Idrotten och samhället

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA. UTREDNINGAR 1957:41 Handelsdepartementet

SOU

A

IDROTTEN OCH SAMHÄLLET BETÄNKANDE OM STATENS STÖD ÅT IDROTT OCH FRILUFTSLIV

1955 ÅRS IDROTTS- OCH FRILUFTSUTREDNING

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1957 Kronologisk förteckning

1. N o r d i s k t s a m a r b e t e Inom n ä r i n g s f o r s k n i n g e n . S t a t s r å d e t ! t r y c k e r i , Helsingfors. 28 s. H . 2. J O o c h k o m m u n e r n a . K i h l s t r ö m . 80 s. J u . 3. Fullfölj d s t e g r ä n s n i n g i s k a t t e m å l . I d u n . 146 s. F l . 4. O l j e l a g r i n j . K i h l s t r ö m . 117 s. H. 5. K r i g s s k a d i å e g e n d o m . I d u n . 188 s. H. 6. S t a t e n s instituts f ö r f o l k h ä l s a n a r b e t s u p p g i f t e r o c h o r g a n s a t i o n . Victor P e t t e r s o n . 191 s. I . 7. F ö r b ä t t r a c p e n s i o n e r i n g . I d u n . 260 s. S. 8. J o r d b r u k s f ö r s t ä r k a n d e m e d skog. K i h l s t r ö m . 416 s. J o . 9. ö r l o g s v a n e n s o r g a n i s a t i o n m . m . V i c t o r P e t t e r s o n . 32C s. F ö . 10. B a l a n s e r a c e x p a n s i o n . Bilagor. M a r c u s . 197 s. F i . 11. F o r d r i n g s i r e s k r i p t i o n m . m . I d u n . 198 s. J u . 12. Stommate.'ial f r å n j o r d - o c h s t e n i n d u s t r i n . I d u n . 234 s. S. 13. D e n statliga i n d i r e k t a b e s k a t t n i n g e n . K i h l s t r ö m . 423 s. F L 14. B e r o e n d e a p p d r a g s t a g a r e . B e c k m a n . 139 s. S. 15. F ö r s a m l i n j s l a g . I d u n . 413 s. E . 16. R e m i s s y t t i a n d e n ö v e r a l l m ä n n a p e n s i o n s b e r e d ningens betänkande om förbättrad pensionering. I d u n . 424 2. S. 17. M a r k v å r d o c h e r o s i o n s s k y d d . I d u n . 82 s. J o . 18. T r a f i k s ä k e r h e t . I I . I d u n . 493 s. K. 19. Biskopsval. G u m m e s s o n . 129 s. E . 20. U t r e d n i n g m e d förslag till n y v e t e r i n ä r t a x a m . m . S U t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 80 s. J o . 21. F ö r e n k l a d b y g g n a d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 292 s. K. 22. R e m i s s y t t i a n d e n . — B a l a n s e r a d e x p a n s i o n . M a r c u s . 331 s. F i . 23. K a n s l i s t e r i a d m i n i s t r a t i v t j ä n s t . K i h l s t r ö m . 128 s. C. 24. D e n a k a d e m i s k a u n d e r v i s n i n g e n . F o r s k a r r e k r y t e r i n g e n . Haeggström. 223 s. E . 25. S t a t l i g a b e t o n g b e s t ä m m e l s e r . D e l 2 a. I d u n . 23 s. K. 26. Statliga företagsformer I V . S t a t e n s v a t t e n f a l l s v e r k . I d u r . 159 s. F i . 27. Ä r k e b i s k o p s v a l . Biskopsvalkommitténs betänk a n d e . De: 2. G u m m e s s o n . 47 s. E. 28. L ä r a r u t b i l d n i n g e n p å d e t h u s l i g a o m r å d e t . I d u n . 304 s. E . 29. M ö n s t r i n g o c h r e g i s t r e r i n g a v sjöfolk. I d u n . 310 s. H . 30. S t r ö ä n g a r . K i h l s t r ö m . 156 s. J o . 31. B o s t ä d e r för å l d r i n g a r o c h i n v a l i d e r . I d u n . 117 s. S. 32. S t a t e n s skjgsskolor. I d u n . 111 s. J o . 33. A l l m ä n f a m i l j e r å d g i v n i n g . K i h l s t r ö m . 220 s. S. 34. S t a d s - och h ä r a d s f ä n g e l s e r . I d u n . 32 s. J u . 35. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e i m a n l i g slöjd. K i h l s t r ö m . 180 s. E . 36. T r a f i k f ö r s ä k r i n g . K i h l s t r ö m . 185 s. J u . 37. N o r d i s k t e k o n o m i s k t s a m a r b e t e . A l l m ä n d e l . B e c k m a n . 137 s. H . 38. Offentlig förevisning a v d j u r . K i h l s t r ö m . 176 s. Ju. 39. S j ö m a n s s k a t t . I d u n . 152 s. F i . 40. P s y k i s k b i r n a - o c h u n g d o m s v å r d . I d u n . 194 s. I . 41. I d r o t t e n o m s a m h ä l l e t . I d u n . 259 s. H .

A n m . O m särskild t r y c k o r t e j a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e : n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r v i l k e t u t r e d n i n g e n avgivits, t. e x . E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e mentet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:41 Handelsdepartementet

IDROTTEN OCH SAMHÄLLET Betänkande om statens stöd åt idrott och friluftsliv

1955 års idrotts- och

ID UNS

friluftsutredning

TRYCKERIAKTIEBOLAG STOCKHOLM

1957 ESSELTE

AB

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet

5 Kort översikt över idrottens och friluftslivets

7 Statens nuvarande Allmänna

synpunkter

Organisatoriska

organisationer

stöd åt idrott och friluftsliv

på statens stöd åt idrott och friluftsliv

anordningar

för statens stödjande verksamhet

Samarbete mellan olika organisationer

på idrottens och friluftslivets

Sveriges riksidrottsförbund Statistisk redogörelse Riksidrottsförbundets centrala organ Sveriges olympiska kommitté Instruktörs- och kursverksamhet Riksidrottsförbundets ungdomskonsulenter Specialförbunden och specialidrotternas distriktsorgan Distriktsförbunden Idrottsföreningarna Hälsokontroll, medicinsk rådgivning och forskning Idrottsinstituten

24 område

36 41 41 56 63 66 71 79 86 95 102 106

Svenska korporationsidrottsförbundet

114 Skid- och friluftsfrämjandet

130 Diverse idrotts- och friluftsändamål

142 Anläggningsfrågor Idrottsanläggningar

148 148

Friluftsanläggningar

178 Kommunerna

och idrotten

Förvaltningsbyggnad

för riksidrottsförbundet

184 187

Sammanfattning

190 Särskilda

yttranden

Bilagor: Direktiven för utredningen 209 P. M. angående instruktörs- och kursverksamhet hos specialförbunden och specialdistriktsförbunden 213 Sammanställning av svar på rundfrågor till distriktsförbunden 220 Sammanställning av svar på rundfrågor till specialförbunden 231 Idrott och friluftsliv i vissa främmande länder 241

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Handelsdepartementet

Den 31 mars 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag beträffande formerna för statens ekonomiska stöd åt idrott och friluftsliv. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 26 april 1955 kanslichefen i dåvarande statens handels- och industrikommission, numera statens handelslicensnämnd, Yngve Ericsson, stadssekreteraren i Göteborg Torsten Henrikson, rektorn vid högre allmänna läroverket för flickor i Hälsingborg Allan Jansson, lantbrukaren Karl-Uno Richardson, Stavnäs, och verkställande direktören i Sveriges riksidrottsförbund överste Torsten Wiklund såsom sakkunniga, varjämte åt Ericsson uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades samtidigt dåvarande kanslichefen i statens priskontrollnämnd, numera kanslichefen hos Stockholms stads överförmyndarnämnd Björn Nordqvist. Till expert åt de sakkunniga förordnade departementschefen den 27 i samma månad förste kanslisekreteraren i handelsdepartementet Gustaf Lindenbaurn. De sakkunniga har antagit benämningen 1955 års idrotts- och friluftsutredning. Enligt särskilda medgivanden av departementschefen har utredningens ledamöter, sekreterare och expert företagit resor dels i oktober 1955 till de norra länen, dels i november samma år till Göteborg och angränsande område och dels i maj 1956 till Skåne för att studera anläggningsförhållanden samt verksamheten hos idrottsrörelsens distriktsorganisationer och enskilda föreningar. Även i övrigt har utredningen haft samråd med representanter för organisationer inom idrotten och friluftslivet. Utredningen har också på begäran erhållit olika slag av uppgifter från idrottsföreningar m. fl.

6 Efter remiss har utredningen den 5 november 1956 avgivit utlåtande över 1954 års nöjesskatteutrednings betänkande. Med skrivelse den 28 december 1956 har idrotts- och friluftsutredningen överlämnat redogörelse för statistiska undersökningar rörande inkomster och utgifter m. m. för idrottsföreningar och andra organisationsled inom riksidrottsförbundet. Sedan utredningen nu avslutat sitt arbete, får utredningen härmed överlämna sitt betänkande. Särskilda yttranden av ledamöterna Richardson och Wiklund bifogas. Stockholm den 6 september 1957. Yngve Torsten Henrikson Karl-Uno Richardson

Ericsson Allan

Jansson

Torsten /Björn

Wiklund Nordqvist

KORT ÖVERSIKT ÖVER IDROTTENS OCH FRILUFTSLIVETS ORGANISATIONER

Idrottsrörelsen i vårt land — här bortses till en början från den särskilda korporationsidrolten — är uppbyggd på idrottsföreningarna såsom grundläggande organisatoriska enheter. Föreningarna tillhör å ena sidan specialförbunden för särskilda idrottsgrenar och å andra sidan distriktsförbunden för olika områden av landet. Inom distrikten finnes för olika specialidrotter inrättade specialdistriktsförbund. De nämnda skilda slagen av förbund bildar en gemensam organisation, Sveriges riksidrottsförbund, till vilket även de flesta föreningar är anslutna. Riksidrottsförbundet eller, som det kallades intill 1946, svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund bildades 1903 genom sammanslagning av de på 1890-talet grundade organisationerna svenska gymnastikförbundet (eller svenska gj^mnastik- och idrottsförbundet) samt svenska idrottsförbundet. I slutet av 1800-talet hade också bildats Sveriges allmänna idrottsförbund, som 1899 ändrat namnet till Sveriges centralförening för idrottens främjande. Mellan denna förening och riksidrottsförbundet har 1922 träffats en överenskommelse angående deras samarbete. Enligt denna överenskommelse har centralföreningen bland annat att bedriva upplysnings- och understödjande verksamhet samt anskaffa passiva ledamöter och utgiva årsbok, medan riksidrottsförbundet har att ordna det aktiva idrottsarbetet och förvalta de medel, som ställes till förfogande härför, samt ingå med begäran om statsanslag ävensom mottaga och fördela detta. För Sveriges deltagande i de olympiska spelen är en särskild kommitté verksam, Sveriges olympiska kommitté. I det följande kommer närmare redogörelser att i olika sammanhang lämnas för verksamheten i de skilda organisationsleden. I anknytning till den naturliga sammanhållningen på arbetsplatserna har utvecklats en på korporationer grundad idrott. Syftet är att uppnå massanslutning till aktivt utövande av motionsidrott. Korporationerna är samlade i lokalförbund. Sedan 1945 har korporationsidrotten ett riksförbund, svenska korporaiionsidrottsförbundet.

8 Närmare redogörelse för uppbyggnaden av korporationsidrotten kommer att lämnas i det följande. Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige, eller skid- och friluftsfrämjandet, bildades 1892; den benämndes fram till 1938 enbart skidfrämjandet. Den har enligt sina stadgar till syfte att främja skidlöpning och annat friluftsliv och därigenom verka för förbättrad folkhälsa och sund livsglädje. Föreningen är bland annat ägare eller förvaltare av ett stort antal friluftsanläggningar i olika delar av landet. Såsom sammanslutningar av föreningens medlemmar inom olika samhällen och närmaste omnejd arbetar lokalavdelningar. Inom så gott som alla landskap eller ungefär motsvarande regionala områden — i huvudsak överensstämmande med riksidrottsförbundets distrikt — finns vidare landskapsförbund vilka utgör samorganisationer för lokalavdelningarna. Även om skid- och friluftsfrämjandet och dess olika organ kommer närmare uppgifter att lämnas i det följande. I detta sammanhang må erinras om den verksamhet, som utövas av svenska turistföreningen. Vid sidan av här ovan nämnda institutioner har för särskilda grenar av idrott eller friluftsliv uppbyggts fristående organisationer, exempelvis för segling, ridning och skytte. Idrottslig verksamhet utövas även av Sveriges akademiska idrottsförbund och Sveriges militära idrottsförbund samt av ett stort antal ideella och politiska ungdomsorganisationer. I detta sammanhang bör särskilt nämnas scoutrörelsen. Slutligen finnes också, utöver de nu angivna, vissa organisationer med uppgift att stödja särskilda idrottsgrenar. Bland dessa »främjande»-organisationer må nämnas riksföreningen för simningens främjande — simfrämjandet — som tillsammans med svenska livräddningssällskapet kommer att uppmärksammas i det följande. Vad angår den statliga administrationen handlägges det stora flertalet idrottsärenden — merendels efter visst förarbete inom riksidrottsförbundet — inom handelsdepartementet. Vissa anslagsärenden, som sammanhänger med ungdomsverksamheten, avgöres likväl i ecklesiastikdepartementet, även i den mån anslagen delvis kommer idrottsorganisationer till godo. Ärenden angående statliga bidrag till friluftsverksamhet handlägges i allmänhet i första hand av statens fritidsnämnd men underställes därefter Kungl. Maj :ls prövning. I den mån allmänna arvsfonden tages i anspråk för exempelvis lokaler för ungdomens fritidsverksamhet, handlägges frågorna inom socialdepartementet. Vissa ärenden av intresse ur idrottssynpunkt behandlas även inom inrikesdepartementet, varvid kan erinras om sammanhangen mellan simidrotten och badfrågorna.

STATENS NUVARANDE STÖD ÅT IDROTT OCH FRILUFTSLIV

Till idrott och friluftsliv anvisas två anslag under riksstatens tionde huvudtitel, det ena till fonden för idrottens främjande och det andra till fonden för friluftslivets främjande. Fonderna utgör s. k. diversemedelstitlar. Att anslagen passerar dessa fonder, är betingat av anslagstekniska skäl. Bland annat underlättas härigenom, att medlen kan användas under senare budgetår än det, för vilket de anvisats. Anslagen till fonderna för idrottens och friluftslivets främjande är för budgetåret 1957/58 anvisade med respektive 10 000 000 kronor och 1 250 000 kronor. Disponibelt för idrottsändamål är också ett årsbelopp å 115 000 kronor, utgörande avkastning av riksidrottsförbundets idrottsfond (se sid. 17). Ur fonden för idrottens främjande har Kungl. Maj :t för nämnda budgetår beviljat riksidrottsförbundet sammanlagt 4 588 250 kronor att jämte nyssnämnda 115 000 kronor användas i enlighet med följande utgiftstablå jämte anvisningar: Kronor Riksidrottsförbundets centrala förvaltning och verksamhet 355 000 Specialförbundens förvaltning och verksamhet 800 000 Distriktsförbundens förvaltning och verksamhet 630 000 Specialidrotternas distriktsorganisationers verksamhet 475 000 Föreningars verksamhet 300 000 Skall användas till understödjande av enskilda föreningar i deras idrottsliga verksamhet, oavsett huruvida föreningarna är anslutna till riksförbundet eller ej, med rätt för riksförbundet att använda medlen jämväl till anskaffande (genom riksförbundet) av idrottsmateriel åt ifrågavarande föreningar samt till bidrag för täckande av föreningarnas utgifter för hyra av träningslokaler, inköp av träningskort och därmed jämförliga ändamål. Instruktionsverksamhet och ledarutbildning: a) Riksidrottsförbundets centrala kursverksamhet Skall användas med omkring 50 000 kronor till ungdomsledarkurser, med omkring 40 000 kronor till idrottsledarkurser samt med omkring 25 000 kronor till kurser för utom riksförbundet stående idrottsorganisationer.

115 000

10 b) Instruktionskurser, propaganda- och upplysningsverksamhet c) Specialförbundens instruktionsverksamhet Skall användas med 815 000 kronor till specialförbundens instruktionsverksamhet och med 10 000 kronor till Svenska gymnastikförbundets barnlägerverksamhet. Beträffande specialförbundens instruktionsverksamhet iakttages, att såvitt icke påtaglig olägenhet därav föranledes, ifrågakommande kurser skall förläggas till idrottsinstitutet å Bosön.

Kronor 125 000 825 000

d) Instruktörsverksamhet bland ungdom Skall användas med 155 250 kronor till avlöningar åt instruktörer och med 60 000 kronor till resekostnadsersättningar och traktamenten.

215 250

Bibliotek, arkiv, tryckning av stadgar och handböcker m. m Kontorsmateriel och kontorsinventarier samt filmmateriel Skall användas med omkring 40 000 kronor till anskaffande av kontorsmateriel och kontorsinventarier åt riksförbundet och därtill anslutna organisationer samt med omkring 30 000 kronor till anskaffande av filmkameror, filmer och filmprojektorer.

95 000 70 000

Hälsokontroll och medicinsk forskning Skall användas med omkring 70 000 kronor till driften av riksförbundets poliklinik för hälsokontroll och med omkring 35 000 kronor till fortsättande av pågående medicinska undersökningar.

105 000

Internationellt samarbete Skall användas för internationellt samarbete i form av svenskt deltagande i tävlingar och kongresser m. m. såväl i utlandet som inom Sverige.

145 000

Riksidrottsförbundets kommittéers verksamhet: a) Idrottsplatskommitténs förvaltning och verksamhet Skall användas med omkring 124 000 kronor till idrottsplatskommitténs verksamhet, med omkring 10 000 kronor till kostnader i samband med avgivande av utlåtande över föreliggande ansökningar om statsbidrag, för fördelning av anslag, kontroll över medlens användning m. m., med omkring 15 000 kronor till dagtraktamenten och reseersättningar åt tekniskt sakkunniga arbetsledare och rådgivare för övervakande av pågående och planerade arbeten vid idrottsanläggningar samt med omkring 9 000 kronor till konsulterande verksamhet för idrottsanläggningars vård och underhåll.

158 000

b) Motionsidrottskommitténs verksamhet

80 000

c) Samarbetskommitténs verksamhet d) Ungdomskommitténs verksamhet

15 000 90 000

e) Kommitténs för kvinnlig idrott verksamhet

5 000

11 Övriga ändamål: a) Idrottsinstitutet å Bosön Skall användas med omkring 30 000 kronor till reparationer jämte underhåll och nyanskaffning av inventarier samt med omkring 40 000 kronor till institutets driftskostnader. b) Svenska gymnastikförbundets gymnastikfolkhögskola å Lillsved c) Arvode till revisorer Skall användas till arvoden åt två av chefen för handelsdepartementet utsedda revisorer för granskning av riksförbundets förvaltning och räkenskaper för tiden 1 juli 1956—30 juni 1957. I revisionsberättelse skall revisorerna särskilt specificera uppgifter rörande kostnader för kongresser samt kostnader för utsändande av idrottsmän och representanter vid utländska tävlingar och uppvisningar; och har revisorerna att särskilt yttra sig, om för nämnda ändamål tillgängliga medel synes vara använda med tillbörlig varsamhet.

Kronor 70 000

25 000 5 000

Summa kronor 4 703 250 Enligt Kungl. Maj :ts beslut skall riksidrottsförbundet vid utlämnande av understöd till idrottsändamål och vid avgivande av förslag till Kungl. Maj:t i fråga om fördelning av dylika understöd iakttaga, att understöd såsom regel icke må överstiga vad för ändamålet från orten erbjudits eller utlagts; att säkerhet synes föreligga att med understöd avsedd lek- och idrottsplats för framtiden underhålles utan anspråk på ytterligare understöd från riksförbundet eller Kungl. Maj:t; att understöden i främsta rummet skall avse att utgöra en sporre till självverksamhet; att understöden företrädesvis bör tillgodokomma sådana idrottsgrenar, som kan anses särskilt ägnade att främja en sund kroppslig utveckling av befolkningen; att särskilt landsbygdens befolkning bör komma i åtanke vid understödens utdelning; att understöd främst skall lämnas till sådana idrottsgrenar, vilka är i behov därav och vilkas utövare i allmänhet tillhör de mindre bemedlade samhällsklasserna; samt att vid behovsprövningen jämväl beaktas vederbörande organisations möjligheter till egna inkomster, exempelvis genom entréavgifter vid tävlingar eller dylikt. Beträffande understöd, som utlämnas av riksförbundet, skall vederbörande åläggas att snarast möjligt till riksförbundet avgiva redovisning, vilka redovisningar därefter skall underställas de revisorer, som av chefen för handelsdepartementet utses för granskning av riksförbundets förvaltning och räkenskaper. Kungl. Maj :t har ur idrottsfonden för budgetåret 1957/58 beviljat Sveriges

12 olympiska kommitté ett anslag på 300 000 kronor till förberedelser att användas i huvudsaklig överensstämmelse med nedan angivna plan: Kronor

Kursverksamhet Internationella tävlingar och resor Lokalhyror och materiel Kansli och expedition

55 000 135 000 90 000 20 000 Summa 300 000

Enligt Kungl. Maj :ts beslut skall erforderliga instruktionskurser förläggas till riksidrottsförbundets idrottsinstitut å Bosön, såvitt icke påtaglig olägenhet föranledes därav. Svenska korporationsidrottsförbundet har av Kungl. Maj :t för tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1958 beviljats ett anslag ur idrottsfonden å sammanlagt 500 000 kronor, därav till Kronor

Korporationsidrottsförbundets centrala förvaltning Lokalförbundens förvaltning Kursverksamhet Företagsgymnastik Propaganda Idrottsmateriel

257 000 89 000 55 000 20 000 25 000 54 000 Summa 500 000

Åt skid- och friluftsfrämjandet har Kungl. Maj :t för tiden den 1 juli 1957 —den 30 juni 1958 beviljat ett anslag ur idrottsfonden å sammanlagt 85 000 kronor, därav till Kronor

Central kursverksamhet Regional kursverksamhet, anordnad av landskapsförbund

35 000 50 000 Summa

85 000

Att skid- och friluftsfrämjandet även erhåller statsanslag i andra former, särskilt för anläggningar, framgår av det följande. Även andra organisationer har av Kungl. Maj :t ur idrottsfonden beviljats anslag för tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1958, nämligen Kronor

Sveriges militära idrottsförbund Centralkommittén för fältsport Sveriges akademiska idrottsförbund

15 000 15 000 27 000

13 Riksföreningen för simningens främjande Sveriges dövas idrottsorganisation Kommittén för idrott för handikappade m. fl Organisationskommittén för skolungdomens fjällfärder Av sistnämnda anslag skall 25 000 kronor användas till resebidrag åt gruppledare vid skolungdomens fjällfärder och återstoden, 1 000 kronor, till administrationskostnader. Vid fördelningen skall iakttagas, att till lärare som är anställd vid läroanstalt under skolöverstyrelsens eller överstyrelsens för yrkesutbildning inseende och som tjänstgör som ledare vid skolungdomens fjällfärder, resebidrag må utgå med högst 40 kronor.

Kronor 20 000 7 000 50 000 26 000

Till skolöverstyrelsen har Kungl. Maj :t ur idrottsfonden anvisat 165 000 kronor att under tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1958 användas för nedan angivna ändamål: Kronor Kurser i gymnastik, lek och idrott samt simning och livräddning för lärare, lärarinnor, lärarkandidater och seminarieelever vid under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter 97 500 Kurser i vinteridrott för lärare, lärarinnor, lärarkandidater och seminarieelever vid under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter, därvid kurser för utbildning av gruppledare för skolungdomens fjällfärder skall vara öppna även för lärare från under överstyrelsens för yrkesutbildning inseende stående läroanstalter 55 000 Propaganda för sommar- och vinteridrotter 1 500 Kostnader för kursledarkonferenser 3 000 Administration 8 000 Summa 165 000 Kungl. Maj:t har förordnat, att närmare föreskrifter rörande anslagets användning må meddelas av skolöverstyrelsen, som äger att inom anslagets ram beträffande ovan omförmälda anslagsposter vidtaga mindre jämkningar, dock under iakttagande att posten till administration icke överskrides. Vid utfärdande av föreskrifter rörande anslagets användande skall av styrelsen iakttagas, att resekostnads- och traktamentsersättning till kursdeltagare må utgå beträffande samtliga kurser, dock allenast under förutsättning att kurs omfattar minst två dagar; styrelsen äger därvid medgiva, att resekostnadsersättningen uppgår högst till belopp motsvarande kostnaden för resa utan sovplats från hemorten till kursorten enligt bestämmelserna för klass C i allmänna resereglementet, dock med befogenhet för styrelsen att, där så finnes

14 påkallat, medgiva ersättning till belopp, motsvarande — utom kostnad som nu sagts — jämväl kostnaden för återresa från kursorten till hemorten enligt bestämmelserna för samma klass i resereglementet, samt att traktamentsersättningen för dag och deltagare uppgår beträffande kurserna i gymnastik m. m. till, om deltagare är bosatt i kursorten, högst 8 kronor och eljest högst 16 kronor samt beträffande kurserna i vinteridrott till, om deltagare är bosatt på kursorten, högst 8 kronor 50 öre och eljest högst 17 kronor. Vid 1954 års riksdag (prop, nr 156; särsk. utsk. uti. nr 6; rskr nr 315) beslöts vissa åtgärder till främjande av ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet m. m. Som ett led häri anvisades inom ramen för anslaget till idrottsfonden budgetåret 1954/55 visst belopp till ungdomsidrott. Enligt vad som anfördes i propositionen, vore ifrågavarande medel avsedda att utgöra ett speciellt stöd åt de lokalt verksamma föreningarna i deras strävanden att utvidga sin verksamhet för att nå nya skaror av ungdomar, icke minst dem som stod utanför föreningslivet. Villkor för statsbidraget är, att vederbörande organisations egna insatser uppgår till minst samma belopp som statsbidraget. Som egen insats får härvid icke räknas statsbidrag som åtnjutes i annan ordning. För budgetåret 1956/57 har till motsvarande ändamål fördelats 537 000 kronor, vilken fördelning skett på följande sätt: Kronor Riksidrottsförbundet 345 000 Jordbrukareungdomens förbund 25 000 KFUM:s triangelpojkförbund 1 000 Nationaltemplarordens ungdomsförbund 4 000 Skid- och friluftsfrämjandet 55 000 Förbundet Vi unga 5 000 Svenska frisksportförbundets juniorråd 1 000 Korporationsidrottsförbundet 40 000 Svenska missionsförbundets ungdomsverksamhet 13 000 Sveriges storloge av IOGT 8 000 Unga örnars riksförbund 40 000 Summa 537 000 I detta sammanhang må nämnas, att utöver de anslag, som sålunda särskilt anvisats till ungdomsidrott, anslaget till riksidrottsförbundet, såsom framgår av det föregående, även innefattar medel dels till förbundets s. k. ungdomskommittés verksamhet och dels till instruktörsverksamhet bland ungdom, vilken verksamhet 1954 års riksdag ansett böra stödjas av staten. Vid samma års riksdag har också beslutats, att från tre olika anslag under åttonde huvudtiteln skall beviljas bidrag till fritidsgrupper, till utbildning av ungdomsledare och till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer. Dessa bidrag kommer delvis också organisationer på idrottens och friluftslivets område till godo.

15 Ur idrottsfonden har Kungl. Maj:t också beviljat riksidrottsförbundet följande anslag till materiel och anläggningar för tiden den 1 juli 1957— den 30 juni 1958: Kronor Materiel (genom specialförbunden) 540 000 Skall användas till inköp av materiel åt specialförbundens föreningar. Därvid skall minst 36 000 kronor disponeras av skolidrottsförbundet. Mindre anslag (för lek- och idrottsplatser) Förbättringsanslag (för idrottsanläggningar) Dessa två anslag skall användas, det förra till bidrag för anordnande av enklare lek- och idrottsplatser och det senare till bidrag, huvudsakligen genom materielanskaffning, för utbyggnads- och förbättringsarbeten å medelstora och mindre idrottsanläggningar. I intetdera fallet må tagas hänsyn till huruvida bidragstagare är ansluten till riksidrottsförbundet eller ej. Beträffande vartdera anslaget erinras om gällande bestämmelser om tillståndsgivning för byggnadsarbete.

350 000 350 000

Bastuanläggningar Simanläggningar Sistnämnda två anslag skall användas, det förra till anordnande av bastu i samband med anläggningar för idrott och gymnastik samt till propaganda för bastu och bastubyggen och det senare till anskaffande av simmateriel och anordnande av enklare simbanor ävensom till propaganda för enklare kommunala bad- och simanläggningar. Den närmare användningen av medlen för simanläggningar bestämmes av den s. k. simbadsdelegationen, dock att därvid till propaganda må användas högst 7 500 kronor. Beträffande arbeten, som avses med vartdera anslaget i vad angår anordnande av bastu respektive simbanor, brukar i Kungl. Maj:ts beslut erinras om gällande bestämmelser om tillståndstvång för byggnadsarbete.

80 000 80 000

Summa 1 400 000 Efter ovan angivna anslagsdispositioner och under förutsättning att för ungdomsidrott under budgetåret 1957/58 anvisas motsvarande belopp som för budgetåret 1956/57 eller omkring 550 000 kronor, kommer att av tillgängliga medel (anslag jämte avkastning av riksidrottsförbundets idrottsfond) återstå omkring 2 250 000 kronor. Dessa är i första hand avsedda att användas till bidrag för idrottsanläggningar, för vilka bidrag ej kan utgå av ovan upptagna anslagsposter och beträffande vilka bidragsfrågan i varje särskilt fall skall underställas Kungl. Maj :ts prövning. De organisationer eller andra som erhåller bidrag av statsmedel, har enligt Kungl. Maj:ts beslut att underkasta sig den kontroll beträffande medlens användning, som riksidrottsförbundet föreskriver, samt att till för-

16 bundet avgiva redovisning för användningen av medlen. Dessa redovisningar skall underställas de revisorer, som av chefen för handelsdepartementet utses för granskning av riksidrottsförbundets räkenskaper. Ur fonden för friluftslivets främjande, till vilken anslaget för budgetåret 1956/57 bestämts till 1 100 000 kronor (anslaget för budgetåret 1957/58 utgör 1 250 000 kronor), har bidrag för förstnämnda budgetår beviljats till följande ändamål: Anläggningar

och

dylikt

Skid- och friluftsfrämjandet (och dess lokalavdelningar m. fl.) för friluftsgårdar, sportstugor, skidstugor och friluftsbad, röjning av teknikbackar, upprensning av badstränder, permanentmärkning av skidspår och vandringsleder samt inköp av materiel härtill Turistföreningen för anordnande och utrustning av vandrarhem Semesterbyar Semesterhem Andra semesteranläggningar Friluftsbad Diverse

Kronor

219 900 225 000 326 500 60 100 115 600 56 900 14 700

Summa 1018 700 Löpande

utgifter

m. m.

Skid- och friluftsfrämjandet för friluftsledar-, fjällfärdsledar- och barnskidskoleinstruktörskurser m. in administrationskostnader

36 500 20 000

56 500

Reso för administrations- och kurskostnader i samband med bygdesemester Lägerverksamhet inom scoutrörelsen m. ni Inköp av tält för scoutrörelsen m. m Diverse

23 500 50 100 5 000 14 700

Summa

149 800

Även ur den s. k. allmänna arvsfonden beviljas medel för mål, bl. a. till scoutrörelsen.

friluftsända-

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att vissa organisationer brukar beviljas tillstånd att anordna lotterier, varigenom de kan tillföras inkomster till sin verksamhet.

17 Som nämnts kompletteras de till idrottsändamål anvisade anslagsmedlen av en inkomst å omkring 115 000 kronor årligen från riksidrottsförbundets idrottsfond. När Kungl. Maj :t ställer anslag till förfogande för förbundet, brukar hänsyn tagas till att förbundet disponerar över ifrågavarande inkomst. Beträffande idrottsfondens ursprung och utveckling m. m. må nämnas följande. År 1908 erhöll Sveriges centralförening för idrottens främjande Kungl. Maj:ts medgivande att anordna ett penninglotteri. Av den kapitaliserade behållningen av nämnda lotteri, 1 500 000 kronor, bildades den s. k. lotterifonden, vars förvaltning enligt mellan centralföreningen och riksidrottsförbundet träffad överenskommelse övertogs av riksidrottsförbundet fr. o. m. den 1 juli 1931. Överenskommelsen bekräftades av Kungl. Maj :t, varvid tillika lämnades föreskrifter om förvaltningen och dispositionen av fonden. Till förstärkning av fonden — från 1938 benämnd riksidrottsförbundets idrottsfond — har Kungl. Maj:t på framställning av riksidrottsförbundet beviljat avsättningar av vissa belopp ur fonden för idrottens främjande, nämligen år 1936 250 000 kronor, år 1938 500 000 kronor och år 1939 1 000 000 kronor eller tillhopa 1 750 000 kronor. Därutöver har fonden utökats med icke förbrukade delar av fondens avkastning (nu omkring 50 000 kronor om året, sedan ovannämnda belopp av 115 000 kronor tagits i anspråk för idrottsändamål). Fondens kapitalbehållning — tillgångar med avdrag av skulder — utgör omkring 3,6 milj. kronor. I överensstämmelse med föreskrifter, som meddelats av Kungl. Maj :t den 3 juli 1931 och den 17 mars 1939, är fondens tillgångar i huvudsak placerade dels i räntebärande papper m. m., dels i fastigheten Kumlet nr 18 (Kommendörsgatan 42 och Grevgatan 53) i Stockholm, vilken fastighet för närvarande är bokförd till ett värde av omkring 1,8 milj. kronor. Enligt Kungl. Maj :ts föreskrifter må riksidrottsförbundet för understödjande av den med anläggandet av lek- och idrottsplatser förbundna verksamheten i mån av behov upptaga lån mot säkerhet av fonden tillhöriga obligationer till ett sammanlagt nominellt belopp av högst 650 000 kronor och till förräntning av dylika lån använda de medel, som riksidrottsförbundet årligen äger disponera till bestridande av kostnader för anläggande av lek- och idrottsplatser, ävensom till lokala idrottssammanslutningar utlåna sålunda anskaffade medel, för vilken utlåning särskilda ingående föreskrifter är meddelade.

2—705895

ALLMÄNNA S Y N P U N K T E R PÅ S T A T E N S STÖD ÅT I D R O T T OCH F R I L U F T S L I V

Idrott och friluftsliv har under de senaste årtiondena vunnit en allt vidare utbredning och uppskattning inom landet och ingår numera för stora delar av vårt folk som ett normalt led i livsföringen. En principiell gräns mellan idrott och friluftsliv är svår att dra, även om det i praktiken i regel icke möter några större svårigheter att avgränsa dem. Det kan nämnas, att den s. k. ungdomsvårdskommittén till begreppet friluftsliv räknat sådana former av segling, cykling, promenader, skidåkning och liknande som inte bedrivs tävlingsmässigt samt vidare lägerliv, långfärder, bad, iglooism o. d. (betänkande SOU 1947: 12). Idrotten spelar en utomordentligt viktig roll såsom fritidssysselsättning, särskilt för ungdomen. Det synes svårt att tänka sig någon verksamhet, som har tillnärmelsevis så stora förutsättningar att samla olika kategorier av befolkningen, i stad som på landet och oberoende av ställning i samhället. Idrott utgör en form för användning av fritiden, som ur sociala synpunkter knappast ger rum för invändningar och som är att föredra framför många slag av förströelser. I stort sett har idrotten en välgörande effekt på sina utövares levnadsvanor, bland annat i fråga om förhållandet till alkoholen. Mer och mer erkännes idrotten och dess föreningsliv överhuvud taget som en betydelsefull faktor när det gäller verksamheten bland ungdom. I detta sammanhang bör ihågkommas, att ovanligt stora kullar av ungdom under de närmaste åren kommer att lämna skolorna 1 under ett skede då föräldraauktoriteten synes ha mist något av sitt grepp om ungdomen och denna genom flyttningar, ej minst koncentration till större städer, ofta fått sina rottrådar avskurna, med de risker detta innebär i fråga om levnadsvanorna. För såväl yngre som äldre sker vidare en utveckling mot kortare arbetstid, samtidigt som arbetet ofta kräver ökad koncentration men mindre fysisk ansträngning och behovet av avkoppling under fritiden stegras. Det är på grund av allt detta ett starkt allmänt intresse, att ett sunt utnyttjande av fritiden underlättas genom lämpliga ågärder från samhällets sida för utbredning av idrotten. Vad här anförts gäller också i stort sett andra former av friluftsliv än idrott. 1 Enligt befolkningsstatistiken kommer antalet ungdomar i åldern 15—20 år att betydligt ökas under de närmaste åren. Antalet beräknas sålunda stiga från 1955 till 1965 med omkring 150 000 eller från 451 000 till 604 000.

19 Även åskådandet av idrottstävlingar utgör en livligt frekventerad fritidssysselsättning och samtidigt en mycket effektiv propaganda för aktivt deltagande i idrott. Entréavgifterna till tävlingar representerar också en viktig inkomstkälla för idrottsföreningarna. När utredningen förordar att särskilda åtgärder vidtages från det allmännas sida till stöd åt idrotten och friluftslivet, är det emellertid i första hand det aktiva deltagandet däri som åtgärderna avser att stimulera. Såsom framgår av den vid betänkandet fogade redogörelsen för idrott och friluftsliv i vissa främmande länder är det vanligt även utomlands att dessa rörelser erhåller ekonomiskt stöd från staten. Motivet härtill torde i första hand vara deras betydelse särskilt för ungdomens utveckling, men det torde också anses vara ett nationellt intresse att stödja idrotten med hänsyn till den goodwill för det egna landet, som kan vinnas genom idrottsmännens deltagande i olympiska tävlingar och andra internationella idrottsevenemang. Idrotten och friluftslivet har svårigheter av olika slag att bemästra. Tillgången på lämpliga idrotts- och föreningsledare är mångenstädes knapp, så mycket mer som efterfrågan på ungdomsledare gör sig gällande från flera andra håll. Behovet av lokaler är ofta på grund av kapitalbrist alltför illa tillgodosett. Även i övrigt verkar knapphet på medel återhållande på utvecklingen. Inkomster av tävlingar samt medlemsavgifter och andra tillskott förslår ofta icke på långt när att täcka de olika organisationernas kostnader. De samhälleliga åtgärderna bör — förutom att idrotten och friluftslivet överhuvud taget bör vinna tillbörligt beaktande, då det gäller uppfostran och utbildning — ta formen av ekonomiska insatser för att underlätta rörelsernas tillväxt. Härmed är emellertid ej sagt, att en sund utveckling av idrotten och friluftslivet enbart är betingad av ekonomiska faktorer; en sådan utveckling kan ej åstadkommas, om icke rörelserna bäres upp av målmedveten idealitet. Enligt utredningens mening bör det allmännas åtgärder ej under några förhållanden få en sådan utformning, att de äventyrar idrottens och friluftslivets karaktär av fria folkrörelser. Därför bör också åtgärder undvikas, som kan minska intresset hos de frivilliga, oavlönade krafterna inom rörelserna. Det ekonomiska stödet från det allmännas sida bör i möjligaste mån utgöra hjälp till självhjälp. Åtgärderna bör i första hand inriktas på att främja de grundläggande betingelserna för en fortsatt utveckling. För utövandet av idrott är det i regel nödvändigt att idrottsplats — utomhus eller inomhus — finns att tillgå inom rimligt avstånd. Det bör utgöra en primär uppgift för det allmänna att sörja för att så blir fallet. Mycket återstår här att göra, och särskilt i vissa hänseenden är eftersläpningen mycket allvarlig. Även för friluftslivets del erfordras anläggningar av olika slag, såsom friluftsgårdar och vandrarhem.

20 Då de lokala föreningarna utgör det organisationsled, som står de utövande idrottsmännen närmast, och idrottens utveckling i hög grad är beroende av aktiviteten hos dessa föreningar, är det naturligt, att det allmänna bör göra vad som göras kan för att underlätta deras verksamhet. Genom bidrag till dem kan man minska deras beroende av inkomster av nöjesarrangemang m. m. och göra det möjligt för idrottsledarna att ägna sig mer åt direkt idrottsligt arbete. Det allmänna kan också genom bidragsgivning utjämna den olika belastningen för idrottsföreningar i tätort och glesbygd, liksom sådana olikheter mellan skilda idrottsgrenars ekonomiska förutsättningar, som sammanhänger med möjligheterna att skaffa sig inkomster i form av inträdesavgifter till tävlingar. Även till en del kostnader för sådan verksamhet, som utövas av andra organisationer än de lokala föreningarna, bör det allmänna vara berett att lämna ekonomiskt stöd. Icke minst med hänsyn till idrottens betydelse för ungdomsverksamheten bör arbetet för ökad anslutning till idrottsrörelsen och friluftslivet stödjas. Till detta arbete hör propaganda-, upplysnings-, kurs- och instruktörsverksamhet, även i den mån utbildningen avser ledare samt föreningsfunktionärer. Här bör framhållas den betydelsefulla verksamhet, som utövas av ungdomskonsulenter av olika slag. Även där kursoch instruktörsverksamheten främst gynnar elit- eller st järnidrott, främjas breddidrotten indirekt härav. Erfarenheten torde visa, att ingen form av propaganda för idrotten är så verkningsfull som den en framgångsrik idrottsman genom sitt exempel kan utöva. I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att det möter stora svårigheter att vid bidragsgivning bedöma och ta hänsyn till om det kan vara fråga om mer eller mindre avancerad tävlingsidrott. Vad härefter angår kostnaderna för administrationen inom olika organisationsled är det enligt utredningens mening önskvärt att allmänna medel i så ringa grad som möjligt tages i anspråk härför. Behovet av administrativt arbete, kontorsmateriel m. m. tillgodoses i ganska stor utsträckning genom frivilligt arbete och andra naturaprestationer. Härtill kommer, att det är vanskligt att centralt bedöma hur olika organisationer handhar sin administration och hushållar med sina medel. En mera ingående kontroll i detta hänseende kommer lätt i konflikt med önskvärdheten att bevara rörelsernas självständighet. Om ifrågavarande kostnader i stället täcks genom utdebitering i en eller annan form från medlemmar eller medlemsorganisationer, erhålles vissa garantier för att de betalande i eget intresse skall verka återhållande på en ansvällning av administrationen utöver vad som är nödvändigt. Det är emellertid knappast realistiskt att räkna med att man genom medlems- eller liknande avgifter skulle kunna inom alla organisationsled täcka sina administrationskostnader utan bidrag härtill från det allmännas sida. I den mån dylika bidrag till administrationskostnader erfordras, synes det lämpligast att de i första hand insattes på de organisa-

21 tionsled, som mer än andra fullgör för idrotten eller friluftslivet gemensamma funktioner och där samtidigt representanter finns för de allmänna intressena. Detta gäller särskilt de centrala organen, vilkas administrativa arbete till stor del avser att vinna spridning åt rörelsen och ge impulser till åtgärder som k a n främja dess utveckling. Vilka idrotts- och friluftsändamål som främst bör tillgodoses med ekonomiskt stöd från det allmännas sida, kominer såsom det väsentliga ämnet för detta betänkande att närmare diskuteras i det följande. Utredningen behandlar härvid i första hand den bidragsgivning, som äger rum från idrottsoch friluftsanslagen under tionde huvudtiteln; anslagen under åttonde huvudtiteln till ungdomsverksamhet, vilka delvis kommer även idrotten till godo, redovisar utredningen utan att ta ståndpunkt till om skäl finnes att göra ändring i ena eller andra hänseendet. Att staten har anledning att effektivt medverka till en sund utveckling av idrott och friluftsliv, är naturligt ur de synpunkter, som anförts här ovan. Emellertid ligger det i öppen dag, att det även bör vara av intresse för kommunerna — primärkommuner och landsting, var inom sina områden — att förutsättningar finns för utveckling av idrotten och friluftslivet. Det förekommer, att också andra än staten, kommuner och landsting lämnar bidrag till idrotts- och friluftsändamål. Detta gäller bland annat företag inom näringslivet. Dessa bidrar ofta till den egna personalens deltagande i idrott och friluftsliv. I fråga om statsbidrag till en del idrottsändamål brukar förutsättas, att tillskott även sker från annat håll. När emellertid såsom för anläggningar statsbidraget uppgår till endast en mindre del av sammanlagda kostnaden, innebär detta med nödvändighet och utan att särskild föreskrift behöver vara meddelad härom, att medel samtidigt måste vara att tillgå i annan ordning. Det finns å andra sidan ändamål, vilka det ligger närmast att staten finansierar helt eller till största delen, exempelvis det erforderliga förvaltningsarbetet inom idrottens och friluftslivets centrala organ. Det kan knappast ha någon mening att i nu berörda och liknande fall kräva tillskott från andra håll efter mer eller mindre generella grunder. Vad särskilt angår kommunernas insatser till stödjande av idrott och friluftsliv, kommer denna fråga att diskuteras i ett speciellt kapitel. I detta sammanhang må pekas på möjligheten att göra bidrag till idrottens och friluftslivets organisationer beroende av att de ekonomiska insatser som avkrävs de enskilda medlemmarna icke är alltför obetydliga. Utredningen återkommer härtill. När utredningen diskuterar, för vilka ändamål det allmänna bör lämna ekonomiskt stöd åt idrotten och friluftslivet, åsyftas ej att bidragen i detalj skall bindas vid kostnaderna för respektive ändamål och att överensstäm-

22 melsen skall kontrolleras i efterhand. Det är endast avsett att i stora drag ge en grund för anslagsberäkningar och att angiva, vilka hänsyn som bör tagas till olika kostnadsfaktorer vid fördelningen av medel. Det bör kunna förutsättas, att de olika organisationerna på idrotts- och friluftsområdet är måna om att utnyttja anvisade medel på mest effektiva sätt och eftersträvar att organisatoriskt och personellt arbeta i demokratisk anda och undvika byråkratisering och pappersexercis. Både ur nu berörda och andra synpunkter är det önskvärt, att prövningen av bidragsfrågorna decentraliseras i möjligaste mån, varigenom garantierna bör ökas för att statsmedel, som är anvisade för regionala eller lokala ändamål, sätts in där de gör den största nyttan. Schematiska regler bör undvikas, exempelvis sådana som ensidigt grundas på medlemsantal el. dyl.; i stället bör man å ena sidan ta hänsyn till den aktivitet varmed arbetet bedrives på olika håll och å andra sidan, även där det kan brista i fråga om aktivitet, göra vad som göras kan för att tillvarataga de förutsättningar som finns för en gynnsam utveckling. Staten torde emellertid icke kunna underlåta att meddela vissa anvisningar i fråga om användningen av bidrag. Det bör bland annat vara ett intresse för det allmänna att vägra sin medverkan till att en organisation med hjälp av statsunderstöd griper in på arbetsfält, där andra organisationer redan verkar på ett tillfredsställande sätt. Detta hindrar icke att det kan vara naturligt att olika rörelser konkurrerar om att vinna anslutning till den verksamhet, exempelvis tävlingsidrott, idrott och friluftsliv på korporationens grund, annat friluftsliv, scouting etc., som respektive organisation företräder. Det synes vidare motiverat att staten, om en viss idrottsgren skulle anses vara skadlig för utövaren eller ockra på publikens sämre instinkter, drar den konsekvensen att statsbidrag ej skall få utgå för arbete inom denna idrott. I detta sammanhang vill utredningen — utan att själv ge uttryck åt någon mening i frågan — erinra om att 1955 års riksdag hemställt om en utredning i syfte att klarlägga boxningssportens skadeverkningar samt föreslå åtgärder till förebyggande och undanröjande av dessa skadeverkningar och att Kungl. Maj:t den 30 juni 1955 uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa den begärda utredningen. Som villkor för statens ekonomiska stöd torde också böra gälla, alt beviljade medel icke utnyttjas för annat än amatöridrott. I detta sammanhang må erinras om att Kungl. Maj :t varje år, då anslag ställs till idrottens förfogande, brukar lämna föreskrift om att riksidrottsförbundet vid utlämnande av understöd till idrottsändamål och vid avgivande av förslag till Kungl. Maj:t i fråga om fördelning av dylika understöd skall iakttaga vissa i föregående kapitel återgivna anvisningar. Bortsett från att enligt dessa anvisningar understöd såsom regel icke må överstiga vad för ändamålet erbjudits eller utlagts från orten — vilken fråga nyss

23 berörts — synes ifrågavarande anvisningar antingen vara självklara eller kunna betraktas som uttryck för tankegångar, som icke är aktuella i dagens läge. Både i nyss nämnda och andra hänseenden torde en förenkling kunna ske i fråga om villkor för och specificering av de statliga anslagen till idrott och friluftsliv, allt under förutsättning att organisatoriska anordningar finns som ger vissa garantier för en förnuftig och i möjligaste mån objektiv fördelning av de medel, som statsmakterna ställer till förfogande. Utredningen har ansett sin huvudsakliga uppgift vara att pröva principerna för bidragsgivning av allmänna medel åt idrott och friluftsliv. Det har härvid ställt sig naturligt för utredningen att söka bedöma, hur stora statsmedel som i det aktuella läget skulle vara erforderliga för att idrottens och friluftslivets årliga behov därav skulle bli någorlunda täckt. Inom den i jämförelse med nuläget något vidgade anslagsram, som utredningen på detta sätt kommit fram till, är de av utredningen angivna anslagsbeloppen uttryck för de relationer, som enligt utredningens bedömanden i huvudsak bör tillämpas vid bidragsgivning till olika idrotts- och friluftsändamål. En särställning intar de lånemedel, som utredningen anser böra ställas till förfogande för finansiering av anläggningar och som enligt utredningens mening bör medge en väsentlig utökning av anläggningsverksamheten. Enligt sina direktiv har utredningen bedömt anslagsbehoven utan att ta hänsyn till vilka inkomster som tillföres staten i form av tipsmedel. Likaledes har utredningen bortsett från att staten och kommunerna uppbär nöjesskatteinkomster från idrotten. Utredningen vill emellertid understryka att staten, som tillföres betydande belopp från rusdrycksförsäljningen, icke bör ta på sitt ansvar att genom alltför stor återhållsamhet i fråga om anslag hindra en eljest möjlig utveckling av de icke minst ur nykterhetssynpunkt önskvärda fritidssysselsättningar, som idrotten och friluftslivet utgör.

ORGANISATORISKA ANORDNINGAR FOR STATENS STÖDJANDE VERKSAMHET

Då bedömandet av omfattningen och uppläggningen av statens stödjande verksamhet till förmån för idrott och friluftsliv kan påverkas av huru den statliga verksamheten organiseras, upptages detta spörsmål redan i betänkandets tidigare del. Härvid förutsattes, att staten i fortsättningen vill ge ett effektivt stöd åt idrott och friluftsliv, enligt vad som förordas i senare avsnitt av betänkandet. Statens anslag till idrotten ur idrottsfonden fördelas i stort av Kungl. Maj:t, efter det att anslagsfrågan dessförinnan varit underställd riksdagen. I den mån anslagsmedlen avser löpande utgifter för olika förbund och föreningar, ställes vissa klumpbelopp till förfogande för riksidrottsförbandet — som redan tidigare gjort beräkningar i fråga om anslagsåtgången — och på detta förbund ankommer det att sörja för den vidare fördelningen (här bortses från de särskilda medlen under åttonde huvudtiteln för verksamhet bland ungdom). De statliga bidragen till idrottsanläggningar beviljas av Kungl. Maj:t efter förslag av riksidrottsförbundet, då det gäller större anläggningar, men av förbundet självt, när det är fråga om iordningställande av enklare idrottsanläggningar eller förbättringsarbeten på sådana eller byggande av bastur. Riksidrottsförbundets handläggning av dessa frågor är förlagd till förbundets idrottsplatskommitté. För kommitténs verksamhet redogöres närmare i avsnittet angående riksidrottsförbundets centrala organ. Inom ledningen för riksidrottsförbundet finnes ett statens ombud jämte suppleant. Dessa utses av Kungl. Maj :t och ingår i riksidrottsförbundets överstyrelse, förvaltningsutskott och ekonominämnd. Suppleanten äger blott under det ordinarie ombudets frånvaro rätt att rösta vid besluts fattande men må, även om ombudet är närvarande, deltaga i vederbörande förhandlingar. Skulle överstyrelsen, förvaltningsutskottet eller ekonominämnden i fråga, som direkt eller indirekt är av ekonomisk innebörd, fatta beslut, som det av Kungl. Majt utsedda ombudet finner sig icke kunna biträda, skall beslutet underställas Kungl. Maj:ts prövning. Riksidrottsförbundets förvaltning och räkenskaper — och motsvarande gäller andra organisationer som erhåller statsbidrag — underkastas en fortlöpande granskning av två av chefen för handelsdepartementet utsedda revisorer.

25 I fråga om anslag, som av Kungl. Maj:t från fonden för idrottens främjande tilldelas korporationsidrottsförbundet eller skid- och friluftsfrämjandet, åligger det dessa att underkasta sig den kontroll över anslagets användning, som riksidrottsförbundet kan föreskriva, samt att å tid, som riksidrottsförbundet bestämmer, till detta förbund avgiva redovisning för medlens användning. Även denna redovisning skall underställas nyssnämnda två revisorer. Det kan även förtjäna nämnas, att i skid- och friluftsfrämjandets centralstyrelse bland andra ingår en ledamot och en suppleant utsedda av Kungl. järnvägsstyrelsen för ett år i sänder. Detta sammanhänger med att främjandet tillsammans med statens järnvägar svarar för viss långfristig kredit hos staten. Likaså utser järnvägsstyrelsen, vid sidan av de av årsmötet utsedda två revisorerna med suppleanter, för ett år i sänder en tredje revisor och suppleant för denne. Statens anslag till friluftsändamål ur friluftsfonden — för anläggningar eller annat — fördelas av Kungl. Maj :t efter förslag av statens fritidsnämnd. Beträffande denna nämnd och dess uppgifter må anföras följande. De bidragsändamål, som fritidsnämnden hittills haft att ta befattning med, hänför sig främst till anläggningar i form av friluftsgårdar, vandrarhem, semesterhem för husmödrar, badanläggningar, semesterbyar och fritidsreservat, men har även haft avseende å scoutarbete, kursverksamhet m. m. Närmare redogörelse för denna bidragsverksamhet lämnas i kapitlen om diverse idrotts- och friluftsändamål samt om anläggningar för friluftsändamål. Nämnden har tillkommit enligt beslut vid 1939 års riksdag. Kungl. Maj :ts instruktion för statens fritidsnämnd är dagtecknad den 19 januari 1940 (nr 36). Dess innehåll återgives här nedan: 1 §• Statens fritidsnämnd utgör statens rådgivande organ i frågor rörande fritidens utnyttjande för friluftsliv ävensom i frågor, vilka därmed äga samband. 2 §•

Nämnden består av det antal ledamöter, som Kungl. Maj:t bestämmer. Ledamot förordnas för viss tid av chefen för handelsdepartementet, som ock bland ledamöterna utser en ordförande och en vice ordförande. Kungl. Maj:t bestämmer ersättning till nämndens ledamöter. 3 §. Nämnden åligger att a) mottaga samt med eget utlåtande till Kungl. Maj:t vidarebefordra ansökningar om bidrag eller understöd ur fonden för friluftslivets främjande; b) meddela föreskrifter angående vad den, som söker bidrag eller understöd, därvid har att iakttaga;

26 c) utöva kontroll däröver att anvisade bidrag och understöd disponeras i enlighet med meddelade föreskrifter och fastställda villkor; d) fullgöra de särskilda uppgifter, som Kungl. Maj:t kan komma att ålägga nämnden; e) handhava de medel, som må ställas till nämndens förfogande samt f) i övrigt vidtaga de åtgärder till främjande av syftet med nämndens verksamhet, som kunna befinnas lämpliga. 4 §. Nämnden äger antaga sekreterare och annan erforderlig personal samt meddela närmare föreskrifter rörande personalen tillkommande arbetsuppgifter. Ersättning till sekreterare och övrig personal bestämmes av nämnden, som dock icke utan Kungl. Maj :ts medgivande må fastställa högre ersättning till någon befattningshavare än 300 kronor för månad. I mån av behov äger nämnden jämväl anlita särskilda sakkunniga och experter. Angående ersättning åt sålunda tillkallade bestämmer Kungl. Maj:t. 5 §. Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta omständigheterna därtill föranleda. Sammanträde må, där så av förhållandena påkallas, hållas å annan ort inom riket än Stockholm. Nämnden äger företaga eller åt någon sin ledamot eller sekreteraren uppdraga att företaga resa, som nämnden finner erforderlig. Räkning å resekostnadsersättning må icke gäldas, förrän räkningen av statskontoret granskats och godkänts till utbetalning. 6 §•

Vid handläggning av ärende av allmän betydelse eller av större vikt böra så vitt möjligt samtliga ledamöter närvara. Beslut må ej av nämnden fattas med mindre minst hälften av antalet ledamöter deltaga, däribland ordföranden eller vice ordföranden. Såsom nämndens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivits, eller vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden. Finnes utgången av fråga, som föreligger till behandling inom nämnden, vara av beskaffenhet att lända till nytta eller skada för ledamot av nämnden eller honom närstående person eller institution, må den ledamot ej deltaga i handläggningen av frågan. Vid sammanträde skall föras protokoll, angivande de ledamöter som närvarit, de ärenden som behandlats samt besluten. Förekommer skiljaktig mening, skall denna antecknas till protokollet. Från nämnden utgående expeditioner undertecknas av ordföranden eller, efter nämndens bestämmande, av annan ledamot av nämnden eller sekreteraren. I utlåtande eller skrivelse, som avlåtes till Kungl. Maj :t eller chef för statsdepartementet, skall angivas vilka ledamöter, som deltagit i nämndens beslut i ärendet. Har vid beslutets fattande skiljaktig mening förekommit, skall denna mening genom utdrag av protokollet eller på annat sätt bringas till uttryck i den utgående expeditionen. 7 §.

Nämnden äger av verk och myndigheter erhålla de upplysningar och det biträde, som för nämndens verksamhet erfordras och av vederbörande kunna lämnas.

27 8 §. Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av fonden för friluftslivets främjande, och äger nämnden att, i mån av behov, från statskontoret rekvirera erforderliga medel för ändamålet. 9 §. Det åligger nämnden att årligen dels före den 1 september till chefen för handelsdepartementet avgiva berättelse över nämndens verksamhet under senast förflutna budgetår, dels ock inom därför stadgad tid till riksräkenskapsverket för granskning överlämna räkenskaper med tillhörande verifikationer för senaste räkenskapsår. D e t k a n v a r a m o t i v e r a t a t t h ä r o c k s å n ä m n a n å g o t o m o r g a n i s a t i o n e n av vissa a n d r a s t a t l i g a b i d r a g s g r e n a r , s o m h a r a v s e e n d e p å a n l ä g g n i n g a r . Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag till folkskolebyggnad — och här kominer även gymnastiksalarna in — skall, innan ansökan om bidrag göres och ritningar till byggnadsföretaget upprättas, underställa skolöverstyrelsen företagen utredning rörande det föreliggande behovet av skollokaler, verkställd i enlighet med de anvisningar, överstyrelsen äger utfärda. Efter hänvändelse från skoldistrikt åligger det skolöverstyrelsen att i den omfattning, överstyrelsen finner påkallat, tillhandagå distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar. Ansökan om statsbidrag skall ingivas till statens folkskoleinspektör, som vid sin granskning särskilt har att beakta, huruvida de planerade byggnadsarbetena är ändamålsenliga med hänsyn till organisationen av distriktets skolväsende i övrigt. Sedan handlingarna översänts till länsstyrelsen, skall denna med yttrande i visst avseende vidarebefordra handlingarna till skolöverstyrelsen, som med eget utlåtande överlämnar ärendet till Kungl. Maj :t. Även fråga om statsbidrag till byggnadsarbete för realskola skall underställas Kungl. Maj:t. Statsbidrag och lån för anordnande av samlingslokaler beviljas av Kungl. Maj :t. En av Kungl. Maj:t utsedd nämnd, kallad statens nämnd för samlingslokaler, har att bereda sådana ärenden samt att i övrigt fullgöra härmed sammanhängande åligganden. Det kan nämnas, att bostadskollektiva kommittén i ett betänkande om samlingslokaler (SOU 1955: 28) funnit uppenbart, att samlingslokalfrågorna nära sammanhängde med bostadsbyggandet och att detta samband vid bebyggelseplaneringen och upprättande av planer för bostadsproduktionen mer och mer torde komma att framträda. Den centrala handläggningen av frågor om samlings- och fritidslokaler borde därför förläggas till statens bostadspolitiska organ, bostadsstyrelsen. Emellertid borde sådana ärenden alltjämt prövas under medverkan av förtroendemän för de folkrörelser det i främsta rummet gällde. Följaktligen borde samlingslokalsnämnden knytas till bostadsstyrelsen. Nämnden borde härvid utvidgas med förslagsvis två representanter för vardera ungdomsvården och den kommunala bostadsplaneringen. Även i ett betänkande angående statsstöd för samlingslokaler, avgivet av särskild utredningsman (SOU 1955:39) har föreslagits att beslutanderätten rörande subvention till samlingslokaler skulle överföras från Kungl. Maj :t till bostadsstyrelsen. Nämnden för samlingslokaler borde, med i princip oförändrad sammansättning, kvarstå som ett bostadsstyrelsens rådgivande organ med skyldighet att avgiva yttrande över alla ärenden avseende samlingslokalslån och inventariebidrag. Ärenden i vilka nämnden och styrelsen stannade i olika meningar borde obligatoriskt hänskjutas till Kungl. Maj:t.

28 Av statsverkspropositionen till 1957 års riksdag (femte huvudtiteln punkt 87) framgår att Kungl. Maj :t ej följt de framlagda förslagen utan ansett, att samlingslokalsnämnden bör bibehållas som ett självständigt organ. Statslån till kollektivt tvätteri beviljas av bostadsstyrelsen — där särskild tvätterisektion finnes — efter ansökan som vidarebefordrats av vederbörande länsbostadsnämnd. Folkbadsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1954:25) föreslagit inrättande av en allmän samarbets- och rådgivningsnämnd för badärenden, »statens folkbadsnämnd», vilken bl. a. skulle överta pensionsstyrelsens befattning på detta område. »Därest pengar skall utgå ur nuvarande tipsmedelsfonder», borde beslutanderätten och handläggningen i övrigt, eventuellt i vissa fall efter remiss till den centrala nämnden, ske såsom hittills. Vid större åsiktsolikheter mellan den centrala badnämnden och en tipsmedelsnämnd borde dock ärendet direkt underställas Kungl. Maj:t. Frågor om bidrag till skolornas simhallar borde kunna handläggas enligt bestämmelserna för bidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet. Att i så fall lägga beslutanderätten om bidrag enbart för mindre bastur och räjongbad (se kapitlet angående idrottsanläggningar) till en central nämnd för badärenden syntes olämpligt, allra helst som detta arbete lika väl kunde handhas av bostadsstyrelsen. I den mån behov av en teknisk och ekonomisk granskning av ritningar och kalkyler i övrigt förelåge, borde även detta arbete kunna utföras inom bostadsstyrelsen, innan bidragsfrågan avgjordes av vederbörande organ. En sådan anordning komme väl att medföra något ökat arbete för bostadsstyrelsen, men utredningen ansåge dock detta vara att föredraga framför att inrätta ett nytt centralt verk för badärenden, försett med expertis, vilket skulle kräva betydande tekniska och personella resurser och draga stora kostnader för att effektivt kunna tjäna sitt ändamål. Utredningen Såsom framhållits i det föregående bör det betraktas som en angelägen uppgift för det allmänna att stödja idrott och friluftsliv. Ej endast staten utan även kommunerna och landstingen får förutsättas komma att ägna alltmer ökad uppmärksamhet åt att betingelser skapas för idrottens och friluftslivets utveckling, varvid en ekonomisk samverkan mellan dem och staten blir naturlig, bland annat i vad gäller finansieringen av idrotts- och friluftsanläggningar. Statens stöd skall enligt utredningens i senare sammanhang framförda förslag även omfatta långivning till kommuner, liksom till föreningar, för anläggningsändamål. Med hänsyn härtill och då statsbidrag också i övrigt lämnas till en lång rad av ändamål utanför riksidrottsförbundets ram — se kapitlen om svenska korporationsidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet samt diverse idrotts- och friluftsändamål — bör enligt utredningens mening finnas ett statligt organ, som under Kungl. Maj:t tar befattning med anslagen till idrotten, alltså en motsvarighet till statens fritidsnämnd med dess uppgifter på friluftslivets område. Riksidrottsförbundet kan icke fylla samma uppgifter som ett sådant organ, särskilt icke när det är fråga om lån och bidrag till kommuner eller stöd åt organisationer utanför förbundet. Detta gäller även i den mån anslagsfrågorna för idrotten linderställes Kungl. Maj:ts

29 prövning, varvid Kungl. Maj :t bör disponera över ett statligt organ som opartisk rådgivare. Det är svårt att finna motsvarighet till att Kungl. Maj:t på ett område, vartill staten anslår tiomiljonsbelopp — och kommunerna än mer — och vilket representerar så betydande intressen hos befolkningen, saknar en statlig remissinstans. Skälen för att ett statligt organ under Kungl. Maj:t får hand om bidragsfrågor, berörande i första hand idrottsanläggningar men även vissa andra idrottsliga ändamål, får särskild tyngd, om anslagens belopp i fortsättningen kommer att ytterligare höjas. Då det är önskvärt att nya statsorgan ej inrättas, där ifrågakommande arbetsuppgifter med lika stor fördel kan läggas på någon redan befintlig statsinstitution, har utredningen övervägt om förutsättningar härför föreligger såvitt gäller idrottsärenden. Vad särskilt angår befattningen med anläggningsfrågor borde det ur vissa synpunkter kunna ifrågakomma att koppla in bostadsstyrelsen, varvid denna även borde ta befattning med anläggningar för friluftsändamål. Bostadsstyrelsen har hand om subventioneringsverksamhet och planering på bostadsområdet och disponerar över en länsorganisation. Emellertid har, enligt vad som framgår av det föregående, handläggningen av ärenden rörande lån och bidrag till allmänna samlingslokaler ansetts icke böra ankomma på bostadsstyrelsen utan böra ligga kvar hos statens nämnd för samlingslokaler, trots att dessa ärenden synes ligga nära bostadsstyrelsens egentliga arbetsfält. Även om anläggningsfrågorna på idrotts- och friluftsområdena kunde tänkas bli förlagda till bostadsstyrelsen, finnes knappast förutsättningar för att den skulle kunna åläggas ansvar för de andra uppgifter på nämnda områden, för vilka det skulle vara önskvärt att ha tillgång till ett statligt organ. Såsom ett annat alternativ erbjuder sig att låta statens fritidsnämnd, som främst har att handlägga ärenden rörande dispositionen av anslaget till friluftslivets främjande, även ta befattning med frågor på idrottens område. Till förmån för en gemensam nämnd för idrotts- och friluftsärenden talar att en sådan nämnd skulle kunna ta udden av de svårigheter, som hänför sig till gränsdragningen mellan idrott och friluftsliv i anslagshänseende, samt medverka till ett gott samarbete mellan olika företrädare för dessa folkrörelser (främst riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet men även turistföreningen, scoutrörelsen m. fl.). Vidare skulle en gemensam nämnd — även om kostnadsfrågan har en mycket begränsad räckvidd i detta fall — av allt att döma bli billigare att administrera än två särskilda organ, det ena för idrott och det andra för friluftsliv. Med hänsyn till vad nu anförts har utredningen stannat för att förorda, att en statlig idrotts- och friluftsnämnd inrättas genom utbyggnad av statens fritidsnämnd. I detta sammanhang må nämnas, att vid ett betänkande, som i februari 1957 avgivits av den inom riksidrottsförbundet tillsatta 1954 års organisa-

30 tionskommitté (betänkande II), finnes fogat ett särskilt yttrande av nämnda kommittés ordförande. I detta yttrande har förmenats att, om en statlig nämnd komme att inrättas för idrottsärenden, det syntes osannolikt att riksidrottsförbundet »någonsin kan återfå sin ursprungliga ställning som den svenska idrottsrörelsens gemensamma organ». I stället har ifrågasatts, dels att i idrottsplatskommittén — enligt vad i annat sammanhang föreslagits av organisationskommittén — skulle ingå en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot samt en representant för vardera svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund, och dels att Kungl. Maj:t skulle utse riksidrottsförbundets ordförande (under förutsättning att någon statlig nämnd ej inrättades) samt en ledamot av förbundets överstyrelse och förvaltningsutskott. Härvid borde idrottsplatskommittén kunna godkännas som Kungl. Maj:ts beredningsorgan jämväl beträffande idrottsanläggningsfrågor avseende lån till kommuner. Vidare borde riksidrottsförbundet vara väl skickat att genom förvaltningsutskottet och idrottsplatskommittén fungera som Kungl. Maj :ts beredningsorgan och syntes även kunna anförtros uppgiften att under vederbörligt hänsynstagande till uppgjord, av Kungl. Maj:t godkänd stat fördela det årliga bidrag till idrottsändamål, som Kungl. Maj:t och riksdagen anvisade. Enligt idrotts- och friluftsutredningens mening skulle varken idrottsplatskommittén eller riksidrottsförbundets förvaltningsutskott, även om sådana anordningar träffades som åsyftats i nyssnämnda särskilda yttrande, kunna fullgöra de uppgifter som opartiskt organ i idrottsärenden, som utredningen anser bör ankomma på den statliga nämnden. Härför skulle erfordras en ombildning av idrottsplatskommittén och förvaltningsutskottet därhän att de miste karaktären av att vara idrottsrörelsens egna organ. Såvitt utredningen kan finna skulle detta vara högst olyckligt för rörelsen själv. Redan tanken att Kungl. Maj:t skulle utse riksidrottsförbundets ordförande finner utredningen stå i strid med önskemålet att idrotten i vårt demokratiska land bör förbli en självständig folkrörelse och med vad som torde förekomma inom andra ideella folkrörelser. Utredningen har svårt att förstå, hur man på vissa håll inom riksidrottsförbundet kan hysa sådana farhågor för inrättandet av en statlig nämnd under Kungl. Maj :t för idrotts- och friluf tsärenden, att man föredrar anordningar av den nyss återgivna innebörden. På en sådan gemensam idrotts- och friluftsnämnd, som här diskuterats, bör ankomma i huvudsak följande arbetsuppgifter. Nämnden bör varje höst till Kungl. Maj:t uttala sig i fråga om behovet av anslag för idrott och friluftsliv under följande budgetår. Detta torde böra ske i samband med att nämnden yttrar sig över de framställningar om anslag, som brukar göras av riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet samt eventuellt andra institutioner på idrottens och friluftslivets område. Riksidrottsförbundet har tidigare även uttalat sig rörande anslagsbehoven för de båda andra förbunden, men

31 har numera avstått härifrån. Detta synes också naturligt med hänsyn till förbundets ställning såsom centralorgan för endast ett av huvudleden, låt vara det mest omfattande, i det organiserade idrotts- och friluftsarbetet. Det bör bli en av arbetsuppgifterna för den här diskuterade nämnden att på grundval av anslagsberäkningar från olika håll söka ge Kungl. Maj :t en samlad bild av de behov av anslag som kan tillgodoses inom en ram, som statsmakterna kan godtaga. När riksdagen tagit ståndpunkt till frågan om anslag till idrott och friluftsliv för ett kommande budgetår, torde detta i regel icke innebära, att riksdagen bundit Kungl. Maj :t i fråga om fördelningen av medlen. Det synes lämpligt, att den avsedda nämnden yttrar sig om denna fördelning mellan olika huvudändamål och om eventuella villkor för dispositionen. Härefter torde Kungl. Maj :t böra ställa anslagsposter för angivna ändamål till förfogande för dels riksidrottsförbundet, dels korporationsidrottsförbundet och dels skid- och friluftsfrämjandet. Återstående belopp bör Kungl. Maj :t anvisa till den statliga idrotts- och friluftsnämnden. Detta gäller i första hand medel till bidragsgivning för anläggningar, de må utgöras av idrottsplatser, av fritidsreservat eller av friluftsgårdar eller vandrarhem i främjandets eller turistföreningens regi. Nämnden bör även erhålla medel för bidrag till löpande utgifter av sådana slag, till vilka bidrag nu utgår av idrotts- eller friluftsmedel utan att utgifterna hänför sig till ovannämnda huvudorganisationer eller som i fortsättningen bör bestridas av dylika medel enligt vad som diskuteras i kapitlet om diverse idrotts- och friluftsändamål. I motsats till vad hittills varit fallet beträffande fritidsnämnden bör den nya nämnden i regel — och detta bör gälla både idrotts- och friluftsändamål — - få besluta i bidragsfrågor utan att de underställes Kungl. Maj:t. Nämndens rätt att bevilja bidrag torde emellertid böra begränsas sålunda, att Kungl. Maj:t bestämmer vissa huvudposter för dispositionen och anger erforderliga villkor för denna. Som princip torde böra gälla, att frågor om bidrag överstigande visst belopp, förslagsvis 100 000 kronor per år för samma mottagare och ändamål, skall underställas Kungl. Maj :ts prövning. Att mindre anläggningsbidrag till föreningar anslutna till riksidrottsförbundet enligt utredningens mening i fortsättningen bör få beviljas av idrottsplatskommittén, framgår av kapitlet angående idrottsanläggningar. Nämnden synes icke böra ha hand om utbetalning av medel. Denna torde böra ske från statskontoret, varvid medel för bidrag till olika led inom riksidrottsförbundet eller andra huvudorganisationer kan utanordnas i klumpbelopp till respektive centralorgan för vederbörlig fördelning samt bidragsmedel, som enligt vad nyss sagts blivit disponerade av idrottsplatskommittén, på motsvarande sätt utbetalas genom riksidrottsförbundet. Även i sådana fall, då en anslagspost av Kungl. Maj :t ställts till riksidrottsförbundets, korporationsidrottsförbundets eller skid- och friluftsfrämjandets förfogande, bör nämnden ha befogenhet att ta initiativ till att

en dispositionsfråga, avseende medelsanvisning till exempelvis regionala eller lokala idrottsorgan eller specialförbund, skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Att så sker, kan vara motiverat exempelvis där det gäller ett mycket stort anslag på en hand. Vad nu anförts bör icke ha till innebörd, att organisationerna fortlöpande skall behöva hålla nämnden underkunnig om alla förekommande frågor om disposition av anslag. En av de viktigaste arbetsuppgifterna för nämnden bör vara att ta befattning med bidrags- och långivning till idrotts- och friluftsanläggningar. Nämndens prövning bör ej i första hand ta sikte på den tekniska sidan av anläggningsärenden. Det bör förutsättas, att riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté fortfarande kommer att i stor omfattning anlitas vid planering av idrottsanläggningar, åtminstone där idrottsföreningar står som huvudmän för dessa, eller på annat sätt får ta del av sådana ärenden och framföra eventuella anmärkningar utifrån sina erfarenheter i fråga om idrottsanläggningar. Detta kan vara lämpligt även när man kan utgå från att erforderlig teknisk sakkunskap stått till förfogande vid planeringen, exempelvis då denna utförts hos kommunalt arkitektkontor. Motsvarande bör gälla kostnadsberäkningarna för anläggningar. På denna väg synes idrottsplatskommittén kunna skaffa sig en samlad överblick över anläggningsfrågorna. På den statliga nämnden bör ankomma att bilda sig en uppfattning om behovet på orten av en anläggning av den åsyftade storleken. Ofta torde här lokaliseringsfrågor träda i förgrunden. Såsom en grundval för bedömandena härutinnan bör idrottsplatskommittén* ha inhämtat yttrande från vederbörande distriktsförbund. Detta blir så mycket naturligare om förbunden, enligt vad som diskuteras i annat sammanhang, kompletteras med representanter för landstingen, vilka får förutsättas ha inblick i allmänna planeringssynpunkter. En statlig idrotts- och friluftsnämnd bör även kunna ge ökat eftertryck åt önskemålet att, när förutsättningar finns härför, anläggningar ordnas gemensamt för å ena sidan allmänna idrotts- och friluftsändamål och å andra sidan skolgymnastik, föreningsliv m. m., varvid det ofta blir fråga om kommunala anläggningar. Även bortsett från de nu angivna grupperna av ärenden kan det uppkomma frågor av företrädesvis ekonomisk, social eller organisatorisk art på idrottens och friluftslivets område, där det kan vara önskvärt för Kungl. Maj :t att utnyttja den statliga nämnden som remissmyndighet. Det bör också nämnas, att statens fritidsnämnd medverkar då det gäller statsbidrag till semesterhem för husmödrar, vilket arbete emellertid endast motsvarar en mindre del av nämndens verksamhet. Ett sammanförande av idrotts- och friluftsärenden hos samma nämnd torde kunna ske oberoende av denna arbetsuppgift. Vad härefter angår organisationen av en sådan kombinerad idrotts- och friluftsnämnd, som här åsyftats, må först erinras om sammansättningen

33 av den nu arbetande fritidsnämnden. Denna tillsättes av chefen för handelsdepartementet. I nämnden ingår en högre statlig ämbetsman, tillika ordförande, två nuvarande och en tidigare riksdagsledamot samt två ytterligare ledamöter, av vilka senare en fungerar som vice ordförande. Av ledamöterna är tre kvinnliga. Såsom sekreterare tjänstgör en statstjänsteman (jägmästare) med ifrågavarande uppdrag som bisyssla. Riktpunkt för organisationen har varit, att denna skall ha en helt opartisk sammansättning, utan representanter för institutioner som arbetar på området. När utredningen här framför några synpunkter på frågan, i vad mån särskilda kvalifikationer i ena eller andra avseendet bör finnas företrädda hos den nya nämnden, göres icke något omdöme om behovet härav är tillgodosett redan hos fritidsnämnden. Vid utseendet av ledamöter i idrotts- och friluftsnämnden bör tillses, att hos denna kommer att finnas företrädda erfarenheter på idrotts- och friluftsområdet, allmän administrativ förfarenhet samt inblick i lokaliserings-, samhällsplanerings-, befolknings- och sociala spörsmål. Genom nämndens sammansättning bör säkras kontakter med kommunalpolitiken, önskvärdheten av ett samarbete med skolmyndigheterna bör likaledes ihågkommas — ej minst i frågor rörande inomhuslokaler (gymnastiksalar och simanläggningar) — liksom även med samlingslokalsnämnden. Av det förut anförda framgår, att det icke i och för sig bör anses nödvändigt, att nämnden förfogar över teknisk sakkunskap. Inom utredningen har framförts uppfattningen att i den nya nämnden, i anslutning till vad som tillämpats vid förordnande av ledamöter i den nuvarande fritidsnämnden, icke borde ingå personer, som representerar ledande organisationer inom idrotts- och friluftsrörelserna. Härigenom skulle undvikas, att ledamot av nämnden vid dess ståndpunkttagande bleve bunden av att han i annan egenskap varit med om behandling av samma ärende. Nämnden skulle härvid även lättare vinna gehör som opartisk instans. Nu anförda synpunkter skulle ej behöva utgöra hinder för att bland nämndens ledamöter funnes personer anslutna till någon lokal förening utan direkt inflytande på idrotts- och friluftsorganisationernas ledning. Emellertid har inom utredningen övervägande sympatier funnits för att låta de opartiska ledamöterna av nämnden, vilka under alla förhållanden bör vara i majoritet, kompletteras av ett mindre antal ledamöter — förordnade i samma ordning som de övriga — företrädande större riksorganisationer inom idrottsoch friluftslivet. Totala antalet ledamöter bör enligt utredningens mening icke överstiga 9. Bortsett från den sakkunskap, som nämnden kan komma att disponera på nu angivna sätt och genom de erfarenheter som vinnes under arbetets gång, torde nämnden böra göra sina bedömanden på grundval av utredningar, som utföres inom respektive huvudorganisationer, och den argumentering som sker från olika parters eller intresserades sida (detta bör icke få till innebörd att nämndens arbete alltför mycket tynges av upp3_705895

34 vaktningar från institutioner, som på detta sätt vill söka utverka högsta möjliga bidrag). Skäl kan tala för att nämnden skall ha rätt att låta det ombud och suppleant för honom, som Kungl. Maj :t enligt vad som föreslås i annat sammanhang bör förordna att ingå i styrelserna för riksidrotlsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet samt korporationsidrottsförbundet, deltaga i nämndens sammanträden men ej i dess beslut. Genom att för ledamöterna utses suppleanter, kan det underlättas, att nämnden får en mångsidig sammansättning och att en viss arbetsfördelning kan genomföras, om så anses lämpligt. Föredragande bör finnas förordnad hos nämnden. Huruvida mer än en föredragande bör förordnas, exempelvis en för idrotts- och en för friluftsfrågor, och vilka kvalifikationer som föredragande bör besitta, torde böra bedömas när frågan blir aktuell, varvid hänsyn även bör tagas till den sakkunskap som blir representerad bland nämndens ledamöter. Under alla förhållanden bör förutsättas, att föredragande är obunden i förhållande till idrottens och friluftslivets organisationer. Om ledamot eller föredragande ej anser sig kunna biträda majoritetens ståndpunktstagande i ett ärende om bidrag eller lån, bör han ha skyldighet eller, beträffande föredraganden, rätt att reservera sig. I dylika fall torde ärendet — även om detta icke eljest skulle ske — på yrkande av reservanten böra underställas Kungl. Maj :ts prövning. Vid en sådan anordning synes det icke vara behövligt att medge bidrags- eller lånesökande rätt att anföra besvär hos Kungl. Maj:t. Ledamöter och föredragande torde böra förordnas av chefen för handelsdepartementet, såsom nu gäller för fritidsnämndens del, eller av Kungl. Maj :t. Ledamöterna torde böra förordnas för viss tid — så sker för fritidsnämndens del — förslagsvis för tre år. Liksom kostnaderna för fritidsnämndens administration kunnat hållas mycket låga — omkring 10 000—15 000 kronor om året — bör även den ifrågasatta idrotts- och friluftsnämnden kunna arbeta med relativt låga kostnader, uppskattningsvis 30 000 kronor om året, avseende traktamenten och arvoden åt ledamöter och föredragande, reseersättningar och expenser. Att en statlig nämnd för idrotts- och friluftsärenden kommer till, bör ej utesluta, att staten har ett ombud i riksidrottsförbundets topporgan med uppgift att verka för en lämplig användning av statens anslag och en sund utveckling av rörelsen. Med hänsyn till den omfattning, som verksamheten erhållit hos korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet, och till de av staten anvisade stora anslagen till dessa rörelser, finner utredningen det motiverat, att staten utser ombud även hos deras centralorgan med uppgifter motsvarande dem som ankommer på ombudet hos riksidrottsförbundet. För att man skall kunna räkna med att den, som förordnats till ombud,

35 skall intaga en självständig ställning gentemot organisationerna och vid fullgörandet av sin uppgift iakttaga det allmännas synpunkter beträffande deras verksamhet, bör ombudet inneha uppdraget endast en förhållandevis kort tid, exempelvis ej mer än tre år i följd, varvid ej bör inräknas den tid ombudet dessförinnan, såsom torde bli vanligt, fungerat som suppleant. Det bör eftersträvas, att ombudet och suppleanten ej avgår samtidigt. Det synes lämpligt att — såsom nu redan delvis sker — statens revisorer, som förordnas för riksidrottsförbundets del, även granskar förvaltningen och räkenskaperna hos korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet, så att de kan erhålla överblick över sambanden mellan rörelserna; någon anledning att låta nämnda båda organisationers räkenskaper passera riksidrottsförbundet synes icke föreligga. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, om icke dessa revisorer borde — i stället för att utses av chefen för handelsdepartementet — förordnas av den statliga idrotts- och friluftsnämnd, som föreslås skola inrättas. Detta kunde underlätta för nämnden att hålla sig underrättad om dispositionen av de statliga bidragen och behoven av sådana bidrag, utan att det likväl får leda till att nämnden utvecklas till en kontrollerande myndighet. Arvode till revisorerna torde kunna anvisas under anslagsposten till nämndens verksamhet. På grund av önskvärdheten att allmänna ekonomiska och sociala synpunkter får ökat inflytande inom idrotts- och friluftsorganisationernas ledning och med hänsyn till de insatser, som göres av städer, landskommuner och landsting, har inom utredningen övervägts, om icke representanter för de kommunala intressena, och då närmast för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund, borde ingå i rörelsernas ledning. Med hänsyn till förslaget om en statlig nämnd, som genom sin sammansättning även bör få kontakter med kommunalpolitiken och i sitt arbete upprätthålla dylika kontakter, synes man emellertid kunna avstå från att insätta sådana representanter i själva organisationerna. Till kostnader för idrotts- och friluftsnämnden samt arvoden till statens revisorer torde böra beräknas en anslagspost å tillhopa 35 000 kronor. Om frågor angående anslag till idrott och friluftsliv i fortsättningen kommer att handläggas av en och samma statliga nämnd, finnes knappast anledning att bibehålla nuvarande anordning med en fond för idrottens främjande och en fond för friluftslivets främjande. Fonderingen — som är betingad av anslagstekniska skäl — torde kunna ske på en gemensam fond, benämnd idrotts- och friluftsfonden (härvid bortses från medel, som enligt vad nedan föreslås bör anvisas till lån för idrotts- och friluftsanläggningar och som bör redovisas på kapitalbudgeten). För de anslagsfördelande instanserna torde det vara till fördel att icke i varje särskilt fall behöva pröva om ett bidragsändamål är av övervägande idrotts- eller friluftskaraktär.

SAMARBETE MELLAN O L I K A O R G A N I S A T I O N E R PÅ I D R O T T E N S OCH F R I L U F T S L I V E T S OMRÅDE

Den idrottsliga verksamheten i landet är i huvudsak organiserad inom riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet. Men dessutom förekommer idrott även inom en del andra organisationer, särskilt sådana som arbetar med ungdomsverksamhet. De här avsedda organisationerna ägnar samtidigt intresse åt friluftsverksamhet. Direkt inställt på dylik verksamhet är skid- och friluftsfrämjandet. Bland andra organisationer, vilkas verksamhet berör friluftsområdet, kan nämnas turistföreningen, naturskyddsföreningen och scoutrörelsen. Det är önskvärt, att de organisationer, vilkas verksamhet sålunda berör idrott och friluftsliv, samarbetar eller håller kontakt sinsemellan för att undvika dubbelarbete och åstadkomma största möjliga resultat i verksamheten. Här må först uppmärksammas förhållandet mellan de tre huvudorganisationer, som har till sina väsentliga uppgifter att främja idrott och friluftsliv, nämligen riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet och skid- och f riluf tsf rämj andet. Riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet är i princip fristående i förhållande till varandra. Ett från riksidrottsförbundets sida år 1952 framfört förslag att korporationsidrotten skulle anslutas till riksidrottsförbundet såsom ett särskilt specialförbund hade, enligt vad som framgår av korporationsidrottsförbundets verksamhetsberättelse för tiden 1 september 1952—31 augusti 1953, varit föremål för ingående utredningar och diskussioner inom sistnämnda förbund. Därvid hade det framkommit, att förutsättningar för en anslutning då icke vore tillfinnandes. Lokalförbunden hade också uttryckligen begärt att få arbeta under samma fria former som hittills. Förbundsstyrelsen hade därför enhälligt beslutat att avböja förslaget om anslutning till riksidrottsförbundet, enär därigenom skulle kunna skapas motsättningar inom korporationsidrottsförbundet. Enligt styrelsens förslag skulle frågan få vila och förbundet i stället söka utbygga och befästa ett gott samarbete med riksidrottsförbundet och dess olika organ. Skid- och friluftsfrämjandet har tidigare tillhört riksidroitsförbundet så-

37; som en förening. Då främjandets styrelse emellertid funnit det fördelaktigt, att främjandet gentemot riksidrottsförbundet intoge samma ställning som korporationsidrottsförbundet, har främjandet år 1955 beslutat att utträda ur riksidrottsförbundet, varigenom dess ställning som riksorganisation skulle poängteras kraftigare. Det här emellertid förutsatts, att den ömsesidiga representation inom främjandets och det till riksidrottsförbundet anslutna skidförbundets styrelse, som ordnats enligt särskilt avtal, skall bestå. Man har funnit det lämpligt att underlätta kontakterna mellan riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet och främjandet genom vissa samarbetsorgan, främst motionsidrottskommittén med representanter för alla tre organisationerna, korporationsidrottskommittén och kommittén för idrott för handikappade med representanter för de två förstnämnda förbunden samt den s. k. samarbetskommittén med representanter för riksidrottsförbundet och främjandet jämte en lång rad andra organisationer. Inom utredningen har diskuterats, om icke en sammanslagning av ifrågavarande tre huvudorganisationer skulle vara till gagn för verksamheten. Härigenom skulle en samordning säkras och av allt att döma en viss besparing kunna vinnas. Det kan tänkas, att utvecklingen leder i denna riktning. Emellertid råder av allt att döma inom korporationsidrottsförbundet och främjandet en ganska allmän uppfattning att dessa bör fortsätta att arbeta självständigt. Att under sådana förhållanden genom mer eller mindre tvingande åtgärder förmå rörelserna till en sammanslagning synes staten icke böra ta på sitt ansvar. Det får för övrigt ej glömmas att, så länge rörelserna är fristående i förhållande till varandra, nödvändigheten att konkurrera om anslutningen k a n tjäna som sporre i arbetet. Särskilt om man har entusiastiska ledare, kan härigenom erhållas sådana resultat, att de motväger olägenheterna av en bristande samordning. Den ökade effekt, som sålunda vinnes, kan mer än väl motsvara de merprestationer i arbete och kostnader, som föranledes av att verksamheten bedrives på tre led. Konkurrensen mellan de olika rörelserna behöver emellertid ej och bör ej få leda till att rörelserna med statens stöd spränger ramen för sina naturliga arbetsfält och griper in på varandras områden. Sådana förhållandena nu är och så som de här ifrågavarande organisationerna nu arbetar, anser utredningen alltså övervägande skäl tala för att man nöjer sig med att åstadkomma anordningar som, utan att en sammanslagning sker, ger vissa garantier för samarbete. En icke ringa betydelse i detta hänseende bör det kunna få, om en statlig nämnd inrättas gemensamt för idrotts- och friluftsärenden, enligt vad som diskuterats i annat sammanhang. Denna nämnd får genom sin befattning med anslagsfrågor bland annat möjlighet att verka för att en samordning sker mellan olika intressen. Önskvärdheten av att verksamheten samordnas på lämpliga punkter torde även böra beaktas i samband med utseende av statens ombud hos organi-

38 sationerna. Enligt vad utredningen föreslagit här ovan bör Kungl. Maj :t utse ombud icke endast, såsom nu, hos riksidrottsförbundet utan även hos korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet. Till underlättande av samarbetet kan det vara lämpligt, att samma två personer förordnas som ombud respektive suppleant i alla tre organisationerna eller att eventuellt ombudet och suppleanten hos riksidrottsförbundet samtidigt förordnas att vara den ena ombud eller suppleant hos korporationsidrottsförbundet och den andre ombud eller suppleant hos främjandet. Därest ombudet och suppleanten från början kan betraktas som helt opartiska i förhållande till rörelserna, bör de ha möjlighet att med förtroende från dessas sida verka för samarbete och lämplig arbetsfördelning dem emellan. De åtgärder som nu nämnts synes emellertid icke, om uppgifterna för den statliga nämnden begränsas så som föreslagits, tillräckliga för att få till stånd önskvärt samarbete mellan olika organisationer, som verkar på friluftslivets område. Trots att utredningen i princip är obenägen att medverka till bildande av ytterligare organisationsled, kan utredningen likväl med hänsyn till det sagda ej underlåta att föra fram tanken på ett ordnat samarbete mellan representanter för olika organisationer med intresse för friluftslivet. Detta borde vara helt oberoende av staten och icke avse anslagsfrågor, vilket emellertid ej hindrar, att ställningstaganden i frågor om gemensamma arbetsuppgifter för friluftsorganisationerna eller gränsdragningen mellan dem kunde komma att indirekt inverka på den statliga nämndens bedömanden Ett dylikt mera fast reglerat samarbete borde dock icke få göra intrång i de deltagande organisationernas egen bestämmanderätt. I en eller annan form bör sådan samverkan lämpligen kunna anordnas mellan representanter för skid- och friluftsfrämjandet, korporationsidrottsförbundet, scoutrörelsen, naturskyddsorganisationen, turistföreningen samt sådana till riksidrottsförbundet anslutna idrottsgrenar som orientering, cykling, gång, skidlöpning och eventuellt andra. Det förefaller också naturligt att ungdomens fritidsverksamhet i övrigt därvid vore representerad. Även på det regionala planet måste det vara av stort intresse, att samarbete kommer till stånd mellan sådana organisationer, vilkas verksamhet berör ifrågavarande områden. Tillräckliga skäl för att inrätta några statliga regionala organ för att ta befattning med dylika frågor har dock utredningen icke funnit vara för handen. I ett följande kapitel angående idrottens distriktsförbund ifrågasätter utredningen, att dessa förbund principiellt skall stå öppna för representanter för korporationsidrotten och skid- och friluftsfrämjandet. Åtminstone om en samordning i denna form ej kommer till stånd, bör försök göras med samverkan ute i länen i första hand mellan sådana organisationer, som exemplifierats här ovan, allt i den mån rörelserna har någon omfattning inom

39 respektive län. Det kan i sammanhanget förtjäna erinras om att inom naturskyddet verkar såväl naturskyddsråd, vilka lämnar länsstyrelserna hjälp, som lokala naturskyddsföreningar och även hembygdsföreningar. Huru den här avsedda samverkan på friluftsområdet bör organiseras, torde få bedömas från fall till fall. Stundom torde det kunna te sig naturligt, att även någon representant för länsstyrelse eller landsting inkopplas, särskilt när initiativet till samarbetet tagits från något av dessa håll. Några bidrag av statsmedel torde icke behöva påkallas för verksamheten. Om ett sådant samarbete på friluftslivets område som här diskuterats, ordnas inom länen, torde detta kunna underlätta den statliga idrotts- och friluftsnämndens bedömning av frågor om bidrag till friluftsanläggningar och till kurser av mera allmän friluftskaraktär, närmast i skid- och friluftsfrämjandets regi.

40 Riksidrottsförbundet

Ri ksidrottsförbundels "Valberedning

Kommittéer och nämnder för speciella ändamål

centralorgan

Riksförbundsmötet

Överstyrelsen

Riksidrott snämnden

Förvaltningsutskottet

Kansli

Ekonominämnden

Specialförbund Vart och ett administrerar en specialidrott. Alla ingår i R F .

Specialidrotternas

Distriktsförbund

distriktsorgan

Specialdistriktsförbund Sektioner (kommittéer) Ombudsmän

Län, landskap (flera län eller delar av flera län): Blekinge, Bohuslän-Dal, Dalarna, Gotland o. s. v.

Föreningar Direkt anslutna till riksidrottsförbundet. Tillhör det distriktsförbund, där förening har sin hemort. Tillhör ett eller flera specialförbund.

SVERIGES R I K S I D R O T T S F O R B U N D STATISTISK REDOGÖRELSE 1 Idrottsföreningarnas

storlek,

inkomster

och utgifter

m. m.

Den undersökning, för vilken här redogöres, har gällt till riksidrottsförbundet anslutna idrottsföreningar. Utanför undersökningen ligger härigenom sådana idrottsorganisationer som skytterörelsen, seglarförbundet, korporationsidrotten, skid- och friluftsfrämjandet samt utanför riksidrottsförbundet stående gymnastikorganisationer. Uppgiftsinsamlingen anknöts till den avgiftsbetalning och rapportering föreningarna årligen har att fullgöra till riksidrottsförbundet. (Medlemskap i riksidrottsförbundet är erforderligt biand annat för att en förening skall äga deltaga i förbundets mästerskapstävlingar.) Samtidigt med att riksidrottsförbundet översände handlingar för egen räkning till föreningarna ombads dessa att även ifylla ett bifogat särskilt formulär för nu ifrågavarande undersökning. Utredningen efterfrågade uppgifter om antal medlemmar och medlemsavgifter samt för 1955 eller senaste budgetår inkomster och utgifter med viss fördelning. Av utredningen efterfrågade inkomster och utgifter specificerades sålunda: Inkomster Medlemsavgifter Idrottsarrangemang (brutto) Nöjestillställningar (netto, dock inklusive skatt) Lotterier (netto) Kontanta bidrag (statliga, kommunala, andra) Övriga inkomster Utgifter Idrottsarrangemang (resor och traktamenten, anmälningsavgifter, priser, arvoden) Instruktörer Materiel Plats- och lokalhyror 1 Denna redogörelse har tidigare framlagts med en särskild skrivelse från utredningen den 28 december 1956. Såsom där framgår har det statistiska arbetet handhafts av aktuarien hos kommerskollegium P. Garås; utförd hålkortsbearbetning har ombesörjts av föreståndaren för kollegii hålkortsavdelning T. Kullman.

42 Underhåll av idrottsplatser, -lokaler Nöjesskatter Andra skatter övriga utgifter (ej nöjestillställningar, lotterier). Beträffande uppgifterna om inkomster och utgifter visade det sig, att vissa föreningar med omfattande verksamhet och komplicerad bokföring hade svårigheter att fullständigt besvara frågeformuläret. I de fall bokföringsmässig exakthet icke till alla delar varit möjlig har därför utredningen accepterat realistiska beräkningar. Som ett allmänt omdöme förtjänar framhållas, att föreningarna svarat såväl villigt som på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Ett antal föreningar har ombetts att förtydliga eller komplettera sina uppgifter. Bearbetningen av materialet har skett medelst hålkort. Undersökningens representativitet

Enligt uppgift den 16 september 1956 utgjorde antalet till riksidrottsförbundet anslutna föreningar, exklusive skolföreningar, 6 576, och dessa föreningar omfattade 619 359 medlemmar. Härav ingår i undersökningen 6 083 föreningar med 582 181 medlemmar — 92.5 procent respektive 94.0 procent. Som av tabell 1 i den här nedan lämnade redogörelsen vidare kan utläsas, är representativiteten såvitt gäller dessa föreningar hög inte bara totalt sett utan även genomgående sett till idrottsdistrikt. Bland de bortåt 500 föreningar, som enligt det ovanstående ligger utanför undersökningen, torde icke återfinnas någon av de ur inkomstsynpunkt allra största föreningarna och endast några få rätt stora föreningar (typ division Il-klubbar i fotboll). Riksidrottsförbundets föreningsmatrikel för 1953 upptog, exklusive skolföreningar, 1 598 föreningar med mer än 100 medlemmar och 497 föreningar med mer än 200 medlemmar. I föreliggande undersökning ingår med nämnda medlemsantal 1 656 respektive 515 icke-skolföreningar. Man synes statistiskt ej behöva räkna med, att de omkring 500 föreningar, som ligger utanför undersökningen, relativt sett väger tyngre än de omkring 6 100 föreningar som ingår i undersökningen. Antalet till riksidrottsförbundet anslutna skolföreningar utgjorde 2 170 med 250 550 medlemmar. Härav ingår i undersökningen 1 975 föreningar med 224 409 medlemmar. Uppgifternas tillförlitlighet

I det betänkande som 1954 års nöjesskatteutredning nyligen framlagt ingår en statistisk undersökning — baserad på ett urval av nöjesskattedeklarationer från budgetåret 1953/54 — som ger vissa jämförelsemöjligheter med nu föreliggande undersökning. a) Idrottens bruttointäkter av idrottstillställningar: Nöjesskatteutredningens undersökning slutar vid 22.8 milj. kronor. Före-

43 liggande undersökning upptager för föreningar (uppräknat till att gälla samtliga till riksidrottsförbundet anslutna föreningar) 21.9 milj. kronor. Till denna siffra skall läggas 3.7 milj. kronor avseende specialförbund och 1.2 milj. kronor avseende specialdistriktsförbund enligt förfrågningar till riksidrottsförbundets förbundsorganisationer. Mot nöjesskatteutredningens beräkningar om 22.8 milj. kronor (avseende budgetåret 1953/54) står alltså 26.8 milj. kronor (avseende 1955 eller senaste budgetår) som resultat av direkta förfrågningar. b) Idrottens intäkter av andra tillställningar: Nöjesskatteutredningens undersökning slutar vid en bruttointäkt av 10.7 milj. kronor. Föreliggande undersökning upptager för föreningar (förbunden har så gott som inga intäkter av nöjestillställningar) en nettointäkt om (uppräknat) 6.9 milj. kronor. c) Idrottens nöjesskatter: Nöjesskatteutredningens undersökning slutar vid 5.1 milj. kronor, varav 3.5 milj. kronor från idrottstillställningar och 1.6 milj. kronor från andra tillställningar. Vid tiden för idrotts- och friluftsutredningens undersökning utgick icke nöjesskatt för idrottstillställning (eller annan tillställning, där icke dans, bio eller tivoli utgjorde huvudinslaget) till den del bruttointäkten låg under 1 000 kronor. 1 Med tillämpning härav skulle ifrågavarande skattebelopp ha utgjort 3,9 milj. kronor, 2,6 milj. kronor respektive 1,3 milj. kronor före de befrielser, som efter särskild prövning var möjliga jämlikt §§16 och 17 i då gällande nöjesskatteförordning. Föreliggande undersökning upptager i nöjesskatteutgifter för föreningar (uppräknat) 2,3 milj. kronor. För specialförbund och specialdistriktsförbund tillkommer bortåt 0,5 milj. kronor. Mot siffran 3,9 milj. kronor före restitutioner enligt nöjesskatteutredningen står alltså här siffran 2,8 milj. kronor efter restitutioner. Nöjesskatteutredningen redovisade för idrottens vidkommande 27 000 tillställningar, varav 11 000 idrottstillställningar och 16 000 andra tillställningar, allt i runda tal. Av tillställningar med en bruttointäkt om högst 1 000 kronor utgjorde omkring 8 000 idrottstillställningar och omkring 13 000 andra tillställningar. Den undersökning som nu framlägges påvisar att de små föreningarnas inkomster till större del härrör från nöjestillställningar och lotterier än från idrottsarrangemang. I riksidrottsförbundets år 1953 utgivna jubileumsskrift »Svensk Idrott» framlades vissa utredningar om idrotten. Endast i korthet skall här nämnas, att de jämförelser som kan anställas mellan nyssnämnda utredningar och föreliggande undersökning — beträffande antal kvinnliga idrottsutövare, antal specialföreningar (föreningar anslutna enbart till ett specialförbund) samt föreningars storleksgruppering efter antal medlemmar — utvisar en tillfredsställande samstämmighet. 1 Genom de ändringar i bestämmelserna om nöjesskatt som vidtagits genom förordningen den 26 april 1957 (nr 125) har dessa bestämmelser ytterligare lindrats för idrottens del.

44 I föreningarnas inkomstuppgifter ingår icke värdet av naturaförmåner eller frivilligt arbete •— bedömningarna skulle ha blivit alltför osäkra och varierande föreningarna emellan. I föreningarnas utgifter ingår icke den enskildes personliga utgifter för idrottsutövningen. Dessa kan variera — förutom rent individuellt — beroende på vilken idrott det är fråga om och beroende på föreningens inkomstsituation. Större föreningars utgifter kan inrymma ersättning för utrustning, resor m. m. som medlemmar i mindre föreningar själva får betala. m Undersökningens resultat

För undersökningen lämnas i det följande en statistisk redogörelse. Med anledning av den höga representativiteten har siffrorna i tabellerna icke uppräknats till att gälla samtliga till riksidrottsförbundet anslutna förTab. 1. Idrottsföreningarna

med fördelning på

idroltsdistrikt

(skolföreningar särskilt angivna) Till R F anslutna föreningar (16/9 —56)

• Idrottsdistrikt

UndersökUndersökningens material Antal

Ainai

Föreningar

MedlemFörmar eningar

representativitet i förhållande till R F

I undersökningen ingående föreningars

För- MedInkoms- Utgifter Medlem- ening- lemter mar ar mar tkr tkr

%

°/ /o

Blekinge Bohuslän-Dal Dalarna Gotland Gästrikland Göteborg Halland Hälsingland Jämtland-Härjcdal. Medelpad Norrbotten Närke Skåne Småland Stockholm Södermanland Uppland Värmland Västerbotten Västergötland Västmanland Ångermanland Östergötland

133 200 220 95 98 379 219 163 172 86 259 186 826 711 598 226 232 317 230 600 175 153 298

11 792 15 232 20 380 5 533 12 234 41 970 18 084 12 850 11 673 9 333 23 511 17 225 80 432 60 938 87 265 24 304 19 111 23 743 15 810 48 280 17 365 14 853 27 441

126 185 194 89 91 345 192 151 158 72 240 163 792 662 530 214 218 288 215 573 162 137 286

11 066 . 14 671 18 491 5 170 11 432 39 932 16 345 12 002 11 286 8 089 22 779 15 458 76 351 57 493 81 219 23 194 17 932 21 938 15 400 46 304 15 752 13 539 26 338

95 93 88 94 93 91 88 93 92 84 93 88 96 93 89 95 94 91 93 96 93 90 96

94 96 91 93 93 95 90 93 97 87 97 90 95 94 93 95 94 92 97 96 91 91 96

881 931 1 913 253 1 160 2 108 1 071 1 084 726 568 1 714 902 5 503 4 259 4 732 1 864 1 185 2 100 1 632 3 639 1 385 1 108 2 479

825 871 1 799 242 1 119 2 073 994 1 035 729 534 1 704 798 5 210 4 011 4 699 1 797 1 127 2 031 1 643 3 450 1 345 1 120 2 366

Summa

6 576

619 359

6 083

582 181

43 197

41 522

2 170

250 550

1 975

224 409

421 Skolföreningar

45 eningar. Med föreningar avses genomgående föreningar exklusive skolföreningar. Skolföreningar ingår icke i uppgifterna annat än i tab. 1 där detta särskilt angivits. Uppräknade till att gälla samtliga till riksidrottsförbundet anslutna föreningar slutar inkomsterna vid omkring 46 milj. kronor och utgifterna vid omkring 44 milj. kronor. Det stora antalet skolföreningar ingår i dessa siffror med mycket små värden, omkring 0.5 milj. kronor. Inom distrikten Skåne, Småland, Västergötland, Stockholm och Göteborg finns bortåt hälften av idrottsföreningarna. Samma är förhållandet i stort sett även beträffande övriga uppgifter i tab. 1. Befolkningsfördelningen är ungefär densamma — bortåt hälften av landets befolkning bor i nämnda distrikt. Som av nedanstående tabell framgår skiljer sig föreningarna inom Stockholm och Göteborg icke obetydligt från föreningarna i allmänhet i fråga om inkomststruktur (inkomsterna procentuellt fördelade). Tab. 2. Idrottsföreningarna med fördelning efter inkomststruktur

Föreningar i Stockholm (530 st) > » Göteborg (345 st) Samtliga föreningar (6 083 st)

Medlemsavgifter

Idrottsarrangemang

Nöjestillst., lotterier

övriga inkomster (inkl. bidrag)

Summa

17 15 8

53 56 48

7 8 24

23 21 20

100 100 100

Att medlemsavgifternas betydelse är större för föreningar i Stockholm och Göteborg kan bland annat bero på rikare förekomst av föreningar med i regel höga medlemsavgifter — bowling-, tennis-, golfklubbar m. fl. Uppgifterna om antal medlemmar är i några fall mycket osäkra eller rent av orealistiska. Detta gäller särskilt föreningar, som inte upptager någon medlemsavgift alls eller en mycket låg sådan av sina medlemmar — miliTab. 3. Idrottsföreningarna med fördelning efter antal medlemmar Storleksklass efter antal medlemmar —25 26—50 51—100 101—200 201—500 501—1 000 1 001— Totalt

Antal uppgiftslämnande föreningar

Antal medlemmar

st.

%

Totalt

Därav kvinnliga

1 145 1 507 1 775 1 141 419 80 16

19 25 29 19 7 1

19 373 56 950 127 467 156 954 124 594 53 034 43 809

1 688 6 588 16 998 25 545 24 986 10 876 17 040

6 083

582 181

103 721

tära föreningar, företagsföreningar, universitets- och högskoleföreningar m. fl. Samma person kan givetvis vara medlem i två eller flera föreningar. I tab. 3 upptagna medlemssiffror inrymmer även passiva medlemmar. Mer än % av idrottsföreningarna har en medlemssiffra som överstiger 100. Inemot % av totala antalet medlemmar tillhör föreningar av sådan storlek. Andelen kvinnliga medlemmar — totalt omkring 100 000 — ökar allt efter föreningarnas storleksklass. Kvinnornas idrottsutövning torde emellertid vara koncentrerad till ett begränsat antal idrottsgrenar. Störst av de till riksidrottsförbundet anslutna föreningarna är Lingförbundet i Göteborg med 8 275 medlemmar. Bland andra föreningar i högsta storleksklassen (1 001—) återfinns i enlighet med vad som ovan sagts flera föreningar med medlemssiffror som avspeglar antalet anställda inom ett företag, antalet studerande vid en högskola eller antalet militärer vid ett regemente. Tab. 4. Idrottsföreningarna Storleksklass efter inkomstens storlek kr — 2 000 2 001— 5 000 5 001— 10 000 10 001— 15 000 15 001— 25 000 25 001— 50 000 50 001—100 000 100 001—200 000 200 001—300 000 300 001—400 000 400 001—500 000 500 001— Totalt

med fördelning efter inkomstens

Antal uppgiftslämnande föreningar

Summa inkomster

storlek Antal medlemmar 1 000-tal

st

°/ /o

mkr

°/ /o

2 521 1 621 1 034 374 268 163 67 19 7 4 2 3

41,4 27 17 6 4 3 1

2,0 5,3 7,3 4,6 5,1 5,7 4,4 2,5 1,6. 1,4 0,9 2,4

5 12 17 11 12 13 10

120 125 112 61 61 48 28

6 083

0,6

43,2

Av sammanställningen framgår, att omkring 5 200 föreningar eller 85 procent av samtliga ligger i inkomstlägen upp till 10 000 kronor. Omkring 357 000 medlemmar eller 61 procent av samtliga tillhör sådana föreningar. Av de totala inkomsterna kommer på dessa föreningar endast omkring y 3 . Föreningar med mer än 50 000 kronor i inkomster utgör en ringa del antalsmässigt sett men svarar för hela 30 procent av de totala inkomsterna. Bland föreningar med mer än 200 000 kronor i inkomst återfinns de största fotbollföreningarna. Först i storleksklassen 100 001—200 000 kronor ingår även några icke-fotbollföreningar — bland annat de största golfklubbarna och Lingförbundet i Göteborg. Även storleksklassen 50 001—100 000 kronor domineras av fotbollföreningar (ibland kanske mera kända för fram-

47 gångar inom bandy, ishockey eller handboll), och endast undantagsvis återfinns föreningar med huvudsakligast annan idrottsverksamhet. Ett starkt samband föreligger mellan storlek ifråga om inkomster och storlek beträffande antal medlemmar. Undantag härifrån utgör främst de i kommentarerna till tab. 3 särskilt omnämnda föreningarna. Tab. 5. Idrottsföreningarna

1955 eller motsvarande räkenskapsår

med fördelning

av inkomster

Samtliga uppgiftslämnande föreningar

Stora föreningar (i inkomstläget över 100 000 kr)

mkr

mkr

°/

och

Mellanstora föreningar (i inkomstläget 10 001— 100 000 kr)

utgifter Små föreningar (i inkomstläget upp till 10 000 kr)

mkr

%

mkr

%

/o

Inkomster Medlemsavgifter Idr. arrangemang (brutto). . . . Nöjestillst., lotterier (netto) 1 . . K o n t a n t a bidrag (statliga, kom munala, andra) Övrigt Utgifter Idrottsarrangemang (resor o. traktamenten, anmälningsavgifter, priser, arvoden) Instruktörer Materiel Plats- och lokalhyror, underhåll av idrottsplatser, -lokaler . . . Nöjesskatter Andra skatter Övrigt (ej nöjestillst., lotterier). Antal föreningar » medlemmar 1

43,2 3,2 20,6 10,2

100 7 48 24

0,5 7,5 0,2

100 6 85 2

19,8 1,1 9,3 4,9

100 5 47 25

14,6 1,6 3,8 5,1

100 11 26 35

5,6 3,6 41,5 16,8

13 8 100 41

0,2 0,4 8,8 3,0

2 5 100 34

2,7 1,8 19,1 8,0

14 9 100 42

2,7 1,4 13,6 5,8

18 10 100 42

1,9 4,3

5 10

0,5 0,5

6 6

0,9 2,0

5 10

0,5 1,8

4 13

8,2 2,2 0,2 7,9

20 5

1,8 0,9 0,1 2,0

20 10 1 23

3,6 0,9 0,1 3,6

19 5

2,8 0,4

21 3

2,3

6 083 582 181

35 27 009

872 197 916

5 176 357 256

Nöjestillställningar dock inkl. skatt.

Som framgår av tabellen är inkomstkällornas betydelse varierande. För stora föreningar dominerar inkomsterna från idrottsarrangemang, och övriga inkomster är av relativt underordnad betydelse. För små föreningar — det övervägande flertalet — ligger inkomsterna till mer än hälften på nöjestillställningar, lotterier och bidrag. De kontanta bidragen, totalt 5.6 milj. kronor, fördelar sig på statliga med 1.1 milj. kronor, kommunala med 2.9 milj. kronor och andra bidrag med 1.6 milj. kronor. För kommunernas på många sätt utgående stöd till idrotts- och friluftsliv är siffran 2.9 milj. kronor föga upplysande. Enligt en av svenska stadsförbundet (genom särskilda delegerade) utförd undersökning uppgick städernas och köpingarnas nettoutgifter för idrott, bad och friluftsliv under 1954 till i runt tal 33 milj. kronor, varav omkring 15.5 milj.

48 kronor avsåg bad och friluftsliv och omkring 17.5 milj. kronor övrig idrottsverksamhet. Många kommuner gynnade också verksamheten indirekt genom att efterskänka nöjesskatt, genom fri upplåtelse av mark, nedsättning av hyror och arrenden o. s. v. Ovannämnda siffra för städer och köpingar, 33 milj. kronor, överensstämmer ungefärligen med vad som kan utläsas av statistiska centralbyråns kommunala finansstatistik för 1954. Enligt sistnämnda statistik synes landskommunernas och municipalsamhällenas nettoutgifter för idrott, bad och friluftsliv röra sig om 5 milj. kronor. Ej heller siffran för de statliga bidragen är i och för sig tillräckligt upplysande, men här föreligger en möjlighet till direkt jämförelse med andra uppgifter. Riksidrottsförbundet har under 1955 av statliga medel till föreningar utbetalat kontantbidrag på omkring 600 000 kronor, varav omkring 325 000 kronor som stöd åt ungdomsidrott. Förbundets idrottsplatskommitté har under 1955 verkställt utbetalningar av ca 2 milj. kronor i statsanslag till anläggningsverksamhet för större idrottsanläggningar, de s. k. större anslagen, ca 550 000 kronor avseende mindre anläggningar, de s. k. mindre anslagen, och förbättringar samt bortåt 80 000 kronor till bastuanläggningar. Dessa anslag har lämnats kommunala organ, idrottsplatsföreningar samt idrottsföreningar. Till idrottsföreningarna har utbetalats 741 000 kronor i »större anslag», 465 000 kronor i »mindre anslag» och förbättringsanslag samt 47 000 kronor till bastuanläggningar. Slutligen kan också nämnas statliga materielanslag på bortåt 500 000 kronor, som via specialförbunden kommit föreningarna till del som naturaförmåner. Av föreningarnas uppgifter angående kontanta statliga bidrag framgår, att de »större anslagen» endast i mindre omfattning har ingått i idrottsföreningarnas bokföring. Utgifterna företer icke lika starka variationer mellan stora och små föreningar som inkomsterna. Idrottsarrangemang och då närmast resor utgör genomgående den största utgiftsposten. Summan av kostnaderna för resor och traktamenten uppgick till drygt 13 milj. kronor — bortåt y3 av samtliga utgifter. Kostnaderna för plats- och lokalhyror samt underhåll av idrottsplats är också, relativt sett, genomgående ungefär desamma. För de största föreningarna spelar hyresutgifterna en betydligt större roll än utgifterna för underhåll av idrottsplats. Av särskilt intresse synes nöjesskatterna vara. De 35 största föreningarna i undersökningen betalar 40 procent av samtliga nöjesskatter — lika mycket som de 872 mellanstora och mer än dubbelt så mycket som de 5 176 små föreningarna. De små idrottsföreningarnas nöjesskatter torde främst hänföra sig till inkomster från nöjestillställningar. Beträffande uppgifterna om nöjesskatt kan ytterligare sägas, att föreningarna här nära nog genomgående upptagit sina nettoutgifter, eventuella restitutioner frånräknade. Slutligen bör anmärkas, att inkomsternas och utgifternas relativa fördelning kan variera avsevärt för föreningar inom samma storleksklass, allt

49 efter idrottsverksamhet. Till viss del kan variationerna mellan föreningar tillhörande olika specialförbund utläsas av tab. 7, vilken upptager inkomster och utgifter för specialföreningar. Det är i vissa fall osäkert om en förening är att betrakta som specialförening eller ej. Sålunda kan bland annat en del föreningar väl vara anslutna till endast ett specialförbund men ändå bedriva annan idrottsverksamhet än den som omfattas av detta förbund. Enligt undersökningen synes drygt 40 procent av föreningarna vara specialföreningar. Som framgår av nedanstående tabell är det huvudsakligast små föreningar som i denna mening är specialiserade. I inkomstlägen upp till 2 000 kronor är specialföreningar vanligare än andra föreningar. Tab. 6. Antal specialföreningar (föreningar anslutna enbart till ett specialförbund) Antal uppgiftslämnande föreningar

Storleksklass efter inkomstens storlek kr

Specialföreningar

Andra

— 2 000 2 001—10 000 10 001—50 000 50 0 0 1 —

1477 976 144 10

1 044 1 679 661 92

2 607

3 476

Totalt

Uppräknade till att gälla samtliga till riksidrottsförbundet anslutna föreningar skulle totalsiffrorna ovan sluta vid 2 821 respektive 3 755 föreningar. Detta skulle innebära, att omkring 200 specialföreningar icke ingår i undersökningen. Av föreningar anslutna till specialförbunden för golf, kanot, boxning och bågskytte är mer än % specialföreningar. Andelen är hög även då det gäller tennis, bowling, brottning, rodd, badminton, skridskosegling och varpa. Av till fotbollförbundet anslutna föreningar sysslar omkring x/7 enbart med fotboll. För friidrottsförbundet är denna siffra så låg som 2 procent och för skidförbundet samt för ishockeyförbundet 3 procent. Nedanstående sammanställning utvisar specialföreningarnas inkomster och utgifter med relativ fördelning. För specialförbund med allt för ringa antal specialföreningar —• basketboll, bobsleigh, curling, konståkning, skridsko, skridskosegling — lämnas icke någon redovisning. Vid betraktande av utgiftsfördelningarna bör ihågkommas, att även special-, specialdistrikts- och distriktsförbunden har betydande utgifter för instruktionsverksamhet samt specialförbunden även i viss mån för anskaffande och fördelning av materiel. Vad särskilt beträffar förbundens utgifter för instruktionsverksamhet är dessa nästan lika stora som samtliga föreningars utgifter för instruktörer och mer än tre gånger så stora som små 4—705895

50 Tab. 7. Inkomster

och utgifter för specialföreningarna,

relativ

fördelning

Specialföreningarnas Ut gifter i °/

Inkomster i % Specialförbund (inom parentes antal specialföreningar i % av samtliga till specialförbundet anslutna föreningar)

/o

Medlemsavgifter

Övriga 00 c Nöjes- in1 CS tillställ- koms2 5P ningar, ter 2 « lotte- (inkl. (-ca birier drag)

3s

18 4 12 55 4 4 18 7 3 8 25 66 36 11 8 4 21 8 17 7 4 19 17 22

19 32 18 18 52 43 34 21 52 42 8 4 16 10 48 58 23 24 6 24 34 22 28 19

20 38 34 29 54 50 28 45 39 58 20 3 16 49 46 31 33 61 25 33 54 24 44 63

Badminton (49). . , Bandy (8) Bordtennis (20). . . Bowling (61) Boxning (81) Brottning (53) Bågskytte (76) Cykel (18) Fotboll (14) Fri-idrott (2) Fäkt (23) Golf (98) Gymnastik (12). . . Gång (2) Handboll (10) Ishockey (3) Kanot (81) Orientering (7). . . . Bodd (50) Sim (19) Skid (3) Tennis (67) Tyngdlyftning (31) Varpa (46) Tab.

46 34 32 22 19 20 28 28 18 28 55 28 37 41 19 26 41 30 49 54 22 46 24 33

2 BP u cs

Övriga utgifMater teriel (inkl. O °C8 «J skatter)

Instruktörer

2 1 1 1 2 4

10 24 15 3 10 11 33 9 11 6 10 4 7 6 9 22 13 7 30 4 9 8 13 3

— 4 4 1 29 9 34 1 2 9 1 2

.— 25

— 2 1

•

—

8. Idrottsföreningarna med fördelning efter medlemsavgiftens vuxna, manliga, aktiva medlemmar

Storleksklass efter medlemsavgiftens storlek kr under 2 2—5 6—10 11—25 över 25 Totalt 1

17 30 38 5 25 33 20 44 27 22 12 2 11 38 25 12 15 38 28 15 40 13 31 26

BP

Antal uppgiftslämnande föreningar

1 Antal medlemmar

Summa inkomster tkr

52 14 32 55 18 19 15 14 18 11 32 55 24 30 24 18 35 6 17 13 16 38 28 6

16 23 18 12 16 16 24 28 28 24 9 29 19 14 19 20 18 24 28 25 21 28 14 28

storlek för

främst

Därav medlemsavgifter

tkr

i%

253 4 256 3 1 089 4 327 5 158

28 764 369 683 126 350 45 313 12 071

460 29 276 10 560 1 258 1 643

16 1 077 644 395 1 121

3 4 6 31 68

6 083

582 181

43 197

3 253

7,5

2 Militära föreningar, företagsföreningar, uni\ ersitets- och hö gskoleförening ir m. fl. Vidare bl. a. ett antal simföreningar. 2 Därav 1 813 föreningar med en medlemsav gift om j ä m n t 5 kronor. 3 » 600 » » » » » » 10 »> 4 Bl. a. ett antal gymnastikföreningar. 5 Bowling-, g olf- och tenniskh ibbar m. fl.

51 föreningars (i inkomstläget upp till 10 000 kronor) utgifter för sådant ändamål. Medlemsavgifterna inom en förening varierar oftast för olika medlemsgrupper — manliga aktiva, kvinnliga aktiva, passiva medlemmar, ungdomar. I tab. 8 har som fördelningsgrund i första hand valts medlemsavgiften för vuxna, manliga, aktiva medlemmar (undantag härifrån bildar kvinnliga idrottsföreningar samt ungdomsföreningar). Som framgår av tabellen uttager 70 procent av idrottsföreningarna en medlemsavgift mellan 2—5 kronor och 18 procent av föreningarna en avgift mellan 6—10 kronor. Då medlemsavgiften är högre (över 10 kronor) synes den stå i ett mera direkt förhållande till prestationer från föreningens sida.

Inkomster

och utgifter

hos riksidrottsförbundets

förbundsorganisationer

Genomförande, representativitet m. m.

I samband med att distriktsförbund och specialförbund ombetts att besvara några allmänna frågor rörande anslagsfördelning, instruktionsverksamhet m. m. har utredningen ansett sig böra begära in särskilda uppgifter från dessa förbund liksom från specialdistriktsförbunden i fråga om inkomster och utgifter. Detta har skett trots att uppgifter härom i och för sig skulle ha k u n n a t avläsas ur årsberättelser. Det har nämligen funnits önskvärt att vinna en enhetlig ekonomisk redovisning för samtliga förbund. Uppgifter har också införskaffats från riksidrottsförbundets centralorgan. Samtliga 23 distriktsförbund och samtliga (avser läget 1955) 31 specialförbund har inkommit med uppgifter till utredningen. Vad gäller specialdistriktsförbund har 190 av 231 tillfrågade förbund besvarat förfrågningen. Dessa 190 förbund fördelar sig på sådant sätt på skilda idrotter att en uppräkning till att gälla samtliga specialdistriktsförbund är möjlig. Uppgifterna avser 1955 eller motsvarande räkenskapsår. Av statsanslag till idrotten under budgetåret 1954/55 avsåg omkring 4.3 milj. kronor verksamhet i förbundens regi. I denna siffra ingår bidrag på omkring 0.3 milj. kronor från olympiska kommittén till specialförbund. (Vidare utgick av statsmedel omkring 4.1 milj. kronor såsom bidrag till idrottsanläggningar samt kontantbidrag till idrottsföreningar och till utanför riksidrottsförbundet stående organisationer.) Av nämnda 4.3 milj. kronor gick enligt riksidrottsförbundets beräkningar omkring 850 000 kronor till riksidrottsförbundets centralorgan, omkring 650 000 kronor till distriktsförbundens och bortåt 2 800 000 kronor till specialförbundens verksamhet. Såväl distriktsförbund som specialförbund har att vidarefördela statsanslag till distriktens specialidrottsorgan — specialdistriktsförbund samt distriktsförbundens kommittéer och sektioner. Ytterligare har specialförbund att av statsanslag lämna bidrag till idrottsföreningar vid anskaffning av materiel.

52 Utöver det nämnda sker företrädesvis från vissa specialförbund en anslagsfördelning av andra medel än statsmedel. De uppgifter förbunden lämnat utredningen överensstämmer med beräkningarna ovan där en direkt jämförelse är möjlig — nämligen beträffande specialförbundens sammanlagda statsanslag. Förbundens anslagsfördelning sins emellan återkommer på det hela taget rätt väl i uppgiftslämnandet. Förekommande differenser kan bland annat ha sin förklaring i att uppgifterna hänför sig till olika budgetår. Resultat

I det följande lämnas en sammanställning av från förbunden till utredningen lämnade uppgifter. Tab. 9. Förbundens inkomster och utgifter (uppgifterna i tkr, avrundade siffror)

1955 eller motsvarande räkenskapsår

Riksidrottsförbundets centralorgan

Specialdistriktsförbund (uppräknat till a t t gälla samtliga)

Distriktsförbund (inkl. kommittéer och sektioner)

Specialförbund

950 40

5 880 250

2 970 140

10 840

3 700 130

1 150 170

4 890

45 3

Summa

tkr

°/ /O

Inkomster Medlemsavg. m. m Idr. arrangemang (brutto) Lotterier (netto) Bidrag (ingående minus utgående) Övrigt

1 040 90

870 80

810 60

930 870

1 020 490

3 630 1 500

33 14

Utgifter Instr. verksamhet Idr. arrangemang (även internationella tävlingar) Förvaltning Skatter Övrigt

1 040 110

950 270

5 890 970

2 960 470

10 840

1 820

120 500 60

1 030 1 170 40 250

3 830 4 080

2 680 1 600 410 230

35 38 4 6

Samtliga

450 660

förbund

För samtliga förbund räknat utgöres inkomsterna till x/z av bidrag. Denna andel ökar till 1/2, om förbundens inkomster av idrottstävlingar upptages netto i stället för som ovan brutto. För att undvika dubbelräkningar har från ingående bidrag avräknats utgående bidrag. Utöver anslagsfördelning förbunden emellan, som ovan icke kommer till synes, är att nämna, att idrottsföreningarna beviljats bidrag av specialförbunden med mer än 600 000 kronor och av specialdistriktsförbunden med bortåt 100 000 kronor, vilka bidrag huvudsakligast utgått i samband

53 med anskaffning av materiel. Vidare har från special-, distrikts- och specialdistriktsförbund utgått bidrag till andra ej närmare specificerade ändamål med i allt omkring 100 000 kronor. Bidrag från kommuner och landsting till distriktsförbund och specialdistriktsförbund synes vara av stor betydelse i särskilda fall — exempelvis landstingens bidrag till gymnastiken inom respektive landstingsområden. Totalt sett är dock bidrag från kommuner och landsting av jämförelsevis ringa betydelse för förbunden. Förvaltningsutgifterna omfattar i frågeformuläret preciserade utgifter — bland annat hyror, kanslipersonal, kontorsmateriel, telefon, porto, årsmöte och sammanträden, årsberättelse, tidning m. m. Skatter utgöres övervägande av nöjesskatter. Utgifter för »övrigt» inbegriper bland annat amortering, räntor m. m. Distriktsförbund Uppgifterna för de olika distriktsförbunden överensstämmer genomgående väl med den totalbild som tab. 9 ger för samtliga distriktsförbund. Genomsnittligt ligger summa inkomster vid 40 000 kronor — 12 förbund redovisar 25 000—50 000 kronor i inkomster och 11 förbund 50 000—90 000 kronor. Verksamheten är huvudsakligast baserad på anslag. Specialförbund De olika förbunden företer starka variationer i flera avseenden. Sett till inkomsternas storlek är en vid skala representerad —• från curlingförbundet upp till fotbollförbundet. Idrottstävlingar spelar en betydande roll i specialförbundens verksamhet. Emellertid är det endast några få förbund som redovisar större förtjänster härav. Bland dessa märkes först och främst fotbollförbundet men även förbunden för bandy, ishockey och handboll. Dessa förbund företer en helt annan inkomstbild än specialförbunden i övrigt. Detta kan utläsas av följande tab. 10, vari inkomster av idrottsarrangemang upptagits netto i stället för tidigare brutto. Tab.

10. Specialförbunden med fördelning av (uppgifterna i tkr, avrundade siffror)

1955 eller motsvarande räkenskapsår

Medlemsavg. m. m Idr. arrangemang (netto) Lotterier (netto) Bidrag (ingående minus utgående) Övrigt

inkomster

Specialförbunden för fotboll, bandy, ishockey o. handboll 50 1 480

Summa inkomster

övriga 27 specialförbund

—430 120

200 —460 130 1 360 750

1 220

1 980

54 De båda grupperna av specialförbund delar vardera ut anslag på omkring 1 milj. kronor. Idrottsarrangemangen för lagidrotterna ger vederbörande specialförbund möjligheter att av egna medel öka ut bidragen till distriktens specialidrottsorgan och till idrottsföreningar. För övriga specialförbund är det med några undantag tvärtom — tävlingsarrangemangen ger här underskott. Lotterier förekommer sällan bland specialförbunden, och inkomster härav redovisas endast av fem förbund, »övrigt» företer ibland stora siffror; bland annat ligger häri icke obetydlig inkomst av förlagsverksamhet. Specialförbunden för fotboll, bandy, ishockey och handboll upptager i medlemsantal omkring 5 600 föreningar. För övriga specialförbund är siffran omkring 15 000 föreningar (inklusive skolföreningar). Siffrorna inrymmer dubbelräkningar — det är vanligt att en förening är ansluten till två eller flera specialförbund. Till fotbollförbundet anslutna föreningar, nära 3 000, torde sålunda i stor utsträckning återfinnas i medlemsregistren hos bandy-, ishockey- och handbollförbunden. Specialdistrikts förbund Särskilt specialdistriktsförbunden för fotboll och för gymnastik företer från övriga avvikande inkomstbilder. Detta kan utläsas av följande tab. 11 vari inkomster av idrottsarrangemang upptagits netto i stället för tidigare brutto. Tab. 11. Specialdistriktsförbunden med fördelning (uppgifterna i tkr, avrundade siffror)

1955 eller motsvarande räkenskapsår

Medlemsavg. m.m Idr. arrangemang (netto) Lotterier (netto) Bidrag (ingående minus utgående) Övrigt Summa inkomster

25 specialdistriktsförbund för fotboll

av

inkomster

24 specialdistriktsförbund för gymnastik

Övriga 182 specialdistriktsförbund (uppräknade värden)

410 80

—10 120 150 220

100 -10 50 460 190

40 140

Utöver statliga bidrag åtnjuter särskilt fotbollens specialdistriktsförbund bidrag från sitt specialförbund och gymnastikförbunden bidrag från landstingen. Till bilden hör att bland specialdistriktsförbunden är det enbart fotbollförbunden som får större överskott av sina idrottstävlingar. Som tidigare nämnts är från specialdistriktsförbunden utgående bidrag av jämförelsevis ringa betydelse, till idrottsföreningar bortåt 100 000 kronor.

55 Lotterier är vanliga bland dessa förbund, men som av tabellen framgår redovisas de stora inkomsterna härav av gymnastikförbunden. Specialdistriktsförbunden synes alltid ha egen förvaltning men disponerar i flertalet fall distriktsförbundens kansli och kontorsmaskiner för sin verksamhet. Specialdistriktsförbunden för fotboll upptager sammanlagt i medlemsantal nära 3 000 föreningar, nästan exakt samma siffra som föreligger för specialförbundet för fotboll. Specialdistriktsförbunden för gymnastik upptager sammanlagt bortåt 2 500 föreningar, i vilken siffra ett antal föreningar som icke är anslutna till riksidrottsförbundet ingår. För övriga specialdistriktsförbund är siffran omkring 9 000 föreningar (inklusive skolföreningar). Även dessa siffror inrymmer dubbelräkningar.

Sammanfattning E n sammanräkning av inkomsterna hos riksidrottsförbundets idrottsföreningar jämte dess distriktsförbund, specialförbund, specialdistriktsförbund samt centralorgan slutar för 1955 vid ca 60 milj. kronor. En mera exakt sammanräkning ter sig sålunda: Föreningar, uppräknat värde Förbund, inklusive viss uppräkning

46,5 mkr 10,8 » Summa

57,3 mkr

Avgår: medl. avg. från föreningar till förbund — 0,5 mkr Tillkommer: materiel till föreningar (statliga anslag 0,5 mkr, andra anslag från förbund 0,2 mkr) + 0,7 » Tillkommer: ökningspost om statliga anslag till idrottsanläggningar upptages i sin helhet, oaktat anslagen förutom till idrottsföreningar utgått till idrottsplatsföreningar och kommuner + 2,1 » I allt

59,6 mkr

Av beloppet 60 milj. kronor utgör statliga bidrag — till förbundens och föreningarnas verksamhet samt till idrottsanläggningar — 12 å 13 procent. Det bör uppmärksammas, att i nämnda inkomstsiffra har inkomsterna av idrottsarrangemang upptagits brutto. På utgiftssidan ingår utgifter för idrottsarrangemang med i allt omkring 25 milj. kronor. Siffran 60 milj. kronor belyser föreningarnas och förbundens direkta inkomster. Indirekt tillkommer en del förmåner som i det föregående endast i förbigående omnämnts. Kommunerna har stora utgifter för idrott, bad och friluftsliv — under 1954 i runt tal boråt 40 milj. kronor i nettoutgifter — som i stor omfattning kommer idrottsföreningarna till godo. Vidare gynnar kommunerna ofta idrottsverksamheten genom att efterskänka nöjesskatt, genom fri upplåtelse av mark, nedsättning av hyror och arrenden o. s. v. Det förtjänar här uppmärksammas, att också vissa statliga anslag — man

56 kan bland annat peka på anslag till skolor och gymnastiksalar — indirekt medför fördelar för idrottsföreningarna. Vidare torde det icke vara ovanligt, att från privat håll lämnas bidrag in natura — markupplåtelse, hyresnedsättning, priser m. m. Man kan icke med någon grad av vederhäftighet uppskatta det utomordentliga värdet av det oavlönade arbete inom idrottsrörelsen, som utföres av både ledare och andra föreningsmedlemmar. Än mindre är detta möjligt beträffande de mer eller mindre betydande ekonomiska uppoffringar idrottsmännen och -kvinnorna måste göra för sin idrottsutövning — varierande, förutom rent individuellt, allt efter vilken idrott det är fråga om och efter föreningens inkomstsituation. Om man ser idrotten i dess allra vidaste ekonomiska sammanhang, kan man slutligen även peka på den ökade trafiken och andra företeelser i samband med idrottsarrangemang, den roll idrotten spelar i pressen, e t c , för att det skall stå klart, att idrotten sätter mycket större pengar i omlopp än som kan utläsas ur siffrorna för idrottsorganisationernas egen omslutning.

RIKSIDROTTSFÖRBUNDETS CENTRALA ORGAN Riksidrottsförbundets ändamål är enligt stadgarna »att genom främjande av allmän utövning inom svenska folket av idrott och gymnastik samt av friluftsliv i olika former, bidraga till stärkande av folkets andliga och fysiska kraft». Högsta organisationsled inom riksidrottsförbundet är riksförbundsmötet, som består av ombud för special- och distriktsförbunden. Riksförbundsmötet väljer överstyrelse bestående av ordförande, som tilllika är ordförande i riksförbundet, samt 30 övriga ledamöter. Ordföranden väljes för livstid eller viss tid och övriga ledamöter för tre år med en tredjedel varje år. Valet förberedes av en valberedning, överstyrelsen representerar riksidrottsförbundet, beslutar i frågor som rör hela organisationen och som icke enligt gällande stadgar skall hänskjutas till riksförbundsmöte. Den fastställer instruktioner för förvaltningsutskottet och avgör som högsta instans hos överstyrelsen överklagade, av föreningar eller förbund fattade beslut i andra frågor än bestraffningsfrågor. Vidare förbereder den ärenden som skall förekomma vid riksförbundsmöte. Överstyrelsen har inom sig tillsatt ett förvaltningsutskott bestående av ordförande, 6 ledamöter och 2 suppleanter. Utskottet åligger att verkställa överstyrelsens uppdrag och handha och ansvara för riksförbundets medel. Vidare att bereda inkomna förslag och i övrigt sköta löpande ärenden, att granska av specialförbunden fastställda stadgar, arbetsordningar och instruktioner, rekord-, mästerskaps-, medalj- och märkesbestämmelser samt tävlingsregler och tävlingsbestämmelser, med rätt för förvaltningsutskottet

57 att däri vidtaga ändringar i de fall då de innehåller bestämmelser som strider mot riksförbundets stadgar och allmänna tävlingsbestämmelser, samt fastställa instruktioner för distriktsförbunds- och specialdistriktsförbundsstyrelserna. För förvaltningen av riksidrottsförbundets fonder finnes under förvaltningsutskottet en ekonominämnd. I överstyrelsen, förvaltningsutskottet och ekonominämnden ingår ett av Kungl. Maj:t utsett ombud med suppleant. I ekonominämnden är detta ombud ordförande. Till sitt förfogande har förvaltningsutskottet ett i Stockholm beläget kansli. Chef för kansliet är riksidrottsförbundets verkställande direktör. Inom riksidrottsförbundet är vissa ständiga kommittéer i verksamhet. För idrottsplatskommittén redogöres här nedan och för poliklinikkommittén i ett särskilt kapitel. Av övriga inom förbundet verksamma kommittéer kan nämnas ungdomskommittén och kommittén för kvinnlig idrott. För den centrala kursverksamheten finnes ett kursråd. Förbundet är vidare representerat i olika samarbetskommittéer, bland annat tillsammans med korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet. Riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet har också en gemensam kommitté för idrott för handikappade och åldringar. Ledamöter i nämnder och kommittéer utses antingen av överstyrelsen eller förvaltningsutskottet. Dessutom är riksidrottsförbundet representerat i Bosö-stiftelsen, Stadionstyrelsen, simbadsdelegationen och olympiska kommittén. Högsta bestraffningsrätten inom riksidrottsförbundet utövas av riksidrottsnämnden, som har sitt säte i Stockholm och utses av överstyrelsen. För beredning eller handläggning av frågor berörande idrottsanläggningar har riksidrottsförbundet ett särskilt organ, den s. k. idrottsplatskommittén. Denna, som tidigare tillsatts gemensamt av centralföreningen för idrottens främjande och riksidrottsförbundet, sorterar sedan 1928 helt under det senare. Kommittén har i huvudsak följande arbetsuppgifter: att följa utvecklingen i landet beträffande olika slag av idrottsanläggningar, att insamla erfarenheter beträffande idrottsanläggningars utformning och drift — även från utlandet, att bedriva konsulterande verksamhet och fungera som rådgivande organ i idrottsanläggningsfrågor, att projektera och planera idrottsanläggningar, att vara rådgivande organ för underhåll av anläggningar, att föra register över färdiga anläggningar och utöva kontroll av underhållet, att bedriva kursverksamhet för utbildning av personal vid idrottsplatser och isbanor, att föreslå fördelning av bidrag från fonden för idrottens främjande i vad gäller anslag till »större anläggningar», att föreslå disposition och fördelning av s. k. »mindre anslag», »förbättringsanslag» och »bastuanslag»,

att medverka i byggnadstillståndsfrågor, att utanordna anslag och kontrollera medlens användning och redovisning, att uppgöra förslag till anslagsäskanden i fråga om anslag till idrottsanläggningar, att bedriva upplysningsverksamhet rörande idrottsanläggningar samt att överhuvud taget handlägga alla till riksidrottsförbundet inkommande frågor rörande idrottsanläggningar, avgiva yttranden och verkställa de utredningar, som av förbundet infordras i hithörande frågor. Vid arbetsmarknadsstyrelsens prövning av ansökningar om byggnadstillstånd för idrottsanläggningar sker samråd med idrottsplatskommittén. Idrottsplatskommitténs konsultativa verksamhet har till största delen blivit inriktad på de egentliga idrottsplatserna. Kommittén lämnar emellertid även hjälp eller förmedlar sådan genom annan sakkunskap då det gäller utredningar om andra slag av idrottsanläggningar, såsom idrottshallar och andra inomhuslokaler, simbad, skidbackar m. m. Kommunala myndigheter, arkitekter, föreningar och andra, som har behov av råd och anvisningar rörande dylika byggnadsprojekt, kan hänvända sig till kommitténs kansli. Kapaciteten är dock icke sådan, att kommittén kan åtaga sig fullständig projektering av dylika anläggningar. Kommittén har ett intimt samarbete på olika områden med enskilda sakkunniga, specialförbund och andra idrottsorganisationer eller dessas specialorgan. Sålunda utser kommittén kontaktmän inom distriktsförbunden, som där handlägger idrottsplatsfrågor. Samarbete äger vidare rum exempelvis med svenska skidförbundets backbyggnadskommitté ifråga om skidbackar, med riksföreningen för simningens främjande angående simanläggningar och med svenska föreningen för folkbad beträffande bastur. Enligt överenskommelse mellan statens fritidsnämnd och riksidrottsförbundet behandlar nämnden och idrottsplatskommittén gemensamt vissa ansökningar om statsbidrag till friluftsbad, där anläggningarna mer eller mindre är av även idrottslig karaktär. Också med kommunala organ har kommittén fått en alltmer vidgad kontakt. Kommittén anordnar årligen kurser för idrottsplatspersonal, varvid samarbete sker med Sveriges idrottsplatsförbund (se kapitlet angående idrottsanläggningar). Reseverksamheten för kommitténs personal är mycket omfattande. Kommitténs tre tekniker har sålunda under år 1956 företagit sammanlagt 850 konsultationsbesök, avseende främst bedömning av markområden, kontroll av pågående arbeten samt underhåll av befintliga anläggningar. De, som anlitar kommittén, behöver som regel icke vidkännas några nämnvärda kostnader för vare sig besök eller eventuellt projekteringsarbete. Kommittén utgöres av ordförande och sex ledamöter, vilka utses av förvaltningsutskottet för ett år i taget. Kansliet består av en föreståndare, tre konsulenter (tekniker) och biträdespersonal. I staten för riksidrottsförbundet för budgetåret 1957/58 har för idrottsplatskommitténs förvaltning och verksamhet upptagits en anslagspost å 158 000 kronor. Beträffande denna anslagsposts fördelning på olika slag av utgifter hänvisas till kapitlet om statens nuvarande stöd åt idrott och friluftsliv. Den närmare användningen av medel för simanläggningar bestämmes av simbadsdelegationen (Kungl. brev den 14 januari 1938). Denna består för närvarande av tre ledamöter, av vilka riksidrottsförbundet utser en, livräddningssällskapet en och simfrämjandet en.

59 Utredningen Utredningen finner det uppenbart, att inom riksidrottsförbundet måste finnas ett centralt organ, motsvarande förvaltningsutskottet med dess kansli — i det följande betecknat såsom centralorganet — med arbetsuppgift att tillvarataga den i riksidrottsförbundet representerade idrottens gemensamma intressen, såväl de ideella som de materiella. Med den omfattning idrotten i dag har och med de ofta motstridiga intressena mellan skilda idrottsgrenar synes det vara en förutsättning för rörelsens bestånd och tillväxt, att ett organ finnes för samordning av alla gemensamma frågor. Detta gäller i första hand själva den idrottsliga verksamheten, där centralorganet kan ordna gemensamma kurser, förmedla och sammanställa erfarenheter och ge impulser till åtgärder som kan främja utvecklingen. Centralorganet bör emellertid vidare vara riksidrottsförbundets samlande representativa organ i förhållande till staten, exempelvis i anslagsfrågor, liksom också vid kontakter med andra ideella folkrörelser och med utlandet. Såsom ett serviceorgan åt övriga led inom riksidrottsförbundet bör centralorganet tillhandagå idrottsföreningar och förbund med råd men icke direkt eller indirekt ingripa i deras interna verksamhet. Som i det följande redovisas har det centrala organet i stor utsträckning hand om fördelningen av statsbidrag till föreningar och förbund. Risk kan finnas för att centralorganet kunde frestas att ingripa med alltför detaljerade föreskrifter om medlens användning, och dess åsikt om lämpligheten av olika arrangemang, inköp o. s. v. skulle kunna bli avgörande för medelstilldelningen. En utveckling mot en sådan centralisering skulle enligt utredningens mening vara olycklig. Specialförbunden synes vara bäst betjänta av att själva få bestämma om sina angelägenheter. Likaså synes de regionala organen, distriktsförbunden, vara bättre skickade än ett centralt organ att bedöma den lokala idrottens villkor och behov. En centralisering i detalj kan även öka benägenheten för en utbyggnad av centralorganets administration, vilket bland annat ur kostnadssynpunkt icke kan vara önskvärt. Utredningen har tagit hänsyn till dessa synpunkter vid bedömningen av anslagsfrågan för riksidrottsförbundets centralorgan. I annat sammanhang har utredningen framhållit, att den föreslagna idrotts- och friluftsnämnden — förutom att vara remissorgan — bör kunna avlasta Kungl. Maj :t en del anslagsfrågor främst beträffande anläggningarna. Däremot anser sig utredningen ej böra ifrågasätta, att nämnden från riksidrottsförbundets centralorgan skall övertaga de uppgifter i fråga om fördelning av statsmedel mellan olika special- och distriktsförbund, som hittills omhänderhafts av centralorganet. Dock bör den ändringen vidtagas i nuvarande ordning, att detta organ i fortsättningen ej skall taga någon befattning med bidrag till föreningar, som står utanför riksidrottsförbundet. Centralorganets arbete påverkas icke nämnvärt av en sådan ändring. Centralorganet är för sin verksamhet så gott som helt beroende av statsanslag. Kostnaderna för denna verksamhet, inbegripet såväl central kurs-

60 verksamhet som propaganda och administration, bör, med vissa undantag som anges här nedan, täckas av statsmedel. Innan utredningen ingår på behovet av anslag för ifrågavarande ändamål, vill utredningen nämna, att den under medverkan av en revisor undersökt, å ena sidan huru centralorganet utnyttjat anslagsmedel, som anvisats för dess förvaltning och verksamhet, och å andra sidan om och i vad mån för ändamålet tagits i anspråk medel anslagna till andra ändamål inom riksidrottsförbundets ram. Undersökningen har visat, att i riksidrottsförbundets centrala organisation under budgetåret 1954/55 av statsmedel förbrukats 867 200 kronor och av andra inkomster 169 300 kronor i runda tal. Ur fonden för idrottens främjande hade för samma budgetår till »riksidrottsförbundets centrala förvaltning och verksamhet» anslagits 250 000 kronor. Denna rubricering, som även användes av riksidrottsförbundet i dess äskanden, är enligt utredningens mening missvisande. I den centrala förvaltningen och verksamheten tages för en mängd utgifter medel i anspråk från anslag under helt andra rubriker t. ex. »instruktionskurser, propagandaoch upplysningsverksamhet»; »bibliotek, arkiv, tryckning av stadgar»; »kontorsmateriel och kontorsinventarier samt filmmateriel», »internationellt samarbete» o. s. v. I själva verket förhåller det sig så, att under de nämnda anslagsrubrikerna inrymmes både utgifter för den centrala organisationens verksamhet och medel som utbetalts till föreningar och förbund. Undersökningen har krävt en synnerligen ingående analys av riksidrottsförbundets medelsredovisning. Den hittills tillämpade rubriceringen av anslagen försvårar en översikt över i vilken utsträckning statsmedel verkligen förbrukas i den centrala organisationen och bör därför ersättas med ett lättöverskådligt system, så att man direkt kan avläsa vad som förbrukas av centralorganet och vad som tilldelas andra organisationsled. Detta förutsätter givetvis, att centralorganet icke frångår den med rubriceringen avsedda ändamålsbestämningen. Vad härefter angår behovet av statsanslag för centralorganets del och då till en början för dess kursverksamhet bör först nämnas den centrala ledarkurs, som årligen brukar anordnas på Bosön såsom fortsättning på de regionala ledarkurserna. Denna får anses vara av mycket stor betydelse för rekryteringen av idrottens ledare. I övrigt förekommer exempelvis centrala kurser för folkhögskoleelever, för utbildning av idrottsplatsvaktmästare m. m. Härjämte bör, som utredningen i ett senare avsnitt uttalar sig för, en central kurs av ny typ årligen anordnas för speciell utbildning av tekniska instruktörer. För nu avsedda utgifter för centrala kurser — men med bortseende från sådana ungdomsledarkurser, som finansieras från åttonde huvudtitelns anslag till utbildning av ungdomsledare — torde sammanlagda kostnaderna ej utan olägenheter kunna hållas under 90 000 kronor om året eller ungefär samma belopp som nu anvisas för centrala kurser. Beträffande kostnaderna för centralorganets administration, inberäknat

Gl utgifter för central propaganda, har utredningen tagit del av en sammanställning över centralorganets personal och till denna utgående löner. Härvid har utredningen kommit till uppfattningen, att en del arbetsuppgifter skulle k u n n a ombesörjas av tjänstemän med lägre lön än vad nu är fallet. Med tanke på att det här rör sig om tjänstemän med lång anställningstid inom förbundet har utredningen likväl icke ansett sig nu böra påfordra ändring av personalens löner. Vid nyanställning bör emellertid eftersträvas, att centralorganet i sin lönesättning närmare ansluter sig till de grunder, som tillämpas inom statsförvaltningen. Med hänsyn härtill och till vad ovan anförts i fråga om önskvärdheten att centralorganet ej onödigtvis ingriper i arbetet hos andra organisationsled, bör försiktighet iakttagas när det gäller att bedöma ökade anslagsbehov. Vid beräkningar av anslag till centralorganet bör beaktas, att detta vid sidan av statsanslaget — inberäknat tillgänglig avkastning å riksidrottsförbundets idrottsfond — bland annat disponerar över räntor på vissa egna medel, vilka inkomster uppgår till omkring 20 000 kronor om året, varav omkring 8 000 kronor tillföres vissa donationsfonders kapital och omkring 6 000 kronor åtgår till skatter hänförliga till de egna medlen. I den mån det här är fråga om donationsmedel bör de självfallet även i fortsättningen disponeras i överensstämmelse med donatorernas önskan, vare sig detta innebär att avkastningen tills vidare lägges till kapitalet eller att den utnyttjas för vissa angivna ändamål. Det synes skäligt att, i den mån ifrågavarande inkomster — sedan de delvis enligt vad nyss sagts disponerats för fondering eller skattebetalning — användes till utgifter, som eljest skulle ha bestritts av statliga anslag, motsvarande anslagsposter får tagas i anspråk av riksidrottsförbundet för andra ändamål. Lämpligen kan här ifrågavarande medel utnyttjas för representation, uppvaktningar och gottgörelse åt oavlönade arbetskrafter, för vilka ändamål anslag icke torde böra anvisas av statsmedel. Vidare bör uppmärksammas, att bland riksidrottsförbundets utgifter ganska stora belopp hänför sig till utgivningen av tidskriften Svensk idrott. Å andra sidan har förbundet inkomster till ungefär motsvarande belopp av årsavgifter från föreningar. Man torde visserligen kunna ifrågasätta lämpligheten av att föreningarna — som är medlemmar i respektive specialförbund och distriktsförbund — skall erlägga medlemsavgifter även till riksidrottsförbundet, men som motiv för avgiftsbetalningen från föreningarna kan gälla, att dessa i gengäld erhåller exemplar av tidskriften. Årsavgifterna/tidskriften torde böra behandlas som en specialbudget, där inkomster och utgifter anpassas efter varandra, utan att de Kungl. Maj :t underställda avlönings- och omkostnadsstaterna beröres därav. Samma torde böra gälla den förlagsverksamhet, som utövas genom ett av riksidrottsförbundet ägt bolag. Med nu angivna utgångspunkter har för riksidrottsförbundets centralorgan upprättats ett förslag till utgiftsstat som återges här nedan. Vissa

speciella förutsättningar, på vilka förslaget bygger, angives i anslutning härtill. Utredningen finner det skäligt att, i överensstämmelse med förslaget, för centralorganets allmänna verksamhet anvisas för avlöningar och pensionskostnader 240 000 kronor och för expenser 200 000 kronor eller tillhopa 440 000 kronor. För idrottsplatskommitténs verksamhet har uppgjorts ett särskilt statförslag. Detta upptager för nyssnämnda utgiftsrubriker respektive 110 000 kronor och 50 000 kronor eller tillhopa 160 000 kronor. Idrottsplatskommittén brukar tillföras en mindre inkomst genom ersättning för ritningar. Inkomsten varierar men synes röra sig om 5 000 kronor per år. Så länge kommitténs inkomster stannar vid ett så ringa belopp, synes hänsyn ej behöva tagas härtill vid beräkningen av statsanslag. Sammanlagt slutar sålunda avlönings- och pensionsutgifterna för centralorganet med inräknande av idrottsplatskommittén på 350 000 kronor och expenserna på 250 000 kronor eller tillhopa 600 000 kronor. Såsom framgår av det följande räknar utredningen med att kostnaderna för Sveriges olympiska kommittés administration i fortsättningen skall bestridas av riksidrottsförbundets centralorgan. I samband med sina varje år framlagda anslagsberäkningar för kommande budgetår torde riksidrottsförbundet såsom motiv härför, i vad gäller centralorganet jämte idrottsplatskommittén, böra framlägga förslag till utgiftsstater uppställda ungefär som de här återgivna och åtföljda av personalstat jämte avlöningsuppgifter. Med de justeringar, som kan följa av Kungl. Maj :ts behandling av förslagen till stater, torde sedan dessa böra lända till efterrättelse. Särskilt bör icke utan medgivande avlöningarna till personalen ökas vare sig med utnyttjande av centralorganets anslag eller genom ianspråktagande av andra inom idrottsrörelsen tillgängliga medel. I den mån andra inkomster än statsmedel tillfaller riksidrottsförbundet vid sidan av statsanslaget, vilka icke såsom hänförliga till tidskrifts- eller förlagsverksamheten åtgår för denna, eller ock överskott uppkommer på anvisade belopp, torde sådana medel icke böra få användas till andra ändamål än kurs- och propagandaverksamhet. Så länge riksidrottsförbundets idrottsfond finns kvar bör statens anslag liksom hittills reduceras med belopp motsvarande en del av fondens avkastning eller för närvarande med omkring 115 000 kronor per år. Utredningen återkommer i annat sammanhang till frågan om fonden.

Förslag

till utgiftsstat

för riksidrottsförbundets

A. Avlöningar och pensionskostnader Avlöningar Pensioner och pensionspremier

centralorgan Kronor 217 00( 23 00( 240 00(

63 B. Expenser m. m. Sjukvård och sjukförsäkring Försäkringar Hyror, bränsle, lyse, vatten Städning och renhållning Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. d Porto, telefon Inköp och underhåll av möbler och kontorsmaskiner m. m Böcker, tidningar, bindning av handlingar Publikationer, broschyrer, trycksaker Filmer och filmmateriel Reseersättningar, sammanträden Riksförbundsmöte och överstyrelse Konferenser, propaganda, information Kommittéers verksamhet Utmärkelser, diplom, textning, gravering Diverse

Kronor 10 300 1 800 20 000 12 500 17 500 20 000 6 500 4 000 20 000 20 000 16 000 17 000 8 000 20 000 3 000 3 400 200 000 Summa 440 000

Anm. De ovanstående beräkningarna gäller under förutsättning att alla kostnader för tidningen Svensk Idrott, inberäknat redaktörens lön, föres p å tidningen, som bekostas genom föreningarnas årsavgifter, att alla kostnader för förlagsverksamheten föres på det bolag som h a n d h a r denna, att poliklinikkommitténs alla kostnader föres på denna kommittés anslag, att all personal vid Bosöstiftelsen avlönas genom institutets driftsanslag, att ungdomskonsulenterna avlönas från särskilt anslag samt att andra medel står till förfogande för representation och uppvaktningar.

Förslag till utgiftsstat för

idrottsplatskommittén

1 A. Avlöningar

110 000

B. Expenser m. m. Hyror, bränsle, lyse, vatten Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. d Porto, telefon Inköp och underhåll av möbler och kontorsmaskiner m. m Böcker, tidningar, bindning av handlingar Publikationer, broschyrer, trycksaker Reseersättningar Diverse

7 300 1 000 4 500 1 500 400 3 000 30 000 2 300 50 000 Summa 160 000

SVERIGES OLYMPISKA

KOMMITTÉ

I detta s a m m a n h a n g synes lämpligen k u n n a behandlas den v e r k s a m h e t s o m b e d r i v e s av Sveriges o l y m p i s k a k o m m i t t é , t r o t s a t t d e n icke i n g å r i r i k s i d r o t t s f ö r b u n d e t s o r g a n i s a t i o n . K o m m i t t é n t i l l k o m 1906 och ä r allt1

Pensionskostnader ingår i centralorganets utgiftsstat.

64 sedan 1912 ett permanent organ. Den är den svenska idrottsrörelsens organ tor alla frågor rörande Sveriges deltagande i olympiska spel. Stadgar för kommittén fastställdes senast vid årsmöte den 28 september 1953. Förutom dessa stadgar skall kommittén i sitt arbete också följa den internationella olympiska kommitténs stadgar och bestämmelser. I samband med olympiska spel har kommittén att organisera och kontrollera det lag som skall representera Sverige vid spelen. Den svarar för lagets utrustning, transport och inkvartering. Emellan spelen fördelar kommittén medel mellan specialförbunden för tränings- och instruktionskurser, varjämte den förbereder, i den utsträckning det kan ske, resor m. m. i samband med nästa olympiska spel. Olympiska kommittén består av internationella olympiska kommitténs »svenska, ordinarie ledamöter, för närvarande två stycken, en ledamot jämte suppleant från vart och ett av de specialförbund, som företräder vid olympiska spel förekommande, i Sverige självständig idrottsgren, utsedda av vederbörligt specialförbund, samt två av riksidrottsförbundets överstyrelse bland förvaltningsutskottets medlemmar utsedda ledamöter, vilka icke av annan anledning tillhör kommittén». Såsom adjungerad ledamot deltager riksidrottsförbundets verkställande direktör. Inom kommittén fungerar ett särskilt arbetsutskott, bestående av ordförande, sekreterare och skattmästare samt sex på särskilt sätt valda ledamöter. Riksidrottsförbundets verkställande direktör är adjungerad i utskottet. Kommittén väljer vid årsmöte närmast efter olympiska spel för fyra år inom eller utom sig ordförande, vice ordförande, sekreterare, skattmästare och ordförande i arbetsutskottet samt vid varje årsmöte för ett år sex ledamöter i arbetsutskottet jämte tre suppleanter för dessa samt en revisor jämte suppleant. Kommittén är beslutmässig, då minst en tredjedel av ledamöterna är närvarande. Varje ledamot med undantag av den adjungerade äger en röst. Kommittén åtnjuter statsbidrag såväl till förberedelser som för deltagande i olympiska spel. Medlen fördelas av kommittén inom en av Kungl. Maj :t fastställd, vanligtvis ganska vid ram. Ändamål

1952/53

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

I. Medel till förberedelser för deltagande i olympiska spel, fördelade på följande delposter. a) Kursverksamhet b) Deltagande i internationella tävlingar och resor . . c) Lokalhyror och materiel. . d) Kansli och e x p e d i t i o n . . . .

55 000

60 000

75 000

80 000

40 000

55 000

55 000 30 000 10 000

90 000 40 000 10 000

200 000 60 000 15 000

215 000 64 000 16 000

100 000 90 000 20 000

135 000 90 000 20 000

Summa 150 000

200 000

350 000

Medel till resor för deltagande i olympiska spel

175 000

800 000

550 000

1 050 000

300 000

Härjämte har medgivande lämnats till att 45 049 kronor 90 öre, utgörande besparing å reseanslag för vinterolympiaden i Oslo 1952, fått användas till förberedelsekostnader.

65 Storleken av statsbidragen framgår av den här återgivna sammanställningen. Årtalen angiver, vilket budgetårs anslag som belastats genom medelsanvisningen. Kungl. Maj :t har, som i annat sammanhang nämnts, föreskrivit att, såvitt icke påtaglig olägenhet föranledes därav, erforderliga instruktionskurser skall förläggas till riksidrottsförbundets idrottsinstitut å Bosön. Olympiska kommittén är skyldig att till handelsdepartementet inkomma med redogörelse för användningen av mottagna medel.

Utredningen Det är önskvärt att idrottsrörelsens organisation, som är tämligen vittförgrenad, förenklas på punkter där detta är möjligt. Härigenom bör arbetet k u n n a effektiveras och kostnaderna för administration m. m. hållas nere. Utredningen har observerat det irrationella i att samtidigt olympiska kommittén och riksidrottsförbundets centralorgan förmedlar statsbidrag till specialförbunden för instruktions- och träningsverksamhet samt internationellt samarbete. Det skulle innebära en förenkling, om denna bidragsverksamhet kombinerades. Det synes utredningen uppenbart, att hinder ej kan möta att statsmedel även till förberedelser för olympiska spel av staten ställes till förfogande för riksidrottsförbundets centralorgan. Detta bör, eventuellt i samråd med olympiska kommittén, disponera medlen för bidrag till specialförbund i anslutning till den övriga bidragsverksamhet, som utövas med statsmedel. Beträffande olympiska idrottsgrenar, som icke är anslutna till riksidrottsförbundet, torde motsvarande medel böra ställas till disposition genom statens idrotts- och friluftsnämnd. Vad angår kostnaderna för olympiska kommitténs administration har utredningen erfarit, att några utgifter för arvoden, traktamenten eller resor icke förekommer och att man sålunda endast har att räkna med sådana kostnader som avser maskinskrivning, porton, telegram eller dylikt. Dessa kostnader, som synes hålla sig mellan 5 000 och 10 000 kronor för år, torde i fortsättningen böra bestridas av riksidrottsförbundets centralorgan. Om särskilda utgifter skulle bli nödvändiga för här angivna eller andra ändamål, torde den statliga idrotts- och friluftsnämnden få ställa medel härför till förfogande. Av ovanstående tablå framgår, att anslag till resor för deltagande i olympiska spel helt naturligt endast anvisas de år, då sådana spel äger rum. Anslagsmedel till förberedelser lämnas även för mellanåren, med ökande belopp ju närmare man kommer nya spel. Utredningen saknar anledning att i nuvarande läge uttala sig om anslagsbehovet för deltagande i spelen. Vad åter angår kostnaderna för förberedelser härför torde i anslagsposten till specialförbunden och specialdistriktsförbunden böra för ändamålet inräknas ett belopp av 200 000 kronor för år. Detta belopp torde böra höjas 5—705895

66 till 400 000 kronor för ett vart av de två budgetår, som närmast föregår olympiska spel.

INSTRUKTÖRS- OCH KURSVERKSAMHET En välorganiserad instruktionsverksamhet är av stor betydelse för att sprida intresset för olika former av idrottsutövning och för att bibringa deltagarna kunskaper om hur idrotten bör bedrivas. Instruktionen bör även ha till mål att utveckla tekniken i olika idrotter och därmed deltagarnas prestationsförmåga och resultat. En hög standard på toppresultaten i olika idrottsgrenar kan som intet annat väcka intresse. Toppresultaten är därigenom bästa underlaget för den bredd, som man vill nå. Frågan om hur förbättrade möjligheter till teknisk instruktion i olika idrottsgrenar skall kunna åstadkommas är svårlöst. Att inom en rimlig kostnadsram åstadkomma en lösning, som tillfredsställer alla anspråk, torde icke vara möjligt. Därtill är idrottsutövningen alltför differentierad. På grund av de skiftningar i fråga om intresset för olika former av idrott, som hittills kännetecknat idrottsrörelsens utveckling, är det heller icke möjligt att nu draga upp riktlinjer för en instruktörsorganisation, som på längre sikt är den enda tänkbara. Man måste vara beredd på att efter hand ändra formerna för instruktörsverksamheten med hänsyn till nya strömningar i fråga om idrottsintresse och idrottsutövning. I allmänhet måste instruktionsarbetet bedrivas i den formen att man samlar eleverna till kortare eller längre kurser. I en vid detta betänkande fogad promemoria, som utarbetats av ledamoten Wiklund, har redogjorts för nu förekommande instruktörs- och kursverksamhet hos vissa organisationsled inom riksidrottsförbundet. Där har också diskuterats, vilka faktorer som påverkar instruktörsverksamhetens organisation och vilka behov som finnes av instruktörer och kurser. Behov av instruktörer och kurser föreligger såväl centralt hos specialförbunden som regionalt hos specialdistriktsförbunden och lokalt hos föreningarna. Vissa för flera idrotter gemensamma kurser anordnas av distriktsförbunden. Det är här fråga om kurser för föreningsfunktionärer, för ungdomsledare, för ledare inom kvinnlig idrott, för samarbete med andra ideella organisationer m. m. Som nämnts i kapitlet om riksidrottsförbundets centrala organ, anordnas även vissa slag av kurser genom dess försorg. Kurser kan vara av längre varaktighet — en vecka eller mera — och kallas då ofta »läger», »veckokurser» eller »centrala kurser». Ofta anordnas kurserna över en veckohelg, från fredag kväll eller lördag morgon till måndag morgon. Dessa week-endkurser brukar kallas »regionala kurser». Beteckningarna »centrala kurser» och »regionala kurser» användes i det

67 följande — liksom i kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575) angående statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet — för längre respektive kortare kurser oavsett om de anordnas centralt eller regionalt. Specialförbundens kurser anordnas av respektive styrelse eller genom något inom specialförbundet för kursverksamheten utsett organ. Kurser ordnas också av specialidrotternas distriktsorgan. Med hänsyn till kursarrangör är kurserna sålunda specialförbundskurser eller specialdistriktsförbundskurser. Dessa senare är i regel week-endkurser. Behovet av distriktsvis bedriven instruktion är olika i skilda idrottsgrenar. I vissa fall är det inte aktuellt att sammandraga elever till kurser, utan instruktionsverksamheten anknytes till föreningar eller bedrives vid särskilda idrottsanläggningar. Varje kurs måste ha ett bestämt mål och elevurvalet ske med hänsyn härtill. Kurserna kan avse utbildning antingen av ledare eller av aktiva. Ledarkurserna kan ha skiftande målsättning — utbildning av distriktseller föreningsinstruktörer, av funktionärer av olika slag, av domare, av banläggare o. s. v. Kurserna för aktiva kan avse idrottsutövare av varierande skicklighet — elitkurser, kurser för »morgondagens män», »yngre lovande juniorer». Kurserna för aktiva avser teknisk utveckling,och träning. En sammanblandning av ledarkurser och kurser för aktiva får inte ske. Däremot kan det ofta vara lämpligt att parallellt bedriva t. ex. en domarkurs och en kurs för aktiva, varvid den senare kursen utnyttjas som åskådningsmaterial eller övningsobjekt för den förra. Antalet specialförbunds- och specialdistriktsförbundskurser inom olika specialidrotter är beroende på idrottsgrenens omfattning och antal utövare samt behovet av ledare av olika slag. Kursantalet beror också på idrottsgrenens personella resurser att planlägga och genomföra kurserna effektivt. Möjligheterna att arrangera kurserna är ju dessutom avhängiga av specialidrottens ekonomiska resurser. I en vid ovannämnda promemoria fogad tablå har för olika specialidrotter med stöd av erfarenheter och uttalade önskemål angivits det antal centrala och regionala kurser för ledare och aktiva, som vid specialidrotternas nuvarande omfång minst borde genomföras per år. I tablån har också gjorts en sammanställning avseende behovet av instruktörer, anställda för helt år eller kortare tid. De helårsanställda instruktörer, som hittills funnits inom specialförbunden, har i några fall utgjorts av utländska tränare, som anställts för något eller några år. I de flesta fall har emellertid instruktörerna haft stadigvarande anställning intill pensionsåldern. Utredningen anser i princip heltidsanställning för begränsad tid (några å r ) , vilken form användes i fråga om de särskilda s. k. ungdomskonsulenterna, av många skäl vara att föredraga. En instruktörstjänst är att jämföra med en lärartjänst.

68 Men den avviker dock i flera väsentliga avseenden. Arbetet måste huvudsakligen bedrivas, när folk i allmänhet har fritid (kvällar och söndagar), vilket ger en ovanlig livsrytm och ovanliga familjeförhållanden för de instruktörer som har familj. Arbetet består till stor del av reseverksamhet. Den tekniska utvecklingen på idrottens område går mycket snabbt, vilket kräver ständig förnyelse och kanske helt nya metoder. Arbetets mål är att stimulera ungdom till fysiska kraftprestationer. Även detta talar för ett cirkulationssystem med successiv förnyelse av instruktörer. Genom ett cirkulationssystem vinnes även den fördelen att den totala tillgången på utbildade instruktörer successivt ökas. Förutvarande instruktörer kan beräknas bli till god nytta i föreningsarbetet och den lokala kurs- och instruktionsverksamheten. På detta sätt verkar redan nu personer, som slutat sin anställning som ungdomskonsulenter. Det är anledning att anta att samma bleve förhållandet med dem, som verkat som tekniska idrottsinstruktörer. Anställning som instruktör bör räcka minst 3 år men inte gärna längre än 6 år. Intet hinder bör föreligga att instruktören efter några mellanår åter fullgör en anställningsperiod som instruktör. Liksom eftersträvats beträffande ungdomskonsulenterna bör till helårsanställda instruktörer utväljas personer, som åtnjuter tjänstledighet från ordinarie anställning. Erfarenheterna beträffande ungdomsinstruktörer visar, att icke blott stats- eller kommunalanställda tjänstemän kunnat erhålla tjänstledighet för dylikt arbete. Även i industrier och andra företag anställda har kunnat få ledighet för sådana uppdrag med rätt att sedermera återgå till förutvarande anställning. Man har därför anledning antaga att urvalsmöjligheterna icke är alltför snävt begränsade. Även om uppdragen i fråga måste vara särskilt lämpade för unga gymnastiklärare, militärer som genomgått den inom försvaret ordnade gymnastik- och idrottsskolan eller lärare med intresse och kunnighet på idrottens område, finnes i praktiken knappast hinder för att i samma anställningsform även utnyttja andra personer med praktisk erfarenhet från aktiv idrott eller ledarskap. I detta sammanhang bör uppmärksammas frågan om tillgodoräknande av tjänstgöringen som instruktör, när det gäller sökande av tjänst, löneklassplacering eller beräkning av pension. Dessa frågor har varit berörda i samband med de vid 1954 års riksdag beslutade åtgärderna till främjande av ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet m. m. I en kungörelse den 30 juni 1954 (nr 576) har föreskrifter meddelats om meritvärdering av heltidstjänstgöring såsom, bland annat, instruktör inom ungdomsvårdande sammanslutning, såvida statsbidrag utgår till befattningen. Dylik tjänstgöring skall vid ansökning till lärartjänst vid skola, som står under överinseende av skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, socialstyrelsen eller lantbruksstyrelsen, i merithänseende likställas med lärartjänstgöring, vilken enligt vad därom är särskilt stadgat m å tillgodo-

69 räknas -vid ansökning till sådan lärartjänst, varom fråga är. Här avsedd heltidstjänstgöring må dock icke tillgodoräknas, i den mån den fullgjorts före avläggandet av examen, som medför behörighet till lärartjänsten i fråga, samt ej heller inräknas i minimitjänstgöring, som må vara föreskriven för behörighet till ordinarie lärartjänst. Enligt vad som framgår av proposition nr 156 till 1954 års riksdag har skolöverstyrelsen i en den 21 januari 1954 avgiven skrivelse förklarat sig för det dåvarande inte vilja föreslå generellt tillgodoräknande av tjänstgöringstid inom folkbildningsarbetet för löneklassplacering eller för tjanstårsberäkning i pensionshänseende, överstyrelsen har emellertid erinrat om att det inom ramen för de statliga avlönings- och pensionsreglementena finns möjlighet att i varje särskilt fall besluta om tillgodoräknande av annan tjänst, överstyrelsen har ansett det vara av vikt, att sådan tjänstgöring av ej alltför kort varaktighet får tillgodoräknas vid löneklassplacering av lärare. Av skäl, som framgår av det anförda, föreslår utredningen, att heltidstjänstgöring som sådan konsulent hos idrottsorganisation — och detsamma bör gälla om friluftsorganisation — till vars verksamhet statsbidrag utgår, må intill en tid av sex år tillgodoräknas ej blott som merit vid sökande av tjänst utan även för löneklassplacering och tjänstårsberäkning i pensionshänseende. Detta innebär, att det betraktas som om vederbörande oavsett tjänstgöringen såsom konsulent uppehållit egen tjänst, dock icke högre tjänst än i 19:e lönegraden. Vad här sagts torde böra gälla även när fråga är om tjänst vid skola, som står under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. För anställda i kommunal eller enskild tjänst kan de förmåner eller garantier som här nämnts, icke utan vidare föreskrivas eller utlovas. Erfarenheterna visar emellertid, att dylik verksamhet är berikande för instruktörernas egen utveckling, kännedomen om människor, samhällsliv och organisationsproblem samt förmågan att framträda offentligt, allt kunskaper och färdigheter, som måste vara till gagn för fortsatt verksamhet i varje slag av yrke. Även enskilda arbetsgivare borde vara intresserade av att icke lägga hinder i vägen för att en anställd får åtnjuta ledighet för nu ifrågavarande ändamål, utan att det försämrar hans framtid inom företaget. En viktig fråga är, vilka kvalifikationer som bör förutsättas hos idrottsinstruktörer —• helårsanställda såväl som andra — och i vad mån särskilda åtgärder bör vidtagas för utbildning av dessa. Till en början må erinras om att gymnastiklärarutbildningssakkunniga i sitt år 1951 avgivna betänkande angående omorganisation av kungl. gymnastiska centralinstitutet m. m. (SOU 1951:59) uttalat sig för att vid detta institut skall ordnas utbildning av kvalificerade ledare och lärare

70 för elitkurser för gymnaster och idrottsmän liksom för centrala instruktörskurser. Utbildningen skall sålunda avse de lärare och ledare, som i sin tur skall utbilda den stora skaran av instruktörer åt föreningarna. Deltagarna förutsattes i allmänhet ha genomgått gymnastiska centralinstitutets två- eller ettåriga linjer och äga personliga förutsättningar för den gren respektive utbildning skall omfatta. Enligt vissa i nämnda betänkande framlagda programförslag skulle utbildningen för olika idrottsformer ta i anspråk mellan 2—3 veckor och 2—3 månader. I avbidan på att ståndpunkt skall tagas till 1951 års betänkande har idrotts- och friluftsutredningen ansett sig böra framlägga förslag till vissa instruktörskurser i riksidrottsförbundets regi. Innan utredningen ingår härpå, torde något beröras inom vilka kategorier man har att söka personer lämpliga att bli instruktörer. Till en början kan då konstateras, att de, som genomgått gymnastiska centralinstitutet eller den inom försvaret ordnade gymnastik- och idrottsskolan, fått en grundläggande utbildning både i förmågan att undervisa och i idrottsligt kunnande. Många av dessa har, utom ett allroundkunnande, ett mera utpräglat intresse för någon eller några idrotter och även stor personlig skicklighet i dessa. Bland dem finner man svenska mästare i fotboll, ishockey, fri-idrott, simning, gymnastik, orientering, fäktning, handboll, skridsko m. fl. idrotter. Åtskilliga yngre lärare och andra tjänstemän finns, som har liknande idrottsliga meriter men som för närvarande icke har möjlighet att ägna sig åt instruktionsverksamhet. Vidare är det många skickliga aktiva idrottsutövare med andra yrken, som praktiskt visat stor färdighet att instruera samt god pedagogisk blick och förmåga. I stort kan man konstatera att tillgången är god på personer, som har förutsättningar att bli bra instruktörer. Det erfordras emellertid speciell utbildning för dem, som skall verka som tekniska instruktörer. Utbildningen bör omfatta pedagogik, undervisningsteknik, instruktionsverksamhetens organisation samt utbildning i de senaste tekniska rönen och hjälpmedlen för undervisning i de idrotter, som instruktörsverksamheten avser, och därjämte något om fysiologi, anatomi och frågor om hygien och diet. Denna speciella högre instruktörsutbildning bör utan omfattande arrangemang kunna ordnas med de resurser i fråga om lärarkrafter och lokaler, som redan finns. Dylik utbildning borde beredas alla, som avses bli heltidsanställda instruktörer, samt även sådana, som kan vinna kommunal heltidsanställning, liksom även alla inhemska deltidsanställda instruktörer. Med ledning av gjorda beräkningar torde det årliga utbildningsbehovet kunna uppskattas till omkring 25 elever. Den av utredningen nu åsyftade utbildningen torde behöva sträcka sig över omkring 4 veckor. Den kan lämpligen förläggas sommartid till riksidrottsförbundets idrottsinstitut på Bosön. Gymnastiska centralinstitutets

71 lärarpersonal bör kunna utnyttjas för utbildningen i de teoretiska ämnena, vilka torde böra tillmätas hälften av disponibelt timantal. Återstående tid bör ägnas den tekniska utbildningen i aktuella specialidrotter. Härvid bör berörda specialförbunds instruktörer utnyttjas som lärare. En differentiering bör ske av eleverna på olika specialidrotter. De, som avses verka inom vinteridrotter, bör dessutom sammandragas till en kortare vinterkurs. Kostnaderna för denna kursverksamhet kan beräknas sålunda vid 30 dagars k u r s : inkvarteringskostnader föreläsararvoden undervisningsmateriel särskild vinterutbildning eller tillhopa 20 000 kronor.

11 000 kronor 4 000 » 1 000 » 4 000 »

Här räknas icke med särskilda kostnader för specialidrottslärarna. Vidare räknas med att eleverna bestrider resekostnaderna. Genom uttagande av elevavgift torde kostnaderna k u n n a nedbringas med omkring 3 000 kronor till 17 000 kronor. Till frågan om kostnaderna i övrigt för den önskvärda instruktörs- och kursverksamheten inom olika organisationsled återkommer utredningen i andra sammanhang.

RIKSIDROTTSFÖRBUNDETS UNGDOMSKONSULENTER Efter förslag av 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar har från och med budgetåret 1954/55 statsbidrag utgått för ett antal tjänster som ungdomsinstruktörer dels inom riksidrottsförbundet med anlitande av anslagsmedel för idrottens främjande och dels inom andra ideella ungdomsorganisationer, för vilket ändamål ett av skolöverstyrelsen disponerat anslag under åttonde huvudtiteln stått till förfogande. För riksidrottsförbundets ungdomsinstruktörer — inom förbundet benämnda ungdomskonsulenter, vilken benämning användes här — utgår statsbidraget från en särskild anslagspost »instruktörsverksamhet bland ungdom». Bidragsgrunderna har tidigare varit att statsbidrag till avlöning åt instruktör må utgå med belopp motsvarande 3/4 av instruktörens årslön, dock högst 9 000 kronor för helt budgetår, samt att bidrag till resekostnadsersättning och traktamente må utgå med visst belopp för arbetsdag, varunder instruktör minst 8 timmar vistas utanför sin tjänstgöringszon, därvid vad i allmänna resereglementet stadgas om tjänstgöringszon skall äga motsvarande tillämpning. Sistnämnda bidrag må dock

72 icke överstiga 3 600 kronor för helt budgetår. Vid 1957 års riksdag har emellertid beslutats, att statsbidraget till lön skall få utgå med 10 350 kronor samt rese- och traktamentsersättning med 4 000 kronor, allt för år räknat. Antalet ungdomskonsulenter inom riksidrottsförbundet har från början varit 10. Konsulenterna har varit fördelade på regionala arbetsområden omfattande ett och i vissa fall två eller tre idrottsdistrikt. Redan innan dessa tjänster för ungdomskonsulenter tillkommit, fanns inom fem distriktsförbund s. k. distriktskonsulenter med motsvarande arbetsuppgifter. Landet har i anslutning härtill varit uppdelat på 15 konsulentområden. Antalet konsulenter, för vilka statsbidrag utgått, har successivt utökats, nämligen under budgetåret 1955/56 till 12 samt under budgetåret 1956/57 först till 14 och sedan efter särskilt beslut till 15. I samband med denna utökning av antalet ungdomskonsulenter med statsbidrag har de s. k. distriktskonsulenternas anställningsförhållanden ändrats. De har överförts till anställning direkt hos riksidrottsförbundet liksom övriga ungdomskonsulenter. Alltjämt återstår dock en distriktskonsulent, vilkens anställningsförhållanden icke hunnit regleras på detta sätt (statsbidraget till lön överföres här till berört distriktsförbund såsom arbetsgivare, medan rese- och traktamentsersättning betalas centralt av riksidrottsförbundet). Från och med den 1 juli 1957 omfattar ungdomskonsulentorganisationen inom riksidrottsförbundet följande områden, varje område med en konsulent (konsulentens huvudort inom parentes). Skåne och Halland (Malmö) Blekinge och Kronobergs län (Karlskrona) Småland utom Kronobergs län (Jönköping) Göteborg och Bohuslän-Dal (Göteborg) Östergötland och Södermanland (Norrköping) Västergötland (Falköping) Värmland (Sunne) Västmanland och Närke (Västerås) Stockholm, Uppland och Gotland (Stockholm) Dalarna (Falun) Gästrikland och Hälsingland (Gävle) Ångermanland och Medelpad (Kramfors) Västerbotten (Umeå) Norrbotten (Luleå) Jämtland-Härjedalen (Östersund). Sistnämnda område har tills vidare av distriktsförbundet anställd konsulent. De av riksidrottsförbundet anställda konsulenterna är — beroende på lönen i de ordinarie befattningar från vilka de har tjänstledighet under anställningstiden som konsulent — placerade i löneklass 14—19. Det sammanlagda lönebeloppet för de 15 av riksidrottsförbundet anställda ungdoms-

73 konsulenterna beräknas budgetåret 1957/58 utgöra 237 720 kronor. Härtill kan statsbidrag med 144 900 kronor påräknas, vartill kommer de 10 350 kronor som utgår för den ovannämnde, hos distriktsförbund anställde konsulenten. Rese- och traktamentskostnaderna per konsulent och år uppgår erfarenhetsmässigt till 7 000—8 500 kronor beroende på områdets storlek. De sammanlagda rese- och traktamentskostnaderna för 15 konsulenter beräknas uppgå till omkring 110 500 kronor. Härför kan statsbidrag med 60 000 kronor påräknas. De kostnader som — bortsett från avlöningen till en av konsulenterna — för närvarande icke täckes genom statsbidrag är (237 720 — 144 900 + 110 500 — 60 000 = ) 143 320 kronor. Dessa senare kostnader belastar främst riksidrottsförbundets s. k. egna medel (inkomster genom föreningarnas årsavgifter m. m.) men i mindre omfattning även vissa anslagsposter avsedda för andra ändamål. Den totala medelkostnaden per konsulent och år uppgår till 24 870 kronor eller avrundat 25 000 kronor. Till belysande av omfattningen av ifrågavarande verksamhet må återgivas följande uppgifter, avseende de nu avsedda femton konsulenternas arbete under verksamhetsåret 1956/57. Antal resdagar » besökta föreningar » sammanträden » kurser

2 635 eller i medeltal 176, 2 763 » » » 184, 1 211 » » » 81, 253 » » » 17.

Antalet resdagar upptager som synes en mycket stor del av tjänstgöringstiden under året (efter avdrag för semester). Vid föreningsbesök och sammanträden med styrelser m. m. har konsulenterna, om till dessa sammankomster kommit i medeltal 5 personer, haft direktkontakt med drygt 20 000 kommunalmän, idrottsledare m. fl. Konsulenternas direkta insatser för ungdomsledarutbildningen belyses av att de i medeltal medverkat vid 17 kurser. För de hos riksidrottsförbundet anställda konsulenterna gäller följande instruktion: 1. Konsulenten anställes, avlönas och entledigas i enlighet med avtal, som träffats mellan riksidrottsförbundet och honom. 2. Konsulenten skall huvudsakligen inrikta sin verksamhet på för olika organisationer gemensamma ungdomsfrämjande uppgifter. I första hand skall konsulentens uppgift vara att med för syftet tillrättalagda medel bidra till ungdomens sociala fostran och att stimulera den till en kulturellt betonad eller annan lämplig aktiv fritidssysselsättning. Konsulenten skall i sitt arbete i största möjliga utsträckning söka nå sådan ungdom, som står utanför föreningsarbetet. 3. I sin verksamhet skall konsulenten a) iaktta objektivitet och saklighet,

74 b) följa utvecklingen på ungdomsarbetets område och fortbilda sig genom att ta del av aktuell litteratur och genom att delta i konferenser och kurser, c) samråda med riksidrottsförbundets rikskonsulent, d) kontakta skolöverstyrelsens l:e gymnastikkonsulent i frågor rörande ungdomsidrott särskilt beträffande skolidrott, e) samarbeta med skolöverstyrelsens ungdomskonsulent, f) samverka med övriga konsulenter i ungdomsarbetet liksom med övriga ideella organisationer. 4. Konsulenten skall a) i samverkan med riksidrottsförbundets ledning och dess distriktsorganisationer planlägga sin reseverksamhet och sina övriga arbetsuppgifter, samt före den 10 i varje månad rapportera verksamheten till rikskonsulenten och vederbörande distrikt, b) vara närvarande vid distriktsorganisationernas sammanträden vid behandling av ärenden av betydelse för fullgörandet av hans arbetsuppgifter, c) föreslå distriktsstyrelserna åtgärder, som syftar till att främja föreningarnas aktivitet, samt biträda vid uttagandet av deltagare till centrala kurser, d) stödja föreningarnas arbete bl. a. genom att ta initiativ till bildandet av ungdomsavdelningar och entusiasmera för och medverka till startandet och utvecklandet av motionsidrott och friluftsliv i olika former samt medverka till att främja de enskilda medlemmarnas aktivitet och gemenskap, e) lämna anvisningar angående litteratur och materiel för ungdomsarbete och taga initiativ till framställning av ny arbets- och undervisningsmateriel, f) medverka vid den ungdomsledarutbildning, som ordnas av distriktsförbund eller specialidrotternas distriktsorganisationer, g) organisera kurser och lägerverksamhet för ungdom, h) ta initiativ till och aktivera bildandet av fritidsgrupper, i) samverka med ungdomsvårdande kommunala myndigheter samt med skolor och folkbildningsorganisationer, j) före juli månads utgång lämna rapport över föregående års verksamhet. För bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer vid sidan av riksidrottsförbundet finns såsom nämnts ett särskilt anslag på riksstaten. Enligt en kungörelse den 30 juni 1954 (nr 575) angående statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet utgår statsbidrag för anställande av dessa instruktörer efter samma grunder som angivits för de förstnämnda av riksidrottsförbundet anställda instruktörerna. Kungl. Maj :t har enligt beslut den 26 april 1956 medgivit, att statsbidrag från det särskilda anslaget må för budgetåret 1956/57 utgå för anställande av en instruktör inom envar av följande 24 ungdomsorganisationer respektive grupper av ungdomsorganisationer: Förbundet Vi unga, Skid- och friluftsfrämjandet, Unga örnars riksförbund, Svenska frisksportförbundet, Svenska ungdomsringen för bygdekultur, Jordbrukare-ungdomens förbund och Ridfrämjandet tillsammans med Sveriges fältbiologiska ungdomsförening, Metodistkyrkans ungdomsförbund, De ungas förbund för kristligt arbete,

75 Svenska alliansmissionens ungdomsförbund, Svenska missionsförbundets ungdom, Riksförbundet kyrklig ungdom, Svenska baptisternas ungdomsförbund, Frikyrkliga ungdomsrådet och örebromissionens ungdom, KFUM:s riksförbund, KFUM:s scoutförbund, Sveriges scoutförbund, Sveriges flickors scoutförbund, IOGT:s scoutförbund och flickscoutförbund, Sveriges godtemplares ungdomsförbund, Godtemplarordens ungdomsråd, NTO:s juniorförbund och scoutverksamhet, NTO:s ungdomsförbund Heimdal, Sveriges blåbandsförenings ungdomsförbund samt Motorförarnas helnykterhetsförbund. Distriktsförbundens

synpunkter

En av de frågor, som upptogs i utredningens rundskrivelse till distriktsförbunden, avsåg att dessa skulle framföra eventuella synpunkter eller önskemål beträffande konsulentverksamheten i respektive distrikt. Så gott som alla förbunden har uttalat sig positivt i fråga om denna verksamhet. Ett flertal förbund har ansett en intensifiering av verksamheten vara önskvärd. För att möjliggöra en sådan har man på många håll understrukit önskvärdheten av ett ökat antal konsulenter, så att dessa icke behöver tilldelas så stora verksamhetsområden, ofta omfattande mer än ett idrottsdistrikt, som nu är fallet. Uttalanden i denna riktning har framförts från följande idrottsförbund: Dalarnas, Gotlands, Gästriklands, Göteborgs distrikts, Hallands, Närkes, Skånes, Smålands, Stockholms, Södermanlands och Upplands. Enligt vad Göteborgs distrikts idrottsförbund anfört, föreligger vissa svårigheter att på ett tillfredsställande sätt utnyttja konsulenten, då dennes verksamhet omfattar mer än ett distrikt, och Skånes idrottsförbund har hänvisat till att kostnaderna ökas genom de många och långa resorna mellan distrikten. Smålands idrottsförbund har med hänsyn till distriktets storlek funnit önskvärt att få disponera två konsulenter, så att distriktet i fortsättningen icke behövde dela den ena konsulenten med annat distrikt. I detta sammanhang kan nämnas, att Gotlands idrottsförbund ansett att en konsulent aldrig bör stanna inom ett distrikt mindre än en månad åt gången. I fråga om konsulenternas arbetsuppgifter och uppläggningen av deras verksamhet har Jämtland-Härjedalens idrottsförbund uttalat sig särskilt ingående. Förbundet har anfört: Den expansion, som kännetecknar idrottsrörelsen under senare år, ställer ledarfrågan i en särskild belysning. Från att tidigare idrottsledarskapet utgjort en hobby som väl kunde skötas på den fritid som var och en av ledarna disponerade, har numera allt större krav ställts på dem, som har att svara för den administrativa delen av idrottsarbetet. Det är därför en absolut nödvändighet att idrottsrörelsen tillföres avlönad arbetskraft, vare sig nu denna kallas kanslist, konsulent eller skrivbiträde. Detta gäller inte bara centrala idrottsorganisationer utan även de större idrottsföreningarna. Inom Jämtland-Härjedalens distrikt har sedan 1951 varit anställd en idrottskonsulent, som avlönats av medel, som ställts till förfogande av riksidrottsför-

76 bundet, landstinget och kommunerna i länet samt av distriktsförbundets egna medel. Konsulentens arbetsuppgifter har i första h a n d varit att avlasta arbetsbördan för sekreteraren samt att i vissa stycken vara den verkställande ledamoten av inom verkställande utskottet fattade beslut. Man kan i viss utsträckning jämföra honom med riksidrottsförbundets verkställande direktör, fast i mycket mera begränsad utsträckning. Idrottskonsulentens arbete inom distriktet kan icke nog uppskattas. Den personliga kontakten med föreningsledare samt med specialdistriktsförbund och sektioner har på ett lyckligt sätt kunnat samordnas just därför att konsulenten icke enbart varit »konsulent» utan även i många stycken den verkställande ledamoten. Kontakten med kommunala myndigheter, främst måhända skolstyrelser och skolman, har löst många problem på ett smidigt och effektivt sätt. Vår uppfattning är, att den form, som konsulentverksamheten tagit inom distriktet, är den för idrotten mest lyckliga, förutsatt att man som distriktsförbundet lyckats engagera en mycket god arbetskraft. Den inom riksidrottsförbundet nu pågående konsulentverksamheten, som i första hand tar sikte på ungdomsverksamheten, är i och för sig mycket värdefull. Vi tror dock, att den form av konsulentverksamhet, som vi här ovan redogjort för, är en bättre och för idrottsrörelsen lyckligare. På en del håll hävdas, att konsulenten även skall vara instruktör i aktiv idrott. Vi tror inte att den vägen är den riktiga. Idrottsinstruktion skall meddelas av specialister, väl utbildade i facket, medan däremot konsulenten skall vara en administrativ person. Detta får icke h i n d r a eller utesluta, att konsulenten skall vara kunnig i aktiv idrott och i enklare fall, jämsides med sin verksamhet, även kunna lämna råd och upplysningar i enklare instruktionsspörsmål. Distriktsförbundet anser för sin del, att den konsulentverksamhet som bedrives inom distriktet är den form som bör komma till utförande i ett riksidrottsförbundsdistrikt. I de anvisningar som lämnats i omorganisationsförslag av den svenska idrottsrörelsen är grundtonen, att distriktet skall bli ett rent administrativt organ och att all egentlig idrottsverksamhet skall ske i specialförbund och specialdistriktsförbund. Härav följer, att all instruktionsverksamhet bör skötas av nämnda förbund. Konsulenten bör således icke sysselsättas med denna del av idrottsarbetet. Distriktsförbundet får föreslå att den form av konsulentverksamhet som bedrives inom Jämtland-Härjedalens distrikt noga följes av utredningen. Vår erfarenhet av konsulentarbetet är så gott, att vi med bestämdhet tror att även andra distrikt skulle vinna på att erhålla samma slag av arbetskraft för den administrativa verksamheten. Emellertid måste en konsulent få tid på sig att arbeta in sig i distriktet. En anställning måste därför taga sikte på en anställningstid av 8—10 år. En kortare anställningstid skulle säkerligen icke vara gynnsam. Huruvida konsulenten sedermera bör beredas möjlighet till byte av arbetsfält, är en fråga som icke dryftats inom distriktsförbundet. Hallands idrottsförbund har funnit lämpligast, att konsulentverksamheten s a m m a n k o p p l a d e s m e d f ö r b u n d s s e k r e t e r a r e n s a r b e t e eller a t t h e l t i d s a n s t ä l l d k o n s u l e n t tillsattes i d i s t r i k t e t . Upplands idrottsförbund h a r ansett konsulentens verksamhet böra inrikt a s p å a l l m ä n p r o p a g a n d a m e d l ä m p l i g f ö r d e l n i n g m e l l a n olika i d r o t t e r , m e dan specialinstruktion borde meddelas genom särskilda instruktörer. A n d r a d i s t r i k t s f ö r b u n d h a r d ä r e m o t f u n n i t ö n s k v ä r t , att u n g d o m s i n s t r u k t ö r e n s v e r k s a m h e t även är i n r i k t a d p å i n s t r u k t i o n i i d r o t t . S å l u n d a h a r

77 Bohuslän-Dals idrottsförbund förmenat, att större behov av instruktör än konsulent finnes. Om medel motsvarande konsulentkostnaderna i stället ställdes till distriktsförbunds förfogande, skulle sannolikt ett effektivt arbete kunna åstadkommas. Distriktsförbundet skulle då anställa konsulent, då lämplig person funnes att tillgå, och denne skulle även inom vissa grenar vara användbar som instruktör. En av riksidrottsförbundet eller skolöverstyrelsen tillsatt konsulent bleve ej en distriktets m a n ; en av distriktsförbundet anställd bleve för distriktet mera användbar, då en av riksidrottsförbundet eller skolöverstyrelsen tillsatt gärna kände sig som representant för dessa. Enligt Hälsinglands idrottsförbunds mening kunde någon kombinerad instruktör och konsulent anställas för distriktets idrottsverksamhet. Göteborgs distrikts idrottsförbund håller före att verksamheten som konsulent lämpligen borde förenas med instruktörssyssla i så många grenar som möjligt; sett ur distriktets synpunkt vore instruktörsbehovet väl så stort som behovet av konsulenter. Från Västergötlands idrottsförbunds sida har uttalats önskvärdheten av att konsulenten behärskar en eller ett par idrottsgrenar för att då tillfälle gåves instruera i grenen, och då särskilt skolungdomen. Även Blekinge idrottsförbund har ansett, att på ungdomsinstruktören borde ankomma praktisk verksamhet i skolorna i ett par idrottsgrenar. Utredningen Som framgår av den lämnade redogörelsen har erfarenheterna av anordningen med ungdomsinstruktörer eller ungdomskonsulenter — utredningen begagnar sistnämnda benämning — varit genomgående goda. Alla skäl synes tala för att sådana anställes även i fortsättningen och att verksamheten effektiveras genom ökning av antalet konsulenter. De tillfrågade distriktsförbundens uppfattning har delvis divergerat såvitt gäller konsulenternas arbetsuppgifter. Den av Jämtland-Härjedalens idrottsförbund tillämpade anordningen, att konsulenten övervägande haft administrativa uppgifter, må visserligen i och för sig ha givit goda erfarenheter. Kostnader för funktionärer med sådana uppgifter bör emellertid bestridas av medel, som står till förfogande för distriktsförbundens allmänna verksamhet. Däremot är det naturligt, att staten i anslutning till de tankegångar, som låg till grund för 1954 års riksdags beslut om åtgärder för främjande av ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet, anslår särskilda medel för allmän upplysningsverksamhet till förmån för idrott såsom en aktiv fritidssysselsättning och ett led i ungdomens sociala fostran samt för utbildning av ungdomsledare. Ungdomskonsulenterna bör här ha sina väsentligaste arbetsuppgifter. De bör bland annat medverka till att idrottsarrangemang kommer till stånd samt överhuvud taget hjälpa föreningsledare med råd och dåd. Deras närmaste arbetsuppgifter framgår av ovan återgivna in-

78 struktion. Även om det kan vara till fördel, om konsulenterna också k a n ge en del instruktioner i fråga om utövningen av olika idrottsgrenar, k a n man ej räkna med att konsulenterna skall ha förutsättningar eller tid att meddela specialinstruktion för elitidrottsmän eller fungera som tränare. Utredningen har varit inne på tankegången att rekommendera anställande av konsulenter, gemensamma för såväl riksidrottsförbundets som korporationsidrottsförbundets och skid- och friluftsfrämjandets verksamhet. Det har emellertid från företrädare för de tre organisationerna framhållits, att denna väg sannolikt icke skulle leda till önskade resultat. Det torde nämligen icke vara möjligt att finna lämpliga personer, som samtidigt kan arbeta för de tre organisationernas syften utan att eftersätta något område. Utredningen har därför i nuvarande läge, då idrotts- och friluftsverksamheten är uppdelad i huvudsak på tre olika organisationer, övergivit denna tanke, även om ett genomförande av en dylik organisation sannolikt skulle vara att föredraga ur kostnadssynpunkt. För att de viktiga uppgifter, som ungdomskonsulenterna har sig ålagda, skall kunna skötas med önskvärd effektivitet är det nödvändigt, att verksamhetsområdena åtminstone för några av dem minskas och att sålunda antalet konsulenter ökas. Härom synes distriktsförbunden vara ense. Även om en del av dessa enligt vad som tidigare anförts önskar att en konsulent och i vissa fall två konsulenter skall stå till förfogande för varje särskilt distrikt, anser utredningen att en så stor ökning av antalet konsulenter knappast erfordras. Utredningen har uppmärksammat, att av de nämnda konsulentområdena dels Skåne och Halland, dels Göteborg och Bohuslän-Dal, dels Östergötland och Södermanland samt dels Stockholm, Uppland och Gotland på grund av stort föreningsantal m. m. måste anses särskilt arbetskrävande. Utredningen vill för sin del förorda en utökning av antalet konsulenter inom riksidrottsförbundet från 15 till 19. I fråga om kostnaderna för ungdomskonsulenterna förordar utredningen, att de i sin helhet bestrides från en särskild anslagspost, som anvisas under det allmänna idrottsanslaget. Utredningen anser att den nu tillämpade principen -— vilken delvis är en fiktion — att viss del av kostnaderna skall bestridas av andra medel än statsmedel icke bör vidhållas. övervägande skäl synes tala för att ungdomskonsulenterna — liksom de flesta av de nuvarande — utses av riksidrottsförbundets centralorgan. Detta bör ske i samråd med vederbörande distriktsförbund. Liksom hittills bör gälla, att till konsulent allenast må utses den, som av skolöverstyrelsen därtill förklarats lämplig, samt att instruktion skall, efter förslag av riksidrottsförbundet, av skolöverstyrelsen fastställas för konsulenterna. I fråga om tiden för förordnande som konsulent och rekryteringen av befattningarna får utredningen hänvisa till vad som anförts i kapitlet om instruktörs- och kursverksamhet.

79 Om man r ä k n a r med att 19 ungdomskonsulenter förordnas och den totala kostnaden per konsulent — enligt vad som ovan anförts — i medeltal är 25 000 kronor, bör den under det allmänna idrottsanslaget uppförda anslagsposten för ungdomskonsulenter beräknas till 475 000 kronor för budgetår.

SPECIALFÖRBUNDEN OCH SPECIALIDROTTERNAS DISTRIKTSORGAN Specialförbunden administrerar till riksidrottsförbundet hörande idrotter i enlighet med av vederbörande förbundsmöte antagna stadgar, tävlingsoch övriga bestämmelser. Varje specialförbund består av de föreningar, som i behörig ordning upptagits i specialförbundet. Specialförbunden är genom ombud representerade vid riksidrottsförbundets årsmöte (riksförbundsmötet). Ombud till specialförbundsmöte utses av distriktsförbunds- eller specialdistriktsförbundsmöten och inom vissa specialförbund av föreningar tillhörande specialförbundet. Specialförbundsmöte fastställer stadgar för förbundet, arbetsordning för förbundsstyrelsen, instruktioner, rekord-, mästerskaps-, medalj- och märkesbestämmelser samt tävlingsregler, med rätt för förvaltningsutskottet att vid granskning vidtaga ändringar däri i de fall, då de innehåller bestämmelser, som strider mot riksförbundets stadgar och allmänna tävlingsbestämmelser. Specialförbund äger att för sin idrottsgren fastställa särskilda ersättningsbestämmelser inom ramen av riksförbundets allmänna tävlingsbestämmelser och vederbörande internationella federations stadgar och bestämmelser; av specialförbund sålunda fastställda bestämmelser träder i kraft först sedan de godkänts av förvaltningsutskottet. Det åligger specialförbund att inom sin idrottsgren övervaka bestämmelsernas efterlevnad. Specialförbund har skyldighet att på framställning från riksidrottsförbundets förvaltningsutskott dels lämna i framställningen begärda upplysningar om förbundets deltagande i tävling i utlandet och dels lämna meddelande om internationella kongresser och konferenser, till vilka specialförbundet mottagit inbjudning. Det åligger specialförbundsstyrelse att efter överklagande pröva beslut av specialdistriktsförbund eller dess styrelse eller sådant beslut av distriktsförbund eller dess styrelse, som rör viss idrottsgren. Specialförbundsstyrelse kan också vara dömande myndighet i vissa bestraffningsärenden. Specialförbundens förvaltning och räkenskaper revideras av minst två revisorer, av vilka en utses av överstyrelsen och de övriga av vederbörande förbundsmöten. Specialförbund kan, efter vederbörande distriktsförbunds hörande och efter godkännande av riksidrottsförbundets förvaltningsutskott, för hand-

80 Specialförbunden Antal Antal Föreningarnas årsföre- SDF avgiftei • till SF ningar 1. 6. 1. 6. 1957 Summa Kr 1957 1. B a d m i n t o n f ö r b u n d e t . . . 2. Bandyförbundet 3. Basketbollförbundet . . . 4. Bobsleighförbundet. . . . 5. Bordtennisförbundet. . . 6. Bowlingförbundet 7. Boxningsförbundet 8. Brottningsförbundet . . . 9. B å g s k y t t e f ö r b u n d e t . . . . 10. Curlingförbundet 11. Cykelförbundet

84 1 009 218 4 1 173 407 116 259 127 54

2 21 10

— 14 14 7 10 4 2

10 25 3* 4*

1 680 9 210 1 750 120 19 927 32 385 1 040 6 150 5 180 4 264

10* 10 10 30 20

*

18—60*

6 790

2 954 1 621 102 43

25 13 2 1

10 10 10 5*

30 145 16 200 1 040 23 991

16. Gymnastikförbundet. . . 17. Gångförbundet 18. Handbollförbundet 19. Ishockeyförbundet 20. Kanotförbundet

nsn 915 752 936 70

24 10 17 20 3

15* 5 10 10* 5*

25 135 3 885 7 280 6 460 945

21. Konståkningsförbundet. 22. Orienteringsförbundet. . 23. Boddförbundet 24. Simförbundet 25. Skidförbundet 26. Skridskoförbundet 27. Skridskoseglingsförbundet 28. Sportfiskareförbundet.. 29. Sportskytteförbundet . . 30. Tennisförbundet 31. Tyngdlyftningsförbundet 32. Varpaförbundet 33. Skolidrottsförbundet. . .

211 1 263 66 474 2 016 104

3 20 3 10 12 3

10 10* 10—65 15* 5 10

1 960 10 120 1 815 6 170 5 420 910

17 79 211 409

z

5 1* 50 öre* 1*

85 4 260 2 572 19 668

169 211 2 245

5 8 12

20 10

2 535 1 250

—

—

12. Fotbollförbundet 13. Fri-idrottsförbundet

...

15. Golfförbundet

14 13

* För varje 25-tal medl.

* Accis 20 öre per bantimme * Per medlem per förening * Per aktiv medlem per förening * Beroende på antalet licensierade cyklister

* Per aktiv medlem per förening * Skolförening 7: 50 * Skolförening ingen avgift * För varje påbörjat 25-tal medlemmar * Skolförening 5: — * Skolförening 5: —

* Per medlem per förening * Per medlem per förening * Per senior, 50 öre per junior

Avser föreningar anslutna till riksidrottsförbundet. Totalt räknas med 2 586 föreningar.

havande av sin idrottsgren upprätta egna distriktsorganisationer — specialdistriktsförbund — vilkas verksamhetsområden skall, om icke särskilda hinder möter, sammanfalla med motsvarande distriktsförbunds. Därest gränserna för dylikt specialdistriktsförbund icke sammanfaller med vederbörande distriktsförbunds, hänskjutes frågan till riksförbundsmötet. Specialdistriktsförbunden är inom sina geografiskt begränsade områden organ för specialförbund, genom vilka de blivit upprättade. Förekommande angelägenheter för idrotter, som icke är organiserade i specialdistriktsförbund inom ett distrikt, handhaves av styrelsen för distriktsförbundet

81 genom specialkommittéer (sektioner). Undan för undan ombildas emellertid dessa till specialdistriktsförbund. I en försöksorganisation, varom beslut fattats vid riksförbundsmötet år 1955, skall inom försöksdistrikten förekommande kommittéer (sektioner), där de ej ombildas till specialdistriktsförbund, ersättas av särskilda ombudsmän. Varje specialdistriktsförbund består av inom dess område verksamma föreningar, som blivit upptagna såsom medlemmar i vederbörande specialförbund. Årligen sammanträder ombud för de till vederbörande specialförbund anslutna föreningarna till specialdistriktsförbundsmöte. Styrelsen kan kalla till extra sådant möte. Styrelsen för specialdistriktsförbund har till uppgift att inom dettas område i enlighet med gällande stadgar, instruktioner och bestämmelser handha den idrott förbundet företräder, verka för denna idrotts utveckling samt i övrigt tillvarataga förbundets intressen. Styrelsen åligger bland annat att föranstalta om distriktsmästerskaps- och andra tävlingar enligt vederbörande specialförbunds bestämmelser, att avgiva stadgeenliga rapporter och tillhandagå övriga idrottsorganisationer med upplysningar och yttranden samt att utöva prövningsrätt vid överklagande av beslut av förening och vara dömande myndighet i vissa bestraffningsärenden. Vilka specialförbunden är 1 , antalet specialdistriktsförbund och hur inånga föreningar, som är anslutna till de olika specialförbunden, samt storleken av föreningsavgifterna till dessa förbund framgår av vidstående tablå. Utredningen I ett föregående avsnitt har konstaterats att åtgärder måste vidtagas för att utvidga och effektivera instruktörs- och kursverksamheten inom idrottsrörelsen och att statens bidrag till idrottens organisationer väsentligen bör avse sådan verksamhet. Detta gäller också specialförbunden, för vilka instruktionsverksamheten kan anses utgöra en dominerande uppgift. Specialförbunden bör emellertid också kunna få bidrag till andra idrottsliga ändamål, exempelvis till tävlingar, i den mån dessa lämnar underskott. Vid bestämmandet av bidragsbeloppen för de särskilda specialförbunden bör hänsyn tagas både till omständigheter, som gör deras utgifter större än normalt skulle vara behövligt, och till deras förutsättningar att skaffa inkomster på andra vägar. Statsmedel bör ej användas till administrationskostnader i annan mån än de kan anses hänföra sig till statsunderstödd instruktionsverksamhet. Att anslag till idrottsmateriel i fortsättningen icke bör tilldelas specialförbunden, motiveras i annat sammanhang. Vad nu sagts behöver ej medföra, att anslagsmedlen för specialförbunden i stort skulle bli mindre än nu — till anslagsberäkningen återkommer 1 En särställning i förhållande till specialförbunden i allmänhet intar skolidrottsförbundet, som på sitt program har ett flertal idrottsgrenar. Förbundet är en sammanslutning av idrottsorganisationer bland eleverna vid olika läroanstalter.

G—705895

82 utredningen nedan. Men inom anslagets ram skulle tyngdpunkten vid bidragstilldelningen läggas på att uppmuntra till en utvidgad och effektiverad instruktionsverksamhet, ägnad icke minst åt att öka idrottens bredd. I den m å n ett specialförbund tynges av administrationskostnader, som ej står i proportion till instruktionsverksamhetens omfattning, detta må bero på ett särskilt betydande arbete med andra verksamhetsgrenar eller på att administrationen är onödigt vidlyftig eller kostsam, får överskjutande behov täckas på annat sätt. Där det ej kan ske genom ökade inkomster av eller minskade utgifter för tävlingar, bör det bland annat kunna ifrågakomma att något höja medlemsavgifterna för anslutna föreningar. Utredningen åsyftar ej, att bidragen i de särskilda fallen strikt skall bindas vid kostnaderna för respektive ändamål och att överensstämmelsen skall kontrolleras i efterhand. Det är endast fråga om att i stora drag ge en grund för bidragsberäkningen och att angiva, vilka hänsyn som bör tagas till olika kostnadsfaktorer vid fördelning av tillgängliga anslagsmedel. Utredningen vill erinra om att bidrag till specialförbunden nu utgår från flera anslagsposter, varav de båda största avser specialförbundens instruktionsverksamhet respektive specialförbundens förvaltning och verksamhet. Enligt utredningens mening bör bidragen till specialförbunden — bortsett från utgifter för internationella kongresser, vartill utredningen återkommer i det följande — bestridas från en enda gemensam anslagspost. Denna bör i enlighet med det ovan sagda fördelas mellan specialförbunden utan angivande av några specificerade utgiftsändamål, utom då till äventyrs behov föreligger av bidrag till ett särskilt ändamål av engångsnatur. Emellertid synes det lämpligt, att någon mindre del av anslagsposten undantages vid den allmänna fördelningen för att vara tillgänglig, om särskilda förhållanden motiverar en utökning av bidragsmedlen på något håll. Från de klumpbelopp, som sålunda tilldelas specialförbunden, bör dessa även ha att ge bidrag till specialdistriktsförbunden och andra specialidrotternas distriktsorganisationer för sådan instruktions- och annan idrottslig verksamhet, som lämpligare bör handhavas regionalt än centralt. Det bör vara möjligt för specialförbunden att genom bidragstilldelningen skänka särskild stimulans åt idrotten inom områden, som av en eller annan anledning kommit på efterkälken i den idrottsliga utvecklingen. Vad angår administrationskostnader bör specialförbunden icke tilldela specialdistriktsförbunden några bidrag härtill, icke ens till sådana som sammanhänger med instruktionsverksamhet. I ett senare sammanhang kommer utredningen att uttala sig för att medel, i den mån så erfordras, ställes till distriktsförbundens förfogande för att dessa skall kunna bidraga till specialdistriktsförbundens administrationskostnader, i första hand genom att tillhandahålla kanslilokaler med möbler, maskiner och

83 andra inventarier. Härvid bör tillses, att specialdistriktsförbunden ej administrativt svävar ut över de gränser, som betingas av deras delvis sekundära uppgifter i förhållande till föreningarna och specialförbunden, utan att deras uppdragsgivare blir medvetna om kostnaderna härför. För bidrag till instruktions- eller annan idrottslig verksamhet hos specialidrotternas distriktsorganisationer bör endast specialförbunden och icke distriktsförbunden disponera över några statsmedel. Enligt utredningens mening är det önskvärt, att vid bidragsgivningen till specialidrotternas distriktsorganisationer — i motsats till vad nu är fallet — en gräns sålunda upprätthålles mellan de ändamål, till vilka statsbidragen fördelas av specialförbunden respektive av distriktsförbunden. Hinder bör emellertid ej föreligga, att distriktsförbund tilldelar specialdistriktsförbund statsmedel för biträde åt distriktsförbund vid ledare- eller dylik utbildning, som icke ankommer på specialförbund, och till särskilda åtgärder för propaganda, i den mån sådan anses böra bedrivas av specialdistriktsförbunden. Det skulle kunna tänkas, att ett specialdistriktsförbund känner sig missgynnat i bidragshänseende i jämförelse med motsvarande förbund inom andra distrikt eller andra specialidrotters organisationer inom det egna distriktet. Om det härvid icke lyckas att utverka rättelse hos vederbörande specialförbund, bör det vara möjligt att, eventuellt under vederbörande distriktsförbunds medverkan, hänvända sig till riksidrottsförbundets centralorgan i ärendet. Vad härefter angår behovet av anslagsmedel för specialförbunden och specialidrotternas distriktsorganisationer må erinras om följande. Till specialförbundens förvaltning och verksamhet har för verksamhetsåret 1957/58 anvisats 800 000 kronor av statsmedel och till specialförbundens instruktionsverksamhet 825 000 kronor. Härutöver brukar förbunden av riksidrottsförbundets förvaltningsutskott tilldelas belopp ur andra tillgängliga anslagsposter, för verksamhetsåret 1956/57 35 000 kronor för ungdomsverksamhet, 15 600 kronor för kontorsmateriel och film, 22 800 kronor för tryckning, 80 000 kronor för särskilda åtgärder för motionsidrott och 123 500 kronor för internationellt samarbete eller tillhopa 276 900 kronor, allt i runda tal. De sammanlagda anslagsmedlen kan för närvarande sägas uppgå per budgetår till omkring 1 900 000 kronor (att specialförbunden även får vissa medel från olympiska kommittén framgår av det följande). Härvid har icke medräknats anslagsmedlen till idrottsmateriel å omkring 500 000 kronor, som hittills passerat specialförbunden men vilka enligt utredningens förslag i fortsättningen bör ingå i den allmänna bidragsposten till föreningarnas verksamhet eller, till en mindre del, disponeras i anslutning till bidragsgivningen till anläggningar och utrustning till dessa. Utöver nu angivna belopp tillföres specialidrotterna bidrag från den

84 särskilda anslagsposten till specialidrotternas distriktsorganisationers verksamhet. Detta anslag utgör för budgetåret 1957/58 475 000 kronor. Specialidrotternas distriktsorgan erhåller vidare bidrag genom distriktsförbunden, kanske motsvarande omkring 300 000 kronor per budgetår. Vid sidan av dessa bidrag brukar specialidrotternas distriktsorgan i åtskilliga fall och i växlande utsträckning av specialförbunden tilldelas belopp ur de statsbidrag, som enligt vad ovan anförts tillkommer specialförbunden, liksom av dessa förbunds eventuella tävlingsinkomster. De största bidragen av sistnämnda slag förekommer inom lagidrotterna. Enligt vad som framgår av den föregående statistiska redogörelsen uppgick specialförbundens utgifter för instruktionsverksamhet under 1955 till omkring 970 000 kronor och specialdistriktsförbundens motsvarande utgifter till omkring 470 000 kronor. I den vid betänkandet fogade promemorian angående instruktörs- och kursverksamhet har gjorts vissa beräkningar rörande behovet av instruktörer och kurser samt kostnaderna härför. 1 I sistnämnda hänseende har för instruktörer erfarenhetsmässigt räknats med en kostnad för lön och resor av 2 000 kronor för instruktör och månad. För kursernas del har räknats med samma grunder som i kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575) angående statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet fastställts för s. k. ungdomsledarkurser. För anordnande av sådan kurs — i vilken antalet deltagare icke får överstiga 40 — må statsbidrag utgå, förutom med 10 kronor för varje deltagare och dag varunder kursen pågår, till kostnaderna för deltagarnas resor från hemorten till kursorten och åter enligt billigaste färdsätt, dock högst med belopp motsvarande i medeltal för varje deltagare i s. k. regional kurs å ort inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län 20 kronor och å ort inom annat län 15 kronor samt för varje deltagare i s. k. central kurs 75 kronor. Med tillämpning av nu angivna grunder har kostnaderna för specialförbundskurser i promemorian genomsnittligt kostnadsberäknats till 4 000 kronor för central kurs och 1 300 kronor för regional kurs. I promemorian har behovet av instruktörer hos specialförbunden uppskattats till 13 helårsinstruktörer, d. v. s. (12 • 13 = 0 156 instruktörsmånader, samt delårs- eller deltidsinstruktörer med en sammanlagd tjänstgöringstid motsvarande 229 instruktörsmånader. Enligt förenämnda beräkningar torde kostnaderna för instruktörerna kunna beräknas till ( 1 5 6 - 2 000 + 2 2 9 - 2 0 0 0 = ) 770 000 kronor. Minimiantalet kurser för utbildning av ledare och funktionärer har i promemorian beräknats till 62V2 centrala kurser (veckokurser) och 189 regionala kurser (kortare kurser) samt behovet av kurser för utbildning av aktiva till 52V2 centrala och 116 regionala kurser. Tillhopa utgör detta 115 centrala kurser och 305 1 De i promemorian upptagna siffrorna bör endast anses ge en allmän bild av behovet av instruktörer och kurser och därmed har icke ståndpunkt tagits till någon detaljfördelning.

85 regionala kurser. Behovet av statsbidrag för dessa kurser utgör, enligt förut angivna beräkningsgrunder, 856 500 kronor. Administreringen av instruktörs- och kursverksamheten har beräknats medföra kostnader för skrivhjälp, porto, telefon och andra expenser, motsvarande per instruktör och månad 500 kronor, per central kurs 300 kronor och per regional kurs 200 kronor. Den sammanlagda kostnaden härför belöper sig vid nyss beräknat antal instruktörsmånader och kurser till 288 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna för specialförbundens instruktörs- och kursverksamhet och administreringen av denna uppgår sålunda till (770 000 + 856 500 + 288 0 0 0 = ) 1914 500 kronor. Med hänsyn till att detta bedömts såsom minimibehov, anser utredningen beloppet böra uppräknas till 2 000 000 kronor, vilket är omkring 250 000 kronor mera än nuvarande jämförbara bidrag till specialförbunden, om däri icke inräknas bidragsmedel till internationellt samarbete och ej heller bidrag från olympiska kommittén. I förenämnda promemoria har även beräknats, vilka bidrag som genom specialförbunden minst borde ställas till förfogande till dessa förbunds distriktsorgan för kurs- och instruktionsverksamhet. Beräkningen har grundats på ett för varje distrikt med hänsyn till idrottsgrenarnas föreningsantal och aktualitet m. m. uppskattat minsta medelsbehov. Enligt beräkningen utgör sammanlagda minimibehovet 865 000 kronor, vilket torde få avrundas uppåt till 900 000 kronor. Detta belopp är 425 000 högre än det för 1957/58 utgående särskilda bidraget till specialidrotternas distriktsorganisationer. Då utredningen räknar med att distriktsförbundens bidrag till dessa specialidrottsorgan endast skall avse administrativa kostnader, kommer bidragen genom distrikten att bli mindre än nu. Ett anslag om 900 000 kronor innebär trots detta en förbättring med i runt tal 300 000 kronor. Utgifterna för inhemska idrottstävlingar samt internationella tävlingar och förberedelser härför överstiger för de flesta specialförbund inkomsterna genom denna verksamhet. I allmänhet är det fråga om relativt små underskott. De specialförbund, som administrerar idrott ingående i det olympiska programmet, har även utgifter för förberedelser till olympiskt deltagande. Dessa förberedelser ingår i kursverksamheten för aktiva och i tävlingsverksamheten. För budgetåret 1957/58 har olympiska kommittén erhållit statsbidrag till kursverksamhet med 55 000 kronor, deltagande i internationella tävlingar och resor med 135 000 kronor samt lokalhyror och materiel med 90 000 kronor. Som utredningen i annat sammanhang förordat, bör kostnaderna för olympiska förberedelser i förekommande fall inräknas i det bidrag, som genom riksidrottsförbundet ställes till specialförbundens förfogande. Här må också erinras om att specialförbunden under budgetåret 1956/57 erhållit omkring 125 000 kronor i statsbidrag till internationellt samarbete från riksidrottsförbundets anslag för detta ändamål, varav större delen avsett tävlingsverksamhet. Enligt utredningens mening bör me-

86 delsanvisningen till de nu angivna ändamålen läggas om på så sätt att i specialförbundens anslag också inräknas bidrag å 150 000 kronor för att täcka underskott å tävlingsverksamhet och bidrag å 200 000 kronor för förberedelser till deltagande i olympiska spel. Sistnämnda belopp torde böra höjas med 200 000 kronor till 400 000 kronor för de två budgetår som närmast föregår olympiska spel. Med bortseende härifrån beräknar utredningen anslagsbehovet för specialförbunden och för specialdistriktsorganisationernas idrottsliga verksamhet till (2 000 000 + 900 000 + 150 000 + 200 000 = ) 3 250 000 kronor. Specialförbundens utgifter för deltagande i internationella kongresser torde böra hållas isär från tävlingsverksamheten och bestridas från en för riksidrottsförbundets olika organ gemensam post avseende internationellt samarbete. Utredningen anser att medelsbehovet under denna post bör beräknas till 50 000 kronor. DISTRIKTSFÖRBUNDEN Enligt stadgarna för riksidrottsförbundet är distriktsförbunden — vart och ett inom sin geografiskt begränsade del av landet — organ för riksidrottsförbundets regionala verksamhet. I varje distriktsförbund ingår de till riksidrottsförbundet hörande föreningar, vilkas hemorter är belägna inom distriktsförbundets område. Distriktsförbunden är icke underordnade riksidrottsförbundets centrala organ i den meningen att de står i något lydnadsförhållande till detta. I samband med fördelning av anslag till förbunden lämnas dock från centralorganet stundom rekommendationer och anvisningar för förbrukning av medlen. Distriktsförbunden är 23 till antalet. Deras benämning och geografiska omfattning är följande: Blekinge län 1. Blekinge idrottsförbund Göteborgs och Bohus län, utom Göteborg med 2. Bohuslän-Dals idrottsförbund omnejd, samt del av Älvsborgs län (Dalsland) 3. Dalarnas idrottsförbund Kopparbergs län 4. Gotlands idrottsförbund Gotlands län 5. Gästriklands idrottsförbund Del av Gävleborgs län (Gästrikland) Del av Göteborgs och Bohus län (Göteborg med (3. Göteborgs distrikts idrottsförbund omnejd) 7. Hallands idrottsförbund Hallands län 8. Hälsinglands idrottsförbund Del av Gävleborgs län (Hälsingland) 9. Jämtland-Härjedalens idrottsförbund Jämtlands län 10. Medelpads idrottsförbund Del av Västernorrlands län (Medelpad) 11. Norrbottens idrottsförbund Norrbottens län Del av Örebro län (undantagen den del som ligger 12. Närkes idrottsförbund i Värmland) 13. Skånes idrottsförbund Malmöhus län och Kristianstads län 14. Smålands idrottsförbund Jönköpings län, Kronobergs län och Kalmar län 15. Stockholms idrottsförbund Stor-Stockholm och del av Stockholms län IG. Södermanlands idrottsförbund Södermanlands län och del av Stockholms län Uppsala län, del av Västmanlands län och del av 17. Upplands idrottsförbund Stockholms län 18. Värmlands idrottsförbund Värmlands län och del av Örebro län

87 19. Västerbottens idrottsförbund 20. Västergötlands idrottsförbund 21. Västmanlands idrottsförbund 22. Ångermanlands idrottsförbund 23. Östergötlands idrottsförbund

Västerbottens län Skaraborgs län och del av Älvsborgs län Del av Västmanlands län och del av Örebro län Del av Västernorrlands län (nästan hela Ångermanland) Östergötlands län.

Inom varje distriktsförbund sammanträder årligen ombud från förbundets föreningar till ordinarie distriktsförbundsmöte i mars eller april. Varje förening utser högst 2 ombud. Rösträtten vid förbundsmöte är avhängig av att vederbörande förening till riksidrottsförbundet erlagt förfallna årsavgifter och insänt föreskriven rapport om medlemsantal och styrelse. Röstberättigad förening kan ha högst 10 röster, beroende på antalet inom föreningen röstberättigade medlemmar. Distriktsförbundets styrelse består i allmänhet av ordförande och minst 6 högst 10 övriga styrelseledamöter, vilka väljes av förbundsmötet, samt en ledamot från varje inom distriktet upprättat specialdistriktsförbund. Distriktsförbundens och specialdistriktsförbundens räkenskaper granskas av 2 revisorer, vilka jämte 2 suppleanter utses av distriktsförbundsmötet. En av revisorerna skall om möjligt vara av svensk handelskammare auktoriserad eller godkänd som granskningsman. Styrelsen utser inom sig vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare. För löpande göromål finnes ett verkställande utskott. Distriktsförbundsstyrelsens uppgifter är enligt riksidrottsförbundets stadgar att: 1. utgöra en sammanhållande och representerande myndighet inom distriktsförbundets geografiska område samt inom detta dels verka för en allmänt utbredd folkidrott dels även i övrigt tillvarataga distriktsförbundets intressen bland annat genom samarbete med kommunala myndigheter samt med ideella organisationer; 2. genom specialkommittéer (sektioner) inom sitt arbetsområde handha och verka för de idrotter, som icke är organiserade i specialdistriktsförbund inom distriktsförbundet; 3. verka för anordnandet av tävlingar inom distriktet i de idrotter, där sådana lämpligen bör anordnas, samt för anordnandet av tävlingar med andra distriktsförbund; 4. verka för en rättvis och ändamålsenlig fördelning av större tävlingsdagar inom distriktet; 5. i enlighet med överstyrelsens direktiv och bestämmelser verka för en rättvis fördelning inom distriktet av anslag från riksförbundet samt 6. övervaka den idrottsliga ordningen inom distriktet. Styrelsen åligger vidare bland annat att: 1. sköta löpande ärenden samt föra protokoll och erforderliga böcker m. m.;

88 2. föranstalta om distriktsmästerskapstävlingar enligt vederbörande specialförbunds bestämmelser, dock icke i de idrottsgrenar, för vilka specialdistriktsförbund upprättats inom distriktsförbundet; 3. bestämma om organ för distriktsförbundsstyrelsens dömande verksamhet; 4. avgiva stadgeenliga rapporter och tillhandagå övriga idrottsorganisationer med upplysningar och yttranden samt 5. årligen före den 10 februari till förvaltningsutskottet vidarebefordra ett exemplar av från föreningarna inkomna uppgifter angående medlemsantal m. m. Distriktsförbundens arbetsuppgifter har under senare år undergått vissa förändringar, olika framträdande i skilda delar av landet. Deras uppgift var ursprungligen dels att genom av förbundet tillsatta kommittéer eller sektioner direkt leda den aktiva idrottsutövningen för alla i distriktet förekommande idrottsgrenar och dels att handha idrottens administration i övrigt genom att utåt tillvarataga de för alla idrottsgrenar gemensamma intressena. Efterhand som en idrottsgren fått ökad utbredning och vuxit i styrka har emellertid kommittéerna (sektionerna) ersatts med särskilda från distriktsförbunden fristående organisationer, specialdistriktsförbund. Dessa specialdistriktsförbund — vilkas distrikt i regel sammanfaller med vederbörande distriktsförbunds — upprättas av och är organ för idrottsgrenens hela landet omfattande specialförbund. Den aktiva ledningen av idrottsutövningen har genom tillkomsten av dessa nya organisationer i icke ringa utsträckning övergått från distriktsförbunden till specialförbunden (se kapitlet om specialförbunden och specialdistriktsförbunden). Distriktsförbundens arbetsuppgifter har därför efterhand inriktats på sådana angelägenheter vid sidan av den aktiva idrottsutövningen, som är gemensamma för alla idrottsgrenar inom distriktet. Förbundens verksamhet har alltmer fått en förvaltningsmässig karaktär. Bland arbetsuppgifterna kan nämnas fördelning av vissa medel till specialidrottsorganen inom distriktet, viss instruktionsverksamhet och konsulentverksamhet, behandling av frågor om idrottsanläggningar, kontakter med myndigheter och ideella organisationer av olika slag o. s. v. Under senare år har antalet specialdistriktsförbund snabbt tillvuxit inom vissa distriktsförbund. Då, som tidigare nämnts, varje specialdistriktsförbund äger insätta en ledamot i distriktsförbundens styrelse, har detta haft till följd att styrelserna på sina håll ökat avsevärt i storlek, vilket medfört praktiska olägenheter. Med utgångspunkt från att idrottens organisation och distriktsförbundens arbetsuppgifter ändrat karaktär på sätt ovan redovisats har riksförbundsmötet år 1955 beslutat, att en försöksorganisation skall prövas under viss tid inom sådana distriktsförbund, som finner den föreslagna organisationsformen lämplig. Förslaget bygger på följande huvudpunkter:

1. Styrelserna bör av såväl kostnadsskäl som med hänsyn till arbetseffektiviteten göras så små som möjligt och i regel ej överstiga ordförande plus 6 ledamöter. 2. Som organ för specialidrotternas administration skall i regel finnas specialdistriktsförbund, verksamma i enlighet med av vederbörligt specialförbund utfärdade, av överstyrelsen godkända stadgar och bestämmelser. I de fall då idrottsgrenens omfattning är så ringa, att det ej bedömes lämpligt upprätta specialdistriktsförbund, skall i stället finnas ombudsmän utsedda av specialförbunden och verksamma enligt av dessa förbund utfärdade bestämmelser. Det förutsattes sålunda att distriktsförbundsstyrelse icke själv leder den aktiva verksamheten inom någon enstaka idrottsgren, och att nu verksamma kommittéer (sektioner) ombildas till specialdistriktsförbund eller ersattes av ombudsmän. 3. Ombud för inom distriktet utövade idrottsgrenar sammanträder årligen i mars eller april månad å dag som fastställes av distriktsförbundsstyrelsen till ordinarie årsmöte. Rösträtt vid förbundsmöte tillkommer i princip förbundsstyrelsens ordförande och ledamöter, varje inom förbundet upprättat specialdistriktsförbund samt ombudsman för idrottsgren, för vilken sådant förbund ej finnes. Vid mötet företrädes varje idrottsgren, som utövas inom distriktet, av samma antal ombud som grenen har röster. Antalet röster för varje idrottsgren är efter viss metod avhängigt av antalet röstberättigade föreningar inom grenen, dock minst en. Vid distriktsförbundsmötet skall väljas förbundsordförande och styrelseledamöter. Det bör vid valen eftersträvas att erhålla ledamöter, vilka med sitt idrottsintresse förenar förankring i samhällslivet i övrigt. Utredningen Som utredningen ovan framhållit går utvecklingen alltmer i den riktningen att den direkta ledningen av idrottsutövningen efterhand övergår från distriktsförbunden till specialförbunden, vilket underlättas genom bildandet av specialdistriktsförbund. Särskilt utpräglad är situationen i Skånes idrottsförbund och Stockholms idrottsförbund, där alla idrottsgrenar nu har särskilda förbund. Om denna utveckling i det långa loppet är gynnsam för idrotten eller icke kan ännu ej bedömas och skall ej heller upptagas till diskussion. Den kan måhända synas naturlig med hänsyn till den på de flesta områden inom samhällslivet förhärskande benägenheten till specialisering. Möjligen kan en gynnsam psykologisk effekt följa med känslan att som fristående organisation »stå på egna ben». Man torde emellertid få räkna med att kostnaderna för idrottens administration ökar i takt med specialiseringen, om icke särskilda åtgärder vidtages. Även om, som i annat sammanhang avhandlas, det är önskvärt att kostnaderna för idrottens administration hålles nere, synes man icke genom statliga ingripanden böra leda utvecklingen i annan riktning än den som idrotten själv valt. Om m a n sålunda accepterar att ledningen av idrottsutövningen frånhändes distriktsförbunden, återstår att utröna, om distriktsförbunden likväl kan anses behövliga i framtiden och vilka arbetsuppgifter som i så fall närmast bör ankomma på dem. Det kan då först konstateras, att förbunden vid sidan av ledningen av

90 idrottsutövningen alltid haft och alltjämt har uppgifter av förvaltningsmässig karaktär, gemensamma för idrotten i dess helhet inom distriktet. Många av dessa uppgifter, för vilka summariskt redogjorts här ovan, är av den art att de icke lämpligen kan ombesörjas av specialdistriktsförbunden. Härtill kommer att efterhand som stat och k o m m u n i allt större utsträckning kommit att, icke minst i ekonomiskt hänseende, engagera sig i idrottsrörelsen, det framstår som alltmera önskvärt att det finns regionala, för idrotten i dess helhet gemensamma organ, som intar en fri och obunden ställning. Som i annat sammanhang diskuterats kan det även ifrågasättas, om icke en viss decentralisering av riksidrottsförbundets arbetsuppgifter lämpligen kan genomföras genom att dessa i större utsträckning än nu får handhavas av regionala och lokala organ. Ur dessa synpunkter har utredningen utgått från att distriktsförbunden bibehålles men att deras arbetsuppgifter inskränkes i vad gäller rent idrottslig verksamhet och inriktas på frågor av social och ekonomisk natur. Utredningen — som i det följande återkommer till distriktsförbundens arbetsuppgifter — har ansett sig böra överväga om några organisatoriska anordningar bör vidtagas för att stärka distriktsförbundens karaktär av samlande organ för idrott och friluftsliv inom respektive områden. Härvid bortser utredningen från sådant mera allmänt samarbete med organisationer för naturvård m. m., som diskuterats i ett föregående kapitel. En väg att på distriktsplanet nå fram till ett fördjupat samarbete mellan idrottens företrädare samt statliga och kommunala organ, varigenom samtidigt distriktsförbunden skulle få en starkare ställning än de för närvarande har, synes vara att i distriktsförbundens styrelser bereda plats åt representanter för det allmänna. Bland annat synes den omständigheten, att allmänna medel i icke ringa omfattning fördelas av distriktsförbunden, göra det önskvärt att det inom förbunden finns samhällsrepresentanter obundna av den ena eller andra specialidrottsgrenens intressen. Närmast till hands ligger därvid att tänka sig, att representanter för länsstyrelser och landsting knyts till distriktsförbunden. Man finge på detta sätt en viss parallell till anordningen med Kungl. Maj:ts ombud i riksidrottsförbundets överstyrelse. Emellertid har utredningen funnit sig kunna inskränka sig till att föreslå, att det allmänna hos distriktsförbunden representeras av en styrelseledamot, utsedd av landsting eller stad utanför landsting. Härigenom skulle förbunden kunna berikas med sakkunskap i fråga om förhållandena i länet, lokaliseringsfrågor och samhällsplanering samt med allmän ekonomisk erfarenhet. En sådan anordning synes fördelaktig för förbunden även ur den synpunkten, att landstingen genom sin utdebiteringsrätt har möjligheter att skjuta till medel till ändamål som de finner angelägna med hänsyn till behov och intressen inom sina områden. Landstingen lämnar redan nu regelmässigt bidrag till gymnastik och övrig idrott. Det kunde möjligen ifrågasättas om det icke ur vissa synpunkter vore

91 lämpligt, att landstingets representant utrustades med speciella befogenheter, t. ex. i anslagsfrågor. Utredningen har emellertid funnit, att några befogenheter utöver dem som tillkommer övriga styrelseledamöter icke bör tilläggas det allmännas representant, varken vid avgörande av frågor som rör anslagsmedel eller eljest. En motsatt anordning skulle för idrotten kunna medföra en känsla av förmynderskap från det allmännas sida, som icke k a n anses önskvärd, bland annat ur den synpunkten att denna känsla efter hand skulle kunna utveckla sig till en benägenhet hos idrottsledarna att i alla svåra situationer förlita sig på myndigheternas stöd. Skäl kan tala för att, liksom föreslagits för statens ombud i riksidrottsförbundets centrala organ, samma person icke kvarstår som landstingsrepresentant hos distriktsförbund utöver en viss tidsperiod i sammanhängande följd, förslagsvis tre år. Att vederbörande landsting beredes tillfälle att ingå i distriktsförbunds styrelse, torde böra göras till villkor för statsbidrag. Lämpligen bör föreskrift i ämnet införas i stadgarna. Genom en anordning av ovan skisserat slag skulle öppnas möjligheter att tillägga distriktsförbunden en ställning inom deras områden som i stort motsvarar vad riksidrottsförbundets centralorgan är för landet i dess helhet. En sådan utveckling anser utredningen önskvärd. Vissa rent tekniska svårigheter att ordna representation för landstingen feller städer utanför landsting) kan uppstå därigenom, att distriktsförbundens områden ofta icke överensstämmer med läns- och landstingsområden (här bortses från de undantagsfall då län och landstingsområde ej sammanfaller sinsemellan). Stundom omfattar distriktsförbunden flera län eller delar av flera län, men ibland utgör de endast del av ett län. Dessa svårigheter får dock icke överdrivas. I de fall distriktsförbund innefattar mer än ett län eller delar av mer än ett län ligger det närmast till hands, att representant utses av ett vart landsting. Där detta kunde leda till att styrelsen bleve alltför vidlyftig, kan en tänkbar lösning vara, att landstinget i det län där distriktsförbundets styrelse har sitt säte utser ordinarie representant och att övriga inom distriktets gränser befintliga landsting representeras genom suppleanter, som rycker in vid de tillfällen då frågor som speciellt berör deras områden skall avhandlas. En enklare men måhända mindre tillfredsställande representationsform kan uppnås genom att varje i distriktet ingående landsting efter viss cirkulationsprincip under vissa år, t. ex. tre år i följd, är representerad inom förbundet. Vilket av dessa olika alternativ som bör väljas, torde få ankomma på varje särskilt distriktsförbund att bestämma i samråd med respektive landsting. Med hänsyn till önskvärdheten av att verksamheten inom olika idrottsoch friluftsorganisationer samordnas i så stor utsträckning som det är möjligt i betraktande av organisationernas syften, har inom utredningen övervägts om icke korporationsidrotten och skid- och friluftsfrämjandet borde ges tillfälle att genom representanter deltaga i distriktsförbundens verksam-

92 het. Emellertid är de lokala förhållandena vad beträffar korporationsidrottens och kanske speciellt främjandets verksamhet mycket skiftande. På vissa platser är verksamheten så livlig och blomstrande, att en representation i vederbörande distriktsförbund synes väl berättigad. Så är dock icke förhållandet överallt. Utredningen anser emellertid, att så stora fördelar skulle ur olika synpunkter kunna uppnås genom ett livligare samarbete, att enligt dess mening distriktsförbunden i princip bör stå öppna för representanter för korpidrotten och främjandet, lämpligen så att vardera rörelsens lokala organ inom respektive område finge välja en ledamot av distriktsförbundets styrelse. Det vore därför önskvärt, att sådana ändringar vidtoges i gällande stadgar för distriktsförbunden, att styrelserna kunde få en mera allsidig sammansättning enligt vad nu sagts. Den förordade anordningen bör emellertid ej genomdrivas mot distriktsförbundens egna önskemål. Med denna utgångspunkt vågar utredningen icke räkna med att reformen skall komma att genomföras annat än efter hand. Redan nu bör dock enligt utredningens mening i sammanhang med att statsmedel ställes till distriktsförbundens och specialdistriktsförbundens förfogande för expeditionslokaler med möbler, maskiner och telefoner kunna ges anvisningar om att dessa skall vara tillgängliga icke endast för förbunden själva utan även för korpidrottens och främjandets organ i den mån dessa har intresse därav. Utredningen har övervägt möjligheten att nå överensstämmelse mellan länen och distrikten. En sådan överensstämmelse ter sig onekligen ur administrativa synpunkter mest praktisk. Emellertid har utredningen funnit att, med hänsyn till det rent idrottsliga utbytet inom distrikten, en indelning efter länsgränser i flera fall icke kan anses vara lämplig. En annan tanke har varit att ersätta distriktsförbunden med särskilda länsförbund för idrottens förvaltning och särskilda distrikt för idrottsutövningen. Den rent idrottsliga verksamheten samt idrotts- och tävlingsutbytet mellan olika delar av landet skulle under sådana omständigheter kunna bedrivas under central ledning av vederbörande specialförbund inom ramen för specialdistriktsförbundens nuvarande distrikt eller — om så befunnes ändamålsenligare — inom nya distrikt, avpassade efter respektive grenars villkor och behov. En avsevärd elasticitet inom idrottens organisation skulle härigenom kunna vinnas. Så skulle t. ex. friidrotten kunna få för sina villkor avpassade »specialidrottsdistrikt», rodden sina o. s. v. Visserligen kan därigenom vissa svårigheter uppstå i fråga om representation i länsförbundens styrelser. Dessa problem synes dock icke olösliga. En dylik omorganisation av distriktsindelningen bör emellertid ankomma på idrottens organisationer att genomföra, varför utredningen ej närmare går in på dessa frågor. I stället för att i distriktsförbundens styrelse inordna representanter för det allmänna kunde övervägas att vid sidan av styrelsen tillsätta ett särskilt utskott för behandling av anslagsfrågor. I detta utskott skulle myndighets-

93 representanter ingå. Denna organisationsform torde emellertid ur flera synpunkter vara opraktisk. Därtill kommer att det även i många andra frågor än anslagsfrågor bör vara värdefullt för distriktsförbundens styrelse att få del av de offentliga organens synpunkter. Utredningen har därför icke kunnat förorda ett sådant alternativ. Utredningen återgår härefter till att något diskutera arbetsuppgifterna för distriktsförbunden. En väsentlig sida av distriktsförbundens verksamhet utgöres av kurser och upplysningsverksamhet, varvid förbunden har en god hjälp av riksidrottsförbundets ungdomskonsulenter. Kursverksamheten bör i första hand inriktas på centralt inom distriktet eller i samarbete med angränsande distrikt anordnade kurser för utbildning och fortbildning av idrottsledare. Utbildning av instruktörer för speciella idrottsgrenar eller för träning av de aktiva idrottsmännen synes i framtiden böra överlåtas åt specialförbunden och specialdistriktsförbunden. En sådan uppdelning av kursverksamheten synes ligga väl i linje med distriktsförbundens och specialförbundens arbetsuppgifter i övrigt. I frågor som berör idrottsanläggningar bör distriktsförbunden, såsom tidigare uttalats i sammanhang med förslaget om den statliga idrotts- och friluftsnämnden, kunna tjänstgöra som remissorgan. Vid avgivande av yttranden synes förbunden speciellt ha att beakta — förutom behovet av en anläggning överhuvudtaget — att vid förläggningen hänsyn tages till belägenheten av andra anläggningar ävensom till att den samtidigt bör kunna utnyttjas av skolor eller eljest för skilda ändamål. Även i övriga frågor som berör idrotts- och friluftslivet inom distriktet bör distriktsförbunden tjänstgöra som remissorgan åt idrotts- och friluftsnämnden och givetvis även liksom hitintills åt riksidrottsförbundets centrala organ. En viktig uppgift för distriktsförbunden blir fördelningen av statliga anslag samt bidrag från landsting och eventuellt andra kommuner. Om styrelserna för förbunden, såsom utredningen förordat här ovan, kompletteras med representanter för det allmänna, synes anslagsfrågorna komma att bli mer allsidigt belysta än som hitintills varit möjligt. Det bör på grund härav icke möta betänkligheter, utan snarare kunna betraktas som en fördel, att distriktsförbunden får större inflytande och ansvar än de för närvarande har i fråga om dispositionen av statsmedel. Detta gäller kanske i synnerhet beträffande bidrag till idrottsanläggningar, till kursverksamhet för utbildning av idrottsledare samt till den lokala verksamheten inom föreningarna. Medel till instruktionsverksamhet inom specialidrotterna bör däremot i princip disponeras genom specialförbunden. Vad angår frågan om distriktsförbunden liksom hittills bör av sina statsanslag lämna bidrag till specialdistriktsförbundens administration, synes det till en början klart, att förstnämnda förbund bör åt specialdistriktsför-

94 bunden ställa till förfogande sina lokaler med möbler, maskiner och telefoner. I allmänhet torde dessa kunna vara gemensamma för de olika organisationerna på samma plats. Såsom redan förordats torde även korporationsidrottsförbundets och skid- och friluftsfrämjandets organ, om de är representerade på platsen, böra få utnyttja ifrågavarande lokaler med utrustning. Även i övrigt har utredningen funnit sig böra föreslå, att distriktsförbundens anslag till administrationskostnader — vilket bör hållas isär från dessa förbunds kursanslag — skall få disponeras för bidrag till nödvändiga förvaltningsutgifter hos distriktens specialidrottsorgan. Dessa bör däremot ej för sådant ändamål tilldelas bidrag från specialförbunden. Förekommande bidrag från landstingen till idrott bör såsom nyss nämnts passera genom distriktsförbunden. I dessa fall har förbunden givetvis att taga hänsyn till de eventuella önskemål, som kan ha framställts från landstingen i samband med anslagens beviljande. Bidrag från stads- och landskommuner torde däremot som regel icke fördelas genom distriktsförbunden. I allmänhet lär nog kommunerna genom sina anslag direkt vilja gynna någon speciell verksamhet inom de egna gränserna. I den mån en kommun så önskar, bör distriktsförbunden emellertid medverka även vid fördelning av sådana bidrag. I vart fall bör distriktsförbunden sträva att hålla sig underrättade om de anslag som utgår från kommuner. Slutligen kan det också ifrågakomma, att enskilda företag och organisationer söker samråd med distriktsförbunden i den mån de vill främja idrottsutövning. I annat sammanhang förordas en sammanslagning av de s. k. kontantbidragen till föreningarna med materielanslag och med bidrag för ungdomsidrott. För närvarande söker föreningarna kontantbidrag direkt hos riksidrottsförbundets centrala organ. Med den ställning utredningen avsett att ge distriktsförbunden inom organisationen, synes ärenden angående bidrag till föreningar i framtiden lämpligen böra avgöras av förbunden. Av tekniska skäl bör dock utbetalningen av beviljade anslag ombesörjas av den centrala organisationen. Den ovannämnda försöksverksamheten inom riksidrottsförbundet för omorganisation av distriktsförbunden har ännu icke kunnat avsätta några mera påtagliga resultat. Såvitt utredningen kan finna synes emellertid den av utredningen föreslagna breddningen av styrelsen förenlig med vilken som helst organisationsform, som kan bli gällande för distriktsförbunden i framtiden. Distriktsförbundens ekonomi grundas i huvudsak på statsbidrag. Härutöver har förbunden en del andra inkomster av varierande men i allmänhet ringa storlek, exempelvis medlemsavgifter, inkomster av olika arrangemang samt bidrag från landsting och kommuner. Till distriktsförbundens förvaltning och verksamhet har för budgetåret 1957/58 anvisats 630 000 kronor. Därjämte har förbunden för samma tid genom beslut av riksidrottsförbundet tilldelats bidrag ur anslagsmedel

95 tillgängliga för sislnämnda förbund, nämligen ur anslagsposten för ungdomskommitténs verksamhet 35 000 kronor för ungdomsverksamhet, u r anslagsposten för samarbetskommitténs verksamhet 5 000 kronor för samarbete med andra ideella ungdomsorganisationer, ur anslagsposten för instruktörsverksamhet bland ungdom 10 350 kronor såsom lön till en ungdomskonsulent samt ur anslagsposten för propagandaverksamhet 37 000 kronor. Dessutom brukar distriktsförbund erhålla bidrag för inköp av kontorsmateriel med tillhopa omkring 10 000 kronor ur riksidrottsförbundets anslagspost för sådana ändamål. De sammanlagda anslagsmedlen uppgår sålunda till avrundat omkring 725 000 kronor. Härav kan ungefär hälften beräknas åtgå till distriktsförbundens förvaltning och verksamhet. Återstoden disponeras huvudsakligen för specialdistriktsförbundens förvaltning och verksamhet. Utredningen har i det föregående uttalat uppfattningen att instruktionsoch kursverksamhet i specialidrottsgrenar bör omhänderhavas av specialförbund och specialdistriktsförbund. Distriktsförbunden bör sålunda ej erhålla några bidragsmedel för andra än gemensamma idrottsliga ändamål, och deras bidragsgivning till specialdistriktsförbunden bör begränsas till att allenast avse vissa administrationskostnader. För den verksamhet, som bör ligga kvar hos distriktsförbunden, torde till dem i fortsättningen böra anvisas dels en anslagspost till förbundens egen kurs- eller eljest idrottsliga verksamhet och dels en anslagspost till förbundens administration och till bidrag till specialdistriktsförbundens förvaltning. De båda anslagsposterna torde böra beräknas till respektive 150 000 och 475 000 kronor. Distriktsförbundens anslag torde icke, i motsats till vad nu är fallet, böra fyllas ut genom bidrag från riksidrottsförbundet. Bortsett från uppdelningen på nu angivna två anslagsposter bör de bidrag, som tilldelas distriktsförbunden, ställas till förfogande utan angivande av några specificerade utgiftsändamål, utom då till äventyrs behov föreligger av bidrag till ett särskilt ändamål av engångsnatur. Det synes lämpligt, att mindre delar av anslagsposterna undantages vid den allmänna fördelningen för att vara tillgängliga, om särskilda omständigheter motiverar en utökning av bidragsmedlen på något håll. IDROTTSFÖRENINGARNA Antalet till riksidrottsförbundet anslutna föreningar utgjorde i j a n u a r i 1957 omkring 9 000. I andra kapitel lämnas uppgifter i fråga om idrottsföreningarnas och föreningsmedlemmarnas gruppering efter distrikt och om föreningarnas storlek. Vidare framgår av kapitlet angående specialförbunden och specialidrotternas distriktsorgan, huru många föreningar som är anslutna till de skilda specialförbunden. Varje idrottsförening kan på ansökan upptagas i riksidrottsförbundet.

96 För att förening skall kunna upptagas i förbundet erfordras, att föreningens stadgar godkännes av förvaltningsutskottet. Förening, som upptagits i riksidrottsförbundet, tillhör det distriktsförbund, inom vars område föreningens hemort är belägen. Förening inom riksidrottsförbundet kan på ansökan upptagas i specialförbund, vars idrott föreningen utövar. Om i specialförbund upptagen förenings hemort är belägen inom av specialförbundet upprättat specialdistriktsförbund, tillhör föreningen även sistnämnda förbund. Särskilda bestämmelser är i stadgarna meddelade om föreningens rösträtt vid distriktsförbunds- och specialdistriktsförbundsmöten. Förening tillhörande riksidrottsförbundet skall 1. noga iakttaga dess stadgar och ställa sig till efterrättelse överstyrelsens bestämmelser och beslut; 2. efterkomma vederbörande specialförbunds av förvaltningsutskottet godkända stadgar, tävlings- och övriga bestämmelser; 3. till riksidrottsförbundet årligen före den 15 februari avgiva rapport på av förvaltningsutskottet fastställt formulär; 4. till riksidrottsförbundet årligen före den 15 februari erlägga årsavgift för det löpande kalenderåret med av riksidrottsförbundet fastställt belopp; 5. föra kassabok, protokollsbok och medlemsförteckning; 6. på framställning av överstyrelsen, förvaltningsutskottet, specialförbunds-, distriktsförbunds- eller specialdistriktsförbundsstyrelse utlämna föreningens handlingar. Utredningen Föreningarna utgör det led inom idrottsrörelsen, som står de utövande idrottsmännen närmast. Föreningarnas aktivitet är en mätare på idrottsintresset. Det är också i första hand föreningarna som får känna av de svårigheter, som möter idrotten. Såsom tidigare belysts hänför sig dessa svårigheter främst till följande faktorer: konkurrens med andra fritidssysselsättningar, den delvis härmed sammanhängande bristen på idrottsoch föreningsledare, knapphet i fråga om ekonomiska resurser samt bristande tillgång på idrottsanläggningar och föreningslokaler. Möjligheterna att öka intresset för idrotten hos ungdomen — det är denna det gäller — är i stor utsträckning beroende av upplysningsverksamhet och propaganda samt av att föreningarna har ledare med förmåga att vinna ungdomens förtroende. Upplysningsverksamheten och propagandan kan åtminstone delvis drivas centralt eller regionalt men måste kompletteras av de lokala ledarnas individuella arbete. Tillgången på energiska och omdömesgilla ledare är begränsad, och även andra rörelser än idrotten konkurrerar om att förvärva sådana. Utan tvivel har idrotten i och för sig en stark dragningskraft på goda ledarämnen, som här har ett tacksamt arbetsfält. Emellertid finns det också återhållande moment. Hur ideellt arbetet än är, kommer ledningen för en idrottsförening ej ifrån att tänka på att få utgifterna för verksamheten täckta. Arbetet härmed är ofta både otacksamt och av sådan beskaffenhet, att det ter sig främmande för en person med de kva-

97 lifikationer som konstituerar en god idrottsledare. Härtill kommer att arbetet kan taga mycken tid i anspråk, på bekostnad av andra personliga intressen och kanske av arbete, som kan ge en viss inkomst (ersättningar förekommer också vid en del lokala uppdrag jämförliga med ledarskap inom idrottsföreningar). Även om idrottsledaren ej bör utnyttja idrotten som inkomstkälla, kan det vara rimligt att han i varje fall inte behöver vidkännas direkta utgifter för resor eller dylikt, och det bör ej möta hinder att täckning härför erhålles genom idrottsföreningen. Lösningen av denna fråga har underlättats genom att det särskilda anslaget under åttonde huvudtiteln till fritidsgrupper kan utnyttjas till någon gottgörelse åt ledare för sådana grupper hos idrottsföreningarna. Av den förut återgivna statistiken framgår att idrottsföreningarnas utgifter i första hand utgöres av kostnader för idrottsarrangemang, och härvid närmast för resor och traktamenten, samt vidare idrottsplats- och lokalhyror och underhållskostnader ävensom kostnader för materiel. Hos de stora föreningarna täckes kostnaderna för idrottsarrangemang i stort sett mer än väl av inkomster från dem, och detta är ofta även fallet hos mellanstora föreningar. För de små föreningarna däremot, vilka i allmänhet ej k a n påräkna någon lönsam publikanslutning till sina idrottsarrangemang, är det vanligt att inkomsterna ej täcker utgifterna för dessa. Förlusterna på idrottstävlingar, vilka ju utgör ett nödvändigt led i idrottsutövningen, måste täckas på andra sätt. De viktigaste inkomstkällorna är — förutom inträdesavgifter vid tävlingar — avgifter eller andra tillskott från medlemmar, inkomster från nöjestillställningar och lotterier samt bidrag från staten, kommuner eller enskilda. Även om medlemsavgifterna, där de är låga, bör kunna höjas något — utredningen återkommer härtill — torde man i det stora hela ej kunna r ä k n a med att en sådan höjning skulle ge en tillräcklig lättnad i den ansträngda ekonomi, som föreningarna nu ofta har att kämpa mot. Det lär inte kunna undgås, att särskilt de små föreningarna måste ta sin tillflykt till att anordna nöjestillställningar och lotterier för att skaffa sig inkomster. Visserligen kan dessa nöjestillställningar många gånger tillgodose ett legitimt behov av förströelser för ungdomen. Men det kan inte hjälpas, att handhavandet av nöjestillställningar och lotterier kan ta oskäligt mycken tid från det egentliga idrottsarbetet och verka betungande för idrottsledarna samt försvåra för föreningarna att anskaffa ledare. Då arbetet inom idrottsföreningarna — som utgör grundvalen för vårt idrottsliv — försvåras genom bristande ekonomiska resurser, bör enligt utredningens mening frikostiga bidrag ställas till förfogande för deras del, och detta även om det skulle behöva ske på bekostnad av anslagsmedel till andra organisationsled. Nuvarande anslagspost till föreningars verksamhet fördelas i form av s. k. kontantbidrag mellan föreningar som ansökt härom hos riksidrottsförbun7 — 7068 9-5

98 det. I ansökningsblanketterna, där plats finnes för olika uppgifter rörande respektive föreningar, skall angivas om bidrag sökes för inköp av träningskort, för hyra av träningslokal eller träningsplan eller för hållande av träningsplats, i alla fallen med angivande av idrottsgren, årskostnad och sökt belopp. En kolumn finnes även för anteckning om vilket belopp vederbörande distriktsförbund föreslår i bidrag. Sedan ansökningarna genom distriktsförbunden tillställts riksidrottsförbundet och sammanställts där, fördelar sistnämnda förbund medel mellan distriktsförbunden för slutlig utdelning till föreningarna. Enligt de direktiv för medelsanvändningen, som Kungl. Maj :t årligen meddelar, kan riksidrottsförbundet disponera här avsedd anslagspost även till anskaffning (genom förbundet) av idrottsmateriel åt föreningarna, men denna möjlighet utnyttjas icke. De medel, som tilldelas idrottsföreningarna — bidragen till anläggningar behandlas i annat sammanhang — torde böra fördelas med hänsyn tagen till de olika faktorer, som inverkar på föreningarnas ekonomi. Liksom hittills bör beaktas förekommande kostnader för hållande av träningslokal eller träningsplan eller för hyra av träningsplats eller för träningskort. Även till kostnader för resor i samband med idrottstävlingar, som ej täckes genom inkomster av dessa arrangemang, bör statsbidrag kunna beviljas. Av det föregående framgår, att dessa kostnader är betydande. Enligt utredningens mening bör bidragen till föreningarna i fortsättningen även inrymma eventuellt behövligt bidrag till idrottsmateriel. För närvarande finnes en särskild anslagspost härtill, som fördelas av riksidrottsförbundet mellan specialförbunden för att disponeras för inköp av idrottsmateriel. Av specialförbunden tilldelade belopp får dessa behålla omkring 15 procent för materielanskaffning för egen del och 5 procent för täckning av distributionskostnader m. m. I övrigt använder specialförbunden medlen i allmänhet på så sätt att de, var och en inom sin idrottsgren, inköper idrottsmateriel centralt för anslutna föreningar och sedan tillhandahåller materielen åt föreningarna till lägre pris än inköpspriset. Föreningarna har att inkomma med ansökningar om denna förmån. Riksidrottsförbundets förvaltningsutskott har meddelat följande bestämmelser för specialförbundens materielanslag. Innan anslaget utbetalas skall av riksidrottsförbundets förvaltningsutskott godkänd fördelningsplan föreligga. Denna plan skall innehålla uppgift över dels den materiel, som skall inköpas, varvid offerter från minst tre firmor skall bifogas, dels huru materielen är avsedd att fördelas samt dels totala antalet inkomna ansökningar. Anslaget utbetalas sedan vederbörande därom gjort anmälan till riksidrottsförbundets kansli i god tid före ordinarie utbetalningsdag. Av anslaget äger förbundet disponera högst 5 procent för erforderliga kanslikostnader i samband med fördelningen (kungörelser, blanketter o. dyl.). Av inköpt materiel äger förbundet disponera högst 15 procent för centrala ändamål (för utlåning till kurser, tävlingar etc).

99 Förbundet anmodas att där så befinnes lämpligt kräva motprestation av vederbörande föreningar, så att anslaget kommer så många som möjligt till godo. Föreningarna skall uppmanas att teckna brand- och inbrottsförsäkring, där så låter sig göra. Redovisning skall vara riksidrottsförbundets kansli tillhanda senast tre månader efter det anslaget emottagits. Man kan utgå från att centrala inköp ofta ställer sig fördelaktiga. I den mån centrala inköp lönar sig, finns det knappast anledning att begränsa dem till att enbart gälla den kvantitet, som köpes med anlitande av statsbidrag. Emellertid är det ej givet, att idrottsmateriel under alla förhållanden erhålles billigare vid centrala inköp än om en idrottsförening vänder sig till handlande på orten, som kanske ur den ena eller andra synpunkten vill erbjuda föreningen ett förmånligt pris. Med hänsyn härtill men särskilt till att den enskilda föreningen själv bäst bör veta huru den vill utnyttja det allmännas bidrag, synes nuvarande anslagspost till idrottsmateriel böra sammanslås med anslagsposten till föreningars verksamhet. Såsom motiveras i annat sammanhang bör vidare till materielutrustning för idrottsanläggningar, exempelvis häckar och gräsklippningsmaskiner och eventuellt annan dyrare materiel, kunna lämnas bidrag av särskilda anslagsmedel i samband med bidragsgivningen till idrottsanläggningar. Vid beräkning av statsbidrag till föreningar bör beaktas de möjligheter, som finnes för olika föreningar att skaffa sig inkomster genom inträdesavgifter till tävlingsarrangemang m. m. Skillnaden kan härvidlag vara högst avsevärd mellan exempelvis två sådana idrotter som fotboll och orientering. I detta sammanhang förtjänar uppmärksammas, att stora olikheter finns mellan idrottsgrenarna i fråga om kostnader räknat i genomsnitt per utövare. Om hänsyn tages icke endast till utgifterna för utrustning och lokaler utan även till möjligheterna att få dessa täckta genom åskådaravgifter, kommer fotbollen, bandyn och ishockeyn bland de billigaste. Man kan fråga sig, om den omständigheten att en idrott är »dyr» bör medföra, att statsbidraget till respektive föreningar bestämmes i motsvarande m å n högre per utövare räknat än för andra föreningar. Det skulle i motsats härtill kunna hävdas, att, när det finns idrotter som ger likvärdig kroppslig övning till billigt pris, de som föredrar dyrare idrott själva bör få stå för merkostnaden. En medelväg synes vara att förorda, önskemålet att individuella förutsättningar och intressen kan tillgodoses så långt som möjligt talar starkt för att staten ekonomiskt uppmuntrar även idrottsgrenar, som är tämligen kostnadskrävande och för vilka statsbidraget därför måste beräknas relativt högt i förhållande till antalet utövare. Samtidigt är det emellertid uppenbart att till dessa idrotter ej bör lämnas så stora bidrag, att idrotter med relativt ringa kostnader och stor anslutning icke kan tillgodoses med erforderliga statsbidrag. Man kan ej komma ifrån att här måste göras en avvägning mellan olika synpunkter.

100 Huru ansträngd en förenings ekonomi är kunde väntas ta sig uttryck i medlemsavgifternas höjd. Så torde emellertid långt ifrån alltid vara fallet, då inånga föreningar gör allt för att undgå en höjning av medlemsavgifterna med den risk, som antages föreligga för härav föranledd minskning i medlemsanslutningen. Utredningen vill för sin del i denna fråga framhålla följande. Det är naturligt, att medlemmarna i en idrottsförening lika väl som när det gäller andra föreningar bör betala medlemsavgifter, dessa må räknas som bidrag till föreningens ideella ändamål eller som betalning för den nytta och det nöje medlemskapet ger. Det ligger också mycket i den uppfattningen att förmåner uppskattas mer, när man gjort en motprestation för dem. Å andra sidan måste ihågkommas att det är regel, både att medlemmar åtminstone i mindre idrottsföreningar in natura eller genom tjänster gör insatser i föreningarna vid sidan av medlemsavgifterna och att idrottsmännen härutöver individuellt måste göra mer eller mindre betydande utgifter för sin idrottsutövning. Trots detta kan man ifrågasätta, om icke någon höjning av medlemsavgifterna, där dessa är låga, kunde vara rimlig och kunde genomföras utan att verka avhållande från anslutning till idrottsföreningarna, i synnerhet om man tänker på nedgången i penningvärdet, de goda arbetsinkomsterna redan i unga år och vad ungdomen är beredd att satsa på andra ändamål. Hur som helst vill utredningen, under hänvisning till vad ovan anförts, förorda att statsbidrag till föreningar bortsett från skolföreningar endast beviljas under förutsättning att — där icke särskilda skäl motiverar annat — avgift uttages med minst 10 kronor för år och vuxen medlem. Även om det ej kan undvikas, att statsbidrag, som beviljas för instruktions- eller kursverksamhet eller för idrottsanläggningar, kommer även professionell idrott till godo, synes i varje fall nu ifrågavarande bidrag till idrottsföreningar böra inskränkas till sådana föreningar, som enbart ägnar sig åt amatöridrott. För en bedömning av huru mycket en idrottsförening bör erhålla i statsbidrag vid hänsynstagande till de olika faktorer, som angivits här ovan, erfordras kännedom om förhållandena inom respektive område i den mån idrotten beröres härav. De organ, som bör ha de bästa kvalifikationerna för att handhava en sådan bedömning, synes vara distriktsförbunden, vilka redan nu tar befattning härmed. Att denna uppgift kommer att ligga på distriktsförbunden, har också förutsatts i det föregående. Fördelningen mellan distriktsförbunden av tillgängliga medel för bidrag till idrottsföreningar torde efter förslag från förbunden kunna ske centralt, utan att ansökningarna genomgås i samband härmed. Fördelningen bör k u n n a göras med hänsyn tagen till befolkningsunderlag, antal idrottsföreningar, antal anslutna medlemmar och relationen mellan förekommande idrottsgrenar samt avstånden inom distrikten, särskilt i förhållande till

101 idrottsplatserna. Erfarenheterna torde efter ett par fördelningar ge vid handen, huru fördelningen bör ske för att man skall nå största möjliga rättvisa olika distrikt emellan. Motsvarande anslagsfördelning mellan olika län torde förekomma i andra fall, utan att respektive centralorgan behöver granska detalj ansökningarna. Det synes lämpligt, att en del av föreningsanslaget undantages för att hållas i reserv för senare kompletterande utdelning. Det kan eventuellt vara praktiskt, att själva utbetalningen av bidragen handhaves av riksidrottsförbundets centrala organ, som kan utnyttja sin adresseringsapparatur m. m. Enligt de direktiv för medelsanvändningen, som Kungl. Maj :t årligen meddelar, skall anslagsposten till föreningars verksamhet användas till understödjande av enskilda föreningar i deras idrottsliga verksamhet, oavsett huruvida föreningarna är anslutna till riksidrottsförbundet eller ej. Såsom förordas i ett senare kapitel torde bidrag till utomstående föreningar i fortsättningen böra beviljas av den föreslagna statliga idrotts- och friluftsnämnden med anlitande av anslagsmedel, som är tillgängliga för denna. Anslaget till föreningars verksamhet är för budgetåret 1957/58 anvisat med 300 000 kronor. Endast en mycket ringa del härav tilldelas föreningar som ej tillhör riksidrottsförbundet (se härom sid. 142). För idrottsmateriel är för samma budgetår anvisat ett belopp av 540 000 kronor, varav enligt Kungl. Maj :ts beslut minst 36 000 kronor skall disponeras av skolidrottsförbundet. Återstoden fördelas av riksidrottsförbundet mellan specialförbunden som, enligt vad ovan anförts, använder omkring 75 000 kronor till anskaffning av idrottsmateriel för specialförbundens räkning (vilken likväl utlånas till föreningarna) samt omkring 25 000 kronor till förbundens distributionskostnader. Resten eller sammanlagt omkring 400 000 kronor fördelas av specialförbunden mellan föreningar, anslutna till respektive förbund. Sammanlagt uppgår sålunda nu angivna bidrag till föreningarna till omkring 700 000 kronor. Förutom detta belopp tillkommer föreningarna större delen av de anslagsmedel som under senare budgetår anvisats riksidrottsförbundet särskilt för ungdomsidrott, för budgetåret 1956/57 345 000 kronor. Då idrottsföreningarnas verksamhet i huvudsak hänför sig till ungdomen, finns enligt utredningens mening ej tillräcklig anledning att i fortsättningen bevilja särskilda bidrag till ungdomsidrott hos föreningarna vid sidan av övriga bidrag. Detta hindrar icke att man vid fördelningen av bidrag bör ta skälig hänsyn till i vilken omfattning förening ägnar sig åt ungdomsverksamhet. Att såsom hittills göra bidragsgivningen i vad den tar särskilt sikte på ungdomsverksamhet beroende av att vederbörande organisationer gör egna insatser till motsvarande belopp, synes utredningen ej behövligt. Med hänsyn till vad ovan anförts i fråga om den grundläggande betydelse, som idrottsföreningarna har för utbredning av idrotten, och de ekonomiska svårigheterna för en mycket stor del av dessa föreningar, bör an-

102 slagsmedlen för föreningarnas verksamhet — inberäknat bidrag till idrottsmateriel och de hittillsvarande särskilda bidragen till ungdomsidrott — höjas till minst 1 400 000 kronor. HÄLSOKONTROLL, MEDICINSK RÅDGIVNING OCH FORSKNING Sedan 1944 finnes en av riksidrottsförbundet inrättad idrottspoliklinik. Denna är förlagd till Stadion i Stockholm. Under 1955 har inrättats en filial på Bosön. Kliniken äger erforderliga medicinska apparater, instrument och inventarier. Kliniken står under ledning och kontroll av den s. k. poliklinikkommittén. Undersökningarna på kliniken avser kontroll av hälsotillståndet samt rådgivning beträffande hygieniska frågor i samband med idrottsutövning. De är helt kostnadsfria för medlemmar av förening ansluten till riksidrottsförbundet. Poliklinikkommittén ger även råd till specialförbund m. fl. i frågor rörande tävlingsbestämmelser och dylikt. Vidare lämnar kommittén i viss utsträckning anslag till idrottsmedicinsk forskning. Poliklinikkommitténs sammansättning regleras genom Kungl. Maj :ts beslut den 29 oktober 1943. Enligt detta skall verksamheten vid polikliniken planläggas och utövas under kontroll av en kommitté av fyra sakkunniga, därav tre medicinskt sakkunniga, utsedda, en — som tillika skall vara kommitténs ordförande — av medicinalstyrelsen och två av riksidrottsförbundet, samt en representant för gymnastiska centralinstitutet, utsedd av direktionen över institutet. Kommittén har sedermera kompletterats med en representant för Sveriges läkarförbund och — i samband med ombyte av föreståndare för polikliniken — med ytterligare en medicinskt sakkunnig, utsedd av riksidrottsförbundet. Med hänvisning till att poliklinikverksamheten för hälsokontroll och den idrottsmedicinska forskningen vore två i huvudsak skilda uppgifter har riksidrottsförbundet i sin skrivelse den 31 maj 1956 angående statsbidrag för budgetåret 1956/57 föreslagit — med instämmande av poliklinikkommittén — att ifrågavarande verksamhet skulle uppdelas på två olika organ: riksidrottsförbundets poliklinikkommitté samt riksidrottsförbundets idrottsmedicinska råd. Poliklinikkommittén, som fortfarande skulle ansvara för driften av idrottspoliklinikerna i Stadion och på Bosön, har riksidrottsförbundet ansett böra bibehållas med nuvarande sammansättning. Idrottsmedicinska rådet har förbundet föreslagit skola vara rådgivande organ i idrottsmedicinska frågor, bedriva idrottsmedicinsk forskning samt härför disponera anslagsposten till idrottsmedicinsk forskning. Rön och resultat av den idrottsmedicinska forskningen skulle efterhand delges berörda ledningsorgan inom idrottsrörelsen. Enligt förbundets förslag skulle

103 rådet bestå av en av medicinalstyrelsen utsedd ordförande, en representant för Sveriges läkarförbund, en representant från svenska läkarsällskapet samt två av riksidrottsförbundet utsedda medlemmar. Ordföranden i poliklinikkommittén skulle tillhöra rådet, om han genom nyss föreslagna personval icke redan utsetts att ingå i detta. De angivna rådsmedlemmarna skulle sedan och i mån av behov komplettera sig själva med representanter för olika specialgrenar inom medicinen. Statsbidrag har sedan 1943 under anslaget till riksidrottsförbundet varit anvisat till idrottspoliklinisk verksamhet och under senare budgetår även till idrottsmedicinsk forskning. För budgetåret 1957/58 är anvisade 105 000 kronor. Av dessa skall enligt Kungl. Maj :ts beslut omkring 70 000 kronor användas till driften av riksidrottsförbundets poliklinik för hälsokontroll och omkring 35 000 kronor till fortsättande av pågående medicinska undersökningar. Enligt uppgifter från riksidrottsförbundet uppgick inkomster och" utgifter för hälsokontrollen och poliklinikkommitténs verksamhet i övrigt till nedanstående belopp under budgetåret 1955/56: Ingående saldo: driften av polikliniken medicinsk forskning kirurgisk-ortopedisk rådgivning Klinikavgifter Återbetald del av anslag, GCI Statsanslag: driften av polikliniken medicinsk forskning

4 613: 43 16 556: 89 2 453: 80

23 624: 12 470: 36 4: •—

60 000: — 35 000: —

95 000: —

Redovisning Löner, arvoden m. m. (bl. a. två läkare och en heltidsanställd sköterska) Apparatur, underhåll m. m Hyra och lyse Telefon, porto, utensilier Försäkringspremier Röntgen- och undersökningsavgifter Prenumerationsavgifter Tvätt, rengöringsmedel Transporter Sammanträden Diverse

Kronor

119 098:48

31 980: 48 4 396: 27 5 139: 59 1 670: 51 394: — 377: — 103: 50 291: 68 207: 50 136: 50 638: 65

45 335: 68

Medicinsk forskning GCI (fysiologiska institutionen) 2 läkare

15 000: — 10 000: —

25 000: —

Kirurgisk-ortopedisk 2 läkare

10 090: —

10 090: —

rådgivning

Utgående saldo: driften av polikliniken medicinsk forskning kirurgisk-ortopedisk rådgivning

80 425: 68 9 747: 75 26 561: 25 2 363: 80

38 672: 80

Kronor

119 098: 48

104 Det bör a n m ä r k a s , a t t d e n k i r u r g i s k - o r t o p e d i s k a r å d g i v n i n g e n u t g ö r ett led i p o l i k l i n i k e n s h ä l s o k o n t r o l l . D e n b ö r h å l l a s i s ä r f r å n o v a n n ä m n d a r å d givning till s p e c i a l f ö r b u n d m . fl. i frågor r ö r a n d e t ä v l i n g s b e s t ä m m e l s e r och dylikt. P å b e g ä r a n av u t r e d n i n g e n h a r p o l i k l i n i k k o m m i t t é n s o r d f ö r a n d e , p r o f e s sor T o r g n y S j ö s t r a n d , i skrivelse d e n 6 j u n i 1957 l ä m n a t följande r e d o görelse för d e n i d r o t t s m e d i c i n s k a f o r s k n i n g e n och för a k t u e l l a f o r s k n i n g s uppgifter: Någon nämnvärd idrottsmedicinsk forskning har överhuvud taget ej förekommit i vårt land förrän under de senaste 10 åren. Denna har huvudsakligen skett på Karolinska sjukhusets kliniskt fysiologiska laboratorium och på GCI:s fysiologiska institution. På senare tid har intresset för denna forskning ökat, och för närvarande deltager i forskning av idrottsmedicinskt intresse 7 läkare på Karolinska sjukhuset, 2 läkare på Serafimerlasarettet och 1 läkare på Norrbackainstitutet. Man kan vänta sig att större tillgång på anslag komme att öka intresset för idrottsmedicinsk forskning. Inrättandet av fysiologiska sjukhuslaboratorier, som planeras vid flera sjukhus i landet, kan också väntas ge ökade möjligheter och därmed ökat intresse för denna forskning. Av aktuella forskningsuppgifter på detta område kan följande framhållas. 1. Fortsatta utredningar över inverkan av olika idrottsgrenar på organismen, särskilt effekten av prestationsträning på hjärta, lungor och blodomlopp. 2. Utredning av hälsotillståndet inklusive den fysiska konditionen hos äldre idrottsmän. 3. Fortsatta undersökningar över effekten av fysisk träning på individer med låg fysisk arbetsförmåga och funktionella insufficienssymtom av olika slag, såsom diffusa hjärtbesvär, rygg- och fotbesvär. 4. Utredning av olika idrottsgrenars lämplighet för rehabilitering av handikappade. 5. Utredning av olika individers fysiska och psykiska förutsättningar för olika idrottsgrenar. 6. Undersökning över olika träningsmetoders effektivitet. 7. Utredning rörande förekomsten av kroniska idrottsskador på utövare av olika idrottsgrenar. 8. Utredning rörande förekomsten av ryggskador hos gymnaster och idrottsutövare av olika idrottsgrenar och dessas uppkomstmekanism. 9. Fortsatta undersökningar över förekomst och behandling av knäskador på idrottsmän. 10. Undersökning över profylaktiska åtgärder för förhindrande av skallskador vid idrottsutövning. 11. Fortsatta undersökningar över metodik och organisation av hälsokontroll av idrottsmän. 12. Undersökningar över idrottsutövningens betydelse för kroppsutvecklingen. 13. Utredning av den fysiska träningens inverkan på åldersinvolutionen. 14. Utredning av förhållandet mellan idrottsutövning och sjuklighet. 15. Utredning av inverkan av idrottsutövning och gymnastik på kvinnors fertilitet, förlossningskomplikationer m. m.

105 Dessa forskningsuppgifter skulle kunna mångfaldigas. Ett flertal forskningsförslag gäller den så viktiga frågan om människans anpassning i vår alltmer mekaniserade tillvaro. Fortlöpande utredningar rörande de ändrade levnadsbetingelsernas inverkan på konditionen och sjuklighet av det slag som kan sammanhänga med fysisk inaktivitet borde höra till de viktigare samhällsuppgifterna. Enligt vad vidare anförts i skrivelsen hade vid sidan av de anslag, som beviljats av poliklinikkommittén, för därmed sammanhängande uppgifter även utgått anslag från andra håll. Av sådana medel hade bland annat för 1957 beviljats 30 000 kronor för undersökning över möjligheten att återställa vissa hjärtpatienter genom fysisk träning. Slutligen har poliklinikkommitténs ordförande givit uttryck åt uppfattningen att anslag av storleksordningen 100 000 kronor under de närmaste åren utan svårighet skulle kunna placeras på forskningsuppgifter av idrottsmedicinsk natur ined fullgoda garantier för att pengarna komme till användning för kvalificerad forskning. Om intresset för denna forskning fortsatte att öka som hittills, måste man räkna med att anslagen borde höjas med omkring 20 procent årligen.

Utredningen Utredningen finner uppenbart, att den verksamhet, som handhaves av pcliklinikkommittén, är av stor betydelse och bör fortsättas. Detta gäller både hälsokontrollen genom idrottspolikliniken, rådgivningen till specialförbund m. fl. samt den medicinska forskningen på idrottsområdet. Det synes naturligt, att idrottspolikliniken bör arbeta i anslutning till den av riksidrottsförbundet och specialförbunden bedrivna idrottsliga verksamheten och särskilt till verksamheten på Bosön. Poliklinikkommittén torde därför fortfarande böra vara anknuten till riksidrottsförbundet. Detta gäller i första hand hälsokontrollen och rådgivningen till specialförbund m. fl. Vad angår den idrottsmedicinska forskningen har från riksidrottsförbundets sida ifrågasatts, att fristående från idrottspolikliniken skulle inrättas ett särskilt idrottsmedicinskt råd, även detta med anknytning till riksidrottsförbundet. Ett syfte med förslaget torde ha varit, att det tilltänkta rådet skulle kunna kompletteras med representanter för olika specialgrenar inom medicinen. Såvitt utredningen kan finna bör det emellertid ej vara omöjligt att även vid bibehållande av nuvarande poliklinikkommitté i mån av behov adjungera ledamöter med speciell medicinsk inriktning. Det kunde ur annan synpunkt ifrågasättas, om det icke vore naturligare, att ansvaret för forskningsverksamheten anförtroddes åt någon statlig medicinsk instans eller åt gymnastiska centralinstitutet. Utredningen är icke beredd att uttala någon bestämd mening i föreliggande organisationsfråga. Det förefaller emellertid utredningen, som om det ej skulle behöva möta allvarligare betänkligheter att ifrågavarande forskning i avbidan på ytter-

106 ligare erfarenheter fortfarande är samordnad med hälsokontrollen. I ärenden rörande bidrag till forskning torde dock poliklinikkommittén — eller ett utskott inom denna — böra samråda med statens medicinska forskningsråd. Med hänsyn till den stora betydelse, som den idrottsmedicinska forskningen kan ha för en sund utveckling av idrottsrörelsen, vill utredningen understryka vikten av att den förses med tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna fullfölja de forskningsuppgifter, som är av särskilt stort intresse. Med denna utgångspunkt håller utredningen före att till idrottsmedicinsk forskning bör ställas till förfogande ett årligt statsanslag å minst 50 000 kronor. För hälsokontroll och därmed sammanhängande rådgivning torde böra räknas med ett anslagsbehov av 70 000 kronor. IDROTTSINSTITUTEN Till Sveriges riksidrottsförbund är knutna två fasta anläggningar, avsedda för idrottsliga ändamål, nämligen Bosön, Lidingö, samt Olandergården, Västra Vålådalen i Jämtland. Ett ytterligare centralt institut med viss anknytning till riksidrottsförbundet är gymnastikfolkhögskolan å Lillsved, norra Värmdö. Bosön inköptes 1938 av svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, numera riksidrottsförbundet, för att tillgodose ett sedan länge uttalat önskemål inom idrottsrörelsen om en central anläggning för kursverksamhet och ledarutbildning. Anläggningen omfattade vid köpet en större och några mindre byggnader med tillhörande markområde om ungefär 50 har skogs- och ängsmark med omkring 800 meter strand utmed Askrikefjärden. För inköpet och för nödiga reparations- och ombyggnadsarbeten anvisades ett statsanslag om 400 000 kronor, under villkor att äganderätten snarast möjligt efter egendomens förvärv överlätes till en stiftelse med uppgift att omhänderhava och förvalta institutet. Efter förslag av riksidrottsförbundet fastställde Kungl. Maj :t den 26 augusti 1938 stadgar för stiftelsen. Enligt dessa skall stiftelsen, vars namn bestämts till »Stiftelsen Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbunds idrottsinstitut i Lidingö», ha till ändamål att, sedan äganderätten till egendomen Paulsro-Sotudden å Bosön överlåtits på stiftelsen, omhänderhava och förvalta egendomen och det där inrättade institutet. 1 Stiftelsens angelägenheter handhaves av en styrelse med säte i Stockholm. Denna består av fem ledamöter samt tre suppleanter, alla utsedda för ett år i sänder. Kungl. Maj:t utser styrelsens ordförande och ännu en ledamot jämte en suppleant för dessa, övriga ledamöter jämte tvenne suppleanter för dem utses av riksidrottsförbundets överstyrelse. I fråga om köp, försäljning eller 1 Stiftelsens namn har 1952 ändrats till »Stiftelsen Sveriges riksidrottsförbunds idrottsinstitut, Bosön, Lidingö».

107 inteckning av fast egendom fordras Kungl. Maj :ts tillstånd. Det åligger styrelsen att ombesörja att institutets räkenskaper den 30 juni varje år sammanföres i fullständigt bokslut. Bokslutet jämte styrelsens förvaltningsberättelse granskas av de revisorer, vilka av chefen för handelsdepartementet och av riksidrottsförbundet utsetts att granska förbundets räkenskaper. Styrelseberättelsen avlämnas därefter jämte revisionsberättelsen till riksidrottsförbundets överstyrelse, som med eget yttrande överlämnar handlingarna till Kungl. Maj :t. Stadgarna föreskriver slutligen, att styrelsen skall upprätta reglemente för stiftelsens verksamhet och ekonomiska förvaltning. Reglementet skall godkännas av överstyrelsen. Reglemente har stadfästs av överstyrelsen senast den 27 november 1954. Enligt detta är institutets uppgift främst att, i den mån så lämpligen kan ske, centralisera det idrottsliga utbildningsarbetet genom till institutet förlagda kurser av skilda slag. Därjämte bör plats kunna beredas för kongresser, konferenser, sammanträden, läger och sportutflykter. Institutet skall enligt styrelsens närmare bestämmande stå öppet för idrottsorganisationer — i första hand dem som är anslutna till riksidrottsförbundet — gymnastiska centralinstitutet och andra institutioner för fysisk fostran, enskilda idrottsmän och idrottsledare för vila, rekreation och träning under semester och annan ledighet, utländska idrottstrupper samt med riksidrottsförbundet samarbetande kulturella organisationer, i den mån utrymmet så tillåter. Idrottskurserna skall i regel vara av följande slag, nämligen ledare- och funktionärskurser, kurser för utbildning av instruktörer, såväl förenings-, distrikts- och riksinstruktörer som i kommunal tjänst eller enskilda företag anställda instruktörer, kurser för idrottsutbildning av lärare och lärarinnor, kurser för aktiva idrottsmän (nybörjare och elitmän) samt idrottsplatskurser för intendenter och föreståndare samt för vaktmästare m. fl. Riksidrottsförbundet äger lämna stiftelsen allmänna anvisningar för verksamhetens bedrivande vid institutet. Den närmaste ledningen av verksamheten handhaves av en av stiftelsens styrelse utsedd rektor. Riksidrottsförbundet har till stiftelsen överlåtit äganderätten till den för institutets räkning förvärvade egendomen. Stiftelsen äger att självständigt omhänderhava och förvalta egendomen och det å densamma inrättade institutet; dock skall av stiftelsen till Kungl. Maj:t gjorda framställningar insändas genom riksidrottsförbundet, som med eget yttrande överlämnar handlingarna till Kungl. Maj :t. Styrelsen antager och avskedar personal och bestämmer dess anställningsvillkor, pensioner m. m.; dock äger rektorn härutinnan besluta i vad rör tillfälligt anställd personal. Utöver vad nu sagts innehåller reglementet bestämmelser om institutets ekonomiska skötsel, rektors åligganden m. m. Beträffande rektors göromål har därjämte institutets styrelse och riksidrottsförbundet gemensamt utfärdat detaljerad instruktion jämte anvisningar, avseende bland annat fas-

108 tighetsförvaltningen, kursverksamheten, förläggningen och mathållningen för kursdeltagare m. fl., kassatjänst m. m. Instruktion för institutets övriga personal — bland annat en heltidsanställd kursledare samt expeditionsvaktmästare och kökspersonal, tillhopa ungefär 20 personer — tillkommer det enligt reglementet styrelsen att fastställa. Som inledningsvis nämnts är institutet avsett att vara ett centrum för i första hand idrottsrörelsens kurs- och ledarverksamhet. Till belysande av institutets betydelse härvidlag torde uppgifter få lämnas för ett antal verksamhetsår rörande deltagare i kurser, kursdagar samt dagbesök för idrottsutövning, ej inräknade i kursdagarna. Verksamhetsår

Kursdeltagare

Kursdagar

Dagbesök

1953/54 1954/55 1955/56 1956/57

8 521 6 971 8 149 7 667

36 849 35 010 36 031 32 642

40 343 41 254 44 758 49 455

Till jämförelse kan nämnas, att antalet kursdagar för åren 1944/45 och 1947/48 utgjorde 14 600 respektive 21 240 dagar. Kurserna har utgjorts av idrottsledare-, instruktörs-, instruktions-, tränings- samt övriga kurser. Bland de sistnämnda kan nämnas kurser för yrkesledareutbildning, vilka anordnats, då idrottskurser ej pågått, av bland andra socialstyrelsen. Inackorderingsavgiften för kursdeltagare uppgår för närvarande till 12—15 kronor för dag. Institutet åtnjuter årligt bidrag till den löpande verksamheten ur fonden för idrottens främjande. Anslaget har för de fem senaste budgetåren utgått med följande belopp:

Driftskostnader Underhållskostnader, nyanskaffning av inventarier

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

35 000

30 000

35 000

35 000

40 000

25 000

30 000

30 000

30 000

30 000

Förutom de nu nämnda bidragen till löpande utgifter har statsbidrag utgått till reparations- och nybyggnadskostnader. Dessa anslag, vilka likaledes bestritts av idrottsfonden, har sedan institutet förvärvades uppgått till sammanlagt 1 624 800 kronor. Medlen har använts för reparationer, för uppförande av idrottshall med simbad, för elevhem med ett 100-tal platser och rektorsbostad m. m. Vidare har fullständig idrottsplats, olika slag av tränings- och spelplaner samt simanläggning utmed Askrikefjärden anlagts. Vid sidan om statsanslagen utgörs institutets inkomster främst av inackorderingsavgifter samt avgifter för begagnande av idrottshall och simbad, vilket sistnämnda i stor utsträckning tages i anspråk för simunder-

109 visning. De största utgiftsposterna utgörs av löner samt matvaror. Institutets inkomster och utgifter fördelar sig enligt bokslutet för budgetåret 1955/56 på följande poster. Inkomster Kost och logi Uthyrning av idrottshall m. m Diverse

352 728: 36 34 132: 65 35 654: 94

Räntor Statsanslag för driften underhåll större byggnadsarbeten och reparationer

422 515: 95 3 378: 70

35 000: — 30 000: — 80 026: 77 Kronor

145 026: 77 570 921:42

Kronor

180 511: 44 173 300: 05 36 298: 98 12 494: 61 20 921: 20 6 557:11 3 125: 79 2 220: 02 4 880: 97 23 072: 71 9 363: 21 91 397: 84 4 030: — 2 747:49 570 921:42

Utgifter Löner inkl. avsättning till pensioner Matvaror Värme och sotning El. kraft T v ä t t och renhållning Telefon och porto Försäkringar Transporter Administrationskostnader Inköp och underhåll av inventarier och idrottsmateriel Underhåll och ombyggnader av utomhusplaner och vägar Om- och tillbyggnader samt större reparationer Skatter Diverse

Härutöver bestrides vissa avlöningskostnader till ett sammanlagt belopp av omkring 26 000 kronor av medel, som står till riksidrottsförbundets förfogande. Olandergården färdigställdes 1956. Den är belägen å kronan tillhörig mark, som jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t upplåtits av länsstyrelsen i Jämtlands län till riksidrottsförbundet. Arrendet omfattar omkring 5,05 hektar, och upplåtelsen har skett på högst 49 år. Arrendeavgiften utgör 40 kronor för år. Gården, som äges av riksidrottsförbundet, utgöres av ett enplans trähus med källarvåning samt delvis inredd vind jämte nödvändiga uthus såsom skidvallningsbod m. m. Idrottsgården innehåller 28 sovplatser huvudsakligen i tvåbäddsrum, motionshall, bastu m. m. I närheten av gården finns idrottsplats, hoppbacke, slalombacke och skridskobana. Kostnaden för anläggningen har uppgått till i runt tal 550 000 kronor. Statsbidrag ur fonden för idrottens främjande har utgått sammanlagt med 170 000 kronor. Olandergården är avsedd att vara ett komplement till institutet å Bosön. Under budgetåret 1956/57 (dock ej månaderna maj och oktober, då gården är stängd) har den besökts av 640 kursdeltagare, som sammanlagt bevistat 3 900 kursdygn.

110 Ansvarig för Olandergårdens skötsel är en särskild av riksidrottsförbundets överstyrelse tillsatt nämnd (Olandergårdsnämnden) som består av fem ledamöter. Föreståndaren för gården är adjungerad ledamot. Därjämte utser svenska turistföreningen en representant i nämnden. Riksidrottsförbundets förvaltningsutskott har den 16 oktober 1956 fastställt reglemente för nämnden. Enligt detta har nämnden bland annat till uppgift att med uppmärksamhet följa verksamheten vid gården, att framlägga förslag rörande gårdens behov och utveckling, att fastställa tider för gårdens öppethållande, inackorderingspris för kursdeltagare m. m. Föreståndaren för en intilliggande, turistföreningen tillhörig turiststation har av förvaltningsutskottet utsetts till föreståndare även för gården. Mellan föreståndaren och riksidrottsförbundet har överenskommelse med bland annat följande innehåll träffats. Riksidrottsförbundet upplåter idrottsgården med tillhörande inventarier utan särskild ersältning härför till föreståndaren. Idrottsgården skall i första hand användas för inkvartering av idrottsmän, men må, då så lämpligen kan ske utan olägenhet för idrottens behov, nyttjas även för andra gäster vid turiststationen. Föreståndaren skall tillhandahålla idrottsgårdens gäster förplägnad i turiststationens matsal och därvid tillämpa samma standard på förplägnaden som för turiststationens gäster. För idrottsmän tillämpas ett av idrottsgårdens nämnd efter förslag av föreståndaren fastställt inackorderingspris. Föreståndaren må icke utan nämndens medgivande för idrottsmän överenskomma om andra priser för inackordering än de av nämnden fastställda. Överenskommelsen har godkänts av turistföreningen. Föreståndaren svarar för befintligheten och skötseln av idrottsgårdens inventarier, ombesörjer driften av idrottsgården samt svarar för och bekostar härför erforderlig personal. Till driften r ä k n a s : yttre och inre renhållning samt härför erforderlig materiel m. m., tvätt, uppvärmning inklusive bränsle, sotning, soptömning, elektrisk kraftförsörjning och därmed förenade avgifter, vatten och avlopp samt därmed förenade avgifter ävensom smärre reparationsarbeten. Alla för fastigheten och driften erforderliga försäkringar och avgifter (skatter, telefon- och radioavgifter m. m.) betalas av idrottsgårdens nämnd. Föreståndaren ombesörjer vidare tillsynen, skötseln och underhållet av idrottsgården samt det markområde med därå befintliga idrottsanläggningar, vägar m. m., som av Kungl. Maj :t upplåtits till riksidrottsförbundet. Behovet av mera omfattande underhållsarbeten fastställes vid årlig inspektion med biträde av personal ur idrottsplatskommittén. Genom riksidrottsförbundets försorg skall nämnden enligt den träffade överenskommelsen erhålla ett årligt anslag till drifts- och underhållskostnader. Olandergården åtnjuter f. n. icke statsbidrag till löpande kostnader. Förutom de två nu nämnda anläggningarna finnes inom riksidrottsför-

Ill bundet ytterligare en med central karaktär, nämligen gymnastikfolkhögskolan å Lillsved. Egendomen Lillsved donerades 1934 till Svenska gymnastikförbundet, för att där skulle upprättas en gymnastikfolkhögskola. Formellt ägs egendomen av Föreningen för Svenska gymnastikförbundets gymnastikfolkhögskola u. p. a. Donationen omfattade ett markområde om ungefär 300 tunnland jämte tillhörande corps de logi, innehållande 26 rum, samt ett flertal smärre byggnader. Egendomens taxeringsvärde var 400 000 kronor. Anläggningen invigdes för sitt ändamål den 13 juni 1937. Enligt det för Lillsved fastställda reglementet är skolans uppgift att jämte meddelande av sådan medborgerlig bildning som angives i gällande stadga för statsunderstödda folkhögskolor, utbilda ledare och företrädare för den frivilliga gymnastiken och därmed sammanhängande hälsovårdsarbete, särskilt för landsbygden. Skolan arbetar med en vinterkurs från början av oktober till mitten av april samt kortare (8—12 dagar) sommarkurser under juni—augusti. Under mellantiderna upplåtes skolan till andra organisationer för konferenser och kurser. Under vinterkursen vill Lillsved i sin egenskap av folkhögskola ge sina elever ett visst mått av allmänbildning inom de vanliga skolämnenas ram, och som gymnastikförbundets centrala utbildningsinstitution vill skolan ge dem en grundlig teoretisk och praktisk ungdomsledareutbildning på speciellt det gymnastiska området. Sommarkurserna syftar till att utbilda instruktörer och ledare på gymnastikens område. Skolan utnyttjas i icke ringa utsträckning även av andra idrottsorganisationer än gymnastikförbundet för kurser av skilda slag. Lillsveds skolverksamhet, såväl under vinter- som sommarkurserna, ledes av en skolstyrelse om tio ledamöter. Av dessa utses sex av gymnastikförbundet, två av Stockholms läns landsting och en av Svenska Röda korset. Självskriven ledamot är skolans rektor. För egendomen Lillsveds förvaltning svarar Föreningen för Svenska Gymnastikförbundets gymnastikfolkhögskola u. p. a., vilken som tidigare nämnts är formell ägare till anläggningen. I spetsen för föreningen finnes en styrelse om fyra personer, vilka utses av gymnastikförbundet. Särskilda instruktioner har utfärdats för såväl skolstyrelsen som föreningsstyrelsen. Vid skolan är anställda omkring sju lärare förutom husmor, kansli-, köksoch vaktmästarpersonal, tillhopa ett tjugutal personer. Till belysande av Lillsveds betydelse som folkhögskola och kursinstitution kan nämnas att t. o. m. läsåret 1956/57 skolan ordnat 20 vinterkurser med i medeltal omkring 65 elever per kurs (totala antalet elever utgör 1 267). Samtliga kursdagar avseende såväl vinter- som sommarkurser utgjorde under åren 1951—1955 24 885, 20 268, 22 667, 22 792 respektive 23 001. Lillsved åtnjuter för sin folkhögskoleverksamhet gängse statsunderstöd till lärarlöner med 90 procent av kostnaden samt till stipendier. Vidare erhåller den för denna verksamhet bidrag från landstinget i Stockholms län m. fl. För läsåret 1955/56 utgjorde dessa bidrag 85 735, 30 633 respektive

112 13 700. Till reparation och underhåll av byggnader och andra anläggningar vid skolan utgår årligen från och med budgetåret 1953/54 anslag ur fonden för idrottens främjande. Dessa anslag har för budgetåren 1953/54—1957/58 utgjort 20 000, 20 000, 22 000, 22 000 respektive 25 000 kronor. Som villkor för statsbidraget gäller att skolan är skyldig avgiva redovisning till riksidrottsförbundet för anslagets användning, vilken redovisning därefter skall underställas de revisorer, som av chefen för handelsdepartementet utses för granskning av riksidrottsförbundets förvaltning och räkenskaper. Förutom till löpande fastighetsutgifter har anslag ur fonden för idrottens främjande även anvisats till byggnadsändamål och större reparationsarbeten. Härtill har sedan skolans tillblivelse anvisats sammanlagt i runt tal 700 000 kronor, vilka medel förutom till ombyggnadsarbeten å befintliga byggnader använts till nybyggnad av gymnastikhus, skolhus, elevhem m. m. I tidigare arbetslöshetskommissionens regi har därjämte anlagts en mindre idrottsplats å skolans område.

Utredningen Enligt utredningens mening är det av väsentlig betydelse för idrottsrörelsen och dess utveckling att rörelsen har tillgång till centrala institutioner, där ledare och aktiva kan samlas för utbildning och diskussioner. Det är önskvärt, att kurs- och andra avgifter för anläggningarnas begagnande hålles förhållandevis låga, varigenom en så vid krets av idrottsintresserade som möjligt får tillfälle att besöka anläggningarna och deltaga i verksamheten där. Detta kan underlättas genom att statsbidrag anvisas till kostnader för instituten. Till Bosöinstitutet har bidrag ur fonden för idrottens främjande utgått alltifrån institutets tillkomst till såväl vissa löpande utgifter som byggnadsändamål. Utredningen förordar, enligt vad nyss anförts, att statsbidrag i erforderlig omfattning även i fortsättningen utgår till anläggningen och den där bedrivna verksamheten. Anslagsmedlen till den löpande verksamheten, vilka för budgetåret 1957/58 är anvisade med 70 000 kronor, torde hädanefter böra beräknas så att de också täcker vissa kostnader, som för närvarande bestrides av riksidrottsförbundets centralorgan. Till Olandergården har hittills icke utgått något årligt bidrag. Gården torde närmast tjäna som ett komplement till Bosöinstitutet. Utredningen finner det med hänsyn härtill motiverat, att även Olandergården årligen tilldelas bidrag av statsmedel. Bidrag torde böra utgå till sådana utgifter, för vilka icke föreståndaren för gården har att svara. Gymnastikfolkhögskolan å Lillsved åtnjuter alltsedan budgetåret 1953/54 årligen bidrag ur fonden för idrottens främjande till reparation och underhåll av skolan, för budgetåret 1957/58 med 25 000 kronor. Därjämte har skolan vid olika tillfällen erhållit anslag ur fonden till större reparations- och

113 byggnadsändamål. Enligt utredningens mening bör skolan, med hänsyn till det nära och mycket omfattande samarbete som den har med idrottsrörelsen, även i fortsättningen tilldelas bidrag av statsmedel. Storleken av de bidrag som, enligt vad här anförts, bör tilldelas de nämnda instituten bör avvägas med hänsyn till olika faktorer. Det ställer sig vanskligt för utredningen att nu föreslå fixerade belopp för vart och ett av instituten. Sålunda påverkas anslagsbehoven av den omfattning, som kursverksamheten får, och härutöver för Olandergårdens del bland annat av anknytningen till turistföreningen och för Lillsveds del av huru stora bidrag institutet i sin egenskap av folkhögskola erhåller från staten och vissa kommunala organ. Det synes utredningen lämpligt, att en gemensam anslagspost anvisas för idrottsinstituten och att denna av den statliga idrotts- och friluftsnämnden fördelas mellan instituten med hänsyn till föreliggande behov. Med utgående från att ifrågavarande anslagspost bör tilltagas tillräckligt stor för att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av idrottsinstituten för kursverksamhet har utredningen stannat för att förorda, att tills vidare 140 000 kronor årligen anvisas för ändamålet.

8—705895

SVENSKA

KORPORATIONSIDROTTSFÖRBUNDET

Arbetsuppgifter och organisation Svenska korporationsidrottsförbundet, här nedan kallat rikskorpförbundet, är en sammanslutning av idrottskorporationer, baserade på arbetsplatsens gemenskap. Förbundet bildades 1945. Rikskorp förbundets syfte är enligt dess stadgar »att med stöd av arbetsgemenskapen intressera och stimulera svenska folket till kroppsövningar och motionsidrott med eller utan tävlingsinslag, samt till gymnastik och härdande friluftsliv och att därvid även giva utrymme och stöd åt damidrott och familjeidrott». För detta ändamål beredes åt de organisationer som arbetar i sådant syfte »fördelen av gemensamma bestämmelser och organiserat samarbete». I stadgarna säges vidare, att förbundet skall »arbeta på att företag, institutioner och organisationer skola främja idrottsutövning bland sin personal» och »verka för att erforderliga lokaler och utrymmen inom- och utomhus ställas till korporationsidrottens förfogande» samt »i gemensamma angelägenheter söka anknytning till och samverka med Sveriges riksidrottsförbund och övriga idrottsförbund, bildningsorganisationer och andra folkrörelser samt statliga och kommunala myndigheter». Programmet avser motion åt alla efter vars och ens förmåga. Man försöker därför arbeta utan kostnadskrävande, omfattande arrangemang. Man »kommer som man är och gör vad man kan». Korpidrotten inrymmer i huvudsak alla gängse idrottsgrenar och söker därutöver skapa nya lämpliga motionsformer. I avsikt att få med så många som möjligt söker man i idrottsverksamheten göra arrangemangen lätta och roliga men ändå lägga in stimulerande tävlingsmoment. Korpidrotten omfattar också företagsgymnastik. Den lägger dessutom särskild vikt vid idrott för hela familjen och propagerar för idrott i familjens gemenskap. Rikskorpförbundets organ är rikskorpstämma, rikskorpstyrelse, rikskorpens arbetsutskott, rikskorpnämnd, lokala korporationsidrottsförbund, direktanslutna korporationer, kollektivt anslutna landsomfattande korporationsidrottsförbund samt korporationerna.

115 Korporationsidrottsförbundet

Korporaiionsidrottsförbundets Valnämnden

centralorgan Rikskorpnämnden

Rikskorpstämman

Rikskorpstyrelsen Kommittéer Beredningsutskott

Direktanslutna korporationer

Arbetsutskottet

Kansli

Lokalförbund

Kollektivt anslutna förbund

För en ort med närmaste område

Posten, SJ, Televerket m.fl.

Korporationer Tillhörande enbart lokalförbund

Tillhörande kollektivt anslutet förbund, eventuellt även lokalförbund

Anm.: Här^ovan harpcke redovisats det korporationsdistrikt, som finnes i Skåne, eftersom detta regionala organ icke har någon motsvarighet på annat håll.

116 Högsta organisationsled inom förbundet är rikskorpstämman, som består av valda ombud för lokalförbunden, direktanslutna korporationer och kollektivt anslutna idrottsförbund. Rikskorpstämman utser rikskorpstyrelsen, bestående av förbundets ordförande, som är ordförande i styrelsen, samt 14 särskilt utsedda ledamöter. Ordförande väljes för ett år och övriga ledamöter för två år, med hälften varje år. Valet förberedes av en valnämnd, utsedd för ett verksamhetsår. Styrelsen åligger bland annat att å förbundets vägnar besluta i alla till detta hörande ärenden, i den mån de icke enligt förbundets stadgar skall hänskjutas till avgörande av rikskorpstämman, granska av lokalförbunden och direktanslutna korporationer fastställda stadgar m. m., med rätt för styrelsen att däri vidtaga ändringar, samt att vaka över den under förbundet hörande idrottsverksamheten. Styrelsen skall vidare för den löpande verksamheten tillsätta ett arbetsutskott och fastställa instruktioner för detta. Utskottet består av ordförande och 6 ledamöter samt 2 suppleanter. Det äger med sig adjungera ledamöter ur rikskorpstyrelsen, dock utan rösträtt. Utskottet skall handha och ansvara för rikskorpförbundets medel, bereda inkomna förslag och i övrigt sköta löpande ärenden. Rikskorpnämnden, som utses av rikskorpstämman, består av ordförande, sekreterare och 3 ledamöter samt 1 suppleant. Nämnden åligger att vara högsta instans vid avgörandet av bestraffningsärenden och vid tolkning av straffbestämmelser. Inom rikskorpförbundet är en del ständiga kommittéer i verksamhet. Damidrottskommittén har till uppgift att dels söka skapa större intresse för damidrotten och få fram flera damidrottsledare och dels verka för utökad, bättre och effektivare propaganda. Kungakanna-kommittén har i uppdrag att föreslå justeringar av tävlingsbestämmelserna för den s. k. Kungakannan. Därjämte är rikskorpförbundet representerat i en rad samarbetskommittéer, nämligen nordiska samarbetskommittén, samarbetskommittén med riksidrottsförbundet, samarbetskommittén med skid- och friluftsfrämjandet, motionsidrottskommittén tillsammans med riksidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet samt kommittén för idrott för handikappade och åldringar tillsammans med bland andra riksidrottsförbundet. Rikskorpförbundet är dessutom representerat i centralkommittén för tekniskt bistånd till underutvecklade länder. Slutligen må nämnas att rikskorpförbundet har kommittéer för stadgerevision och för tolkning av tävlings- och representationsbestämmelser. Lokalförbunden med till dem anslutna idrottskorporationer upptages som medlemmar i rikskorpförbundet efter ansökan. Idrottskorporationer, belägna på orter där lokalförbund ej finns, kan av rikskorpstyrelsen efter ansökan beviljas inträde som direktanslutna korporationer. Landsomfattande korporationsidrottsförbund inom exempelvis

117 koncernföretag och statliga verk kan antagas som kollektivt anslutna förbund. Några föreskrifter om lokalförbundens eller om direktanslutna korporationers organisation har icke utgivits av rikskorpförbundet i annan form än förslag till normalstadgar. Det åligger rikskorpstyrelsen att »granska av lokalförbund och direktanslutna idrottskorporationer fastställda stadgar, arbetsordning och instruktioner, amatör-, mästerskaps- och medaljbestämmelser samt tävlingsregler, med rätt för rikskorpstyrelsen att däri vidtaga ändringar i de fall, då däri förekomma bestämmelser, som strida mot rikskorpförbundets grundprinciper eller skulle äventyra dess organisatoriska enhet». Lokalförbundens verksamhet ledes regelmässigt av en styrelse, och flertalet är indelade i sektioner för skilda idrottsgrenar, var och en med särskild sektionsstyrelse. Ej heller finns några enhetliga föreskrifter om den enskilda korporationens organisation. Rikskorpförbundet redovisade den 1 januari 1957 93 lokalförbund, 11 direktanslutna korporationer och 6 kollektivt anslutna förbund i enlighet med nedanstående uppställning. Antalet korporationer utgör omkring 4 000. Lokalförbund Namn Arvika korporationsförbund Boden » Bollnäs » Borlänge » Borås » Eksjö » Enköping i Eskilstuna » Eslöv i Fagersta » Falkenberg » Falun » Flen »> Gävle • Göteborg » Hallstahammar i Halmstad » Haparanda » Hofors » Hudiksvall » Hälsingborg » Härnösand » Hässleholm » Höganäs » Hörby » Jönköping » Kalix » Kalmar » Karlshamn » Karlskoga » Karlskrona » Karlstad »

Antal korporationer 16 37 ... 23 7 104 23 24 42 21 22 10 30 1 0 98 305 21 32 8 25 13 71 25 22 17 7 116 13 51 11 39 27 80

Antal sektioner 10 12 6 4 15 16 8 12 7 5 7 6 8 3 16 6 4 5 12 8 13 5 9 3 3 9 4 6 4 13 7 10

118 _T Nämn Katrineholm korporationsförbund Kiruna » Klippan » Kramfors » Kristianstad » Kristinehamn » Kävlinge » Köping » Landskrona » Linköping » Ljungby » Luleå » Lund » Lysekil » Malmö » Mjölby » Motala » Mönsterås » Norrköping i Nybro » Nyköping » Nässjö » Oskarshamn » Oxelösund » Perstorp » Piteå » Ronneby » Sala » Sandviken » Skellefteå » Skövde » Sollefteå » Stockholm » Strömstad » Sundsvall » Söderhamn » Södertälje » Sölvesborg » Trelleborg » Trollhättan » Uddevalla » Ulricehamn » Umeå » Uppsala » Vadstena » Vaggeryd » Varberg » Vetlanda » Visby » Vänersborg » Västervik » Västerås » Växjö » Ystad » Åmål » Åtvidaberg » Ängelholm » Örebro » örkelljunga » Örnsköldsvik » Östersund » Summa 93

Antal korporationer 22 13 10 10 70 25 11 22 54 70 11 30 28 6 176 22 20 10 126 22 35 14 10 5 8 12 16 10 15 13 8 20 559 16 70 12 56 20 32 15 25 21 14 101 11 14 24 21 10 20 9 80 36 24 10 13 18 90 9 11 30

Antal sektioner 3 4 1 6 10 7 5 9 12 9 13 5 6 3 15 3 7 2 20 7 9 5 4 2 4 3 9 3 14 1 4 4 18 8 10 2 15 3 12 7 4 3 5 12 2 2 6 6 2 7 8 11 4 6 5 5 5 7 3 4 3

119 Direktanslutna

korporationer Antal sektioner

XT N a m n

Kaboms Kamratförening, Alingsås Karlsborgs IK:s Korpsektion, Karlsborgsverken Maskinverkens Korpidrottsförening, Kolsva Kabi-Kamraterna, Strängnäs Svenska Skifferolje AB, Kvarntorps Korporationsförening, Kvarntorp Skeningeverkens Korporationsidrottsförening, Skänninge Skönviks IK, Säter Värnamo Gummifabriks Korporationsidrottsförening Gummifabrikens Korpidrottsförening, Gislaved Findus Fritidsförening, Bjuv ödeshögsverkens Korpidrottsförening, ödeshög

10 5 8 5 Närkes 12 1 7 5 4 4 4

Summa 11 Kollektivt

anslutna

förbund

Försvarets Civila Idrottsförbund Postens Idrottsförbund SJ Idrottsförbund Svenska Polisens Idrotts- och Skytteförbund Svenska Kommunala Trafikföretags I F Televerkets Idrottsförbund Summa 6

32 74 222 138 6 52

Efter samråd med rikskorpförbundet kan lokalförbund och idrottskorporationer inom respektive län bilda länsorganisationer med särskilda styrelser, vilka har till uppgift att inom verksamhetsområdet göra propaganda för korporationsidrotten samt ordna instruktionskurser och gemensamma tävlingar för lokalförbund och idrottskorporationer inom länet. Enligt uppgift från rikskorpförbundet finns f. n. (juni 1957) endast en sådan länsorganisation, omfattande Malmöhus och Kristianstads län.

Ekonomiska förhållanden Vid ansökan om medlemskap i rikskorpförbundet skall fogas stadgeförslag och årsavgift. Lokalförbunds årsavgift utgår för närvarande med en grundavgift av 25 kronor samt därutöver 1 krona för varje till lokalförbundet ansluten korporation. Direktansluten korporations årsavgift är 25 kronor, och kollektivt anslutna förbund betalar 5 kronor per förening på orter där lokalförbund ej finns. I detta sammanhang må nämnas att korporationernas årsavgifter till lokalförbunden varierar mellan 2 och 80 kronor. Den enskilde korporationsmedlemmens avgift till korporationen har uppskattats till i genomsnitt 4 kronor per år. De inkomster, som rikskorpförbundets centralorgan har utöver statsbidrag, är mycket blygsamma. Beträffande dessa inkomster har inhämtats följande. Vad som inflyter i form av årsavgifter kan anses hålla sig tämligen konstant omkring 6 500 kronor per år, så länge nu fastställda av-

120 gifter gäller. En utveckling som kan antagas leda till någon avsevärd förändring härvidlag anses icke vara att påräkna. Emellertid har från rikskorpförbundet uppgivits, att 1956 års rikskorpstämma beslutat om utredning i fråga om möjligheterna att höja årsavgifterna. Några större ekonomiska bidrag från andra håll kan icke förutsättas. I den mån ökade inkomster kan erhållas från medlemmar, kommuner eller företag, torde de i första hand komma lokalorganen till godo. Utöver årsavgifterna har rikskorp förbundet inkomster av varuförsäljning (märken och souvenirer), som givetvis kan variera för varje år men torde hålla sig omkring 5 000 kronor, samt ränteinkomster till omkring 600 kronor per år. Totalt torde sålunda inkomster av årsavgifter, genom försäljning och av räntor kunna uppskattas till omkring 12 000 kronor årligen. Vad angår lokalförbundens och korporationernas ekonomi skulle det möta svårigheter att insamla och sammanställa likformiga uppgifter från alla organisationer, bland annat med hänsyn till den stora omfattningen inom rörelsen av naturaprestationer såväl från företagen som från medlemmarna. Det har synts tillräckligt att från rikskorpförbundet erhålla sammandrag av vinst- och förlusträkningar för några få typiska lokalförbund och korporationer. Lokalförbunden representerar fyra storleksgrupper (antalet förbund i dessa grupper har angivits vara respektive 2, 13, 34 och 44). Uppgifterna avser 1956.

Lokalförbund med 559 anslutna korporationer Centrala intäkter och kostnader ntåkler:

Kronor 12925 500

Kostnader: Omkostnader

Anslag från Stockholms stads idrotts5 000 Statsanslag genom rikskorpförbundets centralorgan 1 10 500 2 450 70 751 192

Lotteriet 1955 Snöstjärnan

Presentartiklar (värdeminskning). . Korpens Vårdag

Alpresorna Kronor

32 388

Kronor

Kronor 2 069 5 452 12 650 584 2 653 175 2 190 1 553 283 21 1 670 2 295 226 330 237 32 388

1 Exkl. värdet av idrottsmateriel, som lokalförbunden gratis erhåller från rikskorpförbundets centralorgan med anlitande av statsbidrag.

121 Samma lokalförbunds 18 sektioners intäkter och kostnader. Intäkter: Anslag (från lokalförbundet) Startavgifter m. m. för tävlingsverksamheten Diverse intäkter av tävlingar

104 849 1 274

Kronor

109 168

Lokalförbund

3 045

med

Kostnader: Planhyror, domare- och funktionärskostnader ... Kanslikostnader, porton och kpntorsmateriel Priser Arvoden Kurser Diverse (förluster) Vinst

8 371 14 435 4 875 , 526 1 481 654

Kronor

109 168

126 anslutna

78 826

korporationer

(här ingår såväl lokalförbundets centrala intäkter och kostnader som dess 20 sektioners) Intäkter: Årsavgifter Startavgifter vid tävlingar Lotterier Försäljningar Korpträffen Kalendern Kurser Statsanslag genom rikskorpförbundets centralorgan 1 administration kurs-, ungdoms- och s. k. MIKverksamhet Andra bidrag Räntor Kronor

Lokalförbund

2 965 18 824 2 991 2 418 1 041 1 115 350 3 700

Kostnader: Årsavgifter. . Tävlingar Lotterier. . . . Försäljningar. Korpträffen. . Kalendern. . . Kurser Kansliet Omkostnader. Kapital

151 18 522 1 986 3 003 1 460 1 144 2 210 6 209 1 622 1 020

3 370 237 316 37 327

med

Kronor

51 anslutna

37 327

korporationer

(här ingår såväl lokalförbundets centrala intäkter och kostnader som dess 6 sektioners) Intäkter: Medlemsavgifter Egna tävlingar (anmälnings- och startavgifter) Statsanslag genom rikskorpförbundets centralorgan 1 administration. kurs-, ungdoms- och s. k. MIKverksamhet Försäljningar Räntor Kapital (årets förlust) Kronor

565 4 419 1 900

Kostnader: Trycksaker, porto, telefon Lokalhyror, planhyror, domare m.m. Resor och övriga o m k o s t n a d e r . . . . Priser Annonser ....'. Idrottsmateriel Skulder

1 022 4 716 771 607 33 1 017 495

Kronor

8 661

562 1 011 15 189 8 661

1 Exkl. värdet av idrottsmateriel, som lokalförbunden gratis erhåller från rikskorpförbundets centralorgan med anlitande av statsbidrag.

122 Lokalförbund med 9 anslutna korporationer (här ingår såväl lokalförbundets centrala intäkter och kostnader som dess 8 sektioners) Intäkter: Startavgifter Årsavgifter Statsanslag genom rikskorpförbundets centralorgan 1 administration kurs-, ungdoms- och s. k. MIKverksamhet Andra bidrag Snöstjärnan Diverse inkomster

Kronor Korporation

med

Intäkter. Medlemsavgifter Passiva medlemmar Bidrag (ej genom rikskorpförbundet) Räntor Kronor Korporation

med

Intäkter: Tennissektion (avgifter m. m.) . . . . Anslag från företaget Bidrag (ej genom rikskorpförbundet) Medlemsavgifter Märkeskonto Ränta å insatta medel

Kronor 1

530 135 375 200 390 11 5

Kostnader: Möten Priser Porto och telefon Annonser Trycksaker Domararvoden Tidningen Korp Idrottsmateriel Resor och traktamenten Planhyror Diverse utgifter Behållning till 1957

1 646

Kronor

7 000 anställda 26 142 1 473 19 791 534

och 17

Kostnader : Förvaltning Sektioner (idrottsverksamheten) Diverse Årets vinst

4 438 12 600 100 907 157 71

18 273

Kronor anställda

och 12

1 646

sektioner

47 940 1100

66 636 88 26 27 287 23 207 44 200 6 36

19 167 17 763 3 020 7 990 47 940

sektioner

Kostnader: Fotbollssektion Bandysektion Friidrottssektion Orienteringssektion Bordtennissektion Gymnastiksektion Varpasektion Simsektion Lärlingssektion Bowlingssektion Tennissektion Propagandatävlingar Diverse tävlingar Resor Prisutdelningsfesten Speciell materiel Priser Sammanträden Föreningsaftnar o. d y l . . . . Årsavgifter till förbund. . Uppvaktningar Arvoden Försäkringar Kursverksamhet Skrivmateriel o. dyl Diverse Oförutsedda omkostnader. Årets vinst

1 285 900 126 222 326 153 654 137 310 699 4 174 843 412 4 167 378 320 892 490 245 213 129 275 217 10 14 279 366 37 Kronor

18 273

Exkl. värdet av idrottsmateriel,. som lokalförbunden gratis erhåller från rikskorpförbundets centralorgan med anlitande av statsbidrag.

123 Korporation

med

Intäkter: Medlemsavgifter Bidrag från bolaget Lotterier Startavgifter Årets förlust

130 anställda 156 525 386 90 51

Kronor

och 6

sektioner

Kostnader: Fotbollssektionen Handbollssektionen Bordtennissektionen Bridgesektionen Skyttesektionen Friidrottssektionen Diverse sektionen

1 208

174 239 171 14 342 37 231 Kronor

1 208

För budgetåret 1957/58 har rikskorpförbundet beviljats ett statsanslag å sammanlagt 500 000 kronor, därav till: förbundets centrala förvaltning lokalförbundens förvaltning kursverksamhet företagsgymnastik propaganda idrottsmateriel

257 000 89 000 55 000 20 000 25 000 54 000

Under budgetåret 1956/57 har rikskorpförbundet fått uppbära 40 000 kronor av medel, som under idrottsanslaget stått till förfogande för ungdomsidrott, och 13 000 kronor — tillsammans med riksidrottsförbundets damidrottskommitté och den s. k. husmodersgymnastiken — av riksidrottsförbundets medel som bidrag till propaganda för damidrott.

Kursverksamhet Rikskorpförbundet har en omfattande kursverksamhet för ledare inom rörelsen. Nedanstående siffror anger antalet centralt hållna kurser: 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956

2 kurser 3 » 5 » 12 » 16 » 11 » 12 » 11 » 12 » 10 » 11 » 11 »

83 deltagare 164 » 207 » 772 » 592 » 502 » 550 » 895 » 600 » 585 » 437 » 817 »

S:a 116 kurser

6 204 deltagare

därav under verksamhetsåret 1 juli 1955—30 juni 1956 8 weekendkurser med tillhopa 437 deltagare samt 1 veckokurs på Bosön med 85 deltagare. Även antalet lokalt hållna kurser har varit stort. Sålunda har under nyssnämnda verksamhetsår hållits 31 kvällskurser med sammanlagt omkring 600 deltagare.

124 Utredningen Rikskorpförbundets verksamhet tangerar otvivelaktigt såväl riksidrottsförbundets som skid- och friluftsfrämjandets arbetsområde. Vad som emellertid i första hand karakteriserar rikskorpförbundets verksamhet är principiellt deltagarnas anknytning till arbetsplatserna. Rörelsen är inriktad på massanslutning av folk från olika yrken och samhällsklasser, kön och åldrar. Genom sin inriktning av verksamheten och då korporationsidrottens maningar till stärkande idrotts- och friluftsliv når även andra än dem som kan förväntas vara intresserade av riksidrottsförbundets och skid- och friluftsfrämjandets arbete, synes korporationsidrotten ha en betydelsefull uppgift att fylla. Samma skäl, som talar för statsbidrag till den till riksidrottsförbundet anknutna idrotten, kan åberopas för statligt stöd åt korporationsidrotten. Rikskorpförbundets centralorgan har att tillvarataga korpidrottsrörelsens intressen i skilda hänseenden samt propagera för breddidrott och friluftsliv i första hand på korporationsbas. Vid sitt bedömande av frågan om behov av statsbidrag till detta centrala organ har utredningen räknat med att rikskorpförbundet kommer att arbeta vidare i ungefär samma utformning som nu. Förbundet synes för sin centrala organisation och för verksamheten där, i likhet med riksidrottsförbundet, vara praktiskt taget helt beroende av statsmedel. För budgetåret 1957/58 har korporationsidrottsförbundet till central förvaltning och propaganda — administreras huvudsakligen i central regi —- beviljats anslag till belopp av (257 000 + 25 000 = ) 282 000 kronor eller, om man frånräknar omkring 140 000 kronor utgörande förbundets ungefärliga kostnader för nedannämnda fem s. k. distriktsombudsmän, omkring 140 000 kronor. I betraktande av den omfattning, korpidrotten numera erhållit, synes det rimligt att beräkna årskostnaderna för den centrala förvaltningen — inberäknat propagandaverksamhet och eventuellt internationellt samarbete men exklusive löne- och resekostnader för distriktsombudsmännen — till omkring 225 000 kronor. I kapitlet om riksidrottsförbundets centrala organ har i fråga om vissa s. k. »egna medel» uttalats, att det måste anses skäligt att av denna inkomst medel får disponeras för att täcka utgifter för representation, uppvaktning och gottgörelse åt oavlönade arbetskrafter. I konsekvens härmed håller utredningen före att rikskorpförbundet för likartade utgifter bör få ta i anspråk rimligt belopp av sådana inkomster, som kan inflyta utöver statsbidraget. Under år 1954 anställdes inom förbundet tre s. k. distriktsombudsmän med placering i respektive Stockholm, Göteborg och Malmö. Påföljande år kunde med hjälp av ökat statsanslag anställas en ombudsman för Norrland med placering i Boden, och nu är det aktuellt att anställa ytterligare en ombudsman för Norrland, som därvid skall delas upp i två distrikt. Ombudsmännens uppdrag är att biträda lokalförbundsstyrelserna i de

125 städer, där de placerats, samt att företaga resor till kringliggande lokalförbund, som behöver deras hjälp. Deras arbetsuppgifter framgår närmare av en utav rikskorpförbundet utarbetad arbetsordning, enligt vilken det bland annat åligger dem att biträda lokalförbunden vid organisering eller reorganisering av sektionsstyrelser o. dyl., att verka för att fler grundorganisationer bildas och anslutes till rörelsen, att om möjligt utarbeta förslag till nya idrottsformer och speciella arrangemang och att föreslå, planera och leda olika kurser. Rikskorpförbundet säger sig ha fått mycket goda erfarenheter av den verksamhet som sedan några år bedrives av distriktsombudsmännen. Rikskorpförbundets erfarenheter beträffande ombudsmännens arbete överensstämmer med dem som vunnits av riksidrottsförbundet och av skidoch friluftsfrämjandet i fråga om likartad, av dem bedriven verksamhet. Dessa samstämmande iakttagelser tyder på, att man här funnit en form för bevarande och stimulerande av intresset för idrott och friluftsliv. Utredningen anser, att statsmedel bör anvisas till ombudsmännens, eller för att använda samma benämning som hos riksidrottsförbundet, konsulenternas verksamhet. Enligt utredningens mening bör samma principer för anställning och avlöning av konsulenterna följas hos rikskorpförbundet som utredningen förordar för riksidrottsförbundets och skid- och friluftsfrämjandets del. Detta innebär bland annat, att konsulenterna endast anställes för vissa år. Rikskorpförbundet har emellertid funnit sig böra för konsulenterna tillämpa en anställningsform med stadigvarande tjänst. Enligt utredningens uppfattning bör det ej möta någon större svårighet att — det blir bara fråga om rekrytering av en eller annan befattning om året — finna personer, som förbundet anser lämpade för ifrågavarande uppgifter. Det synes önskvärt, att förbundet efter hand söker anpassa sig efter de ändrade principer för rekryteringen, som här avses. Med hänsyn till det anförda räknar utredningen med att rikskorpförbundet bör erhålla statsbidrag till arvoden och resekostnader för fem konsulenter, varvid kostnaderna i anslutning till vad som skett för riksidrottsförbundets konsulenter torde böra beräknas till i runt tal 25 000 kronor för var och en av dem. I den mån avlöningarna för rikskorpförbundets konsulenter, inklusive pensionskostnader, hålles högre än som visat sig behövligt hos riksidrottsförbundet, torde mellanskillnaden få täckas genom besparingar i fråga om andra administrationskostnader. De medel, som ställs till förfogande för nu ifrågavarande ändamål, torde även böra innefatta löne- och resekostnader för konsulenter, som anlitas för speciella uppgifter, närmast företagsgymnastik. Med denna utgångspunkt torde anslagsposten till konsulentverksamheten böra beräknas till 150 000 kronor per år. Genom att i övrigt centralt anordna kurs- och instruktionsverksamhet och genom att stimulera lokalförbunden till liknande verksamhet söker

126 rikskorpförbundet att på samma gång få fram idrottsledare inom lokalförbunden och skapa kontakt mellan ledare från olika förbund. En sådan verksamhet synes nödvändig för att intresset skall kunna hållas levande och en fortsatt utveckling äga rum. För centralt och lokalt organiserade kurser samt s. k. weekendsammankomster och liknande anordningar torde en anslagspost böra stå till förfogande å sammanlagt 75 000 kronor för år. Av de statsmedel, som rikskorpförbundet erhåller, delar förbundet i sin tur ut bidrag till lokalförbunden, i huvudsak för dessas förvaltning samt kursverksamhet och ungdomsidrott men även i form av gratis tillhandahållen idrottsmateriel. De medel, som anslås till förvaltning, uppges till ungefär hälften åtgå för att täcka administrationskostnader och i övrigt förbrukas för olika idrottsarrangemang. Enligt uppgift av rikskorpförbundet förekommer det att lokalförbund även erhåller bidrag av kommunala medel (enligt uppgifter för år 1956 har 29 lokalförbund mottagit tillhopa 35 200 kronor, med bidragsbeloppen varierande mellan högst 5 000 och lägst 100 kronor). Lokalförbundens möjligheter att skaffa egna inkomster — utöver medlemsavgifter från de enskilda korporationerna — synes i allmänhet vara ganska begränsade. Sålunda förekommer endast undantagsvis inkomster av idrottstävlingar, då korporationsidrotten i stort sett icke bygger på publika tävlingar. De startavgifter, som de deltagande i idrottsoch friluftsarrangemang får betala för täckande av nödvändiga kostnader, sättes för att nå massanslutning som regel lågt och lämnar i allmänhet icke något överskott utöver kostnaderna. Liksom utredningen framhållit med avseende å andra idrottsliga organisationer finner utredningen naturligt, att statsbidrag även utgår till lokalförbunden för undanröjande av de hinder för deras aktivitet, som beror på bristande ekonomiska resurser. Bortsett från instruktionskurser av olika slag, vilka enligt vad nyss förordats bör bekostas från en gemensam anslagspost för central och lokal kursverksamhet, bör vid fördelning av bidrag till lokalförbunden i första hand tagas hänsyn till kostnader för anskaffning av idrottsmateriel — vilka utlånas till korporationerna — för förhyrande av träningslokaler och träningsplaner för korporationerna samt eventuellt för resekostnader för funktionärer eller andra kostnader i samband med idrotts- eller friluftsarrangemang. Ifrågavarande bidrag torde böra beviljas från en särskild anslagspost för bidrag till lokalförbunden, med rätt för rikskorpförbundets centralorganisation att vid fördelningen mellan lokalförbunden bestämma i vilken utsträckning bidragen skall användas till speciella ändamål. För nu ifrågavarande bidrag torde böra räknas med ett medelsbehov av omkring 150 000 kronor för år. Administrationskostnaderna för lokalförbunden bör enligt utredningens mening i första hand täckas av inkomster, som inflyter till lokalförbunden i form av medlemsavgifter eller som tillskjutes av kommuner eller andra

127 lokala myndigheter. Det bör även vara möjligt att i någon omfattning få bidrag från enskilda företag, som är intresserade av korpidrotten och villiga att tillskjuta medel för ifrågavarande ändamål genom respektive korporation eller direkt. Utredningen har i det föregående uttalat sig för att distriktsförbunden — och detsamma bör gälla specialdistriktsförbund, som erhåller bidrag för lokalkostnader — skall vara skyldiga att upplåta sina expeditionslokaler med tillhörande kontorsinventarier även åt korporationsidrottens lokalförbund, låt vara att möjligheterna härtill ej kan väntas få någon större betydelse för lokalförbundens del. Även om man i princip bör undvika att utöver vad nu sagts disponera statsmedel för lokalförbundens administration, vill utredningen icke motsätta sig att rikskorpförbundet i undantagsfall, då det föreligger uppenbart behov härav, utnyttjar den anslagspost, som enligt vad nyss föreslagits bör anvisas för lokalförbundens del, även för bidrag till täckande av lokalkostnader för sådana förbund. De enskilda korporationerna anser utredningen liksom hittills böra vara inriktade på att undvara statens stöd utöver vad som kan sägas komma dem till godo genom lokalförbundens anordningar. Korporationernas anknytning till arbetsplatsen utgör ett motiv för korporationsidrottens självständiga ställning i förhållande till den vanliga idrotten; där tillräckligt intresse finnes för idrott och friluftsliv inom korporationens ram, bör detta också komma till uttryck i att erforderliga medel för verksamheten kan uppbringas genom avgifter från arbetskamraterna/medlemmarna och bidrag från de enskilda näringsföretag, där dessa har sitt arbete. Det synes anmärkningsvärt, om ett företag motsätter sig att ekonomiskt medverka till det led i personalvården som idrotten och friluftslivet utgör. Det förekommer, att vid företag, där de anställda tillhör en korporation, även bildas en idrottsförening, som anslutes till och erhåller bidrag av statsmedel genom riksidrottsförbundet. I den mån denna anordning tillgripes enbart som en metod för att komma i ånjutande av statsbidrag, bör den ej uppmuntras av de bidragsgivande organisationsleden inom riksidrottsförbundet. För att det skall bli möjligt att följa utvecklingen härvidlag, torde beslut om bidrag till förening, vars medlemmar veterligen tillhör en till rikskorpförbundet ansluten korporation, böra av bidragsgivaren (i allmänhet distriktsförbund) anmälas till såväl rikskorpförbundets som riksidrottsförbundets centrala organ. Under budgetåret 1957/58 har rikskorpförbundet ur fonden för idrottens främjande beviljats ett särskilt bidrag å 40 000 kronor till ungdomsidrott. Enligt utredningens mening bör i den anslagspost, som anvisas förbundet i fortsättningen, inräknas ett belopp för motsvarande ändamål, förslagsvis å 50 000 kronor, som torde böra ställas till förfogande av den föreslagna idrotts- och friluftsnämnden i den m å n speciella ungdomsarrangemang ordnas av rikskorpförbundet. Om dessa medel ej helt skulle åtgå för sitt ända-

128 mål, torde återstoden böra få av nämnden överföras till anslagsposten för diverse idrotts- och friluftsändamål (se nedan). Man bör kunna räkna med att tidskriften Korp och eventuellt andra publikationer är självförsörjande, så att kostnaderna härför täcks av medlems- eller prenumerationsavgifter utan anlitande av statsbidrag. Inom rikskorpförbundet förekommer endast i ringa utsträckning verksamhet för byggande eller övertagande av idrottsanläggningar. I den mån så sker bedrives arbetet alltid i lokalförbundens regi, i regel med stöd av vederbörande kommun eller företag. Någon anläggningsverksamhet motsvarande den skid- och friluftsfrämjandets centrala organisation bedriver förekommer icke heller inom förbundet. En del enskilda företag tillhandahåller idrottsanläggningar åt korporationerna. Även i denna form synes företagen i ökad utsträckning böra medverka till de anställdas idrottsutövning, varvid hänsyn bör tagas till behoven och tillgången på idrottsanläggningar i övrigt på orten. De beräkningar utredningen gjort i fråga om behoven av anslag till olika ändamål för rikskorpförbundets del leder fram till ett sammanlagt belopp av 650 000 kronor för år. I den mån förbundet i fortsättningen ifrågasätter ökade statsanslag, bör förbundet vara berett att med konkreta uppgifter visa, att sådana erfordras på grund av utvecklingen av verksamheten på idrotts- och friluftsområdet. Det bör tilläggas, att rikskorpförbundet vid sidan av det bidrag, som förbundet erhåller från fonden för idrottens främjande, kan för särskild ungdomsverksamhet av skolöverstyrelsen tilldelas medel ur åttonde huvudtitelns anslag till dels ungdomsledarkurser och dels fritidsgrupper, i den mån sådan verksamhet utövas av förbundet. I sammanhang med att rikskorpförbundet hos Kungl. Maj :t hemställer om anslag för ett kommande budgetår, torde förbundet böra, liksom utredningen förordat med avseende å riksidrottsförbundet, framlägga en plan över personalbehovet och beräkning av inkomster och utgifter för centralorganisationen och av denna förmedlad bidragsverksamhet. Utgiftsberäkningen för den centrala verksamheten torde kunna uppställas efter liknande grunder som nedanstående av utredningen uppgjorda förslag till utgiftsstat. Förslag till utgiftsstat för den centrala verksamheten (kostnaderna för konsulenterna ej inräknade) A. Avlöningar och pensioner Avlöningar Pensionskostnader

76 500 14 500

B. Allmänna expenser Sjukvård m. m Reseersättningar Skrivmateriel, papper, blankettryck och dyl Telefon, porton och annonsering Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m.fl. inventarier

3 000 25 000 14 000 13 500 8 000

91 000

129 Försäkringar Skatter Hyror, bränsle, lyse, städning m. m Utmärkelser Propaganda och information Film och filmmateriel Internationellt samarbete Diverse Riksstämman

800 200 10 000 500 35 000 8 000 5 000 5 000 6 000 Summa kronor

«

9—705895

134 000 225 000

S K I D - OCH F R I L U F T S F R Ä M J A N D E T

Arbetsuppgifter

och

organisation

Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige (Skidoch friluftsfrämjandet, i detta kapitel benämnt främjandet), som bildades år 1892 och är en av Sveriges äldsta idrotts- och friluftsorganisationer, har enligt sina stadgar till syfte att »främja skidlöpning och annat friluftsliv och därigenom verka för förbättrad folkhälsa och sund livsglädje». Organisationen är i korthet följande. Medlem i föreningen är envar som erlagt avgift. Föreningens angelägenheter handhaves av årsstämma, ordinarie eller extra, centralstyrelse, förvaltningsutskott, landskapsförbund och lokalavdelningar samt de kommittéer och andra organ, som stadgeenligt utses. I andra sammanhang framgår, att främjandet är representerat i vissa samarbetskommittéer tillsammans med riksidrottsförbundet, rikskorpförbundet m. fl. — Vidare finns en valberedning. Högsta organisationsled inom främjandet är årsstämman. Centralstyrelsen har sitt säte i Stockholm. Den består av föreningens ordförande — vilken väljes för en tid av tre år — som självskriven ordförande, en ledamot med suppleant, utsedd av kungl. järnvägsstyrelsen för ett år i sänder, ledamöter valda av andra med främjandet samarbetande organisationer, som enligt avtal med främjandet äger utse ledamöter i främjandets styrelse, en ledamot med suppleant för ett vart av främjandets nedan angivna regionala verksamhetsområden samt ytterligare 12 ledamöter, valda av årsstämman för tre år. Förvaltningsutskottet består av föreningens ordförande, förste och andra vice ordförande, högst tolv ledamöter och högst tre suppleanter, utsedda av centralstyrelsen, samt verkställande direktören som föredragande. Centralstyrelsen utfärdar stadgar för landskapsförbund och lokalavdelningar. Lokalavdelning är en sammanslutning av föreningens medlemmar inom en ort med närmaste omnejd. Landskapsförbund är en samorganisation för lokalavdelningarna inom ett regionalt verksamhetsområde. Främjandets regionala verksamhet omfattar följande distrikt: 1. Blekinge 2. Bohuslän och Dalsland 3. Dalarna 4. Gotland 5. Gästrikland 6. Göteborg med omnejd 7. Halland

8. Hälsingland 9. Jämtland och Härjedalen 10. Medelpad 11. Norrbottens län 12. Örebro län med undantag för den del, som ligger i Värmland 13. Skåne

131 Skid- och friluftsfrämjandet

Skid- och friluftsfrämjandets Valberedningen

cen Talorgan

Årsstämman

Centralstyrelsen Kommittéer och utskott Friluftsanläggningar Förvaltningsutskottet

Landskapsförbund I stort sett samma områden som riksidrottsförbundets distrikt

Lokalavdelningar

Kansli

132 14. Småland och Öland 15. Stockholm med omnejd 16. Södermanland 17. Uppland 18. Värmland 19. Västerbottens län

20. Västergötland 21. Västmanlands län med undantag för den del, som ligger i Uppland 22. Ångermanland med undantag för den del, som tillhör Västerbottens län 23. Östergötland

Inom ett vart av dessa områden utom Gotland finnes landskapsförbund. Antalet lokalavdelningar är för närvarande (juni 1957) 247 och medlemmarna omkring 48 000. Medlemsavgiften har enligt beslut år 1957 höjts från 10 till 12 kronor. Den erlägges till riksorganisationen, och någon avgift därutöver utgår icke för medlemskap i de regionala eller lokala avdelningarna. För avgiften erhåller medlemmarna årsboken »På skidor» och tidskriften »I alla väder», varjämte de blir berättigade till vissa rabatter vid vistelse på främjandets anläggningar och vid lokala arrangemang. Från riksorganisationen utgår till varje lokalavdelning 1 krona per medlem i bidrag och till varje landskapsförbund 20 kronor för envar till förbundet hörande lokalavdelning. Främjandet, som tidigare tillhört riksidrottsförbundet såsom en förening, h a r numera utträtt ur detta och är en helt fristående organisation. Föreningen arbetar för sitt syfte i huvudsak genom att bedriva propaganda och upplysningsverksamhet för friluftsliv och främja friluftsbetonat turistväsende, bland annat genom att bereda vuxna och ungdom tillfälle till rese- och inkvarteringsmöjligheter samt genom att skapa friluftsreservat, friluftsanläggningar samt camping- och badplatser. Man anordnar utflykter och långfärder för allmänheten samt verkar för ändamålsenlig utrustning. Vidare anordnas skid- och frilufts- samt naturvårdskurser. Ledare och instruktörer för friluftsliv och friluftsbetonad ungdomsverksamhet utbildas i föreningens regi. Därjämte stöder föreningen skidslöjd i skolorna samt bedriver och stöder forskning i skidans och skidlöpningens historia. Såsom ett led i främjandets propaganda- och upplysningsverksamhet utges en del publikationer, främst de nyssnämnda »På skidor» och »I alla väder». Någon egentlig tävlingsverksamhet omfattas icke av främjandets program, även om m a n stundom för att öka intresset för friluftsliv lägger in vissa tävlingsbetonade moment i friluftsprogrammen. Härigenom kan en relativt klar gränsdragning göras gentemot riksidrottsförbundets verksamhet, som huvudsakligen går ut på att tillvarataga den egentliga idrottens intressen.

Kursverksamhet Instruktions- och kursverksamheten brukar omfatta kurser för skidskoleinstruktörer, barnskidskoleinstruktörer, fjälledare, naturvårds- och utflyktsledare, kanotledare och ungdomsledare, utrustningskurs för sporthandlare och fabrikanter, läkarskidkurs m. fl. En sammanställning av vinter- och

133 sommarkurserna under 1956 meddelas här nedan. Kurserna är i regel förlagda till främjandets egna anläggningar.

Vinterkurser och sommarkurser 1956 Kurs Instruklörskurser Allmän kurs

Plats

Antal dagar

(december—mars) Storlien

26 21 12 5 23 25 13 17

»

D

Antal deltagare

Längd- och utförsåkningskurs Backe- och utförsåkningskurs Utförsåkningskurs » för ungdom Elitkurs Instruktionskurs

Åre Storlien » Hemavan

Barnskidskolor (december—januari) Instruktionskurs

Storlien

23 24 13 16

Storlien

12 7

» » »

för distriktsledare

Skidlärarexamen (januari) Förberedelsekurs Examen Fjälledare (december—januari, mars—april, juli—augusti) Förberedande fjällkurs Fjällkurs för dagsturledare Fjälledarkurs Sarekexpedition Fjälledarkurs, sommar Vildmarksläger Ungdomsledare (december—januari, augusti) Ledarläger Ledarkurs Ledarläger Friluftsskolor Ledarkurs

Hemavan Sarek Hemavan Storlien Salen

» Storlien

7 7 15 15 13 7

24 20 13 7 8 30

7 7 11

21 15 27

(maj, augusti, september) Lida

»

23 13 18

»

Ledare av friluftstävlingar Vattensport (juni, augusti) Ledarkurs

Fejan

» »

11 11

övriga kurser (januari—mars, juni, september) Distriktsledarträff Läkarskidkurs Utrustningskurs för representanter för sportvarufirmor Campingkurs Naturvårdskurs Summa

74 30 14

Lida Storlien

10 23

Lida Ladvik

21 8 20 656

134 Anläggningar

och

ekonomi

Främjandet och dess lokalavdelningar äger eller förvaltar för närvarande (juni 1957) 236 större och mindre friluftsanläggningar inom landet. Alltefter anläggningarnas utrustning, storlek och användningsområde indelas de i turiststationer, friluftsgårdar, sporthem samt skid- och raststugor. Av anläggningarna drives en, Storliens högfjällshotell, som ett fristående aktiebolag. I detta bolag äger främjandet samtliga 1 200 stamaktier och 990 av 1 250 preferensaktier; nominella värdet är 100 kronor per aktie; på stamaktierna lämnas ingen utdelning, på preferensaktierna är utdelningen 5 procent. Fyra anläggningar, Frostavallen, Hemavan, Lapplandia och Rämshyttan drives i centralstyrelsens egen regi med en lokalt placerad föreståndare för anläggningen. Sex anläggningar, Sälenstugan, Fiskartorpet, Höjden, Lida, Skevik och Weda, är utarrenderade till privata företagare som driver dem och erlägger viss årlig »arrendeavgift» till främjandet. Återstående anläggningar, i huvudsak sporthem eller skid- och raststugor, äges och förvaltas av lokalavdelningar. I enstaka fall har främjandet lagfart på dylika anläggningar, så är t. ex. fallet med Gopshus. I vissa andra fall, t. ex. Mullsjö, äger främjandet marken och lokalavdelningen anläggningen i övrigt. I samtliga fall svarar dock lokalavdelningen för driften och skötseln av anläggningen. Främjandets anläggningstillgångar —• bortsett från lokalavdelningarnas — har i balansräkningen för räkenskapsåret 1 oktober 1955—30 september 1956 upptagits till sammanlagt 2 094 109 kronor. Härav utgjorde bokförda värdet för fastigheter på fri och egen grund och på ofri grund sammanlagt 1714 604 kronor. Senaste brandförsäkringsvärdet för motsvarande tillgångar uppgick till 5 350 500 kronor. För inventarier är bokförda värdet 377 143 kronor och senaste brandförsäkringsvärdet 1 735 600 kronor. Det har synts vara av intresse att få en uppfattning om de av främjandet förvaltade anläggningarnas ekonomi. En av utredningen anlitad revisor har tillsammans med personal hos främjandet gjort vissa sammanställningar beträffande de ovannämnda fyra anläggningar, som drives i central regi. I det följande tages Frostavallen som exempel. De synpunkter som här redovisas kan i stort sett anses ha tillämpning även för de tre övriga. För driften av Frostavallen kan såväl intäkter som kostnader erhållas för en serie av år. Däremot kan det i verksamheten nedlagda kapitalet icke tillfredsställande utredas. Enligt tillgängliga uppgifter var för räkenskapsåret 1954—1955 tillgångarna bokförda till 210 000 kronor, medan motsvarande skulder uppgick till 278 000 kronor (»kapitalunderskottet» måste således täckas av andra tillgångar). Kapitalbildningen blir en annan om man i stället för bokförda tillgångar räknar med taxerade eller uppskattade värden. Det byggnader och tomter åsatta taxeringsvärdet är 231 000 kronor (varav för byggnader 202 000) vilket synes vara lågt uppskattat. Till jämförelse kan nämnas, att brandförsäkringsvärdet utgör 1 051 000 kronor. I bokföringen upptaget värde var 168 000 kronor. Frostavallens inventarier var i bokslutet den 30 september 1955 upptagna till 133 kronor, medan senaste

135 brandförsäkringsvärde uppgår till 321 500 kronor. Att värdena blir så pass olika beror på att en stor del av de tillgångar, som främjandet förvaltar, utgöres av insamlade och donerade medel eller kapitalföremål, som icke bokförts. Enligt bokföringen har föreningen intill nämnda dag för byggnader och tomter investerat 526 900 kronor och under den senaste 10-årsperioden köpt inventarier för omkring 23 000 kronor, underhållsinventarier (t. ex. lakan) icke medräknade. Omvärderas balansräkningen på så sätt, att byggnader och inventarier upptages till brandförsäkringsvärdena, erhålles följande belopp: Tillgångar Brandförsäkringsvärden å byggnader » » inventarier Tomter övriga tillgångar

Kronor 1 051 000 321 500 29 000 40 600 1 442 100

Skulder Inteckningslån och övriga skulder Eget kapital

275 261 1 166 839 1 442 100

Driftsöverskottet för räkenskapsåret 1954—1955 var för Frostavallen 2 200 kronor. Som ovan framgår är framräknade egna kapitalet, 1 166 000 kronor, hypotetiskt, varför man icke kan ställa driftsöverskottet och det egna kapitalet i relation till varandra företagsekonomiskt sett. Vidare är att märka, att man för att kunna bedöma driftsöverskottets »verkliga värde» måste taga hänsyn till bokförda avskrivningar. Dessa har år från år upptagits för byggnader med 6 310 kronor och för inventarier med 2 500 kronor. Förmodligen är de med hänsyn till dagens återanskaffningsvärden väl låga. Räknar man i stället med affärsmässigt sedvanliga avskrivningar, skulle driftsöverskottet förbytas i underskott. Det måste dock vid bedömandet av vad här sagts ihågkommas, att man knappast kan jämställa driften av främjandets anläggningar med driften av renodlade affärsföretag. Syftet med främjandets anläggningar är icke att ge ekonomisk vinning utan att till rimliga priser stå till förfogande för vuxna och ungdomar i samband med stärkande friluftsliv i naturen. Främjandet åtnjuter statsbidrag såväl till sin löpande verksamhet som till anläggningar. För tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1958 har främjandet ur fonden för idrottens främjande erhållit ett anslag å sammanlagt 85 000 kronor därav till Kronor central kursverksamhet regional kursverksamhet, anordnad av föreningens bund

35 000 landskapsför50 000

Främjandet har under budgetåret 1956/57 ur fonden för friluftslivets främjande erhållit 20 000 kronor som administrationsbidrag (till frågan om motsvarande statsbidrag för budgetåret 1957/58 har när detta skrives

136 ställning ännu icke tagits). För friluftsledarutbildning under 1957 har främjandet erhållit 36 500 kronor ur friluftsfonden, därav till Kronor 6 friluftsledarkurser 20 000 1 fjällfärdsledarkurs 5 000 2 ungdomsledarkurser 7 500 5 veckoslutskurser 4 000 Härjämte har främjandet enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t ur idrottsfonden erhållit dels 6 500 kronor för anordnande av kurs för yngre läkare och medicine kandidater, dels 12 500 kronor för tillhandahållande av skidämnen m. m. till stöd åt skidslöjden i skolorna och dels 55 000 kronor för särskild ungdomsverksamhet. Främjandet har vidare för budgetåret 1956/57 av skolöverstyrelsen tilldelats vissa bidrag till ungdomsverksamhet, nämligen dels för kurser 6 000 kronor från åttonde huvudtitelns anslag till utbildning av ungdomsledare samt dels för lön åt en ungdomskonsulent 9 000 kronor och för resor och traktamenten för denne 3 204 kronor från samma huvudtitels anslag till bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer. Slutligen har främjandet gemensamt med svenska skidförbundet erhållit ett bidrag från riksidrottsförbundet (anslaget till motionsidrottskommitténs verksamhet) å 13 000 kronor för motionsidrott på skidor och gemensamt med svenska kanotförbundet likaledes 13 000 kronor för kanotpropaganda. Utredningen Friluftsliv i de former, skid- och friluftsfrämjandet är inriktat på, ställer som regel icke så stora krav på den fysiska spänsten som idrotten och kan därför utövas av praktiskt taget alla kategorier människor ända upp i relativt hög ålder. Främjandets verksamhet och den idrottsliga verksamheten kan anses komplettera varandra. Den förra såväl som den senare strävar till ett sunt utnyttjande av fritiden. Med hänsyn härtill och till de allmänna synpunkter, som anförts i ett föregående kapitel, finner utredningen naturligt, att staten även lämnar bidrag till främjandets verksamhet. Såvitt utredningen kunnat finna, har främjandet en förmögenhetsmässigt god ställning. Främjandets centrala organisation och underavdelningar äger anläggningar för betydande värden. Tillgången på likvida medel är emellertid ofta knapp. Detta synes till stor del ha sin grund i att främjandet till det yttersta utnyttjar sina resurser för en så aktiv anläggningsverksamhet som möjligt, i medvetande om att detta utgör en av främjandets mest betydelsefulla uppgifter. Utredningen vill i ett senare kapitel återkomma till statens stöd åt an-

137 läggningar för friluftsändamål. Redan nu kan emellertid framhållas, att utredningen anser detta stöd i fortsättningen liksom hittills böra utgå enbart till kapitalkostnader men icke till löpande utgifter. Med bortseende från anläggningsverksamheten vill utredningen här angiva, till vilka ändamål i övrigt främjandet enligt utredningens mening bör erhålla statsbidrag. Till en början kan förtjäna ihågkommas, att främjandet har tillskapats som en central institution, som efter hand kompletterats med regionala och lokala organ, till skillnad från idrottsrörelsen — och motsvarande gäller korporationsidrotten — med dess på en bred bas av idrottsföreningar uppbyggda organisation med ett centralorgan som översta och sista led. Vidare bör uppmärksammas, att främjandets centralorgan, i motsats till motsvarande organ inom riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet, vid sidan av statsbidrag har betydande inkomster av andra slag. Det synes utredningen självklart, att alla kostnader för medlemsanskaffning och bokföring m. m. av medlemsavgifter bör täckas av dessa avgifter. Likaså bör kostnaderna för främjandets publikationer bestridas med anlitande av avgiftsmedel, i den mån icke inkomster inflyter vid försäljning av publikationerna. Avgifterna bör bland annat också ge tillgång till täckande av vissa kostnader för representation och uppvaktningar m. m. vilka, enligt vad ovan anförts beträffande riksidrottsförbundets och korporationsidrottsförbundets centralorgan, bör bestridas av andra medel än statsbidrag. I den mån arbetet inom främjandets centrala kansli hänför sig till föreningens anläggningar, bör kostnaderna härför, såsom nu sker, debiteras dessa. För främjandets arbete i övrigt med att propagera för friluftsliv brukar förutom medlemsavgifter även kunna påräknas dels inkomster av lotteri å omkring 150 000 kronor samt dels diverse inkomster å mellan 75 000 och 100 000 kronor (bland annat bidrag från »rörelsen» samt räntor och gåvor). Med här angivna utgångspunkter förordar utredningen, att för allmän propaganda för friluftsliv — varvid bortses från sådana kostnader för konsulent-, kurs- och ungdomsverksamhet, för vilka utredningen nedan föreslår särskilda anslagsbelopp — tills vidare ställes till främjandets förfogande ett årligt belopp av 100 000 kronor. Detta bidrag får delvis karaktär av administrationsbidrag och bör sålunda anses inkludera nuvarande bidrag till ändamålet å 20 000 kronor. Den relativt ringa förvaltningsapparat, som kan erfordras regionalt och lokalt, torde kunna bekostas på annat sätt än genom statsbidrag, närmast genom frivilliga insatser från medlemmar, anlitande av medlemsavgifter eller tillskott från landsting, kommuner eller företag eller med hjälp av medel, som kan stå till centralorganets förfogande vid sidan av statsbidraget. Hinder bör emellertid ej anses föreligga för främjandets centralorgan att från nyssnämnda anslagsbelopp tilldela regionalt eller lokalt organ bidrag till kostnaderna för särskilt propagandaarrangemang. I detta sam-

138 manhang vill utredningen även erinra om att utredningen i det föregående uttalat sig för att riksidrottsförbundets distriktsförbund och i förekommande fall specialdistriktsförbund skall vara skyldiga att upplåta sina kanslier med tillhörande kontorsinventarier även åt organ för korporationsidrotten och främjandet. I fråga om idrotten har utredningen framhållit de goda erfarenheter man vunnit av den verksamhet, som bedrivits av ungdomskonsulenterna under de senaste åren, då det gällt att stimulera intresset för idrott. Även inom främjandet utövas i viss utsträckning liknande konsulentverksamhet. Sålunda finns inom dess centralorganisation för närvarande anställda en »friluftsintendent» och en »ungdomsintendent». Ute i landet finns på Frostavallen i Skåne ytterligare en intendent, som har att svara för de sportsliga arrangemangen med speciell hänsyn tagen till ungdomen. Enligt vad utredningen erfarit planerar främjandet att — om medel därtill kan anskaffas —• utöka den konsulentverksamhet som man för närvarande mäktar bedriva inom föreningen. Någon större erfarenhet av den vid Frostavallen placerade intendentens verksamhet har visserligen ännu icke vunnits, då han först för något år sedan påbörjat sitt arbete. Utredningen håller dock före att en utökad konsulentverksamhet ute i landet — bedriven efter mönster av ungdomskonsulenternas arbete inom idrotten — skulle kunna få stor betydelse för att stimulera intresset för friluftsliv. En förutsättning härför är emellertid, att man finner de rätta personerna för denna verksamhet. Med bortseende från förstnämnda två tjänstemän, som bör anses tillhöra centraladministrationen, vill utredningen förorda att främjandet, intill dess större erfarenhet vunnits, tilldelas statsmedel för anställande av förslagsvis fyra konsulenter, inberäknat den som redan nu är placerad på Frostavallen. Dessa konsulenter bör vara utplacerade inom lämpliga distrikt ute i landet, med uppgift att framför allt stimulera verksamheten vid centrala anläggningar inom distrikten. I fråga om anställningsvillkoren torde motsvarande böra gälla som för konsulenterna inom riksidrottsförbundet. Det bör ej möta hinder, att i stället för heltidskonsulent anställes ett par deltidskonsulenter. Till kostnaderna för konsulenternas löner samt resor och traktamenten torde böra anvisas en anslagspost å ( 4 - 2 5 000 = ) 100 000 kronor för år. Expenser för verksamheten bör hänföras till den centrala administrationen. Främjandets kurs- och instruktionsverksamhet fyller otvivelaktigt en viktig uppgift, särskilt för åldrarna över de aktiva idrottsåren. Även barnskidskolorna tillhör främjandets naturliga arbetsuppgifter. Främjandets kursoch instruktionsverksamhet torde i huvudsak böra, bortsett från barnskidskolorna, inrikta sig på ungdom i högre åldrar samt vuxna och deras familjer. Den kan och bör även komma andra än medlemmar till godo. I princip bör främjandet såsom statsunderstödd organisation emellertid undvika att gripa in på områden, där andra rörelser, exempelvis scoutrörelsen, arbetar med goda resultat. Dessa förhållanden bör beaktas, när det gäller att beräkna

139 anslag till ifrågavarande verksamhet. Enligt utredningens mening bör en anslagspost å 125 000 kronor ställas till förfogande för främjandets kursverksamhet (motsvarande anslagsmedel utgör för budgetåret 1956/57 eller närmast motsvarande period 118 000 kronor). Med hänsyn till önskvärdheten att kursverksamheten inom olika friluftsorganisationer samordnas torde medlen dock böra ställas till förfogande efter prövning av den föreslagna statliga idrotts- och friluftsnämnden. I den mån anslagsmedlen ej skulle åtgå för avsett ändamål, torde återstoden böra få av nämnden överföras till anslagsposten för diverse idrotts- och friluftsändamål (se nedan). Vid sidan av anslagsposten till främjandets kursverksamhet torde en post å 75 000 kronor böra på motsvarande sätt genom den statliga nämnden få tilldelas främjandet för särskilda ungdomsarrangemang. Att en speciell post finnes tillgänglig härför för främjandets del — något motsvarande har ej föreslagits för riksidrottsförbundet — kan vara så mycket mera motiverat som främjandets reguljära verksamhet ej i första hand är inriktad på ungdomen. Ovannämnda bidrag för tillhandahållande av skidämnen m. m. till stöd åt skidslöjden i skolorna synes avse ett ändamål, som bör tillgodoses antingen av skolanslag eller genom anlitande av anslagsposten för diverse idrotts- och friluftsändamål, i den mån den statliga nämnden finner detta ändamål angeläget vid jämförelse med andra if rågakommande bidragsansökningar. Ett viktigt led i främjandets upplysnings- och propagandaverksamhet utgör dess publikationer, dels »På skidor» och »I alla väder» och dels handböcker rörande olika sidor av friluftslivet, som utgives av främjandet. Enligt vad förut framhållits bör kostnaderna för främjandets publikationer helt och hållet bestridas av medlemsavgifter och av medel, som inflyter vid försäljning av publikationerna. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att medlemmarna i främjandet både genom att gratis erhålla nämnda två publikationer och genom att tillgodonjuta rabatt vid besök på anläggningar m. m. får en mera påtaglig valuta för sina avgifter än medlemmarna i idrottsföreningar. Hänsyn bör tagas härtill, när man bedömer storleken av medlemsavgifterna. I enlighet med vad ovan anförts skulle statsbidraget till främjandet, bortsett från bidrag till anläggningar, årligen uppgå till 400 000 kronor. Såsom framgår i annat sammanhang anser utredningen, att dessa bidragsmedel — till skillnad från nuvarande förhållanden då dels idrottsanslag och dels friluftsanslag tages i anspråk för ändamålet — i fortsättningen bör utgå ur ett och samma statsanslag. Vid ansökan om statsbidrag bör främjandet, i likhet med vad utredningen i det föregående förordat beträffande riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet, foga en plan över personalbehovet och beräknade inkomster och utgifter. Härvid bör man kunna inskränka sig till den centrala admi-

140 n i s t r a t i o n e n och v e r k s a m h e t e n . Med h ä n s y n till a t t f r ä m j a n d e t s u t g i f t e r f ö r a d m i n i s t r a t i o n e n d a s t till r e l a t i v t r i n g a del föreslås s k o l a t ä c k a s g e n o m s t a t s b i d r a g , t o r d e o v a n n ä m n d a p l a n n ä r m a s t få b e t r a k t a s s o m ett led i m o t i v e r i n g e n för b e g ä r a n o m s t a t s b i d r a g , och h i n d e r b ö r ej föreligga a t t d i s p o s i t i o n e r n a ä n d r a s i e n a eller a n d r a a v s e e n d e t . A t t d e t t a b ö r v a r a möjligt,, s y n e s så m y c k e t m e r n a t u r l i g t s o m f r ä m j a n d e t delvis d r i v e r a f f ä r s m ä s s i g v e r k s a m h e t , för v i l k e n s t a t e n icke bör t a n å g o t a n s v a r . Av n u a n g i v n a s k ä l h a r u t r e d n i n g e n icke u p p r ä t t a t n å g o t s t a t f ö r s l a g för f r ä m j a n d e t s del u t a n n ö j e r sig m e d a t t vid d e t t a k a p i t e l foga en r e d o g ö r e l s e för dess v e r k l i g a i n k o m s t e r och utgifter u n d e r r ä k e n s k a p s å r e t 1955—1956. O m a n s l a g e t till f r ä m j a n d e t b e r ä k n a s enligt v a d o v a n föreslagits, s y n e s det icke m o t i v e r a t a t t f ö r e n i n g e n i f o r t s ä t t n i n g e n u r det a v s k o l ö v e r s t y r e l s e n d i s p o n e r a d e a n s l a g e t till i n s t r u k t ö r s v e r k s a m h e t i n o m u n g d o m s o r g a n i s a t i o n e r beviljas b i d r a g , n u d r y g t 12 000 k r o n o r , till a v l ö n i n g a r och r e s e k o s t n a d e r för en u n g d o m s i n s t r u k t ö r . I v a d m å n f r ä m j a n d e t eljest, i l i k h e t m e d en del a n d r a i n s t i t u t i o n e r , b ö r e r h å l l a s ä r s k i l d a m e d e l till u n g d o m s v e r k s a m h e t m e d a n l i t a n d e av a n s l a g d i s p o n e r a d e av s k o l ö v e r s t y r e l s e n — n ä r m a s t för u n g d o m s l e d a r k u r s e r o c h f r i t i d s g r u p p e r — t o r d e få b e d ö m a s efter de g r u n d e r , s o m t i l l ä m p a s vid f ö r d e l n i n g av s å d a n a a n s l a g s m e d e l . Till f r å g a n o m s t a t s b i d r a g till f r i l u f t s a n l ä g g n i n g a r ningen i annat sammanhang. Inkomster

och utgifter

för Skid- och friluftsfrämjandets under räkenskapsåret 1955—1956 I.

1. 2. 3. 4. 5. 6.

återkommer

centrala

300 558 3 550 163 497 86 105 220 328 10 123 Summa kronor II.

1. 2. 3. 4. 5.

och

förvaltning

Inkomster

Årsavgifter Avkastning av fonder Lotteri Diverse inkomster Statsanslag Underskott 1955—56

A. Avlöningar

utred-

784 161

Utgifter

pensioner

Avlöningar till fast anställd personal Arvoden till konsulenter Andra arvoden och särskilda ersättningar Avlöningar till tillfällig personal + övertid Pensionskostnader

210 328 25 056 5 650 11 648 14 309 Summa kronor

266 9913

1 Härav kommer ca 50 000 kronor på medlemsanskaffning, ca 20 000 kronor på arbete med publikationerna och ca 20 000 kronor på förvaltning av anläggningar.

141 B. 1. 2. 3. 4. 5.

Omkostnader Personalvård m. m Reseersättningar (årsmöte m. m.) Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. dyl Telefon, porto och annonsering Reparation och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier 6. Rokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl. ändamål, bildarkiv 7. Försäkringar 8. Lokalkostnader (därav h y r a 9 947: 51) 9. Publikationskostnader 10. Propaganda 11. Film- och bildvisningar 12. Förtjänsttecken och diplom 13. Diverse

4 651 6 054 12 725 182 224 35 540 2 937 7 712 7 630

Summa kronor

330 496 1

C. Centrala och lokala kurser D. Bidrag som beviljas av 1. 2. 3. 4. 5. 6.

och gemensamma

konferenser

1 301

110 797

främjandet

Skolungdomens allmänna fjällfärd Skolskidslöjd Skidor till Norrlands barn Campingkommittén Spårmärkning Landskapsförbund, lokalavdeln. o. ungdomsidrott

3 058 28 613 15 528 22 523

2 065 12 500 6 174 4 000 6 085 45 053 Summa kronor

75 877

Summa summarum

784 161

Härav kommer ca 40 000 kronor på medlemsanskaffning, 210 000 kronor på arbete med publikationerna och ca 20 000 kronor på förvaltning av anläggningar.

D I V E R S E IDROTTS- OCH F R I L U F T S Ä N D A M Å L

Vid sidan av de anslagsposter, som är avsedda för verksamheten och förvaltningen vid olika organ inom riksidrottsförbundet, olympiska kommittén, korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet, brukar statliga medel även anslås till andra ändamål sammanhängande med idrott och friluftsliv. Med bortseende från bidrag till anläggningar skall här en redogörelse lämnas för ifrågavarande bidragsverksamhet. F r å n fonden för idrottens främjande har för budgetåret 1957/58 enligt beslut av Kungl. Maj :t anvisats följande anslag: Sveriges militära idrottsförbund 15 000 Centralkommittén för fältsport 15 000 Sveriges akademiska idrottsförbund 27 000 Riksföreningen för simningens främjande (simfrämjandet) 20 000 Sveriges dövas idrottsorganisation 7 000 Kommittén för idrott för handikappade och äldre personer 50 000 Organisationskommittén för skolungdomens fjällfärder . . 26 000 160 000 Skolöverstyrelsen till kurser för lärare 165 000 Särskilda bidrag till ungdomsidrott, avseende budgetåret 1956/57 (motsvarande anslag för budgetåret 1957/58 har ännu ej fördelats, när detta skrives): Jordbrukare-ungdomens förbund KFUM:s triangelpojkförbund Nationaltemplarordens ungdomsförbund Förbundet Vi unga Svenska frisksportförbundets juniorråd Svenska missionsförbundets ungdomsverksamhet Sveriges storloge av IOGT Unga örnars riksförbund

25 000 1 000 4 000 5 000 1 000 13 000 8 000 40 000

97 000

För budgetåret 1956/57 har därjämte ur ifrågavarande fond anvisats skidoch friluftsfrämjandet 12 500 kronor för inköp av skidämnen m. m. till stöd åt skidslöjden i skolorna. Den under riksidrottsförbundet uppförda anslagsposten till föreningars verksamhet användes av förbundet till understödjande av idrottslig verksamhet även hos föreningar, som ej är anslutna till förbundet. Under budget-

143 året 1956/57 har förbundet beviljat bidrag till 28 sådana föreningar med ett sammanlagt belopp av 2 500 kronor i runt tal. Utöver ovannämnda anslag till simfrämjandet brukar riksidrottsförbundet tilldela detta ett årligt bidrag på i regel 3 000 kronor för anordnande av simlärarkurser. Det anslag ur idrottsfonden, som är anvisat för simanläggningar, skall enligt Kungl. Maj :ts beslut användas — förutom till anordnande av enklare simbanor — till anskaffande av simmateriel samt till propaganda för enklare kommunala bad- och simanläggningar. Anslaget förvaltas av den s. k. simbadsdelegationen, som består av en av riksidrottsförbundet utsedd ordförande samt en representant för simfrämjandet och en representant för svenska livräddningssällskapet. Av anslaget lämnas bidrag till materiel för elementär simundervisning, simdynor, spön m. m. till belopp av ungefär 40 000 kronor om året. Vidare erhåller simfrämjandet och livräddningssällskapet vartdera 3 750 kronor till propaganda. Till central administration använder simbadsdelegationen drygt 10 000 kronor, av vilket belopp simfrämjandet erhåller en del som ersättning för sin befattning med delegationens arbete och varav i övrigt bestrides vissa kostnader för livräddningssällskapet och arvode till delegationens sekreterare. F r å n det anslag ur idrottsfonden, som är anvisat till bastuanläggningar skall enligt Kungl. Maj :ts beslut medel disponeras — förutom till anordnande av bastu — till propaganda för bastu och bastubyggen. För detta ändamål användes omkring 5 000 kronor om året. F r å n fonden för friluftslivets främjande har under budgetåret 1956/57 enligt beslut av Kungl. Maj :t anvisats följande anslag (bortsett från bidrag till anläggningar samt till skid- och friluftsfrämjandet): Reso ordnande av bygdesemester utbildninkskurs

20 000 3 500

23 500

Lägerverksamhet Svenska scoutrådet 20 500 Sveriges flickscoutråd 12 500 Frälsningsarmén, för dess scoutorganisation och dess organisation för övrig ungdom 6 300 Unga örnars riksförbund 9 000 KFUM:s triangelpojkförbund 1 500 KFUM:s riksförbund 300

50 100

Inköp av tält Svenska scoutrådet Sveriges flickscoutråd Frälsningsarmén Unga örnars riksförbund

5 000

2 100 1 500 400 1 000

144 Länsstyrelsen i Jämtlands län för tekniska anordningar till förhindrande av olycksfall i fjällen (engångsbidrag)

14 700 Summa

93 300

F r å n särskilda anslag under åttonde huvudtiteln till ungdomsverksamhet beviljas i stor utsträckning bidrag även till verksamhet sammanhängande med idrott och friluftsliv. I detta sammanhang må också något beröras den verksamhet, som utövas av Sveriges centralförening för idrottens främjande. Denna förening, som enligt vad inledningsvis nämnts tillkom i slutet av 1800-talet, har numera lämnat sina tidigare funktioner på det aktiva planet inom idrotten, vilka helt övertagits av riksidrottsförbundet. Föreningens återstående uppgifter är numera till väsentlig del av stödjande karaktär. Centralföreningen har sedan många år tillbaka genom bidrag och understöd till specialförbund, distriktsförbund och även enskilda föreningar berett dessa ökade möjligheter till insatser i idrottslivet. Med hänsyn till dagens ungdomsproblem har föreningen under senare år i flertalet fall till sina anslag knutit det villkoret, att anslagen skall användas för ungdomsidrotten. Den har också på sistone genom en insamling (centralföreningens ungdomsfond) medverkat till att betydande medel kunnat tillföras ungdomsidrotten. I samband med föreningens 50-årsjubileum 1947 invigdes ett idrottsmuseum, som inrymdes i det då nybyggda gymnastiska centralinstitutet men som man nu överväger att flytta till annan plats. Centralföreningen arbetar vidare med planer på att ersätta den tennishall vid Östermalms idrottsplats, som för många år sedan brann ned. — Under 1957 har föreningen beslutat vidtaga åtgärder för att nedbringa sina administrationskostnader; sålunda skall dess kansli indragas och arbetsuppgifterna i stället fördelas på vissa av styrelsens ledamöter. Slutligen skall här nämnas, att ur en del myndigheters omkostnadsanslag eller eljest tillgängliga medel bidrag utgår till personalens idrottsutövning. Enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t för budgetåret 1957/58 äger generalpoststyrelsen under den i driftkostnadsstaten ingående titeln välfärdsanordningar taga i anspråk högst 45 000 kronor såsom bidrag till bland postpersonalen verkande idrottsföreningar, telestyrelsen likaledes under titeln välfärdsanordningar använda högst 57 000 kronor såsom bidrag för motsvarande ändamål samt vattenfallsstyrelsen under en i driftkostnadsstaten ingående titel för diverse kostnader använda högst 33 000 kronor såsom bidrag för samma ändamål. Järnvägsstyrelsen har på sin driftkostnadsstat för nämnda budgetår en anslagspost till svenska järnvägsmännens fritidsförbund å högst 230 000 kronor, som till stor del torde komma att utnyttjas för bidrag till idrott. Vissa av de affärsdrivande verken har också medel ställda till förfogande för skjututbildning. Enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t, meddelade 1954—1957, har försvarets civila idrottsförbund beviljats bidrag från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter, senaste åren med ett belopp av 10 000 kronor. Av detta belopp lämnar förbundet bidrag till lokala föreningar. Det förekommer, att sådan förening, trots

145 att den är kollektivt ansluten till korporationsidrottsförbundet, även erhåller bidrag genom riksidrottsförbundet. Det kan nämnas, att försvarets civilförvaltning i utlåtande till Kungl. Maj :t i ärendet ifrågasatt, om icke avsett bidrag närmast vore av natur att böra utgå från fonden för idrottens främjande. I omkostnadsstaten för statspolisorganisationen för budgetåret 1957/58 är upptagen en post för statspolismännens utbildning i skjutning med tjänstevapen och i livräddning m. m. å högst 2 800 kronor. I en skrivelse till utredningen har tullens idrotts- och skytteförbund, under hänvisning till idrottens och skyttets betydelse som led i såväl utbildning i tulltjänsten som fritidsverksamheten, hemställt om utredningens medverkan till att tullpersonalen i avseende på idrottsanslag jämställdes med övriga inom statliga verk och organisationer arbetande idrottsföreningar. Av statsverkspropositionen till 1957 års riksdag (sjunde huvudtiteln punkt 38) framgår att vederbörande departementschef räknat med att av anslagsposten för utbildning i tulltjänsten 5 000 kronor skall få utnyttjas för understödjande av tulltjänstemannens idrottsverksamhet. Enligt vad som upplysts för utredningen har vidare framställning gjorts hos inrikesdepartementet om statsbidrag åt statens sjukhuspersonals idrottsförbund. Utredningen Av ovanstående redogörelse framgår, att även vid sidan av riksidrottsförbundets, olympiska kommitténs, korporationsidrottsförbundets och skidoch friluftsfrämjandets verksamhet lämnas bidrag av statsmedel till ett mycket stort antal idrotts- och friluftsändamål. Enligt utredningens mening är det uppenbart, att så bör ske även i fortsättningen. Liksom hittills bör ett särskilt anslag av idrottsmedel anvisas skolöverstyrelsen till kurser för lärare. Anslaget är för budgetåret 1957/58 uppfört med 165 000 kronor, och utredningen har ej anledning att räkna med annat belopp. Med bortseende från detta anslag, anslagen till de tre huvudorganisationerna samt de särskilda anslagen under åttonde huvudtiteln till ungdomsverksamhet håller utredningen före att kostnader för bidrag till ändamål av den art, som angivits här ovan, bör bestridas från en gemensam anslagspost. En sådan anordning underlättas om, såsom utredningen funnit lämpligt, en gemensam nämnd inrättas för idrotts- och friluftsärenden samt medel för idrott och friluftsliv anvisas på ett gemensamt anslag, vilket tillföres en gemensam fond i stället för nuvarande två fonder. F r å n här avsedda anslagspost bör bidrag även kunna utgå till olympiska idrottsgrenar, som icke är anslutna till riksidrottsförbundet. Härav följer att anslaget kan behöva beräknas till högre belopp än eljest för sådana år då förberedelser till olympiska spel vidtages. Den anslagspost, som sålunda bör finnas för diverse idrotts- och friluftsändamål, torde lämpligen böra ställas till idrotts- och friluftsnämndens förfogande för att fördelas av denna. Enligt vad som föreslagits i ett tidigare sammanhang bör emellertid nämnden, om den anser bidrag böra beviljas till högre belopp än 100 000 kronor för samma bidragstagare och ändamål under ett år, underställa bidragsfrågan Kungl. Maj :ts prövning. 10—705895

146 Utredningen anser, att en anordning sådan som den här angivna skulle vara till stor fördel. Med nyssnämnda begränsning och inom den ram, som betingas av tillgängligt anslagsbelopp bör nämnden ha frihet att göra avväganden mellan olika bidragsändamål efter deras betydelse ur idrotts- och friluftssynpunkter. Med utgående härifrån anser sig utredningen icke böra ingå närmare på vare sig nya ändamål, som det kan vara motiverat att tillgodose genom ianspråktagande av ifrågavarande anslag, eller behovet och lämpligheten av att behålla nu utgående bidrag till det ena eller andra ändamålet. Utredningen vill nöja sig med ett par korta påpekanden. Som ett särskilt viktigt bidragsändamål vill utredningen framhålla olika åtgärder för främjande av simningen. Förutom de bidrag, som ställs till förfogande för simidrotten genom dess specialförbund, specialdistriktsförbund och föreningar, bör därför ett tillräckligt stöd lämnas åt lämplig organisation, som har simkunnighetens utbredning och vad därmed sammanhänger på sitt program. För närvarande arbetar både simfrämjandet och livräddningssällskapet på detta område, utan några fasta gränser sinsemellan och med varierande anslutning i olika delar av landet. Det har diskuterats, även inom organisationerna, om icke med hänsyn till effektiviteten i arbetet och till förbilligande av administrationen en sammanslagning borde äga rum. Utredningen håller före att en sådan åtgärd i detta fall kan vara lämplig, ej minst för att undvika splittring av arbetet ute i landet. Enligt utredningens mening bör den statliga nämnden, om den här berörda frågan utan sakliga skäl förhalas, kunna som villkor för bidrag uppställa att klarhet skapas i frågan. Åtminstone efter här avsedd sammanslagning torde den s. k. simbadsdelegationen kunna avskaffas. Utredningen, som förutsätter att de särskilda bidragen till ungdomsidrott liksom eljest till speciella organisationer i stort sett kommer till lämplig användning, vill uttala en viss tvekan, om centralkommittén för fältsport i fortsättningen bör erhålla statsbidrag för kurs- och lägerverksamhet. Vad angår bidragen till organisationskommittén för skolungdomens fjällfärder och till skidämnen m. m. till stöd åt skidslöjden i skolorna, bör det vara möjligt att genomföra vissa begränsningar i verksamheten. I allmänhet bör nu ifrågavarande anslag icke utnyttjas för bidrag till riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet vid sidan av dessas reguljära anslag. Så bör dock k u n n a ske, när fråga är om speciella arrangemang, som icke varit förutsedda och som den statliga nämnden anser ej böra gå om intet på grund av brist på medel. Det är mycket vanligt, att företag inom näringslivet såsom ett led i sin personalvårdande verksamhet ger ekonomiskt stöd åt de anställdas idrottsklubbar. Dessa är ofta anslutna till korporationsidrottsförbundet. En motsvarighet härtill utgör det bidrag, som vissa statliga verk ger till sin personals idrottsutövning. Redogörelse härför har nyss lämnats. Det har härav

147 framgått, att statsmedel för detta ändamål brukar ställas till förfogande för postverket, televerket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk samt ytterligare något verk. Idrottsklubbarna inom nämnda verk är i allmänhet i en eller annan form anslutna till korporationsidrottsförbundet. Enligt utredningens mening vore det mest naturligt, att statliga verk med större personal, bland vilken intresse finnes för aktiv idrottsutövning, lika väl som privata företag disponerade över en budgetpost för bidrag till idrott. Det är här enligt vad nyss framhållits fråga om ett led i den personalvårdande verksamheten. Om man emellertid inte kan räkna med att verksledningarna — och kanske ej heller departementen — skall kunna bedöma förevarande anslagsfrågor någorlunda enhetligt, k a n det vara motiverat att bidrag till idrott hos andra statliga verk än de affärsdrivande får utgå från idrottsanslaget under tionde huvudtiteln och då närmast från samlingsposten till diverse idrotts- och friluftsändamål, enligt beslut av den föreslagna idrotts- och friluftsnämnden i varje särskilt fall. Idrottsorganisation hos statlig myndighet torde icke samtidigt böra åtnjuta bidrag från nämnden och från riksidrottsförbundet eller annan statsunderstödd organisation. Den anslagspost, som enligt vad här ovan förordats bör anvisas till diverse idrotts- och friluftsändamål — vare sig bidrag redan förut brukat beviljas för ändamålet eller ej — bör ej bestämmas till lägre belopp än 500 000. kronor för budgetår.

ANLÄGGNINGSFRÅGOR

IDROTTSANLÄGGNINGAR För utövningen av de flesta idrotter krävs speciella anläggningar. Behovet av sådana anläggningar av permanent karaktär har ökats i takt med idrottsrörelsens tillväxt. Samtidigt har anspråken på anläggningarnas standard och storlek stegrats. Den till antalet största kategorin av anläggningar är idrottsplatserna, där idrott bedrivs utomhus. Många idrottsplatser utnyttjas såväl för sommaridrott under den snö- och isfria delen av året som för vinteridrott — främst bandy och ishockey —• och är sålunda i bruk året runt. Det antal dagar en idrottsplats utnyttjas per år kan växla högst avsevärt. Av betydelse härvidlag är de geografiska och klimatiska förhållandena samt givetvis även hur stort antal invånare anläggningen är avsedd att betjäna och sist men icke minst idrottsintresset på orten. För idrottsutövning inomhus har åtminstone tidigare knappast stått till förfogande andra lokaler än skolornas gymnastiksalar och de s. k. exercishusen vid militärförbanden. Även i detta fall har emellertid anspråken stegrats både från utövarnas och åskådarnas sida. Simhallarna synes tidigare, liksom överhuvud taget de varmbadhus vari de ofta varit inrymda, i första hand ha tillkommit med tanke på hygieniska krav. Under senare tid torde dock rent idrottsliga synpunkter ha kommit att spela en allt större roll vid byggandet av inomhusbad, i det att man strävat att tillgodose, förutom de hygieniska kraven, även önskemål om möjligheter till simträning och simtävlingar. Betydande belopp har även investerats i en rad andra idrottsliga anläggningar av olika slag. Bland sådana kan nämnas skidbackar, kanothus, båthus och bowlinghallar. Tillgången

på

idrottsanläggningar

För att belysa tillgången på idrottsplatser vid vissa tidpunkter återgives följande sammanställning. Totala antalet idrottsplatser kan 1956 beräknas till mellan 2 700 och 2 800. Härvid — liksom i sammanställningen — medräknas icke inomhuslokaler, lek- och bollplaner utan föreskrivna dimensioner för standard-

149 1921 1

Ytterligare färdigställda under tiden 1 jan. 1953—31 dec. 1955 3

1952 2

Idrottsdistrikt

därav

antal idrottsplatser

antal idrottsplatser

Blekinge Bohuslän-Dal Dalarna Gotland Gästrikland Göteborg Halland Hälsingland Jämtland-Härjedalen. . . Medelpad Norrbotten Närke Skåne Småland Stockholm Södermanland Uppland Värmland Västerbotten Västergötland Västmanland Ångermanland Östergötland

5 14 36 1 15 12 9 24 10 12 15 17 39 25 29 25 20 20 9 28 18 13 20

42 69 100 26 33 50 56 58 82 19 107 56 251 254 91 73 118 116 88 213 44 57 118

17 11 31 8 14 12 11 17 24 4 25 23 96 87 38 28 30 40 19 55 16 14 29

Summa

2 121

med lö- kommuparbanor nala

6 11 2 5 29 10 2 5 8 5 55 24 66 9 11 10 2 14

antal idrottsplatser

därav med lö- kommuparbanor nala

7 7 9 4 4 11 7 6 3 4 13 7 43 39 8 3 6 12 17 19 4 7

5 1 2 1 1 3 2 1 1 1 2 21 16 2

2 2 2 11 1 1 1 1 1 10 10 6 1 4

18 308

(31 %) (15 %) (27 %) (23 %) 1 Ur utredning angående statsunderstöd för idrottens främjande (SOU 1922:8). Inventeringen omfattade såväl färdiga som under anläggning varande och provisoriska idrottsplatser. 2 Ur riksidrottsförbundets idrottsplatskommittés enquéte 1952, återgiven i jubileumsboken Svensk idrott 1903—1953. Materialet omfattar ca 84 % av antalet idrottsplatser, som 1952 beräknades till omkring 2 500. Härtill kommer att ca 150 ny- och ombyggnader pågick. 3 Enligt uppgifter av idrottsplatskommittén.

idrottsplats, idrottsplatser avsedda för industriföretags personal samt smärre idrottsplatser anlagda i anslutning till skolor. Beträffande standarden hos ovannämnda 2 121 idrottsplatser har av idrottsplatskommitténs enquéte 1952 framgått bland annat följande. Antal idrottsplatser 1 Totalt i%

2 121 100

Därav antal idrottsplatser med löparbanor

med inhägnad

med läktare

med omkl. rum

649 31

1 066 50

410 19

1 457 69

Stockholm, Göteborg 141 50 81 24 110 100 36 57 17 i% 78 1 Så gott som samtliga rymmer fotbollsplan. Dessutom finns inemot 400 träningsplaner för fotboll.

150 I fråga om tillgången på utomhusanläggningar med en publikkapacitet av omkring 20 000 åskådare och mera har riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté lämnat följande uppgifter: Stockholm med omgivningar: Fotbollsstadion i Solna, tillhörigt svenska fotbollförbundet, ca 40 000 åskådare — landets största anläggning; Stockholms stadion, tillhörigt staten, ca 21 000 åskådare (vintertid ca 27 000); Göteborg: Ullevi idrottsplats, tillhörig Göteborgs stad, ca 30 000 åskådare; Norrköping: Norrköpings idrottspark, tillhörig kommunalt aktiebolag, ca 26 000 åskådare; Hälsingborg: Idrottsplatsen Olympia, tillhörig Hälsingborgs stad, ca 25 000 åskådare. Anläggningar, som utan extra anordningar kan ta emot mellan 15 000 och 20 000 åskådare, finns i Borås, Eskilstuna, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Malmö, Sandviken, Stockholm, Västerås och Örebro. Av inomhusanläggningar för handboll, tennis, brottning m. m. är Mässhallen i Göteborg störst med 4 500 fasta åskådareplatser. Kungl. tennishallen i Stockholm har 3 695, sporthallarna i Borås, Eskilstuna, Halmstad, Hälsingborg, Hässleholm och Linköping respektive 3 430, 2 500, 2 500, 4 000, 2 000 och 2 200 samt Eriksdalshallen i Stockholm 2 150 permanenta platser. Sammanlagt finns ett 70-tal inomhusanläggningar av idrottshall-tennishalltyp, vilkas sammanlagda åskådarekapacitet dock icke uppgår till mer än omkring 35 000. Tillgången på simanläggningar är mycket begränsad, och för närvarande finns i vårt land icke någon anläggning — inomhus eller utomhus — som tillfredsställer de anspråk, som ställes på en anläggning, där större internationella tävlingar kan arrangeras. När det gäller utomhusbad användbara för nationella tävlingar, är kraven synnerligen varierande och beroende bland annat av badets belägenhet, och det låter sig icke göra att på denna punkt lämna en detaljerad redovisning för tillgång och behov. Antalet simhallar eller inomhusbad utrustade med bassänger — i längd varierande från 12,5 till 50 meter — uppgår för närvarande till 64 fördelade på 51 samhällen. Att detta antal är otillräckligt säger sig självt, och särskilt kännbar är bristen i landets nordligare delar (antalet simbad norr om Dalälven uppgår till 12). För vintersportens vidkommande har någon lättnad inträtt genom att, utöver den i Stadion 1939 anlagda konstfrusna isbanan, under de senaste

åren iordningställts konstfrusna banor bland annat i Stockholm (Johanneshovs isstadion — landets största specialanläggning), Bofors, Grums, Gävle, Göteborg, Leksand, Malmö, Solna, Södertälje och Västerås. I övrigt är emellertid situationen även på detta område mindre tillfredsställande. Tillgången på skidbackar av större format får med hänsyn till den relativt ringa utsträckning i vilken dessa kan utnyttjas, betraktas såsom förhållandevis tillfredsställande. Slalombacke av internationell karaktär finns endast i Åre. Idrottsplatskommittén har kompletterat denna redogörelse med följande upplysningar i fråga om nya eller planerade anläggningar. Under senaste åren har, förutom de nyss nämnda, idrottshallar tillkommit (publikkapacitet inom parentes) i Hudiksvall (800—1 500) och Falköping (1 000 —2 000). Vidare pågår hallbyggnader i Solna (1000—2 000) och Umeå (1000 •—2 000). Planer, vilkas realiserande bland annat är beroende av byggnadstillstånd och av det stöd, som kan påräknas från statens sida, föreligger dessutom på idrottshallar i bland annat Arboga, Arvika, Boden, Borlänge, Djursholm, Fagersta, Hagfors, Härnösand, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kiruna, Kramfors, Kristinehamn, Landskrona, Lidköping, Lycksele, Malmberget, Malmö, Nacka, Norrköping, Norrtälje, Nyköping, Sala, Skara, Stockholm, Sollentuna, Sundbyberg, Sundsvall, Söderhamn, Södertälje, Tranås, Trollhättan, Uppsala, Varberg, Vetlanda, Vänersborg, Värnamo och Västerås. Större utomhusbad planeras i Stockholm, Djursholm, Hälsingborg, Köping, Landskrona, Malmö, Norrköping, Uppsala och Södertälje. Nya simhallar har tillkommit i Göteborg, Luleå, Malmö, Skelleftehamn och Timrå. Simhallar är för närvarande under uppförande i Kristianstad och Kiruna, och planer på dylika föreligger bland annat på följande orter: Avesta, Borlänge, Djursholm, Fagersta, Gävle, Hagfors, Halmstad, Hässleholm, Kalmar, Karlskrona, Landskrona, Linköping, Lysekil, Mariestad, Nacka, Norrköping, Norrtälje, Nybro, Oskarshamn, Sollefteå, Solna, Sollentuna, Sundbyberg, Sundsvall, Söderhamn, Södertälje, Visby, Vänersborg, Västervik, Västerås, Växjö och Ystad. Till de nu nämnda kommer de stora projekten angående ett storstadion på Årstafältet i Stockholm, moderna stadionanläggningar i Göteborg och Malmö samt utbyggnad av fotbollsstadion i Solna och Stockholms stadion, för vilka — med undantag av Årstafältet — arbetena pågår. Vidare föreligger planer på ett stort antal anläggningar av olika slag, såsom idrottsplatser, friluftsbad, tennisbanor, isbanor, träningslokaler, skid- och slalombackar m. m., som är avsedda för idrottens vardagsbehov. I sammanhanget kan nämnas, att en utredning, verkställd av idrottsplatskommittén på arbetsmarknadsstyrelsens uppdrag i augusti 1955, visade, att investeringsönskemålen för år 1956 för hithörande slag av arbeten uppgick till omkring 85 milj. kronor. Utredningen var baserad på uppgifter lämnade av vederbörande kommuner och omfattade endast arbeten för vilka kostnaderna i varje enskilt fall översteg 100 000 kronor. Behovet av idrottsanläggningar. I fråga om behovet av idrottsanläggningar av olika slag har riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté, på begäran av statens byggnadsbespa-

152 ringsutredning, i början av år 1955 upprättat följande sammanställning, avseende en 10-årsperiod. Idrottsplatser av olika storleksordning, gällande nya eller ombyggnad av befintliga anläggningar ca 200 st. å 100 000 kr i 50 i » 200 000 » • 20 i » 300 000 i Träningsplaner (delvis även isbanor) ca 300 st. å 30 000 kr Lokaler för inomhusidrolt (bordtennis, brottning o. d.) ca 150 st. å 100 000 kr Idrottshallar med centre-court för alla slag av förekommande inomhusidrott ca 50 st. å 1 500 000 kr i 20 * » 4 000 000 » Simhallar ca 50 st. å 1 500 000 kr » 10 » » 4 000 000 » Friluftsbad ca 200 st. å 125 000 kr Ishockeybanor 300 st. å 20 000 kr Golfbanor 20 st. å 100 000 kr Konstfrusna isbanor 30 st. å 400 000 kr Tennisbanor 300 st. å 15 000 kr Skidbackar 50 st. å 50 000 kr 10 » å 100 000 »> Slalombackar 60 st. å 25 000 kr Kanothus 20 st. å 50 000 kr Roddhus 20 st. å 100 000 kr I ovanstående har icke inräknats en del anläggningar av större format, som planeras i våra största städer, exempelvis nya storidrottsplatser i Göteborg och Malmö, utbyggnad av Råsundastadion och inomhusarena i Stockholm (ispalats). Kostnaderna härför kan uppskattas till Summa

20,0 lo]o 6io

75,0 80,0 75,0 40,0

2,5 1,0

36,0 milj. kronor 9,0 » » 15,0

,

,

155,0

»

»

115,0 25,0 6,0 2,0 12,0 4,5

» » » »> » »

i » » » » »

3,5 1,5 1,0 2,0

» » 1 >

, » » '»

37,5

,

,

425,0

»

»

En mindre del av de åsyftade anläggningarna torde numera ha kommit till utförande, men detta motväges av att nya oförutsedda projekt aktualiserats. Det bör även ihågkommas, att kostnadsnivån stigit sedan sammanställningen upprättades. Utrymmen för den frivilliga gymnastiken har icke medtagits, då det förutsatts, att behovet härav kan tillgodoses genom skolornas gymnastiksalar. Ej heller har sådana anläggningar medtagits, vilkas tillkomst är beroende av speciella lokala förhållanden och förutsättningar, utan endast anordningar för sådana idrottsgrenar, som förekommer eller för vilka förutsättningar finns i praktiskt taget varje svenskt samhälle. Vidare har behovet av lek- och bollplaner samt andra anordningar i direkt anslutning till bostadskvarteren för den yngre ungdomen icke redovisats. Vid planläggningen av samhällenas behov av idrottsanläggningar har förutsatts, att dessa förlägges och utformas på sådant sätt, att de i förekommande fall även kan utnyttjas för skolornas behov. Detta gäller bland annat idrottsplatser och isbanor men även inomhuslokaler.

153 I den redovisade sammanställningen av anläggningsbehovet i landet har icke endast medtagits nu aktuella projekt utan även sådana, som enligt idrottsplatskommitténs uppfattning borde komma till stånd för att i viss mån täcka behovet av utrymmen för olika slag av idrottsutövning. Om de lokala idrottsorganisationernas önskemål hade inhämtats, skulle siffrorna med säkerhet ha kommit att uppgå till helt andra och högre belopp. Idrottsplatskommitténs bedömning har grundat sig på erfarenheten om vilka anläggningar samhällen av olika storleksordning kan ha förutsättning att utnyttja effektivt och bära ekonomiskt. Vid en uppvaktning inför regeringen i november 1955 har representanter för riksidrottsförbundet velat klargöra idrottsrörelsens syn på det aktuella behovet av en upprustning i fråga om olika anläggningar för idrott. Som stöd härför har avlämnats en P.M. angående idrottsanläggningar. Denna promemoria har med skrivelse från handelsdepartementet den 30 december 1955 överlämnats till utredningen för att inom ramen för utredningens uppdrag tagas i övervägande under utredningsarbetet. I promemorian har framhållits idrottens betydelse och nämnts något om hittillsvarande statliga bidragsgivning. Riksidrottsförbundet har i anslutning härtill hänvisat till att utvecklingen i landet i fråga om nya idrottsplatser med stor publikkapacitet och stora inomhuslokaler har — på grund av medelsknapphet och på senare år byggnadsrestriktioner — icke hållit jämna steg med idrottsrörelsens och publikintressets utveckling. Enligt vad förbundet anfört, måste med oro konstateras, att det föreligger en betänklig eftersläpning, när det gäller byggandet av storanläggningar med tillräcklig publikkapacitet. Förbundet har åberopat vissa uppgifter rörande motsvarande förhållanden i utlandet. Det framginge härav, att idrottsanläggningar, som tillgodosåge behovet för moderna stortävlingar, på de flesta håll funnes i betydligt större utsträckning än i Sverige. Särskilt anmärkningsvärd vore den livliga verksamheten på det idrottsliga byggnadsområdet i de krigshärjade länderna. Den utgjorde ett synnerligen talande vittnesbörd om vilken betydelse man i dessa länder tillmätte tillgången på idrottsanläggningar både för den aktiva utövningen och för de storpublik samlande tävlingarna och uppvisningarna. Förbundet har i detta sammanhang fäst uppmärksamheten på några projekt till storarenor och planerad utbyggnad av befintliga anläggningar, som förbundet funnit särskilt angelägna, nämligen ett storstadion på Årstafältet i Stockholm, en ny idrottsanläggning på Ullevi i Göteborg, likaledes en modern stadionanläggning i Malmö samt utbyggnad av fotbollsstadion i Solna och av Stockholms stadion. Enligt vad riksidrottsförbundet anfört hänförde sig emellertid bristen på idrottsanläggningar icke endast till ett antal storarenor, främst avsedda för fotboll och fri idrott. Även beträffande skolgymnastiksalar, idrottshallar, simbad, konstfrusna isbanor m. m. rådde stor eftersläpning. Riksidrottsförbundet har funnit det givet, att nuvarande statsanslag till anläggningsändamål icke medgåve bidrag av betydelse vid anläggningskostnader av denna storleksordning. Uppförandet av dessa anläggningar kunde heller icke inrymmas inom den byggnadskvot, som för närvarande vore anvisad för idrottsanläggningsändamål. För att inom rimlig tid kunna realisera dessa projekt och göra den upprustning, som av idrottsrörelsen bedömdes såsom oundgängligen nödvändig, erfordrades alldeles särskilda åtgärder.

154 En betydande del av de större anläggningsprojekt, som ovan exemplifierats, vore otvivelaktigt av intresse icke blott för den egna kommunens invånare. Att de komme till stånd vore enligt förbundets mening både ett kommunalt och ett riksintresse. Samma vore förhållandet med en upprustning i fråga om gymnastiksalar m. fl. Riksidrottsförbundet har förklarat sig icke vara berett att framlägga något preciserat äskande men gärna vilja genom sin idrottsplatskommitté medverka till erforderlig fortsatt beredning av frågan. Förbundet har förordat, att hela idrottsanläggningsfrågan gjordes till föremål för särskild utredning genom eller i samarbete med 1955 års idrotts- och friluftsutredning. Vissa av de redovisade behoven vore emellertid så angelägna, att de borde tillgodoses oberoende av sådan utredning. Detta gällde tillbyggnaden av Stockholms stadion — för vilket ändamål framställning redan ingivits — tillbyggnaden av Fotbollsstadion i Solna samt uppförandet av storarenor i Stockholm (Årsta), i Göteborg och i Malmö. Förbundet har hemställt om statsmakternas ekonomiska stöd för dessa anläggningar efter därom gjord framställning samt medverkan till sådana lättnader i byggnadsrestriktionerna, att dessa arbeten utan dröjsmål kunde komma till utförande. I d e t t a s a m m a n h a n g m å n ä m n a s en d e n 15 n o v e m b e r 1955 d a g t e c k n a d f r a m s t ä l l n i n g o m ö k a d e m ö j l i g h e t e r a t t förse s k o l o r n a m e d gymnastiksalar, vilken avgivits vid en u p p v a k t n i n g inför r e p r e s e n t a n t e r för r e g e r i n g e n . F r a m s t ä l l n i n g e n ä r u n d e r t e c k n a d av Sveriges skolläkares förening in. fl. organisationer. I framställningen har anhållits 1. att skolbyggnadskvoten ökas och så stor del avses för gymnastiksalar att inom en period av högst 10 år den nuvarande eftersläpningen av gymnastiksalar kan inhämtas; 2. att vid nybyggnad av skolor skall, när byggnadstillstånd ges, detta innefatta erforderligt antal gymnastiksalar, som skall komma till samtidigt utförande; 3. att därest skola byggs i kommun där avståndet till kommunens eventuellt befintliga idrottsplats är så stort att densamma icke med fördel kan användas för skolans elever under lektionstid, skall särskild lek- och idrottsplan anordnas i så nära anslutning till skoltomten att förflyttning till och från densamma kan ske under en 10-minutersrast; 4. att en utredning skyndsammast bör göras om möjligheterna att särskilt för de mindre skolorna på landsbygden uppföra gymnastikbyggnader i enklare utförande — möjligen i form av monteringsfärdiga hus — men med fullgod inredning och redskapsutrustning. Denna utredning bör även omfatta en undersökning av möjligheterna att i redan befintliga lokaler av annat slag inrymma gymnastiksal, liksom vid nybyggnad kombinera gymnastiksal med andra undervisningslokaler, skolmåltidslokaler eller med kommunala eller enskilda samlingslokaler av olika slag; 5. att för särskilt skattetyngda kommuner statsanslaget till gymnastiksalar och skolidrottsplatser ökas. I de r u n d s k r i v e l s e r , v a r i u t r e d n i n g e n a n h å l l i t o m vissa u p p g i f t e r från distriktsförbund och specialförbund och o m f ö r b u n d e n s s y n p u n k t e r p å vissa f r å g o r av i n t r e s s e för u t r e d n i n g e n , h a r även u p p t a g i t s n å g r a s p ö r s m å l berörande idrottsanläggningarna.

155 Beträffande svarens innehåll hänvisas till de redogörelser, som fogas som bilagor till detta betänkande (frågorna 11—14 till distriktsförbunden och 8—9 till specialförbunden). Organisationer för anläggningsfrågor. För beredning eller handläggning av frågor berörande idrottsanläggningar har riksidrottsförbundet ett särskilt organ, idrottsplatskommittén. Redogörelse för denna har lämnats i avsnittet angående riksidrottsförbundets centralorganisation. Där har även omnämnts den s. k. simbadsdelegationen. Sedan 1925 finnes en organisation, benämnd Sveriges idrottsplatsförbund, vars medlemmar utgöres av ägare eller förvaltare av idrotts-, bad- och friluftsanläggningar i Sverige ävensom kommunala styrelser för idrotts-, badoch friluftsfrågor samt andra organisationer, som arbetar i förbundets syfte. Den fortskridande kommunaliseringen av landets idrottsanläggningar har gjort att förbundet fått en alltmer rent kommunal karaktär. Det kan nämnas, att numera samtliga kända specialförvaltningar för idrotts- och friluftsliv inom landets städer, köpingar och större landskommuner är anslutna till Sveriges idrottsplatsförbund. Förbundet har till ändamål: att från de olika medlemmarna erhålla sådana upplysningar beträffande skötsel och förvaltning av medlemmarnas anläggningar, att förbundets styrelse med ledning av dessa uppgifter kan delgiva medlemmarna de bästa erfarenheterna, ävensom att tillhandagå medlemmarna med råd vid inköp av sådan materiel, som för anläggningarna är erforderlig; att verka för att närbelägna platser så vitt möjligt tillämpar enhetligt system beträffande uthyrning för tillställningar samt även vid andra avgifters fastställande; att genom gemensamt uppträdande tillvarataga medlemmarnas ekonomiska intressen. Förbundet har bland annat också verkställt en del större utredningar, exempelvis angående belysningsfrågan på idrottsanläggningar samt angående mått på planer och banor m. m. inom olika idrotter. Här må även nämnas, att inom svenska stadsförbundet under 1955 tillsatts en särskild delegation för idrott, bad och friluftsliv. Denna delegation ägnar intresse även åt frågor rörande idrottsanläggningar och samarbetar med såväl idrottsplatsförbundet som idrottsplatskommittén. Statliga bidrag De för idrottsanläggningar anvisade statsanslagen för budgetåren 1955/56, 1956/57 och 1957/58 framgår av efterföljande tablå. Beträffande den närmare användningen av anslagen hänvisas till kapitlet angående statens nuvarande stöd åt idrott och friluftsliv. De mindre anslagen och förbättringsanslagen beviljas med högst 3 000

156 Större idrottsanläggningar Mindre anslag för lek- och idrottsplatser Förbättringsanslag för idrottsanläggningar Bastuanläggningar Simanläggningar (enklare simbanor, simmateriel samt propaganda) 1

1955/56

1956/57

1957/58

1 824 000 240 000 240 000 80 000

1 993 000 300 000 300 000 80 000

2 250 0001 350 000 350 000 80 000

80 000

80 000

80 000

2 464 000

2 753 000

3 110 000

Beräknat belopp.

kronor. Medan dessa bidrag och bidragen till bastuanläggningar beviljas av riksidrottsförbundets förvaltningsutskott med anlitande av idrottsplatskommittén, samt bidragen till simändamål disponeras av simbadsdelegationen, underställes frågor om större anläggningsbidrag Kungl. Maj :ts prövning. Vad som står till förfogande för sådana bidrag har närmast karaktär av en restpost, som framkommer sedan det visat sig hur mycket som av tillgängliga medel erfordras för andra idrottsändamål. För budgetåret 1957/58 torde det kunna räknas med att omkring 2 250 000 kronor kommer att disponeras för anläggningar av nu avsedda slag (häri ingår dock 1 400 000 kronor beviljade till Stadions om- och tillbyggnad; bidrag till detta ändamål har beviljats även under vissa tidigare budgetår). I fråga om grunderna för den statliga bidragsgivningen till idrottsanläggningar må nämnas följande. För anläggningsbidrag, som nu beviljas med anlitande av idrottsanslaget, gäller inga generella bestämmelser, vare sig bidragen beviljas av Kungl. Maj:t på förslag av riksidrottsförbundet eller självständigt av förbundet. Emellertid skall enligt Kungl. Maj:ts beslut i regel icke beviljas mer än vad för ändamålet erbjudits från orten. Bidrag motsvarande mer än halva kostnaderna har förekommit, när det gällt anläggningar av betydelse för landet i dess helhet eller undantagsvis när lokala ekonomiska förhållanden kunnat motivera högre bidrag. På grund av bristande medelstillgång har bidragsbeloppen eljest hållits avsevärt lägre och i allmänhet ej överstigit en tredjedel av kostnaderna. Här må även erinras om vad som gäller eller föreslagits skola gälla på vissa andra områden (grunderna för bidrag till fritidsanläggningar kommer att redovisas under avsnittet om friluftsanläggningar). Till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet utgår statsbidrag med visst med hänsyn till skoldistriktets ekonomiska bärkraft avpassat högsta belopp, varierande mellan i regel 35 och 80 % av kostnaderna. Såsom uttryck för den ekonomiska bärkraften gäller i första hand antalet skattekronor och skatteören (skatteunderlaget) per invånare i distriktet och i andra hand de övriga förhållanden, som i det särskilda fallet befinnes utgöra en mätare av distriktets förmåga att i jämförelse med andra skoldistrikt bära de med byggnadsföretaget förenade kostnaderna, såsom det totala kommunala skattetrycket, skoldistriktets ekonomiska ställning i övrigt, dess ekonomiska och geografiska struktur samt andra liknande

157 omständigheter. Till statsbidragsberättigade kostnader kan, därest så prövas skäligt, hänföras även utgifter för den första uppsättningen inventarier till bland annat gymnastiksalar. — Statsbidrag utgår numera även till byggnader för realskolor. I detta sammanhang kan nämnas, att skoldistrikt är pliktigt att upplåta lokaler för ortens frivilliga bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen, dock att sådan skyldighet skall föreligga endast under förutsättning att lokalförhållandena på orten gör upplåtelsen påkallad, att större olägenhet icke vållas undervisningen eller inom skola boende lärare eller annan personal och att utfästelse erhålles om aktsamt begagnande av såväl skolans lokaler som däri befintliga inventarier. För upplåtelsen får icke fordras ersättning med högre belopp än som kan anses skäligt med hänsyn till den av upplåtelsen föranledda omedelbara ökningen av skoldistriktets omkostnader för lokalen. Sedan en del år står anslagsmedel till förfogande för subventionering av allmänna samlingslokaler. Delvis ändrade grunder för subventioneringen har beslutats vid 1957 års riksdag (SFS 367/1957). Liksom hittills skall tillämpas en övre belåningsgräns motsvarande 90 % av fastighets värde, tomtvärdet inräknat, varvid räknas med att det av lokalägaren bör krävas en egen insats uppgående till 10 % av fastighetsvärdet. Lån skall undantagsvis kunna utgå med intill 70 % av låneunderlaget (byggnadskostnaderna, köpesumman eller byggnadsvärdet) men normalt uppgå till högst 50 % av detta och då finansieringsbetingelserna är gynnsamma understiga sistnämnda procenttal. I låneunderlaget får ej inräknas kostnader för anskaffande av tomt eller inventarier. Det har ansetts angeläget att erhålla tillräcklig smidighet i långivningen med hänsyn till variationerna olika orter emellan bl. a. i fråga om möjligheterna att uppbringa bottenkrediter (motsvarande skillnaden mellan ovannämnda 90 % och statslånets belopp) och möjligheterna att erhålla driftinkomster, som täcker de årliga kapital- och förvaltningsutgifterna. Såsom räntefri stående del av statslånet skall kunna bestämmas högst ett belopp motsvarande 40 % av låneunderlaget, vilket procenttal inte är avsett att gälla i normalfallen utan bör betraktas och tillämpas som en maximigräns. Alla omständigheter bör beaktas, som kan påverka subventionsbehovet i det enskilda fallet. Om särskilt inredd ungdomslokal ingår i samlingslokal, skall subventionsdelen för ungdomslokalen kunna uppgå till högst 50 % av den del av låneunderlaget som faller på ungdomslokalen (fristående sådana lokaler skall liksom hittills stödjas genom bidrag från allmänna arvsfonden; grunderna för dessa bidrag bestämmes helt av Kungl. Maj:t; de utgör för närvarande i flertalet fall omkring en tredjedel av kostnaderna). Fall kan förekomma då kapitalsubvention överhuvud icke bör utgå. Så kan exempelvis förhållandet bli i fråga om lån till kommun. Amorteringsdelen förräntas efter fast räntefot, vilken anknyts till normalräntan för statens fasta upplåning. Amorteringsdelen skall såvitt gäller nybyggnad slutamorteras inom 25 år; beträffande äldre byggnad bestämmes amorteringstiden med hänsyn till lånets storlek samt byggnadens ålder och beskaffenhet. Vid amorteringstidens utgång avskrives som regel den stående delen av lånet. Amortering och ränta betalas med fast annuitet. För lån skall ställas säkerhet, bestående av inteckning i fastigheten. Inteckningen skall ligga inom 90 % av det värde, som vid lånets utbetalande beräknas kunna åsättas fastigheten. För lån till kommun skall inteckningssäkerhet ej krävas. Ej heller skall sådan säkerhet avfordras helkommunalt företag, för vars lån kommunen ikläder sig borgensansvar såsom för egen skuld. Vad angår fall då mark upplåtits endast med nyttjanderätt, bör säkerhet ställas i form av borgen av vederbörande kommun. Erforderliga lånemedel för samlingslokaler anvisas under en för ändamålet särskilt inrättad lånefond under statens utlåningsfonder. För budgetåret 1957/58

158 har anvisats ett anslag till lånefonden av 9 milj. kronor. Skulle sysselsättningsförhållandena i landet kräva ett större lokalbyggande än anslaget medger, förutsattes medel anvisade på beredskapsstat kunna tagas i anspråk för en vidgad lånegivning. Även till anskaffning av inventarier för allmänna samlingslokaler kan ekonomiskt stöd beviljas. Enligt vad som beslutats vid 1957 års riksdag (SFS 368/1957) skall från ett särskilt anslag under socialdepartementets huvudtitel bidrag k u n n a utgå med belopp motsvarande högst 5 % av godkänt låneunderlag, dock med högst 10 000 kronor för samma anläggning. Vad angår lokaler för ungdomsverksamhet må enligt sistnämnda författning bidrag utgå med högst 50 procent av kostnaden för avsedd utrustning eller materiel. Bidrag må dock icke överstiga sammanlagt 1 000 kronor för lokaler inrymda i samma byggnad. Inventarieanskaffningen stödjes även genom bidrag från allmänna arvsfonden. I princip gäller, att bidrag ej får utgå jämsides i båda formerna. Anslag till anskaffning av inventarier för allmänna samlingslokaler har anvisats med 600 000 kronor för budgetåret 1957/58. S. k. tvätteri-lån kan beviljas med högst 90 % av anläggnings- eller motsvarande kostnader. Om kommunikationsförhållanden, geografisk belägenhet eller andra särskilda omständigheter kommer att så påverka ett tvätteris utformning att tvättkostnaderna bedömes komma att väsentligt överstiga vad som eljest kunde betraktas såsom normalt, kan medgivas att lån helt eller delvis blir räntefritt och stående, vilket innebär att lånet ej behöver återbetalas annat än under särskilda förhållanden och att det avskrives efter vissa år. Stående lån eller stående del av lån må icke överstiga 20 000 kronor för en anläggning. Folkbadsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1954:25) föreslagit en utvidgning av bidragsgivningen för byggnadsarbeten för folkskoleväsendet till att även omfatta för simundervisning nödiga lokaler; motsvarande bestämmelser bör även utfärdas för skolbasturnas del. Den sålunda föreslagna utvidgningen bör åtminstone beträffande simbadsanläggningar även gälla andra skolor. Enligt gällande bestämmelser skall de skollokaler, vartill statsbidrag erhållits, upplåtas »för ortens frivilliga bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen». Motsvarande bestämmelser bör enligt folkbadsutredningen gälla för badanläggningar i anslutning till skolan. Statsbidrag bör så gott som undantagslöst endast utgå till sådana simhallar, som är byggda i närheten av eller i anslutning till någon skola. Utredningen anser, att det ofta — och nästan alltid i fråga om utomhusbad — kan vara bättre att driva simanläggningar i allmän kommunal regi än i skoldistrikts regi. Statsbidrag till skolbad bör utgå för den del av kostnaderna, som beräknas belöpa sig på en anläggning med en högst 12,5 meter lång simbassäng. Till merkostnader för större bassänger ävensom speciella anordningar för vuxna liksom i sin helhet för alla icke-skolbadsanläggningar bör icke andra statsbidrag utgå än som till äventyrs kan erhållas från »tipsmedelsfonderna». Till de s. k. räjongbaden, vilka förutsattes skola vara belägna i relativt stora, välbelägna tätorter och till huvudman ha landsting, kommunalförbund eller den kommun, där badanläggningen finns, bör kunna utgå anläggningsbidrag med omkring hälften av de verkliga byggnadskostnaderna, men upp till 70 % i de relativt få fall då staten med hänsyn till sitt eget intresse av att anordna bad för värnpliktiga m. m. kan finna det särskilt angeläget att badfrågan snabbt löses. — Till bastur, anordnade med kommunalt stöd och avsedda för offentligt bruk föreslås, såsom ersättning för pensionsstyrelsens nuvarande bidragsgivning, anläggningsbidrag skola utgå med hälften av kostnaderna, dock högst 6 000 kronor, vilket beräknats motsvara hälften av gällande kostnader för den minsta av nuvarande standardtyper av bastur. — Beträffande större friluftsbadanläggningar har utredningen föreslagit, att bidrag beviljas med en fjärdedel av de verkliga

159 kostnaderna (bortsett från ledningskostnader fram till badområdet) för friluftsbad av ordinär standard, utom för mindre anläggningar vartill bidrag bör utgå med halva kostnaden; utöver dessa minimibidrag bör, där så prövas skäligt, kunna utgå ytterligare bidrag. För större friluftsbadanläggningar har folkbadsutredningen funnit det icke vara ändamålsenligt att fixera vissa schablonbidrag. Idrottsplatsernas

utnyttjande

m. m.

Utredningen har funnit det vara av intresse att göra en undersökning av vissa förhållanden avseende idrottsplatser, vilka under tiden 1 juli 1946 —30 juni 1953 av statsmedel erhållit s. k. större anslag för nyanläggning eller väsentlig ombyggnad och som i stort sett hunnit färdigställas före 1954. Urvalet av i undersökningen ingående idrottsplatser har möjliggjorts genom att riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté ställt material till förfogande. Förfrågningen har avsett att ge möjligheter till någon bedömning av dessa utomhusanläggningars standard, utnyttjande samt vissa ekonomiska förhållanden. Uppgifterna för några av idrottsplatserna har inte på alla punkter kunnat användas. Beräkningar och omdömen som i det följande går utanför undersökningens material grundar sig främst på en undersökning av idrottsanläggningar, ingående i riksidrottsförbundets jubileumsverk 1953, »Svensk Idrott» — i vissa hänseenden påbyggd av idrottsplatskommittén för utredningens räkning. Utredningens förfrågningar utgick till 253 idrottsplatser, av vilka 203 svarade (enligt det föregående kan hela antalet idrottsplatser i landet 1956 uppskattas till 2 700 ä 2 800). Här må först nämnas, hur de 203 idrottsplatserna fördelar sig på vissa olika kategorier. Idrottsplatsernas förvaltning och belägenhet

Tätort 1

Landsbygd

Summa

Därav utnyttjade av skolor

17 27 18

17 102 22

34 129 40

34 115 40

189 Antal idrottsplatser Förvaltning

Kommunalt organ Idrottsförening Idrottsplatsförening Summa 1

Städer, köpingar och municipalsamhällen.

Att döma av dessa siffror är det på landsbygden till större delen idrottsföreningar som förvaltar idrottsplatserna. Endast i ett begränsat antal fall (14) förekommer det enligt tablån, att idrottsplats icke utnyttjas av skolor. Av landets samtliga idrottsplatser (bortsett från inomhuslokaler, lek- och bollplaner utan föreskrivna dimensioner, idrottsplatser avsedda för industriföretags personal samt smärre idrottsplatser anlagda i anslutning till skolor) torde omkring 15 procent vara rent kommunala, vilket ungefär

160 överensstämmer med andelen kommunalt förvaltade idrottsplatser i undersökningens material. Däremot är fördelningen av rent kommunala idrottsplatser på tätorter och landsbygd en annan än vad tablån ovan visar. De kommunala idrottsplatserna finnes övervägande i tätorterna. Undersökningen omfattar som ovan nämnts jämförelsevis nyligen anlagda eller väsentligt ombyggda idrottsplatser. En följd härav synes vara, att standarden för dessa är högre än vad den är för idrottsplatser i allmänhet. Av landets samtliga idrottsplatser — med tidigare angivna inskränkningar — torde sålunda omkring 30 procent vara utrustade med löparbanor (jämför den i början av detta kapitel meddelade sammanställningen). För de idrottsplatser, som omfattas av föreliggande undersökning är denna andel avsevärt högre, nämligen bortåt %. Idrottsplatsernas publikkapacitet, åskådarantal, anläggningskostnader och statsbidrag

Antal idrottsplatser

Idrottsplatser med löparbanor Idrottsplatser utan löparbanor 1

Tätort 51 Landsbygd 82 Tätort 11 Landsbygd59

Anläggn.1 GenomGenomsnitt- kostn. under Statsbidrag under 1946— snittlig publigt antal 1946—1955. likkapacitet åskådare per I genomsnitt 55. I genomsnitt per (publiktävlingsarr. per idrottsidrottsplats rekord) under 1955 plats tkr tkr 2 475 1 011 1 327 664

241 107 185 113

85 57 57 39

17 14 13 10

Uppgifter lämnade av idrottsplatskommittén.

Publiktillströmningen är som synes avgjort större i tätorterna än på landsbygden. Att publikkapaciteten (mätt efter publikrekord, ofta satt i samband med idrottsplatsens invigning) i genomsnitt är bortåt tio gånger större än publikfrekvensen behöver inte peka på någon överdimensionering — publikutrymmet kan vara en följd av andra dispositioner. Enligt det ovanstående ställer sig idrottsplatser med löparbanor bortåt 50 procent dyrare i anläggning än idrottsplatser utan löparbanor. De statliga bidragen har genomsnittligt utgått med drygt 20 procent av de totala Idrottsplatserna med relativ fördelning efter antal träningsbesök under 1955 (Skolors besök icke inräknade.) Antal idrottsplatser Idrottsplatser med löparbanor Idrottsplatser utan löparbanor 1

Tätort 48 Landsbygd 78 Tätort 11 Landsbygd 57

Antal träningsbesök 1 —1 000

Summa 2 001—

/o

1 001— 2 000 %

10 17 18 58

25 52 46 30

65 31 36 12

%

% 100 100 100 100

Genomsnittligt antal tränande per träningsdag multiplicerat med antal träningsdagar.

161 anläggningskostnaderna, varvid mera sällan med belopp understigande 5 000 kronor eller överstigande 25 000 kronor. Tilläggas bör, att de kommunala bidragen ökats efterhand och under de senaste åren kommit att väsentligt överstiga de statliga bidragen, att döma av idrottsplatskommitténs beräkningar över idrottsplatsernas finansiering. I en tablå på föregående sida göres en fördelning av idrottsplatserna efter antal träningsbesök under 1955. Huruvida den där redovisade träningsintensiteten bör betecknas som livlig eller icke är svårt att säga utan tillgång till jämförelsesiffror för landets samtliga idrottsplatser. Av i tablån ingående 194 idrottsplatser redovisar 53, varav 46 å landsbygden, mindre än 1 000 trär.ingsbesök (för idrottsplatser med mindre än 1 000 träningsbesök årligen kan kalkylen exempelvis se ut så h ä r : 20 tränande per kväll under 40 träningskvällar). Om man vågar beteckna en sådan träningsfrekvens som låg, föreligger antagligen på sina håll särskilda förklaringar härtill, men från några fall kvarstår intrycket av att den nyanlagda eller väsentligt ombyggda idrottsplatsen icke utnyttjas i den omfattning som man sannolikt hade förväntat. Träningsfrekvensen är större för idrottsplatser med löparbanor än för dem utan löparbanor. Detta innebär dock icke att löparbanorna genomgående skulle vara flitigt utnyttjade. Dels ingår några fullständiga idrottsplatser i de lägsta fördelningsgrupperna i tablån, och dels finns några fullständiga idrottsplatser med visserligen tillfredsställande träningsfrekvens i sin helhet men direkt dåligt träningsutnyttjande då det gäller fri-idrott. I ett par fall har uppgiftslämnarna allmänt omnämnt, att löparbanorna icke fått den användning man hoppats på. Det kan slutligen tilläggas, att siffrorna i tablån ovan skulle varit betydligt högre om skolors besök inräknats. Som tidigare nämnts ingår i undersökningens material endast 14 idrottsplatser som icke utnyttjades av skolor. För 7 av dessa idrottsplatser låg antalet träningsbesök under 1 000. Sistnämnda 7 idrottsplatser redovisar anläggningskostnader som ligger under genomsnittskostnaderna och i övrigt relativt blygsamma inkomster och utgifter. Till dessa idrottsplatser har i statliga anslag utgått i allt 61 000 kronor under perioden 1946—55. Idrottsplatsernas utgifter och entréavgifter under 1955 (Uppgifterna i tkr.) I genomsnitt per idrottsplats Entréavgifter 1

Utgifter

Idrottsplatser med löparbanor Idrottsplatser utan löparbanor

Tätort

Landsbygd

Tätort

Landsbygd

17 5

4 3

18 6

5 4

1 För kommunala idrottsplatser och idrottsplatser under förvaltning av idrottsplatsförening har upptagits samtliga entréavgifter men ej planhyror eller andra avgifter.

11—705895

162 Som framgår av tablån ligger siffrorna för idrottsplatser med löparbanor i tätorterna avsevärt högre än för övriga. I utgifterna torde här ingå utgifter för hel- eller deltidsanställda vaktmästare eller föreståndare. Vid riksidrottsförbundets undersökning 1952 redovisades sådana befattningshavare för ca 40 procent av idrottsplatserna. För de undersökta idrottsplatserna i sin helhet balanserar utgifter och entréavgifter rätt väl. Intrycket blir ett annat vid granskning av de enskilda idrottsplatserna. Idrottsplatserna med fördelning efter saldo entréavgifter minus utgifter Saldo entréavgifter minus utgifter (kr) Minus 5 001 och mer » 0—5 000 Plus 0—5 000 » 5 001 och mer

Antal idrottsplatser 19 62 66 28

Därav Tätort

Landsbygd

10 18 12 13

9 44 54 15

Av idrottsplatserna på landsbygden ligger 80 procent mellan gränserna ± 5 000 kronor. Motsvarande siffra för idrottsplatserna i tätorterna är bortåt 60 procent. Idrottsplatserna utanför dessa gränser fördelar sig ungefär lika på tätort och landsbygd, och övervägande rör det sig här om idrottsplatser med löparbanor. Där bör allmänt anmärkas, att större underskott i vissa fall beror på utgifter för kompletteringar av anläggningen eller ombyggnad av idrottsplatsen. Av idrottsplatser med ett minussaldo om mer än 5 000 kronor är ganska många kommunala. Kostnaderna för idrottsplatsernas rationella skötsel synes här inte behöva inskränkas i lika hög grad som annars, och man är ej hänvisad till frivilliga arbetsinsatser. Om man särskilt stannar inför extremfallen ovan, idrottsplatser med ett plus- eller minussaldo om mer än 5 000 kronor, kan man påvisa en rätt stor skillnad i publikfrekvens vid tävlingsarrangemang. För idrottsplatser med ett plussaldo om mer än 5 000 kronor ligger publiksiffran per tävlingsarrangemang genomsnittligt vid 441 åskådare. Siffran för idrottsplatser med ett minussaldo om mer än 5 000 kronor ligger vid 94. Till denna bild bör emellertid även fogas uppgifterna om träningsfrekvensen. Extremfallen på minussidan företer i allmänhet en tillfredsställande träningsintensitet, åtminstone jämfört med genomsnittet i denna undersökning. Två idrottsplatser bildar undantag härifrån genom särskilt låg träningsfrekvens, men beaktas även skolors utnyttjande av idrottsplatserna förefaller kostnaderna i båda dessa fall vara motiverade. Det bör slutligen sägas, att bortsett från extrema förhållanden inbjuder enbart ekonomiska data icke till omdömen beträffande idrottsplatserna. Data över idrottsplatsernas utnyttjande blir då betydligt mer sägande. Är träningsfrekvensen hög har detta värde i och för sig och kan därutöver

163 föra med sig möjligheter till publika och ekonomiska framgångar i framtiden. Vidare tillkommer därvid betydelsen av att skolor har tillgång till idrottsplats. Det är i de fall där det brister på dessa punkter, som frågan uppställer sig om de många gånger betydande kostnaderna för en idrottsplats, ofta utrustad med löparbanor, haft sin motsvarighet i ett mera allmänt idrottsintresse på orten, eller om en enklare idrottsplats eller bollplan bättre skulle svarat mot behovet. Som tidigare omnämnts föreligger några fall i undersökningens material, som ur dessa synpunkter låter ana en viss överdimensionering. Träning m. m. under 1955 med relativ fördelning på fotboll, fri-idrott och övrigt Idrottsplatser med löparbanor Träningsbesök 1

Fotboll Fri-idrott Övrigt Summa 1 2

Tävlings- Åskåarran- darantal gemang

Entréavg.

Idrottsplatser utan löparbanor Trä- Tävlings- Åskånings- arrange- darantal besök 1 mang

%

%

%

%

°/ /o

°//o

/o

73 19 8

87 8 5

90 5 5

90 5 5

86 4 10

100 Entréavg. /o

77 2

23 2 100

Skolors besök icke inräknade. Siffrorna förhöjes genom en idrottsplats med särskilt väl besökta bandytävlingar.

Fotbollens förhärskande ställning på idrottsplatserna belyses av det ovanstående — tidigare har riksidrottsförbundet för tävlingsarrangemang kommit fram till ungefär samma relationer. 1 För fri-idrott är som synes den relativa andelen särskilt för träningsbesök men även för tävlingsarrangemang högre än då det gäller publika data, åskådarantal och entréavgifter.

I slutet av detta kapitel är fogade följande sammanställningar avseende statens bidragsgivning till idrottsanläggningar. Ur fonden för idrottens främjande beviljade bidrag (beslutade av Kungl. Maj:t) 1935—1957, fördelning på olika anläggningar (se sid. 174—175). Mindre anslag till iordningställande av enklare idrottsanläggningar och till förbättringsarbeten på sådana 1937—1957 (se sid. 173). Bidrag till idrottsbastur 1938—1957 (se sid. 173). Finansieringssätt för idrottsanläggningar, till vilka statsbidrag utgått 1935 —1957 (se sid. 176—177). • 1

Enligt riksidrottsförbundets förut nämnda jubileumsverk uppgick antalet arrangemang med entré för fotboll till 70 100 (86 %), för bandy till 4 100 (5 %), för ishockey till 4 070 (5 %) och för friidrott till 3 020 (4 %) eller tillhopa 81 290.

164 Utredningen Inom de flesta idrotter behöver utövarna h a tillgång till någorlunda närbelägna idrottsanläggningar av tillräcklig standard för att kunna tävla och träna. Idrotten kan ej få det grepp om ungdomen, som är önskvärt, om icke idrottsanläggningar finnes inom räckhåll. Anläggningarna kan anses ha karaktär av fritidslokaler för såväl tävlande som åskådare. Det stora intresset för idrotten som fritidssysselsättning gör att förekomsten av idrottsanläggningar väsentligt kan inverka på olika bostadsorters, bostadslägens och arbetsplatsers dragningskraft. Bland de åtgärder, som behöver vidtagas för att få behålla ungdomen på landsbygden och icke minst i glesbebyggda trakter av landet, bör därför även ingå, att man ställer lättillgängliga idrottsanläggningar till förfogande för ungdomen. Detta har utredningen bland annat fått belyst vid en resa i övre Norrland. Idrottsanläggningarna fyller en social uppgift, vare sig det gäller att på den glesa landsbygden ordna lämpliga fritidssysselsättningar som motvikt mot tendenserna till avflyttning eller att i större samhällen skapa konkurrens med mindre önskvärda slag av förströelser. Men givet är att förutsättningarna för att tillgodose behovet av idrottsanläggningar varierar mycket. I de större städerna bör det finnas möjlighet att ordna fullständig idrottsplats, med fotbollsplan och löparbana m. m., samt härutöver också lokaler för inomhussport och simbad. Ute i byarna måste man å andra sidan ofta nöja sig med att ha en fotbollsplan på platsen och kanske också någon mindre inomhuslokal. Mellan dessa båda ytterligheter ligger alla de fall, där förutsättningar finns för att få till stånd en idrottsplats med fotbollsplan och löparbana men med ganska enkla anordningar för åskådare samt för omklädnad m. m. Vid planeringen av idrottsplatser i större och mindre tätorter bör hänsyn även tagas till behoven för kringliggande landsbygd. Ofta kan tillgången till mera fullständig idrottsplats i närbelägen tätort göra det tillräckligt att i byarna omkring endast anordna enkla fotbollsplaner och eventuellt träningsplatser. Utredningen har, bland annat under sina resor, funnit exempel på otillfredsställande planering. Det förekommer, att en idrottsanläggning anordnas utan att vederbörande gjort klart för sig var inom kommunen — eller större område — andra idrottsanläggningar bör komma till stånd. Det kan vara av en slump, som en kostsam idrottsanläggning ordnas på en viss plats, eller det kan bero på att starkare initiativförmåga finns representerad på denna plats, men i båda fallen k a n följden bli att antingen en liknande anläggning måste ordnas även på en annan plats inom området — fastän det skulle ha varit tillräckligt med en enda anläggning av denna standard — eller också att en del idrottsintresserade kommer att sakna tillgång till idrottsanläggning inom önskvärt avstånd. Vid planering av en idrottsplats bör hänsyn icke endast tagas till före-

165 komslen och behovet av andra motsvarande anläggningar utan även till andra intressen, som lämpligen kan tillgodoses i sammanhanget. Sålunda bör i regel räknas med att en idrottsanläggning skall k u n n a utnyttjas av skolor på orten, varvid det åligger dessa att hålla de redskap som erfordras för skolidrotten. Å andra sidan är det ett önskemål, att skolornas gymnastiksalar får disponeras för gymnastik och inomhusidrott även av andra än skolornas elever mot ersättande av kostnader för vakthållning m. m. Med denna utgångspunkt kan det vara ändamålsenligt att vid planering av en skolgymnastiksal taga till denna så stor — eventuellt med möjlighet att dela salen exempelvis med en vikvägg — att förutsättningarna ökas för upplåtelse till utomstående; gymnastiksalen kan även ofta med fördel kombineras med ett mindre simbad. Sådana merkostnader för anläggningen, som uppstår genom att gymnastiksalens storlek eller inredning göres annorlunda än eljest skulle h a varit nödvändigt, bör k u n n a finansieras med hjälp av idrottsanslag. Liknande kombinationer bör också k u n n a ifrågakomma, när det gäller allmänna samlingslokaler m. m. I detta sammanhang vill utredningen understryka såsom självfallet, att befintliga idrottsplatser eller inomhuslokaler, som äges eller disponeras av statliga organ, i så stor utsträckning som möjligt bör ställas till förfogande för idrottsföreningar. Utredningen tänker särskilt på regementena, vilka bör visa tillmötesgående i detta hänseende. Här m å även erinras om hemvärnsgårdarna. Hur en idrottsanläggning lokaliseras och vilka förutsättningar som finns för kombinerad användning, bör givetvis öva inflytande på anläggningens både storlek och standard. Måtten på fotbollsplan och i förekommande fall löparbana måste visserligen i stort rättas efter idrottens krav, men man kanske stundom betonar måttkraven onödigt starkt. I fråga om utrymmena för åskådare och anläggningarnas standard är det å ena sidan naturligt, att m a n ej håller sig så i underkant att en ut- eller ombyggnad snart på nytt blir behövlig. Å andra sidan är kostnaden för en idrottsanläggning så stor och behovet av idrottsanläggningar antalsmässigt så betydande, att det finns alla skäl att icke investera i den enskilda anläggningen mer än som svarar mot dess sannolika utnyttjande. Utredningen har, bland annat vid ovannämnda undersökning rörande idrottsplatser anlagda eller ombyggda med hjälp av statsbidrag, funnit exempel på att dessa synpunkter ej alltid beaktas. Det synes vara ett önskemål att såväl idrottsplatskommittén som vederbörande anslagsbeviljande statsorgan verkar för att kommuner och andra iakttager återhållsamhet i fråga om standard och utstyrsel på idrottsanläggningar. I detta sammanhang förtjänar uppmärksammas, att omsorgen om att en idrottsanläggning hålls i bästa möjliga skick med tanke på större tävlingsarrangemang ej bör få hindra ett effektivt utnyttjande av anläggningen för träning och mindre tävlingar. Såsom exempel på lämpliga anordningar kan nämnas, att ishockeybanor

166 planeras och konstrueras på sådant sätt att de sommartid kan användas till annan idrottsutövning. Det borde kunna löna sig för större tillverkare av byggnadsmaterial att försöka komma fram till samtidigt billiga och ändamålsenliga typer och konstruktioner av enklare idrottslokaler av olika slag, lämpligen så planerade att de kunde användas till både skolgymnastik, inomhusidrott och föreningsliv. Om emellertid initiativ härtill icke tages från nämnda håll, torde idrottsplatskommittén ha anledning att exempelvis genom en lämpligt upplagd tävling söka få fram sådana typer och konstruktioner. Det kunde därefter övervägas, om icke anbud borde införskaffas på leverans av erforderligt byggnadsmaterial och på uppförande av lokaler av ifrågavarande slag, eventuellt i serier. Om möjligt borde det härvid hållas öppet att idrottsintresserade på platsen finge hjälpa till vid en del arbetsmoment. Vad ovan sagts om idrottsanläggningar gäller i de flesta avseenden även föreningslokaler för idrottsmännen. Det ligger i sakens natur att det här liksom inom annan ungdomsverksamhet är betydelsefullt att sådana lokaler står till förfogande. De synpunkter och förslag som framföres i det följande anser utredningen också äga tillämpning på föreningslokaler, så mycket mera som dessa ofta med fördel kan kombineras med lokaler för inomhusidrott, samtidigt som de kan utnyttjas för annat föreningsliv än i samband med idrott. Av det föregående framgår, att ungefär en sjättedel av landets idrottsplatser är kommunägda. Tendensen går i riktning mot att nybyggnad av idrottsanläggningar allt mer sker i kommunal regi. Så kostsamma som dessa blivit och så knappa som resurserna är för de flesta idrottsföreningar, är det också naturligt att kommunerna får ta på sig ansvar för tillkomsten av idrottsanläggningar. Detta ligger i linje med att det, enligt vad som utvecklas i annat sammanhang, måste betraktas som ett kommunalt intresse att förutsättningar finns för den betydelsefulla fritidssysselsättning, som idrotten representerar. Härvid kan visserligen någon risk finnas för att intresset minskar för sådan självverksamhet, till vilken idrottsföreningarna har varit beredda för att få en idrottsanläggning till stånd. Detta behöver emellertid icke vara något att beklaga om självverksamheten i stället inriktas på andra uppgifter för idrottens utveckling. För övrigt kan det ligga nära till hands för en kommun att, som villkor för att kommunen engagerar sig för en idrottsanläggning, uppställa krav på medverkan i lämpliga former från idrottsmännens sida. Vad nyss sagts bör givetvis ej heller utesluta att idrottsföreningar, som så önskar, även i fortsättningen själva sörjer för anordnande av idrottsanläggningar. Genom att en kommun tar ansvaret för en viss idrottsanläggning kan erhållas ökade garantier för att hänsyn kominer att tagas både till behovet

167 av flera sådana anläggningar inom kommunen och därmed sammanhängande lokaliseringsfrågor och till behovet av anläggningar av andra slag, exempelvis för skoländamål eller samlingslokaler. En kommun k a n också ha större möjligheter att ordna markfrågor, anställning av behövlig arbetskraft m. m. än en enskild förening. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att även underhållet och skötseln av en idrottsanläggning kan medföra stora kostnader, som kan vara betungande för en idrottsförening. Även om en idrottsanläggning från början anskaffats av en idrottsförening, kan det finnas skäl för att den senare övertages av vederbörande kommun, vilket särskilt kan aktualiseras i samband med en ut- eller ombyggnad. I allmänhet torde det icke behöva ifrågakomma härvid, att kommunen, som förutsattes övertaga eventuella skulder för anläggningen, lämnar betalning för denna. Det bör utgöra en tillräcklig fördel för idrottsmännen, att kommunen övertar ansvaret för skötseln och driften av anläggningen och åtar sig att ställa denna till förfogande på hyggliga villkor både i fråga om avgifter och i övrigt. Ibland kan det emellertid vara lämpligt att en idrottsanläggning, även om den är kommunalägd, likväl förvaltas eller skötes av en idrottsförening. Om en kommun har hand om en idrottsanläggning, utgör detta ett starkt skäl för kommunen att utse särskild idrottsstyrelse. Denna bör ta befattning icke endast med idrottsanläggningsfrågor utan också med andra frågor som gäller idrotten, t. ex. anslagsfrågor. Även om det, enligt vad här framhållits, är naturligt att kommunerna har ansvar för att erforderliga idrottsanläggningar kommer till stånd och är beredda att anslå medel härför, innebär detta icke att staten saknar anledning att lämna sin medverkan till ifrågavarande ändamål. En sådan medverkan motiveras av samma skäl, som överhuvud taget kan anföras för att staten bör intressera sig för idrotten, och av att tillgång till idrottsanläggningar utgör en av de väsentligaste förutsättningarna för att idrottsrörelsen skall få önskvärd anslutning. Härtill kommer, vad särskilt angår de största idrottsanläggningarna, att de där förekommande stortävlingarna utan tvivel ger en stark stimulans åt idrottsrörelsen överhuvud och att Sverige icke u t a n dem kan deltaga i internationellt tävlingsutbyte, med vad detta innebär i fråga om möjligheter att inåt göra reklam för idrotten och utåt göra reklam för det svenska namnet. Ekonomiskt stöd torde böra lämnas av staten vare sig k o m m u n eller idrottsförening skall äga eller förvalta anläggning. Där kommunen är beredd att ta på sig ansvaret härför, bör emellertid denna få företräde till subvention. Tillräckliga skäl synes ej föreligga att från möjlighet till statligt stöd undantaga några särskilda slag av idrottsanläggningar eller att principiellt uppställa som villkor för stöd, att storleken eller standarden på en idrotts-

168 anläggning icke ligger över eller under vissa gränser. En annan sak är att stödverksamheten i tillämpningen kan och bör bedrivas på sådant sätt, att man stimulerar till val av den typ av anläggning, som bäst anses svara mot förhållandena i det särskilda fallet. Den ena gången kanske det finns skäl att lämna särskilt förmånligt stöd för att få till stånd en någorlunda fullständig idrottsanläggning, där anordnaren tänkt nöja sig med en fotbollsplan. Den andra gången kan det tvärtom vara anledning att vägra stöd till annat än en fotbollsplan, fastän anordnaren velat gå längre. Om enligt vad nyss anförts statligt stöd lämnas också till stora idrottsanläggningar, synes emellertid beloppet härför böra beräknas efter relativt lägre procenttal än eljest i den mån det hänför sig till anläggningskostnader, som överstiger förslagsvis 300 000 kronor, med tillämpning därutöver av en fallande skala. En sådan begränsning synes motiverad redan med hänsyn till önskemålet att tillgängliga statsmedel skall kunna utnyttjas som stimulans till att få till stånd så många idrottsanläggningar som möjligt. Det sagda hindrar ej, att staten kan böra i särskild ordning och med anlitande av medel, som av statsmakterna direkt anvisas för ändamålet, bidraga till finansiering av en storanläggning, där en sådan erfordras som led i det internationella tävlingsutbytet eller eljest är behövlig med hänsyn till det idrottsliga arbetet. Vad angår formerna för statens stöd är måhända icke mycket att invända mot vad nu gäller och tillämpas. Emellertid förefaller det ganska naturligt, att för idrottsanläggningarnas del icke bör tillämpas mindre förmånliga regler än de som gäller för stöd till samlingslokaler. Såsom framgår av det föregående har delvis nya principer härför antagits vid 1957 års riksdag. Liksom för samlingslokalerna bör statens stöd även för idrottsanläggningarna lämnas i form av både lån och subvention. I nuvarande läge med dess hårda kreditrestriktioner, som även riktar sig mot kommunerna, har likviditetssynpunkterna trätt i förgrunden på sådant sätt, att också kommuner med god ekonomi kan ha svårt att få likvida medel tillgängliga för önskvärda utgifter. Det kan därför antagas, att en möjlighet att erhålla lån av statsmedel för en idrottsanläggning i många fall skulle bli av stort värde även bortsett från den subventionering som lånet kan innebära. Om de förut återgivna grunderna för stöd åt samlingslokaler göres tilllämpliga på idrottsanläggningar, innebär detta att statligt lån kan beviljas till sådan anläggning upp till 50 å 70 procent av byggnadskostnaderna eller motsvarande värde och att, där inteckningssäkerhet skall ställas, denna får ligga så högt som upp till 90 procent av värdet på byggnader och tomt. Detta medför, att vid sidan av statslånet bottenkredit bör kunna ordnas på annat sätt. En del av lånet, motsvarande upp till 40 procent av byggnadsvärdet, är ränte- och amorteringsfri samt avskrives under vissa förutsättningar. Med tillämpning av dessa grunder torde man kunna komma fram till

169 en tillräcklig subventionering, som i de flesta fall icke behöver understiga vad som nu brukar beviljas. En samordning av reglerna för stöd åt idrottsanläggningar och samlingslokaler skulle vara till fördel även i fall, då dessa båda användningar kombineras. Däremot kan det ej hjälpas, att två olika bidragsgrunder får tillämpas samtidigt på en och samma byggnad i de i och för sig mycket önskvärda fall, då kostnaderna för en gymnastiksal skall bestridas av dels skolanslag och dels idrottsanslag. Några större svårigheter bör det emellertid ej erbjuda att ordna detta. I sammanhanget kan erinras om att subventionssystemet för samlingslokaler, då anordnaren är kommun, ej tar hänsyn till kommunens ekonomiska förhållanden på samma sätt, som då fråga är om skolbyggnader och som folkbadsutredningen synes ha tänkt sig skola gälla för en del badanläggningar. I tillämpningen bör det emellertid vara möjligt att beakta sådana förhållanden vid bestämmande av lånebeloppen och de räntefria stående delarna därav. När icke kommunen utan en förening skall bli huvudman för en anläggning, bör det i allmänhet förutsättas, att vederbörande kommun -— eller eventuellt landsting — lämnar bidrag till finansieringen och även, där så erfordras, medverkar genom att ikläda sig borgen för lån hos staten eller annan långivare. I detta sammanhang vill utredningen ifrågasätta, om det icke vore naturligt, att exempelvis sparbankerna som led i sin sparfrämjande verksamhet i förhållande till ungdomen sökte hjälpa till med finansiering av idrottsanläggningar. Det borde ej vara otänkbart, att en sparbank, om ungdomen på en ort gjorde insättningar på sina sparbanksböcker med bindning under visst antal år, i lämplig relation härtill ställde lån till förfogande för kommun eller idrottsförening för finansiering av en idrottsanläggning. Det bör uppmärksammas, att de statliga lånen är så konstruerade i fråga om kraven på säkerhet, att botteninteckning skall kunna utnyttjas för lån hos kreditinrättning. Emellertid håller utredningen före att det i regel bör undvikas, att idrottsförening upptar lån för anläggande av idrottsplats, med därmed följande räntebetalning och amortering. Med hänsyn härtill och då det i allmänhet, när föreningar tar ansvaret för tillkomsten av anläggningar, torde bli fråga om mindre kostnadskrävande sådana, synes som alternativ till de statliga subventionslånen böra stå till förfogande vanliga bidrag av ungefär det slag som nu förekommer. Enligt utredningens mening bör dessa bidrag maximeras till 5 000 kronor, vilket innebär att man med bidrag kan täcka upp till 40 procent av en anläggningskostnad på 10 000 a 15 000 kronor. Ifrågakomraer högre subventionsbelopp än 5 000 kronor, torde statens stöd böra lämnas i form av sådant lån, som nyss avsetts. Om någon, trots de förmånliga villkoren för amorteringsdelen av ifrågavarande lån, likväl endast vill ut-

170 nyttja subventionsdelen därav, torde detta ej böra möta hinder. Skillnaden mot ett vanligt bidrag blir då övervägande formell. Nuvarande bidrag beviljas antingen av riksidrottsförbundets förvaltningsutskott med utnyttjande av idrottsplatskommittén, nämligen när bidragsbelopp ej överstiger 3 000 kronor, eller ock av Kungl. Maj: t efter framställning från förbundet. Det har funnits önskvärt, att ifrågavarande maximibelopp höjes. Utredningen anser i fortsättningen böra gälla, att vissa anslagsmedel för vanliga bidrag, maximerade till nyssnämnda belopp av 5 000 kronor, ställes till idrottsplatskommitténs förfogande för att enligt direktiv av den statliga nämnden disponeras för anläggningar tillhörande föreningar anslutna till riksidrottsförbundet. Bidrag till anläggningar, som tillhör k o m m u n eller organisation som icke är ansluten till riksidrottsförbundet, torde alltid böra beviljas av nämnden själv. Statligt lån torde likaledes böra beviljas endast av nämnden — även om subventionsdelen blir mindre än 5 000 kronor — med skyldighet för denna att underställa Kungl. Maj :t frågan, därest lånet överstiger 100 000 kronor. De grunder för lån- och bidragsgivning, som här föreslagits, torde böra tillämpas oavsett om subventioneringen hänför sig till nya anläggningar eller ombyggnader och vare sig det är fråga om inomhuslokaler — inberäknat föreningslokaler — öppna idrottsplatser, simanläggningar eller anläggningar för andra speciella idrottsändamål. I det föregående har förutsatts, att anskaffning av idrottsmateriel, som skall tillhöra viss idrottsanläggning, bör subventioneras i samband med att statligt stöd lämnas till anläggningen. Det gäller här närmast sådan materiel som häckar, gräsklippningsmaskiner och snöplogar. För nu avsedda ändamål bör endast ifrågakomma bidrag — alltså ej lån — och denna bidragsgivning torde böra ordnas på samma sätt som föreslagits beträffande bidragsgivningen till anläggningar. Tillräckliga skäl torde icke finnas att införa statlig subventionering även av underhållet och skötseln av idrottsanläggningar. Någon hänsyn härtill bör emellertid kunna tagas vid tilldelning av sådana bidrag till idrottsföreningar, som utredningen förordat i tidigare sammanhang. De anslag, som anvisas till idrottsanläggningar, har icke på långt när räckt att fylla de behov, som gjort och gör sig gällande. Hos idrottsplatskommittén inneliggande ansökningsstock ökas år från år. Beräknade kostnader för anläggningar, till vilka bidrag sökts från anslagsposten till större anläggningar, utgjorde hösten 1952 respektive 1953, 1954, 1955 och 1956 omkring 28.0 milj., 48.6 milj., 62.4 milj., 83.7 milj. och 93.5 milj. kronor. Bidrag till ifrågavarande ändamål har under budgetåren 1953/54—1956/57 beviljats med respektive 1 937 000 kronor, 1 940 700 kronor, 1 824 000 kronor och 1 993 500 kronor i runda tal (häri ingår kostnaderna för arbeten i

171 Stadion under de tre senaste budgetåren med respektive 250 000 kronor, 346 000 kronor och 375 000 kronor). Även de anslagsmedel, som står till riksidrottsförbundets (idrottsplatskommitténs) förfogande för att användas dels till s. k. mindre anslag (för lek- och idrottsplatser) och dels till förbättringsanslag (för idrottsanläggningar), synes otillräckliga. Vardera av dessa anslagsposter är för budgetåret 1957/58 upptagen med 350 000 kronor. Med hänsyn till anläggningarnas grundläggande betydelse för idrottens utveckling och för verksamheten bland ungdom bör enligt utredningens mening anslagsmedlen till frågavarande ändamål ökas avsevärt. Anslagsökningen torde främst böra hänföra sig till mera kostnadskrävande anläggningar, kanske särskilt inomhuslokaler. Det ekonomiska stödet till anläggningar bör, enligt vad förut framhållits, i första hand ta formen av lån — varav en del ränte- och amorteringsfria — och en särskild lånefond bör inrättas för sådan långivning. Till denna lånefond bör på grund av det sagda avsättas relativt rikliga belopp. Utredningen föreslår, att anslaget härtill anvisas med 15 milj. kronor per budgetår (härav torde viss del behöva täckas genom avskrivningsanslag enligt härför tillämpade normer). Det synes vanskligt att förutsäga, vilka verkningar ett införande av nu avsedd låneform och en medelsanvisning av den angivna storleksordningen kommer att få på efterfrågan på vanliga bidrag. Med hänsyn härtill anser sig utredningen, trots att utredningen är medveten om betydelsen även av denna form av ekonomiskt stöd, böra begränsa sig till att föreslå, att anslagen härtill i avvaktan på vidare erfarenheter endast höjes med mindre belopp eller till totalt 800 000 kronor, inberäknat bidrag till simanläggningar. Hittillsvarande anslagspost å 80 000 kronor till simanläggningar — som torde böra borttagas som särskild post — har till ett belopp av omkring 30 000 kronor utnyttjats för bidrag till anläggningar. I den mån anslagsposten använts till anskaffande av simmateriel samt till propaganda för enklare kommunala bad- och simanläggningar, synes motsvarande medel, enligt vad som föreslagits i annat sammanhang, böra ställas till förfogande av statens idrotts- och friluftsnämnd, vilken torde böra anvisa medlen åt organisation, som ägnar sig åt simpropaganda, för närmare fördelning. Liksom hittills bör bidrag till friluftsbad bestridas av anslag till friluftsanläggningar utom såvitt gäller särskilda anordningar för simtävlingar. Anslagsmedlen för idrottsanläggningar torde — i motsats till vad hittills förekommit — även i behövlig mån böra utnyttjas för sportskyttebanor. Däremot torde anläggningar för det frivilliga skytteväsendet, för vilka anslag är upptaget under försvarshuvudtiteln, fortfarande böra finansieras utan anlitande av idrottsmedel. Att två olika statsanslag jämsides skulle utnyttjas härför, synes icke rationellt. Även om utredningen är medveten om att den verksamhet, som utövas inom frivilliga skytteväsendets r a m — icke minst fältskyttet — väl kan jämställas med idrott och friluftsliv,

172 måste utredningen därför inskränka sig till att förorda, att respektive anslag under försvarshuvudtiteln beräknas tillräckligt högt för att möjliggöra en utveckling av verksamheten. Till bastuanläggningar torde böra anvisas 75 000 kronor, vilket innebär en minskning med 5 000 kronor med hänsyn till att propagandakostnader icke bör bestridas från denna anslagspost utan från förenämnda anslagspost till diverse idrotts- och friluftsändamål. Till sådana bidrag, som enligt vad förut anförts bör kunna beviljas till anskaffning av viss idrottsmateriel i samband med anläggning, torde böra anvisas 50 000 kronor för budgetår. Skulle sysselsättningsförhållandena i landet motivera igångsättande av arbeten utöver vad de vanliga anslagen på budgeten medger, bör medel på beredskapsstat få tagas i anspråk för en vidgad lån- och bidragsgivning under de förutsättningar som i övrigt gäller för anlitande av medel från beredskapsstat. De sedan en del år tillämpade byggnadsrestriktionerna har även drabbat arbeten med idrottsplatser (i den mån arbetena kunnat utföras vintertid och av mindre efterfrågad arbetskraft har det underlättat erhållande av byggnadstillstånd). Visserligen kan det vara svårt att hävda, att en idrottsanläggning i det särskilda fallet utgör ett mera angeläget ändamål än andra företag, som konkurrerar om byggnadstillstånd. Emellertid kan ett eftersättande av idrottens intressen ej få fortsätta hur länge som helst. Man kan för övrigt fråga sig, huruvida det ena eller andra ändamålet, som blivit tillgodosett, verkligen varit mer angeläget än att ställa idrottsanläggningar och gymnastiksalar till förfogande för ungdomen. Många gånger är ungdomen utan tvivel beredd att sätta till sin egen arbetskraft på fritid för att medverka till att en anläggning kommer till stånd. Enligt utredningens mening utgör idrottens och gymnastikens betydelse särskilt för vårt lands ungdom det starkast möjliga skäl för en utvidgad byggnadstillståndsgivning i fråga om idrottsanläggningar och gymnastiksalar, även om det måste ske på bekostnad av andra ändamål.

173 Mindre anslag till iordningställande av enklare idrottsanläggningar och till förbättringsarbeten på sådana (FBA) 1937—1957 Budgetår

Antal »MA»

Kronor x

Antal »FBA»

Kronor 1

72 59 40 30 34 47 36 49 79 72 52 59 92 56 94 117 99 128 136 137

52 655 51 000 39 497 40 805 50 450 78 100 57 800 66 575 103 400 109 050 71 458 72 950 130 650 99 200 176 950 230 850 208 900 256 900 289 850 308 550

39 38 44 42 50 80 88 88 61 58 57 134 115 117 109 136 129 141

35 585 47 170 56 225 60 150 67 700 88 400 91 850 110 350 73 492 80 728 80 150 169 900 195 300 214 350 211 550 261 900 252 250 296 600

2 495 590

2 393 650

37—38 38—39 39—40 40—41 41—42 42—43 43—44 44—45 45—46 46—47 47—48 48—49 49—50 50—51 51—52 52—53 53—54 54—55 55—56 56—57 Summa

(MA)

Bidrag till idrottsbastur 1938—1957 Budgetår 38—39 39—40 40—41 41—42 42—43 43—44 44—45 45—46 46—47 47—48 48—49 49—50 50—51 51—52 52—53 53—54 54—55 55—56 56—57 Summa 1

Antal bidrag

Kronor x

25 41 29 24 24 27 53 62 49 35 39 32 58 52 40 67 65 58 45

23 975 38 873 32 180 22 212 20 000 22 000 33 900 41 480 40 815 30 050 34 625 27 825 56 500 49 130 47 050 67 260 80 050 83 500 67 700

819 125

I de fall beloppet ej överensstämmer med för budgetåret beviljat anslag har överföring av medel skett från ett år till ett annat.

174 Ur fonden för idrottens främjande bevil 1935 — fördelning på oli Nyanläggning och ombyggnad av idrottsplatser

Utomhustennisbanor

Idrottshallar, träningslokaler

Simhallar

Friluftsbad

Skid

Budget- Antal Summa Antal Summa år bidrag kronor bidrag kronor

Antal Summa bidrag kronor

Antal Summa bidrag kronor

Antal Summa bidrag kronor

Antal bidrag

35—36 36—37

98 182

335 500 1 012 375

1 2

500 3 000

2 9

25 000 309 900

120 000

2 6

7 000 33 400

7 7

37—38

1 295 475

22 500

627 500

128 750

50 000

38—39

2 505 325

28 800

1 070 000

1 015 000

272 200

39—40 40—41 41—42 42—43

49 74 7 11

340 500 558 050 160 290 200 400

10 3 1 1

257 200 72 500 10 000 13 000

1 12

1 000 33 150

1 3 1 1

44—45 45 46 46—47 47—48 48—49 49—50 50—51

70 000

21 90 44 60 37

207 000 942 900 475 500 606 000 348 000

1 1 2 2 1

15 000 5 000 16 000 13 000 6 000

1 1

10 000 8 000

3 3

20 000 19 000

51—52

804 000

35 000

38 000

27 000

52—53

945 000

53—54

1 773 000

54—55

1 471 000

55—56

1 040 000

56—57

1 413 100

1 1 1

5 000

8 000

3 1

45 000

70 000

7 000

30 000

40 000

19 000

20 000

23 000

175 jade bidrag (beslutade av Kungl. 1957, ka

May.t)

anläggningar

backar

Slalombackar, störtloppsbanor

Sportstugor

Kanothus, båthus

Skridskobanor o. d.

övriga bidrag

Totalt1

Summa kronor

Antal Summa bidrag kronor

Antal Summa bidrag kronor

Antal Summa bidrag kronor

Antal Summa bidrag kronor

Summa kronor

Summa kronor

28 300 21 000

3 5

22 900 52 000

4 8

7 900 23 000

79 945

9 000

52 500

52 150

122 120

6 450

2 000

109 900

1 000 30 000 7 000 17 000

1 2

1 000 6 000

4 2

14 200 8 500

2 1

5 000

3 500

15 000

18 000 1 5 000 5 000 5 000

5 000

8 000

18 000

15 000 49 000 10 000

10 000

3 000

27 000

8 000

6 000

13 000

14 700

10 000

25 000

20 000

4 400

2 2

100 000 527 100 200 000 1 795 175 153 2801 2 878 500 400 000/ 185 5881 1 078 000/ 6 943 633 19 200 639 100 6 000 717 300 177 290 235 400 30 500 Bosön 30 500 Bosön 33 000 103 000 58 000 Bosön 58 000 250 000 986 000 Bosön 27100 500 000 Bosön 23 000 672 000 Lillsved 28 000 406 000 Lillsved 15 0001 982 000 Bosön 40 000/ Lillsved 15 OOol 1 075 000 Bosön 60 000/ Bosön 70 000 1 937 000 Bosön 70 0001 1 940 700 Stadion 250 000/ Vålådalen 100 0001 70 000 [ 1 758 000 80 000 Bosön Stadion 346 OOOJ 20 0001 65 000 Lillsved Bosön 40 000 1 Vålågården 70 000 [ 2 059 500 Stadion 375 OOOJ

Lillsved 20 500 Lillsved Lillsved 7 400 Bosön Lillsved 548 250 Bosön 5 000 Bosön 3 100 Bosön

1 I de fall totalbeloppet ej överensstämmer med för budgetåret beviljat anslag har överföring av medel skett från ett år till ett annat.

176 Finansieringssätt

för

idrottsanlägg1935—

Budgetår

1935—1936

1936—1937

1937—1938

1938—1939

1939—1940

Antal anläggningar

70 Kommunalt bidrag

kr.

111 695

386 785

548 545

3 676 920

234 800

ca / 0

9,7

16,1

15,7

23,7

8,2

Bidrag från bolag m. fl.

kr.

72 775

131 440

310 640

2 645 100

353 175

ca %

6,4

5,5

8,9

17,0

12,4

Bidrag in natura

kr.

3 345

23 210

29 770

169 135

31 550

ca%

0,3

0,9

0,8

1,1

1,1

kr.

198 900

486 520

619 835

4 455 875

865 400

ca%

17,5

20,3

17,7

28,7

30,4

165 875

273 475

481 165

655 195

168 650

ca%

14,5

11,4

13,8

4,2

5,9

kr.

13 325

45 750

82 605

356 685

82 475

ca%

1,1

1,9

2,4

2,3

2,9

Statligt idrottsanslag

kr.

401 600

969 910

1 358 820

3 441 875

984 100

ca%

35,3

40,5

38,9

22,2

34,7

Statsanslag till beredskapsarbeten

kr.

173 150

81 315

62 600

127 800

123 600

ca %

15,2

3,4

1,8

0,8

4,4

1 140 665

2 398 405

3 493 980

15 528 585

2 843 750

Lån

Fören. egna medel kr.

Frivilligt arbete

Summa kr.

ningar, till vilka statsbidrag

utgått

1957 1940—1941

1947—1948

1948—1949

1949—1950

1954—1955

1955—1956

1956—1957

273 825

425 800

222 250

377 325

2 927 536

3 878 869

3 443 769

12,2

24,1

34,7

29,2

53,1

49,1

51,6

155 800

284 700

54 500

253 300

287 332

987 529

592 273

6,9

16,1

8,5

19,6

5,2

12,5

8,8

43 900

8 300

5 900

21 500

104 565

199 965

32 747

1,9

0,5

0,9

1,6

1,9

2,5

0,5

404 900

167 350

24 650

67 100

198 424

699 927

467 165

18,0

9,5

3,8

5,2

3,6

8,8

7,0

228 500

202 900

70 250

102 750

382 983

357 077

374 870

10,2

11,5

11,0

7,9

6,9

4,5

5,6

112 000

174 150

56 850

95 250

326 104

340 866

342 574

5,0

9,9

8,9

6,0

4,3

5,1

989 100

501 600

206 600

376 500

1 281 500

1 446 200

1 426 000

44,0

28,4

32,2

29,1

23,3

18,3

21,4

39 600

—

• — •

1,8

.

2 247 625

1 764 800

12— 705895

—

,— 641 000

1 293 725

5 508 444

7 910 433

6 679 398

178 FRILUFTSANLÄGGNINGAR I den proposition till 1939 års riksdag, vari förslag framlades om statligt stöd åt friluftslivet, uppdrogs bland andra följande riktlinjer för dispositionen av fonden för friluftslivets främjande, vilka ej föranledde några erinringar från riksdagens sida. Det huvudsakliga stödet åt friluftslivet borde ges i form av bidrag till fasta anläggningar, exempelvis vandrarhem av olika slag, raststugor, fjällstugor, skidstugor, lek- och idrottsplatser vid friluftsanläggningar, utmärkning av vandrarleder och skidspår, anläggningar för friluftsbad o. s. v. Dessutom borde anslag kunna beviljas till engångsutgifter för inköp av utrustning till sådana anläggningar. Anslag skulle inte få utdelas till ändamål, som vore direkt ägnade att konkurrera med enskild företagsverksamhet, t. ex. pensionatsrörelser eller dylikt. Anslag borde också kunna beviljas för inköp av mark, varvid från fall till fall borde avgöras, om staten lämpligen skulle bli ägare till marken eller någon organisation erhålla bidrag för ändamålet. Att på förhand bestämma hur stor del av tillgängliga medel, som borde användas i det ena eller andra syftet, syntes icke vara lämpligt utan borde få ankomma på Kungl. Maj :ts prövning. Hittillsvarande statsbidrag Innehållet i instruktionen för statens fritidsnämnd, vilken sedan början av 1940 haft att ta befattning med frågor angående stöd åt friluftslivet, har återgivits i kapitlet angående organisatoriska anordningar för statens stödjande verksamhet. Här nedan lämnas en sammanställning över dispositionen av tillgängliga medel alltsedan friluftsfondens tillkomst t. o. m. utgången av juni 1957: Fritidsreservat staten kommuner organisationer Vandrarhem Friluftsgårdar m. m Semesterbyar Semesterhem för husmödrar Husmodersemesterverksamhet (t. o. m. den 30 juni 1946) Badanläggningar Kursverksamhet Scoutverksamhet Administrationsbidrag (fr. o. m. år 1952) Diverse

Kronor

Procent

j g^o 050 3 324 400 6 243 750 1 463 750 1 684 000 461 850 992 300 497 600 1 088 600 183 000 185 250

9,1 18,8 35,0 8,3 9,5 2,6 5,6 2,8 6,2 1,0 1,1

Summa 17 734 550

100,0

445 800 791 000 373 250

I fråga om de statliga fritidsreservaten har fritidsnämnden med domänstyrelsen.

samarbetat

179 Bidragen till svenska turistföreningens vandrarhemsverksamhet har väsentligen hänfört sig till nya vandrarhem på fastigheter, som för ändamålet upplåtits antingen av kommuner eller enskilda. Till en mindre del har stödverksamheten avsett förbättrade bäddutrustningar. Bidrag har också lämnats till turistföreningens fjällanläggningar. Dessa har i ovanstående sammanställning inräknats i posten friluf tsgårdar m. m. Av friluftsgårdarna innehas de flesta av skid- och friluftsfrämjandet eller dess lokalavdelningar. Det gäller här anläggningar av växlande karaktär. De största, av typen Frostavallen, inrymmer ett avsevärt antal övernattningsplatser, medan den andra ytterligheten representeras av småstugor. Betydande bidragsmedel har också beviljats Reso för semesteranläggningar. Vidare har bidrag beviljats ett stort antal lokala sammanslutningar, ungdomsföreningar, gymnastikförbund, semesterhemsföreningar, idrottsföreningar m. fl., vilka fått understöd för att bygga gårdar och stugor av mera lokalbetonad prägel. Förutsättning för bidrag har varit, att statsunderstödda anläggningar skall hållas tillgängliga för allmänheten oavsett medlemskap i viss organisation. Bidragen har för de ovannämnda vandrarhemmens del uppgått till inemot 80 procent av verkliga kostnader men har eljest i allmänhet rört sig omkring 50 å 60 procent av beräknade kostnader för respektive anläggningar. Detta har inneburit att minst 40 procent måst anskaffas från annat håll, bland annat genom lån. I verkligheten torde det statliga bidraget ofta på grund av bristfälliga kostnadsberäkningar eller vidgade planer ha kommit att representera en mindre del av totalkostnaden än som förutsatts. Fritidsnämnden och Kungl. Maj:t har varit mycket återhållsamma vid prövning av ansökningar om tilläggsbidrag i efterhand. Medan efterfrågan på bidrag till anläggande av semesterhem för husmödrar minskats under senare år, har däremot ökade krav framställts i fråga om medel för inrättande av s. k. semesterbyar. Ett mycket stort antal anläggningar för friluftsbad har inom olika delar av landet tillkommit med bidrag av friluftsfondens medel. Ansökningarna om bidrag har ofta avsett både iordningställande av badplats med hytter o. dyl. och anordningar av rent idrottslig natur (hopptorn, simbryggor m, m.)j vilka senare icke ansetts kunna understödjas ur friluftsfonden. Riksidrottsförbundet, som beretts tillfälle att granska ansökningarna, har härvid brukat medverka till att bidrag till de idrottsbetonade delarna beviljats av idrottsmedel. De totala bidragsbeloppen har normalt rört sig omkring 50 procent av kostnaderna. Både turistföreningen och skid- och friluftsfrämjandet ägnar en betydande del av sitt arbete åt anläggningsverksamhet för friluftsändamål. I det föregående har redan nämnts, att främjandet eller dess lokalavdel-

180 ningar äger eller förvaltar 236 större eller mindre friluftsanläggningar inom landet. Turistföreningen redovisar 270 vandrarhem. Av dem äger, hyr eller förvaltar föreningen 47, och vid dessa drivs rörelsen i allmänhet i föreningens egen regi. De övriga 223 hemmen är inrymda i byggnader, som ägs av privatpersoner, föreningar eller andra sammanslutningar, kommuner eller städer, och sköts av privatpersoner eller ombud för vederbörande intressenter enligt samma bestämmelser, som gäller för föreningens egna vandrarhem. Som led i turistföreningens fjällverksamhet ingår omkring 15 turiststationer och ett 100-tal stugor och kåtor. Utredningen Även om man för friluftsliv ej är lika beroende av anläggningar av det ena eller andra slaget som då fråga är om särskilt en del idrottsgrenar, kan friluftslivet i hög grad stimuleras genom att platser finns, där rum hålls tillgängliga för måltidspauser, för nattlogi eller för samkväm mellan friluftsintresserade. Det kan vara fråga om anläggningar av varierande storlek och användning, från små enkla raststugor till stora friluftsgårdar och från gårdar närmast avsedda för friluftsfolket inom den egna kommunen till sådana som utnyttjas av turister från hela landet. Av stor betydelse är även fritidsområdena, där det väsentliga ej är bebyggelsen utan tillgången till tillräckliga och lämpliga marker för friluftsliv. Också de semesterbyar, som kommit till stånd på olika platser, har visat sig fylla ett stort behov. Genom sådana anläggningar kan det underlättas för framför allt barnfamiljer att tillbringa semestern i kustområden med tillgång till bad. I detta sammanhang må också uppmärksammas campingväsendet som, där det utövas i sunda former, kan utgöra en önskvärd gren av friluftslivet. Såsom framgår av föregående redogörelse har mycket blivit gjort från det allmännas sida för att underlätta tillkomsten av friluftsanläggningar av olika slag. Mycket återstår emellertid ännu att göra, vilket bekräftas av de omfattande önskemål som icke minst under senare åren framförts om ekonomiskt stöd till förverkligande av uppgjorda planer för friluftsanläggningar. Med den allmänna uppfattning som utredningen, enligt vad förut anförts, har i fråga om betydelsen av ett sunt friluftsliv måste utredningen betrakta det som naturligt, att det allmänna genom ekonomiskt stöd underlättar tillkomsten av friluftsanläggningar av skilda kategorier. Sådant stöd har sedan en del år av staten lämnats genom bidrag från friluftsfonden. I det föregående har nämnts något om grunderna för denna bidragsgivning. Enligt utredningens mening är det lämpligt, att den statliga stödverksamheten för friluftsanläggningar får fortgå utan att den begränsas till särskilda slag av anläggningar eller eljest bindes genom föreskrifter, som kan hindra en smidig tillämpning. Liksom hittills bör emellertid undvikas, att

181 man genom bidrag underlättar för en friluftsorganisation att konkurrera med privat företagsamhet. Detta torde främst kunna bli aktuellt, där det är fråga om anläggningar som huvudsakligen frekventeras av bilresenärer. Skäl talar för att statsmedel i första hand disponeras för anläggningar av värde för vandrare, cyklande och skidåkande, varvid dock får ihågkommas att besöken av bilande kan ingå som led i friluftsliv av typen »ut i naturen —• bilburen» och även bortsett härifrån kan vara ägnade att främja företagens ekonomi och i så måtto komma det egentliga friluftslivet till godo. Behovet av statsunderstöd k a n hållas nere på detta sätt. Det är av vikt, att även vid subventionering av friluftsanläggningar hänsyn tages till lokaliserings- och samordningssynpunkter. Sålunda bör icke den omständigheten att flera organisationer, främst skid- och friluftsfrämjandet och turistföreningen, sysslar med friluftsanläggningar, få leda till dubbleringar och andra irrationella åtgärder. Då den statliga idrotts- och friluftsnämnd, som enligt utredningens förslag skall inrättas i stället för nuvarande statens fritidsnämnd, får att ta befattning också med idrottsanläggningar, bör vidare en samordning av idrottens och friluftslivets intressen, där förutsättningar finns härför, kunna underlättas. Detta gäller bland annat friluftsbad. Genom samarbete med andra myndigheter bör även i övrigt förekommande möjligheter tillvaratagas att åstadkomma lokaler för kombinerad användning; exempelvis bör en lämpligt belägen friluftsgård kunna utnyttjas som samlingslokal även för andra än friluftsfolk. Det kan härvid bli motiverat att låta statens bidrag med lämplig fördelning belasta såväl tillgängliga friluftsmedel som annat anslag. övervägande skäl synes tala för att det statliga stödet åt friluftslivet även i fortsättningen beviljas såsom engångssubvention i sammanhang med anläggnings tillkomst och icke som bidrag till löpande kostnader. Innebörden blir så till vida densamma, som det i båda fallen underlättas för respektive företag alt tillämpa priser för logi och mat, som ter sig som överkomliga för de friluftsintresserade. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att anläggningarna ej med hjälp av statsmedel bör tilltagas större eller ges ett kostsammare utförande än som kan anses behövligt, liksom också att standarden i fråga om kost och service icke bör hållas för hög med därav följande dyra priser. Det torde förekomma, att exempelvis idrottsorganisationer av sådana hänsyn anser sig böra avstå från att, såsom kunde vara naturligt, anlita friluftsgårdar eller andra statsunderstödda friluftsanläggningar för kurser o. dyl. I nästföregående kapitel har utredningen uttalat sig för att de vid 1957 års riksdag antagna grunderna för stöd åt allmänna samlingslokaler skall göras tillämpliga även på idrottsanläggningar. Enligt utredningens mening bör motsvarande grunder tillämpas också för friluftsanläggningarnas del. Det finns knappast anledning att i princip göra skillnad i fråga om statssubventioner mellan friluftslokaler och allmänna samlingslokaler, så myc-

182 ket mindre som de ofta torde kunna utnyttjas för samma ändamål. Detta innebär, att statligt lån skall kunna beviljas till friluftsanläggning upp till 70 procent av byggnadsvärdet, att som säkerhet för lånet godtages inteckning inom 90 procent av fastighetens värde samt att en del av lånet, motsvarande upp till 40 procent av byggnadsvärdet, skall vara amorteringsoch räntefri och kunna avskrivas under vissa förutsättningar. Med tillämpning av dessa grunder torde man kunna komma fram till en tillräcklig subventionering, som i de flesta fall icke behöver understiga vad som för närvarande brukar beviljas. Det kan nämnas att mottagare av subvention redan nu förbinder sig att fullgöra och iakttaga för åtnjutande av understödet föreskrivna villkor och bestämmelser samt att under angivna förutsättningar återbära understödet eller så stor del därav, som av Kungl. Maj:t bestämmes. Statligt stöd bör i första hand ifrågakomma för nyuppförande eller inköp av anläggning, eventuellt i samband med ombyggnad. I någon utsträckning bör emellertid stöd kunna lämnas även till engångsutgifter för rationalisering av utrustning eller anskaffning av inventarier men däremot icke till underhåll. Där det endast ifrågasattes subvention till mindre belopp, förslagsvis icke överstigande 5 000 kronor, bör det vara möjligt att, liksom föreslagits beträffande idrottsanläggningar, erhålla bidrag utan att det får formen av sådant avskrivningslån som åsyftats här ovan. Hjälp till anskaffning av inventarier torde i förekommande fall kunna hållas inom nämnda ram och lämnas såsom rent bidrag. I allmänhet bör förutsättas, att vederbörande kommuner eller landsting, där de ej själva skall stå som huvudmän för anläggningarna, lämnar bidrag till finansieringen därav och även, om så erfordras, medverkar genom att ikläda sig borgen för lån.

Liksom föreslagits för idrottsanläggningarnas vidkommande vill utredningen förorda, att lån inberäknat avskrivningsdel utgår från en särskild under kapitalbudgeten uppförd lånefond. Beträffande anslagets storlek kan erinras om att anslaget till avsättning till fonden för friluftslivets främjande, varifrån medel huvudsakligen disponeras för anläggningar men i någon utsträckning även för sådana utgifter som här ovan redovisats i kapitlet om diverse idrotts- och friluftsändamål, har upptagits med 1 100 000 kronor för budgetåret 1956/57 och med 1 250 000 kronor för budgetåret 1957/58. Utredningen har med hänsyn till vad ovan anförts funnit anslagsmedlen böra ökas väsentligt. Till den nya lånefond, som bör inrättas, bör enligt utredningens mening, så länge icke erfarenheterna ger anledning till annan beräkning, anvisas 2 500 000 kronor för budgetår.

183 Sådana bidrag, som enligt vad nyss anförts bör kunna lämnas i annan form än som avskrivningslån, bör utgå från driftsbudgeten, lämpligen från en särskild anslagspost å 75 000 kronor för budgetår. Vad i nästföregående kapitel sagts i fråga om angelägenheten av att tillkomsten av idrottsanläggningar ej försvåras genom kreditrestriktioner och investeringsbegränsningar gäller även med avseende å anläggningar för friluftsändamål.

KOMMUNERNA OCH IDROTTEN

Enligt uppgifter, som återgivits i den statistiska redogörelsen, har städernas och köpingarnas nettoutgifter för idrott, bad och friluftsliv under 1954 beräknats till i runt tal 33 milj. kronor, varav 15,5 milj. avsett bad och friluftsliv samt 17,5 milj. kronor övrig idrottsverksamhet. Många kommuner gynnar också verksamheten indirekt genom att efterskänka nöjesskatt, genom fri upplåtelse av mark, nedsättning av hyror och arrenden m. m. Landskommunernas och municipalsamhällenas nettoutgifter för idrott, bad och friluftsliv synes röra sig omkring 5 milj. kronor. Även landstingen brukar bevilja anslag till idrott och friluftsliv. Sammanlagt rörde det sig emellertid 1956 endast om ett anslagsbelopp av omkring 230 000 kronor, därav 87 000 kronor för gymnastik och 104 000 kronor för idrott (i allmänhet tilldelade respektive gymnastik- och idrottsförbund) samt 39 000 kronor för övrigt (i huvudsak skid- och friluftsfrämjandet och simundervisning). Anslagen är av varierande storlek, tillhopa för de angivna ändamålen högst 21 500 kronor (Örebro läns landsting) och lägst 1 700 kronor. Även om det måste betraktas som en viktig uppgift för staten att medverka till idrottens och friluftslivets utveckling, ligger det i öppen dag, att också kommunerna bör ha intresse av huru det inom deras områden ordnas för idrotten och friluftslivet. Det är ju här fråga om en av de mest allmänt omfattade fritidssysselsättningarna, som samtidigt har och än mer kan få betydelse för ungdomsverksamheten. Även med hänsyn till att idrotten och friluftslivet kan betraktas som led i den förebyggande hälsovården, bör det te sig angeläget för kommunerna att medverka till deras utveckling. Särskilt ur sistnämnda synpunkt bör idrotten och friluftslivet också kunna påräkna intresse från landstingens sida, vilka är huvudmän för hälso- och sjukvård. När och i vilken utsträckning kommuner och landsting bör medverka ekonomiskt, torde få bli beroende av vilka utgiftsändamål som särskilt berör deras verksamhet samt i övrigt av praktiska lämplighetsskäl. Kommunerna har direkt intresse av att idrotts- och friluftsanläggningar av olika slag kommer till stånd med lämpligt läge, även med hänsyn till skolornas behov. Detta bör beaktas vid kommunal bebyggelseplanering. En-

185 ligt vad utredningen anfört i tidigare sammanhang kan det vara lämpligt, att idrottsanläggningar kommer till stånd genom respektive kommuners försorg samt ägs och förvaltas av dessa och likaledes att kommunerna medverkar vid tillkomsten av friluftsanläggningar. Liksom då det gäller skolor och samlingslokaler bör emellertid staten lämna kommunerna bidrag även till anläggningar. Kraven på insatser från kommunalt håll torde i allmänhet få ställas lägre, om det är fråga om en anläggning, som är avsedd att utnyttjas mer allmänt även av andra än dem som är bosatta inom respektive kommun samtidigt som anläggningen ej kan väntas ge kommunerna några nämnvärda inkomster. Jämsides med staten bör kommunerna även lämna ekonomiskt stöd i ena eller andra formen till arbetet i idrottsföreningar och andra lokala enheter inom idrotten och friluftslivet. Den kommunala ledningen har tillfälle att på nära håll se hur en idrottsförening sköts och vilka behov den har av ekonomiskt stöd. Kommun, som äger idrottsanläggning, har också möjlighet att stödja en idrottsgren med svag ekonomi genom att ställa anläggningar till förfogande för denna på särskilt förmånliga villkor. Det bör i detta sammanhang ihågkommas, att kommunerna får uppbära nöjesskatt och även andra inkomster genom föreningarnas verksamhet, låt vara att nöjesskatten efter 1957 års riksdags beslut för idrottens del kan beräknas bli väsentligt lägre än tidigare. Särskilt nära till hands synes det ligga för kommunerna att ägna intresse åt att förutsättningar finns för simundervisning och bad. Det bör här — liksom för övrigt även i andra sammanhang —• kunna ifrågakomma, att två eller flera kommuner förenar sig om gemensamma anordningar. Vad angår verksamheten hos distriktsförbund och specialdistriktsförbund torde det, i den mån bidrag erfordras från det allmännas sida, visserligen i första hand få bli staten som ställer medel till förfogande. Skäl talar emellertid för att även landstingen ingriper med ekonomiskt stöd, där sådant behövs. Landstingen bör ha intresse för förhållandena inom vederbörande distrikt och för att distriktsorganen skall kunna arbeta effektivt. I annat sammanhang föreslås även, att landstingen skall vara representerade inom distriktsförbundens styrelser. Riksidrottsförbundets ungdomskonsulenter har säkerligen, vid sidan av sitt arbete på att uppmuntra särskilt ungdomen till idrottsutövning, gjort mycket för att intressera kommunerna för initiativ på idrottsområdet och ekonomiska insatser härför. I den mån kommunerna engagerar sig för instruktionsverksamhet bör denna ordnas i samarbete med idrottsföreningarna. Risk kan finnas för att idrottsföreningarnas ledarkrafter lockas till avlönat instruktionsarbete i kommunal tjänst och till att med tanke härpå lämna det oavlönade arbetet i den egna föreningen. Utvecklingen kan då tänkas gå därhän att det blir kommunerna som får ansvaret för instruktionsverksamheten. Det synes vara

186 att föredra, att ansvaret härför ligger hos föreningarna, eventuellt med kommunalt stöd och i så fall under överinseende över arbetet genom sådant kommunalt idrottsorgan, som avses här nedan. På motsvarande sätt kan det för skolornas del föreligga en risk för att lärarnas intresse och känsla av ansvar för idrottens utveckling inom skolorna avtrubbas genom förekomsten av avlönade kommunala instruktörer. Ett försök, som emellertid synes ha slagit väl ut, är att en del kommuner för sommarsäsongen anställt kommuninstruktörer med uppgift — för att ta ett exempel — att på kvällarna verka som instruktör och tränare hos idrottsföreningen på orten, att ta initiativ till ordnandet av ungdomstävlingar, t. ex. kommunmästerskap i fri idrott, att ordna provtagning för ungdomsmärket i fotboll, att ordna nybörjarkurs i orientering och att vara simlärare vid skoldistriktets simkurser för nybörjare. Om en anordning av nu skisserad innebörd, såsom även varit vanligt, till tiden begränsas till allenast ett par månader av året, närmast sommarsäsongen, kan som kommuninstruktörer utan stora kostnader förvärvas lärare och studerande, som på detta sätt kan få en extrainkomst under sommarmånaderna. Det synes naturligt, att kommuner, då det gäller anställande av kommuninstruktörer, samråder med vederbörande distriktsförbund. I den mån kommun utser instruktör, som behöver ta tjänstledigt från statlig eller kommunal tjänst under viss tid, bör enligt utredningens mening samma möjligheter att tillgodoräkna instruktörsarbetet i merithänseende m. m. finnas, som i det föregående förordats med avseende å konsulenter anställda hos riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet. När kommun själv äger idrottsplats, är det vanligt att kommunen för förvaltningen av idrottsplatsen inrättar en särskild idrotts- och friluftsstyrelse. Det synes lämpligt, att sådana kommunala organ finns. Dessa bör i allmänhet även ha hand om upplysningsverksamhet samt medverka vid fördelning av kommunala bidrag m. m. De bör sörja för att, när initiativ för främjande av idrott och friluftsliv tages inom en kommun, samarbete äger rum med de lokala eller regionala idrotts- och friluftsorganen. Även om utredningen, såsom här framgått, anser kommunerna böra genom både ekonomiska insatser och andra initiativ medverka till utvecklingen av idrotten och friluftslivet, är utredningen likväl icke benägen att föreslå några generella grunder härför. Utredningen vill slutligen i detta sammanhang förorda, att kommuner med hög skattebelastning skall kunna skatteutjämningsvägen få täckt en del av vad som anslås till idrotts- och friluftsändamål.

FÖRVALTNINGSBYGGNAD FÖR R I K S I D R O T T S FÖRBUNDET

Riksidrottsförbundets centralorgan förhyr kanslilokaler i det av Stockholms stad ägda Strömsborg. I samma byggnad har förbundets idrottsplatskommitté samt brottningsförbundet, bowlingförbundet, cykelförbundet, fri-idrottsförbundet, skidförbundet, skolidrottsförbundet samt Stockholms idrottsförbund sina kanslilokaler. Huvuddelen av de till riksidrottsförbundet anslutna specialförbunden förhyr expeditionslokaler i Stockholm. Så är fallet med bandyförbundet, bordtennisförbundet, boxningsförbundet, fäktförbundet, gymnastikförbundet, gångförbundet, handbollförbundet, ishockeyförbundet, kanotförbundet, orienteringsförbundet, roddförbundet, simförbundet, skridskoförbundet, sportskytteförbundet, tennisförbundet och tyngdlyftningsförbundet. Fotbollförbundet liksom även Stockholms fotbollförbund har expeditionslokaler i Fotbollstadion i Råsunda (Solna). Andra idrottsorganisationer med kanslilokaler i Stockholm är bland annat korporationsidrottsförbundet och Stockholms korporationsidrottsförbund, skidoch friluftsfrämjandet, simfrämjandet, cykel- och mopedfrämjandet samt centralföreningen för idrottens främjande. Sammanlagda antalet expeditions- och arbetsrum, utnyttjade för idrottsorganisationerna i Stockholm, torde uppgå till omkring 85, därav för organisationer utanför riksidrottsförbundet omkring 20. Sedan länge har det framstått som önskvärt att kunna samla alla eller de flesta av rikgidrottsförbundets organisationer till ett »idrottens hus». Utredningen har uppmärksammat förevarande lokalfråga och härvid funnit sig böra framföra uppslaget, att lokaler för åtminstone vissa förvaltningsorgan inom idrottsrörelsen förlägges i anknytning till riksidrottsförbundets idrottsinstitut vid Bosön på Lidingö. Enligt utredningens mening skulle tillkomsten av ett »idrottens hus» kunna bidraga till att stärka samhörigheten de olika organisationerna emellan, utan att detta behövde innebära ökade centraliseringstendenser inom idrottsrörelsen. Bosön skulle bli en samlingspunkt för idrotten och friluftslivet i vårt land — och även kunna på ett representativt sätt ta emot utländska besökare. Vidare skulle gemenskap i fråga om kanslilokaler skapa möjligheter till rationalisering inom förvaltningsarbetet och på längre sikt till kostnadsbesparingar. Avståndet från Stockholms centrum är ej större än vad många företag måste finna sig i, och av allt att döma skulle en förlägg-

188 ning av idrottsorganisationer till Bosön medföra en förbättring av kommunikationerna mellan denna plats och Stockholm. Emellertid har genmälts, att en sådan förflyttning ut från det centrala Stockholm icke skulle vara lämplig för de idrottsorganisationer, som saknar heltidstjänstgörande personal. Arbetet i dessa kanslier bedrives på fritid. Det skulle därvid kunna te sig olägligt att flytta ut lokalerna från Stockholm. Av idrottsorganisationer, som har kanslier, där arbete regelbundet sker under ordinarie arbetstid, anses flera ha sin kanslifråga så ordnad, att en flyttning icke är aktuell. En utflyttning av det fåtal, för vilka en utflyttning skulle anses önskvärd, skulle enligt dessa resonemang måhända icke medföra den vinst som avsetts med ett »idrottens hus». Utredningen har visserligen icke av dessa invändningar kunnat förmås att släppa tanken på ett för flertalet centrala idrottsorganisationer gemensamt »idrottens hus». Som en etapp på vägen har utredningen emellertid stannat vid att förorda, att utflyttningen till Bosön i första hand skall avse riksidrottsförbundets centralorgan. Även en sådan mera begränsad åtgärd synes kunna medföra vissa fördelar ur rationaliseringssynpunkt. Det har påpekats för utredningen, att förvaltningsverksamheten vid idrottsinstitutet vid Bosön numera är av betydande omfattning liksom kassatjänsten och expeditionstjänsten samt att en viss rationalisering och möjligen även någon personalbesparing skulle kunna ske, om man i olika hänseenden samordnade förvaltningstjänsten för riksidrottsförbundets centralorgan och idrottsinstitutet. Möjligheter härtill skulle erbjuda sig, om riksidrottsförbundets centralorgan, häri inbegripet även idrottsplatskommittén, förlades till Bosön. En fördel med en sådan omförläggning kunde också vara att ledningsorganen för olika kurser — även idrottsplatsvaktmästarekurser och isbanekurser — blev förlagda till den plats där kursverksamheten äger rum. Genom att även specialförbundens egna kurser i stor utsträckning är förlagda till institutet och de olika specialförbundsledningarna medverkar vid vederbörliga kurser, skulle en förläggning av riksidrottsförbundets centralorgan till Bosön också kunna leda till vissa kontakter mellan de olika organisationerna inom förbundet. I jämförelse härmed skulle eventuella olägenheter med att centralorganet icke bleve lika centralt beläget som nu vara av mindre betydelse. Vid en förläggning av riksidrottsförbundets centralorgan till Bosön skulle i Strömsborg frigöras ett tjugotal rum, som skulle kunna utnyttjas för att samla en hel del av de nu i Stockholm utspridda idrottskanslierna. Närmast torde detta vara aktuellt för mindre specialförbund, som för sin verksamhet behöver vartdera 1 eller högst 2 rum. En förläggning av riksidrottsförbundets centralorgan till Bosön fordrar nybyggnad av lokaler. Markfrågan för nybyggnad är emellertid redan ordnad, då för detta ändamål kan utnyttjas det område, som ägs av institutet (i rättsligt avseende utgör detta en stiftelse).

189 Utan att ha anledning att i sakens nuvarande läge framlägga några detaljerade förslag inskränker sig utredningen till att i korthet skissera, huru en nybyggnad för riksidrottsförbundets centralorgan borde disponeras. Institutets expeditioner, som är belägna i huvudbyggnaden vid institutet, torde härvid böra flyttas och inrymmas i den nya förvaltningsbyggnaden. Bostad bör här också ordnas för vaktmästare och lokaler beräknas för bland annat telefonväxel och postexpedition. I nybyggnaden bör anordnas en större sammanträdessal, vilken även kommer idrottsinstitutet till godo, ävensom arkivutrymmen. Förvaltningsbyggnaden bör vidare rymma ett tiotal enkelrum, främst avsedda för distriktsförbundens och andra idrottsledare, som bor vid institutet i samband med kurser. Genom en omändring av nuvarande expeditionsrum bör också kunna möjliggöras en viss utökning av utspisningslokalerna. Enligt utredningens mening vore det naturligt, att även det idrottsmuseum, som står under förvaltning av centralföreningen för idrottens främjande och vars flyttning från nuvarande lokaler hos gymnastiska centralinstitutet är aktuell, bleve förlagt till idrottsinstitutets byggnader. Utredningen har låtit utföra en överslagsmässig kostnadsberäkning av dessa arbeten. Kostnaderna för expeditionsbyggnad, innehållande utrymmen för ovan angivna ändamål, har beräknats till högst 1,25 milj. kronor. Tillbyggnad av matsal och omändringsarbeten i huvudbyggnaden beräknas draga en kostnad av omkring 250 000 kronor. Hela byggnadsprogrammet skulle sålunda uppskattningsvis kosta omkring 1,5 milj. kronor. Vid nu angivna kostnadsberäkningar har emellertid hänsyn icke tagits till lokaler för idrottsmuseet. I fråga om finansieringen av här angivna byggnadsprogram håller utredningen före att kostnaderna bör bestridas från riksidrottsförbundets idrottsfond, för vilken redogjorts i kapitlet om statens nuvarande stöd åt idrott och friluftsliv. Såsom där nämnts ingår i fonden bland annat en fastighet i Stockholm, bokförd till ett värde av omkring 1 800 000 kronor. Enligt utredningens mening ligger det nära till hands, att finansieringen av utbyggnaderna vid Bosön ordnas genom att nämnda fastighet försäljes. Den del av försäljningsbeloppet, som ej åtgår för ändamålet, torde böra placeras i värdehandlingar liksom större delen av idrottsfonden i övrigt. Även med den reducerade behållning, som fonden kommer att ha efter fastighetens försäljning, torde fonden ge en avkastning, som är tillräcklig för att lämna ungefär nuvarande tillskott till anslagsmedlen till idrottens främjande. I detta sammanhang vill utredningen emellertid framhålla, att idrottsfonden enligt dess mening även i fortsättningen lämpligen bör disponeras för förvaltningsbyggnader för riksidrottsförbundets olika organisationer och sålunda efter hand avvecklas. Det finns knappast tillräckliga skäl för att riksidrottsförbundet i längden skall förvalta en fond av ifrågavarande slag.

SAMMANFATTNING

Utredningen framhåller, att idrott och friluftsliv under de senaste årtiondena vunnit en allt vidare utbredning och uppskattning inom landet och numera ingår som ett normalt led i livsföringen för stora delar av vårt folk. Idrott utgör en form för an\andning av fritiden, som ur sociala synpunkter knappast ger rum för invändningar och är att föredra framför många slag av förströelser. Idrotten har i stort sett en välgörande effekt på sina utövares levnadsvanor, bland annat i förhållande till alkoholen. Idrotten och dess föreningsliv erkännes alltmer som en betydelsefull faktor när det gäller verksamheten bland ungdomen. Ovanligt stora årskullar ungdom kommer under de närmaste åren att lämna skolorna. För såväl yngre som äldre sker vidare en utveckling mot kortare arbetstid, samtidigt som arbetet ofta kräver ökad koncentration med mindre fysisk ansträngning och behovet av avkoppling under fritiden stegras. Det är enligt utredningens uppfattning på grund av allt detta ett starkt allmänt intresse, att ett sunt utnyttjande av fritiden underlättas genom lämpliga åtgärder från samhällets sida för utbredning av idrotten. Det sagda gäller även andra former av friluftsliv än idrott. Enligt utredningens mening bör det allmännas ekonomiska åtgärder ej under några förhållanden få en sådan utformning, att de äventyrar idrottens och friluftslivets karaktär av fria folkrörelser. Därför bör också åtgärder undvikas, som kan minska intresset hos de frivilliga, oavlönade krafterna inom rörelserna. Det ekonomiska stödet från det allmännas sida bör i möjligaste mån utgöra hjälp till självhjälp. Åtgärderna bör i första hand inriktas på att främja de grundläggande betingelserna för en fortsatt utveckling. Till idrott och friluftsliv anvisas bidrag huvudsakligen från två anslag under riksstatens tionde huvudtitel, det ena till fonden för idrottens främjande och det andra till fonden för friluftslivets främjande. Medel från fonden för idrottens främjande har hittills efter Kungl. Maj :ts bestämmande fördelats huvudsakligen genom riksidrottsförbundets försorg. Fördelning av medel för friluftsändamål har, efter statens fritidsnämnds förslag, beslutats av Kungl. Maj :t. Utredningen förutsätter, att ej endast staten utan även kommuner och landsting kommer att ägna alltmer ökad uppmärksamhet åt att betingelser skapas för idrottens och friluftslivets utveckling. Som framgår av det följande föreslår utredningen bland annat, att statens stöd även skall omfatta långivning för anläggningsverksamhet.

191 Med hänsyn härtill och då bidragsgivningen för idrottsändamål även avser en rad organisationer och syften utanför riksidrottsförbundets ram har utredningen funnit, att det bör finnas en statlig nämnd, som under Kungl. Maj :t tar befattning med anslagen till idrott och friluftsliv. En dylik nämnd torde även k u n n a verka befrämjande på samarbetet mellan olika organ för idrott och friluftsliv. Utredningen förordar därför att en statlig idrotts- och frilufts nämnd inrättas. Vid övervägande av olika alternativ har utredningen funnit lämpligast, att en sådan nämnd organiseras genom en utbyggnad av statens fritidsnämnd. På idrotts- och friluftsnämnden bör bland annat ankomma att varje höst uttala sig om behovet av anslag för idrott och friluftsliv under följande budgetår. Vidare bör nämnden få yttra sig om fördelningen av bidragsmedel mellan olika huvudändamål och om eventuella villkor för dispositionen av medlen. För vissa ändamål bör nämnden själv fördela medel. En viktig arbetsuppgift för nämnden blir att ta befattning med bidrags- och långivning till idrottsanläggningar. Vid utseende av ledamöter i idrotts- och friluftsnämnden bör tillses att hos denna kommer att finnas företrädda erfarenheter på idrotts- och friluftsområdet, allmän administrativ förfarenhet samt inblick i lokaliserings-, samhällsplanerings-, befolknings- och sociala spörsmål. Vidare bör säkras kontakter med kommunalpolitiken, varjämte önskvärdheten av samarbete med skolmyndigheterna bör ihågkommas liksom också med samlingslokalsnämnden. Även företrädare för de större riksorganisationerna inom idrotts- och friluftslivet bör beredas plats i nämnden. Totala antalet ledamöter bör icke överstiga 9. Att anslagen passerar de ovan nämnda fonderna är betingat av anslagstekniska skäl. Om i fortsättningen, som utredningen föreslår, vissa ärenden rörande idrott och friluftsliv skall handläggas inom en för sådana ärenden gemensam idrotts- och friluftsnämnd, synes anledning icke längre finnas att bibehålla två särskilda fonder för ändamålet. Utredningen föreslår därför, att statens anslag — bortsett från medel till lån för idrotts- och friluftsanläggningar, varom mera nedan — i fortsättningen anvisas till en gemensam fond, förslagsvis benämnd idrotts- och friluftsfonden. Idrotten och friluftslivet har svårigheter av olika slag att bemästra. Dessa hänför sig huvudsakligen till brist på ledare och på idrottsanläggningar. Knappheten på penningmedel överhuvud taget verkar återhållande på utvecklingen. De idrotts- och friluftsändamål, som framför andra bör främjas genom ekonomiskt stöd, är enligt utredningens mening instruktörs- och kursverksamhet samt anläggningar för idrott och friluftsliv. För instruktörs- och kursverksamheten — inom såväl idrotten som friluftslivet — föreslår utredningen ökade anslag, vilka främst bör komma

192 specialförbunden och specialdistriktsförbunden tillgodo. Utredningen diskuterar i detta sammanhang även frågan om hur förbättrade möjligheter till teknisk instruktion i olika grenar skall kunna åstadkommas. Att inom en rimlig kostnadsram få till stånd en lösning, som tillfredsställer alla anspråk är enligt utredningens mening omöjligt med hänsyn till att idrottsutövningen är alltför differentierad. Icke heller synes det möjligt att draga upp riktlinjerna för en instruktörsorganisation, som på längre sikt är den enda tänkbara. Formerna för instruktörsverksamheten måste med hänsyn till nya strömningar i fråga om idrottsintresse och idrottsutövning efter hand kunna ändras. Instruktionsarbetet måste i allmänhet bedrivas i den formen att man samlar eleverna till kortare eller längre kurser, vilka kan avse utbildning av ledare eller av aktiva. I fråga om helårsanställda instruktörer anser utredningen heltidsanställning under begränsad tid (några år) i regel vara att föredraga framför stadigvarande anställning intill pensionsåldern. Den tekniska utvecklingen går mycket snabbt, vilket kräver ständig förnyelse. För att möjliggöra ett cirkulationssystem bör till instruktörer utväljas personer, som åtnjuter tjänstledighet från annan anställning. I detta sammanhang uppmärksammas även frågan om tillgodoräknande av tjänstgöring som instruktör när det. gäller sökande av tjänst, löneklassplacering eller beräkning av pension. För utbildning av tekniska instruktörer föreslår utredningen att instruktörskurser skall anordnas i riksidrottsförbundets regi på Bosön med utnyttjande av gymnastiska centralinstitutets lärarkrafter och specialförbundens instruktörer. Utredningen har funnit att erfarenheterna av anordningen med ungdomsinstruktörer, vilken tillkommit under senare år, genomgående har varit goda. Alla skäl synes därför tala för att sådana instruktörer — i detta betänkande kallade ungdomskonsulenter — anställes även i fortsättningen och att verksamheten effektiveras. Utredningen förordar en utökning av antalet konsulenter inom såväl riksidrottsförbundet som korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet. Beträffande anställningstidens längd och rekryteringen av befattningarna föreslås, att ett sådant cirkulationssystem bör åstadkommas som nyss angivits. Specialförbunden och specialdistriktsförbunden bör erhålla bidrag såväl till instruktörs- och kursverksamhet som till annan idrottslig verksamhet. I fråga om bidrag till administrationskostnader uttalar utredningen, att i princip allmänna medel i så ringa omfattning som möjligt bör tagas i anspråk härför, men tillstyrker dock att bidrag utgår i vissa fall. Särskilt gäller det sådana organisationsled, som mer än andra fullgör centrala eller eljest för idrotten eller friluftslivet gemensamma funktioner. Utredningen har i detta sammanhang berört arbetsuppgifterna för centralorganen inom riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet. För specialförbundens del förordas, att bidrag skall kunna ges

193 till administrationskostnader, i den mån de kan anses hänföra sig till statsunderstödd instruktionsverksamhet. Däremot anser utredningen sig icke k u n n a förorda, att specialförbunden av statsmedel tilldelar specialdistriksförbunden några bidrag till administrationskostnader. I den mån så erfordras, bör i stället medel ställas till distriktsförbundens förfogande för att de skall kunna bidra till specialdistriktsförbundens administrationskostnader, i första hand genom att tillhandahålla kanslilokaler med möbler, maskiner och andra inventarier. Även till distriktsförbundens egna administrationskostnader bör statsmedel kunna utgå. I detta sammanhang må nämnas, att utredningen föreslår att nyssnämnda lokaler i förekommande fall även skall ställas till förfogande för korporationsidrottsförbundets och skid- och friluftsfrämjandets regionala eller lokala organisationer. Vad angår distriktsförbunden konstaterar utredningen, att utvecklingen gått i den riktningen att den direkta ledningen av idrottsutövningen efterhand övergått från distriktsförbunden till specialförbundens distriktsorgan. Utredningen har emellertid även funnit, att de förra vid sidan av ledningen av idrottsutövningen haft och alltjämt har uppgifter av förvaltningsmässig karaktär, gemensamma för idrotten inom distriktet, vilka i många fall är av den art att de icke lämpligen kan ombesörjas av specialförbunden. Efterhand som stat och kommun i allt större utsträckning kommer att — icke minst i ekonomiskt hänseende — engagera sig i idrottsrörelsen, framstår det som alltmera önskvärt att det finns regionala, för idrotten i dess helhet gemensamma organ, som intar en fri och obunden ställning. Det synes fördelaktigt, om distriktsförbunden kunde givas en ställning inom sina områden, som i stort motsvarar vad riksidrottsförbundet är för landet i dess helhet. En väg att uppnå detta och nå fram till ett fördjupat samarbete mellan idrottens företrädare samt samhällets organ anser utredningen vara att i distriktsförbundens styrelser beredes plats åt representanter för landstingen. För bidrag till instruktions- eller annan idrottslig verksamhet hos specialidrotternas distriktsorganisationer bör endast specialförbunden och icke distriktsförbunden disponera över statsmedel. Distriktsförbunden bör därför icke erhålla några bidragsmedel för andra än gemensamma idrottsliga ändamål, och deras bidragsgivning till specialdistriktsförbunden begränsas till att avse vissa administrationskostnader. Enligt utredningens mening är det sålunda önskvärt att — i motsats till vad nu är fallet — en gräns upprättas mellan de ändamål till vilka statsbidragen fördelas av specialförbunden respektive distriktsförbunden. I fråga om statsbidrag till idrottsföreningarnas verksamhet uttalar utredningen bland annat att, då arbetet inom idrottsföreningarna •— som utgör grundvalen för vårt idrottsliv — försvåras genom bristande ekonomiska resurser, frikostiga bidrag bör ställas till förfogande för deras del, och detta även om det skulle behöva ske på bekostnad av anslagsmedel till andra orga13—705895

194 nisationsled. En sammanslagning bör ske av de nuvarande s. k. kontantbidragen och bidragen till idrottsmateriel samt bidragen till ungdomsidrott. Fördelning mellan distriktsförbunden av bidragsmedel för föreningarna bör ske centralt efter förslag från förbunden, som vidarefördelar medlen. Frågan om medlemsavgifternas storlek tages även upp till diskussion. Anslag till olympiska kommittén föreslås skola utgå endast i samband med deltagande i olympiska spel. Erforderliga administrationskostnader förutsattes kunna bestridas av riksidrottsförbundets centralorgan. Kostnader för förberedelser för olympiska spel bör utgå av anslagsmedel, som ställes till förfogande för instruktionsverksamhet m. m. hos specialförbunden. I fråga om korporationsidrottsförbundets verksamhet finner utredningen, att samma skäl som talar för statsbidrag åt den till riksidrottsförbundet anknutna idrotten kan åberopas för statligt stöd åt korporationsidrotten. Utredningen förordar för korporationsidrottsförbundets del anslag till centralorganets förvaltning samt instruktörs- och kursverksamhet. Bland annat förordar utredningen, att medel ställes till förfogande för en ökning av antalet konsulenter. I det sammanhanget uttalas Önskvärdheten av att korporationsidrottsförbundet efter hand söker anpassa sig efter samma principer för anställning och avlöning av konsulenter som utredningen förordar i fråga om riksidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet. Särskilda anslagsposter föreslås också för bidrag till lokalförbunden och för verksamhet bland ungdomen. Utredningen har funnit naturligt, att staten lämnar bidrag även till skidoch friluftsfrämjandets verksamhet. Utredningen förordar för främjandets del bidrag för förvaltning och allmän propagandaverksamhet, att ställas till centralorganets förfogande, samt till instruktörs- och kursverksamhet. Medel bör anvisas för anställande av ett antal konsulenter inom lämpliga distrikt ute i landet. I fråga om anställningsvillkoren rekommenderar utredningen, att samma villkor skall gälla som föreslagits för riksidrottsförbundet. Ett särskilt anslag bör beviljas för ungdomsverksamhet. Anslag föreslås för hälsokontroll och medicinsk forskning samt för idrottsinstituten. Vid sidan av riksidrottsförbundets, olympiska kommitténs, korporationsidrottsförbundets och skid- och friluftsfrämjandets verksamhet lämnas nu bidrag till diverse idrotts- och friluftsåndamål. Det är enligt utredningens mening uppenbart, att så bör ske även i fortsättningen. Den anslagspost, som sålunda bör finnas för dylika ändamål, torde lämpligen böra ställas till idrotts- och friluftsnämndens förfogande för att fördelas av denna. Enligt utredningens mening är byggande och underhåll av idrottsanläggningar vid sidan av instruktörs- och kursverksamhet de mest angelägna ändamål, som bör tillgodoses genom bidrag från det allmänna. Idrotten kan icke få det grepp om ungdomen som är önskvärt, om icke idrottsanläggningar finns någorlunda närbelägna. Vid planering av en idrottsplats bör

195 hänsyn icke endast tagas till förekomsten och behovet av andra motsvarande anläggningar utan även i övrigt till intressen, som lämpligen kan tillgodoses i sammanhanget. Sålunda kan det ofta vara lämpligt, att en idrottsanläggning skall kunna utnyttjas av skolor på orten, och å andra sidan är det ett önskemål att skolornas gymnastiksalar får disponeras för gymnastik och inomhusidrott av andra än skolornas elever. Det är vidare betydelsefullt, att en idrottsanläggning icke ges högre standard än som svarar mot dess sannolika användning. Det sagda gäller delvis även i fråga om föreningslokaler. Utredningen har funnit, att tendensen går i riktning mot att nybyggnad av idrottsanläggningar alltmer sker i kommunal regi. Detta ligger i linje med att det måste anses vara ett kommunalt intresse, att förutsättningar finns för den betydelsefulla fritidssysselsättning som idrotten representerar. Även om det emellertid är naturligt att kommunerna har ansvar för att erforderliga idrottsanläggningar kommer till stånd, innebär detta icke att staten saknar anledning att lämna sin medverkan till ifrågavarande ändamål. Det förefaller utredningen ganska naturligt, att för idrottsanläggningarnas del icke bör tillämpas mindre förmånliga regler än de, som gäller för stöd åt samlingslokaler. Liksom för dessa bör statens stöd lämnas i form av både lån och subvention. Om grunderna för stöd åt samlingslokaler göres tillämpliga på idrottsanläggningar innebär detta, att lån kan beviljas till sådan anläggning upp till 50 å 70 procent av byggnadskostnaderna eller motsvarande värde och att, där inteckningssäkerhet ställes, denna får ligga så högt som upp till 90 procent av värdet på byggnader och tomt. Detta möjliggör att vid sidan av statslånet bottenkredit kan ordnas på annat sätt. E n del av lånet, motsvarande högst 40 procent av byggnadsvärdet, är ränte- och amorteringsfri samt avskrives under vissa förutsättningar. En samordning av reglerna för stöd åt samlingslokaler och idrottsanläggningar skulle vara till fördel även med tanke på de fall då dessa båda ändamål kombineras. När icke k o m m u n utan idrottsförening skall bli huvudman för en anläggning, bör det i allmänhet förutsättas att vederbörande kommun eller landsting lämnar bidrag till finansieringen eller eventuellt medverkar genom att ikläda sig borgen för lån. Emellertid anser utredningen, att det i regel bör undvikas att föreningar upptar lån för anläggande av idrottsplats. Med hänsyn till att det, då förening tar ansvaret för en idrottsanläggning, ofta torde vara fråga om mindre kostnadskrävande sådana, torde som alternativ till de statliga subventionslånen böra stå till förfogande bidrag av ungefär det slag som nu förekommer. Dessa bidrag bör maximeras till visst belopp. Ifrågakommer högre belopp, bör statens bidrag lämnas i form av lån som nyss sagts. Även för anskaffning av viss idrottsmateriel för idrottsanläggningar bör bidragsgivning k u n n a ifrågakomma. Däremot synes tillräckliga skäl icke finnas för att införa statlig subventionering även av underhåll och skötsel av idrottsanläggningar.

196 De anslag som anvisats för idrottsanläggningar har icke på långt när räckt att fylla behoven. Med hänsyn till anläggningarnas grundläggande betydelse för idrottens utveckling och för verksamheten bland ungdomen bör anslagsmedlen ökas avsevärt. Även i fråga om tillkomsten av friluftsanläggningar finner utredningen det naturligt, med hänsyn till betydelsen av ett sunt friluftsliv, att det allm ä n n a lämnar ekonomiskt stöd. En stor del av de synpunkter, som anförts i fråga om planering av idrottsanläggningar, äger tillämpning även i fråga om friluftsanläggningar. Liksom utredningen föreslagit för idrottsanläggningar synes grunderna för statens stöd åt samlingslokaler böra bli tillämpliga även då det gäller friluftsanläggningar. Utredningen har funnit, att anslagsmedlen bör ökas väsentligt och att särskilda lånemedel för friluftsanläggningar bör finnas. I detta sammanhang uppmärksammas även svenska turistföreningens verksamhet. Utredningen diskuterar också frågan om ett »idrottens hus» och framför uppslaget, att lokaler för idrottens förvaltningsorgan skall förläggas till Bosön. Slutligen må här nämnas, att betänkandet innehåller statistiska utredningar om idrottsföreningarnas och andra organisationers ekonomi och om utnyttjandet av idrottsplatserna m. m. Utredningen har varit medveten om att dess uppgift varit att gradera olika idrotts- och friluftsändamål med hänsyn till behoven av statlig subventionering och icke att beräkna den sammanlagda anslagsramen. Detta skulle närmast tala för en sådan uppläggning, att utredningen utginge från nuvarande anslagssumma och föresloge en bidragsfördelning för olika ändamål inom dennas ram (här må erinras om att anslagen till avsättning till fonderna för idrottens respektive friluftslivets främjande för budgetåret 1957/58 anvisats med 10 000 000 respektive 1 250 000 kronor eller tillhopa 11 250 000 kronor). Det har emellertid ställt sig naturligt för utredningen att söka bedöma, hur stora statsmedel som i det aktuella läget skulle vara erforderliga för att idrottens och friluftslivets årliga behov därav skulle bli någorlunda täckt. De enligt vad nyss sagts kalkylerade behoven av statsbidrag håller sig inom ett belopp av omkring 9 500 000 kronor för utgifter, som bör belasta tionde huvudtiteln å driftbudgeten (bortsett från vissa medel under åttonde huvudtiteln för särskild ungdomsverksamhet). Härtill kommer för sådana lån, som ovan nämnts, 15 000 000 kronor till idrottsanläggningar och 2 500 000 kronor till friluftsanläggningar. Enligt utredningens mening är den ökning av statsanslagen, som erfordras för ett tillgodoseende av nämnda behov, icke större än att utredningen kan grunda sina förslag på dessa anslagsberäkningar. Inom den i jämförelse med nuläget något vidgade anslagsram, som utredningen på detta sätt kommit fram till, är de av utredningen

197 angivna anslagsbeloppen uttryck för de relationer, som enligt utredningens bedömanden i huvudsak bör tillämpas vid bidragsgivning till olika idrottsoch friluftsändamål. En särställning intar de lånemedel, som utredningen anser böra ställas till förfogande för finansiering av anläggningar och som enligt utredningens mening bör medge en väsentlig utökning av anläggningsverksamheten. De anslagsbelopp, som beräknats för olika ändamål, kan sammanfattas på följande sätt: Kronor Statens idrotts- och friluftsnämnd m. m 35 000 Riksidrottsförbundet Centralorganets förvaltning 440 000 1 Idrottsplatskommitténs förvaltning 160 000 Central kursverksamhet 90 000 Resande ungdomskonsulenter 475 000 Specialförbundens och specialdistriktsförbundens instruktions- och kursverksamhet m. m. samt bidrag till specialförbundens förvaltning 3 250 000 Distriktsförbundens förvaltning och bidrag till specialdistriktsförbundens förvaltning 475 000 Distriktsförbundens idrottsliga verksamhet 150 000 Bidrag till riksidrottsförbundets föreningar 1 400 000 Internationellt samarbete 50 000 Hälsokontroll och medicinsk forskning 120 000 Bidrag till idrottsinstituten 140 000 Kurser för lärare och lärarinnor Korporationsidrottsförbundet Centralorganets förvaltning 225 000 Resande konsulenter och företagsgymnastik 150 000 Kursverksamhet 75 000 Bidrag till lokalförbunden 150 000 Särskild ungdomsverksamhet 50 000 Skid- och friluftsfrämjandet Bidrag till centralorganets förvaltning 100 000 Resande konsulenter 100 000 Kursverksamhet 125 000 Särskild ungdomsverksamhet 75 000 Diverse idrotts- och friluftsändamål Mindre bidrag till anläggningar för idrott, simning och friluftsliv m.m. Idrotts- och simanläggningar samt förbättringsarbeten 800 000 Friluftsanläggningar samt förbättringsarbeten 75 000 Bastuanläggningar 75 000 Inventarier till idrottsanläggningar 50 000 Summa anslag under tionde huvudtiteln till idrotts- och friluftsfonden Lån till idrotts- och simanläggningar samt förbättringsarbeten 15 000 000 Lån till friluftsanläggningar samt förbättringsarbeten 2 500 000 Summa anslag under kapitalbudgeten till lånefonder för idrotts- och friluftsliv. . .

Kronor

6 785 000 165 000

650 000

400 000 500 000

1 000 000 9 500 000

17 500 000

1 Härifrån dragés 115 000, utgörande del av avkastningen från riksidrottsförbundets idrottsfond.

Vid en bedömning av storleken på de föreslagna anslagen, 9 500 000 kronor på driftbudgeten och 17 500 000 kronor på kapitalbudgeten (avseende lån med återbetalningsskyldighet utom i fråga om viss subventionsdel), bör

198 till en början ihågkommas, att minskningen av penningvärdet har haft sina verkningar även då det gäller sådana utgifter varom här är fråga. Viktigare är emellertid, att idrotten och friluftslivet bör vara beredda att ta emot de stora kullar som, enligt vad inledningsvis framhållits, nu kommer upp i ungdomsåren. Man bör icke från det allmännas sida, även om önskemålen om bidrag till idrott och friluftsliv kan förefalla betydande, lämna ur räkningen att det här är fråga om åtgärder till fromma för särskilt ungdomens fysiska och psykiska hälsa. Utredningen understryker att staten, som tillföres betydande belopp från rusdrycksförsäljningen, icke bör ta på sitt ansvar att genom allt för stor återhållsamhet i fråga om anslag hindra en eljest möjlig utveckling av de icke minst ur nykterhetssynpunkt önskvärda fritidssysselsättningar, som idrotten och friluftslivet utgör.

SÄRSKILDA YTTRANDEN Torsten Wiklund:

Utredningens förslag, att en idrotts- och friluftsnämnd inrättas genom utbyggnad av fritidsnämnden, har av mig icke kunnat biträdas. Förslaget synes mig i praktiken knappast innebära en utbyggnad av en redan befintlig nämnd utan ett nytt statligt organ, för vilket idrottsrörelsen och idrottsanläggningarna måste bli huvuduppgiften. Skälen, varför förslaget av mig icke kunnat biträdas och vilka nedan närmare utlägges, är i korthet: 1. Min uppfattning är att nämnden av idrottens organisationer korame att uppfattas som en form av statsdirigering, vilket skulle kunna rubba ett av rörelsens viktigaste element — de frivilliga ledarnas intresse och insats. 2. En nämnd kan bli ett hindrande moment för en utveckling, som bedömes lämplig, nämligen en förbättrad samverkan mellan olika idrotts- och friluftsorganisationer genom samgående i en sammanslutning. 3. Det verksamhetsområde inom vilket nämnden avses verkställa avvägningar och beslut synes för omfattande för ett enda organ. 4. De förbättringar, som bedömes erforderliga, bör kunna åstadkommas med enklare åtgärder och mindre rubbningar av nuvarande organisation och invanda arbetsformer. Om de här angivna huvudpunkterna vill jag ytterligare anföra följande. 1. Det ligger ett stort värde i den självbestämmanderätt och det självansvar, som nu åvilar idrottens organisationer. Utredningen vill icke föreslå någon åtgärd, som kan förändra rörelsernas karaktär av fria folkrörelser. Jag tror emellertid, att en statlig nämnd ovanför organisationerna komrae att uppfattas som ett statligt direktiv- och kontrollorgan. Det föreslagna organets befogenheter inrymmer möjligheter härtill. Skulle förslagets genomförande komma att minska de frivilliga ledarnas intresse och verksamhetslust, vore det olyckligt för rörelsernas fortbestånd och utveckling. Den omfattning idrotten och friluftslivet har bygger på frivilliga ledarkrafters oavlönade insats. Det förtjänar i detta sammanhang understrykas, att det statliga stödet — även om det uppgår till tiomiljonsbelopp — utgör en ringa del av de medel, som erfordras för att driva verksamheten i nuvarande omfattning. 2. Utredningen anser — vilket jag biträder — att en förbättrad samverkan mellan idrottens och friluftslivets organisationer är önskvärd. På distriktsplanet förordas bl. a. att korporationsidrottens och skid- och friluftsfrämjandets lokala organ bör vara representerade i idrottens distriktsstyrelser.

200 På det centrala planet har diskuterats om icke en sammanslagning av de tre huvudorganisationerna skulle vara till gagn. Det bedömes som tänkbart, att utvecklingen leder i denna riktning. Utredningen anser emellertid, att man nu måste nöja sig med att åstadkomma anordningar som, utan att en sammanslagning sker, ger vissa garantier för samarbete. Den föreslagna nämnden bedömes i detta avseende få icke ringa betydelse, då den genom sin befattning med anslagsfrågor bl. a. får möjlighet att verka för att en samordning sker mellan olika intressen. Enligt min uppfattning är det bättre med den samordning, som organisationerna själva kan åstadkomma, än att samordningen ligger i en statlig nämnd ovanför organisationerna. Ett samgående mellan organisationerna (en sammanslagning) vore enligt min mening önskvärd. Detta är icke en så omfattande organisatorisk åtgärd som det kan synas vara, när man nämner de tre huvudorganisationerna riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet. Dessa är visserligen huvudorganisationer var och en på sitt område men olika till organisatorisk uppbyggnad. Riksidrotlsförbundet är en sammanslutning av huvuddelen av landets idrottsorganisationer och omfattar bl. a. 33 specialförbund, de flesta med riksomfattande verksamhet såsom huvudorganisationer för en specialidrott. Korporationsidrottsförbundet är närmast ett specialförbund för korporationsidrott och skid- och friluftsfrämjandet ett specialförbund för friluftsliv. De större av riksidrottsförbundets specialförbund — fotbollförbundet, gymnastikförbundet, skidförbundet, friidrottsförbundet o. s. v. — är till omfattning och medlemsnumerär närmast jämförbara med de två nämnda organisationerna för korporationsidrott och friluftsliv. Riksidrottsförbundets centralorgan är en serviceorganisation för bl. a. specialförbunden, vilka arbetar självständigt. Att alla idrotts- och friluftsorganisationer bildar en sammanslutning ter sig så mycket naturligare som riksidrottsförbundets ändamål är att främja idrott och friluftsliv och specialförbund av korporationstyp (skolidrottsförbundet) redan ingår i organisationen. Enligt min mening kan en nämnd bli ett hindrande moment för en samordning, som bedömes önskvärd. Om en sådan samordning sker, synes mig de väsentligaste motiven för en nämnd bortfalla. 3. Den föreslagna nämndens verksamhetsområde syns mig för stort och mångskiftande. Det avses inrymma den nuvarande fritidsnämndens verksamhet på friluftsområdet, alla större idrottsanläggningsfrågor, avvägningen av bidragen till idrottsorganisationernas verksamhet samt beslut i åtskilliga detaljfrågor. Risk synes mig föreligga att nämndens arbete antingen måste bli mera omfattande än utredningen menat med därmed följande behov av utbyggnad

201 av nämnden med kansliorgan eller att avvägningarna och besluten måste ske utan den ingående kännedom om behoven och organisationernas verksamhet, som bort förefinnas. Fritidsutredningen, som 1938 föreslog fonden för friluftslivets främjande och organisationen av fritidsnämnden, ansåg redan då, att det knappast vore lämpligt att utöka riksidrottsförbundets idrottsplatskommittés redan omfattande arbetsuppgifter med även friluftsanläggningsfrågorna. Sedan dess har antalet ärenden väsentligt ökat på både idrotts- och friluftsområdet. 4. Jag biträder utredningens mening att vissa åtgärder bör vidtagas beträffande avvägningsfrågorna såväl i fråga om bidrag till organisationernas verksamhet som beträffande anläggningsfrågor. Även om det varit naturligt, att riksidrottsförbundet ensamt bedömt anslagsfrågorna, när praktiskt taget samtliga berörda parter tillhört förbundet, synes det lika naturligt att så icke bör ske, när betydande idrottsorganisationer står utanför förbundet. Det förtjänar dock påpekas, att förbundet i sina avvägningar aldrig gynnat de anslutna organisationerna framför dem som stått utanför. Bidragen till idrottsanläggningar utgår, sedan ärendena handlagts i riksidrottsförbundets idrottsplatskomitté. De bidragssökande utgöres av idrottsföreningar, städer, landskommuner m. fl. Ett studium av ansökningar och utgående bidrag visar, att de till förbundet anslutna föreningarna icke gynnats på övriga intressenters bekostnad. Jag delar emellertid utredningens uppfattning, att det är ett ovanligt förhållande att kommunala myndigheter skall, för att få sina ansökningar om statsbidrag till idrottsanläggningar prövade, hänvända sig till en av en frivillig idrottsorganisation tillsatt kommitté, i vilken statsmakterna icke är obligatoriskt företrädda (suppleanten för Kungl. Maj:ts ombud i riksidrottsförbundet ingår nu i kommittén). Jag har emellertid funnit att här berörda förhållanden kan rättas till utan en så betydande och oviss åtgärd som tillskapandet av en statlig nämnd. Det alternativ till utredningens förslag, som här redovisas, innebär att fritidsnämnden bibehålles med i huvudsak nuvarande uppgift; dock bör stödet till skid- och friluftsfrämjandets verksamhet enligt vad utredningen föreslagit helt utgå ur fonden för idrottens främjande. Mitt förslag innebär, att det statliga stödet till idrotten och friluftslivet alltjämt utgår från två fonder. Det bygger vidare på, att Kungl. Maj :t utser ombud icke blott i riksidrottsförbundet utan även i de andra två huvudorganisationerna. Förslaget är uppdelat i organ för idrottsanläggningsfrågor och organ för övriga avvägningsfrågor. Idrottsanläggningar Riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté, vars kansli och verksamhet helt bekostas av statsmedel, bedriver en omfattande servicetjänst åt idrotts-

202 föreningar, städer, landskommuner m. fl. Idrottsplatskommittén har en samlad överblick över alla idrottsanläggningar i landet samt samlar alla ansökningar om statsbidrag. Innan den årliga fördelningen av bidrag sker, bör en sammanställning av alla ansökningar och anmälda behov föreligga. Denna åstadkommes enklast genom idrottsplatskommittén på nuvarande sätt. Som förut sagts är idrottsplatskommittén ett riksidrottsförbundets organ och någon föreskrift som innebär att alla berörda parter skall vara företrädda i densamma finnes icke. Inom riksidrottsförbundet framfördes redan 1954 förslag om sådan ändring av idrottsplatskommitténs sammansättning att bl. a. stadsförbundet och landskommunernas förbund skulle vara representerade i densamma. En sådan förändring av kommitténs sammansättning har även förberetts. Mitt förslag innebär: att idrottsplatskommitténs ordförande blir ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett ombud (liksom Kungl. Maj :ts ombud nu är ordförande i riksidrottsförbundets ekonominämnd och Kungl. Maj :t utser ordförande i Bosöstiftelsens styrelse), att stadsförbundet och landskommunernas förbund utser vartdera en ledamot, att riksidrottsförbundets överstyrelse tillsätter övriga ledamöter, förslagsvis tre. Eventuellt bör även skolornas intressen vara företrädda genom en av skolöverstyrelsen utsedd ledamot. En sålunda sammansatt idrottsplatskommitté bör icke längre vara ett hos förvaltningsutskottet förslagsställande organ utan ett beslutande. Kommittén bör även kunna handlägga låneärenden. Liksom nu kan Kungl. Maj :t förbehålla sig avgörandet beträffande de stora frågorna. Gives idrottsplatskommittén en så representativ sammansättning som den angivna, synes behov icke förefinnas av en nämnd för dessa ärenden. Övriga

avvägningsfrågor

Liksom i fråga om anläggningsfrågor bör en samling och sammanställning av alla äskanden respektive anslagsframställningar ske, innan frågorna företages till avgörande. Detta förarbete bör lämpligen skötas av riksidrottsförbundets kansli, vars verksamhet likaledes bekostas med statsmedel. De avvägningsfrågor, som här avses är aktuella blott två gånger årligen, dels vid ingivande av anslagsäskanden för nästkommande budgetår, dels vid avgivande av förslag till disposition av de medel, som avsatts till fonden för idrottens främjande. Utöver de organisationer, som tillhör riksidrottsförbundet, är det blott ett mindre antal ytterligare, som är aktuella i dessa

203 sammanhang, i första hand korporationsidrottsförbundet och skid- och friluftsfrämjandet. Enligt min mening borde föreskrivas att dessa avvägningsfrågor skulle behandlas i ett för de berörda större organisationerna gemensamt organ — ett förtroenderåd eller en budgetberedning. I detta organ bör Kungl. Maj :ts ombud i riksidrottsförbundet vara ordförande. Kungl. Maj :ts ombud i övriga huvudorganisationer samt i idrottsplatskommittén bör ingå och idrottens huvudorganisationer vara representerade med vardera en representant. Med hänsyn till skolidrottens betydelse samt det stora bidrag, som utgår till skolöverstyrelsens lärarkurser, bör eventuellt även skolöverstyrelsen vara representerad. Det synes icke finnas anledning att övriga, som erhåller mindre bidrag från fonden, skall ha representant. Vid behov bör de ha möjlighet att argumentera för sina äskanden. Den, som vid dessa överläggningar icke biträder majoritetsbeslutet, får sin reservation antecknad till protokollet och därmed framförd till Kungl. Maj: t. I princip är detta organ sammansatt ungefär som den föreslagna nämnden. Man utnyttjar emellertid riksidrottsförbundets kansli som arbetsorgan. Man utnyttjar den kännedom om olika idrottsorganisationer och behov, som Kungl. Maj :ts ombud och de av organisationerna utsedda ledamöterna representerar, och särskilda nämndledamöter behöver icke utses. Detta organ bör även kunna tjänstgöra som Kungl. Maj :ts remissorgan; erfarenheten visar, att dessa remisser förekommer sparsamt och icke behöver ge anledning till täta sammanträden.

Karl-Uno Richardson:

1. Utredningen har föreslagit, att mindre bidrag skall utgå med 800 000 kronor till idrotts- och simanläggningar samt förbättringsarbeten på sådana. För innevarande budgetår har Kungl. Maj :t ur idrottsfonden beviljat anslag på 780 000 kronor till motsvarande ändamål (350 000 kronor för anordnande av enklare lek- och idrottsplatser, 350 000 kronor till utbyggnads- och förbättringsarbeten å medelstora och mindre anläggningar samt 80 000 kronor till simanläggningar; av sistnämnda belopp användes dock större delen till simmateriel och propaganda). Samtidigt föreslås, att detta s. k. lilla anslag skall kunna utgå med ett högsta belopp av 5 000 kronor. Detta medför emellertid, att konkurrensen om de tillgängliga medlen kominer att skärpas, varför höjningen av maximibeloppet från 3 000 kronor till 5 000 kronor torde bli utan större betydelse, om inte samtidigt det totala anslagsbeloppet höjes. Genom olika kontakter inom idrottsrörelsen har jag kommit till den bestämda uppfattningen, att det »lilla anslaget» varit synnerligen värdefullt, men att det är helt otillräckligt, samt att bristen på enklare, mindre idrottsanläggningar och klubblokaler är betydande. Det framkom också i de svar

204 på rundfrågor, som tillställdes distriktsförbunden, och genom de resor i landet som utredningen företagit, varför jag anser, att dessa förhållanden och de framkomna önskemålen i denna fråga inte tillräckligt beaktats. Enligt min mening är idrotts- och friluftsverksamheten i hög grad betjänt av dylika mindre och enklare idrotts-, lek- och bollplaner. Detta gäller inte bara i glesbygder, där man av ekonomiska skäl inte rimligen kan anlägga fullständiga idrottsplatser, utan även inom tätorter, t. ex. i städernas ytterområden, där lek- och bollplaner blir ett värdefullt komplement till den större och fullständigare anläggning, som i regel redan finns. Till dessa mindre anläggningar räknas också ishockey- och tennisbanor, mindre skidoch slalombackar, klubblokaler o. dyl. Få anslag torde så effektivt ha skapat förutsättningar för idrotts- och friluftsliv på bred basis. Enligt utredningens förslag bör lån (inklusive subvention) kunna ur en för anläggningar avsedd fond utgå även till dylika mindre anläggningar. Några garantier för att lånemedel kommer att stå till förfogande efter det att de större och mera kapitalkrävande anläggningar, för vilka ju fonden närmast är avsedd, erhållit lån, föreligger inte. Vissa skäl talar dessutom för att vanliga bidrag är att föredra framför lån vid finansierandet av anläggningar av ovan skisserad typ. Idottsföreningen stimuleras till ett samlat krafttag vid den aktuella tidpunkten både när det gäller att anskaffa de resterande penningmedlen — t. ex. genom att utverka bidrag från företag och enskilda på orten — och att engagera föreningsmedlemmarna i frivilligt arbete. Föreningen eller kommunen kan efter färdigställandet framför allt inrikta sig på att underhålla anläggningen utan att behöva tyngas av räntebetalningar och amorteringar av lån. Detta är desto angelägnare som de flesta av dessa anläggningar ej kan beräknas bli inkomstbringande genom entréavgifter. För att skapa garantier för att medel i rimlig omfattning ställs till förfogande till mindre och enklare idrottsanläggningar föreslår jag, att bidrag under rubriken »Idrotts- och simanläggningar samt förbättringsarbeten» må utgå med minst 1 500 000 kronor per år samt att högsta beloppet må utgöra 8 000 kronor. Om denna höjning inte kan genomföras utan motsvarande minskning av den föreslagna lånefonden, bör den likväl komma till stånd. 2. Idrotts- och friluftsverksamheten är i hög grad beroende av distriktsoch specialdistriktsförbundens arbete. Till dessa organs förvaltning och verksamhet har utredningen föreslagit ett anslagsbelopp av tillsammans 625 000 kronor, varav 150 000 kronor skall användas till DF:s idrottsliga verksamhet. Det är utredningens mening, att statsmedel liksom tidigare skall ställas till förfogande för täckande av de 23 DF:s administrationskostnader, överskjutande belopp skall få användas av de omkr. 600 SDForganisationerna till samma ändamål. Detta innebär enligt min mening, att SDF får mindre anslagsmedel än hittills till förfogande för sin förvaltning och verksamhet, låt vara att de kommer att genom SF erhålla ökade medel för instruktion och kursverksamhet.

205 Det är framförallt SDF, som brottas med de stora svårigheterna att finansiera den idrottsliga verksamheten och därtill hörande administration. Det gäller alldeles särskilt idrotter, som ej är direkt publikdragande, t. ex. orientering, friidrott, simning och gymnastik. Det är enligt min mening inte ändamålsenligt, att idrottsledare på distriktsplanet ägnar den kanske största delen av sin insats åt att skaffa pengar, t. ex. genom att anordna lotterier o. dyl., vilket nu sker i stor omfattning. Det är redan nu förenat med svårigheter att förmå tillräckligt många ledare offra sin fritid för arbete inom SDF. Här bör samhället se till att förhållandena blir bättre, så ej tyngdpunkten förskjuts ytterligare från den idrottsliga till den kommersiella sidan av arbetet, vilket av alla kategorier inom idrottsrörelsen måste betraktas i hög grad olyckligt. Det är ofrånkomligt, att förvaltning och verksamhet i de ca 600 SDF-organisationerna medför en del kostnader. Enbart resor till styrelsesammanträden, vid vilka verksamheten planeras, uppgår till rätt stora belopp. Det är ej möjligt — av bl. a. personella skäl — och inte heller önskvärt, att styrelseledamöterna utses från ett geografiskt begränsat område för att nedbringa kostnaderna. Det är just den goda kännedomen om förhållandena inom de olika delarna av distriktet och den intima kontakten med de enskilda idrottsföreningarna, som utgör SDF:s styrka. Jag vill på intet sätt bidraga till en utveckling mot ökad byråkratisering av idrottsrörelsen, men det är min fasta övertygelse, att en funktionsduglig administrationsapparat är en ofrånkomlig förutsättning för att idrottsrörelsen skall förbli en livskraftig faktor i samhällslivet. För att eliminera de största svårigheterna för specialdistriktsförbunden bör distriktsförbunden erhålla ett högre belopp än vad utredningen föreslagit, att fördela efter behovsprinciper. Distriktsförbunden har väl den bästa kännedomen om SDF:s idrottsliga verksamhet och dess problem. Med stöd av vad som ovan framförts föreslår jag, att ett anslagsbelopp av minst 900 000 kronor ställes till distriktsförbundens förfogande, dels för egen verksamhet och dels för att eliminera de största svårigheterna för specialdistriktsförbunden, genom att fördela överskjutande belopp efter en behovsprincip, som nu är förhållandet i de flesta distrikt. 3. Utredningen har föreslagit, att statsbidrag — utom i vissa undantagsfall _ s kall utgå till idrottsförening, annan än skolförening, endast under förutsättning, att medlemsavgiften utgöres av minst 10 kronor per år för vuxen medlem. Något som helst stöd för tanken, att den totala intäkten av medlemsavgifterna därigenom nämnvärt skulle ökas, har ej framförts; m a n måste givetvis räkna med en minskning av medlemsantalet. Redan av ekonomiska skäl kan man alltså ställa sig skeptisk gentemot lämpligheten i detta krav. Ur principiell synpunkt förefaller dessutom detta villkor vara ett mindre tilltalande intrång i föreningarnas självständighet. I de fall anmärkningsvärt låga avgifter uttages kan emellertid en rekommendation

206 om höjning vara påkallad. Tillämpas minimiavgifter uppstår lätt orättvisor de olika föreningarna emellan. Vissa föreningar erbjuder sina medlemmar förmåner i form av t. ex. medlemsblad, klubblokaler, bad o. dyl., medan andra inte kanske kan bjuda något sådant utan i stället kräver arbetsinsatser av sina medlemmar, som vid värdering skulle bli en betydligt högre medlemsavgift. Statsbidrag bör emellertid inte överstiga motprestationen från medlemmarnas sida. 4. I fråga om den av utredningen föreslagna statliga nämnden ansluter jag mig till ledamoten Wiklunds särskilda yttrande.

BILAGOR

DIREKTIVEN FÖR U T R E D N I N G E N

Enligt statsrådsprotokollet för den 31 mars 1955 utverkade dåvarande chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag beträffande formerna för statens ekonomiska stöd åt idrott och friluftsliv. Såsom bakgrund för utredningens igångsättande och såsom direktiv för utredningen anfördes härvid följande. Idrotten har under det senaste halvseklet utvecklats till att bli en av våra stora folkrörelser. Det torde icke råda någon tvekan om att idrotten varit en betydelsefull faktor i den omgestaltning av samhället som under denna tid ägt rum. Genom den ökade industrialiseringen och omflyttningen från landsbygden till städer och tätorter har idrotten för stora skaror kommit att utgöra ett behövligt komplement till arbetsmiljön, en stimulerande motvikt till ett mer eller mindre specialiserat yrkesarbete. Den ökning av fritiden, som under senare decennier realiserats, har också medfört väsentligen förbättrade förutsättningar för stora folkgrupper att deltaga i idrott. Idrotten har härvid inte blott skapat nya fritidssysselsättningar utan även i många avseenden påverkat levnadsvanorna över huvud taget. Till denna utveckling h a r bidragit såväl tävlingsidrott som motionsidrott, däri inbegripet korporationsidrott, samt friluftsliv. Beträffande många idrottsgrenar, såsom orientering, skidlöpning, cykelåkning och simning, torde det för övrigt vara svårt att dra upp någon klar gräns mellan motionsidrott och friluftsliv. Vidare bör erinras om att åtskilliga sammanslutningar har såväl mera tävlingsbetonad idrott som utflykter och friluftsliv på sitt program. Jag vill därför förutskicka, att när jag i det följande talar om idrott, bör detta begrepp fattas i dess vidsträcktaste bemärkelse. Ett karakteristiskt drag hos den svenska idrottsrörelsen har varit, att den genomgående byggts upp av fristående och självständiga organisationer, som visserligen åtnjutit ekonomiskt stöd från stat och kommun, men som icke varit bundna av statliga direktiv eller varit inordnade under statliga myndigheter. Denna grundförutsättning för idrottsrörelsens ställning i vårt land har icke satts under debatt. Däremot har i skilda sammanhang åtskilliga frågor aktualiserats angående statens ekonomiska stöd till idrotten. Bland annat har omfattningen av och formerna för det statliga stödet vid upprepade tillfällen diskuterats i samband med motioner om ytterligare anslag för idrottsändamål. Vidare har förespråkare för den organiserade idrottsrörelsen vid flera tillfällen energiskt hävdat, att statens stöd till idrotten varit otillräckligt. Härjämte kan förtjäna nämnas, att Sveriges riksidrottsförbund i sitt yttrande den 11 januari 1954 över det betänkande som avgivits av 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar framfört vissa principiella synpunkter beträffande formerna för anslagstilldelningen till riksförbundet och andra organisationer. 14—705895

210 Det förhållandet att ett flertal frågor angående statsbidrag till idrottsändamål sålunda varit under diskussion har föranlett mig att överväga, huruvida det icke vore påkallat att låta verkställa en utredning om formerna över huvud för statens ekonomiska stöd till idrotten. Den tillämnade utredningen bör avse all den verksamhet som ryms inom begreppet idrott i den vidsträckta bemärkelse jag nyss angivit, oavsett om den bedrives av föreningar, kommuner eller företag. För att statens bidrag till idrotten skall sättas in i sitt rätta sammanhang, erfordras till en början, att man får en överblick över idrottens ekonomi i dess helhet. Idrottsrörelsen erhåller medel på många olika sätt, genom medlemsavgifter, genom tävlingar och olika slag av nöjestillställningar samt i form av bidrag från staten, landsting, primärkommuner och företag. Härjämte åtnjuter idrotten ett stöd i mycket stor omfattning i form av oavlönade insatser från föreningsfunktionärer och många andra frivilliga krafter. Utredningen bör söka skaffa sig en uppfattning om storleksordningen av dessa olika inkomstkällor. Här må endast antydas följande. Medlemsavgifterna i idrottssammanslutningarna synes i allmänhet vara små, jämförda med vad som är fallet i många andra ideella rörelser i vårt land. Likaså kan exempel framdragas från idrottsorganisationer utomlands som uttager betydligt högre avgifter, vilket givetvis ger en väsentligt bättre grundval för verksamheten. Vad sedan gäller kommunernas finansiella medverkan torde få erinras om att bidrag lämnas till idrottsändamål från särskilt de större och medelstora städerna. Kommunerna tar ju bland annat befattning med ungdomsvårdsfrågor och har i åtskilliga fall inrättat särskilda kommunala organ för handläggning av idrottsfrågor. Det synes på många håll uppfattas som ett naturligt led i den kommunala verksamheten att syssla med dylika spörsmål. Statens stöd till idrotts- och friluftslivets verksamhet ges huvudsakligen genom de båda under tionde huvudtiteln uppförda avsättningsanslagen till fonden för idrottens främjande, respektive till fonden för friluftslivets främjande. Både anslaget till avsättning till fonden för idrottens främjande och anslaget till avsättning till fonden för friluftslivets främjande, men framför allt det förstnämnda, har tidigare haft ett direkt samband med tipsmedlen. Från början avsågs en fast relation mellan tipsmedlens utveckling och medelstilldelningen till idrotten. Denna relation har under årens lopp gjorts till föremål för successiva jämkningar, betingade av nödvändigheten att iaktta den största sparsamhet med statens inkomster. En växande del av tipsmedlen har härigenom kommit att användas för allmänt budgetära ändamål. Numera prövas idrotts- och friluftsanslagens storlek år från år på grundval av ingivna äskanden och under avvägning gentemot övriga krav på statskassan. Någon annan ordning synes ej heller kunna ifrågasättas för framtiden. Med den stora omfattning som de berörda anslagen numera fått och med det ansträngda budgetperspektiv, man har att utgå från, kan statsmakterna inte rimligtvis uppställa sådana normer för medelsanvisningen till idrott och friluftsliv att de leder till en automatisk utgiftsstegring på här ifrågavarande område. Önskemålen om ökade anslag måste därför i fortsättningen liksom under senare år vägas mot behoven på andra håll. Till avsättning till fonden för idrottens främjande anvisades för budgetåret 1953/54 7 500 000 kronor. Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 8 000 000 kronor. I årets statsverksproposition har för samma ändamål äskats ett belopp av 9 000 000 kronor. Enligt de principer, som hittills tillämpats för dispositionen av anslaget, ställs huvuddelen av detta till Sveriges riksidrottsförbunds förfogande. Efter förslag av riksförbundet fastställer Kungl. Maj:t en fördelning av de förbundet tillkommande medlen på ett 30-tal olika poster. Bland dessa kan nämnas riksförbundets centrala förvaltning och verksamhet, specialförbun-

211 dens respektive distriktsförbundens förvaltning och verksamhet, föreningarnas verksamhet, instruktionsverksamhet, ledareutbildning, materiel, mindre anslag (till lek- och idrottsplatser), förbättringsanslag (till idrottsanläggningar), bastuoch simanläggningar, kontorsmaterial etc. Särskilda poster har också uppförts för den verksamhet som bedrives av vissa kommittéer inom förbundet samt för idrottsinstitutet å Bosön. I vissa fall meddelar Kungl. Maj:t närmare bestämmelser om hur de under en post uppförda medlen skall användas. Posten till understöd åt föreningarnas verksamhet skall sålunda disponeras till understödjande av enskilda föreningar i deras idrottsliga verksamhet, oavsett om föreningarna är anslutna till riksidrottsförbundet eller ej. Motsvarande bestämmelser gäller i fråga om posterna till mindre anslag till lek- och idrottsplatser samt till förbättringsanslag till idrottsanläggningar. Till avsättning till fonden för friluftslivets främjande anvisades för budgetåret 1953/54 750 000 kronor. För innevarande budgetår är anslaget uppfört med 1 000 000 kronor. I årets statsverksproposition har ett oförändrat belopp äskats. Yttranden över ansökningar om bidrag från fonden avges regelmässigt från statens fritidsnämnd. Anslaget har disponerats som bidrag till förvärv av fritidsreservat, för anordnande av vandrarhem, fritidsgårdar, semesterhem, badanläggningar, märkning av skidspår och vandringsleder, kurs- och lägerverksamhet m. m. Bland de organisationer som erhållit understöd märks särskilt Svenska turistföreningen, Skid- och friluftsfrämjandet samt Reso. En rad organisationer, såsom scoutsammanslutningar, idrottsföreningar och andra lokala organisationer, har emellertid också fått bidrag. I enlighet med vad dåvarande chefen för handelsdepartementet uttalade vid inrättandet av friluftsfonden år 1939 avses bidrag däremot icke skola utgå till anläggning som är direkt ägnad att konkurrera med enskilda företags verksamhet, t. ex. pensionatsrörelse eller dylikt. Enligt uttalande vid samma tillfälle borde bidrag icke komma i fråga till annan administrationskostnad än sådan som sammanhängde med prövning av bidragsansökningar och kontroll av medlens användning och förvaltning. Från och med budgetåret 1951/52 har dock vissa mindre bidrag till administrationskostnader kunnat beviljas, ehuru icke på långt när i den omfattning som gäller för idrottsanslaget. Den redogörelse jag nu lämnat för de statliga idrottsanslagens utnyttjande ger en antydan om den mängd avvägningsfrågor som här föreligger med avseende på det statliga stödets inriktning på olika ändamål. Ju större belopp statsmedel som ställs till idrottsrörelsens förfogande, desto starkare framstår angelägenheten att medlen disponeras på sådant sätt att man får ut bästa tänkbara effekt av dem. Med den betydande omfattning det statliga stödet numera fått anser jag det därför påkallat att företaga en allmän översyn och prövning av anslagens användning i syfte att finna de lämpligaste formerna för ett fortsatt statligt stöd åt idrotten. Vid den av mig sålunda förordade utredningen bör principerna för de tillgängliga medlens fördelning mellan olika organisationer och huvudmän på idrottens område tas under övervägande. Utredningen bör ta upp frågan om vilka organisationer som bör kunna tilldelas statligt stöd samt ange i vilken mån någon eller några organisationer bör avge ansökningar om statsbidrag via andra organisationer. Ställning bör vidare tas till spörsmålet om vilka statliga organ som skall ta befattning med dessa frågor. För närvarande handlägges flertalet friluftsärenden i första hand av statens fritidsnämnd och därefter i handelsdepartementet, under det att det stora flertalet idrottsärenden — merendels efter visst förarbete inom riksidrottsförbundet — handlägges enbart i handelsdepartementet. Tänkbart vore att låta en nämnd bereda samtliga ärenden om stöd till idrott och friluftsliv.

212 I fråga om vilka olika ändamål som statens stöd bör omfatta bör utredningen söka åstadkomma en rimlig fördelning mellan bidrag som avser löpande kostnader och bidrag som avser stöd åt olika anläggningar. I fråga om kostnaderna för den löpande verksamheten bör det övervägas, hur statens bidrag bör fördelas på å ena sidan utgifter för deltagande i internationella och andra tävlingar, ävensom andra kostnader för den mera avancerade tävlingsidrotten, och å andra sidan stödåtgärder som direkt tar sikte på motionsidrott och friluftsliv för gemene man. Vidare bör utredningen bilda sig en uppfattning om hur statsbidraget bör proportioneras på olika ändamål, såsom administrationskostnader för idrottens centrala och lokala organisationer samt specialförbund, ledareutbildning och annan kursverksamhet, material m. m. I anslutning till behandlingen av nu berörda fördelningsfrågor bör diskuteras, huruvida några vägledande synpunkter kan anföras beträffande en naturlig gränsdragning mellan statens och kommunernas insatser. Det får vid en sådan gränsdragning inte bli fråga om att övervältra uppgifter från staten på kommunerna, men som jag redan framhållit, har det på många håll framvuxit ett intresse hos kommunerna att befrämja idrottsverksamheten. Det kan bland annat te sig rimligt, att anordningar för idrott och friluftsliv som direkt tar sikte på att betjäna den egna kommunens invånare inte belastar andra än denna kommuns medlemmar. Vad särskilt angår anläggningar bör bedömas, i vilken mån och efter vilka grunder staten bör deltaga i kostnaderna härför, om de främst är inriktade på att tillgodose lokala intressen. Vad angår sådana fritids- och rekreationsanläggningar — exempelvis vid fjälltrakterna och vid kusterna — som kan utnyttjas mera allmänt, synes ett statligt stöd mera motiverat; även i detta fall bör emellertid bidragsgrunderna prövas. De förslag som framlagts av statens folkbadsutredning i dess nyligen avgivna betänkande Friluftsliv, simhallar, bastur (SOU 1954:25) bör bland annat beaktas i detta sammanhang. Slutligen bör undersökas huruvida det kan vara lämpligt att såsom för närvarande sker beträffande det speciella stödet åt ungdomsidrotten upprätthålla den principen, att statsbidraget skall motsvaras av lika stora bidrag från annat håll. I sammanhanget anmäler sig också frågan om i vilken mån det statliga stödet till de olika idrottssammanslutningarna bör dimensioneras med hänsyn till medlemmarnas intresse, sådant det kommer till uttryck i villigheten till egna insatser i form av medlemsavgifter eller andra bidrag till verksamheten.

P.M. angående i n s t r u k t ö r s - och k u r s v e r k s a m h e t hos specialförbunden och specialdistriktsförbunden 1

Den befintliga organisationen med »ungdomskonsulenter» (i den statliga bidragsgivningen benämnda »ungdomsinstruktörer») avser ungdomsledarutbildning, föreningsliv och fritidsgruppverksamhet m. m. och kan icke samtidigt tillgodose behovet av tekniska instruktörer (tränare), som kan instruera i olika idrotters rätta utförande och undervisa i tekniska detaljer. F r å n alla håll inom idrottsrörelsen har också behovet av sådan teknisk instruktion kraftigt understrukits. Nuvarande instruktions verksamhet

Bland anslagen till idrotten finns en anslagspost, avseende »specialförbundens instruktionsverksamhet». Dessa medel användes till av specialförbunden anordnade kurser, avseende bl. a. utbildande av tekniska instruktörer. Vissa specialförbund använder en del av sitt anslag till bekostande av heltidsanställd instruktör. Några specialförbund har mera än en sådan instruktör. Andra specialförbund bekostar instruktör under endast en del av året. Instruktionsmedlen användes huvudsakligen till centralt anordnade kurser. I vissa fall anordnar specialförbunden emellertid även regionala kurser eller tilldelar specialdistriktsorganisationerna del av instruktionsanslaget, varvid dessa i sin tur står som kursarrangörer. Den utbildning av distrikts- och föreningsinstruktörer, som sålunda äger rum i betydande omfattning, synes i och för sig i huvudsak väl bedriven. De utbildade utgöres emellertid av frivilliga ledarkrafter. Man kan rimligen icke räkna med att dessa har möjlighet att offra alltför mycket tid på att sedan i sin hembygd bedriva instruktion utanför den egna föreningens verksamhetsområde. Detta är f. ö. en kostnadsfråga. Några anslag för ett fortsatt instruktörsarbete i en vidare krets än den egna föreningen står nu icke till förfogande i nämnvärd utsträckning. Av specialförbunden har följande f. n. heltidsanställda instruktörer: Boxningsförbundet — en instruktör med hela landet som arbetsområde. Brottningsförbundet — f. n. en (tidigare två) instruktör med hela landet som arbetsområde och för instruktion i såväl grekisk-romersk som fri stil. Fotbollförbundet — en rikstränare, dock t. v. icke permanent. Fri-idrottsförbundet — en rikstränare samt en förbundstränare. Därutöver är en förutvarande förbundstränare alltjämt engagerad speciellt för kvinnlig idrott. Fr. o. m. 1957 är anställd en förbundstränare för Norrland samt en konsulent med hela landet som verksamhetsområde. Fäktförbundet — en fäktmästare med huvudsaklig tjänstgöring i Stockholm men med hela landet som arbetsområde. 1

Sammanställd av Torsten

Wiklund.

214 Simförbundet — en riksinstruktör för såväl simning som hopp och med hela landet som arbetsområde. Några specialförbund har deltidsanställda instruktörer, vilka tjänstgör några månader. Olikheter förekommer olika år. I stort sett torde följande förekomma. Bordtennisförbundet — en å två utländska tränare. Golfförbundet — en utländsk tränare. Gångförbundet — en reseinstruktör. Konståkningsförbundet — en å två utländska tränare. Roddförbundet — en utländsk tränare. Tennisförbundet —• en utländsk tränare. Utöver här nämnda av specialförbunden engagerade eller anställda instruktörer finns tid efter annan och mer eller mindre permanent av distriktsförbund, föreningar eller kommuner anställda tränare. Ett par specialdistriktsförbund för fri-idrott brukar sålunda under sommaren engagera en distriktstränare. Några simklubbar brukar för kortare eller längre tid engagera en utländsk simtränare. Åtskilliga fotbollklubbar engagerar på samma sätt för hela året eller för kortare tid utländska eller svenska tränare. Liknande förekommer även inom andra idrotter. Några städer har egen idrottsinstruktör. I vissa kommuner anställes för kortare tid — i regel under sommaren — dels idrottsinstruktör, dels simlärare. På liknande sätt anställes på flera håll t. ex. tennisinstruktör vid tennisanläggningar, konståkningsinstruktör vid skridskobanor, bowlinginstruktör vid bowlingbanor. Det här anförda anger endast i grova drag hur instruktörsverksamheten nu bedrivs. Framställningen är icke uttömmande utan ger endast exempel för att belysa vilka organisationer eller myndigheter, som anställer instruktörerna, samt hur pass skiftande områden för instruktion som förekommer. Faktorer som påverkar instruktörsverksamhetens organisation

Alla former av idrottsutövning kräver i mer eller mindre hög grad instruktion. Redan här möter det största problemet för instruktionsverksamhetens ordnande, vilket sammanhänger med idrottsutövningens många och skiftande former. Inom riksidrottsförbundet finnes nu 32 olika idrottsgrenar representerade. Inom några av dessa finns varianter, som fordrar att instruktören behärskar helt artskilda former av idrott inom samma specialidrottsgren, t. ex. inom brottningen både grekisk-romersk och fri stil, inom cykel både landsvägskörning och banlopp, inom fri-idrott både löpning, hopp och kast, i fäktning tre olika vapentyper och stilarter, i kanot både kajak och canadensisk kanot, i simning tre olika simsätt, två olika hoppstilar samt vattenpolo, i skidsport både längdlöpning, backhoppning och alpin skidsport. Nya idrotter utvecklas — t. ex. rugby, volleyboll, minigolf. Tillsammans omfattar idrottsutövningen minst 50 olika färdigheter, som fordrar olika teknik och som har olika regler. Vissa idrotter utövas i betydande utsträckning i hela landet. Andra former av idrott förekommer f. n. mera sparsamt. Detta h i n d r a r icke att läget efter några år kan vara avsevärt förändrat. Det är med andra ord vanskligt att lägga nuläget till grund för hållfasta behovsberäkningar, särskilt när det gäller nya idrotter. Vissa idrotter utövas hela året. Några av dessa har emellertid en utpräglad högsäsong, antingen sommar eller vinter. Några idrotter är utpräglade sommaridrotter, som endast kan utövas vid barmark, andra är utpräglade vinteridrotter.

215 Vissa idrotter kan uteslutande bedrivas inomhus, några av dessa på speciella banor, a n d r a bedrivs enbart utomhus, medan några kan bedrivas både ute och inne. På grund av idrottsutövningens differentiering är det otänkbart att en instruktör skall kunna behärska alla former av idrott. Han kan behärska vissa. Inom flertalet andra idrotter kan han möjligen vara organisatör men icke teknisk instruktör. Inte ens inom en och samma idrottsgren — t. ex. skidor — kan man räkna med att en person kan behärska de tekniska finesserna både i längdåkning, backhoppning och alpin åkning. Därtill är dessa olika skidlöpningsformer alltför artskilda och tekniskt olika. När det gäller de utpräglade elitprestationerna i idrott går utvecklingen mycket snabbt. Instruktörerna måste hela tiden vara å jour med senaste rön. Det är tveksamt om denna ständiga förnyelse i fråga om metoder och teknik går att förena med en livslång anställning. Man kan ha goda allroundinstruktörer under lång tid. Men när det gäller de absoluta topp-prestationerna synes relativt kort tids engagemang vara lämpligare. I åtskilliga mindre idrotter och särskilt sådana, som bedrivs under en kortare del av året, torde korta engagemang vara den enda möjliga och lämpliga formen. Vid heltidsanställning av instruktör måste förutsättningarna för att bedriva instruktionsarbetet noga beaktas. Arbetet kan av naturliga skäl endast bedrivas, när eleverna har fritid och kan mottaga instruktion. Det fordras därför en förtänksam organisation av arbetet, om det skall vara möjligt att effektivt utnyttja instruktören. Vissa idrotter bedrivs även under normal arbetstid — det gäller i första hand skolornas idrott. Men även i idrottshallar och på tennisbanor pågår idrott under normal arbetstid. Genom lämplig kombination av idrottsgrenar, som instruktören behärskar, bör det vara möjligt att på lämpligt sätt organisera instruktörsarbetet som en heltidstjänst. När en instruktör inom en specialidrott har hela landet som verksamhetsfält, blir möjligheterna till besök och återbesök vid varje förening begränsade. Ju större föreningsantalet inom specialidrotten är, desto mera påtagligt blir detta. Inom idrotter med lågt föreningsantal men dock tillräckligt stort för att motivera egen heltidstjänstgörande instruktör kan dennes verksamhet organiseras som direkt instruktion i föreningarna. Vid större föreningsantal blir möjligheterna att bedriva direkt instruktion mindre. Verksamheten måste därvid främst ta sikte på att utbilda distrikts- eller klubbinstruktörer, vilka i sin tur sköter den direkta instruktionen i föreningarna.

Behov av instruktörs- och kursverksamhet

Inom vissa specialidrotter är det — med hänsyn till idrottens omfattning och utbredning samt säsongens längd — motiverat med av specialförbundet heltidsanställd instruktör. Inom andra specialidrotter tillgodoses det centrala instruktörsbehovet bäst genom anställning för kortare tid —• särskilt aktuell tid av året —• av specialinstruktör. Genom kombination av deltidstjänster, avseende idrotter med dels sommarsäsong, dels vintersäsong, synes det i några fall möjligt att kombinera deltidstjänster inom olika idrotter till heltidstjänst. För specialklubbar (föreningar som bedriver endast en idrott) samt för klubbar, vars idrott är bunden till viss bana, t. ex. bowling-, curling-, golf-, gymnastik-, konståknings-, sim-, sportskytte- och tennisklubbar, bör eftersträvas, att varje klubb (bana) förfogar över lämplig klubbinstruktör för det grundläggande ihstruktionsarbetet. Här gäller det sålunda närmast en instruktör per idrottsbana.

216 Inom de stora lagsporterna — fotboll, bandy, ishockey och handboll — där klubblag deltager i nationellt eller distriktets seriesystem, blir det av konkurrensskäl i första hand fråga om en till klubben bunden instruktionsverksamhet. Instruktion distriktsvis kan här förekomma t. ex. i form av gemensamma kurser för mera avancerade spelare. Klubbintresset är emellertid särskilt framträdande, när det gäller dessa idrotter. En kombination av instruktörer för ovan angivna lagsporter på distriktsplanet är tänkbar. Genom att vissa lagsporter är sommaridrott och andra vinteridrott skulle av detta skäl en kombination mycket väl av tidsskäl kunna ske. Här möter emellertid konkurrerande intressen och i viss mån även konkurrensen om de bästa. Även om det vore tekniskt möjligt är det av dessa skäl knappast tänkbart att sammanföra t. ex. sådana lagidrotter som bandy och ishockey i gemensam regional instruktörsverksamhet. Inom vissa stora specialförbund, särskilt sådana, vars idrott pågår hela året, samt i vissa mindre förbund, där idrottsutövningen fordrar stor teknisk skicklighet och där verksamheten pågår året runt, är det motiverat med heltidsanställd instruktör. Dennes uppgift bör vara instruktion och organisation av kursverksamheten. Avvägningen mellan instruktörsuppgiften och uppgiften att organisera och leda kurser blir olika i olika förbund. Inom förbund, där heltidsanställd instruktör är motiverad, kan det därutöver föreligga behov att för högsäsongen utöka antalet instruktörer genom att för kortare tid anställa ytterligare någon eller några instruktörer. På samma sätt kan det vara behövligt att temporärt anställa någon kraft för speciell elitträning, t. ex. någon utländsk tränare med de senaste rönen ifråga om träningens bedrivande. Vad som här sagts om temporär anställning av instruktör gäller även för alla mindre förbund och förbund med kort säsong och där heltidstjänstgörande instruktör icke är motiverad. Att under kortare tid engagera utländska yrkestränare synes icke möta några svårigheter. Däremot kan det möta svårigheter att få lämpliga svenska instruktörer, som har möjlighet att för några månader per år frigöras från ordinarie arbete för att verka såsom instruktör. I vissa fall borde det vara möjligt att kombinera sommar- och vinteridrotternas behov av deltidsinstruktörer till heltidsverksamhet. En instruktör, som under sommarsäsongen ägnar sig åt fri-idrott eller gång, borde vintersäsongen kunna fungera som instruktör i längdlöpning på skidor eller skridskolöpning. Detta anfört som exempel för att belysa tankegången och utan anspråk på att vara lämpligaste kombinationsmöjlighet. Ett problem beträffande heltids- eller deltidsanställda instruktörer är att få en jämn arbetsbelastning och ett elevklientel, vars storlek motiverar instruktörskostnaderna. Det normala måste bli att instruktören är ledare av kurser för elitidrottsmän eller för utbildning av distrikts- eller klubbinstruktörer. Det kan vidare förekomma att instruktören besöker särskilt livaktiga klubbar, där det går att sammandra ett antal idrottsmän. Instruktion med enstaka elever måste av kostnadsskäl och ur effektivitetssynpunkt höra till undantagen. Då idrottsrörelsens aktiva idrottsutövare som regel inte har tillfälle att under vardagarna deltaga i instruktion annat än på kvällarna, bör lämplig dagtjänst kunna inpassas för instruktörerna. Det torde då i främsta rummet bli fråga om instruktion vid skolor och militära förband. I övrigt blir det instruktörens uppgift att planlägga och organisera kurs- och instruktionsverksamheten eller att biträda det organ inom specialförbundet, som sköter denna verksamhet.

217 Kurserna avser antingen utbildning av ledare eller av aktiva. Varje kurs måste ha en bestämd målsättning och elevurvalet ske med hänsyn härtill. Av vikt är att till elever i princip endast uttaga sådana, som — i vad gäller ledarkurser — dokumenterat intresse och villighet att deltaga i idrottsverksamheten eller bedömes komma att göra nytta inom idrottsrörelsen samt — i vad gäller kurser för aktiva — har förutsättningar och intresse att bli skickliga utövare av sin idrottsgren. Ledarkurserna kan ha skiftande målsättning — utbildning av distrikts- eller föreningsinstruktörer, av funktionärer av olika slag, av domare, banläggare o. s. v. Kurserna för aktiva kan avse idrottsutövare av varierande skicklighet — elitkurser, kurser för »morgondagens män», »yngre lovande juniorer» o. s. v. Kurserna för aktiva avser teknisk utveckling och träning. Sammanblandning av ledarkurser och kurser för aktiva får inte ske. Däremot kan det ofta vara lämpligt att parallellt bedriva t. ex. en domarkurs och en kurs för aktiva, varvid den senare kursen användes som åskådningsmaterial eller övningsobjekt för den förra. Kurser avseende viss specialidrott — i denna promemoria bortsett från gemensamma kurser för ungdomsledare m. fl. — arrangeras och ledes av vederbörligt specialförbund eller dess distriktsorganisation. Kurserna är antingen sådana som omfattar en tid av en vecka (någon gång längre) eller sådana som äger rum i anslutning till en weekend eller helg. I Kungl. Maj:ts kungörelse nr 575/1954 angående statsbidrag för ungdomens förenings- och fritidsverksamhet har grunder fastställts för beräknande av statsbidrag till ungdomsledarkurser. Kurser omfattande minst en vecka benämnes där »centrala kurser» och kurser av weekend-typ »regionala kurser», vare sig kurserna anordnas centralt eller regionalt. Samma terminologi begagnas här, varvid »central kurs» avser veckokurs och »regional kurs» weekendkurs. Antalet specialförbunds- och specialdistriktsförbundskurser inom olika specialidrotter är beroende av idrottsgrenens omfattning och antal utövare, idrottens säsonglängd samt behovet av ledare av olika slag. Antalet kurser beror också på idrottsgrenens personella resurser att planlägga och genomföra kurserna effektivt. Möjligheten att anordna kurser är ju dessutom i hög grad beroende av specialidrottens ekonomiska resurser och tillgång till instruktör (-er). I en bilaga till denna promemoria har med ledning av erfarenheter och i anslagsäskanden m. m. uttalade önskemål gjorts en beräkning av specialidrotternas behov av instruktörer, räknat dels i helårsanställda instruktörer, dels i instruktörsmånader för en eller flera under del av året anställda instruktörer. I samma bilaga har gjorts en uppskattning av specialidrotternas minimibehov av specialförbundskurser, såväl centrala som regionala, för föreningsledare och funktionärer samt för aktiva. Vid beräknandet av statsbidraget för dessa kurser har använts samma grunder, som de i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 575/1954 för ungdomsledarkurser fastställda. Kostnaderna (statsbidraget) har därvid genomsnittligt beräknats till 4 000 kronor för central och 1 300 kronor för regional specialförbundskurs. Specialförbundens administrativa kostnader, som direkt sammanhänger med instruktörernas verksamhet och kursverksamheten — avseende skrivhjälp, porto, telefon m. m. — har beräknats efter 500 kronor per instruktörsmånad, 300 kronor för central och 200 kronor för regional kurs. Specialidrotternas distriktsorganisationers kursverksamhet omfattar ledarkurser, kurser för aktiva och reseinstruktion genom distriktsinstruktörer. Kurserna torde huvudsakligen bedrivas såsom veckoslutskurser, men även längre kurser

218 (läger) förekommer. Behovet av distriktsvis bedriven instruktion är olika i olika idrottsgrenar. I vissa idrotter ligger instruktionsintresset främst på föreningsplanet, i andra anknytes instruktionen till för idrotten speciella banor eller anläggningar. Med hänsyn till de olika specialidrotternas föreningsantal i distrikten, idrotternas aktualitet och säsonglängd m. m. har distriktsvis gjorts ett bedömande av de olika idrottsgrenarnas medelsbehov till kurser för ledare och aktiva samt för reseinstruktion. I den vid denna promemoria fogade bilagan har angivits minimibehovet av de statsbidrag för ifrågavarande verksamhet, som genom specialförbunden borde kunna ställas till distriktsorganens förfogande. Beräkningen gäller under den förutsättningen att bidrag till specialidrotternas distriktsorgans administrativa kostnader för instruktions- och kursverksamheten lämnas genom distriktsförbunden samt att bidrag till den speciella ungdomsledarutbildningen enligt nu gällande grunder erhåller bidrag över åttonde huvudtiteln. Slutligen bör understrykas, att idrotten undergår snabba förändringar. Nya idrotter griper intresset och omfattas snart av allt flera utövare, andra idrotter står i stort sett stilla i fråga om ökad utbredning, hos några kan viss tillbakagång spåras — allt sammanhängande med ungdomens intresse för olika former av idrott. Sett i stort fortsätter idrotten att utvecklas och omfatta allt flera utövare. Med hänsyn till dessa faktorer kan de för olika idrotter gjorda bedömandena icke ha långvarig aktualitet.

219 1.

_

1 IS

i 33 *->

i

pH

B _ö B

Behov av drag vi specialfö bunden 1 specialidr ternas c striktsorg kurser o instrukti kronoi

G,

'

'

'

Specialförbundens ad- Specialf ministrativa bundens s iostnader för maniagda vidstående hov av bi kurs- och in- för här ar struktionsna ända verksamhet krono kronor ••a -o u 3 ^ C -3 «ra -Q -a i a>

C3

i o

C3 P-H

3 00

o o in

rtrt

TH

03 TH

o o o o o o o o o o o o o o o c o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o o o o o o o o o o o o o o o o m o o o o o o o o o o o o

o o o > o i O t ^ a o o ( O H o o o ^ i O i H o o r i O ) > o i t o t > o o n o i ö ' H ^ o O T H o o c s o o •>a< o i -<t T-I T 4 co •>*' i n co TH c© oo' cd oo' •*' •<-* oo' ö os m' - ^ CM cd co oo m CM CO OJ I > CO r •PH

TH

TH

CM

C

O

T

H

fe "ö

i i C3 (U O 3 rr* " H ™

C3

feS 03

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o >o o o ooin^«^Hoo(ONNrioooiin>^0)OinoO'*inoorioioo(OinTi<»3r ;woo< i n ^ TJ< TJ> co d i n H d i n ^ " c4 oo •*' TH" T«' d d r i d w" en i n d d o M co oo • * THCOTH CM TH CO H OT H ^ H H ^ NT—W C O i H r e l i r l M m r l r l H H i-H 1

O O

(DLOoopiciixDN^^xocjinoiNcoointoooinffli^MCNinoomoiffl©

m

TH

TH

C O T H

CM

T-H T H

TH

TH

m CO

T-I

co 1 CM TJ< T-H

I CM ^

00 CM

I O) r i • * M M O f f l N i f l O M

r^

CM

1 CM CM 1

m

CM

1-H

TH

TH

cococoweocoMcOTjic^Tjicocococoo^^coTjNc^^rfco^ririTjifqco

' «

1 1

H r l

r i

00 T - I T H T H

I

>

PH

o o o CM

U S

t - pH 43 : 0

d

T)5

^

CM CO T-I 0 ~ CO

43 Si

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o o o o o o o o o o o o o o o o i n o o o o o o o o o o o o o ^ n t D H O O N n o r H N f f l f f l w t ^ w h ^ ^ r i M r j o i n s i O i o i o o i i n o f O j 4 iö rt ^ H cö N u i 6 r l CB o> » ' oo od ^ n o ! i n c» o i od d > > ' <o n N i n n eo O) t» co co co r^Ncooic^HrCTfm^N^inasococaoOTfoocJcn H M W ^ TH Tf

CO 00

CC eo c

£ £

C 3

T3

o o o m

_.

£ 1 ^ £ & £ p-

o -ö C3

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o o o o o o o o o o m o o o o o o o o o q q o oioö{ÖTHoÖNinMNirf^N^'HoörtrifflO!ri*oot*mr»NOit^r»>THt> Cl H c o n n n n c*l (O tD H OOCOCOCOI-HTHIOTHCOICTH iNNririW

*

'CM

'

1 1

T H CM

'

1 CO - * •<* CD

I

'

"l

1 T H T f CO T H

1 1

I c O H C O r t N O i ' r t i i f f l M

'

'

1 11

CM T H

'

'

'

CO TH T-I

m m

*-"

73 CA

> >

O

C3

PS

i 0)

PH 0 fa rt P pri ä pH PH

«

ra

- = H-

1 C3 O P-H

1 CO < * CO CO CO CO 1

03 00 T-I

1 N H r H T f H

|

CM

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o q q o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

, |

CO CM m T-I

N C O O I > C ^ C O M O > C O N i M « 5 C 0 0 1 C O I > M CO TH TH TH

ra-seg

3 :c3 C

fa Ä .2

ÖS

rakade irag onoi

fe o

r l N r t O r l

H

O

N

T

H

I C O

I T H C N T H

-<t CM CM c d o ' CM" oo' o d •«* T t oo" TJJ c d CM' CM' - * ö

T H ( N T - I

C O T H T H - P H

| T H

|

|

CM

CM

i-i

CM

3 G --5 4 Q p«

T-I CM T - I

o o o o o q o o o o o o q q q q q q

TJ< HH<' CN CM' oo' - * CM' CM'

*

^' 2

M N O O M T H ^ N M l N T i H C O H T f i n T H

*

3 CO CM

CN

o o o o

ra

,

|

' t i

T H T H T * T - I C O T H T - I T H

TH

CM

i CM CM m CM -*j< CM

CM

1 C O d f f l H C O W ( O n ' * M N l N O O r i C O N N n c < l > C O T f Q O t O O TH

T H T H T - I

m co

T

H

T

H

T

H

T

H

T

H

T

-

I

| CM CM CO CM •«*

T H C N 1

1 TH

OS

-H

(A

-- 3

3-5 01 c/3

CM

I.PH .2 3 43 ^S H-i . 5

«C3 5

3^ •*-'

u

T-I

t-,

C3 =0

3 :0 4 3 +->

PQ

TH

3 £»2 c/3 £ -S

ID

C

t o N O H W i n o ^ ^ N C i i ^ N c o i o t o M i n p i ^ t o t o a N c o c o

£ g 3 fe

• o

PC

UJ T j (H 3

°2 :c3 K G 09

is

C

N

C

N

( M T f C N H - f i c M

T

H

T

H

T

H

T

H

T

T

-

C

c a C M

C

M

C

N

N

T

H

C

N

T

H

T-I

-r-t

T

H

T

H

M

T

H

C

N

T

H

TH

T-I

T

H

T

H

co

°03 pri

a 03 4->

-

I

I

(

co T-I

'. Ö C

;

;

+->

o

B G

*->

fa « "o SJ

O, 173

-—. " wo O "o -3 ' £ +-> x i 5? c o i aD •33 3 B C >^ P 2 ^ . £ C "C « P Q pH ? c o C3

CC

fflp:

03 O

O

C

c

'• eb ' <u

• B tio

»5

Ö se

H->

> ^ ä

» T

(H °O3

J:

l£ ra ra c ra ra ra ra

>

c -c

>

O

G

PH

--H

B :03 C

fe feC

C3

I*

•>

• P^

PH

+•> 3 2 +•> O « G T B C P9 -=« B 3 aj T 0^3 c 03 O "C C 3 C 03 X

oc

S

:'£.£ D

I 17

t. C T

43 * J

O

O

^

^ ca -S =A

iA

p*>

£ £

3 c/3

<->

»PH ?•>

O

fa

-o -P3

C o o c C t- O ^6 M CH O..»- >> o; P M C/3 C/3 C/3 C/2 t CV3 PH

SAMMANSTÄLLNING av svar på rundfrågor till distriktsförbunden Vid utarbetandet av denna sammanställning av svaren på utredningens rundfrågor till distriktsförbunden rörande vissa allmänna förhållanden har frågor och svar upptagits i samma ordning som i det utsända frågeformuläret. Svar har inkommit från samtliga 23 distriktsförbund. Följande förkortningar användes: RF = Sveriges riksidrottsförbund SF = Specialförbund DF = Distriktsförbund SDF = Specialdistriktsförbund I F = Idrottsförbund ( = DF) IPK = RF:s idrottsplatskommitté

Anslag 1. a) »Efter vilka grunder anknutna till DF?»

fördelar

DF medel

till SDF och

specialidrottsorgan

Av de inkomna svaren framgår att två olika metoder tillämpas i ungefär lika stor utsträckning. Enligt den ena sker fördelningen efter prövning av respektive grenars behov jämfört med deras möjligheter att själv skaffa inkomster, »behovsprincipen». Den andra metoden innebär en mera schablonmässig fördelning efter mall; den mest begagnade mallen synes vara den s. k. »skånemallen» eller varianter av denna. I fråga om »behovsprincipen» framhålles från ett håll bland annat att man vid prövning av ansökningar tar hänsyn till, förutom idrottsgrenens ekonomiska ställning i allmänhet, även styrelsens sätt att sköta idrotten i fråga. Svaga idrottsgrenar gynnas av Gotlands IF särskilt under några år »som hjälp till uppryckning». Budgetförslag infordras på sina håll från såväl SDF som sektioner. Fördelningen efter mall sker i regel med ett visst lika stort grundbidrag till varje SDF och därutöver tilläggsbidrag beräknade efter antalet föreningar inom varje SDF. Enligt »skånemallen» beviljade Skånes IF u n d e r 1955 ett grundbidrag på 425 kronor per SDF och därutöver föreningsbidrag med 4 kronor per anslagsberättigad förening. I regel utgår grundbidraget inom DF som anlitar denna metod med lika stort belopp till samtliga SDF. I Hälsinglands IF är bidraget emellertid differentierat, 150, 200 eller 300 kronor beroende på antalet föreningar. Därutöver utgår föreningsbidrag med 3 kronor per förening. Distriktsförbund som fördelar bidrag efter mall kompletterar ofta denna fördelning med bidragsgivning efter andra tämligen växlande normer. Sålunda uppger Skånes IF att RF:s förvaltningsmedel fördelas efter mall medan återbäringsmedel utgår »till idrottsverksamhet efter prövning»; landstingsmedel »till propaganda efter ansökan och prövning» och kommunmedel »till instruktion efter ansökan och prövning». I Stockholms IF utgår förvaltningsbidrag efter mall samt ett belopp för »övrig verksamhet», vilket bestäms med hänsyn till vederbörande

221 idrottsgrens ekonomi. Därjämte lämnar förbundet »garanti/stimulansbidrag» sålunda att »med hänsyn till propagandavärdet för breddarbetet understöds vissa större distriktsarrangemang, såsom stads- och distriktsmatcher på så sätt att förbundet i förväg ställer en viss garanti för den händelse arrangemanget skulle gå med förlust». F r å n Upplands IF redovisas ett system som något avviker från de övrigas. Där förfares så, att tillgängliga medel slås ihop till en »fördelningssumma». Från denna utgår först bidrag till kvinnlig idrott, skolidrott och ungdomsidrott efter behovsprövning. Återstoden fördelas på de olika idrotterna efter antalet anslutna föreningar, som fullgjort stadgeenliga skyldigheter till RF, SF och DF. Utdelningen sker enligt »ett slags poängprincip, där sammanlagda antalet föreningar delas i anslagssumman. Detta belopp blir utdelningen för varje föreningspoäng. Ex.: 4 0 0 0 : — skall fördelas. 10 idrotter med sammanlagt 200 föreningar. Varje förening (poäng) får 20: —. Skidor har 45 föreningar och får alltså 900: — i anslag». Frågan om bidrag till andra specialidrottsorgan än SDF beröres endast i mindre omfattning. I Östergötlands IF får dessa sina kostnader för sammanträden (resekostnader), porto och telefon »automatiskt» täckta samt i vissa fall särskilt anslag. 1. b) »I vilka fall beviljar DF bidrag till idrottsföreningar (hit hänföres icke s. k. kontantbidrag eller bidrag till ungdomsidrott från riksidrottsförbundet till föreningar)?» 15 DF har svarat att dylika bidrag överhuvudtaget icke beviljas, en del med tillägget »anslag saknas»; 5 DF beviljar bidrag i undantagsfall, t. ex. för verksamhet som kan ha propagandavärde. Göteborgs distrikts IF beviljar medel för resebidrag för deltagande i SM-tävlingar, för idrottens främjande, för ungdomsverksamhet och för andra ömmande fall, där ekonomiskt stöd är påkallat. Hallands IF ger resebidrag till SM-tävlingar samt till täckande av förlust vid arrangerandet av DM-tävlingar. 2. »Är den nuvarande ordningen, att anslag till SDF och övriga specialidrottsorgan fördelas genom både DF och SF, lämplig eller vill DF föreslå någon ändring eller omläggning? Det kan i detta sammanhang vara av intresse att höra om fördelningen av anslagen för 1955 mellan distriktets olika specialidrottsorgan, därest denna fördelning helt ombesörjts av DF, skulle ha skett på i stort sett samma sätt som nu blivit fallet.» Den nuvarande ordningen finner 14 DF vara lämplig och anser anledning saknas att göra någon ändring. Motiveringarna växlar men i stort sett synes svaret från Stockholms IF representativt: »Det torde vara fördelaktigt att anslag till specialidrotternas organisationer som hittills utgår från både DF och SF, då de mottagandes behov, resurser, verksamhet etc. därigenom betraktas från olika utgångspunkter (specialintresse kontra lokalintresse), varigenom risken för ev. orättvisor också minskar.» Upplands IF framhåller att systemet kanske kunde renodlas så, att administrationsbidrag fördelas genom DF och bidrag för instruktion genom SF. Av de 14 som är positivt inställda till nuvarande ordning har 10 uppgivit att fördelningen skulle blivit i stort sett oförändrad om DF ensamt verkställt medelsfördelningen. Kritiska röster saknas dock icke. 8 DF ifrågasätter lämpligheten av nuvarande anordning eller säger att all anslagsfördelning bör gå enbart via DF. Skånes IF uttrycker saken så h ä r : »Nuvarande system med medelsfördelning på olika vägar har vissa nackdelar. En av DF:s viktigaste uppgifter är stadgeenligt att svara för en rättvis fördelning inom distriktet av anslag. E n ä r anslagen f. n. söka sig många

222 vägar och förbi DF till SDF och föreningar, borde en bättre samordning och rättvisare fördelning kunna ernås, om samtliga anslag fördelades genom DF. Följande anslag avses: a) RF-medel till SDF:s förvaltning. » » » kurs- och instruktionsverksamhet. » » föreningarna som bidrag till lokalhyror m. m. » » » » » » ungdomsverksamhet. b) Landstingsmedel till propaganda-, instruktions- och konsulentverksamhet. c) Kommunala medel till central instruktörsverksamhet. Anslagsfrågorna fordrar samordning och rättvis avvägning. DF-ledningen h a r stor lokalkännedom och större möjligheter än ex. SF att bedöma SDF:s möjligheter att svara för kurs- och utbildningsverksamhet. Denna verksamhet bör framför allt decentraliseras till distrikten, enär många distrikt förfoga över synnerligen lämpliga ledarekrafter för instruktions- och kursverksamhet. Stora besparingar kunde göras beträffande resorna.» Gotlands IF säger att om anslagen ej kan gå genom DF måste D F få förteckning på beviljade anslag till SDF, enär dessa begär anslag även av DF. Hallands IF anser att fördelningen ej skulle skett på det sätt som nu blivit fallet om DF skött denna »då vi anse att fördelningen ej överensstämmer med de behov som föreligger idrotterna emellan». Liknande synpunkter framför bland annat Jämtland-Härjedalens IF: »Det är sannolikt att en jämnare och i vårt tycke rättvisare anslagsfördelning erhållits om DF skulle ha fördelat medlen.» Norrbottens IF svarar: »Enligt vår mening skulle bättre enhet nås om DF finge fördela anslagen. Vid fördelning av t. ex. 1955 års anslag skulle bättre hänsyn kunna tagas till förmån för de idrottsgrenar som icke får några inkomster av tävlingsidrott, som t. ex. orientering vilken är en verklig folksport.» 3. »Förekommer det att SDF och specialidrottsorgan, anknutna till DF, erhåller bidrag direkt från landsting eller kommuner? I vilka fall och till vilka ändamål?» Det stora flertalet landsting lämnar bidrag endast till gymnastiken inom landstingsområdena. Göteborgs distrikts IF får emellertid bidrag även till friidrott, cykel, simning, vinteridrotter, brottning och fäktning. Förbundet redovisar som enda förbund att bidrag från landsting ibland även lämnats till föreningar. I Jämtland-Härjedalens IF utgår bidrag även till simning, i Smålands IF »bl. a. till gymnastiken». Upplands IF svarar att >vissa SDF söker direkt och erhåller anslag. Andra SDF söker tillsammans med DF». I sammanhanget uttalar förbundet följ a n d e : »Ansökningarna från kommunerna är ej samordnade, önskvärt vore att en samordning gjordes. D F söker anslag för alla och fördelar sedan. Om allt för många söker, blir anslagsgivande organen tveksamma och anslagens storlek kanske också lidande på icke samordning. Vid nya RF-organisationen är detta DF:s viktigaste uppgift.» Östergötlands IF söker och får landstingsanslag tillsammans med fotbollen, gymnastiken och simningen. Medelpads IF redovisar att skolidrottssektionen får 250 kronor från landstinget. Blekinge IF och Stockholm IF får ej landstingsanslag. Blekinge redovisar dock ett undantag; orienteringssektionen har fått 500 kronor för ett ungdomsläger. Bidrag från kommuner förekommer sparsamt. I Skånes IF får gymnastiken kommunbidrag och i Stockholms IF utgår kommunalt understöd t. ex. så att Idrottsstyrelsen i Stockholm i samråd med SDF ordnar kurser för instruktörer, domare och andra ledare, förbilligar hyror, betalar instruktörer på sina anläggningar etc. Vissa andra kommuner i Stockholmstrakten lämnar liknande stöd.

223 Västergötlands IF uppger att friidrotten erhåller bidrag från en del kommuner till instruktions- och kursverksamhet. Samma är förhållandet inom östergötlands IF. 4. »Det kan ifrågasättas, om icke ett fastare samarbete borde skapas — kanske speciellt vad rör anslagsfrågor — mellan DF å ena sidan samt stat, kommun, landsting jämte inom distriktet befintliga, utanför RF stående friluftsorganisationer å andra sidan. Vad har DF för sgnpunkter att anföra på denna fråga?» Flertalet DF, 14 stycken, anser att ett fördjupat samarbete skulle vara fördelaktigt. Dalarnas IF förmodar att de ekonomiska problemen därigenom skulle kunna granskas ur »objektivare» synpunkt. Endast ett fåtal förslag lämnas om h u r ett fastare samarbete skall kunna etableras. Skånes IF framhåller att samarbetet icke får bli ensidigt, utan det måste accepteras även av »utanför RF stående friluftsorganisationer» och tillägger: »Dessa senares sneglande på de alltför knappt tillmätta medel RF-idrotten förfogar över bidrar inte till att skapa ett klimat i samarbetets tecken. Många exempel skulle kunna anföras hur vi räckt handen till samarbete och lämnat bistånd i olika former åt ifrågavarande organisationer.» Smålands IF vill att DF i någon form »skulle för berörda myndigheter få utgöra rådgivande organ för anslagsfördelningen». Göteborgs distrikts IF ställer sig tveksamt till fastare samarbete, »då risk kan föreligga att detta kommer att medföra en icke önskvärd standardisering». Södermanlands IF tror att ett samarbete av ifrågavarande slag blir svårt att organisera. »Förhållandena äro så olika på olika orter. I större samhällen finns numera idrotts- och friluftsstyrelser eller motsvarande organ.» Ett par DF framhåller att samarbete redan nu är igång, bland annat Gotlands IF. Några DF har ej besvarat frågan och ett p a r synes ha missuppfattat dess innebörd. Sålunda svarar bl. a. Hälsinglands IF att anslagsframställningar till landsting för distriktets del skett i samarbete med Gästriklands IF, och Västerbottens IF säger: »Någon besvärande konkurrens mellan DF och andra friluftsorganisationer h a r inte förekommit och förefinnes redan nu ett gott samarbete mellan DF och dessa organisationer.» Västergötlands IF slutligen anser nuvarande ordning tillfredsställande. »Dock bör DF ej lägga sig i de kommunala anslagen. De kommunala myndigheterna vill säkerligen se sina anslag gå till ändamål inom den egna kommunen.»

Instruktion 5. »Angiv i kort sammandrag i vilken utsträckning instruktionsverksamhet under 1955 förekommit, dels för ledarutbildning eller andra ändamål, dels för olika idrottsgrenar (t. ex. antal kurser av skilda slag, huruvida instruktör funnits, heleller deltidsanställd o. s. v.) a) genom DF:s försorg b) genom distriktets specialidrottsorgans och kommittéers försorg.» a) Av förbunden har endast ett, Gästriklands IF, svarat att instruktionsverksamhet i dess regi icke förekommit under 1955. Förbundet tillägger emellertid att »då och då a n o r d n a r annars D F utbildningskurser för föreningsledare, såsom sekreterare, kassörer o. s. v.». Alla förbund i övrigt redovisar mer eller m i n d r e livlig instruktionsverksamhet. En uppräkning av alla kurser som hållits kan icke h ä r göras, utan endast vissa förhållanden omnämnas. Som ledare och instruktör synes ofta ungdomskonsulenten ha fungerat. Många D F uppger att instruktörer anskaffats i varje särskilt fall. En del idrottsgrenar

224 har haft besök av riksinstruktören från SF, t. ex. handbollen på Gotland. Göteborgs distrikts IF har en fast anställd instruktör i fri idrott, till kostnaden b i d r a r staden med 12 000 kronor per år. Klubbinstruktörer utbildas årligen genom samma DF:s försorg. Studiecirklar för utbildning av föreningsledare har varit verksamma i Hallands IF och i Smålands IF. I Skånes IF har av kommunmedel 14 607 kronor ställts till förfogande för 14 SDF för instruktion av aktiva. Inom flera förbund har kurser anordnats i anslutning till kampanjen »Ansvar och nykterhet». I Stockholms IF bedrives utbildnings- och instruktörsverksamhet av Stockholms stads idrotts- och friluftsstyrelse i samarbete med vederbörande SDF. b) F r å n alla förbunden redovisas att specialidrottsorgan och kommittéer har anordnat instruktionskurser i en eller flera idrottsgrenar. Vid vissa kurser har vederbörande SF ställt instruktörer till förfogande. Inom en del förbund har deltidsanställd instruktör anlitats under vissa perioder. Särskilda ungdomsläger och kurser för »morgondagens män» har anordnats inom några idrottsgrenar. I Skånes IF finns heltidsanställd friidrottsinstruktör. Där har även utbildning av s. k. amatörinstruktörer skett. I Västerbottens IF har funktionärsutbildning förekommit speciellt bland lagidrotterna. 6. »Har DF några synpunkter eller önskemål lentverksamhet i distriktet, angivas dessa här.»

att framföra

beträffande

konsu-

Förbunden uttalar samfällt, att erfarenheterna av konsulentverksamheten är goda. Ett genomgående önskemål är att få egen konsulent inom distriktet, enär arbetsuppgifterna är så stora att det är svårt för en person att hinna med mer än ett distrikt. Endast ett distrikt, Östergötlands IF, anser verksamheten bra ordnad med gemensam konsulent för distrikten Östergötland-Södermanland. Smålands IF anser sig ha behov av 2 konsulenter. Beträffande konsulentens arbetsuppgifter går meningarna delvis i sär. I Hallands IF vill man sammankoppla hans verksamhet med förbundssekreterarens arbete. Jämtland-Härjedalens IF går ett steg längre och vill att konsulenten skall så mycket som möjligt avlasta verkställande ledamoten i VU och bli en helt administrativ kraft. Vissa DF vill förena konsulentens arbete med instruktörsverksamhet, medan andra bestämt tar avstånd från en sådan kombination. Upplands IF anser, att konsulentens verksamhet bör »helt inriktas på allmän propaganda med lämplig fördelning mellan olika idrotter. Specialinstruktion genom särskilda instruktörer». Göteborgs distrikts IF framhåller att »verksamheten som konsulent bör lämpligen förenas med instruktörssyssla i så många grenar som möjligt», och Hälsinglands IF skulle »med tillfredsställelse se att någon kombinerad instruktör och konsulent kunde anställas för distriktets verksamhet». Västergötlands IF anser det önskvärt »att konsulenten behärskar en eller ett par idrottsgrenar för att då tillfälle ges instruera i grenen, och särskilt skolungdomen». Medelpads IF anser att konsulenten i första hand bör ägna sig åt bildandet av ungdomsavdelningar och fritidsgrupper. Bohusläns-Dals IF och Göteborgs distrikts IF anser sig ha större behov av en instruktör än av en konsulent. Det förstnämnda förbundet säger att »om medel motsvarande konsulentkostnaderna ställdes till DF:s förfogande skulle sannolikt ett effektivare arbete kunna åstadkommas». Förbundet vill själv anställa lämplig person, enär »en av RF eller skolöverstyrelsen tillsatt konsulent blir ej en distriktets man, en av DF anställd blir för distriktet mer användbar, då en av RF eller skolöverstyrelsen tillsatt gärna känner sig som representant för dessa». 7. »Föreligger någon nämnvärd, gerad av de under DF sorterande

mera reguljär föreningarna?»

instruktionsverksamhet

arran-

225 På frågan svarar Bohusläns-Dals IF »Nej»; Gotlands IF »Nej, endast delvis i fotboll»; Gästriklands IF »Nej, ingen nämnvärd». »Klubbinstruktörer förekommer inom vissa idrottsgrenar, vanligen f. d. aktiva idrottsmän med enklare eller ingen egentlig instruktörsutbildning, som mest av eget intresse hjälper sina kamrater inom klubben tillrätta,» Hälsinglands IF svarar: »Nej. Endast i två fall förekommer att föreningar har fotbollsinstruktör anställd, vilken då även har civil anställning inom orten.» Från Stockholms IF rapporteras att »ifrågasatt instruktionsverksamhet förekommer i flera hundra av distriktets klubbar och inom de flesta idrottsgrenar. Med större ekonomiska resurser skulle denna viktiga verksamhet avsevärt kunna utbyggas». Dalarnas IF svarar: »Ja, av obetald arbetskraft, inom så gott som samtliga föreningar omfattande all idrott.» Från Skånes IF kommer liknande uttalande, och från Smålands IF sägs att reguljär instruktionsverksamhet förekommer speciellt inom lagidrotterna. Dessutom förekommer i Jönköping och Kalmar kommunalt anställda siminstruktörer. Även Medelpads, Södermanlands, Upplands och Västerbottens IF besvarar frågan jakande. Övriga DF säger i allmänhet att instruktionsverksamhet förekommer inom vissa grenar, kanske speciellt fotboll. S. »Anser DF, att instruktionsverksamheten ordnad eller att mera finns att göra på detta Vad skulle DF i så fall vilja göra?»

för närvarande område?

är

ändamålsenligt

Alla DF utom ett anser att instruktionsverksamheten f. n. icke är ändamålsenligt ordnad. Omdömena skiftar men huvudtemat är detsamma i uttalandena. Gästriklands IF säger: »Oerhört mycket finns att göra just på detta område, ty instruktörsbristen är skriande.» Hälsinglands IF: »Instruktionsverksamheten giver mycket övrigt att önska.» Jämtland-Härjedalens IF anser »att den nuvarande instruktionsverksamheten icke fyller ens de blygsammaste krav på rationellt ordnad instruktionsverksamhet». Upplands IF: »Det är givet att mycket mer kan göras.» Södermanlands IF däremot svarar: »Ja, men det gäller givetvis att bygga vidare och lära genom erfarenhet.» Den förhärskande uppfattningen är att bristen på pengar är huvudanledningen till instruktionsfrågans prekära läge. Vidare att frågan skall lösas genom SF:s eller SDF:s försorg. Skånes IF svarar: »Den (instruktionsfrågan) bör lösas SF-vägen eller i samarbete RF—SF. Ett DF med 25 idrotter kan möjligen placera men ej utbilda instruktörer.» Östergötlands IF säger: »Den saken synes oss dock icke vara DF:s utan SF:s (ev. SDF:s) uppgift att ordna.» Motsatt uppfattning kommer även till synes. Norrbottens IF vill att »all instruktionsverksamhet skulle vara underställd DF om blott medel finnes. F. n. blir det endast 'halvgjort' arbete. Endast ett fåtal SDF har några medel för denna verksamhet». Smålands IF intar en mellanställning. Förbundet »skulle vilja ha heltidsanställd instruktör, som utöver lämnandet av instruktion direkt hos anslutna föreningar även kan hålla instruktionskurser rent allmänt för utbildande av specialidrottsinstruktörer». Västerbottens IF anser att »idrottslärare» bör utbildas exempelvis genom GCI.

Materielanskaffning 9. »Om genom DF:s försorg anskaffning av idrottsmateriel sker till SDF, andra specialidrottsorgan ochleller föreningar, beskriv i så fall i korta drag hur anskaffningen är ordnad.» Anskaffning av materiel förekommer icke genom DF:s försorg. Den enda kommentaren lämnas av Södermanlands IF som svarar: »DF förmedlar icke någon 15—705S95

226 materielanskaffning i annat fall än när det gäller gratisutdelning från SF, vilket förekommer i en del fall. DF avger då yttrande och förslag efter hänvändelse från vederbörande SF.» 10. »Har DF några synpunkter att anföra på frågan om ordnandet av materielanskaffning, angives detta här.» Meningarna går här mycket i sär. Flertalet av de förbund som besvarat frågan anser dock att materielanskaffningen genom SF är den bästa och riktigaste vägen. Ett förbund, Bohusläns-Dals IF, vill att anskaffningen skall ombesörjas av DF. Norrbottens IF anser att det vore bäst med anslag direkt till föreningarna, »som finge göra sina inköp själva och pressa priserna, vilket går bra f. n.». Blekinge IF antar att »smidigare fördelning vunnes om medel till materielanskaffning gick direkt till respektive SDF i proportion till dess storlek. Fördelning s. a. s. en trappa ned». Dalarnas IF anser att ett centralupphandlingsorgan för viss dyrbarare materiel skulle vara av godo, medan Göteborgs distrikts IF har en motsatt uppfattning. »Decentralisering önskvärd då inköp av materiel på platsen många gånger ställer sig billigare än vad som erhålles vid central upphandling.» Närkes IF vill att medel skall ställas till DF:s förfogande »så att de värsta bristerna på de m i n d r e idrottsplatserna kunna avhjälpas». Stockholms IF tar även upp frågan om materiel på idrottsplatserna: »På befintliga idrottsanläggningar bör anläggningsägaren (kommunen) och inte de h y r a n d e föreningarna och förbunden tillhandahålla även lösa inventarier i form av erforderlig materiel, t. ex. brottarmattor, bordtennisbord, höjdhoppsställningar och häckar. Anskaffning av dylik materiel bör ej såsom nu belasta SF:s eller SDF:s kostnader.» Södermanlands IF slutligen kommer med en ny synpunkt på frågan: »När SF fördelar idrottsmateriel har hittills endast föreningar kommit i åtnjutande av denna fördel, men vi skulle önska att även DF skulle kunna få dylik tilldelning. Vår idrottsgård skulle ha god användning för redskap vid kurser och instruktioner.»

Anläggningar 11. »Tar DF i sin nuvarande verksamhet aktiv del i behandlingen av frågor om byggande av idrottsplatser och andra idrottsanläggningar? Om så är fallet, beskriv i korthet hur DF är inkopplat på frågorna.» Förbunden h a r som regel en idrottsplatsombudsman — till synes oftast oavlönad — som tillhandagår föreningar och i någon mån kommuner med råd och anvisningar vid planerande av idrottsplatser. Vidare avger förbunden — åtminstone i regel — yttranden till IPK över ansökningar om bidrag till idrottsplatser. Vissa DF har dessutom svarat, att man brukar hjälpa vederbörande med uppvaktningar och kontakter hos kommunerna och IPK. I intet fall synes DF vara inkopplat på frågor om andra anläggningar än idrottsplatser. Svaren ger ett intryck av att DF:s inflytande på frågor om anläggningar är skiftande men överlag tämligen ringa. I Göteborgs distrikts IF har emellertid förbundet en ledamot och en suppleant i styrelsen för Göteborgs stads idrottsplatser. Gotlands IF har tillsatt en särskild »byggnadssakkunnig» som kan bistå med råd. Jämtland-Härjedalens IF:s idrottsplatsombudsman är jämväl förbundssekreterare och genom denne erhåller »VU och styrelsen fortlöpande inblick i och kontroll över alla frågor, som rör underhåll och nyanläggning av idrottsplatser m. m.». Skånes IF:s ombudsman yttrar sig »över alla remisser av idrottsliga byggnadsärenden från länsarbetsnämnderna

227 i Skåne». I Upplands IF företar styrelsen sedan ett par år tillbaka resor till olika idrottsplatser för att »inspektera» nybyggen, planerade byggen m. m. 12. »Anser DF att utrymme borde finnas för mera aktiv medverkan från sida i dessa frågor? I så fall ange hur denna medverkan borde ordnas.»

DF.s

En mera aktiv medverkan förordas av 12 DF. Olika förslag om hur denna skall ordnas lämnas. Gotlands IF vill ha en »auktoriserad sakkunnig» som skulle få ta del av ritningar och yttra sig. Speciellt vid planerandet av gymnastiksalar och simhallar. Skolöverstyrelsen och IPK borde ha skyldighet att kontakta DF i dylika frågor. Jämtland-Härjedalens IF är inne på samma tankegång: »Vid planering av nyanläggningar torde det vara lämpligt, att den kommunala idrottsnämnden i samråd med såväl IPK och DF som skolmyndigheter och idrottsföreningar inom kommunen noga planlägger läge och storlek av behövliga anläggningar.» Tanken att kommunerna bör rådfråga DF är flera andra inne på. Närkes IF anser att DF borde få resurser att inspektera skötseln av idrottsplatserna »i sådan omfattning att förfall av IP kan påtalas i tid och därigenom stora värdeförluster förhindras». Smålands IF ifrågasätter om icke DF borde ha ett ombud i länsarbetsnämnden. Uppsala IF ser till anslagsfrågan och säger: »Ge DF möjligheter att fördela anslag (nuvarande endast yttranderätt) genom att IPK:s anslag uppdelas på distrikten.» 4 DF har ej besvarat frågan. Göteborgs distrikts IF och Östergötlands IF säger »Nej» och övriga anser nuvarande förhållanden bra. 13. »Är distriktet enligt DF:s mening tillräckligt tillgodosett i fråga om idrottsanläggningar av olika slag? Om så ej är fallet, angiv i vilka hänseenden det brister samt de huvudsakliga faktorer som hindrat utvecklingen. I detta sammanhang bör också uppmärksammas behovet av enklare idrottsplatser.» Uttalandena i denna fråga är tämligen samstämmiga. I allmänhet anser förbunden att distrikten är tämligen väl tillgodosedda på större, vad man kanske kan kalla fullständiga idrottsplatser. Däremot råder så gott som överallt brist på enklare idrottsplatser och bollplaner. De som finns ligger ofta nog icke i anslutning till skolorna. Smålands IF anser att fullt utbyggda idrottsplatser icke är av nöden på samtliga orter inom distriktet, utan att det i många fall kan vara tillräckligt med enklare idrottsplatser, om det inom en storkommun redan finns en fullt utbyggd idrottsplats. Samma mening finns inom flera DF. Bl. a. Närkes IF: »Små IP bör gå före central IP, varigenom klarlägges om central IP behövs eller ej.» Hallands IF framhåller i detta sammanhang, att det icke kan förnekas att det ibland byggs för stora idrottsplatser för ortens behov. Några DF betonar att en del äldre idrottsplatser måste rustas upp. Vad angår anläggningar för inomhusidrott uttalas av nära nog varje DF att det r å d e r en »skriande» brist. Idrottshallar för t. ex. handboll, boxning, brottning, bowling, bordtennis etc. saknas. Likaså påtalas den rådande bristen på gymnastiksalar för skolorna. Göteborgs distrikts IF svarar att bristen på inomhuslokaler skulle kunna till stor del avhjälpas om gymnastiksalar byggdes så planerade att de kan användas även för inomhusidrott. De flesta DF påtalar även bristen på simhallar ävensom simbad utomhus. Vidare framhåller man att hoppbackar, ishockeybanor och bandybanor saknas i allt för stor omfattning. Dalarnas IF önskar flera samlingslokaler. De flesta DF anser att svårigheten att skaffa medel och svårigheten att få byggnadstillstånd i första hand har hindrat utvecklingen. Blekinge IF och Medelpads IF anser att bristande intresse från kommunalt håll bidragit, och Örebro IF säger ifråga om idrottsplatser: »Ekonomiska svårigheter är väl största hindret för byggande av IP. Därefter markfrågor; i några fall oenighet bland idrottsfolk var I P skall ligga i kommunen.»

228 lk. »Anser DF att de statsmedel, som under senare år beviljats för idrottsanläggningar inom distriktet, kommit till lämplig användning? Det skulle sålunda bl. a. vara av intresse att höra, om erfarenheter finns av att idrottens och skolornas föreliggande behov icke tillgodosetts på ett lämpligt sätt i fråga om lokalisering, storlek eller standard eller eljest att anläggningsprojekt borde ha upplagts på annat sätt än som skett, exempelvis i fråga om förvaltningsform. Har DF några synpunkter och önskemål att anföra på den verksamhet, som utövas av idrottsplatskommittén, angives detta.» Distriksförbundens erfarenheter synes genomgående vara goda. Man framhåller att de anslagna medlen kommit till god användning men beklagar också tämligen allmänt, att medlen varit alldeles för små. I den mån kommunerna intresserat sig" för anläggningsverksamheten har i regel skolornas behov beaktats. Man anser sig kunna förmärka ökat intresse från kommunernas sida under senare år. BohuslänsDals IF säger att idrottsföreningarna i de flesta fall själva fått svara för anskaffande av m a r k till idrottsplats, vilket gjort att de fått se mera till det ekonomiskt möjliga än skolornas behov av idrottsplatser. Idrottsanläggningarna bör kommunaliseras och idrottsplatskommittén söka kontakt direkt med kommunerna. Att kommunerna bör svara för underhållet av idrottsplatserna är ett önskemål från flera håll. Hallands IF vill för att i större utsträckning kunna tillgodose mindre orter med enklare idrottsplatser, att det s. k. mindre anslaget skall höjas från 3 000 till förslagsvis 8 000 kronor. Västerbottens IF anser det orimligt att icke allvarliga försök gjorts att utnyttja »de dyrbara och stora skolbespisningslokalerna även för fysisk fostran och låta inreda dem därför». IPK:s verksamhet uppskattas allmänt av de DF som uttalar sig härom. Sålunda svarar t. ex. Dalarnas IF: »IPK:s gedigna verksamhet uppskattas helt av DF»; Gästriklands IF: »IPK synes oss arbeta effektivt och föredömligt»; Jämtland-Härjedalens IF: »DF anser att RF:s idrottsplatskommitté inom detta distrikt gjort en mycket god insats för lösandet av de många gånger synnerligen besvärliga idrottsplatsfrågorna.» »Samarbetet med IPK har varit mycket gott», säger Närkes IF. Södermanlands IF är kritiskt och anmärker på att »begärda yttranden från DF angående fördelning av disponibla medel inte beaktas tillräckligt». När DF lämnat förslag baserade på behovs- och lokalkännedom »blir vi minst sagt besvikna när vi får se att IPK i vissa fall inte tagit hänsyn till våra förslag och vi har frågat oss vad egentligen är meningen med att IPK begär få höra vår åsikt i berörda frågor».

Administration 15. »I vilken utsträckning är verksamheten hos DF och specialidrotternas (även SDF) inom distriktet samordnad beträffande: a) instruktionsverksamhet b) förvaltning c) kansli, sammanträdes- och andra lokaler d) annan verksamhet.»

organ

a) Instruktionsverksamheten är i viss omfattning — dock tämligen ringa — samordnad genom konsulenterna. I Dalarnas IF finns en gemensam kurskommitté (KK) »vilken emottager anmälan om samtliga planerade kurser och söker samordna desamma». Jämtland-Härjedalens IF h a n d h a r i viss utsträckning grundläggande ledareutbildning och utbildning av ungdomsledare gemensamt med SDF. Inom Norrbottens IF sker all ledareutbildning gemensamt genom DF:s försorg. I övrigt synes någon samordning av denna verksamhet icke förekomma.

229 b) Förvaltningen är ofta gemensam för DF, kommittéer och sektioner, medan SDF alltid synes ha egen förvaltning. c) Flertalet DF uppger att kommittéer, sektioner och SDF får disponera DF:s kansli och kontorsmaskiner för sin verksamhet. I regel sker upplåtelsen kostnadsfritt, någon gång utgår en mindre avgift. Hjälp med utskrivning av meddelanden lämnas också inom vissa DF. d) Upplands IF har svarat »gemensamma propagandaåtgärder» och Blekinge IF »genom DF:s ungdomskommitté samt DF:s skol- och ungdomssektion». I övrigt ingen samordning. 16. »Det vore av stort intresse att få del av DF:s synpunkter på vilka frågor som speciellt bör handhavas av DF för att på bästa möjliga sätt främja idrottens utveckling. Vad har DF för synpunkter i dessa hänseenden?» DF har genomgående, mer eller mindre utförligt, besvarat frågan på i stort sett samma sätt. De frågor som bör handhavas av DF är sålunda att svara för en rättvis fördelning av anslagsmedel från stat och kommun inom distriktet, att h a n d h a konsulentverksamheten och sådan kursverksamhet, som ej berör specialidrottsgrenar, i och för utbildning av idrottsledare, att svara för samarbete med statliga och kommunala myndigheter samt ideella folk- och ungdomsrörelser i distriktet, att öva inflytande på frågor som r ö r idrottsanläggningar, att samordna propaganda för ungdomsidrott, kvinnlig idrott och motionsidrott, att övervaka den idrottsliga ordningen inom distriktet och utåt företräda den samlade idrotten. Upplands IF framhåller att »RF:s direktiv och riktlinjer måste genom DF och på dess ansvar genomföras inom distriktet». Södermanlands IF är kritiskt inställd till att styrelserna på senare tid tagits i anspråk för behandling av ärenden som föga har med idrott att göra. Man vill höra organisationernas mening »i alla möjliga samhällsoch ungdomsfrågor, man inbjuder representanter för DF till konferenser och diskussioner av olika slag». Allt detta är ju bra, säger förbundet, men tar mycken tid i anspråk på bekostnad av den som måste ägnas idrotten. 5 DF har ej besvarat frågan och 2 har hänvisat till § 55 i de av RF-mötet 1955 fastställda bestämmelserna för försöksverksamheten åren 1956 och 1957 med styrelse- och rösträttsreformer för DF. 11. »Vilka är enligt DF:s mening de största svårigheter föreningarna har att kämpa mot för att stimulera idrottsintresset och föra ut idrotten till allt vidare kretsar? Har DF några förslag till åtgärder i detta hänseende?» Samtliga DF synes vara ense om att brist på pengar, brist på kunniga och initiativrika ledare, som har tid och råd atf ägna sig åt ideellt föreningsarbete, och brist på lokaler för idrott och på klubblokaler är de stora svårigheter, som idrotten har att kämpa mot. Många pekar vidare på ungdomens ökade inkomster, som ger den möjligheter till dyrare fritidssysselsättningar än idrott t. ex. totospel, dans och restaurangliv. Den förbättrade levnadsstandarden som gör folk bekvämare framhålles också rätt genomgående. Motorismen antages dra ungdomen från idrotten liksom nöjesindustrien. Ett p a r DF påtalar den bristande förståelsen från vissa kommuner. Flera anser att ledarna i för stor utsträckning får ägna sig åt att skaffa medel genom att anordna nöjestillställningar i stället för åt idrotten. Gotlands IF påpekar att ledare och instruktörer i andra ideella föreningar har betalt för sitt arbete. Stockholms IF hänvisar bl. a. till »den strävsammare ungdomens mera tidskrävande utbildningsverksamhet». Södermanlands IF förmodar att »det har kanske blivit för mycket pengar i idrotten». Upplands IF säger att »ungdomen har för mycket pengar och är bortskämd, vill ha allt serverat» och tillägger:

230 »Kanske är det överdrift då det anges att konkurrensen från dansbanan, personlig bekvämlighet m. m. är orsaken till ungdomens 'avfall' från idrotten.» Det stora flertalet DF anser att man genom ökade statliga och kommunala bidrag till instruktionsverksamhet och till idrottsanläggningar, gymnastiksalar och klubblokaler skulle få möjligheter att stimulera idrottsintresset. Genom ökade anslag befrias ledarna från tvånget att skaffa medel genom att anordna nöjestillställningar och kan ägna sig åt idrotten i stället. Propagandan för speciellt ungdomsidrott skulle också kunna öka genom högre anslag. Ur propagandasynpunkt bör, anser Gotlands IF, även finnas större anläggningar dit den stora publiken kan lockas att se stor och god sport. »Ungdomen måste få idoler och föredömen.» Flera DF vill ha bort nöjesskatt på idrottstävlingar. Närkes IF vill med instämmande av flera D F att ungdomsledarna skall få viss ersättning för sitt arbete och vill ha en ungdomskonsulent i varje distrikt. Västerbottens IF anser att intresset för idrotten måste grundläggas i skolorna. »Utan att överdriva vågar vi påstå, att inget skolämne misskötes så som ämnet gymnastik med lek och idrott.» Blekinge IF skulle vilja tillsätta speciella kommunala ungdomsråd och/eller idrottsnämnder. 18. »Har DF några övriga önskemål ningen?»

eller synpunkter

att framföra

till

utred-

Denna fråga h a r besvarats av endast 11 DF. Svaren utgör i mångt och mycket en återupprepning av förslagen under fråga 17 och svaren på tidigare frågor. En del nya synpunkter kan dock antecknas. Gotlands IF anför att »idrotts- och friluftsnämnder skulle arbeta bättre om de ej tillsattes efter partipolitiska linjer». Närkes IF och Västmanlands IF anser att »den inte minst viktiga propagandafaktorn är att våra toppidrottsmän kan hävda sig i internationell konkurrens». Skånes IF framhåller att möjligheten att lätt få fritidsarbete som ger pengar ställer idrottsledarna inför ett svårt val, då de i regel är oavlönade och arbetar just på fritiden. Stockholms IF framhåller att utbildning av specialinstruktörer kan ordnas t. ex. i samarbete med GCI och att, om konsulenter eller instruktörer rekryteras bland lärare och gymnastikdirektörer, dessa bör få tillgodoräkna sig pensionsberättigande tjänsteår. Upplands IF uttalar att ett rent förstatligande av RF till varje pris måste förhindras och att RF bör jämställas med studieförbund vad gäller fritidsverksamheten.

SAMMANSTÄLLNING av svar på rundfrågor till specialförbunden Vid utarbetandet av denna sammanställning av svaren på utredningens rundfrågor till specialförbunden rörande vissa allmänna förhållanden har frågor och svar upptagits i samma ordning som i det utsända frågeformuläret. Svar har inkommit från samtliga till riksidrottsförbundet vid tiden för rundfrågans utsändande (hösten 1955) anslutna specialförbund, 31 till antalet. Följande förkortningar användes: RF = Sveriges riksidrottsförbund SF = Specialförbund DF = Distriktsförbund SDF = Specialdistriktsförbund 1F = Idrottsförbund ( = DF) IPK = RF:s idrottsplatskommitté

Anslag 1. a) »Efter vilka grunder tionsanslag m. mj?»

fördelar

SF SDF-bidragen

och andra medel

(instruk-

Vid fördelningen av SDF-bidragen är de förhärskande fördelningsgrunderna antalet föreningar inom distrikten samt den idrottsliga aktiviteten inom distrikten. Ett 20-tal förbund fördelar sålunda i stort bidragen från dessa utgångspunkter. Avvikelser från huvudprinciperna förekommer emellertid, och i en del fall har ganska detaljerade fördelningsföreskrifter utfärdats. Friidrottsförbundet t. ex. tar förutom de nämnda omständigheterna även hänsyn till antalet anställda instruktörer samt trafikförhållandena inom respektive distrikt. Även fotbollförbundet har ett flertal specialbestämmelser, och hänsyn tas bland annat till distriktens ytstorlek, folkmängd m. m. Inom bandyförbundet sker fördelningen efter en viss fastställd kvot, som grundar sig på inom distriktet verksamma bandylag, varvid uppdelning sker på seniorer, juniorer och skolbandy. I några fall tas också hänsyn till avstånden inom distrikten, t. ex. hos gymnastikförbundet. Orienteringsförbundet tillgodoser särskilt distrikten i Norrland. Hos sju förbund sker fördelningen så att varje distrikt tilldelas ett grundbelopp jämte visst belopp för varje ansluten förening. Hit hör bland andra ishockeyförbundet, vilket emellertid också tar hänsyn till avstånden inom vederbörande distrikt m. m. I några fall slutligen sker fördelningen efter antalet medlemmar, t. ex. hos tennisförbundet och bowlingförbundet, vilket senare också tar hänsyn till antalet hallar inom distrikten. »Instruktionsanslag m. m.» fördelas av flertalet förbund på distrikten. I några fall förbrukas emellertid dessa anslag centralt. Så är förhållandet bland annat inom brottningsförbundet, där hela anslaget användes centralt för instruktörslöner och kursverksamhet. Fotboll-, bandy- och tyngdlyftningsförbunden förbrukar viss del av anslagen centralt och fördelar återstoden på distrikten. Hos några m i n d r e förbund utdelas bidragen direkt till föreningarna.

232 Fördelningen av sistnämnda anslag sker i allmänhet efter behovsprövning. Härvid tages inom ett par förbund, gymnastik- och orienteringsförbunden, särskild hänsyn till norrlandsdistrikten. Friidrottsförbundet jämte några andra förbund fördelar nu ifrågavarande bidrag efter samma grunder som SDF-bidragen. 1. b) »Om SF beviljar bidrag till föreningar,

för vilka ändamål sker

detta?»

Vid besvarandet av denna fråga har på vissa håll gjorts en sammanblandning med svaren på fråga 6 om materielanskaffning. Svaren bör därför ses i ett sammanhang. Flertalet förbund, ett 20-tal, beviljar föreningarna bidrag även av andra slag än för materielanskaffning. Bland dem som icke beviljar sådana bidrag kan nämnas tyngdlyftnings-, basketboll-, bowling-, gång-, handbolls-, orienteringsoch skidförbunden. Skridskoförbundet ger bidrag endast för olympiska förberedelser och tennisförbundet endast i vissa speciella fall. Bidrag utgår endera in natura — i form av materiel som inköpts centralt — eller såsom kontantbidrag för vissa särskilt angivna ändamål. Den förstnämnda bidragsformen tillämpas bland annat av ishockey-, bandy- och skolidrottsförbunden. Bland förbund som utdelar kontantbidrag kan nämnas badmintonförbundet för instruktör och propaganda, bordtennisförbundet för specialmateriel för bord och belysning, roddförbundet för materiel och fraktkostnader i vissa fall samt simförbundet och bowlingförbundet för tävlingskostnader. Fotbollförbundet ger understöd åt föreningar i nationella serier, vilka haft underskott på denna verksamhet. Slutligen kan nämnas att brottningsförbundet använder båda fördelningsformerna. 2. »Är den nuvarande ordningen, att anslag till SDF och övriga specialidrottsorgan fördelas genom både SF och DF, lämplig eller vill SF föreslå någon ändring eller omläggning?» 22 förbund anser nuvarande fördelningsordning olämplig. Majoriteten av dessa hävdar att samtliga bidrag bör fördelas genom SF, vilka säges ha den bästa överblicken av ifrågavarande organs behov. Ishockeyförbundet och simförbundet framhåller tillika, alt garantier för en mera rättvis fördelning mellan SDF och föreningarna skulle vinnas härigenom. Gångförbundet anser att nuvarande ordning är olämplig ur effektivitetssynpunkt. Roddförbundet understryker att någon kontroll på att de medel, som nu fördelas till respektive DF, verkligen kommer roddföreningar till godo icke finnes. Skridskoförbundet erinrar om att i de fall, där DF behöver kopplas in, SF kan infordra yttrande från dem. Fotbollförbundet, som också hävdar att all fördelning bör ske genom SF, för fram alternativet att, därest fördelningen icke anses böra ske genom SF, den bör handhas av BF. Friidrottsförbundet uttalar att nuvarande ordning kan vara lämplig då det gäller förvaltningsmedel, under förutsättning dock att tillräcklig hänsyn tages till SDF:s behov. När det däremot är fråga om medel för den idrottsliga verksamheten bör fördelningen helt gå genom SF. Tennisförbundet framhåller, att en central instans för anslag till idrottsrörelsen synes kunna mera rättvist fördela medlen till idrotten och dess olika grenar. Enligt bordtennisförbundets mening bör statliga anslag fördelas av SF och anslag av lokal karaktär (t. ex. från landsting) av DF. Bland förbund som icke framför någon erinran mot nuvarande ordning kan nämnas brottnings-, bobsleigh-, bowling-, varpa- och orienteringsförbunden. Sistnämnda förbund nämner dock, att viss komplettering kan tänkas för att tillgodose lokala och andra speciella intressen.

233 Instruktion 3. »Angiv i kort sammandrag i vilken utsträckning instruktionsverksamhet under 1955 förekommit genom SF:s försorg dels för idrotts- och dels för ledarutbildning eller andra ändamål (t. ex. antal kurser av skilda slag, huruvida instruktör funnits, hel- eller deltidsanställd o. s. v.).» Badmintonförbundet har haft två instruktörer anställda. En ungdomsledarkurs samt en juniorkurs för h e r r a r och damer på Bosön har anordnats. Bandyförbundet h a r anordnat en ungdomsledarkurs på Bosön, 8 regionalkurser för utbildning av instruktörer, kurser för utbildning av domare i samtliga distrikt samt central elitdomarekurs. Särskilt anställd tränare eller instruktör finnes ej. Basketbollförbundet har haft en central domare- och instruktörskurs, en ungdomsledarekurs i samarbete med RF samt ett 20-tal »punktkurser» i landet. Instruktör har fått arvode för varje kurs. Inom bobsleighförbundet har instruktörsverksamhet bedrivits i samband med resor till kontinentens banor. Bordtennisförbundet har ordnat rikskurser för ungdom, en för pojkar och en för flickor (veckokurser), lagledareinstruktion vid 15 endagskonferenser, instruktörsutbildning vid 2 veckokurser och domareutbildning vid 6 kurser i olika distrikt. Vidare har instruktörsbesök under 1 till 2 dagar på ett 15-tal platser i Norrland gjorts. Yrkesinstruktör har varit engagerad sex och styrelseledamöter sju veckor för instruktionsuppdrag. Bowlingförbundet har ordnat instruktion för elitspelare och nybörjare i Halmstad och Falkenberg. Amatörinstruktörer har anlitats vid behov. Boxningsförbundet, som h a r heltidsanställd instruktör, har anordnat 2 instruktörs- och 4 domarekurser. Inom brottningsförbundet har förekommit såväl kurser för brottare — elitkurs i både grekisk-romersk och fri stil — som ledarekurser, domareinstruktörskurs och ungdomsledarekurs, den senare i samarbete med RF. Förbundet har 2 heltidsanställda instruktörer. Bågskytteförbundets DF-kommittéer och SDF har uppmanats att själva ombesörja sin kursverksamhet. Curlingförbundet har ej instruktörsverksamhet i egentlig mening. Styrelsemedlemmarna i SF h a r utövat viss instruktionsverksamhet. Cykelförbundet har ordnat träningskurs för yngre lovande cyklister samt kurs för distriktsinstruktörer. I övrigt har instruktionsverksamheten bedrivits av styrelseledamöter och amatörinstruktörer. Fast anställd instruktör finns ej. Fotbollförbundet har under året centralt anordnat 3 kurser för domare och 6 motsvarande kurser för ungdomsledare. Förbundets distrikt h a r anordnat 127 kurser för domare, 13 nybörjarekurser för instruktörer, 30 kurser för ungdomsledare samt 92 s. k. pojkträffar. Friidrottsförbundet har haft regelbundna kurser för dels elitidrottsmännen dels »morgondagens män». Ledareutbildningen har under senare år av ekonomiska skäl måst inskränkas till utbildning av träningsledare åt föreningarna. För instruktörer anordnas årligen särskilda kurser — 2 till 5 dygn — för kontinuerlig fortbildning. Fäktförbundet har heltidsanställd instruktör i Stockholm, som regelbundet undervisar varje vecka i Uppsala. Instruktör har även sänts till Småland. Golfförbundet har haft 2 heltidsanställda reseinstruktörer, en under 20 veckor. En central kurs har hållits på Bosön för vidareutbildning av klubbarnas egna instruktörer. Separata ungdomskurser har hållits av klubbarna med hjälp av förbundets instruktörer. Inom gymnastikförbundet har följande ledarekurser ordnats, nämligen 7 i kvinnlig och 3 i manlig motionsgymnastik, 4 i kvinnlig ungdomsgymnastik, 1 i småbarnsgymnastik, 4 i manlig elitgymnastik (varav 1 regional i Norrbotten) samt slutligen 1 i kvinnlig elitgymnastik. Härjämte har ordnats 1 träningsläger för elitgymnastik och 1 för ungdomsgymnastik. Halvtidsanställd riksinstruktör h a r funnits. Gångförbundet har haft instruktör anställd under kortare tider. Frivilliga

234 instruktörer har genom förbundets försorg ställts till SDF:s och föreningars förfogande för kursledning och instruktion. Handbollsförbundet anordnar en årlig central instruktörskurs på Bosön samt en liknande för domareinstruktörer. I varje distrikt ges årligen dels instruktörs- och dels domarekurser på förbundets bekostnad. I vissa fall har SDF använt sitt anslag till deltidsanställd instruktör. Ishockeyförbundet upplyser, att dess tekniska kommittés verksamhet har omfattat 2 centrala kurser för föreningsinstruktörer och 5 instruktions- och träningskurser för juniorer. Inga heltidsanställda instruktörer eller tillfälligt anställda för olika kurser har anlitats. Vidare har anordnats centrala och regionala domarekurser, 1 ungdomsledarkurs i samarbete med RF, 1 central kurs för lovande spelare samt mindre motsvarande kurser inom distrikten. Dessutom har bland annat träningsläger förekommit för landslagsspelare. Kanotförbundet uppger att till följd av medelsbrist en del kurser återkommer endast vartannat år, andra åter vart tredje år, men utbildningskurser för aktiva varje år. Instruktörer hämtas ur egna led. Konståkningsförbundet har under de senaste åren haft 2 deltidsanställda instruktörer, som besökt föreningarna ute i landet under januari till mars månader. Anslag har utgått till Stockholms IF för instruktion inom föreningarna. Bidrag till Stockholms Allmänna Skridskoklubb har lämnats till kurs för utbildning av instruktörer bland kvinnliga elever vid GCI. Orienteringsförbundet har hållit träningskurs för elitlöpare vid Lida, 7 regionala banläggningskurser på olika håll i landet samt 3 ungdomsläger, ett vart omkring 1 vecka. Vid dessa kurser har som ledare medverkat förbundsledamöter mot sedvanligt arvode. Roddförbundet har anordnat 1 damroddledarekurs, 3 tränareutbildningskurser, 1 ungdomsledarekurs, 3 roddutbildningskurser och 1 domarekurs. Heltidsanställd tränare har arbetat från och med den 1 juli med uppgift att driva träningsverksamhet i olika föreningar. Simförbundet har i de flesta distrikt haft funktionärs- och domarekurser, liksom instruktions- och träningskurser i simhopp, simning och vattenpolo. Konferens har hållits för distriktsledare och instruktörer där speciellt ungdomsverksamheten, föreningsarbetet och instruktionsverksamheten behandlats. Under en vecka i juli deltog 7 instruktörer i en hoppinstruktionskurs i Bad Kissingen i Tyskland. Vid två tillfällen har de norrländska simförbunden i Hudiksvall och Skutskär samlat föreningsledare och instruktörer i samband med en sammandragning av distriktens elitsimmare. Ekonomiskt understöd från förbundet till distriktens och föreningarnas instruktörer har utgått. Förbundet har haft egen heltidsanställd rikstränare. Under inomhussäsongen har hans arbete huvudsakligen varit förlagt till Norrland. Under sommarmånaderna har tidvis reseinstruktörer varit engagerade och besökt sådana platser, som har friluftsanläggningar men saknar egna instruktörer. Skidförbundet har ordnat grundkurs för utbildande av längdlöpningsinstruktörer; distriktsinstruktörskurs för backhoppningsinstruktörer; grundkurs för slalominstruktörer (alpin s k i d s p o r t ) ; längdlöpningskurser för yngre lovande löpare, manliga och kvinnliga; backhoppningskurser för backhoppare och kombinerade löpare; kurser för alpin skidsport (slalom och störtlopp) och förberedelser för internationell skidrepresentation (eliten). Skridskoförbundet säger att instruktionsverksamheten bland de aktiva har skett dels genom centralt dirigerade, ambulerande instruktörer, dels genom särskilda år från år utsedda distriktsinstruktörer och dels slutligen genom instruktörer inom klubbarna. Särskild kurs för ledareutbildning har varit arrangerad i RF:s regi i Vålådalen under november. Kurser har också i ganska stor omfattning anordnats för aktiva, seniorer och juniorer, samt damer. Liknande kurser h a r genomförts även inom SDF. Skridskoseglingsförbundet har ordnat 2 kurser för aktiva och nybörjare i skridskosegling. Tennisförbundet h a r haft amatörinstruktörs- och juniorverksamhet, omkring 20 kurser på olika platser samt kvinnlig

235 ledarekurs, ungdomsledarekurs och distriktsledarekurs, de sistnämnda samtliga på Bosön. Angående instruktörer uppgives, att protränare tjänstgjort vid olika tillfällen. Tyngdlyftningsförbundet har ordnat 1 ungdomsledarekurs i samarbete med RF, 2 instruktionskurser för »morgondagens män» på vardera en vecka, 1 elitkurs för landslagskandidater samt ett flertal veckoslutskurser för elitmän. Instruktörer har i regel varit äldre tyngdlyftare, som anställts vid behov. Varpaförbundet har hållit 1 ledarkurs i Stockholm och 1 instruktionskurs i Östergötland. Instruktionsresor har gjorts till ett flertal platser. 4. »Föreligger någon nämnvärd, mera reguljär instruktionsverksamhet arrangerad av a) de under SF sorterande distriktsorganen?» 21 förbund uppger att de under SF sorterande distriktsorganen anordnar instruktionsverksamhet. En del SDF ordnar kurser på uppdrag av SF, andra åter på eget initiativ. I allmänhet omfattar verksamheten såväl aktiva som ledare och funktionärer. För friidrottens del finnes inom två DF, Göteborgs distrikts idrottsförbund och Skånes idrottsförbund, fast anställda instruktörer. Vidare finns friidrottsinstruktörer, som är kommunalt anställda i Malmö, Hälsingborg, Borås och Linköping, varjämte Uppsala universitet har en särskild idrottsledare anställd. Inom 13 DF är dessutom tillhopa 29 instruktörer deltidsanställda 1 till 4 månader per år. Inom gymnastikförbundet anordnar vissa SDF nybörjarkurser för ledare av olika slag. Samtliga distrikt a n o r d n a r årligen s. k. ledaredagar. Skridskoförbundet har regelbunden instruktionsverksamhet varje år inom alla distrikt i den mån väderleksförhållandena så tillåter. Återstående 10 förbund — i allmänhet de mindre — besvarar frågan nekande. De skäl härför som anföres är i regel otillräckliga ekonomiska resurser. b) »de under SF och SDF sorterande föreningarna?» 22 förbund besvarar frågan jakande, i en del fall med den reservationen, att det endast är inom de större föreningarna som dylik verksamhet förekommer. Kurserna anordnas för ^åväl aktiva som ledare. Som instruktörer tjänstgör i allmänhet klubbledare eller äldre, f. d. aktiva idrottsmän. Som regel är de oavlönade. Vissa större föreningar, som sysslar med friidrott, har särskilda deltidsanställda instruktörer. Deltidsanställda instruktörer redovisas också inom vissa fäktföreningar. 5. »Anser SF, att instruktionsverksamheten för närvarande är ändamålsenligt ordnad eller att mera finns att göra på detta område? Vad skulle SF i så fall vilja göra?» Så gott som alla förbund är ense om att det inte är bra som det är, även om, som det framhålles från ett par håll, man gjort det bästa möjliga med de begränsade resurser som står till buds. Kurs- och instruktionsverksamheten behöver utvidgas avsevärt, likaså möjligheterna att driva propaganda. Ofta h ä n d e r det nu, att idrottsmän måste avvisas från kurser på grund av platsbrist. Antalet ledare och instruktörer uppges också vara helt otillfredsställande, vilket delvis sammanhänger med att man icke har tillräckliga möjligheter för utbildning av sådana. För att genomföra detta krävs betydligt förbättrade ekonomiska möjligheter. Det understrykes med skärpa att, om inte instruktörsfrågan kan ordnas tillfredsställande, kommer idrotten att gå starkt tillbaka. Utöver de nu framförda mera allmänt hållna önskemålen framföres flera speciella sådana. Badmintonförbundet menar, att nuvarande system med riksträ-

236 nare borde ersättas med distriktstränare, om personella och ekonomiska resurser det tillåter. Cykelförbundet däremot framhåller önskvärdheten av en riksinstruktör och en riksombudsman. Gymnastikförbundet understryker vikten av att fler regionala kurser anordnas för att därigenom minska resekostnaderna. Skidförbundet framhåller att, om mera medel funnes tillgängliga, de distriktsinstruktörer som förbundet nu har skulle kunna utnyttjas betydligt effektivare.

Materielanskaffning 6. »Om genom SF:s försorg anskaffning specialidrottsorgan och/eller föreningar, skaffningen är ordnad.»

av idrottsmateriel sker till SDF, andra beskriv i så fall i korta drag hur an-

Majoriteten av förbunden, ett 20-tal, både stora och små, inköper efter anbudsförfarande — oftast tillfrågas minst tre firmor — själva materiel för RFanslagen och fördelar den sedan till föreningarna. Över ansökningarna infordras ofta yttrande från respektive SDF. En sådan anordning tillämpas bland annat inom gymnastik- och simförbunden. I en del fall används RF-anslagen endast för inköp av en viss sorts materiel inom förbundets verksamhetsområde, t. ex. bollar inom fotboll- och handbollsförbunden, kompasser inom orienteringsförbundet och skivstänger inom tyngdlyftningsförbundet Några förbund har begränsat rekvisitionsrätten för föreningarna, t. ex. handbolls- och orienteringsförbunden. I allmänhet avkrävs föreningarna vid rekvisitionen en egen insats som i regel brukar röra sig om ungefär halva kostnaden. Gymnastikförbundet lämnar en jämförelsevis detaljerad redovisning för sitt förfarande i nu förevarande hänseende. Då detta i många stycken synes överensstämma med vad som sker inom andra förbund, kan det vara motiverat att mera ingående redogöra härför. Förbundet uppger att föreningarna (och i viss mån även SDF) tillsagts att vid bestämd tidpunkt ansöka om de gymnastikredskap de behöver men ej kan skaffa själva. SDF yttrar sig över de angivna behoven, vilka graderas på följande sätt. 1. Redskap, som ofördröjligen behövs för avdelningens fortbestånd. 2. Ansökningar, som bör beviljas enär föreningen har synnerligen stort behov av dem och genom sin livaktighet är värd att stödjas. 3. Ansökningar som kan anstå till något kommande tillfälle. 4. Ansökningar som avstyrkes. De grundläggande gymnastikredskapen utdelas utan annan kostnad för mottagande förening än fraktkostnaden. Mera avancerade redskap för elitgymnastiken utdelas mot att halva kostnaden ersattes. För gymnastikmattor, på vilka förslitningen är avsevärd, får föreningarna erlägga viss avgift per sträckmeter. I första hand tillgodoses föreningar, som arbetar i provisoriska lokaler. Anskaffningen av redskap sker genom upphandling hos fabrikanter och försäljningsorgan. Offert infordras från minst tre firmor, där detta är möjligt (vissa redskap föres endast av en eller två svenska firmor). Tilldelningen bokföres i förbundets föreningsregister. Om föreningen upphör eller slutar med gymnastik överflyttas redskapen till någon annan förening. Sex förbund, bobsleigh-, bowling-, cykel-, kanot-, tennis- och varpaförbunden, uppger att de av RF-anslagen utdelar kontantbidrag till sina föreningar för materielinköp. Tre förbund, bandy-, boxnings- och simförbunden, går en medelväg och fördelar såväl materiel som kontanta bidrag. Gångförbundet slutligen hävdar att föreningarna borde erhålla all materiel gratis.

237 7. »Har SF några synpunkter att anföra på frågan om ordnandet anskaffning, angives detta här.»

av

materiel-

Endast ett fåtal förbund besvarar denna fråga. Bland de synpunkter som framkommit kan nämnas att bowlingförbundet menar att SDF bör få möjlighet att dela ut anslag för materiel. Dadmintonförbundet förordar ett anbudsförfarande varigenom bättre kvaliteter skulle kunna uppnås. Från ett par håll väckes tanken på en central upphandling för hela idrottsrörelsen. Fotbollförbundet anser att frågan härom bör utredas. Bågskytteförbundet föreslår att upphandling sker genom RF.

Anläggningar 8. »Tar SF i sin nuvarande verksamhet aktiv del i behandlingen av frågor byggande av idrottsplatser och andra idrottsanläggningar? Om så är fallet, skriv i korthet hur SF är inkopplat på frågorna.»

om be-

Flertalet förbund uppger att de då och då har förfrågningar rörande utformningen av olika idrottsanläggningar och att i samband härmed upplysningar lämnas. Inom golfförbundet finns en särskild expertkommitté som står till tjänst, t. ex. då det är tal om att anlägga en ny golfbana. Ishockeyförbundet har gett ut en särskild handbok om hur man bygger en ishockeybana. Tennisförbundet uppger att förbundet i samråd med idrottsplatskommittén inom RF ordnat med särskilda bankonsulenter inom distrikten. Ett tiotal förbund, huvudsakligen sådana som icke är direkt beroende av specialanläggningar eller lokaler, meddelar att de ej tar aktiv del i här berörda frågor. Till de nu åsyftade förbunden hör bland annat bandy-, brottnings-, bågskytte-, gång- och tyngdlyftningsförbunden. 9. »Har SF några synpunkter att anföra på gällande ordning för planering och iordningställande av idrottsanläggningar och deras fördelning på distrikten, angives dessa här.» Flera förbund anmäler att det råder stor brist på lokaliteter för deras respektive idrottsgrenar och framhåller önskvärdheten av nyanläggningar. Från en del håll göres gällande, att specialförbunden alltför sällan kopplas in när det gäller iordningställande av anläggningar, som har betydelse för den idrott som utövas inom förbunden ifråga, och man efterlyser en ändring härvidlag. Fotboll- och friidrottsförbunden framhåller, att när det gäller anläggningar för fotboll och friidrott, idrottsplatskommittén i regel tar kontakt med förbunden. Den nuvarande ordningen fungerar väl och förbunden önskar icke någon ändring. Viss kritik mot idrottsplatskommittén riktas däremot från skridskoförbundet, som framhåller att man sökt förmå kommittén att vid uppgörande av förslag till idrottsplatser ta hänsyn till att plats skulle beredas för löparbana på vintern. Dessa initiativ har givit föga resultat påpekar förbundet. Från friidrotts- och simförbunden framhålles önskvärdheten av att inom varje distrikt finns minst en anläggning av internationella mått, så att landskamper och mästerskapstävlingar kan fördelas på olika orter i större utsträckning än vad som är möjligt nu. Slutligen kan nämnas att skolidrottsförbundet framhållit angelägenheten av att idrottsplatser såvitt möjligt förlägges i anslutning till skolorna.

238 Administration 10. »I vilken utsträckning är verksamheten hos SF och annat centralt idrottsligt organ samordnad beträffande: instruktionsverksamhet, förvaltning, kansli, sammanträdesoch andra lokaler, annan verksamhet?» Flertalet förbund uppger att de icke har någon samordning med andra organ med avseende å inslruktionsverksamheten. Bland förbund, som uppger att dylik samordning för deras del förekommer, kan nämnas fäklförbundet som samarbetar med Sveriges militära idrottsförbund, tennis-, rodd- och handbollsförbunden som samarbetar med RF för utbildning av idrottsledare samt skidförbundet som samarbetar med skid- och friluftsfrämjandet. Fotbollförbundet uppger att någon direkt samordning icke förekommer men väl samarbete med olika idrottsliga organ, som även har fotboll på programmet. Visst samarbete, dock ej regelbundet, med andra förbund förekommer inom bordtennis- och gymnastikförbunden. Golf- och simförbunden uppger att de anordnar vissa kurser på Bosön gemensamt med andra. Någon samordning i fråga om förvaltningen synes icke förekomma. Gemensamma lokaler förekommer endast så tillvida, att några förbund för sina sammanträden använder lokaler hos RF. Ett förbund delar lokal med organisation utanför RF. Samordning inom annan verksamhet än de tidigare nämnda förekommer för konståkningsförbundets del med skridskoförbundet i internationella frågor. Roddförbundet har för roddsportens utbredning ett begränsat samarbete med bland andra korporationsidrottsförbundet, GCI m. fl.

Övrigt 11. »Förekommer det, SF veterligen, att föreningar tillhörande den idrottsgren, som SF företräder, ger frivilliga idrottsledare gottgörelse i någon form — bortsett från ersättning enligt föreskrifterna för statsbidrag till fritidsgrupper — för a) tid som användes för ändamålet?» Ersättning förekommer endast inom ett fåtal förbund och i begränsad omfattning. Badmintonförbundet uppger att arvodesersättning utgår till förbundets styrelse. Fotbollförbundet framhåller att gratifikation kan utgå efter större och långvarigare prestationer. Ersättning till s. k. klubbinstruktörer förekommer delvis inom boxnings-, handbolls- och gymnastikförbunden, övriga förbund, utom två som ej lämnat svar, besvarar denna fråga med nej. b) »kostnader

som föranledes

därav?»

Badminton-, konståkningsoch orienteringsförbunden uppger att ersättning för resekostnader kan utgå. Inom brottningsförbundet (de största och livaktigaste föreningarna) och fotbollförbundet (föreningar i de högsta divisionerna) samt simförbundet utgår ersättning för havda kostnader. Kanotförbundet ersätter direkta utgifter, och tennisförbundet uppger att ersättning kan utgå för vissa föredrag i samband med kurser. Gymnastikförbundet uttalar att gottgörelse, i mycket liten utsträckning, kan utgå till sekreterare, kassör eller gymnastik- och idrottsledare. Bandy förbundet och cykelförbundet anser ersättning tänkbar respektive sällsynt. Övriga förbund, utom två som ej lämnat svar, besvarar denna fråga nekande!

239 12. »Vilka är enligt SF:s mening de största svårigheterna föreningarna har att kämpa mot för att stimulera idrottsintresset och föra ut idrotten till allt vidare kretsar?» Ekonomiska svårigheter samt bristen på lokaler och planer uppges vara de främsta svårigheterna. Flera förbund framhåller att framför allt tillgängliga medel för propaganda är helt otillräckliga och att ökade insatser härvidlag är av nöden. En del förbund, bland annat kanot-, brottnings-, bandy- och konståkningsförbundcn, understryker de svårigheter som uppkommer därigenom, att idrottsutövningen är beroende av dyrbar materiel och åsamkas stora kostnader för planer och dylikt. Bristen på lokaler och planer åberopas framför allt av de förbund som företräder inomhusidrott, t. ex. badminton-, basketboll- handboll- och gymnastikförbunden m. fl. Samma synpunkter framförs emellertid också från bandy-, fotboll- och golfförbunden samt andra förbund som sysslar med utomhusidrott. Jämsides med de nu nämnda svårigheterna framförs också, bland annat från fotboll-, gång- och gymnastikförbunden, bristen på instruktörer och ledare såsom synnerligen allvarlig. Andra svårigheter som idrotten har att kämpa mot uppges vara specialiseringen och jäktet i arbetet, motorismen, nöjesindustrin och ungdomens bekvämlighet. Ekonomiska möjligheter behövs för att ta hand om ungdomen. De senast nämnda synpunkterna har framförts av bland annat cykel- och friidrottsförbunden. »Har SF några förslag till åtgärder

i detta

hänseende?»

De ekonomiska svårigheterna menar man skulle till viss del kunna avhjälpas genom att stat och kommun stödde idrotten ytterligare, endera direkt — t. ex. genom att tipsmedlen, såsom från början var avsett, i större utsträckning tillfördes idrotten — eller indirekt, t. ex. genom slopandet av nöjesskatten. Större anslag bör enligt golfförbundet utgå till de förbund som mer eller mindre saknar publikintäkter. F r å n ett par håll efterlyses överhuvud större uppskattning av idrotten från det allmännas sida samt ett intensivare samarbete mellan kommunal- och skolmyndigheter. Lokalfrågan skulle bättre kunna tillgodoses om berörda förbund kopplades in vid planeringen av nybyggnader, önskemål härom framförs särskilt av förbund, som är i behov av inomhuslokaler. Badmintonförbundet föreslår att fördelningen av halltider å olika idrottsgrenar skall ske centralt. Ishockeyförbundet framhåller önskvärdheten av ökade möjligheter att förlägga idrottsmän i internat- och träningsläger. Kanotförbundet menar att överflödiga militärbaracker skulle kunna komma till stor nytta inom idrotten. Bland åtgärder för att stimulera idrottsintresset och föra ut idrotten till bredare kretsar nämns framför allt ökade insatser för propaganda och instruktionsverksamhet. Propagandan bör bedrivas bland annat genom kontinuerlig objektiv upplysning i press och radio, framhåller gymnastikförbundet. Propagandan bör vidare gå ut på att söka få idrottsmän, som slutat att tävla, att ägna sig åt ledarskap. Instruktionsverksamheten bör enligt gymnastikoch friidrottsförbunden särskilt ta sikte på ungdomsidrotten. Ishockeyförbundet understryker vikten av att ha heltidsanställda instruktörer som helt kan ägna sig åt idrottsarbetet. Orienteringsförbundet anser att instruktören också borde kunna utföra en del kansliarbete. Det framhålles att, om föreningarnas ekonomiska betingelser förbättrades, idrottsledarna skulle få betydligt mera tid över för idrottsarbetet än nu, då en stor del av deras tid går åt för att ordna lotterier och fester m. m. Konståkningsförbundet framhåller att idrottsligt arbete skulle vinna på en förenkling av administrationen inom idrottsrörelsen.

240 13. »Har SF några övriga ningen?»

önskemål

eller synpunkter

att framföra

till

utred-

Badmintonförbundet önskar ökade statliga anslag för anställande av ledare. Förvärvsarbetet tar idag större tid än förut, säger förbundet, varför det frivilliga ledararbetet minskar. Bandgförbundet framför liknande synpunkter. Bordtennisförbundet anser att vid anslagsfördelningen större hänsyn bör tagas till ungdomsarbetet inom förbunden. Bowlingförbundet önskar att en bowlingbana anläggs på Bosön, så att även bowlingförbundet kan utnyttja detta institut. Cykelförbundet vill ha ett enklare redovisningssystem i förhållande till RF. Fotbollförbundet föreslår en mer genomgripande omorganisation av RF än den som pågår. RF bailor omfattande arbetsuppgifter. Specialförbunden bör bland annat handha all kursverksamhet. Friidrottsförbundet understryker för egen del vikten av att pensionsfrågan löses för de fast anställda instruktörer, som är nödvändiga för friidrottens del. Golfförbundet framhåller önskvärdheten av en kommunal golfbana med billiga avgifter i första hand i Stockholm, något som starkt skulle bidraga till att popularisera golfsporten. Gymnastikförbundet önskar att utredningen tar upp frågan om byggande av gymnastiksalar. Gymnastiken har kommit i ett mycket p r e k ä r t läge genom de inskränkningar som härvidlag gjorts under senare år. Gångförbundet framhåller att om RF fortfarande skall ha hand om anslagsutdelning till SF bör garantier skapas för en rättvis fördelning. Hänsyn bör tagas till idrottsgrenens karaktärsdanande möjligheter och ställning i amatöristiskt hänseende. Anslagsfördelning enligt olympiska kommitténs normer anges som en tänkbar lösning. Kanotförbundet anser att idrottsledarna behöver officiellt statligt stöd, vilket skulle underlätta deras arbete. Tennisförbundet framhåller att SF lika litet som nu anslagsbeviljande myndighet skall centraldirigera. Tyngdlyftningsförbundet anser att SF:s kanslister bör avlönas direkt av RF för att likhet skall ernås i lönehänseende.

I D R O T T OCH F R I L U F T S L I V I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER 1

Utredningen h a r genom utrikesdepartementet gjort en begränsad undersökning r ö r a n d e förhållandena på idrottens och friluftslivets område i vissa utländska länder. Frågor har framställts om följande förhållanden, nämligen: Åtnjuter idrott och friluftsliv statsunderstöd (bidrag och/eller l å n ) ? Om så är fallet utgår stödet till ungefärligen samma ändamål som i Sverige? Hur stora har statsanslagen varit de tre senaste åren? Är statliga organ inkopplade på anslags- eller andra ärenden beträffande idrott och friluftsliv? Hur är i så fall denna organisation uppbyggd? Hur är idrottsrörelsen organiserad? Finns en central organisation liknande Sveriges riksidrottsförbund och vilka uppgifter har i så fall denna organisation? Har man, såsom mellanled mellan topporganet och klubbarna, specialidrottsorgan och distriktsorgan? Är några andra intressen än idrottsmännens representerade i de olika organisationsleden? Har man en särskild organisation för korporationsidrotten, och åtnjuter den i så fall statsbidrag? Har man en särskild organisation för främjande av friluftsliv (vid sidan av tävlingsidrott), och åtnjuter den i så fall statsbidrag? Vem bestämmer om fördelningen av statsanslag mellan olika idrottsgrenar, och till vilka omständigheter tar man hänsyn vid fördelningen? Utgår kommunala bidrag till idrott och friluftsliv? Är det regel eller sker det undantagsvis? Angiv gärna några belysande exempel (ett par storstäder och ett par mindre o r t e r ) . Föreligger det i allmänhet något för kommunen och de lokala idrottsföreningarna gemensamt samarbetsorgan? Vilka inkomster har idrotten vid sidan av ev. stats- och kommunala anslag och vilken betydelse har de olika inkomstslagen? I det sammanhanget skulle det vara av intresse att få upplysning om medlemsavgifternas storlek i några representativa stads- och landsortsföreningar och vilka ev. särskilda förmåner som i gengäld tillkommer medlemmarna. Vem äger i allmänhet idrottsanläggningarna, stat, kommun eller klubb? Utgår statsbidrag till byggande av idrottsanläggning, även i det fall där den är kommunägd? Vilket inflytande har det allmänna på idrottsanläggningarnas planering (bl. a. i storlekshänseende) och lokalisering? Om restriktioner gäller i fråga om investeringar eller möjligheter att få kredit, hur behandlas idrottsanläggningarna i dessa hänseenden? Hur är förekommande instruktörs- och kursverksamhet organiserad (centralt och/eller lokalt)? Hur är utbildningen av instruktörer och t r ä n a r e samt deras 1 Denna redogörelse har sammanställts av G. Lindenbaum. 16—705S95

242 anställningsförhållanden ordnade? Hur många fast anställda tränare finns inom olika idrotter? Är särskilda anordningar träffade för skol- och annan ungdomsidrott? Har skolorna i allmänhet tillgång till gymnastiklokal och idrottsplats? Vilka problem av särskilt besvärlig art anses möta idrotts- och friluftsrörelsen? Inkomna svar redovisas här från följande länder, nämligen Amerikas förenta stater, Canada, Danmark, England och Wales, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Norge, Schweiz, Sovjetunionen och Turkiet.

Amerikas

förenta stater

Idrotten åtnjuter icke statsunderstöd i USA. Inga federala eller delstatliga organ är inkopplade på idrottsfrågor. Friluftslivet bedrives huvudsakligen i anslutning till nationalparkerna. Dessa åtnjuter federalt stöd, om de administreras av National P a r k Service eller annan federal myndighet såsom Fish and Wildlife Service eller Bureau of Land Management, och delstatligt stöd, om de förvaltas av en delstats myndigheter. Stödet utgår i båda fallen i form av budgetanslag. Lån förekommer ej. Nationalparkerna har organiserat en mångskiftande service inom sina områden, omfattande bl. a. parkerings- och övernattningsmöjligheter, tillgång på ciceroner, »lägerbål», märkning av vandringsleder, uthyrning av hästar och båtar m. m. Anslag till friluftsliv är upptagna å såväl den federala som de delstatliga budgeterna. Enligt uppgift från National Park Service har dess federala anslag för nedannämnda tre budgetår uppgått till följande avrundade belopp: för år 1953/54 35 miljoner dollar 1 » » 1954/55 35 » » » » 1955/56 45 » » För budgetåret 1956/57 har anslag äskats med 67 miljoner dollar. National Association of State Parks, som är ett samarbetsorgan för delstaternas nationalparker, har lämnat följande uppgifter beträffande de 48 delstaternas sammanlagda anslag till nationalparkerna: för år 1952/53 40 miljoner dollar » » 1953/54 50 » » » » 1954/55 54 » » Både de federala och delstatliga nationalparkerna upptager inträdesavgifter och avgifter för service av olika slag. Intäkterna h ä r a v uppgår dock till relativt obetydliga belopp. De federala myndigheternas verksamhet för friluftslivets främjande har numera samordnats och samarbetet äger rum inom den år 1946 tillskapade Federal InterAgency Committee on Becreation. Den viktigaste medlemmen i denna samarbetskommitté är National Park Service, vars enda syfte är att tillgodose medborgarnas behov av fysisk och andlig rekreation. Den administrerar och förvaltar 175 nationalparker över hela landet på tillsammans över 27 miljoner acres. Övriga kommittémedlemmar utgörs av federala myndigheter, som likaledes förvaltar betydande landområden, nämligen Fish and Wildlife Service, som är styrelsen för jakt och fiskevård; Bureau of Land management, som är en sorts domänstyrelse för publikt ägd jord; Corps of Engineers, d. v. s. ingenjörstrupperna m. fl. 1

1 US dollar = 5,18 sv. kr. (d. 6/9 1957).

243 Någon egentlig centralorganisation för idrottsrörelsen i Förenta Staterna finns ej, men Amateur Athletic Union (AAU), grundad år 1888, omfattar samtliga former av amatöridrott. AAU:s huvuduppgifter kan sammanfattas i bl. a. följande punkter: att främja systematisk fysisk fostran av medborgarna, att i enlighet härmed söka organisatoriskt samordna samtliga sportklubbar av skilda slag och anknytningar till gemensamma ansträngningar i amatöridrottens intresse, att verka för byggande av idrottsplatser, simhallar, gymnastikhus och andra sport anläggningar. AAU är en sammanslutning av sportklubbar. Direkt individuellt medlemskap i förbundet förekommer ej, utan man blir medlem i AAU genom att gå in i en av dess medlemsklubbar. Dessa ingår i sin tur i någon av de 47 s. k. »associationerna», vilkas distrikt avgränsats med hänsyn till befolkningstäthet, transportmöjligheter och den relativa tillgången på idrottsanläggningar. Associationerna utgör de största organisationsenheterna inom AAU. Medlemsklubbarna utgörs av fristående sportklubbar eller till skolor, universitet, företag, sporttidningar, handelskammare etc. anslutna klubbar. Varje klubb äger sända tre representanter till sin associations möten och har där en röst. Associationerna i sin tur har rätt sända sex representanter vardera till AAU:s stämmor på det nationella planet. Associationerna väljer AAU:s styrelse. Associationerna är det enda mellanledet mellan AAU:s styrelse och medlemsklubbarna. Specialproblem inom skilda idrottsgrenar och regionalt begränsade frågor behandlas i stället inom särskilda kommittéer, som tillsätts av AAU:s styrelse, associationerna eller medlemsklubbarna. I dessa tillfälliga eller permanenta kommittéer kan även ingå representanter för andra intressen än de rent idrottsliga, t. ex. för de lokala myndigheterna. Några organ för ett fastare samarbete mellan offentliga myndigheter och AAU finns ej. Finansieringen av verksamheten sker för AAU:s del främst genom årliga avgifter, som erläggs av medlemsklubbarna och uppgår till 7.50 dollar per klubb. Därav reserveras 2.50 dollar för förbundets verksamhet på det nationella planet såsom riksomfattande tävlingar, propagandaverksamhet m. m. Klubbavgiften betalas i regel av de företag, undervisningsanstalter m. fl. vartill klubbarna är anknutna. Individuella avgifter förekommer endast i de klubbar, som saknar sådan anknytning. Medlem av till AAU ansluten klubb äger fri tillgång till de tränings- och instruktionsmöjligheter, som ställs till förfogande av förbundets frivilliga »coaches» ( t r ä n a r e ) . Korporationsidrott bedrives i Förenta Staterna vid de flesta enskilda företag och finansieras av dessa företag själva, som också i mån av resurser ställer spelhallar och träningslokaler jämte nödig utrustning till de anställdas förfogande. Tävlingar mellan klubbar från olika företag har emellertid hittills varit tämligen sällsynta. Planer finnes emellertid inom AAU på att skapa en särskild »association» för korporationsidrotten på grund av dennas speciella problem och villkor. Den mest betydande privata organisationen i Förenta Staterna för främjande av friluftsliv är »National Recreation Association», som för övrigt även h a r på sitt program att gynna musik, teater, konsthantverk m. m. Detta förbund grundades år 1906 och har bl. a. deltagit i organiserandet av den fysiska fostran vid landets skolor. Förbundet, som ej åtnjuter statsbidrag, bygger på både individuellt och kollektivt medlemskap. Det strävar efter att få som medlemmar alla klubbar, privata och offentliga institutioner, företag och organisationer av skilda slag, som kan tänkas ha speciellt intresse av friluftslivets utveckling. 16*—705895

244 Förbundet arbetar främst med rådgivande verksamhet till federala, statliga och lokala myndigheter i frågor rörande friluftsliv. Förbundet har lokalombud i större städer och tättbebyggda samhällen. Emellertid finns även ett nät av lokalavdelningar omspännande hela landet, som praktiskt verkar för friluftslivets främjande genom anordnande av kurser, utflykter etc. För detta ändamål förfogar förbundet över frivilliga instruktörer, guider m. m. Kommunala bidrag till idrott och friluftsliv utgår på många håll. Som exempel må nämnas Prince Georges County i Maryland, gränsande till huvudstaden Washington och med cirka 400 000 invånare. Till olika rekreationsändamål har där för budgetåret 1955/56 anslagits ungefär 90 000 dollar. Största delen därav går till främjande av idrotts- och friluftsliv, varvid enbart det varje sommar återkommande »Summer Playingground Program» erhåller 47 000 dollar. Enligt statistik för år 1950 bidrog cirka 2 000 orter, städer, counties etc. med sammanlagt 261 miljoner dollar till idrotts- och friluftsliv. De större städerna anslår betydande belopp för ändamålet; New York anvisade 1950 23 miljoner dollar. Idrottsanläggningarna i Förenta Staterna ägs i regel av universiteten och s. k. high schools, vilka senare ungefär motsvarar svenska läroverk. Federalt eller statligt ägda idrottsanläggningar förekommer ej. Däremot äger i regel varje grevskap (county) en eller flera anläggningar. Dessa är emellertid i allmänhet av mindre omfattning. Tävlingsidrotten bedrives i stor utsträckning vid skolornas anläggningar. Statsbidrag utgår ej till anläggningar. Grevskapen anlägger själva sina idrottsanläggningar, vilka således planeras och byggs i allmän regi. Detsamma gäller idrottsanläggningarna vid »high schools». Universiteten däremot planerar, lokaliserar och anlägger själva sina idrottsplatser utan något inflytande från offentliga myndigheter. Idrottslig instruktörs- och kursverksamhet bedrives i Förenta Staterna i anslutning till universiteten, i AAU:s regi och i mindre omfattning av grevskapen. Tränarna har fått sin utbildning genom att under studietiden aktivt deltaga i universitetsidrotten. Därtill innehar de ofta en akademisk grad i »Physical Education» (fysisk fostran). AAU förfogar över ett stort antal frivilliga, oavlönade tränare för olika sportgrenar. Den instruktörs- och träningsverksamhet, som bedrives inom grevskapen, är begränsad till sommarsäsongen. I regel anställer grevskapets sportledare idrottsintresserad universitetsungdom för detta ändamål. Dessa ställs sedan till allmänhetens förfogande på grevskapets sport- och friluftsanläggningar. Idrotten i Förenta Staterna bedrivs huvudsakligen i anslutning till high schools och universitet, i synnerhet vid de sistnämnda. Det är främst ungdomen vid dessa läroanstalter som bär upp amatörsporten i landet och utgör tävlingsidrottens bästa rekryteringsbas. Vid University of Maryland, beläget några km utanför Washington D.C., som angetts vara typiskt för amerikanska förhållanden beträffande idrottens ställning och villkor, är idrotten tillgodosedd på följande sätt. Sportanläggningarna ligger spridda över det vidsträckta universitetsområdet (»campus»). Störst är fotbollsanläggningen med platser för 46 000 åskådare. Därtill finns anläggningar för löpning och annan fri idrott jämte tennisbanor. En golfbana (18 hål) är under anläggning. Bland sportbyggnaderna må särskilt den s. k. »Activities Building» nämnas. Den inrymmer bl. a. en basebollanläggning med platser för 17 000 åskådare jämte en swimmingpool. I Activities Building finns även sportdirektörens tjänsterum, kontorslokaler för universitetets sportförvaltning, biljettkontor m. m. Instruktions- och träningsverksamheten vid universitetet leds av tjugufem lärare, som ägnar ett varierande antal timmar i veckan åt sport och idrott. Lärarna

245 fördelar mellan sig de olika sportgrenarna som t. ex. löpning, brottning, tennis, basketboll, baseboll, golf etc. Fotbollen (rugby) intager dock en specialställning genom att för den finns en heltidsanställd »coach» (tränare), assisterad av sex deltidssysselsatta lärare. Årsbudgeten rör sig om cirka en halv miljon dollar och verksamheten finansieras på följande sätt. Inkomsterna utgörs främst av biljettintäkter samt avgifter, som erläggs av studenterna. Varje student betalar sålunda en s. k. »Athletic fee» på 15 dollar om året. Med cirka 7 000 studenter blir detta omkring 100 000 dollar. I biljettintäkter inflyter ungefär 400 000 dollar. Intäkterna från fotbolls-, egentligen rugbytävlingarna, finansierar all den fria idrotten vid de flesta universiteten i Förenta Staterna. De största utgiftsposterna utgör kostnaderna för byggande och underhåll av olika sportanläggningar, avlöningar till tränare och utgifter för tävlingsarrangemang. Universitetens tränare uppbär lön från sportbudgeten för sitt arbete inom idrotten och från universitetets ordinarie fonder för sin lärarverksamhet. Deras lön kommer alltså från två skilda källor. De amerikanska universiteten samarbetar såväl regionalt som nationellt för idrottens främjande. Varje universitet är medlem av en s. k. »conference» med representanter från universitet i närbelägna delstater. Vid dessa konferenser organiseras tävlingsserier och diskuteras problem av gemensamt intresse. På det nationella planet är »conferences» sammanslutna i organisationen »National Collegiate Athletic Association» med säte i Kansas City, Missouri. Denna organisation håller årsstämmor med representanter från de regionala sammanslutningarna. Förkortad veckoarbetstid och förlängd semestertid för medborgarna har medfört en ständigt stigande besöksfrekvens vid samtliga friluftsanläggningar, vartill även bilismens kraftiga utveckling bidragit. Nationalparkerna har antagit ett tioårsprogram, »Mission 66», för att möta denna utveckling, som anses utgöra frihetsrörelsens mest brännande problem. Idrottsrörelsen brottas med liknande problem. I vissa delar av landet är antalet idrottsplatser för litet i förhållande till behovet. Bland aktuella organisationsbehov märks en mer ändamålsenlig organisation för korporationsidrotten. Sedan ambassadens skrivelse rörande förhållandena på idrottens och friluftslivets område i USA avgivits har — sedan gjorda undersökningar visat att eftersläpning i flera hänseenden rådde på ifrågavarande områden — från statligt håll åtgärder vidtagits för att få en ändring till stånd. Den 16 juli 1956 utfärdades en särskild förordning om »Amerikanska ungdomens fysiska spänst» av följande lydelse. Enär nyligen gjorda undersökningar, enskilda såväl som offentliga, har påvisat stora brister med avseende på den amerikanska ungdomens fysiska spänst; och enär nationens ungdom är dess största tillgång och det därför är oundgängligen nödvändigt att ungdomens fysiska fostran på allt sätt främjas och förbättras; och enär omsorgen om och ansvaret för ungdomens fysiska fostran åvilar myndigheter av olika slag, hem och skola samt skilda organisationer; och enär det är nödvändigt att verksamheten på detta vida område samordnas och administreras på ett sådant sätt, att högsta möjliga effektivitet uppnås; och enär det är nödvändigt med ett omfattande studium och en omvärdering av deprogram och åtgärder, som har med ungdomens fysiska fostran att göra för att; uppnå och bibehålla en hög standard på detta område förordnar Förenta Staternas president följande:

246 1. Härmed konstitueras Presidentens råd för ungdomens fysiska fostran. Rådet skall bestå av Förenta Staternas vicepresident, ordförande, och president Eisenhowers juridiska rådgivare samt cheferna för följande departement: inrikes-, jordbruks-, arbets- samt hälso-, skol- och socialdepartementen (de tre sistnämnda bildar ett departement i USA). 2. Rådet skall verka för att de program, som finns, är effektiva och lämpliga samt därutöver söka få fram nya program, som kan förbättra den amerikanska ungdomens fysiska spänst. Rådet skall dessutom söka att samordna, stimulera och förbättra de olika riksorganisationer, som arbetar för ungdomens fysiska fostran. 3. För att möjliggöra ett genomförande av bestämmelserna i denna kungörelse skall varje departement, som omnämnes i p. 1 ovan, lämna erforderlig hjälp till rådet. Denna hjälp må även innefatta detachering av tjänstemän, av vilka en må kunna utses till verkställande ledamot av detsamma med sådan uppgift som överensstämmer med andan i denna kungörelse, och som anvisas av rådet. 4. Härmed konstitueras Presidentens rådgivande kommitté för ungdomens fysiska fostran. Denna kommitté skall bestå av de ledamöter, som presidenten därtill utser. En av dessa ledamöter utses av Presidenten till kommitténs ordförande. 5. Den Rådgivande kommittén skall granska och diskutera förefintliga och planer a d e statliga såväl som privata åtgärder inriktade på att skapa en lyckligare, friskare och spänstigare amerikansk ungdom. 6. Rådet skall vara Presidentens officiella förbindelse med den Rådgivande kommittén. Rådet och kommittén skall ha ett gemensamt sammanträde minst en gång om året för att fastställa vilka framsteg som gjorts under året med avseende på ungdomens fysiska fostran. En rapport över verksamheten skall föreläggas Presidenten. 7. Ingenting i denna förordning får användas till att upphäva, modifiera eller inskränka tidigare lagligen fastställda bestämmelser eller rättigheter, som tillkommer myndighet eller tjänsteman.

Canada Canada har 44 sinsemellan oberoende organisationer som sysslar med idrott och/eller friluftsliv och som spänner över en eller flera delstater. En del har och en del har inte lokala led. Den mest omfattande organisationen på idrottens område synes vara Amateur Athletic Union of Canada vilken har hand om gymnastik, brottning, boxning, tyngdlyftning m. m. Denna organisation har provinsiella och lokala förgreningar i de flesta provinserna. Friluftsliv utövas framför allt i jakt- och fiskeklubbar. Den federala regeringen eller de olika delstaterna i Canada ger ej med ett undantag direkta bidrag till föreningar och andra organisationer på idrottens och friluftslivets område. Å andra sidan skapar man vissa möjligheter för utövande härav genom att upplåta och iordningställa områden för jakt, fiske m. m. Det finns icke heller någon speciell statlig institution som h a n d h a r dylika frågor utom i en delstat; det är här fråga om en speciell idrott. I tre stater utgår bidrag till vissa kommuner för avlönande av en motsvarighet till t. ex. en idrotts- och friluftsdirektör. Kommunerna, i varje fall de större, synes ge bidrag till idrott och friluftsliv. Som exempel kan nämnas att städerna i Ontario årligen anvisar 750 000 dollar 1 av skattemedel för ändamålet. Huvuddelen av idrottsorganisationerna i Canada måste emellertid för sin finansiering lita till medlemsavgifter och privata donationer. Endast ett fåtal sportgre1

1 Can. dollar = 5,45 sv. kr. (d. 6/9 1957).

247 nar såsom fotboll, hockey, boxning och brottning har inkomster av någorlunda betydelse genom biljettintäkter. Endast i de allra största städerna finns föreningsägda idrottsanläggningar. I övrigt är det mestadels kommunerna som står som ägare. Nämnas bör att universiteten innehar idrottsanläggningar av olika slag. De kommunägda anläggningarna får i princip utnyttjas avgiftsfritt av allmänheten. Reserveras de för klubbar, vilket tidvis sker, utgår en förhållandevis låg avgift. Det är i och för sig möjligt att en kommun kan få statligt bidrag till en anläggning, men det sker sällan. Som ledare och instruktörer i de olika organisationerna verkar i allmänhet frivilliga krafter vilka rekryteras och utnyttjas lokalt. Utbildningen av ledare sker — förutom av de olika organisationerna själva •—• bl. a. på kurser som ordnas varje år av lokala hälsovårdsmyndigheter. Ledar- och instruktionskurser anordnas också av vissa delstater. Deltagandet i kurserna är kostnadsfritt. Resor och uppehälle betalas av deltagarna själva. Ridrag härtill kan utgå från vederbörande klubb. Den mer avancerade instruktörs- och tränarutbildningen sker vid universiteten, där särskild examen i hithörande ämnen kan avläggas. Skolidrotten har egen organisation endast i en delstat. I de andra staterna omhänderhas den av andra organisationer. Endast en liten del av skolorna har gymnastiksal. F. n. är förhållandet av olika skäl det att gymnastiksalar icke byggs i nya skolor. De allvarligaste problemen på idrotts- och friluftslivets område i Canada är bristen på medel och kvalificerad personal för utbildning av ledare och instruktörer.

Danmark Såväl idrott som friluftsliv får i Danmark del av inflytande tipsmedel (lag nr 278 den 7 juni 1948 om tippning). Under de tre åren 1953—1955 har utgått ca 3,2 milj. dkr. 1 årligen. Av den del som tillfaller idrotten uppbär Dansk IdrgetsForbund 50 %. De danske skytte-, gymnastik- og idraetsforeninger erhåller tillsammans med De danske gymnastikforeninger 40 %, medan återstående 10 % fördelas av inrikesministeriet bl. a. för korporationsidrott. Idrottens andel av tipsmedlen är lagfäst. Motsvarande förhållande råder emellertid ej för friluftslivets del. Dess andel i tipsmedlen fastställes av folketingets finansutskott. Den danska idrottsrörelsens intressen tillvaratages av tre huvudorganisationer, Den största är Dansk Idrsets-Forbund (D. I. F.), som upprättades 189G och har sammanlagt 800 000 medlemmar. D. I. F., som är en politiskt och religöst neutral organisation, har till uppgift att främja dansk amatöridrott. Som medlemmar kan upptagas danska amatöridrottsorganisationer. Anknutna är (vid viss angiven tidpunkt) 32 specialförbund med tillsammans 4 736 föreningar med 472 030 aktiva och 359 942 passiva medlemmar. Av D. I. F.:s uppgifter kan nämnas: 1) fastställande av gemensamma amatörregler, tävlingsbestämmelser m. m.; 2) uppgifter av hälsobefrämjande karaktär (t. ex. inrättande av kostnadsfria läkarmottagningar för i d r o t t s m ä n ) ; 3) etablerande av undervisning, instruktion m. m.; 4) D. I. F. bestämmer vilka Danmarksmästerskap som skall avhållas. D. I. F. utger månadsskriften »Idrsetsliv». De danske Skytte-, Gymnastik- og Idraetsforeninger (D. D. S. G.) är den äldsta danska idrottsorganisationen, stiftad 1861. Dess syftemål anges sålunda: »For1

100 danska kr. = 74,95 sv. kr. (d. 6/9 1957),

248 eningens formål er gennem sine virkemidler at skabe en vågen, sund, dansk ungdom til styrkelse af faedrelandskjaerligheden og forsvarsviljen i folket». Antalet aktiva medlemmar i D. D. S. G. utgör ca 180 000, varav ca 47 000 barn under 14 år. Dessutom finns ca 95 000 passiva medlemmar. D. D. S. G. är uppdelat i en skyttegrupp, en gymnastikgrupp och en idrottsgrupp med separata ledningar. Över dessa står en »overbestyrelse». Dessutom är landet uppdelat i länsföreningar, som består av socken- och kommunföreningar. D. D. S. G. utgiver tidskriften »Dansk Idrset». De Danske Gymnastikforeninger är en utbrytning ur D. D. S. G. och stiftades 1930. D. D. G:s uppgift är »at skabe en legemlig og åndelig sund dansk ungdom gennem gymnastik og andet opdragende ungdomsarbejde». Förutom gymnastik bedriver man bollspel, simning, folkdans m. m. och föreningarna deltager dessutom i andligt ungdomsarbete och samarbetar med folkhögskolorna. Antalet aktiva medlemmar är ca 156 000, varav ca 56 000 barn under 14 år. 100 000 passiva medlemmar finns. D. D. G:s lokala ledare är ofta gymnastikdirektörer (»delingsförere»), folkhögskol- eller folkskollärare. D. D. G. utgiver tidskriften »Ungdom og Idraet». Korporationsidrotten i Danmark, vars organisation är Dansk Firma-Idrsetsforbund med ca 75 000 medlemmar, erhåller som tidigare nämnts bidrag ur de 10 % av tipsmedlen, som årligen fördelas av inrikesministeriet. Friluftslivets organisationer är sammanslutna under Friluftsrådet, vars syfte är att »stötte og uppmuntre sundt friluftsliv under velordnede former». Som medlemmar kan upptagas riksorganisationer, vilka såsom ett väsentligt intresse har friluftslivets främjande. Medlemmarna är 12 scout- och ungdoms-, 9 idrotts-, 4 vandrar- och läger- samt 7 andra organisationer. Organisationernas sammanlagda medlemsantal uppgives till ca 1 666 000. Statsbidrag har under senare år utgått med 850 000 dkr. Vid fördelningen av statsanslagen gäller som huvudregel, att man ej ger statsbidrag till anläggning av idrottsplatser i det denna uppgift enligt gällande dansk skollagstiftning i princip åvilar kommunerna. Ej heller ges statsbidrag till inköp av idrottsutrustning och materiel. Kommunerna ger i regel bidrag till idrott och friluftsliv och oftast finns kommunala nämnder, som tillvaratager idrottens intressen. Därjämte har i de flesta fall »samvirkende idraetsforeninger» skapats, vilka fungerar som mellanled vid förhandlingar med den kommunala nämnden och andra offentliga organ. Utöver tipsmedel består idrottsorganisationernas huvudsakliga regelbundna inkomster av medlemsavgifter. I D. I. F. växlar avgifternas storlek från förening till förening, beroende på idrottsgren och lokala förhållanden. Av de ca 475 000 aktiva medlemmarna betalas årligen ca 11,5 milj. dkr i medlemsavgifter, d. v. s. i genomsnitt ca 24 dkr. per medlem. Ca 360 000 passiva medlemmar betalar årligen i genomsnitt ca 6 dkr. i medlemsavgift. Avgifterna i D. D. S. G. är mer varierande än i D. I. F. Skyttarna erlägger 10—24 dkr. årligen i årsavgift. Idrottsutövarna erlägger en avgift, vars storlek växlar med det antal grenar de utövar. En idrottsman, som är aktiv i ett flertal grenar torde erlägga sammanlagt 30—40 dkr. i årsavgifter. Gymnasternas avgifter är som regel 6 dkr. årligen för barn och ungdom och 12 dkr. för vuxna.

249. P å grund av variationer i lokalhyror m. m. varierar avgifterna starkt även i D. D. G. Årsavgiften för aktiv, vuxen medlem torde i genomsnitt ligga vid 15 dkr. Tilläggas bör att de enskilda idrottsföreningarna och klubbarna i praktiken kompletterar sina inkomster genom anordnande av fester m. m. och det är ej ovanligt att hälften av en förenings inkomster härrör från denna källa. Större idrottsanläggningar ägs som regel av kommunerna, medan mindre kan ägas av föreningar. Som tidigare nämnts utgår statsbidrag till byggande av idrottsanläggning som regel ej. Vissa bidrag kan dock utgå enligt lagstadganden som tillkommit för att bereda möjligheter till arbete för arbetslösa m. m. I de fall det enligt »skoleloven» åvilar kommunen att åvägabringa idrottsanläggningar för skolbarn och vuxen ungdom kan statsbidrag utgå med högst 4 000 dkr. Kommunen har i allmänhet det största inflytandet på anläggningarnas planering. Idrottsanläggningar intar i investerings- och kredithänseende ingen särställning. Instruktörs- och kursverksamhet är i stor utsträckning lokalt organiserad, särskilt när det gäller specialundervisning i olika idrottsgrenar o. dyl. Undervisning och instruktion i mer centralt betonade ämnen såsom hälsovårdsorganisation o. dyl. plägar dock anordnas centralt i D. I. F:s regi. Utbildningen av instruktörer och tränare försiggår som regel centralt, bl. a. på sex olika idrottshögskolor, varav två större, allmänna. Tränare och instruktörer är praktiskt taget alla amatörer, som endast i ringa utsträckning är fast anställda. För skol- och annan ungdomsidrott är särskilda åtgärder träffade såtillvida, att enligt den danska skollagen kommunen har skyldighet åvägabringa idrottsanläggningar. Vidare skall de läroanstalter som byggs vara försedda med lämpliga lokaler för gymnastik. De problem idrotts- och friluftsrörelsen i Danmark har att kämpa med, ledarbrist, lokalbrist e t c , har alla sitt upphov i de stora årskullarna, som framkommit efter kriget. D. I. F. räknar med nära nog en tredubbling av antalet medlemmar i skolpliktig ålder och även för kommuner och skolor utgör denna företeelse ett svårbemästrat problem.

England

och Wales

Anordningar för idrott och friluftsliv iordningställes och underhålles i England och Wales av såväl kommunala myndigheter som enskilda föreningar. Statligt stöd — genom undervisningsministeriet — utgår för löpande utgifter för anläggningar endast såvitt avser lokala skolmyndigheter. Kommunerna betingar sig i allmänhet avgift för utnyttjande av deras anläggningar och ev. underskott täckes av skattemedel. De enskilda föreningarna får huvudsakligen finansiera sina anläggningar genom medlems- och andra avgifter. Kommunala anslag kan utgå. Anslagen från undervisningsministeriet utbetalas direkt därifrån till den lokala bidragstagaren. För byggande av idrottsanläggningar ställdes under 1955 50 000 pund* till förfogande. Vid sidan av de åtgärder staten vidtager ifråga om anläggningar lämnas också årliga understöd för löpande verksamhet till ett antal nationella organisationer. Under budgetåret 1955/56 uppgick detta till 82 500 pund. Medlen används huvudsakligen för utbildning av tränare och ledare. Bidrag utgår t. ex. till avlönande av instruktörer i vissa idrottsgrenar som anställts av förbunden för att utbilda lokala tränare. 1

1 pund = 14,45 sv. kr. (d. 6/9 1957).

250 Det finns i England och Wales ungefär 200 nationella organisationer på idrottens och friluftslivets område. Var och en är uppbyggd på läns- och andra lokala föreningar. Någon motsvarighet till svenska korporationsidrottsförbundet finns icke. Som regel finns det icke några speciella organ för samarbetet — där sådant finns — mellan kommun och idrottsförening. Kommunens huvudsakliga insats för sporten hänför sig till anläggningssidan. Organisationernas huvudinkomster utgörs av medlemsavgifter och biljettintäkter. De förra uppgår lägst till några få shilling per år. Staten äger inga egentliga idrottsanläggningar. Dessa ägs antingen av klubbar eller kommuner. Många av de största kommunerna äger och underhåller anläggningar som ger möjlighet att utöva ett flertal olika idrottsgrenar. Vid nybyggnad av idrottsplats sker viss granskning av projektet i undervisningsministeriet och även av vederbörande lokala myndigheter. Idrott och friluftsliv utövas regelbundet i skolorna och upptar en god del av olika ungdomsorganisationers program. Alla nybyggda läroverk har gymnastiksalar och tillgång till idrottsplats. De problem idrotten har att kämpa med ligger på det ekonomiska planet. Det finns också behov av ytterligare anläggningar.

Finland Idrotten och till en del även friluftslivet i Finland åtnjuter statsunderstöd genom tippningen. Oy Veikkaustoimisto AB:s genom tippningen erhållna nettovinst överlämnas till undervisningsministeriet, som fördelar den så, att 70 % går till olika idrottsändamål och 30 % till vetenskap, konst och ungdomsarbetet. Ekonomiskt stöd till idrotten har under åren 1953—1955 utgått med resp. 935,7, 1 130 och 671,8 milj. rak.2 I Finland verkar inget egentligt riksidrottsförbund men en rad större och mindre idrottsliga centralförbund: A. Suomen Voimistelu- ja Urheiluliitto (Finlands Gymnastik- och Idrottsförbund) med 1 385 föreningar och 346 256 medlemmar. 1 organisationen ingår följande specialförbund: Finlands Skidförbund, Finlands Ishockeyförbund, Finlands Basket- och Volleybollförbund, Finlands Skridskoförbund, Finlands Fäktförbund, Finlands Kvinnors Gymnastikförbund, Finlands Boxningsförbund, Finlands Brottningsförbund, Finlands Viktlyftningsförbund, Finlands Fotbollsförbund, Finlands Goss- och Flickidrottsförbund, Finlands Cykelförbund, Finlands Orienteringsförbund, Finska Simförbundet, Finlands Idrottsförbund (friidrotten) och Finlands Gymnastikförbund. Föreningarna sorterar under 18 distriktsstyrelser. B.

Työväen Urheiluliitto (Arbetaridrottsförbundet) med 1 085 föreningar och 209 191 medlemmar.

Varje idrottsgren har sin egen sektion, som leder verksamheten. Sektionerna är till antalet 23. Föreningarna inom Arbetaridrottsförbundet sorterar under 14 distriktsstyrelser. C. Finlands Svenska Centralidrottsförbund med 227 föreningar och 84 520 medlemmar. 2

100 finska mark = 2,26 sv. kr. (d. 6/9 1957).

251 Följande medlemsförbund lyder under organisationen: Svenska Finlands Idrottsförbund, Finlands Svenska Skidförbund, Finlands Svenska Orienteringsförbund, Finlands Svenska Kvinnogymnastikförbund, Svenska Finlands Skolidrottsförbund, Finlands Svenska Gymnastikförbund samt smärre mindre grupper såsom de svensktalande gymnastiklärarna och gymnastiklärarinnorna. Föreningarna fördelar sig på nio distrikt. D.

E.

Finlands Bollförbund med 510 föreningar och 135 156 medlemmar. På organisationens program står fotboll och bandy. Föreningarna fördelar sig på 17 distrikt. Utom de ovan uppräknade verkar i Finland en rad självständiga s. k. småförbund med bl. a. idrott på programmet, tillhopa 34. Bland dessa organisationer kan t. ex. nämnas Folkskoleungdomens idrottsförbund, Handelsflottans idrottskommitté, Finlands akademiska idrottsförbund, Finlands skytteförbund, Finlands bowlingförbund, Finlands dövas idrottsförbund, Finlands moderna femkampsförbund, Finlands läroverks idrottsförbund, Finlands seglarförbund, Finlands bordtennisförbund, Finlands ryttarförbund och Finlands tennisförbund.

Även scoutorganisationerna, som delvis utövar idrott, åtnjuter statsunderstöd. Också inom affärslivet och industrin utövas idrott. Denna s. k. arbetsplatsidrott leds av särskilda lokala organisationer, som emellertid icke erhåller statsunderstöd. Finland saknar centralförbund för friluftsliv, men det finns dock flera organisationer som sysslar härmed, bl. a. Finska turistföreningen, Finlands sportstugeorganisation, Suomen Latu (skidfrämjandeorganisation) m. fl. Biksdagen anger de belopp som får användas för olika idrottsändamål, t. ex. som stöd för idrottsorganisationernas och idrottsinstitutens verksamhet, byggnadsunderstöd för idrottsanläggningar, idrottsvetenskaplig forskning, studie- och lävlingsresor m. m. En av ministeriet tillsatt kommitté, Statens idrottsnämnd, anslår i januari idrottsanslagen lediga att sökas samt gör upp ett förslag beträffande deras fördelning. I varje län finnes en länets idrottsnämnd med landshövdingen som ordförande. Denna samlar ansökningar gällande byggnadsunderstöd för idrottsanläggningar och överlämnar dem med utlåtande till Statens idrottsnämnd. Länets idrottsnämnd övervakar också beviljade statsmedels användning samt bistår med byggnadsråd. Inom Statens idrottsnämnd finnes en särskild byggnadsbyrå, som granskar ritningar m. m. till inkomna ansökningar om byggnadsbidrag. De fyra stora centralförbunden fördelar erhållna belopp på underordnade förbund och föreningar. Även kommunerna stöder idrotten, främst ifråga om idrottsanläggningar. I 482 landskommuner, 31 köpingar och 35 städer finnes särskild idrottsnämnd, som handlägger kommunens idrottsärenden. Nämnden h a n d h a r främst frågor rörande idrottsanläggningars byggnad och skötsel, medan idrottsföreningarna koncentrerar sin verksamhet till idrottsverksamheten. Medlemmarna i idrottsnämnden väljes oftast i kretsen av idrottsledare. Kommunens idrottsnämnd sorterar inofficiellt under länsidrottsnämnden. Understöd av tipsmedel utgår ej till den enskilda föreningen. Däremot utdelar kommunerna verksamhetsunderstöd till föreningarna. Föreningarnas övriga inkomster utgörs av medlemsavgifter, oftast 300—500 mk om året, överskott å tävlingar och fester. Föreningarna driver sötsakskiosker och t. o. m. restauranger. På senare år har det blivit mycket vanligt att föreningarna startat tipsombudsmannabyråer.

252 Större delen av idrottsplatserna är i kommunal ägo och kommunerna har privilegierad ställning då det gäller tipsmedel för idrottsanläggningar. Men även idrottsföreningar och andra sammanslutningar har anskaffat en rad olika idrottsanläggningar. Under de senaste åren har t. ex. tipsmedel beviljats till privata läroverk för idrottshallar på villkor, att hallen mot skälig hyra uthyres till föreningarna. På detta sätt har redan ganska många orter i landsorten erhållit relativt höga krav fyllande idrottshallar. Utbildningen av tränare, idrottsinstruktörer och föreningsinstruktörer och överhuvudtaget kursverksamheten äger rum på följande sätt: Vid Helsingfors universitet utbildas lärare i fysisk fostran för skolorna. Kursen räcker 3 år, vartill gymnastikläraren har ett auskulteringsår vid normallyceum. Folkskollärarna erhåller sin idrottsledarutbildning i anknytning till sin övriga utbildning. Två idrottsinstitut utbildar instruktörer för kommuner, fabriker och föreningar. Utbildningstiden är 6 månader. Nästan samtliga idrottsförbund utbildar föreningsledare för eget behov. Utbildningen äger rum vid olika idrottsinstitut av vilka det finns 12 i landet, därav 5 som är verksamma under hela året, resten uteslutande om somrarna. Heltidsanställda idrottsledare och tränare har de olika förbunden i förhållande till sin storlek. Landets största centralförbund inom idrotten har 20—30, arbetaridrottsförbundet 5—10 och Finlands Bollförbund har 5 heltidsanställda tränare. I de små idrottsförbunden handhas träningen i regel av tillfälligt anställda personer. För ungdomsidrotten har de stora förbunden särskilda sektioner. Därtill sköter specialförbunden om ungdomsskolningen på sitt område. Folkskoleungdomens Idrottsförbund omhänderhar folkskolebarnens fritidsidrott och Finlands läroverks idrottsförbund och motsvarande organisation för de svenskspråkiga skolorna ansvarar för folk- och lärdomsskoleelevernas idrottsverksamhet. Vad gäller brister inom Finlands idrott saknas ännu i hög grad idrottsanläggningar, särskilt för inomhusidrotter.

Förbundsrepubliken

Tyskland

Idrotten och friluftslivet i förbundsrepubliken Tyskland åtnjuter anslag från såväl förbunds- och delstatsregeringarna som från kommunerna. I förbundsregeringens budget för 1956/57 har 900 000 DM1 anslagits åt dessa ändamål. Delstatsregeringarna (med undantag för Berlin, Hamburg och Bremen) utanordnade budgetåret 1953/54 21 miljoner DM och kommunerna (inklusive nyss nämnda städer) samma år sammanlagt ungefär 84,7 miljoner DM. Förbundsregeringens bidrag fördelas bland delstaterna och dessas »Sportreferate» (undervisningsministeriet i varje delstat h a r en »Sportreferent»). Delstaternas och kommunernas bidrag utgår till dels städernas och kommunernas »Sportämter», dels idrotts- och friluftsorganisationerna direkt. Korporationsidrotten har särskilda organisationer på polisens, järnvägens och postens område, anslutna till resp. fackorganisationer och åtnjutande ekonomiskt stöd från myndigheterna. Dessutom finns organisationer för korporationsidrott inom det privata näringslivet; dessa organisationer åtnjuter ekonomiskt understöd från resp. företag. En särskild organisation för främjandet av friluftsliv (vid sidan av tävlingsidrott) har ansetts böra bildas under namnet »Freizeitwerk». 1

100 D-mark = 123,95 sv. kr. (d. 6/9 1957).

253 Avgörandet beträffande fördelningen av offentliga anslag mellan olika idrottsgrenar träffas av delstatsregeringarnas »Sportreferate» samt av »Landessportbiinde». Vid fördelningen tages hänsyn till bl. a. resp. organisations aktivitet. För kommunala organisationer och lokala idrottsföreningar gemensamma samarbetsorgan finns i form av »Sportämter» och — i större kommuner — »Zweckverbände fur Leibesiibungen». Idrotts- och friluftsorganisationerna erhåller, vid sidan av stats- och kommunala anslag, även bidrag från tipssällskapen. Vid sidan av statsanslag och tipsmedel får föreningarna lita till medlemsavgifter och inkomster av olika föranstaltningar. Medlemsavgifterna varierar starkt. Medlemskap berättigar till gratis utnyttjande av idrottsanläggningar och redskap. Medlemsavgiften innefattar jämväl avgift för försäkring under den tid man idrottar. Idrottsanläggningarna i förbundsrepubliken ägs i regel av kommunerna, idrottsskolorna av de regionala organisationerna. Flera gymnastikföreningar har egna anläggningar. Instruktörs- och kursverksamheten är såväl centralt som lokalt organiserad. Lärare och tränare utbildas vid idrottshögskolan i Köln samt vid idrottsorganisationernas skolor. Idrotts- och friluftslivets svåraste problem för närvarande är bristen på idrottsplatser, lärare och tränare.

Italien I Italien lämnar staten icke direkta subventioner till den officiella idrotten. Italiens Olympiska Kommitté (Comitato Olimpice Nazionale Italiano, C. O. N. I.), vilken är en offentlig-rättslig institution, existerar på inkomsterna från den italienska tipstjänsten (Concorso prognostici Totocalcio). Förvaltningen av tipstjänsten handhas av kommittén. CONI:s uppgift är att organisera och stärka den nationella idrotten. Den utbildar idrottsmän samt ställer medel till förfogande för olympiader och andra nationella och internationella sportevenemang. Under CONI hör alla nationella idrottsförbund. CONI:s nationalråd består av olympiska kommitténs ordförande, vilken förestår detsamma, samt av ordförandena i idrottsförbunden. Ordföranden i CONI utnämnes av konseljpresidenten på förslag av nationalrådet. Ordförandena i idrottsförbunden väljs av vederbörande förbund. I varje provins finns en provinskommitté av CONI med uppgift att samordna och leda den idrottsliga verksamheten inom provinsen. Idrottssammanslutningar och underavdelningar skall vara erkända av CONI och är i tekniskt och i förvaltningshänseende beroende av vederbörande idrottsförbund, vilka även kan utöva en finansiell kontroll över desamma. För friluftslivets främjande finns en särskild sammanslutning. Denna, vars namn är »Enta Nazionale Assistensa Lavoratori», är statsunderstödd samt utövar bildnings- och rekreationsfrämjande verksamhet för arbetare. CONI:s exekutiva råd fördelar anslagen till de olika idrottsgrenarna. Företräde gives olympiska idrottsgrenar. De större kommunerna har en rörlig post i sin budget under rubriken »idrott» och i kommunalrådet finns en assessor för idrotten. I många fall har kommunerna till CONI avgiftsfritt överlämnat områden för uppförande av idrottsanläggningar. Särskild förbindelseorganisation mellan kommunen och idrottsklubbarna finnes.

254 Förutom tipsmedlen, vilka uppgår till ca 50 milj. kronor per år, utgörs idrottens inkomstkällor av medlemsavgifter. Dessa varierar mycket men är alltid relativt låga. I allmänhet är de klubbmedlemmar, vilka utövar aktiv idrott, fritagna från varje slags avgift. Idrottsanläggningarna ägs i allmänhet av staten och kommunen. För uppförandet av idrottsanläggningar lämnas i allmänhet icke statsbidrag. I vad gäller planläggning och storleksordning är det CONI, som genom sin tekniska avdelning prövar och godkänner förslagen. Några restriktioner avseende investeringar och kreditgivning, då det gäller idrottsanläggningar, finns icke. Instruktörernas verksamhet samt kursverksamheten organiseras i allmänhet centralt eller på initiativ av vederbörande förbund. Utbildningen av instruktörer och tränare ombesörjes av idrottsförbunden och anställningsvillkoren varierar högst väsentligt beroende på förbunden. T r ä n a r n a s anställningsvillkor bestämmes från fall till fall men inom ramen för en kontraktsmall, vilken godkänts av de olika idrottsförbunden. Dessa tillser kontraktsbestämmelsernas efterlevnad genom kommissionen för ekonomiska tvistefrågor (Commission! per le Vertenze Economiche). Antalet tränare är ganska lågt. För ungdomsidrottens del föreligger ett formellt avtal mellan undervisningsministeriet och CONI enligt vilket man bl. a. söker få till stånd en anläggning för undervisning i allmän idrott i varje provinshuvudstad. I varje skola finns i allmänhet en gymnastiksal. Ett av de allvarligaste problemen på idrottens och friluftslivets område är bristen på idrottsanläggningar.

Norge Idrotten åtnjuter statsunderstöd i Norge dels över budgeten dels genom tipsmedel. Den förstnämnda stödformen avser idrottens administration samt läkarundersökning (dock icke till medicinsk poliklinik) av idrottsmän. Anslag för dessa två ändamål har under 1953—1955 utgått med 400 000 n. kr/år.* Stödet av tipsmedel är reglerat i lag den 21 juni 1946. Anslagen av tipsmedel har under motsvarande tid utgjort 8, 7,8 respektive 8 milj. n. kronor. Tipsmedel utgår icke till främjande av friluftslivet. Tipsmedel utgår också till administration men med förhållandevis små belopp. Frågor r ö r a n d e idrott och friluftsliv sorterar i Norge under Kirke- og undervisningsdepartementet. Som sakkunnigt organ och remissinstans till stöd för departementet vid fördelningen av den del av tipsmedlen, som kommer idrotten till godo, har nyligen inrättats ett Statens idrettsråd. Rådet består av ordförande jämte 10 medlemmar. Ordförande jämte suppleant för denne utses av Kungl. Maj:t. Övriga medlemmar utses av departementet, fem efter förslag av Norges idrottsförbund. Samtidigt med inrättande av idrottsrådet har vissa allmänna riktlinjer uppdragits för tipsmedlens användning. I första hand skall de brukas för idrottsanläggningar och utrustning därtill. Bidrag skall företrädesvis lämnas till kommun eller förening, som själv lämnar bidrag till anläggningen. En förutsättning för bidrag är dock att byggnadsplanen godkänts av det nedan nämnda ungdomsoch idrottskontoret. Bidrag avses vidare skola utgå till Norges Idrottsförbund för administration och viktiga arbetsuppgifter som t. ex. instruktion och propaganda, korporationsidrott, barn- och ungdomsidrott, idrott vid läroanstalter samt till förberedelse och deltagande i olympiska spel. 1

100 norska kr. = 72,55 sv. kr. (d. 6/9 1957).

255 Den närmare befattningen med ungdoms- och idrottsspörsmål h a n d h a s å den statliga sidan av Statens ungdoms- og idrettskontor, som likaledes sorterar under Kirke- og undervisningsdepartementet. Kontoret som tjänstgör som förbindelseled mellan myndigheterna och de frivilliga idrotts- och ungdomsorganisationerna granskar ansökningar om stöd åt idrott och ungdomsverksamhet. Kontoret uppgör på grundval av inkomna ansökningar förslag till fördelning av idrottens andel i överskottet av tipsmedlen. Förslaget inges till departementet, som innan slutlig ställning tages därtill har att remittera det till idrettsrådet. Bland kontorets övriga uppgifter kan nämnas den centrala ledningen av utbyggnaden av alla slags idrottsanläggningar i landet. I det sammanhanget behandlar kontoret också frågor om expropriation av mark för idrottsändamål. Kontoret avger utlåtanden över kommunala anslag, lån m. m. till idrottsanläggningar och organiserar samarbetsorgan på idrottens område mellan kommunerna, idrottsorganisationerna och staten. Dess arbete går vidare ut på att ge barn- och ungdomsidrotten utvidgad plats i skolarbetet, att förbättra sim- och badmöjligheterna i landet, att utbreda idrotten för sjöfolk — i det syftet har kontoret en representant med i Statens velferdskontor för handelsflåten. Kontorets ungdomsavdelning sköter samarbetet också med ungdomssammanslutningar utanför idrotten. Inom kontoret finns också en särskild hälsoavdelning som tjänstgör som rådgivare till stat och kommun m. fl. i medicinska och hygieniska spörsmål. Norsk idrott är samlad i en landsomfattande organisation — Norges idrottsförbund — vilket är organiserat i stort som Sveriges riksidrottsförbund. Som mellanled mellan förbundets topporgan och den enskilda föreningen finns 35 idrottskretsar fördelade över hela landet. För de olika idrottsgrenarna finns specialförbund och som mellanled mellan dessa och idrottsföreningarna finns ca 322 särkretsar. Korporationsidrotten — Bedriftsidrotten — får stöd av tipsmedel och är en del av Norges idrottsförbunds arbetsområde samt administrativt knutet till detta. Landet är indelat i »bedriftsidrottskretsar». De flesta kommunerna i Norge ger stöd åt idrotten. Sammanlagt uppgår kommunernas insats till 8—10 milj. n. kronor per år. Medlen används i allt väsentligt till byggnad (både av egna och föreningars anläggningar) och stöd åt idrottsanläggningar. I de allra flesta kommunerna finns ungdoms- och idrottsnämnder. Medlemmarna i dessa utses efter politiska grunder eller på samma sätt som andra kommunala nämnder. Förutom statsunderstöd har Norges idrottsförbund inkomst av viss del i medlemsavgifter. Förbundet uttaxerar en krona, varav 40 öre användes för central administration och återstoden återgår till respektive idrottskretsar. Medlemsavgifterna uppgår i genomsnitt till något över fem kronor. Statsmedel till specialförbund och idrottskretsar fördelas av »Landsstyrmötet» efter förslag av »Idrottsstyret». Fördelningen sker med hänsyn tagen till ekonomiska, geografiska och befolkningsmässiga förhållanden. Det kan nämnas att Norges fotbollsförbund och skridskoförbund icke får stöd i någon form av Norges idrottsförbund. Större stadskretsar får bara m i n d r e bidrag. Till administration utgår överhuvud taget små belopp av tipsmedel. Idrottsanläggningarna i Norge ägs antingen av kommunerna — framförallt å större platser — eller föreningarna. De flesta anläggningarna är föreningsägda, men under åren efter kriget har tendensen blivit att allt fler nyanläggningar utförs i kommunal regi och att föreningsägda anläggningar övertages av kommunerna. Stöd av tipsmedel utgår till byggnad av såväl kommun- som föreningsägda anläggningar. F. n. söker man framförallt främja utbyggnaden av simanläggningar. Myndigheterna utövar inflytande på många sätt då det gäller anläggningarnas placering, dimensionering m. m. F. n. råder i Norge med hänsyn till önskvärd-

256 heten att minska investeringsvolymen en viss återhållsamhet ifråga om iordn ngställande av idrottsanläggningar. För utveckling av instruktionsverksamheten lade Norges idrottsförbund 1)53 upp en generell plan för instruktörsutbildning som bygger på en kort förberedande kurs, en aspirantkurs och en tilläggskurs om 10 dagar. Vid fyra av Norges folkhögskolor finns särskilda linjer inrättade för utbildning av idrottsinstruktö*er. Den högre utbildningen av instruktörer och idrottslärare försiggår vid statens gymnastikskola, som är tvåårig. De olika specialförbunden har inga fast anställda instruktörer men vissa förbund har instruktörer under kortare tid. Norges idrottsförbund har i allmänhet tre idrottskonsulenter som verkar 4—5 månader under sommarhalvåret. Fem viken har fylkesinstruktörer. Dessa avlönas dels över fylkets budget och dels genom tipsmedel. Denna anordning är under utbyggnad och målet är en instruktör i vtrje fylke. Den frivilliga skolidrotten ledes av »Landsnämnda for skolidrett» ett särsiilt organ för idrott som upprättats av lärarorganisationerna. Norges idrottsförbmd är representerat där. Ungdomsidrotten i Norges idrottsförbund har sin egen sektion och ledes av en särskild nämnd, vars medlemmar väljes på tre år. I ungdomssektionen registra-as alla som icke fyllt 18 år. I de olika föreningarna placeras dessa i särskilda grupper. Ett av de största problemen för Norges idrott är bristen på ledare och i d r o t s anläggningar. Viss bättring har emellertid kunnat iakttagas på bägge områdena.

Schweiz Statligt stöd i form av anslag å budgeten utgår till en rad gymnastik- (ch idrottssammanslutningar. Under de senaste åren har anslagen, som huvudsakligen användes till kurser för utbildning av ledare, uppgått till 368 000 fr.* Det stati.ga organ som centralt har hand om hithörande frågor är Edsförbundets militäriepartement. De schweiziska gymnastik- och idrottsorganisationerna är autonoma och har direkt förbindelse med de internationella specialförbunden för olika idrottsgrenar. De har en gemensam topporganisation der Schweizerische Landesverbaul fur Leibesiibungen (SLL). Sammanslutningen som främst verkar som ett samordnande organ och bl. a. tillvaratager de anslutna förbundens intressen gentemot myndigheterna, inverkar icke på förbundens självständighet. Korporationsidrotten är i Schweiz organiserad i ett särskilt förbund, anslutet till SLL. Förbundet åtnjuter icke statligt understöd. Däremot får det mindre bidrag av SLL för utbildning av ledare. Vid sidan av de rena idrottsorganisationerna finns också mera friluftsbetonsde sådana. Den främsta av dessa är der Schweizerische Alpenclub samt turistföreningen »Naturfreunde». Stöd åt sporten utgår också från kommunerna. I mindre kommuner är det vanligt att direkta bidrag utgår. I de större kommunerna utgår bidrag ofta indirekt genom att kommunen tillhandahåller anläggningar av olika slag. Några kontaktorgan mellan sportorganisationerna och kommunerna finns icke. Förutom stöd från stat och kommun åtnjuter sporten del i inkomsterna av Sport-toto, en motsvarighet till tippningen i Sverige. Sport-totobolaget skall iv1

100 schw. fr. — 119,05 sv. kr. (d. 6/9 1957).

257 lämna en del av sin vinst till SLL, som sedan ombesörjer fördelningen av medlen. Av 1955 års bidrag, 1,6 milj. fr. gick 340 000 fr. till SLL för utbildning av ledare. Ungefär lika stort belopp ställdes vidare till förfogande för olympiska förberedelser. Återstoden utgick som bidrag till anläggningar av olika slag. Förutom till SLL anslås delar av tipsvinsten också till de olika kantonerna att användas för sportändamål. Bestämmande för dessa bidrags storlek är bl. a. invånarantal och spelfrekvensen i kantonen ifråga. Medlemsavgifter uttages i de olika organisationerna. Avgifterna varierar starkt för olika idrottsgrenar och föreningar. De genomsnittliga avgifterna per år i gymnastikoch fotbollsföreningar å större orter är 12—20 fr. Fördelarna av medlemskap växlar i de olika föreningarna. I vissa föreningar innefattar medlemskapet försäkringsskydd. Beträffande äganderätten till anläggningar gäller som regel att kommunerna äger sådana som tjänar gymnastiken i skolorna. Dessa anläggningar får under den skolfria tiden utnyttjas av lokala idrottsföreningar. Anläggningar för annan sportutövning tillhör mestadels föreningarna. Anläggningar som tillhör kommunerna står i första hand till förfogande för skolorna, något som däremot icke är fallet med föreningarnas anläggningar. Statliga anslag utgår icke till anläggningar. Däremot kan bidrag erhållas ur de tipsmedel som står till SLL:s förfogande. I ett stort antal skolor av olika slag verkar fackutbildade gymnastiklärare. Deras utbildning sker vid högskolorna, där särskild examen kan avläggas. Anställningsvillkoren för denna iärargrupp motsvarar andra lärares. En mindre kvalificerad gymnastik- och sportlärarexamen kan erhållas vid Eidgenossische Turn- und Sportschule, som anordnar åttamånaderskurser. Denna examen berättigar emellertid icke till att tjänstgöra som gymnastiklärare i offentliga skolor.

Sovjetunionen I Sovjetunionen handhaves ledningen på den fysiska fostrans och idrottens område av idrottskommittéer, tillsatta av Sovjetunionens ministerråd, rådsrepublikernas och de autonoma republikernas ministerråd samt de lokala arbetarrådens exekutivkommittéer. Kommittén för fysisk fostran och idrott vid Sovjetunionens ministerråd leder direkt de kommittén underställda företagen, instituten, organisationerna och undervisningsanstalterna. Den leder vidare arbetet inom kommittéerna för fysisk fostran och idrott vid rådsrepublikernas ministerråd samt kraj-, oblast-, krets-, stads- och räjongarbetarrådens exekutivkommittéer. Den behandlar och fastställer planerna för utveckling av den fysiska fostran och idrotten samt kontrollerar att planerna förverkligas. För fysisk fostran och idrott svarar i första h a n d frivilliga idrottsföreningar, uppbyggda enligt korporationsprincipen inom respektive fackföreningar och ämbetsverk, såsom exempelvis: idrottsföreningen ^Lokomotiv», som arbetar bland arbetare och tjänstemän vid järnvägen samt deras familjer, idrottsföreningen »Metallurg» med verksamhet bland arbetarna inom metallindustrin och deras familjer, idrottsföreningen »Arbetsreserverna», som arbetar bland elever och anställda inom hantverks-, tekniska, konstnärliga och konsthantverksinstituten ävensom

258 andra liknande undervisningsanstalter, vilka sorterar under generalförvaltningeigen för arbetsreserverna. Det finns f. n. sammanlagt 38 idrottsföreningar i landet. Av dessa tillhtr Ir 19 fackföreningar och 15 landsbygdsföreningar, tillhörande unionsrepublikerm. I . De frivilliga idrottsföreningarna »Spartak», »Arbetsreserverna» och »Dynamo» samamt de militära idrottsorganisationerna är verksföreningar. Dessutom förekommamer fysisk fostran och idrott såsom läroämne på skolschemat i de specialiserade memellanskolorna och vid högskolorna. I den statliga budgeten anslogs till hälsovård och fysisk fostran: 1954 — 29,3 milliarder rubeU 1955 — 30,9 » » 1956 — 35,1 » » Fackföreningarnas idrottsorganisationers budget grundar sig på bidrag ur faclackföreningsavgifterna, medlemsavgifter inom idrottsföreningarna (3 rubel per år år) och inkomster från idrottsevenemang samt från användning av idrottsanlägtäggningar. I idrottsföreningen »Arbetsreserverna» är medlemsavgiften per år fastställtälld till en rubel för elever och till 4 rubel för tjänstemän. Landsbygdens befolkning, kolchosbönder, arbetare och tjänstemän vid maskir.kinoch traktorstationer m. m., lärare, läkare m. fl. är förenade i enhetliga idrott.-ottsföreningar för landsbygden, bildade i alla rådsrepubliker. Dessa föreningar b< bedriver sin verksamhet på grundval av medlemsavgifter och inkomster från idrottaottsanläggningar samt kontingenter ur fackföreningsavgifter och kolchosinkomsteister. Medlemmar i idrottsföreningar har rätt att avgiftsfritt begagna idrottsplatseitser, idrottsmateriel samt komma i åtnjutande av lärarnas och t r ä n a r n a s handledninaing. Idrottslärare och tränare utbildas i ett flertal läroanstalter, såsom speciella höghögoch mellanskolor, institut och tekniska skolor för fysisk fostran, skolor med tv; tvååriga kurser för utbildning av tränare, fakulteter för fysisk fostran inom de pcdoedagogiska högskolorna samt idrottspedagogiska läroanstalter. Inom landet förekonkommer också i stor utsträckning kurser för utbildning av instruktörer samt tävlingingsdomare, vilka utövar idrottsarbete vid sidan av sitt ordinarie arbete. Kursverksansamheten försiggår på deltagarnas fritid. Betalda lärare och tränare finns som regel i läroanstalter, i kollektiv (cirklanlar) för fysisk fostran och idrott med stort deltagarantal, vid företag, institutioneDner, kolchoser m. m. ävensom i de centrala idrottssektionerna, vilka t. ex. i en sta stad samlar inom sig de bästa idrottsmännen i en viss idrottsgren eller inom ett visrvisst idrottssällskap. I flertalet av kollektiv (cirklar) för fysisk fostran och idrott handhas verksansamheten av instruktörer och tränare, vilka i denna egenskap är oavlönade och vii vid sidan härom har förvärvsarbete. Byggandet av idrottsanläggningar som har stor omfattning sker för medel, soi som ställts till förfogande av staten, fackföreningar och andra offentliga organisationeoner liksom det också förekommer i stor utsträckning att man bygger en enklardare idrottsanläggning genom allmänhetens och idrottsfolkets egna krafter och mc med hjälp av näringslivets organisationer. Under de senaste åren har man riktat särskild uppmärksamhet på mera komcomplicerade anläggningar, (idrottsanläggningar under tak, idrottshallar, konstisbåsbanor och inomhusbassänger e t c ) . 1

100 rubel = 129,5 sv. kr. (clearingkurs d. 6/9 1957).

259 Turkiet Sport och andra friluftsövningar står i Turkiet under statligt överinseende. År 1938 stiftades i Turkiet en särskild lag beträffande organisation och utövning av gymnastik och sport. Enligt denna inrättades en under undervisningsministeriet lydande generaldirektion med uppgift att organisera gymnastik och sport inom landet, att anskaffa erforderliga lokaler och redskap, reglera relationerna mellan olika sportgrenar, organisera sammanslutningar o. s. v. Generaldirektionen har i uppdrag att fördela budgetanslag och kommunala bidrag. Under de tre senaste åren har sammanlagt utanordnats: a) F r å n den statliga budgeten b) Från kommunala myndigheter c) Specialanslag från länsstyrelser

3 500 000 lira 1 5 386 986 » 1 281 609 »

Med undantag för här ovan nämnda (anslagsgivande) myndighet har inga statliga myndigheter att skaffa med gymnastik och sport. Idrottsrörelsen är organiserad på liknande sätt som i Sverige. Det är klubbarna, som i praktiken h a n d h a r sportens utövning. Samtidigt finns sportorganisationer vid läroverk och andra högre läroanstalter. Sportsammanslutningar finns ävenledes vid fabriker och verkstäder med större arbetsstyrka samt vid statliga företag. Särskilt organ för korporationsidrott finns ej. På friluftslivets område finns en scoutrörelse i enlighet med internationella regler. Dessutom organiserar Röda Halvmånen (i mohammedanska länder motsvarighet till Röda Korset) rekreationsläger för ungdom. Fördelningen av statsanslagen sker inom generaldirektionen för fysisk fostran, u n d e r ordförandeskap av dess generaldirektör, efter förslag av en konsultativ kommitté. Det är denna kommitté, som gör upp budgeten. Generaldirektionen administrerar den. Något särskilt samarbetsorgan mellan myndigheter och idrottsorganisationer finns ej. Klubbavgift utgår men får för medlem ej överstiga 120 turklira per år. Klubbarnas väsentliga inkomstkälla är de medel, som inflyter genom deltagande i tävlingar. Härförutom erhålles understöd av generaldirektionens för fysisk fostr a n centrala och lokala organ. F ö r sporten avsedd och använd egendom, vilken förvärvats enligt lagen för fysisk fostran, tillhör generaldirektionen för fysisk fostran. Den egendom, som förvärvas för klubbarnas egna medel, tillhör klubbarna. Därest kommunal myndighet bekostat installation för sport, tillhör den myndigheten. Generaldirektionens för fysisk fostran byggnadsbyrå h a n d h a r frågor rörande byggande av idrottsanläggningar. Enligt byggnadsstadgan skall i varje stad eller köping anvisas område för sportplats. Kurs- och instruktörsverksamheten ombesörjes av generaldirektionen. För skol- och annan ungdomsidrott har särskilda anordningar träffats. Det största bekymret är knappheten på penningmedel. 1 100 lira eller turkiska pund = 184,76 sv. kr. (d. 6'9 1957).

KL

IE

Statens offentliga utredningar 1957 Systematisk

förteckning

(Slffrona Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. JO och komnunerna. [2] Fordringspreikription m. m. [11] Förenklad byggnadslagstiftning. [21] Stads- och hiradsfängelser. [34] Offentlig förtvisning av djur. [38] Sjömansskatt [39]

Fast egendom. Jordbink med binäringar. Jordbruks förstärkande med skog. [8] Markvård och erosionsskydd. [17] U f2of n i n g m 6 d f ö r s l a g t i U n y veterinärtaxa m. m. Ströängar. [30] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Statsfor attning. Allmän statsförvaltning. Statens institits för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation [6] Kanslister i administrativ tjänst. [23]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen. Fullföljdsbegrinsning i skattemål. [3] Den statliga iidirekta beskattningen. [13] Statliga föreagsformer IV. Statens vattenfallsverk. [26]

Industri. Stommaterial från jord- och stenindustrin. [12] Statliga betongbestämmelser. Del 2 a. [25]

Handel och sjöfart. Mönstring och registrering av sjöfolk. [29]

Kommunikationsväsen. Trafiksäkerhet. II. [18]

Bank», kredit- och penningväsen.

PolitL Försäkringsväsen. Krigsskada å egendom. [51 Trafikförsäkring. [36] Natioialekonomi och socialpolitik. Allmänna peniionsberedningen. l. Förbättrad pensionering. [7 2. Remissyttranden. [16] 1955 års långtitsutredning. 2. Balanserad expansion. Bilagor. [10] 3. Remissyttranden. [22] Beroende upptragstagare. [14] Bostäder för ådringar och invalider. [31] Allmän familjtrådgivning. [33]

Hälso- och sjukvård. Nordiskt sama-bete inom näringsforskningen. [1] Psykisk barna och ungdomsvård. [40]

lllmänt näringsväsen. Oljelagring. [4;

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Församlingslag. [15] Biskopsvalkommittén. 1. Biskopsval. [19] 2. Arkebiskopsval. [27] Den akademiska undervisningen. ForskarrekryteLärarutbildningen på det husliga området. [28]J Statens skogsskolor. [32] Utbildning av lärare i manlig slöjd. [351 Idrotten och samhället. [41] Försvarsväsen. örlogsvarvens organisation m. m. [9] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiskt ekonomiskt samarbete. Allmän del. [37]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1957