43

a

•-o a o

a m T3

äg

2. .S-S ei Ö i

c c *" °'~ c

i a3

:** s

03 o3 a

o

bidr oc nöje eåvc

S SJU Ö

|

i—1 i O r H

03 rj

Inkom emsavgifter .. entréavgifte 1 i andras en

J5

OS

© «p r H t o c o co CTi co

1 1

a a a

CO

i-HCM

1 I r H C O r H I i n

rH

I

rH 1

'ter: avlöning av konto rspersonal in arvoden för speci ella uppdrag styrelsemedlem mar eller an övriga förvaltnigs kostnader reseersättning åt styreleemedl mar och ombm 1 reseersättning åt män: a) utom b) inom representationsko inköp av priser andra utgifter fö) materialanskaffni understöd åt unde rlydande org anisationer eller fö r annat ända mal anslag för idrotts propaganda underhåll av id rottsplats, s kidbacke m. m. . avlöning av instr uktörer .. ..

^

I-H

-

oo3 i n ^~"~&

jj '• 03

do

HJ

(H

: 5

•—• .60a

c3 s > +. "43 a c 'C K 03 C s

:•»

a

a 5 X

90 CO O CO -rjl r H CO ' H i l O O

X

O

Tt*

>Q O X X r H CO CM r H

CM id C i CO o i c: co - * lO CO CO Tji C i - t cot^coc

c*' 2f"3 p.«

l>

I - rH X O CM CM "*

c i x co td -<* CM

lO X t ^

co x i - uo ci ci co Ci

O CM CM X

(M

O X Ö -rji

-+ rH

I - co

Ci

CO t ^ TH t-

-*

£

Ifl

T* I X CO CM CO UO CM

CO

CO

CO

oi - t ' -M

CC C i

o?

CO

i i H c c CM CO U0 CO rH

I I

Hi rH .-M C i O CO X X rfl CO CM L— O O» t I— C i O

C i l O i—I CM CM t 'CH O CM X GM X

iCO »10 CM " * CM

H

r H CO CO

CO X rH l O CO - +

rH

O

CO CO CM coot»

Ö X

I O

K « "'So

co c^ CO O CM rH CM O t-HlO Ci X X -=H rH CM

rH

* * »ct ©

r H r H CO

rH

"M

O i Q O rH C i rH r H CM CO

co

co x iQ

O

CO CO - ^ i r H CD CM CM i-H CO CO o CM CM CO

Ci CM

CO C i

x co Ci

c

l O CD X l~

X

CO 1 ~ co Si

CO 1— X Ci

T* rH t~ X CM CO

-*

r H L^- CO CO C i l ^ C i CO r H

co

•<CH CO Ci

CM

X

CO

-*

co

co

co

t>

co' x co

ci

CM CM

C-

l> -* o CM r H

co

X X rH rH rH

5 CM CO X O O -+' r H CM CM

CM CO i O X H i f M r H O ^cH C i O CD

C i CO O O *HH C i l ~ - CO I—

CO r H

Ci

C i CD I - Ci

O (M

CO i(0 l ~ CO O O

co co CO CM ö

CM

" be

O X ^ ICO C i CM t— O I - X O CM

CM r-t l-~ 1 - -H O

Oi

CO

t > CO co x

CO

CO c i CO

>CM CO CD

l O O H CO r H C i r H CO O

CO KO

c fl 2*5

2 CD

ä

2 « M-S — i i CD © C & i CD i C

3 X

T" 02

~a

•o E o CD

°|

CD

XT >H

Is fl d>

03 " o 3 o

rt5, "o

M ,^ "-£> W) « O E g o

alls CD 03 03 X !

0 C bD

9 T3 - a fl i s

S >S

C 81 O « s O O Q o

Ö » oo -O

C CX

fH

(C 3 « 5 ™

£ S.2 S c "o c r-5

Q) '

'-3 CD 0) T3

03 i—|

*A r j r r t CS <S C C C J$ J% o j

"'aa CJO.2 2

es 5

c a .2

C3 « M CD

•S § £ CD 03

CD :o3

fl a

.-fl J> 03 m « m c > CD c3 03

i J d Q H C N CO CT5 CO i-H

cc

• * 09

ö

t-5 ö c4 oi «o «c

CO • * co oc

row O H

M

o co

SI

« .SP"* Ö..2 a

O

co i-H e n i—i o c o

- * CO 0 5 CO ^ CT5 r ~ CD CO CO CM

i-i

LO

-*

OS

l^

L"~ CI tO CO l > oi

co

TA © CH O - *

CD

-+

- t

O

3 1 C3

O

CO tf5

cd

ö

CM i c i

co co o t CM

• CI CO CM H -=# CO co co

60 CD CO CD O O CD

CD O i CD OS

t— c o co c i—I CD i O iCi CO CO CD t -

5S

CD

-* -*

if! O « Ol CM c o T-H c fflHOt" • * 1—I 1-1

o-

o

CO CT>

co c o

M t ^ CO CT5 O CO CO CM CM -f I— t~ -rf i-l - *

O >o CM CD CM ic;

t - O CTi CM CO CD * * CO - * i d - # CD LCi i - l i O

CM CM

CO o t - O co co I

O

31 X

ö

o

C

-M - *

•«#

O

CO CM

.go's fl c £"tl

I I

I

M I M !

bJO

co * * o cr; LO

c o c o i - i i—i O CÄiOOl - * r H CO CD

M

X rH

(M

31 O d r-

en

IH

co

CM CÖ - * - *

c o c o i-i o O O J H ^ I

.2Pff PH ®

fl _3

CD OS fl ^3

'fl

5a

'

ID

©

rfl

3 * ® o3 ^Sfl fl © - 3 _ co © _ j b o >->

. - -<J - u © © Ti

' 'fl fl

£ S ©

C

d?~ & M >* • 3

*-<

»H

fl, "H

°°

S fl ^ "fl. * -£fl" •r S ,2 003 ~ ^ ."fl ' f l „^-* 0 S rÖ

,2 o .2»

*1

fl

o3

oj

be ^ ' f l «o3

c

c3

^ 03 6C ö ^ «fl :33 O :o3 . . C 33 © ^ sa co r-1 ,5: >H oä (H u a 32 >> be © os

** «O 2r

> b oä 03

{-

K

bC 03 03 <" • b r3 . O o fl CO • © :oä ' ^o . T3 ^ ' fl 03 • 03 (3 : t> T3 fl P H CO : += bcir> <" O 1 - w fl ^ b : b fl © :Q G T 3 *-•

2 ^ »- "fl

aa

fl

^

^ > a• r^ 03

n s^« a ° c ,-», > -o a>a Ä

© "^

JO'S 'å -a © © -2 ® S : g (B 35 -C ,2 fl fl C fl >

:

c ^S-fl^-o g co T3 3 so aa a .

fl.S

• > ^^ a d

fl

: : 32

< i a "id 'fl 03 -fl

2 32 ^ T3 fl

ca .T3 ^ OD 03 ' C 03 • <3 C AiS<

fl T J <*"<

H

' - f l oo3

oo3 j-c •fl 5PI3

aa

p^fl

bb S "fl •fl-2 o

D

©

ft( oS

«-, o AM

9 fl

.fl f->

CO O ** *J3

••-1 °o3

a;

Sf2 o -2

® cs

os

fl

111* fl fl

98 I - CO 0 0 Tt< © CD t D - ^ OS t > - CC " * CMrH

so Q Os

© C CM

T ^ CC OS CC. x 1-1 CC

©

ft. 3

w«

Tr

CO C : CO CC CO O r n C M O i C X ' X

OS OS i—( CO

CM t~ os r- t - co in co •*

o ti c ao co in: co

cc

10 co cc

1—I

CC

» c c c >fj

to

M

Ö rO

25 P PQ PH

O -ti

7.

H

M 25 H yj

.y* —1

ft

<0

fti? 3T„

H

d »ert H q-< 0

w

cc

IOCC* Tf

• H

tr

. I f « ft ® T3 c ft«ä

"«t< CO

J i f

CO' CM • *

pq CC CC iC >fi SO 'CO 10 CM uS 1-1 CM CM

1 £ eo

iC T-l CO

»o

£r '~

to

•5-

O

r H CO

! CM CC 1 rH CM

O

CM

O

CM -tj-l

M

-Sf ^ ft 0) ä g ? 6£

CM ^ f

!0

I CO

2 o3 ^

-o

Si

ijt

*•«

. 5 T3 c £

eS

r»^U g fcOJSrS »3S ,4 °3 "ä W H eij ö ] | 0 w a? « . «

^_ . O

2 a g,tg^_

n

GO

ci

rfj _ r

a> 0 0° © •crt c bo

*t

J=>3

U

>-

• -

ft

60 ©

(-1

'S

_

t t ' ^ i

S

1»

m

OS " Q

60 _

°-3

•os , 0

©

T3

03 «

eg 6 0 - J 2 < 2 :o3

C :c«

O <B :o3

= 3 ' 2 : § g | S oto I a as to J2

c ~"

,5 »

=03

to a to S 2 C o 3) 03 .5 a 3

o

pg'lll-d

W) r j

2 §> 0 if 2

©

^ ! nc3 T 3 cS

c

a> —

31?!

å-s? 5

>

> 0D ^ M >

©

S 3

c

99 j hi O

G O h,

M

i co

cc ir

1 OS

X

CM to c— a ) X H O I I r r CC CO CM

t - OM t^- J C OS - f

O X to o ^ ST.

V H O H CM - ^ r H

T)<rH

- t f er

- ^ 1-H

H T )

Enlig anta uppgifte

CM C.

os co CM os Kcc'^r

i c »a • *

" i-i er. os co JC O

h

i—i

os rH

os cc

•OS or;r Hto

rH

•-?}<

JC

M

Cl

t - rH

CM t >

rf

o

C hl

~H i c

»c oc o

r^

t-- t O O rH rH

r^ C l

ur

-* to

O

|

X

rH

t ~ )C

to

-M — - t C X X 1 - tt - tO CO C

er. os

x

x

ci

JC t o er JC

• * CM

o

j-i

co oq

-±

c

i C —i

CM

Q C O O i O O O C rH r H CM

»"*

ir

OS - H

xr

M ;

o

—i i—i

t» Q "M O

JC OM I - OS JC rH

OM r i

-

'.: r .

«

1 11111

<£ cc

o

cc

i~

O

OS

_.

II

II

I I

1 1 1 1 1 1

I I

—

—

*r

c

er. - r

i^

M CM

CO

- t Cl

C

O O O < * N C 0

JCCO

•*"-*-

II

1 M I M I

I!

II

1 OM CC

^^ CO t o — i

o

II

I I

«

o

cc i ^

x

CTJ

iC

t O I— t O

r-JC

r-

r-i

to t - TH O r l

:0

en

to ifl

l M

CO

l>

cg

to

jr

11 1

er. —

p,«

1—1

-r>-

to co <N <y

3 c A.«a

QQ

cg

CO -rf- O rH

x Or^

rH

M

P

7* -t!

i—i

rf

rt

tis

t o >fi

to

hi

.£P«

» c Tti

O

O

1^Cl

r-<

hi ©

CC

-* ^ to

t O r-

O OS cc

A

X

r H Tt

b

r£| ci -

S

i

C O O

o

c G £-:~

»-i OS

o

- i l

r-

r ~ i—i o i' Xrm i f j CS C OJ os »a ir

•^ — , 6 0 C8

00 O

j*

O

OM co

—

iOs _

i c er X T+ OM »r:

SH

'

l

i i

l i i i i

i l

er. os åi

•H

o

c

O

"T CC —1

- r i C

rHHl

rf

CO

^iO

OM

CO JC co t~ eo Cl

JC _

CC X

1 II

1 M

II

M

II

. ' iC H ,o i-H CM

C l _<

• > * JC Cl

cc

-*

O

-1

i—i OM

rH

rf OS 1"H

.£P oj &, © G flj

O

"

o c o

n

OM L^

—

hi

X

to — i>

e -r:ti

rt

to Jr — • ' r f C J-l l >

ic _

; 1

O C Cl te

er.

-H- CT. c o i_r

JC "O

1 ^ JC

i—

CC ~

x rJCt er.

er tci — JC

Cl

OS

«

- f

c

O eo co o

tO

ti

OS

M

r-

—

H- d i

er

_

iC Cl

—

I I

_

• '

Ii

r H

rH t >c to

x OM

•2 <5

hl O

CM cc

• T3

ande org nat ända »aganda plats, s

se

03 60

:c3 •"

•22 S « hl -— —*

"~"S> £ ^

H

K

ol G C". Q, e« 'E ••0£ i H • i

C cS

^ '

a CO

h

c

4J

h

•-3

cS G

rt

4 ©

h 0, T:

h gg 60

hi

*? 60^> ä £ "g

)

G

- : 5 '• 'i} • os S : *J3

O hi

h, *" c

: ,

B3

5 8 .13

eS

vlöning av kontorspe rsonal m. fl. rvoden för speciella uppdrag åt styrelsemedlemmar eller andra vriga förvaltningsko ätnader .. .. eseereättning åt styr elsemedlemmar onh ombud reseersättning ål ak män: a) utom and b) inom and representationsko stna inköp av priser . andra utgifter fö materialanskaffni ande org understöd åt unde sationer eller fö nat ända anslag för idrotts )aganda underhåll av id plats, s backe m. m. . avlöning av instr

i , J)

G 5 £r:t-. K rt - to

nderstöd åt unde sationer eller fö nslag för idrotts nderhåll av id backe m. ni. . vlöninff av instr

ttcj

n

G

o

hl

c cs h

ro!

rt

03 O

hi

G

h

hl

&

^

5G

100 o -f

— g

i 1

i

-+ er. >o ~ N O

x l o

O

er.

1 O

-+•

i

i r-

er.

»co

>o

" * l>-

Q •«*

C

s

i—t

i—t c o

io

• "O - * O l CC o ICO o i I O oo cc er. OJ • * er. x ^ T-I -r+i o i o i OM

"*

—

CO -rt-

rt-

CO " i OJ O l T-i O l

i 1

i cc 1 (N

~ "#

ic o

~

C

O

x ^CH N H

W

CM

t— Ol

o x

OI X TH O T * TH CM «S

M

o

i er. 1 i-

iC c-3

1 lO IO • * 1 CO CO CO

co

i l

1 1

-<#

rf er.

OM

•«#

o~i

cö

T—1

< * N H ^ K

Ä

"

i-i "tf

1 1

1 t-

1 -

CO

co

O

C • Tj-

o

T f <M

o

T—1

oCC

O l »O

i-i

CO

OJ

TH

1 co

1 1 1 1

b

OS T-l

1 CM

M

C

»O CO » O O co ^f OM o rt. CC CO T - I

M

r i • —' T-l

—

o

X O!

1 »o 1 Ol

1 iO

-^ O

>C0 ~

O

t - O -rf t - er. co er cji er er. r—+

o T« • » X cc

i ir

c

CO O l i - l

rt

er

x i 1 t-

rf

6 ' CM

co

—• c c

er

- *

CTJ

rt

^

Th

Tf<

er

—i

bC o j

a

(jj -T

O l —l - t

T -

CO

T-H

CO - *

Ol

: IO

-

! co

ir

O l T - I CO O l i - i

l-H

Ol

rt

c5 rt 3 '5c 1 1

!-

1 I

T-

L4

er.-

'"• CO

CO

| en 1 X O co

in

i 1

co ~ co ~ er co ^ f i O co t— o i er. T-^ i—i i—i co

fl

X

1 1

'

i 1

c

r~ co

1 1 C

1 Ol c 1 iO os O

rt

i

l~

~

er i~ co o i er

rt

tCM

1 CO X

i O

CM " * — CO

IO

— Ol

rH

— O

-rt

r-

rt

Ol

T—

»O

co Ol

i—i

.5P.g

£-, CD

"•* T-l —^ - f

fl A & 5

1 i-

o u

t-

1 1

"<*

m

1 — 1 rt

1 1 CO

0 0 CO O X —' i O O O C iO - *

O —i O CO t ~ CO

i-l

CO CM

I O

CO I—

i-i

co - t

O

TH

1 1

1 CC 1 IO

~ X

1 I

CO er.

— ' CO

i—I T-H CM CM T H

1 o - -<*

i

i

i

~ 1! ~

eo^

o x o i cc

o ir

CO rt C O CO o CM co o i er x i O O l I O I O i—i o

i - l •*#

iH

CM

Ol

1 ^

=5 1

CC ^ #

er

r_(

C

O -* C

i-i

io X

T-I

co

co

T-

IJO

OM

CM

CT

tcrt p,£ c fl 2-5

-f

h

O

i-i i—i i-i iM TH ec

1 1

1 r~ i t-

I-

.o

1 C

CM

t^

i

cc en

er

ers x 0*1 o x >eo T-H i-i er. te x

x T^ t^ o X ^*

't

t^

CC T-l

O h •>+ I -

o 10

rt.

(C Ol

1—1

—i

CO

—

i-< c o

i

X 1-1

W .SP3 Ö- © "A fl fr'S

Ol rt

=

o

co er I O rt t r-<

O l i—1 r -

i

i co T f CC i x er co CO X

iCO!"

x

co

1 I C

co

t ^ O 'C T f iC5 O* T f H t -

rt

t>

-t

Ol

^~ Ol

X CO

">#

rh CM T-i ^

oi

oi

tH

Ol - t

H-

T-I

CM

1 O l

T-l

Ol

1-1

rt

T-

M t-,

53 CD

CG

s B

bD

> ti CO

5 •-

_a a

m

be

O

C

a!

ti

1°p

_

> -a»- Töi E

O

CO

0 0 cC

o: o

CC

.s

rt

" - 1

. 1 -

a

| o^3 c

c;

CC

i

b °03 ^ .

~£CD

—

ht

CO

^

c

^

CC

bO

_

Si O

21 >

o; T 3

—•

C

°03 bO

c'fl : rt c :

O

cä

C3

O

Vi

M

bJD -

ÖC

rt

_

>H r-J

rt

£

.9 : ° fl^ > '• CO :rt S :o3 " ^ bc «- C

p 'fl

'bC g -U)

r a ®

nderstöd åt underlydand sationer eller för annat nslag för idrottspropagi vlönine 1 av instruktörer

^

O

1 »O -«JH

i

H

CO - t

O l CO

1 CC

rH

1—1 rt -^f

bC

Utgifter:

o3 -

vlöning av kontorspersonal m. f l . rvode för speciella uppdrag åt styrelsemedlemmar eller andra vriga förvaltningskostnader .. .. eseersättning åt styrelsemedlemmar or.h ombud eseersättning åt aktivs män: a) utom landet b) inom landet epresentationskostnader ikon av nriser .. ..

^2

S S fl

)

^ rt

(forts, specialförbund.)

Inkomster

i kr.

|

41749:97

i 23 010:73 j

21375:33

43 106: 67

31 567: 27

därav i % : medlemsavgifter entréavgifter

statsbidrag

bidrag från landsting, k o m m u n e r o. a

16.:

gåvor och komster

andra

in4.5

10.2 UA

35 203:57

25 361:97

23 183; 27

40 913:49

30 294:43

avlöning av kontorspersonal m. fl.

5.o

arvode för speciella uppdrag åt styrelsemedlemmar eller andra

övriga förvaltningskostnader

15.o

reseersättning åt styrelsemedlemmar och ombud

9.i

9.9 0.9

21.1 3.0

2.4 9.5

14.1 1.4

3.1 Vt gifter i kr. därav i % :

reseersättning åt aktiva idrottsmän: a) utom landet b) inom landet

representationskostnader inköp av priser

andra utgifter för tävlingar

materialanskaffning

...

understöd åt underlydande organisationer eller för annat ändamål

anslag för paganda

24.s

idrottspro-

avlöning avinstruktörer

102 CENTRALFÖRInkomster.

År

Statsanslag

Lotteriräntemedel

Varulotterimedel

Enskilda räntemedel

Anslag från Stockholms Vinstmedel från Stadion stad

20 350: —

45 417:97

3 951: 76

10 000:—

14 750: -

45 848:58

3 643:27

15 650: —

7 500: —

45 054: 32

125 500: -

3 702:47

15 000: —

46 084: 89

48 50O:— |

3 760:93

18 000: -

7 653: 50

45 447: 08

—

6 398: 38

22 000:—

28174:66

227 852:84

174 000:— |

21 456: 81

80 650: — i

43 756:37

Kr.

42 600: —

7 928:21

—

Utgifter. Öster malms Idrottsplats

Upplys- , *j W Avsattnings"o 3 ning till verksam- » £ a 3 Tennispa-' het, • § c I viljongens' litteratur, 3" ^ * rep. fond i bibliotek g"- ' 0 m. m. a »

i

AvsättIdrottsFöreningning till Gordiska platsverk- ! a ™ a s ; verksamspelens samheten , het fond

År

Kansli

14 310:79 10 000: —

3 000:—: 7 600: —

2 500: —

23 105: 60

6 625: -

17 482:02 15 650: —

3 000:—

2 500: —

23 550. -

8 250: —

19 500: 07 15 000: —

500:— i 12 000: —

2 500: - 148 900: —

6 600: —

20 288:29 18 000: —

2 000:—1 11000: —

29 581:85 22 000: —

10 750: -

Kr.

101 163: 02 80 650: —

8 500: — 49 350: —

| 8000: —

500: —

2 000: —

73 300: — 19 400: —

2 500: —

19 000: - 15 800: —

500: — 12 000:—| 287 855: 60 56 675: —

103 Bilaga 8. ENINGEN. Inkomster. A vgi f ter

Stadion: amortering till c. förningen

Tennispaviljongen: arrende

Årsbok

årl. bet. medlemmar

ständ. medlemmar

6 000: —

6 000: —

256: —

12 006: —

1 600: —

3 442: —

116 951:94

—

6 000: —

676: 60

12 725: —

4 100: —

8 751: —

112 144: 45

—

6 000: —

2 904: 07

13 248: —

6 650: —

1 560: 03

227 118: 89

18 000: —

6 000: —

4 030: —

19 323: —

1 700: —

47 983: 86

221 036:18

6 000: —

6 000: -

5 905: 25

19 803: -

3 800: -

5 115:78

148 644:15

I 30 000: —

30 000: —

13 771:92

77 105: —

17 850: -

66 852: 67

825 895: 61

Andra inkomster (gåvor etc.)

Summa

Utgifter. Förvaltningsbidrag S

<v ?r o' 3 t»

W Årsbok

era

;

A.-bol. Idrottsparken

a» er

Skatter

e-t- 3

Andra utgifter

Summa

a BD

Pu CO

5 803: 38

— — — —

Idrottsmuseet

Avsättning till egna fonder

1 765: -

1 600: — 3 964: 10

— 6 941:44 1 000: — 11 900: — — 10 744:28 1 000: - 7 650: — 15 203: -

500: — 49 470: 86

17 340: 271

500: -

56 032:37

— — 3 826: 75

3 800: - 14 087:33

4 7 6 5 : - 74 420: 86 21 878:18

— 15 985: 36 5 146: 48 101 405: 71 — 11 977: 30 4 180: 23 114 430:99 203: 35 4 309: 90 228 907: 60 — — —

6 943:17

5 461:09 227 393:16

5 984:34

5115: 52 146 959:31

— 41 093: 52 24 213: 22 819 096:77

104 RIKSFÖKInko?nster.

Lotteriränte- Varulotterimedel medel

År

Statsanslag

49 (350: —

22 350: —

55 250: —

22 500: —

62 500: —

22 500: —

70 000: —

22 350: —

95 000: -

22 650: -

Kr.

332 400: —

112 350: —

Anslag från Stockholms stad

Vinstmedel från Stadion

— —

— —

3 186: 23

—

— —

19 898: 90

—

—

Enskilda räntemedel

3 261:97

— —

2 603:8B

— —

5 659: 26

5187: 58

Utgifter. ge År

Kansli

Ö ro ^t ~*

»B 2.3

•

Upplysnings- Kongresverksam- ser och a v, i. het, utlandsro litteratur, represen- 2 t* 0 bibliotek tation a m. m. H ro 3

15 828:38

—

—

3 836: 36

18 684: 01

—

— 33 401: 96 — 49 122: 98 _

— —

1 554: 69 2 01H: —

1919 1920 Kr.

19 736: 15

13(5 773:48

—

— —

|i

— _

1 327: 44 3 000: — 3 595:20

—

11 266: 52 17 232: 70

—

Förvaltningsbidrag

B te ro 3

sektioner ', .... , , tor bund

ro

4 000: —

1 491: 23 4 (il9: 50

3 056:80

211 3S5: -

13 800: 95

— —

20 672:45

13 000: —

— — — — —

20 724:10

17 100: —

24 965:70

20 100-—

30 582:60

19 600: —

— 117 329:85 83 600:95

105 Bilaga 9. BUNDET. Inkomster. Avg Tennis

fte r Andra inkomster

S u in m a

aktiva medlemmar (d. v. 8. föreningarna)

passiva ledamöter

S 174: 80

14 219: 17

10 739: 98

108 395: 92

— —.

8 905:90

17 859:31

12 156:31

119 275:38

9 780:45

19 162:75

36 7IS: 65

155 849:43

1 607: —

10 672:00

16 954: 74

38 059: 82

165 303: 32

2 (547: -

12 246:29

26 167: -

30 684: 31

192 580:83

4 254: —

49 779: 94

5)4 362: 97 j

128 359:07

741404:88

Årsbok

Utgifter. Bidrag av 1 egna medel till distriktsför- Årsbok bunden j (av pass. led. avg.) .

&-i 3

a

13 727:58! 117 619: 13

o

T3 c P 7* H fr-.-, re C^ 3

?

3 Riksförbundsmötet

Skatter

Skiddelegationen

Andra utgifter

Summa

2 316: 25

101:08

SOOO: — 13 304:69 100 530:75

— — i 2 346:04 — — 3 353:95 — — \ 3 637: — — — I 4 639:90

249: 98

8 000: — 31861:65 120 375:25

241: 50

8 000: — 41766:14 139 247:95

2 377:31

8 000: —, 40 001: 17! 177 411:33

•

— 3 872: 251 18 343: 13 — 3 987: — 36 613: 75 — _ i 27 584: 11 —. 16 120: 10

W

o

18 958:04 5 868: 33

•3

i—t

_

— — — 16 293:14

! 1944:59 ! 8 000: — 58 136: 84 206 263: 02

4 914:46 40 000: — 185 070:41 , 743 828: 30

106 Bilaga 10. SPECIALTABELL FÖR

CENTRALFÖRENINGEN.

Andra

inkomster. 1916

avskrivningar å anslag

2 501)

930:

—

märken, diplom etc.

21:

43:-|

inbetalda lån

915 7 800:

1000 Kronor • 3 442:

8 751:

märken, diplom etc

715 41

895 92

skolpremier

fotografitävlan inventarier Kronor

; 3 272:78 68:-

47 770:86; 1500: — 170; —i

275: —

1 560: 03 47 983: 86

5 115: 78

294-:88

380 86

711:

1729 : — 1371 73

1 712:

utgifter.

räntor

150 03

gåvor sålda inventarier

Andra

;

3 168

1879 31

4180 •23

355 :95

303 50

400:

1930 :07 1906 —

792:

1499 —

1 500:

:90 5 461 0!) 5115:

Kansliutgifter. 1916

avlöningar

8 300: —

9 000: - 10 100: — 12 858: 3017 500: —

expedition etc

3 490: 78 4 768: 83 3 608: 84 3 173: 41 4 017:68

post- och telegramporton

.' .. ..

diverse trycksaker

1 291: 01 1 824:69 2 052: 53 2 351:41 3 788:17 1 229: -

Kronor

1 888: 50 3 738:70 1905:17| 4 276: —

14 310: 79 17 482: 02 19 500: 0720 288: 2929 581: 85

107 Bilaga 11. SPECIALTABELL FÖR

RIKSFÖRBUNDET.

Andra

inkomster. 1916

märken och tecken

7 382:50

8 414: — 10 689: 25 19 348: 75| 20 518: 25

inbetalda lån

2 750: —

1 192: 31 20 2 5 0 : -

5 096:—i

5 800: —

andel från centralföreningen i gemensam årsbok diverse

— !

—

607: 48] 2 550: —

—

12 780: —

5 779: 40

835: 07

4 366: 06

Kronor i 10 739: 98! 12 156: 31 36 718: 651 38 059: 82 30 684: 31

Andra

utgifter.

märken och tecken

6 638:45 12 505.: 93! 15 569: 88| 26 343: 75 27 207: 34

fotografitävlan

150: —

215: —!

380: —I

5 000:—I

depositions- och reverskonto : 4 573:29

inventarier

411: —

—

500:— 10 000: —

1500: - 10 000: — S 15 000: —

lån diverse

5 800: —

7 000: —

3 596: 37 i 10 193: 711 6 928: 92! 10 806: 47 544: 35j

442: 95

622: 55|

17: 50J 3 123: 03

l

Kronor . 13 304: 691 31 861: 65! 41 766: 14; 40 001: 17t 58 136: 84

Kansliutgifter. 1916

7 029: 13

8 661: 52

9108: 04 16 525: 61 20 214: —

lokalens konto

i 2 783: 89

4 565: 21

3 779: 44

5 855: 08

6 807:03

post- och telegramporton

i 2 286:29

2 432:62

2 246: 46

2 590: 13

5 589: 48

trycksaker etc

2 603:42

2 068: 24

2 515:97

4 287:44

6 043: 28

diverse

1125: 65

956: 42

2 086: 24

4 143: 70 10 469: 19

avlöningar

Kronor i 15 828:38 18 684: 01! 19 736: 15 33 401: 96! 49 122: 98, Lånen hava vid olika tillfällen utlämnats till stadionstyrelsen, varu-idrottslotteriet, idrottsmännens potatisodlingskommitté samt underlydande idrottsorganisationer.

Bilaga 12.

Till

Idrottsutredningen.

Idrottsutredningen har i skrivelse den 6 dec. 1921 hos Svenska läkaresällskapet anhållit om yttrande, huruvida idrotten kan anses gagnelig för den utövandes organism och därigenom för folkets fysiska utveckling. Tillmötesgående den sålunda gjorda framställningen får sällskapet anföra följande. Idrottsutövandet förtjänar icke endast med hänsyn till idrottens betydelse för organismens fysiska utveckling utan även i flera andra avseenden noggrant beaktande från medicinsk synpunkt. Hithörande frågor äro emellertid av synnerligen omfattande natur. Den korta tid, som stått till sällskapets förfogande, medför, att sällskapet måste begränsa sitt svar till nedanstående allmänna principuttalanden. Känt är, att idrotten har ett stort värde ur uppfostringssynpunkt. Den utvecklar rent fysiska egenskaper och kroppsliga färdigheter, vilka för bestämda ändamål äga betydelse för den enskilda individen. Rätt ledd och utövad kan idrotten vara ett viktigt medel för utbildning av karaktärsoch personlighetsegenskaper. Att snabbhet i uppfattning och beslut, precision i handlingars utförande, uthållighet, viljestyrka, mod och hurtighet utvecklas genom idrott, torde vara otvivelaktigt. Idrotten torde också liksom gymnastiken äga en disciplinerande inverkan. Att idrott bedriven för så att säga idrottens egen skull ofta medför en känsla av personlig tillfredsställelse, är allbekant. Det är även känt, att den träning, som idrotten medför, gör kroppen till ett fullkomligare redskap för viljan och skänker individen ökad känsla av välbefinnande och trevnad. Att idrottsutövandet därjämte i många fall befordrar ett ordnat och regelbundet levnadssätt, avhållsamhet från missbruk av spritdrycker, tobak och andra njutningsmedel, torde ej kunna bestridas. Alla dylika omständigheter äro av stor betydelse och få givetvis icke förbises, när det gäller att närmare kvalificera idrottens uppgift och värde. Sällskapet har ej velat underlåta att erinra om ovannämnda förhållanden, särskilt som den uppfattningen, att idrottens fördelaktiga verkningar i nyss berörda hänseenden även skulle ådagalägga idrottens gagnelighet för den idrottsutövandes organism, icke kan anses oomtvistelig. Frågan, huruvida idrottens direkta verkningar på den utövandes organism från rent vetenskaplig fysiologisk synpunkt äro att betrakta såsom under alla förhållanden gagneliga, kan nämligen ingalunda vare sig lätt eller generellt besvaras. Erfarenheten har visat, att de verkningar, som åstadkom-

109 mas, äro av mycket olika beskaffenhet allt efter de olika såväl yttre som individuella förhållanden, under vilka idrotten bedrives. Mot den åsikten, att förnuftigt bedriven idrott liksom andra kroppsrörelser, särskilt i fria luften, under vanliga förhållanden skänka ökad hälsa samt ökad motståndskraft mot skadliga inflytelser, torde knappast vetenskapligt grundade invändningar kunna framläggas, men hithörande spörsmål äro ännu ofullständigt kända. Sällskapet vill därför, icke minst för idrottens egen framtida utveckling, framhålla vikten av, att anordningar för systematisk vetenskaplig bearbetning av dylika problem komma till stånd i vårt land. Några bevis, som ådagalägga, att idrotten, på nyss nämnda sätt bedriven, i och för sig skulle vara skadlig för den utövandes organism, torde ej kunna anföras. Det kan emellertid icke råda något tvivel därom, att idrottsövningar och särskilt idrottstävlingar, såsom de ej sällan äro anordnade, kunna vara ägnade att från medicinsk synpunkt väcka vissa betänkligheter. I många sådana tävlingar beteckna de uppnådda prestationerna det högsta mått av kroppsligt arbete, som individen under de givna förhållandena kan åstadkomma. Därvid ställas oerhörda anspråk på organismen, särskilt på cirkulationsorganen, och skadliga verkningar av mer eller mindre allvarlig beskaffenhet kunna uppstå, framför allt hos svaga eller bristfälligt tränade individer. Å andra sidan utgör tävlingsmomentet en väsentlig faktor i idrotten, vilket kraftigt bidrager till höjande av prestationsförmågan icke blott beträffande de kroppsliga färdigheterna utan jämväl ifråga om de andliga egenskaper, som erfordras för att uppnå bästa möjliga resultat. På det att prestationerna icke må överstiga utövarens kroppskrafter, bör idrottsutövandet redan i och för sig stå under läkaresakkunnigt övervakande. Tävlingsmomentet gör detta krav till en nödvändighet. Förra året avlät Svenska läkaresällskapet till Skolkommissionen en skrivelse, i vilken bland andra önskemål framhölls, att "lek och idrott böra införas i skolan vid sidan av den Lingska gymnastiken och att en dag i veckan lektionerna efter frukostlovet böra helt ägnas åt lek och idrott". Sällskapet har sålunda uttalat som ett önskemål, att idrotten på ett målmedvetet sätt utövas i skolorna som ett led i den vidgade fysiska fostran, vilken framstår såsom nödvändig. Behovet av idrottens övervakande av läkare gäller i första hand det uppväxande släktet. Anordningar i detta avseende böra sålunda komma till stånd vid landets skolor och med dem jämförliga läroanstalter. Övervakandet ifråga bör omfatta såväl idrottens principiella planläggning och anordning som dess utövning. Förstnämnda övervakande torde på betryggande sätt bäst möjliggöras, därest Skolöverstyrelsen, som har högsta överinseende beträffande idrotten såsom undervisningsämne i skolorna, erhåller inom sig en sakkunnig läkare med för ändamålet behörig befogenhet. Sällskapet får erinra om, att Sällskapet i förenämnda skrivelse till Skolkommissionen framhållit vikten av en medicinskt sakkunnig inom Skolöverstyrelsen också ur övriga skolhygieniska synpunkter. För det medicinska övervakandet av idrottens praktiska tillämpning i de enskilda läroanstalterna erfordras vidare medicinskt sakkunnig inspektion, vars närmare organisation givetvis måste baseras på föregående utredning. Sällskapet får framhålla önskvärdheten av, att ledarna för idrotten bibringas insikt om betydelsen av idrottens övervakande från medicinsk synpunkt. Sällskapet får slutligen framhålla vikten av obligatorisk läkarunder-

110 sökning för idrottsmän, som deltaga i tävlingar och andra ansträngande idrottsprestationer. Den lämpligaste formen för sådana undersökningar samt övriga på denna omfattande fråga inverkande omständigheter synas Sällskapet böra göras till föremål för snar allsidig utredning, och torde därvid även böra tagas i betraktande, i vilken mån sådan läkarundersökning bör utgöra villkor för vederbörande föreningars erhållande av statsanslag. Det synes Sällskapet, att idrotten förnuftigt utövad och ställd under lämplig medicinsk tillsyn, på sätt här ovan framhållits, måste utgöra en gagnelig faktor i folkets fysiska utveckling. Stockholm den 28 februari 1922. På Svenska Läkaresällskapets vägnar: Vilh. Djurberg. /

Gunnar Nilson.

Bilaga 13.

FÖRSLAG till planer för kurser i gymnastik, idrott oeh lek. Typ A: Idrott och lek, 6 veckor. ,, B: Idrott och lek, 4 veckor. „ C: Gymnastik, idrott och lek, 6 veckor. Teoretisk undervisning, erforderlig för samtliga typer; till antal timmar beroende av deltagarnas förkunskaper. 1) Den svenska idrottens historiska utveckling, organisation samt internationella förhållanden. 2) Den idrottsliga träningens allmänna grunder (anatomisk och fysiologisk synpunkt). 3) Tävlingar och tävlingsbestämmelser. 4) Skolålderns förutsättningar för utövande av idrott. 5) Idrottsformer och -tävlingar för skolungdom. 6) Idrottshygien (anatomisk och fysiologisk synpunkt). 7) Första hjälp vid olycksfall. 8) Idrottsplatsers anläggning och vård, anskaffning och vård av idrottsmateriel. (D:o d:o av lekplaner och lekmateriel.) 9) Simidrottens historia. 10) Torrsimningens inordnande i gymnastikundervisningen. 11) Metoder för återkallande till liv av skenbart drunknad. 12) Lekens historik. 13) Lekens metodik. 14) Lekens pedagogiska betydelse. 15) Friluftsliv (permanenta läger, vandringsläger, vandringar). 16) Åtgärder i hemorten för idrott m. m. (grundande av föreningar, ekonomi, kommunala anslag m. m.). Praktisk undervisning, erforderlig för samtliga typer. Idrott (hopp, kast, hastighets-, uthållighets-, terräng- och orienteringslöpningar) .

112 Simning och livräddning. Lek (friluftslekar för skolungdom och vuxna, bollspel, friluftsliv). Första hjälp vid olycksfall. Planer för tidens användning och ämnens fördelning vid de olika typerna. Typ A. Tid till förfogande: 30 dagar a 5 timmar 6 4

Teoretisk undervisning Idrott Simning och livräddning Lek Första hjälp vid olycksfall Reservtimmar Typ B. Tid till förfogande: 20 dagar a 6 timmar 4 ,. ,.5 „ Teoretisk undervisning Idrott Simning och livräddning Lek Första hjälp vid olycksfall Reservtimmar Typ C. Tid till förfogande: 30 dagar a 5 timmar 6 4 Teoretisk undervisning: Gymnastik Övriga ämnen Gymnastik Idrott Simning och livräddning Lek Första hjälp vid olycksfall Reservtimmar

150 timmar 24 S:a 174 timmar 20 timmar 60 .. 38 49 „ 3 ,, 4 ,, S:a 174 timmar 120 timmar 20 „ S:a 140 timmar 10 timmar 52 „ 36 38 „ 2 2 ., S:a 140 timmar 150 timmar .... 24 ,. S:a 174 timmar 8 timmar 17

25 timmar 45 36 „ 32 30 „ 3 3 „ S:a 174 timmar

113 Anm. 1. Därest friluftsliv anses böra ingå som särskilt ämne, äro minst 12 timmar erforderliga, och böra dessa tagas från den för idrott och lek anslagna tiden, icke från simning, enär den därför beräknade tiden är att betrakta som minimum. Vid typ C kan den för gymnastiken avsedda tiden även minskas för samma ändamål, dock under förutsättning att kursdeltagarna redan förut äro gymnastikledare eller besitta någon vana som sådana. Anm. 2. Därest kursdeltagarna äro gymnastiklärare eller -ledare vid läroverk, kommunala mellanskolor, folkskolor e. d., kan vid typ C den för gymnastiken avsedda tiden minskas, i mån av befintlig kompetens, till förmån för simning och lek samt idrott i nu nämnd ordning. Anm. 3. Reservtimmar äro avsedda för studiebesök m. m. Typ D: universitetskurser om 20 veckor per studieår. Kurserna föreslås uppdelade på två studieår sålunda: en kurs, omfattande friluftslekar och idrott. en, omfattande gymnastik, inomhuslekar och florettfäktning. Båda kurserna avse viss ledarkompetens och böra var för sig utgöra ett avslutat helt. Det bör därför vara likgiltigt, med vilkendera av kurserna en student börjar sin utbildning. Han kan specialisera sig på endera eller genomgå båda och sålunda förvärva kompetens som antingen lek- och idrottsledare eller gymnastik- och fäktledare eller som ledare i alla fyra grupperna. Då samtliga grupper hänga intimt samman, föreslås hela anordningen att benämnas universitetskurser i fysisk fostran, och kurserna var för sig lek- och idrottskursen och gymnastik- och fäktkursen. Ordet lek uteslutes ur den senare benämningen, emedan inomhuslekar ingå i den allmänna gynmastikledarutbildningen. Enär det bör stå studenterna fritt att börja med vilken som helst av kurserna, torde det bliva nödvändigt att varje kurs inledes med en allmän orientering i de stora allmänna frågorna rörande fysisk fostran, vilken orientering här för korthetens skull benämnes "ingress". Ingressens samtliga föreläsningar behöva givetvis icke alla föregå den praktiska utbildningen, utan kunna med fördel infogas på lämpliga tider under höstterminen. Anm. Då, såvitt jag har mig bekant, varken i Uppsala eller Lund finnas tillfredsställande anordningar för rationell simundervisning vintertid, har simning och livräddning här uteslutits. Lek- och idrottskursen. Teoretisk ingress. 1) Förhållandet mellan intellektuell och fysisk fostran. 2) Den fysiska fostrans mål. 3) Skolålderns förutsättningar för fysisk fostran.

114 4) Gymnastik, i d r o t t s l i g t r ä n i n g och i d r o t t s h y g i e n u r a n a t o m i s k och fysiologisk s y n p u n k t . 5) I d r o t t s f o r m e r och - t ä v l i n g a r för skolungdom. 6) " B e f r i e l s e o r s a k e r " och d e r a s inflytande på u t ö v n i n g av g y m n a s t i k , lek och idrott. Huvudsakligen Teoretisk

under höstterminen: undervisning.

1) I d r o t t e n s och lekens h i s t o r i s k a u t v e c k l i n g i Sverige, organisation, f o r t b i l d n i n g s k u r s e r , l i t t e r a t u r m. m. 2) T ä v l i n g a r och tävlingsbestämmelser. 3) F ö r s t a hjälp vid olycksfall (teorierna för sårbehandling m. ni.). Praktisk undervisning. 1) F r i l u f t s l e k a r och spel ( p e r s o n l i g u t b i l d n i n g ) . 2) Organisation och ledning av friluftslekar och spel vid s k o l k l a s s (praktiska studier vid läroverk och folkskolor). 3) Idrottslig teknik (löpningar, hopp, kast) (personlig utbildning). 4) Organisation och ledning av idrottsövningar och -tävlingar med skolklass (praktiska studier vid läroverk och folkskolor) (sommaridrottsformer). 5) F ö r s t a hjälpen vid olycksfall (vid poliklinik). Huvudsakligen under vårterminen: Teoretisk undervisning. 1) Vinteridrotternas i Sverige historiska utveckling, organisation m. in. 2) I s f a r a n och i s k u n n i g h e t . 3) Skidlöpningens metodik. Praktisk

undervisning.

1) Skidlöpningens teknik. 2) O r g a n i s a t i o n och ledning av övningar och t ä v l i n g a r i skidlöpning med skolklass. 3) I s k u n n i g h e t , långfärder p å s k r i d s k o r . 4) L i v r ä d d n i n g på is. 5) F ö r s t a hjälp vid olycksfall ( s ä r s k i l t vid frostskador och drunkning). Plan för tidens användning. Tid till förfogande: s e p t e m b e r 2, oktober 4. november 4 veckor 5 timmar i veckan 50 timmar. j a n u a r i 2, februari 4, m a r s 4 veckor 5 timmar i veckan 50 „ S:a 100 timmar. Höstterminen: I n g r e s s , 6 föreläsningar 6 timmar. T e o r e t i s k undervisning 3 ,._ t r a n s p o r t 9 timmar

115 transport

9 timmar 17 22 „ 2 „ S:a 50

Lek ni. m. . I d r o t t m. m. F ö r s t a hjälp

Vårterminen: Teoretisk undervisning Skidlöpning m. m Skridskofärder, livräddning, i s k u n n i g h e t F ö r s t a hjälp

50 timmar.

3 timmar. 35 ,, . . 10 „ 2 S:a 50 ,, . . . . 50 timmar. S:a 100 timmar.

Gymnastikkursen. Teoretisk ingress. (se Lek- och i d r o t t s k u r s e n ) . Teoretisk undervisning. 1) 2) 3) 4) 5) 6)

Anatomi. Fysiologi. Rörelselära. Gymnastikens historia. Gymnastiken u r fysisk, fysiologisk, psykisk och estetisk synpunkt. Metodik (rörelseförrådet, dagövningen, gymnastik för olika åldrar, undervisningen). 7) Terminologi.

1) 2) 3) 4)

Praktisk undervisning. Gymnastikinstruktion (ledning av övning efter given dagövning, kommandoövningar, fel och fels rättande, försiktighetsåtgärder, m. m.). Tillämpningsövningar vid läroverk och folkskolor. I n o m h u s l e k a r (tillämpning vid läroverk och folkskolor). Florettfäktning (som inomhusidrott) (studier vid l ä r o v e r k ) .

Tid till

Plan för tidens användning. förfogande: september 2, oktober 4. november 4 veckor 5 timmar i veckan 50 timmar. j a n u a r i 2, februari 4. m a r s 4 veckor 5 timmar i veckan 50 „ S:a 100 timmar

Ingress, 6 föreläsningar Anatomi. 3 ,, Fysiologi, 3 „ Gymnastik och inomhuslekar (teori och p r a k t i k ) Florettfäktning

6 timmar 3 3 „ 70 „ 18 S:a 100 timmar

116 Tidens fördelning på de olika Idrott Teori, allmän idrott m. m Vinteridrotter Florettfäktning Lek (härtill lek under gymnastiken) Gymnastik Teori och praktik Anatomi och fysiologi Första hjälp Ingress

grupperna. 27 timmar 45 ,, 18 S:a 90 timmar 17

„

70 timmar 6 ,, S:a 76 timmar 5 12

,, „

90 timmar

.,

5 ,, 12 ,, S:a 200 timmar

Bilaga lå.

Till idrottsutredningen

inom Kungl.

Ecklesiastikdepartementet.

Såsom tillägg till direktionens över gymnastiska centralinstitutet skrivelse den 9 denna månad får direktionen — beträffande möjligheten att, med bibehållande av nuvarande kurslängd, utöver vad redan nu sker, bereda ytterligare utrymme för ämnet lek och idrott vid institutet — meddela, det direktionen för sin del icke anser omöjligt, att vissa timmar utav den för närvarande anslagna tiden till fäktning skulle kunna utbytas mot undervisning i annan idrott. Direktionen kan ej underlåta att i detta sammanhang framhålla, att institutet allt fortfarande saknar möjlighet att meddela undervisning i rörelsefysiologi d. v. s. vetenskapen om kroppsrörelserna, de förrättningar, som gymnastik och idrott avse att utveckla hos individen. Institutet saknar jämväl möjlighet att lämna undervisning i psykoteknik d. v. s. kännedomen om de metoder, medels vilka man på ett vetenskapligt sätt studerar de gymnastiska och idrottsliga övningarnas resultat med hänsyn till individens förmåga att fylla sina uppgifter i det dagliga livet. Utan dessa vetenskapliga hjälpmedel förbli gymnastik och idrott ren empiri. stående på samma ståndpunkt som medicinen för århundraden tillbaka. Man kräver av gymnastiska centralinstitutet, att det skall arbeta för de gymnastiska och idrottsliga övningarnas anpassning efter samhällets fordringar. Direktionen vill emellertid framhålla, att man svårligen kan nå detta mål enbart genom att efter växlingarna i dagsmeningen utbyta en idrottsgren mot en annan, fäktning mot diskuskastning o. s. v. Vill man inom landet äga en institution, som skall intaga en ledande ställning på ifrågavarande område, måste man bereda denna institution möjlighet till vetenskaplig forskningsverksamhet och en vetenskaplig undervisning. En lärarplats i rörelsefysiologi och psykoteknik anser direktionen vara ett oavvisligt behov för gymnastiska centralinstitutet. I vårt land finnes tvivelsutan ett livligt intresse för idrott och för vad man kallar fysisk fostran och de män, som väckt detta intresse, äro värda allt erkännande. Det gäller nu att utnyttja detta intresse för ett förnuftigt ändamål. Gymnastik och idrott kunna omöjligen vara självändamål lika litet som exempelvis färdigheten att tala främmande språk. De som hava ledningen av den fysiska fostran sig anförtrodd, måste göra sig reda för: vad är det som utvecklas hos en individ under träningen i en viss idrottsgren? Att besvara denna fråga med uttryck sådana som styrka, vighet, sundhet kan vara tillräckligt, då det gäller att agitera för idrot-

118 ten, men för ledningen av densamma kräves något mera: kunskap om den mänskliga organismen och dess förrättningar samt kännedom om de krav, som olika yrken och verksamhet ställa på individen. Den fysiska fostran måste som all uppfostran anpassas efter individernas anlag och uppgifter i samhället. Den nuvarande undervisningen i anatomi och fysiologi går ej utöver vad som erfordras för utbildning av sjukgymnaster. Demonstrationer av försök förekomma ytterst sparsamt. De av institutets elever, som haft tillfälle att se exempelvis ett slående hjärta, en registrering av en muskelryckning eller av en reaktionstid, torde vara lätt räknade. Eleverna äro hänvisade att inhämta sina kunskaper i fysiologi uteslutande ur bok eller efter lärarens föredrag och läraren saknar i regel vetenskaplig fackutbildning i de delar av fysiologien, som skulle utgöra grunderna för gymnastikens teori och för den fysiska fostrans olika metoder. Sedan mera än ett decennium står institutet under omorganisation. Frågan har i dessa dagar fått sin lösning för tillfället. Direktionen, som är förvissad om sakkunnigas intresse för vårt folks fysiska fostran och om deras insikter beträffande grunderna för denna, vänder sig med förtroende till dem med anhållan att de må behjärta det behov, som direktionen ovan betecknat som oavvisligt. Stockholm den 30 januari 1922. På direktionens vägnar J. E. Johansson. A.

Åkerberg.

Bilaga

15.

Överenskommelse mellan Sveriges centralförening för idrottens främjande (C. F.) och Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund- (R. F.) gällande deras samarbete. § 1. C. F. förvaltar lotterifonden och fördelar dess räntor, bedriver upplysnings- och understödjande verksamhet, samt anskaffar passiva ledamöter och utgiver årsbok. Ii. F. h a r ensam att ordna det aktiva idrottsarbetet och förvaltar de medel, som ställas till förfogande härför. Med stöd av gemensam överläggning mellan C. F . och R. F . ingår R. F . med begäran om statsanslag, mottager och fördelar detta. § 2.

E n Idrottsplatskommitté (I. P . K . ) , bestående av 9 medlemmar, 1 utsedd av Kungl. Maj:t, 4 av C. F . och 4 av R. F., behandlar enligt av C. F . och R. F . fastställd instruktion alla tekniska anslags- och lånefrågor rörande idrottsplatser. I. P . K. u p p r ä t t a r förslag i sagda hänseenden, vilka efter formell g r a n s k n i n g av Ekonomiutskottet avgöras av C. F : s styrelse, dock att denna icke mot I. P . K:s avstyrkande k a n besluta något utbetalande. Expeditionen är gemensam med C. F : s kansli. § 3.

Nordiska Spelen a n o r d n a s av C. F . och R. F . gemensamt, varvid de olika idrottsgrenarnas tävlingar a n o r d n a s genom R. F : s sektionsstyrelser samt övriga idrotts- och skytteorganisationer.

Några uppgifter angående idrottsrörelsens läge i Norge och Danmark. Norge. Den första idrottsliga huvudorganisationen i Norge utgjordes av "Centralforeningen for utbredelse av legemsovelser och vaabenbruk", som bildades år 1863. Trettio år senare förändrade föreningen sin verksamhet och antog i stället namnet "Centralforeningen for utbredelse av idraet". Den omfattade dels passiva medlemmar, dels idrottsföreningar. År 1910 bildades "Norges riksförbund for idraet". Det uppstod då en viss rivalitet mellan de båda organisationerna. I anledning härav bildade riksförbundet samt de centralföreningen underlydande föreningarna "Norges Landsforbund for Idrett". Centralföreningens passiva ledamöter fortsatte emellertid sin verksamhet, dock utan att taga del i det egentliga idrottsarbetet. Våren 1920 förändrade den sitt namn till "Föreningen till fremme av friluftsliv og kropskultur" och står numera helt utanför idrottsorganisationen. Huvudorganisationen utgöres således numera av Landsförbundet, som är högsta myndighet för landets idrottsorganisationer. Landsförbundets uppgift är att leda och främja en sund idrott samt att åvägabringa samarbete såväl mellan de olika distrikten som mellan de olika idrottsgrenarna. Det skall om nödvändigt uppträda som högsta myndighet vid deltagande i eller anordnande av internationella idrottstävlingar, där flera idrottsgrenar äro upptagna på programmet. Förbundet förvaltar de medel, som av staten anslås till idrottens främjande ävensom andra medel, vilka ställas till dess förfogande. Förbundet består av landets idrottsföreningar, som vunnit inträde i detsamma, och indelas i geografiskt hänseende i 21 distriktsförbund, ett för varje landskap samt städerna Kristiania, Bergen och Trondhjem. Distriktsförbundens gränser svara i allmänhet till landskapens. I tekniskt hänseende indelas förbundet i specialförbund. Dess verksamhet ledes av idrettstinget och idrettsstyret. Det förra består av idrettsstyret samt av representanter för distriktsförbunden och specialförbunden. Varje distriktsförbund äger utse en representant jämte suppleant för varje påbörjat 2 000-tal röstberättigade medlemmar, dock högst 4 representanter. Inom specialförbunden utses en representant jämte suppleant för varje påbörjat 4 000-tal röstberättigade medlemmar, dock högst 2 representanter. En representant kan representera endast ett distriktsförbund eller specialförbund och har en röst. I idrettstinget kan insättas en representant för staten, utsedd av vederbörande departement.

121 Bland idrettstingets arbetsuppgifter må framhållas behandling av landsförbundets årsberättelse, räkenskaper, budget och ansökan om statsbidrag, fördelning av statsbidraget och andra medel, som ställts till förbundets disposition samt i behövlig utsträckning behandling av distriktsförbundens och specialförbundens årsberättelser och räkenskaper. Tinget väljer ordförande, vice ordförande och 5 ledamöter med 5 suppleanter och 2 revisorer, vilka i egenskap av idrettsstyre skola sköta förbundets angelägenheter. I mån av behov godkänner tinget av vederbörande specialförbund utarbetade amatör-, rekord-, mästerskaps- och allmänna tävlingsregler, avgör frågor om nationella idrottstvister och dylikt, som hänskjutits till tinget, godkänner distriktsförbundens och specialförbundens bestämmelser samt förändrar med vederbörande departements godkännande distriktens indelning och gränser, när lokala och praktiska hänsyn önskliggöra sådant. Idrettstinget sammanträder en gång om året, men kan sammankallas till extra möte av vederbörande departement, efter idrettstingets bestämmande eller av idrettsstyret, när minst fyra distriktsförbund eller specialförbund, som tillsammans representera minst 12 000 röstberättigade medlemmar, så fordra. Idrettslandsmöte kan sammankallas under särskilda förhållanden av vederbörande departement, av idrettstinget eller när minst 8 distriktsförbund eller specialförbund, som tillsammans representera minst 25 000 röstberättigade medlemmar, fordra det. Mötet består av idrettsstyrets medlemmar samt av representanter av distrikts- och specialförbunden, som välja till mötet en representant för varje påbörjat 1 000-tal röstberättigade medlemmar, distriktsförbunden högst 8, specialförbunden högst 4 representanter. Idrettsstyret, vars sammansättning framgår här ovan, utses för ett år i sänder och skall om möjligt representera allsidiga idrottsintressen. Idrettsstyrets ordförande och vice ordförande väljas särskilt och kunna icke vara medlemmar av något distrikts- eller specialförbunds styrelse. Idrettsstyrets ordförande är även idrettstingets ordförande. Idrettsstyret skall verkställa av idrettstinget och idrettslandsmötet fattade beslut, sköta löpande göromål, utarbeta årsberättelse, ombesörja ansökan om statsbidrag hos vederbörande departement ni. m. Distriktsförbunden. Idrottsföreningar, som önska bliva upptagna i vederbörande förbundsorganisation, skola göra ansökan därom hos vederbörande distriktsförbund och erlägga viss avgift till detta. Nyanmälda idrottsföreningars namn skola inregistreras hos och godkännas av idrettsstyret. Distriktsförbundet är högsta myndighet för distriktets idrottsföreningar. Det skall söka åvägabringa samarbete .inom respektive distrikt mellan de olika idrottsföreningarna samt mellan de olika idrottsgrenarna. Det skall, om erforderligt, uppträda som distriktets högsta myndighet i anledning av deltagande i eller anordnande av distriktstävlingar eller andra större tävlingar, när det gäller flera idrottsgrenar. Förbundet förvaltar de medel, som av landsförbundet eller av annan ställts till dess förfogande för idrottens främjande i distriktet. Distriktsförbundets verksamhet utövas av distriktstinget och distriktsstyret. Distriktstinget sammansättes av representanter för de röstberättigade idrottsföreningarna och specialkretsarna samt av distriktsstyrets medlemmar. I idrottsförening med 20—100 röstberättigade medlemmar väljes en. med 101—300 väljas 2, med 301—600 väljas 3, med över 600

122 väljas 4 representanter jämte suppleanter. Varje specialkrets väljer en representant jämte suppleant. Distriktstinget har i stort sett samma uppgift inom distriktet som idrettstinget har för hela landet. Dess viktigaste uppgift är att verka för idrottens utbredning och för anläggande av idrottsplatser. Av andra dess uppgifter må framhållas läkarkontroll för idrottsmän. Specialförbunden. Specialförbunden, vilka äro 14 till antalet (ridning och boxning äro upptagna i landsförbundet), bestå av vederbörande idrottsgrens specialkretsar och eventuellt enskilda föreningar. Det står varje idrottsförening fritt, om den vill ansluta sig till det eller de specialförbund, vilkas idrottsgren den utövar. I distrikt, där specialkrets utgör teknisk myndighet, skall förening, som önskar deltaga i serietävlingar eller anordna större allmänna tävlingar, vara medlem av den specialkrets eller det specialförbund, som vederbörande idrott sorterar under. Specialförbunden tillvarataga sina idrottsintressen inom landet och representera sin idrottsgren gentemot utlandet. Förbunden utse därjämte representanter vid internationella tävlingar. De utgöra dessutom landets högsta tekniska auktoritet och räkna bland sina arbetsuppgifter bland annat utarbetande och fastställande av olika tävlingsregler och bestämmelser. Specialförbunden ledas av förbundstinget och förbundsstyret. Specialkretsar. I ett distrikt skola idrottsföreningar, som bedriva samma idrottsgren, sluta sig tillsamman i specialkrets såsom en teknisk sammanslutning inom och under distriktsförbundet med samma geografiska gränser som detta och skola dessutom vara anslutna till vederbörande specialförbund. Om en förening nekas inträde i specialkrets, kan beslut härom överklagas hos förbundsstyret och i sista hand hos idrettsstyret. Specialkretsarnas bestämmelser godkännas av idrettsstyret efter hemställan från distriktsstyret och specialförbundsstyret. Om specialkrets omfattar större delen av de röstberättigade idrottsmän, som bedriva vederbörande idrott i ett distrikt, skall kretsen hava samma uppgift inom distriktet som specialförbunden hava för hela landet. Om i ett distrikt specialkrets saknas i en eller flera idrottsgrenar utgöres ledningen av distriktsförbundet. Specialkretsens anmälan sker genom distriktsförbunden hos vederbörande specialförbund. I spörsmål, som gälla distrikts idrottsintressen i allmänhet, skall specialförbundet och specialkretsen samarbeta med distriktsstyret. Enskilda föreningar kunna upptagas i specialförbund, när i distriktet icke finnes specialkrets i vederbörande idrottsgren. En specialkrets kan indelas i underkretsar, när lokala förhållanden göra sådant önskvärt. Kretsorganisationen är emellertid ännu icke helt genomförd i alla distrikt. Det finnes därför förbund, som för närvarande bestå av såväl kretsar som av idrottsföreningar. För en del specialförbund äro vederbörande idrottsgrenar så föga utbredda, att kretsindelningen har visat sig opraktisk och ogenomförbar. Idrottsrörelsen anses höra under försvarsdepartementet med undantag av skolidrotten, som lyder under undervisningsdepartementet. Statens anslag till rörelsen utgick verksamhetsåret 1920—1921 med 250 000 kronor och utgår för året 1921—1922 med 300 000 kronor, sistnämnda verksamhetsår enligt följande fördelning:

123 idrettstinget och idrettsstyrets rese- och kansliutgifter kr. 30 000 anslag till distriktsförbunden , 112 500 „ special „ ,, 57 500 - 1 ) extra anslag till gymnastikförbundet . . ,, 20 000 idrottsplatsers iordningställande ,, 60 000 läkarkontroll, propaganda och skolidrott „ 20 000 S:a kronor 300 000: — Rörande statsbidraget må framhållas att detta fördelas av idrettstinget huvudsakligen för följande ändamål, när icke statsmakterna utfärdat särskilda bestämmelser: administration av landsförbundet, distriktsförbunden, specialförbunden och specialkretsarna, upplysningsarbete och propaganda, bidrag till uppförande av idrottsplatser, instruktörs- och domarkurser m. m. 1921 voro 1015 idrottsföreningar anslutna till förbundet, varav 922 uppgåvo ett medlemsantal av sammanlagt 84 184. 93 föreningar hade icke uppgivit sitt medlemsantal. Läkarnas ställning till idrotten är värd beaktande. En särskild läkarkontrollkommitté är tillsatt. I Kristiania finnes ett "lgegekontor" upprättat, där idrottsmän kostnadsfritt undersökas. I fjol anslogos 5 000 kronor för inköp av en del apparater för ändamålet. Man har för avsikt att snarast utgiva en "idrettens haandbok", som bland annat skall innehålla en allmän-fysiologisk avdelning, utarbetad av den framlidne idrottsvännen, med. d:r P. Torgensen. Av denna handledning i olika idrotter väntar man sig mycket. Gymnastik är obligatorisk i alla skolor. Gymnastiklektionerna upptaga i stor utsträckning även idrott och lek.

Danmark. Huvudorganisationen utgöres av "Dansk IdrEetsforbund". Detta indelas i specialförbund (boxning, ridning och skytte äro upptagna). Dessa åter äro indelade i underförbund för de olika distrikten och dessa underförbund bestå av olika idrottsföreningar. Specialförbunden hava inom respektive verksamhetsområden full frihet. Deras regler skola dock godkännas av idrottsförbundet. Förbundets högsta myndighet är "repraesentantskabsmödet", som hålles två gånger årligen. Till detta sänder varje specialförbund 3, 4 eller 5 representanter, allt efter förbundets medlemsantal. Representantskapsmötet väljer en styrelse bestående av en representant för varje specialförbund samt av 20 på representantskapsmötet utsedda damer och herrar. Mötet behandlar frågor om regler, bestämmelser och dylikt. a

) Härav gymnastik allmän idrott skidor Övriga grenar mindre belopp.

18 000 13 000 11000

^ å B I å ^ V E R _ i D R Q T T S PLATS ER I SVERIGF

GENEKALST. LITOGR. ANSTALT STOCKHOLM

(922

^N

V

Statens offentliga Systematisk

utredningar

1922.

förteckning.

(Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari—mars 1922. Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.)

Allmän lagstiftning:.

Rättskipning.

Fångvård.

Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. 2. (17) f.ekmannaelemenlets användande inom civilprocessen. (25) Betänkande rörande internering av återfallsförbrvtare. (26) Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Betänkande ang. statens övertagande av förädlings verksamheten betr. avkastningen från statens sko gar. (IS) Industri.

Klimatels inverkan på byggnader vid västkusten. [4

1H21 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Kommunalförvaltning. Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o. (10) Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Utlåtande angående kontrollen över sockerlillverkningen. (13) Tull- o. traktatkommitténs utredningar o. hetänkanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder fill skydd mot s. k. valutadumping. (34) Utredning angående ett svenskt statslotteri. (2-1)

Handel och sjöfart. Belänkande rörande lönereglering vid lots- och fyr staten. (20) Kommunikationsväsen.

Betänkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekommitténs promemoria med anl. av järn vagsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anl. av Ostkust banekommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:l den 21 april och 5 maj 1922. [3] Bank-, kredits och penningväsen.

Politi Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Socialpolitik. Utredning och förslag ang. vården av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbctsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten. [2] Hälso- och sjukvård.

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

Skolkommissionens betänkande. 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) Betänkande ang. Chalmerska institutets omorganisation. (12) Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) Skolkommissionens betänkande. 2. Historiska översikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 1: 1—2. Grunder för en ny läroverksorganisation. (33) Betankande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Fast egendom.

Utredning rörande understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen. (9) Betänkande angående officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning. (14) Tillägg till bet. betr. förrådsverksamhelen vid marinen. [0]

Jordbruk med binäringar.

Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) Betänkande rör. fiskerinäringens främjande. [7]

Utrikes ärenden.

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri Sthlm 1922.

Internationell rätt.